\r\nSammanfattning\r\nI betänkandet behandlas regeringens proposition 2002/03:110 Lag om elek-\r\ntronisk kommunikation, m.m. jämte fem följdmotioner. I betänkandet be-\r\nhandlas även 18 motioner som avlämnats under den allmänna motionstiden\r\nhösten 2002 rörande olika IT- och telefrågor.\r\nUtskottet anser att riksdag och regering har en central roll för att uppnå\r\nmålen för sektorn elektronisk kommunikation. För att hela landet skall få\r\ntillgång till effektiva och säkra elektroniska kommunikationer krävs att tydli-\r\nga mål formuleras, konkreta handlingsplaner uppställs och framåtsyftande\r\nspelregler antas.\r\nMed det nya regelverket som lagts fast inom EU för sektorn har ett fram-\r\ntidsanpassat ramverk etablerats. Det ankommer på berörda organ att inom\r\nsina ramar driva ett aktivt utvecklingsarbete för att till fullo ta vara på de\r\npositiva drivkrafter som den elektroniska kommunikationssektorn kan tillföra\r\nsamhällsutvecklingen och tillse att de politiska målen nås.\r\nUtskottet framhåller att en bärande tanke bakom det nya EG-rättsliga re-\r\ngelverket är att särlagstiftningen skall ge vika för den generella\r\nkonkurrens- lagstiftningen i takt med att konkurrensen utvecklas. Detta\r\ninnebär att speciell konkurrensfrämjande reglering, såsom regler om\r\nsamtrafik och andra former av tillträde, endast skall användas när det\r\nföreligger ett särskilt behov av det.\r\nUtskottet vill också erinra om att det när det gäller företag med betydande\r\ninflytande finns möjlighet att enligt den nya lagen ålägga ett sådant\r\nföretag att tillhandahålla samtrafik till kostnadsorienterade priser.\r\nGenerellt sett anser utskottet att man bör vara restriktiv med ingripanden\r\npå en marknad där kon- kurrensen fungerar i stort sett tillfredsställande.\r\nUtskottet delar regeringens synsätt att ett angivande av en viss överfö-\r\nringshastighet i lagtexten skulle låsa fast rättstillämpningen på ett olyckligt\r\nsätt. Inom området elektroniska kommunikationer går utvecklingen mycket\r\nsnabbt framåt. Vad som i dag framstår som en acceptabel överföringshastig-\r\nhet kan inom kort anses som en orimligt låg hastighet. Tidsåtgången för att\r\nåstadkomma lagändringar är inte anpassad för utvecklingen på en dynamisk\r\nmarknad.\r\nUtskottet bedömer att det i den situation som i dag råder krävs en särre-\r\nglering för att främja att marknaden för elektronisk kommunikation fungerar\r\neffektivt. I den nuvarande situationen är det därför rimligt att Post- och\r\ntele- styrelsen skall ha det övergripande sektorsansvaret för området\r\nelektronisk kommunikation och vara ansvarig myndighet enligt den nya lagen.\r\nEn sådan lösning ligger också i linje med vad de flesta andra länder inom\r\nEU har kom- mit fram till. Utskottet förutsätter att regeringens initiativ\r\ntill en avstämning med analys av hur den bedömda ordningen har fungerat\r\nkommer att ske se- nast två år efter det att lagen trätt i kraft, dvs. i\r\njuli 2005.\r\nUtskottet kan konstatera att den snabba utbyggnaden av mobiltelefonnäten\r\noch användningen av mobiltelefoner som pågått under en tid på ett mycket\r\npåtagligt sätt aktualiserar frågan om de eventuella hälsokonsekvenserna av\r\nelektromagnetisk strålning från anläggningarna och telefonerna liksom mas-\r\nternas påverkan på natur- och kulturmiljön. Utskottet anser att dessa\r\nfrågor är mycket angelägna och har stor aktualitet och förutsätter därför\r\natt dessa frågor beaktas inom ramen för det fortsatta arbetet med att uppnå\r\nen hållbar utveck- ling.\r\nUtskottet tillstyrker vad regeringen anför om mål för sektorn elektronisk\r\nkommunikation och att målet för telepolitiken upphör att gälla. Utskottet\r\ntillstyrker även regeringens förslag om lag om elektronisk kommunikation,\r\nliksom övriga lagförslag som föreslås av regeringen. Lagförslagen föreslås\r\nträda i kraft den 25 juli 2003.\r\nUtskottet tillstyrker också ändring av konventionen om inrättandet av ett\r\neuropeiskt radiokommunikationskontor (ERO) till att avse inrättandet av ett\r\neuropeiskt kommunikationskontor (ECO).\r\nUtskottet avstyrker samtliga motionsförslag.\r\nTill betänkandet har fogats 9 reservationer och 2 särskilda yttranden.\r\n\r\n
\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n1. Politiska mål m.m.\r\nRiksdagen godkänner mål för sektorn elektronisk kommunikation och\r\natt målet för telepolitiken upphör att gälla samt avslår motionerna\r\n2002/03:T11 yrkande 1 och 2002/03:T13 yrkande 2.\r\nDärmed bifaller riksdagen regeringens förslag i proposition 2002/03:110\r\npunkt 8.\r\n2. Inbjudningsförfarande\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:T13 yrkande 3.\r\n3. Krav på radioanvändning\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:T13 yrkande 4.\r\n4. Skyldigheter att förhandla om samtrafik m.m.\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:T10 yrkande 1 och 2002/03:T11\r\nyrkande 2.\r\nReservation 1 (m, c)\r\n5. Konkurrensförhållandena på marknaden för fast telefoni\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:T10 yrkande 3, 2002/03:T12 yr-\r\nkande 2, 2002/03:T463 yrkande 3 och 2002/03:T516.\r\nReservation 2 (m, kd)\r\n6 Tjänster till slutanvändare m.m.\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:T13 yrkandena 5-7,\r\n2002/03:T496 yrkande 10 och 2002/03:N267 yrkande 7 i denna del.\r\n7. Integritetsskydd m.m.\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:T11 yrkande 3.\r\nReservation 3 (c)\r\n8. Tillsyn m.m.\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:T14 yrkande 1.\r\nReservation 4 (mp)\r\n9. Myndighetsorganisationen m.m.\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:T10 yrkande 2, 2002/03:T11 yr-\r\nkande 4, 2002/03:T12 yrkande 1, 2002/03:T13 yrkande 8 och\r\n2002/03:T14 yrkande 4.\r\nReservation 5 (m, fp, kd, c)\r\nReservation 6 (mp)\r\n10. Sektorsansvaret på miljöområdet\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:T14 yrkandena 2 och 3.\r\nReservation 7 (mp)\r\n11. Lagförslag\r\nRiksdagen antar regeringens förslag till\r\na) lag om elektronisk kommunikation,\r\nb)\r\nc) lag om införande av lagen (2003:000) om elektronisk kommunika-\r\ntion,\r\nd)\r\ne) lag om ändring i rättegångsbalken,\r\nf)\r\ng) lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),\r\nh)\r\ni) lag om ändring i lagen (1998:31) om standarder för sändning av TV-\r\nsignaler,\r\nj)\r\nk) lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844),\r\nl)\r\nm) lag om ändring i lagen (2000:121) om radio- och teleterminalutrust-\r\nning.\r\nn)\r\nDärmed bifaller riksdagen regeringens förslag i proposition 2002/03:110\r\npunkterna 1-7.\r\n12. Europeiskt kommunikationskontor\r\nRiksdagen godkänner ändring av konventionen om inrättandet av ett\r\neuropeiskt radiokommunikationskontor (ERO) till att avse inrättandet av\r\nett europeiskt kommunikationskontor (ECO).\r\nDärmed bifaller riksdagen regeringens förslag i proposition 2002/03:110\r\npunkt 9 och avslår motion 2002/03:T13 yrkande 1.\r\n13. IT-infrastruktur m.m.\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:T303 yrkande 1, 2002/03:T425,\r\n2002/03:T442 yrkandena 1 och 2, 2002/03:T447 yrkandena 1-5,\r\n2002/03:T452, 2002/03:T458 yrkandena 7 och 8, 2002/03:T463 yrkande\r\n8, 2002/03:T466 yrkandena 48-51, 2002/03:T496 yrkande 9,\r\n2002/03:T525, 2002/03:N267 yrkandena 6 och 7 i denna del samt\r\n2002/03:N304 yrkande 8.\r\nReservation 8 (m, fp, kd)\r\nReservation 9 (c)\r\n14. Övriga IT-frågor\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:T352, 2002/03:T380,\r\n2002/03:T458 yrkandena 1-3, 2002/03:T462 yrkande 17, 2002/03:T463\r\nyrkandena 6, 7 och 9, 2002/03:T473 samt 2002/03:T493.\r\nStockholm den 20 maj 2003\r\nPå trafikutskottets vägnar\r\nClaes Roxbergh\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet: Claes Roxbergh (mp), Carina\r\nMoberg (s), Elizabeth Nyström (m), Jarl Lander (s), Erling Bager (fp), Hans\r\nStenberg (s), Krister Örnfjäder (s), Johnny Gylling (kd), Karin Svensson\r\nSmith (v), Claes-Göran Brandin (s), Per Westerberg (m), Monica Green (s),\r\nSven Bergström (c), Kerstin Engle (s), Jan-Evert Rådhström (m) och Christer\r\nWinbäck (fp).\r\n
\r\n2002/03\r\nTU6\r\n\r\nRedogörelse för ärendet\r\nÄrendet och dess beredning\r\nI betänkandet behandlas regeringens proposition 2002/03:110 Lag om elek-\r\ntronisk kommunikation m.m., fem motioner som väckts med anledning av\r\npropositionen och 18 motioner som avlämnats under den allmänna motionsti-\r\nden hösten 2002 rörande olika IT- och telefrågor.\r\nUtskottet behandlar ärendet huvudsakligen i enlighet med den struktur som\r\nredovisas i propositionen med tyngdpunkt på avsnitt, som berörs av motioner\r\nsom väckts med anledning av propositionen. I övrigt redovisas korta sam-\r\nmandrag av propositionens förslag.\r\nVissa av motionerna från den allmänna motionstiden berör frågor som tas\r\nupp i olika delar av propositionen, t.ex. vissa IT-infrastrukturfrågor och ut-\r\nbyggnaden av tredje generationens mobiltelefoni (3 G). Dessa motioner be-\r\nhandlas i ett särskilt avsnitt om IT-infrastruktur m.m. samt integrerat i be-\r\nhandlingen av olika regeringsförslag i propositionen. Under avsnittet Övriga\r\nIT-frågor behandlas övriga motioner från den allmänna motionstiden som rör\r\nIT, men som inte har en mer direkt anknytning till de frågor som regeringen\r\ntar upp i propositionen om elektronisk kommunikation.\r\nUpplysningar och synpunkter i ärendet har inför utskottet lämnats av re-\r\npresentanter från Näringsdepartementet, Post- och telestyrelsen, Telia Sonera,\r\nTele2 och Vodafone.\r\nI sammanhanget kan nämnas att tillkomsten av den nya EU-regleringen på\r\nområdet har föregåtts av ett mångårigt informationsutbyte mellan företrädare\r\nför Näringsdepartementet och trafikutskottet.\r\nUtskottet har även berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över propo-\r\nsitionen jämte motioner. Näringsutskottet har inkommit med yttrande (yttr.\r\n2002/03:NU2y) Elektronisk kommunikation.\r\nUtskottet har den 8 maj 2003 anordnat en offentlig utfrågning om bl.a. in-\r\nfrastrukturen på IT-området. Som bilaga till betänkandet finns en utskrift av\r\nutfrågningen med program och deltagarförteckning.\r\nBakgrund\r\nElektronisk kommunikation\r\nElektronisk kommunikation innebär överföring av signaler i elektronisk\r\nform. Signalerna bygger på data i analog eller digital form som kan\r\növerföras via elektromagnetiska svängningar. Innehållet i data är till\r\nexempel text, ljud, bild och kombinationer av dessa.\r\nElektronisk kommunikation omfattar vad som tidigare varit telefoni, data-\r\nkommunikation och radio och TV (medier). En tydlig trend är att dessa tre\r\nsektorer gradvis växer samman genom den s.k. konvergensen. Konvergensen\r\nsker inom infrastruktur-, tjänste- och utrustningsområdena. Den har sin grund\r\nframför allt i digitaliseringen och i den standardisering som skett på Internet-\r\nområdet.\r\nUtvecklingen på området för elektronisk kommunikation innebär att olika\r\ninfrastrukturer och tekniker för överföring av kommunikation och tjänster\r\nsammansmälter. Det gör att det exempelvis är möjligt att telefonera via da-\r\ntorn, använda Internet via TV:n och se på TV i mobiltelefonen. En annan\r\ntydlig trend är utvecklingen mot ökad mobilitet samt att tjänsterna blir\r\nalltmer informationsintensiva så att datakommunikation växer på bekostnad\r\nav de tjänster som endast överför tal.\r\nUnder de tio år som har gått sedan telelagen (1993:597) och lagen\r\n(1993:599) om radiokommunikation trädde i kraft har förändringen av områ-\r\ndet elektronisk kommunikation varit snabb och omfattande. Tekniska förut-\r\nsättningar, marknadsförhållanden samt användarnas efterfrågan och behov har\r\nutvecklats till något som var svårt att föreställa sig vid lagarnas tillkomst.\r\nBetydelsen av effektiva telekommunikationer i samhällsutvecklingen är\r\nmycket stor. Liberaliseringstankens kärna är att använda konkurrens som ett\r\nmedel för att skapa effektiva telekommunikationer. Införandet av telelagen\r\nsyftade till att ge staten förutsättningar att på en öppen telemarknad\r\nstyra och kontrollera verksamheten på telekommunikationsområdet så att de\r\ntelepolitis- ka målen kunde uppfyllas. Andra skäl till behovet av reglering\r\npå teleområdet var att aktörerna själva behövde klara spelregler för sin\r\nverksamhet samt att Sveriges internationella åtaganden, speciellt mot EG,\r\nförutsågs komma att kräva en rättslig reglering av förhållandena på\r\ntelemarknaden. Vidare var en reglering nödvändig med hänsyn till dåvarande\r\nTeleverkets dominerande ställning.\r\nPå flera områden gav den nya regleringen snabba resultat i form av förbätt-\r\nrad konkurrens och ett större urval av tjänster och lägre priser. Inom framför\r\nallt mobil- och utlandstelefonin utvecklades konkurrensen snabbt. Den natio-\r\nnella och lokala telefonin var däremot inte utsatt för en lika intensiv konkur-\r\nrens. Problemen sammanhängde med svårigheter för marknadens aktörer att\r\nnå avtal om tillträde till accessnätet, dvs. nätet närmast abonnenten, och sam-\r\ntrafik.\r\nEn översyn av telelagen skedde år 1996 med hänsyn till den snabba ut-\r\nvecklingen inom telesektorn. Översynen innebar bl.a. ändrade regler för till-\r\nträde till accessnät och samtrafik. Det främsta exemplet på sådana regler är\r\nmöjligheten för tillsynsmyndigheten att bestämma vad som skall gälla mellan\r\nparterna då de inte kan komma överens.\r\nKonkurrensutvecklingen för den fasta telefonin uppvisar en fragmenterad bild\r\ndär utvecklingen gått stegvis och där resultatet efter tio år är blandat. På\r\nmarknaden för privatabonnemang är konkurrensen närmast obefintlig. Kon-\r\nkurrensen på marknaden för nationell telefoni har gradvis förbättrats, medan\r\nmarknaden för internationell telefoni tycks vara väl fungerande med verklig\r\nkonkurrens.\r\nMobiltelefonnäten täcker i stort sett hela landet. Andelen av befolkningen\r\nmed tillgång till mobiltelefoni har mer än fördubblats under de senaste fem\r\nåren, och Sverige har en i internationell jämförelse mycket hög mobiltelepe-\r\nnetration.\r\nDe tillstånd som mobilteleoperatörerna behöver för att bedriva sin verk-\r\nsamhet innehåller även krav på hur täckningen skall se ut. Det finns på\r\nmark- naden fortfarande både analoga system som NMT (Nordisk Mobil\r\nTelefoni) och digitala som GSM (Global Service for Mobile Communications).\r\nDagens mobiltelefoni är till stor del en taltelefonitjänst. Nya tjänster\r\noch tekniker som SMS (Short Message Service) och WAP (Wireless Application\r\nProtocol) medger dock överföring av text samt webbliknande innehåll.\r\nGSM-näten har sedan sitt införande utvecklats tekniskt med bl.a. GPRS-\r\nteknik (General Packet Radio Service) och fått högre överföringskapacitet,\r\nvilket möjliggör nya tillämpningar och tjänster med större informationsinne-\r\nhåll för konsumenterna. Den tredje generationens mobiltelesystem, UMTS\r\n(Universal Mobile Telecommunications System), som är under utbyggnad,\r\ninnebär att överföringskapaciteten ökar ytterligare.\r\nKonkurrenssituationen på mobilteleområdet skiljer sig från den på området\r\nför fast telefoni. För NMT finns endast en operatör, nämligen Telia Sonera.\r\nPå GSM-marknaden finns för närvarande tre stora operatörer som också äger\r\nnät. Det är Telia Sonera, Tele2 Sverige AB (Tele2) och Vodafone Sverige AB\r\n(Vodafone), med en sammanlagd marknadsandel på 99 % år 2001 både när\r\ndet gäller omsättning och abonnemang. PTS har under 2002 delat ut ett fjärde\r\nGSM-tillstånd till Swefour AB, vilket kan förbättra konkurrensen även om\r\ntillståndet avser begränsade områden. Utöver Tele2 och Vodafone har två nya\r\noperatörer, Orange Sverige AB och Hi3G Access AB, fått tillstånd för\r\nUMTS.\r\nTillståndsvillkoren för UMTS innehåller krav på utbyggnad av nät men\r\nmöjliggör även delad infrastruktur till viss grad. Några operatörer har\r\naviserat att de har problem med utbyggnaden.\r\nNär det gäller informationsteknik och datakommunikation är de nationella\r\nstomnäten främst baserade på optiska fiberkablar men även till en viss del\r\nradiolänk.\r\nDe största ägarna av nationella stomnät är Telia Sonera, Utfors\r\nAB/Telenor Business Solutions AB, Affärsverket svenska kraftnät, Teracom\r\nAB och Banverket. Det mest omfattande nationella stomnätet innehas av\r\nTelia Sonera, som når alla kommuner. Ortssammanbindande nät förbinder\r\nolika orter med varandra samt med huvudnoderna i nätet. Områdesnäten är\r\nspridningsnät som sammanbinder fastighetsnäten i en ort eller ett geografiskt\r\navgränsat område med det ortssammanbindande nätet. I områdesnät kan även\r\ninräknas de nät som ofta benämns accessnät.\r\nEn möjlighet till trådlös access med hög överföringskapacitet är fast yttäck-\r\nande radioaccess som används för sändningar av datakommunikation från\r\npunkt till punktsändningar eller punkt till multipunktsändningar, t.ex. LMDS\r\n(Local Multipoint Distribution Service). Nationella tillstånd för denna teknik\r\ninnehas av Telia Sonera, Quadracom Wireless AB, Vodafone samt Broadnet\r\nAS. En fördelning av tillstånd för fast yttäckande radioaccess på regional nivå\r\nhar också utförts.\r\nÄven elnäten kan användas för elektronisk kommunikation, s.k. Power\r\nLine Communication (PLC). Därutöver används också uppgraderade telefon-\r\nnät, satellit samt marknätet för digital-TV för datakommunikation.\r\nDen svenska marknaden för Internetaccess är fragmenterad. En bedömning\r\nav PTS är att det i dag finns ett hundratal Internetoperatörer som tillhanda-\r\nhåller anslutning till Internet till slutkund. Leverantörerna är många och ofta\r\nsmå och inriktar sig i hög grad på olika nischer och delsegment av marknaden\r\ndär de erbjuder olika typer av anslutningsformer. De flesta erbjuder traditio-\r\nnella uppringda anslutningar över det vanliga metallbaserade accessnätet.\r\nÄven kabel-TV-operatörer erbjuder anslutning till Internet via sina kabelnät,\r\nmedan andra erbjuder anslutning till Internet med hög överföringskapacitet\r\nvia fastighetsnät - LAN (Local Area Network) - framför allt i flerbostadshus.\r\nDet är Internet som i första hand driver fram nya typer av tjänster och ska-\r\npar förutsättningar för ytterligare konvergens inom området. Internetanvänd-\r\nningen påverkar utnyttjandet av andra medier. Det är främst användningen av\r\ntelefon och TV som har minskat som en följd av den ökade Internetanvänd-\r\nningen.\r\nTV distribueras ut till mottagaren i huvudsak via tre olika\r\ndistributionskanaler, nämligen marknät, satellit eller kabelnät. Det\r\ndigitala marknätet för TV når i dag ca 90 % av befolkningen. Vid sidan av\r\nTV-sändningar kan näten också användas för andra tjänster, vilket även\r\ngäller näten för digitalradio. I dag pågår olika testverksamheter för\r\nInternetanslutning.\r\nTvå företag dominerar på den svenska marknaden när det gäller kundad-\r\nministration av satellitsänd TV - Canal Digital, som ägs av Telenor AS, och\r\nViasat, som ingår i mediekoncernen Modern Times Group.\r\nDe flesta kabel-TV-nät består av fiber- och koaxialkabel. I dag används\r\nkabelnät i vissa fall även för bredbandsanslutningar till Internet. Det\r\nfinns ca 70 kabel-TV-operatörer i Sverige. Av dessa är fyra dominerande och\r\nnår tillsammans över 2 miljoner hushåll. Det är Com hem AB, som tidigare\r\ningått i Telia Sonera-koncernen, och UPC Sverige AB, som ingår i United\r\nPan- Europe Communications, vilket är det näst största kabel-TV-företaget i\r\nEuro- pa. Telia Sonera har nyligen sålt Com hem AB till rikskapitalbolaget\r\nEQT- partners. Vidare finns Kabelvision som ingår i Tele2-koncernen och har\r\nsam- arbetsavtal med Viasat samt Sweden On Line som ägs av Telenor AS.\r\nDen nya EG-regleringen\r\nDen nya EG-regleringen\r\nÅr 2000 presenterade Europeiska gemenskapernas kommission ett förslag till\r\nnytt regelverk för elektronisk kommunikation i syfte att modernisera\r\nlagstift- ningen på området. Förslaget lades fram mot bakgrund av den\r\nsnabba teknis- ka och marknadsmässiga utvecklingen. Regleringen behövde\r\nanpassas till en mer konkurrensutsatt marknad och ta hänsyn till den\r\npågående konvergensen mellan telefoni, datakommunikation och medier.\r\nKommissionens förslag syftade till att föra samman alla nätverk för\r\növerföring och tillhörande tjänster i ett enda regelverk.\r\nRamdirektivet\r\nRamdirektivet innehåller bl.a. grundläggande formella bestämmelser för\r\ntillämpningen av övriga aktuella direktiv. Bland annat fastställer\r\ndirektivet det nya regelverkets övergripande målsättning att åstadkomma ett\r\nharmoniserat regelverk för elektroniska kommunikationsnät och elektroniska\r\nkommunika- tionstjänster samt tillhörande faciliteter och tjänster. Även de\r\nmål och princi- per som EG-regelverket skall uppnå klargörs, dvs. att\r\nfrämja dels konkurrens, dels den inre europeiska marknaden och dels\r\nslutanvändarnas intressen.\r\nRamdirektivet anger även förfarandereglerna för marknadsanalyser. Enligt\r\ndessa skall de nationella regleringsmyndigheterna identifiera de marknader på\r\nvilka det anses berättigat att införa sektorsspecifika skyldigheter samt analy-\r\nsera dessa för att avgöra om det råder effektiv konkurrens på marknaden eller\r\ninte. Dessutom föreslås en ny definition av när ett företag skall anses ha bety-\r\ndande marknadsinflytande, s.k. SMP-status (Significant Market Power), och\r\ndärmed kunna åläggas sådana skyldigheter. Om en nationell regleringsmyn-\r\ndighet avgör att det inte råder effektiv konkurrens på en relevant marknad\r\nskall den identifiera företag som bedöms ha betydande inflytande på den\r\nmarknaden och ålägga dessa lämpliga sektorsspecifika skyldigheter.\r\nAuktorisationsdirektivet\r\nSyftet med auktorisationsdirektivet är bl.a. att anpassa reglerna för den inre\r\nmarknaden för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster\r\ngenom harmonisering och förenkling, så att dessa lättare kan tillhandahållas\r\ninom gemenskapen. Med detta avses att direktivet skall ge en rättslig ram för\r\natt säkerställa friheten att tillhandahålla elektronisk kommunikation och elek-\r\ntroniska tjänster och begränsa de administrativa hindren för inträde på mark-\r\nnaden till ett minimum.\r\nSärskilda tillstånd att bedriva verksamhet inom området för elektronisk\r\nkommunikation skall inte längre få förekomma. En medlemsstat kan dock\r\ninföra anmälningsplikt.\r\nDirektivet öppnar en möjlighet att ta ut avgifter för nyttjanderätterna till\r\nradiofrekvenser och nummer samt för tillstånd att installera faciliteter på\r\nannans egendom, varvid avgifterna skall beakta behovet av en optimal an-\r\nvändning av dessa begränsade resurser. Medlemsstaterna skall säkerställa att\r\navgifterna är sakligt motiverade, öppet redovisade, icke-diskriminerande och\r\nproportionella till det avsedda syftet, och att de tar hänsyn till de mål som\r\nanges i ramdirektivet.\r\nTillträdesdirektivet\r\nTillträdesdirektivet skall i ramdirektivets anda harmonisera det sätt på\r\nvilket medlemsstaterna reglerar samtrafik och andra former av tillträde\r\ntill elektro- niska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter. Syftet\r\när att i enlighet med den inre marknadens principer upprätta ett regelverk\r\nför förhållandet mellan leverantörer av nät och tjänster, vilket skall leda\r\ntill hållbar konkurrens och samverkan mellan elektroniska\r\nkommunikationstjänster samt gynna konsumenterna.\r\nVissa av direktivets bestämmelser är endast riktade mot företag med bety-\r\ndande inflytande på marknaden för elektronisk kommunikation. Direktivet\r\ninnehåller en förteckning över de typer av skyldigheter som regleringsmyn-\r\ndigheterna skall ha möjlighet att ålägga. Dessa skyldigheter skall säkerställa\r\ntransparens, icke-diskriminering, åtskild kostnadsredovisning, tillträde till\r\nandra operatörers nät och faciliteter samt priskontroll, innefattande kostnads-\r\norienterad prissättning och krav på kostnadstäckning.\r\nDe skyldigheter som kan tillgripas för att säkerställa direktivets syfte\r\nskall tillämpas på specifika produkt- eller tjänstemarknader i vissa\r\ngeografiska områden för att lösa marknadsproblem mellan operatörer.\r\nBestämmelserna omfattar bl.a. tillträde till fasta nät och mobilnät liksom\r\ntill digitala radio- eller TV-nät.\r\nFörutom de skyldigheter som får åläggas en operatör med betydande in-\r\nflytande på en marknad skall enligt artikel 5 den nationella reglerings-\r\nmyndigheten, i den utsträckning som är nödvändig för att säkerställa att slut-\r\nanvändarna kan nå varandra, kunna införa skyldigheter för företag som kon-\r\ntrollerar tillträde till slutanvändarna. Det kan, när detta är motiverat, gälla\r\nskyldigheten att bedriva samtrafik mellan deras nät om det inte redan sker.\r\nDirektivet om samhällsomfattande tjänster\r\nDirektivet om samhällsomfattande tjänster (USO-direktivet) avser att överfö-\r\nra befintliga bestämmelser angående s.k. samhällsomfattande tjänster samt\r\nuppdatera dem med erforderliga ändringar till följd av den tekniska och\r\nmarknadsrelaterade utvecklingen. Målet med direktivet är att genom effektiv\r\nkonkurrens och valmöjligheter dels säkerställa att det i hela gemenskapen\r\nfinns tillgång till allmänt tillgängliga tjänster av god kvalitet, dels hantera\r\nsituationer där slutanvändares behov inte tillgodoses på ett tillfredsställande\r\nsätt av marknaden.\r\nDirektivet anger vilka tjänster som skall anses vara samhällsomfattande\r\ntjänster. Dessa omfattar bl.a. tillhandahållande av tillträde i en fast\r\nnätanslut- ningspunkt, nummerupplysningstjänst och abonnentförteckning samt\r\nsärskil- da åtgärder för användare med funktionshinder. Tillhandahållandet\r\nskall ske till överkomliga priser. Direktivet innehåller även bestämmelser\r\nsom innebär att finansieringen av kostnaderna för tillhandahållande av de\r\ndefinierade samhällsomfattande tjänsterna skall ske på det mest\r\nkonkurrensneutrala sättet.\r\nDirektivet ställer också krav på det fasta telefoninätets integritet och\r\natt det är tillgängligt i händelse av nätsammanbrott av katastrofkaraktär\r\nsamt att samtal kopplas avgiftsfritt till det europeiska larmnumret 112.\r\nDirektivet ställer också upp krav på att operatörerna förser de nationella\r\nlarmtjänsterna med lokaliseringsuppgifter om varifrån nödsamtal kommer i\r\nden mån det är tekniskt genomförbart.\r\nDirektivet om integritet och elektronisk kommunikation\r\nDet nya direktivets bestämmelser skall, liksom teledataskyddsdirektivets,\r\nprecisera och komplettera Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG\r\nom skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personupp-\r\ngifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (dataskyddsdirektivet).\r\nSyftet är bl.a. att säkerställa ett likvärdigt skydd av de grundläggande\r\nfri- och rättig- heterna när det gäller behandling av personuppgifter inom\r\nsektorn för elek- tronisk kommunikation.\r\nDirektivet förpliktar medlemsstaterna att säkerställa konfidentialitet vid\r\nkommunikation och därmed förbundna trafikuppgifter via allmänna kommu-\r\nnikationsnät och allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster\r\ngenom att bl.a. förbjuda åtgärder som saknar lagligt stöd, t.ex.\r\navlyssning, uppfångande med tekniskt hjälpmedel, lagring eller andra\r\nmetoder som inne- bär att kommunikationen och de därmed förbundna\r\ntrafikuppgifterna kan fångas upp eller övervakas av andra personer än\r\nanvändarna utan de berörda användarnas samtycke. Som utgångspunkt gäller\r\natt abonnenter och använda- re skall samtycka till sådan behandling för att\r\nbehandlingen skall vara tillåten.\r\nRadiospektrumbeslutet\r\nRadiospektrumbeslutet har till syfte att fastställa politiska och rättsliga\r\nramar inom gemenskapen för att säkerställa samordning av policystrategier\r\noch i förekommande fall harmoniserade villkor när det gäller tillgång till\r\noch ef- fektiv användning av det radiospektrum som krävs för upprättandet\r\nav och verksamheten på den inre marknaden på sådana områden inom\r\ngemenskaps- politiken som elektronisk kommunikation, transport samt\r\nforskning och ut- veckling.\r\nFör att nå detta syfte fastställs i beslutet vissa överstatliga förfaranden för\r\natt bl.a. underlätta en politik när det gäller strategisk planering och harmoni-\r\nsering av radiospektrumanvändningen i gemenskapen.\r\nKonkurrensdirektivet\r\nKommissionsdirektivet är baserat på artikel 86 (f.d. artikel 90) i Rom-\r\nfördraget. Artikeln ger kommissionen rätt att kräva avskaffande av\r\nexklusiva och speciella rättigheter som medlemsstaterna givit till företag\r\ndå dessa rät- tigheter leder till att andra bestämmelser i fördraget\r\növerträds, i detta fall konkurrens- och inremarknadsregleringen.\r\nKommissionsdirektivet konsolide- rar det tidigare gällande s.k.\r\ntjänstedirektivet 90/388/EG. Tanken är att endast de bestämmelser som\r\nfortfarande är nödvändiga skall behållas.\r\nFöretag som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät får inte ha sitt\r\nkabel-TV-nät i samma rättsliga enhet om företaget kontrolleras av medlems-\r\nstaten eller har särskilda rättigheter, om det har en dominerande ställning på\r\nmarknaden eller om det driver ett kabel-TV-nät som byggts upp med stöd av\r\nsärskilda eller exklusiva rättigheter.\r\nRiktlinjer för marknadsanalyser och bedömning av betydande\r\nmarknadsinflytande\r\nKommissionens riktlinjer beskriver de principer som nationella reglerings-\r\nmyndigheter skall tillämpa när de definierar marknader och när de fastställer\r\nom företag har ett betydande inflytande på marknaden. Riktlinjerna syftar i\r\nförsta hand till att regleringsmyndigheterna sinsemellan skall tillämpa vissa\r\nbestämmelser i det nya regelverket på ett enhetligt sätt, särskilt när de skall\r\nutse företag som har ett betydande marknadsinflytande. Vidare är syftet att i\r\nså stor utsträckning som möjligt öka genomskådligheten och klarheten i\r\nrättsläget för tillämpningen av det nya regelverket.\r\nFör att åstadkomma enhetlighet mellan medlemsstaternas tillvägagångssätt\r\ngrundas definitionen av relevanta marknader och kriterierna för bedömning\r\nav betydande marknadsinflytande på EG-rättspraxis. Riktlinjerna belyser\r\nsärskilt frågan om kollektiv dominans och konstaterar härvid bl.a. att före-\r\nkomsten av strukturella bindningar mellan de berörda företagen inte är en\r\nnödvändig förutsättning för att man skall kunna konstatera att det föreligger\r\nen kollektiv dominerande ställning.\r\nRekommendation om relevanta produkt- och tjänstemarknader\r\nKommissionens rekommendation fastställer vilka produkt- och tjänstemark-\r\nnader inom sektorn för elektronisk kommunikation som har sådana särdrag att\r\ndet kan vara motiverat att införa regleringsskyldigheter enligt förfarandet som\r\nfinns angivet i ramdirektivet. Till skillnad från tidigare skall marknaderna i\r\ndet nya regelverket fastställas i enlighet med konkurrensrättsliga principer.\r\nHärvid bör följande tre kriterier beaktas: Närvaron av stora och varaktiga\r\nhinder för marknadstillträde, möjligheten att övervinna hindren inom rimlig\r\ntid och möjligheten att tillämpningen av enbart konkurrenslagstiftning skulle\r\nkunna avhjälpa de aktuella bristerna på marknaden.\r\nÄven om en marknad kännetecknas av stora hinder för tillträde, kan andra\r\nstrukturella faktorer på samma marknad innebära att den utvecklas i riktning\r\nmot sund konkurrens. Så är exempelvis fallet på marknader med ett begränsat\r\nmen ändå tillräckligt antal företag som har olika kostnadsstrukturer och som\r\nkonfronteras med en priselastisk efterfrågan.\r\nPropositionens huvudsakliga innehåll\r\nI propositionen föreslås en lag om elektronisk kommunikation. Den nya lagen\r\nskall ersätta nuvarande telelag (1993:597) och lag (1993:599) om radiokom-\r\nmunikation. Lagen skall gälla elektroniska kommunikationsnät och kommu-\r\nnikationstjänster med tillhörande installationer och tjänster samt annan radio-\r\nanvändning. Lagen skall dock inte vara tillämplig på innehåll som överförs i\r\nelektroniska kommunikationsnät med hjälp av elektroniska kommunikations-\r\ntjänster. Målet för telepolitiken föreslås ersättas med mål för sektorn elektro-\r\nnisk kommunikation. Dessa skall innebära att enskilda och myndigheter skall\r\nfå tillgång till effektiva och säkra elektroniska kommunikationer.\r\nDen föreslagna lagen skall utgå från en allmän plikt att anmäla verksamhet\r\nsom innebär ett kommersiellt tillhandahållande av allmänna kommunika-\r\ntionsnät och allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster. För-\r\nslaget innebär en utvidgning av anmälningsplikten i förhållande till telelagen.\r\nExempelvis omfattas vissa Internetoperatörer och de som tillhandahåller\r\nrundradionät av den nya anmälningsplikten.\r\nAnvändning av radiosändare och nummer ur en nationell nummerplan fö- reslås\r\nalltjämt kräva särskilt tillstånd, medan kravet på teletillstånd föreslås\r\nupphöra. Den dubbla tillståndsplikten som i dag gäller för mobiltelefoni\r\nenligt telelagen och lagen om radiokommunikation upphör därmed.\r\nDet dubbla prövningsförfarandet föreslås bibehållas för utsändningar till\r\nallmänheten av ljudradio- och TV-program. Sådana sändningar kommer alltså\r\näven fortsättningsvis att kräva tillstånd enligt radio- och TV-lagen\r\n(1996:844). Tillstånd att använda radiosändare föreslås alltjämt avse en viss\r\nradioanvändning. Också i övrigt anknyter den katalog av villkor som ett till-\r\nstånd kan förenas med i allt väsentligt till vad som gäller enligt lagen om\r\nradiokommunikation.\r\nAntalet tillstånd som beviljas i ett frekvensutrymme föreslås kunna be-\r\ngränsas, om det är nödvändigt för att garantera en effektiv användning av\r\nradiofrekvenser. I sådant fall skall tillstånd normalt beviljas efter allmän\r\ninbjudan till ansökan. Som grund för tillståndsprövningen skall ligga antingen\r\nett jämförande urvalsförfarande (s.k. skönhetstävling) eller ett anbudsförfa-\r\nrande där det pris sökanden är villig att betala för tillståndet skall vara ut-\r\nslagsgivande (auktion) eller en kombination av dessa förfaranden. Tillstånd\r\natt använda radiosändare eller nummer skall få överlåtas (s.k. andrahandshan-\r\ndel).\r\nFörslaget innebär att den myndighet som regeringen bestämmer fortlöpan-\r\nde skall fastställa produkt- och tjänstemarknader, särskilt geografiska mark-\r\nnader, som har sådana särdrag att det kan vara motiverat att införa skyldighe-\r\nter enligt lagen. EG-kommissionens rekommendation om relevanta produkt-\r\noch tjänstemarknader samt riktlinjer för marknadsanalyser och bedömning av\r\nbetydande marknadsinflytande skall därvid beaktas. Beslut skall fattas efter\r\nett särskilt samrådsförfarande.\r\nDe marknader som fastställts skall fortlöpande analyseras. För varje mark-\r\nnad skall det tas ställning till om det råder effektiv konkurrens. Marknads-\r\nanalyserna skall utföras utifrån konkurrensrättsliga principer och med hjälp av\r\nkonkurrensrättslig metodik. Om det inte råder effektiv konkurrens, skall fö-\r\nretag med betydande inflytande på marknaden identifieras och åläggas en\r\neller flera skyldigheter ur en särskild katalog. Denna innefattar bl.a. samtra-\r\nfikskyldighet och skyldighet att lämna andra former av tillträde samt priskon-\r\ntroll gentemot slutkund.\r\nEtt företag skall enligt förslaget anses ha ett betydande inflytande på en\r\nviss marknad om det, antingen enskilt eller tillsammans med andra, har en\r\nställning av sådan ekonomisk styrka att det i betydande utsträckning kan\r\nuppträda oberoende av sina konkurrenter, sina kunder och i sista hand av\r\nkonsumenterna.\r\nNågon allmän samtrafikskyldighet föreslås inte i den nya lagen. Förutom\r\nsådana tillträdesskyldigheter som en operatör med betydande inflytande på\r\nden relevanta marknaden får åläggas, föreslås att den som kontrollerar tillträ-\r\nde till slutanvändare får förpliktas att bedriva samtrafik eller vidta annan\r\nåtgärd som krävs för att säkerställa att slutanvändare kan nå varandra.\r\nNär det gäller de samhällsomfattande tjänsterna innebär den nya lagen inte\r\nnågra större förändringar jämfört med dagens reglering på teleområdet.\r\nDen föreslagna lagen innehåller vidare bestämmelser till skydd för konsu-\r\nmenter och andra slutanvändare samt bestämmelser om integritetsskydd.\r\nSlutligen finns bestämmelser i den nya lagen om tillsyn och prövning av\r\närenden. Vissa ändringar föreslås vidare i lagen (1998:31) om standarder för\r\nsändning av TV-signaler.\r\nLagarna föreslås träda i kraft den 25 juli 2003.\r\nI propositionen föreslås också att riksdagen godkänner ändring av konven-\r\ntionen om inrättandet av ett europeiskt radiokommunikationskontor (ERO) till\r\natt avse inrättandet av ett europeiskt kommunikationskontor (ECO).\r\n
\r\nUtskottets överväganden\r\n1 Politiska mål m.m.\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdag och regering har en central roll för att uppnå målen för\r\nsektorn elektronisk kommunikation. För att hela landet skall få till-\r\ngång till effektiva och säkra elektroniska kommunikationer krävs\r\natt tydliga mål formuleras, konkreta handlingsplaner uppställs och\r\nframåtsyftande spelregler antas. Med det nya regelverk som lagts\r\nfast inom EU för sektorn har ett framtidsanpassat ramverk etable-\r\nrats. Det ankommer nu på berörda organ att inom sina ramar driva\r\nett aktivt utvecklingsarbete för att till fullo ta vara på de positiva\r\ndrivkrafter som den elektroniska kommunikationssektorn kan tillfö-\r\nra samhällsutvecklingen och se till att de politiska målen nås. Ut-\r\nskottet tillstyrker därmed regeringens förslag till nya mål för sek-\r\ntorn elektronisk kommunikation.\r\nMed hänsyn till den strategiska betydelse som sektorn har för lan-\r\ndets fortsatta utveckling förutsätter utskottet att de politiska målen\r\nför sektorn elektronisk kommunikation noga kommer att följas upp\r\noch utvärderas och att resultatet härav återredovisas till riksdagen.\r\nUtskottet betonar bl.a. betydelsen av en redovisning om lagstift-\r\nningens följder för den regionala utvecklingen och konkurrensut-\r\nvecklingen på marknaden för det metallbaserade accessnätet.\r\nMed hänvisning till förutsatt fortsatt utvecklings- och uppföljnings-\r\narbete bedömer utskottet att syftet med de motionsförslag som\r\nväckts kommer att tillgodoses. Följaktligen avstyrks dessa.\r\nUtskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om politiska mål\r\n(s. 95-105) jämte motionerna 2002/03:T11 (c) yrkande 1 och 2002/03:T13\r\n(fp) yrkande 2.\r\n1.1 Regeringens bedömningar och förslag\r\nAllmänpolitisk bedömning av området för elektronisk kommunikation\r\nm.m.\r\nDet IT-politiska beslut som fattades år 2000 (prop. 1999/2000:86, bet.\r\n1999/2000:TU9, rskr. 1999/2000:256) innebär att Sverige som första land\r\nskall bli ett informationssamhälle för alla. Målet täcker hela det\r\nIT-politiska området, vilket gör att det avser ett bredare område än det\r\nsom enbart handlar om elektronisk kommunikation. De prioriterade\r\nuppgifterna avser tre områ- den: tillit, tillgänglighet och kompetens. De\r\nförsta två, tillit och tillgänglighet, handlar till största delen om teknik\r\noch elektroniska kommunikationsnät. Det tredje området, kompetens, är av\r\nannan karaktär. Genom dessa områden kan regeringen påverka användningen av\r\nIT.\r\nDe elektroniska kommunikationerna har stor betydelse för massmedierna,\r\nnågot som enligt regeringens uppfattning bör framhävas. Det finns goda möj-\r\nligheter för olika former av elektronisk kommunikation att bidra till att det\r\nmediepolitiska målet, dvs. att stödja yttrandefrihet, mångfald, massmediernas\r\noberoende och tillgänglighet samt motverka skadliga inslag i massmedierna,\r\nkan uppnås.\r\nRegeringen bedömer att elektronisk kommunikation bör vara så effektiv och\r\nhållbar att välfärd och tillväxt främjas i hela landet. Svensk konkurrenskraft\r\nbör stärkas och framtidens behov tillgodoses. Politiken för elektronisk kom-\r\nmunikation bör även kunna bidra till att målet för mediepolitiken uppnås.\r\nMålen för sektorn elektronisk kommunikation\r\nEnligt regeringens bedömning har de elektroniska kommunikationerna bl.a. en\r\nstor strategisk betydelse för tillväxten och välfärden i hela landet.\r\nEnskilda och myndigheter skall därför ha tillgång till effektiva och säkra\r\nelektroniska kommunikationer med största möjliga utbyte avseende urvalet av\r\növer- föringstjänster samt deras pris och kvalitet. Användare och\r\nkonsumenter bör ha möjlighet att välja mellan olika tjänster med olika pris\r\noch kvalitet för att finna den kombination av tjänster som bäst passar den\r\nenskilde. Konsumen- ternas möjligheter att utnyttja tjänsterna är en viktig\r\nförutsättning för att må- len skall kunna uppnås.\r\nMed effektiva elektroniska kommunikationer avses konkurrensutsatta och\r\nflexibla kommunikationer som tillhandahålls på icke-diskriminerande villkor.\r\nEffektiva elektroniska kommunikationer innebär också ett främjande av ef-\r\nfektiva investeringar i infrastruktur och främjande av innovation. De elektro-\r\nniska kommunikationerna bör dessutom vara så säkra som möjligt.\r\nFörslaget till mål innebär att Sverige i ett internationellt perspektiv\r\nskall ligga i framkant vad gäller urvalet av överföringstjänster samt deras\r\npris och kvalitet. Detta ligger i linje med det övergripande IT-politiska\r\nmålet att Sveri- ge som första land skall bli ett informationssamhälle för\r\nalla. Jämförelser med andra länder bör göras även inom området elektronisk\r\nkommunikation.\r\nHållbar utveckling, som innebär att nuvarande och kommande genera- tioner\r\ntillförsäkras en hälsosam och god miljö, bör främjas även inom detta\r\nområde. Med hållbar avses såväl ekologisk som social och ekonomisk håll-\r\nbarhet. I målen bör även användbarheten framhävas. Det handlar om att\r\ntjäns- terna inom elektronisk information bör vara lätta att lära sig,\r\nlätta att använda och anpassade till sina målgrupper.\r\nEtt av de främsta medlen att uppnå dessa mål är en effektiv konkurrens\r\nutan snedvridningar och begränsningar. Väl fungerande och dynamiska\r\nmarknader ger mångfald i utbudet och pressar priserna, vilket kommer an-\r\nvändarna till godo. Att främja konkurrens överensstämmer med den allmänna\r\nkonkurrenspolitiken. Det är också en utgångspunkt för de EG-direktiv som\r\nligger till grund för den lagstiftning som föreslås.\r\nEtt annat medel för att uppnå målen är att främja den internationella har-\r\nmoniseringen. Elektronisk kommunikation är i hög grad beroende av den\r\ninternationella utvecklingen. Många företag verkar på internationell basis och\r\ngynnas av att regelverken i de olika länderna är harmoniserade. Det främjar i\r\nsin tur tillväxt både inom Sverige och i andra länder, inte minst inom Euro-\r\npeiska unionen. En internationell harmonisering bör därför främjas, särskilt\r\nför att bidra till utvecklingen av EU:s inre marknad.\r\nVad som sagts om konkurrensens och den internationella harmonise- ringens\r\nbetydelse hindrar inte att det finns viktiga allmänna intressen som inte\r\nenbart kan tillgodoses på marknadens villkor. Dessa intressen måste säker-\r\nställas på annat sätt. Detta illustreras av statens bidrag till utbyggnad\r\nav nät där marknaden inte kan tillgodose behoven.\r\nRegeringens bedömning när det gäller tillgängligheten till IT-infrastruktur\r\när att hushåll och företag i alla delar av Sverige inom de närmaste åren\r\nbör få tillgång till IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet. Detta\r\nskall i första hand ske i marknadens regi. Staten har dock ett övergripande\r\nansvar att se till att IT-infrastruktur med hög överföringskapacitet finns\r\ntillgänglig i hela lan- det. Statens stöd till elektroniska\r\nkommunikationsnät med hög överföringska- pacitet till kommuner och enskilda\r\när en del av de åtgärder som vidtas för att uppfylla detta. Inriktningen\r\navser huvudsakligen stöd till utbyggnad av IT- infrastruktur med hög\r\növerföringskapacitet i gles- och landsbygd.\r\nTill de viktiga allmänna intressen som inte enbart kan tillgodoses på mark-\r\nnadens villkor kan även räknas samhällsomfattande tjänster till ett överkom-\r\nligt pris, förmedling av nödsamtal, skyddet för integritet, uthållighet och\r\ntillgänglighet vid extraordinära händelser i fredstid, höjd beredskap och krig,\r\nett effektivt utnyttjande av frekvenser och nummer samt konsumentskydd.\r\nInom dessa områden föreslås särskilda regler i lagen för att säkerställa intres\r\nsena.\r\nTillgången till ett grundläggande radio- och TV-utbud i hela landet är ett\r\nviktigt allmänt intresse. Lagförslaget ger också de grundläggande förutsätt-\r\nningarna för att säkerställa en sådan tillgång.\r\nDe föreslagna målen ersätter målet för telepolitiken som beslutades i 1988\r\nårs telepolitiska beslut. De föreslagna målen för sektorn elektronisk kommu-\r\nnikation ligger i linje med det IT-politiska målet och därmed också i linje med\r\nEU:s IT-politiska handlingsprogram e-Europa, ett informationssamhälle för\r\nalla. De nya mål som föreslås i propostionen ersätter inte det IT-politiska\r\nmålet.\r\nUppföljning av mål av den karaktär som här föreslås bör ske genom jämfö-\r\nrelser med överföringstjänster, priser och kvalitet i andra länder. Den ökade\r\ninternationella harmoniseringen medför ökade möjligheter att göra sådana\r\njämförelser. Det ger också en möjlighet att bidra till uppföljningen av det IT-\r\npolitiska målet att Sverige som första land skall bli ett informationssamhälle\r\nför alla.\r\nEftersom området är dynamiskt är det inte lämpligt att ha ett definitivt mål\r\nmed en angiven nivå av tillgång till kommunikationer som skall ha uppnåtts\r\nvid någon viss tidpunkt. Vad som anses vara effektiva och säkra kommunika-\r\ntioner och vad som anses ge den bästa möjliga kombinationen av urval, pris\r\noch kvalitet förändras över tiden. De föreslagna målen innebär därför en strä-\r\nvan att kommunikationerna skall bli bättre och effektivare, t.ex. genom högre\r\növerföringskapacitet och att urvalsmöjligheterna, inbegripet priser och kvali-\r\ntet, blir mer varierade. Ett medel för att uppnå målen är att skapa förutsätt-\r\nningar för en effektiv konkurrens.\r\nRegeringen föreslår att målen för sektorn elektronisk kommunikation skall\r\nvara att enskilda och myndigheter skall få tillgång till effektiva och\r\nsäkra elektroniska kommunikationer. De elektroniska kommunikationerna skall\r\nge största möjliga utbyte när det gäller urvalet av överföringstjänster\r\nsamt deras pris och kvalitet. Sverige skall i ett internationellt\r\nperspektiv ligga i framkant i dessa avseenden. De elektroniska\r\nkommunikationerna skall vara hållbara, användbara och tillgodose framtidens\r\nbehov.\r\nDe främsta medlen för att uppnå detta skall vara att skapa förutsättningar\r\nför en effektiv konkurrens utan snedvridningar och begränsningar samt att\r\nfrämja internationell harmonisering. Staten skall ha ett ansvar på områden där\r\nallmänna intressen inte enbart kan tillgodoses av marknaden.\r\nDe föreslagna målen skall ersätta målet för telepolitiken som därmed skall\r\nupphöra att gälla.\r\n1.2 Motionsförslag\r\nI två motioner som väckts med anledning av propositionen tas frågor upp som\r\nrör de politiska utgångspunkterna för elektronisk kommunikation och hur de\r\nnya målen skall följas upp.\r\nI motion 2002/03:T11 av Sven Bergström m.fl. (c) anförs att det är svårt\r\nsåväl för riksdagen och de politiska partierna som för marknadens aktörer att\r\nbedöma följderna av den föreslagna nya lagstiftningen. En så omfattande\r\nförändring av lagstiftningen som nu genomförs borde föregås av omfattande\r\nanalyser av hur olika marknader påverkas och vilka följder förslagen får t.ex.\r\nför utbyggnaden av kommunikationer i olika delar av landet.\r\nInte minst det faktum att regeringen valt att behandla frågan uteslutande\r\nsom ett tekniskt juridiskt ärende, utan t.ex. tydlig medverkan från näringsliv\r\noch operatörer, gör det särskilt svårt att bedöma frågan. Centerpartiet vill\r\nockså framhålla att det är uppenbart att den nya lagstiftningen kan få regio-\r\nnalpolitiska konsekvenser och menar att det är en stor brist att en bedömning\r\nav dessa konsekvenser inte ingick i uppdraget till utredaren.\r\nSammantaget, även om Centerpartiet välkomnar att lagstiftningen inom IT\r\noch telekom nu samordnas, finns fortfarande oklarheter om vilka följder\r\nlagstiftningen får. Regeringen bör därför återkommande redovisa utveckling-\r\nen inom IT och telekom för riksdagen, särskilt vad avser lagstiftningens följ-\r\nder för den regionala utvecklingen av telekomtjänster, konkurrensen inom\r\nsektorn och investeringsviljan (yrkande 1).\r\nI motion 2002/03:T13 av Erling Bager m.fl. (fp) framhålls att de mål om\r\nelektronisk kommunikation som formuleras i propositionen är värdefulla som\r\ngrund för politiska åtgärder inom området. De hade emellertid, vilket också\r\npåtalats av remissinstanser, kunnat formuleras på ett mer mätbart sätt, vilket\r\nskulle ha underlättat tillämpbarheten av målen (yrkande 2).\r\n1.3 Utskottets ställningstagande\r\nRiksdag och regering har en central roll för att uppnå målen för sektorn elek-\r\ntronisk kommunikation. För att hela landet skall få tillgång till effektiva och\r\nsäkra elektroniska kommunikationer krävs att tydliga mål formuleras, kon-\r\nkreta handlingsplaner uppställs och framåtsyftande spelregler antas.\r\nMed det nya regelverket som lagts fast inom EU för sektorn har ett fram-\r\ntidsanpassat ramverk etablerats. Det ankommer på berörda organ att inom\r\nsina ramar driva ett aktivt utvecklingsarbete för att till fullo ta vara på de\r\npositiva drivkrafter som den elektroniska kommunikationssektorn kan tillföra\r\nsamhällsutvecklingen och se till att de politiska målen nås.\r\nDetta arbete bör genomsyra olika delar av samhället. Från riksdags- och\r\nregeringsnivå till berörda myndigheter, kommuner, företag och organisatio-\r\nner. Kännetecknande bör vara att insatserna riktas mot att uppnå ett informa-\r\ntionssamhälle för alla där elektroniska kommunikationer är ett verksamt me-\r\ndel för att uppnå olika samhällsmål.\r\nGenom det nya regelverk som EU-länderna nu enats om bedömer utskottet\r\natt ökade förutsättningar för detta finns, samtidigt som den nya lagen ger\r\naktörerna på marknaden mer konkurrensneutrala regler att agera utifrån.\r\nI sammanhanget vill utskottet framhålla att den offentliga förvaltningen är\r\nen viktig drivkraft i målet om ett informationssamhälle för alla.\r\nOffentliga tjänster kan göras mer lättillgängliga och ge en ökad tillgång\r\ntill information. Vården och utbildningen ges exempelvis nya möjligheter\r\noch förutsättningar genom en ökad IT-användning.\r\nUtskottet delar mot denna bakgrund regeringens uppfattning att det inte är\r\nlämpligt att ha ett definitivt mål med angiven nivå av tillgång till kommuni-\r\nkationer som skall ha uppnåtts vid någon viss tidpunkt eftersom målet är\r\ndynamiskt. Vad som anses vara effektiva och säkra kommunikationer och vad\r\nsom anses ge den bästa möjliga kombinationen av urval, pris och kvalitet\r\nförändras över tiden.\r\nUtskottet har vid ett flertal tillfällen i samband med införande av nya lagar\r\noch reformer understrukit behovet av uppföljning och utvärdering. När ut-\r\nskottet senast behandlade denna fråga i mars 2002 (bet. 2001/02:TU8) erinra-\r\nde utskottet om riksdagens IT-politiska beslut, då utskottet framhöll vikten av\r\natt utbyggnaden av IT-infrastrukturen följs upp och redovisas årligen för\r\nriksdagen. Mot bakgrund av bl.a. riksdagens ställningstagande kan utskottet\r\nnu konstatera att det för närvarande pågår insatser för att följa upp utveck-\r\nlingen på IT-området. Det gäller bl.a. hur utbyggnaden och kommunikations-\r\nservicen utvecklas i olika landsdelar.\r\nUtskottet kan också konstatera att regeringen framhåller betydelsen av en\r\nuppföljning av målen för sektorn elektronisk kommunikation och menar att\r\njämförelser bör ske med överföringstjänster, priser och kvalitet i andra\r\nländer. Den ökade internationella harmoniseringen medför ökade möjligheter\r\natt göra sådana jämförelser. Det ger också en möjlighet att bidra till\r\nuppföljningen av det IT-politiska målet att Sverige som första land skall\r\nbli ett informations- samhälle för alla.\r\nMed hänsyn till den strategiska betydelse som sektorn intar för landets\r\nfortsatta utveckling förutsätter utskottet att de politiska målen för sektorn\r\nelektronisk kommunikation noga kommer att följas upp och utvärderas och att\r\nresultatet av dessa uppföljningar och utvärderingar kommer att återredovisas\r\ntill riksdagen.\r\nUtskottet vill särskilt betona betydelsen av en redovisning om lagstiftning-\r\nens följder för den regionala utvecklingen och hur konkurrensen inom områ-\r\ndet utvecklas; detta gäller särskilt för marknaden för det metallbaserade ac-\r\ncessnätet inom fast telefoni och andelen av den digitala kapaciteten i fre-\r\nkvensutrymmet som kan förenas med annan användning än digital utsändning\r\nav TV- och radioprogram.\r\nI samband med att lagen följs upp och resultaten återredovisas till riksda-\r\ngen bör också en redovisning lämnas om utbyggnaden av IT-infrastrukturen\r\noch utvecklingen av IT-användningen inom offentlig förvaltning.\r\nMed hänvisning till vad utskottet nu anfört bedömer utskottet att syftet\r\nmed de motionsförslag som väckts kommer att tillgodoses. Följaktligen av-\r\nstyrks motionerna T11 (c) yrkande 1 och T13 (fp) yrkande 2.\r\nUtskottet tillstyrker därmed regeringens förslag om mål för sektorn elek-\r\ntronisk kommunikation och att målet för telepolitiken upphör att gälla.\r\n2 Regleringsstruktur och en ny lag om elektronisk\r\nkommunikation\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRegeringen föreslår bl.a. att överföringen av elektronisk kommuni-\r\nkation och infrastrukturen för överföringen - med undantag för vis-\r\nsa radio- och TV-frågor - regleras samlat i en ny sektorspecifik lag.\r\nLagen skall inte reglera innehållet i de tjänster som överförs eller\r\nden utrustning som skall anslutas till infrastrukturen.\r\nUtskottet har inget att erinra mot vad regeringen föreslår om re-\r\ngleringsstruktur och en ny lag om elektronisk kommunikation.\r\nUtskotttet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om reglerings-\r\nstruktur och en ny lag om elektronisk kommunikation (s. 105-114).\r\n2.1 Regeringens förslag\r\nSärskild sektorslagstiftning eller särlagstiftning kan användas speciellt\r\nför att motverka bl.a. missbruk av marknadsmakt och för att främja\r\nkonkurrens på marknader där förutsättningar ännu saknas för en väl\r\nfungerande konkurrens. Särlagstiftning kan då ses som ett komplement till\r\nkonkurrenslagen för att främja konkurrens och effektivitet på nyligen\r\navreglerade marknader där det råder inträdesbarriärer.\r\nDet står klart att det på flera delmarknader alltjämt finns ett behov av sek-\r\ntorspecifik reglering. Detta avser både att komma till rätta med konkurrens-\r\nsituationen på marknader där effektiv konkurrens inte råder och att bibehålla\r\nden sköra konkurrens som vunnits på vissa marknader genom telelagstift-\r\nningen. Som nämnts måste också behovet analyseras med utgångspunkt från\r\nmarknaderna i hela Sverige. Det är därför inte lämpligt eller, mot bakgrund av\r\nSveriges åligganden enligt ramdirektivet och särdirektiven, ens möjligt att\r\ngenomföra en fullständig övergång till generell - konkurrensrättslig - lag-\r\nstiftning på området för elektronisk kommunikation.\r\nRegeringen föreslår att överföringen av elektronisk kommunikation och\r\ninfrastrukturen för överföringen skall, med undantag för vissa radio- och\r\nTV- frågor, regleras samlat i en ny sektorspecifik lag. Lagen skall inte\r\nreglera innehållet i de tjänster som överförs eller den utrustning som\r\nskall anslutas till infrastrukturen.\r\nRegeringen föreslår också att ramdirektivet, auktorisationsdirektivet, tillträ-\r\ndesdirektivet, direktivet om samhällsomfattande tjänster (USO-direktivet)\r\nsamt direktivet om integritet och elektronisk kommunikation till övervägande\r\ndel skall genomföras genom en ny lag om elektronisk kommunikation.\r\nSåvitt avser konkurrensrelaterade frågor skall skyldigheter enligt lagen för\r\nenskilda inträda först när det finns ett konstaterat behov.\r\n2.2 Utskottets ställningstagande\r\nUtskottet konstaterar att den nya lagstiftningen om elektronisk kommunika-\r\ntion innebär ett omfattande regelverk vars konsekvenser inte till fullo kan\r\nförutses. Den tekniska utvecklingen och en föränderlig marknad förutsätter,\r\nsom utskottet framhållit under avsnittet om politiska mål m.m., ett aktivt\r\nuppföljningsarbete. Utskottet har därmed inget att erinra mot vad regeringen i\r\npropositionen föreslår om regleringsstruktur och en ny lag om elektronisk\r\nkommunikation.\r\n3 Lagens syfte och tillämpningsområde m.m.\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRegeringen föreslår bl.a. att lagen skall syfta till att enskilda och\r\nmyndigheter får tillgång till säkra och effektiva elektroniska kom-\r\nmunikationer och största möjliga utbyte när det gäller urvalet av\r\nelektroniska kommunikationstjänster. Konkurrensen och internatio-\r\nnell harmonisering skall vara de främsta medlen för att uppnå syf-\r\ntet.\r\nUtskottet har inget att erinra mot vad regeringen föreslår om lagens\r\nsyfte och tillämpningsområde m.m.\r\nUtskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om lagens syfte\r\nm.m. samt lagens tillämpningsområde och innehåll (s. 114-119).\r\n3.1 Regeringens förslag\r\nRegeringen föreslår att bestämmelserna i lagen skall syfta till att\r\nenskilda och myndigheter skall få tillgång till säkra och effektiva\r\nelektroniska kommuni- kationer och största möjliga utbyte när det gäller\r\nurvalet av elektroniska kommunikationstjänster samt deras pris och\r\nkvalitet. Konkurrensen och inter- nationell harmonisering skall vara de\r\nfrämsta medlen för att uppnå syftet. Samhällsomfattande tjänster skall\r\nfinnas tillgängliga på för alla likvärdiga villkor i hela landet till\r\növerkomliga priser.\r\nVid tillämpningen av lagen skall särskilt elektroniska kommunikationers\r\nbetydelse för yttrandefrihet och informationsfrihet beaktas.\r\nÅtgärder som vidtas med stöd av lagen får inte vara mer ingripande än som\r\nframstår som rimligt och skall vara proportionella med hänsyn till lagens\r\nsyfte och ovanstående intressen.\r\nRegeringen föreslår att lagen skall tillämpas på elektroniska kommunika-\r\ntionsnät och kommunikationstjänster med tillhörande installationer och\r\ntjänster samt annan radioanvändning. Den skall inte vara tillämplig på inne-\r\nhåll som överförs i elektroniska kommunikationsnät med hjälp av elektronis-\r\nka kommunikationstjänster.\r\n3.2 Utskottets ställningstagande\r\nUtskottet har inget att erinra mot vad regeringen i propositionen föreslår om\r\nlagens syfte och tillämpningsområde m.m.\r\n4 Marknadstillträde m.m.\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRegeringen föreslår bl.a. att det krävs en anmälan av verksamheten\r\nför att få tillhandahålla allmänna kommunikationsnät. En anmälan\r\nskall inte föranleda någon förhandsprövning av verksamheten. En-\r\ndast för användning av radiosändare och nummer ur en nationell\r\nnummerplan skall tillstånd krävas.\r\nUtskottet har inget att erinra mot vad regeringen föreslår om mark-\r\nnadstillträde m.m.\r\nUtskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om marknads-\r\ntillträde m.m. (s. 119-126).\r\n4.1 Regeringens förslag\r\nAnmälningsplikt m.m.\r\nFör att få kännedom om vilka aktörer som finns på den svenska marknaden\r\noch utöva nödvändig tillsyn bör möjligheten att föreskriva en anmälningsplikt\r\nutnyttjas. Anmälningsplikten bör begränsas till tillhandahållande av allmänna\r\nkommunikationsnät mot ersättning och allmänt tillgängliga elektroniska\r\nkommunikationstjänster. Det saknas skäl att införa en anmälningsplikt för\r\ntillhandahållande av slutna nät (benämns även enskilda eller privata), allmän-\r\nna kommunikationsnät för icke-kommersiellt bruk eller för kommunikations-\r\ntjänster som inte är allmänt tillgängliga.\r\nRegeringen föreslår att för att få tillhandahålla allmänna kommunikationsnät\r\nav sådant slag som vanligen tillhandahålls mot ersättning eller allmänt till-\r\ngängliga elektroniska kommunikationstjänster skall det krävas att verksam-\r\nheten först har anmälts. En anmälan skall inte föranleda någon förhandspröv-\r\nning av verksamheten. Endast för användning av radiosändare och nummer ur\r\nen nationell nummerplan skall det krävas tillstånd.\r\nUndantag från anmälningsplikten\r\nRegeringen föreslår att verksamhet som enbart består i överföring av signaler\r\nvia tråd för utsändningar till allmänheten av program i ljudradio eller annat\r\nsom anges i 1 kap. 1 § tredje stycket yttrandefrihetsgrundlagen skall vara\r\nundantagen från anmälningsplikten. Regeringen eller, efter regeringens be-\r\nmyndigande, tillsynsmyndigheten skall kunna meddela föreskrifter om ytter-\r\nligare undantag från anmälningsplikten.\r\nStandarder\r\nRegeringen föreslår att den som bedriver verksamhet som är anmälningsplik-\r\ntig skall tillämpa standarder som EG-kommissionen angivit som obligatoris-\r\nka.\r\nMaritima avräkningsorgan\r\nEtt maritimt avräkningsorgan fungerar som mellanhand mellan den maritima\r\nmobila stationen och kustradiostationens teleoperatör.\r\nRegeringen föreslår att regeringen eller den myndighet som regeringen be-\r\nstämmer skall få besluta i fråga om registrering av maritima avräkningsorgan\r\nenligt bestämmelser antagna av den internationella teleunionen samt meddela\r\nde föreskrifter som behövs för registreringen.\r\n4.2 Utskottets ställningstagande\r\nUtskottet har inget att erinra mot vad regeringen i propositionen förslår om\r\nmarknadstillträde m.m.\r\n5 Rätt att använda radiosändare\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRegeringen föreslår bl.a. att vid begränsat frekvensutrymme skall\r\ntillstånd beviljas efter allmän inbjudan till ansökan. Tillstånd skall\r\ndå meddelas antingen efter ett jämförande urvalsförfarande, ett an-\r\nbudsförfarande där det pris sökanden är villig att betala för tillstån-\r\ndet skall vara utslagsgivande eller en kombination av dessa.\r\nTillstånd som avser digital utsändning av radioprogram till allmän-\r\nheten skall kunna förenas med rätt att använda radiosändaren för\r\nannan användning, motsvarande högst 20 % av den digitala kapa-\r\nciteten i frekvensutrymmet.\r\nUtskottet har inget att erinra mot vad regeringen föreslår om rätt att\r\nanvända radiosändare och avstyrker motionsförslagen.\r\nUtskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om rätt att an-\r\nvända radiosändare (s. 127-154) jämte motion 2002/03:T13 (fp) yrkandena 3\r\noch 4.\r\n5.1 Regeringens förslag\r\nUtgångspunkter för regleringen\r\nRegeringen föreslår att bestämmelserna i lagen (1993:599) om radio-\r\nkommunikation skall, med de ändringar EG-direktiven föranleder, ingå i\r\nlagen om elektronisk kommunikation.\r\nSvensk frekvensplan\r\nRegeringen föreslår att det skall finnas en sammanhållen grundläggande\r\nfrekvensplan för landet. Frekvensplanen skall vara ett allmänt råd som ges ut\r\nav myndigheten på radioområdet.\r\nTillståndskrav\r\nRegeringen föreslår att det skall krävas tillstånd för att i landet eller\r\npå ett svenskt fartyg eller luftfartyg utomlands få använda en\r\nradiosändare.\r\nUndantag från tillståndsplikten\r\nRegeringen föreslår att Försvarsmakten, Försvarets radioanstalt och till viss\r\ndel Försvarets materielverk samt polisen skall vara undantagna från till-\r\nståndsplikten. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer\r\nskall beträffande viss radioanvändning kunna meddela föreskrifter om un-\r\ndantag från tillståndsplikten. Den som är undantagen från tillståndsplikt skall\r\nvid tillämpningen av bestämmelserna i lagen anses ha tillstånd för att använda\r\nradiosändare.\r\nTillståndsprövning\r\nRegeringen föreslår att den positiva inriktningen vid bedömningar av till-\r\nståndsansökningar för radiofrekvenser och bedömningsgrunderna enligt lagen\r\n(1993:599) om radiokommunikation skall bibehållas.\r\nEn ny bedömningsgrund om att tillstånd att använda radiosändare skall be-\r\nviljas om radioanvändningen utgör en effektiv användning av frekvensut-\r\nrymmet skall införas. Det skall dessutom anges att en ansökan om tillstånd\r\nskall kunna nekas om det finns skälig anledning att anta att radiosändaren\r\nkommer att användas i strid med tillståndsvillkoren.\r\nOm användningen av frekvensutrymme samt villkoren och förfarandet för\r\nbeviljande av tillstånd att använda radiosändare har harmoniserats i enlighet\r\nmed internationella avtal som Sverige har anslutit sig till eller bestämmelser\r\nantagna med stöd av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,\r\nskall den som har beviljats sådant tillstånd anses ha tillstånd enligt lagen.\r\nDet skall vidare gå att bevilja tillstånd för viss radioanvändning vid ett till\r\nfälle och tillstånd att använda enskilda radiosändare inom ramen för denna\r\nanvändning vid ett annat tillfälle.\r\nInbjudningsförfarande\r\nMed hänsyn bl.a. till reglerna i auktorisationsdirektivet skall det i lagen\r\nom elektronisk kommunikation införas en bestämmelse om att när det uppkom-\r\nmer fråga att meddela tillstånd att använda radiosändare för nya eller\r\nväsent- ligt ändrade radioanvändningar och det kan antas att det\r\nfrekvensutrymme som kan avsättas för verksamheten inte är tillräckligt för\r\natt ge tillstånd åt alla som vill och skulle kunna bedriva sådan\r\nverksamhet, skall prövning ske efter allmän inbjudan till ansökan.\r\nBeträffande tredje generationens mobiltelefoni utfärdade Post- och telesty-\r\nrelsen (PTS) föreskrifter om tillstånd för att tillhandahålla nätkapacitet för\r\nmobila teletjänster enligt UMTS/IMT 2000 respektive GSM (PTSFS 2000:5).\r\nEnligt föreskriften skulle prövningen ske i två faser med en inledande pröv-\r\nning och en fördjupad prövning. Den inledande prövningen grundade sig på\r\nden sökandes förutsättningar att tillhandahålla nätkapacitet avseende fi-\r\nnansiell kapacitet, teknisk och affärsmässig genomförbarhet samt lämplig\r\nsakkunskap och erfarenhet. Om antalet sökande som uppfyllde dessa kriterier\r\növersteg antalet tillgängliga tillstånd skulle en fördjupad prövning komma att\r\nske. Denna grundade sig på sökandens utfästelse om geografisk täckning och\r\nutfästelse om utbyggnadstakt. PTS valde således att tillämpa ett förfarande\r\nmed en skönhetstävlan.\r\nNär det gäller valet mellan skönhetstävlan och auktion kan vidare nämnas\r\nESO-rapporten Nya bud - en ESO-rapport om auktioner och upphandling (Ds\r\n2001:40). I rapporten konstateras att många nyttigheter som kontrolleras av\r\nstaten i dag fördelas genom administrativa förfaranden. Beträffande auktion\r\nanges i rapporten att denna kan hållas med samma förutsättningar som en\r\nadministrativ tilldelning. Den behöver därför aldrig få ett sämre utfall än en\r\nsådan process.\r\nRegeringen delar utredningens och rapportförfattarnas uppfattning att auk-\r\ntion kan hållas med samma förutsättningar som en administrativ tilldelning.\r\nSådana förutsättningar kan alltid finnas med i vad som skall utgöra sakliga\r\ngrunder, och auktionen blir då det sista urvalskriteriet som skiljer ut de sö-\r\nkande. Mot auktioner kan nämnas risken för att auktionspriser fördyrar för\r\nkonsumenter och andra slutanvändare och risken för spekulation med fre-\r\nkvenser. Mot detta talar dock att avgifter vid tillståndstilldelning verkar för\r\nökad effektivitet i användningen av frekvensspektrum. Regeringen föreslår\r\ndärför att auktioner skall kunna tillämpas vid ett förfarande med allmän in-\r\nbjudan till ansökan enligt lagen om elektronisk kommunikation.\r\nDet bör anges i lagen att prövning, i fall som nu avses, skall ske efter\r\nett jämförande urvalsförfarande, efter ett anbudsförfarande där det pris\r\nsökanden är villig att betala för tillståndet skall vara utslagsgivande\r\neller efter en kom- bination av dessa förfaranden. Vid tillfällen då det\r\nfinns fler sökande än till- gängliga licenser och alla sökande kan\r\nförväntas uppfylla krav som t.ex. regional täckning, utbyggnadstakt m.m.\r\nkan auktion vara bra att tillämpa, eventuellt kombinerat med\r\nskönhetstävlan.\r\nRegeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör be-\r\nmyndigas att meddela föreskrifter om innehållet i en allmän inbjudan till\r\nansökan och om förfarandet. Det är således möjligt att regeringen föreskriver\r\ngenerella kriterier för allmän inbjudan och att tillståndsmyndigheten baserar\r\nurvalskriterier för det enskilda inbjudningsförfarandet på dessa, men också att\r\nregeringen föreskriver alla kriterier.\r\nRegeringen föreslår att antalet tillstånd som beviljas i ett frekvensutrymme\r\nskall kunna begränsas, om det är nödvändigt för att garantera en effektiv\r\nanvändning av radiofrekvenser.\r\nVid begränsat frekvensutrymme skall tillstånd beviljas efter allmän inbju-\r\ndan till ansökan, om inte radioanvändningen huvudsakligen avser utsändning\r\ntill allmänheten av radioprogram eller liknande, avser privat bruk eller uteslu\r\ntande skall bedrivas för att tillgodose allmän ordning och säkerhet.\r\nTillstånd skall då meddelas antingen efter ett jämförande urvalsförfarande,\r\nett anbudsförfarande där det pris sökanden är villig att betala för tillståndet\r\nskall vara utslagsgivande eller en kombination av dessa förfaranden.\r\nKrav på radioanvändning\r\nDigitala rundradiosändningar kan användas såväl för ljudradio- och TV-\r\nutsändningar som för olika interaktiva tillämpningar som med det nuvarande\r\nregelverket skulle vara att hänföra till televerksamhet. Båda dessa verksam-\r\nheter kommer att hamna inom ramen för ett och samma regelverk, lagen om\r\nelektronisk kommunikation.\r\nEn möjlighet är att medge viss annan användning så länge den inte över-\r\nstiger en viss andel av den totala överföringskapaciteten. Denna lösning är\r\noberoende av valet av tillståndsmodell på radio- och TV-området. Den går att\r\nförena med den ordning som gäller i dag med individuella tillstånd för sänd-\r\nningar av radio- och TV-program enligt radio- och TV-lagen.\r\nBeträffande hur stor andel som skall kunna användas för annan verksamhet\r\nkan vägledning hämtas i den brittiska lagen. Gränsen bör sättas så högt att\r\nden medger utveckling av nya tjänster som kan skapa ett mervärde för\r\ndigital-TV och digitalradio och samtidigt möjliggöra utnyttjande av ledig\r\nkapacitet, t.ex. i områden där efterfrågan på sändningsutrymme är så pass\r\nlåg att allt utrym- me inte går åt i en multiplex eller för utnyttjande av\r\noutnyttjad kapacitet utan- för ordinarie sändningstider.\r\nEnligt regeringens bedömning framstår 20 % som en lämplig andel, även\r\nom det ur konkurrenssynpunkt kan vara lämpligt att börja med en mindre\r\nandel för att utröna eventuell påverkan på konkurrensen. I lagen bör det fast-\r\nslås att maximalt 20 % kan användas för annan verksamhet.\r\nRegeringen föreslår att ett tillstånd att använda radiosändare skall avse en\r\nviss radioanvändning. Tillstånd som avser digital utsändning av radioprogram\r\ntill allmänheten skall kunna förenas med rätt att använda radiosändaren för\r\nannan användning, motsvarande högst 20 % av den digitala kapaciteten i\r\nfrekvensutrymmet, om villkor enligt 3 kap. 2 § 8 radio- och TV-lagen\r\n(1996:844) inte uppställts för motsvarande sändningstillstånd och det inte i\r\növrigt inverkar menligt på konkurrensen.\r\nVillkor\r\nRegeringen föreslår att ett tillstånd skall kunna förenas med villkor om fre-\r\nkvensutrymme, typ av tjänst eller nät, täckning, antennens beskaffenhet,\r\ngeografiskt område för mobilsändare, antennens belägenhet för fast sändare,\r\nkompetenskrav, skyldighet att dela frekvensutrymme, gjorda åtaganden vid\r\ninbjudningsförfarande och annat av betydelse för frekvensutnyttjandet. Vill-\r\nkor som följer av internationella avtal om harmoniserad användning skall\r\nockså kunna uppställas.\r\nGiltighetstid för tillstånd och villkor\r\nRegeringen föreslår att giltighetstiden för villkor får vara kortare än till-\r\nståndstiden.\r\nStörningar\r\nRegeringen föreslår att begreppet skadlig störning skall definieras. Det skall\r\nvara möjligt att tillståndsinnehavare delar frekvenser med annan och att stör-\r\nningar därför kan få tålas.\r\nElektriska eller elektroniska anläggningar som, utan att vara radio-\r\nanläggningar, är avsedda att alstra radiofrekvent energi för kommunikations-\r\nändamål i ledning eller för industriellt, vetenskapligt, medicinskt eller något\r\nliknande ändamål, skall endast få användas i enlighet med föreskrifter.\r\n5.2 Motionsförslag\r\nI motion 2002/03:T13 av Erling Bager m.fl. (fp) framhålls om inbjudnings-\r\nförfarandet till ansökan om tillstånd för nyttjanderätter till\r\nradiofrekvenser att det är av stort värde att regeringen numera i en\r\nvalsituation föredrar modellen auktioner (marknadsnära bedömningar) framför\r\nmodellen skönhetstävlingar (politiska bedömningar). Detta är en fråga där\r\nvalet står mellan två ytterlig- heter där vid tillämpning ofta ingen ensam\r\när fullkomlig. Auktioner bör, när de används, organiseras så att de kan\r\nfungera som urvalsinstrument snarare än som intäktsgenerator. Enligt\r\nmotionärerna skall man inte underskatta den ekonomiska drivfjädern i en\r\nsådan urvalsmekanism (yrkande 3).\r\nI samma motion anförs att det i lagförslaget om krav på radioanvändning\r\nframförs att tillstånd som avser digital utsändning av radioprogram till all-\r\nmänheten skall kunna förenas med rätt att använda radiosändaren för annan\r\nanvändning, motsvarande högst 20 % av den digitala kapaciteten i frekvens-\r\nområdet. Med en sådan regel skulle t.ex. uppkoppling mot Internet med till-\r\nhandahållande av interaktiva tjänster för digital radio och digital TV bli re-\r\ngelmässigt möjlig som komplement till digitala radio- och TV-sändningar.\r\nHär kan t.ex. innehållstjänster eller konsumentupplysning tänkas bli aktuella.\r\nEmellertid är det tveksamt om inte ett sådant förslag menligt skulle kunna\r\npåverka konkurrensen på berörda tjänstemarknader. Dessutom är procentan-\r\ndelen inte motiverad, utan förefaller vara en uppskattning. Denna fråga är\r\nviktig om man vill värna om balans och konkurrens rörande informations-\r\ntjänster, vilket framförs i andra sammanhang i propositionen. Detta förslag\r\nbör därför ytterligare analyseras, och verkliga prov bör utföras och\r\nutvärderas, innan det införs rättsligt (yrkande 4).\r\n5.3 Utskottets ställningstagande\r\nMed anledning av vad som föreslås i motion T13 (fp) yrkande 3 om inbjud-\r\nningsförfarande vill utskottet anföra följande.\r\nAv propositionen framgår att regeringen anser att vid begränsat frekvens-\r\nutrymme skall tillstånd beviljas efter allmän inbjudan till ansökan. Som\r\ngrund för tillståndsprövningen skall ligga antingen ett jämförande\r\nurvalsförfarande (s.k. skönhetstävling) eller ett anbudsförfarande där det\r\npris sökanden är villig att betala för tillståndet skall vara\r\nutslagsgivande (auktion) eller en kombina- tion av dessa förfaranden.\r\nUtskottet delar regeringens uppfattning därvidlag, liksom att auktion kan\r\nhållas med samma förutsättningar som en administrativ tilldelning. Sådana\r\nförutsättningar kan alltid finnas med i vad som skall utgöra sakliga\r\ngrunder, och auktionen blir då det sista urvalskriteriet som skiljer ut de\r\nsökande. Mot auktioner kan nämnas risken för att auktionspriser fördyrar\r\nför konsumenter och andra slutanvändare och risken för spekulation med\r\nfrekvenser. Mot detta talar dock att avgifter vid tillståndstilldelning\r\nverkar för ökad effektivitet i användningen av frekvensspektrum. Utskottet\r\nser därför positivt på regering- ens förslag att auktioner skall kunna\r\ntillämpas vid ett förfarande med allmän inbjudan till ansökan enligt lagen\r\nom elektronisk kommunikation.\r\nVid tillfällen då det finns fler sökande än tillgängliga licenser och alla sö-\r\nkande kan förväntas uppfylla krav som t.ex. regional täckning, utbyggnads-\r\ntakt m.m. kan auktion vara bra att tillämpa, eventuellt kombinerat med skön-\r\nhetstävlan.\r\nDet inbjudningsförfarande som regeringen nu föreslår - auktion, jämfö-\r\nrande urvalsförfarande eller en kombination av dessa förfaranden - torde till\r\nhuvudsaklig del kunna tillgodose vad motionärerna efterfrågar. Utskottet har\r\ndärmed inget att erinra mot regeringens förslag och avstyrker därför motion\r\nT13 (fp) yrkande 3.\r\nMed anledning av vad som föreslås i motion T13 (fp) yrkande 4 om krav på\r\nradioanvändning vill utskottet anföra följande.\r\nRegeringen framhåller i propositionen att digitala rundradiosändningar kan\r\nanvändas såväl för ljudradio- och TV-utsändningar som för olika interaktiva\r\ntillämpningar som med det nuvarande regelverket skulle vara att hänföra till\r\nteleverksamhet. Båda dessa verksamheter kommer att hamna inom ramen för\r\nett och samma regelverk, nämligen lagen om elektronisk kommunikation.\r\nDetta ger möjlighet att medge viss annan användning så länge den inte över-\r\nstiger en viss andel av den totala överföringskapaciteten.\r\nUtskottet delar regeringens uppfattning om att gränsen för viss annan an-\r\nvändning bör sättas så högt att den medger utveckling av nya tjänster som kan\r\nskapa ett mervärde för digital-TV och digitalradio och samtidigt möjliggöra\r\nutnyttjande av ledig kapacitet. Utskottet bedömer också att 20 % kan framstå\r\nsom en lämplig andel, även om det ur konkurrenssynpunkt kan vara lämpligt\r\natt börja med en mindre andel för att utröna eventuell påverkan på konkurren-\r\nsen.\r\nUtskottet delar inte motionärernas uppfattning om att ytterligare analyser\r\noch verkliga prov bör utföras och utvärderas innan andelen införs rättsligt.\r\nSom framgått av avsnittet om politiska mål m.m. kommer den nya lagen om\r\nelektronisk kommunikation att följas upp och utvärderas. Utskottet utgår ifrån\r\natt frågan om storleken på den andel av den digitala kapaciteten i frekvensut-\r\nrymmet som kan förenas med annan användning än digital utsändning av\r\nradioprogram kan komma att bedömas i det sammanhanget.\r\nMot bakgrund av det anförda har således uttskottet inget att erinra mot att\r\ndet i lagen fastslås att maximalt 20 % kan användas för annan verksamhet.\r\nUtskottet avstyrker därmed motion T13 (fp) yrkande 4.\r\nUtskottet har i övrigt inget att erinra mot vad regeringen i propositionen\r\nförslår om rätt att använda radiosändare.\r\n6 Rätt att använda nummer\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRegeringen föreslår bl.a. att regeringen eller den myndighet som\r\nregeringen bestämmer skall få fastställa nationella nummerplaner\r\nför elektronisk kommunikation. De nationella nummerplanerna\r\nskall vara utformade så att elektroniska kommunikationsnät och\r\nelektroniska kommunikationstjänster kan nås på ett likvärdigt sätt.\r\nUtskottet har inget att erinra mot vad regeringen föreslår om rätt att\r\nanvända nummer.\r\nUtskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om rätt att an-\r\nvända nummer (s. 155-163).\r\n6.1 Regeringens förslag\r\nNationella nummerplaner\r\nRegeringen föreslår att regeringen eller den myndighet som regeringen be-\r\nstämmer skall få fastställa nationella nummerplaner för elektronisk kommu-\r\nnikation. De nationella nummerplanerna skall vara utformade så att elektro-\r\nniska kommunikationsnät och elektroniska kommunikationstjänster kan nås\r\npå ett likvärdigt sätt.\r\nDen som bedriver anmälningspliktig verksamhet eller tillhandahåller elek-\r\ntroniska kommunikationstjänster i samtrafik med sådan operatör skall vara\r\nskyldig att följa fastställda nummerplaner.\r\nTillstånd att använda nummer\r\nRegeringen föreslår att nummer ur en nationell nummerplan skall få användas\r\nendast efter tillstånd. Regeringen eller den myndighet som regeringen be-\r\nstämmer skall kunna meddela föreskrifter om tilldelningsprinciper.\r\nVillkor som är fogade till tillstånd att använda nummer\r\nRegeringen föreslår att tillstånd att använda nummer ur nationell nummerplan\r\nskall kunna förenas med tillståndsvillkor angående\r\n- vilket slag av tjänst som numret skall användas för,\r\n- faktiskt och effektivt utnyttjande av numren,\r\n- skälig giltighetstid med förbehåll för eventuella ändringar i den na-\r\ntionella nummerplanen,\r\n- åtaganden som har gjorts i samband med att tillstånd beviljats för num-\r\nmer efter ett förfarande med allmän inbjudan till ansökan samt\r\n- skyldigheter som följer av tillämpliga internationella avtal i fråga om an-\r\nvändning av nummer.\r\nInbjudningsförfarande\r\nRegeringen föreslår att tillstånd att använda nummer av betydande ekono-\r\nmiskt värde får beviljas efter allmän inbjudan till ansökan. Tilldelningen\r\nskall då ske genom jämförande urvalsförfarande, anbudsförfarande, lottning\r\neller genom en kombination av dessa förfaranden.\r\nRegeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela\r\nföreskrifter om innehållet i en allmän inbjudan och om förfarandet i övrigt.\r\n6.2 Utskottets ställningstagande\r\nUtskottet har inget att erinra mot vad regeringen i propositionen föreslår om\r\nrätt att använda nummer.\r\n7 Överlåtelse av tillstånd att använda radiosändare\r\neller nummer\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRegeringen föreslår bl.a. att tillstånd eller del av tillstånd att använ-\r\nda radiosändare eller nummer får överlåtas. En överlåtelse skall en-\r\ndast vara giltig efter medgivande från den myndighet som meddelat\r\ntillståndet.\r\nUtskottet har inget att erinra mot vad regeringen föreslår om över-\r\nlåtelse av tillstånd att använda radiosändare eller nummer.\r\nUtskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om överlåtelse\r\nav tillstånd att använda radiosändare eller nummer (s. 163-165).\r\n7.1 Regeringens förslag\r\nRegeringen föreslår att tillstånd eller del av tillstånd att använda\r\nradiosändare eller nummer får överlåtas. En överlåtelse skall endast vara\r\ngiltig efter med- givande från den myndighet som meddelat tillståndet.\r\nMedgivande skall lämnas bl.a. under förutsättning att det inte finns skäl\r\natt anta att överlåtelsen inverkar menligt på konkurrensen och att det inte\r\nfinns något annat skäl mot det.\r\n7.2 Utskottets ställningstagande\r\nUtskottet har inget att erinra mot vad regeringen i propositionen föreslår om\r\növerlåtelse av tillstånd att använda radiosändare eller nummer.\r\n8 Samtrafik och andra former av tillträde\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet har inget att erinra mot regeringens förslag om samtrafik\r\noch andra former av tillträde och avstyrker motionsförslagen. För\r\natt undvika en utdragen tillståndsprocess ser utskottet som en möj-\r\nlighet för sektorsmyndigheten att kunna avgöra ett tillståndsärende i\r\ndet enskilda fallet även om ett avslagsbeslut i ett bygglovsärende\r\nför uppförande av mast för en radioanläggning inte har prövats i\r\nhögre instanser.\r\nJämför reservationerna 1 (m, c) och 2 (m, kd).\r\nUtskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om samtrafik\r\noch andra former av tillträde (s. 165-204) jämte motionerna 2002/03:T10 (m)\r\nyrkandena 1 och 3, 2002/03:T11 (c) yrkande 2, 2002/03:T12 (kd) yrkande 2,\r\n2002/03:T463 (kd) yrkande 3 samt 2002/03:T516 (s).\r\n8.1 Regeringens bedömningar och förslag\r\nDefinitioner\r\nRegeringen föreslår att en definition av samtrafik skall införas i lagen.\r\nRegeringen bedömer att definitioner av tillträde, accessnät och roaming inte\r\nbehöver införas i lagen.\r\nAllmänna skyldigheter och skyldigheter som kan åläggas ett företag i\r\nfråga om tillträde\r\nSom en allmän utgångspunkt gäller enligt artikel 4.1 i tillträdesdirektivet en\r\nskyldighet för operatörer av allmänna kommunikationsnät att förhandla med\r\nvarandra om samtrafik i syfte att tillhandahålla allmänt tillgängliga elektro-\r\nniska kommunikationstjänster så att tillhandahållandet av och samverkan\r\nmellan tjänster kan säkerställas inom hela gemenskapen. I direktivet anges\r\nskyldigheter avseende tillträde rörande bl.a. insyn, icke-diskriminering, pris-\r\nkontroll och kostnadsredovisning.\r\nDe i direktivet angivna skyldigheterna avseende tillträde eller samtrafik\r\nfår i princip inte införas för andra operatörer än sådana som angetts ha\r\nett be- tydande inflytande på en viss marknad. I syfte att fullgöra\r\ninternationella åtaganden eller följa gemenskapslagstiftningen och för att\r\ntrygga slut- användarnas tillgång till vissa speciellt viktiga tjänster, är\r\ndet dock i vissa angivna fall möjligt enligt tillträdesdirektivet att\r\ninföra sådana skyldigheter för andra marknadsaktörer, på samma sätt som för\r\nnärvarande gäller för sy- stem med villkorad tillgång för digitala\r\nTV-tjänster. Så är fallet när det bl.a. gäller följande företag och\r\nskyldigheter.\r\na) Företag som kontrollerar slutanvändarnas tillträde kan åläggas skyl-\r\ndighet att t.ex. bedriva samtrafik i syfte att säkerställa att\r\nslutanvändarna kan nå varandra.\r\nb) Företag som tillhandahåller gränssnitt för tillämpningsprogram (API) kan\r\nåläggas skyldighet att på rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande vill-\r\nkor tillhandahålla tillträde till API i syfte att garantera att\r\nslutanvändarna får tillgång till digitala radio- och TV-sändningstjänster.\r\nc) Företag som tillhandahåller elektroniska programguider (EPG) kan\r\nåläggas skyldighet att på rättvisa, rimliga och icke-diskriminerande villkor\r\ntillhandahålla tillträde till EPG i syfte att garantera att slutanvändarna får\r\ntillgång till digitala radio- och TV-sändningstjänster.\r\nd) Företag som driver ett elektroniskt kommunikationsnät kan åläggas\r\nskyldighet att gemensamt utnyttja faciliteter eller annan egendom - inbegripet\r\nfysisk samlokalisering - eller vidta åtgärder för att underlätta samordningen\r\nav offentliga arbeten när företagen saknar andra möjliga utvägar på grund av\r\natt miljö, folkhälsa eller allmän säkerhet behöver skyddas eller därför att mål\r\nför fysisk planering behöver uppnås.\r\nEuropeiska gemenskapernas kommission har fastställt riktlinjer som myn-\r\ndigheterna på nationell nivå skall följa när det gäller att fastställa om\r\ndet råder effektiv konkurrens på en viss marknad och om ett företag har ett\r\nbetydande inflytande på marknaden. Riktlinjerna grundas på principerna inom\r\nkonkur- renslagstiftningen.\r\nBeaktas skall också att det nya EG-regelverket bärs upp av en allmän strä-\r\nvan mot att marknaden för elektronisk kommunikation skall utvecklas så att\r\nden generella konkurrensrätten skall vara ett tillräckligt instrument för att\r\nvärna en effektiv konkurrens. Frågan om förhållandet mellan åtgärder enligt\r\nsektorsregleringen och ingripanden enligt konkurrensrätten bör därför belysas\r\nnärmare.\r\nI enlighet med tillträdesdirektivet skall lagen om elektronisk kommuni-\r\nkation innehålla en generell skyldighet för en operatör av ett allmänt kommu-\r\nnikationsnät att förhandla om samtrafik med den som tillhandahåller eller\r\navser att tillhandahålla allmänt tillgängliga elektroniska kommunikations-\r\ntjänster.\r\nSkyldigheter för företag med betydande inflytande på en marknad\r\nGenom den analys som skall göras av de relevanta marknaderna klarläggs om\r\nkonkurrensen är effektiv eller inte. Om man vid denna analys kommer fram\r\ntill att konkurrensen inte är effektiv, vilket även inbegriper en bedömning av\r\nhur konkurrensen kommer att utvecklas i framtiden, är det rimligt att anta att\r\nvissa allvarliga konkurrensproblem har identifierats. Under sådana förhållan-\r\nden torde det vara aktuellt att ålägga i varje fall någon skyldighet för att\r\nfrämja konkurrensen på den aktuella marknaden.\r\nDet kan beträffande vissa marknader vara ändamålsenligt att en skyldighet\r\nsom fastställs utformas att gälla generellt på denna marknad. Ett sådant fall\r\nkan vara en förpliktelse att tillhandahålla tillträde till accessnät.\r\nPå andra marknader däremot kan förhållandena vara sådana att det inte är\r\nlämpligt att en skyldighet utformas att gälla generellt på marknaden. Skyldig-\r\nheter kan då behöva utformas individuellt i förhållande till var och en som\r\nbeviljas tillträde.\r\nOavsett om en skyldighet har utformats generellt eller individuellt får det\r\nankomma på myndigheten att avgöra utifrån omständigheterna hur detaljerat\r\nbeslutet skall vara, dvs. hur noggrant skyldigheter och rättigheter samt förut-\r\nsättningarna för dessa skall bestämmas.\r\nSkyldigheter som kan åläggas företag som inte har ett betydande inflytande\r\npå en marknad\r\nSamtrafik\r\nNär det gäller de skyldigheter som kan åläggas även andra företag än sådana\r\nsom anses ha betydande inflytande på en marknad ger direktiven inte något\r\nklart besked om när skyldigheterna kan och skall införas. En utgångspunkt\r\när emellertid att skyldigheter bör åläggas företaget först när det saknas\r\nförutsätt- ningar att på frivillig väg och inom rimlig tid trygga de mål\r\nsom anges i arti- kel 8 i ramdirektivet, dvs. bl.a. främjande av konkurrens\r\noch av de intressen som medborgarna i Europeiska unionen har. Ett införande\r\nav skyldigheter bör därför kunna aktualiseras för att uppnå största möjliga\r\nnytta för slutanvändar- na.\r\nGenerellt sett bör man vara restriktiv med ingripanden på en marknad där\r\nkonkurrensen fungerar i stort sett tillfredsställande. Skyldigheten som här\r\navses bör inte användas för att rätta till mindre störningar på en annars funge\r\nrande marknad. Det måste här - liksom i övrigt - råda en proportionalitet\r\nmellan åtgärder och problemets art.\r\nRegeringen har ovan tagit ställning för att sådana särskilda skyldigheter\r\nsom samtrafikskyldighet och skyldighet att lämna andra former av tillträde\r\ninte skall införas genom allmänna förpliktelser enligt lag utan i stället för-\r\npliktas efter bedömningar i enskilda fall genom förvaltningsbeslut.\r\nI artikel 5.1 i tillträdesdirektivet anges att de nationella reglerings-\r\nmyndigheterna, i den utsträckning som är nödvändig för att säkerställa att\r\nslutanvändarna kan nå varandra, skall kunna införa skyldigheter för företag\r\nsom kontrollerar tillträde till slutanvändarna, bl.a. när detta är\r\nmotiverat skyl- digheten att bedriva samtrafik mellan deras nät om detta\r\ninte redan sker. En motsvarande bestämmelse behöver införas i lagen.\r\nSkyldigheter för företag som kontrollerar tillträde till slutanvändare\r\nskall alltså kunna åläggas genom förvaltningsbeslut med stöd av lag.\r\nMed transitering avses vidarebefordring av signaler från ett avsändarnät till\r\nett mottagarnät via ett mellanliggande nät. Med den ordning som här föreslås\r\ni den nya lagen, med möjlighet för tillsynsmyndigheten att ålägga sam-\r\ntrafikförpliktelser i enskilda fall, måste det bero på omständigheterna i det\r\nenskilda fallet om transiteringsskyldighet ingår. Såsom utredningen har angi-\r\nvit kan en förpliktelse att bedriva samtrafik - mot bakgrund av syftet med\r\nsamtrafikskyldigheten, dvs. att säkerställa att slutanvändarna kan nå varandra\r\n- också omfatta en skyldighet att på begäran transitera trafik från en origine-\r\nrande till en terminerande operatör. Detta behöver dock inte anges i lagtexten.\r\nPå Internetmarknaden fungerar samtrafiken i dagsläget. När det gäller\r\nframför allt bredbandsnät och marknaderna för mobila tjänster kan dock\r\nsåväl in- som utlåsningseffekter uppstå för slutkunder anslutna till en\r\nviss operatör. Det bör i första hand vara inom området för mobiltelefoni\r\nsom problem med avbruten samtrafik skulle kunna befaras med den nya lagen.\r\nMed hänsyn till tillträdesdirektivets utformning och de risker som ett stort\r\nantal remissinstanser ser med att avskaffa den allmänna samtrafikskyldighe-\r\nten finns det enligt regeringens bedömning inte anledning att ytterligare be-\r\ngränsa de åtgärder som får vidtas för att uppnå syftet att slutanvändarna skall\r\nkunna nå varandra.\r\nSamtrafikskyldighet eller andra åtgärder som åläggs den som kontrollerar\r\ntillträde till slutanvändare enligt den särskilda bestämmelsen om detta skall\r\nske mot marknadsmässig ersättning. Såsom hittills har varit fallet bör regio-\r\nnala skillnader inom landet i prissättningen inte förekomma, t.ex. vad avser\r\nsamtrafikavgifter.\r\nRegeringen instämmer vidare i utredningens och Post- och telestyrelsens\r\nbedömning med hänsyn till erfarenheterna av tillämpningen av den nuvarande\r\ngenerella skyldigheten att bedriva samtrafik i 32 § telelagen att det vid\r\nlagens ikraftträdande finns ett fortsatt behov av regler för förpliktelser\r\nom att bedriva samtrafik med stöd av tillträdesdirektivet och föreslår\r\ndärför att 32 § telelagen skall gälla övergångsvis till dess att\r\nmyndigheten sett över behovet av att besluta om särskilda förpliktelser om\r\nsamtrafik med stöd av lagen om elek- tronisk kommunikation, dock längst ett\r\når efter ikraftträdandet.\r\nSamlokalisering\r\nEnligt artikel 12.2 i ramdirektivet får medlemsstaterna, särskilt när företagen\r\nsaknar andra möjliga utvägar genom att miljö, folkhälsa eller allmän säkerhet\r\nbehöver skyddas eller genom att mål för fysisk planering behöver uppnås,\r\nföreskriva gemensamt utnyttjande av \"faciliteter\" eller egendom (inbegripet\r\nfysisk samlokalisering) för ett företag som driver ett elektroniskt kommuni-\r\nkationsnät eller vidta åtgärder för att underlätta samordningen av offentliga\r\narbeten endast efter skälig tid av offentligt samråd under vilket alla berörda\r\nparter måste ges tillfälle att yttra sig.\r\nSådana föreskrifter om gemensamt utnyttjande eller samordning får inne-\r\nhålla regler för fördelning av kostnaderna för det gemensamma utnyttjandet\r\nav faciliteterna eller egendomen. Artikeln innebär inte att medlemsstaterna\r\nmåste förplikta företag att samlokalisera. Det finns dock möjlighet för med-\r\nlemsstaterna att ha regler om samlokalisering av miljöskäl och liknande hän-\r\nsyn. Sådana förpliktelser skall föregås av samråd.\r\nSkyldigheten att gemensamt utnyttja faciliteter eller egendom kan enligt\r\nartikel 12 i ramdirektivet åläggas företag som driver ett elektroniskt kommu-\r\nnikationsnät. För att driva ett sådant kommunikationsnät med hög täcknings-\r\ngrad måste nätoperatören ha tillgång till olika nätdelar, såsom ledningar,\r\nbyggnader, master, antenner och antennsystem. Med ett flertal operatörer som\r\nagerar på olika marknader för tillhandahållande av nät kan effekten bli att ett\r\nstort antal nätdelar, såsom master för radioanläggningar för mobila kommuni-\r\nkationstjänster, kommer att behöva uppföras. Byggandet av ett stort antal nät\r\nkan medföra att kvoten för vad som rimligen kan tålas med hänsyn till kraven\r\npå hållbar utveckling - inkluderat bl.a. skydd för människors hälsa - vid\r\nnatur- och miljöutnyttjande samt till målen för den fysiska planeringen i lan-\r\ndet redan har uppfyllts.\r\nI samband med utbygganden av tredje generationens mobiltelefoni (UMTS) har\r\noperatörerna själva uppgivit problem med att erhålla bygglov som skäl för\r\natt erhålla förlängd tid för utbygganden enligt tillståndsvillkoren.\r\nProblem med att erhålla bygglov har vid flera tillfällen berott på att\r\nbefolk- ningen i omgivningen motsatt sig uppförandet på grund av\r\nmiljöhänsyn. När ett företag i ett sådant läge inte längre har några\r\ngenomförbara alternativ, t.ex. genom att bygglov för att uppföra en mast\r\nför en radioanläggning inte kan er- hållas, bör obligatoriskt gemensamt\r\nutnyttjande av faciliteter eller egendom kunna vara lämpligt. Regeringen\r\nanser därför att det är viktigt med en sådan möjlighet att tvinga fram en\r\nsamlokalisering och ett gemensamt utnyttjande av infrastrukturen för dessa\r\nfall.\r\nDet sagda innebär att skyldigheten enligt nu aktuell artikel får användas\r\nmot en operatör under förutsättning att det föreligger starka skäl, såsom ett\r\nbehov av skydd för miljö, folkhälsa och allmän säkerhet. Avgörandet om\r\nförutsättningarna är uppfyllda måste prövas från fall till fall mot bakgrund av\r\nvid bedömningstidpunkten gällande skydds- och planeringsregler i bl.a. mil-\r\njöbalken, plan- och bygglagen (1987:10) och strålskyddslagen (1988:220).\r\nFör tillämpning av denna bestämmelse bör det föreligga ett påtagligt behov av\r\ngemensamt utnyttjande av egendom eller annat. Det bör stå klart att alternativ\r\nlokalisering är svår att genomföra av miljöskäl eller de andra hänsyn som\r\nnämnts. Bestämmelsen är inte avsedd för samtrafik eller i övrigt för skyldig-\r\nhet för nätinnehavare att ge utrymme för överföringar i tråd utan avser samlo-\r\nkalisering och annat gemensamt utnyttjande av egendom.\r\nRegeringen redovisar i propositionen resultatet av en rapport från Statens\r\nstrålskyddsinstitut (SSI) om exponering för radiofrekventa fält och\r\nmobiltele- foner. Resultatet visar att strålningen visserligen varierar\r\nstarkt mellan olika platser i landet - med högsta värden i storstad utomhus\r\noch i närheten av radio- och TV-master - men som mest uppgick till under en\r\ntusendel av de rekommendationer som utarbetats av ICNIRP (International\r\nCommission on Non-Ionizing Radiation Protection) och som antagits av\r\nEuropeiska unionen. Dominerande bidrag till denna exponering kom från\r\nbasstationer för mobil- telefoni och från TV-sändningar.\r\nDe tekniska eller driftsmässiga villkoren bör knyta an till de standarder som\r\ntas fram inom ramen för Europeiska unionens standardiseringsverksamhet.\r\nÄven standardiseringsarbetet i andra relevanta forum bör beaktas. I övrigt\r\ntorde tillämpningen av möjligheten att ålägga företag tekniska eller driftsmäs-\r\nsiga villkor få bygga på förutsättningarna i varje enskilt fall.\r\nSåsom bl.a. framgår ovan bör skyldigheter angående samtrafik och annat\r\ntillträde inte regleras generellt i lag, utan i stället kunna åläggas i\r\nenskilda förvaltningsbeslut. De tillämpande organen måste därför ges ett\r\nrelativt stort handlingsutrymme inom vissa angivna ramar.\r\nEn grundläggande princip är att en inskränkning från det allmännas sida av\r\nden enskildes rätt att använda sin egendom förutsätter att det föreligger en\r\nrimlig balans eller proportionalitet mellan vad det allmänna vinner och den\r\nenskilde förlorar på grund av inskränkningen.\r\nRegeringen föreslår att en operatör av ett allmänt kommunikationsnät skall\r\nvara skyldig att förhandla om samtrafik med den som tillhandahåller eller\r\navser att tillhandahålla allmänt tillgängliga elektroniska kommunikations-\r\ntjänster.\r\nDen som kontrollerar tillträde till slutanvändare skall kunna förpliktas att\r\nmot marknadsmässig ersättning bedriva samtrafik eller vidta annan åtgärd\r\nsom krävs för att säkerställa att slutanvändare kan nå varandra.\r\nSkyldighet avseende insyn, icke-diskriminering, särredovisning, tillgodo-\r\nseende av rimliga krav på samtrafik och andra former av tillträde, priskontroll\r\neller kostnadsredovisning skall åläggas den som bedömts ha ett betydande\r\ninflytande på en viss bestämd marknad. En sådan förpliktelse skall syfta till\r\natt skapa effektiv konkurrens på marknaden.\r\nVarje operatör skall härutöver kunna åläggas att mot marknadsmässig er-\r\nsättning tillhandahålla samlokalisering eller andra möjligheter till gemensamt\r\nutnyttjande av egendom eller annat, om det krävs för att skydda miljö, folk-\r\nhälsa eller allmän säkerhet eller för att uppnå mål för fysisk planering.\r\nSärskilt om tillträde till accessnät\r\nFörordningen (EG) nr 2887/2000 om tillträde till accessnät har för Sveriges\r\ndel inneburit att Telia Sonera - som ägare av nästan samtliga metallbaserade\r\naccessnät inom fast telefoni - numera är skyldigt att dels erbjuda andra ope-\r\nratörer tillgång till det metallbaserade accessnätet under vissa villkor, dels\r\ntillgodose varje rimlig begäran om tillträde till detta accessnät.\r\nTillträde till det metallbaserade accessnätet skall ske enligt samma\r\nvillkor och vara av samma kvalitet som för det nätägande bolagets egen\r\norganisation, alternativt dess associerade bolags tjänster. En ansökan om\r\ntillträde får endast avslås på grundval av objektiva kriterier som hör\r\nsamman med teknisk genomförbarhet eller om det anses nödvändigt att bevara\r\nnätverksintegriteten.\r\nPriset för tillträde till det metallbaserade accessnätet och tillhörande faci-\r\nliteter skall enligt förordningen vara kostnadsorienterat.\r\nDe skäl som låg bakom införandet av EG-förordningen gör sig enligt re-\r\ngeringen fortfarande gällande. Alltjämt är det så att nytillkomna operatörer\r\ninte i tillräcklig grad disponerar över någon väl utbyggd alternativ nätinfra-\r\nstruktur, även om utvecklingen med lokala nät för datakommunikation (LAN\r\n- Local Area Network), metallbaserade eller optikfiberbaserade, och elnät\r\nsom accessnät vunnit visst insteg på senare tid. Därtill kommer användningen\r\nav kabel-TV-nät och yttäckande radioaccess (FWA - Fixed Wireless Access).\r\nDet lokala metallbaserade accessnätet i det fasta kretskopplade telefonnätet\r\när fortfarande ett av de minst konkurrensutsatta segmenten på den liberalise-\r\nrade telemarknaden. Någon förändring av detta förhållande kan inte ses under\r\növerskådlig tid. Det finns därför starka skäl som talar för att reglerna om\r\ntillträde till det metallbaserade accessnätet skall tillämpas även i framtiden.\r\nDet är alltså viktigt att möjligheten för regleringsmyndigheten att förplikta\r\nden som har ett betydande inflytande på marknaden för tillträde till accessnät\r\nfinns med i det nationella regelverket från första början. Detta tryggas genom\r\nförslaget till ny lag om elektronisk kommunikation.\r\nDäremot avvisar regeringen tanken på en lagfäst generell skyldighet att\r\nlämna tillträde till accessnät. Skälen för detta är att en sådan ordning skulle\r\ninnebära en skärpning och utvidgning av det nya EG-regelverkets bestämmel-\r\nser.\r\nRegeringen föreslår att tillsynsmyndigheten skall kunna förplikta en\r\noperatör att lämna tillträde till sitt accessnät. En förpliktelse som avser\r\ntillträde till den delen av ett allmänt telefonnät mellan en korskoppling\r\neller likvärdig anslut- ningspunkt och abonnentens fasta\r\nnätanslutningspunkt skall om nätet består av parkabel av metall, förenas\r\nmed skyldighet att offentliggöra ett referenser- bjudande som skall\r\ninnehålla de uppgifter som avses i artikel 9.4 i tillträdesdi- rektivet.\r\nSärskilt om tillträde till elnätet\r\nRam- och tillträdesdirektivens reglering av tillträde omfattar alla nät som\r\nanvänds för att tillhandahålla allmänt tillgängliga elektroniska kommunika-\r\ntionstjänster. Att detta även omfattar elnätssystem i den utsträckning dessa\r\nanvänds för signalöverföring anges uttryckligen i definitionen av elektroniskt\r\nkommunikationsnät i artikel 2 i ramdirektivet. Reglerna om samtrafik och\r\nandra former av tillträde är alltså tillämpliga även på elnäten i den mån de\r\nanvänds för elektronisk kommunikation i samma utsträckning som för andra\r\nslag av elektroniska kommunikationsnät. Det innebär att elnätsföretagen kan\r\nåläggas dels skyldigheter att t.ex. bedriva samtrafik under vissa särskilda\r\nförutsättningar för att säkerställa att slutanvändarna kan nå varandra, dels -\r\nom elnätsföretaget kan anses ha ett betydande inflytande på den relevanta\r\nmarknaden - skyldigheter om bl.a. samlokalisering, samt tillträde till och\r\nanvändning av specifika nätdelar och tillhörande installationer.\r\nRegeringen bedömer att det inte finns skäl att föreslå en avvikande reglering\r\nbeträffande elnät som används för elektronisk kommunikation. Tillträdesbe-\r\nstämmelserna gäller därför även för innehavare av elnät som samtidigt utgör\r\noperatörer av allmänna kommunikationsnät. Frågan om elektromagnetisk\r\nstrålning från användning av elnät för elektronisk kommunikation bör utredas\r\nnärmare.\r\nErsättningsfrågor\r\nEn operatör som har ålagts att kostnadsorientera sin prissättning skall enligt\r\nartikel 13.3 i tillträdesdirektivet på begäran av regleringsmyndigheten styrka\r\natt ersättning för samtrafik och andra former av tillträde är kostnadsoriente-\r\nrad.\r\nRegeringen föreslår att skyldighet för den som kontrollerar tillträde till\r\nslut- användare att bedriva samtrafik eller vidta annan åtgärd som krävs\r\nför att säkerställa att slutanvändare kan nå varandra skall gälla mot\r\nmarknadsmässig ersättning. Detsamma skall gälla för en förpliktelse för en\r\noperatör att tillhan- dahålla samlokalisering eller andra möjligheter till\r\ngemensamt utnyttjande av egendom eller annat, om det krävs för att skydda\r\nmiljö, folkhälsa eller allmän säkerhet eller för att uppnå mål för fysisk\r\nplanering.\r\nEn operatör med betydande inflytande på en marknad skall kunna förplik- tas\r\natt iaktta kostnadstäckning eller tillämpa kostnadsorienterad eller annan\r\nprissättning för specificerade typer av samtrafik och andra former av\r\ntillträde. Detta får ske om en marknadsanalys visar att en brist på\r\neffektiv konkurrens innebär att operatören kan ta ut överpriser eller\r\nanvända prispress på ett sätt som missgynnar slutanvändarna. En sådan\r\nförpliktelse skall kunna avse skyl- dighet för operatören att tillämpa en\r\nviss angiven kostnadsredovisningsmetod.\r\nEtt beslut om förpliktelse att lämna tillträde skall kunna ändras eller upp-\r\nhävas om den som enligt beslutet givits tillträde inte fullgör sina åtaganden.\r\n8.2 Motionsförslag\r\nTvå motioner tar upp frågan om skyldigheter att förhandla om samtrafik m.m.\r\nI motion 2002/03:T10 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) anförs bl.a. att\r\nsamtra- fikkravet enligt 1993 års avregleringsbeslut är själva nyckeln för\r\natt få in flera operatörer och möjliggöra en verklig konkurrens.\r\nRegeringen föreslår i propositionen en skyldighet att förhandla om samtra-\r\nfik men väljer att slopa det generella kravet på samtrafik. Det främsta\r\nskälet för detta ställningstagande förefaller vara oklarhet om huruvida\r\nEG-reglerna tillåter ett sådant krav. I stället hänvisas till den nya\r\nmöjlighet som Post- och telestyrelsen (PTS) föreslås ges att ålägga\r\nsamtrafikförpliktelser i enskilda fall. Frågan om huruvida\r\ntransiteringsskyldigheten skall ingå i samtrafikskyl- digheten ger\r\npropositionen om möjligt ännu mer oroväckande svar på genom att hänvisa\r\ntill att detta måste bero på omständigheterna i det enskilda fallet.\r\nDe föreslagna reglerna är enligt motionärernas mening inte tillräckliga för\r\natt säkra samtrafiken och därmed konkurrensen på telemarknaden. De nya\r\nreglerna riskerar att leda till långa processtider, vilket i sin tur\r\nminskar möj- ligheten för nya företag att ge sig in på marknaden.\r\nSamtrafikkravet är grund- bulten i att åstadkomma konkurrens och mångfald\r\ntill konsumentens nytta. Detta krav bör därför bibehållas i lagstiftningen\r\n(yrkande 1).\r\nLiknande synpunkter framförs också i motion 2002/03:T11 av Sven Berg- ström\r\nm.fl. (c). Motionärerna framhåller att det i propositionen föreslås att\r\nden generella samtrafikskyldigheten skall upphöra. I huvudsak är det en\r\nriktig inriktning, men innebär också att riskerna för osund konkurrens och\r\nförsök att utestänga konkurrenter kommer att öka. Centerpartiet har\r\nupprepade gånger påtalat problemet med att accessnätet ägs och drivs av\r\noperatörer som också levererar tjänster och som har intresse av att\r\nförhindra att andra operatörer får tillgång till accessnätet. Det är även\r\nen av huvudorsakerna till Centerpartiets krav på ett allmänt ägt nät med\r\nanslutning till alla hushåll och företag.\r\nRegeringen förefaller dock inte se problemet. Kanske beror detta på att de\r\ndominerande aktörerna är statligt ägda och att statens ägarintressen i sam-\r\nmanhanget ansetts gå före en fungerande konkurrens som pressar priserna.\r\nKravet på marknadsmässig ersättning för tillträdet till accessnät kan anses\r\ngynna dem som, under skydd av den reglerade telemarknaden, kunnat bygga\r\nut accessnäten och därmed kan ta ut vinsterna på denna infrastruktur inom\r\nkoncernen. Centerpartiet hyser därför starka betänkligheter inför regeringens\r\nförslag att ersätta samtrafikskyldigheten med en skyldighet att förhandla om\r\nsamtrafik. Lagen om elektronisk kommunikation bör därför även framgent\r\ninnehålla skyldigheter för operatörer med en dominerande ställning att till-\r\nhandahålla samtrafik mot ersättning enligt samma villkor som i dag anges i\r\ntelelagen (yrkande 2).\r\nFrågan om konkurrensförhållandena på marknaden för fast telefoni tas upp i\r\ntre motioner, bl.a. frågan om den s.k. dubbla faktureringen.\r\nI motion 2002/03:T10 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) anförs att Telia Sonera\r\när som ägare av det fasta telenätet den som fakturerar slutkunden abonne-\r\nmangsavgiften oavsett vilken leverantör av teletjänsterna kunden valt. Detta\r\ninnebär att kunder som väljer en annan operatör än Telia Sonera får dels en\r\nfaktura från Telia Sonera för abonnemangsavgiften, dels en faktura från den\r\noperatör kunden valt för själva teletjänsterna.\r\nDet merarbete detta innebär för konsumenten utgör enligt motionärernas\r\nmening ett klart konkurrenshinder för Telia Soneras konkurrenter. Strävan\r\nmåste vara att på sikt åtgärda orsaken till detta problem, dvs. frågan om kon-\r\nkurrens på abonnemangsmarknaden. Innan så sker måste dock frågan om den\r\ndubbla faktureringen få en lösning. Motionärerna förutsätter att regeringen\r\nåterkommer med ett förslag till lösning på detta (yrkande 3).\r\nI motion 2002/03:T12 av Johnny Gylling m.fl. (kd) tas också frågan upp om\r\nden dubbla faktureringen. I motionen anförs att Telia Sonera i princip har\r\nmonopol på att tillhandahålla abonnemang, vilket skapar betydande beroende-\r\nförhållanden och konkurrensnackdelar för övriga operatörer. Detta tar sig bl.a.\r\nuttryck i att abonnenter som väljer en annan operatör åsamkas praktiska\r\nnackdelar, t.ex. i form av dubbla uppsättningar fakturor. Motsvarande pro-\r\nblem har kunnat lösas i andra EU-länder. Det borde kunna ske även i Sverige.\r\nKristdemokraterna anser att Post- och telestyrelsen av regeringen bör ges i\r\nuppdrag att, med utgångspunkt i de utökade möjligheter som den föreslagna\r\nlagstiftningen innebär, ägna särskild uppmärksamhet åt att förbättra konkur-\r\nrensförhållandena inom området fast telefoni (yrkande 2).\r\nI motion 2002/03:T463 pekar Johnny Gylling m.fl. (kd) bl.a. på att konkur-\r\nrensen är bristfällig gällande fastnätstelefonin. EU-förordningen från januari\r\n2001 om lika tillträde till accessnätet medger tillträde till nätet. Men genom\r\nhöga avgifter för operatörer som vill ha tillträde finns risk att konkurrensen\r\ninte fungerar på ett tillfredsställande sätt. Regeringen måste uppmärksamma\r\ndetta och ge Post- och telestyrelsen de verktyg som behövs för att ingripa\r\n(yrkande 3).\r\nI en motion tas frågan upp om standard för digital kommunikation på elnätet.\r\nI motion 2002/03:T516 pekar Leif Jakobsson (s) på problemet med att det\r\nsaknas en standard för digital kommunikation på elnätet. En sådan krävs om\r\nanvändare på olika elnätsföretag skall kommunicera. Då elnäten i högsta\r\ngrad är ett samhälleligt intresse anser motionären att staten bör ta\r\ninitiativ till att utforma en standard för digital kommunikation på\r\nelnätet.\r\n8.3 Utskottets ställningstagande\r\nInledningsvis vill utskottet ta upp vissa frågor om samlokalisering.\r\nSom framgår av propositionen har operatörerna i samband med utbyggan-\r\nden av tredje generationens mobiltelefoni (UMTS) själva uppgivit problem\r\nmed att erhålla bygglov som skäl för att erhålla förlängd tid för utbygganden\r\nenligt tillståndsvillkoren. Problem med att erhålla bygglov har vid flera till-\r\nfällen berott på att befolkningen i omgivningen motsatt sig uppförandet på\r\ngrund av miljöhänsyn. När ett företag i ett sådant läge inte längre har några\r\ngenomförbara alternativ, t.ex. genom att bygglov för att uppföra en mast för\r\nen radioanläggning inte kan erhållas, bör obligatoriskt gemensamt utnyttjande\r\nav faciliteter eller egendom kunna vara lämpligt. Regeringen anser därför att\r\ndet är viktigt med en sådan möjlighet att tvinga fram en samlokalisering och\r\nett gemensamt utnyttjande av infrastrukturen för dessa fall.\r\nBeslut om tillträdesskyldigheter enligt lagen om elektronisk kommunika-\r\ntion ankommer enligt lagförslaget på Post- och telestyrelsen (PTS). Detta\r\ninnebär att myndigheten också skall besluta i frågor om förpliktande för ope-\r\nratörer att tillhandahålla samlokalisering eller andra möjligheter till gemen-\r\nsamt utnyttjande av egendom eller annat, om det krävs för att skydda miljö,\r\nfolkhälsa eller allmän säkerhet eller för att uppnå mål för fysisk planering.\r\nUtskottet anser i likhet med regeringen att det kan vara av stor betydelse\r\natt kunna framtvinga en sådan samlokalisering. För att undvika en utdragen\r\ntillståndsprocess ser utskottet som en möjlighet för sektorsmyndigheten att\r\nkunna avgöra ett tillståndsärende i det enskilda fallet, även om ett avslagsbe-\r\nslut i ett bygglovsärende för uppförande av mast för en radioanläggning inte\r\nhar prövats i högre instanser.\r\nMed anledning av förslagen i motionerna T10 (m) yrkande 1 och T11 (c)\r\nyrkande 2 om skyldigheten att förhandla om samtrafik m.m. anför utskottet\r\nföljande.\r\nUtskottet vill framhålla att en bärande tanke bakom det nya EG-rättsliga\r\nregelverket är att i takt med att konkurrensen utvecklas skall\r\nsärlagstiftningen ge vika för den generella konkurrenslagstiftningen. Detta\r\ninnebär att speciell konkurrensfrämjande reglering, såsom regler om\r\nsamtrafik och andra former av tillträde, endast skall användas när det\r\nföreligger ett särskilt behov av det.\r\nDen föreslagna lagstiftningen innebär således ett närmande mot konkur-\r\nrenslagstiftningen, med en gradvis övergång till generell konkurrenslagstift-\r\nning på området, samtidigt som Sveriges särskilda förutsättningar måste\r\nbeaktas, såsom vårt lands geografiska särprägel med stor glesbygd.\r\nGenom de analyser som skall göras av tillsynsmyndigheten av de relevanta\r\nmarknaderna på området för elektronisk kommunikation klarläggs om kon-\r\nkurrensen är effektiv eller inte. Om myndigheten vid denna analys kommer\r\nfram till att konkurrensen inte är effektiv, vilket även inbegriper en\r\nbedöm- ning av hur konkurrensen kommer att utvecklas i framtiden, är det\r\nrimligt att anta att vissa allvarliga konkurrensproblem har identifierats.\r\nUnder sådana förhållanden skall det vara aktuellt att ålägga i varje fall\r\nnågon skyldighet för att främja konkurrensen på den aktuella marknaden.\r\nUtskottet vill också när det gäller företag med betydande inflytande erinra\r\nom att det finns möjlighet att enligt den nya lagen ålägga ett sådant\r\nföretag att tillhandahålla samtrafik till kostnadsorienterade priser.\r\nGenerellt sett anser utskottet att man bör vara restriktiv med ingripanden\r\npå en marknad där konkurrensen fungerar i stort sett tillfredsställande.\r\nSkyl- digheten som här avses bör inte användas för att rätta till mindre\r\nstörningar på en annars fungerande marknad. Det måste här - liksom i övrigt\r\n- råda en proportionalitet mellan åtgärder och problemets art.\r\nUtskottet instämmer vidare i utredningens och Post- och telestyrelsens be-\r\ndömning med hänsyn till erfarenheterna av tillämpningen av den nuvarande\r\ngenerella skyldigheten att bedriva samtrafik i 32 § telelagen att det finns ett\r\nfortsatt behov vid lagens ikraftträdande av regler för förpliktelser om att be-\r\ndriva samtrafik med stöd av tillträdesdirektivet. Utskottet delar bedömningen\r\natt 32 § telelagen skall gälla övergångsvis till dess att myndigheten sett över\r\nbehovet av att besluta om särskilda förpliktelser om samtrafik med stöd av\r\nlagen om elektronisk kommunikation, dock längst ett år efter ikraftträdandet.\r\nEnligt vad utskottet erfarit är också regeringens bedömning att det inte är i\r\nenlighet med systematiken i EG:s nya regelverk på området att införa krav på\r\nen generell samtrafikskyldighet.\r\nMot bakgrund av vad utskottet anfört ovan anser utskottet att det inte före-\r\nligger behov av att behålla den generella samtrafikskyldigheten i enligthet\r\nmed vad som föreslås i motionerna. Motionerna T10 (m) yrkande 1 och T11\r\n(c) yrkande 2 avstyrks därmed.\r\nNär det gäller förslagen i motionerna T10 (m) yrkande 3, T12 (kd) yrkande 2\r\noch T463 (kd) yrkande 3 om konkurrensförhållandena på marknaden för fast\r\ntelefoni vill utskottet anföra följande.\r\nUtskottet kan konstatera att det lokala metallbaserade accessnätet i det\r\nfasta kretskopplade telefonnätet fortfarande är ett av de minst\r\nkonkurrensut- satta segmenten på den liberaliserade telemarknaden. Någon\r\nförändring av detta förhållande kan inte ses under överskådlig tid. Det\r\nfinns därför starka skäl som talar för att reglerna om tillträde till det\r\nmetallbaserade accessnätet skall tillämpas även i framtiden. Det är alltså\r\nviktigt att möjligheten för re- gleringsmyndigheten att förplikta den som\r\nhar ett betydande inflytande på marknaden för tillträde till accessnät\r\nfinns med i det nationella regelverket från första början. Däremot avvisar\r\nutskottet tanken på en lagfäst generell skyldighet att lämna tillträde till\r\naccessnät. Skälen för detta är att en sådan ordning skulle innebära en\r\nskärpning och utvidgning av det nya EG- regelverkets bestämmelser.\r\nUtskottet har däremot, vilket framgått av avsnittet om de politiska målen\r\nm.m., framhållit betydelsen av en redovisning av konkurrenförhållandena på\r\nmarknaden för det metallbaserade accessnätet i samband med uppföljningen\r\noch utvärderingen av lagens genomförande.\r\nUtskottet vill också erinra om att den nya lagen medger Post- och telesty-\r\nrelsen (PTS) att besluta om tillträde till accessnätet gentemot ett företag med\r\nbetydande inflytande på en marknad.\r\nFrågan om den s.k. dubbla faktureringen, dvs. om faktureringen skall\r\nhandhas av operatören som innehar accessnätet eller av förvalsoperatören, tas\r\ninte upp av regeringen i propositionen. Utskottet, som ovan redovisat konkur-\r\nrensförhållandena på accessnätet, har erfarit att Post- och telestyrelsen (PTS)\r\nfått i uppdrag att ägna särskild uppmärksamhet åt att förbättra konkurrensför-\r\nhållandena inom området fast telefoni. Enligt regleringsbrev för år 2003 skall\r\nPTS särskilt verka för att tillämpningen av EG-förordningen om tillträde till\r\naccessnätet får avsedd effekt och leder till en förbättrad konkurrenssitutation\r\npå denna marknad. PTS skall senast den 15 maj 2003 redovisa till regeringen\r\nvilka åtgärder myndigheten vidtagit.\r\nEnligt vad utskottet erfarit kommer också den nya lagen om elektronisk\r\nkommunikation att ge PTS möjlighet att även uppmärksamma konkurrensför-\r\nhållandena på abonnemangsmarknaden och frågan om den s.k. dubbla faktu-\r\nreringen.\r\nSom utskottet ser det har statsmakterna särskilt uppmärksammat konkur-\r\nrenssituationen på accessnätet. Utskottet utgår från att fortsatt uppmärksamhet\r\nriktas mot denna marknad och att analyser genomförs och åtgärder vidtas för\r\natt förbättra konkurrensen på området. Även frågor om konkurrensförhållan-\r\ndena på abonnemangsmarknaden, i enlighet med vad som efterfrågas i motio-\r\nnerna T10 (m) och T12 (kd), kommer med den nya lagen att kunna uppmärk-\r\nsammas i det sammanhanget. Behov av ytterligare uttalande från riksdagens\r\nsida anses därför inte föreligga.\r\nMot bakgrund av vad utskottet ovan anfört avstyrks motionerna T10 (m)\r\nyrkande 3, T12 (kd) yrkande 2 och T463 (kd) yrkande 3.\r\nFrågan om standard för digital kommunikation på elnätet tas upp i motion\r\nT516 (s).\r\nUtskottet vill inledningsvis framhålla att utvecklingen på området för\r\nelektronisk kommunikation har varit dynamisk under senare år även när det\r\ngäller infrastrukturen för överföring. Ett viktigt exempel på detta är att\r\nelnäten även kan användas för elektronisk kommunikation, s.k. Power Line\r\nCommu- nication (PLC). EG-regleringen om tillträde m.m. omfattar alla nät\r\nsom an- vänds för att tillhandahålla allmänt tillgängliga elektroniska\r\nkommunika- tionstjänster. Reglerna om samtrafik och andra former av\r\ntillträde är alltså tillämpliga även på elnäten i den mån de används för\r\nelektronisk kommuni- kation i samma utsträckning som för andra slag av\r\nelektroniska kommunika- tionsnät.\r\nUtskottet vill i sammanhanget erinra om att det i dagsläget råder oklarheter\r\nom vilka störningar som kan uppkomma mellan utrustningar för starkströms-\r\nförsörjning och utrustningar för elektronisk kommunikation. Det leder till\r\nslutsatsen att det finns risker för att en utvidgad användning av elnätet för\r\nelektronisk kommunikation (PLC) kan medföra att icke önskvärda störningar\r\nkan uppkomma. Det finns därför skäl att bevaka utvecklingen på området.\r\nÄven regleringen på området kan behöva ses över. Regeringen bedömer att\r\nstörningsrisken behöver utredas närmare och avser att senare lämna ett utred-\r\nningsuppdrag om elektromagnetiska störningar på grund av användning av\r\nelnät för elektronisk kommunikation.\r\nUtskottet har erfarit att när det gäller standarder så har Europeiska gemen-\r\nskapens kommission utfärdat ett standardiseringsmandat till de europeiska\r\nstandardiseringsorganen Cenelec och ETSI avseende kabelbunden elektronisk\r\nkommunikation. En färdig standard som ställer upp gränsvärden för elektro-\r\nmagnetisk kompabilitet förväntas bli färdig under året. Standarden blir obli-\r\ngatorisk, en s.k. harmoniserad standard, vilket innebär att det inte får finnas\r\nnågra avvikande nationella standarder på området. Standarden kommer bl.a.\r\natt gälla PLC, kabel-TV och digitaliserade abonnentledningar (t.ex. ADSL).\r\nSom utskottet ser det kommer förslaget i motion T516 (s) att bli tillgodo-\r\nsett genom den nya lagstiftningen om elektronisk kommunikation som före-\r\nslås i propositionen. Motion T516 (s) avstyrks därmed av utskottet.\r\nUtskottet har i övrigt inget att erinra mot vad regeringen föreslår om sam-\r\ntrafik och andra former av tillträde.\r\n9 Tjänster till slutanvändare m.m.\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRegeringen föreslår bl.a. att det i lagen anges att samhällsomfattan-\r\nde tjänster är följande.\r\n- Tillhandahållandet av anslutning till det allmänt tillgängliga\r\ntelefonnätet och tillgång till telefonitjänster till en fast anslut-\r\nningspunkt. Anslutningen skall medge funktionell tillgång till\r\nInternet.\r\n-\r\n- En fullständig abonnentförteckning.\r\n-\r\n- En komplett nummerupplysningstjänst.\r\n-\r\n- Tillhandahållande av telefonautomater.\r\n-\r\nSärskilda åtgärder för slutanvändare med funktionshinder.\r\nUtskottet har inget att erinra mot vad regeringen föreslår om tjäns-\r\nter till slutanvändare och avstyrker motionsförslagen.\r\nUtskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om tjänster till\r\nslutanvändare (s. 205-247) jämte motionerna 2002/03:T13 (fp) yrkandena 5-\r\n7, 2002/03:T496 (s) yrkande 10 och 2002/03:N267 (fp) yrkande 7 i denna del.\r\n9.1 Regeringens förslag\r\nVad som avses med samhällsomfattande tjänster\r\nAllmänt\r\nI artikel 2 j i ramdirektivet definieras begreppet samhällsomfattande tjänster\r\n(universal service) som det minimiutbud av tjänster, som definieras i USO-\r\ndirektivet, av viss angiven kvalitet, vilka är tillgängliga för alla användare\r\noavsett var de befinner sig och till ett överkomligt pris med hänsyn till de\r\nspeciella nationella förhållandena. De tjänster som anges i USO-direktivet\r\nsom samhällsomfattande tjänster är:\r\n1. tillhandahållande av tillträde till det allmänna telefonnätet och allmänt\r\ntillgängliga telefonitjänster i en fast anslutningspunkt (artikel 4),\r\n2. nummerupplysningstjänster (artikel 5),\r\n3. abonnentförteckningar (artikel 5),\r\n4. tillhandahållande av telefonautomater i rimlig utsträckning (artikel 6),\r\n5. särskilda åtgärder för slutanvändare med funktionshinder (artikel 7),\r\n6. tillämpande av överkomliga taxor för tjänster enligt punkterna 1-5 (arti-\r\nkel 9).\r\nEnligt nu gällande ordning i Sverige avses med samhällsomfattande tjänster\r\nsådana tjänster som skall tillhandahållas alla användare oavsett var de bor\r\ntill ett rimligt pris. För Sveriges del har traditionellt telefonitjänsten\r\nmellan fasta nätanslutningspunkter räknats som en sådan samhällsomfattande\r\ntjänst (prop. 1996/97:61, s. 41).\r\nAnslutningens överföringskapacitet\r\nEnligt USO-direktivet skall dataöverföringshastigheten som medger funktio-\r\nnellt tillträde till Internet fastställas med beaktande av det som är det\r\nnormala för den teknik som majoriteten av abonnenterna använder sig av.\r\nFunktionaliteten eller tillräckligheten varierar från en abonnents upp-\r\nfattning till en annans beroende på ett antal faktorer, såsom\r\nanvändningsgrad och syftet med användningen. Anslutningar till det allmänna\r\ntelefonnätet till fast anslutningspunkt bör enligt ingressen i\r\nUSO-direktivet ha kapacitet att stödja dataöverföring med en hastighet som\r\när tillräcklig för tillgång till on- line-tjänster som tillhandahålls via\r\ndet allmänt tillgängliga Internet. En annan omständighet som måste beaktas\r\när att den överföringshastighet som kan garanteras med en enda\r\nsmalbandsanslutning till det allmänna telefonnätet är beroende även av\r\nkapaciteten hos abonnentens terminalutrustning och anslut- ning. Av bl.a.\r\ndessa skäl föreskriver USO-direktivet inte någon viss data- eller\r\nbithastighet på gemenskapsnivå.\r\nI särskilda fall då anslutningen till det allmänna telefonnätet till en\r\nfast an- slutningspunkt är klart otillräcklig för att klara\r\ntillfredsställande tillgång till Internet, bör medlemsstaterna enligt\r\nUSO-direktivet kunna begära att anslut- ningen uppgraderas till den nivå\r\nsom flertalet abonnenter har för att överfö- ringshastigheten skall bli\r\ntillräckligt hög för tillträde till Internet. Om sådana särskilda åtgärder\r\nförorsakar konsumenterna merkostnader kan denna effekt inbegripas i en\r\neventuell nettokostnadsberäkning av skyldigheten att tillhan- dahålla\r\nsamhällsomfattande tjänster.\r\nEnligt regeringen saknas det tillräckligt underlag för att med nödvändig\r\nbestämdhet nu föreslå vilken datahastighet som står i överensstämmelse med\r\ndirektivets krav. Vidare skulle ett angivande av en viss hastighet i lagtexten\r\nlåsa fast rättstillämpningen på ett olyckligt sätt. Inom området för elektronis\r\nka kommunikationer går utvecklingen mycket snabbt framåt. Vad som i dag\r\nframstår som en acceptabel överföringshastighet kan inom kort anses som en\r\norimligt låg hastighet. Tidsåtgången för att åstadkomma lagändringar är inte\r\nanpassad för utvecklingen på en dynamisk marknad.\r\nDet förefaller lämpligare att i stället ge regeringen föreskriftsrätt i frågan.\r\nAtt låta datahastigheten bestämmas genom föreskrifter ger betydligt bättre\r\nmöjligheter för en flexibel anpassning av rättsläget till vid varje tidpunkt\r\nrådande förhållanden. Det bör betonas angående fastställandet av en viss\r\ndatahastighet att bestämmelserna avser det allmänna telefonnätet varför nätets\r\nbeskaffenhet och dess tekniska begränsningar måste beaktas. Såsom anges i\r\nUSO-direktivet krävs flexibilitet för att där det är relevant tillåta en överfö\r\nringshastighet som understiger 56 kbit/s för att t.ex. utnyttja kapaciteten hos\r\ntrådlös teknik.\r\nAvsikten med regleringen om överföringskapacitet i USO-direktivet är att\r\ntrygga en Internetuppkoppling av bra kvalitet. Direktivet ställer inte upp\r\nnågra begränsningar för den teknik som tillhandahållandet av anslutningen\r\nskall ske med. Det är öppet för medlemsstaterna att tillförsäkra\r\nslutanvändar- na anslutning genom användande av såväl trådlös som\r\ntrådbunden teknik. Det viktiga är att anslutningen faktiskt tillhandahålls,\r\ninte på vilket sätt detta sker så länge kapacitetskraven är uppfyllda.\r\nI artikel 5.1 i USO-direktivet anges att medlemsstaterna skall säkerställa att\r\nminst en fullständig abonnentförteckning finns tillgänglig för slutanvändarna.\r\nDenna skall tillhandahållas i en form som har godkänts av den berörda myn-\r\ndigheten, i tryckt eller elektronisk form eller bådadera. Abonnentförteckning-\r\nen skall uppdateras regelbundet, minst en gång per år.\r\nFör närvarande är det bara Telia Sonera som i tillståndsvillkor förpliktats\r\natt tillhandahålla nummerupplysning.\r\nRegeringen bedömer att telefonautomater fortfarande utgör ett viktigt kom-\r\nplement till användningen av mobiltelefoni, speciellt i glesbyggd, där även\r\ntäckningsgraden i det mobila nätet kan variera. Regeringen anser således att\r\nen möjlighet att förplikta en operatör att tillhandahålla telefonautomater bör\r\ninföras i den nya lagen. Regeringen finner emellertid att det mot bakgrund av\r\nden utveckling som skett på marknaden för mobiltelefoni kan antas att beho-\r\nvet att alltjämt tillhandahålla telefonautomater minskat.\r\nNär det gäller funktionshindrades behov skall medlemsstaterna enligt arti-\r\nkel 7.1 i USO-direktivet vid behov vidta särskilda åtgärder för\r\nslutanvändare med funktionshinder för att säkerställa att dessa får\r\ntillgång till allmänt till- gängliga telefonitjänster till överkomliga\r\npriser i samma utsträckning som för andra slutanvändare. Detta gäller bl.a.\r\ntillgång till larmtjänster, abonnentupp- lysning och abonnentförteckningar.\r\nVidare får medlemsstaterna, enligt punk- ten 2 i samma artikel, vidta\r\nsärskilda åtgärder, mot bakgrund av nationella förhållanden, för att\r\nsäkerställa att även slutanvändare med funktionshinder kan dra nytta av det\r\nutbud av företag och tjänsteleverantörer som är till- gängligt för\r\nflertalet slutanvändare.\r\nFörpliktelsen att vidta särskilda åtgärder för slutanvändare med funktions-\r\nhinder avser att säkerställa att funktionshindrade får tillgång till\r\nallmänt till- gängliga telefonitjänster (inbegripet att t.ex. hörselskadade\r\npersoner och personer med nedsatt talförmåga tillhandahålls allmänna\r\ntexttelefoner eller liknande och att synskadade eller delvis seende\r\npersoner på begäran tillhan- dahålls specificerade teleräkningar i\r\nalternativt format) på likvärdiga villkor som för andra slutanvändare.\r\nHärvid måste förstås att de villkor som erbjuds funktionshindrade skall\r\nvara likvärdiga till de villkor som andra konsumenter kan erhålla genom att\r\nvälja mellan flera operatörer.\r\nSkyldigheten att tillhandahålla telefonautomater skall utformas så att även\r\nfunktionshindrades behov beaktas. Telefonkiosker skall således dimensione-\r\nras för rullstolsburna och telefonapparater för sådan användning handi-\r\nkappanpassas.\r\nErfarenheterna av att säkerställa funktionshindrades behov genom statlig\r\nupphandling har varit mycket goda. Regeringen anser därför att det är angelä-\r\nget att upphandling även framgent skall kunna ske på samma vis som i dag.\r\nHinder mot detta föreligger inte då medlemsstaterna enligt artikel 7.2 i USO-\r\ndirektivet är fria att vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa de funk-\r\ntionshindrades särskilda behov.\r\nDen grundläggande regleringen om överkomliga priser i USO-direktivet\r\nåterfinns i artikel 3.1, som har något av målkaraktär över sig. I bestämmelsen\r\nföreskrivs, som tidigare nämnts, att medlemsstaterna skall säkerställa slutan-\r\nvändarnas tillgång till de angivna samhällsomfattande tjänsterna till ett över-\r\nkomligt pris med hänsyn till nationella förhållanden.\r\nEtt överkomligt pris är enligt USO-direktivet ett pris som medlemsstaten\r\nfastställer på nationell nivå mot bakgrund av särskilda nationella förhållan-\r\nden. Det kan innefatta gemensamma taxor som är oberoende av geografisk\r\nbelägenhet eller särskilda taxealternativ för användare med låga inkomster.\r\nSyftet med sådana prisregleringar är i första hand att skydda de abonnenter\r\nsom träffas av regleringen mot för höga priser.\r\nAv förarbetena till nu gällande lagstiftning framgår att rimligheten i priset\r\nbör ses utifrån konsumentens perspektiv, kostnaderna för tillhandahållandet\r\nav tjänsterna och en viss korrelation mellan regioner eller marknadssegment i\r\ntillhandahållandet av mer eller mindre likvärdiga tjänster (prop. 1996/97:61,\r\ns. 72). Regeringen bedömde där att alltför stora prisvariationer mellan regio-\r\nner eller mellan olika marknadssegment i tillhandahållandet av mer eller\r\nmindre likvärdiga tjänster inte borde accepteras och att genomsnittspriser\r\nborde vara styrande. Regeringen ansåg emellertid samtidigt att den domine-\r\nrande operatören måste tillåtas möta konkurrensen i de områden där konkur-\r\nrensen är hårdast och att geografiska variationer i taxorna borde tillåtas.\r\nDessa bedömningar är alltjämt giltiga. Regeringen ser för tillfället inte skäl\r\natt föreskriva om generell prisreglering vad gäller användningen av allmänt\r\ntillgängliga telefonitjänster till en fast anslutningspunkt.\r\nDe samhällsomfattande tjänsterna skall enligt artikel 3.1 i USO-direktivet\r\ntillhandahållas till en viss angiven kvalitet. Denna kvalitet bör följa den ut-\r\nveckling som sker på respektive marknad för de aktuella tjänsterna och i\r\nmöjligaste mån följa de standarder som omfattas av åtaganden gjorda inom\r\nramen för Världshandelsorganisationen och de som utarbetas av de europeis-\r\nka standardiseringsorganen Europeiska standardiseringskommittén (CEN),\r\nEuropeiska kommittén för standardisering inom elområdet (Cenelec) och\r\nEuropeiska institutet för telestandarder (ETSI).\r\nRegeringen föreslår att det i lagen skall anges att följande tjänster är sam-\r\nhällsomfattande tjänster:\r\n- Tillhandahållandet av anslutning till det allmänt tillgängliga telefonnätet\r\noch tillgång till telefonitjänster till en fast anslutningspunkt. Anslutningen\r\nskall medge funktionell tillgång till Internet.\r\n- En fullständig abonnentförteckning.\r\n- En komplett nummerupplysningstjänst.\r\n- Tillhandahållande av telefonautomater.\r\n- Särskilda åtgärder för slutanvändare med funktionshinder.\r\nRegeringen skall bemyndigas att föreskriva vilken datahastighet som skall\r\nanses medge funktionell tillgång till Internet. Tjänsterna skall\r\ntillhandahållas till överkomliga priser. Myndigheten skall ges möjlighet\r\natt föreskriva pre- standamål för de tjänster som någon har förpliktats att\r\ntillhandahålla.\r\nTillhandahållande och finansiering av samhällsomfattande tjänster\r\nOm det visar sig att skyldigheten att tillhandahålla en samhällsomfattande\r\ntjänst skulle vara oskäligt betungande skall tjänsten upphandlas.\r\nRegeringen instämmer med flertalet remissinstanser om att möjligheten till\r\nupphandling visat sig vara väl lämpad för vissa tjänster, såsom särskilda\r\ntjänster för funktionshindrade och att upphandlingsmodellen utgör ett värde-\r\nfullt instrument som inte bör inskränkas.\r\nRegeringen föreslår att när marknaden inte tillgodoser behovet av en sam-\r\nhällsomfattande tjänst skall ansvarig myndighet kunna förplikta den som är\r\nlämplig att tillhandahålla tjänsten.\r\nDen samhällsomfattande tjänsten skall upphandlas om det är särskilt på-\r\nkallat med hänsyn till kostnaderna för tillhandahållandet av denna.\r\nKontroll av utgifter\r\nRegeringen föreslår att den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig\r\ntelefo- nitjänst till fast nätanslutningspunkt avgiftsfritt skall\r\ntillhandahålla specifice- rade telefonräkningar och tillämpa ett förfarande\r\nvid utebliven betalning där abonnenten innan avstängning sker måste ha\r\nuppmanats att betala inom skälig tid.\r\nVidare skall en operatör som har att tillhandahålla samhällsomfattande\r\ntjänster på begäran avgiftsfritt spärra vissa typer av utgående samtal eller\r\nnummer. En sådan operatör skall även kunna åläggas att tillhandahålla möj-\r\nlighet för konsumenter till kreditspärr samt förhands- och delbetalningar.\r\nNummerportabilitet\r\nDet bör uppmärksammas att kravet på nummerportabilitet inte gäller mellan\r\nfasta nät och mobilnät.\r\nRegeringen föreslår att den som tillhandahåller allmänt tillgängliga telefoni-\r\ntjänster skall se till att abonnenterna kan behålla sitt telefonnummer vid byte\r\nav operatör. Den överlämnande operatören skall ha rätt till ersättning endast\r\nfrån den operatör som den anropande abonnenten ingått avtal med om för-\r\nmedling av ett meddelande och endast för driftskostnader för överlämnandet.\r\nDen överlämnande operatören skall inte debitera abonnenten för kostnader\r\nmed anledning av överlämnandet.\r\nDen överlämnande operatören skall vara skyldig att till den som tillsyns-\r\nmyndigheten bestämmer lämna sådana uppgifter om överlämnade telefon-\r\nnummer som är nödvändiga för dirigering av telemeddelanden till dessa tele-\r\nfonnummer. Andra uppgifter som kan vara personuppgifter än uppgifter om\r\ntelefonnummer och berörda teleoperatörer skall dock inte få lämnas utan\r\nsamtycke.\r\nTillsynsmyndigheten skall kunna utse någon (en referensdatabasoperatör)\r\natt ta emot, sammanställa och vidarebefordra uppgifterna. Denne skall till-\r\nhandahålla uppgifterna till operatörerna på skäliga och konkurrensneutrala\r\nvillkor.\r\nTillsynsmyndigheten skall bemyndigas att bestämma att uppgifterna även\r\nskall lämnas till andra.\r\nPrefixval och förval av nätoperatör\r\nRegeringen förslår att den som har ett betydande inflytande på marknaden för\r\nfast telefoni skall för sina abonnenter möjliggöra prefixval och förval av\r\noperatör. Ersättning för ändring av förval skall få grundas endast på drifts-\r\nkostnaden.\r\nReglering av tjänster som riktar sig mot slutkunder\r\nRegeringen föreslår att en aktör med betydande inflytande på en viss slut-\r\nkundsmarknad, om andra åtgärder enligt lagen bedöms vara otillräckliga,\r\nskall kunna förpliktas att vidta en lämplig åtgärd. En sådan förpliktelse\r\nskall kunna avse att tillämpa ett visst högsta eller lägsta pris, att inte\r\nvidta konkur- renshindrande åtgärder, eller att inte göra en tjänst som kan\r\ntillhandahållas fristående beroende av att även någon annan tjänst\r\ntillhandahålls.\r\nHyrda förbindelser\r\nRegeringen föreslår att den som har betydande inflytande på marknaden för\r\ntillhandahållandet av minimiutbudet av hyrda förbindelser skall kunna för-\r\npliktas att följa de grundläggande principerna om icke-diskriminering, kost-\r\nnadsorientering och insyn.\r\nSärskilda rättigheter för abonnenter m.m.\r\nAlla åtgärder som införs för att garantera öppenhet när det gäller priser,\r\ntaxor och villkor kommer att öka konsumenternas möjligheter att optimera\r\nsina val och därmed att till fullo dra nytta av den konkurrens som finns\r\neller kommer att åstadkommas genom tillämpningen av den nya lagstiftningen.\r\nI den nämn- da artikeln ges därför en grundläggande bestämmelse om att\r\nslutanvändarna, särskilt konsumenterna, kan kräva att ett avtal med en\r\neller flera operatörer som tillhandahåller tjänster som ger anslutning\r\neller tillträde till det allmänna telefonnätet skall vara utformat på visst\r\nsätt.\r\nRegeringen föreslår att lagen skall ange vissa rättigheter som abonnenter och\r\nslutanvändare har vid avtal.\r\nAbonnentupplysning\r\nRegeringen förslår att den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig telefoni-\r\ntjänst skall lämna ut abonnentuppgifter som inte omfattas av sekretess eller\r\ntystnadsplikt till den som bedriver eller avser att bedriva abonnentupplysning.\r\nUppgifterna skall lämnas ut på villkor som är rättvisa, kostnadsorienterade\r\noch icke-diskriminerande.\r\nNätets driftssäkerhet\r\nElektroniska kommunikationer fyller en mycket viktig samhällsfunktion. Det\r\när därför av högsta vikt att dessa elektroniska kommunikationer tryggas så\r\nlångt det är möjligt, såväl vid höjd beredskap som vid svåra påfrestningar på\r\nsamhället i fred.\r\nI 2 § telelagen anges att Post- och telestyrelsen (PTS) har möjligheten till\r\nupphandling av säkerhetshöjande åtgärder. Enligt 5 § förordningen\r\n(1997:401) om instruktion för PTS skall myndigheten genom upphandling\r\nbl.a. tillgodose totalförsvarets behov av post- och teletjänster under höjd\r\nberedskap och stärka samhällets beredskap mot allvarliga störningar av tele-\r\nsystemet i fred.\r\nRegeringen anser att det är av vikt att även framgent kunna ålägga aktörer\r\natt beakta totalförsvarets behov under höjd beredskap. Det vore dock enligt\r\nregeringens mening alltför långtgående att genomföra detta i form av en gene-\r\nrell skyldighet för samtliga anmälningspliktiga aktörer. Även Internetoperatö-\r\nrer och de som tillhandahåller rundradionät omfattas t.ex. av den nya anmäl-\r\nningsplikten. Regeringen föreslår i stället att tillsynsmyndigheten skall ges\r\nmöjlighet att ålägga en sådan skyldighet att beakta totalförsvarets behov på\r\naktörer som tillhandahåller elektroniska kommunikationsnät eller elektroniska\r\nkommunikationstjänster av särskild betydelse från allmän synpunkt. Detta\r\nkan inbegripa större Internetoperatörer och kan exempelvis omfatta skyldig-\r\nheter att skydda vissa noder och säkra vissa viktiga funktioner för Internet.\r\nFör att undvika begreppsförvirring vad gäller hanteringen av fredstida nöd-\r\nsituationer anser regeringen att det är angeläget att knyta an till befintlig\r\nterminologi. När det gäller definitionen av extraordinära händelser bör be-\r\ngreppet förstås som en händelse mellan normaltillstånd och höjd beredskap.\r\nExtraordinära händelser omfattar större olyckshändelser som hotar liv, hälsa,\r\nmiljö eller egendom. Typiska händelser som avses är väderrelaterade händel-\r\nser av större omfattning, som t.ex. större översvämningar och omfattande\r\nsnöoväder.\r\nRegeringen bedömer att extraordinära händelser i fredstid förefaller väl\r\növerensstämma med vad som avses i USO-direktivet och föreslår därför att\r\ndetta begrepp används i den nya lagen.\r\nRegeringen anser inte att det går att utesluta att en omfattande\r\nkapacitets- brist kan uppkomma i en allvarlig krissituation. I samband med\r\nkrissituationer är det troligt att många abonnenter samtidigt vill utnyttja\r\ntelefoner vilket kan medföra en överbelastning och att vissa samtal inte\r\nkan kopplas fram.\r\nEnligt regeringens mening vore därför en bestämmelse om prioritering av\r\nkommunikationerna för att i möjligaste mån tillgodose räddningstjänstens\r\nbehov av elektroniska kommunikationer förenlig med det nya EG-\r\nregelverket. Regeringen avstår dock nu från att lägga fram något förslag om\r\ndetta.\r\nRegeringen föreslår att den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig telefo-\r\nnitjänst skall se till att det allmänna telefonnätet till fast anslutningspunkt\r\nuppfyller rimliga krav på god funktion och teknisk säkerhet samt på uthållig-\r\nhet och tillgänglighet vid extraordinära händelser i fredstid.\r\nDen som tillhandahåller allmänna kommunikationsnät eller allmänt till-\r\ngängliga elektroniska kommunikationstjänster av särskild betydelse från\r\nallmän synpunkt skall kunna förpliktigas att beakta totalförsvarets behov av\r\nelektronisk kommunikation under höjd beredskap.\r\nDet gemensamma europeiska larmnumret\r\nMedlemsstaterna skall även säkerställa att samtal till det gemensamma euro-\r\npeiska larmnumret 112 besvaras korrekt och behandlas på bästa sätt med\r\nbeaktande av nätens tekniska möjligheter. Vidare anges det att medlemssta-\r\nterna skall säkerställa att företag som driver allmänna telefonnät skall\r\ntillhan- dahålla information om varifrån samtal till larmnumret 112 kommer\r\ntill de myndigheter som ansvarar för larmtjänsterna, i den mån som det är\r\ntekniskt genomförbart.\r\nRegeringen föreslår att den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig telefo-\r\nnitjänst skall medverka till att nödsamtal kan förmedlas avgiftsfritt och utan\r\navbrott samt, i den mån det är tekniskt genomförbart, tillhandahålla lokalise-\r\nringsuppgifter vid nödsamtal.\r\n9.2 Motionsförslag\r\nI motion 2002/03:T13 av Erling Bager m.fl. (fp) tas frågor upp som rör de\r\nsamhällsomfattande tjänsterna.\r\nEnligt motionärerna är det klokt att i lag inte fastskriva vissa kommunika-\r\ntionshastigheter i den fas av snabb utveckling som vi befinner oss. Förutom\r\nde telefoninära tjänster som berörs, är användningen av Internet som bärare\r\nav samhällsinformation särdeles viktig. Alla medborgare måste kunna garan-\r\nteras ett utbud av grundläggande informativa samhällstjänster. Detta är ett\r\ndemokratiskt krav. För detta är Internet naturligt. Därmed är tillgången till\r\nInternet en väsentlig samhällsfråga.\r\nFör närvarande har ungefär två tredjedelar av svenska folket tillgång till\r\nInternet. Merparten använder smalband, endast ca 15 % har bredband. Bred-\r\nband innebär en väsentlig teknisk utveckling, men bredband kan inte anses\r\nnödvändigt för alla samhällstjänster. Även med en tydlig ökning av takten i\r\nutbyggnad av bredband kommer det rimligen att ta lång tid, kanske mellan 10\r\noch 20 år, innan merparten av svenska medborgare har tillgång till\r\nbredband. Det är viktigt att staten upprätthåller en teknikneutralitet i\r\nsitt eget agerande. Det finns alltfler uppgifter som tyder på att de\r\nbredbandsmedel som står till regeringens förfogande används på ett sätt, så\r\natt privata alternativ väljs bort till förmån för kommunala bolag.\r\nResultatet av en sådan utveckling främjar inte nödvändigtvis företag och\r\nprivatpersoner i glesbygder (yrkande 5).\r\nI samma motion T13 (fp) framhålls att beslut i nuläget kan inledas med att\r\nfrämja tillgång till smalband till alla samhällsmedborgare i ett demokratiskt\r\nperspektiv. Därmed sprids kunskap om Internets fördelar, med en ökande\r\nefterfrågan på bredband som följd. Detta resonemang leder fram till att det är\r\nav värde att i nuläget och för ett antal år framåt, med information, utbildning\r\nm.m. stödja tillgången på smalband för förmedling av samhällsinformativa\r\ntjänster, särskilt till geografiskt avlägsna delar av vårt land och socialt för\r\nanvändning av särskilda medborgargrupper (yrkande 6).\r\nDet framgår vidare av motionen T13 (fp) att det i propositionen anges att det i\r\nden nya lagen särskilt bör anges att funktionshindrades behov skall beaktas.\r\nDetta bör ske såsom en samhällsomfattande tjänst. I propositionstexten skrivs\r\natt alla som tillhandahåller en allmänt tillgänglig telefonitjänst skall vara\r\nskyldiga att tillhandahålla tjänster som är anpassade till funktionshindrades\r\nbehov. Det finns anledning att oreserverat ställa sig bakom denna utveckling\r\n(yrkande 7).\r\nFörslag på utformningen av teletaxorna tas upp i motion 2002/03:T496 av\r\nKristina Zakrisson m.fl. (s). Motionärerna anser att de höga kostnaderna\r\nför datakommunikation i glesbygden och i många mindre orter är ett stort\r\nhinder för utvecklingen av näringslivet. En förutsättning för att den\r\nmoderna tekni- kens möjligheter skall kunna tas till vara är att hela\r\nlandet får tillgång till den nya tekniken på likvärdiga villkor. Staten bör\r\nverka för att teletaxorna så långt som möjligt görs avståndsoberoende\r\n(yrkande 10).\r\nI motion 2002/03:N267 av Yvonne Ångström m.fl. (fp) framhålls betydel-\r\nsen av att alla i Sverige på den avreglerade telemarknaden får tillgång till\r\ntelefoni till rimliga priser (yrkande 7 i denna del).\r\n9.3 Utskottets ställningstagande\r\nUtskottet vill med anledning av motion T13 (fp) yrkandena 5 och 6 om sam-\r\nhällsomfattande tjänster anföra följande.\r\nInledningsvis kan utskottet konstatera att regeringen bedömer att det sak-\r\nnas tillräckligt underlag för att med nödvändig bestämdhet nu föreslå vilken\r\ndatahastighet som står i överensstämmelse med direktivets krav. Utskottet\r\ndelar också regeringens synsätt att ett angivande av en viss hastighet i lagtex\r\nten skulle låsa fast rättstillämpningen på ett olyckligt sätt. Inom området för\r\nelektroniska kommunikationer går utvecklingen mycket snabbt framåt. Vad\r\nsom i dag framstår som en acceptabel överföringshastighet kan inom kort\r\nanses som en orimligt låg hastighet. Tidsåtgången för att åstadkomma lag-\r\nändringar är inte anpassad för utvecklingen på en dynamisk marknad.\r\nI en redovisning från Länssamverkan bredband - länsstyrelsernas och de\r\nregionala självstyrelseorganens/samverkansorganens gemensamma bred-\r\nbandsprojekt - framgår att huvudinriktningen för utbyggnaden av IT-\r\ninfrastrukturen är att den skall ske i marknadens regi, dvs. på kommersiella\r\nvillkor. När marknaden inte kan genomföra detta, så kan staten via stimulans-\r\nbidrag stödja utbyggnaden. Genom förordningarna (2000:1469) om stöd till\r\nkommuner för anläggande av lokala telenät och (2001:350) om stöd till\r\nkommuner för anläggande av ortssammanbindande telenät m.m. samt förord-\r\nningen (2003:62) om stöd till kommuner för anläggande av anslutning till\r\nriksträckande telenät, ges kommunerna möjlighet att erhålla statliga bidrag för\r\natt planera och initiera utbyggnad samt etablera en infrastruktur för bred-\r\nbandskommunikation inom kommunen. Förmedlingen av det statliga stödet\r\nskall göras genom s.k. konkurrensutsättning, som utgår från principerna i\r\nlagen om offentlig upphandling.\r\nEfter det att länsstyrelsen eller det regionala självstyrelseorga-\r\nnet/samverkansorganet godkänt kommunens IT-infrastrukturprogram kan\r\nkommunerna ansöka om statligt stöd till de utbyggnadsprojekt som kommu-\r\nnen avtalat med operatören om att genomföra. Om konkurrensutsättningen\r\ninte leder till att skäligt anbud inkommit får kommunen anlägga nätet själv\r\nmed hjälp av de statliga medlen.\r\nI samband med utskottets offentliga utfrågning den 8 maj 2003 om bl.a.\r\nIT-infrastrukturens utbyggnad framkom bl.a. att ca 250 kommuner har antagit\r\nett infrastrukturprogram och att 170 kommuner har påbörjat eller avslutat en\r\nupphandling inför utbyggnaden.\r\nUtskottet kan också konstatera att av Länssamverkan bredbands redovis-\r\nning av läget i januari 2003 framgår att det endast är fyra procent privata\r\nföretag som fått uppdrag att bygga bredband med statligt stöd, något som\r\nockså påpekats i motion T13 (fp). En förklaring till denna låga andel är bl.a.\r\nden omstrukturering som skett på IT-marknaden. Utskottet vill dock fram-\r\nhålla att när det gäller utbyggnaden av den fysiska infrastrukturen domineras\r\ndenna av statligt ägda aktörer och kommunala stadsnätsbolag medan förhål-\r\nlandet är det motsatta när det gäller leverantörer av innehåll och tjänster på\r\nIT-marknaden.\r\nMot bakgrund av vad utskottet nu anfört avstyrks motion T13 (fp) yrkan-\r\ndena 5 och 6.\r\nUtskottet vill med anledning av vad som tas upp i motion T13 (fp) yrkande 7\r\nom funktionshindrades behov framhålla att EU-medlemsstaterna skall vidta\r\nsärskilda åtgärder för slutanvändare med funktionshinder så att dessa får\r\ntillgång till allmänt tillgängliga telefonitjänster till överkomliga priser\r\ni samma utsträckning som för andra slutanvändare.\r\nAvsikten med förpliktelsen att vidta särskilda åtgärder för slutanvändare\r\nmed funktionshinder är att säkerställa att funktionshindrade får tillgång till\r\nallmänt tillgängliga telefonitjänster (inbegripet att t.ex. hörselskadade perso\r\nner och personer med nedsatt talförmåga tillhandahålls allmänna texttelefoner\r\neller liknande och att synskadade eller delvis seende personer på begäran\r\ntillhandahålls specificerade teleräkningar i alternativt format) på likvärdiga\r\nvillkor som för andra slutanvändare. Skyldigheten att tillhandahålla telefon-\r\nautomater skall också utformas så att även funktionshindrades behov beaktas.\r\nTelefonkiosker skall således dimensioneras för rullstolsburna och telefonap-\r\nparater för sådan användning handikappanpassas.\r\nUtskottet ställer sig liksom motionärerna i motion T13 (fp) bakom den po-\r\nsitiva utveckling för funktionshindrade som den nya EU-regleringen innebär.\r\nUtskottet har tidigare vid flera tillfällen betonat betydelsen av\r\ntillgänglighet för funktionshindrade inom utskottets beredningsområde,\r\nsenast i ett yttrande till socialutskottet (2002/03:TU3y) om uppföljning av\r\nden nationella hand- lingsplanen för handikappolitiken. Som utskottet ser\r\ndet ligger den nya lagen om elektronisk kommunikation väl i linje med vad\r\nsom efterfrågas i motio- nen. Motion T13 (fp) yrkande 7 avstyrks därmed.\r\nI motionerna T496 (s) yrkande 10 och N267 yrkande 7 i denna del tas frågor\r\nupp som rör teletaxorna.\r\nUtskottet vill hänvisa till vad regeringen i propositionen redovisar om att\r\ndet föreskrivs att medlemsstaterna skall säkerställa slutanvändarnas tillgång\r\ntill de angivna samhällsomfattande tjänsterna till ett överkomligt pris med\r\nhänsyn till nationella förhållanden.\r\nEtt överkomligt pris är ett pris som medlemsstaten fastställer på nationell\r\nnivå mot bakgrund av särskilda nationella förhållanden. Det kan innefatta\r\ngemensamma taxor som är oberoende av geografisk belägenhet eller särskilda\r\ntaxealternativ för användare med låga inkomster. Syftet med sådana prisre-\r\ngleringar är i första hand att skydda de abonnenter som träffas av regleringen\r\nmot för höga priser.\r\nUtskottet vill i sammanhanget också erinra om att i ett uttalande vid riks-\r\nmötet 2001/02 ansåg utskottet bl.a. att de senaste årens utveckling av\r\nteletax- orna har bidragit positivt till att uppfylla det telepolitiska\r\nmålet om att alla skall få tillgång till teletjänster på likvärdiga villkor\r\n(bet. 2001/02:TU8).\r\nUtskottet, som därvidlag inte ändrat uppfattning, bedömer också att den\r\nnya lagen om elektronisk kommunikation kommer att bidra till en utveckling\r\nsom efterfrågas i motionerna. Motionerna T496 (s) yrkande 10 och N267 (fp)\r\nyrkande 7 i denna del avstyrks med det anförda.\r\nUtskottet har i övrigt inget att erinra mot vad regeringen föreslår om\r\ntjänster till slutanvändare.\r\n10 Integritetsskydd m.m.\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRegeringen föreslår bl.a. att den som tillhandahåller en allmänt till-\r\ngänglig elektronisk kommunikationstjänst skall vidta lämpliga åt-\r\ngärder för att säkerställa att behandlade uppgifter skyddas. Vidare\r\nföreslår också regeringen att elektroniskt kommunikationsnät skall\r\nfå användas för att lagra information, eller för att få tillgång till in-\r\nformation som är lagrad i en abonnents eller användares terminalut-\r\nrustning, endast om abonnenten eller användaren av den person-\r\nuppgiftsansvarige får information om ändamålet med behandlingen\r\noch ges tillfälle att hindra sådan behandling.\r\nUtskottet har inget att erinra om förslag om integritetsskydd m.m.\r\noch avstyrker motionsförslaget.\r\nJämför reservation 3 (c).\r\nUtskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om integritets-\r\nskydd (s. 248-272) jämte motion 2002/03:T11 (c) yrkande 3.\r\n10.1 Regeringens förslag\r\nDefinitioner och förhållandet till personuppgiftslagen\r\nRegeringen föreslår att särskilda definitioner skall ges i lagens kapitel om\r\nintegritetsskydd för begreppen elektroniskt meddelande och trafikuppgift.\r\nBegreppen behandling, personuppgiftsansvarig och samtycke skall i kapitlet\r\nha samma innebörd som i personuppgiftslagen (1998:204). I fråga om be-\r\nhandling av personuppgifter vid tillhandahållande av elektroniska kommuni-\r\nkationsnät och elektroniska kommunikationstjänster och vid abonnentupplys-\r\nning skall personuppgiftslagen gälla, om inte annat följer av lagen om elek-\r\ntronisk kommunikation.\r\nSäkerhet\r\nRegeringen föreslår att den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig elektro-\r\nnisk kommunikationstjänst skall vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att\r\nbehandlade uppgifter skyddas. Den som tillhandahåller ett allmänt kommuni-\r\nkationsnät skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att upprätthålla detta\r\nskydd i nätet.\r\nOm det därvid finns särskild risk för bristande skydd, skall den som till-\r\nhandahåller tjänsten informera abonnenten om risken. Om den som tillhanda-\r\nhåller tjänsten inte är skyldig att avhjälpa risken, skall abonnenten\r\ninformeras om hur och till vilken ungefärlig kostnad risken kan avhjälpas.\r\nSkydd för hemligheten för elektroniska meddelanden\r\nRegeringen föreslår att med undantag för vad som stadgas om behandling av\r\ntrafikuppgifter och tystnadsplikt får inte någon annan än berörda användare ta\r\ndel av eller på annat sätt behandla uppgifter i ett elektroniskt meddelande som\r\növerförs i ett allmänt kommunikationsnät eller med en allmänt tillgänglig\r\nelektronisk kommunikationstjänst, eller trafikuppgifter som hör till detta\r\nmeddelande, om inte en av användarna har samtyckt till behandlingen.\r\nFörbudet att behandla sådana uppgifter innebär inte något hinder mot nöd-\r\nvändig mellanlagring, sådan lagring som sker endast för att effektivisera\r\nfortsatt överföring till andra mottagare (s.k. cachning) eller mot att i radio-\r\nmottagare avlyssna eller på annat sätt med användande av sådan mottagare få\r\ntillgång till ett radiobefordrat elektroniskt meddelande som inte är avsett för\r\nden som avlyssnar eller för allmänheten.\r\nBehandling av cookies m.m.\r\nDirektivet om integritet och elektronisk kommunikation innehåller i arti-\r\nkel 5.3 en regel om behandling av cookies och andra företeelser där informa-\r\ntion skickas över ett elektroniskt kommunikationsnät för att lagras i mottaga-\r\nrens terminalutrustning. Cookies är datafiler där information lagras för att\r\nt.ex. användas vid ett senare elektroniskt meddelande för att kunna se om den\r\nsom begär information tidigare har gjort detta.\r\nEnligt artikel 5.3 skall medlemsstaterna säkerställa att användningen av\r\nelektroniska kommunikationsnät för att lagra information eller för att få\r\ntill- gång till information som är lagrad i en abonnents eller användares\r\nterminal- utrustning endast är tillåten på villkor att abonnenten eller\r\nanvändaren i fråga har tillgång till klar och fullständig information,\r\nbl.a. om ändamålen med behandlingen, i enlighet med dataskyddsdirektivet,\r\noch erbjuds rätten att vägra sådan behandling av den dataregisteransvarige.\r\nDetta får inte förhindra någon teknisk lagring eller åtkomst som endast\r\nsker för att utföra eller under- lätta överföringen av en kommunikation via\r\nett elektroniskt kommunikations- nät eller som är absolut nödvändig för att\r\nleverera en av informationssamhäl- lets tjänster som användaren eller\r\nabonnenten uttryckligen har begärt.\r\nFör att så långt det är möjligt klargöra vem som är ansvarig för en överträ-\r\ndelse bör bestämmelsen i lagen, liksom i artikeln, innehålla vem som skall\r\nansvara för att information lämnas. Denne skall också ge tillfälle att vägra\r\nbehandling. I artikeln anges den dataregisteransvarige. I lagen föreslås därför\r\natt det är den personuppgiftsansvarige som skall se till att information lämnas\r\nsamt ge tillfälle att vägra behandlingen.\r\nDet bör alltid finnas information om t.ex. cookies och hur en användare kan\r\nförhindra att cookies sätts i hans eller hennes dator. Normalt kan webblä-\r\nsare ställas in så att cookies inte alls accepteras eller bara accepteras\r\nunder en session.\r\nRegeringen föreslår att elektroniskt kommunikationsnät skall få användas för\r\natt lagra information, eller för att få tillgång till information som är\r\nlagrad i en abonnents eller användares terminalutrustning, endast om\r\nabonnenten eller användaren av den personuppgiftsansvarige får information\r\nom ändamålet med behandlingen och ges tillfälle att hindra sådan\r\nbehandling.\r\nBehandling av trafikuppgifter\r\nRegeringen föreslår att trafikuppgifter som avser användare som är fysiska\r\npersoner eller avser abonnenter och som lagras eller behandlas på annat sätt\r\nav den som bedriver verksamhet som är anmälningspliktig skall utplånas eller\r\navidentifieras när de inte längre behövs för att överföra ett elektroniskt med-\r\ndelande. Undantag från detta skall gälla om uppgifterna behövs för fakture-\r\nring eller tjänster där uppgifterna behövs. I det senare fallet skall erfordras\r\nsamtycke från den som uppgifterna rör.\r\nDen som uppgiften rör skall informeras om vilken typ av trafikuppgifter\r\nsom behandlas och hur länge uppgifterna behandlas för sådana ändamål.\r\nInformation skall ges innan samtycke lämnas. Trafikuppgifterna får endast\r\nbehandlas av vissa personer. Undantag från dessa bestämmelser skall kunna\r\ngöras i vissa särskilt angivna fall.\r\nBehandling av lokaliseringsuppgifter\r\nRegeringen föreslår att lokaliseringsuppgifter som inte är trafikuppgifter,\r\nsåsom uppgifter om position från satellit (t.ex. GPS) och som rör användare\r\nsom är fysiska personer eller abonnenter, skall få behandlas endast sedan\r\nde har avidentifierats eller användaren eller abonnenten gett sitt samtycke\r\ntill behandlingen. Innan samtycke lämnas skall den som tillhandahåller\r\ntjänsten informera om vilken typ av uppgifter som kommer att behandlas,\r\nbehandling- ens syfte och varaktighet samt huruvida uppgifterna kommer att\r\nvidarebeford- ras till tredje part för att tillhandahålla tjänsten.\r\nSamtycke skall när som helst kunna återkallas.\r\nOspecificerade räkningar, nummerpresentation och automatisk\r\nvidarekoppling\r\nRegeringen föreslår att den som tillhandahåller en allmänt tillgänglig elektro-\r\nnisk kommunikationstjänst skall vara skyldig att tillhandahålla en abonnent\r\nsom begär det en ospecificerad räkning. Den som tillhandahåller nummerpre-\r\nsentation skall tillhandahålla vissa möjligheter att förhindra nummerpresenta-\r\ntion eller presentation av uppkopplat nummer eller att avvisa inkommande\r\nsamtal på ett enkelt sätt. Ospecificerade räkningar, nummerpresentation och\r\nmöjligheter att stoppa automatisk vidarekoppling skall regleras i den nya\r\nlagen.\r\nUndantag som gäller nummerpresentation och lokaliseringsuppgifter i\r\nvissa fall\r\nRegeringen föreslår att den som tillhandahåller ett allmänt kommunikations-\r\nnät eller en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst\r\n- på begäran av en abonnent temporärt skall få åsidosätta skydd mot num-\r\nmerpresentation för att kunna identifiera störande samtal, samt\r\n-\r\n- för polisen eller en regional alarmeringscentral skall få åsidosätta skydd\r\nmot nummerpresentation och tillhandahålla sådan organisation lokalise-\r\nringsuppgifter vid nödsamtal utan samtycke eller trots vägran från abon-\r\nnenten eller användaren.\r\n-\r\nAbonnentförteckningar\r\nRegeringen föreslår att abonnenter som är fysiska personer skall ges möjlig-\r\nhet att avgöra om och i så fall vilka personuppgifter som skall finnas med i en\r\nallmän abonnentförteckning eller en förteckning ur vilken uppgifter kan er-\r\nhållas genom abonnentupplysning.\r\nDet skall vara kostnadsfritt att inte upptas i sådana förteckningar och att\r\nkontrollera uppgifterna, få felaktiga uppgifter rättade samt att få uppgifter\r\nborttagna ur förteckningen.\r\nTillämpningen av vissa bestämmelser i dataskyddsdirektivet\r\nRegeringen föreslår att bestämmelserna om rättslig prövning, ansvar och\r\nsanktioner i kapitel III i dataskyddsdirektivet (95/46/EG) enligt artikel\r\n15.2 i direktivet om integritet och elektronisk kommunikation skall gälla\r\nför de nationella bestämmelser som antas i enlighet med direktivet och för\r\nde indi- viduella rättigheter som kan härledas från detsamma.\r\nRegeln skall genomföras genom hänvisning i den nya lagen till bestäm-\r\nmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) i fråga om behandling av person-\r\nuppgifter vid tillhandahållande av elektroniska kommunikationsnät och elek-\r\ntroniska kommunikationstjänster samt vid abonnentupplysning, om inte annat\r\nföljer av lagen om elektronisk kommunikation.\r\nHemlig teleavlyssning och teleövervakning\r\nRegeringen föreslår att verksamheten skall bedrivas så att beslut om hemlig\r\nteleavlyssning och hemlig teleövervakning kan verkställas och så att verk-\r\nställandet inte röjs, om verksamheten avser tillhandahållande av\r\n1. ett allmänt kommunikationsnät som inte enbart är avsett för utsändning\r\ntill allmänheten av program i ljudradio eller annat som anges i 1 kap. 1 §\r\ntredje stycket yttrandefrihetsgrundlagen, eller\r\n2. tjänster inom ett allmänt kommunikationsnät vilka består av\r\na) en allmänt tillgänglig telefonitjänst till fast nätanslutningspunkt som\r\nmedger överföring av lokala, nationella och internationella samtal,\r\ntelefax och datakommunikation med viss angiven lägsta datahastighet,\r\nsom medger funktionell tillgång till Internet, eller\r\nb)\r\nc) en allmänt tillgänglig elektronisk kommunikationstjänst till mobil\r\nnätanslutningspunkt.\r\nd)\r\nInnehållet i och uppgifter om avlyssnade eller övervakade telemeddelanden\r\nskall göras tillgängliga så att informationen enkelt kan tas om hand.\r\nMed telemeddelanden avses ljud, text, bild, data eller information i övrigt\r\nsom förmedlas med hjälp av radio eller genom ljus eller elektromagnetiska\r\nsvängningar som utnyttjar särskilt anordnad ledare.\r\nRegeringen eller, efter regeringens bemyndigande, den myndighet som re-\r\ngeringen bestämmer meddelar föreskrifter om frågor som avses i första och\r\nandra styckena samt får i enskilda fall medge undantag från kravet i första\r\nstycket.\r\nTystnadsplikt och föreskriftsrätt\r\nRegeringen föreslår att reglerna i telelagen (1993:597) om tystnadsplikt skall\r\nföras över till den nya lagen med endast mindre ändringar.\r\nRegeringen eller den myndighet regeringen bestämmer skall i fråga om\r\nbehandling av uppgifter för elektronisk kommunikation kunna meddela när-\r\nmare föreskrifter om vilka trafikuppgifter som får behandlas för fakturering\r\noch marknadsföring av vissa tjänster där uppgifterna behövs samt de krav\r\nsom skall ställas på en allmänt tillgänglig telefonitjänst som medger identifie\r\nring av det anropande eller uppkopplade telefonnumret eller vidarekoppling.\r\n10.2 Motionsförslag\r\nI motion 2002/03:T11 av Sven Bergström m.fl. (c) framhåller motionärerna\r\natt det bör vara tillräckligt för en webbplats att fråga om användning av coo-\r\nkies vid en första användning och att ett godkännande bör gälla även för\r\nframtida sessioner. De farhågor regeringen har för fleranvändarsystem löser\r\nsig ofta självt genom att olika användare har olika konton på den dator man\r\nanvänder och därmed separata cookiefiler.\r\nEnligt Centerpartiets uppfattning kvarstår dock frågan om offentlighets-\r\nprincipens tillämpning på cookiefiler. I dag är det fortfarande ett oklart\r\nrätts- läge. Samtidigt som man kan tvingas att lämna ut filerna, vilka\r\navslöjar be- sökta webbplatser, är det tillåtet att stänga av regleringen\r\ngenom att blockera cookies i webbläsaren eller regelbundet radera\r\ncookiefiler. Det är svårt att hävda att cookies är upprättade handlingar\r\nsom omfattas av offentlighetsprin- cipen. Även offentligt anställda har\r\nrätt till ett visst mått av integritet, varför cookies uttryckligen bör\r\nundantas. Enligt motionärerna bör regeringen åter- komma med förslag som\r\ntillgodoser detta (yrkande 3).\r\n10.3 Utskottets ställningstagande\r\nCookies är datafiler där information lagras för att t.ex. användas vid ett sena\r\nelektroniskt meddelande för att kunna se om den som begär information tidi-\r\ngare har gjort detta.\r\nUtskottet vill med hänsyn till förslaget i motionen hänvisa till artikel 5.3 i\r\ndirektivet om integritet och elektronisk kommunikation. Genom att denna\r\nartikel inte bara reglerar användningen av abonnenters terminalutrustning\r\nutan även användares terminalutrustning och då denna användare inte är känd\r\npå förhand bör det vara svårt att låta information och godkännande från en\r\ntidigare session äga giltighet för kommande sessioner.\r\nEnligt vad utskottet kan bedöma ligger frågan om cookiefilers offentlighet\r\nhos myndigheter utanför detta lagstiftningsärendes område. Lagförslaget har\r\nbetydelse för tillåtligheten av att använda andras utrustning för att lagra coo\r\nkiefiler. Frågan om cookiefilers offentlighet när de väl finns lagrade hos\r\nmyndigheten bör hållas skild från detta.\r\nEnligt vad som tidigare framgått har utskottet förutsatt att genomförandet\r\nav lagen om elektronisk kommunikation kommer att följas upp och utvärderas\r\noch att resultatet av dessa uppföljningar och utvärderingar kommer att återre-\r\ndovisas till riksdagen. Utskottet bedömer att de frågor som tas upp i motion\r\nT11 (c) då kan komma att belysas. Motion T11 (c) yrkande 3 avstyrks där-\r\nmed.\r\nUtskottet har i övrigt inget att erinra mot vad regeringen föreslår om integ-\r\nritetsskydd.\r\n11 Marknadsanalys samt samrådsförfarande och annan\r\nhandläggning\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRegeringen föreslår bl.a. att en myndighet fortlöpande skall fast-\r\nställa de relevanta marknader på vilka det kan vara motiverat att in-\r\nföra skyldigheter enligt lagen. Marknaderna skall därefter analyse-\r\nras för att avgöra om det råder effektiv konkurrens.\r\nUtskottet har inget att erinra mot regeringens förslag om marknads-\r\nanalys samt samrådsförfarande och annan handläggning.\r\nUtskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om marknads-\r\nanalys samt samrådsförfarande och annan handläggning (s. 272-287).\r\n11.1 Regeringens förslag\r\nMarknadsanalys och identifiering av företag med betydande\r\ninflytande på marknaden\r\nUtgångspunkten i det nya EG-regelverket är att skyldigheter endast skall\r\ninföras där konkurrensen inte är effektiv. Marknadsanalysen skall utgå från\r\nrådande förhållanden, dvs. möjliga åtgärder som kan tillgripas för att\r\nförbättra konkurrenssituationen skall inte beaktas i detta skede. Om\r\nregleringsmyndig- heten vid sin marknadsanalys finner att konkurrensen i en\r\nnärliggande framtid kommer att utvecklas positivt på ett eftersträvat sätt\r\nmåste det innebära att så kommer att ske utan att någon särskild skyldighet\r\ninförs, dvs. att marknaden själv förväntas lösa problemen med bristande\r\nkonkurrens. Under sådana förhållanden kan det inte vara i överensstämmelse\r\nmed direktivens mening att ålägga en operatör en förpliktelse. Det är\r\ndärför regeringens uppfattning att en ur konkurrenshänseende positiv\r\nframtidsanalys bör medföra att effektiv kon- kurrens skall anses föreligga.\r\nSammanfattningsvis skall marknadsanalyserna utföras utifrån konkurrens-\r\nrättsliga principer och med hjälp av konkurrensrättslig metodik. Det bör dock\r\nnoteras att bedömningar som skall göras kan skilja sig från de bedömningar\r\nsom Konkurrensverket har att göra vid tillämpningen av konkurrenslagen\r\n(1993:20). Konkurrensverket är således inte bundet i sin prövning enligt de\r\ngenerella konkurrensreglerna av de bedömningar som görs i marknadsanaly-\r\nserna enligt de nu föreslagna reglerna.\r\nEn dominerande ställning grundas i regel på ett flertal omständigheter som,\r\ntagna för sig, inte nödvändigtsvis behöver vara avgörande. Särskilt viktigt är\r\ndock företagets marknadsandel. En hög marknadsandel får dock mindre bety-\r\ndelse om företaget möter konkurrens från ett eller flera andra företag med stor\r\nmarknadsandel.\r\nAndra faktorer av betydelse vid bedömningen av om marknadsdominans\r\nföreligger är exempelvis finansiell stryka, inträdeshinder till marknaden,\r\ntillgång till insatsvaror, patent och andra immaterialrättigheter,\r\nteknologi och kunskapsmässig överlägsenhet.\r\nDet nya begreppet torde medföra att färre företag kommer att anses ha be-\r\ntydande inflytande än vad som varit fallet enligt motsvarande reglering i\r\ntelelagen (1993:597). Detta beror på att marknadsandelen, som används som\r\nett riktmärke vid dominansbedömningen, enligt konkurrensrättsliga regler\r\nnormalt torde behöva överstiga 40 % av marknaden mot nuvarande ca 25 %\r\nenligt telelagen (jfr prop. 1996/97:61, s. 94). Här kan hänvisas till bl.a.\r\nreger- ingens uttalande i propositionen Regler om företagskoncentration\r\n(prop. 1998/99:144, s. 28):\r\nI EG-rättslig praxis har en marknadsandel som understiger 30 % procent\r\ninte ansetts tyda på en dominerande ställning annat än vid förekomsten av\r\nexceptionella omständigheter.\r\nRegeringen förslår att en myndighet fortlöpande skall fastställa de relevanta\r\nmarknader på vilka det kan vara motiverat att införa skyldigheter enligt lagen.\r\nMarknaderna skall därefter analyseras för att avgöra om det råder effektiv\r\nkonkurrens.\r\nOm det härvid konstateras att det inte råder effektiv konkurrens på en fast-\r\nställd marknad, skall företag med betydande inflytande på marknaden identi-\r\nfieras och beslut meddelas om lämpliga skyldigheter. Om det däremot kon-\r\nstateras att det råder effektiv konkurrens skall inga särskilda skyldigheter\r\ninföras eller bibehållas.\r\nSamråd\r\nSamrådsreglerna speglar en önskan om att den nationella myndighetens beslut\r\ndels skall fattas på ett så bra underlag som möjligt med beaktande av markna-\r\ndens intressen, dels så långt möjligt skall harmoniera med beslut av motsva-\r\nrande myndigheter i de övriga medlemsstaterna.\r\nDet nationella samrådsförfarandet vad gäller identifiering av företag med\r\nbetydande inflytande m.m. skall erbjuda berörda parter tillfälle att yttra sig\r\ninom en skälig tidsfrist. Vad som utgör skälig tid måste bedömas från fall till\r\nfall. Med hänsyn till att de åtgärder som omfattas av detta samrådsförfarande\r\nskall ha betydande inverkan på marknaden i fråga, bör den frist som berörda\r\nparter erhåller inte annat än i undantagsfall vara kortare än tre veckor.\r\nRegeringen föreslår att en myndighet skall ge berörda parter möjlighet att\r\ninom en skälig tidsfrist yttra sig över ett förslag till beslut om en\r\nåtgärd, om åtgärden har betydande inverkan på en fastställd marknad. I\r\nsärskilt angivna fall skall förslaget till beslut även göras tillgängligt\r\nför Europeiska gemenska- pernas kommission och de nationella\r\nregleringsmyndigheterna i andra med- lemsstater. För förslag till beslut\r\nsom avser\r\n- fastställandet av en marknad som skiljer sig från dem som definierats i\r\nkommissionens rekommendation om relevanta produkt- och tjänstemarknader\r\neller\r\n- fastställandet av företag som anses ha ett betydande inflytande på mark-\r\nnaden\r\nskall myndigheten avstå från att meddela beslutet om kommissionen inom\r\nfastställda tidsfrister yttrat sig och begärt att förslaget skall dras\r\ntillbaka.\r\nMyndigheten får under särskilda omständigheter meddela beslut att gälla i\r\nhögst sex månader utan iakttagande av samrådsförfarandet.\r\nSamråd skall också ske för vissa frågor som rör samlokalisering och\r\ngemensamt utnyttjande av egendom eller annat, ändring av tillstånd eller\r\nvillkor för att använda radiosändare eller nummer för elektronisk kommuni-\r\nkation samt frågor som rör slutanvändar- och konsumenträttigheter.\r\nHandläggningstider i vissa fall\r\nRegeringen föreslår att myndigheten skall meddela beslut om tillstånd att\r\nanvända radiosändare inom sex veckor från det att en fullständig ansökan\r\ninkommit till myndigheten. Beslut om tillstånd att använda nummer skall\r\nmeddelas inom tre veckor. Tiden får förlängas med högst åtta månader re-\r\nspektive tre veckor om tillståndet skall fördelas efter ett förfarande med all-\r\nmän inbjudan till ansökan.\r\nInformationsskyldighet m.m.\r\nRegeringen föreslår att den som bedriver verksamhet som omfattas av lagen\r\nskall på begäran tillhandahålla en myndighet information som behövs för\r\n- bedömning av framställningar om beviljande av tillstånd för att få an-\r\nvända radiosändare eller nummer,\r\n- offentliggörande av jämförande kvalitets- och prisöversikter till gagn för\r\nkonsumenterna,\r\n- statistiska ändamål,\r\n- marknadsanalys och\r\n- beslut om särskilda skyldigheter.\r\nInformation som överlämnas till en myndighet skall kunna göras tillgänglig\r\nför andra behöriga myndigheter inom Europeiska ekonomiska samarbetsom-\r\nrådet.\r\nAnmälningspliktig operatör med särskilda eller exklusiva rättigheter att\r\ntillhandahålla andra tjänster skall kunna förpliktas att särredovisa de verk-\r\nsamheter som har samband med elektronisk kommunikation.\r\n11.2 Utskottets ställningstagande\r\nUtskottet har inget att erinra mot vad regeringen föreslår om marknadsanalys\r\nsamt samrådsförfarande och annan handläggning.\r\n12 Avgifter m.m.\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nFör att täcka kostnaderna för myndighetsverksamhet enligt lagen\r\nföreslår regeringen bl.a. att den som bedriver verksamhet som är\r\nanmäld enligt lagen, eller innehar tillstånd att använda radiosändare\r\neller nummer, skall betala avgifter efter skälig fördelning av kost-\r\nnaderna.\r\nUtskottet har inget att erinra mot regeringens förslag om avgifter\r\nm.m.\r\nUtskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om avgifter\r\n(s. 287-294).\r\n12.1 Regeringens bedömningar och förslag\r\nAvgifter\r\nRegeringen föreslår att för att täcka kostnaderna för myndighetsverksamhet\r\nenligt lagen skall den som bedriver verksamhet som är anmäld enligt lagen,\r\neller innehar tillstånd att använda radiosändare eller nummer, betala\r\navgifter efter skälig fördelning av kostnaderna. Särskild avgift får tas ut\r\nför kostnader- na att behandla en anmälan eller en ansökan om tillstånd\r\neller medgivande till överlåtelse av tillstånd eller del av tillstånd.\r\nErsättning\r\nRegeringen bedömer att ersättning som inflyter när tillstånd att använda ra-\r\ndiosändare eller nummer av betydande ekonomiskt värde meddelas efter ett\r\nanbudsförfarande bör tillfalla staten. Medlen bör inte få disponeras av till-\r\nståndsmyndigheten.\r\nBeredskapsavgift\r\nRiksdagen har årligen sedan 1997 beslutat om storleken på den avgift som får\r\ntas ut av teleoperatörer för finansiering av åtgärder mot allvarliga fredstida\r\nhot och påfrestningar på telekommunikationsområdet. Den avgift som tas ut\r\nav teleoperatörerna redovisas i dag mot inkomsttitel på statsbudgeten och\r\nmotsvarande belopp anvisas som anslag till Post- och telestyrelsen.\r\nRegeringen anser att det alltjämt finns skäl att finansiera åtgärder mot all-\r\nvarliga fredstida hot och påfrestningar rörande elektronisk kommunikation\r\ngenom ett avgiftssystem.\r\nDe som bör komma i fråga för avgiftsskyldighet bör begränsas till dem\r\nsom omfattas av anmälningsplikten enligt lagen.\r\nRegeringen föreslår att den som bedriver verksamhet som är anmäld enligt\r\nlagen efter skälig fördelning av kostnaderna skall betala avgift för finansie-\r\nring av åtgärder mot allvarliga fredstida hot och påfrestningar rörande elek-\r\ntronisk kommunikation.\r\n12.2 Utskottets ställningstagande\r\nUtskottet har inget att erinra mot vad regeringen föreslår om avgifter m.m.\r\n13 Tillsyn m.m.\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRegeringen föreslår bl.a. att den myndighet som regeringen be-\r\nstämmer skall ha tillsyn över efterlevnaden av lagen och de skyl-\r\ndigheter, villkor och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen.\r\nTillsynsmyndigheten skall inom ramen för tillsynen kunna kräva in\r\ninformation, beredas tillträde till områden, lokaler och andra utrym-\r\nmen samt meddela förelägganden och förbud. Tillsynsmyndigheten\r\nskall som regel först ge den som är föremål för tillsyn rimlig tid att\r\ninkomma med synpunkter eller frivilligt åtgärda eventuella överträ-\r\ndelser.\r\nUtskottet har inget att erinra mot regeringens förslag om tillsyn\r\nm.m. och avstyrker motionsförslaget.\r\nJämför reservation 4 (mp).\r\nUtskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om tillsyn m.m.\r\n(s. 294-306) jämte motion 2002/03:T14 (mp) yrkande 1.\r\n13.1 Regeringens bedömningar och förslag\r\nTillsynsmyndighetens uppgifter och befogenheter\r\nAv artikel 10 i auktorisationsdirektivet framgår ramarna för hur tillsynen får\r\nbedrivas. Av artikel 5.4 i tillträdesdirektivet framgår dessutom att den natio-\r\nnella regleringsmyndigheten när det gäller tillträde och samtrafik skall ha\r\nbefogenhet att ingripa för att säkerställa EG-regelverkets övergripande mål.\r\nI lagen bör inte närmare anges hur tillsynen skall bedrivas. Det ankommer\r\ni stället på tillsynsmyndigheten att utforma en lämplig tillsynsverksamhet\r\nmed utgångspunkt i de verktyg och befogenheter som lagen föreskriver och\r\nmed lagens mål som ledstjärna.\r\nEn grundläggande förutsättning för en fungerande tillsyn är att initiativ och\r\nbeslut är väl underbyggda. Det är därför av vikt att tillsynsmyndigheten kan\r\nbegära in de upplysningar och handlingar som är av intresse för tillsynen.\r\nTillsynsmyndigheten skall ges möjlighet att förelägga den som bedriver verk-\r\nsamhet enligt lagen att tillhandahålla sådan information och får förena före-\r\nläggandet med vite.\r\nDen rätt som tillsynsmyndigheten enligt 57 § andra stycket 2 telelagen har\r\natt få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen där verksamhet som\r\nomfattas av lagen bedrivs är enligt utredningens mening nödvändig för att\r\nsäkerställa att en effektiv tillsynsverksamhet kan upprätthållas. Bestämmelsen\r\nskall därför överföras till den nya lagen om elektronisk kommunikation. Vid\r\nbehov skall tillsynsmyndigheten kunna ansöka om verkställighet hos krono-\r\nfogdemyndigheten.\r\nOm tillsynsmyndigheten inom ramen för sin tillsyn finner skäl att misstän-\r\nka att en verksamhet som omfattas av lagen inte bedrivs i enlighet med lagen\r\neller skyldigheter, villkor eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen,\r\nskall tillsynsmyndigheten underrätta den ansvariga parten om detta förhållan-\r\nde och ge denne tillfälle att yttra sig.\r\nDen tid som anges för rättelse skall inte understiga en månad från under-\r\nrättelsen. Om rättelse inte skett inom den tid som angetts i underrättelsen\r\nskall tillsynsmyndigheten kunna utfärda ett föreläggande eller förbud, vid\r\nbehov förenat med vite.\r\nOm rättelse inte heller sker med anledning av föreläggandet skall tillsyns-\r\nmyndigheten kunna återkalla eller ändra det tillstånd som verksamheten avser\r\neller besluta att verksamheten helt eller delvis skall upphöra.\r\nOm ett föreläggande inte efterkoms kan tillsynsmyndigheten meddela yt-\r\nterligare förelägganden eller förbud som är nödvändiga för att förmå parten\r\natt upphöra med överträdelsen eller i övrigt agera i enlighet med lagen.\r\nFörutom de tillfällen när återkallelse kan aktualiseras enligt det nyss an-\r\nförda, finns det behov för tillsynsmyndigheten att omedelbart kunna\r\nåterkalla tillstånd eller ändra tillståndsvillkor under särskilda\r\nomständigheter. Det skall givetvis vara möjligt att återkalla tillståndet\r\nom tillståndshavaren själv begär detta. Likaså skall omedelbar återkallelse\r\nfå ske om tillståndshavaren lämnat oriktiga eller ofullständiga uppgifter i\r\nsamband med tilldelningen eller om tillståndshavaren trots påminnelse\r\nunderlåtit att betala fastställda avgifter. Slutligen kan ett tillstånd\r\nomedelbart återkallas eller ändras om förutsättning- arna för\r\nradioanvändningen ändras på grund av radiotekniska förändringar eller\r\ninternationella överenskommelser eller om ett tillstånd enligt annan lag\r\nsom utgjort förutsättning för tillstånd att använda radiosändaren upphört\r\natt gälla.\r\nRegeringen anser inte att det behöver införas några bestämmelser om eko-\r\nnomisk kompensation i den nya lagen för den som eventuellt lider skada till\r\nföljd av en återkallelse eller ändring av tillstånd att använda\r\nradiosändare eller nummer.\r\nDen som efter ett allmänt inbjudningsförfarande med anbudsgivning har\r\nerhållit tillstånd skall betala ersättning till staten. Om tillståndet\r\nåterkallas eller ändras skall betalningsskyldigheten inte påverkas.\r\nErsättningsskyldig- heten till staten skall dock kunna omprövas när\r\nåterkallelse eller ändring sker utan tillståndshavarens förskyllan. Det\r\nskall därför anges i lagen att skyldig- heten att betala ersättning för\r\ntillstånd inte påverkas av återkallelse eller änd- ring, om inte annat\r\nbestämts i samband med återkallelsen eller villkorsänd- ringen.\r\nRegeringen föreslår att den myndighet som regeringen bestämmer skall ha\r\ntillsyn över efterlevnaden av lagen och de skyldigheter, villkor och föreskrif-\r\nter som meddelats med stöd av lagen.\r\nTillsynsmyndigheten skall inom ramen för tillsynen kunna kräva in infor-\r\nmation, beredas tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen samt\r\nmed- dela förelägganden och förbud. I särskilt angivna fall skall\r\ntillsynsmyndighe- ten kunna besluta om återkallelse av tillstånd, ändring i\r\ntillståndsvillkor eller att en verksamhet helt eller delvis skall upphöra.\r\nTillsynsmyndigheten skall som regel först ge den som är föremål för till-\r\nsyn rimlig tid att inkomma med synpunkter eller frivilligt åtgärda eventuella\r\növerträdelser.\r\nTvistlösning\r\nDen tvistlösningsordning som väljs måste innebära snabbhet i hand-\r\nläggningen och kvalitet i avgörandet. Det är vidare viktigt att\r\ntvistlösaren har hög kompetens och att den valda ordningen är\r\nkostnadseffektiv. Vad som komplicerar frågan är att de tvister som\r\naktualiseras ofta har privaträttsliga inslag samtidigt som de\r\noffentligrättsliga intressena kan vara betydande.\r\nDe tvister som skall prövas torde ofta vara av den karaktären att det krävs\r\nsärskild teknisk och ibland ekonomisk kunskap för att verifiera - eller för den\r\ndelen falsifiera - de tvistande parternas argumentation och information. Sådan\r\nkompetens torde återfinnas just hos tillsynsmyndigheten, varför denna bör\r\nutpekas som den myndighet som skall göra prövningen.\r\nSåsom föreskrivs i ramdirektivet skall myndigheten meddela sitt beslut\r\ninom fyra månader, om inte särskilda omständigheter föranleder annat.\r\nEnligt artikel 20 i ramdirektivet får medlemsstaterna ge de nationella re-\r\ngleringsmyndigheterna rätt att under viss tid vägra lösa en tvist när andra\r\nmekanismer, t.ex. medling, finns att tillgå. Denna möjlighet att hänskjuta en\r\ntvist till medling bör utnyttjas.\r\nRegeringen föreslår att tillsynsmyndigheten på begäran av part skall avgöra\r\ntvister om skyldigheter enligt lagen mellan dem som tillhandahåller elektro-\r\nniska kommunikationsnät eller kommunikationstjänster eller tillhörande\r\ntjänster. Beslut i de frågor som tvisten gäller skall meddelas inom fyra måna-\r\nder, om det inte finns särskilda omständigheter. Myndigheten skall kunna\r\nhänskjuta en tvist till en medlare som bekostas av parterna.\r\nKonsumenttvister\r\nRegeringen bedömer att USO-direktivets bestämmelser om utomrättslig\r\ntvistlösning för tvister som berör konsumenter och andra slutanvändare inte\r\nföranleder någon åtgärd.\r\n13.2 Motionsförslag\r\nI motion 2002/03:T14 (mp) av Mikaela Valtersson m.fl. påpekas att av 7 kap.\r\n4 § i den föreslagna lagen om elektronisk kommunikation framgår att om\r\ntillsynsmyndigheten finner skäl att misstänka att t.ex. licensinnehavaren inte\r\nefterlever licensvillkoren skall myndigheten underrätta bolaget om detta samt\r\natt tillsynsmyndigheten kan komma att vidta åtgärder om inte rättelse sker\r\ninom skälig tid. Vid tolkningen av ett begrepp som skälig tid kan förarbeten\r\ntill propositionen ge vägledning. I detta fall finns inget i propositionen som\r\nföreskriver att Post- och telestyrelsen (PTS) skall ha en sådan omständlig\r\nprocedur och i praktiken ge ett så långt uppskov som PTS aviserat. Där står\r\natt \"den tid som anges för rättelse skall inte understiga en månad\". PTS har\r\naviserat en rättelsetid på cirka ett och ett halvt år.\r\nDet är därför enligt motionen befogat för riksdagen att i sina uttalanden\r\nge vägledning till exempelvis PTS och andra som kan beröras av lagen, om\r\nhur den ska tolkas. Riksdagen bör klargöra att skälig tid bör syfta på\r\nt.ex. det som licensgivaren eller allmänheten rimligen kunnat förvänta sig\r\nvid tillfället för tillståndsgivningen, inte vad bolagen anser möjligt för\r\ndem att uppnå efter orealistiska utfästelser eller misskötta relationer\r\ntill bl.a. kommuner. Eller, om det har tillkommit nya krav från\r\nlicensgivaren eller andra omständigheter som licenstagaren inte kunnat\r\neller bort kunna förutse, bör skälig tid avse den tid som är rimlig med\r\nhänsyn till dessa förändringar.\r\nEnligt motionärerna kan det vara befogat med preciseringar av villkoren\r\ngenom en tilläggsförhandling. En sådan förhandling kan medföra att en längre\r\nanpassningstid är skälig också enligt en rimlig tolkning av begreppet. En\r\nsådan precisering kan vara lämplig i samband med att PTS får ett uttalat sek-\r\ntorsansvar på miljöområdet.\r\nMotionärerna föreslår att riksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om tolkningen av begreppet skälig tid i 7 kap.\r\n4 § lagen om elektronisk kommunikation (yrkande 1).\r\n13.3 Utskottets ställningstagande\r\nMed anledning av motion T14 (mp) yrkande 1 och frågan om begreppet\r\nskälig tid vill utskottet inledningsvis erinra om att en grundläggande förut-\r\nsättning för en fungerande tillsyn är att initiativ och beslut är väl underbygg\r\nda. Det är därför av vikt att tillsynsmyndigheten kan begära in de upplysning-\r\nar och handlingar som är av intresse för tillsynen. Utskottet delar regeringens\r\nsyn att det i lagen inte bör närmare anges hur tillsynen skall bedrivas. Det\r\nankommer i stället på tillsynsmyndigheten att utforma en lämplig tillsyns-\r\nverksamhet med utgångspunkt i de verktyg och befogenheter som lagen före-\r\nskriver och med lagens mål som ledstjärna.\r\nOm således tillsynsmyndigheten inom ramen för sin tillsyn finner skäl att\r\nmisstänka att en verksamhet som omfattas av lagen inte bedrivs i enlighet\r\nmed lagen eller skyldigheter, villkor och föreskrifter som meddelats med\r\nstöd av lagen, skall tillsynsmyndigheten underrätta den ansvariga parten om\r\ndetta förhållande och ge denne tillfälle att yttra sig. Som framgår av\r\npropositionen anser regeringen att tid för rättelse inte skall understiga\r\nen månad från under- rättelsen. Om rättelse inte skett inom den tid som\r\nangetts i underrättelsen skall tillsynsmyndigheten kunna utfärda ett\r\nföreläggande eller förbud, vid behov förenat med vite.\r\nEnligt vad utskottet kan bedöma torde bestämmelsen jämföras med gällan- de\r\n6 § teleförordningen, enligt vilken Post- och telestyrelsen (PTS) vid\r\ningri- pande enligt telelagen skall förelägga företag att åtgärda\r\növerträdelser inom en månad från det att företaget fick del av beslutet.\r\nDen kan också jämföras med den generella regeln i 17 § förvaltningslagen,\r\nsom bl.a. handlar om att ett ärende inte får avgöras utan att den berörde\r\nhar underrättats om en uppgift som har tillförts honom genom någon annan än\r\nhonom själv.\r\nSåledes är 7 kap. 4 § inte avsedd att innebära någon större förändring mot\r\ngällande ordning, annat än att det uttryckligen sägs att den enskilde måste\r\nfå skälig tid, minst en månad på sig för rättelse, innan ett föreläggande\r\nutfärdas.\r\nUtskottet gör ingen annan bedömning än regeringen i detta avseende. Nå-\r\ngot ytterligare uttalande anser utskottet inte vara påkallat. Motion T14 (mp)\r\nyrkande 1 avstyrks därmed.\r\nUtskottet har i övrigt inget att erinra mot vad regeringen föreslår om tillsyn\r\nm.m.\r\n14 Överklagande\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRegeringen föreslår bl.a. att beslut enligt lagen skall kunna över-\r\nklagas hos allmän förvaltningsdomstol.\r\nUtskottet har inget att erinra mot regeringens förslag om överkla-\r\ngande.\r\nUtskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om överklagan-\r\nde (s. 307-309).\r\n14.1 Regeringens förslag\r\nRegeringen föreslår att beslut enligt lagen skall kunna överklagas hos\r\nallmän förvaltningsdomstol. Ett beslut om underrättelse om att\r\ntillsynsmyndigheten överväger att vidta åtgärder skall dock inte kunna\r\növerklagas. Ett beslut om identifiering av företag med dominerande\r\nställning på en angiven marknad och ett beslut som endast innefattar\r\nförberedelse till ett senare beslut skall inte få överklagas särskilt.\r\n14.2 Utskottets ställningstagande\r\nUtskottet har inget att erinra mot vad regeringen föreslår om överklagande.\r\n\r\n15 Vissa TV- och radiorelaterade frågor\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRegeringen bedömer att bestämmelserna i radio- och TV-lagen\r\n(1996:844) om vidaresändningsplikt bör behållas oförändrade.\r\nRegeringen föreslår också bl.a. att hänvisningarna i lagen (1998:31)\r\nom standarder för sändning av TV-signaler (TSL) skall ändras till\r\natt avse genomförande av tillträdesdirektivet, ramdirektivet och\r\nUSO-direktivet.\r\nUtskottet har inget att erinra mot regeringens förslag om vissa TV-\r\noch radiorelaterade frågor.\r\nUtskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om vissa TV-\r\noch radiorelaterade frågor (s. 309-321).\r\n15.1 Regeringens bedömningar och förslag\r\nVidaresändningsplikt\r\nRegeringen bedömer att bestämmelserna i radio- och TV-lagen (1996:844)\r\nom vidaresändningsplikt bör behållas oförändrade.\r\nSystem för villkorad tillgång m.m.\r\nRegeringen föreslår att hänvisningarna i lagen (1998:31) om standarder för\r\nsändning av TV-signaler (TSL) skall ändras till att avse genomförande av\r\ntillträdesdirektivet, ramdirektivet och USO-direktivet. Tillämpningsområde\r\nför TSL skall utökas till att omfatta dels ljudradiosändningar, dels alla elek-\r\ntroniska kommunikationsnät som används för distribution av TV-program till\r\nallmänheten. Lagens namn skall ändras till lagen om standarder för sändning\r\nav radio- och TV-signaler.\r\nBestämmelserna om villkorad tillgång skall anpassas till tillträdesdirekti-\r\nvets bilaga I. Möjligheten att föreskriva en skyldighet för programföretag\r\nsom marknadsför en digital betal-TV-tjänst att tillhandahålla en prislista\r\nskall tas bort.\r\nFöreskriftsrätten för regeringen eller den myndighet som regeringen be-\r\nstämmer angående användning av vissa sändningsstandarder skall utsträckas\r\nfrån att gälla sändning av program till allmänheten till att omfatta även sänd-\r\nning av TV-tjänster.\r\nBegränsningen beträffande vidaresändning av TV-tjänster i bredbildsfor- mat\r\ntill vidaresändningar i kabelnät skall tas bort. Skyldigheten skall i\r\nstället avse TV-tjänster och program som tas emot i bredbildsformatet 16:9\r\noch sänds vidare i allmänna kommunikationsnät som inrättats för\r\ndistribution av digitala televisionstjänster.\r\nElektronisk programguide\r\nRegeringen bedömer att det för närvarande inte behövs någon reglering av\r\ntillträde till elektronisk programguide (EPG). Radio- och TV-verket bör få i\r\nuppdrag att följa utvecklingen på området.\r\nTillämpningsprogram\r\nRegeringen bedömer att främjandet av gemensamma standarder för tillämp-\r\nningsprogram (API) bör beträffande det digitala marknätet för TV kunna\r\ntillgodoses inom ramen för gällande bestämmelser för tillståndsgivning enligt\r\nradio- och TV-lagen. I övrigt bör Radio- och TV-verket få i uppdrag att följa\r\nutvecklingen och att uppmuntra den frivilliga branschanpassningen för an-\r\nvändning av en gemensam standard för API.\r\n15.2 Utskottets ställningstagande\r\nUtskottet har inget att erinra mot vad regeringen föreslår om vissa TV- och\r\nradiorelaterade frågor.\r\n16 Myndighetsorganisationen m.m.\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet framhåller att en bärande tanke bakom det nya EG-\r\nrättsliga regelverket är att i takt med att konkurrensen utvecklas\r\nskall särlagstiftningen ge vika för den generella konkurrenslagstift-\r\nningen. Särlagstiftning skall endast användas när det föreligger ett\r\nsärskilt behov av det. Med hänsyn till att det finns ett antal frågor\r\natt ta med i avvägningen när myndighetsstrukturen skall bestämmas\r\när det rimligt i den nuvarande situationen att Post- och telestyrelsen\r\nskall ha det övergripande sektorsansvaret för området elektronisk\r\nkommunikation och vara ansvarig myndighet enligt den nya lagen.\r\nEn sådan lösning ligger också i linje med vad de flesta andra länder\r\ninom EU har kommit fram till. Utskottet förutsätter att en avstäm-\r\nning med analys av hur den bedömda myndighetsordningen har\r\nfungerat kommer att ske senast två år efter det att lagen trätt i kraft,\r\ndvs. i juli 2005.\r\nUtskottet förutsätter också att de uppföljningar och utvärderingar\r\nsom genomförs vid lagens genomförande kommer att omfatta frå-\r\ngor om bl.a. miljöeffekter vid uppförande av basstationer m.m.\r\nMotionsförslagen avstyrks.\r\nJämför reservationerna 5 (m, fp, kd, c), 6 (mp) och 7 (mp).\r\nUtskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om myndighets-\r\norganisationen (s. 322-336) jämte motionerna 2002/03:T10 (m) yrkande 2,\r\n2002/03:T11 (c) yrkande 4, 2002/03:T12 (kd) yrkande 1, 2002/03:T13 (fp)\r\nyrkande 8 samt 2002/03:T14 (mp) yrkandena 2-4.\r\n16.1 Regeringens bedömningar\r\nSektorsmyndigheten för området elektronisk kommunikation\r\nDet bör enligt regeringens mening utses en sektorsmyndighet med det över-\r\ngripande ansvaret för området för elektronisk kommunikation. Någon ny\r\nmyndighet behöver dock inte skapas för detta ändamål. Det framstår inte\r\nheller som motiverat att i detta skede slå ihop två eller flera befintliga myn-\r\ndigheter.\r\nUtredningen om elektronisk kommunikation konstaterar att nuvarande\r\nmyndighetsstruktur och sektorsansvar på området visat sig effektiv. Reger-\r\ningen gör samma bedömning och anser därför att Post- och telestyrelsen\r\n(PTS) bör ges det övergripande sektorsansvaret. I sektorsansvaret får, utöver\r\nde uppgifter som framgår av lag eller förordning, anses ligga att PTS skall\r\nfrämja att marknaderna för elektronisk kommunikation fungerar effektivt ur\r\nsåväl konkurrens- och konsumentperspektiv som ur regionalpolitiskt per-\r\nspektiv. PTS skall också verka för att de handikappolitiska målen uppnås\r\ninom området. Myndigheten skall härvid vara samordnande, stödjande och\r\npådrivande i förhållande till övriga berörda parter. PTS kan ta egna initiativ\r\neller ges särskilda uppdrag från regeringen, bl.a. för att genomdriva statens\r\npolitik på området. Aspekter på sektorsansvaret kan även omfatta miljöfrågor\r\noch integritetsfrågor. Den närmare innebörden av sektorsansvaret anges av\r\nregeringen i förordning eller genom regleringsbrev för myndigheten.\r\nMyndighetsuppgifter enligt lagen om elektronisk kommunikation\r\nI lagen om elektronisk kommunikation återfinns en mängd uppgifter som det\r\nkommer att vila på en myndighet att utföra, vilket bl.a. framgår av den följan-\r\nde redovisningen.\r\nMarknadsanalyser, identifiering av aktörer med betydande marknads-\r\ninflytande och åläggande av särskilda skyldigheter.\r\nSom framgått ovan skall vissa specifika moment genomföras av en myndighet\r\nför att identifiera företag med betydande inflytande på en marknad i syfte att\r\nmeddela beslut om att införa, behålla eller ändra en specifik regleringsskyl-\r\ndighet på identifierade företag. Prövningen skall ske i följande led:\r\n- Fastställande av den relevanta marknaden\r\n- Analys av konkurrenssituationen på denna marknad\r\n- Identifiering av aktör(er) med betydande inflytande på marknaden\r\n- Beslut om särskilda skyldigheter för sådan(a) aktör(er).\r\nMarknadsanalysen skall utföras utifrån konkurrensrättsliga principer och\r\nmed hjälp av konkurrensrättslig metodik. Även vid bedömningen av mark-\r\nnadsinflytandet skall konkurrensrättsliga principer tillämpas samt relevant\r\npraxis från EG-domstolen beaktas. Det eller de företag som har identifierats\r\nsom aktörer med betydande inflytande på en relevant marknad skall åläggas\r\nen eller flera skyldigheter i enlighet med lagen om elektronisk kommunika-\r\ntion.\r\nBeslut om särskilda skyldigheter skall föregås av samråd med berörda\r\nparter om beslutet har betydande inverkan på en fastställd marknad.\r\nDe överväganden, analyser och beslut som skall ske enligt prövningen är i\r\nstora delar nya företeelser, som varken Konkurrensverket eller Post- och\r\ntelestyrelsen (PTS) har tidigare erfarenhet av. Visserligen utförs marknads-\r\nanalyser i viss omfattning redan nu inom såväl PTS som Konkurrensverket.\r\nInom PTS utförs analyser som tar sikte på konkurrenssituationen på tele-\r\nmarknaden som ett led i arbetet att främja marknadens utveckling och kon-\r\nkurrens inom området. Konkurrensverket å sin sida utför marknadsrelaterade\r\nanalyser som bl.a. innehåller bedömningar av konkurrensbegränsande avtal,\r\nmissbruk av dominerande ställning och företagsförvärv. I de sistnämnda\r\nanalyserna ingår också att fastställa relevanta marknader. Varken PTS eller\r\nKonkurrensverket utför emellertid den typ av s.k. ex ante-bedömningar base-\r\nrade på konkurrensrättsliga principer som beskrivs i lagförslaget.\r\nKonkurrensverket har till utredningen framfört att det inte är önskvärt att\r\narbetet med marknadsanalyser anförtros verket. Visserligen skall analyserna\r\nenligt lagen om elektronisk kommunikation göras enligt konkurrensrättsliga\r\nprinciper och med hjälp av konkurrensrättslig metodik. Marknadsanalyserna\r\nskall emellertid inte ske utifrån den konkurrensrättsliga lagstiftningen.\r\nDet vore enligt Konkurrensverket olyckligt om verket parallellt utförde\r\nanalyser enligt olika system. De beslut som fattas och de bedömningar som\r\ngörs inom ramen för en marknadsanalys skulle enligt Konkurrensverkets\r\nuppfattning på ett olyckligt sätt riskera att binda upp verket i liknande\r\nfrågor. Verket anger i sitt remissyttrande att övervägande skäl, i varje\r\nfall för närvarande, talar för att PTS skall utföra nämnda analyser.\r\nKonkurrensverket anser att det sam- rådsförfarande som utredningen\r\nföreslagit säkerställer att PTS tillämpar de konkurrensrättsliga\r\nprinciperna på ett konsekvent sätt.\r\nRegeringen bedömer att Konkurrensverkets kompetens kan tas till vara ge-\r\nnom ett krav på samråd med Konkurrensverket. För att tydliggöra vikten av\r\nsamrådet med Konkurrensverket bör det krävas att PTS skall inhämta ett\r\nskriftligt yttrande från verket under samråd avseende marknadsanalyser och\r\nidentifiering av aktörer med betydande marknadsinflytande. Härmed ges\r\nKonkurrensverket förutsättningar att säkerställa att konkurrensrättsliga prin-\r\nciper tillämpas på ett korrekt sätt. Genom kravet säkerställs samtidigt att\r\nförfarandet dokumenteras, varigenom öppenheten och möjligheten att granska\r\nprocessen gynnas.\r\nPTS har redan i dag givits i uppdrag att genomföra de marknadsanalyser\r\nsom skall ligga till grund för övergången till den nya lagen. Häri ingår även\r\natt särskilt återrapportera till regeringen om hur samarbetet med Konkurrens-\r\nverket bedrivs. Utöver denna typ av återapportering anser regeringen att det är\r\nangeläget att en avstämning med analys av myndighetsansvaret för genomfö-\r\nrandet av marknadsanalyser, identifiering av företag med betydande mark-\r\nnadsinflytande och beslut om särskilda skyldigheter på sådana företag sker.\r\nKonkurrensverket väcker även frågan om inte sektorsmyndigheter i fram-\r\ntiden organisatoriskt skall inordnas som myndigheter under konkurrensmyn-\r\ndigheten vad avser konkurrensrelaterade frågor. Regeringen anser att möjlig-\r\nheten att på sikt inordna myndigheter som tillämpar sektorsspecifika konkur-\r\nrensbestämmelser helt eller delvis under konkurrensmyndigheten bör vara en\r\nsådan fråga som senare kan komma under övervägande. I dagsläget föreligger\r\ndock inte förutsättningarna för en sådan ordning.\r\nKonsumentfrågor\r\nSektors- och tillsynsansvaret för konsumentfrågor inom området för elektro-\r\nnisk kommunikation kommer att vara uppdelat på två myndigheter. PTS\r\nkommer att ha det övergripande ansvaret för frågorna inom området för elek-\r\ntronisk kommunikation och det uttryckliga tillsynsansvaret för de konsument-\r\nfrågor som uppkommer vid en tillämpning av lagförslagets regler. Konsu-\r\nmentverket kommer däremot att ha det övergripande sektorsansvaret för\r\nkonsumentfrågor generellt och dessutom vara tillsynsmyndighet enligt bl.a.\r\nden konsumentskyddande lagstiftning som nämnts ovan.\r\nIntegritetsfrågor\r\nEnligt förslaget till lag om elektronisk kommunikation skall tillsyns-\r\nmyndigheten ha tillsyn över efterlevnaden av lagen och de beslut om\r\nskyldig- heter eller villkor samt de föreskrifter som har meddelats med\r\nstöd av lagen. Regeringen anser att den nuvarande ordningen är så väl\r\nfungerande att det inte finns tillräckliga skäl att förändra\r\ntillsynsuppgifterna som här är aktuella.\r\nMiljöfrågor\r\nElektronisk kommunikation kan medföra olika former av miljöpåverkan. Det\r\nkan exempelvis röra sig om exponering för elektromagnetisk strålning. I\r\ndessa fall talas det mest om påverkan i fråga om hälsa och allmänhetens oro\r\ninför de hälsoproblem som elektromagnetisk strålning kan innebära. Själva\r\nutformningen av verksamhet inom området för elektronisk kommunikation\r\nkan därutöver få inverkan på natur- och kulturvärden, t.ex. genom att man\r\nuppför master eller annan utrustning. Gemensamt för de inverkningar som\r\nnämnts är att de i olika avseenden påverkar vår miljö.\r\nPost- och telestyrelsen (PTS) har för närvarande inget särskilt ansvar för\r\nmiljöfrågor inom området, förutom det som kan anses ingå i det allmänna\r\nsektorsansvaret. PTS har i regeringsbeslut den 31 januari 2002\r\n(M2002/302/Kn) fått i uppdrag av regeringen att införa miljöledningssystem.\r\nEnligt uppdraget skall PTS, liksom andra myndigheter, systematisera miljö-\r\nhänsyn i sin ordinarie verksamhet. Detta skall ske genom att myndigheten i de\r\ncentrala styrdokumenten tydligt skall ange riktlinjer, mål och åtgärder för hur\r\nmiljöhänsyn skall tas samt klargöra ansvarsförhållandena för att ta miljöhän-\r\nsyn och slå fast rutiner för uppföljning och resultat.\r\nUppdraget omfattar myndighetens interna och externa verksamhet, dvs.\r\nbåde de direkta och de indirekta miljöeffekter som myndighetens verksamhet\r\nkan ge upphov till. Detta miljöarbete skall ha organiserats och integrerats i\r\nPTS ordinarie verksamhet våren 2004. PTS skall våren 2004 redovisa till re-\r\ngeringen hur miljöledningssystemet har integrerats i myndighetens ordinarie\r\nverksamhet.\r\nUppgifterna att besluta om tillträdesskyldigheter enligt lagen om elek-\r\ntronisk kommunikation bör emellertid, bl.a. med hänsyn till frågornas teknis-\r\nka natur, i sin helhet ankomma på PTS. Detta innebär att myndigheten också\r\nskall besluta i frågor om förpliktande för operatörer att tillhandahålla samlo-\r\nkalisering eller andra möjligheter till gemensamt utnyttjande av egendom\r\neller annat, om det krävs för att skydda miljö, folkhälsa eller allmän säkerhet\r\neller för att uppnå mål för fysisk planering.\r\nDet är enligt regeringen uppenbart att en förändring av de nu gällande till-\r\nsynsuppgifterna skulle innebära ett ineffektivt sätt att ta till vara kompetens\r\noch rutiner som utvecklats inom de olika myndigheterna. Till detta kommer\r\natt det redan i dag finns väl utarbetade samarbetsformer och detaljerad lag-\r\nstiftning som löser de eventuella gränsdragningsfrågor som kan uppkomma\r\nmellan de olika tillsynsområdena. Även den nya regleringen på området för\r\nelektronisk kommunikation måste möjliggöra sådana samarbetsformer. Detta\r\ngäller i synnerhet sådana fall där tillträdesskyldigheter åläggs av miljöskäl\r\noch liknande hänsyn. Detta behandlas vidare nedan under rubriken Samråds-\r\nförfarande och informationsutbyte.\r\nRegeringen anser således att PTS miljöansvar inom området för elek-\r\ntronisk kommunikation bör omfattas av myndighetens sektorsansvar och av\r\nmyndighetens ansvar enligt lagförslaget.\r\nEtt samlat myndighetsansvar enligt lagen om elektronisk\r\nkommunikation\r\nRegeringen kommer att ta initiativ till en avstämning med analys av hur den\r\nföreslagna ordningen har fungerat. Detta kommer att ske två år efter det\r\natt lagen trätt i kraft, dvs. i juli 2005. En avstämning inom en kortare\r\ntid vore inte meningsfull med hänsyn bl.a. till övergångsbestämmelserna -\r\nsom medför att den nya regleringen inte får full effekt under det första\r\nåret - och till behovet av att den nya regleringen och de nya\r\narbetsformerna måste ges skälig tid att sätta sig.\r\nVid avstämningen bör det följas upp hur myndighetsstrukturen har funge-\r\nrat. Skulle det därvid konstateras att ett behov av förändringar föreligger\r\nbör frågor om en funktionsuppdelning kunna övervägas. Vid en sådan\r\navstämning bör särskilt de olika samrådsförfarandena analyseras. Det bör\r\näven vara möj- ligt att då se över om regelverket är utformat så att en\r\neffektiv, rättssäker och ändamålsenlig myndighetsstruktur främjas.\r\nRadio- och TV-lagstiftningen\r\nDen nuvarande myndighetsorganisationen på TV-standardområdet innebär att\r\nRadio- och TV-verket har det övergripande ansvaret för regelverket och att\r\nKonsumentverket har ansvaret för bl.a. konsumentutrustning.\r\nRegeringen anser att det sammantaget kan konstateras att några egentliga\r\neffektivitetsvinster för närvarande inte torde kunna göras genom en över-\r\nflyttning av ansvaret för lagen om standarder för sändning av radio- och TV-\r\nsignaler på PTS. Radio- och TV-verket bör därför ensamt ha tillsynsansvaret\r\nenligt denna lag.\r\nSamrådsförfarande och informationsutbyte\r\nVad gäller de miljöfrågor som har beröring med elektromagnetisk strålning\r\nfinns redan i dag ett samarbetsförfarande i den informella samrådsgrupp som\r\nStatens strålskyddsinstitut, Socialstyrelsen, Energimyndigheten, Elsäkerhets-\r\nverket, Arbetsmiljöverket, Boverket och Post- och telestyrelsen (PTS) bildat.\r\nPTS roll här är att ha det övergripande ansvaret för frågorna inom området för\r\nelektronisk kommunikation. I detta ansvar ingår att myndigheten skall initiera\r\nsamarbete och samråd kring miljö- och hälsoaspekter. Det samarbete som har\r\netablerats fungerar tillfredsställande. Det finns därför inte skäl att närmare\r\nformalisera detta samarbete i större omfattning än vad som är fallet i dag.\r\nDet finns också ett pågående samverkansområde mellan PTS och Konkur-\r\nrensverket samt Konsumentverket. Liksom beträffande miljöfrågorna är PTS\r\nden myndighet som har ansvaret för att samverkan kommer till stånd. De\r\nnärmare formerna för eller omfattningen av samverkan mellan PTS, Konkur-\r\nrensverket och Konsumentverket är inte fastlagt i någon instruktion eller\r\nföreskrift. Från PTS sida har det framförts att det inte heller finns något\r\nbehov av att närmare konkretisera eller formalisera samarbetet mellan\r\nmyndigheter- na, eftersom det fungerar tillfredsställande i dess nuvarande\r\nform. Regeringen instämmer i allmänhet i denna bedömning. I ett avseende\r\nbör dock en viss formalisering ske, nämligen såsom anges nedan angående\r\nmarknadsanalyser- na.\r\nDet finns inga uppgifter om något regelbundet samarbete mellan PTS och\r\nandra berörda myndigheter såsom Datainspektionen. I och med att lagen om\r\nelektronisk kommunikation börjar gälla anser dock regeringen att det kan\r\nfinnas behov av ett utökat samarbete mellan en rad myndigheter på området.\r\nExempelvis bör PTS bedriva fortlöpande samråd med Svenska Kommunför-\r\nbundet och länsstyrelser i frågor om samlokalisering, bl.a. inför och under\r\nutbyggnaden av tredje generationens mobiltelesystem, UMTS, liksom liknan-\r\nde utbyggnader av radiobaserade system. Vid handläggningen av enskilda fall\r\nrörande samlokalisering av miljöskäl bör berörd kommun ges tillfälle att yttra\r\nsig. PTS skall enligt instruktionen för myndighetens verksamhet ha det över-\r\ngripande ansvaret för att de samarbeten och de samråd som krävs kommer till\r\nstånd. Liksom ovan saknas det däremot skäl att närmare formalisera samar-\r\nbetsformerna mellan myndigheterna. Hur samarbetet skall gå till bör i stället\r\nbestämmas av berörda myndigheter gemensamt.\r\nI instruktionen för PTS och Konkurrensverket stadgas att Konkurrensver-\r\nket skall lämna ett skriftligt yttrande i fråga om marknadsanalyserna och\r\nidentifieringen av företag med betydande inflytande på marknaden. PTS skall\r\ndock ha ansvaret för att utföra analysen i fråga och skall inte vara bunden av\r\nde synpunkter som Konkurrensverket lämnar. Konkurrensverket å sin sida är\r\ninte bundet i sin prövning enligt de generella konkurrensreglerna av de be-\r\ndömningar som görs i marknadsanalyserna enligt de nu föreslagna reglerna.\r\nPTS bör som ensam beslutande myndighet vara fri att göra den bedömning\r\nsom myndigheten i varje enskilt fall finner vara riktig. En annan sak är att\r\nKonkurrensverkets synpunkter kan komma att vägas in vid domstols-\r\nprövningen, om PTS beslut överklagas, oberoende av om de stöder eller mot-\r\nsäger PTS bedömning.\r\nFör att säkerställa att samråd sker i den omfattning som krävs bör det föras\r\nin särskilt i instruktionen för PTS att det skall förekomma samrådsförfaranden\r\noch informationsutbyte mellan PTS och Konkurrensverket i de här aktuella\r\nfrågorna. Också PTS samarbete med Radio- och TV-verket bör regleras i in-\r\nstruktionen för PTS.\r\nSektorsmyndighetens namn\r\nNamnet Post- och telestyrelsen, liksom förkortningen PTS, är i dag mycket\r\nvälkänt inte bara för post- och telemarknadens aktörer, utan också i stor ut-\r\nsträckning för allmänheten. Det är enligt regeringens bedömning därför inte\r\npåkallat att i nuläget byta namn på myndigheten.\r\nRegeringen bedömer att Post- och telestyrelsen bör ha myndighetsansvaret\r\nenligt lagen om elektronisk kommunikation samt vara sektorsmyndighet för\r\nområdet elektronisk kommunikation.\r\nPost- och telestyrelsen bör därmed bl.a. svara för definition av relevanta\r\nmarknader, analys av konkurrenssituationen på dessa marknader, identifiering\r\nav aktörer med betydande inflytande på en marknad och beslut om särskilda\r\nskyldigheter för en sådan aktör. Post- och telestyrelsen bör i konkurrensrelate\r\nrade frågor samarbeta med och inhämta yttrande från Konkurrensverket.\r\nKonsumentverket bör ha ansvar för konsumentfrågor inom området elek-\r\ntronisk kommunikation, i den mån sådana frågor inte särskilt reglerats i lagen\r\nom elektronisk kommunikation. Datainspektionen bör ansvara för tillsyn i\r\nfråga om behandling av personuppgifter inom området elektronisk kommuni-\r\nkation, i den mån behandlingen inte särskilt reglerats i lagen om elektronisk\r\nkommunikation. Post- och telestyrelsen bör ansvara för tillsynen avseende\r\nkonsumentfrågor och integritetsskydd då frågorna särskilt reglerats i lagen om\r\nelektronisk kommunikation.\r\nRadio- och TV-verket bör ha myndighetsansvaret enligt radio- och TV-\r\nlagen och lagen om standarder för sändning av radio- och TV-signaler.\r\nSamverkansformerna och informationsutbytet mellan de myndigheter som\r\nberörs bör stärkas och i vissa fall formaliseras genom anvisningar i myndig-\r\nheternas instruktioner.\r\nMyndighetsorganisationen bör bli föremål för avstämning med analys två\r\når efter det att lagen om elektronisk kommunikation trätt i kraft.\r\n16.2 Motionsförslag\r\nFlera motioner - 2002/03:T10 av Elizabeth Nyström m.fl. (m) yrkande 2,\r\n2002/03:T11 av Sven Bergström m.fl. (c) yrkande 4, 2002/03:T12 av Johnny\r\nGylling m.fl. (kd) yrkande 1, 2002/03:T13 av Erling Bager m.fl. (fp) yrkande\r\n8 samt 2002/03:T14 (mp) yrkande 4 - tar upp frågor som rör myndighetsor-\r\nganisationen och de konkurrensrättsliga reglerna m.m. Enligt motionärerna\r\när det principiellt och inte ett helt okomplicerat problem med att samla de\r\nnormerande, verkställande och dömande funktionerna inom en och samma\r\nmyndighet.\r\nI motion T10 (m) anförs att under de tio år som gått sedan avregleringen\r\nhar mycket hänt och konkurrenssituationen förbättras hela tiden. Det finns\r\nproblem kvar att lösa innan det är möjligt att tala om telemarknaden som en\r\nmarknad med fullständig och väl fungerande konkurrens. Om telemarknaden\r\nvarit att betrakta som en mogen marknad hade det naturliga varit att det\r\nkon- kurrensrättsliga regelverket hade tillämpats fullt ut. Av\r\npropositionen framgår att myndighetsorganisationen bör bli föremål för\r\navstämning två år efter att lagen trätt i kraft. Det är viktigt att så\r\nsker, men det är ändå inte en tillräcklig markering för att få klarhet i\r\nfärdriktningens slutmål för det fortsatta reform- arbetet. Det finns därför\r\nskäl att verka för att den normala konkurrensrättsliga ordningen på sikt\r\nkommer att gälla även inom området för elektronisk kom- munikation. Det bör\r\nske när det inte längre finns behov av en särskild re- glering för en väl\r\nfungerande konkurrens. Så är inte fallet i dag (yrkande 2).\r\nI motion T11 (c) anförs att Centerpartiet eftersträvar en effektiv och tydlig\r\nmyndighetsstruktur, med klara ansvarsfördelningar. Bl.a. av denna orsak är\r\ndet angeläget att Konkurrensverkets roll som värnare av den fria konkurren-\r\nsen inom alla samhällets sektorer förstärks. Enligt vad motionärerna erfarit\r\navser regeringen att utse Post- och telestyrelsen (PTS) till tillsynsmyndighet\r\növer hela telekomområdet, liksom i dag. Centerpartiet motsätter sig inte detta.\r\nDet är dock enligt motionärerna inte helt okomplicerat att sköta både tillsyn\r\nav särlagstiftning och vara konkurrensvårdande myndighet. Samtidigt är det\r\nangeläget att PTS kompetens för analys av telekommarknaden tas till vara.\r\nEn möjlighet är att som någon remissinstans föreslagit slå ihop PTS samt\r\nRadio- och TV-verket till en konvergensmyndighet med ansvar för alla till-\r\nsynsfrågor inom telekomsektorn, samtidigt som konkurrensfrågor lyfts till\r\nKonkurrensverket. Frågan bör enligt motionen utredas vidare (yrkande 4).\r\nI motion T12 (kd) framhålls att Konkurrensverket otvivelaktigt är den myn-\r\ndighet som besitter störst kompetens i konkurrensrättsliga frågor, varför\r\nmånga remissinstanser förordat att ansvaret för marknadsanalyser och åtgär-\r\nder mot alltför dominerande företag bör ligga hos denna myndighet. Konkur-\r\nrensverket har dock själv yttrat att förutsättningar för att utföra de marknads\r\nanalyser som krävs för närvarande saknas inom myndigheten. I stället föror-\r\ndas det nu föreslagna samrådsförfarandet med Post- och telestyrelsen (PTS).\r\nDäremot förordar Konkurrensverket på sikt en modell där sektorsmyndighe-\r\nter, såsom PTS, organisatoriskt inordnas som myndigheter under konkur-\r\nrensmyndigheten vad avser konkurrensrelaterade frågor.\r\nKristdemokraterna har därför inget att invända mot den myndighetsstruk- tur\r\nsom föreslås i propositionen, med förbehållet att den mer uttryckligen\r\nborde karakteriseras som tillfällig. Det är således väsentligt att också\r\nför elektroniska kommunikationer på sikt åstadkomma en mer generell konkur-\r\nrensrättslig lösning. Särregleringar medför snedvridningar och\r\nineffektivitet på marknaden. Frågan om en långsiktigt ändamålsenlig och\r\neffektiv myndig- hetsorganisation bör så snart som möjligt prövas mer\r\ngrundligt. Regeringen avvisar detta, på ett för Kristdemokraterna\r\notillfredsställande sätt (yrkande 1).\r\nI motion T13 (fp) framhålls att det finns, vilket också framhållits av flera\r\nremissinstanser, principiella problem med att samla normerande, verkställan-\r\nde och dömande funktioner inom en och samma myndighet. Starka skäl talar\r\nför att redan nu ge Konkurrensverket i uppgift att kontrollera tillämpning och\r\nbedömning av tvister inom den nya lagens område (yrkande 8).\r\nMiljöpartiet anser i motion T14 (mp) att i bedömningen om effektiv konkur-\r\nrens råder, skall ingå att operatörerna inte finansierar 3 G genom vins-\r\nter/överpriser inom övrig telefoni och att bland de skyldigheter som myndig-\r\nheter kan införa därmed ingår ett förbud mot denna finansiering (yrkande 4).\r\nPost- och telestyrelsens (PTS) sektorsansvar på miljöområdet tas upp i mo-\r\ntion 2002/03:T14 av Mikaela Valtersson m.fl. (mp).\r\nI motionen anförs bl.a. att enligt propositionen skall det ingå i Post- och\r\ntelestyrelsens (PTS) ansvar på miljöområdet att initiera samarbete och\r\nsamråd kring miljö- och hälsoaspekter. Miljöpartiet anser att PTS bör\r\növerväga att initiera ett sådant samarbete och samråd kring en anpassning\r\nav gränsvärden enligt försiktighetsprincipen i nivå med vad som gjorts på\r\nannat håll inom EU. PTS bör, i samband med överläggningarna med\r\noperatörerna om upp- skov och tilläggsvillkor, förtydliga krav på att\r\nbolagen vid val av lokalisering och teknik bör minimera människors\r\nexponering för elektromagnetiska fält. Miljöpartiet anser också att PTS bör\r\ninitiera ett samarbete och samråd i syfte att skyndsamt klargöra att bl.a.\r\nde elektromagnetiska fälten vid basstationer är sådana att dessa sändare\r\nbör vara tillståndspliktiga enligt miljöbalken. Uppgift om skyddsavstånd\r\nkan behöva utvecklas. En inventering, sammanställning och utvärdering av\r\ninternationell forskning kring mobiltelefonins hälsoeffek- ter bör\r\ngenomföras.\r\nVidare bör en samlad miljökonsekvensbedömning av hela 3 G-\r\nprogrammet övervägas - något som borde ha gjorts från början. Det är rimligt\r\natt medge bolagen uppskov med utbyggnaden tills dessa frågor har klarlagts.\r\nMiljöpartiet föreslår även andra frågor som PTS skall överväga i tilläggs-\r\nförhandlingar med licensinnehavare eller i annat lämpligt sammanhang (yr-\r\nkande 2).\r\nI motion T14 (mp) tas också frågan upp om bassändare och tillstånds- och\r\nregistreringsplikten. I motionen framhålls att så länge uppsättning av\r\nbassän- dare inte är tillstånds- och registreringspliktig kan det vara\r\nsvårt för kommu- ner att skaffa sig en helhetsbild över var dessa finns i\r\nkommunen. För att kommunen skall kunna ha en översikt över den samlade\r\nstrålningsmiljön lokalt måste den kunna få tillgång till uppgifter om alla\r\nutplacerade basstatio- ner. Sådana uppgifter skall kunna erhållas genom att\r\nen tillstånds- och regi- streringsplikt införs i hela landet eller av\r\noperatörerna, länsstyrelser och/eller PTS. Motionärerna vill även göra\r\nregeringen uppmärksam på att underlagen ser väldigt olika ut i olika\r\nkommuner och att länsstyrelsens ansvar för sam- ordning bör betonas\r\n(yrkande 3).\r\n16.3 Näringsutskottets yttrande\r\nNäringsutskottet ställer sig bakom regeringens förslag om mål för sektorn\r\nelektronisk kommunikation och vad som anförs om att de främsta medlen för\r\natt uppnå målen är att skapa förutsättningar för en effektiv konkurrens utan\r\nsnedvridningar och begränsningar samt att främja internationell harmonise-\r\nring.\r\nEnligt näringsutskottets uppfattning är utvecklingen av telekommarknaden\r\ninne i ett övergångsskede, där möjligheterna att få en effektiv konkurrens på\r\nkort och lång sikt är en nyckelfråga. Myndighetsstrukturen har en avgörande\r\nbetydelse, vilket också avspeglas i regeringsförslaget och de här upptagna\r\nmotionerna.\r\nMed hänsyn till att det finns ett antal frågor att ta med i avvägningen när\r\nmyndighetsstrukturen skall bestämmas anser näringsutskottet att regeringens\r\nförslag - dvs. att PTS skall ha det övergripande sektorsansvaret för området\r\nelektronisk kommunikation och vara ansvarig myndighet enligt den nya lagen\r\n- är rimligt i den nuvarande situationen. En sådan lösning ligger också i linje\r\nmed vad de flesta andra länder inom EU har kommit fram till.\r\nI den situation som i dag råder krävs en särreglering för att främja att\r\nmarknaden för elektronisk kommunikation fungerar effektivt. PTS har den\r\nsärskilda och djupa kunskapen om de tekniska, ekonomiska och andra förut-\r\nsättningar som råder på de här aktuella marknaderna. Näringsutskottet ser\r\nfördelar med att PTS anförtros ansvaret för marknadsanalys, identifiering av\r\naktörer med betydande inflytande och befogenhet att fatta beslut om åtgärder\r\n- inte minst med hänsyn till det EG-rättsliga regelverkets krav på skyndsam-\r\nhet. Samtidigt har Konkurrensverket en större kunskap om konkurrensrättsli-\r\nga bedömningar och EG-rättslig praxis inom den generella konkurrensrätten.\r\nDärför anser näringsutskottet att det är synnerligen värdefullt att Konkurrens-\r\nverkets kompetens tas till vara genom samråd mellan PTS och Konkurrens-\r\nverket när det gäller de konkurrensrelaterade frågorna. Även ekonomiska skäl\r\ntalar i dagsläget för att PTS bör anförtros de här nämnda uppgifterna.\r\nNäringsutskottet vill emellertid hävda att den nu föreslagna myndighets-\r\nstrukturen inte är given för all framtid. Motionärernas farhågor för att en\r\nsärreglering på sikt medför snedvridning av marknaden har näringsutskottet\r\nförståelse för. Med hänsyn till den snabba utvecklingen på området bör myn-\r\ndighetsorganisationen ses över inom en relativt kort tid. Näringsutskottet\r\nvill - i likhet med regeringen, ett antal remissinstanser och olika\r\nmotionärer - starkt trycka på behovet av att en översyn kommer till stånd\r\nett par år efter det att den nya lagen har trätt i kraft. Mot bakgrund av\r\nutvecklingen på såväl området för elektronisk kommunikation som det\r\ngenerella konkurrensområdet vill näringsutskottet understryka vikten av en\r\nbred och omsorgsfull utvärde- ring. Näringsutskottet har noterat förslaget\r\ni motion 2002/03:T12 (kd) att regeringen skyndsamt skall ge utredningen om\r\nelektronisk kommunikation (N 2001:07) tilläggsdirektiv att utreda en\r\nlångsiktig myndighetsorganisation för bevakningen av konkurrensrelaterade\r\nfrågor inom marknaden för elektro- nisk kommunikation.\r\nMed det ovan anförda finner näringsutskottet inte att det nu finns anled-\r\nning för riksdagen att göra något uttalande i fråga om myndighetsorganisatio-\r\nnen med anledning av de här upptagna motionerna.\r\n16.4 Utskottets ställningstagande\r\nUtskottet vill inledningsvis när det gäller myndighetsorganisationen m.m.\r\nännu en gång framhålla att en bärande tanke bakom det nya EG-rättsliga\r\nregelverket är att i takt med att konkurrensen utvecklas skall\r\nsärlagstiftningen ge vika för den generella konkurrenslagstiftningen. Detta\r\ninnebär att speciell konkurrensfrämjande reglering, såsom regler om\r\nsamtrafik och andra former av tillträde, endast skall användas när det\r\nföreligger ett särskilt behov av det.\r\nDen föreslagna lagstiftningen innebär således ett närmande mot konkur-\r\nrenslagstiftningen, med en gradvis övergång till generell konkurrenslagstift-\r\nning på området, samtidigt som Sveriges särskilda förutsättningar måste\r\nbeaktas, såsom vårt lands geografiska särprägel med stor glesbygd.\r\nUtskottet bedömer därför att i den situation som i dag råder krävs en särre-\r\nglering för att främja att marknaden för elektronisk kommunikation fungerar\r\neffektivt. Post- och telestyrelsen (PTS) har den särskilda och djupa kunskapen\r\nom de tekniska, ekonomiska och andra förutsättningar som råder på de här\r\naktuella marknaderna.\r\nTrafikutskottet delar därmed näringsutskottets uppfattning att med hänsyn\r\ntill att det finns ett antal frågor att ta med i avvägningen när myndighets-\r\nstrukturen skall bestämmas är det rimligt i den nuvarande situationen att PTS\r\nskall ha det övergripande sektorsansvaret för området elektronisk kommuni-\r\nkation och vara ansvarig myndighet enligt den nya lagen. En sådan lösning\r\nligger också i linje med vad de flesta andra länder inom EU har kommit fram\r\ntill.\r\nNäringsutskottet bedömer att Konkurrensverkets kompetens kan tas till vara\r\ngenom ett krav på samråd med Konkurrensverket - en bedömning som\r\ntrafikutskottet delar. För att tydliggöra vikten av samrådet med\r\nKonkurrens- verket bör det krävas att PTS skall inhämta ett skriftligt\r\nyttrande från verket under samråd avseende marknadsanalyser och\r\nidentifiering av aktörer med betydande marknadsinflytande. Härmed ges\r\nKonkurrensverket förutsättningar att säkerställa att konkurrensrättsliga\r\nprinciper tillämpas på ett korrekt sätt. Trafikutskottet vill framhålla\r\nbetydelsen av detta.\r\n\r\nUtskottet förutsätter att regeringens initiativ till en avstämning med\r\nanalys av hur den bedömda ordningen har fungerat kommer att ske senast två\r\når efter det att lagen trätt i kraft, dvs. i juli 2005. Vid avstämningen\r\nbör det följas upp hur myndighetsstrukturen har fungerat. Skulle det därvid\r\nkonstateras att ett behov av förändringar föreligger bör frågor som en\r\nfunktionsuppdelning kunna övervägas. Vid en sådan avstämning bör särskilt\r\nde olika samrådsförfa- randena analyseras. Det bör även vara möjligt att då\r\nse över om regelverket är utformat så att en effektiv, rättssäker och\r\nändamålsenlig myndighetsstruktur främjas. Utskottet bedömer att\r\nkonkurrensfrågor av det slag som tas upp i motion T14 (mp) då kan komma att\r\nberöras, vilket också gäller frågan om en sammanslagning av PTS och Radio-\r\noch TV-verket till en s.k. konvergens- myndighet.\r\nMot bakgrund av vad utskottet nu anfört anser utskottet att ytterligare ut-\r\ntalanden inte är påkallade. Motionerna T10 (m) yrkande 2, T11 (c) yrkande 4,\r\nT12 (kd) yrkande 1, T13 (fp) yrkande 8 och T14 (mp) yrkande 4 avstyrks\r\ndärmed.\r\nBeträffande motion T14 (mp) yrkandena 2 och 3 om sektorsansvaret på mil-\r\njöområdet vill utskottet anföra följande.\r\nUtskottet är medvetet om att elektronisk kommunikation kan medföra oli-\r\nka former av miljöpåverkan. Det kan exempelvis röra sig om exponering för\r\nelektromagnetisk strålning. I dessa fall talas det mest om påverkan i fråga om\r\nhälsa och allmänhetens oro inför de hälsoproblem som elektromagnetisk\r\nstrålning kan innebära, men även miljöintrång och visuella problem m.m. har\r\nuppmärksammats i samband med utbyggnaden av basstationer.\r\nVad gäller de miljöfrågor som har beröring med elektromagnetisk strålning\r\nfinns ett samarbetsförfarande i den informella samrådsgrupp som Statens\r\nstrålskyddsinstitut, Socialstyrelsen, Energimyndigheten, Elsäkerhetsverket,\r\nArbetsmiljöverket, Boverket och Post- och telestyrelsen (PTS) bildat. PTS\r\nroll här är att ha det övergripande ansvaret för frågorna inom området för\r\nelektronisk kommunikation. I detta ansvar ingår att myndigheten skall initiera\r\nsamarbete och samråd kring miljö- och hälsoaspekter. Det samarbete som har\r\netablerats fungerar tillfredsställande. Det finns därför, enligt utskottets me-\r\nning, inte skäl att närmare formalisera detta samarbete i större omfattning än\r\nvad som är fallet i dag.\r\nUtskottet vill i sammanhanget också peka på resultatet av en rapport från\r\nStatens strålskyddsinstitut (SSI) om exponering för radiofrekventa fält och\r\nmobiltelefoner. Resultatet visar att strålningen visserligen varierar starkt\r\nmellan olika platser i landet - med högsta värden i storstad utomhus och i\r\nnärheten av radio- och TV-master - men som mest uppgick till under en\r\ntusendel av de rekommendationer som utarbetats av ICNIRP (International\r\nCommission on Non-Ionizing Radiation Protection) och som antagits av\r\nEuropeiska unionen. Dominerande bidrag till denna exponering kom från bas-\r\nstationer för mobiltelefoni och från TV-sändningar.\r\nDessutom har SSI huvudansvaret för genomförandet av regeringens propo-\r\nsition (2000/01:130) Svenska miljömål - delmål och åtgärdsstrategier för\r\nmiljökvalitetsmålet säker strålmiljö.\r\nUtskottet vill i sammanhanget erinra om att miljöminister Lena Somme- stads\r\ni svar på interpellation 2002/03:336 om risker med mobiltelefoner anför att\r\nregeringen avser att snarast uppdrar åt SSI att se över möjligheterna till\r\nen informationstext och eventuell märkning om strålningen från\r\nmobiltelefoner.\r\nVidare bör framhållas att enligt regeringsuppdrag den 31 januari 2002 har\r\nPTS fått i uppdrag av regeringen att införa miljöledningssystem. Enligt upp-\r\ndraget skall PTS, liksom andra myndigheter, systematisera miljöhänsyn i sin\r\nordinarie verksamhet. Detta skall ske genom att myndigheten i de centrala\r\nstyrdokumenten tydligt skall ange riktlinjer, mål och åtgärder för hur miljö-\r\nhänsyn skall tas, samt klargöra ansvarsförhållandena för att ta miljöhänsyn\r\noch slå fast rutiner för uppföljning och resultat.\r\nUppdraget omfattar myndighetens interna och externa verksamhet, dvs.\r\nbåde de direkta och de indirekta miljöeffekter som myndighetens verksamhet\r\nkan ge upphov till. Detta miljöarbete skall ha organiserats och integrerats i\r\nPTS ordinarie verksamhet våren 2004.\r\nI sammanhanget kan nämnas att utskottet erfarit att PTS har uppgift om\r\nsamtliga tillståndspliktiga radiosändare och därmed samtliga basstationer.\r\nFrågor om bl.a. hälso- och miljöproblemen med icke-joniserande strålning\r\nfrån mobiltelefoner m.m. har också under innevarande riksmöte behandlats av\r\nmiljö- och jordbruksutskottet (bet. 2002/03:MJU7) och bostadsutskottet (bet.\r\n2002/03:BoU4).\r\nMiljö- och jordbruksutskottet redovisar i betänkandet bl.a. forskningsrön\r\noch rekommendationer på området. Av betänkandet framgår bl.a. att miljö-\r\noch jordbruksutskottet vid de tidigare behandlingarna av motioner på området\r\nkonstaterat att det pågår ett omfattande internationellt och nationellt arbete\r\nhar med att kartlägga eventuella hälsorisker till följd av kraftledningar, mo-\r\nbiltelefoner samt radio- och radarsändare. Miljö- och jordbruksutskottet har\r\ndärvid betonat vikten av fortsatt forskning inom dessa områden, inte minst\r\nmot bakgrund av den oro som finns bland allmänheten.\r\nAv bostadsutskottets betänkande framgår att Boverket har haft regeringens\r\nuppdrag att i samarbete med Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket, PTS,\r\nGlesbygdsverket samt Svenska Kommunförbundet belysa vilken inverkan\r\nutbyggnaden av mobiltelenätet kan få för främst natur- och kulturvärden.\r\nUppdraget redovisades i en rapport till regeringen i maj 2001 och bereds nu\r\ninom Regeringskansliet.\r\nUtskottet kan konstatera att den snabba utbyggnaden av mobiltelefonnäten\r\noch användningen av mobiltelefoner som pågått under en tid på ett mycket\r\npåtagligt sätt aktualiserar frågan om de eventuella hälsokonsekvenserna av\r\nstrålningen från anläggningarna liksom strålningens påverkan på natur- och\r\nkulturmiljön. Utskottet anser att dessa frågor är mycket angelägna och har\r\nstor aktualitet och förutsätter därför att dessa frågor beaktas inom ramen för\r\ndet fortsatta arbetet med att uppnå en hållbar utveckling.\r\nSom tidigare redovisats har riksdagen under innevarande riksmöte be-\r\nhandlat miljöfrågor med anledning av elektroniska kommunikationer i betän-\r\nkanden från såväl miljö- och jordbruksutskottet som bostadsutskottet. Enligt\r\nvad utskottet erfarit planeras vidare inom miljö- och jordbruksutskottet en\r\nfördjupad behandling av frågan under nästa riksmöte.\r\nUtskottet förutsätter vidare att i redovisningen av de uppföljningar och ut-\r\nvärderingar som förutsatts ske vid lagens genomförande kommer frågor av\r\ndet slag som utskottet nu pekat på och som tas upp i motionen att ingå.\r\nNågot ytterligare uttalande med anledning av motionsförslagen anser ut-\r\nskottet inte vara påkallat. Därmed avstyrks motion T14 (mp) yrkandena 2 och\r\n3.\r\n17 Ikraftträdanden och övergångsbestämmelser\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRegeringen föreslår att lagen om elektronisk kommunikation skall\r\nträda i kraft den 25 juli 2003. Bestämmelser om ikraftträdande och\r\növergång till den nya lagen skall ges i en särskild lag om införande\r\nav den nya lagen.\r\nUtskottet har inget att erinra mot regeringens förslag om ikraftträ-\r\ndanden och övergångsbestämmelser.\r\nUtskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om ikraftträdan-\r\nde och övergångsbestämmelser (s. 336-343).\r\n17.1 Regeringens förslag\r\nDet nya EG-regelverket innebär i många fall en övergång från skyldigheter\r\nsom följer direkt av lag till att skyldigheter kan meddelas i beslut för\r\nenskilda fall. Detta systemskifte kräver att övergången regleras i en\r\nsärskild lag för att undvika svårigheter på marknaden under tiden från\r\nikraftträdandet av lagen om elektronisk kommunikation till dess att\r\növerväganden i fråga om sådana skyldigheter har gjorts och beslut fattats\r\neller vunnit laga kraft.\r\nDirektivet om integritet och elektronisk kommunikation skall vara ge-\r\nnomfört i medlemsstaterna senast den 31 oktober 2003. Även detta direktiv\r\ngenomförs till största delen genom den föreslagna lagen om elektronisk\r\nkommunikation.\r\nFör att säkerställa kontinuiteten i befintliga avtal och undvika ett\r\nrättsligt tomrum anges det i ingressen till tillträdesdirektivet att det är\r\nnödvändigt att det i inledningsskedet säkerställs att det nya regelverket\r\nomfattar dels vissa skyldigheter som avser samtrafik och andra former av\r\ntillträde i samtrafikdi- rektivet, dels de skyldigheter som avser särskilt\r\ntillträde i taltelefonidirektivet, dels de skyldigheter som avser\r\ntillhandahållandet av överföringskapacitet för hyrda förbindelser i\r\ndirektivet om förhyrda förbindelser. Det klargörs dock att dessa\r\nbestämmelser utan dröjsmål måste ses över mot bakgrund av de rådan- de\r\nförhållandena på marknaden.\r\nEn generell besvärstid bör dock garantera att ingen förpliktelse kvarstår\r\nlängre än en viss tid efter ikraftträdandet, om myndigheten då inte har\r\nbeslutat i frågan. Denna tid sätts till ett år efter den nya lagens\r\nikraftträdande, dvs. den 25 juli 2004. Särskilda skyldigheter som inte\r\ndessförinnan har omprövats skall upphöra att gälla.\r\nDet bör följa av allmänna principer att sådana förelägganden, förbud och\r\nandra beslut som har meddelats med stöd av bestämmelser i telelagen och\r\nlagen om radiokommunikation och som avser rättigheter och skyldigheter\r\nsom återfinns oförändrade i bestämmelserna i den nya lagen kan fortsätta att\r\ngälla.\r\nPå grund av omfattningen av de övergångsbestämmelser som erfordras bör\r\nikraftträdande- och övergångsbestämmelserna ges i en särskild lag om infö-\r\nrande av lagen om elektronisk kommunikation.\r\nI fråga om uppgiften att anpassa gällande tillstånd till det nya regelverket\r\nmåste förberedelsearbetet under nuvarande lagstiftning rimligen läggas på den\r\nnuvarande tillståndsmyndigheten, dvs. Post- och telestyrelsen (PTS). När det\r\ngäller marknadsanalyser har regeringen i beslut i november 2002 uppdragit\r\ntill PTS att efter samråd med Konkurrensverket genomföra marknadsanalyser\r\nsom skall ligga till grund för övergången till ett nytt regelverk inom området\r\nför elektronisk kommunikation. I beslutet anges vidare att i frågor som rör\r\nmassmedieområdet skall även samråd med Radio- och TV-verket föregå\r\nanalyserna. Analyserna skall kunna ligga till grund för beslut om huruvida det\r\nråder effektiv konkurrens på en relevant marknad eller, om så ej bedöms vara\r\nfallet, om identifiering av företag med betydande inflytande på en sådan\r\nmarknad.\r\nUppdraget skall redovisas senast den 1 juli 2003. En delrapport som sär-\r\nskilt anger hur samarbetet med Konkurrensverket bedrivs skall redovisas\r\nsenast den 1 april 2003.\r\nRegeringen föreslår att lagen om elektronisk kommunikation skall träda i\r\nkraft den 25 juli 2003. Bestämmelser om ikraftträdande och övergång till den\r\nnya lagen skall ges i en särskild lag om införande av den nya lagen.\r\n17.2 Utskottets ställningstagande\r\nUtskottet har inget att erinra mot vad regeringen föreslår om ikraftträdande\r\noch övergångsbestämmelser.\r\n18 Lagförslag\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet tillstyrker regeringens lagförslag.\r\nUtskottet behandlar här regeringens lagförslag, punkterna 1-7, i propositio-\r\nnen.\r\n18.1 Regeringens förslag\r\nRegeringen föreslår att riksdagen antar förslag till lag om elektronisk kom-\r\nmunikation (punkt 1) och lag om införande av lagen om elektronisk kommu-\r\nnikation (punkt 2). Regeringen föreslår också ändringar i rättegångsbalken\r\n(punkt 3), sekretesslagen (punkt 4), lagen om standarder för sändning av TV-\r\nsignaler (punkt 5), radio- och TV-lagen (punkt 6) samt lagen om radio- och\r\nterminalutrustning (punkt 7).\r\n18.2 Utskottets ställningstagande\r\nMed bl.a. hänvisning till vad utskottet i det föregående anfört tillstyrks re-\r\ngeringens samtliga lagförslag.\r\n19 Europeiskt kommunikationskontor\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet tillstyrker regeringens förslag om ändring av konventio-\r\nnen om inrättandet av ett europeiskt radiokommunikationskontor\r\n(ERO) till att avse ett europeiskt kommunikationskontor (ECO) och\r\navstyrker motionsförslaget.\r\nUtskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om Sveriges\r\nanslutning till ett europeiskt kommunikationskontor (s. 343-344) jämte mo-\r\ntion 2002/03:T13 (fp) yrkande 1.\r\n19.1 Regeringens förslag\r\nEnligt förordningen (1997:401) med instruktion för Post- och telestyrelsen\r\n(PTS) skall styrelsen handlägga frågor som rör Sveriges deltagande i verk-\r\nsamheten inom den europeiska post- och telesammanslutningen Conférence\r\nEuropéenne des Administrations des Postes et des Télécommunications\r\n(CEPT).\r\nInom ramen för samarbetet i CEPT träffades i Haag i juni 1993 en över-\r\nenskommelse med benämningen Konvention om inrättandet av ett europeiskt\r\nradiokommunikationskontor (ERO). ERO är ett expertorgan inom radiokom-\r\nmunikationsområdet med en biträdande och rådgivande funktion i förhållande\r\ntill CEPT-organet Europeiska radiokommunikationskommittén (ERC). Kon-\r\nventionen skall ses mot bakgrund av att de radiorelaterade frågorna såsom\r\nfrekvensplanering m.m. blev så komplexa att ett expertorgan behövdes inom\r\nCEPT. Riksdagen godkände konventionen i december 1993 (prop.\r\n1993/94:62, bet. 1993/94:TU10, rskr. 1993/94:75).\r\nInom ramen för samarbetet i CEPT har det under 1993 även inrättats ett\r\neuropeiskt telekommunikationskontor (ETO). Post- och telestyrelsen (PTS)\r\nhar sedan konventionen om inrättandet av ERO trätt i kraft betalat de i kon-\r\nventionen fastställda avgifterna för Sveriges deltagande. Kostnaderna för\r\ndeltagandet i såväl ERO som ETO finansieras genom de avgifter som PTS\r\nuppbär för sin verksamhet.\r\nVid ERO:s rådsmöte i Köpenhamn i april 2002 antog rådet ändringar i\r\nkonventionen. Den ändrade konventionen benämns Konventionen om inrät-\r\ntande av ett europeiskt kommunikationskontor (ECO). Genom den ändrade\r\nkonventionen blir ECO expertorgan för CEPT:s hela verksamhetsområde och\r\nhar i likhet med tidigare en rådgivande och samordnande funktion. ECO\r\nersätter därmed också den funktion som ETO har haft. Genom sammanslag-\r\nningen av de båda kontoren förväntas samordningsfördelar.\r\nAv konventionen om inrättande av ECO framgår av artikel 2 att ECO skall\r\nvara ett expertorgan inom områdena för post- och elektronisk kommunikation\r\nsamt ha en biträdande och rådgivande funktion i förhållande till CEPT. Enligt\r\nartikel 3 skall ECO bl.a. utarbeta långsiktiga planer för användningen av\r\nelektroniska kommunikationer samt fungera som en länk mellan nationella\r\nfrekvensförvaltningar och EU och EFTA.\r\nSveriges del av kostnaderna för deltagande i ECO uppgår till 10 andelar,\r\nvilket är samma andelstal som redan gäller för deltagande i ERO. PTS kost-\r\nnader för år 2003 är 529 890 kr för ERO och 416 342 kr för ETO.\r\nRegeringen föreslår att ändringen av konventionen om inrättandet av ett\r\neuropeiskt radiokommunikationskontor (ERO) till att avse ett europeiskt\r\nkommunikationskontor (ECO) skall godkännas.\r\n19.2 Motionsförslag\r\nI motion 2002/03:T13 av Erling Bager m.fl. (fp) påpekar motionärerna att det\r\ni propositionen föreslås en ändring av en tidigare konvention till en konven-\r\ntion om inrättande av ett europeiskt kommunikationskontor (ECO). Denna\r\neuropeiska myndighet skulle enligt motionärerna kunna vara en av dem som\r\nmed fördel kunde lokaliseras till Sverige (yrkande 1).\r\n19.3 Utskottets ställningstagande\r\nMed anledning av förslaget i motion T13 (fp) om en lokalisering av det euro-\r\npeiska kommunikationskontoret (ECO) till Sverige vill utskottet anföra föl-\r\njande.\r\nNär det europeiska radiokommunikationskontoret (ERO) inrättades den 23\r\njanuari 1993 lokaliserades detta till Köpenhamn. Även det under år 1993\r\ninrättade europeiska telekommunikationskontoret (ETO) finns i Köpenhamn.\r\nDen föreslagna konventionsändringen innebär en sammanslagning av kom-\r\nmunikationskontoren ERO och ETO.\r\nEnligt utskottets mening är det viktigt att Sveriges ledande ställning inom\r\nIT-området tas till vara i samband med överväganden i internationella forum\r\nom lokalisering av nya myndigheter. Utskottet kan dock för sin del inte finna\r\nskäl till att den föreslagna sammanslagningen skulle föranleda förslag om\r\nändrad lokalisering i enlighet med vad som förordas i motion T13 (fp) yrkan-\r\nde 1. Motionen avstyrks därmed.\r\nUtskottet har inget att erinra mot vad regeringen föreslår om en ändring av\r\nkonventionen om inrättandet av ett europeiskt radiokommunikationskontor\r\n(ERO) till att avse ett europeiskt kommunikationskontor (ECO).\r\n20 Ekonomiska konsekvenser och konsekvenser för\r\nsmå företag\r\nUtskottet behandlar här vad regeringen i propositionen anför om ekonomiska\r\nkonsekvenser och konsekvenser för små företag (s. 345-353).\r\n20.1 Regeringens redovisning\r\nDet lagförslag som regeringen för fram medför vissa ekonomiska konse-\r\nkvenser. I de fall där regelverket medför ökade kostnader för myndigheterna\r\nkan det i de flesta fall täckas av de avgifter som ansvarig myndighet kan\r\nta ut. Lagförslaget innebär även möjligheter till nya inkomster för staten.\r\nEnligt lagförslaget är det möjligt att använda auktion som förfarande vid\r\ntillstånd att använda radiosändare och vissa nummer. Inkomsterna från ett\r\nsådant förfa- rande redovisas brutto på statsbudgeten och tillfaller\r\nsåledes inte myndighe- ten.\r\nRegeringens förslag innebär vissa nya och förändrade myndighetsuppgifter\r\nför Post- och telestyrelsen som medför både ökat och minskat behov av resur-\r\nser. Sammantaget bedömer regeringen att kostnaderna för dessa förändringar\r\nkan hanteras inom ramen för myndighetens budgeterade anslag samt genom\r\navgiftsuttag.\r\nFinansieringen av Konkurrensverkets utökade resursbehov för att kunna\r\nfullgöra uppgifter med bl.a. marknadsanalyser kommer att hanteras genom\r\nPost- och telestyrelsens avgiftsuttag.\r\nRegeringen avser att återkomma på tilläggsbudget för 2003 och i budget-\r\npropositionen för 2004 med förslag till överföring av medel till Radio- och\r\nTV-verket för de förändrade resursbehov som uppkommer för verket.\r\nÖverklaganden till de allmänna förvaltningsdomstolarna kan komma att\r\nöka. Regeringens bedömning nu är att dessa kan hanteras inom ramen för\r\ndomstolsväsendets befintliga resurser. Regeringen avser emellertid att efter\r\nviss tid göra en utvärdering av hur måltillströmningen till de allmänna för-\r\nvaltningsdomstolarna påverkas av den föreslagna regleringen.\r\nÖvriga myndigheter som berörs av regelverket är främst Konsumentverket\r\noch Datainspektionen. För dessa kommer det inte att medföra ökade resurs-\r\nbehov.\r\nFinansieringen av Europeiska kommunikationskontoret (ECO) kommer att\r\nske genom avgifter som tas ut av Post- och telestyrelsen.\r\nAv redovisningen i propositionen av konsekvenser för små företag framgår att\r\nen stor del av de företag som verkar inom området redan i dag är berörda av\r\nden befintliga lagstiftningen. Det nya regelverket medför dock vissa föränd-\r\nringar.\r\nEtt syfte med det nya regelverket är att skapa enklare regler för företag att\r\nkomma in på marknaden. Ett annat syfte är att skapa effektiv konkurrens.\r\nI dag uppgår antalet anmälda företag enligt telelagen (1993:597) till\r\nca 300. Den föreslagna lagen omfattar elektroniska kommunikationsnät och\r\nkommunikationstjänster, vilket är ett vidare område än vad som omfattas av\r\ndagens reglering. Detta medför att företag från tele-, IT- och mediesektorerna\r\nkommer att behandlas lika. Exempelvis kan också kabel-TV-bolag, satellit-\r\nbolag, energibolag, kommunala bolag eller kommuner omfattas av en anmäl-\r\nningsskyldighet, i den mån de bedriver verksamhet som faller in under den\r\nnya lagen.\r\nLagen avser även överföringstjänster med radiolänk och radioaccess och\r\ndet marksända nätet för radio- och TV-sändningar. Det senare medför att hela\r\nden verksamhet som Teracom bedriver kommer att omfattas.\r\nDet är inte möjligt att göra en säker bedömning av hur många nya företag\r\nsom kommer att omfattas av den nya lagstiftningen. En grov uppskattning är\r\ndock att det kan röra sig om några hundra.\r\nVissa av de föreslagna reglerna kan medföra ökade kostnader för företag.\r\nAndra förslag medför minskade kostnader.\r\nDet föreslagna regelverket medför kostnadskonsekvenser för företagen när\r\ndet gäller anmälan och tillstånd, förändrat förfarande för tillstånd för\r\nanvänd- ning av radiosändare i vissa fall, förändrat förfarande för\r\ntillstånd för använd- ning av nummer i vissa fall, avgift för medgivande\r\ntill överlåtelse av tillstånd, förändrade regler om samtrafik,\r\nberedskapsavgift, tvister samt lokaliserings- information avseende\r\nlarmnumret.\r\n20.2 Utskottets ställningstagande\r\nUtskottet har, som framgått, förutsatt att genomförandet av lagen om elektro-\r\nnisk kommunikation kommer att följas upp och utvärderas och att resultatet\r\nav dessa uppföljningar och utvärderingar kommer att återredovisas till riksda-\r\ngen. Utskottet utgår ifrån att de ekonomiska konsekvenserna liksom konse-\r\nkvenserna för små företag då kommer att redovisas.\r\n\r\n21 IT-infrastruktur m.m.\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nEn väl fungerande IT-infrastruktur är enligt utskottets mening avgö-\r\nrande för Sveriges möjligheter att kunna utveckla sin ledande ställ-\r\nning på IT-området. Genom pågående insatser och de ytterligare åt-\r\ngärder som blir möjliga genom den nya lagstiftningen om elektro-\r\nnisk kommunikation ges goda förutsättningar för en målmedveten\r\nutveckling mot ett informationssamhälle för alla.\r\nUtskottet avstyrker mot denna bakgrund samtliga motionsförslag.\r\nJämför reservationerna 8 (m, fp, kd) och 9 (c).\r\nI det följande behandlas motioner från allmänna motionstiden 2002 som bl.a.\r\nrör bredbandsutbyggnaden och tredje generationens mobiltelefoni (3 G). De\r\nfrågor som tas upp i motionerna har beröring med olika delar av propositio-\r\nnen och behandlas här i ett sammanhang. De motioner som behandlas här är\r\n2002/03:T303 (v) yrkande 1, 2002/03:T425 (v), 2002/03:T442 (c) yrkandena\r\n1 och 2, 2002/03:T447 (c) yrkandena 1-5, 2002/03:T452 (m), 2002/03:T458\r\n(c) yrkandena 7 och 8, 2002/03:T463 (kd) yrkande 8, 2002/03:T466 (c) yr-\r\nkandena 48-51, 2002/03:T496 (s) yrkande 9, 2002/03:T525 (s),\r\n2002/03:N267 (fp) yrkandena 6 och 7 i denna del samt 2002/03:N304 (m)\r\nyrkande 8.\r\n21.1 Motionsförslag\r\nBredband\r\nI några motioner tas betydelsen av bredbandsutbyggnad m.m. upp. Sven\r\nBergström och Lena Ek framhåller i motion 2002/03:T447 (båda c) att ut-\r\nbyggnaden av bredbandsnät är av avgörande betydelse för Sverige och anser\r\natt en nationell standard för bredband med hög överföringshastighet bör utar-\r\nbetas (yrkande 1). Lena Ek och Åsa Torstensson hävdar i motion\r\n2002/03:T458 (båda c) att Lissabonprocessen, där EU:s ministerråd beslutat\r\natt bl.a. bredband är en nödvändig del för ökad tillväxt inom den inre mark-\r\nnaden, behöver omsättas i praktiken i Sverige (yrkande 7).\r\nI motion 2002/03:T463 av Johnny Gylling m.fl. (kd) framhåller motionä-\r\nrerna att signaler kommit fram om att flera bredbandsbyggare har stora pro-\r\nblem att få tillgång till statens nät och mark. Olika besked ges inom samma\r\nmyndighet ibland. Det saknas strukturer och regler för upplåtelser av nät,\r\nmark eller tomrör. Motionärerna kräver samordning och att regeringen upp-\r\nmärksammar detta (yrkande 8).\r\nI motion 2002/03:T466 av Sven Bergström m.fl. (c) framhålls bl.a. att en-\r\ndast staten har möjlighet att investera i de stora belopp om 60 miljarder kro-\r\nnor som beräknas krävas för ett heltäckande optiskt fibernät i Sverige. I mo-\r\ntionen begärs att regeringen skyndsamt utreder förutsättningarna för att bygga\r\nut ett optiskt fibernät och därefter återkommer med förslag till nödvändiga\r\nbeslut för att möjliggöra utbyggnaden (yrkande 48).\r\nI några motioner behandlas vikten av bredband i olika delar av landet. Len-\r\nnart Gustavsson m.fl. pekar i motion 2002/03:T303 (v) på betydelsen av\r\nbredband för gles- och landsbygd. Motionärerna framhåller att det bör vara en\r\nsjälvklarhet att t.ex. infrastruktur i form av bredband fungerar oavsett var i\r\nlandet man är verksam (yrkande 1). Sofia Larsen anser i motion\r\n2002/03:T442 (c) att statliga medel för medfinansiering av bredbandsutbygg-\r\nnad bör omfördelas till kommuner med låg befolkningstäthet (yrkande 1) och\r\natt resurserna för bredbandsutbyggnad bör ökas för kommuner med negativ\r\nbefolkningstillväxt (yrkande 2).\r\nI motion 2002/03:N267 av Yvonne Ångström m.fl. (fp) framhålls att IT-\r\nkommunikationer är framtiden för Sverige och dess landsbygd. Goda IT-\r\nkommunikationer kan vara ett bra verktyg för att skaffa fler jobb på lands-\r\nbygden. Det är därför av största vikt att det finns ett väl utbyggt och\r\nkraftfullt IT-nät i alla delar av landet (yrkande 6).\r\nI motion 2002/03:N304 av Mikael Odenberg m.fl. (m) anser motionärerna\r\natt regionalpolitiska insatser bör kunna utnyttjas som ett verktyg för att un-\r\ndanröja potentiella utvecklingshinder. Begränsningar i överföringskapacitet\r\nför information kan komma att vara det svåraste hindret för en allsidig regio-\r\nnal utveckling (yrkande 8).\r\nTredje generationens mobiltelefoni (3 G)\r\nI motion 2002/03:T466 av Sven Bergström m.fl. (c) anförs bl.a. att genom\r\nutbyggnad av den tredje generationens mobiltelefoni förbättras möjligheten\r\ntill mobil datakommunikation påtagligt. Det är, enligt motionärerna, nu\r\nvik- tigt att de operatörer som fått koncession på 3 G i Sverige lever upp\r\ntill tidiga- re gjorda åtaganden, både vad gäller kapacitet i näten och\r\ntäckning i hela landet (yrkande 51).\r\nLiknande synpunkter framförs i motion 2002/03:T496 av Kristina Zakris- son\r\nm.fl. (s). Således framhålls i motionen att det är viktigt att de som\r\ntillde- lats 3 G-licenser inte ges tillfälle att smita från sina åtaganden\r\nnär det gäller täckningsgrad. En god geografisk täckning med hög\r\nkommunikationshastig- het i hela landet måste vara ett oavvisligt krav\r\n(yrkande 9).\r\nI motion 2002/03:T525 av Kenth Högström (s) anser motionären att tele-\r\nkomkrisens verkningar fortfarande slår hårt mot många företag, regioner,\r\nenskilda m.m. Om 3 G-investeringarna skulle ta fart kunde verkningarna\r\nåtminstone mildras och branschen återfå sin livskraft, menar motionären och\r\nföreslår att åtgärder vidtas för att påskynda 3 G-utbyggnaden.\r\nSven Bergström m.fl (c) lyfter fram miljöaspekter i motion 2002/03:T466\r\nvid utbyggnaden av mobila kommunikationer. För att minimera en negativ\r\nmiljöpåverkan anser motionärerna att det är angeläget att de olika teleoperatö-\r\nrerna samutnyttjar master i så stor utsträckning som möjligt (yrkande 49).\r\nRegionala IT-satsningar\r\nMer preciserat menar Sven Bergström och Lena Ek i motion 2002/03:T447\r\n(c) att olika IT-verksamheter bör lokaliseras till Hudiksvall. De anser att ett\r\nnationellt bredbandscentrum bör etableras där (yrkande 2) och att ett pilot-\r\nprojekt startas i Hudiksvall för att utveckla fiberoptiska och andra bredbandi-\r\nga accessnät mot hushåll, företag och offentlig verksamhet (yrkande 4).\r\nI samma motion föreslås också en förstärkning av utvecklingen kring opto-\r\nfiber i Hudiksvall. En satsning på forskning och utveckling bör stimuleras i\r\nform av en institution för fiberoptik, knuten till universitet eller högskola,\r\nmen med säte i Hudiksvall (yrkande 3). Motionärerna anser också att det\r\nbehövs ett samordnat statligt initiativ, förslagsvis Verket för digital samord-\r\nning, för rådgivning i digital samordning, upprättande av standarder på exem-\r\npelvis protokollnivå m.m. Enligt motionärerna bör verket lokaliseras till Hu-\r\ndiksvall (yrkande 5).\r\nI motion 2002/03:T458 av Lena Ek och Åsa Torstensson (båda c) framhålls\r\natt Gotland och Blekinge, som avgränsade områden med högskola och hög\r\ndatamognad, skulle kunna fungera utmärkt som testområde för det nya prak-\r\ntiska IT-samhället (yrkande 8).\r\nMobiltelefontäckning\r\nSynpunkter på mobiltelefontäckningen i landet framförs i några motioner.\r\nI motion T425 av Siv Holma och Lennart Gustavsson (v) föreslås att re-\r\ngeringen snarast bör utvärdera hur lagen om ökad konkurrens på mobiltele-\r\nmarknaden påverkat utbyggnaden av mobiltelenätet i glesbygden samt åter-\r\nkomma till riksdagen med förslag på hur man skall säkerställa mobiltäckning\r\ni de glest befolkade regionerna.\r\nI motion 2002/03:T452 av Cecilia Widegren (m) framhåller motionären att\r\nbehovet av mobil kommunikation är särskilt stort på landsbygden eftersom\r\nalternativa kommunikationsmöjligheter ofta saknas. En sänkning av täck-\r\nningsgraden medför allvarliga nackdelar för landsbygdsborna i samband med\r\nderas yrkesutövning. Också konsekvenserna för utvecklingen av näringslivet i\r\nde drabbade regionerna kan bli betydande.\r\nI motion 2002/03:T466 av Sven Bergström m.fl. (c) betonas bl.a. skogs-\r\nnäringens beroende av en väl fungerande mobiltelefoni. I motionen begärs att\r\nregeringen snarast återkommer till riksdagen med en redovisning av nuläget\r\nbeträffande täckningsgraden för mobiltelefoner (yrkande 50).\r\nI motion 2002/03:N267 av Yvonne Ångström m.fl. (fp) pekas bl.a. på mo-\r\nbiltelefonins dåliga täckning i Norrlands inland, men också på andra håll och i\r\nsamband med tågresor (yrkande 7 i denna del).\r\n21.2 Utskottets ställningstagande\r\nUtskottet har tidigare behandlat frågan om bredbandsutbyggnaden.\r\nVid riksmötet 2001/02 (bet. 2001/02:TU8) när dessa frågor senast togs upp\r\nredogjorde utskottet inledningsvis för riksdagens IT-politiska beslut år 2000.\r\nUtskottet anförde vidare bl.a. också att utbyggnaden av en väl fungerande IT-\r\ninfrastruktur är avgörande för Sveriges möjligheter att kunna behålla och\r\nutveckla sin ledande ställning på IT-området. Utskottet underströk också\r\nbetydelsen av att den pågående utbyggnaden ger hushåll och företag i hela\r\nlandet goda möjligheter att utnyttja den nya tekniken till konkurrenskraftiga\r\npriser.\r\nUtbyggnaden borde också i första hand ske i marknadens regi. I likhet med\r\nvad som gäller inom andra viktiga infrastrukturområden har staten dock en\r\nviktig roll att spela. Utskottet framhöll också då liksom tidigare vikten\r\nav att utbyggnaden av IT-infrastrukturen följs upp och årligen redovisas\r\nför riksda- gen. Utskottet ansåg det angeläget att den IT-politik som lades\r\nfast av riksda- gen år 2000 genomförs.\r\nEnligt vad utskottet kan bedöma ligger regeringens förslag om mål för\r\nsektorn elektronisk kommunikation väl i linje med vad utskottet tidigare\r\nuttalat. Således framgår det av regeringens bedömning när det gäller\r\ntillgäng- ligheten till IT-infrastruktur att hushåll och företag i alla\r\ndelar av Sverige inom de närmaste åren bör få tillgång till\r\nIT-infrastruktur med hög över- föringskapacitet. Detta skall i första hand\r\nske i marknadens regi. Staten har dock ett övergripande ansvar att se till\r\natt IT-infrastruktur med hög överfö- ringskapacitet finns tillgänglig i\r\nhela landet. Statens stöd till IT-infrastruktur med hög\r\növerföringskapacitet till kommuner och enskilda är en del av de åtgärder\r\nsom vidtas för att uppfylla detta. Inriktningen avser huvudsakligen stöd\r\ntill utbyggnad av IT-infrastruktur i gles- och landsbygd.\r\nI sammanhanget kan framhållas att av tilläggsdirektiven (2002:72) till ut-\r\nredningen om IT-stomnät till vissa kommuner, den s.k. Stomnätsutredningen,\r\nframgår bl.a. att det i utredningsuppdraget skall ingå att beskriva omfattning-\r\nen och karaktären av den infrastruktur som staten förfogar över i anslutning\r\ntill den verksamhet som bedrivs och som eventuellt kan användas för att\r\nunderlätta utbyggnad av nät med hög överföringskapacitet. I uppdraget ingår\r\nockså att föreslå en väl avvägd policy för sådant användande.\r\nUtskottet vill vidare erinra om att Länssamverkan bredband - länsstyrel-\r\nsernas och de regionala självstyrelseorganens/samverkansorganens gemen-\r\nsamma bredbandsprojekt - genomför i samverkan med Svenska Kommunför-\r\nbundets projekt Samverkan kring IT-infrastruktur en undersökning varje\r\nkvartal av hur arbetet med bredbandsutbyggnaden fortskrider.\r\nSom framgått så kan staten via stimulansbidrag stödja utbyggnaden, när\r\nmarknaden inte kan genomföra detta. I januari 2003 redovisades en lägesrap-\r\nport från dessa projekt, som visar att kommunerna i mycket hög grad ämnar\r\ngenomföra vad som krävs för att kunna lyfta statligt stöd. Kommunerna ar-\r\nbetar nu som bäst med att upprätta IT-infrastrukturprogram och att konkur-\r\nrensutsätta bredbandsstöden.\r\nI samband med utskottets offentliga utfrågning den 8 maj 2003 om bl.a.\r\nIT-infrastrukturens utbyggnad framkom bl.a. att ca 250 kommuner har antagit\r\nett IT-infrastrukturprogram och att 170 kommuner har påbörjat eller avslutat\r\nen upphandling inför utbyggnaden.\r\nMot bakgrund av vad utskottet ovan anfört bedömer utskottet att regering-\r\nen uppmärksammat och vidtagit åtgärder som ligger i linje med vad som\r\nefterfrågas i motionerna. Motionerna T303 (v) yrkande 1, T442 (c) yrkandena\r\n1 och 2, T447 (c) yrkande 1, T458 (c) yrkande 7, T463 (kd) yrkande 8, T466\r\n(c) yrkande 48, N267 (fp) yrkande 6 samt N304 (m) yrkande 8 avstyrks där-\r\nmed av utskottet.\r\nUtskottet anser att den pågående utbyggnaden av tredje generationens mo-\r\nbiltelefoni (3 G) är viktig och att detta nya kommunikationssytem kan komma\r\nhela landet till godo såsom tidigare förutsatts. Samtidigt är det\r\nnödvändigt att eventuella risker med elektromagnetisk strålning\r\nuppmärksammas vid ut- byggnaden. Inte minst från samhällsekonomiska och\r\nmiljömässiga utgångs- punkter kan det också enligt utskottets mening finnas\r\nbehov av ett samordnat agerande för att främja ett effektivt\r\nresursutnyttjande.\r\nI sammanhanget kan nämnas att Post- och telestyrelsen (PTS) beslutade\r\nden 16 december 2000 att Europolitan (numera Vodafone) Hi3G (numera 3),\r\nOrange och Tele2 skulle få var sitt 3 G-tillstånd. Tele2 har därefter tillsam-\r\nmans med Telia bildat ett gemensamt bolag för att samordna 3 G-\r\nutbyggnaden. Även Vodafone, 3 och Orange har bildat ett gemensamt infra-\r\nstrukturbolag. I pressmeddelande den 27 mars 2003 i samband med regering-\r\nens överlämnande av propositionen om elektronisk kommunikation framhöll\r\nstatsrådet Ulrica Messing att regeringens förslag innebär att PTS ges möjlig-\r\nhet att beordra operatörerna att samarbeta om det gagnar konsumenterna. Ett\r\nexempel på detta är utbyggnaden av tredje generationens mobiltelefoni (3 G).\r\nUtskottet kan konstatera att i samband med utbyggnaden av tredje genera-\r\ntionens mobiltelefoni (UMTS) har operatörerna själva uppgivit problem med\r\natt erhålla bygglov som skäl för att erhålla förlängd tid för utbygganden\r\nenligt tillståndsvillkoren. Problem med att erhålla bygglov har vid flera\r\ntillfällen berott på att befolkningen i omgivningen motsatt sig uppförandet\r\npå grund av miljöhänsyn. När ett företag i ett sådant läge inte längre har\r\nnågra genomför- bara alternativ, t.ex. genom att bygglov för att uppföra en\r\nmast för en radio- anläggning inte kan erhållas, bör obligatoriskt\r\ngemensamt utnyttjande av faciliteter eller egendom kunna vara lämpligt.\r\nUtskottet delar därför regering- ens uppfattning att det är viktigt med en\r\nsådan möjlighet att tvinga fram en samlokalisering och ett gemensamt\r\nutnyttjande av infrastrukturen för dessa fall.\r\nSom framgått av utskottets ställningstagande i avsnittet om samtrafik och\r\nandra former av tillträde har de problem som tas upp i motionerna uppmärk-\r\nsammats. Utskottet har därvid uttalat ett förfarande för att undvika en\r\nutdra- gen tillståndsprocess. Ett förfarande som skulle möjliggöra för\r\nsektorsmyn- digheten att avgöra ett tillståndsärende i ett enskilt fall vid\r\nett avslagsbeslut i ett bygglovsärende.\r\nUtskottet förutsätter att de åtgärder som bedöms nödvändiga för en fortsatt\r\nmiljömässigt och samhällsekonomiskt ansvarsfull utbyggnad av tredje gene-\r\nrationerna mobiltelefoni (3 G) nu kommer att kunna vidtas. Motionerna T466\r\n(c) yrkandena 49 och 51, T496 (s) yrkande 9 och T525 (s) avstyrks med det\r\novan anförda.\r\nVad avser frågan om regionala IT-satsningar överlämnade Vinnova i novem-\r\nber 2002 till regeringen ett förslag till utvecklingsprogram för IT- och\r\ntele- komsektorn. I förslaget framhölls bl.a. behovet av ökad samverkan för\r\natt väsentligt kunna höja utbudet av nya IT-tjänster. För att påskynda\r\nutveckling- en föreslogs bl.a. att det etableras ett nationellt nätverk av\r\ntest- och utveck- lingscentrum, s.k. regionala testbäddar. I februari 2003\r\nuppdrog regeringen åt Interaktiva institutet att undersöka\r\nförutsättningarna för att utveckla stommen till ett nationellt nätverk av\r\ntestbäddar för IT-baserade tjänster. Arbetet skall ske i form av en\r\nförstudie och genomförs i samarbete med Testbädd Gävle- borg-Hudiksvall och\r\nberörda forskningsinstitut.\r\nSom utskottet ser det ligger detta delvis i linje med vad som efterfrågas i\r\nmotionerna. I övrigt vill utskottet framhålla att det inte bör ankomma på riks-\r\ndagen att i detta sammanhang ta ställning till den geografiska lokaliseringen\r\nav olika regionala IT-satsningar. Motionerna T447 (c) yrkandena 2-5 samt\r\nT458 (c) yrkande 8 avstyrks därmed.\r\nMobiltelefontäckningen behandlades vid riksmötet 2001/02 (bet.\r\n2001/02:TU8). Utskottet anförde då bl.a. med tanke på den stora betydelse\r\nsom mobiltelefonin fått att det är väsentligt att det finns en god täckning\r\ni hela landet. Det ankommer i första hand på Post- och telestyrelsen (PTS)\r\natt kon- trollera och verka för att så sker. Utskottet förutsatte att\r\nregeringen varje år för riksdagen redovisar vilken täckning som finns och\r\nvilka åtgärder som kan behöva vidtas.\r\nPost- och telestyrelsen (PTS) använder sig av tillståndsvillkor i samband\r\nmed att tillstånd meddelas. Enligt dessa skall tillståndshavare med GSM 900\r\ntäcka minst sträckningen av de vägar i Sverige som den 31 december 1990\r\nklassades som Europavägar samt tätorter som vid samma tidpunkt hade mer\r\nän 10 000 invånare. Utöver de fastställda kraven bygger GSM-operatörerna ut\r\nmobiltelefonnäten enligt företagsekonomiska principer.\r\nUtskottet har erfarit att efter bl.a. införandet av NMT datatjänst, som med-\r\nger uppkoppling till dator för att ladda ned elektronisk post eller hämta infor\r\nmation över Internet, erbjuder NMT 450 i princip likartade tjänster som\r\nGSM-näten. NMT-tjänsterna erbjuds med överlägsen täckning i glesbygd och\r\nskogsbruksområden.\r\nUtskottet vill också erinra om att med den förutsedda utbyggnaden av 3 G\r\nkommer mobiltelefontäckningen att förbättras ytterligare. Enligt tillstånds-\r\nvillkoren skall mobiltelefontäckningen uppgå till 99,98 % av befolkningen.\r\nUtskottet bedömer att mobiltelefontäckningen kommer att avsevärt förbätt-\r\nras med dels teknikutvecklingen på området, dels utbyggnaden av tredje\r\ngenerationens mobiltelefoni (3 G). Även med en hög grad av befolknings-\r\ntäckning finns dock betydande landområden som riskerar att sakna en till-\r\nfredsställande mobiltelefontäckning. Utskottet vill därför understryka\r\nvikten av att det finns en god täckning i hela landet och erinra om att det\r\nenligt tidi- gare riksdagsbeslut har förutsatts att regeringen följer\r\nfrågan och vid behov tar de initiativ som erfodras. Något särskilt\r\nuttalande i frågan från riksdagens sida därutöver anser utskottet inte vara\r\nmotiverat. Motionerna T425 (v), T452 (m), T466 (c) yrkande 50 och N267 (fp)\r\nyrkande 7 i denna del avstyrks där- med.\r\n22 Övriga IT-frågor\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet förutsätter fortsatta och fördjupade insatser för att på-\r\nskynda utvecklingen mot ett informationssamhälle för alla. Staten\r\nhar ett särskilt ansvar för att IT-utvecklingens positiva drivkrafter\r\nkan tas till vara inom olika samhällsområden.\r\nMed hänsyn till pågående insatser och förutsatt fortsatt utvecklings-\r\narbete avstyrks samtliga motionsförslag.\r\nI det följande behandlas motioner från allmänna motionstiden 2002 som inte\r\nhar direkt anknytning till propositionen. I motionerna tas frågor upp som bl.a.\r\nrör transportinformatik, programvaruhantering, elektroniska signaturer, forsk-\r\nning m.m. Det gäller motionerna 2002/03:T352 (v), 2002/03:T380 (s),\r\n2002/03:T458 (c) yrkandena 1-3, 2002/03:T462 (kd) yrkande 17,\r\n2002/03:T463 (kd) yrkandena 6, 7 och 9, 2002/03:T473 (s) samt 2002/03:\r\nT493 (mp).\r\n22.1 Motionsförslag\r\nStatens ansvar på IT-området\r\nI motion 2002/03:T352 av Lennart Beijer (v) framhålls t.ex. att staten måste\r\nta sitt ansvar och genom ett antal initiativ på IT- och telekomsektorn under-\r\nlätta återkomsten av branschen som en stark sektor. Det är inte en bransch\r\nsom är på väg att hamna på historiens sophög, utan en framtidsbransch med\r\nen enorm potential.\r\nI motion 2002/03:T380 av Inger Lundberg m.fl. (s) pekar motionärerna bl.a.\r\npå att det finns starka skäl för samhället att medverka till att\r\ntjänsteutbu- det på Internet utvecklas. Regeringen bör ge samtliga\r\nmyndigheter i uppdrag att inventera de informationsresurser som respektive\r\nmyndighet ansvarar för och i samverkan mellan myndigheterna enas om hur\r\ninformationen skall beskrivas och göras tillgänglig som gemensam resurs.\r\nI motion 2002/03:T458 av Lena Ek och Åsa Torstensson (c) anser motio-\r\nnärerna att Sverige behöver en IT-minister som på ett engagerat sätt kan\r\nbevaka och utveckla IT-området (yrkande 1).\r\nFredrik Olovsson (s) anför i motion 2002/03:T473 att Sverige i kraft av\r\nbl.a. sin historiskt framgångsrika teleindustri har unika möjligheter att\r\nta till vara och utveckla telekommunikationerna och föreslår att\r\nIT-användningen främjas.\r\nNationell IT-samordnare\r\nI motion 2002/03:T463 av Johnny Gylling m.fl. (kd) föreslås inrättande av en\r\nnationell samordnare, en s.k. e-envoy enligt engelsk modell. Trafikutskottet,\r\nsom vid riksmötet 2001/02 behandlade ett sådant yrkande ville inte rekom-\r\nmendera en lösning enligt engelsk modell. Enligt motionärerna finns det dock\r\nfortfarande ett stort behov av samordning (yrkande 7).\r\nProgramvaruhantering\r\nI två motioner tas frågor upp som rör programvaruhanteringen. I motion\r\n2002/03:T463 av Johnny Gylling m.fl. (kd) pekar motionärerna på en rapport\r\nfrån Statskontoret, som visar att staten har problem med sin programvaru-\r\nhantering. Endast sex procent av myndigheterna kunde garantera att man\r\nenbart använder laglig programvara. För att stävja detta måste regeringen\r\nsnarast upprätta en policy för programvaruhantering (yrkande 9).\r\nI motion 2002/03:T493 av Gustav Fridolin (mp) framhålls behovet av att\r\ntillsätta en utredning som bl.a. skall granska konsekvenserna av en övergång\r\ntill öppnare och friare datorprogram. I motionen framhålls att det krävs kun-\r\nnande inom många områden för att kunna jämföra olika program och opera-\r\ntivsystem. Det kan inte förväntas att statliga, landstingskommunala och\r\nkommunala förvaltningar och myndigheter har den kunskapen internt. Det\r\nvore oförsvarbart att inte försöka nyttja den resurs som universitetens och\r\nhögskolornas studenter kan vara.\r\nTransportinformatik\r\nI motion 2002/03:T462 av Johnny Gylling m.fl. (kd) framhålls att parallellt\r\nmed nödvändiga infrastrukturella investeringar krävs att riksdagen lägger\r\nfast en långsiktig strategi för införande av transportinformatik i det\r\nsvenska trans- portsystemet. I motionen föreslås mot denna bakgrund att\r\nregeringen tar initiativ till en nationell strategi för utnyttjandet av\r\ndenna teknik (yrkande 17).\r\nElektroniska signaturer\r\nI motion 2002/03:T463 av Johnny Gylling m.fl. (kd) tas frågan upp om elek-\r\ntroniska signaturer och ID-kort (EID). I motionen framhålls att Sverige som\r\nförsta land fastställt en standard för elektronisk identifiering. Standarden\r\nbygger på användning av asymmetrisk kryptering och särskilda certifikat för\r\natt utföra stark identifiering, generera digitala signaturer m.m. Genom att\r\nlägga dessa funktioner på ett s.k. smart kort, vars yta är ett SIS-godkänt iden\r\ntitetskort, får man ett mångsidigt och användbart verktyg - EID-kortet - som\r\nmöjliggör säker IT-användning i alla miljöer. Enligt motionären bör regering-\r\nen påskynda arbetet med att implementera användandet av elektroniska sig-\r\nnaturer i Sverige (yrkande 6).\r\nForskning\r\nEnligt motion 2002/03:T458 av Lena Ek och Åsa Torstensson (c) krävs det\r\nökad satsning på forskning. Det krävs ett samarbete mellan stat och näringsliv\r\nav ett hittills icke skådat slag och det krävs ökade resurser på forskning. Sär\r\nskilda åtgärder behövs för att stödja nyrekrytering till högskolor och forsk-\r\nning. Då riskkapitalet minskat behövs nu särskild uppmärksamhet riktad mot\r\nmöjligheten till riskkapital för nya företag inom IT-näringen (yrkandena 2 och\r\n3).\r\n22.2 Utskottets ställningstagande\r\nFrågan om statens ansvar på IT-området m.m. behandlades av utskottet vid\r\nriksmötet 2001/02.\r\nI mars 2002 framhöll utskottet i betänkandet om IT och telekommunika-\r\ntioner bl.a. informationsteknikens stora betydelse för samhällsutvecklingen\r\n(bet. 2001/02:TU8). Sverige är i dag ett av världens ledande länder när det\r\ngäller användning av informationsteknik och telekommunikationer. Det är\r\nangeläget att denna framskjutna position kan behållas och vidareutvecklas,\r\nmenade utskottet. För att genomföra riksdagens IT-politiska mål om att Sve-\r\nrige som första land blir ett informationssamhälle för alla krävs målmedvetna\r\ninsatser inom varje politikområde.\r\nUtskottet ansåg det också angeläget med ett tydligt politiskt ledarskap för\r\nIT-politiken. En framgångsrik IT-utveckling förutsätter därför i många fall ett\r\nsamfällt agerande. Utskottet underströk betydelsen av riksdagens krav på en\r\nsamordnad och kontinuerlig uppföljning av det arbete som pågår för att uppnå\r\ndet IT-politiska målet.\r\nAv regeringens målformulering för sektorn elektronisk kommunikation i den\r\nnu behandlade propositionen framgår att staten skall ha ett ansvar på\r\nområden där allmänna intressen inte enbart kan tillgodoses av marknaden.\r\nUtskottet delar denna uppfattning. Utskottet vill i sammanhanget erinra om\r\nsitt uttalande ovan om att riksdag och regering har en central roll för att\r\nuppnå målet. Det krävs att tydliga mål formuleras, konkreta handlingsplaner\r\nupp- ställs och framåtsyftande spelregler antas. Den snabba\r\nförändringstakten nödvändiggör samtidigt ett fortlöpande\r\nuppföljningsarbete.\r\nVidare kan framhållas att Vinnova på regeringens uppdrag nyligen tagit\r\nfram ett utvecklingsprogram för IT- och telekomsektorn. När det gäller mo-\r\ntion T380 (s) om utveckling av tjänsteutbudet på Internet kan bl.a. hänvisas\r\ntill IT-kommissionens insatser. Kommissionen har myntat begreppet bredd-\r\ntjänster som namn på långt utbyggda tjänster till nytta för enskilda, företag\r\noch förvaltningar - själva grunden till ett IT-samhälle för alla.\r\nÄven regeringens program för att utveckla 24-timmarsmyndigheten har\r\nmedfört en kraftfull utveckling och användning av elektroniska tjänster i\r\noffentlig förvaltning. Statliga myndigheter har skapat tjänster på Internet för\r\nbl.a. deklaration av inkomstskatt, ansökan om föräldrapenning samt registre-\r\nring av fordon. Som utskottet ser det har denna utveckling medfört väsentliga\r\nförenklingar och förbättringar för medborgare och företag i deras kontakter\r\nmed myndigheterna.\r\nUtskottet kan konstatera att staten tar ett ansvar för utvecklingen inom\r\nIT- området. Ett ansvar som utskottet förutsätter leder till fortsatta och\r\nfördjupade insatser för att påskynda utvecklingen mot ett\r\ninformationssamhälle för alla. Enligt utskottets mening bör Sveriges\r\nledande position i världen på IT- området tas till vara och befästas.\r\nStaten har ett särskilt ansvar för att IT- utvecklingen kan genomsyra och\r\npåskyndas inom olika samhällsområden och främja landets utveckling.\r\nUtskottet förutsätter mot denna bakgrund att syftet med nu aktuella\r\nmotioner kommer att bli väl tillgodosedda.\r\nNågot särskilt uttalande i enlighet med vad som efterfrågas i motionerna\r\nanser utskottet därför inte föreligga.\r\nMotionerna T352 (v), T380 (s), T458 (c) yrkande 1 och T473 (s) avstyrks\r\nmed det anförda.\r\nFörslag om en nationell IT-samordnare behandlades utförligt av utskottet vid\r\nriksmötet 2001/02 (bet. 2001/02:TU8). Utskottet anförde då bl.a. att i Sverige\r\nansvarar Näringsdepartementet för att samordna och främja IT-politiken.\r\nUtskottet underströk också betydelsen av riksdagens krav på en samordnad\r\noch kontinuerlig uppföljning av det arbete som pågår för att uppnå det IT-\r\npolitiska målet. Det förutsätter en helhetssyn på genomförandet av IT-\r\npolitiken.\r\nUtskottet vill också erinra om den myndighetsorganisation som förordas\r\nför sektorn elektronisk kommunikation i den nu behandlade propositionen.\r\nDet framgår att den förordade sektorsmyndigheten Post- och telestyrelsen\r\n(PTS) får ett övergripande sektorsansvar. Myndigheten skall bl.a. vara sam-\r\nordnande, stödjande och pådrivande i förhållande till övriga berörda parter.\r\nPTS kan också ta egna initiativ för att bl.a. genomdriva statens politik på\r\nområdet.\r\nUtskottet vill i sammanhanget nämna tilläggsdirektivet (2002:72) till ut-\r\nredningen om IT-stomnät till vissa kommuner, den s.k. Stomnätsutredningen.\r\nAv tilläggsdirektiven framgår att det saknas en samlad bild av hur den\r\nstatliga infrastrukturen, bl.a. Banverkets, Affärsverket svenska kraftnäts\r\noch Vägver- kets infrastruktur, har använts och kan användas för\r\nutbyggnaden av nät för elektronisk kommunikation. Utredningen skall därför\r\nbeskriva omfattningen och karaktären av den infrastruktur som staten\r\nförfogar över och som eventu- ellt kan användas för att underlätta\r\nutbyggnad av nät med hög överföringska- pacitet. Utredaren skall vidare\r\nföreslå en avvägd policy för upplåtande av utrymme för allmän\r\nIT-infrastruktur i den infrastruktur som staten förfogar över i syfte att\r\nskapa tydliga spelregler och riktlinjer för såväl infrastruktur- förvaltare\r\nsom IT-intressen.\r\nSom utskottet framhållit tidigare har staten ett särskilt ansvar för IT-\r\nutvecklingen. Utskottet kan därmed också dela den grundläggande synen som\r\nkommer till uttryck i motion T463 (kd) om behovet av en nationell samsyn.\r\nEnligt utskottets mening bör en framtidsanpassad IT-syn få ett brett genom-\r\nslag i den fortsatta samhällsutvecklingen. Under ett introduktionsskede och\r\nför att genomdriva ett snabbt förändringsarbete kan också särskilda organisa-\r\ntionsformer övervägas på olika nivåer i samhället. Utskottet förutsätter att\r\ndenna fråga uppmärksammas inom ramen för det fortsatta utvecklingsarbetet.\r\nMot bakgrund av vad utskottet anfört bör det behov av samordning som\r\nefterfrågas i motionen bli väl tillgodosett. Motion T463 (kd) yrkande 7 av-\r\nstyrks därmed.\r\nFrågan om programvaruhantering behandlades också av utskottet vid riks-\r\nmötet 2001/02 (bet. 2001/02:TU8). Utskottet ansåg då bl.a. att det är\r\nviktigt att Sverige som ett av världens ledande IT-länder lägger stor vikt\r\nvid att följa upp lagstiftningen om immaterialrättigheter och motverkar\r\nolovligt utnyttjan- de av datorprogram. Utskottet förutsatte att staten som\r\nen viktig datoranvän- dare är ett föredöme när det gäller kontroll och\r\nansvarsfull hantering av licen- sierade programvaror. Samtidigt är det\r\nangeläget att regelverket förenklas.\r\nI frågan om fri programvara ansåg utskottet i samma betänkande att det\r\ninte bör ankomma på riksdagen att behandla frågor kring utveckling och\r\nanvändning av olika typer av programvaror. Det får förusättas att de myndig-\r\nheter som har ansvar för IT-användningen följer utvecklingen på området och\r\ntar de initiativ som kan anses påkallade (bet. 2001/02:TU8).\r\nUtskottet har inte haft skäl att ändra sina tidigare gjorda ställningstagan-\r\nden. Mot bakgrund av det ovan anförda avstyrks motionerna T463 (kd) yr-\r\nkande 9 och T493 (mp).\r\nRegeringen gav Vägverket i uppdrag redan år 1995 att ta fram en strategi\r\nför införande av transportinformatik. Uppdraget, som redovisats till\r\nregeringen, presenteras i rapporten Nationellt program för väginformatik i\r\nSverige 1999- 2007 (NOVIS). Utskottet vill vidare lyfta fram det arbete som\r\norganisationen ITS Sweden gör bl.a. för att utveckla intelligenta\r\ntransportsystem såväl natio- nellt som internationellt. Ett antal viktiga\r\naktörer som representerar forskning, näringsliv och utbildningsväsende står\r\nbakom ITS Sweden. Det är bl.a. Väg- verket, Banverket, TFK - Institutet för\r\ntransportforskning, VTI - Statens väg- och transportinstitut, Högskolan\r\nDalarna, SSAB Tunnplåt och Stora Enso. Vidare kan hänvisas till de insatser\r\nsom Vinnova gör inom området för trans- portinformatik.\r\nUtskottet delar motionärernas synpunkt om betydelsen av en långsiktig\r\nstrategi för införande av transportinformatik i det svenska transportsystemet.\r\nUtskottet kan nu konstatera att regeringen uppmärksammat denna fråga och\r\nutgår ifrån att frågan bereds vidare inom Regeringskansliet. Något särskilt\r\nuttalande utöver vad utskottet nu anfört anses inte vara påkallat. Motion T462\r\n(kd) yrkande 17 avstyrks mot den bakgrunden.\r\nNär det gäller frågor om elektroniska signaturer har Näringsdepartementet i\r\nregleringsbrev för år 2003 gett Post- och telestyrelsen (PTS) i uppdrag att\r\nanalysera användningen av elektronisk identifiering med angränsande områ-\r\nden, som t.ex. autentisering (kontroll av uppgiven identitet) och oavvislighet.\r\nRapporten kommer att beskriva marknaden och dess aktörer samt använd-\r\nningens utbredning bland företag och konsumenter. Syftet med uppdraget är\r\natt göra regeringen uppmärksam på om det finns hinder mot en ökad använd-\r\nning av elektronisk identifiering samt förslag till åtgärder för att undanröja\r\ndessa. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast i samband med årsre-\r\ndovisningen för 2003. En delrapport skall redovisas senast den 1 oktober\r\n2003.\r\nSom utskottet ser det ligger uppdraget till PTS väl i linje med vad som ef-\r\nterfrågas i motionen. Något ytterligare initiativ i frågan bedöms inte\r\nföreligga. Motion T463 (kd) yrkande 6 avstyrks därmed.\r\nNär det gäller frågor om forskning inom IT-näringen framgår det av budget-\r\npropositionen för år 2003 (prop. 2002/03:1 utg.omr. 22) att regeringen\r\nunder år 2001 fattade beslut om att under en treårsperiod betala ut totalt\r\n20 miljoner kronor till Vinnova för att finansiera uppbyggnaden av ett\r\nkompetenscentrum för Internetteknik. Svenska centret för Internetteknik\r\n(SCINT) har inrättats vid Kungl. Tekniska högskolans (KTH) institution för\r\nmikroelektronik och informationsteknik i Kista. Ett viktigt mål för centret\r\när att bli en nationell resurs för forskning och utbildning inom\r\nInternetområdet.\r\nVidare kan nämnas att år 2002 satsade Vinnova ca 180 miljoner kronor på\r\nIT och kommunikationsteknik samt 53,5 miljoner kronor på IT-användning\r\nav totalt ca 900 miljoner kronor, dvs. drygt 25 % av forskningsanslaget. Vin-\r\nnova har också under år 2003 fått 30 miljoner kronor för att starta ett s.k.\r\ninkubatorprogram. Inkubatorer är miljöer i anslutning till högskolor där nya\r\nhögteknologiska företag kan få olika former av stöd för sin verksamhet i\r\ntidiga skeden.\r\nUtskottet delar motionärernas uppfattning om betydelsen av forskningsre-\r\nsurser inom IT-näringen. Utskottet kan konstatera att betydande initiativ\r\ntagits i syfte att främja utvecklingen på forskningsområdet. Utskottet\r\nanser det därför inte vara påkallat att nu efterlysa ytterligare resurser i\r\nenlighet med vad som efterfrågas i motionen. Motion T458 (c) yrkandena 2\r\noch 3 avstyrks med det anförda.\r\n
\r\nReservationer\r\nUtskottets förslag till riksdagsbslut och ställningstaganden har föranlett föl-\r\njande reservationer. I rubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till\r\nriksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.\r\n1. Skyldigheter att förhandla om samtrafik m.m., punkt 4 (m, c)\r\nav Elizabeth Nyström (m), Per Westerberg (m), Sven Bergström (c) och\r\nJan-Evert Rådhström (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 4 borde ha följande ly-\r\ndelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs\r\ni reservation 1. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:\r\nT10 yrkande 1 och 2002/03:T11 yrkande 2.\r\nStällningstagande\r\nEnligt Moderata samlingspartiet och Centerpartiet var en av de viktigaste\r\nkomponenterna i avregleringsbeslutet år 1993 kravet på samtrafik. Den inle-\r\ndande avregleringen skedde genom en lagstiftning som framtvingade konkur-\r\nrens genom en form av monopolreglering bl.a. via telelagens krav på samtra-\r\nfikskyldighet. Avgifterna för samtrafik skulle vara kostnadsbaserade.\r\nVi vill framhålla att genom samtrafikkravet möjliggörs trafik mellan olika\r\noperatörers nät. Samtrafikkravet är själva nyckeln till att få in fler\r\noperatörer och möjliggöra verklig konkurrens.\r\nVi har upprepade gånger påtalat problemet med att accessnätet ägs och\r\ndrivs av operatörer som också levererar tjänster och som har intresse av att\r\nförhindra att andra operatörer får tillgång till accessnätet. De föreslagna lag\r\nreglerna är enligt vår mening inte tillräckliga för att säkra samtrafiken och\r\ndärmed konkurrensen på telemarknaden. Vi hyser därför starka betänkligheter\r\ninför regeringens förslag att ersätta samtrafikskyldigheten med en skyldighet\r\natt förhandla om samtrafik. Lagen om elektronisk kommunikation bör därför\r\näven framgent innehålla skyldigheter för operatörer med en dominerande\r\nställning att tillhandahålla samtrafik mot ersättning enligt samma villkor som\r\ni dag anges i telelagen. Samtrafikkravet är grundbulten i att åstadkomma\r\nkonkurrens och mångfald till konsumentens nytta. Detta krav bör, som fram-\r\ngått, därför bibehållas i lagstiftningen.\r\nDetta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed till-\r\nstyrks delvis motionerna 2002/03:T10 (m) yrkande 1 och 2002/03:T11 (c)\r\nyrkande 2.\r\n2. Konkurrensförhållandena på marknaden för fast telefoni,\r\npunkt 5 (m, kd)\r\nav Elizabeth Nyström (m), Johnny Gylling (kd), Per Westerberg (m) och\r\nJan-Evert Rådhström (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 5 borde ha följande ly-\r\ndelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs\r\ni reservation 2. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:\r\nT10 yrkande 3, 2002/03:T12 yrkande 2 och 2002/03:T463 yrkande 3 och\r\navslår motion 2002/03:T516.\r\nStällningstagande\r\nVi kan konstatera att en avreglerad telefonimarknad har betytt oerhört mycket\r\nför Sveriges utveckling de senaste tio åren. Frågan om en avreglering av\r\ndenna marknad har sedan länge drivits av Moderata samlingspartiet och Krist-\r\ndemokraterna. Såväl näringslivet som konsumenterna och Telia Sonera har\r\ntjänat på bolagisering, konkurrensutsättning och etablering av flera mobiltele-\r\nfonioperatörer i Sverige.\r\nMånga teleoperatörer har gett sig in på marknaden och konkurrerar med Telia\r\nSonera om telekunder. Tyvärr är konkurrensen bristfällig gällande fast-\r\nnätstelefonin. Sedan januari 2001 gäller EU-förordningen om lika tillträde\r\ntill accessnätet, men i och med höga avgifter för operatörer som vill ha\r\ntillträde till nätet finns risken att konkurrensen inte fungerar på ett\r\ntillfredsställande sätt. Post- och telestyrelsen (PTS) har till uppgift att\r\nbevaka denna typ av frågor.\r\nRegeringen framhåller i propositionen om elektronisk kommunikation att\r\ndet metallbaserade accessnätet i det fasta kretskopplade telefonnätet fortfa-\r\nrande är ett av de minst konkurrensutsatta segmenten på den liberaliserade\r\ntelemarknaden. Vi tar fasta på detta och upprepar tidigare kritik eftersom det\r\nfortfarande finns klagomål från övriga operatörer om att det är både dyrt och\r\nsvårt att få tillgång till accessnätet. Regeringen måste uppmärksamma detta\r\noch ge PTS de verktyg som behövs för att ingripa, så att konkurrensen funge-\r\nrar på marknaden.\r\nDetta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed till-\r\nstyrks delvis motionerna 2002/03:T10 (m) yrkande 3, 2002/03:T12 (kd) yr-\r\nkande 2 och 2002/03:T463 (kd) yrkande 3, medan motion 2002/03:T516 (s)\r\navstyrks.\r\n3. Integritetsskydd m.m., punkt 7 (c)\r\nav Sven Bergström (c).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 7 borde ha följande\r\nlydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs\r\ni reservation 3. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:T11 yrkande\r\n3.\r\nStällningstagande\r\nCookies används i dag av många webbplatser för att förbättra användargräns-\r\nsnittet, t.ex. genom att göra det möjligt att göra personliga inställningar för\r\nhemsidors utseende, lagra bokmärken mellan sessioner eller helt enkelt för att\r\nkunna visa förändringar sedan senaste besöket på hemsidan. Var och en som\r\nprövat möjligheten att bli varnad för cookies inser snabbt att användarupple-\r\nvelsen försämras kraftigt och att mycket tid går åt till att godkänna självklar\r\nheter.\r\nCenterpartiet instämmer därför med de remissinstanser som menar att det\r\nbör vara tillräckligt för en webbplats att fråga om användning av cookies vid\r\nen första användning och att ett godkännande bör gälla även för framtida\r\nsessioner. De farhågor regeringen har för fleranvändarsystem löser ofta sig\r\nsjälva, genom att olika användare har olika konton på den dator man använ-\r\nder, och därmed separata cookiefiler.\r\nEnligt Centerpartiets uppfattning kvarstår frågan om offentlighetsprinci-\r\npens tillämpning på cookiefiler. I dag är det fortfarande ett oklart\r\nrättsläge - samtidigt som man kan tvingas lämna ut filerna som avslöjar\r\nbesökta webbplatser är det tillåtet att stänga av regleringen genom att\r\nblockera cookies i webbläsaren eller regelbundet radera cookiefiler. Det är\r\nsvårt att hävda att cookies är upprättade handlingar som omfattas av\r\noffentlighets- principen. Enligt vår uppfattning har även offentligt\r\nanställda rätt till ett visst mått av integritet, varför cookies\r\nuttryckligen bör undantas.\r\nDetta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed till-\r\nstyrks motion 2002/03:T11 (c) yrkande 3.\r\n4. Tillsyn m.m., punkt 8 (mp)\r\nav Claes Roxbergh (mp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 8 borde ha följande\r\nlydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs\r\ni reservation 4. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:T14 yrkande\r\n1.\r\nStällningstagande\r\nMiljöpartiet vill framhålla att av 7 kap. 4 § i den föreslagna lagen om\r\nelektro- nisk kommunikation framgår att om tillsynsmyndigheten finner skäl\r\natt misstänka att t.ex. licensinnehavaren inte efterlever licensvillkoren\r\nskall myndigheten underrätta bolaget om detta samt att tillsynsmyndigheten\r\nkan komma att vidta åtgärder om inte rättelse sker inom skälig tid. Vid\r\ntolkningen av ett begrepp som skälig tid kan förarbeten till propositionen\r\nge vägledning. I detta fall finns inget i propositionen som föreskriver att\r\nPost- och telestyrel- sen (PTS) skall ha en sådan omständlig procedur och i\r\npraktiken ge ett så långt uppskov som PTS aviserat. Där står att \"den tid\r\nsom anges för rättelse skall inte understiga en månad\". PTS har aviserat en\r\nrättelsetid på ca ett och ett halvt år.\r\nDet är därför enligt Miljöpartiet befogat för riksdagen att i sina\r\nuttalanden ge vägledning till exempelvis PTS och andra som kan beröras av\r\nlagen om hur den skall tolkas. Riksdagen bör klargöra att skälig tid bör\r\nsyfta på t.ex. det som licensgivaren eller allmänheten rimligen kunnat\r\nförvänta sig vid tillfället för tillståndsgivningen, inte vad som bolagen\r\nanser möjligt för dem att uppnå efter orealistiska utfästelser eller\r\nmisskötta relationer med bl.a. kommuner. Om det har tillkommit nya krav\r\nfrån licensgivaren eller andra omständigheter som licenstagaren inte kunnat\r\neller bort kunna förutse, bör skälig tid avse den tid som är rimlig med\r\nhänsyn till dessa förändringar.\r\nEnligt Miljöpartiet kan det vara befogat med preciseringar av villkoren så\r\natt miljökrav införs genom en tilläggsförhandling. En sådan förhandling kan\r\nmedföra att en längre anpassningstid är skälig också enligt en rimlig tolkning\r\nav begreppet. En sådan precisering kan vara lämplig i samband med att PTS\r\nfår ett uttalat sektorsansvar på miljöområdet.\r\nDetta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed till-\r\nstyrks motion 2002/03:T14 (mp) yrkande 1.\r\n5. Myndighetsorganisationen m.m., punkt 9 (m, fp, kd, c)\r\nav Elizabeth Nyström (m), Erling Bager (fp), Johnny Gylling (kd), Per\r\nWesterberg (m), Sven Bergström (c), Jan-Evert Rådhström (m) och\r\nChrister Winbäck (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha följande ly-\r\ndelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs\r\ni reservation 5. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:\r\nT10 yrkande 2, 2002/03:T11 yrkande 4, 2002/03:T12 yrkande 1 och\r\n2002/03:T13 yrkande 8 samt avslår motion 2002/03:T14 yrkande 4.\r\nStällningstagande\r\nEn inledande avreglering av telemarknaden genomfördes år 1993 genom en\r\nlagstiftning som framtvingade konkurrens genom en form av monopolre-\r\nglering. Under de tio år som gått sedan avregleringen har mycket hänt, och\r\nkonkurrenssituationen har förbättrats. Det finns dock problem kvar att lösa\r\ninnan det är möjligt att tala om telemarknaden som en marknad med fullstän-\r\ndig och välfungerande konkurrens. Om telemarknaden varit att betrakta som\r\nen mogen marknad hade det naturliga varit att det konkurrensrättsliga regel-\r\nverket tillämpats fullt ut.\r\nTelelagens syfte när den infördes var att skapa konkurrens inom ett mono-\r\npoliserat område. Telelagen skiljer sig därför från konkurrensrätten i\r\növrigt på ett par viktiga punkter. Enligt konkurrensrätten är ett\r\ningripande möjligt först efter det att en konkurrensöverträdelse kan\r\nmisstänkas ha skett. Telelagen å andra sidan ger PTS möjlighet att sätta\r\nupp regler innan något inträffat.\r\nVi är medvetna om att regeringen anser att när konkurrensen utvecklas skall\r\nsärlagstiftningen ge vika för den generella konkurrenslagstiftningen och\r\natt myndighetsorganisationen avser att bli föremål för avstämning två år\r\nefter att lagen trätt i kraft. Vi menar att det är viktigt att så sker men\r\natt det ändå inte är en tillräcklig markering för att få klarhet i\r\nfärdriktningens slutmål för det fortsatta reformarbetet. Det finns därför\r\nskäl att verka för att den normala konkurrensrättsliga ordningen kommer att\r\ngälla även inom området för elek- tronisk kommunikation. Övergången till\r\ndenna ordning bör ske så snart som behov inte längre finns av en särskild\r\nreglering för en väl fungerande konkur- rens till nytta för konsumenterna.\r\nDen ordning som nu råder med normerande, verkställande och dömande\r\nfunktioner samlade inom en myndighet ser vi som en övergångslösning till\r\ndess frågan om en långsiktig ändamålsenlig och effektiv myndighetsorgani-\r\nsation prövas mer grundligt. Den konkurrensvårdande myndigheten bör då\r\ntilldelas ansvar för bl.a. marknadsanalyser och beslut om skyldigheter för\r\nföretag med betydande inflytande på en marknad.\r\nI samband med att myndighetsfrågan prövas bör även organisationstillhö-\r\nrighet för Radio- och TV-verket förusättningslöst prövas.\r\nDetta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed till-\r\nstyrks delvis motionerna 2002/03:T10 yrkande 2 (m), 2002/03:T11 (c) yrkan-\r\nde 4, 2002/03:T12 (kd) yrkande 1 och 2002/03:T13 (fp) yrkande 8, medan\r\nmotion 2002/03:T14 (mp) yrkande 4 avstyrks.\r\n6. Myndighetsorganisationen m.m., punkt 9 (mp)\r\n7.\r\nav Claes Roxbergh (mp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 9 borde ha följande\r\nlydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs\r\ni reservation 6. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:T14 yrkande 4\r\noch avslår motionerna 2002/03:T10 yrkande 2, 2002/03:T11 yrkande 4,\r\n2002/03:T12 yrkande 1 samt 2002/03:T13 yrkande 8.\r\nStällningstagande\r\nMiljöpartiet anser att möjligheten för ett bolag att finansiera tredje\r\ngeneratio- nens mobiltelefoni (3 G) med vinster eller överpriser på annan\r\ntelefoni är ett uttryck för ineffektiv konkurrens. Det innebär en oskälig\r\nkonkurrensfördel gentemot bolag som inte har denna möjlighet till\r\nkorssubventionering. Det drabbar också de konsumenter som får betala de\r\növerpriser som finansierar andra kunders telefoni. Det fåtal aktörer som\r\nkommer att operera på markna- den skapar en risk för denna\r\nkonkurrensineffektivitet.\r\nMiljöpartiet anser att i bedömningen, vid myndigheternas marknadsöver-\r\nvakning om effektiv konkurrens råder, skall ingå att operatörerna inte finansi-\r\nerar 3 G genom vinster/överpriser inom övrig telefoni och att bland de skyl-\r\ndigheter som myndigheter kan införa därmed ingår ett förbud mot denna\r\nfinansiering.\r\nDetta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed till-\r\nstyrks motion 2002/03:T14 (mp) yrkande 4 medan övriga nu behandlade\r\nmotionsförslag avstyrks.\r\n8. Sektorsansvaret på miljöområdet, punkt 10 (mp)\r\n9.\r\nav Claes Roxbergh (mp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 10 borde ha följande\r\nlydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs\r\ni reservation 7. Därmed bifaller riksdagen motion 2002/03:T14 yrkande-\r\nna 2 och 3.\r\nStällningstagande\r\nEnligt regeringens proposition skall det ingå i Post- och telestyrelsens (PTS)\r\nansvar på miljöområdet att initiera samarbete och samråd kring miljö- och\r\nhälsoaspekter. Miljöpartiet anser att PTS bör överväga att initiera ett sådant\r\nsamarbete och samråd kring en anpassning av gränsvärden enligt försiktig-\r\nhetsprincipen i nivå med vad som gjorts på annat håll inom EU. PTS bör, i\r\nsamband med överläggningarna med operatörerna om uppskov och tilläggs-\r\nvillkor, förtydliga krav på att bolagen vid val av lokalisering och teknik bör\r\nminimera människors exponering för elektromagnetiska fält. Miljöpartiet\r\nanser också att PTS bör initiera ett samarbete och samråd i syfte att skynd-\r\nsamt klargöra att bl.a. de elektromagnetiska fälten vid basstationer är sådana\r\natt dessa sändare bör vara tillståndspliktiga enligt miljöbalken. Uppgift om\r\nskyddsavstånd kan behöva utvecklas. En inventering, sammanställning och\r\nutvärdering av internationell forskning kring mobiltelefonins hälsoeffekter\r\nbör genomföras.\r\nVidare bör en samlad miljökonsekvensbedömning av hela 3 G-program-\r\nmet övervägas - något som borde ha gjorts från början. Det är rimligt att\r\nmedge bolagen uppskov med utbyggnaden tills dessa frågor har klarlagts.\r\nMiljöpartiet vill framhålla att så länge uppsättning av bassändare inte är\r\ntillstånds- och registreringspliktig kan det vara svårt för kommuner att\r\nskaffa sig en helhetsbild över var dessa finns i kommunen. För att kommunen\r\nskall kunna ha en översikt över den samlade strålningsmiljön lokalt måste\r\nden kunna få tillgång till uppgifter om alla utplacerade basstationer.\r\nSådana upp- gifter skall kunna erhållas genom att en tillstånds- och\r\nregistreringsplikt införs i hela landet eller av operatörerna,\r\nlänsstyrelser och/eller PTS. Motionärerna vill även göra regeringen\r\nuppmärksam på att underlagen ser väldigt olika ut i olika kommuner och att\r\nlänsstyrelsens ansvar för samordning bör betonas.\r\nDetta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed till-\r\nstyrks motion 2002/03:T14 (mp) yrkandena 2 och 3.\r\n8. IT-infrastruktur m.m., punkt 13 (m, fp, kd)\r\nav Elizabeth Nyström (m), Erling Bager (fp), Johnny Gylling (kd), Per\r\nWesterberg (m), Jan-Evert Rådhström (m) och Christer Winbäck (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde ha följande\r\nlydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs\r\ni reservation 8. Därmed bifaller riksdagen delvis motionerna 2002/03:\r\nT463 yrkande 8, 2002/03:N267 yrkandena 6 och 7 i denna del och\r\n2002/03:N304 yrkande 8 och avslår motionerna 2002/03:T303 yrkande 1,\r\n2002/03:T425, 2002/03:T442 yrkandena 1 och 2, 2002/03:T447 yrkan-\r\ndena 1-5, 2002/03:T452, 2002/03:T458 yrkandena 7 och 8,\r\n2002/03:T466 yrkandena 48-51, 2002/03:T496 yrkande 9 samt 2002/03:\r\nT525.\r\nStällningstagande\r\nModerata samlingspartiet, Folkpartiet och Kristdemokraterna anser att IT-\r\nkommunikationer är framtiden för Sverige och dess landsbygd. Goda IT-\r\nkommunikationer kan vara ett bra verktyg för att skaffa fler\r\narbetstillfällen på landsbygden. Vi anser därför att det är av största vikt\r\natt det finns ett väl utbyggt och kraftfullt IT-nät i alla delar av landet.\r\nVi anser att det i första hand är näringslivet som skall engagera sig i ut-\r\nbyggnaden av IT-nät. Stat och kommun bör endast gå in på denna marknad\r\nför att garantera att utbyggnaden når ut till samma kostnad och i rätt tid till\r\ninvånare på landsbygden och i glesbygden som behöver den för att kunna\r\netablera verksamhet.\r\nSignaler har nu kommit fram om att flera bredbandsbyggare har stora pro-\r\nblem att få tillgång till statens nät och mark. Olika besked ges inom samma\r\nmyndighet ibland. Det saknas strukturer och regler för upplåtelser av nät,\r\nmark eller tomrör. Enligt vår mening kunde marknaden ha kommit i gång med\r\ndetta tidigare om företagen fått klara signaler om vilken konkurrenspoli-\r\ntik som gällt i Sverige och vilken roll staten skulle spela. Nu har staten\r\ntagit på sig ett onödigt stort ansvar för utbyggnaden som gör att marknaden\r\ntill viss del avstår från investeringar. Regeringen bör uppmärksamma detta\r\noch åtgär- da problemen.\r\nVi vill också framhålla att det har visat sig att mobiltelefontäckningen är\r\notillräcklig på många håll i Sverige, kanske framför allt i Norrlands inland.\r\nFrån säkerhetssynpunkt är det mycket allvarligt att mobiltelefonerna inte\r\nfungerar tillfredsställande i olika delar av landet.\r\nDetta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Därmed till-\r\nstyrks delvis motionerna 2002/03:T463 (kd) yrkande 8, 2002/03:N267 (fp)\r\nyrkandena 6 och 7 i denna del och 2002/03:N304 (m) yrkande 8 medan övri-\r\nga nu behandlade motionsförslag avstyrks.\r\n9. IT-infrastruktur m.m., punkt 13 (c)\r\nav Sven Bergström (c).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 13 borde ha följande\r\nlydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som framförs\r\ni reservation 9. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:T442 yr-\r\nkandena 1 och 2, 2002/03:T447 yrkandena 1-5, 2002/03:T458 yrkandena\r\n7 och 8, 2002/03:T466 yrkandena 48-50 och avslår motionerna\r\n2002/03:T303 yrkande 1, 2002/03:T425, 2002/03:T452, 2002/03:T463\r\nyrkande 8, 2002/03:T466 yrkande 51, 2002/03:T496 yrkande 9, 2002/03:\r\nT525, 2002/03:N267 yrkandena 6 och 7 i denna del samt 2002/03:N304\r\nyrkande 8.\r\nStällningstagande\r\nCenterpartiet anser att utbyggnaden av riks- och kommuntäckande bred-\r\nbandsnät är av avgörande betydelse för Sverige som industri-, tjänste- och\r\nutbildningsnation, men också för den enskilda människans utveckling och\r\nmöjligheter. Regeringens avsaknad av en medveten och långsiktig\r\nIT-politik har lett till att en samlad och optimerad satsning för att på\r\nett effektivt sätt täcka hela landet uteblivit. I stället har en rad olika\r\naktörer agerat på egen hand med påföljd att IT-infrastrukturen i dag bär\r\ntydliga drag av suboptime- ring.\r\nStatens otillräckliga satsning på bredbandsutbyggnad och ovilja att lägga\r\nfast en otvetydig definition på bredband, gör att Sverige riskerar att\r\nförlora sin ledande roll i det globala IT-samhället. Därför bör en\r\nnationell standard med hög överföringskapacitet utarbetas.\r\nCenterpartiet har bl.a. som mål på IT-området att skapa en digital alle-\r\nmansrätt. Genom att nyttja den nya tekniken vill vi ge möjlighet för männi-\r\nskor att växa och skapa nätverk som inte begränsas av social tillhörighet eller\r\ngeografiskt hemvist. Sverige behöver en aktiv IT-politik inriktad på att ge\r\nmänniskor och företag nya möjligheter till livskvalitet, livskraft och självbe-\r\nstämmande.\r\nFlera tunga aktörer har uttryckt likartade åsikter som Centerpartiet i fråga\r\nom IT-infrastrukturen. Senast har nu Vinnova påtalat behovet av ett samlat,\r\nstatligt dominerat IT-infrastrukturbolag. Från den av regeringen nu nedlagda\r\nIT-kommissionen har också synpunkter av detta slag framförts etc.\r\nRegeringen måste enligt vår mening nu skyndsamt utreda förutsättningarna\r\nför ett samlat ansvar för ett heltäckande optiskt fibernät och därefter åter-\r\nkomma med förslag till nödvändiga beslut för att fullfölja utbyggnaden.\r\nNär det gäller frågan om tillgång till mobil telefoni och datakommunika-\r\ntion är det ingen tvekan om att den också spelar en avgörande roll för företags\r\noch enskildas möjligheter att arbeta och utvecklas. Mobila lösningar är ett\r\nnödvändigt komplement till en framtidssäker fast infrastruktur. I samband\r\nmed utbyggnad av ny telefoni investeras stora belopp i infrastruktur i form av\r\nbl.a. nya master. För att minimera negativ natur- och miljöpåverkan är det\r\nangeläget att de olika teleoperatörerna samtrafikerar master i så stor utsträck\r\nning som möjligt.\r\nCenterpartiet har upprepade gånger framhållit betydelsen av regionala IT-\r\nsatsningar för att stimulera och utveckla IT-användningen. Det kan t.ex.\r\nvara satsningar på olika pilotprojekt för att bl.a. utveckla frågor rörande\r\nfiberoptis- ka och andra bredbandiga accessnät mot hushåll, företag och\r\noffentlig verk- samhet. Vi anser att satsningar på olika pilotprojekt i\r\navgränsade testområden med fördel kan prövas i\r\nGävleborg-Hudiksvallsområdet, Blekinge och på Gotland.\r\nVad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till\r\nkänna. Därmed tillstyrks motionerna 2002/03:T442 (c) yrkandena 1 och 2,\r\n2002/03:T447 (c) yrkandena 1-5, 2002/03:T458 (c) yrkandena 7 och 8 samt\r\n2002/03:T466 (c) yrkandena 48-50 medan övriga nu behandlade motionsför-\r\nslag avstyrks.\r\n\r\nSärskilda yttranden\r\nUtskottets beredning av ärendet har föranlett följande särskilda yttranden. I\r\nrubriken anges vilken punkt i utskottets förslag till riksdagsbeslut som be-\r\nhandlas i avsnittet.\r\n1. Inbjudningsförfarande, punkt 2 (m, fp)\r\nav Elizabeth Nyström (m), Erling Bager (fp), Per Westerberg (m), Jan-\r\nEvert Rådhström (m) och Christer Winbäck (fp).\r\nFolkpartiet och Moderata samlingspartiet anser att det är av stort värde att\r\nregeringen numera i en valsituation föredrar modellen auktioner (marknads-\r\nnära bedömningar) framför modellen med s.k. skönhetstävlingar (politiska\r\nbedömningar). Detta är en fråga där valet står mellan två ytterligheter där\r\nvid tillämpning ofta ingen ensam är fullkomlig.\r\nVi har länge drivit uppfattningen att fördelning av begränsade resurser om\r\nfrekvensutrymme med fördel bäst sker genom ett auktionssystem. Därmed\r\nmöjliggörs en smidig och marknadsmässigt effektiv fördelning samtidigt som\r\nsektorns utvecklingsförutsättningar på bästa sätt kan tas till vara. Det är\r\nockså en ordning som numera tillämpas i flertalet länder. Enligt vår\r\nuppfattning bör auktionsförfarande vara urvalsinstrumentet vid framtida\r\nfördelningar av be- gränsade resurser som frekvensutrymme.\r\n2. Krav på radioanvändning, punkt 3 (fp)\r\nav Erling Bager (fp) och Christer Winbäck (fp).\r\nI lagförslaget om radioanvändning anför regeringen att tillstånd som avser\r\ndigital utsändning av radioprogram till allmänheten skall kunna förenas med\r\nrätt att använda radiosändaren för annan användning, motsvarande högst\r\n20 % av den digitala kapaciteten i frekvensområdet. En sådan regel gör att\r\nt.ex. uppkoppling mot Internet med tillhandahållande av interaktiva tjänster\r\nför digital radio och digital TV blir regelmässigt möjlig som komplement till\r\ndigitala radio- och TV-sändningar. Med en sådan regel kan t.ex. innehålls-\r\ntjänster eller konsumentupplysning tänkas bli aktuella.\r\nFolkpartiet anser dock att det kan vara tveksamt om inte ett sådant förslag\r\nmenligt skulle kunna påverka konkurrensen på berörda tjänstemarknader.\r\nDessutom är andelen 20 % inte motiverad, utan förefaller vara en uppskatt-\r\nning. Denna fråga är viktig om man vill värna om balans och konkurrens\r\nrörande informationstjänster, vilket framförs i andra sammanhang i proposi-\r\ntionen. Detta förslag bör därför ytterligare analyseras, och verkliga prov bör\r\nutföras och utvärderas, innan det införs rättsligt.\r\n\r\nBilaga 1\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\n
\r\nPropositionen\r\nRegeringen (Näringsdepartementet) föreslår i proposition 2002/03:110 Lag\r\nom elektronisk kommunikation, m.m. att riksdagen dels antar regeringens\r\nförslag till\r\n1. lag om elektronisk kommunikation,\r\n2. lag om införande av lagen (2003:000) om elektronisk kommunikation,\r\n3. lag om ändring i rättegångsbalken,\r\n4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),\r\n5. lag om ändring i lagen (1998:31) om standarder för sändning av TV-\r\nsignaler,\r\n6. lag om ändring i radio- och TV-lagen (1996:844),\r\n7. lag om ändring i lagen (2000:121) om radio- och teleterminalutrustning,\r\ndels godkänner vad regeringen föreslår om\r\n8. mål för sektorn elektronisk kommunikation och att målet för telepolitiken\r\nupphör att gälla (avsnitt 7.4),\r\n9. ändring av konventionen om inrättandet av ett europeiskt radiokommuni-\r\nkationskontor (ERO) till att avse inrättandet av ett europeiskt kommunika-\r\ntionskontor (ECO) (avsnitt 27).
\r\nFöljdmotioner\r\n2002/03:T10 av Elizabeth Nyström m.fl. (m):\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att kravet på samtrafik skall bibehållas i lagstiftningen.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att området för elektronisk kommunikation, som andra mogna\r\nmarknader, på sikt bör regleras av ordinarie konkurrensrättsliga regler.\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om behovet av en snar lösning på frågan om dubbla fakturor för\r\nkunder till Telias konkurrenter inom den fasta telefonin.\r\n2002/03:T11 av Sven Bergström m.fl. (c):\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen återkommande bör redovisa utvecklingen inom\r\ntelekombranschen, särskilt vad avser lagstiftningens påverkan på den regi-\r\nonala utvecklingen av telekomtjänster, konkurrensen inom sektorn och in-\r\nvesteringsviljan.\r\n2. Riksdagen begär hos regeringen förslag till ändring av lagen om elektro-\r\nnisk kommunikation syftande till att införa en skyldighet för dominerande\r\naktörer att tillhandahålla samtrafik i enlighet med vad i motionen anförs.\r\n3. Riksdagen begär hos regeringen förslag till ändring av lagen om elektro-\r\nnisk kommunikation så att godkännande av cookies gäller för framtida ses-\r\nsioner och att cookies inte betraktas som upprättad handling i enlighet med\r\nvad i motionen anförs.\r\n4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en utredning om sammanslagning av PTS och Radio- och TV-\r\nverket till en konvergensmyndighet med ansvar för alla tillsynsfrågor inom\r\ntelekomsektorn, samtidigt som konkurrensfrågor lyfts till Konkurrensver-\r\nket.\r\n2002/03:T12 av Johnny Gylling m.fl. (kd):\r\n1. Riksdagen begär att regeringen skyndsamt ger utredningen om elektronisk\r\nkommunikation (N2001:07) tilläggsdirektiv att utreda en långsiktig myn-\r\ndighetsorganisation för bevakningen av konkurrensrelaterade frågor inom\r\nmarknaden för elektronisk kommunikation.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att Post- och telestyrelsen bör ges i uppdrag att ägna särskild\r\nuppmärksamhet åt att förbättra konkurrensförhållandena inom området fast\r\ntelefoni.\r\n2002/03:T13 av Erling Bager m.fl. (fp):\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om lokalisering av det europeiska kommunikationskontoret (ECO).\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om ökad mätbarhet i målformuleringen.\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om organisation av auktioner för kommunikationssystem.\r\n4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om vidgad analys av användning av delar av radiosändning för di-\r\ngitala tjänster.\r\n5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om villkor för utbudet av samhällsomfattande tjänster.\r\n6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om tillgänglighållande av samhällstjänster via smalband.\r\n7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om ökad uppmärksamhet på funktionshindrades behov.\r\n8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om att ge Konkurrensverket i uppgift att kontrollera tillämpning och\r\nbedömning av tvister inom den nya lagens område.\r\n2002/03:T14 av Mikaela Valtersson m.fl. (mp):\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om tolkning av begreppet \"skälig tid\" i 7 kap. 4 § lagen om elektro-\r\nnisk kommunikation.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om PTS sektorsansvar.\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om tillgång till uppgift om bassändare.\r\n4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om marknadsanalys och effektiv konkurrens.\r\nMotioner från allmänna motionstiden\r\n2002/03:T303 av Lennart Gustavsson m.fl. (v):\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om bredband i gles- och landsbygd.\r\n2002/03:T352 av Lennart Beijer (v):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom ett statligt initiativ inom IT- och telekomsektorn.\r\n2002/03:T380 av Inger Lundberg m.fl. (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom samhällets medverkan till nya tjänster på Internet.\r\n2002/03:T425 av Siv Holma och Lennart Gustavsson (v):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen snarast\r\nutvärderar hur lagen om ökad konkurrens på mobiltelemarknaden påverkat\r\nutbyggnaden av mobiltelenätet i glesbygden och hur den regionala balansen\r\nför telekommunikationer skall uppnås i enlighet med vad i motionen anförs.\r\n2002/03:T442 av Sofia Larsen (c):\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att omfördela de statliga medlen för medfinansiering av bred-\r\nbandsutbyggnad.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att öka resurserna för bredbandsutbyggnad för kommuner med\r\nnegativ befolkningstillväxt.\r\n2002/03:T447 av Sven Bergström och Lena Ek (c):\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att en nationell standard för bredband utarbetas, som i steg ett\r\ndefinierar bredband som en överföringskapacitet på 10 megabit per sekund\r\ntill och från slutanvändare och i steg två definierar bredband som 100 me-\r\ngabit per sekund eller mer till och från slutanvändare.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att ett nationellt bredbandscentrum etableras i Hudiksvall.\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att en institution för fiberoptik, knuten till universitet eller hög-\r\nskola, inrättas i Hudiksvall.\r\n4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att ett pilotprojekt startas i Hudiksvall för att utveckla fiberop-\r\ntiska och andra bredbandiga accessnät mot hushåll, företag och offentlig\r\nverksamhet.\r\n5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att ett samordnat statligt initiativ, förslagsvis ett \"Verket för di-\r\ngital samordning\", etableras och lämpligen lokaliseras till Hudiksvall.\r\n2002/03:T452 av Cecilia Widegren (m):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom mobiltelefontäckning för att hela Sverige skall kunna leva.\r\n2002/03:T458 av Lena Ek och Åsa Torstensson (c):\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en särskild IT-minister.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om ökad satsning på forskning inom IT-området.\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om samarbete mellan stat och näringsliv inom IT-området.\r\n7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en bredbandssatsning i enlighet med Lissabonprocessens re-\r\nkommendationer.\r\n8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om Blekinge och Gotland som försöksområden för det nya praktis-\r\nka IT-samhället.\r\n2002/03:T462 av Johnny Gylling m.fl. (kd):\r\n17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att regeringen bör ta initiativ till ett nationellt program för trans-\r\nportinformatik.\r\n2002/03:T463 av Johnny Gylling m.fl. (kd):\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en översyn av konkurrenssituationen på telemarknaden.\r\n6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att påskynda arbetet med elektroniska signaturer.\r\n7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att inrätta en nationell IT-samordnare (\"e-envoy\").\r\n8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om samordning på IT-infrastrukturområdet.\r\n9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en statlig policy för programvaruhantering.\r\n2002/03:T466 av Sven Bergström m.fl. (c):\r\n48. Riksdagen bör skyndsamt utreda förutsättningarna för att bygga ut ett\r\noptiskt fibernät och därefter återkomma med förslag till nödvändiga beslut\r\nför att möjliggöra utbyggnaden.\r\n49. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att de olika teleoperatörerna samtrafikerar master i så stor ut-\r\nsträckning som möjligt.\r\n50. Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med en\r\nredovisning av nuläget beträffande täckningsgraden för mobiltelefoner.\r\n51. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att de operatörer som har fått koncession på 3 G i Sverige lever\r\nupp till tidigare åtaganden.\r\n2002/03:T473 av Fredrik Olovsson (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom främjandet av en ökad IT-användning i Sverige.\r\n2002/03:T493 av Gustav Fridolin (mp):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen\r\nanförs om en utredning kring öppna och fria datorprogram.\r\n2002/03:T496 av Kristina Zakrisson m.fl. (s):\r\n9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att hela landet snarast måste få tillgång till teleförbindelser som\r\nklarar att överföra stora datamängder med hög hastighet.\r\n10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om att staten bör verka för att teletaxorna så långt möjligt görs av-\r\nståndsoberoende.\r\n2002/03:T516 av Leif Jakobsson (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom behovet av standard för elnätskommunikation.\r\n2002/03:T525 av Kenth Högström (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs\r\nom åtgärder för att påskynda 3 G-utbyggnaden.\r\n2002/03:N267 av Yvonne Ångström m.fl. (fp):\r\n6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om IT-kommunikationer.\r\n7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om telefoni och mobiltelefontäckning.\r\n2002/03:N304 av Mikael Odenberg m.fl. (m):\r\n8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om informationsteknik till alla.\r\n\r\n\r\n
\r\nBilaga 2\r\nRegeringens lagförslag\r\n1 Förslag till lag om elektronisk kommunikation\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n2 Förslag till lag om införande av lagen (2003:000) om\r\nelektronisk kommunikation\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n3 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken\r\n\r\n4 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen\r\n(1980:100)\r\n\r\n\r\n5 Förslag till lag om ändring i lagen (1998:31) om\r\nstandarder för sändning av TV-signaler\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n6 Förslag till lag om ändring i radio- och TV-lagen\r\n(1996:844)\r\n\r\n7 Förslag till lag om ändring i lagen (2000:121) om\r\nradio- och teleterminalutrustning\r\n\r\n\r\nBilaga 3\r\nInternationell konvention\r\nInstrument amending the Convention for the establishment of the European\r\nRadiocommunications Office (ERO)\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nBilaga 4\r\nNäringsutskottets yttrande\r\n2002/03:NU2y\r\nLag om elektronisk kommunikation\r\nTill trafikutskottet\r\nTrafikutskottet har berett näringsutskottet tillfälle att yttra sig över\r\nproposi- tion 2002/03:110 om en lag om elektronisk kommunikation, m.m.\r\njämte eventuella motioner med anledning av propositionen.\r\nI det följande redovisas propositionen i sina huvuddrag, motioner som\r\nväckts med anledning av propositionen samt vissa kompletterande uppgifter.\r\nTyngdpunkten i redovisningen ligger på olika konkurrensaspekter, främst\r\nmyndighetsfrågorna, med hänsyn till dessa frågors betydelse för näringspoli-\r\ntiken. Myndighetsfrågorna har tagits upp i motionerna 2002/03:T10 (m) yr-\r\nkande 2, 2002/03:T13 (fp) yrkande 8, 2002/03:T12 (kd) yrkande 1 och\r\n2002/03:T11 (c) yrkande 4.\r\nSammanfattningsvis anser näringsutskottet - med hänsyn till de förhållanden\r\nsom i dag råder - att den av regeringen föreslagna myndighetsorganisationen\r\när en rimlig lösning. Samtidigt vill näringsutskottet starkt betona vikten\r\nav att myndighetsfrågorna noggrant utvärderas ett par år efter det att\r\nlagen om elektronisk kommunikation har trätt i kraft. Riksdagen bör enligt\r\nnäringsut- skottets uppfattning inte göra något uttalande i fråga om\r\nmyndighetsorganisa- tionen med anledning av de här behandlade motionerna.\r\nTre avvikande me- ningar (m, kd; fp; c) har avgivits.\r\nPropositionen\r\nSammanfattning\r\nI propositionen föreslår regeringen en lag om elektronisk kommunikation.\r\nDen nya lagen, som skall ersätta nuvarande telelag (1993:597) och lag\r\n(1993:599) om radiokommunikation, utgår från en EG-reglering vars över-\r\ngripande målsättning är att åstadkomma ett harmoniserat regelverk för elek-\r\ntronisk kommunikation. Lagen gäller elektroniska kommunikationsnät och\r\nkommunikationstjänster med tillhörande installationer och tjänster samt an-\r\nnan radioanvändning. Den behandlar inte innehåll som överförs i elektroniska\r\nkommunikationsnät med hjälp av elektroniska kommunikationstjänster.\r\nPropositionen bygger bl.a. på utredningsförslag i delbetänkandena Lag om\r\nelektronisk kommunikation (SOU 2002:60) respektive Myndighetsfrågor\r\nm.m. (SOU 2002:109), vilka båda har remissbehandlats.\r\nDet nuvarande målet för telepolitiken skall ersättas med mål för sektorn\r\nelektronisk kommunikation. Som mål föreslås att enskilda och myndigheter\r\nskall få tillgång till effektiva och säkra elektroniska kommunikationer. De\r\nelektroniska kommunikationerna skall ge största möjliga utbyte när det\r\ngäller urvalet av överföringstjänster och deras pris och kvalitet. Sverige\r\nskall enligt regeringen i ett internationellt perspektiv ligga i framkant i\r\ndessa avseenden. De elektroniska kommunikationerna skall vara hållbara,\r\nanvändbara och tillgodose framtidens behov. Det bästa sättet att uppnå\r\ndetta är att skapa förut- sättningar för en effektiv konkurrens utan\r\nsnedvridningar och begränsningar och att främja internationell\r\nharmonisering. Staten skall dock ha ett ansvar på områden där allmänna\r\nintressen inte enbart kan tillgodoses av marknaden.\r\nDen föreslagna nya lagen utgår från en allmän plikt att anmäla kommersi-\r\nellt tillhandahållande av allmänna kommunikationsnät och allmänt tillgängli-\r\nga elektroniska kommunikationstjänster. Förslaget innebär en utvidgning av\r\nden gällande anmälningsplikten enligt telelagen.\r\nRegeringen föreslår att användning av radiosändare och nummer ur en na-\r\ntionell nummerplan skall förutsätta särskilt tillstånd, medan kravet på\r\nteletill- stånd skall upphöra. Den dubbla tillståndsplikt som i dag gäller\r\nför mobiltele- foni enligt telelagen och lagen om radiokommunikation upphör\r\ndärmed.\r\nAntalet tillstånd som beviljas i ett frekvensutrymme skall kunna begränsas\r\nom det är nödvändigt för att garantera en effektiv användning av radiofre-\r\nkvenser. I sådana fall skall tillstånd normalt beviljas efter allmän\r\ninbjudan till ansökan. Som grund för tillståndsprövningen finns tre olika\r\nalternativ. Ur- valsalternativen kan vara jämförande urvalsförfarande (s.k.\r\nskönhetstävling), anbudsförfarande där det pris sökanden är villig att\r\nbetala för tillståndet skall vara utslagsgivande (auktion) eller en\r\nkombination av dessa.\r\nEnligt förslaget skall den myndighet som regeringen bestämmer fastställa\r\nprodukt- och tjänstemarknader, särskilt geografiska marknader, som har\r\nsåda- na särdrag att det kan vara motiverat att införa skyldigheter enligt\r\nlagen. Myndigheten skall därvid beakta EG-kommissionens rekommendation om\r\nrelevanta produkt- och tjänstemarknader, riktlinjer för marknadsanalyser\r\noch bedömning av betydande marknadsinflytande. Beslut skall fattas efter\r\nett särskilt samråd. Produkt- och tjänstemarknaderna skall kontinuerligt\r\nanalyse- ras. För varje marknad skall tas ställning till om där råder\r\neffektiv konkurrens. Marknadsanalyserna skall utföras utifrån\r\nkonkurrensrättsliga principer och med hjälp av konkurrensrättslig metodik.\r\nOm det inte råder effektiv konkur- rens, skall företag med betydande\r\ninflytande på marknaden identifieras och åläggas en eller flera\r\nskyldigheter, t.ex. samtrafikskyldighet, skyldighet att lämna andra former\r\nav tillträde och priskontroll gentemot slutkund.\r\nOm ett företag, antingen enskilt eller tillsammans med andra, har en sådan\r\nekonomisk ställning att det i betydande omfattning kan agera oberoende av\r\nsina konkurrenter, sina kunder och i sista hand av konsumenterna, anses det\r\nha ett betydande inflytande på marknaden. Någon allmän samtrafikskyldighet\r\nföreslås inte i den nya lagen.\r\nI lagförslaget finns också bestämmelser till skydd för konsumenter och\r\nandra slutanvändare, bestämmelser om integritetsskydd samt bestämmelser\r\nom tillsyn och prövning av ärenden. Enligt förslaget skall lagen träda i kraft\r\nden 25 juli 2003.\r\nMyndighetsorganisationen\r\nI dag är Post- och telestyrelsen (PTS) sektorsmyndighet bl.a. på områdena\r\nför televerksamhet och radiokommunikation och har såväl normerande som\r\nverkställande funktioner men även i viss mån dömande funktioner, när myn-\r\ndigheten fattar offentligrättsliga beslut inom ramen för tvistlösning\r\nmellan olika parter. Vidare bedriver myndigheten tillsyn och har också rätt\r\natt utfärda föreskrifter och allmänna råd. PTS tar emot anmälningar för\r\nviss verksamhet och meddelar de tillstånd som krävs i särskilda fall.\r\nTillstånden förenas re- gelmässigt med villkor.\r\nRegeringen gör bedömningen att det är PTS som bör ha myndighetsansva-\r\nret enligt den föreslagna lagen om elektronisk kommunikation samt vara\r\nsektorsmyndighet för området elektronisk kommunikation. PTS bör därmed\r\nbl.a. svara för definition av relevanta marknader, analys av konkurrenssitua-\r\ntionen på dessa marknader, identifiering av aktörer med betydande inflytande\r\npå en marknad och beslut om särskilda skyldigheter för en sådan aktör. När\r\ndet gäller konkurrensrelaterade frågor bör PTS samarbeta med och inhämta\r\nyttrande från Konkurrensverket.\r\nBland de nya uppgifterna för myndigheten märks främst de beslut om sär-\r\nskilda skyldigheter som bygger på analyser av fastställda marknader.\r\nVidare bör PTS svara för tillsynen avseende konsumentfrågor och integri-\r\ntetsskydd i sådana fall där frågorna särskilt reglerats i lagen om elektronisk\r\nkommunikation. Samverkansformerna och informationsutbytet mellan de\r\nmyndigheter som berörs av den nya ordningen bör stärkas och i vissa fall\r\nformaliseras genom anvisningar i myndigheternas instruktioner.\r\nTvå år efter det att lagen om elektronisk kommunikation har trätt i kraft\r\nbör myndighetsorganisationen bli föremål för avstämning med analys.\r\nMotionerna\r\nI fyra av de motioner som har väckts med anledning av propositionen har\r\nmyndighetsfrågan tagits upp. De följande motionsbeskrivningarna begränsar\r\nsig till motionärernas synpunkter i denna fråga.\r\nI motion 2002/03:T10 (m) sägs att telelagen skiljer sig från konkurrens-\r\nrätten på ett par viktiga punkter. Det erinras om att konkurrensrätten gör ett\r\ningripande möjligt först efter det att en konkurrensöverträdelse kan misstän-\r\nkas ha skett, medan den nuvarande telelagen ger PTS möjlighet att sätta upp\r\nregler innan någonting har inträffat. Vidare är definitionen av relevanta mark-\r\nnader enligt de konkurrensrättsliga reglerna betydligt snävare än de definitio-\r\nner som PTS har möjlighet att göra. Enligt regeringens förslag skall PTS\r\nsamarbeta med Konkurrensverket i konkurrensfrågor.\r\nDe normerande, verkställande och dömande funktionerna samlas i vissa\r\nfall enligt förslaget under en och samma myndighet. Enligt motionärerna\r\nfinns det skäl att verka för att den normala konkurrensrättsliga ordningen på\r\nsikt kommer att gälla även inom området för elektronisk kommunikation. Det\r\nbör ske när behovet av en särskild reglering för en väl fungerande konkurrens\r\ninte längre behövs. Så är inte fallet i dag, anser motionärerna.\r\nEnligt motionärerna till motion 2002/03:T13 (fp) finns det principiella\r\nproblem med att samla normerande, verkställande och dömande funktioner\r\ninom en och samma myndighet. Starka skäl talar för att redan nu ge Konkur-\r\nrensverket i uppgift att kontrollera tillämpning och bedömning av tvister inom\r\nden nya lagens område.\r\nI motion 2002/03:T12 (kd) sägs att en bred enighet råder om att den rela-\r\ntivt unga marknaden för elektronisk kommunikation ännu inte utvecklats\r\ntillräckligt för att den generella konkurrensrätten skall kunna vara ett\r\ntillräck- ligt instrument för att värna en effektiv konkurrens. Därför\r\nbehövs en sektors- specifik reglering. Motionärerna vill särskilt betona\r\nvikten av att det inte uppstår en sammanblandning av de normerande,\r\nverkställande och i viss mån dömande myndighetsrollerna.\r\nKonkurrensverket är - enligt vad som sägs i motionen - otvivelaktigt den\r\nmyndighet som besitter störst kompetens i konkurrensrättsliga frågor, varför\r\nmånga remissinstanser förordat att ansvaret för marknadsanalyser och åtgär-\r\nder mot alltför dominerande företag skall ligga hos denna myndighet. Kon-\r\nkurrensverket har dock själv yttrat att det för närvarande saknas förutsätt-\r\nningar inom myndigheten för att utföra de marknadsanalyser som krävs.\r\nMotionärerna har därför inget att invända mot den myndighetsstruktur som\r\nföreslås i propositionen, med förbehållet att den mer uttryckligt borde karak-\r\nteriseras som tillfällig.\r\nPå sikt medför särregleringar snedvridningar och ineffektivitet på markna-\r\nden. Frågan om en långsiktigt ändamålsenlig och effektiv myndighetsorgani-\r\nsation bör så snart som möjligt prövas mer grundligt. Med hänsyn till att det\r\nutförda utredningsarbetet av myndighetsfrågorna präglades av stor tidspress\r\nföreslår motionärerna att regeringen skyndsamt ger utredningen om elektro-\r\nnisk kommunikation (N 2001:07) tilläggsdirektiv att utreda en långsiktig\r\nmyndighetsorganisation för bevakningen av konkurrensrelaterade frågor inom\r\nmarknaden för elektronisk kommunikation.\r\nI motion 2002/03:T11 (c) framhålls att Centerpartiet eftersträvar en effek-\r\ntiv och tydlig myndighetsstruktur med klar ansvarsfördelning. Bland annat av\r\ndenna orsak är det angeläget att Konkurrensverkets roll att värna den fria\r\nkonkurrensen förstärks. Motionärerna anför att de inte motsätter sig att re-\r\ngeringen utser PTS till tillsynsmyndighet över hela telekomområdet liksom i\r\ndag. Samtidigt är det inte helt okomplicerat att både sköta tillsyn av särlag-\r\nstiftning och vara konkurrensvårdande myndighet. Vidare är det angeläget att\r\nPTS kompetens för analys av telekommarknaden tas till vara, sägs det. Ett\r\nuppslag som förtjänar att utredas vidare enligt motionärerna är att slå ihop\r\nPTS och Radio- och TV-verket till en myndighet med ansvar för alla tillsyns-\r\nfrågor inom telekomsektorn, samtidigt som konkurrensfrågor handhas av\r\nKonkurrensverket. Detta bör utredas vidare.\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\nAv Näringsdepartementets sammanställning av drygt 50 remissvar på delbe-\r\ntänkandet om myndighetsfrågor m.m. (SOU 2002:109) framgår följande:\r\n- Remissinstanserna överlag tillstyrker eller har inget att erinra mot utred-\r\nningens förslag att Post- och telestyrelsen skall ha det övergripande sektors-\r\nansvaret för området elektronisk kommunikation.\r\n- Merparten av remissinstanserna tillstyrker eller har inget att erinra mot\r\nutredningens förslag att Post- och telestyrelsen skall vara ansvarig myndighet\r\nenligt lagen om elektronisk kommunikation. När det gäller ansvar för mark-\r\nnadsanalys och beslut om särskilda skyldigheter för aktörer med betydande\r\ninflytande på en marknad, finns dock ett flertal synpunkter.\r\n- Telia Sonera, Vodafone, Teracom m.fl. förordar att Konkurrensverket får\r\nansvaret för marknadsdefinition, marknadsanalys, identifiering av en bety-\r\ndande marknadsaktör (aktör med \"significant market power\", s.k. SMP-aktör)\r\noch beslut om särskilda skyldigheter för en sådan aktör. Som skäl härför\r\nanges genomgående att Konkurrensverket torde vara den lämpligaste myn-\r\ndigheten när det gäller konkurrensrättsliga bedömningar. Vissa av instanserna\r\nanger också att Konkurrensverket bättre kan avgöra när den generella konkur-\r\nrensrätten utgör tillräcklig reglering för en marknad. Även effektivitetsskäl\r\nanförs till stöd för att Konkurrensverket bör ansvara för konkurrensbedöm-\r\nningarna. Några av remissinstanserna pekar även på fördelen med Marknads-\r\ndomstolen som högsta instans för rättslig prövning av konkurrensrelaterade\r\nbeslut enligt lagen om elektronisk kommunikation.\r\n- Övriga remissinstanser, däribland Marknadsdomstolen, Post- och telestyrel-\r\nsen och Konkurrensverket, tillstyrker eller har inget att erinra mot utredning-\r\nens förslag att PTS skall svara för även de konkurrensrelaterade uppgifterna\r\nenligt lagen om elektronisk kommunikation och därvid samråda med Konkur-\r\nrensverket.\r\n- Ett flertal instanser, däribland Konkurrensverket och PTS, anser att den av\r\nutredningen föreslagna ordningen bör utvärderas inom 1-3 år. En sådan ut-\r\nvärdering skulle enligt ett antal instanser också kunna omfatta möjligheten att\r\nseparera de normerande, verkställande och dömande funktionerna.\r\nRemissvaren från Konkurrensverket, PTS och Telia Sonera redovisas något\r\nmer utförligt nedan med hänsyn till deras betydelse för myndighetsorganisa-\r\ntionen.\r\nI remissvaret från Konkurrensverket över delbetänkandet om myndighets-\r\nfrågor m.m. tas upp bl.a. följande synpunkter:\r\nUtöver generell konkurrenslagstiftning kan särlagstiftning användas för att\r\nfrämja konkurrens, särskilt på marknader där förutsättningar ännu saknas för\r\nen väl fungerande konkurrens. Särlagstiftning har dock enligt Konkurrensver-\r\nket även flera nackdelar. Särlagstiftning medför transaktionskostnader i form\r\nav att lagstiftningen måste implementeras, marknaden övervakas och överträ-\r\ndelser beivras. Särlagstiftning kan också medföra att incitamenten på markna-\r\nden snedvrids.\r\nKonkurrensverket ställer sig bakom att vartefter konkurrensen utvecklas\r\nbör särlagstiftningen få en allt mindre betydelse till förmån för generella\r\nkonkurrensregler. Denna utgångspunkt kommer till uttryck såväl i det bak-\r\nomliggande EG-regelverket som i förslaget till lag om elektronisk kommuni-\r\nkation.\r\nEnligt Konkurrensverket bör en utvärdering av det nya regelverket, inne-\r\nfattande en prövning av om utvecklingen medfört förutsättningar att avveckla\r\nsärlagstiftningen, genomföras senast om tre år. Vid tidpunkten när särlagstift-\r\nningen skall ge vika för konkurrenslagstiftningen måste frågorna vara väl\r\nutredda. Under en viss kvarvarande tidsperiod kan de två regelverken för-\r\nväntas att existera parallellt. Konkurrensverket föreslår därför att den nuva-\r\nrande utredningen ges tilläggsdirektiv att analysera förutsättningarna för en\r\nmodell där sektorsmyndigheter organisatoriskt inordnas som myndigheter\r\nunder konkurrensmyndigheten vad avser konkurrensrelaterade frågor.\r\nDen snäva tidtabellen för en implementering av det nya EG-regelverket och\r\nde nödvändiga myndighetsuppgifter som följer av den föreslagna lagen bidrar\r\ntill att Konkurrensverket vill ställa sig bakom att - i varje fall för när-\r\nvarande - marknadsanalyser skall utföras av PTS. Den i betänkandet före-\r\nslagna myndighetsorganisationen innebär att PTS skall samråda med Konkur-\r\nrensverket och inhämta yttrande i fråga om de marknadsanalyser som skall\r\ngöras enligt lagen om elektronisk kommunikation. Ordningen innebär att\r\nKonkurrensverket efter en oberoende och självständig analys skall avge ett\r\nyttrande till PTS huruvida det skall anses råda effektiv konkurrens på en\r\nmarknad eller inte. Detta förslag bidrar enligt Konkurrensverkets\r\nuppfattning till att säkerställa en konsekvent tillämpning.\r\nFör att Konkurrensverket skall kunna avsätta kvalificerade resurser för de\r\nanalyser som följer av de nya uppgifterna behövs en resursförstärkning, för\r\ninnevarande år uppgående till 1,2 miljoner kronor.\r\nI remissvaret från PTS på det nämnda betänkandet om myndighetsfrågor\r\nm.m. framkommer följande:\r\nPTS, som i dag är sektorsmyndighet inom post-, tele- och radioområdena,\r\ninstämmer i förslaget att PTS skall vara sektorsmyndighet med samordnande\r\nfunktion inom området för elektronisk kommunikation och ansvarig myndig-\r\nhet för den föreslagna lagen om elektronisk kommunikation. Vidare instäms i\r\nförslaget om ansvarsfördelningen mellan PTS och övriga myndigheter inom\r\nområdet. Särskilt vill PTS betona att den verksamhet med marknadsanalyser\r\nsom skall ske enligt förslaget till lagen om elektronisk kommunikation\r\nskiljer sig från den konkurrensrättsliga lagstiftningen och att\r\nutredningens förslag att lägga verksamheten på PTS därför stämmer väl\r\növerens med förslaget om att skapa en sektorsmyndighet som har fullt ansvar\r\noch beslutanderätt inom området.\r\nPTS anser vidare att en utvärdering bör ske efter cirka två år av såväl\r\nmyndighetsstrukturen som effektiviteten och ändamålsenligheten av bestäm-\r\nmelserna i den nya lagstiftningen. En sådan utvärdering bör innehålla en\r\nbedömning av i vilken mån teleregleringen respektive konkurrensrätten är\r\nverksamma instrument för att statsmakternas målsättning för politiken skall\r\nuppnås. Möjligheten till framgång för myndighetens verksamhet blir helt\r\navhängig av om lagen blir lätt eller svår att tillämpa, anser PTS. Vidare\r\nnämns att 12 av EU:s 15 medlemsländer har ålagt eller avser att ålägga en\r\nsektorsmyndighet hela ansvaret på samma sätt som föreslås i betänkandet.\r\nDen kompetens som sammantaget krävs för att på ett tillfredsställande sätt\r\nlösa uppgiften finns för närvarande dels hos Konkurrensverket, dels hos PTS.\r\nDen övervägande delen av resurserna finns dock hos PTS enligt vad som\r\nanförs i remissvaret.\r\nRemissvaret från Telia Sonera innebär som framgår av remissammanställ-\r\nningen ovan att besluten om betydande marknadsinflytande (SMP-besluten) bör\r\nanförtros Konkurrensverket. Ett viktigt skäl för detta är att verket som\r\nexpertmyndighet i konkurrensrättsliga frågor är bäst skickat att ta sig an\r\nden- na uppgift eftersom dessa beslut kräver tillämpning av centrala\r\nkonkurrens- rättsliga begrepp. Ett annat skäl är att den nuvarande\r\nprincipiella fördelningen av olika slags myndighetsuppgifter kan behållas.\r\nSMP-uppgifterna gäller huvudsakligen att bestämma vad som är en rele-\r\nvant marknad, analysera om det på denna marknad saknas effektiv konkur-\r\nrens och i detta fall utse en aktör med betydande inflytande på marknaden\r\nsamt ålägga denna en lämplig och proportionell skyldighet som är grundad på\r\nmarknadsproblemet. Enligt vad som sägs i remissvaret torde behovet av till-\r\nsynsresurser hos PTS i huvudsak vara oberoende av vilken myndighet som\r\nanförtros uppgiften att meddela SMP-besluten. Uppgiften att meddela dessa\r\nbeslut är emellertid en ny uppgift som i dag inte hanteras av någon myndig-\r\nhet. Eftersom Konkurrensverket enligt utredningen har den största kompeten-\r\nsen när det gäller konkurrensfrågor torde uppgiften bli mindre resurskrävande\r\nom den läggs på Konkurrensverket i stället för på PTS. Totalt sett krävs mind-\r\nre resurser om Konkurrensverket svarar för SMP-frågorna och PTS för tillsy-\r\nnen.\r\nUtredningens eget argument om att en grundläggande princip för myndig-\r\nhetsstruktur bör vara att så långt som möjligt skilja normgivande, verkställan-\r\nde och dömande verksamheter från varandra är ett annat starkt skäl till att\r\nanförtro SMP-uppgifterna till Konkurrensverket.\r\nNäringsutskottets ställningstagande\r\nBakgrunden till regeringsförslaget är den snabba tekniska och marknadsmäs-\r\nsiga utvecklingen av elektronisk kommunikation, vilken också har lett till en\r\nmoderniserad och sammanhängande EG-reglering. Under åren 2001 och 2002\r\nhar Europaparlamentet och rådet beslutat om fem harmoniseringsdirektiv på\r\nområdet, och kommissionen har dessutom beslutat om ett direktiv om konkur-\r\nrens på marknaderna för elektroniska kommunikationsnät och kommunika-\r\ntionstjänster. Som redovisas ovan har även riktlinjer och rekommendationer\r\npå detta område tagits fram av kommissionen.\r\nNäringsutskottet ställer sig bakom regeringens förslag om mål för sektorn\r\nelektronisk kommunikation och vad som anförs om att de främsta medlen för\r\natt uppnå målen är att skapa förutsättningar för en effektiv konkurrens utan\r\nsnedvridningar och begränsningar samt att främja internationell harmonise-\r\nring.\r\nEnligt näringsutskottets uppfattning är utvecklingen av telekommarknaden\r\ninne i ett övergångsskede, där möjligheterna att få en effektiv konkurrens på\r\nkort och lång sikt är en nyckelfråga. Myndighetsstrukturen har en avgörande\r\nbetydelse, vilket också avspeglas i regeringsförslaget och de här upptagna\r\nmotionerna.\r\nMed hänsyn till att det finns ett antal frågor att ta med i avvägningen när\r\nmyndighetsstrukturen skall bestämmas anser näringsutskottet att regeringens\r\nförslag - dvs. att PTS skall ha det övergripande sektorsansvaret för området\r\nelektronisk kommunikation och vara ansvarig myndighet enligt den nya lagen\r\n- är rimligt i den nuvarande situationen. En sådan lösning ligger också i linje\r\nmed vad de flesta andra länder inom EU har kommit fram till.\r\nI den situation som i dag råder krävs en särreglering för att främja att\r\nmarknaden för elektronisk kommunikation fungerar effektivt. PTS har den\r\nsärskilda och djupa kunskapen om de tekniska, ekonomiska och andra förut-\r\nsättningar som råder på de här aktuella marknaderna. Näringsutskottet ser\r\nfördelar med att PTS anförtros ansvaret för marknadsanalys, identifiering av\r\naktörer med betydande inflytande och befogenhet att fatta beslut om åtgärder\r\n- inte minst med hänsyn till det EG-rättsliga regelverkets krav på skyndsam-\r\nhet. Samtidigt har Konkurrensverket en större kunskap om konkurrensrättsli-\r\nga bedömningar och EG-rättslig praxis inom den generella konkurrensrätten.\r\nDärför anser näringsutskottet att det är synnerligen värdefullt att Konkurrens-\r\nverkets kompetens tas till vara genom samråd mellan PTS och Konkurrens-\r\nverket när det gäller de konkurrensrelaterade frågorna. Även ekonomiska skäl\r\ntalar i dagsläget för att PTS bör anförtros de här nämnda uppgifterna.\r\nNäringsutskottet vill emellertid hävda att den nu föreslagna myndighets-\r\nstrukturen inte är given för all framtid. Motionärernas farhågor för att en\r\nsärreglering på sikt medför snedvridning av marknaden har näringsutskottet\r\nförståelse för. Med hänsyn till den snabba utvecklingen på området bör myn-\r\ndighetsorganisationen ses över inom en relativt kort tid. Näringsutskottet\r\nvill - i likhet med regeringen, ett antal remissinstanser och olika\r\nmotionärer - starkt trycka på behovet av att en översyn kommer till stånd\r\nett par år efter det att den nya lagen har trätt i kraft. Mot bakgrund av\r\nutvecklingen på såväl området för elektronisk kommunikation som det\r\ngenerella konkurrensområdet vill näringsutskottet understryka vikten av en\r\nbred och omsorgsfull utvärde- ring. Näringsutskottet har noterat förslaget\r\ni motion 2002/03:T12 (kd) att regeringen skyndsamt skall ge utredningen om\r\nelektronisk kommunikation (N 2001:07) tilläggsdirektiv att utreda en\r\nlångsiktig myndighetsorganisation för bevakningen av konkurrensrelaterade\r\nfrågor inom marknaden för elektro- nisk kommunikation.\r\nMed det ovan anförda finner näringsutskottet inte att det nu finns anledning\r\nför riksdagen att göra något uttalande i fråga om myndighetsorganisationen\r\nmed anledning av de här upptagna motionerna.\r\n\r\nStockholm den 6 maj 2003\r\nPå näringsutskottets vägnar\r\nMarie Granlund\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet: Marie Granlund (s), Ingegerd\r\nSaarinen (mp), Nils-Göran Holmqvist (s), Ann-Marie Fagerström (s), Maria\r\nLarsson (kd), Lennart Beijer (v), Karl Gustav Abramsson (s), Ulla Löfgren\r\n(m), Carina Adolfsson Elgestam (s), Yvonne Ångström (fp), Åsa Torstensson\r\n(c), Anne Ludvigsson (s), Stefan Hagfeldt (m), Lars Johansson (s), Reynoldh\r\nFurustrand (s) och Carl-Axel Roslund (m).\r\n\r\nAvvikande meningar\r\n1. Myndighetsorganisationen\r\nav Maria Larsson (kd), Ulla Löfgren (m), Stefan Hagfeldt (m) och Carl-\r\nAxel Roslund (m).\r\nBakgrunden till regeringsförslaget är den snabba tekniska och marknadsmäs-\r\nsiga utvecklingen av elektronisk kommunikation, vilken också har lett till en\r\nmoderniserad och sammanhängande EG-reglering. Under åren 2001 och 2002\r\nhar Europaparlamentet och rådet beslutat om fem harmoniseringsdirektiv på\r\nområdet, och kommissionen har dessutom beslutat om ett direktiv om konkur-\r\nrens på marknaderna för elektroniska kommunikationsnät och kommunika-\r\ntionstjänster. Som tidigare redovisats har även riktlinjer och rekommendatio-\r\nner på detta område tagits fram av kommissionen.\r\nVi ställer oss bakom regeringens förslag om mål för sektorn elektronisk\r\nkommunikation och vad som anförs om att de främsta medlen för att uppnå\r\nmålen är att skapa förutsättningar för en effektiv konkurrens utan snedvrid-\r\nningar och begränsningar samt att främja internationell harmonisering.\r\nEnligt vår uppfattning är utvecklingen av telekommarknaden inne i ett\r\növergångsskede, där möjligheterna att få en effektiv konkurrens på kort och\r\nlång sikt är en nyckelfråga. Myndighetsstrukturen har då en avgörande bety-\r\ndelse.\r\nMed hänsyn till att det finns ett antal frågor att ta med i avvägningen när\r\nmyndighetsstrukturen skall bestämmas anser vi att regeringens förslag - dvs.\r\natt PTS skall ha det övergripande sektorsansvaret för området elektronisk\r\nkommunikation och vara ansvarig myndighet enligt den nya lagen - är rimligt\r\ni det korta perspektivet.\r\nI den situation som i dag råder krävs en särreglering för att främja att\r\nmarknaden för elektronisk kommunikation fungerar effektivt. PTS har den\r\nsärskilda och djupa kunskapen om de tekniska, ekonomiska och andra förut-\r\nsättningar som råder på de här aktuella marknaderna. Vi ser fördelar med\r\natt PTS anförtros ansvaret för marknadsanalys, identifiering av aktörer med\r\nbetydande inflytande och befogenhet att fatta beslut om åtgärder - inte\r\nminst med hänsyn till det EG-rättsliga regelverkets krav på skyndsamhet.\r\nSamtidigt har Konkurrensverket en otvivelaktigt större kunskap om\r\nkonkurrensrättsliga bedömningar och EG-rättslig praxis inom den generella\r\nkonkurrensrätten. Konkurrensverket anser sig dock inte för närvarande ha\r\nerforderlig kompe- tens för att göra marknadsanalyser. Tills vidare menar\r\nvi att det är synnerligen viktigt att Konkurrensverkets kompetens tas till\r\nvara genom samråd mellan PTS och Konkurrensverket när det gäller de\r\nkonkurrensrelaterade frågorna. Ovan nämnda skäl samt ekonomiska skäl talar\r\ni dagsläget för att PTS bör anförtros de nämnda uppgifterna.\r\nVi anser emellertid inte att den nu föreslagna myndighetsstrukturen är en\r\nlösning på sikt. En särreglering riskerar att medföra snedvridning av markna-\r\nden. Frågan om en långsiktigt ändamålsenlig och effektiv myndighetsorgani-\r\nsation bör så snart som möjligt prövas mer grundligt. Det är inte tillfredsstäl\r\nlande att regeringen i propositionen bara konstaterar att en mer långsiktig\r\nmyndighetsorganisation \"senare kan komma under övervägande\". I stället bör\r\nregeringen - i enlighet med vad som sägs i motion 2002/03:T12 (kd) - skynd-\r\nsamt ge utredningen om elektronisk kommunikation tilläggsdirektiv att utreda\r\nen långsiktig myndighetsorganisation för bevakningen av konkurrensrelatera-\r\nde frågor inom marknaden för elektronisk kommunikation.\r\nTrafikutskottet bör således tillstyrka motion 2002/03:T12 (kd) när det gäll-\r\ner myndighetsfrågorna, varvid även motion 2002/03:T10 (m) i det väsentliga\r\ntillgodoses.\r\n2. Myndighetsorganisationen\r\nav Yvonne Ångström (fp).\r\nBakgrunden till regeringsförslaget är den snabba tekniska och marknadsmäs-\r\nsiga utvecklingen av elektronisk kommunikation, vilken också har lett till en\r\nmoderniserad och sammanhängande EG-reglering. Jag anser att det är värde-\r\nfullt att gemenskapens regler införlivas i svensk rätt.\r\nEnligt min uppfattning är utvecklingen av telekommarknaden inne i ett\r\növergångsskede, där möjligheterna att få en effektiv konkurrens på kort och\r\nlång sikt är en nyckelfråga. Myndighetsstrukturen har en avgörande betydel-\r\nse, vilket också avspeglas i regeringsförslaget och de här upptagna motioner-\r\nna.\r\nTill skillnad från regeringen anser jag att den principiellt riktiga lösningen\r\n- på såväl kort som lång sikt - innebär att de normerande, verkställande och\r\ndömande funktionerna, som det här är fråga om, bör separeras. När det gäller\r\nde konkurrensrättsliga frågorna bör tonvikten ligga på den generella konkur-\r\nrensrätten. Jag finner således att starka skäl talar för att Konkurrensverket\r\nuppdras att kontrollera tillämpning och bedömning av tvister inom den nya\r\nlagens område. Därmed bör trafikutskottet tillstyrka motion 2002/03:T13 (fp)\r\ni denna del.\r\n3. Myndighetsorganisationen\r\nav Åsa Torstensson (c).\r\nBakgrunden till regeringsförslaget är den snabba tekniska och marknadsmäs-\r\nsiga utvecklingen av elektronisk kommunikation, vilken också har lett till en\r\nmoderniserad och sammanhängande EG-reglering. Regeringen införlivar EG-\r\ndirektiven utan att ange egna ambitioner på området. Ett antal oklarheter om\r\nlagstiftningens följder nödvändiggör en återkommande redovisning till riks-\r\ndagen.\r\nEn klar och tydlig myndighetsstruktur måste enligt min mening eftersträ-\r\nvas. Med en sådan ambition är det angeläget att Konkurrensverkets roll att\r\nvärna den fria konkurrensen inom samhällets alla sektorer förstärks.\r\nSamtidigt måste - i det här aktuella fallet - PTS kompetens för analys av\r\ntelekommark- naden fullt ut tas till vara. Svårigheterna att både sköta\r\ntillsyn av särlagstift- ning och vara konkurrensvårdande myndighet är\r\nuppenbara.\r\nJag vill - i likhet med regeringen, ett antal remissinstanser och olika mo-\r\ntionärer - starkt trycka på behovet av att en översyn kommer till stånd ett par\r\når efter det att den nya lagen har trätt i kraft. Med hänsyn till den snabba\r\nutvecklingen på såväl området för elektronisk kommunikation som det gene-\r\nrella konkurrensområdet kan vikten av en bred och omsorgsfull utvärdering\r\ninte nog understrykas. Inom ramen för den föreslagna översynen bör möjlig-\r\nheterna prövas att slå ihop PTS och Radio- och TV-verket till en myndighet\r\nmed ansvar för alla tillsynsfrågor inom telekomsektorn, samtidigt som kon-\r\nkurrensfrågor lyfts över till Konkurrensverket.\r\nDärmed bör trafikutskottet tillstyrka motion 2002/03:T11 (c) i denna del.\r\n\r\n\r\nBilaga 5\r\nTrafikutskottets offentliga utfrågning\r\nTid: Torsdagen den 8 maj 2003 kl. 9.00-12.00\r\nLokal: Skandiasalen\r\nProgram:\r\n9.00 Inledning\r\nClaes Roxbergh, ordförande i trafikutskottet\r\n\r\nBlock 1: Bredband och 3G när och för alla?\r\n9.05 3G-utbyggnaden\r\nNils-Gunnar Billinger, generaldirektör för Post- och\r\ntelestyrelsen\r\n9.15 Bredbandsutbyggnaden - arbetet med\r\nIT-infrastrukturprogrammet\r\nPeter Dahlström, länsstyrelsen i Uppsala län, projektledare\r\nför länssamverkan om bredband\r\n9.25 Kommunernas roll och ansvar\r\nBjörn Björk, Svenska Kommunförbundet\r\n9.35 Nätägarnas utmaningar\r\nLars Hedberg, ordförande i Svenska stadsnätsföreningen\r\n9.45 Frågestund\r\n10.15 Paus\r\n\r\nBlock 2: Infrastrukturens användning - till nytta för vad?\r\n10.30 Internet - infrastrukturens gränslösa redskap\r\nAnne-Marie Löwinder, Stiftelsen Internetinfrastruktur (IIS)\r\n10.40 Breda breddtjänster\r\nBo Beckeström, IT-kommissionen\r\n10.50 IT i vård och omsorg\r\nProfessor Håkan Eriksson, Karolinska institutet\r\n11.00 Intelligenta transportsystem\r\nChrister Karlsson, verkställande direktör för ITS Sweden\r\n11.10 IT-företagen - hur bred kan marknaden bli?\r\nYlva Hambraeus Björling, verkställande direktör för\r\nIT-företagen\r\n11.20 Vad kan forskningen tillföra?\r\nPer Eriksson, generaldirektör för Vinnova\r\n11.30 Frågestund\r\n12.00 Avslutning\r\nClaes Roxbergh, ordförande i trafikutskottet\r\nDeltagande ledamöter\r\nTrafikutskottet\r\nClaes Roxbergh (mp)\r\nCarina Moberg (s)\r\nElizabeth Nyström (m)\r\nJarl Lander (s)\r\nErling Bager (fp)\r\nHans Stenberg (s)\r\nKrister Örnfjäder (s)\r\nJohnny Gylling (kd)\r\nKarin Svensson Smith (v)\r\nClaes-Göran Brandin (s)\r\nPer Westerberg (m)\r\nMonica Green (s)\r\nRunar Patriksson (fp)\r\nSven Bergström (c)\r\nKerstin Engle (s)\r\nJan-Evert Rådhström (m)\r\nBörje Vestlund (s)\r\nChrister Winbäck (fp)\r\nMikael Oscarsson (kd)\r\nKarin Thorborg (v)\r\nÖvriga närvarande\r\nDepartement\r\nNäringsdepartementet\r\nLena Carlsson\r\nIngolf Berg\r\nLinda Sterner\r\nLena Hägglöf\r\nClaes Eriksson\r\nMaria Häll\r\nMyndigheter m.m.\r\nPost- och telestyrelsen\r\nNils-Gunnar Billinger\r\nLänsstyrelsen i Uppsala län\r\nPeter Dahlström\r\nBengt Larsson\r\nIT-kommissionen\r\nBo Beckeström\r\nVinnova\r\nPer Eriksson\r\n\r\nKarolinska institutet\r\nHåkan Eriksson\r\nIntresseföreningar och företag\r\nStiftelsen Internetinfrastruktur (IIS)\r\nAnne-Marie Löwinder\r\nSvenska kommunförbundet\r\nBjörn Björk\r\nHelena Milton\r\nSvenska stadsnätsföreningen\r\nLars Hedberg\r\nITS Sweden\r\nChrister Karlsson\r\nMaria Simmins\r\nIT-företagen\r\nYlva Hambraeus Björling\r\nSvenskt Näringsliv\r\nMikael von Otter\r\n\r\nProtokoll från trafikutskottets offentliga utfrågning om\r\ninfrastrukturen på IT-området\r\nOrdföranden: Då var det dags för trafikutskottets utfrågning. Jag vill hälsa\r\nalla välkomna.\r\nMålet för IT- och telepolitiken är att alla ska ha tillgång till en samhälls-\r\nekonomiskt effektiv och långsiktigt hållbar infrastruktur. Utfrågningen syftar\r\ntill att ledamöterna ska kunna fördjupa sig på det området, om hur målet är\r\nuppfyllt och hur långt vi har nått.\r\nUtfrågningen delas upp i två block med kaffepaus emellan, klockan 10.15,\r\noch så börjar vi igen klockan 10.30. Vi måste vara klara senast 11.55, för vi\r\nhar votering i kammaren då.\r\nVi har knappt om tid, och vi har ett stort område att täcka in. Därför är\r\ndet viktigt att ni som har viktiga saker att framföra håller er till\r\ntiderna och håller er inom de tider som vi har till förfogande, för annars\r\nfaller hela tidsplane- ringen. Ledamöterna kommer att få möjlighet att\r\nställa frågor efter varje block.\r\nDet första blocket handlar om utbyggnaden av IT-infrastrukturen, och det\r\nandra blocket handlar om infrastrukturens användning. Hearingen är alltså en\r\ndel i utskottets beredningsprocess. Vi håller på att behandla en proposition om\r\nelektronisk kommunikation. Det som sägs i dag kommer att tecknas ned och\r\nfinnas med i det betänkande om elektronisk kommunikation som utskottet\r\nkommer att leverera till kammaren, där andra förhoppningsvis kan läsa om\r\nden visdom som förmedlas här i dag.\r\nDärmed lämnar jag ordet till den förste talaren, Nils-Gunnar Billinger, ge-\r\nneraldirektör för Post- och telestyrelsen. Varsågod!\r\nNils-Gunnar Billinger: Tack för det, och tack för inbjudan.\r\nLåt mig börja med ett tidningscitat. Affärsvärlden skrev för ett tag sedan:\r\n\"Det är rena snurren kring det nya europeiska digitala mobiltelefonsystemet\r\nGSM. Den så viktiga lanseringen på marknaden av ett nytt och dyrbart system\r\nliknar mest ett fiasko. GSM är försenat i ett år. Kostnaden för det kan skattas\r\ntill över 2 miljarder kronor.\"\r\nSå skrev Affärsvärlden 1992, den 24 juni. Då introducerades mobiltelefon-\r\nsystemet GSM. Man var orolig för att det inte skulle bli succé. I dag vet\r\nvi att mer än 80 % av svenskarna är abonnenter på GSM. Nu står vi inför en\r\nny generation, den tredje generationens mobiltelefonsystem. Då har vi en\r\nliknan- de debatt.\r\nJag ska i några korta sentenser beskriva det jag menar är unikt för det här\r\nsystemet. Det första som är unikt med tredje generationen är kombinationen\r\nav mobilitet och snabb överföringshastighet. När man började introducera\r\nmobiltelefonisystem var det vissa som trodde att om man hade 12 000 termi-\r\nnaler skulle man täcka hela behovet. Nu har vi som sagt en åttioprocentig\r\ntäckning. Just mobilitet och snabb överföringshastighet kombineras i tredje\r\ngenerationen.\r\nVad handlar det då om för överföringshastighet? Ja, uppskattningsvis 40\r\ngånger snabbare än GSM. Det är snabbare än Internet över kopparledningen,\r\ndet är snabbare än ISDN. Det är långsammare än ADSL när det är som bäst,\r\nmen för det bruk som det är avsett får man anse att det är rimligt. Det viktiga\r\när att det är en unik kombination av snabb överföringshastighet och mobilitet.\r\nDet andra som är viktigt att poängtera och unikt för detta system är att det\r\när ett stort infrastrukturprojekt. Det är väldigt stort. Det är större än Öre-\r\nsundsbron. Det är större än Botniabanan. Uppskattningsvis handlar det om\r\ninvesteringar om 25 miljarder. Öresundsbron kostade 20 miljarder, och Bot-\r\nniabanan har ni väl beräknat till omkring 11 miljarder. Det är ett gigantiskt\r\ninfrastrukturprojekt.\r\nDet tredje som är unikt är att det ska byggas på kort tid. Varför det då? Jo,\r\ndet återgår på ett EU-direktiv som beslutades 1998. Där sade man att man i\r\nalla Europas länder skulle börja introducera detta från den 1 januari 2002.\r\nSkälet är naturligtvis att Europapolitikerna ville att medborgarna skulle få\r\ntillgång till detta, men också att man ska stärka europeisk teleindustri.\r\nDet fjärde som gör det här systemet unikt jämfört med alla andra infra-\r\nstrukturprojekt på senare tid i Sverige är att det är privat finansierat.\r\nDet finns inte en enda skattekrona i det här. Finansieringen kommer från\r\nfinansmarkna- den, genom lån och genom företagens egna pengar. Det finns i\r\ndetta inte en enda krona som trafikutskottet och riksdagen har beviljat.\r\nDet femte som gör detta unikt och annorlunda är att det råder decentralise-\r\nrat beslutsfattande. Med decentraliserat beslutsfattande kan man mena att\r\ninvesteringsbesluten fattas i företag. Ansökningar om bygglov görs i enskilda\r\nkommuner. Ett antal olika myndigheter är naturligtvis inblandade - till exem-\r\npel Strålskyddsinstitutet, Socialstyrelsen, Post- och telestyrelsen och i för-\r\nlängningen Konsumentverket och andra. Men själva beslutsfattandet är de-\r\ncentraliserat.\r\n\r\nFör att jämföra utvecklingen i Sverige med den i andra länder vill jag\r\ngärna visa den här bilden. Efter ett beslut i riksdagen skedde fördelningen\r\nav till- stånd efter en så kallad skönhetstävlan. Ni ser själva hur mycket\r\nföretagen fick betala per capita totalt sett i andra länder för att få\r\nlicenser. Det är pengar som gick rakt in i statsbudgeten.\r\nEn del hävdar att det var ett slags tävling i Sverige också. Visst var det\r\ndet. Här var det en tävling som handlade om utbyggnadstakt, täckning och\r\nkvali- tet. Det är alldeles riktigt att hävda uppfattningen att man gjorde\r\nett större åtagande vad gäller utbyggnad och täckning än vad som var\r\nriktigt kommer- siellt motiverat, just för att komma i åtnjutande av en\r\nlicens. Det resulterar i att vi kommer att få en av de bästa\r\ntäckningsgraderna, och vi blir ett av de första länderna i Europa att\r\nintroducera detta.\r\nHur ser det då ut i dag? Ja, det går ganska bra jämfört med andra länder. I\r\nalla länder diskuterar man naturligtvis konjunkturen, telekomkrisen och så\r\nvidare. I väldigt få länder har man ändrat tillståndsvillkoren. Där har det\r\nvarit mycket marginellt. På det hela taget går det ganska bra.\r\nJag tycker att det är ganska rimligt att jämföra ett sådant gigantiskt infra-\r\nstrukturprojekt med andra stora projekt. Som ni vet har det varit en del pro-\r\nblem också med Öresundsbron, Botniabanan, tunnelbyggen och liknande. Är\r\ndet då någonting som hade kunnat vara annorlunda? Ja, man hade redan från\r\nbörjan kunnat ha en lagbestämmelse om att man kunde dela på master fullt ut.\r\nDet är det som trafikutskottet just nu diskuterar, och det kommer förhopp-\r\nningsvis att bli en sådan bestämmelse från och med i sommar.\r\nEn annan missbedömning är den oro för strålning som finns. Någon sådan\r\noro fanns inte när TV-nätet byggdes eller när GSM-nätet byggdes. Om man\r\nbetänker att strålningen från en TV 2-mast är 1 000 gånger starkare än den\r\nfrån en mobilmast får man viss förståelse för att varken politiker eller äm-\r\nbetsmän kunde förutse detta.\r\nYtterligare en sak är att samarbetet med mastdelning gick bättre på GSM-\r\ntiden än det gör nu.\r\nVad händer just nu, då? PTS har två tillståndsärenden som behandlas. Jag\r\nkan naturligtvis inte kommentera dem mer än genom att säga att de finns. De\r\nska avgöras under maj månad. Det handlar om en begäran om förlängda till-\r\nståndsvillkor. Däremot kan jag säga att vi från den 1 januari 2004 ska begära\r\nin uppgifter - det har vi lagstöd för - om hur täckningen ser ut.\r\nVi har en process där vi analyserar hur täckningen ser ut. Därefter uppma-\r\nnar vi företagen att täcka in vita fläckar som kan finnas, och de får\r\nskälig tid på sig att vidta åtgärder. Annars kan man besluta om ett\r\nföreläggande, som kan vara förenat med vite. Man ska sedan kontrollera om\r\ndetta efterlevs. Därefter kan myndigheten gå till domstol och begära att\r\nman utdömer ett vite. Den process som föreslås i den proposition som har\r\nlagts fram är uppskatt- ningsvis ett halvår längre än den som beskrevs i\r\nförra telelagen.\r\nVad jag också har sagt och vill upprepa här är att det inte är rimligt att man\r\nfrån statens sida tvingar operatörer att bygga i en kommun där de inte har fått\r\nbyggnadstillstånd. Det är alldeles orimligt. Med början den 1 januari går vi\r\nigenom exakt hur det ser ut och behandlar ärendena från fall till fall och be-\r\ndömer om man på de grunderna behöver ändra tillståndsvillkor.\r\nDärmed var min tid ute. Tack för ordet!\r\nOrdföranden: Tack för det. Då är det Peter Dahlström, länsstyrelsen i Uppsala\r\nlän, som ska prata om bredbandsutbyggnaden och arbetet med IT-\r\ninfrastrukturprogrammet. Varsågod!\r\nPeter Dahlström: Jag tänkte snabbt rekapitulera statens satsning på det här\r\nområdet, som väl är bekant för utskottet. Det finns en hel del olika stödformer\r\nför bredbandssatsningarna. Innan jag går in på dessa vill jag säga att det är\r\nsvårt att ge en helhetsbild av vad som byggs på bredbandsområdet totalt i\r\nsamhället. Det jag tar upp är det som byggs med statligt och kommunalt stöd\r\noch hur långt man ute i kommunerna har kommit med detta arbete.\r\nRent allmänt kan man säga att de ca 5 miljarder som har anslagits i det här\r\npaketet ska växlas upp med medel från marknaden. Det motsvarar ungefär\r\ndubbelt så mycket pengar. Statens satsning är inriktad på de delar där mark-\r\nnaden inte bygger inom de närmaste fem åren. Det system som man från\r\nstatens sida har valt för detta är att låta kommunerna vara dem som agerar\r\ntillsammans med länen. Jag vill tydligt poängtera att de som ska bygga ut våra\r\nbredband enligt det program som nu gäller är de privata, statliga eller kom-\r\nmunala operatörerna. Det är inte kommunerna i sig som ska bygga detta, utan\r\npengarna ska kanaliseras. Om kommunen sedan inte kan finna en vettig part-\r\nner får kommunen ta pengarna och anlägga näten själva.\r\nDet är viktigt att det i kommunerna görs sådana här program och att läns-\r\nstyrelserna godkänner programmen. När detta sedan är gjort kan man gå ut\r\noch konkurrensutsätta de här bidragsmedlen. Det är en process som måste\r\nbörja med programarbetena, och det tar sin tid.\r\nJag leder ett projekt som heter Länssamverkan Bredband, som är ett stöd-\r\nprojekt för länens arbete med bredbandsfrågorna. I det projektet gör vi till-\r\nsammans med Komunförbundet varje kvartal enkäter till våra län för att kän-\r\nna av hur långt man har kommit inom det här området. Vi har precis gjort en\r\nenkät i dagarna. Tyvärr är den inte färdigbehandlad, men jag har vissa siffror\r\nfrån den. De siffror jag här kommer att visa är från årsskiftet.\r\n\r\nOm vi tittar på hur långt man har kommit med programarbetet runtom i landet\r\nkan man se att det är totalt 269 kommuner av 290 som kan få statligt stöd. En\r\ndel storstadskommuner får inte del av det statliga stödet. Fram till årsskiftet\r\nvar det ungefär 220 kommuner som var klara med sina program och har kun-\r\nnat komma i gång med att upphandla eller konkurrensutsätta det bidrag som\r\nman har. Man kan lägga till att några har blivit färdiga under våren. Det är\r\nnärmare 250 av landets kommuner som har behandlat den här frågan politiskt\r\noch antagit ett program.\r\nVi har så att säga avverkat den första fasen med programmen nu. Fram till\r\nsommaren är programperioden avklarad.\r\nLåt oss titta lite på det som vi kallar upphandling eller konkurrensutsätt-\r\nning. Senare kommer Björn Björk att gå in lite närmare på frågeställningar\r\nsom rör detta. Det är två typer av nät som vi ska upphandla, dels sådana nät\r\nsom binder ihop orterna, dels sådana nät som sedan sprider ut sig i områdena,\r\ninkluderande accessnätet. Vi ser att man inte har kommit så långt med detta.\r\nDet är 71 kommuner som vid årsskiftet var helt klara och hade antagit en\r\noperatör för sitt arbete. Om man summerar de första tre kolumnerna på bilden\r\nser man att det är ungefär 190 kommuner som hittills är klara eller är i gång.\r\nDet betyder som jag sade att man ligger lite efter i den här fasen. Programar-\r\nbetet kommer först, och sedan kommer konkurrensutsättningen.\r\nMan kan nämna att konkurrensutsättningen sker på lite olika sätt. En del\r\narbetar tillsammans i hela län. Det finns ett antal län i Mellansverige - Väst-\r\nmanland, Södermanland, Örebro, Värmland, Dalarna - där kommunerna har\r\ngått samman och gör det här arbetet. I andra län arbetar kommunerna anting-\r\nen för sig själva eller i grupper av kommuner. När jag räknade på detta nu på\r\nmorgonen kom jag fram till att det är ungefär fifty-fifty - hälften av länen\r\narbetar samordnat och hälften arbetar mera i grupper.\r\nTittar vi på det statliga stödet, som jag inledningsvis gav en snabb bild\r\nav, kan man konstatera att förbrukningen av medel kommer i gång i takt med\r\ndet som sker. Man har ju talat om att det har gått åt så lite pengar, och\r\ndet har varit ett bekymmer, har man tyckt, men nu kommer förbrukningen av\r\nmedel i gång. För de två typer av stöd som finns för ortssammanbindande nät\r\nhar det nu per den 1 april inkommit ansökningar om drygt en halv miljard\r\nkronor. I anslagen är ungefär 2 miljarder avsatta till det området.\r\nObservera att flera av länsupphandlingarna inte är inräknade i detta. Vi\r\nstår alltså inför ganska stora ansökningar på det här området inom den\r\nnärmaste tiden. Det har ökat ganska mycket under den korta tiden från\r\nårsskiftet till den 1 april. Jag ska nämna att det är ungefär 85 kommuner i\r\ndet här sammanhanget, så det är inte så många som är inräknade ännu.\r\nSer vi på den andra stödformen, som har gått till de lokala områdesnäten,\r\när det ett sjuttiotal kommuner som har sökt. Där är det lite mindre pengar man\r\nhar sökt. Det finns också mindre pengar till den sidan. Det är avsatt 1 till 2\r\nmiljarder kronor till det området.\r\nSedan tillkommer ytterligare en stödform, nämligen de 400 miljoner kro-\r\nnor som riksdagen har beviljat till kommuner som saknar ett bra stomnät. Det\r\när ett hundratal kommuner i landet. Det har precis kommit ut en ny förordning\r\nom detta som vi håller på och arbetar med ute i länen för tillfället. Vi har\r\nalltså inte sett någon förbrukning av de pengarna än så länge.\r\nJag vill ta upp några iakttagelser från konkurrensutsättningen. Vem får\r\nuppdraget? Man kan säga att det är väldigt få rent privata företag som får\r\nuppdrag. Det är i regel statliga bolag, kommunala bolag, statsnätsbolag och\r\nbolag som är samägda av kommuner och operatörer. Man kan säga att de\r\nstatliga svarar för ungefär 40 %, kommunala bolag för knappt 60 %, och det\r\när en försvinnande liten del som rent privata bolag ansvarar för - kanske 4-\r\n5 % än så länge. Man kan kanske tycka att detta är märkligt, men marknaden\r\nför fysisk infrastruktur ser ut på det här sättet. Det finns inte många privata\r\naktörer som bygger fibersladd och andra infrastrukturer, utan det är de offent-\r\nligt ägda aktörerna som gör det. Kommer man upp i värdekedjan och ser på\r\ntjänsterna är situationen tvärtom. Där är de privata i dominans.\r\nFår vi en mångfald i näten? Ja, vi kan i de upphandlingar som är klara se\r\natt vi i de flesta fall får flera aktörer att välja på. Det är inte\r\nmonopolnät som byggs. Öppenhet i näten är ju en av grundstenarna.\r\nHur ser kommunernas medfinansiering ut? Det krävs enligt systemet 5 %.\r\nTittar vi på ett axplock av 76 kommuner kan vi i dag konstatera att 36 av dem\r\nhar gått in med 5 % och att övriga har gått in med betydligt mera pengar i\r\nprojekten, långt utöver vad staten krävde. 14 kommuner ligger på hela 25 %\r\nav stödunderlaget. Kommunerna har alltså fått ta i ordentligt för att förverkli\r\nga detta.\r\nAv de nät som jag har pekat på är det i dag 15 som är satta i drift.\r\nAvslutningsvis vill jag framföra några önskemål från den värld som vi ar-\r\nbetar i. Det råder en viss förvirring kring hur näten ska byggas ut. Därför\r\ntror vi att det behövs en ganska tydlig nationell vision - det behöver inte\r\nvara en plan, men en vision som man är ense om - om hur både fasta och\r\nmobila nät bör byggas ut. Det gäller knutpunkter, strukturer,\r\nfunktionalitet etcetera. Det finns många aktörer på den här arenan, och de\r\nbör få samma förutsättningar, och vi behöver ett forum för de här frågorna.\r\nYtterligare en viktig fråga är tillgången till konkurrensneutrala accessnät,\r\ndet som PTS har att bevaka när det gäller tillgången till kopparnäten. Det är\r\nen viktig fråga för att behålla konkurrensen på detta området.\r\nTill sist vill jag nämna att länen har uppvaktat regeringen om att omfördela\r\nmellan anslagen så att ytterligare en miljard kan ställas till kommunernas\r\nförfogande för byggande av områdesnät.\r\nOrdföranden: Vi tackar för det. Därmed är det Björn Björk från Svenska\r\nKommunförbundet som ska berätta om kommunernas roll och ansvar. Varså-\r\ngod!\r\nBjörn Björk: Jag arbetar som projektledare för projektet Samverkan om IT-\r\ninfrastruktur. Bakgrunden till projektet är att detta är en ny roll för kommu-\r\nnerna. Vi behöver stöd för att göra de insatser som Peter talade om. Det\r\nhandlar om att skriva IT-infrastrukturprogram, konkurrensutsätta stödmedlen\r\noch sedan kodifiera det i avtal. Det har man inte gjort förut, så det är en kun\r\nskapsuppbyggnadsprocess vi är inne i.\r\nGenom detta får vi god inblick i var kommunerna befinner sig. Jag ska be-\r\nrätta lite grann om vad vi då ser. Vi har också sett ett behov av att ha över-\r\nläggningar med marknaden. Kommunerna är en ny spelare på marknaden.\r\nHur uppfattar marknaden kommunernas förfrågningsunderlag och den roll\r\nsom kommunerna spelar? Vi har haft fyra regelrätta rådslag tillsammans med\r\nlänsstyrelserna och Post- och telestyrelsen. Vi har också haft ganska många\r\ninformella överläggningar. Vi har en relativt god bild av hur de nya spelarna\r\nuppfattas på marknaden i dag.\r\nDet är ibland inte riktigt tydligt att det finns två öppna syften med bred-\r\nbandsutbyggnaden. De blir hopblandade. Där det finns marknadsförutsätt-\r\nningar är syftet att vi ska stimulera till effektiv konkurrens. Men på många\r\nställen i landet finns det inga marknadsförutsättningar alls. Då handlar det\r\nmer om att skapa förutsättningar för marknad.\r\nKan man då på den här korta tiden se att vi har börjat närma oss målen?\r\nJag vill svara ett försiktigt ja på den frågan. Vi kan se på det som Peter har\r\nredovisat: Det finns ett stort engagemang från kommunerna, dels för att pla-\r\nnera och skriva program, dels för att konkurrensutsätta medlen för att tillhan-\r\ndahålla IT-infrastruktur i glesbygden. Även om detta ligger framför oss kan vi\r\nredan nu se vissa effekter.\r\nVi börjar på den offentliga sidan att bli ännu bättre när det gäller\r\nbeställar- kompetensen. Våra förfrågningsunderlag blir bättre och bättre.\r\nFramför allt skriver vi bättre och bättre avtal. Det ser våra jurister när\r\nvi hjälper till att granska detta. I dag är det självklart att ha med\r\nhävningsklausuler i avtalen. Det har inte varit en självklarhet i\r\ntelekombranschen tidigare. Man har ska- deståndsvillkor och hävningsavtal.\r\nEn intressant iakttagelse är att samarbetet mellan operatörer och globala\r\nstadsnät ökar kraftigt. För tre år sedan var det nästan en självklarhet att ope\r\nratörerna ville ha sina egna fiberkablar och kanske till och med ville gräva\r\nned dem själva. I dag frågar man alltid var man kan hyra svartfiber på en ort.\r\nDet har alltså vänt och blivit tvärtom. Detta tycks bygga på affärsmässiga\r\növerenskommelser. Det är inte ett resultat av regleringar eller liknande. Förut\r\nsättningarna för att hitta bra affärsmodeller har blivit bättre. Lasse kommer\r\nkanske in på detta senare.\r\nNyligen såg vi en branschöverenskommelse mellan de sex största ADSL-\r\nleverantörerna om att enas om en standard för att underlätta byten av\r\nopera- tör. Det tackar vi för. Sådant hade inte varit möjligt för ett par\r\når sedan. Telia Skanova gick nyligen ut och meddelade att man uppgraderar\r\ntelestationer så att 100 000 nya hushåll och företag får tillgång till\r\nADSL. Det här är små tecken, men det är ändå något som tyder på att\r\nmarknaden inte är vad den har varit. Den håller på att förändras.\r\nBeror då detta på bredbandssatsningen? Jag tror att det till viss del gör det.\r\n\r\nVad är det då kommunerna håller på med? Vem bygger bredband? Jo, det gör\r\nmarknaden, anser vi. Det är väl också statens huvudpolitik.\r\nVad är det kommunerna gör då? Jo, de bygger IT-infrastruktur i glesbygd,\r\nsom är en förutsättning för bredbandsmarknaden. Kan vi uppnå detta tror vi\r\natt vi ser en väldigt tydlig vinn-vinn-situation för alla. Det är något allmän-\r\nnyttigt om kommunerna kan göra det här. Peter nämnde några siffror. Det är\r\nväl knappt 15 % av stödmedlen som är utbetalda? Av dessa 15 % har nästan\r\n60 % gått till kommunala bolag. Det var väl förväntat. Marknaden har ju sagt\r\natt i de områdena vill inte vi bygga, eller kan inte vi bygga, av marknadsmäs-\r\nsiga skäl. Men om de här näten nu kommer att förbli öppna är det ju en resurs\r\nsom kommer marknaden till godo. Vi kommer naturligtvis att följa den här\r\nutvecklingen framöver, men just nu ser det ut som om det går som förväntat.\r\nOm jag skulle avsluta med några iakttagelser blir det väldigt likt det som\r\nPeter var inne på. Man behöver göra två saker. Man bör fortsätta utvecklingen\r\nav det som kallas LLU, alltså Local Loop Unbundling, det vill säga öppning-\r\nen av kopparnätet. Konkurrensen i kopparnätet behöver stärkas, och det be-\r\nhöver göras mer arbete på den sidan samtidigt som man också etablerar loka-\r\nla, öppna nätverk. Det är just trycket från dem som skapar nya förutsättningar\r\nför konkurrens. Det är alltså kombinationen av de här två åtgärderna som gör\r\natt marknaden förändras och öppnas.\r\nSamtidigt behövs det, och det var Peter också inne på, ett forum för dialog\r\nkring detta. Man bör klargöra rollerna. Vad är det de olika parterna gör?\r\nVad är det som det allmänna gör och vad gör det privata, marknaden? Framför\r\nallt handlar det om att identifiera hinder för utvecklingen. Det är en\r\nviktig bit i de rådslag som vi har haft, att vi har fått upp de\r\nfrågeställningarna. Vad är det som gör att det tar stopp? Den sortens\r\nfrågeställningar är viktiga. Behöver man göra regulatoriska ingrepp där\r\neller kan man vidta andra åtgärder och stimulera så att man i alla fall\r\nlöser upp de här stoppen och går vidare? Där får vi en ny förutsättning med\r\nden nya lagen och den nya regleringsmyndig- heten. Den kommer ju att ha\r\nhelt andra förutsättningar att utveckla marknaden framöver. Jag vill\r\navslutningsvis säga att vi ser optimistiskt på den här ut- vecklingen och\r\ntror att det kommer att kunna fortsätta så.\r\nOrdföranden: Tack för det! Därmed över till Lars Hedberg, verkställande\r\ndirektör för Svenska stadsnätsföreningen, som ska prata om nätvägarnas\r\nutmaningar. Varsågod!\r\nLars Hedberg: Tack, herr ordförande! En liten korrigering: Jag är\r\nordförande i Svenska stadsnätsföreningen. Vi har ingen verkställande\r\ndirektör. Men jag representerar i alla fall föreningen. Jag tänkte ägna en\r\nminut åt att förklara lite vilka vi är. Vi har funnits i sju år, och vi är\r\nalltså en obunden förening för stadsnätsägare som ska hjälpa till med\r\nrådgivning, utbildning, lobbying, re- missinstanser och så vidare. Vi är\r\nockså en branschorganisation.\r\nVi har alltså varit verksamma i sju år. Vi har ungefär 300 medlemsföretag.\r\nHälften är kommunala bolag, företrädesvis energibolag men det finns också\r\nandra kommunala bolag som äger eller driver någon form av stadsnät. Resten\r\när operatörer och leverantörer av olika tjänster. För oss är det väldigt\r\nviktigt att föra en dialog så att det inte blir en vi-och-de-situation om\r\nvi nu skall kunna utveckla det här i landet. Som ni ser på kartan som jag\r\nnu visar upp är vi spridda över hela Sverige. Det här är bara ett litet\r\nexempel. Vi finns på många fler ställen. Vi har en väl spridd\r\nrepresentation. Vi finns i glesbygd och också i storstäder.\r\nFrån början uppkom stadsnäten genom att kommunerna ville lösa sina egna\r\nkommunikationsproblem. Tidigare satt man i knät på en dominerande spelare\r\nsom kanske inte var riktigt lyhörd. Det fanns ingen egentlig konkur- rens.\r\nGenom att bygga det här nätet mellan skolan, daghemmet och kommu- nalhuset\r\nskapade man konkurrens gentemot dåvarande Telia. Det har visat sig att det\r\nblev en succé. Mer än 50 % av de här stadsnäten är också öppna, obundna.\r\nDet innebär att också andra kan utnyttja näten. Man har alltså en\r\növerkapacitet, i vissa fall en väldigt kraftig överkapacitet, så att det\r\nhär ska kunna räcka länge.\r\nDet har inneburit att andra aktörer har tyckt att det här har varit väldigt\r\npo- sitivt. De slipper betala dyra pengar. Det som är dyrt är att gräva.\r\nDet är inte själva kablarna. Det är grävandet, att få ned det här. Ungefär\r\n15 % av en tjänst är kopplad till infrastrukturen. Resten, vinsten, är det\r\nsom ligger ovanpå. Så man kan förstå om de olika aktörerna i dag inte\r\nväljer att gräva ned mer fibrer eller sätta upp radiosystem eller vad det\r\när.\r\nVi ser också att det är viktigt att knyta ihop våra stadsnät. Det kanske\r\ninte är så intressant för en större operatör eller tjänsteleverantör att\r\nleverera en tjänst till Skövde. Även om Skövde är en trevlig stad blir\r\nmarknaden ganska liten. Men om man tittar till vänster eller höger så kan\r\nman koppla ihop sig till grannen och så vidare och på det viset uppnå ett\r\nstörre nät. Vårt mål är fak- tiskt att alla nät ska kopplas samman via\r\nlokala eller regionala knutpunkter. En knutpunkt för oss är ett fysiskt\r\nutrymme där man kan växla trafik med Banverket, som gör ett jättebra jobb,\r\nSvenska Kraftnät, Telia och så vidare.\r\nDet arbetet pågår för fullt med bidrag och hjälp från Post- och\r\ntelestyrelsen just för att få det här att fungera på ett väldigt robust\r\nsätt. Man ska också veta att i de här näten går det redan i dag att\r\ndistribuera television. Banksystemen är uppkopplade, liksom polisen och\r\nförsvaret. Det är alltså ingen hobbyinfra- struktur längre, utan nu är det\r\nviktigt att man också bygger något som kan tjäna alla, så att säga.\r\nKonkurrensen är en viktig bit, och det är den som har drivit det här från\r\nbörjan. Jag tar ett litet exempel. I Stockholm har vi ett bolag som\r\nStockholms stad äger som heter Stokab. Där har priset gått ned med mer än\r\n50 % på allt, alltså tjänster och så vidare, på ganska kort tid,18-20\r\nmånader någonting. Vi kan titta på ett annat exempel. Mellan Visby och\r\nFårösund, det motsvarar sträckan Stockholm-Norrtälje, är det fyra gånger\r\ndyrare att hyra fiberförbin- delser. Det finns bara en som har fibrer där\r\nännu så länge. Och det är inget ont sagt om den dominerande spelaren där,\r\nutan så fungerar marknaden bara. Det var likadant när man släppte flyget\r\nfritt till Köpenhamn. Priset sjönk till hälf- ten dagen efter.\r\nSå har man alltså gjort i Stockholm. Det är ett exempel. I och med att man\r\nbyggde ut det här nätet i Stockholm, det finns en miljon fiberkilometer, är\r\ndet den fibertätaste staden i hela världen. Det finns 400 operatörer i\r\nLondon. Det finns 65 i det här nätet. Det här nätet har ersatt alla 400\r\noperatörer i London. Vad jag vill ha sagt med det är att priset på\r\ntjänsterna är en fjärdedel, en tred- jedel. Jag var nere i ITU\r\n(Internationella Teleunionen)förra veckan, och de förstod inte hur vi kunde\r\nfå det här att fungera. Det har att göra med att man bygger enligt\r\nIkea-modellen. Det är som bokhyllan Billy: många bokhyllor - liten avans på\r\nvarje. Kommunen har gått in och garanterat de lån, de två mil- jarder, som\r\ninvesterades i det här. Det här kan inte omsättas i Dorotea, där jag för\r\növrigt har mina rötter. Men det är i alla fall viktigt att kommunen eller\r\nstaten på något sätt går in och garanterar den här infrastrukturen. Annars\r\nkommer vi aldrig att få det här.\r\nDet som kommer att finnas i de här näten är TV, video och så vidare. Det\r\nvet vi redan i dag, för vi för en dialog med Sveriges Television, som i\r\nframti- den kommer att vilja distribuera sin TV, digital-TV, för att få\r\ninteraktivitet. När man tittar på Melodifestivalen ska man ringa ett\r\ntelefonnummer, och det kostar 7,50 kronor. De pengarna vill man kunna få in\r\ndirekt i sin egen kassa i stället för att de hamnar någon annanstans. Allt\r\ndet här tillsammans gör att om vi ska titta på TV, IP-TV som det kallas när\r\nman kör det via ett annat proto- koll på Internet, och vi är 3-4 i\r\nfamiljen, då räcker inte ADSL. Det räcker inte ens till för att titta på en\r\nTV-kanal. År 2005 börjar man stänga ned det analoga nätet, och då måste det\r\nhär fungera. Till att börja med måste det fungera på Gotland och sedan på\r\nandra ställen.\r\nVad vi tittar på är framtiden. Framtiden är hushållen, för hushållen ger\r\nvolymerna. Där kommer vi till det problem som föregående talare har tagit\r\nupp, accessnätet. I dag, på kort sikt, är det en enda dominerande spelare\r\nsom äger accessnätet. Även om man inte kan köra TV på det nätet behöver\r\nkom- munerna kunna komma åt det, för där ligger också telefonin. 4,2\r\nmiljoner människor, bland annat alla här inne, betalar 7 miljarder kronor\r\nför rätten att ringa, eller abonnemangsavgiften som det står på\r\ntelefonräkningen. Resten, 7 miljarder kronor till, betalar vi när mamma\r\nsvarar hemma, trafikavgiften. Det är 14 miljarder kronor. Ovanpå det kommer\r\n7 miljarder kronor för rätten att ha en TV-apparat hemma. Ni behöver inte\r\ntitta, men ni får betala 7 miljarder kronor för det. Totalt är det 21\r\nmiljarder kronor. Pengarna finns alltså. Det gäller bara att se till att\r\nmarknaden på lika villkor kan leverera de här tjänster- na. Jag har\r\nförmånen att bo i Hammarby sjöstad. Jag har allt det där redan. Jag har\r\nIP-TV. Jag har telefoni från andra än Telia just för att jag har valt en\r\nannan operatör eftersom det blir billigare för mig.\r\nDet måste finnas någon i förarsätet så att det blir ordning och reda. Jag tror\r\natt den bild jag visar upp nu talar för sig själv: Amsterdam och Birger Jarls-\r\ngatan i Stockholm. Tack för ordet\r\nOrdföranden: Vi tackar för detta. Då är det möjligt för utskottets ledamöter\r\natt ställa frågor. Per Westerberg, varsågod!\r\nPer Westerberg (m): Utbyggnaden är imponerande i sig. Den fråga som alltid\r\nställs gäller egentligen det som du berör på slutet, accessnäten till\r\nhushållen och monopolsituationen där. Det finns en viss risk att även\r\nstadsnäten blir om inte monopolister så i varje fall väldigt dominerande\r\naktörer. Det gäller då 10-15 år framåt i tiden, när man kanske är en ny\r\ndominant som inte alltid är så effektiv och håller så låga priser. Hur\r\nbedömer du konkurrenssituationen? Vad skulle ni kunna göra för att uppnå\r\nkonkurrens och därmed kostnads- press? Eller har ni något annat system? Vad\r\nsom rör sig i mitt bakhuvud förstår du säkert i och med att jag sysslar med\r\nel- och telesidan och lite annat där man pratar om benchmarking-konkurrens,\r\nsom man kör med i det brittis- ka systemet. Har ni tittat på något sådant?\r\nLars Hedberg: Jag förstår din oro. Jag håller också med dig. I vissa fall\r\nkan det uppstå ett slags monopolsituation. Det beror ju lite på hur de\r\nolika aktö- rerna agerar. Det är en ung marknad, och jag tror att man\r\nnågonstans måste försöka reglera det här genom att man inte får bidrag och\r\nsådant om man inte uppfyller vissa kriterier. Där måste det finnas någon\r\nform av organ, det kan vara PTS eller någon annan, som reglerar det här.\r\nDet verkar ändå väldigt konstigt att behöva dra in tre fyra olika kablar\r\ntill alla hushåll. Det finns som sagt var 4,2 miljoner hushåll. Därför\r\nborde man någonstans hitta en form, jag har ingen lösning på detta, där man\r\ngaranterar att alla kan operera på lika villkor.\r\nBjörn Björk: Jag kan haka på och säga att detta är en fråga som vi tittar\r\npå hela tiden. Våra jurister har tittat på det här. I dag är det\r\nkommunallagens bestämmelser som reglerar vad de kommunala bolagen kan göra.\r\nStatens satsning syftar till transportnätet, inte accessnätet. I det ligger\r\natt staten säger till kommunerna: Bygg det här transportnätet, men hitta\r\nsedan en samver- kanslösning med accessnätsägaren. Det är där vi har\r\nproblemet i dag. Hur hittar vi de här lösningarna, samarbetslösningarna?\r\nHittar vi inga finns det ju en risk att någon kreativ person löser det här\r\nsjälv. Det är ett område som vi måste titta på. Meningen är att vi ska\r\nhitta samverkanslösningar, och det tar tid. Vi brottats med det just nu\r\nPeter Dahlström: Jag vill bara erinra om att i de statliga bestämmelserna\r\nför det här stödet sägs det väldigt tydligt att man ska undvika\r\nmonopolisering. Det är någonting som vi försöker granska från länets sida\r\nnär vi får in ansök- ningar. Däremot har det naturligtvis varit en svår\r\ntolkningsfråga. Vad är det här egentligen? Det är precis det som Lars är\r\ninne på och som Per Westerberg också var inne på. Hela tiden finns det en\r\nambition att se till att näten är öppna.\r\nSven Bergström (c): Herr ordförande! För en tid sedan kunde vi läsa i tid-\r\nningen Ny teknik att den svenska statsförvaltningen bränner tio miljarder\r\nkronor på IT-investeringar till mycket låg nytta och till stora kostnader.\r\nNär man lyssnar på era föredragningar får man intrycket att det satsas\r\npengar. Men det var någon, jag tror att det var Lars Hedberg, som sade att\r\nnågon måste sitta i förarsätet. Peter Dahlström sade att en nationell\r\nvision efterlyses. Det är väl ungefär det som vi från Centerpartiet har\r\nsagt i flera år. Ni bekräf- tar bilden att det görs en massa saker men att\r\nden här personen i förarsätet, verkar saknas.\r\nJag vet inte om någon kan lämna en uppgift om hur många procent som har\r\ntillgång till bredband. Björn Rosengren lovade högtidligt vid flera\r\ntillfäl- len att 98 % av svenska folket år 2002, tror jag att det var,\r\nskulle ha tillgång till bredband. Det byggs transportnät, men accessnätet\r\noch tillgången för de enskilda dröjer i fjärran. Suboptimering är nog ett\r\nunderstatement när man försöker få en bild av hur det ser ut. Vem skulle ni\r\nvilja ha i det här förarsätet och hur skulle visionen se ut om ni finge\r\ntala om det?\r\nLars Hedberg: Jag tror på någon form av IT-kommission med förstärkt man-\r\ndat där branschen, och även det allmänna, sitter med. Jag tycker att IT-\r\nkommissionen har gjort ett kanonjobb även om den inte har haft tillräckliga\r\nmuskler. En sådan form tror jag på.\r\nPeter Dahlström: När det gäller siffror är det kanske 400 000 eller 500 000\r\nsom har fått en bättre förbindelse än modem fram tills i dag har kunnat\r\nerbju- da om vi tar den siffran först. När det sedan gäller målsättningen\r\nför utbygg- naden brukar vi numera prata om att det är viktigt att vi har\r\nsom målsättning att inom de närmaste åren se till att vårt ortssystem ned\r\ntill de minsta orterna i vårt land får en utbyggnad.\r\nSituationen för de människor som bor inne i skogen och på fjället och lik-\r\nnande platser tror jag att man måste lösa på annat sätt. Då kanske vi pratar om\r\n85-90 % av våra invånare som inom rimlig tid skulle kunna få det här.\r\nSå till den sista frågan. Jag kan ju se framför mig ett nationellt forum\r\nför de här frågorna, en mötesplats för det offentliga och operatörerna.\r\nHuruvida staten vill ta en stark roll eller inte i detta kan man alltid\r\ndiskutera, om det ska vara en statlig insats eller en överenskommelse\r\nmellan det allmänna och de privata operatörerna på marknaden. Jag kanske\r\nlutar åt det senare som ett försök.\r\nBjörn Björk: När det gäller siffrorna har ju Post- och telestyrelsen ett reger-\r\ningsuppdrag att årligen publicera en rapport över hur bredbandsutvecklingen\r\ntotalt sett går på marknaden. Om jag minns rätt säger den senaste rapporten\r\natt bredbandsuppkopplingen har fyrdubblats det senaste året. Det är alltså en\r\nförsiktig, men ändå, ketchupeffekt på gång.\r\nNär det gäller frågan om vem vi skulle vilja se i förarsätet har vi hela tiden\r\nsagt i remissvaren, också i samband med Bredbandsutredningen, att det be-\r\nhövs mycket dialog och samtal kring de här frågorna, kanske mer det än\r\nregleringar. Vi vet inte riktigt vad vi ska reglera, men vi behöver samtala för\r\natt identifiera de områden som vi kanske behöver reglera. En delegation eller\r\nnågon form av forum, som Peter var inne på, där parterna kan mötas och\r\nidentifiera frågorna och få upp dem på bordet är nog det viktigaste. Sedan\r\nkommer vi kanske att kunna se konturerna av ett regleringssystem med den\r\nnya lagen och med elmyndigheten. Men först måste vi få fram frågorna. Där-\r\nför kan en delegationen där alla parter är med vara mycket viktig.\r\nNils-Gunnar Billinger: Man måste ha som bakgrund att i all verksamhet finns\r\ndet alltid tendenser till monopol. Det ligger i själva sakens natur att företag\r\nvill växa och lägga andra under sig. Det finns som en grundförutsättning. Det\r\nandra man kan säga är att bredbandsutbyggnaden i dag lite grann liknar hur\r\ntelefonin växte fram i början av 1900-talet. Det är en ganska fragmentiserad\r\nbild. Det är ganska svårt i dag att se de riktigt konkreta utvecklingslinjerna.\r\nVi lämnade en rapport förra året till regeringen om monopoltendenser i\r\nbredbandsnätet. Det är klart att det finns sådana. Då måste man naturligtvis\r\nfråga sig, som Sven Bergström gör, vem som ska sitta i förarsätet. Men man\r\nska också fråga sig vad det är för sorts vehicle som ska köras. Vad är det för\r\nverktyg man ska ha? Vad ska den som sitter i förarsätet göra? Då får man nog\r\nfalla tillbaka på ganska traditionell regleringsverksamhet. Det handlar i alla\r\nnätverksindustrier väldigt mycket om att skapa tillträde till nätet för andra\r\naktörer. Om det inte går på frivillig väg finns det olika metoder att åstad-\r\nkomma detta så att man kan få till stånd konkurrens både inom samma tek-\r\nnikslag och mellan olika teknikslag.\r\nI Danmark har man en ganska framgångsrik slogan, där man säger, på\r\nengelska: Several pipes to the home, alltså olika anslutningsformer. Då kan\r\ndet alltså vara konkurrens mellan olika anslutningsformer, kabel-TV, fiber till\r\nhemmet, ADSL, radioaccess eller något annat. Däremellan kan man ha en\r\nkonkurrens. Sedan kan man också ha konkurrens inom varje anslutningsform.\r\nDet område som är mest konceptuellt utvecklat är naturligtvis konkurrens när\r\ndet gäller ADSL. Där finns det på ert bord ett förslag till lagstiftning om hur\r\nman ska kunna granska ADSL-marknaden mer specifikt och, om det inte\r\nfinns konkurrens, också besluta om åtgärder.\r\nVi står på något sätt vid ett paradigmskifte just när det gäller bredbandsut-\r\nbyggnad. Vi ser inte riktigt konturerna av vart det tar vägen, men på vissa\r\nområden kommer det, om riksdagen antar regeringens förslag, att finnas\r\ninstrument för att göra någonting.\r\nMonica Green (s): Jag är också inne lite grann på det här med forum för\r\ndialog och vem som i så fall ska ta initiativ till det. Men det kan vara\r\nprecis lika viktigt, eftersom ni redan nästan har svarat på det, att\r\ndiskutera vad det är vi ska köra för bil. Vem som ska köra den kan man\r\nförstås också diskutera. Vad vi pratar om just nu i riksdagen är ju den här\r\nlagen och om den är till- räckligt bra. Vi behandlar den för närvarande.\r\nFinns det någonting som ni vill skicka med oss i den behandlingen?\r\nDet är ju positivt att det rullar på även om det inte går så snabbt som vi\r\nhade tänkt oss från början. Det är jättebra om det blir en ketchupeffekt.\r\nMen när det gäller en fortsatt öppning av kopparnät, tycker ni att det här\r\nförslaget som vi just nu behandlar är tillräckligt starkt för att det ska\r\nfinnas en öppning för det?\r\nNästa fråga kanske i och för sig berör det som vi ska prata om efter kaffet.\r\nDet handlar om det här med TV och sådant. Jag tycker att det vore synd om vi\r\nhamnade i att det bara är TV som vi ska använda bredband till. Vi måste ju\r\nverkligen använda det här till helt andra tjänster också. Det ska vara en två-\r\nvägskommunikation, och det handlar om röntgenplåtar, ritningar och så vida-\r\nre. Det vore synd om vi sade att bredbandssatsningen bara ska vara för att få\r\nfler TV-program för alla.\r\nBjörn Björk: Vi har sagt i remissvaren om e-komlagen att vi är försiktigt,\r\nnyfiket positiva till förslaget till lag. Vi kan inte bedöma effekterna\r\nförrän vi ser den myndighetsorganisation som kommer och sedan hur lagen\r\ntillämpas. Det är det som är svårigheten. Vi tror att lagen ger\r\nmöjligheter. Det kommer att avgöras längre fram. Men det viktiga är att den\r\nhär regleringsmyndigheten, eller det system av regleringsmyndigheter som\r\nska övervaka det här, får till- räckliga resurser för att tillämpa lagen på\r\nett kraftfullt sätt. Vi tror att lagen ger möjligheter till det.\r\nLars Hedberg: När det gäller lagen stöder vi Kommunförbundets svar på det\r\nhela taget, så jag behöver inte kommentera det. Det där med TV är ett exem-\r\npel. Du ska inte tolka det som att alla ska ha 17 TV-kanaler. Det är mer ett\r\nexempel på något som kommer att kräva väldigt mycket kapacitet. Det inne-\r\nbär att näten måste byggas så att man kan hantera det. Sedan finns det givet-\r\nvis hur många andra tjänster som helst som ska komma in här.\r\nVi ska komma ihåg en sak om kapacitetskonsumtionen. Det finns någon-\r\nting som heter Moors lag. Jag vet inte om alla känner till den, men det är\r\nnågonting som följer upp hur utvecklingen går, och det här fördubblas var\r\nartonde månad. Behöver vi en megabit i dag, det är 15 telefonsamtal för den\r\nsom inte vet det, så behöver vi alltså dubbelt så mycket om 18 månader. Det\r\när det vi pratar om.\r\nPeter Dahlström: Jag kan bara instämma i det som Björn Björk sade om synen\r\npå lagen. Om man ska ta två konkreta områden som vi tycker är väldigt\r\nviktiga så är det det här med samtrafikfrågor och öppenhet, som har varit\r\nuppe här. Det är också en tillämpningsfråga som hamnar på myndigheten att\r\nse till att man efterlever det. Om man ser det ur ett medborgarperspektiv\r\ntycker jag att det skulle vara olyckligt om vi får en sådan utveckling som\r\nvi hade för några år sedan, nämligen att man blev inlåst hos olika\r\noperatörer. Den vill jag definitivt inte se framför mig. Vi ska ha\r\nvalfrihet både i tjänster och i det som tjänsterna kan leda till, den\r\ninformation och de tillämpningar som vi vill nå. Att vi sedan också ska ha\r\nkonkurrens i utbudet är en annan sida.\r\nKarin Thorborg (v): Jag har delvis fått svar på den fråga jag tänkte\r\nställa, men jag begärde ordet för att jag tyckte att Björn Björk målade upp\r\nen alldeles för optimistisk bild av vad som händer med utbyggnaden. Du\r\ntalar om att den går väldigt bra, samarbetet fungerar och operatörerna\r\nutvecklas och samarbetar. Men jag skulle tro att väldigt många människor i\r\nSverige inte skulle hålla med om det. De skulle måla upp en helt annan\r\nbild. De tycker att det går alldeles för långsamt. Det finns en väldigt\r\nstor otålighet i glesbygden när det gäller just att få tillgång till den\r\nhär satsningen som skulle vara rikstäckande.\r\nJag undrar om du eller någon annan har något svar på frågan om vad som\r\nkrävs för att det skulle kunna gå fortare att stimulera just marknaden att\r\nbygga ut i glesbygden. Nu riskerar man att det bara blir kommunerna som\r\nbygger ut, och kommunerna betalar mer än de 5 % som är beordrade. Marknaden\r\när tydligen inte tillräckligt intresserad av att bygga ut i glesbygden. Hur\r\nska man kunna förmå den att bli mer aktiv? Vad är det som behövs? Jag\r\ntänkte just fråga om vad den här nya lagen skulle kunna innebära, men har\r\nni några andra förslag på hur man skulle kunna snabba på utbyggnaden just i\r\nglesbyg- den?\r\nBjörn Björk: Jo, jag är medvetet optimistisk för vi ser skillnaden jämfört\r\nmed för några år sedan. Men vi har samtidigt hela tiden påpekat att det är\r\nen fruk- tansvärt svår problematik som kommunerna står inför, att göra en\r\ninsats på ett område där man tidigare har sagt att det inte är lönsamt att\r\ngöra någonting alls. Det är en väldigt svår uppgift. Sett i det\r\nperspektivet går det fortare än man hade kunnat förvänta sig. Det som har\r\nvarit ett problem för oss är att någonstans i början av den här processen\r\nsatt målet om bredband till alla inom två år som ett spöke, och det brottas\r\nvi fortfarande med. Tar vi bort det går det väldigt fort. Men har vi kvar\r\ndetta med bredband till alla inom två år går det väldigt långsamt. Så det\r\nberor lite grann på hur högt man ställer för- väntningarna.\r\nOm vi ser på att vi, samtidigt som vi ska åstadkomma bredband, håller på\r\natt bygga upp ett nytt system för att kommunicera de här frågorna tycker\r\njag att det är det som går fort, alltså att bygga det här systemet. Det är\r\ndär det går fort. Sedan kan jag förstå att det finns marknadsmässiga behov\r\nav att sälja. Det är i fråga om den biten som förväntningarna kanske\r\nfortfarande inte är uppfyllda.\r\nDet som behöver göras är att den här processen får stöd att hitta sina for-\r\nmer och att man får stöd i att hitta de här samarbetsformerna, samverkans-\r\nformerna, som löser problemet med att få ut bredbandsprodukterna på mark-\r\nnaden. Det är kring samverkansproblematiken som det i dag \"stålar\" om man\r\nfår använda ett fornnordiskt begrepp.\r\nLars Hedberg: Jag förstår att man är otålig i glesbygden, men någonstans är\r\ndet så att det återigen handlar om infrastrukturen. Man måste få ut infra-\r\nstrukturen. Det finns ingen som ens skulle fundera på att bygga en bilfabrik\r\nom det inte ens finns vägar utanför husknuten. Där måste man försöka få\r\nkommunerna att, i samband med att de försöker lösa sina interna problem,\r\nockså sänker tröskeln så att det går att komma fram.\r\nSedan har vi också fått de nya regionala radiolicenserna. Jag tror\r\nnämligen att man aldrig kommer att kunna dra någon fibersladd till, om man\r\nsäger, den sista gubben på fjället eller ute i skogen. Det kommer att lösas\r\nmed andra tekniker. Stockholms skärgård är någonting som jag känner till\r\nväldigt väl. Vi kommer aldrig att kunna bygga till varje båthus i\r\nskärgården. Där tror vi att det optimala är radio, så det tittar vi på. Hav\r\nförtröstan, skulle jag vilja säga!\r\nPeter Dahlström: I det korta perspektivet har vi, som jag sade förut, uppvak-\r\ntat regeringen om att omfördela så att kommunerna får ytterligare 1 miljard\r\nför att kunna följa upp de konkurrensutsättningar som man gör just nu. Jag\r\ntror att det är viktigt att dessa pengar kan komma under 2004/05, när man ser\r\nresultatet av den första vågen av upphandlingar. Sedan tror jag att detta i\r\ngrunden också har att göra med framtidstron inom hela sektorn. Om det finns\r\nen framtidstro får man bland operatörerna mycket lättare att diskutera gungor-\r\noch-karusell-lösningar: När man ändå bygger ut i större orter som har mark-\r\nnadsunderlag kan man ta med vissa delar runtomkring.\r\nJohnny Gylling (kd): Den här liknelsen med förarsätet är verkligen intressant.\r\nEnligt min mening behövs det mycket starkare politiskt ledarskap i de här\r\nfrågorna, ungefär som man har i England med en e-Envoy, som det kallas,\r\nsom sätter press på myndigheter och statliga aktörer.\r\nMin fråga handlar just om statliga aktörer. Någon nämnde Banverket och\r\nSvenska Kraftnät tidigare. Det har funnits en kritik mot de här aktörerna,\r\nnämligen att de inte har som sin primära uppgift att underlätta bredbandsut-\r\nbyggnad, varken Banverket, Vägverket, Kraftnät eller några andra. När någon\r\nvill ha hjälp, hyra fiber eller gräva ned detta längs vägarna och så vidare\r\nupplever man därför inte att man får någon prioritering. Jag vill fråga om\r\ndetta fortfarande är ett problem i dag.\r\nBjörn Björk: Tveklöst är det så. Det har vi upplevt hela tiden. Vi frågade för\r\nflera år sedan varför Vägverket inte var med i Bredbandsutredningen. Den\r\ninfrastruktur som vägbankarna representerar var ju med. Nu pågår dock en\r\nutredning; jag vet inte om ni har fått information om det. Peter Roslund som\r\nledde Bredbandsutredningen är nu inne på sitt fjärde utredningsuppdrag. Hans\r\nuppdrag är att se över tillgången till de statliga infrastrukturerna, inklusive\r\nVägverket. Jag vet att han har sagt att han ska komma med någon under-\r\nhandsrapport före sommaren.\r\nJarl Lander (s): Jag kommer tillbaka till detta med samverkan mellan olika\r\ntyper av sätt att distribuera ettor och nollor i rymden. Nils-Gunnar sade att\r\ndetta med UMTS var den största utbyggnad infrastrukturmässigt sett som vi\r\nnågonsin har gjort. Sedan pratade kommunerna och landstingen om att det i\r\nprincip är samma utbyggnad där, fast där har man grävt ned infrastrukturen\r\nhelt och hållet. Sedan ska det komma - vi snuddade vid frågan förut - mark-\r\nsänd digital-TV.\r\nFör mig är detta ändå tekniker som ska skicka ettor och nollor. Hur mycket\r\nsamverkan är möjlig i de här olika systemen? 3 G ska täcka befolkningen där\r\nden finns, på samma sätt som bredbandet, men den marksända digital-TV:n ska\r\ntäcka hela landet. Enligt uppgift ska det gå att sända ettor och nollor\r\näven i det marksända nätet som når ut till honom på fjället och så vidare.\r\nFinns det samverkan i nästa steg här också? Ni är ju i gång nu, men har de\r\nsom har hand om TV-utbyggnaden någon diskussion med er som också bygger ut\r\ntekniker? Den frågan är väl lite kopplad till detta med vem som kör bilen,\r\neller vad det nu är för ett fordon vi är ute och åker med. Hur mycket\r\nsamver- kan är det med dem som bygger marksänt TV-nät?\r\nLars Hedberg: Man måste först och främst göra klart för sig vad skillnaden\r\när mellan 3 G och bredbandsnätet. 3 G är ett annat system som bland annat\r\när till för att man ska kunna få med sig saker mobilt, men du kan aldrig\r\növerföra den kapaciteten trådlöst som 3 G gör och kommer att göra i\r\nframtiden. Det är också fråga om en naturresurs. Du nämner rymden, och\r\nluften är ju en natur- resurs där man inte kan klämma ut hur mycket som\r\nhelst. Det kan man där- emot göra i en fiberkabel, för där håller det sig\r\npå plats inne i kabeln. Det är alltså ett problem.\r\nGivetvis kan man använda 3 G i glesbygd som ersättning för eller kom-\r\nplement till koppar, som man kanske inte ens kan använda då det är för långt\r\ntill telestationen och så vidare.\r\nSamverkan finns såtillvida att 3 G-operatörerna och andra mobiloperatörer\r\när kunder i näten redan i dag. Man ska komma ihåg att 3 G-systemen inte går\r\nspeciellt många meter i luften. Här inne i stan är det väl ungefär 300 meter;\r\nresten är fortfarande fiberkablar, radiolänk eller någonting sådant.\r\nNils-Gunnar Billinger: Det finns en stor potential för samverkan. Om man\r\ndelar upp all tele- och TV-kommunikation i olika nivåer kan man säga att\r\nden översta nivån är anslutningen till kunden och den andra när man forslar\r\nsig- nalerna över hela landet. Egentligen är ju detta olika verksamheter,\r\nolika affärer. Om man tänker sig ett 3 G-samtal från Torsby till Lomma går\r\ndet alltså från masten någon kilometer, och sedan kan det gå via radiolänk,\r\nvia Svenska Kraftnäts nät, via Tele 2:s nät, via Telias nät eller via\r\nBanverkets nät. Där finns en hygglig marknad - hygglig, säger jag - när det\r\ngäller att köpa kapacitet över hela landet.\r\nVad man ska sträva efter för att få till stånd en optimering när det gäller\r\nutnyttjande av alla systemen är att bryta vertikal integration. Då kommer man\r\nosökt in på Teracom. I Sveriges Television och Teracom finns det ju en gans-\r\nka stark vertikal integration. Det är klart att det system som Teracom utgör\r\nkan användas till andra saker också, men då behöver lagstiftningen ses över.\r\nMen potentialen att utnyttja olika överföringsmedel för olika typer av signaler\r\nfinns där. Det är precis som Jarl Lander säger: Det handlar bara om ettor och\r\nnollor, och de kan blandas nästan hur som helst.\r\nBjörn Björk: Jag instämmer i att det finns stora möjligheter till\r\nsamverkan. Nils-Gunnar Billinger var inne på att bryta den vertikala\r\nintegrationen, och då hamnar vi i ett läge - och det är det som kommunerna\r\när inblandade i - där man kan etablera infrastruktur på kabelnivå, så att\r\nsäga. Då har vi sagt att samverkan på den här nivån paradoxalt nog kan öka\r\nmöjligheterna till kon- kurrens på tjänstenivån. För två år sedan trodde vi\r\natt man kanske borde re- glera samverkansskyldigheten här. Nu ser vi att\r\ndet dyker upp affärsmässiga lösningar på kommersiella villkor, alltså\r\nföretag som åtar sig att operera näten i ett öppet nät. Det är det\r\nintressanta, och utvecklingen av dessa affärsmodel- ler har gått väldigt\r\nfort.\r\nJag tror alltså på en kombination av att kanske behöva tillgripa vissa regu-\r\nlativa ingrepp och att ändå stimulera de här samverkansmodellerna som byg-\r\nger på affärsmässig grund. Detta har kommit fram överraskande snabbt, och\r\ndet borde det kunna göra på andra områden i IT-branschen också.\r\nPeter Dahlström: I samband med att kommunerna gjorde sina infrastruktur-\r\nprogram förde vi ut information om att man i de programmen ska kartlägga\r\nallt slags infrastruktur som är till gagn för bredbandsutbyggnaden. Där\r\nfinns alltså en grund lagd för att titta på detta lite djupare. Som\r\nNils-Gunnar var inne på är det ju samma strukturer i mångt och mycket, och\r\ndet finns också mycket inom radio- och bredbandsvärlden som sammanfaller -\r\nmaster, höga torn och så vidare. Det är alltså en ganska given bit. Sedan\r\när detta naturligt- vis en helhet för kunden. Om vi tar ut det via vår\r\nbärbara pryl eller via en fast apparat hemma tror jag inte spelar någon\r\nroll i framtiden. Det är gränssnittet till samma nät.\r\nMonica Green (s): Som jag uppfattade det sade ni att den här samverkan\r\nskulle man med hjälp av den nya lagen kunna klara själv, och om det inte\r\nfungerar kan PTS vara den övervakande myndigheten. Men det andra, som ni\r\nockså efterlyser och som jag inte vet om vi har fått svar på än, är vem som\r\nskulle ta initiativ till ett nationellt forum, ett forum för dialog eller\r\nsamverkan för att få den här nationella visionen. Vem tycker ni ska ta\r\ninitiativet? Ska vi från riksdagen göra det, eller är det PTS eller någon\r\nannan?\r\nHans Stenberg (s): Det har talats en hel del om utbyggnaden i glesbygd. Jag\r\ntror att det var Lars Hedberg som ett par gånger har sagt att den sista\r\ngubben på fjället inte kommer att få detta via traditionellt bredband. Men\r\ndet är ju väldigt många som inte känner sig som boende som den sista gubben\r\npå fjäl- let utan anser sig bo väldigt centralt, kanske också väldigt nära\r\ndär det ligger bredband nedgrävt, men som inte får accessen till huset\r\nutbyggd. Nu har vi ju ett system som vi vill ha med ganska hård konkurrens,\r\neller öppenhet så att vi ska få konkurrens, på nätet. Ser ni någon risk att\r\ndetta med öppna nät och att man måste öppna för andra operatörer leder till\r\nsämre incitament att bygga ut accessnätet?\r\nSedan vill jag hänga på en fråga till. Det talades för ett par år sedan väldigt\r\nintensivt om att kunna använda elnätet för distribution den sista biten in i\r\nhuset eller lägenheten. Den debatten har avstannat rätt mycket. Hur går den\r\nutvecklingen, och hur utvecklas de möjligheterna?\r\nKarin Thorborg (v): Jag vill bara ha en sakupplysning från PTS. De tre ope-\r\nratörer som nu håller på att bygga ut 3 G har ju samtliga begärt längre\r\ntid. Jag antar att de måste ha uppgett något skäl för sitt behov av att få\r\ndetta uppskov. Jag undrar om PTS har gjort någon sammanställning eller\r\nanalys av orsakerna till att de har begärt det här uppskovet.\r\nPer Westerberg (m): Ni pratade tidigare om att man behövde någon form av\r\nvisionärt organ. Det talades om förstärkt IT-kommission. Där vet vi sedan\r\ngammalt att det väldigt mycket beror på vilken kompetens och även makt\r\nman sätter in i en sådan kommission om det ska bli någonting. Har ni tittat\r\nnågonting på det finska systemet? Vi hade besök av dess framtidsutskott\r\nhäromdagen, som sysslar med det visionära samrådet med näringar som ägnar\r\nsig åt mycket påtagliga framtidsfrågor. Har ni någon erfarenhet av någonting\r\nditåt? Ibland kan ju svensk regering och riksdag anklagas för att man tenderar\r\natt gräva ned sig i bara dagsaktuella frågor.\r\nLars Hedberg: När det gäller förarsätet tror jag att det är ni som får peka åt\r\nnågot håll.\r\nSedan säger jag bara: Västerbotten! Där har man gått man ur huse för att\r\nfixa just det här. Jag var uppe med Björn Rosengren och invigde ett stadsnät.\r\nMan åkte på små grusvägar och kom upp till någon liten ladugård där det\r\nfanns fiber ända in. Det är ingen universallösning, men jag tror att det måste\r\ntill sådana saker när man är i glesbygd. Jag kommer själv från Avaträsk sju\r\nkilometer från Dorotea. Där har man också grävt på det viset med hjälp av\r\nsåväl EU-pengar som medel från kommun och stat. Jag tror alltså på hjälp till\r\nsjälvhjälp och andra tekniker som inte innebär att man får gräva.\r\nSedan var det en fråga rörande tjänster och så vidare. Det är också ett pro-\r\nblem. Det finns en risk att det blir ett monopol; där håller jag med Per Wes-\r\nterberg. Om det är för litet - Skövde kanske inte är för litet, men säg något\r\nannat ställe - finns det en risk att kommunen eller energibolaget går upp och\r\nlevererar både Internet och kabel-TV och allting, och då finns det ingen som\r\när intresserad av att göra någonting. Därför måste det kopplas ihop på något\r\nsätt.\r\nSedan gällde det elnätet. Jag är i botten tekniker och jag tror inte på elnä-\r\ntet, men det är min personliga uppfattning. Elnätet fungerar, men man kör ju\r\nsista biten in. Från transformatorstationen, den här lilla plåthytten utanför\r\nvillan, är det 300-400 meter. Det är det vi pratar om, och då kan jag kanske\r\ngöra något annat de här sista 300 metrarna. Men det fungerar på Gotland.\r\nTekniken fungerar, men jag tror inte att det är någon universallösning för att\r\nlösa glesbygdens problem. Det är bara 300-400 meter vi pratar om.\r\nVi har en väldigt fin dialog med våra finska vänner. De har en regionnäts-\r\nförening; kommunerna där är så små att de har slagit samman dem till regio-\r\nner. De har en väldigt bra dialog, det håller jag med om, och vi följer den.\r\nBjörn Björk: Initiativ - riksdag eller regering? Det är ju parter som ska träff\r\nhär, så mitt svar är någon som inte har partsintresse.\r\nDålig åtkomst - jag svarar på flera frågor här. Vi tror ju på den svenska\r\nbredbandssatsningen, men den har en liten slagsida: Vi vet inte vad vi ska\r\nha de här bredbanden till. Den kopplingen är för svag i Sverige. Det har\r\nFinland, Norge och Danmark en mycket tydligare fokusering på, och därför\r\nhar vi på kommunförbundsnivå börjat samarbeta med dem för att lära av\r\nvarandra. Vi är starka på infrastruktursidan, men vi har ju bara kablarna.\r\nDe har innehållet. Där har vi ett intressant uppslag till nordiskt\r\nsamarbete.\r\nElnätet och uppskovet överlämnar jag åt PTS.\r\nPeter Dahlström: När det gäller ett samverkansorgan eller ett forum pågår\r\ndet vad jag förstår ett arbete i Regeringskansliet kring en IT-delegation.\r\nMan skulle ju kunna tänka sig att den också tog på sig uppgifter inom det\r\nhär om- rådet - dock, tror jag, bara som initiativtagare till ett mer\r\nneutralt forum. Det är min vision av det. Men om någon ska sätta luntan\r\ntill, så att säga, skulle det kunna vara den här delegationen som praktiskt\r\ngjorde det.\r\nDet som sades om öppenhet upplever vi också. Det finns den här spän- ningen\r\nmellan öppenhet och sämre konkurrens. Med vårt stödsystem kan vi också göra\r\navkall, om vi bedömer att det är viktigare att vi får till ett nät, så att\r\nman får en kort monopolsituation under en inkörsperiod.\r\nElnätet lämnar jag också därhän, tror jag.\r\nNils-Gunnar Billinger: Jag börjar med Karin Thorborgs fråga. De skäl som de\r\noperatörer som har ansökt om uppskov har angett är försenad teknik, svårig-\r\nheter att åstadkomma en funktionalitet mellan olika system från olika tillver-\r\nkare, krångel med byggnadstillstånd, vissa problem med flyghinderprövning\r\nav Försvarsmakten samt finansiella problem. Det är de skäl som anges.\r\nFrågan om bredband över elnätet som Hans Stenberg tog upp är naturligt- vis\r\nväldigt intressant. Det har gjorts en hel del framgångsrika försök, men det\r\när väldigt besvärligt störningsmässigt. Vad man gör är att använda ett\r\nlitet utrymme i det frekvensband som finns i elnätet till sådant här.\r\nElbolagen har i och för sig i många år använt elnätet till att skicka\r\nsignaler, så tekniken i sig är inte märkvärdig. Men det är svårt att få\r\ntill det så att det blir störningsfritt. Detta har gjort att en del\r\ntillverkare har fryst utvecklingen. Det finns också en del internationella\r\nstandardiseringsproblem kring detta. De förhoppningar som fanns för några\r\når sedan är alltså inte lika starka nu, men jag vill inte säga att det är\r\navfört från dagordningen. Det vore naturligtvis fantastiskt bra om det här\r\nkunde komma, för det skulle innebära att vi hade en anslutnings- form till\r\nalla.\r\nPå den tredje frågan, vem som ska ta ledningen och makten, har jag ett för-\r\nslag. Jag tycker att trafikutskottet ska göra det. Det säger jag inte för\r\natt fjäska utan för att det stämmer med min förvaltningspolitiska grundsyn:\r\nProjekt, delegationer och kommissioner tar man till när en fråga är ny. När\r\nden sedan kommit in i en ny mognadsgrad ska den in i linjen, och linjen är\r\nriksdag, regering och myndigheter. Det är där man kan åstadkomma resultat -\r\nom man nu inte är beredd att överföra makt och pengar till en delegation,\r\nför då kan det bli pengar, men det har nog ännu aldrig inträffat. Därför\r\ntycker jag att de organ som finns är alldeles utmärkta för att sköta detta.\r\nSå ta ert ansvar!\r\nPaus\r\nOrdföranden: Vi börjar igen, och nu har vi kommit till essensen. Jag lämnar\r\nordet till Anne-Marie Löwinder från Stiftelsen Internetinfrastruktur.\r\nAnne-Marie Löwinder, Stiftelsen Internetinfrastruktur: Tack så mycket! Och\r\ntack för att jag har fått komma hit. Det har varit väldigt intressant att\r\nlyssna på de föredrag som har varit, inte minst för mig som i huvudsak\r\njobbar med Internetfrågor.\r\nTrots allt som vi har hört tidigare ser vi inte särskilt mycket breda band\r\ni Sverige, inte några generella bredband och inte heller särskilt mycket\r\ntjänster. Man kan ställa sig frågan varför det är så. En fyrdubbling av\r\nanslutningarna kan låta mycket, men det beror lite grann på vad man börjar\r\nräkna. Det finns fortfarande mycket kvar att göra.\r\nJag ska mycket snabbt berätta om stiftelsen och varför vi håller på med det\r\nhär. Stiftelsen grundades ursprungligen för att den bl.a. skulle ansvara\r\nför och sköta domännamnssystemet för den toppdomän som finns i Sverige, se.\r\nVi driver också projekt som har syftet att bidra till drift och utveckling\r\nav Inter- net i Sverige. Det är väl i den egenskapen som jag är här i dag.\r\nDet här är en bild som är väldigt bekant för många. Den fanns första gång-\r\nen i en utredning som hette Bredband för tillväxt i hela landet. Med den ville\r\nman illustrera vad en infrastruktur var för IT, det som vi pratade om. Det är\r\nväldigt lätt att slarva med begreppen och definitionerna, eftersom det här är\r\nen väldigt komplex materia. Det är inte lätt.\r\nUrsprungligen är det väl ändå någonting som har en allmän användbarhet.\r\nPer Westerberg tog tidigare upp det här med monopol lite grann. Ja, infra-\r\nstrukturen kanske närmar sig det som man brukar kalla för ett naturligt mono-\r\npol, till en viss nivå. Det är samutnyttjande för många olika funktioner, och\r\ndet tycker jag att vi ser många exempel på i dag. Vi har faktiskt byggt olika\r\ninfrastrukturer för olika applikationer och sett till att vi bibehåller stup-\r\nrörstänkandet.\r\nVi har ett Teracomnät, som är gjort för TV-distribution. Vi har pratat om\r\nett TETRA-nät, som är gjort för räddningstjänstens behov och tjänster. Vi\r\npratar om ett 3 G-nät, som helt och hållet är optimerat för den typen av tele-\r\nfoni.\r\nVi har egentligen aldrig närmat oss detta från den infrastrukturella sidan:\r\nHur gör vi en gemensam infrastruktur som är tillgänglig utan begränsningar\r\nför vad man än vill göra? Man kan tänka sig att man jämför med vägnätet.\r\nDen här infrastrukturen kräver givetvis en samhällelig reglering av någon\r\nform. Det är det som e-komlagen syftar till. Jag kan kanske komma tillbaka\r\nlite till det sedan.\r\n\r\nOlika parter har olika intressen, och de kan alla tillgodoses genom en\r\ndelad investering. Det är väl det som egentligen ligger till grund för det\r\nsynsätt som jag representerar. Privata nätbyggare kan ju trots allt vara\r\ntveksamma. Det kan ju inte vara företagsekonomiskt lönsamt att bygga ut en\r\ninfrastruktur på den fysiska nivån om man endast kan lägga under sig 7 % av\r\nden tillgängliga marknaden för den region där man bygger nät. Då måste man\r\npå något sätt hitta andra former.\r\nDet finns i dag en stor och uppenbar risk för att de här olika delfunktioner-\r\nna i samhället bygger sina egna lösningar, som sammantaget gör att det blir\r\nlångt mycket dyrare än ett sammanhållet agerande.\r\nVi kan tänka oss att vi om fem år ser på IT-infrastrukturen, eller infra-\r\nstrukturen för elektronisk kommunikation, på samma sätt som vi i dag tittar\r\npå el och tele. Vi tar det som någonting självklart som alltid fungerar med\r\nväldigt få problem. Och det är en väldigt låg tröskel för mig att komma över\r\nför att jag ska kunna delta i den kommunikationen. Då är bra kanalisation och\r\nsvart passiv fiber egentligen den bästa långsiktiga investeringen.\r\nSamtidigt måste vi få er politiker ur skottlinjen när det gäller att göra de\r\ntekniska valen. Det är någonting som marknaden faktiskt ska ta som sin upp-\r\ngift. Ni ska tala om vilka funktioner man vill ha. De funktionerna ska göras\r\nmätbara och möjliga att följa upp. Där ska man stanna.\r\nInternetoperatörer för publika IP-tjänster vill givetvis ha tillgång till svart\r\nfiber, men de är inte de enda. Vi har försvarets nät. Försvarets lednings- och\r\nsambandsfunktioner behöver också ha ett passivt nät där man kan bygga sin\r\nlogiska infrastruktur. Jag nämnde TETRA, och jag nämnde 3 G.\r\nHälso- och sjukvården vill bygga sina strukturer som ligger utanför det\r\npublika, men man kan fortfarande använda samma fysiska infrastruktur i\r\nbotten. Det handlar om bank och finans osv.\r\nDen logiska infrastrukturen baseras alltid på en kommunikationsarkitektur,\r\noch vi kan väl ändå enas om att det vi pratar om i dag är IP eller den teknik\r\nsom används på Internet. Det finns egentligen ingenting som säger emot det.\r\nMen vi använder i dag begreppet \"bredband\" som om det skulle vara en tjänst\r\nvid sidan av Internet, vilket det ju inte är. Bredband är en accessform vid\r\nsidan av många andra accessformer, dvs. ett sätt att komma åt nätet och\r\ntransportera trafik från A till B, mellan godtyckliga platser i landet och\r\nmellan godtyckliga ändutrustningar i systemet.\r\nUtmaningen är väl kanske att skapa den här infrastrukturen som inte är låst\r\ntill en applikation och som inte är låst till prestandabegränsningar hos annat\r\nän det som finns i min utrustning, givetvis, och min applikation, som Nils-\r\nGunnar Billinger var inne på tidigare. 3 G-telefonerna har en begränsad kapa-\r\ncitet men är mycket användbara. När man är ute och rör på sig är det själv-\r\nklart svårt att hitta någon annan accessform.\r\nStyrkan i nätdesign är väldigt svår att bevisa. Den går inte att bevisa som\r\nett matematiskt teorem, utan styrkan i designen av ett nät bevisas egentligen\r\nav att den är bättre än någonting annat. Det finns alltid andra sätt att göra\r\nsaker på.\r\nMen det vi ska dra nytta av i dag är att Internet fungerar helt annorlunda\r\nän vad vi är vana vid när det gäller traditionell kommunikation. Tjänsten\r\när gjord för att gå på en gemensam kommunikationsarkitektur, dvs. IP. IP, i\r\nsin tur, använder vad som helst av transmission som finns tillgänglig.\r\nTjänsten blir alltså oberoende av transmissionen, och IP blir det\r\nabstraktionslager som gör Internet så speciellt. Det ska vi utnyttja i dag.\r\nDet är det som faktiskt är lite grann av det nya i kommunikationen, det som\r\nskiljer Internet från telefoni och andra infrastrukturer.\r\nSedan kan man fråga sig: Vad vill vi att man ska använda infrastrukturen\r\ntill? Vi har naturligtvis en rad befintliga tillämpningar redan i dag som\r\nvi tar för självklara. Det är elektronisk post. Det är World Wide Web. Det\r\när publi- cering av information. Det är filöverföring av stora datamängder.\r\nMen vi ser också framför oss nya tillämpningar där kraven på kapacitet,\r\ntrafikmönster och låg fördröjning - som innebär att det inte blir så\r\nryckigt när man ser en bild - inte är kända. Alla de applikationer som vi\r\nser framför oss innehåller överföring av text, ljud och bild med, låt oss\r\nför att förenkla säga, TV- kvalitet.\r\nMan behöver också ge så många som möjligt tillgång till digitalt produce-\r\nrad information, dvs. nollor och ettor för producerad utbildning, vård, omsorg\r\noch inte minst underhållning i den mån, naturligtvis, det kan lösas digitalt.\r\nDet finns vissa sociala faktorer i det här som man inte ska bortse från.\r\nVi tror också att en sådan här infrastruktur kan ge en grund för tillväxt\r\noch näringslivets utveckling. Det finns en väldigt stark utveckling i\r\nSverige. Vi har en bra IT- och telekombransch. Vi har många duktiga\r\ntjänsteutvecklare och entreprenörer och innovatörer, inte minst. Om de\r\nvisste att det om fem år skulle finnas tillgång till nära nog obegränsad\r\nbandbredd skulle det naturligt- vis kunna trigga dem till att redan i dag\r\nbörja utveckla de tjänster som vi vill se framför oss. Men om de redan i\r\ndag vet att vi aldrig kommer att nå längre än till ADSL och 512 till alla\r\ndå anpassar de sin affärsutveckling till det. Det är rätt naturligt. Det\r\nvore rent felaktigt att göra någonting annat.\r\nPrecis som de tidigare talarna sade på förmiddagen finns det väldigt få\r\naktörer i dag som har hela Sverige som fokus. Det finns stora investeringsbe-\r\nhov när det gäller IT-infrastruktur, och de är svåra att motivera. Framför allt\r\när de svåra att motivera för enskilda aktörer. Det fiffiga med det som jag\r\ntänkte på tidigare när det gällde den här kommunikationsarkitekturen är ju att\r\nvi faktiskt inte behöver gissa oss till framtidens tillämpningar. Har vi en på\r\nsikt finmaskig fiberinfrastruktur skapar vi de grundläggande tekniska förut-\r\nsättningar som behövs för att kunna åstadkomma egentligen vad som helst.\r\nMen vi måste ha bilden av det nät vi vill åstadkomma klar för oss, och vi\r\nmåste vara överens. Vi måste vara överens om bilden av hur det här ska se ut\r\nnär det en gång är färdigt. Annars kan det bli så att när jag pratar om en hand\r\nknuten persisk matta så ser ni en hemvävd trasmatta framför er, eller om jag\r\npratar om en hötorgsskrapa så ser ni en trädkoja. Vi måste vara tydliga med\r\nvad vi är ute efter.\r\nVad krävs? Det finns en del historiska fakta som vi naturligtvis kan slåss\r\nom. Det finns de som säger att det här fördubblas var nionde månad eller\r\nvar artonde månad. Det är kanske inte så intressant egentligen, men vad man\r\nser är att kurvan ökar väldigt kraftigt. Det innebär att den fysiska\r\ninfrastrukturen måste klara både trafiktillväxten, som innebär att man\r\nmåste ha en finmaskig- het i strukturen, och tillgängligheten. Det är det\r\nsom man kallar för redun- dans. Med så här mycket fiber i marken kommer\r\nalltid någonting att grävas av, och då måste det finnas en annan väg att\r\nta.\r\nSå utmaningen handlar om att ge god genomströmning och pris som läm-\r\nnar utrymme för människor att köpa tjänster. Det är egentligen det som vi är\r\nintresserade av. Allting annat är nödvändigt trams, skulle jag vilja säga. Vi\r\nmåste ha de här sladdarna. Vi måste ha transmissionen, men jag vill egentli-\r\ngen inte bry mig om det. Jag ska inte behöva bry mig om det. Jag vill ha\r\ntjänsten som jag är ute efter.\r\nDet viktiga är då att man gör det möjligt att konkurrera, men kanske inte\r\nför jättemånga på alla nivåer. Det ska givetvis finnas konkurrens, och jag\r\nkommer tillbaka till en sådan bild så småningom. Det är väldigt viktigt med\r\ndubbelriktad kapacitet. Jag är inte bara konsument. Jag är också producent av\r\ninformation och kommer att bli det i allt större utsträckning. Framför allt\r\nkommer ni att se exempel på det senare när vi vill ha sjukvård i hemmen och\r\nandra typer av tjänster till vår hjälp i vardagen.\r\nOsäkerheten är just det som vi diskuterar. Det finns egentligen inte några\r\nuttalade reella behov hos breda användargrupper. Det finns en osäkerhet\r\nbland aktörerna, som jag sade, när det gäller det här. Vad är det vi har\r\natt utveckla mot, så att säga? Vad finns det för efterfrågan? Vad finns det\r\nför affärsmodeller och ekonomi i det här? Vi vet att regelverket är\r\ntämligen otyd- ligt och under förändring både på den fysiska nivån och på\r\napplikationsnivån. Och det handlar om statens ägaransvar. Jag vill hävda\r\natt den befintliga ägar- strukturen är otydligt utformad. Jag tycker att\r\ndet är olyckligt att de statliga aktörerna konkurrerar med varandra om det\r\nsom det egentligen inte behöver vara så himla mycket konkurrens om,\r\nnämligen den fysiska nivån.\r\nOm man tittar på infrastrukturen på det här sättet ser ni vad jag menar. Det\r\när viktigt med konkurrens, men när det gäller infrastruktur, som jag sade,\r\nnärmar man sig det som kanske kan kallas ett naturligt monopol. Den hori-\r\nsontella strukturen måste försvaras. Den som har möjlighet att erbjuda tjänster\r\npå den fysiska nivån ska alltså inte konkurrera med sina kunder genom att\r\nockså erbjuda andra tjänster, utan man ska i trygg förvissning om att de tar\r\nhand om det lämna över till nästa nivå.\r\nDet är också viktigt att man skiljer mellan transporten av IP-paketen, ett-\r\norna och nollorna, och de tjänster som bärs av IP-paketen. Det måste finnas\r\nen skillnad däremellan, så att man inte gör både och, för då konkurrerar man\r\nigen på fel nivå. Tekniska lösningar är, som jag sade tidigare, naturligtvis\r\nmarknadens problem. Vi ska tala om på vilken nivå vi vill ha vissa funktioner\r\noch vilken prestanda vi vill ha.\r\nDet här är frågor som vi ställde oss för flera år sedan. Tidigare var jag\r\npå IT-kommissionen, och jag deltog i att formulera den vision som IT-\r\nkommissionen hade om just framtidens IT-infrastruktur, och det är\r\nfortfaran- de aktuella frågor. Vad är det som är viktigast? Är det att\r\nsnabbt komma i gång eller att kunna investera för ett långsiktigt behov?\r\nVill vi att det ska vara snabbare Internet till medborgarna, och på vilket\r\nlångsiktigt sätt ska vi inve- stera?\r\nJag anser att staten och kommunerna ska verka för att det ska komma fram\r\nIP-trafik till alla. Det gör man enklast om man ser till att det finns\r\ntransmis- sion som de som levererar IP-paket kan hyra. Sedan ska man se\r\ntill att den som säljer IP-paket inte har någon fördel jämfört med andra\r\ntjänsteleverantö- rer när det gäller att sälja innehåll till kund -jag\r\nkommer återigen tillbaka till den horisontella strukturen.\r\nAnvändning innebär för konsumenten tjänster, och de ska konkurrensut-\r\nsättas. Konsumenter som inte får den tjänst de vill ha på de villkor de vill ha\r\nska genast kunna byta, och de ska kunna byta enkelt, men då pratar vi snarare\r\nom innehållstjänster på den lägre nivån.\r\nJag ska inte fördjupa mig så mycket i det här, men här är ett par av de\r\nandra frågorna. Hur bör man använda pengarna bäst, och vilka tjänster vill\r\nvi ha? Detta kommer de följande talarna att prata om. Det jag ska säga är\r\natt Internet per definition är något som ger tillgång till tjänster, ger\r\nmöjlighet att skapa tjänster, ger möjlighet till kommunikation och\r\ninformationsutbyte. Den politiska satsningen på bl.a. hemdatorer har ökat\r\nsvenskarnas allmänna kun- skaper om IT. Det ska vi fortsätta att rida på,\r\nmen om vi inte kan utnyttja möjligheterna blir det kanske inte något större\r\nsyfte med de här hemdatorerna på sikt.\r\nJag ska citera en väldigt god vän till mig som heter Patrik Fällström. Han\r\nsäger ofta så här: I teorin är det faktiskt ingen skillnad mellan teori och\r\nprak- tik, men i praktiken är det det. Det tror jag att man måste ha lite i\r\nbakhuvudet när man diskuterar just infrastrukturfrågor. Det är komplext,\r\noch man måste ta det bit för bit, som när man äter en elefant.\r\nOrdföranden: Tack för det! Då är det Bo Beckeström från IT-kommissionen.\r\nVarsågod!\r\nBo Beckeström, IT-kommissionen: Tack! I titeln på det här blocket står det:\r\n\"till nytta för vad?\". I de tidigare presentationerna har vi fått lite olika be\r\nskrivningar av en allmän IT-utveckling, men det är kanske en bild av rent\r\ntekniska förutsättningar. Vi brukar vara ganska bra på att redovisa IT och IT:s\r\nutveckling i tekniska termer, och vi lyfter alltid fram tekniska framsteg. Mer\r\nsällan lyfter vi fram frågan varför vi ska satsa på IT. Jag ska försöka ägna de\r\nhär tio minuterna åt att ge en aspekt när det gäller frågan \"varför?\".\r\nHur går detta ihop??\r\n\"Kommunerna står inför stora utmaningar i framtiden. Under\r\nden närmaste tioårsperioden kommer kommunerna att behöva\r\nnyanställa ca 600 000 nya medarbetare. Det är ungefär lika\r\nmånga som det totala arbetskraftstillskottet på hela svenska\r\narbetsmarknaden under perioden\"\r\nJag brukar kalla den här bilden för paradoxen - vi är allihop tillräckligt\r\nläs- kunniga för att se vad som står där. Vad bildtexten egentligen antyder\r\när nämligen ett problem för framtiden. Det är ett problem med att få\r\ntillgång till arbetskraft, att klara av vissa åtaganden som vi har här i\r\nsamhället. Egentligen antyder den att alla som lämnar gymnasieskola,\r\nhögskola, universitet och alla som ställs till arbetsmarknadens förfogande\r\npå ett eller annat sätt måste ta anställning inom kommunerna för att de ska\r\nkunna driva sin verksamhet vidare. Det är en fullständig paradox.\r\nDet finns många liknande exempel som man kan höra om dagligen. Jag\r\nhörde häromdagen att Riksskatteverket hade ett stort bekymmer. Man kom-\r\nmer att tappa över 6 000 medarbetare inom de närmaste 5-6 åren. Det är 51 %\r\nav samtliga anställda i Riksskatteverket. Aktuellt i TV tog förra veckan upp\r\nen diskussion om problemen inom vården - det är en brist på 100 000-\r\n150 000. När det gäller utbildningsväsendet har det i AMS senaste prognos\r\nlyfts fram att det handlar om 150 000-155 000 nya lärare inom den närmaste\r\ntioårsperioden osv. Det känns som domedagsprofetior. Vad är det som\r\nhänder? Den här demografiska utvecklingen, utvecklingen med en åldrande\r\nbefolkning, är någonting som har varit känt ganska länge. Problemet är att vi\r\nkanske inte har tagit det på fullt allvar. Det handlar om någonting som de\r\nflesta av oss upplever ligger någonstans i framtiden. Men den här framtiden\r\nkommer snart. Den är nästan inpå oss, och när man hör de siffror som jag\r\nnämnde tidigare börjar man känna att detta kryper närmare för varje dag som\r\ngår. Den demografiska utvecklingen, i perspektivet 10-15 år, innehåller\r\ndessutom inte längre några stora överraskningar. Tvärtom går det att skapa en\r\nganska exakt bild av vad som kommer att ske och hur det kommer att se ut.\r\nDe flesta av oss som lever i dag kommer nämligen att leva om 10-15 år, men\r\nvi kommer att vara motsvarande 10-15 år äldre.\r\nDen stora osäkerheten kanske finns när det gäller en liten grupp ännu icke\r\nfödda. Håkan Eriksson som jobbar med fortplantning på Karolinska kan kan-\r\nske ge oss en bild av det, men de kommer under alla omständigheter inte att\r\nvara ett bidrag till arbetsmarknaden inom den närmaste 20-årsperioden. Mor-\r\ntalitetstalen är också ganska kända storheter.\r\nDet går ett rykte på stan om att 40-talisterna bara blir fler och fler,\r\nmen det är ett falskt rykte. De blir bara äldre och äldre. Det är faktiskt\r\nen del av för- klaringen till att de här problemen finns.\r\n40-talistgenerationen är nämligen en ovanligt stor grupp. Den innefattar i\r\ndag 1,3 miljoner människor. Det är näs- tan 15 % av Sveriges befolkning.\r\nDen här bilden visar dessutom att gruppen är oerhört stor jämfört med\r\ntidigare åldersklasser. Man kan alltså förvänta sig en ganska kraftig\r\npåfyllning i seniorsegmenten om man går några år framåt i tiden. På bilden\r\nkan vi också se ett antal andra intressanta toppar, en i mitten på 60-talet\r\n- det är dagens 35-40-åringar - samt en i slutet på 80- och början på\r\n90-talet - det är de som är 10-15 år. Jag återkommer lite grann till dem\r\nsenare.\r\nEtt av de stora problemen för hela den offentliga sektorn är att det där\r\nfinns en klar överrepresentation av anställda som är födda på 40-talet och\r\ntidiga 50-talet. Det beräknas att cirka 61 % av samtliga som jobbar med ad-\r\nministration inom den offentliga sektorn är födda före 1956, och det är det\r\nsom kommer att göra att det blir det problem som vi talade om inledningsvis.\r\nNär 40-talister och tidiga 50-talister går i pension finns det helt enkelt inte\r\ntillräckligt många människor i arbetsför ålder för att fylla tomrummet, om vi\r\nhar organisationerna kvar i den utsträckning som vi har i dag.\r\nDessutom kommer konkurrensen om anlitbar arbetskraft att bli oerhört\r\nhård i framtiden. Man ska konkurrera med övriga sektorer i samhället men\r\nockså på det internationella planet, eftersom problemet med en åldrande be-\r\nfolkning är likartat över hela Europa och i större delen av västvärlden.\r\nMen det är inte nog med det. Samtidigt försvinner faktiskt en del av sam-\r\nhällets skatteintäkter när en så pass stor del av arbetskraften försvinner från\r\narbetsmarknaden. Den här bilden kan ge lite insikt i det.\r\nOffentliga intäkter och utgifter fördelar sig nämligen olika över olika ål-\r\ndersgrupper. Vi brukar säga att vi drar vårt strå till stacken när vi\r\nbefinner oss i åldrarna 30-60 år. Det är nämligen då man är störst\r\nnettobidragsgivare i ett samhälle. Före 30 och efter 60 förbrukar man\r\nfaktiskt normalt sett mer än man bidrar med. Och när en så till numerären\r\npass stor och dessutom relativt välbetald grupp, som de som är födda på\r\n40-talet och tidigt 50-tal, går i pen- sion kommer det att kraftigt påverka\r\nskattebasen.\r\nJag vill bara snabbt visa lite mer detaljer om det här. Det är nämligen en\r\nganska intressant utveckling. Den här bilden beskriver nettoförändringen\r\nmellan 2000 och 2010, indelat i femårsintervaller. De svarta staplarna, som\r\npekar uppåt, visar nettoökningar, och de vita staplarna, som pekar nedåt,\r\nvisar naturligtvis motsvarande nettominskning. Det röda lodräta strecket\r\nska repre- sentera en tänkt reell pensionsålder, 60-årsåldern. Det är där\r\nden ligger i dag, om man tittar på ett snitt i riket.\r\nDet syns en mycket markant ökning inom gruppen 60-70 år. Samtidigt kan\r\nman se att de i de produktiva åldrarna, 30-60 år, och kanske speciellt 50-60-\r\nåringarna kommer att gå tillbaka ganska kraftigt. Man kan se nettoförändring-\r\nen när det gäller de som är 50-plus, dvs. de som befinner sig inom den röda\r\ncirkeln på den här bilden. De minskar under de här tio åren med 450 000\r\nindivider. Det är klart märkbart i ett samhälle som innehåller knappt 9 miljo-\r\nner människor. Det här betyder minskad tillgång på arbetskraft och minskade\r\nskatteintäkter.\r\nDet finns även en annan intressant bild. Man kan titta på dem som är 15-\r\n25 år ungefär. Den gruppen har helt plötsligt ökat. Det var dem som vi såg\r\nsom pigga 10-15-åringar tidigare. De har kommit upp i den åldern när de\r\nbörjar förbruka resurser för gymnasieskolan, högskolor och universitet.\r\nVi kan hoppa fram ett snäpp till. Då ser vi att bilden förändras ganska\r\ndramatiskt under perioden 2010-2020. Det första man kan se är att andelen\r\nmänniskor som är 70-80 år ökar mycket kraftigt, naturligtvis med åtföljande\r\nkostnader för äldre äldre, dvs. kostnader för sjukvård, omsorg och liknande.\r\nSamtidigt kommer gruppen 30-60-åringar, som försörjer oss, fortfarande att\r\nkrympa andelsmässigt - jag säger \"oss\", för jag tillhör den gråa skara som\r\nkommer att vara i den åldern.\r\nJag har klippt ut ett annat citat ur en av Kommunförbundets skrifter. Det är\r\nfaktiskt Kommunförbundet som har jobbat med de här frågorna ganska\r\nmycket. Man har i en av sina skrifter summerat alla de här problemen och\r\nkallat dem för gemensamma drivkrafter. Det är kanske ett försök att se möj-\r\nligheter och inte bara hot i den utveckling som vi har framför oss.\r\nHur man än ser det kommer denna utveckling sammantaget att påverka ett\r\nantal politikområden. Det tror jag är den viktigaste slutsatsen som man kan\r\ndra här. Till exempel arbetsmarknad, vård, skola, omsorg och naturligtvis\r\nsamhällets ekonomi i stort kommer att drabbas.\r\nMan brukar ibland tala om den svårlösta framtidsekvationen som innehål- ler\r\ntvå bekanta, nämligen att allt färre måste försörja alltfler. Den\r\nekvationen kommer att ställa stora krav dels på kommuner, dels på andra\r\noffentliga aktö- rers förmåga att upprätthålla acceptabla nivåer när det\r\ngäller service till med- borgarna. Om inte detta fungerar i framtiden\r\nkommer delar av vårt etablerade välfärdssystem kraftigt att ifrågasättas,\r\nrentav kanske komma i gungning.\r\nDe stora pensionsavgångarna drabbar offentliga sektorn extra hårt - detta\r\nsamtidigt som offentliga utgifter ökar och offentliga intäkter minskar. För att\r\nhantera denna dubbla besvärliga framtid måste ledorden inom offentlig sektor\r\nnaturligtvis fokuseras på sådana begrepp som ökad produktivitet, bibehållen\r\nkvalitet och så vidare, det vill säga till lägre kostnader med mindre personal\r\nproducera och leverera framtidens tjänster till medborgarna. Till hjälp i denna\r\nutmaning gäller det naturligtvis att använda alla de verktyg och de kända\r\ntekniker som står till buds.\r\nDet är kanske här som IT-kommissionens begrepp breddtjänster kommer\r\nin. Det handlar om nyttan med att utveckla digital tjänsteproduktion som\r\nbland annat ger ökad produktivitet, ökade möjligheter att dela information\r\nmellan förvaltningar, mellan förvaltningar och medborgare, mellan offentliga\r\noch privata entreprenörer och så vidare.\r\nSom hastigast kan vi titta på den grundlogik som finns. Den ska egentligen\r\nläsas från höger till vänster. Det är nämligen inte en teknik som söker en\r\nlösning, utan fokus ska ligga på nyttan. Vad är det för nyttor vi vill ha i sam\r\nhället? Hur stöder de olika nyttorna våra krav på samhällsservice eller de\r\ntjänster som vi förknippar med välfärd? Vilka olika tjänster kan det ge oss?\r\nVilka informationsresurser behöver vi då? Och hur måste dessa resurser vara\r\nstrukturerade, märkta med metadata och så vidare för att informationen ska\r\nkunna användas av den gemensamma teknik som vi har diskuterat tidigare -\r\nallt för att skapa den eftersträvade nyttan?\r\nDet här tycker jag är IT-politikens reella arbetsområde. För att uppnå detta\r\nmåste vi skaffa oss en bredare bild av IT-politikens arbetsområde och lyfta\r\nfram samhällsnyttan av IT. Det här är nämligen en fråga som i allt väsentligt\r\nkommer att handla om hur den framtida samhällsutvecklingen kommer att\r\nfungera och gestalta sig. Det är dags att börja nu. Vi kan inte vänta in framti\r\nden. Den är ju redan här.\r\nLåt mig bara ta ett avslutande exempel. Det gula fältet på den här bilden\r\nvisar utvecklingen av transaktioner inom banksektorn. Man kan se att det\r\nhar skett en kraftig tillväxt under de här åren. Det är en sektor som\r\narbetar mycket målmedvetet med att digitalisera all sin information och\r\nsamköra system i olika digitaliserade produktionsmiljöer för att skapa\r\nolika typer av tjänster till olika kundgrupper. Den översta röda linjen är\r\nextra intressant därför att den visar produktivitetsutvecklingen inom\r\nbanksektorn, det vill säga hur många transaktioner man kan hantera per\r\nanställd. Den har ökat med 57 % under dessa fyra år. Hur kan då det komma\r\nsig?\r\nDen blå kurvan som sakta men säkert växer in på det gula fältet är andelen\r\ntransaktioner som representeras av någonting som sköts direkt av oss med-\r\nborgare, eller oss kunder kanske, genom olika datoriserade system, till\r\nexem- pel Internetbank, kassaterminaler med kortläsare och så vidare. Häri\r\nligger också den stora förklaringen till att man kan få en så fantastisk\r\nproduktivitets- vinst.\r\nDet här enkla exemplet visar på den stora rationaliseringspotential som\r\nfaktiskt finns när man använder digitaliserad tjänsteproduktion. Byt ut ordet\r\nbank mot till exempel ordet förvaltning, byt ut ordet banktjänsteman mot\r\nhandläggare och börja dra paralleller! Det är kanske det här som vi ska ha\r\ntekniken till.\r\nOrdföranden: Tack för det. Då är det Håkan Eriksson, Karolinska Institutet,\r\nsom ska prata om IT i vård och omsorg. Varsågod!\r\nHåkan Eriksson: Grunden för en högkvalitativ vård och väl fungerande sjuk-\r\nvård är information och kommunikation, det vill säga att vi får rätt\r\ninforma- tion vid rätt tillfälle på rätt plats och förmedlad på rätt sätt.\r\nGör vi det så får vi en optimal sjukvårdssituation.\r\nMen sjukvården befinner sig i ett turbulent kraftfält i dag. Det handlar inte\r\nbara om de ekonomiska frågorna. Det finns en rad politiska frågor och en rad\r\nolika typer av modeller som prövas. Våra medborgare har ändrat sin livsstil\r\npå ett dramatiskt sätt, mer dramatiskt än någonsin under 1900-talet. Forsk-\r\nningen genererar nya metoder både för diagnostik och behandling. Tekniken\r\nlevererar nya instrument till vårdens tjänst.\r\nFör mig är svensk vård och omsorg i dag en koloss med ett obestämbart\r\nantal okoordinerade ben. Vi har staten med en rad myndigheter, landstingen,\r\nkommunerna, privata vårdgivare, universitet och vårdhögskolor som allihop\r\nhar olika roller, uppgifter och medel för att bedriva hälso- och sjukvård. Men\r\ntyvärr är de inte avstämda mot varandra, och därför används inte resurserna\r\npå det bästa sättet. Här kommer IT in på ett väldigt påtagligt sätt och skulle\r\nkunna revolutionera sammanhangen.\r\n\r\nEn annan diskussion som pågår är: Var är rätt plats för vård och omsorg? I\r\nSverige har vi en lång tradition av att patienten kommer till vården som hu-\r\nvudsakligen har bedrivits i stora tegelkomplex med högspecialiserad vård. Vi\r\nhåller nu på att vända detta. Primärvården byggs ut, och vården kommer i\r\nframtiden i mycket större utsträckning att komma till patienten. Det här är\r\ninte bara någonting som vi kan göra, utan det är någonting som vi måste göra.\r\nVi måste vårda våra patienter och idka omsorg i hemmen och i det särskilda\r\nboendet.\r\nDe starka förändringskrafter som vi ser inom hälso- och sjukvården är dels\r\nden snabba utvecklingen av de molekylärgenetiska metoderna - det vi kallar\r\nför IT-revolutionen, dels det starkare patientinflytandet. Allt detta\r\nresulterar i att vi måste kunna hantera den nya kunskapen på ett effektivt\r\nsätt. Vi måste lära oss att kunskapsnavigera. Gör vi det på ett bra sätt -\r\noch det kan vi göra om vi använder oss av informationstekniken - kan vi\r\nkoppla ihop våra myn- digheter, försäkringskassor, Socialstyrelsen,\r\nkommuner, landsting och Riks- försäkringsverket så att de använder samma\r\ninformation för att koordinera vården så att den blir optimal för den\r\nindividuella patienten. Vi får en pro- cessorienterad vård och omsorg som\r\när värd namnet.\r\nVi kan få ett hälsonätverk där all information som finns lagrad om en\r\nenskild patient eller individ kan hämtas in av den som idkar vården, om det\r\när en sjuksköterska, en sjukgymnast eller en läkare, oavsett var\r\nvederbörande be- finner sig, för att man ska få ett maximalt\r\nbeslutsunderlag just vid det tillfälle då vården ska beslutas.\r\n\r\nDe användningsområden som vi främst har talat om hittills för den IT-\r\nbaserade vården är att effektivisera administration och kommunikation inom\r\nslutenvården och primärvården. Men vad som händer nu är att den primär-\r\nkommunala äldreomsorgen och vården och omsorgsverksamheten i kommu-\r\nnerna tar till sig de nya möjligheterna dels för att kommunicera mellan olika\r\nnivåer inom vården, dels för att effektivisera och förbättra handläggningen av\r\nvårdfallen.\r\nDen andra gruppen som är central här är patienten och de anhöriga. De har\r\nfått nya instrument, inte bara för att kommunicera med vården utan också för\r\natt kommunicera sinsemellan. Kunskapsnivån hos de enskilda patienterna har\r\nökat, och kommunikationen med vårdgivarna har hamnat på en ny nivå.\r\nEn av förutsättningarna för att vi ska få en väl fungerande vård är att vi har\r\nett infrastrukturellt nätverk som omfattar hela vården. I dag har vi ett sådant\r\nnätverk som heter Sjunet, som står för sjukvårdens nät, där alla landsting är\r\nanslutna, inklusive apotek, Socialstyrelsen, många kommuner och en rad\r\nandra aktörer.\r\n\r\nLyckas vi att koppla upp alla kommuner har vi grunden för just det hälsonät\r\nsom jag pratade om. Vi får en IT-baserad vårdsamverkan där patienten kan\r\nkommunicera med vården för att anamnestiskt lämna uppgifter via Internet\r\neller via telefon. Patienten kan skicka information om sitt eget tillstånd med\r\nhjälp av olika typer av mobila utrustningar, och med hjälp av en vårdkoordi-\r\nnator som kan befinna sig på olika ställen i riket få information om vilken\r\nsom är den bästa vårdnivån och var vården ska ske. Slutligen kan vårdaktören\r\nfå information om att en patient med ett visst behov ska komma till honom\r\neller henne.\r\nVi kan idka vårdplanering med hjälp av videokonferens. Där kan man\r\nknyta samman personer som befinner sig geografiskt åtskilda, men alla får\r\nsamma information vid samma tillfälle, såväl anhöriga som patienter och\r\nvårdgivare inom slutenvården, socialtjänsten och hemtjänsten. Detta är nå-\r\ngonting helt nytt och gör att kvaliteten på vården på de olika nivåerna förbätt\r\nras avsevärt.\r\nVi kan också formulera beslutsstöd så att en primärvårdsläkare som sitter\r\nute i obygden och ser ett litet antal fall av en viss sjukdom med hjälp av IT\r\nkan få ett stöd som gör att precisionen i diagnostiken ökar. Man kan då också\r\nskicka rätt patienter till slutenvården och behandla de andra lokalt.\r\nDen mobila vården kan effektiviseras genom ett större och större utbyte av\r\nhögkvalificerad apparatur som är sådan att alla människor kan hantera den.\r\nKan man klara av en mobiltelefon är det oändligt mycket enklare att mäta\r\nblodtrycket med en mobil utrustning.\r\nVi kan bedriva hälsokontroll i hemmet med hjälp av olika IT-baserade\r\nspegelmedicinska lösningar. När du går upp på morgonen och tittar i spegeln\r\nscannar spegeln av bilden och säger om du är tillräckligt frisk för att gå\r\ntill jobbet, även om du inte känner det så. Det skulle i dagens läge säkert\r\nförbättra ekonomin avsevärt i Sverige.\r\nSms-tjänster används i dag på flera ställen för att förbättra underlaget\r\nför handläggare inom hemvården och mellan hemvårdarna. I framtiden kan de\r\nmobila tjänsterna byggas ut genom att man använder de nya systemen GPRS och\r\n3 G för att skicka mer och mer kvalificerad information i högre och högre\r\nhastigheter så att beslutsunderlaget lokalt när man tar ställning till ett\r\nvisst tillstånd blir bättre och bättre.\r\nEtt projekt i Västerbotten där man knyter samman alla dessa delar kallas\r\nför TILLIT-projektet. Där har man lyckats att koppla ihop landsting, kommu-\r\nner, mobil kommunikation, hemvårdare och socialtjänst. Alla har tillgång till\r\nsamma information. Positionering av såväl vårdare som patienter kan göras\r\neffektiv, och därigenom höjs kvaliteten i hela systemet.\r\nSkälet till att vi behöver IT i vården är naturligtvis att det möjliggör en ef-\r\nfektiv samverkan. Det möjliggör en distanskonsultation som kommer att bli\r\nmer och mer nödvändig på grund av de kostnadsbesparingar som vi måste\r\nålägga oss. Vi får en snabbare, säkrare och mer högkvalitativ diagnostik. Vi\r\nskapar förutsättningar för kvalitetssäkring. Vi skapar nätverksmiljöer där vi\r\nhela tiden kan komptensutveckla hela vårdpersonalen oavsett var vederböran-\r\nde befinner sig. Vi kan också ta fram nya modeller för att testa nya behand-\r\nlingsmetoder och läkemedel i patienternas egna hemmiljöer.\r\nOrdföranden: Tack för det. Då är det Christer Karlsson, ITS Sweden, som ska\r\nprata om intelligenta transportsystem. Varsågod!\r\nChrister Karlsson: Jag tänkte dela upp min presentation och först berätta lite\r\nkort om vad ITS är. Därefter tänkte jag ta upp frågorna varför vi arbetar med\r\nITS, vad ITS Sweden är för något. Vad behöver vi göra nu och i den närmaste\r\nframtiden?\r\nHär är en mycket förenklad definition av ITS, och vi har då använt oss av\r\nVinnovas definition av IT. ITS är användandet av IT inom transportsektorn.\r\nMan kan också använda den definition som finns inom EU. Sedan ett och ett\r\nhalvt år tillbaka står ITS för Intelligent Transport Systems and Services. Det\r\ninnebär att man med modern teknik, speciellt telekommunikation, effektivise-\r\nrar transportsystemen.\r\nDet finns ett antal aktörer, och vi är ganska många, som har jobbat inom\r\ndet här området väldigt länge. Det har bedrivits olika forskningsprojekt sedan\r\nslutet av 70-talet inom industrin och Infrastrukturverket.\r\nVarför har man då gått in och jobbat med ITS? Jo, man har sett ITS som ett\r\nväldigt viktigt verktyg för att vi ska klara av att nå våra mål, bland\r\nannat när det gäller infrastruktur, restider, trafiksäkerhet och minskad\r\nmiljöpåver- kan. Samtidigt har industrin sett att det finns en stor marknad\r\nför ITS- relaterad utrustning.\r\nDet här visar en undersökning som man har gjort i Japan där man bara tar\r\nupp eftermonterade utrustningar, alltså den sortens utrustningar som finns i\r\nbilarna som visar till exempel väg- och lokaliseringsinformation och så vida-\r\nre, typ PDA:er eller små telefoner med en karta i som man ansluter i bilen.\r\nEtt antal aktörer har också sett detta som intressant, eftersom det ger ar-\r\nbetstillfällen. Den här nya verksamheten genererar en hel del verksamhet om\r\nman hanterar detta på rätt sätt, men det tycker jag inte riktigt att vi har\r\ngjort i Sverige, men det ska jag komma tillbaka till.\r\nDet finns ett flertal olika system. Som jag nämnde har man sedan slutet av\r\n70-talet hållit på med forskning. Nu är vi framme vid införandeskedet av\r\nITS- utrustningen. Det finns ett antal applikationer som i dag säljs över\r\ndisk. Bland annat finns det system där man trycker på en knapp när det\r\nhänder någonting och system som reagerar när krockkudden utlöses. Sverige\r\noch svensk indu- stri har varit med mycket tidigt på ett mycket bra sätt i\r\ndet här arbetet.\r\nDe trender som man har sett inom ITS-området är att man har gått från\r\nforskning till utveckling, och nu är vi, som sagt, i införandeskedet. Man\r\nhar också gått från enskilda transportslag till integrering. ITS omfattar\r\nalla trans- portslag, det är mycket viktigt. I till exempel white papers\r\nfrån EU pratar man mer och mer om att transporterna ska flyttas mellan\r\ntransportslagen.\r\nMan har också gått från individuella lösningar till standardisering. Man har\r\ninte lyckats hitta någon killer application, någon tjänst som kan försvara de\r\nutvecklingskostnader och försäljningskostnader som det medför att sälja\r\ndenna tjänst till kunden. Man måste ha några tilläggstjänster.\r\nMan har gått från industri till myndigheter. Industrin började på 70-talet\r\noch myndigheterna kom in efteråt, och nu jobbar man tillsammans via organi-\r\nsationer, det är mycket viktigt. Här kan vi inte bara jobba i Sverige utan vi\r\nmåste jobba mycket aktivt också internationellt.\r\nDen här bilden kommer från Volvo. Den visar kedjan från längst till väns-\r\nter där man pratar om olika indataleverantörer - Vägverket kan till exempel\r\ntala om att det går en väg här och där och att det finns någonting på\r\nvägytan - till längst till ut höger där det är någon som tar emot denna\r\ntjänst. Vad Volvo saknade var koordination. Vem koordinerar alla aktörer?\r\n1999 skrev ett antal aktörer en avsiktsförklaring om att man måste titta på\r\nITS-området och vad det har att erbjuda. Sedan beslutade man sig för att\r\nstarta den icke vinstdrivande medlemsassociationen ITS Sweden. Vi jobbar\r\nmed att utveckla, stödja och samordna ITS-utvecklingen i Sverige.\r\nDet finns inte bara en ITS-organisation i Sverige, utan runtomkring oss\r\nfinns det väldigt många ITS-organisationer. I dag sitter ITS Sweden som\r\nordförande för denna plattform. Som ett exempel på samarbete kan jag nämna\r\natt vi i går skrev ett avtal med bland annat ITS America om att anordna Inter-\r\nnetbaserad ITS-utbildning för högskoleelever.\r\nSverige har varit väldigt aktivt på det här området. Vi var det första land\r\nsom skrev på de enda två memorial of understanding som finns i dag. Den\r\nena gäller trafikantinformation till användarna RDSTMC (Radio Data System\r\nTraffic Message Channel), alltså vilken kanal som man ska använda. Den\r\nandra gäller trafikantinformation mellan länderna. Det var Ines Uusmann som\r\nskrev under detta 1997.\r\nVi var också ett av de första länder som införde RDSTMC är man får tra-\r\nfikmeddelanden via radion. Men vi har också gjort ett väldigt bra arbete in-\r\nternationellt sett inom trafiksäkerheten. Vi låg bakom E-safety, ett dokument\r\nsom skrevs 2001. Vi har jobbat mycket med trafikantinformation, människa-\r\nmaskin-interface. Sverige ska denna månad lämna in sitt svar angående di-\r\nrektivet om HMI (Human Machine Interface).\r\nVi har jobbat med personlig integritet. Vad innebär den nya tekniken för\r\nindividen? Vi har också jobbat mycket med funktionshindrade. Hur passar de\r\nin i dessa system? Hur kan systemet stötta funktionshindrade? Dessutom har\r\nvi jobbat med miljöfrågor.\r\nMen jag upplever att Sverige har börjat att hamna på efterkälken. I början\r\nvar vi väldigt duktiga på att jobba tillsammans mellan industrin och Infra-\r\nstrukturverket. Vi hade ett antal bra projekt på gång och det hade tagits en\r\nmängd initiativ. Men i dag hamnar vi tyvärr längre och längre efter andra\r\nländer i Europa.\r\nSom exempel kan nämnas att Tyskland i september kommer att införa be-\r\ntalsystem för alla tunga fordon. Man har avslutat eurovinjettsamarbetet. Detta\r\nhar vi vetat om i många år, men vi har inte gjort någonting åt det. Det innebär\r\natt svenska åkare som transporterar både i Tyskland och i Sverige kommer att\r\nfå en klar konkurrensnackdel eftersom man betalar på båda ställena. Tyska\r\nåkare däremot betalar bara på ett ställe eftersom de åker gratis på de svenska\r\nvägarna. Jag tror inte att detta är så vidare bra.\r\nDen 23 april lämnade kommissionen ett förslag till direktiv om betalsy-\r\nstem. 2005 ska tulloperatörerna tillhandahålla europeisk tulltjänst, SET, för\r\ntunga fordon. SET innebär att man kan ha tre olika typer av utrustningar. Man\r\nkan antingen ha satellitpositionering som kan användas när man kör på större\r\nområden, GSM eller kortvågskommunikation. Enligt förslaget ska kortvågs-\r\nkommunikation inte tillåtas från 2008.\r\nI dag finns det ett svenskt företag som har sålt 4 miljoner tags, brickor som\r\nläggs vid framrutan. Man tillverkar 40 000 tags per månad i Värmland. Om\r\ndirektivet skulle gå igenom blir konsekvenserna för svensk industri stora.\r\nSå vad ska man göra? Vi måste kraftsamla de resurser som vi har i Sveri-\r\nge. Vi måste jobba tillsammans. Vi måste prioritera de områden som är vikti-\r\nga för Sverige - vi ska inte gå in på områden som andra sköter bra. Och hur\r\nska vi då göra? Jo, vi bör ta fram en nationell plan på området. Ett antal ITS-\r\naktörers förslag till en nationell plan kommer att lämnas över till Ulrica Mes-\r\nsing i morgon.\r\n\r\nSammanfattning: ITS finns i vårt dagliga liv. Vi i Sverige måste bestämma\r\nvad vi vill göra med ITS. Hur vill vi agera på den internationella arenan? Om\r\nvi ska lyckas måste vi alla inom Sverige jobba tillsammans. Vi tror att det\r\nförsta steget är att ta fram en nationell ITS-plan.\r\nOm ni vill ha mer information får ni gärna besöka vår webbsida. På mån-\r\ndag kommer vi att presentera ett ITS-spel på hemsidan där man kan se vad en\r\nITS-applikation är för någonting. Spelet är avsett för alla mellan 12 år och 75\r\når, så det passar alla här i salen. Välkomna in på hemsidan och testa spelet!\r\nOrdföranden: Tack för det. Då är det Ylva Hambraeus Björling, IT-företagen,\r\nsom ska prata om IT-företagen - hur bred kan marknaden bli? Varsågod!\r\nYlva Hambraeus Björling: Vi hade tre arbetsgrupper som startades under\r\nhösten. En arbetsgrupp ägnade sig åt visioner, målsättning och innehåll. Den\r\nandra arbetsgruppen ägnade sig åt offentligt ägande och åtagande och den\r\ntredje åt kopparaccess och andra accessfrågor.\r\nRapporten sammanställdes och slutbearbetades först en bit in på detta år,\r\noch man föreslår ett antal åtgärder under följande rubriker: Exploatering av\r\nkopparaccessnätets potential, Satsning på alternativa accesser behövs, En\r\nökning av tillgången till bredbandsinfrastruktur och tjänster samt stat och\r\nkommuner måste skilja på sina olika roller, utveckla den offentliga förvalt-\r\nningen, driva utvecklingen av offentlig service och tydliggöra ägarrollen.\r\nFrågan till mig var hur bred marknaden kan bli. Svaret på den frågan är:\r\noändligt bred. Det är egentligen bara vår egen fantasi som sätter gränsen. Det\r\nhar redan talats om ett antal områden som pekar på att vi redan nu nyttjar IT\r\notroligt mycket.\r\nJag brukar själv ta vården, transporterna och jordbruket som exempel. Man\r\nkan alltså mäta grönheten, scanna av den ute på fälten och omsätta den till\r\nnågonting som pekar ut hur mycket som behöver gödslas och om tidpunkten\r\nför att gödsla är rätt. På det här sättet kan man gödsla vid rätt tillfälle och\r\ndärigenom spara på kemikalier och på miljön.\r\nIT finns i allt, säger jag. Ur mitt perspektiv är IT framtiden. Det finns\r\nett antal orsaker till detta. Det har skett en stor teknisk utveckling, men\r\ndet vikti- gaste är att man lär sig att använda sig av IT på ett\r\nnaturligare sätt. När det fungerar som bäst vet man inte ens att man ägnar\r\nsig åt att använda IT.\r\nIT bidrar till tillväxt. Emellanåt när jag är ute och pratar kommer det\r\nfram folk till mig och säger att IT-kostnaderna är alldeles för höga, och\r\nsedan tittar de anklagande på mig när jag har presenterat leverantörerna.\r\nDå säger jag: Fel! Fel! Fel! Ni har alldeles för låga IT-kostnader. Och\r\nvarför säger jag då det här? Jo, därför att man många gånger har använt IT\r\nsom ett rationaliser- ingsverktyg, men man har inte förstått vilka beslut\r\nsom måste fattas.\r\nDet är det första sättet som man nyttjar IT på, att göra det man redan gör\r\nsnabbare, billigare och bättre. Men när man fattar beslut av den här typen\r\nmåste man vara noga med att de fattas på en tillräckligt hög nivå. IT är\r\ningen- ting i sig, det är nyttan av IT som är det viktiga. Det innebär att\r\ndet är verk- samhetsbeslut eller affärsbeslut som ska fattas, och att IT\r\nska vara en naturlig del i dessa beslut.\r\nEgentligen skulle jag varken vilja ha IT-chefer eller IT-ministrar. Det är\r\nbara ett bevis på att vi inte har en tillräckligt hög mognadsgrad. När vi\r\nkan och förstår användningen av IT är det en naturlig del i varje beslut,\r\nprecis som vi tar hänsyn till personalfrågor och juridiska konsekvenser av\r\nbesluten. Man ska alltså inte köpa en applikation eller IT-lösning, utan\r\nman ska titta på sin verksamhet och se vad det är som man vill förändra.\r\nAnledningen till att jag får kommentaren att IT är dyrt och att man har för\r\nhöga IT-kostnader är att det har fattats fel beslut. Man har kanske köpt en\r\napplikation, och sedan har man glömt att de som ska nyttja den måste utbil-\r\ndas. Man har glömt att det är en ny arbetsprocess som nyttjarna kommer att\r\narbeta i. Det kanske blir en övertalighet, vilket kan ha varit meningen. Man\r\nskulle ju rationalisera, men man har kanske inte förstått konsekvenserna och\r\nvarit förberedd på dem.\r\nDen investering som behöver göras kanske måste tas från en del av organi-\r\nsationen medan de som kammar hem effekterna av den är en helt annan. Fattar\r\nman då inte beslutet på rätt nivå kommer det aldrig att fattas, därför att\r\ndet är ingen som vill fatta ett beslut som bara består av en kostnad. Ska\r\nman nyttja IT som rationaliseringsverktyg måste man alltså fatta ett\r\nverksamhets- beslut för att ha alla kostnader med och kunna se om det är\r\nvärt att göra en sådan investering. Vi har inte en fungerande process där,\r\ntycker jag.\r\nNär det gäller IT-produkter, varor och tjänster har jag aldrig hört någon\r\nsäga till mig: Du, jag köpte aldrig den där Saaben för det var alldeles för\r\nhöga IT-kostnader. Här har man en process som fungerar. Man tittar på vad\r\nmark- naden vill ha. Man tar fram prototyper och ser om de går att\r\ntillverka. Man tittar på hela kostnaden inklusive IT-kostnaden, och sedan\r\nfunderar man över: Vad kan vi ta ut för pris på marknaden? Är det\r\ntillräckligt mycket med en bra marginal kommer man att sätta produkten\r\neller tjänsten i sjön. Så fungerar den processen.\r\nDet här är också ett helt nytt område att hitta tillväxt på. Vi kommer att\r\nkunna få nya branscher med hjälp av IT. Bioteknik är ett sådant exempel.\r\nTeknikerna går hand i hand och går in i andra branscher. Man får oheliga\r\nallianser, som man skulle ha sagt för ett antal år sedan, som det annars inte\r\nfanns någon anledning till. TIME-sektorn - telecom, information, media and\r\nentertainment - hade inte någon anledning att uppstå om inte IT hade varit\r\ndet som knyter ihop allt det.\r\nSer man detta i ett tillväxtperspektiv så kan man säga att vi har gjort\r\nmycket med IT som rationaliseringsverktyg, men det finns mycket kvar. Det\r\nknyter an till det som Bo var inne på tidigare; med den befolkningsstruktur\r\nsom vi har så måste det vara ett av de allra viktigaste incitamenten för offent\r\nlig sektor att nyttja IT, det vill säga att använda IT som ett rationaliserings\r\nverktyg och frigöra resurser för att göra det som är den egentliga uppgiften.\r\nIT i produkter, varor och tjänster ger helt nya områden, helt nya produkter\r\noch helt nya marknader som vi kan ge oss in på och sälja och därmed få till-\r\nväxt. Det gäller även nya branscher.\r\nIT finns i allt och IT är vår framtid. Vi har det även för en hållbar utveck-\r\nling. Jag tänker inte gå in på det, men det finns många exempel att lyfta fram.\r\nDet kräver att vi är observanta och fattar besluten i tid.\r\n\r\nDet finns också hinder. Jag har varit inne på det där med fel beslutsnivå.\r\nBrist på tjänster i infrastruktur, har jag skrivit här. Ja, de går i alla\r\nfall inte hand i hand. Jag tror att det var Ann-Marie som var inne på det\r\nfrån början här. Man måste väl också fundera igenom hur många olika\r\ntekniker som vi kan ha infrastruktur i. Vad är kommersiellt möjligt? Vi är\r\nen marknad med 9 miljo- ner användare. Vad ska man kräva av leverantörerna\r\natt de ska prestera i olika typer av infrastruktur med konkurrens på varje\r\nområde? Man kanske ska börja i andra änden, och fundera över den\r\nfunktionalitet som man vill åstad- komma. Det är ju att mor Elsa i busken\r\nska få tillgång till de tjänster som hon behöver. Men hon kanske inte\r\nbehöver få tillgång både via bredband, fast telefoni, mobiltelefoni,\r\nsatellit etcetera, utan man kan se kombinationer av dessa.\r\nJag var inne på beställarkompetens tidigare. Det krävs att kunden har en\r\nkompetens för att man ska våga beställa funktionalitet. Det är det som jag\r\ntror är nyckeln till framgång. Det finns också en motsägelsefullhet hos\r\nmånga kunder och beställare. Man har en dualism i sin inköpsprocess, som\r\nkan vara värd att bara peka på. Inköparen är ofta satt att handla upp pris,\r\nmedan den som sedan ska använda det hela är satt att titta på\r\nfunktionaliteten. Det är inte lätt att vara leverantör då! Ska man gå på\r\nlågt pris så kanske man inte levere- rar den bästa lösningen till\r\nslutanvändaren, men går man inte på lågt pris så får man aldrig ordern\r\neftersom man levererar en funktionalitet som aldrig kommer att handlas upp\r\neftersom den blir för dyr.\r\nJag går tillbaka till huvudfrågan. Hur bred kan marknaden bli? Oändlig! Men\r\ndet förutsätter en del saker. Man måste vara positiv till förändring. Man\r\nmåste våga fatta helhetsbesluten. Det finns en fungerande infrastruktur.\r\nDet kanske är värt att nämna att jag här tänker på infrastruktur som ett\r\nvidare begrepp - dels den fysiska installationen, dels en\r\ninformationsinfrastruktur i form av en gemensam termkatalog. Den senare är\r\nnog så viktig. Elektroniska affärer bedrivs mellan kund och leverantör, men\r\nom inte blöjfabrikanten och dagiset vet vad de menar med blöja, storlek\r\neller antal så spelar det ingen roll vad IT-leverantörerna levererar för\r\nsystem. Det blir fel i alla fall. Eller, som tidigare ordföranden i\r\nLäkarförbundet sade: Det vet väl alla att med sex läkare i rummet finns det\r\nsju åsikter! Det är inte så lätt att vara leverantör på de premisserna.\r\nDet sista som gäller infrastrukturen är också värt att ta upp, och vi har\r\nnämnt det tidigare. Det är informationen i sig, det vill säga tillgången till\r\noffentliga informationsmängder. Det är för mig också en del i infrastrukturen,\r\noch den är viktig att ha med sig.\r\n\r\nOrdföranden: Tack för det. Eftersom Ylva Hambraeus Björling måste gå\r\nbereds nu utrymme för en kort frågestund.\r\nMonica Green (s): Jag ska fatta mig kort eftersom vi har bråttom. Det var\r\njättekul att lyssna på dig, och det var mycket som vi håller med om.\r\nJag har bara en kommentar till att du helst inte vill ha någon IT-minister.\r\nVi tycker att vi har en klok och ansvarstagande IT-minister för närvarande,\r\nsom tar kommandot på ett bra sätt. Man kan ju fundera på om man ska ha en\r\nIT-minister i framtiden eller inte. Vi kan konstatera att vi har lika många\r\njordbrukare som frisörer i landet. Vi har en jordbruksminister men vi har inte\r\nnågon frisörminister. Man kan alltså fundera över på vilka områden man ska\r\nha en minister.\r\nJag tänker ställa en fråga till dig. Er utredning hade en rad krav om att\r\nöppna kopparnät och om att stat och kommun ska tydliggöra ägarrollen och\r\nhelhetsbeslutet. Vilket är medskicket för närvarande till oss, som nu ska\r\nhan- tera propositionen och skriva ett betänkande så att det blir en bra\r\nlag? Vad vill du skicka med oss för att tydliggöra detta?\r\nSven Bergström (c): Vi ska väl inte föra en politisk debatt över borden här,\r\nmen om man ska vara lite elak mot Monica så kan man säga att vi har saknat\r\nen IT-minister under många år.\r\nMed anledning av det som Ylva säger och det som också Beckeström var inne\r\npå är det lätt att föreställa sig hur man inom teknik, administration och\r\nså vidare kan komma långt med IT. Men när det gäller just vård och omsorg\r\ngår det inte att så enkelt och snabbt föreställa sig hur man skulle kunna\r\nersätta de 600 000 människorna när det handlar om praktisk omsorg - många\r\nhänder som kan hjälpa till. Har ni några goda uppslag om hur man kan få\r\ngenomslag även i den sektorn?\r\nYlva Hambraeus Björling: Jag svarar Monica först. Vi ska ha en IT-minister\r\noch vi ska ha IT-chefer tills vi har nått rätt mognadsgrad. Men jag tycker att\r\nvi alla borde jobba för att vi inte ska behöva dem. Vi ska ha avancerade och\r\nkompetenta beställare. Då löser det sig.\r\nDet andra är egentligen för mycket att svara på. Men ett exempel är vad\r\nincitamentet ska vara för att bygga infrastruktur i dag. Det sker inte så\r\nmycket just nu. Bland mina medlemmar finns en viss uppgivenhet. När det\r\ngäller personer i kommunerna, som i det här fallet är lite sämre på att\r\nskilja på rol- lerna, är det samma person som man pratar med när man\r\noffererar en lösning för kommunen för bredbandsutbyggnad som sedan sätter\r\npå sig en annan hatt och är med i upphandlingen. Det är inte lätt för de\r\nenskilda företagen att lyfta upp de här frågorna och gå till länsrätten. Vi\r\nhar fört många diskussioner där vi har tussat ihop - vilket jag tycker är\r\ndet viktiga - både leverantörer och beställare. Vi har haft hela gruppen\r\nför offentlig upphandling med oss, med Statskontoret i spetsen och Verket\r\nför högskoleservice etcetera. De uppmanar med jämna mellanrum: Ta det här\r\ntill länsrätten! Vi vill få det prövat! Men det gör man inte som enskilt\r\nföretag av den enkla anledningen att man har ett\r\nkund-leverantör-förhållande till de här individerna. Sätter man dem på\r\npottan så är man inte säker på att man får några affärer därefter. Det är\r\nett exempel. Jag har delat ut rapporten, och det står mycket mer i den. Jag\r\nhoppas att vi kan få återkomma i en diskussion direkt om den.\r\nJa, det finns svar på din fråga, Sven! NITA, Nationellt IT-användar-\r\ncentrum, hade häromdagen en konferens. LO delade ut sitt Users Award. Time\r\nCare fick det häromåret. Det är ett företag som ägnar sig åt att optimera\r\ntiden. I det fallet gällde det hemsjukvårdare. På konferensen hade man två\r\nanvändare: Falköpings lasarett, som också optimerar tiden för kvalificerad\r\npersonal, och Mörby äldreboende. Vi själva har på vårt årsmöte i\r\neftermiddag ett företag som heter Kvalitid, som också tittar på hur man\r\nbättre ska nyttja den tid som redan finns. Jag vet att Kvalitid har lyckats\r\nöka den kundnära tiden för personer med 25 % bara genom att förändra hur\r\nman förlägger inter- na möten. Man förväntar sig att kunna få ytterligare\r\n25 % kvalificerad tid med patienterna genom att låta personerna själva få\r\nvara med och påverka när de vill jobba och var de vill jobba. Man ska ta\r\nhänsyn till gångtider och lägga ett bättre schema för hur man rör sig. Det\r\när enkel rationalisering som ger stora effekter.\r\nMan kan börja där, och sedan kan man komma in på de andra sakerna, som\r\njag tycker att Håkan har en oändlig mängd exempel på. De är inte svåra! Men\r\nvi måste kanske titta på varandra och inte uppfinna hjulet själva utan lära av\r\nvarandra. Detta var på gång i höstas när Mona Sahlin hade ett första möte\r\nmed en aktionsgrupp. Man ska både titta på forskning gemensamt, på offent-\r\nlig sektor och på industrin framåt. Men framför allt ska man också titta på vad\r\nvi har redan i dag. Då gällde det mobila tjänster, och vi påtog oss att ta fram\r\nvad som finns kommersiellt tillgängligt. Det kommer vi att leverera nästa\r\nvecka, så att det blir offentligt och synligt.\r\nDen andra idén var att man också inom den offentliga sektorn skulle fånga\r\nupp vad man har gjort för bra saker - i princip en idékatalog. Vi vill\r\ngärna vara med och se till att den kommer fram, för jag tror att det är den\r\nsom kan inspirera. Det goda exemplet är lättare att ta i stället för att\r\ngöra något nytt. Vad har andra gjort? Vad var det positiva? Vad fick man\r\nför effekter av det?\r\nOrdföranden: Tack för det! Nu går ordet till Per Eriksson, generaldirektör för\r\nVinnova. Vad kan forskningen tillföra?\r\nPer Eriksson: Det var en spännande fråga. När man lever mitt uppe i det så\r\ntycker man först att det nästan var en oförskämd fråga. Forskningen är ju\r\ncentrum för all utveckling. Men det var ytterst nyttigt att få fundera lite på\r\ndet.\r\nJag är väldigt tacksam över att vara här. Jag har ett engagemang inom om-\r\nrådet. Jag är forskare inom telekommunikation och jag har varit med och\r\nbyggt upp Blekinge tekniska högskola med IT-inriktning. Vi har också upp-\r\nhandlat ett bredbandsnät för länet. Jag har även jobbat som ordförande i\r\nIT- beredningen och KK-stiftelsen och i den grupp som Håkan ledde när det\r\ngäller IT inom hälsa. Jag hade då särskilt ansvar för den industriella\r\ndelen. Nu sitter jag med ett ansvar för 1 miljard kronor per år till\r\nforskning och utveck- ling. Vi använder oss av i storleksordningen drygt\r\n200 miljoner till IT- sektorn. Vi har också lagt fram ett par\r\nutredningsförslag. Ett heter Vinnitel, och innebär omedelbara åtgärder för\r\n350 miljoner kronor och ett heter Natio- nell strategi för IT-användning.\r\nDet finns alltså många kopplingar här, och det är spännande att få komma\r\ntill ett sådant här möte. Jag ska fatta mig kort och precist efter bästa\r\nförmåga.\r\nVinnova är den forskningsorganisation som för statens del försöker se till\r\natt det blir produkter, tjänster och tillväxt. Det gör vi genom att vi är\r\nkopplade till behoven. Vi kallar det för behovsmotiverad forskning. Vi\r\narbetar också med att skaffa fungerande innovationssystem, så att inte\r\nkunskapen stannar i publikationer utan blir till produkter och tjänster som\r\ntar på marknaden och gör att det blir tillväxt i Sverige.\r\nVi tror att det är ytterst nödvändigt med ett samspel inte bara med\r\nnärings- livet utan också med den offentliga verksamheten och politiken.\r\nDet är tydligt när man tar infrastruktursidan och trafik i allmänhet, som\r\nni är ansvariga för. Det gäller självfallet också inom IT och på\r\nIT-infrastruktursidan. Här har vi kännetecknen för vårt arbetssätt rätt\r\nigenom. Vi ger politiken och den offent- liga verksamheten en stor och\r\nviktig roll för att få ett innovationssystem att fungera väl. Det är alltså\r\ninte bara ett samspel mellan näringsliv och forskning och utveckling. Det\r\nfinns många länder och regioner som har klarat detta bra.\r\nDet viktigaste i forskningen i dag, som gör att vi inte har den avkastning\r\nsom vi borde ha, är att vi upplever att vi har en klar flaskhals på den\r\ntekniska, implementationsinriktade sidan. Vi har en liten institutssektor i\r\nSverige. Det är till och med så att Finland är en större forskningsnation\r\nän Sverige i abso- luta tal. Vi behöver förbättra vår Triple Helix-del. Vi\r\nhar ingen strukturerad satsning på småföretag, av typen den amerikanska\r\nsmall business innovation research, där man avsätter en viss pott. Ett\r\nsådant system behöver vi ha, och det är dessutom en sak som jag tror att\r\nregeringen kan köpa eftersom det inte kostar några pengar utöver en rad i\r\nett regleringsbrev om att det ska gå pengar till mindre och medelstora\r\nföretag.\r\nVad kan man då göra när det gäller forskningen? För det första bör man\r\ntitta på internationella förebilder. När det gäller forskning och utveckling är\r\nFinland utan tvekan ett föregångsland. Om man mäter IT-infrastruktur-\r\nforskningen vid universitet och högskolor och forskningsinstitut är Finland\r\nalltså dubbelt så stort som Sverige i absoluta tal. Om vi skulle ha samma nivå\r\nsom Finland per capita så skulle vi behöva fyrdubbla forskning och utveck-\r\nling vid forskningsinstitut och högskolor i Sverige. Finland har ju visserligen\r\nen top-down med en statsminister som kör systemet och en motsvarande\r\ngrupp med Triple Helix-sammansättning med topparna från näringslivet och\r\ntopparna från forskarsamhället. Man har också en motsvarighet i riksdagen,\r\nmed framtidsgruppen. Vad jag förstår är det något sådant på gång också i\r\nriksdagen här. Det är spännande! Finland har två väsentliga delar. Det ena är\r\nIT och telekom och det andra är basindustri med papper, massa och lite gru-\r\nvor och metallurgi. De kör detta väldigt tufft, och därav är de starka. Finland\r\nhar positionerat sig nationellt, fattat de obehagliga besluten och satsat på de\r\nhär frågorna.\r\nKanada är ett fantastiskt intressant land när det gäller helhetslösningar.\r\nKanada ligger dessutom världsledande gentemot USA på tillväxtsidan. Titta\r\ngärna på canarie.ca! Det är ett fantastiskt konsortium av företag, forskning,\r\noffentlig verksamhet, tjänsteutveckling, teknisk utveckling - you name it! Allt\r\nfinns i ett gigantiskt spännande konsortium i Kanada - canarie.\r\nStokabs nät för stadsnät tycker jag är en internationell förebild. Man ska\r\nockså veta att operatörerna inte gillade när Stokab drog i gång. Man kan alltså\r\nha rätt fast operatörerna tycker precis tvärtemot.\r\nStorbritannien är ett föredöme när det gäller den offentliga verksamheten\r\noch även e-ekonomin. USA och flera länder i Asien är det när det gäller till-\r\nväxt, att få fram produkter och så vidare. Man måste hela tiden arbeta med\r\nrollfördelningen mellan företag, forskning, politik och offentlig verksamhet.\r\nMan måste se vad som är marknaden, var den tar slut, var den ska komplette-\r\nras och så vidare. Det är en rörlig linje som också varierar tidsmässigt.\r\nForskningen i övrigt går ut på att förstå saker, att kunna utveckla och att\r\nkunna vara ett redskap för tillväxten. Man kan göra en analogi och säga att\r\nom Sverige ska vara producent, och inte bara konsument, så måste vi ha en\r\nforskning och en utveckling inom telekomsidan. Annars blir vi enbart använ-\r\ndarkonsumenter. Man kan jämföra med bilindustrin och relativ bilanvänd-\r\nning. Visst kan man säga att det viktiga med bilar är att man använder dem\r\noch att vi kan strunta i Volvo och Saab. Men onekligen betyder de mycket,\r\nprecis som de företag som utvecklar IT och IT-tjänster.\r\nMed infrastruktur- och industriutveckling via forskningsinvesteringar vill\r\njag egentligen säga att klassiska investeringar i IT-infrastruktur i regel\r\när sådana att man samtidigt vill bygga upp en industri och en forskning och\r\nutveckling så att man ser att infrastrukturinvesteringen inte enbart blir\r\nen gigantisk import, utan också ett tillfälle att bygga upp en industri i\r\nlandet. Jag menar att det finns anledning att rikta viss kritik mot den\r\ninfrastrukturutbild- ning som finns på IT-sidan. Där finns väldigt lite som\r\när parat med forskning och utveckling. När jag var huvudsekreterare i\r\nBredbandsutredningen med Peter Roslund, min vän från Uppsala här som jag\r\nsedan blev räddad och hjälpt av när han gick in som andra huvudsekreterare\r\nnär jag skulle gå över till det här jobbet och dessutom avsluta jobbet med\r\nBlekinge tekniska hög- skola, påtalade vi redan då att forskning och\r\nutveckling behövde ha ett större innehåll än det hade i samband med\r\ninsatsen.\r\nAccessnätet har nämnts här. Det finns nu utveckling där man tittar på detta\r\natt få fiber ända in till hushållet. Men då handlar det om att hitta de billiga\r\nkomponenterna. Detsamma gäller bredband på kopparnät. Det finns flera\r\nsvenska forskare som är världsledande på de här delarna. Vi arbetar med det.\r\nÖppna, säkra nät - framtidens nät - är saker som Vinnova har. Vi ska ock-\r\nså motverka de inlåsningseffekter som marknaden ibland gärna försöker\r\nskapa på gott och ont. Det kan ibland vara på gott för kunderna, därför att det\r\när så bökigt med alla standarder, men på ont därför att det inte blir den kon-\r\nkurrens och öppenhet som man vill ha. Därför måste man hela tiden arbeta\r\nmed detta.\r\nDet handlar också om kvalitet i nättjänster, quality of service, som det\r\nhe- ter, och mobilitet, det vill säga att man kan flytta sig med sina\r\ntjänster från olika nät och att allting ska fungera och kopplas upp. Så är\r\ndet inte i dag, utan det finns mycket att göra där. Det handlar om att både\r\ndimensionera och styra nät med trafikmodeller och trafikteori. Det handlar\r\nom tekniska plattformar. Det handlar även om infoinfrastruktur, det vill\r\nsäga den mjukare sidan. Den behöver också en viss infrastruktur för att\r\nkunna få mobilitet och rörlighet.\r\nI tjänsteutvecklingen som sådan är testdelarna viktiga. Man ska alltså göra\r\nsaker på riktigt och testa dem med leverantörer och med konsumenter både\r\nför bredband och mobilt. Detta finns i våra förslag, och vi gör en del även\r\nmed de anslag som vi har. Det finns också en implementeringsinriktad tjäns-\r\nteforskning där man arbetar med forskning och utveckling beteendemässigt\r\noch tekniskt.\r\nAffärsmodeller har visat sig vara helt avgörande för att man ska få fart på\r\ndetta. Jag tycker att grupperingarna med små tjänsteföretag är intressanta.\r\nDe har det inte alldeles enkelt med operatörerna. Morgan är en sådan\r\norganisa- tion. Jag tycker att det kan vara aktuellt för er att lyssna\r\nockså på dem i några sammanhang. De utgör också en viktig del. Ylva\r\nrepresenterar en del av detta, men inte allt.\r\nVi har också forskning om tjänsteutveckling, det vill säga samhällsveten-\r\nskaplig ekonomisk forskning. Det är viktigt att man också förstår den och kan\r\njämföra internationella delar.\r\nFör Vinnitel har vi lagt fram ett kraftfullt förslag. Det var bråttom - sju\r\nveckor - och det skulle bryta dödläget och få fart på det hela. Vi har haft\r\nframgångar, men vi har problem. Dock gäller det inte alltid och alla\r\nländer. Vi har alltså kommit litet snett, och vi tittar lite på de\r\ninternationella förebilder- na. Det handlar om tester för hundra miljoner\r\noch att stödja pågående projekt. Det finns mycket som händer. Det gäller\r\natt få fram fler nya företag. Det gäller också tjänsteutveckling och att\r\npåskynda e-tjänsterna, som staten egentligen bara kan göra offentliga.\r\nSedan kan vi bara göra kommandon och struktur kring dem.\r\nForskningsinstituten är svaga i den svenska strukturen.\r\nSedan går det hela vidare mer långsiktigt med forskning och utveckling.\r\nMan ser att det hänger väl samman när man tittar på en sådan struktur. Vi har\r\näven sagt att man borde samla statens IT-infrastrukturbolag och ta en appli-\r\nkationsform för tjänsteutveckling. Vi har faktiskt ett förslag från Vodafone -\r\nen, som ni vet, lönsam operatör. Vodafone tjänar närmare 2 miljarder med en\r\nomsättning på 6 miljarder, och det är inte så konstigt att ägaren köper ut fö-\r\nretaget från börsen. Jag tror naturligtvis att detta att Vodafone tjänar så bra\r\nmed pengar beror på att man har huvudkontoret i Karlskrona .\r\nVi har också med förbättringar för små tjänsteföretag i bilden.\r\nJag visar här på bilden hur det ser ut sammanfattningsvis. Vi hade hoppats\r\npå att få en spännande utveckling på ekonomin. Då skulle vi kunna komma upp\r\ni nivå med våra finska och tyska vänner. Vi ser att det vi har är det som\r\när längst ned - det är den satsningen. Vi har teknologidelar, systemdelar,\r\nappli- kationer och en del för nya företag. Vi har också gjort en nationell\r\nplan för användningsinriktning. Jag har med mig några exemplar av den och\r\nden finns också på nätet. Den innehåller rätt många spännande saker.\r\nPer Westerberg (m): Frågan är naturligtvis: Vad är politikens ansvar inom\r\nområdet? Det är fullt klart när det gäller infrastruktur, operatörer och\r\ntjänste- företag att vi ska förhindra vertikala monopol och få konkurrens.\r\nVi ska kan- ske satsa mer på forskningen - kanske ett framtidsutskott.\r\nVilken tycker ni att vår roll är i förhållande till marknaden och\r\nforskningen i övrigt?\r\nKerstin Engle (s): Jag skulle vilja ställa några frågor till Bo Beckeström ut-\r\nifrån den demografiska utveckling som han beskrev. Finns det några beräk-\r\nningar eller bedömningar kopplade till Håkan Erikssons föredrag om IT inom\r\nvården? Kan den minskade befolkningen och arbetskraften klara av vårdens\r\nframtida behov?\r\nChrister Winbäck (fp): Det är intressant att se alla de tillämpningar som man\r\nnu har förslag på och som skulle kunna lösa en del av de problem som vi\r\nhörde om inledningsvis. När det gäller det som Bo Beckeström beskrev om\r\nbehovet av arbetskraft inom framför allt vård och så vidare fanns det ju en del\r\nförslag till lösningar som Håkan Eriksson pekade ut.\r\nJag har en fråga. Många av förslagen och lösningarna har man pratat om\r\nunder många år. Man har hört mycket om dem. Jag har själv arbetat inom\r\nvården en hel del. Jag undrar: Varför har man inte kommit längre i vissa\r\ndelar? Vad är det som hindrar en snabbare utveckling av en del av de här\r\nsakerna? Är det teknik eller samverkansformer? I dag kan det ju ibland vara\r\ntveksamt hur samverkan mellan landstingsdelar och så vidare fungerar. Eller\r\nfinns det andra delar som man behöver utveckla och förbättra för att få en\r\nskjuts i den här utvecklingen, som vi så länge har längtat efter?\r\nKarin Thorborg (v): Alla ni som inledde har talat om vad man ska kunna\r\nanvända IT till. Allt detta kräver ju robust infrastruktur som måste fungera\r\nhelt utan störningar. Annars kan det bli ett väldigt sårbart samhälle. Är det\r\nrealistiskt att vi exempelvis inom en tioårsperiod kan få den här robusta infra\r\nstrukturen?\r\nJohnny Gylling (kd): Jag vill fråga Christer Karlsson om elektroniska\r\nkörkort. Jobbar ni någonting med det inom ITS? I utskottet har vi sagt att\r\nregeringen bör sträva efter att det ska bli verklighet i framtiden. Det är\r\nju inte bara ett bra stöldskydd, utan det finns också mycket information\r\nsom man kan lagra i dem.\r\nChrister Karlsson: Jag tar den sista frågan, Johnny. ITS Sweden jobbar inte\r\nkonkret med elektroniska körkort. Vägverket har varit inne och jobbat med de\r\nhär frågorna, och Vägverket är en av våra medlemmar. Däremot sker det\r\nmycket arbete på den internationella arenan via EVI, electronical vehicle\r\nidentification-arbetet. Där jobbar man en hel del med det här under ledning av\r\nholländarna. Där är vi också med och bevakar åt Vägverket och ger informa-\r\ntion.\r\nHåkan Eriksson: När det gäller politikernas ansvar så är ett av problemen i\r\nSverige just ur den här aspekten att vi har en decentraliserad vård. Vi måste\r\nha vissa gemensamma standarder och vissa gemensamma begrepp för att vi\r\nska kunna kommunicera. För att så ska kunna ske så menar jag att det fordras\r\nen viss form av statliga initiativ initialt för att få i gång det hela.\r\nChrister Winbäck frågade om hindren. Jag skulle vilja säga att det har skett\r\nstora förändringar under de senaste åren. En stor del har varit revirbevakning-\r\nen mellan olika landsting, som har förhindrat samverkan. Det gäller också\r\nbristen på gemensamma strukturer. Nu har vi fått ett gemensamt nät och ett\r\ngemensamt organ, Carelink, där frågorna diskuteras och det har skett ett när-\r\nmande mellan kommuner och landsting. Därför menar jag att förutsättningar-\r\nna är otroligt mycket bättre än de var för tio år sedan.\r\nOrdföranden: Tyvärr måste jag därmed på grund av klockan nu avsluta ut-\r\nfrågningen. Jag tackar för visat intresse. Tack, alla ni som har kommit hit och\r\ngett oss visdom som vi kan ta med oss i det fortsatta arbetet!" }, "dokutskottsforslag": { "utskottsforslag": [ { "punkt": "1", "rubrik": "Politiska mål m.m.", "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2002/03:110 punkterna 1-3, alla i denna del, och avslår motionerna 2002/03:T11 yrkande 1 och 2002/03:T13 yrkande 2.\r\n", "beslutstyp": "acklamation", "motforslag_nummer": "0", "motforslag_partier": "", "votering_id": "", "votering_sammanfattning_html": "", "votering_url_xml": "", "rm": "2002/03", "bet": "TU6", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" }, { "punkt": "2", "rubrik": "Inbjudningsförfarande", "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:T13 yrkande 3.\r\n", "beslutstyp": "acklamation", "motforslag_nummer": "0", "motforslag_partier": "", "votering_id": "", "votering_sammanfattning_html": "", "votering_url_xml": "", "rm": "2002/03", "bet": "TU6", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" }, { "punkt": "3", "rubrik": "Krav på radioanvändning", "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:T13 yrkande 4.\r\n", "beslutstyp": "acklamation", "motforslag_nummer": "0", "motforslag_partier": "", "votering_id": "", "votering_sammanfattning_html": "", "votering_url_xml": "", "rm": "2002/03", "bet": "TU6", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" }, { "punkt": "4", "rubrik": "Skyldigheter att förhandla om samtrafik m.m.", "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:T10 yrkande 1 och 2002/03:T11 yrkande 2.\r\n", "beslutstyp": "röstning", "motforslag_nummer": "1", "motforslag_partier": "\"m\",\"c\"", "votering_id": "241B0248-9117-11D7-AE44-000475503116", "votering_sammanfattning_html": { "table": { "tr": [ { "td": { "h4": "Omröstning i sakfrågan", "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (m, c)\r\n" } }, { "th": [ "Parti", "Ja", "Nej", "Avstående", "Frånvarande" ] }, { "td": [ "s", "114", "0", "0", "30" ] }, { "td": [ "m", "0", "44", "0", "11" ] }, { "td": [ "c", "0", "16", "0", "6" ] }, { "td": [ "fp", "34", "0", "0", "14" ] }, { "td": [ "kd", "25", "0", "0", "8" ] }, { "td": [ "v", "25", "0", "0", "5" ] }, { "td": [ "mp", "13", "0", "0", "4" ] }, { "td": [ "-", "0", "0", "0", "0" ] }, { "td": [ "Totalt", "211", "60", "0", "78" ] }, { "td": { "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag" } } ] } }, "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/241B0248-9117-11D7-AE44-000475503116", "rm": "2002/03", "bet": "TU6", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" }, { "punkt": "5", "rubrik": "Konkurrensförhållandena på marknaden för fast telefoni", "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:T10 yrkande 3, 2002/03:T12 yrkande 2, 2002/03:T463 yrkande 3 och 2002/03:T516.\r\n", "beslutstyp": "röstning", "motforslag_nummer": "2", "motforslag_partier": "\"m\",\"kd\"", "votering_id": "241B0249-9117-11D7-AE44-000475503116", "votering_sammanfattning_html": { "table": { "tr": [ { "td": { "h4": "Omröstning i sakfrågan", "p": "Utskottets förslag mot reservation 2 (m, kd)\r\n" } }, { "th": [ "Parti", "Ja", "Nej", "Avstående", "Frånvarande" ] }, { "td": [ "s", "114", "0", "0", "30" ] }, { "td": [ "m", "0", "44", "0", "11" ] }, { "td": [ "c", "15", "1", "0", "6" ] }, { "td": [ "fp", "33", "0", "0", "15" ] }, { "td": [ "kd", "0", "25", "0", "8" ] }, { "td": [ "v", "25", "0", "0", "5" ] }, { "td": [ "mp", "13", "0", "0", "4" ] }, { "td": [ "-", "0", "0", "0", "0" ] }, { "td": [ "Totalt", "200", "70", "0", "79" ] }, { "td": { "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag" } } ] } }, "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/241B0249-9117-11D7-AE44-000475503116", "rm": "2002/03", "bet": "TU6", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" }, { "punkt": "6", "rubrik": "Tjänster till slutanvändare m.m.", "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:T13 yrkandena 5-7, 2002/03:T496 yrkande 10 och 2002/03:N267 yrkande 7 i denna del.\r\n", "beslutstyp": "acklamation", "motforslag_nummer": "0", "motforslag_partier": "", "votering_id": "", "votering_sammanfattning_html": "", "votering_url_xml": "", "rm": "2002/03", "bet": "TU6", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" }, { "punkt": "7", "rubrik": "Integritetsskydd m.m.", "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:T11 yrkande 3.\r\n", "beslutstyp": "acklamation", "motforslag_nummer": "0", "motforslag_partier": "", "votering_id": "", "votering_sammanfattning_html": "", "votering_url_xml": "", "rm": "2002/03", "bet": "TU6", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" }, { "punkt": "8", "rubrik": "Tillsyn m.m.", "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:T14 yrkande 1.\r\n", "beslutstyp": "acklamation", "motforslag_nummer": "0", "motforslag_partier": "", "votering_id": "", "votering_sammanfattning_html": "", "votering_url_xml": "", "rm": "2002/03", "bet": "TU6", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" }, { "punkt": "9", "rubrik": "Myndighetsorganisationen m.m.", "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:T10 yrkande 2, 2002/03:T11 yrkande 4, 2002/03:T12 yrkande 1, 2002/03:T13 yrkande 8 och 2002/03:T14 yrkande 4.\r\n", "beslutstyp": "röstning", "motforslag_nummer": "5", "motforslag_partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"", "votering_id": "241B024D-9117-11D7-AE44-000475503116", "votering_sammanfattning_html": { "table": { "tr": [ { "td": { "h4": "Omröstning i sakfrågan", "p": "Utskottets förslag mot reservation 5 (m, c, fp, kd)\r\n" } }, { "th": [ "Parti", "Ja", "Nej", "Avstående", "Frånvarande" ] }, { "td": [ "s", "113", "0", "0", "31" ] }, { "td": [ "m", "0", "44", "0", "11" ] }, { "td": [ "c", "0", "16", "0", "6" ] }, { "td": [ "fp", "0", "34", "0", "14" ] }, { "td": [ "kd", "0", "25", "0", "8" ] }, { "td": [ "v", "25", "0", "0", "5" ] }, { "td": [ "mp", "2", "0", "11", "4" ] }, { "td": [ "-", "0", "0", "0", "0" ] }, { "td": [ "Totalt", "140", "119", "11", "79" ] }, { "td": { "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag" } } ] } }, "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/241B024D-9117-11D7-AE44-000475503116", "rm": "2002/03", "bet": "TU6", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" }, { "punkt": "10", "rubrik": "Sektorsansvaret på miljöområdet", "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:T14 yrkandena 2 och 3.\r\n", "beslutstyp": "röstning", "motforslag_nummer": "7", "motforslag_partier": "\"mp\"", "votering_id": "241B024E-9117-11D7-AE44-000475503116", "votering_sammanfattning_html": { "table": { "tr": [ { "td": { "h4": "Omröstning i sakfrågan", "p": "Utskottets förslag mot reservation 7 (mp)\r\n" } }, { "th": [ "Parti", "Ja", "Nej", "Avstående", "Frånvarande" ] }, { "td": [ "s", "112", "0", "0", "32" ] }, { "td": [ "m", "44", "0", "0", "11" ] }, { "td": [ "c", "16", "0", "0", "6" ] }, { "td": [ "fp", "34", "0", "0", "14" ] }, { "td": [ "kd", "24", "1", "0", "8" ] }, { "td": [ "v", "25", "0", "0", "5" ] }, { "td": [ "mp", "0", "13", "0", "4" ] }, { "td": [ "-", "0", "0", "0", "0" ] }, { "td": [ "Totalt", "255", "14", "0", "80" ] }, { "td": { "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag" } } ] } }, "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/241B024E-9117-11D7-AE44-000475503116", "rm": "2002/03", "bet": "TU6", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" }, { "punkt": "11", "rubrik": "Lagförslag", "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2002/03:110 punkterna 1-3, alla i denna del.\r\n", "beslutstyp": "acklamation", "motforslag_nummer": "0", "motforslag_partier": "", "votering_id": "", "votering_sammanfattning_html": "", "votering_url_xml": "", "rm": "2002/03", "bet": "TU6", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" }, { "punkt": "12", "rubrik": "Europeiskt kommunikationskontor", "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2002/03:110 punkterna 1-3, alla i denna del, och avslår motion 2002/03:T13 yrkande 1.\r\n", "beslutstyp": "acklamation", "motforslag_nummer": "0", "motforslag_partier": "", "votering_id": "", "votering_sammanfattning_html": "", "votering_url_xml": "", "rm": "2002/03", "bet": "TU6", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" }, { "punkt": "13", "rubrik": "IT-infrastruktur m.m.", "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:T303 yrkande 1, 2002/03:T425, 2002/03:T442 yrkandena 1 och 2, 2002/03:T447 yrkandena 1-5, 2002/03:T452, 2002/03:T458 yrkandena 7 och 8, 2002/03:T463 yrkande 8, 2002/03:T466 yrkandena 48-51, 2002/03:T496 yrkande 9, 2002/03:T525, 2002/03:N267 yrkandena 6 och 7 i denna del och 2002/03:N304 yrkande 8.\r\n", "beslutstyp": "röstning", "motforslag_nummer": "9", "motforslag_partier": "\"c\"", "votering_id": "241B0251-9117-11D7-AE44-000475503116", "votering_sammanfattning_html": { "table": { "tr": [ { "td": { "h4": "Omröstning i sakfrågan", "p": "Utskottets förslag mot reservation 9 (c)\r\n" } }, { "th": [ "Parti", "Ja", "Nej", "Avstående", "Frånvarande" ] }, { "td": [ "s", "112", "0", "0", "32" ] }, { "td": [ "m", "0", "0", "44", "11" ] }, { "td": [ "c", "0", "16", "0", "6" ] }, { "td": [ "fp", "0", "0", "34", "14" ] }, { "td": [ "kd", "0", "1", "24", "8" ] }, { "td": [ "v", "25", "0", "0", "5" ] }, { "td": [ "mp", "9", "1", "3", "4" ] }, { "td": [ "-", "0", "0", "0", "0" ] }, { "td": [ "Totalt", "146", "18", "105", "80" ] }, { "td": { "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag" } } ] } }, "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/241B0251-9117-11D7-AE44-000475503116", "rm": "2002/03", "bet": "TU6", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" }, { "punkt": "14", "rubrik": "Övriga IT-frågor", "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:T352, 2002/03:T380, 2002/03:T458 yrkandena 1-3, 2002/03:T462 yrkande 17, 2002/03:T463 yrkandena 6, 7 och 9, 2002/03:T473 och 2002/03:T493.\r\n", "beslutstyp": "acklamation", "motforslag_nummer": "0", "motforslag_partier": "", "votering_id": "", "votering_sammanfattning_html": "", "votering_url_xml": "", "rm": "2002/03", "bet": "TU6", "vinnare": "utskottet", "voteringskrav": "", "beslutsregelkvot": "", "beslutsregelparagraf": "", "punkttyp": "" } ] }, "dokmotforslag": { "motforslag": [ { "nummer": "1", "rubrik": "Skyldigheter att förhandla om samtrafik m.m.", "partier": "\"m\",\"c\"", "typ": "reservation", "utskottsforslag_punkt": "4" }, { "nummer": "2", "rubrik": "Konkurrensförhållandena på marknaden för fast telefoni", "partier": "\"m\",\"kd\"", "typ": "reservation", "utskottsforslag_punkt": "5" }, { "nummer": "3", "rubrik": "Integritetsskydd m.m.", "partier": "\"c\"", "typ": "reservation", "utskottsforslag_punkt": "7" }, { "nummer": "4", "rubrik": "Tillsyn m.m.", "partier": "\"mp\"", "typ": "reservation", "utskottsforslag_punkt": "8" }, { "nummer": "5", "rubrik": "Myndighetsorganisationen m.m.", "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"", "typ": "reservation", "utskottsforslag_punkt": "9" }, { "nummer": "6", "rubrik": "Myndighetsorganisationen m.m.", "partier": "\"mp\"", "typ": "reservation", "utskottsforslag_punkt": "9" }, { "nummer": "7", "rubrik": "Sektorsansvaret på miljöområdet", "partier": "\"mp\"", "typ": "reservation", "utskottsforslag_punkt": "10" }, { "nummer": "8", "rubrik": "IT-infrastruktur m.m.", "partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\"", "typ": "reservation", "utskottsforslag_punkt": "13" }, { "nummer": "9", "rubrik": "IT-infrastruktur m.m.", "partier": "\"c\"", "typ": "reservation", "utskottsforslag_punkt": "13" } ] }, "dokaktivitet": { "aktivitet": [ { "kod": "UBE", "namn": "Under beredning", "datum": "2003-05-06 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "30", "process": "beredning" }, { "kod": "UBE", "namn": "Under beredning", "datum": "2003-05-13 00:00:00", "status": "planerat", "ordning": "30", "process": "beredning" }, { "kod": "JUS", "namn": "Justering", "datum": "2003-05-20 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "40", "process": "beredning" }, { "kod": "TROWE", "namn": "Trycklov till Gotab och webb", "datum": "2003-05-23 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "70", "process": "beredning" }, { "kod": "TRY", "namn": "Trycklov", "datum": "2003-05-23 00:00:00", "status": "planerat", "ordning": "60", "process": "beredning" }, { "kod": "TRY", "namn": "Trycklov", "datum": "2003-06-02 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "60", "process": "beredning" }, { "kod": "B1", "namn": "Bordläggning 1", "datum": "2003-06-03 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "1", "process": "avgorande" }, { "kod": "AVG", "namn": "Avgörande", "datum": "2003-06-05 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "5", "process": "avgorande" }, { "kod": "BEH", "namn": "Behandling", "datum": "2003-06-05 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "3", "process": "avgorande" }, { "kod": "BES", "namn": "Beslut", "datum": "2003-06-05 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "4", "process": "avgorande" }, { "kod": "RSKR", "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse", "datum": "2003-06-05 00:00:00", "status": "inträffat", "ordning": "6", "process": "avgorande" } ] }, "dokuppgift": { "uppgift": [ { "kod": "beslutssammanfattningusk", "namn": "Utskottets förslag till beslut", "text": "Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.", "dok_id": "", "systemdatum": "2014-11-23 22:42:52" }, { "kod": "notis", "namn": "Beslut i korthet", "text": "En ny lag om elektronisk kommunikation ersätter telelagen och lagen om radiokommunikation. Den nya lagen ska gälla elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster med tillhörande installationer och tjänster samt annan radioanvändning. Lagen ska inte gälla för innehåll som överförs i elektroniska kommunikationsnät med hjälp av elektroniska kommunikationstjänster. Målet för telepolitiken ersätts med mål för sektorn elektronisk kommunikation. Dessa mål innebär att enskilda och myndigheter ska få tillgång till effektiva och säkra elektroniska kommunikationer. ", "dok_id": "GQ01TU6", "systemdatum": "" }, { "kod": "notisrubrik", "namn": "Beslut", "text": "Ny lag om elektronisk kommunikation (TU6)", "dok_id": "GQ01TU6", "systemdatum": "" }, { "kod": "rdbeslut", "namn": "Riksdagens beslut", "text": "Kammaren biföll utskottets förslag", "dok_id": "", "systemdatum": "2014-11-23 22:42:52" }, { "kod": "statustext", "namn": "statustext", "text": "Ärendet är avslutat", "dok_id": "GQ01TU6", "systemdatum": "2017-10-20 10:24:33" }, { "kod": "utsknotis", "namn": "Utskottets förslag till beslut", "text": "
Trafikutskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag om en ny lag om elektronisk kommunikation som ska ersätta telelagen och lagen om radiokommunikation. Den nya lagen ska gälla elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster med tillhörande installationer och tjänster samt annan radioanvändning. Lagen ska inte gälla för innehåll som överförs i elektroniska kommunikationsnät med hjälp av elektroniska kommunikationstjänster. Målet för telepolitiken ersätts med mål för sektorn elektronisk kommunikation. Dessa mål innebär att enskilda och myndigheter ska få tillgång till effektiva och säkra elektroniska kommunikationer.
", "dok_id": "GQ01TU6", "systemdatum": "2016-01-26 17:44:55" }, { "kod": "utsknotisrubrik", "namn": "Utskottets förslag", "text": "Ny lag om elektronisk kommunikation (TU6)", "dok_id": "GQ01TU6", "systemdatum": "2016-01-26 17:44:56" } ] }, "dokbilaga": { "bilaga": [ { "dok_id": "GQ01TU6", "subtitel": "", "filnamn": "bet_200203_tu_6.docx", "filstorlek": "754975", "filtyp": "docx", "titel": "Elektronisk kommunikation, m.m.", "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/BF26956A-2E0B-459D-970A-66F2FC354AAA" }, { "dok_id": "GQ01TU6", "subtitel": "", "filnamn": "bet_200203_tu_6.pdf", "filstorlek": "1876325", "filtyp": "pdf", "titel": "Bilaga: bet_200203_tu_6", "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/4F89F48D-3D6D-4948-9A89-229B5C0D81E0" } ] }, "dokreferens": { "referens": [ { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2002/03:N267 Regionalpolitiken", "ref_dok_id": "GQ02N267", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2002/03", "ref_dok_bet": "N267", "ref_dok_titel": "Regionalpolitiken", "ref_dok_subtitel": "av Yvonne Ångström m.fl. (FP)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2002/03:N304 Effektiv regionalpolitik", "ref_dok_id": "GQ02N304", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2002/03", "ref_dok_bet": "N304", "ref_dok_titel": "Effektiv regionalpolitik", "ref_dok_subtitel": "av Mikael Odenberg m.fl. (M)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2002/03:T10 med anledning av prop. 2002/03:110 Lag om elektronisk kommunikation, m.m. ", "ref_dok_id": "GQ02T10", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2002/03", "ref_dok_bet": "T10", "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:110 Lag om elektronisk kommunikation, m.m. ", "ref_dok_subtitel": "av Elizabeth Nyström m.fl. (M)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2002/03:T11 med anledning av prop. 2002/03:110 Lag om elektronisk kommunikation, m.m. ", "ref_dok_id": "GQ02T11", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2002/03", "ref_dok_bet": "T11", "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:110 Lag om elektronisk kommunikation, m.m. ", "ref_dok_subtitel": "av Sven Bergström m.fl. (C)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2002/03:T12 med anledning av prop. 2002/03:110 Lag om elektronisk kommunikation, m.m. ", "ref_dok_id": "GQ02T12", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2002/03", "ref_dok_bet": "T12", "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:110 Lag om elektronisk kommunikation, m.m. ", "ref_dok_subtitel": "av Johnny Gylling m.fl. (KD)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2002/03:T13 med anledning av prop. 2002/03:110 Lag om elektronisk kommunikation, m.m. ", "ref_dok_id": "GQ02T13", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2002/03", "ref_dok_bet": "T13", "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:110 Lag om elektronisk kommunikation, m.m. ", "ref_dok_subtitel": "av Erling Bager m.fl. (FP)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2002/03:T14 med anledning av prop. 2002/03:110 Lag om elektronisk kommunikation, m.m. ", "ref_dok_id": "GQ02T14", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2002/03", "ref_dok_bet": "T14", "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:110 Lag om elektronisk kommunikation, m.m. ", "ref_dok_subtitel": "av Mikaela Valtersson m.fl. (MP)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2002/03:T303 Persontransportstöd för företag i vissa områden", "ref_dok_id": "GQ02T303", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2002/03", "ref_dok_bet": "T303", "ref_dok_titel": "Persontransportstöd för företag i vissa områden", "ref_dok_subtitel": "av Lennart Gustavsson m.fl. (V)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2002/03:T352 Överbryggningsproblemen inom IT-sektorn", "ref_dok_id": "GQ02T352", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2002/03", "ref_dok_bet": "T352", "ref_dok_titel": "Överbryggningsproblemen inom IT-sektorn", "ref_dok_subtitel": "av Lennart Beijer (V)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2002/03:T380 Nya tjänster på Internet", "ref_dok_id": "GQ02T380", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2002/03", "ref_dok_bet": "T380", "ref_dok_titel": "Nya tjänster på Internet", "ref_dok_subtitel": "av Inger Lundberg m.fl. (S)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2002/03:T425 GSM-nätet på landsbygden", "ref_dok_id": "GQ02T425", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2002/03", "ref_dok_bet": "T425", "ref_dok_titel": "GSM-nätet på landsbygden", "ref_dok_subtitel": "av Siv Holma och Lennart Gustavsson (V)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2002/03:T442 Fördelningsprinciper för bredbandsutbyggnad", "ref_dok_id": "GQ02T442", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2002/03", "ref_dok_bet": "T442", "ref_dok_titel": "Fördelningsprinciper för bredbandsutbyggnad", "ref_dok_subtitel": "av Sofia Larsen (C)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2002/03:T447 Nationellt optifiber- och bredbandscentrum i Hudiksvall", "ref_dok_id": "GQ02T447", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2002/03", "ref_dok_bet": "T447", "ref_dok_titel": "Nationellt optifiber- och bredbandscentrum i Hudiksvall", "ref_dok_subtitel": "av Sven Bergström och Lena Ek (C)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2002/03:T452 Mobiltelefontäckningen i Sverige", "ref_dok_id": "GQ02T452", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2002/03", "ref_dok_bet": "T452", "ref_dok_titel": "Mobiltelefontäckningen i Sverige", "ref_dok_subtitel": "av Cecilia Widegren (M)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2002/03:T458 Nationell IT-strategi", "ref_dok_id": "GQ02T458", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2002/03", "ref_dok_bet": "T458", "ref_dok_titel": "Nationell IT-strategi", "ref_dok_subtitel": "av Lena Ek och Åsa Torstensson (C)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2002/03:T462 Kommunikationer, utgiftsområde 22", "ref_dok_id": "GQ02T462", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2002/03", "ref_dok_bet": "T462", "ref_dok_titel": "Kommunikationer, utgiftsområde 22", "ref_dok_subtitel": "av Johnny Gylling m.fl. (KD)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2002/03:T463 Post, tele och informationsteknik", "ref_dok_id": "GQ02T463", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2002/03", "ref_dok_bet": "T463", "ref_dok_titel": "Post, tele och informationsteknik", "ref_dok_subtitel": "av Johnny Gylling m.fl. (KD)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2002/03:T466 Hållbara kommunikationer i hela landet", "ref_dok_id": "GQ02T466", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2002/03", "ref_dok_bet": "T466", "ref_dok_titel": "Hållbara kommunikationer i hela landet", "ref_dok_subtitel": "av Sven Bergström m.fl. (C)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2002/03:T473 Stimulans av ökad IT-användning", "ref_dok_id": "GQ02T473", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2002/03", "ref_dok_bet": "T473", "ref_dok_titel": "Stimulans av ökad IT-användning", "ref_dok_subtitel": "av Fredrik Olovsson (S)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2002/03:T493 Öppna och fria datorprogram", "ref_dok_id": "GQ02T493", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2002/03", "ref_dok_bet": "T493", "ref_dok_titel": "Öppna och fria datorprogram", "ref_dok_subtitel": "av Gustav Fridolin (MP)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2002/03:T496 Infrastruktur", "ref_dok_id": "GQ02T496", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2002/03", "ref_dok_bet": "T496", "ref_dok_titel": "Infrastruktur", "ref_dok_subtitel": "av Kristina Zakrisson m.fl. (S)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2002/03:T516 Standard för digital kommunikation på elnätet", "ref_dok_id": "GQ02T516", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2002/03", "ref_dok_bet": "T516", "ref_dok_titel": "Standard för digital kommunikation på elnätet", "ref_dok_subtitel": "av Leif Jakobsson (S)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "motion 2002/03:T525 Telecom", "ref_dok_id": "GQ02T525", "ref_dok_typ": "mot", "ref_dok_rm": "2002/03", "ref_dok_bet": "T525", "ref_dok_titel": "Telecom", "ref_dok_subtitel": "av Kenth Högström (S)", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Motion" }, { "referenstyp": "behandlar", "uppgift": "proposition 2002/03:110 Lag om elektronisk kommunikation, m.m.", "ref_dok_id": "GQ03110", "ref_dok_typ": "prop", "ref_dok_rm": "2002/03", "ref_dok_bet": "110", "ref_dok_titel": "Lag om elektronisk kommunikation, m.m.", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Proposition" }, { "referenstyp": "protokollbeslut", "uppgift": "2003-06-05", "ref_dok_id": "GQ09117", "ref_dok_typ": "prot", "ref_dok_rm": "2002/03", "ref_dok_bet": "117", "ref_dok_titel": "2003-06-05", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll" }, { "referenstyp": "protokolldebatt", "uppgift": "2003-06-05", "ref_dok_id": "GQ09117", "ref_dok_typ": "prot", "ref_dok_rm": "2002/03", "ref_dok_bet": "117", "ref_dok_titel": "2003-06-05", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll" }, { "referenstyp": "rskr", "uppgift": "2002/03:228", "ref_dok_id": "GQ0K228", "ref_dok_typ": "rskr", "ref_dok_rm": "2002/03", "ref_dok_bet": "228", "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2002/03:228", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse" }, { "referenstyp": "SOU", "uppgift": "2002:109", "ref_dok_id": "GQB3109", "ref_dok_typ": "SOU", "ref_dok_rm": "2002", "ref_dok_bet": "109", "ref_dok_titel": "SOU 2002:109", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Statens offentliga utredningar" }, { "referenstyp": "SOU", "uppgift": "2002:60", "ref_dok_id": "GQB360", "ref_dok_typ": "SOU", "ref_dok_rm": "2002", "ref_dok_bet": "60", "ref_dok_titel": "SOU 2002:60", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "Statens offentliga utredningar" }, { "referenstyp": "ändringsförfattning", "uppgift": "-", "ref_dok_id": "2003:389", "ref_dok_typ": "grundförfattning", "ref_dok_rm": "", "ref_dok_bet": "", "ref_dok_titel": "", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning" }, { "referenstyp": "ändringsförfattning", "uppgift": "2003:390", "ref_dok_id": "2003:389", "ref_dok_typ": "grundförfattning", "ref_dok_rm": "", "ref_dok_bet": "", "ref_dok_titel": "", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning" }, { "referenstyp": "ändringsförfattning", "uppgift": "2003:391", "ref_dok_id": "1942:740", "ref_dok_typ": "grundförfattning", "ref_dok_rm": "", "ref_dok_bet": "", "ref_dok_titel": "", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning" }, { "referenstyp": "ändringsförfattning", "uppgift": "2003:392", "ref_dok_id": "1980:100", "ref_dok_typ": "grundförfattning", "ref_dok_rm": "", "ref_dok_bet": "", "ref_dok_titel": "", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning" }, { "referenstyp": "ändringsförfattning", "uppgift": "2003:393", "ref_dok_id": "1998:31", "ref_dok_typ": "grundförfattning", "ref_dok_rm": "", "ref_dok_bet": "", "ref_dok_titel": "", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning" }, { "referenstyp": "ändringsförfattning", "uppgift": "2003:394", "ref_dok_id": "1996:844", "ref_dok_typ": "grundförfattning", "ref_dok_rm": "", "ref_dok_bet": "", "ref_dok_titel": "", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning" }, { "referenstyp": "ändringsförfattning", "uppgift": "2003:395", "ref_dok_id": "2000:121", "ref_dok_typ": "grundförfattning", "ref_dok_rm": "", "ref_dok_bet": "", "ref_dok_titel": "", "ref_dok_subtitel": "", "ref_dok_subtyp": "", "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning" } ] } } }