{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2299687",
      "dok_id": "GQ01TU3",
      "rm": "2002/03",
      "beteckning": "TU3",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2002/03:TU3",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "TU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "3",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2003-03-11 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:56:52",
      "publicerad": "2006-03-15 11:56:56",
      "titel": "Transportpolitik",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01TU3/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01TU3",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GQ01TU3",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GQ01TU3",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Trafikutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2002/03:TU3</div><h1>Transportpolitik</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\n\r\n\r\nI  detta  betänkande behandlar utskottet 38 motioner\r\nfrån allmänna  motionstiden  2002  som främst gäller\r\nolika transportpolitiska frågor.\r\nEn    av    de   frågor   som   behandlas   gäller\r\nträngselavgifter.  Utskottet  anser att införande av\r\nträngselavgifter kan ses som ett  led i utvecklingen\r\nmot  en  långsiktigt  hållbar  transportförsörjning.\r\nTrängselavgifter   kan   också  användas   för   att\r\nfinansiera    ny    infrastruktur    och    utveckla\r\nkollektivtrafiken  så   att   storstadstrafiken  som\r\nhelhet  förbättras.  Utskottet  hänvisar   till  det\r\nsärskilda uppdrag som Stockholmsberedningen har, att\r\növerväga förutsättningarna för trängselavgifter.\r\nI  betänkandet  tas  även  frågor upp om trafikens\r\nmiljöpåverkan i olika avseenden, däribland främjande\r\nav  biodrivmedel  och introduktion  av  miljöfordon.\r\nUtskottet  framhåller   att   åtgärder  som  främjar\r\nintroduktion  och  ökad  användning  av  alternativa\r\ndrivmedel är en viktig del  i transportpolitiken för\r\natt  nå  delmålet  om  en god miljö.  Såvitt  gäller\r\nvägsalt    som    halkbekämpningsmedel    framhåller\r\nutskottet vikten av  att  saltanvändningen minimeras\r\nså  att  målen  i EU:s ramdirektiv  för  vatten  kan\r\nuppnås. Utskottet  utgår  från  att  regeringen noga\r\nföljer utvecklingen på detta område.\r\nEtt  stort  antal  motioner rör kollektivtrafiken.\r\nUtskottet  anser det viktigt  att  kollektivtrafiken\r\nkan vidareutvecklas  och  förutsätter  att  pågående\r\nutredningsarbeten,             bl.a.            inom\r\nKollektivtrafikkommittén,     behandlar     aktuella\r\nmotionsförslag.\r\nSamtliga motionsförslag avstyrks.\r\nTill betänkandet har fogats åtta reservationer.\r\n\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n\r\n\r\n1. Utgångspunkter och mål\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna    2002/03:T298\r\nyrkandena    1,    11   och   12,   2002/03:T302,\r\n2002/03:T462 yrkande 18, 2002/03:T466 yrkande 35,\r\n2002/03:T481 yrkande  14 och 2002/03:T496 yrkande\r\n3.\r\nReservation 1 (m, fp)\r\nReservation 2 (v, c)\r\n\r\n2. Alternativ finansiering\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna    2002/03:T298\r\nyrkandena  24  och 25, 2002/03:T305, 2002/03:T321\r\nyrkande  24,  2002/03:T462  yrkandena  3  och  5,\r\n2002/03:T466   yrkandena    43    samt   44   och\r\n2002/03:T481 yrkande 15.\r\nReservation 3 (m, fp, kd, c)\r\n\r\n3. Trängselavgifter\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna   2002/03:T271,\r\n2002/03:T426, 2002/03:T427, 2002/03:T462  yrkande\r\n12,   2002/03:T466   yrkande   42,  2002/03:MJ376\r\nyrkande   4,   2002/03:N305   yrkande    7    och\r\n2002/03:N397 yrkande 14.\r\nReservation 4 (m, fp)\r\n\r\n4. Miljöfrågor i EU\r\n\r\nRiksdagen  avslår motion 2002/03:T466 yrkandena\r\n32 och 36.\r\n\r\n5. Sommartid\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:T215.\r\n\r\n6. Personer med funktionshinder\r\n\r\nRiksdagen avslår  motionerna  2002/03:T254  och\r\n2002/03:T351.\r\nReservation 5 (m)\r\n\r\n7. Åtgärder för att främja biodrivmedel\r\n\r\nRiksdagen  avslår  motionerna  2002/03:T261 och\r\n2002/03:T466 yrkandena 27 och 28.\r\nReservation 6 (kd, v, c)\r\n\r\n8. Åtgärder för introduktion av\r\nmiljöfordon\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:T465 yrkande 2.\r\nReservation 7 (c, mp)\r\n\r\n9. Sparsam körning\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:T320.\r\n\r\n10. Buller från vägtrafiken\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:Bo222 yrkandena\r\n4 och 5.\r\n\r\n11. Tomgångskörning\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:T381.\r\n\r\n12. Vägsalt\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna   2002/03:T218,\r\n2002/03:T229,  2002/03:  T373  och  2002/03:MJ417\r\nyrkande 2.\r\n\r\n13. Kollektivtrafik\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna   2002/03:T285,\r\n2002/03:T303     yrkande     2,     2002/03:T376,\r\n2002/03:T462 yrkande 15, 2002/03:T466 yrkande 26,\r\n2002/03:T501,     2002/03:T507,     2002/03:T512,\r\n2002/03:Sk381 yrkande 3, 2002/03:N267  yrkande 8,\r\n2002/03:N302 yrkande 14 och 2002/03:N399  yrkande\r\n3.\r\nReservation 8 (v, c, mp)\r\n\r\n14. Kombinerade transporter\r\n\r\nRiksdagen  avslår  motionerna 2002/03:T412  och\r\n2002/03:T466 yrkande 25.\r\n\r\n15. Cykeltrafik\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:T328.\r\n\r\nStockholm den 11 mars 2003\r\n\r\nPå trafikutskottets vägnar\r\n\r\n\r\nClaes Roxbergh\r\n\r\nFöljande ledamöter har  deltagit i beslutet: Claes\r\nRoxbergh (mp), Carina Moberg  (s), Elizabeth Nyström\r\n(m),  Jarl  Lander  (s),  Erling  Bager  (fp),  Hans\r\nStenberg (s), Krister Örnfjäder (s),  Johnny Gylling\r\n(kd), Karin Svensson Smith (v), Claes-Göran  Brandin\r\n(s),  Per  Westerberg  (m),  Monica  Green (s), Sven\r\nBergström  (c),  Kerstin  Engle  (s)  och  Jan-Evert\r\nRådhström (m).\r\n\r\n</pre><pre>\r\n2002/03\r\n\r\nTU3\r\n\r\n\r\n\r\nRedogörelse för ärendet\r\n\r\n\r\n\r\nI  detta  betänkande behandlar utskottet 38 motioner\r\nmed  sammanlagt   63   yrkanden  från  den  allmänna\r\nmotionstiden 2002. Såsom  bilaga  återfinns  berörda\r\nmotionsyrkanden (bil. 1).\r\n\r\nUtskottet   har  i  ärendet  hållit  en  offentlig\r\nutfrågning den 20 februari 2003 om trängselavgifter.\r\nSåsom bilaga till  betänkandet återfinns programmet,\r\nen  förteckning  över   deltagande   ledamöter,   en\r\nutskrift   av  utfrågningen  och  vissa  bilder  som\r\nvisades under utfrågningen (bil. 2).\r\n\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\n\r\n\r\n\r\n1 Utgångspunkter och mål\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nEnligt utskottet  har  de  transportpolitiska\r\nmålen och principerna alltjämt  hög relevans.\r\nDe   bör  emellertid  fortlöpande  utvecklas.\r\nUtskottet  anser det angeläget att regeringen\r\nårligen  i  samband  med  budgetpropositionen\r\nredovisar  hur   målen   har   uppnåtts.  Med\r\nhänvisning  till det arbete som pågår,  bl.a.\r\ninom flera statliga  utredningar, avstyrks de\r\nbehandlade      motionsförslagen.      Jämför\r\nreservationerna 1 (m, fp) och 2 (v, c).\r\n\r\nTransportpolitiska mål\r\n\r\n\r\nVåren 1998 fastställde  riksdagen utgångspunkter och\r\nmål för transportpolitiken  (prop.  1997/98:56, bet.\r\n1997/98:TU10,      rskr.     1997/98:266).     Vissa\r\nkompletteringar har  därefter  gjorts  genom  beslut\r\nhösten  2001  (prop.  2001/02:20,  bet. 2001/02:TU2,\r\nrskr. 2001/02:126).\r\n\r\nMålhierarkin   är   utformad   genom   dels    ett\r\növergripande  mål  med  ett  antal  delmål som anger\r\nambitionen  på  lång sikt, dels etappmål  som  anger\r\nlämpliga  steg på  väg  mot  de  långsiktiga  målen.\r\nEtappmål har  än  så  länge  formulerats  endast för\r\nvissa av delmålen. Delmålen bryts i sin tur ned till\r\nspecifika verksamhetsmål och resultatindikatorer för\r\nvart och ett av de olika verksamhetsområdena.\r\n\r\nDet  övergripande  transportpolitiska  målet är  att\r\nsäkerställa   en  samhällsekonomiskt  effektiv   och\r\nlångsiktigt   hållbar    transportförsörjning    för\r\nmedborgarna och näringslivet i hela landet.\r\n\r\nDelmålen inom transportpolitiken är att inom ramen\r\nför  en  samhällsekonomiskt effektiv och långsiktigt\r\nhållbar transportförsörjning bidra till följande:\r\n\r\n   Ett     tillgängligt     transportsystem,     där\r\ntransportsystemet utformas så att medborgarna och\r\nnäringslivets  grundläggande  transportbehov  kan\r\ntillgodoses.\r\n\r\n   En  hög transportkvalitet, där transportsystemets\r\nutformning    och    funktion   medger   en   hög\r\ntransportkvalitet     för     medborgarna     och\r\nnäringslivet.\r\n\r\n   En säker trafik, där det  långsiktiga  målet  för\r\ntrafiksäkerheten skall vara att ingen dödas eller\r\nallvarligt  skadas  till  följd  av trafikolyckor\r\ninom     transportsystemet.    Transportsystemets\r\nutformning  och  funktion  skall anpassas till de\r\nkrav som följer av detta.\r\n\r\n   En  god miljö, där transportsystemets  utformning\r\noch  funktion  anpassas  till  krav  på  god  och\r\nhälsosam  livsmiljö  för  alla,  där  natur-  och\r\nkulturmiljö   skyddas   mot  skador  och  en  god\r\nhushållning med mark, vatten,  energi  och  andra\r\nnaturresurser främjas.\r\n\r\n-    En    positiv    regional    utveckling,    där\r\ntransportsystemet   främjar   en  positiv  regional\r\nutveckling  genom  att  dels utjämna  skillnader  i\r\nmöjligheterna  för  olika  delar   av   landet  att\r\nutvecklas,   dels   motverka   nackdelar  av  långa\r\ntransportavstånd.\r\n-\r\n-     Ett     jämställt     transportsystem,     där\r\ntransportsystemet är utformat så att det svarar mot\r\nbåde kvinnors och mäns transportbehov.  Kvinnor och\r\nmän   skall   ges  samma  möjligheter  att  påverka\r\ntransportsystemets    tillkomst,   utformning   och\r\nförvaltning och deras värderingar  skall  tillmätas\r\nsamma vikt.\r\n-\r\n\r\nTransportpolitikens principer, medel och\r\nrollfördelning\r\n\r\n\r\nEnligt det transportpolitiska beslutet år 1998 skall\r\nföljande   gälla   i  fråga  om  transportpolitikens\r\nprinciper, dess medel  och  ansvarsfördelningen inom\r\nsystemet.\r\n\r\nI   transportpolitikens   principer    ingår   att\r\ntransportanvändarna  skall ha så stor valfrihet  som\r\nmöjligt  att  (  inom  ramen   för   det  befintliga\r\ntransportutbudet ( själva avgöra hur de  skall ordna\r\nsina  transporter.  Vidare  skall  samverkan  mellan\r\nolika   transportmedel   och   trafikslag   stärkas.\r\nSektorstänkandet   måste  överges  till  förmån  för\r\nsamverkan   mellan   trafikslagen.    En    effektiv\r\nkonkurrens    mellan    olika    trafikutövare   och\r\ntransportalternativ skall främjas. En viktig princip\r\när  också  att  beslut om transportproduktion  skall\r\nfattas i så decentraliserade former som möjligt.\r\nVad beträffar transportpolitikens  medel  skall  i\r\nförsta   hand   sådana   styrmedel  väljas  som  ger\r\nkonsumenterna  så stor valfrihet  som  möjligt  inom\r\nramen  för  det  befintliga   transportutbudet.   En\r\nsamhällsekonomiskt   baserad   prissättning  är  ett\r\ngrundläggande styrmedel.\r\nFördelningen av kostnadsansvaret  går ut på att de\r\nskatter och avgifter som tas ut av trafiken  och  är\r\ntransportpolitiskt  motiverade  skall grundas på ett\r\nväl definierat kostnadsansvar, där  hänsyn  tas även\r\ntill  de  externa effekter som trafiken medför.  Vid\r\nutformningen  av  de  transportpolitiskt  motiverade\r\nskatterna  och avgifterna skall utgångspunkten  vara\r\natt   de  skall   motsvara   de   samhällsekonomiska\r\nmarginalkostnader  som  trafiken  ger  upphov  till.\r\nTransportsystemets fasta kostnader skall finansieras\r\npå ett sådant sätt att oönskade styreffekter undviks\r\noch   resursanvändningen   snedvrids   i   så  liten\r\nutsträckning  som  möjligt. Huvudinriktningen  skall\r\nvara     att     kortsiktiga      samhällsekonomiska\r\nmarginalkostnader   skall   täckas   genom   rörliga\r\navgifter.\r\nPlaneringen  bör  syfta  till  en  samordning  och\r\nprioritering  av  åtgärder inom infrastrukturen  och\r\nåtgärder    inom    transportsystemet     ur     ett\r\ntrafikslagsövergripande   perspektiv.   Vidare   bör\r\nkopplingen      i     planeringsprocessen     mellan\r\ninvesteringar  i infrastrukturanläggningar  och  den\r\nsenare trafikeringen av dessa anläggningar stärkas.\r\nRollfördelningen  när  det  gäller  de  kollektiva\r\npersontransporterna skall även i fortsättningen vara\r\nföljande. Stat och kommun skall ha ansvaret  för att\r\nde   trafikanläggningar   som  behövs  för  allmänna\r\ntransportbehov kommer till  utförande.  Staten skall\r\nha ett särskilt ansvar för sådana trafikanläggningar\r\nsom  svarar mot nationella och internationella  tra-\r\nfikbehov     samt    för    en    tillfredsställande\r\ninterregional  persontransportförsörjning. Beslut om\r\ntransportförsörjning   som  främst  rör  lokala  och\r\nregionala transportbehov  skall  i princip fattas på\r\nläns- och kommunnivå. Såvitt gäller  arbetet inom EU\r\nskall  Sverige  prioritera och driva transportfrågor\r\nsom har en tydlig gemenskapsdimension.\r\nNär  det gäller  styrning  och  uppföljning  skall\r\nregeringen årligen i samband med budgetpropositionen\r\nredogöra  för  hur  de  transportpolitiska målen har\r\nuppnåtts.  Uppföljningen  av  de  transportpolitiska\r\nmålen  skall  förbättras  och   metoderna   för  att\r\ngenomföra uppföljningen skall utvecklas.\r\n\r\nUtredningsarbete\r\n\r\n\r\nKollektivtrafikkommittén\r\n\r\nI  maj  2001  tillsatte  regeringen  en kommitté med\r\nuppgift  (dir.  2001:1)  att  ur ett konsument-  och\r\nhelhetsperspektiv\r\n\r\n1. identifiera,     analysera    och     beskriva\r\nkollektivtrafikens problem och möjligheter,\r\n2.\r\n3. formulera mål och visioner samt\r\n4.\r\nföreslå förändringar av  organisation, regelverk och\r\ndylikt    av    betydelse   för   kollektivtrafikens\r\nutveckling och ett ökat kollektivt resande.\r\nHärutöver  skall  kommittén  utgöra  ett  forum  för\r\nsamarbete  mellan  staten   och  övriga  aktörer  på\r\nkollektivtrafikområdet.  Tyngdpunkten  i  kommitténs\r\narbete  skall  ligga  på den  lokala  och  regionala\r\nkollektivtrafikens  område.   Tidsramen   för   dess\r\nbedömningar skall omfatta tiden fram till år 2020.\r\nI  december  2001  överlämnades ett delbetänkande,\r\nKollektivtrafik  med  människan   i   centrum   (SOU\r\n2001:106) i form av en lägesrapport. Slutbetänkandet\r\nskall presenteras senast den 30 juni 2003.\r\n\r\nJärnvägsutredningen\r\n\r\nEn  utredning  har  tillkallats  för  att  göra  en översyn  av\r\norganisationen      och      lagstiftningen     inom\r\njärnvägssektorn.  I uppdraget (dir.  2001:48)  ingår\r\natt med utgångspunkt  i konsumentintresset analysera\r\nmöjliga  utvecklingsvägar   för  såväl  person-  som\r\ngodstrafiken på järnväg. Härutöver skall utredningen\r\nse över myndighetsstrukturen  inom  järnvägssektorn.\r\nUtredaren skall mot bakgrund av denna  översyn  ange\r\nförslag     avseende    såväl    den    övergripande\r\norganisationen       av       myndigheterna      som\r\nansvarsfördelningen dem emellan.  Vidare ingår att i\r\nsvensk rätt genomföra nya regler inom området som på\r\nsenare tid antagits inom Europeiska  gemenskapen och\r\npå internationell nivå. I uppdraget ingår  också att\r\ngöra  en  generell översyn av järnvägslagstiftningen\r\nför att modernisera denna.\r\n\r\nEtt delbetänkande,  Rätt  på spåret (SOU 2002:48),\r\navlämnades i maj 2002. En proposition  har aviserats\r\ntill  våren  2003.  I  slutbetänkandet kommer  bl.a.\r\nfrågan  om  en  eventuell  inkludering   av   sådana\r\nspårbundna  system  som  tunnelbana  och  spårväg  i\r\ntillämpningsområdet  för  den  nya järnvägslagen att\r\nbelysas. Även förslag om lämplig form för att främja\r\ngodstransporter    på   järnväg   där   sådana    av\r\ngodstågsoperatörer inte har bedömts vara möjliga att\r\nupprätthålla på kommersiella  grunder är att vänta i\r\nslutbetänkandet som skall redovisas  senast  den  14\r\nnovember 2003.\r\n\r\nGodstransportdelegationen 2002\r\n\r\nRegeringen inrättade år 1998 en kommitté med uppdrag  att bl.a.\r\nöka  samverkan mellan godstransportsystemets aktörer\r\noch staten  samt att förtydliga statens roll i detta\r\nsystem.     Kommittén,      som     antog     namnet\r\nGodstransportdelegationen, har  slutfört sitt arbete\r\ngenom dels delbetänkandet Framtida godstransporter -\r\ntransportköparnas   krav  på  transportsystem   (SOU\r\n2000:8),  dels slutbetänkandet  Godstransporter  för\r\ntillväxt -  en  hållbar  strategi (SOU 2001:61). Vid\r\nremissomgången   och   behandlingen    i   riksdagen\r\nredovisades   intresse   för   en  fortsättning   av\r\ndelegationens verksamhet.\r\n\r\nVåren   2002   tillkallade   regeringen    en   ny\r\ngodstransportdelegation  med  uppdrag (dir. 2002:98)\r\natt  föreslå  åtgärder  från statens  sida  för  att\r\nfrämja samverkan mellan trafikslagen  i  arbetet med\r\natt  uppnå ett långsiktigt hållbart transportsystem.\r\nDelegationen   har   givits   en   rad   preciserade\r\nuppgifter, däribland att\r\n-  föreslå  områden för forskningen som är relevanta\r\nför godstransportsystemet,\r\n-\r\n- ange inriktningar  som  är  direkt  relevanta  för\r\ngodstransportsystemet  i  fråga  om utvecklingen av\r\nmotorteknik och bränslen och\r\n-\r\n- föreslå hur staten skulle kunna stimulera  en  mer\r\nrationell  användning av de olika trafikslagen i de\r\nfall  där  en   kombination   av  olika  trafikslag\r\nframstår    som    ekonomiskt   och   miljö-    och\r\nsäkerhetsmässigt önskvärd.\r\n-\r\nUnder utredningsarbetet  skall delegationen vara ett\r\nforum  för  samverkan mellan  godstransportsystemets\r\naktörer och staten.\r\n\r\nUppdraget skall  vara  avslutat senast den 30 juni\r\n2004.\r\n\r\nEU-arbetet\r\n\r\n\r\nEuropeiska rådets slutsatser  vid  mötet  i Göteborg\r\nden 15 och 16 juni 2001 innefattade även en strategi\r\nför hållbar utveckling. Det framhölls att klara  och\r\nstabila   mål  för  hållbar  utveckling  kommer  att\r\nmedföra betydande  ekonomiska möjligheter. Detta kan\r\nge upphov till en ny  våg  av  tekniska innovationer\r\noch   investeringar  som  genererar   tillväxt   och\r\nsysselsättning. Europeiska rådet uppmanade industrin\r\natt ta  del  i utvecklingen av ny miljövänlig teknik\r\noch i större utsträckning  använda  den  inom sådana\r\nsektorer som energi och transport. Vidare  uttalades\r\natt   en   hållbar  transportpolitik  bör  innefatta\r\nåtgärder mot  ökande  trafikvolymer och stockningar,\r\nbuller och föroreningar  och  uppmuntra användningen\r\nav   miljövänliga  transportsätt  samt   fullständig\r\ninternalisering  av  de  sociala och miljörelaterade\r\nkostnaderna. Åtgärder krävs för att sambandet mellan\r\ntransporttillväxt  och  BNP-tillväxt  skall  brytas,\r\nsärskilt genom en övergång  från vägtransporter till\r\njärnvägs- och sjötransporter samt kollektivtrafik.\r\n\r\nKommissionen  presenterade  i  september  2001  en\r\nvitbok, Den gemensamma transportpolitiken  fram till\r\n2010:   Vägval   inför   framtiden   (KOM(2001)  370\r\nslutlig). I denna framförs idéer och förslag för hur\r\nEU-medborgarna  skall  kunna erbjudas ett  effektivt\r\ntransportsystem  med  högre   kvalitet   och  större\r\nsäkerhet. Miljöhänsyn betonas och flera av förslagen\r\nhandlar  om  hur transportpolitiken praktiskt  skall\r\nbidra till att samhällsutvecklingen blir långsiktigt\r\nhållbar.  Exempel   på  förslag  i  vitboken  gäller\r\nharmonisering i medlemsländerna av dieselskatten för\r\nyrkestrafiken, åtgärder  för  att främja kombitrafik\r\noch  trafiksäkerhetsmålet  att antalet  dödsoffer  i\r\nvägtrafiken inom EU skall halveras till år 2010.\r\nEuropaparlamentet har i en  resolution  i  januari\r\n2003   gjort   uttalanden  med  anledning  av  bl.a.\r\nslutsatserna i Göteborg  och kommissionens vitbok om\r\ntransporter.    Dessa    gäller    den    europeiska\r\ntransportpolitiken  generellt   men   även  enskilda\r\ndelar, såsom behovet av hänsyn till glest  befolkade\r\nområden,   av   stöd   för  kollektivtrafik  och  av\r\nambitiösa forskningsprojekt  för  att möjliggöra att\r\nmiljövänligare transportmedel till  slut kan komma i\r\nallmänt bruk.\r\n\r\nMotionsförslag\r\n\r\n\r\nI  sex  motioner  tas  upp  frågor  som på  ett  mer\r\növergripande sätt behandlar olika transportpolitiska\r\nfrågor.\r\n\r\nI motion 2002/03:T298 av Lars Leijonborg  m.fl. (fp)\r\nbegärs     ett    uttalande    av    riksdagen    om\r\nkonkurrenssituationen inom trafikpolitiken. Den fria\r\nkonkurrensen  är grunden för trafikpolitiken, anförs\r\ndet. Fri konkurrens tillgodoser den enskildes val av\r\ntransportslag både  i fråga om transport av gods och\r\nav människor. Fri konkurrens inom alla transportslag\r\när en förutsättning för  att vi skall kunna uppnå en\r\nhållbar utveckling och ökad  tillväxt. Trafiksektorn\r\nhar  kännetecknats av monopol,  vilket  drabbat  den\r\nenskilde   genom  höga  priser  och  sämre  service.\r\nFortfarande  finns  en  hel del att göra på området,\r\nframhålls  det  av  motionärerna.   Järnvägstrafiken\r\nmåste   avregleras  fullt  ut,  och  på  flygområdet\r\nkvarstår tendenser till kartellbildningar.\r\n\r\nVidare    tar    motionärerna    upp   frågan   om\r\npersontransporter. Rätten att fritt  kunna  resa  är\r\nett  grundfundament för liberaler. Utan väl utbyggda\r\nmöjligheter att resa försvåras vardagen vare sig det\r\ngäller  affärsresor  eller  resor  till  släktingar,\r\nvänner  och  bekanta.  Inte ens det mest välutbyggda\r\nIT-nät  kan ersätta den resa  som  syftar  till  ett\r\npersonligt  möte  med  någon  annan.  En övervägande\r\nmajoritet av persontransporterna i landet  företas i\r\nprivatbilar. För dem som varken vill eller kan  resa\r\nmed  bil  är  det viktigt att andra transportslag är\r\nväl fungerande, där så är möjligt.\r\nBilen är en nödvändighet för många i Sverige, både\r\ni stadsmiljö och  på  landsbygden, anförs det. Detta\r\när viktigt att ha i åtanke  när  frågor om bilen och\r\npålagor på bilismen diskuteras. För  en belysning av\r\nbilens roll ur ett antal perspektiv bör en bilsocial\r\nutredning tillsättas.\r\n\r\nGenom  en permanentning av Godstransportdelegationen\r\nskulle staten,  näringslivet  och transportbranschen\r\nfå   ett   gemensamt   forum   för   planering    av\r\ninfrastruktur  och andra transportfrågor, anförs det\r\ni motion 2002/03:T462  av Johnny Gylling m.fl. (kd).\r\nDessutom bör en särskild  näringspolitik  skapas för\r\ntransportnäringen,   hävdar  motionärerna,  och   de\r\nhänvisar  härvid till att  detta  har  framförts  av\r\nGodstransportdelegationen.\r\n\r\nI motion 2002/03:T466  av  Sven  Bergström m.fl. (c)\r\nefterlyses en utredning som går ut på att åstadkomma\r\nett  samlat  ansvar och ett verk för  infrastruktur.\r\nMotionärerna betonar nödvändigheten av en helhetssyn\r\noch en tvärsektoriell planering i transportsystemet.\r\nDetta   krävs  både   för   att   hitta   de   bästa\r\ntransportlösningarna  och  för  att resurserna skall\r\nkunna   användas  på  ett  kostnadseffektivt   sätt.\r\nMotionärerna    finner   att   den   uppdelning   av\r\ntrafikverken på de  olika  transportslagen  som görs\r\ngenom   nuvarande   system   medför   en   risk  att\r\nhelhetssynen motverkas.\r\n\r\nEn   utredning   av   kostnaden   för   person-  och\r\ngodstransporter    för    privatpersoner,   företag,\r\nkommuner och landsting begärs  i motion 2002/03:T302\r\nav  Gunilla Wahlén m.fl. (v). Motionärerna  påminner\r\nom att  de  som  bor  långt utanför tätorten är helt\r\nberoende av bil eftersom  de saknar tillgång till en\r\nfungerande  kollektivtrafik.   Även  den  offentliga\r\nförvaltningen i glesbygd har merkostnader  på  grund\r\nav långa avstånd och dåligt utbyggd kollektivtrafik,\r\nanför  de och exemplifierar med resor för hemtjänst,\r\nräddningstjänst,  skolskjutsar, personalutbildningar\r\noch liknande. Enligt motionärerna bör utredningen ge\r\nen heltäckande bild av kostnaderna för transporterna\r\nför dessa grupper. Även könsaspekten på resandet bör\r\ntas upp. Om utredningen  visar  att  det finns stora\r\nregionala skillnader i Sverige bör regeringen  ges i\r\nuppdrag att lägga fram förslag för riksdagen för  en\r\nutjämning av sådana skillnader, betonas det.\r\n\r\nEtt  uttalande  av riksdagen om en hållbar miljö och\r\ntrafiksäker framtid  begärs i motion 2002/03:T481 av\r\nLennart Nilsson m.fl.  (s). Motiven utvecklas vidare\r\ni motionen, där det anförs  att  det ökande resandet\r\noch transporterandet av varor ökar  belastningen  på\r\nmiljön. Detta är - med dagens fordon och drivmedel -\r\ninte  förenligt med en långsiktigt hållbar tillväxt,\r\nfortsätter      motionärerna.     Utbyggnaden     av\r\ninfrastrukturen  kan   i   sig   inte   lösa   denna\r\nproblematik.  Däremot  bör  besluten  om en fortsatt\r\nutbyggnad  av transportsystemet skapa bästa  möjliga\r\nförutsättningar  så  att  transporterna  kan ske med\r\nminsta möjliga miljöbelastning.\r\n\r\nKonkurrenslagstiftningen  bör inte få utgöra  hinder\r\nför en effektiv regionalpolitik,  menar man i motion\r\n2002/03:T496  av  Kristina  Zakrisson   m.fl.   (s).\r\nRegeringen   bör   därför   anmodas   att   se  över\r\nkonkurrenslagstiftningen i detta syfte. Motionärerna\r\nanser   att   de   senaste   årens  utveckling,  med\r\navreglering  och bolagisering av  infrastrukturverk,\r\nhar   visat   att    marknaden    inte   förmår   ta\r\nregionalpolitiska  hänsyn.  Om  aktörerna  på  t.ex.\r\ndistributionsmarknaden   (brev,  bud   och   paket),\r\nelmarknaden,            telemarknaden            och\r\nkollektivtrafikmarknaden  får  betala  avgifter  som\r\nanvänds  för regionalpolitiskt motiverade satsningar\r\ninom respektive  område  blir det mindre lönsamt att\r\n\"plocka russinen ur kakan\", sägs det vidare.\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nI  motionerna  framförs  en rad  förslag  som  berör\r\nutgångspunkter  och mål för  transportpolitiken.  De\r\ngäller bl.a. frågorna  om  ett samlat ansvar och ett\r\nverk för trafikens infrastruktur,  en  hållbar miljö\r\noch trafiksäker framtid, konkurrenssituationen  inom\r\ntrafiksystemet  samt utvecklingen av godstransporter\r\noch persontransporter - inklusive bilens betydelse i\r\ndetta sammanhang.\r\n\r\nUtskottet vill med anledning härav klargöra att de\r\ntransportpolitiska  målen  och  principerna  från  i\r\nhuvudsak   år   1998   alltjämt  har  hög  relevans.\r\nEmellertid  bör  målen  fortlöpande  utvecklas.  För\r\nvissa  av  delmålen saknas  alltjämt  etappmål,  för\r\nandra bör etappmålen  ses  över  så  att de ligger i\r\nlinje med utvecklingen i omvärlden. Utskottet vill i\r\nsammanhanget   framhålla   det   angelägna   i   att\r\nregeringen årligen i samband med budgetpropositionen\r\nlämnar  en  redovisning av hur de transportpolitiska\r\nmålen har uppnåtts.  Metoderna  för genomförande och\r\nredovisning  av  sådan uppföljning  bör  fortlöpande\r\nutvecklas   i   syfte    att    stärka    mål-   och\r\nresultatstyrningen.\r\nUtskottet vill även peka på det transportpolitiska\r\nutvecklingsarbete  som  pågår  och  för  vilket   en\r\nredovisning  har  lämnats  i  det  föregående. Detta\r\ngäller  arbetet  inom  bl.a.  Statens  institut  för\r\nkommunikationsanalys  (SIKA)  och  Rikstrafiken  men\r\näven      inom      statliga     utredningar     som\r\nKollektivtrafikkommittén,   Järnvägsutredningen  och\r\nden nya Godstransportdelegationen.  Det  finns också\r\nskäl att erinra om att det transportpolitiska arbete\r\nsom bedrivs gemensamt på EU-nivå har stor  betydelse\r\nför  svenskt  vidkommande. I vitboken Den gemensamma\r\ntransportpolitiken   fram  till  2010  ges  en  bred\r\nbeskrivning av ambitionerna inom EU. Utskottet har i\r\nyttrande  till EU-nämnden  (2001/02:TU2y)  -  vilket\r\nhärefter har överlämnats till regeringen - redovisat\r\nsin syn och  sina  prioriteringar på vitbokens många\r\nförslag.\r\nEfter   denna   övergripande   bedömning   övergår\r\nutskottet till att  behandla  vissa av de frågor som\r\nlyfts  fram i nu aktuella motioner.  Först  när  det\r\ngäller   frågan   om   bildandet   av   ett   samlat\r\ninfrastrukturverk  kan  konstateras  att denna fråga\r\nhar varit föremål för diskussion sedan  lång  tid  i\r\nsåväl nationell som internationell transportpolitisk\r\nidédebatt.  Argument  mot  en sådan lösning har ofta\r\nhandlat   om  risk  för  centralstyrning,   övertung\r\nbyråkrati,  ineffektivitet och att viktiga politiska\r\navvägningar förs  bort  från  den  politiska arenan.\r\nUtskottet kan i och för sig ha viss  förståelse  för\r\nmotionärernas  förslag  om  behovet av en samordning\r\noch  ett  trafikslagsövergripande   synsätt.  Enligt\r\nutskottets   mening   kan   dock  detta  behov   väl\r\ntillgodoses     inom     ramen     för     nuvarande\r\nplaneringssystem.  Genom  den  roll  som  t.ex. SIKA\r\ntilldelats,   för   att   skapa  ett  mer  enhetligt\r\nplaneringssystem            med           gemensamma\r\nplaneringsförutsättningar  och  enhetliga  principer\r\nför      samhällsekonomisk     kalkylering,      ges\r\nförutsättningar    för   ett   samordnat   agerande.\r\nUtskottet är därför inte berett att ta initiativ för\r\natt skapa ett samlat infrastrukturverk.\r\nNär  det  sedan  gäller   motionsförslagen  om  en\r\nhållbar  miljö och trafiksäker  framtid  konstaterar\r\nutskottet   att   dessa   utgångspunkter   är   helt\r\ngrundläggande  för  den gällande transportpolitiken.\r\nEtt  omfattande  utrednings-   och  beredningsarbete\r\npågår  också i enlighet med dessa  ledstjärnor.  Det\r\nfinns därför  inte  anledning  för  utskottet  att i\r\ndetta sammanhang vidta någon åtgärd.\r\nUtskottet  vill  vidare när det gäller konkurrens-\r\noch avregleringsfrågor erinra om att enligt 1998 års\r\ntransportpolitiska   beslut    skall   en   effektiv\r\nkonkurrens främjas såväl mellan olika transportmedel\r\nsom  mellan  olika transportföretag.  Kännetecknande\r\nför det svenska  transportsystemet  är  också en hög\r\ngrad   av  konkurrens.  I  sammanhanget  kan  vidare\r\nerinras   om   det  utredningsarbete  som  pågår  på\r\njärnvägsområdet      om     hur     den     framtida\r\njärnvägsmarknaden bör  utformas. Utskottet anser det\r\nviktigt  att  marknadsfrågorna  på  transportområdet\r\nägnas tillbörlig  uppmärksamhet.  Det  gäller  också\r\nkonkurrensvårdande  uppgifter  i  syfte  att  främja\r\nutvecklingen    av    ett    långsiktigt    hållbart\r\ntransportsystem.  Med hänvisning bl.a. till pågående\r\ninsatser på området är utskottet inte berett i detta\r\nsammanhang att ta något  initiativ  med anledning av\r\naktuella motionsförslag.\r\nI fråga om förslaget om en bilsocial utredning har\r\nutskottet  erfarit  att  en  forskarrapport,  Bilens\r\nsociala roll och ekonomiska betydelse för hushållen,\r\nhar  utarbetats  av  Henrik  Swahn   på  uppdrag  av\r\nMotororganisationernas   samarbetskommitté   (MOSK).\r\nRapporten kommer att behandlas på ett seminarium den\r\n8   april   2003  i  syfte  att  få   forskarvärlden\r\nintresserad  av  att  starta  ett  tvärvetenskapligt\r\nprojekt om bl.a.  de  förslag till forskningsprogram\r\nsom finns i rapporten. Utskottet, som har en positiv\r\ngrundsyn       på       forskningsinsatser       och\r\nkunskapsinhämtning, är inte  berett  att vidta någon\r\nåtgärd med anledning av motionsförslaget.\r\nVad regeringen har redovisat i budgetpropositionen\r\nför  år  2003 i fråga om resultatuppföljning  av  de\r\ntransportpolitiska   målen  ger,  enligt  utskottets\r\nuppfattning,  inte  anledning   till  erinran  eller\r\nnärmare  kommentarer.  Utskottet  utgår   från   att\r\nregeringen  noga  följer utvecklingen när det gäller\r\nkonkurrensens betydelse, inte minst i fråga om målet\r\nom   en  positiv  regional   utveckling.   Utskottet\r\nvälkomnar  vidare  det  samverkansarbete  som kommit\r\ntill    stånd    mellan   aktörerna   i   fråga   om\r\ngodstransporter.  Enligt   utskottets   mening  blir\r\nsyftet  med  flertalet  motionsyrkanden tillgodosett\r\ngenom  nu  pågående  arbete.  Något  initiativ  från\r\nriksdagens sida är inte erforderligt.\r\nUtskottet avstyrker mot denna bakgrund samtliga nu\r\nbehandlade motionsyrkanden.\r\n\r\n2 Alternativ finansiering\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nMotionsförslag om alternativ  finansiering  i\r\nform av s.k. public-private partnership (PPP)\r\navstyrks  av  utskottet.  Utskottet  hänvisar\r\ntill  de  möjligheter  som  redan i dag finns\r\ntill viss alternativ finansiering och att det\r\nlängre  fram  kan  finnas  skäl  till   andra\r\nfinansieringsformer      än      traditionell\r\nanslagstilldelning. Jämför reservation  3 (m,\r\nfp, kd, c).\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\n\r\nEnligt  lagen  (1996:1059)  om  statsbudgeten  skall\r\ninvesteringar i infrastruktur finansieras med anslag\r\növer statsbudgeten. Det innebär att  investeringarna\r\ndirektavskrivs, dvs. betalas på en gång  med statens\r\nlöpande inkomster. Riksdagen har dock möjlighet  att\r\nbesluta  att  en  investering,  t.ex.  i vägar eller\r\njärnvägar,  skall  finansieras  på  ett annat  sätt.\r\nUnder  senare  år har sådan alternativ  finansiering\r\nvarit föremål för  utredningsarbete  och i betydande\r\nutsträckning också använts. Motiv som  framförts  är\r\natt    det    möjliggör    en   effektivisering   av\r\ninfrastruktursatsningar,     bl.a.     genom     att\r\ngenomförandet  kan tidigareläggas,  liksom  en  ökad\r\nriskspridning. De  olika  formerna  har  också olika\r\nekonomiska  konsekvenser  för  staten.  Det  som  är\r\ngemensamt för flertalet av dem är att kostnaden  för\r\ninvesteringen  sprids  ut  över  en  längre tid. Det\r\ninnebär   samtidigt   att   framtida   anslag   blir\r\nintecknade  i  förväg  för  ränta och amortering  av\r\ngenomförda investeringar. I sin  tur riskeras därmed\r\natt  riksdagens  framtida  utrymme  för   beslut  om\r\ninfrastrukturinvesteringar blir begränsat.  En annan\r\nfråga  gäller  upprätthållandet  av utgiftstaket  om\r\nsyftet - eller effekten - innebär  att investeringen\r\ninte \"syns\" i statsbudgeten.\r\n\r\nExempel på alternativ finansiering är\r\n\r\n- vägavgift eller broavgift (t.ex. Öresundsbron),\r\n-\r\n- lån i Riksgäldskontoret (t.ex. E 18/E  20 sträckan\r\nÖrebro-Arboga),\r\n-\r\n-  statligt  garanterade  lån  på  marknaden  (t.ex.\r\nBotniabanan),\r\n-\r\n-  lån  från  kommuner,  s.k.  förskottering  (t.ex.\r\nTranebergsbron),\r\n-\r\n-   samfinansiering   genom   olika   parter  (t.ex.\r\nCitytunneln) och\r\n-\r\n-  partnerskap  mellan  privata  entreprenörer   och\r\nstaten   (public-private   partnership,  s.k.  PPP)\r\n(t.ex. Arlandabanan).\r\n-\r\n\r\nVissa genomförda utredningar\r\n\r\n\r\nFrågan  om alternativa former  för  finansiering  av\r\ninfrastruktur  har  under  senare år utretts i olika\r\nsammanhang.\r\n\r\nSom exempel kan nämnas att i Näringsdepartementets\r\ninterna  utredning  Alternativ   finansiering  genom\r\npartnerskap   -   ett   nytt   sätt  att  finansiera\r\ninvesteringar  i  vägar och järnvägar  (Ds  2000:65)\r\nvisades att ett samarbete  med  den  privata sektorn\r\nborde  kunna  ge  lägre  kostnader och därigenom  en\r\neffektiviserad anslagsanvändning.  En  stor  del  av\r\nmervärdet   kunde   tillskrivas   en   mer  effektiv\r\nfördelning   och   hantering   av   risker.   Vidare\r\nkonstaterades  att  finansieringsformen skulle kunna\r\nmöjliggöra  en  tidigareläggning   av   prioriterade\r\nprojekt.  Det  föreslogs  att en särskild delegation\r\nborde  tillsättas  med  ansvar   för   att  utveckla\r\nmodellen samt förbereda och samordna arbetet. Vidare\r\nborde  Vägverket  och Banverket få i uppdrag  att  i\r\nsamverkan med delegationen förbereda upphandling och\r\ngenomförande av vissa  projekt.  I  uppdraget  borde\r\ndessutom ingå att, med hjälp av delegationen, inleda\r\narbetet med upphandling av tre projekt, nämligen E 4\r\nförbi   Uppsala,   Norrortsleden   i  Stockholm  och\r\nVästkustbanan.   En  förutsättning  var   dock   att\r\nregeringen godkände  varje  enskilt  projekt och att\r\nriksdagen lämnade erforderliga bemyndiganden.\r\nRiksdagens revisorers förslag till riksdagen,  Nya\r\nvägar  till  vägar  och  järnvägar?  (2000/01:RR11),\r\nbaserades   på   en   granskning   av   fyra   stora\r\ninfrastrukturinvesteringar       med      alternativ\r\nfinansiering,   bl.a.  PPP-projektet   Arlandabanan.\r\nRevisorerna   konstaterade    att   lånefinansiering\r\ninnebar   att   framtida   anslag  intecknades   för\r\nbetalning av redan gjorda investeringar. Detta kunde\r\nbegränsa framtida riksdagars  möjlighet  att besluta\r\nom  nya  investeringar  eller  om  ändrad inriktning\r\neller omfattning i investeringsverksamheten.  Vidare\r\nfann   revisorerna   att   alternativt  finansierade\r\nprojekt   bereddes  vid  sidan  om   den   ordinarie\r\nplaneringsprocessen. Den enskilda projektplaneringen\r\ngenomfördes   alltså   inte   utifrån  någon  samlad\r\nekonomisk  ram.  Detta  innebar  i   sin   tur   att\r\nprioriteringsgrunderna  inte blev lika klara som för\r\nanslagsfinansierade  projekt.   De   av  revisorerna\r\nutförda  fallstudierna  hade  visat  att  det  fanns\r\nbetydande    brister    i   det   samhällsekonomiska\r\nunderlaget.  Revisorerna  fann  underlaget  vara  så\r\nbristfälligt    att    det    innebar    risk    för\r\nsamhällsekonomiskt felaktiga beslut  till en kostnad\r\nom   flera  miljarder  kronor.  Mot  denna  bakgrund\r\nbetonade    revisorerna    vikten    av    att    de\r\nsamhällsekonomiska  kalkylerna  höll  hög  kvalitet,\r\nsärskilt   när   det  gällde  alternativfinansierade\r\nprojekt av den storleksordning som granskningen hade\r\nomfattat.\r\n\r\nTidigare behandling i riksdagen\r\n\r\n\r\nHösten  2001  behandlades   frågan   om  alternativa\r\nfinansieringsformer  med  anledning  av  motioner  i\r\nämnet  (bet. 2001/02:TU2). Utskottet hänvisade  till\r\nRiksdagens  revisorers  slutsatser om bristerna i de\r\nstuderade  lånefinansierade  infrastrukturprojekten;\r\ndessa borde  enligt utskottets mening tas på allvar.\r\nMot den bakgrunden  -  men  också  som  följd av att\r\nriksdagen   hade   begärt   en   översyn   av   hela\r\nplaneringsprocessen   -   sade   sig   utskottet  ha\r\nförståelse för att regeringen förhöll sig avvaktande\r\ntill  den komplicerade finansieringsformen  PPP  och\r\ndärför  i  budget-  och infrastrukturpropositionerna\r\nförordade  en  begränsad   och   mer   traditionellt\r\nutformad lånefinansiering. Med hänvisning  till  det\r\nanförda   föreslog  utskottet  riksdagen  att  avslå\r\nsamtliga behandlade  motionsyrkanden. Utskottet sade\r\nsig avslutningsvis dock  med  sitt ställningstagande\r\ninte utesluta att det längre fram  kan  finnas  skäl\r\natt   pröva   andra   former   för  finansiering  av\r\ninfrastrukturprojekt.\r\n\r\n\r\nPågående utredningsarbete\r\n\r\n\r\nSom   har   redovisats   i   det   föregående    har\r\nStockholmsberedningen   (N 2001:02)  i  uppdrag  att\r\nföreslå  insatser  som förbättrar  transportsystemet\r\ninom Stockholms län men också transportmöjligheterna\r\nmellan  Stockholm  och   övriga  Mälardalen,  övriga\r\nlandet  samt  internationellt.   Den   skall   också\r\nundersöka  och föreslå lämplig finansiering för sina\r\nförslag. Resultatet  av  dess arbete skall redovisas\r\nsenast den 31 december 2003.\r\n\r\n\r\nMotionsförslag\r\n\r\n\r\nLars   Leijonborg   m.fl.  (fp)   begär   i   motion\r\n2002/03:T298 att riksdagen gör ett uttalande om dels\r\nfinansieringen av infrastrukturinsatser  i sig, dels\r\nPPP    som    en    alternativ    finansieringsform.\r\nMotionärerna  hänvisar  till  Riksdagens  revisorers\r\npåpekande       att      det      samhällsekonomiska\r\nbeslutsunderlaget   bör   utvecklas  om  alternativa\r\nfinansieringar  skall  användas.   Den   undermåliga\r\nstandarden på både vägar och järnvägar i kombination\r\nmed   otillräckligt  utrymme  i  statsbudgeten   för\r\nanslagsfinansiering,   medför  att  andra  lösningar\r\nmåste prövas. Av intresse  för  framtida PPP-projekt\r\när  trafiklösningar i eller kring  våra  storstäder.\r\nMotionärerna  kritiserar  regeringen  för  att  vara\r\npassiv när det gäller denna finansieringsform, trots\r\natt  den ett flertal gånger sagt sig vara villig att\r\ngenomföra PPP-projekt.\r\n\r\nEtt  ökat   användande   av   PPP-finansiering   vid\r\ninfrastruktursatsningar     förordas     i    motion\r\n2002/03:T305   av   Kent  Olsson  (m).  Finland  och\r\nStorbritannien lyfts  fram  som  föredömen.  Där har\r\nvägar kommit att bli byggda flera år tidigare än vad\r\nsom    hade    varit   möjligt   med   konventionell\r\nfinansiering    och     därtill     med    avsevärda\r\nkostnadsbesparingar    och    andra    vinster    av\r\nsamhällsekonomisk  natur.  I  Sverige  skulle   PPP-\r\nfinansiering  med  fördel  kunna användas exempelvis\r\nvid utbyggnaden av riksväg 45,  riksväg 40 och E 20,\r\nmenar motionären.\r\n\r\nGenom alternativ finansiering kan samhällsekonomiskt\r\nlönsamma   investeringar   på   infrastrukturområdet\r\nförverkligas     utan     hinder     av     statliga\r\nbudgetunderskott,  anförs  i motion 2002/03:T321  av\r\nElizabeth Nyström m.fl. (m).  Regeringens ovilja att\r\nanvända PPP-finansiering för vissa angelägna projekt\r\när  en  av  de  mer  allvarliga  bristerna   i  dess\r\ninfrastrukturpolitik, säger motionärerna.\r\n\r\nEn  delegation  för  infrastrukturinvesteringar  med\r\nalternativa finansieringsformer bör tillsättas anser\r\nupphovsmännen   till   motion  2002/03:T462,  Johnny\r\nGylling m.fl. (kd). En uppgift  bör vara att ta fram\r\nett   omfattande   och   långsiktigt   program   för\r\ninvesteringar i partnerskap med den privata sektorn.\r\nMotionärerna kritiserar regeringen för att  helt  ha\r\nlagt  planerna  på  PPP-lösningar  åt  sidan, och de\r\nvarnar för att angelägna investeringar därmed skjuts\r\npå framtiden. Det är väsentligt att väginvesteringar\r\nkan tidigareläggas jämfört med gällande planer, inte\r\nförsenas.  En  lång  rad  väg-  och  järnvägsprojekt\r\nligger redo att sättas i gång om bara finansieringen\r\nkunde klaras ut, anför de vidare, och  de  begär att\r\nregeringen lägger fram förslag till program för PPP-\r\nfinansierade järnvägsprojekt.\r\n\r\nOm  PPP-modellen  inte  prövas  kan  den inte heller\r\nutvärderas,  framhålls det i motion 2002/03:T466  av\r\nSven   Bergström    m.fl.    (c).   Visserligen   är\r\ninfrastrukturprojekt ofta kostsamma,  men  i gengäld\r\nskall resultaten användas under en lång tid  framåt.\r\nMotionärerna menar att både järnvägs- och vägprojekt\r\nskall  kunna  komma i fråga för PPP-modellen. Vidare\r\nanförs att vägtullar  bör  kunna  användas  för  att\r\nmöjliggöra  finansiering  av  nyinvesteringar  - men\r\nendast  i  mindre  omfattning  och endast för större\r\ninfrastrukturprojekt.  Motionärerna   åberopar   att\r\ndenna möjlighet till finansiering utnyttjats flitigt\r\ni Norge.\r\n\r\nDet är dags att tydligt ta ställning till alternativa lösningar\r\nför satsningar på infrastrukturen, sägs det i motion\r\n2002/03:T481  av  Lennart  Nilsson m.fl. (s). Det är\r\nrimligt att väg- och järnvägsprojekt inte betalas på\r\nen gång och i sin helhet belastar årsbudgeten. Genom\r\nen   alternativ   finansiering   skapas   nödvändiga\r\nresurser  till en snabbare utbyggnad.  De  järnvägar\r\noch vägar som  skall  byggas  nu  kommer  även nästa\r\ngeneration   att   kunna   dra   nytta  av,  påpekar\r\nmotionärerna.\r\n\r\n\r\nFrågesvar i riksdagen\r\n\r\n\r\nHösten 2002 besvarade statsrådet Ulrica  Messing  en\r\nfråga  (2002/03:168)  om  alternativ finansiering av\r\nvägbyggnation.  Hon erinrade  om  riksdagens  beslut\r\nåret     dessförinnan      med      anledning     av\r\ninfrastrukturpropositionen och som bl.a. innebar att\r\n8 miljarder kronor av en satsning på  totalt  ca  12\r\nmiljarder    kronor    under    perioden   2002-2004\r\nfinansieras med alternativ finansiering  i  form  av\r\nlån i Riksgäldskontoret. Dessa lån skall återbetalas\r\ntill år 2015.\r\n\r\nVidare  pekade  statsrådet  på - såsom aviserats i\r\nbudgetpropositionen  för  år  2003  -  att  den  nya\r\nSvinesundsbron på E 6 är ett projekt som är aktuellt\r\nför    alternativ   finansiering   genom    lån    i\r\nRiksgäldskontoret. Dessa lån skall återbetalas under\r\n20 år, i  första  hand  med  framtida  avgifter  som\r\nerläggs  av  de  trafikanter  som  nyttjar  någon av\r\nbroarna    över   Svinesund.   Slutligen   hänvisade\r\nstatsrådet till  Stockholmsberedningens  uppdrag att\r\nbl.a. föreslå lämplig finansiering för sina förslag.\r\nFortsatta  överväganden  om  alternativ finansiering\r\nkan  sedan göras med Stockholmsberedningens  förslag\r\nom utgångspunkt.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet  erinrar  inledningsvis  om  att det finns\r\nflera exempel på viktiga infrastruktursatsningar som\r\nhar  genomförts  med alternativ finansiering.  Bland\r\nannat   har  kommuner,   regioner   och   näringsliv\r\ntillskjutit  medel  i form av lån för att starten av\r\nsamhällsekonomiskt viktiga  vägprojekt  skall  kunna\r\ntidigareläggas.   Genom  broavgifter  har  också  en\r\nangelägen utbyggnad  kunnat  genomföras  av  en fast\r\nförbindelse  över Öresund, och en bro över Svinesund\r\nkommer att kunna  färdigställas  genom  detta  slags\r\nfinansiering. När det gäller fortsatt användning  av\r\nalternativ   finansiering  vidhåller  utskottet  sin\r\nuppfattning från förra året, nämligen att det längre\r\nfram kan finnas  skäl  att  pröva  andra  former för\r\nfinansiering av infrastrukturprojekt än traditionell\r\nanslagstilldelning. Enligt utskottets mening  är det\r\ndärvid angeläget att prioriteringarna i de fastlagda\r\nplanerna följs. Utskottet vill även hänvisa till den\r\nbedömning  och  de förslag som Stockholmsberedningen\r\nkan komma att lägga  fram  med  avseende på formerna\r\nför alternativ finansiering. Med  vad  utskottet  nu\r\nanfört avstyrks här berörda motionsförslag.\r\n\r\n\r\n3 Trängselavgifter\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet     anser    att    införande    av\r\nträngselavgifter   kan  ses  som  ett  led  i\r\nutvecklingen  mot  en   långsiktigt   hållbar\r\ntransportförsörjning.  Trängselavgifter   bör\r\nockså  kunna  användas  för att finansiera ny\r\nin-frastruktur och utveckla kollektivtrafiken\r\nså   att   storstadstrafiken    som    helhet\r\nförbättras.     Utskottet    välkomnar    att\r\nförutsättningarna     för     införande    av\r\nträngselavgifter       nu      utreds      av\r\nStockholmsberedningen. Som har framgått bl.a.\r\nvid trafikutskottets offentliga utfrågning om\r\nträngselavgifter den 20  februari 2003 behövs\r\nett väl genomarbetat underlag  för riksdagens\r\nbeslut.   Enligt   utskottets   mening    bör\r\nresultatet  av  detta arbete inte föregripas.\r\nMot  den bakgrunden  avstyrker  utskottet  de\r\nmotionsförslag   som   rör  trängselavgifter.\r\nJämför reservation 4 (m, fp).\r\n\r\n\r\nVad är trängselavgifter?\r\n\r\n\r\nVägavgifter kan ha två huvudsakliga syften, nämligen\r\nför  finansiering  av t.ex.  vägbyggen  eller  andra\r\nändamål  eller för styrning  av  trafiken.  Styrande\r\navgifter kan  i  sin  tur  syfta  till bättre miljö,\r\nt.ex. avseende utsläpp och buller,  eller  till ökad\r\nframkomlighet.  Ofta  får  ett  vägavgiftssystem   -\r\noavsett  vilket  huvudsyftet  har angetts vara - den\r\neffekten   att  det  blir  både  finansierande   och\r\nstyrande.\r\n\r\nGenerellt   används   begreppet   vägavgifter  för\r\navgifter  som  tas  ut  för  fordon  för rätten  att\r\nutnyttja en viss väg eller köra i ett  visst område.\r\nDet engelska uttrycket (urban) road pricing  används\r\ni Sverige ofta för att beteckna (samhällsekonomiskt)\r\n\"optimala\" avgifter, alltså avgifter som sätts beror\r\ndirekt  på  trafikbelastningen och därmed trängseln,\r\nutsläppen, olyckorna  osv.  på  en  viss vägsträcka.\r\nAvgifterna  i sådana system kommer att  variera  med\r\ntrafiken, tiden på dygnet osv.\r\nMed biltullar  eller vägtullar menar man oftast en\r\navgift för att passera  in  i ett visst område eller\r\nförbi en viss punkt på en väg.  De  har vanligen ett\r\nfinansierande syfte.\r\nTrängselavgifter  är avgifter som konstrueras  för\r\navhjälpa trängselproblem.  Differentiering  görs  så\r\natt  avgifter tas ut vid de tider och de platser där\r\ndet är  problem med trängsel. Framkomlighetsavgifter\r\nanvänds   synonymt    med    trängselavgifter.   Ett\r\nytterligare syfte - eller en effekt  -  kan vara att\r\navhjälpa miljöproblem.\r\nMiljöavgifter är avgifter som konstrueras  för att\r\nminska     miljöbelastningen    från    biltrafiken.\r\nAvgifterna differentieras  vanligen  efter fordonens\r\nmiljöegenskaper  men  även  efter  hur känsligt  ett\r\nvisst geografiskt område är. Ett ytterligare syfte -\r\neller en effekt - kan också vara minskad trängsel.\r\n\r\nNågra internationella exempel\r\n\r\n\r\nI Singapore finns sedan många år ett  system för att\r\nstyra  trafiken  så  att framkomligheten ökar.  Till\r\ngrund  för  beräkningen   av   taxorna   ligger   en\r\nmålhastighet; den har beräknats för att nå en rimlig\r\nframkomlighet.   Om  trafikens  genomsnittshastighet\r\nsjunker  höjs  avgiften,  och  vice  versa.  Taxorna\r\nrevideras  var  tredje  månad  och  specificeras  på\r\nelektroniska   anslagstavlor    vid    varje   port.\r\nAvgifterna  varierar för olika platser, fordonstyper\r\noch tider. Sedan  år  2001  har  systemet  även  ett\r\nmiljöstyrande syfte, som innebär en lägre avgift för\r\nel-  och  hybridbilar.  Som  lägst är avgiften några\r\nkronor  och  som  högst  ca  13  kr   per  port  vid\r\nrusningstid. Intäkterna går till statens  budget och\r\nskiljs  inte  på  något  särskilt sätt från statliga\r\nintäkter från andra källor.\r\n\r\nI  Oslo kom vägtullar (s.k.  bompeng)  i  bruk  år\r\n1990.   Syftet   med  tullarna  var  att  finansiera\r\nväginvesteringar,  eftersom  de  annars  inte skulle\r\nkunna  förverkligas inom överskådlig tid. Stortinget\r\nbeslutade   att   bidra   med   drygt   hälften   av\r\nfinansieringen.  Resterande  delar  skulle täckas av\r\navgifter. Investeringsvolymen för perioden 1990-2007\r\nberäknades  till ca 15 miljarder norska  kronor.  En\r\nring av 19 tullstationer lades på samtliga vägar som\r\nleder in till  Oslos  centrum.  Avgiften för passage\r\nvar 15 norska kronor år 2002. Avgiften  tas  ut hela\r\ndygnet  av alla slags fordon utom utryckningsfordon,\r\nbussar  i  linjetrafik  och  motorcyklar.  Lastbilar\r\nbetalar  dubbelavgift.  Avsikten  var  att  tullarna\r\nskulle tas  bort  år 2007, men bl.a. de diskussioner\r\nsom   förs   om  ett  nytt   investeringspaket   för\r\nkollektivtrafikprojekt kan innebära att tullsystemet\r\nförlängs.\r\nI London infördes  ett  system  med  vägavgifter i\r\nfebruari   år   2003.  Syftet  är  dels  att  minska\r\nträngseln på vägnätet,  dels  att  få  intäkter till\r\ninvesteringar  i  Londons transportsystem.  Avgiften\r\nuppgår till 5 pund  (drygt  70  svenska  kronor) för\r\npersonbilar och 15 pund för lastbilar och tas ut för\r\nfärd  i  centrala London mellan kl. 07.00 och  18.30\r\nunder vardagar.  Man betalar lika mycket oavsett hur\r\nmycket man kör i innerstaden  under  en  dag. De som\r\nbor i innerstaden får en rabatterad avgift. Undantag\r\ngörs    för    bussar,    taxi,    motorcyklar   och\r\nutryckningsfordon,  och  dispenser  kan  medges  för\r\nfunktionshindrade   personer   och  för  miljöbilar.\r\nTekniken bygger på att alla fordon  som  färdas inom\r\navgiftszonen  fotograferas. Fordonen behöver  alltså\r\ninte stanna. Registreringsnumret  kontrolleras sedan\r\nmot  ett register över dem som i förväg  har  betalt\r\navgiften.\r\n\r\nTidigare utredningsarbeten\r\n\r\n\r\nNågra  av de utredningar som har behandlat frågan om\r\nvägavgifter eller motsvarande är följande.\r\n\r\nq   Storstadstrafikkommitténs          betänkanden,\r\ndäribland   delbetänkande   Storstadstrafik   3\r\nBilavgifter (SOU 1989:43).\r\nq\r\nq   Regeringskansliets\r\n(Kommunikationsdepartementet) promemoria Lag om\r\nvissa  vägtullar  i Stockholms län (Ds 1993:52)\r\navsåg ett finansierande vägtullssystem.\r\nq\r\nq   Vägtullsutredningens     delbetänkande     (SOU\r\n1994:142)    Vägtullar   i   Stockholmsregionen\r\nrespektive                       slutbetänkande\r\nFinansieringslösningar   för   Göteborgs-   och\r\nDennisöverenskommelserna  (SOU  1995:82)  avsåg\r\näven  de  ett  system  för finansiering  av  ny\r\ninfrastruktur.\r\nq\r\nq   Storstadstrafikkommittén (SOU 1990:16).\r\nq\r\nq   Utredningen med uppdrag  att lämna förslag till\r\nen lagstiftning för miljöstyrande vägavgifter i\r\ntätort avlämnade sitt betänkande (SOU 1998:169)\r\nMiljöstyrande  vägavgifter   i   tätort  -  Ett\r\nförslag till lagstiftning.\r\nq\r\n\r\nEG-regler\r\n\r\n\r\nKommissionens  vitbok, som refererats i  inledningen\r\ntill betänkandet, innehåller ett särskilt avsnitt om\r\ntrafikens kostnader.  Kommissionen  vill  att priset\r\nför  transporter  skall  ta hänsyn till de kostnader\r\nsom  uppstår, inklusive externaliteter.  Vad  gäller\r\nprivatresande  ser kommissionen det som en fråga för\r\nde    enskilda    medlemsstaterna     att    hantera\r\n(subsidiaritet).  Ett  förslag  till ett ramdirektiv\r\nför infrastrukturavgifter som fastställer gemensamma\r\nprinciper för alla transportslag  aviseras. Intäkter\r\nrelaterade  till  avgifter  på externaliteter  skall\r\nanvändas  för  att motverka sådana  effekter,  t.ex.\r\ngenom att investera  i  miljövänliga  transportslag.\r\nÄven   avgifter   utöver   marginalkostnaderna   för\r\nvägtrafik  kan  övervägas för  att  därigenom  skapa\r\nfinansiering     för      järnväg.      Ett     nytt\r\nvägavgiftsdirektiv  (Eurovinjettdirektiv)   aviseras\r\nliksom    ett    initiativ    för    att   garantera\r\ninteroperabilitet mellan avgiftssystem  på vägnätet.\r\nKommissionen        föreslår        också        att\r\ndrivmedelsbeskattningen   för   kommersiell   trafik\r\nharmoniseras.\r\n\r\nDirektiv  99/62/EG av den 17 juni 1999 om avgifter\r\npå  tunga  godsfordon   för   användningen  av  viss\r\ninfrastruktur     syftar     till    att    avlägsna\r\nsnedvridningarna av konkurrensen  och föreskriver en\r\nfordonsskatt, med minimi- och maximiskattesatser för\r\natt  möjliggöra en differentiering till  förmån  för\r\nmindre   förorenande   fordon,  samt  vägtullar  och\r\nsärskilda avgifter för användandet av broar, tunnlar\r\noch bergspass.\r\n\r\nTidigare behandling i riksdagen\r\n\r\n\r\nHösten 2001 behandlade riksdagen  senast  frågan  om\r\nvägavgifter   eller   -   som   de  då  benämndes  -\r\nmiljöstyrande   avgifter   (prop.  2001/02:1,   bet.\r\n2001/02:     TU2,     rskr.     2001/02:126).      I\r\nbudgetpropositionen    gjordes    bedömningen    att\r\nStockholmsberedningen  borde  ges i tilläggsdirektiv\r\natt    utreda   frågan   om   hur   användning    av\r\nträngselavgifter   i  trafiken  kan  genomföras.  En\r\nförutsättning för att  sådana  avgifter skulle kunna\r\nkomma  i  fråga  var enligt regeringens  mening  att\r\naktuella kommuner eller regioner själva ville införa\r\navgifterna.  Mot  denna   bakgrund   angavs  att  om\r\nkommuner eller regioner efter beslut av en betydande\r\nmajoritet    gör    framställan    om   att   införa\r\nträngselavgifter  som ett led i en bredare  strategi\r\nför att komma till rätta med trafikens trängsel- och\r\nmiljöproblem kommer  regeringen att bereda frågan. I\r\nflera motioner framhölls  dock  att  det  måste vara\r\nkommunerna eller regionerna som skall besluta om att\r\ninföra  trängselavgifter,  och  utskottet ansåg  att\r\nriksdagen  borde  ge regeringen till  känna  att  om\r\nkommuner  eller  regioner  gör  framställan  om  att\r\ninföra trängselavgifter  som  ett  led  i en bredare\r\nstrategi  för  att  komma  till  rätta med trafikens\r\nträngsel- och miljöproblem skulle  regeringen bereda\r\nfrågan.  Riksdagens  beslut  innebar  emellertid  en\r\nändring  av  utskottets förslag; majoriteten  anslöt\r\nsig till en reservation  till förmån för regeringens\r\nuppfattning.\r\n\r\nI  sammanhanget  kan vidare  nämnas  att  statsrådet\r\nUlrica   Messing  våren   2003   -   som   svar   på\r\ninterpellationerna  2002/03:153  om  kostnaderna för\r\nträngselavgifter och 2002/03:154 om biltulls-  eller\r\nträngselavgiftsstationer   i   Stockholmsregionen  -\r\nanförde  (RD 2002/03:57) bl.a. att  trängselavgifter\r\nkan  vara  ett   sätt   att   påverka   inte   minst\r\nmiljöutsläppen  inne  i  de  stora  städerna. Vidare\r\nhänvisade hon till att regeringen redan  i  mars  år\r\n2002  givit  Stockholmsberedningen  i uppdrag att se\r\növer angivna frågor.\r\n\r\n\r\nPågående utredningsarbete\r\n\r\n\r\nDen  i det föregående omnämnda Stockholmsberedningen\r\n(N 2001:02)  fick  våren  2002  ett  tilläggsuppdrag\r\n(dir. 2002:3) om att utreda frågan om hur användning\r\nav trängselavgifter i trafiken kan genomföras.\r\n\r\nSom  motivering  för uppdragen anförde  regeringen\r\nbl.a.  att  ett sätt att  hantera  både  miljö-  och\r\nträngselproblem   är   att  påverka  efterfrågan  på\r\ntransporter.  Det  kan genomföras  exempelvis  genom\r\nnågon form av trängselavgifter.  Avgiftsintäkter kan\r\nanvändas         till         att         finansiera\r\nkapacitetsförstärkningar       inom       exempelvis\r\nkollektivtrafiken i den aktuella regionen, framhölls\r\ndet.    I    kommittédirektivet    hänvisades   till\r\nutredningen   om   miljöstyrande  vägavgifter   (SOU\r\n1998:169)   som   analyserat   de   konstitutionella\r\nförutsättningarna  för   miljöstyrande  vägavgifter.\r\nUtredningen  föreslog  en  lagstiftning  som  skulle\r\nbestå av dels en lag med generella  bestämmelser  om\r\nmiljöstyrande  vägavgifter,  dels  lagar  med lokala\r\nbestämmelser   för   respektive   kommun.  Förslagen\r\ninnebar  även  att  kommunerna får rätt  att  -  när\r\nmiljöstyrande  vägavgifter   är  motiverade  utifrån\r\nmiljöproblem  -  anmäla  detta till  regeringen  och\r\ndärigenom  initiera  en  lagstiftningsprocess.   Vid\r\nremissbehandlingen  lyftes  en rad juridiska problem\r\nfram.  En  avgift  för  att använda  ett  befintligt\r\nvägnät  är  att  betrakta  som   en   skatt.   Flera\r\nremissinstanser  menade  att  kommunernas föreslagna\r\ninitiativrätt  skulle  bli  en beskattningsrätt  som\r\ninte  är  möjlig  enligt  regeringsformen.  Eftersom\r\nmiljöstyrande vägavgifter eller  trängselavgifter  i\r\ntätort  är en skatt måste beslut i frågan med dagens\r\nlagstiftning  fattas  av  riksdagen. Det gäller även\r\nbeslut om eventuella justeringar  av avgiftsnivåerna\r\neller  omfattningen  av det avgiftsbelagda  området.\r\nSamtidigt är de problem  som  avgifterna skall bidra\r\ntill att lösa i huvudsak lokala eller regionala.\r\nEnligt   vad   som   sägs  i  direktiven   är   en\r\nförutsättning för att sådana  avgifter skall komma i\r\nfråga  att aktuella kommuner eller  regioner  själva\r\nvill  införa   sådana   avgifter.   Uppdraget  skall\r\nredovisas senast den 1 juni 2003.\r\n\r\nÖverenskommelse\r\n\r\n\r\nSocialdemokraterna, Vänsterpartiet och  Miljöpartiet\r\ntecknade    i    oktober    2002   den   s.k.   121-\r\npunktsöverenskommelsen. Överenskommelsen innebär att\r\npartierna är beredda att pröva  möjligheten att låta\r\nde  kommuner  eller  regioner som så  önskar  införa\r\nträngselavgifter. Detta  måste  göras  i  en  samlad\r\nbedömning   av   trafiksituationen  i  den  aktuella\r\nregionen. Om någon  kommun  eller  region ansöker om\r\natt få införa trängselavgifter kommer regeringen att\r\nmedverka till en överenskommelse mellan  staten  och\r\nden berörda kommunen eller regionen.\r\n\r\n\r\nMotionsförslag\r\n\r\n\r\nI  motion 2002/03:T426 av Anna Lilliehöök (m) begärs\r\nett  tillkännagivande  som  går ut på att försök med\r\nträngselavgifter     inte    bör    genomföras     i\r\nStockholmsregionen.  Det   som   tidigare   kallades\r\nvägtullar  - men nu för trängselavgift - kommer  att\r\nbli en extraskatt  för  de  stockholmare som behöver\r\nköra genom den centrala staden,  anförs  det. Vidare\r\nhävdar motionären att de som har minst pengar kanske\r\navstår  från  att  göra  sina resor. När rörligheten\r\nbegränsas  minskar också aktiviteterna.  Man  kanske\r\nställer in de  möten som inte är så angelägna. Nästa\r\nsteg är att man inte byter till det arbete man kunde\r\nha   fått   på   den   andra    sidan   om   staden.\r\nHuvudstadsregionens   tillväxt   hämmas.    Om   ett\r\nexperiment skall genomföras bör det åtminstone  inte\r\ngöras i Stockholmsregionen.\r\n\r\nEtt   motsvarande   förslag   återfinns   i   motion\r\n2002/03:N305  av  Marietta  de Pourbaix-Lundin m.fl.\r\n(m): Trängselavgifter på bilismen skall inte införas\r\ni  Stockholmsområdet.  Trots  uttryckliga  löften  i\r\nvalrörelsen  om motsatsen tänker  Socialdemokraterna\r\nnu tillsammans  med  Vänsterpartiet och Miljöpartiet\r\ninföra   trängselavgifter    i    Stockholmsområdet.\r\nModeraterna kan inte ställa sig bakom en politik som\r\ninnebär att man genom straffbeskattning tvingar bort\r\nekonomiskt utsatta familjers bilanvändning  för  att\r\nskapa  mer  utrymme  på befintligt vägnät enbart för\r\ndem som har råd, anförs det.\r\n\r\nI motion 2002/03:T271  av  Gunnar  Andrén  (fp)  tar\r\nmotionären,   med   hänvisning   till  litteraturen,\r\navstånd  från  tanken  på trängselavgifter.  I  Carl\r\nJohan   Love  Almqvists  verk   Ormus   och   Ariman\r\nbehandlades frågan om trängselavgifter, låt vara för\r\ngångtrafikanter    och    inte    bilister.    Samma\r\nargumentation är tillämplig även för det förslag som\r\nhar  aktualiserats  av regeringen, anser motionären.\r\nFörslaget att låta kommuner bestämma om införande av\r\nträngselavgifter  i  trafiken  bör  därför  avvisas,\r\nheter det.\r\n\r\nInte heller upphovsmännen  till  motion 2002/03:N397\r\nav  Martin Andreasson m.fl. (fp) anser  att  det  är\r\nregering  och  riksdag  som  skall  fatta  beslut om\r\nträngselavgifter  i  Stockholm;  detta bör i stället\r\nbeslutas av invånarna i Stockholms  län. Den absolut\r\nstörsta  delen  av  trafiken  på  Stockholms   stora\r\ntrafikleder är trafikrörelser inom länet. Stockholms\r\nlän  är  en gemensam arbets- och bostadsmarknad, och\r\nfrågan  om   trängselavgifter  påverkar  direkt  den\r\nlokala    trafiken    för    alla    som    bor    i\r\nStockholmsregionen.  Därför  bör denna typ av frågor\r\navgöras inom ramen för ett regionalt  självstyre och\r\ni  det  regionala organ som redan finns,  Stockholms\r\nläns landsting. I andra hand kan frågan avgöras i en\r\nfolkomröstning där alla väljare i Stockholms län får\r\nvara med om att rösta i frågan.\r\n\r\nFormerna  för  införande  av  trängselavgifter är en\r\nviktig punkt i motion 2002/03:T462 av Johnny Gylling\r\nm.fl.  (kd).  För  att  förbättra  stadsmiljön   med\r\navseende  på  trängsel  och miljöproblem - men också\r\nför  att finansiera ny infrastruktur  och  utvecklad\r\nkollektivtrafik  -  bör  kommuner  och  regioner ges\r\nmöjlighet   att   införa   trängselavgifter  i  hårt\r\ntrafikerade stadskärnor, heter det. En förutsättning\r\när   dock  att  detta  genomförs   i   samband   med\r\ngenomförandet  av  större  infrastrukturprojekt  som\r\nförbättrar storstadstrafiken som helhet. Ytterligare\r\nen  förutsättning  för införande av trängselavgifter\r\när att de medel som inflyter också får stanna kvar i\r\nregionen. Det måste vara kommunerna eller regionerna\r\nsom skall besluta on  införande av trängselavgifter.\r\nNågot krav på en \"betydande\"  majoritet i kommunerna\r\nskall inte finnas, anser motionärerna.\r\n\r\nLiknande argument förs fram i motion 2002/03:T466 av\r\nSven  Bergström  m.fl.  (c). Det hänvisas  till  att\r\nCenterpartiet   tidigare  betonat   vikten   av   de\r\nlagförändringar som behövs för att möjliggöra beslut\r\nom införande av trängselavgifter  där  detta behövs.\r\nEfter en att en sådan grundförutsättning har införts\r\nbör det vara de enskilda kommunerna eller områdena -\r\noch inte staten - som skall kunna fatta beslut om de\r\nvill  utnyttja  möjligheten eller inte. Inte  heller\r\nbör någon del av  intäkterna tillfalla staten, heter\r\ndet vidare.\r\n\r\nFrågan    om    att    kombinera     införande    av\r\nträngselavgifter   för   bilismen  med  försök   med\r\nnolltaxa i kollektivtrafiken  bör utredas, menar man\r\ni motion 2002/03:T427 av Peter  Pedersen  och  Marie\r\nEngström (båda v). Visserligen har motionsförslag om\r\nnolltaxa  i kollektivtrafiken avslagits tidigare  av\r\nriksdagen med  hänvisning till det ansvar som åvilar\r\nde  berörda  aktörerna,   såsom   trafikhuvudmännen.\r\nProblemet är, påpekas det, att dessa  aktörer saknar\r\nde medel som inledningsvis behövs för ett  införande\r\nav  nolltaxa. Att kombinera nolltaxa med det  tänkta\r\nsystemet för trängselavgifter skulle ge en betydligt\r\nhögre  grad  av  acceptans.  För  att  kunna göra en\r\nutvärdering kan ett parallellt införande av nolltaxa\r\ni ett eller flera län prövas, t.ex. i Örebro län och\r\nVärmlands län.\r\n\r\nI  motion  2002/03:MJ376  av Åsa Domeij och  Mikaela\r\nValtersson (båda mp) framhålls  att  de kommuner som\r\nvill  också  bör  ges  möjlighet  att  införa   s.k.\r\nträngselavgifter  för  biltrafiken. Kommunerna måste\r\nges effektiva verktyg i  lokala  åtgärdsprogram  för\r\natt  åstadkomma  mindre  trängsel, mindre buller och\r\nbättre luftkvalitet. De pengar som kommunerna får in\r\npå trängselavgifterna skall  givetvis få behållas av\r\nkommunen, menar motionärerna.\r\n\r\n\r\nUtskottets offentliga utfrågning\r\n\r\n\r\nFör   att   inhämta   upplysningar   i   frågan   om\r\nträngselavgifter  anordnade  utskottet en  offentlig\r\nutfrågning i ämnet den 20 februari  2003. Programmet\r\nför och uppteckningarna från utfrågningen  återfinns\r\nsom bilagor till detta betänkande. De frågor  som  i\r\nförsta hand belystes var följande.\r\n\r\nAllmän kunskapsöversikt:\r\n\r\n1. Varför  trängselavgifter? Samhällsplaneringens\r\nroll.\r\n2.\r\n3. Hur ser nuvarande kunskapsläge ut?\r\n4.\r\n5. Hur    långt     har    utredningsarbetet    i\r\nStockholmsberedningen kommit?\r\n6.\r\n7. Juridiska  förutsättningar   -   skatt   eller\r\navgift?\r\n8.\r\nVad säger forskarna?\r\n\r\n9. Samhällsekonomisk      effektivitet      genom\r\nträngselavgifter.\r\n10.\r\n11.  Effekter av trängselavgifter och alternativa\r\nstyrmedel.\r\n12.\r\n13.  Hur   kan   man   utvärdera   effekterna  av\r\nträngselavgifter?\r\n14.\r\n15. Vilka blir de fördelningsmässiga effekterna?\r\n16.\r\nSynpunkter från olika intressentgrupper m.m.\r\n\r\n- Yrkestrafiken\r\n-\r\n- Näringslivet\r\n-\r\n- Privatbilister\r\n-\r\n- Kollektivtrafiken i Stockholms län\r\n-\r\n- Kommuner i Stockholms län\r\n-\r\n- Miljöorganisationer\r\n-\r\nGenom inlägg från särskilt inbjudna företrädare  för\r\nolika   myndigheter,   organisationer   och  företag\r\nberördes  vidare en rad andra frågor, sammanhängande\r\nmed trängselavgifter.\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet konstaterar att det, särskilt i Stockholm,\r\nfinns problem  med  trängsel  i trafiken under vissa\r\ntider och på vissa sträckor. Miljöproblem som härrör\r\nfrån  främst vägtrafiken är också  mer  uppenbara  i\r\nstorstäderna.    Införande    av    trängselavgifter\r\nrespektive miljöstyrande avgifter kan därför ses som\r\nett  led  i en bredare strategi för att  komma  till\r\nrätta   med  dessa   problem   och   möjliggöra   en\r\nsamhällsekonomiskt  effektiv och långsiktigt hållbar\r\ntransportförsörjning.\r\n\r\nEnligt  utskottets uppfattning  bör  kommuner  och\r\nregioner  ges   möjlighet  att  utnyttja  ekonomiska\r\nstyrmedel i form  av  t.ex. trängselavgifter för att\r\nförbättra  miljön  och öka  framkomligheten  i  hårt\r\ntrafikerade stadskärnor.  Trängselavgifter bör också\r\nkunna användas för att finansiera  ny  infrastruktur\r\noch     utveckla     kollektivtrafiken     så    att\r\nstorstadstrafiken    som   helhet   förbättras.   En\r\nförutsättning för införande  av  trängselavgifter är\r\natt de medel som inflyter också får  stanna  kvar  i\r\nregionen.  Vidare  måste  det  vara kommunerna eller\r\nregionerna  som  skall  besluta  om   införande   av\r\nträngselavgifter.    Något   krav   på   \"betydande\"\r\nmajoritet i kommunerna skall inte finnas.\r\nUtskottet  välkomnar   att  förutsättningarna  för\r\ninförande   av   trängselavgifter   nu   utreds   av\r\nStockholmsberedningen.  Som  har  framgått bl.a. vid\r\ntrafikutskottets     offentliga    utfrågning     om\r\nträngselavgifter den 20 februari 2003 behövs ett väl\r\ngenomarbetat underlag  för riksdagens beslut. Enligt\r\nutskottets  mening bör resultatet  av  detta  arbete\r\ninte  föregripas.   Mot   den  bakgrunden  avstyrker\r\nutskottet  här aktuella motionsförslag.  Syftet  med\r\nmotionerna  2002/03:T427   (v),  2002/03:T462  (kd),\r\n2002/03:T466   (c)  och  2002/03:MJ376   (mp)   blir\r\nemellertid tillgodosett i berörda delar.\r\n\r\n4 EU-relaterade frågor\r\n\r\n\r\n4.1 Miljöfrågor i EU\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet  utgår  från  att  Sverige  även  i\r\nfortsättningen  aktivt  driver  miljöfrågor i\r\nEU,  bl.a.  när  det gäller begränsningar  av\r\nkväveoxidutsläpp.  Utskottet avstyrker därmed\r\nmotionsförslag i dessa frågor.\r\n\r\nMotionsförslag\r\n\r\n\r\nSverige bör driva på  för  att  EU:s transportsystem\r\nskall miljöanpassas framhålls i motion  2002/03:T466\r\nav   Sven   Bergström  m.fl.  (c).  Visserligen   är\r\nEuropeiska kommissionens  vitbok  om  den gemensamma\r\ntransportpolitiken    i    stora   delar   ambitiös,\r\nfortsätter motionärerna, men  de anser det angeläget\r\natt vitbokens förslag och inriktning  i  övrigt  får\r\nett  reellt  genomslag  i  utformandet av politiken.\r\nSverige kan med stor trovärdighet  driva  på  övriga\r\nEU-länder genom att vara ett föredöme i skapandet av\r\nett grönt transportsystem.\r\n\r\nFrågan om utsläpp av kväveoxid är föremål för  ett\r\nannat  förslag  i  motionen. Motionärerna efterlyser\r\nett svenskt initiativ  till  att EU inför gemensamma\r\nminimiregler    för   fungerande   avgasrening    på\r\ndieselfordon. De  påpekar  att transportsektorn står\r\nför  60 % av Sveriges totala  kväveoxidutsläpp  till\r\nluft.   Visserligen   kan   en  ökad  användning  av\r\nförnybara bränslen innebära att  utsläppen  minskar,\r\nmedger  de men hävdar att det samtidigt är angeläget\r\natt dieseldrivna fordon förses med katalysatorer.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nEuropeiska   kommissionens   vitbok  Den  gemensamma\r\ntransportpolitiken  fram  till  2010:  Vägval  inför\r\nframtiden  (KOM(2001)  370  slutlig)   presenterades\r\nhösten 2001. I huvudsak tre stora problemområden har\r\nlegat till grund för de idéer och förslag  som läggs\r\nfram,   nämligen   tilltagande  trängsel,  förväntad\r\ntrafiktillväxt till  följd  av  EU:s  utvidgning och\r\nbehovet av att integrera transporterna i målet om en\r\nhållbar utveckling. Utskottet avlämnade  våren  2002\r\nett   yttrande   över   vitboken   till   EU-nämnden\r\n(2001/02:TU2y).\r\n\r\nInför Europeiska rådets möte i mars 2003  -  under\r\ndet  grekiska  ordförandeskapet  - har statsminister\r\nGöran   Persson  och  premiärminister   Tony   Blair\r\ntillställt    det   grekiska   ordförandeskapet   en\r\nskrivelse  med förslag  om  satsningar  på  förnybar\r\nenergi, på miljöinsatser  inom  transportsektorn och\r\nandra åtgärder.\r\nUtskottet delar uppfattningen i  motionen  om  det\r\nangelägna    i    att    Sverige    aktivt    driver\r\nmiljörelaterade  transportfrågor inom ramen för  det\r\neuropeiska samarbetet.  Detta  är  också i linje med\r\nSveriges strävanden och hittills vidtagna  åtgärder.\r\nUtskottet   utgår   från   att   regeringen  även  i\r\nfortsättningen  agerar i enlighet härmed.  Även  vad\r\ngäller begränsning  av  utsläpp  av  kväveoxider har\r\nutskottet erfarit att regeringen sedan  länge verkat\r\ni  den  riktningen.  Kraven på högsta utsläppsnivåer\r\nskärps  successivt. Nästa  regelsystem  med  skärpta\r\nutsläppsnivåer  förutsätts träda i funktion år 2015.\r\nMed    det    nu   anförda    avstyrker    utskottet\r\nmotionsförslagen,   vars   syfte  emellertid  i  här\r\nbehandlade avseenden blir i huvudsak tillgodosett.\r\n\r\n4.2 Sommartid\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nMed  hänvisning  till  förutsedd  utvärdering\r\ninom   EU   av  sommartidsystemet   år   2007\r\navstyrker utskottet ett motionsförslag om att\r\nsommartiden  i  Sverige  bör  tillämpas  hela\r\nåret.\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\n\r\nSommartid är en  modifiering  av tiden som går ut på\r\natt klockan under sommarhalvåret  förskjuts en timme\r\neller - annorlunda uttryckt - man flyttar en tidszon\r\nösterut. Syftet är att bättre ta till  vara  dygnets\r\nljusa   timmar.   Systemet   med  sommartid  började\r\ntillämpas år 1976 i vissa länder;  efter  oljekrisen\r\nsågs detta som ett sätt att spara energi. I  Sverige\r\ninfördes systemet år 1980.\r\n\r\nInom  det europeiska samarbetet ansågs det befogat\r\n- med hänsyn till den inre marknadens funktion - att\r\nha gemensamma  regler  inom  EU  för att säkerställa\r\nenhetliga  datum  och  klockslag  för   sommartidens\r\nbörjan och slut i alla medlemsstater. Det  var också\r\nviktigt  med en stabil och långsiktig tidsplanering,\r\ninte  minst   för  att  underlätta  transporter  och\r\nkommunikationer  inom EU men även för andra sektorer\r\ninom näringslivet\r\nDet första direktivet  på området kom år 1980. Den\r\nsenaste regleringen - Europaparlamentets  och rådets\r\ndirektiv   2000/84/EG  om  bestämmelser  beträffande\r\nsommartid - beslutades under Sveriges ordförandeskap\r\ni  rådet, den  19 januari  2001.  Enligt  direktivet\r\navses  med  sommartid  den  del av året under vilken\r\nklockan  ställs  fram  med  60 minuter  jämfört  med\r\nresten  av  året.  Från  och  med   år  2002  börjar\r\nsommartiden   i   alla   medlemsstater   kl.   01.00\r\nGreenwichtid  (Greenwich  Mean Time, GMT) den  sista\r\nsöndagen i mars och upphör  kl.  01.00  Greenwichtid\r\nden  sista  söndagen  i  oktober. För att man  skall\r\nkunna  följa upp hur systemet  påverkar  de  berörda\r\nsektorerna skall kommissionen senast den 31 december\r\n2007 överlämna  en  rapport  till Europaparlamentet,\r\nrådet   och   Ekonomiska   och  sociala   kommittén.\r\nRapporten skall upprättas på  grundval  av uppgifter\r\nsom medlemsstaterna har överlämnat till kommissionen\r\nsenast  den  30  april 2007. Om kommissionen  i  sin\r\nrapport   visar   på  behov   av   ändringar   skall\r\nkommissionen lägga fram ett förslag till åtgärder.\r\nSverige  har  genomfört   sommartidsdirektivet   i\r\nförordningen   (2001:127)   om   sommartid.   Enligt\r\nförordningen  skall  sommartid  gälla i landet under\r\nviss   period   varje  år.  Sommartid  innebär   att\r\nnormaltiden ökar  med  en  timme. Sommartiden börjar\r\nkl. 02.00 normaltid den sista söndagen i mars. Tiden\r\nanges då som kl. 03.00 sommartid. Sommartiden upphör\r\nkl. 03.00 sommartid den sista  söndagen  i  oktober.\r\nTiden  anges  då  som  kl.  02.00 normaltid. Vad som\r\nmenas med normaltid anges i sin  tur  i förordningen\r\n(1979:988)  om  svensk  normaltid; för tidsangivning\r\ninom landet gällande tiden  (svensk normaltid) skall\r\nvara   den  av  Bureau  International   de   l''''''''''''''''Heure\r\nfastställda  normaltiden  Temps  Universel Coordonné\r\nökad med en timme.\r\n\r\nMotionsförslag\r\n\r\n\r\nSommartiden bör vara kvar hela året,  föreslås det i\r\nmotion 2002/03:T215 av Birgitta Carlsson  och Annika\r\nQarlsson  (båda  c). Under många år har vi på  våren\r\nvridit fram klockan  en  timme  och på hösten vridit\r\nden tillbaka. Av flera skäl är det  många  som  inte\r\ntycker  att det är positivt med dessa omställningar,\r\nsärskilt  gäller  detta  den omställning som görs på\r\nhösten.  Genom  att införa sommartid  året  om  blir\r\nvisserligen      höstmorgnarna      mörkare      men\r\neftermiddagarna däremot  blir  ljusa under en längre\r\ntid.   Därigenom   skulle   fler   människor   kunna\r\ntillgodogöra sig ljuset, vilket skulle ha en gynnsam\r\ninverkan på folkhälsan.\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet  noterar att motionsförslag  om  att  låta\r\nsommartiden   bestå  hela  året  har  behandlats  av\r\nriksdagen tidigare.  Konstitutionsutskottet sade sig\r\n(bet. 2001/02:KU34) dela  uppfattningen  att  det är\r\nett  gemensamt  intresse  för  hela  gemenskapen att\r\ngemensamt    datum    och   klockslag   gäller   för\r\nsommartidens början och  upphörande. Givetvis skulle\r\nhela unionen kunna bestämma  sig  för  att ändra sin\r\nnormaltid  så att den stämmer överens med  nuvarande\r\nsommartid   och   att   behålla   den   hela   året.\r\nKonstitutionsutskottet  fann  dock  ingen  anledning\r\ntill  några tillkännagivanden enligt motionerna  och\r\navstyrkte    dem.    Riksdagen   anslöt   sig   till\r\nkonstitutionsutskottets förslag.\r\n\r\nTrafikutskottet  anser   att  riksdagens  tidigare\r\nbeslut  alltjämt  bör  gälla.  I   detta  sammanhang\r\nerinras om bestämmelsen i direktivet  enligt  vilken\r\nsystemet  med  gemensam  sommartid  skall följas upp\r\ngenom en rapport. Denna skall i sin tur vara grundad\r\npå  rapporter från medlemsländerna. Utskottet  utgår\r\nfrån  att  regeringen  följer  frågan  i Sverige och\r\nlämnar   en   redovisning   till   riksdagen   inför\r\nrapporteringen till kommissionen. Mot denna bakgrund\r\navstyrks motionen.\r\n\r\n5 Personer med funktionshinder\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nMotioner  som  rör transportsystemet och dess\r\ntillgänglighet     för      personer      med\r\nfunktionshinder  avstyrks. Utskottet hänvisar\r\ntill    regeringens   nyligen    presenterade\r\nskrivelse  till  riksdagen Uppföljning av den\r\nnationella        handlingsplanen         för\r\nhandikappolitiken.  I  denna  redovisas  även\r\nplanerade åtgärder inom transportområdet.  De\r\nfrågor   som   har   aktualiserats  genom  de\r\nbehandlade motionerna  förutsätts bli berörda\r\ni dessa sammanhang, anför utskottet som också\r\nframhåller det angelägna i att en uppföljning\r\nav arbetet för ökad tillgänglighet  genomförs\r\noch  redovisas årligen. Jämför reservation  5\r\n(m).\r\n\r\nRegeringens skrivelse om handikappolitiken\r\n\r\n\r\nRegeringen  har nyligen presenterat en skrivelse till riksdagen\r\nUppföljning  av  den  Nationella handlingsplanen för\r\nhandikappolitiken (skr.  2002/03:25).  Där  redogörs\r\nför  hur  arbetet  med  att genomföra den nationella\r\nhandlingsplanen  har  utvecklats   efter   det   att\r\nriksdagen  beslutade  om  propositionen Från patient\r\ntill  medborgare  - en nationell  handlingsplan  för\r\nhandikappolitiken    (prop.    1999/2000:79,    bet.\r\n1999/2000:SoU14, rskr. 1999/2000:240).\r\n\r\nSåvitt gäller transportområdet anges inledningsvis\r\natt omfattande kartläggningar  och lägesanalyser har\r\ngenomförts. De har skett i samverkansprojektet  Hela\r\nresan.  Inom  ramen för projektet utvecklas en metod\r\nför bristanalys  i  fråga  om  samordning/samverkan,\r\ninformation,  personlig  service,  betalning/bokning\r\noch  brister  i  den fysiska  utformningen;  metoden\r\nbenämns Klara bytet.\r\nVidare omtalas att  Rikstrafiken i mars 2003 avses\r\npresentera en strategi för vilka åtgärder som behövs\r\nför att säkerställa en  tillgänglig  kollektivtrafik\r\ntill  år  2010.  I  det  sammanhanget  omtalas   att\r\nRikstrafiken,   som  har  i  uppdrag  att  upphandla\r\nolönsam interregional kollektiv persontrafik, i sina\r\nförfrågningsunderlag  för  upphandling har utvecklat\r\nkraven   på   tillgängligheten  för   personer   med\r\nfunktionshinder.  Detta arbete, som inleddes år 2000\r\ni  samverkan  med  länstrafikbolagen   och   Svenska\r\nLokaltrafikföreningen  (SLTF),  har  utvecklats till\r\natt omfatta samtliga transportslag.\r\nLänstrafikbolagen  har  genomfört en utbildning  i\r\nhandikappförståelse      för      personal      inom\r\nkollektivtrafiken;  även  handikappförbunden  har  -\r\ninom ramen för projektet Hela  resan  -  inlett  ett\r\narbete  med  att utveckla en nationell modell för en\r\nutbildning i bemötande  som skall vända sig till all\r\nservicepersonal inom kollektivtrafiken.\r\nVägverket, som haft i uppdrag  att göra en översyn\r\nav  gällande föreskrifter, anser att  föreskrifterna\r\nbehöver utvecklas. Av förslaget framgår att det inte\r\när tekniska  specifikationer som behöver förtydligas\r\nutan funktionella krav. Exempel på funktionella krav\r\när t.ex. hur ombordstigning  skall  kunna  ske under\r\ntrygga, värdiga och säkra former, funktionella  krav\r\npå  terminaler  och  deras utformning, att det skall\r\nvara  lätt  att  orientera   sig   oavsett   typ  av\r\nfunktionsnedsättning,  att  information  skall kunna\r\ninhämtas  med  både  syn,  hörsel och känsel,  t.ex.\r\ngenom  taktil  skyltning. Funktionella  föreskrifter\r\nbör    i    möjligaste     mån    kunna    utvecklas\r\ntrafikslagsövergripande.    Förslagen    bereds    i\r\nRegeringskansliet.\r\nBanverket har inlett ett arbete  med  att  ta fram\r\nnya  rekommendationer  som skall gälla vid inköp  av\r\nfordon. I detta arbete har  samråd  med  företrädare\r\nför  handikappanpassningsfrågan ägt rum. Behovet  av\r\nen ändring av Banverkets föreskrifter övervägs.\r\n\r\nMotionsförslag\r\n\r\n\r\nEn  felaktig   färguppfattning   hos  enskilda  trafikanter  är\r\nhandikapp  som  kan  leda  till stora  problem  inom\r\ntrafiken,  påpekas  det  i  motion  2002/03:T254  av\r\nElizabeth Nyström och Ulla Löfgren  (m).  De omtalar\r\natt det dels finns en ärftlig färgsinnedefekt,  dels\r\n-  till följd av sjukdom eller läkemedelsmissbruk  -\r\nen förvärvad sådan. Vidare påpekas att färgerna rött\r\noch   grönt   används   som   signaler   inom   alla\r\ntransportslagen.  Ofta  har dessutom sådana signaler\r\nen  avgörande  innebörd.  Detta  gäller  t.ex.  till\r\nsjöss, där grönt sken betyder styrbord och rött sken\r\nbetyder  babord.  Motionärerna   hänvisar  till  den\r\nutveckling   mot   databaserade   navigerings-   och\r\nsignalhjälpmedel som inletts, och de  menar  att den\r\nbör  fortsätta och att Sverige bör vara drivande  på\r\nområdet.  Riksdagen  föreslås  göra ett uttalande om\r\nbehovet av utvecklade navigationsinstrument.\r\n\r\nI motion 2002/03:T351av Marietta  de Pourbaix-Lundin\r\n(m)    hävdas   att   det   finns   behov   av   ett\r\nregeringsinitiativ  för att öka tillgängligheten för\r\nrullstolsburna på SJ:s  tåg. I motionen redovisas en\r\nhändelse då fyra rullstolsburna personer nekades åka\r\ntåg  med  SJ  tillsammans med  hänvisning  till  att\r\nendast en plats  för  rullstol  per tåg tillåts. SJ,\r\nsom  är  ett  helägt statligt bolag,  borde  tillåta\r\nflexibla lösningar, heter det.\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet anser  -  i  likhet med motionärerna - att\r\ntransportsystemet  måste  tillgodose  höga  krav  på\r\ntillgänglighet  för  personer  med  funktionshinder.\r\nDetta ligger också i linje  med  de transportpoliska\r\nmålen, som riksdagen lagt fast. Det är angeläget att\r\ntillgängligheten  omfattar  hela  resekedjan,  såsom\r\nsamordning  av  färdmedel,  information   och  annan\r\nservice.\r\n\r\nSom  framgått  av  referatet  i det föregående  av\r\nregeringens    skrivelse    pågår    en   omfattande\r\nutrednings- och utvecklingsverksamhet  inom  en  rad\r\nolika      myndigheter      i      samarbete     med\r\nhandikapporganisationer och andra berörda aktörer. I\r\ndetta  sammanhang  kan  nämnas uppdrag  som  Statens\r\ninstitut för kommunikationsanalys  (SIKA)  har  haft\r\nnär  det  gäller  att  ta fram förslag till etappmål\r\ninom  delmålet Tillgängligt  tranportsystem.  Såvitt\r\ngäller    resor    med    järnväg    är   Banverkets\r\nverksamhetsmål inriktat dels på att utnyttjandet  av\r\nhela  järnvägstransportsystemet  skall  öka, dels på\r\natt  andelen  personer med funktionshinder  och  med\r\nsärskilda behov  som kan nyttja järnvägen skall öka.\r\nBanverket har inlett  ett arbete med att ta fram nya\r\nrekommendationer  som  skall   gälla  vid  inköp  av\r\nfordon.  För  att  se till att samtliga  nya  fordon\r\nhandikappanpassas har  det  ingått  i ett samråd med\r\nföreträdare   för  handikappanpassningsfrågan   inom\r\nBanverket.\r\nSom också har redovisats i det föregående övervägs\r\nfrågan  om  att  införa  s.k.  funktionella  krav  i\r\nföreskriftsform. Exempel på ett funktionellt krav är\r\natt det skall vara  lätt  att  orientera sig oavsett\r\ntyp av funktionsnedsättning. Information skall kunna\r\ninhämtas  med  både  syn, hörsel och  känsel,  t.ex.\r\ngenom  taktil skyltning.  Funktionella  föreskrifter\r\nbör    i    möjligaste     mån    kunna    utvecklas\r\ntrafikslagsövergripande. Hithörande  frågor är under\r\nberedning i Regeringskansliet.\r\nUtskottet  utgår  från  att det som nu  redovisats\r\nkommer   att   ligga   till  grund   för   fortsatta\r\növerväganden från regeringens  sida  när  det gäller\r\ninsatser,  resurser  och tidsramar i syfte att  göra\r\ntrafiken tillgänglig senast  år  2010. De frågor som\r\nhar aktualiserats genom de här behandlade motionerna\r\nkan  komma  att beröras i dessa sammanhang.  Det  är\r\nangeläget att  en  uppföljning  av  arbetet för ökad\r\ntillgänglighet genomförs och redovisas  årligen. Med\r\nhänvisning till vad utskottet nu har anfört avstyrks\r\nhär  behandlade  motionsförslag. I sammanhanget  kan\r\ntilläggas att utskottet  avser  att  yttra  sig till\r\nsocialutskottet   med   anledning   av   regeringens\r\nskrivelse     Uppföljning    av    den    Nationella\r\nhandlingsplanen    för    handikappolitiken    jämte\r\nmotioner.\r\n\r\n6 Miljöfrågor\r\n\r\n\r\n6.1 Åtgärder för att främja biodrivmedel\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nMed  anledning  av motionsförslag konstaterar\r\nutskottet att stora  ansträngningar  görs för\r\natt  biobränslen  skall  kunna  komma i bruk.\r\nUtskottet  förutsätter att de av motionärerna\r\nuppmärksammade  frågorna kommer att behandlas\r\ninom  ramen för detta  utvecklingsarbete  och\r\navstyrker   därmed  motionsförslagen.  Jämför\r\nreservation 6 (kd, v, c).\r\n\r\nMotionsförslag\r\n\r\n\r\nI motion 2002/03:T261  av  Tuve Skånberg (kd) begärs\r\nett uttalande av riksdagen om  behovet av omfattande\r\nförsöksverksamhet med biodrivmedel. Motionären pekar\r\npå att beroendet av fossila bränslen skapar en mängd\r\nproblem.  Några  av  dem  gäller  förbrukningen   av\r\nresurserna  utan  hänsyn till kommande generationers\r\nbehov  samt  växthuseffekten   och   klimatpåverkan.\r\nBiodrivmedel  däremot  är  förnybara. De  viktigaste\r\nbiodrivmedlen  som  är  möjliga  att  producera  och\r\nanvända  i  full  skala i Sverige  redan  i  dag  är\r\netanol, biogas och  rapsmetylester, framhålls det. I\r\nmotionen förespråkas  Skåne  som  lämplig region för\r\nett  fullskaleförsök  med  biodrivmedel;  där  finns\r\nmöjligheter att både producera råvarorna och förädla\r\ndem till drivmedel.\r\n\r\nEtt  tioårsprogram för att introducera  miljöriktiga\r\nbränslen  föreslås  i  motion  2002/03:T466  av Sven\r\nBergström  m.fl. (c). Det krävs långsiktiga mål  för\r\natt tillverkare  av drivmedel skall kunna stimuleras\r\nså att de vågar satsa  stora  resurser på utveckling\r\nav miljöriktiga drivmedel såsom  etanol  och  vätgas\r\nsamt  på  el  och  bränsleceller. Målet bör vara att\r\nanvändningen av fossila  bränslen  skall halveras på\r\ntio år.\r\n\r\nTydliga    krav   på   drivmedelsförsäljare    att\r\ntillhandahålla   biodrivmedel   på  samtliga  större\r\nförsäljningsställen  till  år 2005  bör  slås  fast,\r\nanförs  det  vidare  i motionen.  Detta  anges  vara\r\nnödvändigt för att klara  kraven  på  tillgång  till\r\nbiodrivmedel.\r\n\r\nVissa bakgrundsuppgifter\r\n\r\n\r\nI   budgetpropositionen  för  år  2002  presenterade\r\nregeringen   sin   skattestrategi   för  alternativa\r\ndrivmedel.  Enligt  strategin  kan skattenedsättning\r\nmedges antingen via pilotprojekt,  för  vilka medges\r\nbefrielse  från  både  energi-  och  koldioxidskatt,\r\neller  genom  generell koldioxidskattebefrielse  för\r\nkoldioxid-neutrala   drivmedel   med   stöd  av  ett\r\nrådsbeslut  enligt  artikel  8.4  i  rådets direktiv\r\n92/81/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av\r\nstrukturerna   för   punktskatter  på  mineraloljor.\r\nSkattestrategin  för  alternativa  drivmedel  skulle\r\nutformas så att den på  ett  kostnadseffektivt  sätt\r\nbidrar  till  att  uppställda  miljömål  uppnås. Den\r\nframtida  utformningen  bedömdes  bli  beroende   av\r\nresultaten  från  det  pågående  arbetet inom EU med\r\nolika direktivförslag som berör biodrivmedel. Totalt\r\nhar 900 miljoner kronor avsatts för skattestrategin.\r\n\r\nI budgetpropositionen för år 2003  gör  regeringen\r\nbedömningen att det är angeläget att skattestrategin\r\nkan    börja   tillämpas   så   snart   erforderliga\r\ngodkännanden    har   erhållits   från   rådet   och\r\nkommissionen.         Konkurrenskraftiga         och\r\nkonkurrensneutrala  villkor   för   de   alternativa\r\ndrivmedlen  under  år  2003  kommer  att  beaktas  i\r\nsärskild  ordning  i  avvaktan  på  EG-beslut. Detta\r\nsistnämnda uttalande har resulterat i att regeringen\r\ndels    har   förlängt   befintliga   energi-    och\r\nkoldioxidskattedispenser till utgången av 2003, dels\r\npå   samma   villkor   prövat   och   beviljat   nya\r\nansökningar.  Beviljade  volymer  torde garantera en\r\nmycket  god tillgång på både etanol  och  RME  under\r\n2003, förutsatt att aktörerna får avsättning för vad\r\nde beviljats. Samtliga nuvarande dispensbeslut löper\r\nut vid utgången  av  2003,  och  skattestrategin kan\r\ndärefter  sättas  i  verket  på  ett  enhetligt  och\r\nkonsekvent sätt.\r\n\r\nForskning avseende biodrivmedel utförs  bl.a.  genom\r\nStatens     energimyndighet,    som    driver    ett\r\nforskningsprogram  för  alternativa  drivmedel.  För\r\ndetta  har  56  miljoner kronor avsatts för perioden\r\n2003-2006.  Vidare  har  ett  särskilt  program  för\r\nutveckling av  ny  teknik  för etanolproduktion från\r\nskogsråvara skapats; sammanlagt  210 miljoner kronor\r\navsattes  för  forsknings-  och  utvecklingsinsatser\r\nunder  perioden  1998-2004.  Energimyndigheten   har\r\nvidare   beslutat   stödja   en   pilotanläggning  i\r\nanslutning    till   Svensk   Etanolkemis    (SEKAB)\r\nanläggning i Örnsköldsvik  med  drygt  112  miljoner\r\nkronor under fem år.\r\n\r\nI  fråga  om bränslecellsteknik pågår eller planeras\r\nforsknings-,             utvecklings-            och\r\ndemonstrationsverksamhet     i      första      hand\r\ninternationellt. Bland annat har administrationen  i\r\nUSA  aviserat  stora satsningar. Inom EU bedrivs ett\r\nprojekt med bränsleceller, Clean Urban Transport for\r\nEurope (CUTE); Stockholm  är en av nio försöksstäder\r\nsom skall pröva bränslecellsbussar under två år från\r\nhösten 2003.\r\n\r\n\r\nEU-arbetet\r\n\r\n\r\nEuropeiska kommissionen lade  hösten 2001 fram flera\r\nförslag i syfte att främja alternativa drivmedel.\r\n\r\nEtt  bestod  av  ett  meddelande   om  alternativa\r\ndrivmedel för vägtransporter och om åtgärder för att\r\nfrämja  användningen  av  biodrivmedel.  Ett   annat\r\ngällde  förslag  till  ett direktiv om främjandet av\r\nanvändningen   av   biodrivmedel   för   transporter\r\n(KOM(2001:547)  slutlig).   Innebörden   är  att  en\r\nväxande   andel   av  drivmedelsförbrukningen  skall\r\nutgöras  av biobränsle.  Såsom  ett  tredje  förslag\r\npresenterades  ett  förslag till direktiv om ändring\r\nav  direktiv  92/81/EEG   rörande   möjligheten  att\r\ntillämpa  nedsatt skattesats för vissa  mineraloljor\r\ninnehållande  biodrivmedel  samt  för  biodrivmedel.\r\nRådet  antog en gemensam ståndpunkt i november  2002\r\noch    ärendet    ligger    för    närvarande    hos\r\nEuropaparlamentet   för   en  andra  läsning.  Under\r\nbehandlingen  i  rådet och i  Europaparlamentet  har\r\nfrågan  uppkommit  bl.a.   om  det  skall  vara  ett\r\nbindande mål för andelen av  bilbränsle eller om det\r\nsnarare skall uttryckas som referensmål.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nEnligt  utskottets  uppfattning   är   åtgärder  som\r\nfrämjar   introduktion   och   ökad  användning   av\r\nalternativa    drivmedel    en    viktig    del    i\r\ntransportpolitiken och för uppfyllande  av  delmålet\r\nen god miljö.\r\n\r\nSom  exempel  på ett aktuellt initiativ kan nämnas\r\natt   Sveriges  statminister   och   Storbritanniens\r\npremiärminister  i  en  gemensam  skrivelse till det\r\ngrekiska  ordförandeskapet och till  EG-kommissionen\r\nkrävt att konkreta  beslut tas för att främja en ren\r\noch    resurseffektiv   teknologi,    miljövänligare\r\ntransporter  och  alternativa energislag som viktiga\r\nsteg mot ett modernt  och konkurrenskraftigt Europa.\r\nSåvitt gäller transportsektorn  anförs  det  att det\r\nbehövs  gemensamma  mål inom EU för att användningen\r\nav biobränslen skall  öka.  Det  måste samtidigt bli\r\nlättare  för  konsumenterna att använda  alternativa\r\ndrivmedel, inklusive  drivmedel  för  bränsleceller.\r\nVidare  bör  ett  EU-system  för  klassificering  av\r\nmiljövänliga bilar och lastbilar utvecklas  före  år\r\n2005,   sägs   det.  Det  betonas  att  detta  måste\r\ngenomföras i samarbete  med  Europas bilfabrikanter.\r\nMålet   är  att  antalet  miljövänliga   bilar   och\r\nlastbilar  skall öka kraftigt och att utveckling och\r\nanvändning av miljövänligare teknik skall påskyndas.\r\nDetta  är  viktigt   inte   minst   för   en  bättre\r\ntrafikmiljö i städerna, anförs det i brevet.\r\nUtskottet har också inhämtat att regeringen  avser\r\natt   under   år  2003  tillsätta  en  utredning  om\r\nintroduktion  av   förnybara  fordonsbränslen.  Dess\r\nuppgift skall vara att  föreslå  mål  och strategier\r\nför    en   fortsatt   introduktion   av   förnybara\r\nfordonsbränslen.  Det  förslag  som  utredningen kan\r\nlägga  fram  bör  mynna i teknikneutrala  lösningar,\r\ndvs. ett ramverk som  inte  premierar vissa tekniska\r\nlösningar  utan  skapar en marknad  för  alternativa\r\ndrivmedel där dessa får konkurrera med varandra, som\r\ninte  begränsar  utvecklingen   av  alternativ  till\r\ndagens  motor-  och bränsletekniker.  Resultatet  av\r\nutredningens arbete  förutses  bli  redovisat  under\r\nhösten 2004.\r\nUtskottet    konstaterar    således    att   stora\r\nansträngningar görs för att biobränslen skall  kunna\r\nkomma  i  bruk.  Utskottet  förutsätter  att  de  av\r\nmotionärerna   uppmärksammade  frågorna  kommer  att\r\nbehandlas inom ramen  för  detta  utvecklingsarbete.\r\nNågot uttalande av riksdagen behövs därmed inte. Med\r\nhänvisning   härtill  avstyrker  utskottet   de   nu\r\nbehandlade motionsförslagen.\r\n\r\n6.2 Åtgärder för introduktion av miljöfordon\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nMed anledning av en motion om introduktion av\r\nmiljöfordon hänvisar  utskottet till pågående\r\narbete inom programrådet för fordonsforskning\r\n(PFF). Vidare redogörs  för den skrivelse som\r\nbl.a.  statsministern har  ställt  till  EU:s\r\nordförandeskap  och  till kommissionen; denna\r\ngår ut på att antalet  miljövänliga bilar och\r\nlastbilar bör öka kraftigt och att utveckling\r\noch användning av miljövänligare  teknik  bör\r\npåskyndas.    Utskottet    avstyrker   därmed\r\nmotionsförslaget.  Jämför reservation  7  (c,\r\nmp).\r\n\r\nMotionsförslag\r\n\r\n\r\nEn översyn av introduktionsproblemen  för  nya typer\r\nav  miljöfordon  och  annorlunda  lösningar krävs  i\r\nmotion 2002/03:T465 av Ingegerd Saarinen  och  Claes\r\nRoxbergh (båda mp). Motionärerna pekar på att det  i\r\nolika  administrativa  bestämmelser finns skillnader\r\nmed   avseende   på  vad  som   skall   anses   vara\r\nmiljöfordon. Exempel  som nämns är i olika kommuners\r\nupphandlingskrav eller  vid  skatterelaterade frågor\r\nsåsom  fordonsskatt.  Ett stort  problem  med  denna\r\nadministrativa låsning  vid  en viss teknisk lösning\r\ngäller  möjligheten  att introducera  nya  typer  av\r\nmiljöfordon och liknande nya tekniker. För att detta\r\nskall  kunna frångås krävs  att  smidiga  mekanismer\r\ninförs genom samarbete med berörda parter.\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet   ansluter  sig  i  allt  väsentligt  till\r\nambitionen i  motionärernas  förslag,  nämligen  att\r\nintroduktion  av  miljöfordon  bör  underlättas. Som\r\nanförs i motionen är det därvid inte  lämpligt att i\r\nförväg  peka  ut  och  låsa  sig till någon  bestämd\r\nteknisk  lösning,  vare sig med  skatteregler  eller\r\nandra regelsystem.\r\n\r\nEnligt vad utskottet  erfarit pågår ett omfattande\r\nforsknings- och utvecklingsarbete,  såväl inom ramen\r\nför  EU:s  arbete  som nationellt. Programrådet  för\r\nfordonsforskning (PFF)  är en verksamhet som grundar\r\nsig   på   ett   avtal   mellan   myndigheter    och\r\nfordonsindustrin;  värd  för dess kansli är Vinnova.\r\nPFF ansvarar för närvarande  för genomförande av två\r\nforskningsprogram,  Fordonsforskningsprogrammet  och\r\nSamverkansprogrammet.  Det sistnämnda har till syfte\r\natt   främja   utvecklingen   i   Sverige   av   mer\r\nmiljöanpassade fordon. Samverkansprogrammet omfattar\r\ni sin tur tre delar,  nämligen  ett  forsknings- och\r\nutvecklingsprogram,   en  utbildningssatsning   samt\r\nsamrådsgrupper.\r\nSåsom  har framgått av  det  föregående  är  detta\r\nockså i linje  med  regeringens strävanden, såsom de\r\nhar   uttryckts  bl.a.  i   skrivelsen   till   EU:s\r\nordförandeskap   och   kommissionen.  Målet  är  att\r\nantalet miljövänliga bilar  och  lastbilar skall öka\r\nkraftigt  och  att  utveckling  och  användning   av\r\nmiljövänligare   teknik  skall  påskyndas.  Särskilt\r\nanges  att  ett  EU-system   för  klassificering  av\r\nmiljövänliga bilar och lastbilar  bör  utvecklas och\r\natt  detta  bör  göras  före  år  2005. Såsom  också\r\nmotionärerna  framhåller, betonas i  skrivelsen  att\r\ndetta  måste  genomföras  i  samarbete  med  Europas\r\nbilfabrikanter.\r\nUtskottet bedömer  mot  denna  bakgrund att syftet\r\nmed  motionen kommer att tillgodoses.  Något  åtgärd\r\nfrån  riksdagens   sida   är   inte   påkallad.  Med\r\nhänvisning     till     det     anförda     avstyrks\r\nmotionsförslaget.\r\n\r\n6.3 Sparsam körning\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nEn  motion  om  minskad drivmedelsförbrukning\r\ngenom  ett  sparsamt   körsätt  avstyrks  med\r\nhänvisning   till   bl.a.   en    förestående\r\nrevidering  av  Vägverkets  föreskrifter   om\r\nförarutbildning  och  som innebär att elevens\r\nförmåga  att  köra  bil  på  ett  säkert  och\r\nmiljövänligt sätt skall utvecklas.\r\n\r\nMotionsförslag\r\n\r\n\r\nI  motion  2002/03:T320 av Mikaela  Valtersson  (mp)\r\nbegärs ett uttalande  av  riksdagen  om utbildning i\r\nekokörning    som   en   åtgärd   för   att   minska\r\nkoldioxidutsläpp  av  fossila  drivmedel  i  landet.\r\nGenom   en   särskild   körteknik   kan  man  minska\r\ndrivmedelsförbrukningen  med  15 %-20 %.   Körsättet\r\ninnebär  inte  att  man kör långsammare utan snarare\r\nmer förutseende. Det  medför  att  man  sparar  både\r\nmiljön  genom minskade koldioxidutsläpp och pengarna\r\ni  den  egna   plånboken.   Många  som  provar  blir\r\nförvånade    över   det   goda   resultatet    säger\r\nmotionärerna.  De  anser därför att utbildningen bör\r\ngöras  obligatorisk  i  all  körkortsutbildning  och\r\ndärtill att de som redan  har  körkort  bör erbjudas\r\nsubventionerad utbildning.\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet konstaterar att närbesläktade förslag  har\r\nbehandlats  och  avslagits  av  riksdagen  tidigare,\r\nsenast  våren  2002 (bet. 2001/02:TU10). Det som  då\r\nkallades  \"eco-driving\"   benämns  i  mer  generella\r\ntermer nämligen \"sparsam körning\".\r\n\r\nEnligt  vad utskottet har  erfarit  är  Vägverkets\r\nföreskrifter   om  kursplaner,  behörighet  B  under\r\nrevidering. Det som nu övervägs är ett nytt sätt att\r\nse på utbildningen.  Det  innebär  att man inte bara\r\ninhämtar   kunskap   och   färdigheter  av   teknisk\r\nkaraktär,  utan inriktningen  gäller  även  förarens\r\nattityder och  körstil  i ett vidare perspektiv. Det\r\nhandlar  om  att  ge  förare   såväl   kunskap   som\r\nmotivation    att    köra   så   miljöanpassat   och\r\nbränslesnålt som möjligt. En del av kursplanen avser\r\nmomentet  körning  i olika  trafikmiljöer,  där  det\r\nhandlar om att utveckla elevens förmåga att köra bil\r\npå ett säkert och miljövänligt  sätt.  Målet är nått\r\nnär  eleven  använder  en  körteknik som medför  låg\r\nbränsleförbrukning.   Kursplanen    är    nu   under\r\nberedning;  bl.a.  skall kraven koordineras med  vad\r\nsom skall krävas vid själva förarprovet.\r\nVad gäller frågan om subventionerad utbildning för\r\ndem  som redan har körkort  vill  utskottet  hänvisa\r\ntill de utförliga instruktioner om hur man tillägnar\r\nsig ett  sparsamt  körsätt  som  finns på Vägverkets\r\nhemsida. De riktar sig såväl till privatbilister som\r\ntill  företag.  I  sammanhanget  kan också  omnämnas\r\nprojektet Grön Trafikskola, som startades  år 1999 i\r\nsamarbete  mellan Sveriges Trafikskolors Riksförbund\r\n(STR) Halland,  Svenska naturskyddsföreningen, Gröna\r\nBilister och Vägverket.  Projektet  omfattar  numera\r\nhela  Sverige,  och  målet är att det senast år 2005\r\nskall   finnas  minst  300   trafikskolor   som   är\r\ndiplomerade som Grön Trafikskola.\r\nMed hänvisning till det anförda avstyrks motionen.\r\n6.4 Tomgångskörning\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet  anser  att  onödiga  utsläpp  från\r\ntomgångskörning    bör   begränsas   på   ett\r\neffektivt   och  ändamålsenligt   sätt.   Med\r\nhänvisning till  gällande  ansvarsförhållande\r\noch  pågående beredningsarbete  avstyrks  ett\r\nmotionsförslag  om  att införa ett nationellt\r\ntomgångsförbud          med         förstärkt\r\nregelefterlevnad.\r\n\r\nMotionsförslag\r\n\r\n\r\nLennart   Fremling   (fp)   framhåller    i   motion\r\n2002/03:T381  att  man  i  många kommuner har infört\r\nförbud mot att köra fordonsmotorer  på tomgång, i de\r\nflesta    fall    tidsbegränsat   till   en   minut.\r\nDiskussioner har dock  förekommit om det berättigade\r\ni sådana förbud. Enligt  motionären är det uppenbart\r\natt  miljöskälen  fortfarande   överväger   för  att\r\nbibehålla tomgångsförbudet. Om tekniska skäl  skulle\r\növerväga  för  en  ändring  är det dock lämpligt att\r\nsådana utredningar görs och beslut fattas på statlig\r\nnivå.  Tomgångsbesluten bör vidare  göras  generella\r\növer hela  landet,  så att föraren inte skall behöva\r\nhålla sig informerad  om  besluten  i  den  aktuella\r\nkommunen.    Mot   denna   bakgrund   föreslås   att\r\nlagstiftningen    ändras    så    att    frågan   om\r\ntomgångskörning   regleras   genom   ett  nationellt\r\nbeslut.\r\n\r\nMotionären  framhåller vidare att gällande  förbud\r\nibland efterlevs dåligt på grund av att det är svårt\r\natt beivra då en  bil  står på tomgång utan förare i\r\nbilen.   Reglerna   bör   därför   ändras   så   att\r\növerträdelser  blir lättare  att  beivra  genom  att\r\nägaransvar  införs   på   liknande   sätt   som  vid\r\nfelparkering. I sammanhanget bör också övervägas  om\r\nde  kommunala  trafikvakterna  kan  medverka till en\r\nbättre efterlevnad av tomgångsförbud.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nTomgångskörning ger onödiga utsläpp som  kan  orsaka\r\nstörning   och   hälsobesvär   för  många  personer.\r\nUtsläppen blir ofta extra stora  eftersom  motorn är\r\nkallare  än vanligt. Dessutom gäller att avgasrening\r\nmed  katalysatorer   fungerar   optimalt  först  när\r\nkatalysatorn blivit varm. Enligt  förordningen  (SFS\r\n1998:899)  om  miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd\r\nfår kommunerna,  om  det  behövs  för att hindra att\r\nolägenheter    för    människors    hälsa,   meddela\r\nföreskrifter   om  tomgångskörning  med  motordrivna\r\nfordon.   Enligt   vad    utskottet    erfarit   har\r\ntomgångsförbud   införts  i  de  flesta  av  landets\r\nkommuner  och  gäller   då   oftast   i  område  med\r\ndetaljplan    (i   regel   detsamma   som   tätort).\r\nTidsbegränsningen  har  i  många fall angetts till 1\r\nminut men varierar alltifrån  0  till  5  minuter. I\r\nvissa   kommuner  gäller  tomgångsförbudet  även   i\r\nglesbygd.\r\n\r\nUtskottet  konstaterar  att tomgångskörning främst\r\när ett lokalt problem. Enligt  utskottets mening kan\r\ndärför    skäl    anföras    för   att   det    även\r\nfortsättningsvis  bör ankomma på  varje  kommun  att\r\nutifrån sina egna förutsättningar  sätta gränser för\r\nhur   länge   motorfordon   får  köras  på  tomgång.\r\nUtskottet har samtidigt förståelse  för  motionärens\r\nsyn  på behovet av en harmonisering för att  lättare\r\nsprida  information  om  gällande  regler och därmed\r\nuppnå   en   ökad  acceptans  och  regelefterlevnad.\r\nUtskottet ser  därför positivt på den utveckling som\r\nskett under senare  år  mot  att  alltmer  likartade\r\nregler införs i landets kommuner.\r\nI  sammanhanget  kan  vidare  nämnas  att  Svenska\r\nKommunförbundet      i     en     skrivelse     till\r\nNäringsdepartementet   har    hemställt    om    att\r\nbestämmelser   om  generellt  tomgångskörningsförbud\r\nknyts  till  vägmärket  tättbebyggt  område.  Därmed\r\nskulle en inte  oväsentlig  minskning  kunna  ske av\r\nantalet  vägmärken  i  kommunerna  samtidigt  som en\r\nstärkt  nationell  samordning  skulle  kunna uppnås.\r\nKommuner  som  av  olika  skäl  inte  önskar ha  det\r\ngenerella   förbudet   mot   tomgångskörning    inom\r\ntättbebyggda   områden   kan   i   så   fall   genom\r\ntilläggstavla  till tätortsmärket reglera den lokala\r\navvikelsen från den generella innebörden. Enligt vad\r\nutskottet erfarit  bereds Kommunförbundets skrivelse\r\ni Regeringskansliet.\r\nNär det gäller utvidgad möjlighet till övervakning\r\noch behov av lagändring  har  utskottet  erfarit att\r\nSvenska  Kommunförbudet nyligen har aktualiserat  en\r\nlagändring  så  att  utöver polisen även kommunernas\r\nparkeringsvakter skall kunna bemyndigas att övervaka\r\nefterlevnaden  av  reglerna   för   tomgångskörning.\r\nKommunförbundet har även föreslagit en lagändring så\r\natt   denna   typ  av  överträdelse  påföljdsmässigt\r\njämställs med felparkeringsavgifter.  Med hänvisning\r\ntill pågående beredningsarbete även av  denna  fråga\r\när  utskottet inte nu berett att vidta någon åtgärd.\r\nMed hänvisning till det anförda avstyrks motionen.\r\n\r\n6.5 Buller från vägtrafiken\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet  förutsätter  att regeringen aktivt\r\nverkar - såväl nationellt som internationellt\r\n-     för     att     minska     vägtrafikens\r\nbullerstörningar  så att syftet med  motionen\r\nom minskat buller från  däck  och vägbana kan\r\ntillgodoses; motionen avstyrks.\r\n\r\nMotionsförslag\r\n\r\n\r\nI   motion  2002/03:Bo222  av  Erling   Bager   (fp)\r\nframhålls    att   en   bebyggd   miljö   inte   kan\r\nkarakteriseras  såsom  god,  om människor - annat än\r\nundantagsvis - är störda av t.ex.  trafikbuller. Det\r\nuppsatta målet på 55 dB är ett acceptabelt värde men\r\nger  ingen  god  miljö. Dessutom minskar  exempelvis\r\nvägtrafikens bulleremission - som främst härrör från\r\ndäck eller vägbana - så långsamt att tidperspektivet\r\nför att nå målet om  högst  55  dB  nu snarare synes\r\nvara  100  år  än  en  generation.  En  åtgärd   som\r\ntillämpas  i hög omfattning i bl.a. Nederländerna är\r\nvägbeläggningar   som   alstrar   lågt  däck-  eller\r\nvägbanebuller.  Motionären  anför  att  denna  metod\r\nmåste  ges  hög prioritet även i Sverige.  Härutöver\r\nbegärs att man från svensk sida inom EU aktivt skall\r\ndriva    frågan     om     att     sänka    tillåtna\r\nbulleremissionsgränser för bildäck.\r\n\r\n\r\nVissa bakgrundsuppgifter\r\n\r\n\r\nDirektivet  92/23/EEG  om däck och däckmontering  på\r\nmotorfordon och släpvagnar  till  dessa  motorfordon\r\nhar ändrats i syfte att begränsa vägbanebuller  från\r\ndäck.  Det  går ut på att nya bildäck skall uppfylla\r\nvissa  bullergränsvärden.   I   kombination  med  de\r\nåtgärder  som  redan  vidtagits  för   att  begränsa\r\nbullret från fordonens mekaniska delar kommer  dessa\r\nnya  krav, sägs det i direktivet, att bidra till  en\r\nminskning  av  vägtrafikbullret  utan att väggreppet\r\npåverkas   negativt.  Det  handlar  bl.a.   om   att\r\nfastlägga  den   riktiga   avvägningen   mellan  tre\r\nfaktorer, nämligen väggrepp på torr och våt  vägbana\r\n(säkerhet),   buller  (oönskad  ljudgenerering)  och\r\nrullmotstånd   (bränsleförbrukning).    Inom    FN:s\r\nEuropakommission  (ECE)  pågår  ett  arbete  i samma\r\nriktning.\r\n\r\nForskning  om  buller  från  vägtrafiken  -  såväl\r\navseende vägbeläggning som däck ( bedrivs bl.a. inom\r\nStatens  väg-  och transportforskningsinstitut (VTI)\r\noch vid Chalmers  tekniska  högskola i Göteborg, där\r\ndet vid institutionen för teknisk  akustik  finns en\r\nprofessur   i   däck-  och  vägbanebuller.  I  detta\r\nsammanhang kan också  nämnas  det  omfattande arbete\r\nsom   bl.a.   Vägverket   driver  för  att  begränsa\r\nbullerstörning    med    bl.a.   bullervallar    och\r\nbullerskärmar samt särskilda skyddsåtgärder.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet      anser      det     angeläget      att\r\nvägtransportsystemet anpassas  till  krav  på en god\r\noch  hälsosam  livsmiljö  för alla. Därför instämmer\r\nutskottet med motionären om  vikten  av  att  buller\r\nfrån   vägtrafiken   reduceras   i  största  möjliga\r\nutsträckning.  Sådant  buller  medför  många  gånger\r\nallvarliga störningar, bl.a. genom att påverka hälsa\r\noch välbefinnande. Vägverket har värderat störningen\r\nav vägtrafikbullret till över 3 miljarder kronor per\r\når. Det råder bland experter numera en samsyn om att\r\ndäck- och vägbanebuller är den dominerande  delen  i\r\nvägtrafikens  bulleremission  och därmed den del där\r\nbehovet av åtgärder är störst.\r\n\r\nMed  hänvisning  till  vad  som i  det  föregående\r\nredovisats  beträffande  såväl  det  internationella\r\narbetet,   inklusive   det  på  EU-nivå,   som   det\r\nnationella arbetet är utskottet  inte  nu berett att\r\nvidta     någon     åtgärd    med    anledning    av\r\nmotionsförslaget.    Utskottet    förutsätter    att\r\nregeringen  aktivt verkar  -  såväl  nationellt  som\r\ninternationellt   -   för  att  minska  vägtrafikens\r\nbullerstörningar  så att  syftet  med  motionen  kan\r\ntillgodoses.  Därmed  avstyrker  utskottet  aktuella\r\nmotionsförslag.\r\n\r\n6.6 Vägsalt\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet  vill   framhålla   vikten  av  att\r\nsaltanvändningen  minimeras  så att  målen  i\r\nEU:s  ramdirektiv  för  vatten  kan   uppnås.\r\nUtskottet  utgår  från  att  regeringen  noga\r\nföljer  utvecklingen på detta område. Berörda\r\nmotionsförslag avstyrks därmed.\r\n\r\nMotionsförslag\r\n\r\n\r\nI  motion  2002/03:T218  av  Kenneth  Johansson  och\r\nJörgen  Johansson (c) begärs ett tillkännagivande om\r\nmer resurser  till  forskning  och utvecklingsarbete\r\nför    att    få    fram    bra   och   miljövänliga\r\nersättningspreparat  till  vägsalt.  Saltspridningen\r\nmedför   korrosion   samt  skada   på   växter   och\r\nvattentäkter. Användningen  av  vägsalt måste därför\r\nfasas ut, anser de.\r\n\r\nI motion 2002/03:T229 av Birgitta Sellén och Viviann\r\nGerdin (c) förespråkas att vägsalt ersätts med annat\r\nhalkbekämpningsmedel. Ett alternativ  till  salt  är\r\nkalciummagnesiumacetat    (CMA)    som   har   samma\r\neffektivitet  när det gäller halkbekämpning  men  är\r\nbättre från miljösynpunkt.  Eftersom  det emellertid\r\när   dyrare   används   det   inte,   påpekas   det.\r\nMotionärerna   ställer   samtidigt  frågan  om  alla\r\nkostnader med rostiga bilar,  förstörda vägrenar och\r\nvattendrag   har  räknats  in  vid  den   ekonomiska\r\nbedömningen.\r\n\r\nDet  är  visserligen   angeläget   att  man  minskar\r\nolycksrisken  på vintervägarna, sägs  det  i  motion\r\n2002/03:T373  av   Birgitta   Carlsson   och   Eskil\r\nErlandsson (c). Motionärerna undrar dock om det inte\r\nsaltas för mycket och påminner om att kalkstenskross\r\nhar  visat  sig  ha många fördelar, även jämfört med\r\nsand och bergflis.  I  tätorten får man t.ex. renare\r\ntrottoarer  och  trappuppgångar.   De  av  riksdagen\r\navsatta medlen för kalkningsverksamhet  bör  till en\r\ndel   användas   för   användning  av  kalksten  som\r\nhalkbekämpningsmedel, anser de.\r\n\r\nÄven  i motion 2002/03:MJ417  av  Birgitta  Carlsson\r\nm.fl. (c)  sägs att staten bör stimulera användandet\r\nav  kalkstenskross   i   stället   för  vägsalt  som\r\nhalkbekämpning.  Kalken  motverkar försurning  längs\r\nvåra   vägar  där  belastningen   är   som   störst.\r\nMotionärerna  hänvisar  till  mätningar  år  2002  i\r\nVätterns  vatten,  då  högre  förekomst av rester av\r\nvägsalt har konstaterats. På båda  sidor  om Vättern\r\nfinns  starkt  trafikerade  vägar  där det vintertid\r\nanvänds mycket vägsalt.\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet konstaterar att vinterväglag  många gånger\r\nkräver  åtgärder  för  att  motverka halka. Vanligen\r\nutförs  detta med salt (natriumklorid),  som  verkar\r\ngenom att  sänka  fryspunkten  på vägbanan. I mindre\r\ndoser   anses   salt  förhållandevis   harmlöst   ur\r\nmiljösynpunkt, men  när det rör sig om stora mängder\r\nkan det lokalt medföra negativa effekter. Det kan ge\r\nskador på vegetationen  genom  stänk eller via mark-\r\neller grundvatten. Förutom risken  för  påverkan  på\r\nvattentäkter    i    vägarnas   närhet   kan   också\r\ndricksvattenbrunnar  bli   otjänliga.  Salt  skyndar\r\ndessutom på korrosionen hos t.ex. bilar och påverkar\r\nhållbarheten i betongkonstruktioner.  Ytterligare en\r\nnackdel med salt är att användningen orsakar modd på\r\nvägbanan.\r\n\r\nEtt    verksamhetsmål   för   Vägverket   är   att\r\nvattentäkter och vattenskyddsområden som påverkas av\r\nvägsalt skall  minska.  I budgetpropositionen för år\r\n2003  anges som ett resultat  att  saltförbrukningen\r\nhade minskat år 2001. Vidare sägs att vissa åtgärder\r\nhar vidtagits för att skydda vattentäkter. Problemet\r\nmed vägsaltets  förorening  av  brunnar  och  större\r\nvattentäkter   är   dock   inte  löst.  Dessutom  är\r\nnuvarande uppföljning alltför  grov  för  att påvisa\r\nnågon   trendriktning.  Vägverket  konstaterar   att\r\nkalciummagnesiumacetat    (CMA)    är    det    enda\r\nersättningsmedel      som      har     lika     goda\r\nhalkbekämpningsegenskaper  och något  bättre  miljö-\r\noch korrosionsegenskaper än vägsalt. En stor nackdel\r\när  emellertid att CMA är omkring  15-20  gånger  så\r\ndyrt som vägsalt. Enligt Vägverkets bedömning skulle\r\nenbart  materialkostnaderna  under  ett normalår öka\r\nfrån  ungefär  60  miljoner  kronor till  1  miljard\r\nkronor. Det mesta av den synliga  effekten i form av\r\nmodd  finnas  kvar,  eftersom  CMA - liksom  salt  -\r\nframkallar tö.\r\nUtskottet    erinrar   om   att   ett   omfattande\r\nforsknings- och  utvecklingsarbete  pågår för att ta\r\nfram  miljövänliga alternativ till vägsalt  och  som\r\nsamtidigt  kan  framställas  till  samma eller lägre\r\nkostnader.\r\nEG:s  ramdirektiv för vatten (2000/60/EG)  innebär\r\natt det senast  år  2009 skall finnas åtgärdsprogram\r\nför   vatten   som   bl.a.    anger   hur   en   god\r\ngrundvattenstatus skall uppnås.  I  detta sammanhang\r\nkan  även  användningen  av vägsalt i vissa  områden\r\nbehöva ses över.\r\nUtskottet konstaterar att  ett  verksamhetsmål för\r\nVägverket  är  att  användningen  av  vägsalt  skall\r\nminska.  Utskottet  anser att detta mål är  av  stor\r\nbetydelse   och  vill  framhålla   vikten   av   att\r\nsaltanvändningen  minimeras  så  att  målen  i  EU:s\r\nramdirektiv  för  vatten kan uppnås. Utskottet utgår\r\nfrån  att regeringen  noga  följer  utvecklingen  på\r\ndetta område  och  i  samband  med  genomförandet av\r\nramdirektivet  för vatten särskilt överväger  frågan\r\nom vägsaltets användning.  Med  hänvisning  till vad\r\nutskottet   nu   uttalat   avstyrks  här  behandlade\r\nmotioner,   som   sålunda   blir   tillgodosedda   i\r\nhuvudsaklig del.\r\n\r\n7 Kollektivtrafik\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet anser att det är angeläget  med  en\r\növersyn  och  ytterligare  åtgärder  för  att\r\nkollektivtrafiken  skall  kunna  utvecklas på\r\nett  ändamålsenligt sätt. Utskottet  hänvisar\r\ntill pågående och förestående översynsarbete,\r\nframför  allt  inom Kollektivtrafikkommittén.\r\nMed bedömningen  att  flertalet  motioner kan\r\nkomma att bli tillgodosedda genom  resultatet\r\nav     detta    arbete    avstyrks    berörda\r\nmotionsförslag.\r\nJämför reservation 8 (v, c, mp).\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\n\r\nAnsvaret  för den kollektiva persontrafiken är delat\r\nmellan  å  ena   sidan  staten  och  å  andra  sidan\r\nkommunerna och landstingen.\r\n\r\nStatens   ansvar   för   kollektivtrafiken   avser\r\növergripande    lagstiftning,     finansiering    av\r\ninfrastruktur    och    frågor   som   gäller    den\r\ninterregionala kollektiva persontrafiken. Till detta\r\nkan läggas det ansvar som olika statliga myndigheter\r\nhar  ålagts  för  delar av kollektivtrafiken.  Detta\r\ngäller     t.ex.    Banverket,     Vägverket     och\r\nLuftfartsverket   inom   sina   respektive  områden.\r\nRikstrafiken, en myndighet som inrättades  år  1999,\r\nskall  bl.a. verka för utveckling och samordning  av\r\nden interregionala kollektiva persontrafiken. Vidare\r\nskall    Rikstrafiken    följa    kollektivtrafikens\r\nutveckling  och  särskilt  kartlägga  brister  i den\r\ninterregionala       kollektiva      persontrafiken.\r\nRikstrafiken   skall   också   svara   för   statens\r\nupphandling    av    transportpolitiskt    motiverad\r\ninterregional  kollektiv   persontrafik   som   inte\r\nupprätthålls  i  trafikhuvudmännens regi och där det\r\nsaknas  förutsättningar   för   kommersiell   drift.\r\nHärutöver  skall  Rikstrafiken  genom överläggningar\r\nmed   övriga   berörda   parter  främja   frivilliga\r\nsamverkanslösningar,  verka   för  att  information,\r\ntidtabeller   och   biljettsystem   för    kollektiv\r\npersontrafik     samordnas,     verka     för    att\r\nhandikappanpassningen    av   kollektiva   färdmedel\r\nsamordnas mellan samtliga  trafikslag samt verka för\r\natt      jämställdhetsaspekter     beaktas      inom\r\nkollektivtrafikområdet.\r\nFör den  lokala  och  regionala kollektivtrafiken\r\nligger  ansvaret på länets  kommuner  och  landsting\r\ngemensamt, vilka via sina trafikhuvudmän finansierar\r\noch  planerar   trafiken.   I   Stockholms   län  är\r\nlandstinget  länstrafikansvarigt och i Gotlands  län\r\när kommunen ansvarig.  Landstinget  och kommunerna i\r\növriga  län kan dock komma överens om  att  antingen\r\nlandstinget  eller  kommunerna  i  länet  skall vara\r\nlänstrafikansvariga.  Även  regionförbund förekommer\r\nsom länstrafikansvariga.\r\n\r\nMotionsförslag\r\n\r\n\r\nEnligt  vad  som föreslås i motion  2002/03:T462  av\r\nJohnny Gylling  m.fl.  (kd)  bör  hela  systemet för\r\nregional  upphandling  av  kollektivtrafik omprövas.\r\nKollektivtrafiken  bidrar  verksamt   till   att  de\r\ntransportpolitiska    målen    kan    nås.   Sålunda\r\nförutsätter   t.ex.   nollvisionen  för  vägtrafiken\r\nliksom   målen  om  minskad   miljöbelastning   från\r\ntransportsektorn  att resandet med kollektivtrafiken\r\nökar. En oroande utveckling  har  inträffat under de\r\nsenaste åren; det kollektiva resandet  har minskat i\r\nförhållande   till   det   totala   resandet.  Ökade\r\nskattesubventioner är dock ingen långsiktig lösning,\r\nmenar motionärerna och uppmanar i stället  till  nya\r\ngrepp.   De   anser   att  Kollektivtrafikkommitténs\r\nuppdrag bör utvidgas till  att  omfatta  även frågor\r\nsom utveckling av kollektivtrafiken, samordning över\r\nlänsgränser, rimliga konkurrensregler och användning\r\nav moderna IT-system.\r\n\r\nStöd   till   persontransporter   berörs   i  motion\r\n2002/03:N267   av   Yvonne   Ångström   m.fl.  (fp).\r\nMotionärerna   hänvisar   till   att   det   i   den\r\nregionalpolitiska  utredningen  fanns ett förslag om\r\natt   möjligheten   till   persontransportstöd   för\r\nflygresor  skulle utredas. Någon  lösning  har  inte\r\npresenterats,  anför  de  och framhåller att det bör\r\nutredas  om  de  företag som är  beroende  av  många\r\npersontransporter  med flyg för sina anställda skall\r\nkunna få ett stöd i  likhet  med  det stöd som utgår\r\nför transport av gods.\r\n\r\nRikstrafikens arbete med samordning  av trafikslagen\r\nmåste    påskyndas   understryker   man   i   motion\r\n2002/03:T466 av Sven Bergström m.fl. (c). Helhetssyn\r\noch tvärsektoriell  planering  är  ett måste för att\r\nolika  verk  skall  se till att helheten  optimeras.\r\nSammanhållna  transportsystem  är  viktiga  för  att\r\nunderlätta arbetsresor,  rekreationsresor  och  inte\r\nminst  godstransporter.  Om möjligheten att lätt och\r\nsmidigt    resa   med   kollektiva    transportmedel\r\nförsvåras, är  risken  stor  att  biltrafiken  ökar,\r\nvilket   ytterligare   belastar  såväl  vägarna  som\r\nmiljön.\r\n\r\nKollektivtrafiken bör aktivt  användas  som  verktyg\r\nför att förverkliga de transportpolitiska målen  och\r\nett  grönt  transportsystem,  betonas  det  i motion\r\n2002/03:Sk381  av  Kenneth  Johansson  och  Birgitta\r\nSellén  (båda  c). I praktiken betyder detta att  de\r\nsamhällsekonomiska  effekterna  skall  vägas  in när\r\nriksdagen  och regeringen fattar infrastrukturbeslut\r\noch  andra  transportpolitiska  beslut.  Till  denna\r\nstrategiska användning  av kollektivtrafiken bör det\r\ndärför     knytas     åtgärdsprogram     för     hur\r\nkollektivtrafiken skall användas för att uppnå dessa\r\nmål.\r\n\r\nGenom att kollektivtrafiktaxan  inom Mälardalen inte\r\när samordnad uppkommer vissa problem,  är innebörden\r\ni  motion  2002/03:T512  av  Jörgen  Johansson   och\r\nKerstin Lundgren (båda c). De omtalar att Mälardalen\r\nofta  beskrivs  som den region som kommer att få den\r\nkraftigaste tillväxten  i hela landet. Emellertid är\r\ntaxestrukturen  över länsgränserna  inte  samordnad,\r\npåpekas  det.  Dessa   högre   reskostnader  för  de\r\nMälardalsboende  som  pendlar  över  länsgränser  är\r\nhämmande för utvecklingen, anser motionärerna och de\r\nhänvisar till att en sådan samordning är genomförd i\r\nsåväl Skåne som Västra Götaland.  Som  förslag  till\r\nlösning lyfter motionärerna fram att statens aktörer\r\n-  i form av Banverket och SJ - skyndsamt och aktivt\r\nskall  medverka  till  en  samordnad  taxa  för  den\r\nkollektiva   trafiken   med  i  Mälardalen  ingående\r\nhuvudmän.\r\n\r\nÄven  i motion 2002/03:T303  av  Lennart  Gustavsson\r\nm.fl. (v)  efterlyses  en  utredning  om  stöd  till\r\npersontransporter.   Motionärerna  anser  att  olika\r\nformer  för  ett sådant  stöd  är  viktigt  för  att\r\nnäringslivet  i  gles-  och  landsbygd  skall  kunna\r\nutvecklas.\r\n\r\nI motion 2002/03:T285  av  Camilla Sköld Jansson (v)\r\nhävdas   att  arbetet  med  att  hitta   långsiktiga\r\nlösningar  för  stöd  till  trafik  i  glesbygd  bör\r\nintensifieras.  I Jämtland befinner sig Länstrafiken\r\ni en problematisk  situation,  anför  motionären. En\r\nalltmer  ansträngd  ekonomi  har gjort att  trafiken\r\nstegvis har reducerats med 30 %.  Detta  har gått ut\r\növer  de  glesare delarna av länet men även  kvälls-\r\noch  nattrafik   samt   turisttrafik  har  drabbats.\r\nMotsvarande  utveckling kan  befaras  även  i  andra\r\nNorrlandslän, sägs det.\r\n\r\nI motion 2002/03:N302 av Ingegerd Saarinen och Lotta\r\nN Hedström (mp) understryks behovet av en samordning\r\nav  såväl  godstransporter   som  persontransporter.\r\nFlera   exempel   finns  på  lyckade   projekt   för\r\ntransportlösningar  i gles- och landsbygd, däribland\r\nKuxatrafiken   i   Ockelbo.   Det   är   en   lokal,\r\ntidtabellslagd busstrafik med goda förbindelser till\r\nannan  kollektivtrafik   -   lokalt,  regionalt  och\r\ninterregionalt.  Den  är  gratis   för  resenärerna.\r\nFordonen  transporterar även gods. Kuxatrafiken  har\r\ningått i VIRGIL,  som  är  ett forskningsprojekt som\r\nfinansieras inom EU:s 4:e ramprogram. VIRGIL betyder\r\n\"att  tydliggöra  och  förbättra   tillgången   till\r\nkommunikationer   på   landsbygden\".  De  ekonomiska\r\nreformerna   som   krävs   bör    genomföras   under\r\nmandatperioden, anser motionärerna.\r\n\r\nEn    nationell    utredning   kring   nolltaxa    i\r\nlokaltrafiken efterlyses  i  motion  2002/03:T376 av\r\nGustav  Fridolin  (mp).  Något  har  blivit   fel  i\r\nsystemet,  anser  motionären och påtalar att det  på\r\nmånga håll i Sverige  är  billigare  att ta bilen än\r\natt  åka  kollektivt.  De  finns de som tvingas  att\r\ntjuvåka  eller tigga skjuts av  vänner  för  att  ha\r\nmöjlighet  att ta sig någonstans för att söka arbete\r\neller  socialbidrag.   Klimathotet  är  den  största\r\nutmaningen; det som är bra  för  miljön  skall  vara\r\nbilligt och det som är dåligt skall vara dyrt.\r\n\r\nI  motion  2002/03:T501  av  Rune Berglund m.fl. (s)\r\nefterlyser man särskilda villkor för kollektivtrafik\r\ni glest befolkade områden. Minskade  statsbidrag och\r\nökade kostnader för kollektivtrafiken  har inneburit\r\nbeslut  som kommer att medföra kraftiga försämringar\r\nav kollektivtrafiken  inte bara i Jämtlands län utan\r\ni skogslänen som helhet  under  de närmaste åren. En\r\nutredning bör därför tillsättas som  särskilt  ägnar\r\nsig åt kollektivtrafiken i glest befolkade delar  av\r\nlandet.  Den  bör  kartlägga  alla behov och med ett\r\nnytänkande titta på möjligheterna  till  samordning,\r\nrationell    trafikplanering    och    hur    lokala\r\nentreprenörer kan stimuleras.\r\n\r\nAvregleringen   av   kollektivtrafiken  bör  utredas\r\nframhåller man i motion  2002/03:T507  av Lars Lilja\r\noch  Lena  Sandlin-Hedman  (s). Visserligen  kan  en\r\navreglerad kollektivtrafik i  ett kortare perspektiv\r\nmedföra  stora  fördelar,  medger   de   men   pekar\r\nsamtidigt    på    att   det   vid   de   påföljande\r\nupphandlingarna visat  sig  att priserna har stigit.\r\nMånga länstrafikbolag har tvingats  dra in turer för\r\natt klara ekonomin. Försämringar har ibland uppstått\r\näven   för   passagerarna,   bl.a.  genom  bristande\r\nprissamordning. Likaså drabbas  personalen, som allt\r\noftare  visar sitt missnöje, t.ex.  över  försämrade\r\narbetstider.   En   analys   är   angelägen  av  den\r\nlångsiktiga prisutvecklingen, service  och  kvalitet\r\nför  passagerarna,  branschen långsiktiga lönsamhet,\r\narbetsmiljön och säkerhetsarbetet.\r\n\r\nSkillnaderna  i  taxesystemen  i  Mälardalsregionens\r\nolika  län  kritiseras   i  motion  2002/03:N399  av\r\nReynoldh  Furustrand m.fl.  (s).  För  den  enskilde\r\nresenären ger  detta  konstiga  signaler  genom  att\r\nsamma   avstånd   till   Stockholm  ger  helt  olika\r\nkostnader  beroende  på  var   man  bor,  sägs  det.\r\nExempelvis åker man från Nykvarn  för  500  kr, från\r\nGnesta för 700 kr och från Vagnhärad för ca 2 300 kr\r\nper  månad. Motionärerna anser att regionen har  ett\r\nstort  ansvar  för  att  taxor  sätts  som  gör  att\r\ninfrastrukturen  används  på  ett samhällsekonomiskt\r\nriktigt sätt, och att den stora  potential som detta\r\nger för regional utveckling används.  Det begärs att\r\nStockholmsberedningen   ges   tilläggsdirektiv    om\r\nutformning   och   finansiering   av   taxesystem  i\r\nMälardalen;    bl.a.   bör   frågan   övervägas   om\r\ntaxesystemet    kan     lösas     som     del     av\r\nskatteutjämningssystem m.m.\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nDe  frågor som har aktualiserats i motionerna gäller\r\nfrämst  kollektivtrafik  i  glesbygd, avregleringens\r\neffekter   på   kollektivtrafiken,   samordning   av\r\npersontransporter och taxefrågor av olika slag.\r\n\r\nUtskottet har förståelse  för  de  synpunkter  som\r\nredovisas   i   motionerna   om   kollektivtrafik  i\r\nglesbygd;  utvecklingen  inom  kollektivtrafiken  är\r\ninte  tillfredsställande. Särskilt  bekymmersamt  är\r\ndet  i  vissa   delar   av   Norrlandslänen.  Enligt\r\nutskottets  uppfattning  är  det   angelägenhet  med\r\ntillfredsställande   transportmöjligheter   i   hela\r\nlandet.    Kollektivtrafik     är    en    del    av\r\nsamhällsservicen, och människor  skall  inte tvingas\r\nflytta på grund av brister i transportsystemet.  Det\r\när  också viktigt med ett rimligt mått av valfrihet.\r\nSom utskottet  har  redovisat i det föregående vilar\r\ndet övergripande ansvaret  på  staten när det gäller\r\nresor  mellan  olika  regioner.  Enligt   utskottets\r\nmening  bör den interregionala kollektivtrafiken  så\r\nlångt som möjligt drivas på kommersiella villkor.\r\nMot den  nu  angivna  bakgrunden  är  det,  enligt\r\nutskottets    uppfattning,    angeläget    med    en\r\nändamålsenlig   samordning  mellan  trafikföretagen,\r\nlokalt,      regionalt      och      interregionalt.\r\nInformationssystemen   mellan   trafikföretagen  bör\r\nkopplas ihop så att konsumenterna  lättare kan hitta\r\nde  förbindelser  som  bäst  motsvarar deras  behov.\r\nRikstrafiken har här en central  uppgift  genom  att\r\nmyndigheten   skall  verka  för  samordning  av  den\r\ninterregionala   kollektiva   persontrafiken.  Genom\r\növerläggningar med berörda parter  kan  Rikstrafiken\r\nbl.a.  främja  frivilliga  samverkanslösningar  samt\r\nverka   för   att   information,   tidtabeller   och\r\nbiljettsystem för kollektiv persontrafik  samordnas.\r\nRikstrafiken         har        utvecklat        det\r\ntrafikslagsövergripande  projektet  Hela resan, vars\r\nsyfte    är    att    öka    tillgängligheten   till\r\nkollektivtrafiken.  Den verksamhet  som  bedrivs  av\r\nSamtrafiken  i Sverige  AB  syftar  till  att  lämna\r\ninformation  -  främst  genom  Internet  -  till  de\r\nresenärer  som   behöver  göra  byten  mellan  olika\r\ntrafikföretag för att nå resmålet.\r\nUtöver en sådan samordning förutsätts ett statligt\r\nstöd.  Sådant  stöd   utgår   i  form  av  offentlig\r\nupphandling av trafik som bedöms inte kunna bedrivas\r\npå kommersiella grunder. Rikstrafiken  har också här\r\nen  central  roll.  Den  upphandlade  trafiken   har\r\nutvidgats  från  att  i  princip  bara  ha  omfattat\r\ntågtrafik till att numera omfatta alla trafikslag.\r\nUtskottet förutsätter vidare att kollektivtrafiken\r\nkan  komma  att  ägnas  stor  uppmärksamhet inom den\r\npågående infrastrukturplaneringen.\r\n\r\nEnligt vad utskottet har erfarit  kommer  den  i det\r\nföregående   omnämnda  Kollektivtrafikkommittén  att\r\nstudera   frågor    som   berör   kollektivtrafikens\r\norganisation  och  gränsdragningen  mellan  vad  som\r\nskall betraktas som  regionalt  och  vad  som  skall\r\nbetraktas  som  interregionalt.  Den kommer även att\r\nbelysa    de    problem    som    särskilt    gäller\r\nkollektivtrafik i glesbygd. Kommittén skall redovisa\r\nresultatet  av  sitt arbete senast den 30 juni 2003.\r\nUtskottet  utgår  från  att  regeringen  kommer  att\r\nframlägga förslag till  riksdagen  med  anledning av\r\nkommitténs   betänkande.   Även   andra  utredningar\r\narbetar  med  frågor som rör kollektiv  persontrafik\r\noch    därmed    sammanhängande     frågor,    såsom\r\nJärnvägsutredningen och Stockholmsberedningen.\r\n\r\nSammanfattningsvis vill utskottet ansluta sig till\r\nden uppfattning som framkommer i motionerna  om  att\r\ndet   finns   en   rad   frågor   när   det   gäller\r\nkollektivtrafiken  i landet. Det är därför angeläget\r\nmed  en  översyn och ytterligare  åtgärder  för  att\r\nkollektivtrafiken   skall  kunna  utvecklas  på  ett\r\nändamålsenligt  sätt.   Som  har  redovisats  i  det\r\nföregående   pågår  omfattande   och   grundläggande\r\nutredningsarbeten   inom   Kollektivtrafikkommittén,\r\nJärnvägsutredningen    och    Stockholmsberedningen.\r\nResultatet  av  dessa arbeten bör  inte  föregripas,\r\nmenar utskottet som  utgår  från  att  regeringen  -\r\nefter sedvanlig beredning - snarast kommer att lägga\r\nfram  förslag  till riksdagen. Utskottet bedömer att\r\nflertalet av de  nu  berörda  motionerna  därmed kan\r\nkomma  att  bli  tillgodosedda.  Mot  denna bakgrund\r\navstyrks här behandlade motionsförslag.\r\n\r\n8 Kombinerade transporter\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet    anser    det    angeläget    att\r\nförutsättningarna  för kombitrafik förbättras\r\noch    att    miljövänliga    godstransporter\r\nutvecklas; ny teknik  för  att  utveckla  ett\r\nhållbart  och  effektivt  transportsystem bör\r\nsärskilt prioriteras. Transportforskningen är\r\ndärmed  av  strategisk  betydelse.   Mot  den\r\nbakgrunden  ser  utskottet  positivt  på  det\r\nuppdrag  som  regeringen nu har gett till den\r\nnya     Godstransportdelegationen.     Enligt\r\nutskottets  bedömning  torde  de  frågor  som\r\naktualiseras  i  motionerna komma att bli väl\r\nbelysta inom ramen  för den nya delegationens\r\nverksamhet. Motionsförslagen avstyrks därför.\r\n\r\nMotionsförslag\r\n\r\n\r\nArbetet   med   att   underlätta   kombitrafik   bör\r\nintensifieras, krävs det  i  motion  2002/03:T466 av\r\nSven Bergström m.fl. (c). Motionärerna slår fast att\r\nkombitrafik är bra från miljösynpunkt  men  också ur\r\nett   ekonomiskt   perspektiv   kan   det  vara  ett\r\nintressant  transportalternativ,  särskilt  när  det\r\ngäller     större     godsvolymer     och     längre\r\ntransportsträckor.   Motionärerna  beklagar  att  de\r\nflesta transporterna utförs med lastbil, detta trots\r\nkombitrafikens  stora  potential.  Denna  utveckling\r\nmåste   hindras,   anser   de   och   föreslår   att\r\nkombitrafikens    konkurrenskraft    stärks    genom\r\nförkortade tider och  sänkta  kostnader för lyft och\r\nrangering.\r\n\r\nAv miljöskäl måste godstransporter  i möjligaste mån\r\növerflyttas från väg till järnväg, sägs det i motion\r\n2002/03:T412  av  Per  Erik  Granström  m.fl.   (s).\r\nMotionärerna  riktar  viss  kritik  mot att det ännu\r\ninte har redovisats något resultat av Banverkets och\r\nVägverkets sektorsarbete när det gäller kombitrafik.\r\nDe anser att marknadens aktörer, såsom åkerinäringen\r\noch  tågoperatörerna,  bör  engageras  kraftfullt  i\r\nsektorsarbetet.  Vidare  måste  resultaten   av  den\r\ntillämpade forskningen nyttjas för att driva fram ny\r\nteknik;    alternativt    måste   trafikverken   ges\r\nmöjligheter  att  ge  ekonomiskt   direktstöd   till\r\nprojekt  och företag för att åstadkomma nya tekniska\r\nlösningar  utöver  den befintliga containertekniken.\r\nRegelverket för de statliga  pengar  som  finns  hos\r\nbl.a.   Vinnova   måste   göras  mera  offensivt  är\r\nytterligare en slutsats i motionen.\r\n\r\n\r\nPågående utredningsarbete\r\n\r\n\r\nSom framgått tidigare har regeringen  tillsatt en ny\r\ngodstransportdelegation        (dir.       2003:98).\r\nArbetsuppgifterna  för  den  nya delegationen  skall\r\nenligt direktiven koncentreras  till  frågan  om hur\r\nförutsättningar   för   ett   långsiktigt   hållbart\r\ntransportsystem    för   gods   skall   skapas   med\r\ntillämpning  av  de  principer   som   präglade  den\r\ntidigare  Godstransportdelegationens slutbetänkande,\r\ndvs. att\r\n\r\n- godstransporterna bör vara marknadsstyrda,\r\n-\r\n-  den som har  varor  att  förflytta  skall  stå  i\r\ncentrum,\r\n-\r\n- statens  roll skall vara att skapa förutsättningar\r\noch\r\n-\r\n- de transportpolitiska målen skall vara styrande.\r\n-\r\nVidare  sägs   i  direktiven  att  om  dessutom  den\r\ntidigare   delegationens    trafik-slagsövergripande\r\nsynsätt  skall  kunna  tillvaratas  blir  frågan  om\r\nsamverkan   mellan   trafikslagen,   intermodalitet,\r\ncentral. Delegationen skall därför identifiera vilka\r\nhinder som bör undanröjas  för att uppnå möjligheter\r\natt   tillämpa   långsiktigt   hållbara   rationella\r\nkombinationer   av   olika  trafikslag   för   olika\r\ntransportuppgifter.     Den     samverkan     mellan\r\ntrafikslagen som eftersträvas  bör  komma till stånd\r\ngenom  en  väl  avvägd  prissättning  av  de   olika\r\ntrafikslagen   så   att  brukarna  belastas  med  de\r\nkostnader   de   orsakar    (för    infrastrukturen,\r\nmiljöförstöring,     olyckor,     trängsel    m.m.).\r\nDelegationen   skall  under  sitt  arbete   fortsatt\r\növerväga  former   för   att   nå   ett   fungerande\r\nprissignalsystem   som   bidrar   till  att  externa\r\nkostnader internaliseras. Det kan emellertid  ta tid\r\natt  åstadkomma  en heltäckande rättvis prissättning\r\nför alla trafikslag.  Även andra åtgärder bör därför\r\növervägas med beaktande  av  EG:s  statsstödsregler.\r\nDelegationen    skall   kartlägga   olika   tekniska\r\nbegränsningar    när    det    gäller    lastbärare,\r\nterminalteknik  osv.   för   att  kunna  specificera\r\nbehovet av ytterligare forskning.  Delegationen  bör\r\nhär   även   beröra   de  organisatoriska  frågornas\r\nbetydelse, t.ex. ansvarsfördelning mellan aktörerna,\r\nmarknadsföring, kvalitetssäkring och ägandefrågor.\r\n\r\nDen nya delegationens  huvuduppgift  är lägga fram\r\nett   heltäckande   förslag  till  hur  staten   kan\r\nstimulera   en   mer   samhällsekonomiskt   effektiv\r\nanvändning av de olika trafikslagen.  Särskild  vikt\r\nskall fästas vid de relationer där en kombination av\r\nolika  trafikslag  framstår  som ekonomiskt och även\r\nmiljö-  och  säkerhetsmässigt  önskvärd.   I   detta\r\nsammanhang     skall     särskilt     behovet     av\r\nomlastningsmöjligheter  vid  strategiska knutpunkter\r\nkartläggas liksom fördelningen  av  ansvaret för att\r\nsådana anläggningar, i första hand terminaler, finns\r\nvaraktigt    tillgängliga    och    kan   utvecklas.\r\nDelegationen skall lämna förslag till hur staten kan\r\ndelta i en sådan utveckling.\r\nUppdraget skall vara avslutat senast  den  30 juni\r\n2004.    En    delredovisning   av   resultatet   av\r\nkartläggningen av tekniska begränsningar och förslag\r\ntill  forskningsinsatser  samt  en  kartläggning  av\r\nutbildningsbehovet,  dess inriktning och omfattning,\r\nskall  lämnas till regeringen  senast  den  1  april\r\n2003.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet  ansluter  sig  till  vad  som  framförs i\r\nmotionerna om kombitrafikens betydelse för  att  det\r\növergripande     transportpolitiska     målet    med\r\ntillhörande delmål skall kunna nås. Banverket är det\r\norgan  som har tilldelats uppgiften att i  samverkan\r\nmed övriga  trafikverk  ha det övergripande ansvaret\r\nför  utvecklingen  inom  detta   område.  En  viktig\r\nuppgift  har  vidare  Verket  för  innovationssystem\r\n(Vinnova),  vars  verksamhet  inom  transportområdet\r\nsyftar  till att utveckla transportsystemet  så  att\r\ndet främjar  en hållbar tillväxt och bidrar till att\r\nde transportpolitiska målen uppnås.\r\n\r\nEnligt utskottets uppfattning är det angeläget att\r\nförutsättningarna för kombitrafik förbättras och att\r\nmiljövänliga godstransporter  utvecklas.  Ny  teknik\r\nför   att   utveckla   ett  hållbart  och  effektivt\r\ntransportsystem  bör,  som   framhålls  i  motionen,\r\nsärskilt  prioriteras.  Utskottet   har   också  vid\r\nupprepade   tillfällen   tidigare   framhållit   att\r\ntransportforskningen är av strategisk betydelse. Mot\r\nden bakgrunden ser utskottet positivt på det uppdrag\r\nsom  regeringen  nu har gett till den nya kommittén,\r\nsom antagit namnet  Godstransportdelegationen  2002.\r\nDe  frågor som aktualiseras i motionerna torde komma\r\natt  bli   väl   belysta  inom  ramen  för  den  nya\r\ndelegationens  verksamhet.  Det  kan  tilläggas  att\r\nutskottet   erfarit    att   regeringen   avser   ge\r\nGodstransportdelegationen  2002 ett tilläggsuppdrag.\r\nDetta skall gå ut på att analysera prissättningen på\r\nutnyttjande av infrastrukturen  i  syfte  att  uppnå\r\nkonkurrensneutralitet  mellan  transportslagen. Till\r\nde delar av arbetet som rör avgiftsfrågor  skall  en\r\nparlamentarisk referensgrupp knytas.\r\nUtskottet  är  med  hänvisning till vad som nu har\r\nanförts  inte berett att  föreslå  någon  riksdagens\r\nåtgärd   med   anledning   av   de   nu   behandlade\r\nmotionsförslagen; de avstyrks alltså.\r\n\r\n9 Cykeltrafik\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet   förutsätter   att   önskemålet  i\r\nmotionen om cykel på tåg får prövas dels inom\r\nramen för transportföretagens egen  bedömning\r\nav  hur  deras  service  kan vidareutvecklas,\r\ndels  av  Rikstrafiken  i  samband  med  dess\r\nupphandling  av  långväga  persontrafik.  Med\r\nhänvisning härtill avstyrks motionen.\r\n\r\nMotionsförslag\r\n\r\n\r\nAtt  underlätta  för  cyklande  är   ett   mål  som  har  såväl\r\nmiljömässiga,    hälsomässiga    som   turistmässiga\r\nbevekelsegrunder, framhålls i motion 2002/03:T328 av\r\nKerstin-Maria  Stalin  m.fl. (mp). Dessa  skäl  till\r\ncyklande har ett nationellt  perspektiv.  Genom  att\r\ndet  finns  en  rad  regler  som motverkar cyklande,\r\nt.ex. att man inte får ta med  cykel på tåg, tvingas\r\nmånga  att  åka  bil  mer  än  de skulle  önska.  Om\r\ncyklandet underlättas i olika sammanhang  kommer det\r\nockså att öka.\r\n\r\nMotionärerna  begär att upphandlingar om tågtrafik\r\nskall inbegripa möjlighet att ta med sig cykel eller\r\nskicka cykeln med  tåget.  Det finns flera skäl till\r\natt vilja skicka cykeln med  tåget.  Ett skäl är att\r\nfå  med  sig cykeln mellan studieort och  hemort.  I\r\nandra länder  i Europa är det vanligt att man kan ta\r\nmed sig sin cykel  på  tåg; ofta kan man helt enkelt\r\nlyfta  på  cykeln och ställa  den  i  ett  speciellt\r\nutrymme i en  del av en vagn och då till ingen eller\r\nlåg avgift. Sverige,  däremot,  är  unikt motvilligt\r\ntill cykel på tåg. Cykelsemestrande i  olika etapper\r\när t.ex. en omöjlighet i vårt land. Det \"hela resan-\r\nperspektivet\"   som   utskottet   betonat   i  andra\r\nsammanhang måste även innefatta cyklisternas behov.\r\nI  anslutning  härtill  begärs  ett  uttalande  av\r\nriksdagen  om  att  SJ  bör  ges direktiv om att vid\r\nåtminstone  en  avgång  per  dag  och   sträcka   ge\r\nmöjlighet  att ta med cykel genom att tillhandahålla\r\nvagn  från  företagets   äldre,   tillgängliga,   nu\r\noanvända  tågpark.  Enligt  uppgift  vore det mycket\r\nenkelt  att  koppla på en sådan vagn till  ett  icke\r\nsnabbgående tåg  per dag. Cykelinnehavaren får själv\r\nlyfta på och spänna  fast  sin  cykel,  allt på egen\r\nrisk. Systemet föreslås omfatta även den upphandling\r\nsom staten gör av tågtrafik.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet    ansluter    sig    till   motionärernas\r\nuppfattning   om  cyklandets  många  fördelar.   För\r\ntrafiken   medför   cyklandet   positiva   effekter,\r\nexempelvis när  det  gäller miljö och framkomlighet.\r\nFör den enskilde uppkommer positiva effekter när det\r\ngäller  hälsa  och  privatekonomi.   Det  är  därför\r\nangeläget    att    villkoren    för   cykeltrafiken\r\nfortlöpande förbättras.\r\n\r\nVägverket    har    (    inom    ramen   för   ett\r\nregeringsuppdrag    (    utarbetat    en   nationell\r\ncykelstrategi. Syftet är att uppnå en ökad och säker\r\ncykeltrafik.  Strategin  behövs  för  att föra  över\r\nresor från bil till cykel men också för  att behålla\r\nde  grupper  som cyklar i dag. Möjligheten att  föra\r\növer trafik från  bil  till cykel är störst på korta\r\nresor. Ungefär hälften av  alla  bilresor är kortare\r\nän 5 km och skulle således ( åtminstone  till en del\r\n( kunna ersättas med cykelresor. För att öka andelen\r\ncykeltrafik krävs enligt strategin (VV publ. 2000:8)\r\natt aspekter som tillgänglighet, trygghet, miljö och\r\nhälsa  vägs  in  i  den  fortsatta  planeringen   av\r\ntransportsystemet.  Arbetet  med  strategin drivs nu\r\nvidare  och  har lett till att en handlingsplan  med\r\nkonkreta åtgärder  är  under utarbetande tillsammans\r\nmed     Svenska     Kommunförbundet,      två     av\r\ncykelorganisationerna  och  cykelbranschen. Det  bör\r\nockså noteras att olika projekt  för  ökat  cyklande\r\npågår i många kommuner.\r\nUtskottet ser med tillfredsställelse på det arbete\r\nsom  nu  pågår för att ta fram en handlingsplan  för\r\natt uppnå  en ökad och säker cykeltrafik. Cykeln har\r\nen   given  plats   i   ett   långsiktigt   hållbart\r\ntransportsystem, varför det är viktigt att förbättra\r\nvillkoren   för   cykeltrafiken.   Som  framhålls  i\r\nmotionen kan en åtgärd vara att öka  möjligheten att\r\nta  med sig cykel på kollektiva färdmedel  som  tåg.\r\nDet är  emellertid  inte  lämpligt - mot bakgrund av\r\ngällande  transportpolitiska  utgångspunkter  -  att\r\nstaten  ger   direktiv   till   ett  marknadsmässigt\r\nverkande transportföretag som SJ  AB  om  hur  tågen\r\nskall  sammansättas  och  vilka  tågförbindelser som\r\nskall  medge  cykeltransport. I stället  förutsätter\r\nutskottet att motionärernas önskemål får prövas dels\r\ninom ramen för transportföretagens egen bedömning av\r\nhur  deras  service  kan  vidareutvecklas,  dels  av\r\nRikstrafiken  i  samband  med  dess  upphandling  av\r\nlångväga  persontrafik som inte kan upprätthållas på\r\naffärsmässiga     grunder    men    som    har    en\r\nsamhällsekonomiskt  stor  betydelse.  Med hänvisning\r\ntill  det  anförda anser utskottet att någon  åtgärd\r\nfrån   riksdagens    sida    inte    är    behövlig.\r\nMotionsförslagen avstyrks följaktligen.</pre><pre>\r\nReservationer\r\n\r\n\r\n\r\nUtskottets    förslag    till   riksdagsbeslut   och\r\nställningstaganden     har    föranlett     följande\r\nreservationer. I rubriken anges inom parentes vilken\r\npunkt i utskottets förslag  till  riksdagsbeslut som\r\nbehandlas i avsnittet.\r\n\r\n\r\n1. Utgångspunkter och mål (punkt 1)\r\n\r\nav Elizabeth Nyström (m), Erling  Bager (fp), Per\r\nWesterberg (m) och Jan-Evert Rådhström (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under  punkt 1 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen  tillkännager  för regeringen  som  sin\r\nmening vad som framförs i  reservation  1. Därmed\r\nbifaller  riksdagen motion 2002/03:T298 yrkandena\r\n1, 11 och 12  och avslår motionerna 2002/03:T302,\r\n2002/03:T462 yrkande 18, 2002/03:T466 yrkande 35,\r\n2002/03:T481 yrkande  14 och 2002/03:T496 yrkande\r\n3.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi anser att ett väl fungerande  transportsystem  är\r\nnödvändigt   för   att   människors  vardagsliv  och\r\narbetsliv skall fungera. Det  kan  gälla affärsresor\r\neller  resor  till släktingar, vänner  och  bekanta.\r\nInte ens det mest välutbyggda IT-nät kan ersätta den\r\nresa som syftar  till  ett personligt möte med någon\r\nannan.  Utbyggd  infrastruktur  och  väl  fungerande\r\ntransporter  är  likaså  en  förutsättning  för  att\r\nföretag skall kunna  växa  och för en god utveckling\r\nav vårt land.\r\n\r\n\r\nDen fria konkurrensen är grunden för\r\ntrafikpolitiken. Fri konkurrens inom alla\r\ntransportslag är en förutsättning för att\r\nman skall kunna uppnå en hållbar utveckling\r\noch ökad tillväxt. Trafiksektorn har\r\nkännetecknats av regleringar och monopol.\r\nDetta har drabbat den enskilde genom höga\r\npriser och sämre service. Fortfarande finns\r\nen hel del att göra på området. En\r\navreglering av persontrafiken på\r\njärnvägstransporter bör genomföras fullt ut\r\nför att öka järnvägens attraktivitet och\r\nkonkurrenskraft. Järnvägstrafiken kan då\r\nutvecklas på marknadsmässiga villkor och bli\r\nmer kundanpassad och effektiv. Även inom\r\nluftfarten kvarstår tendenser till\r\nkartellbildningar. När det gäller\r\nvägtrafiken vill vi framhålla rätten att\r\nfritt kunna resa. En övervägande majoritet\r\nav persontransporterna i landet företas i\r\nprivatbilar. Bilen är en nödvändighet för\r\nmånga i Sverige, både i stadsmiljö och på\r\nlandsbygden. Detta är viktigt att ha i\r\nåtanke när frågor om bilen och pålagor på\r\nbilismen diskuteras. För en belysning av\r\nbilens betydelse ur bl.a. ett socialt\r\nperspektiv bör en offentlig utredning om\r\ndetta tillsättas. Genom ett uttalande av\r\nriksdagen av nu angiven innebörd blir\r\nförslagen i motion 2002/03:T298\r\ntillgodosedda.\r\n\r\n\r\n2. Utgångspunkter och mål (punkt 1)\r\n\r\nav Karin Svensson Smith (v)  och  Sven  Bergström\r\n(c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt  1 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  som framförs i reservation 2. Därmed\r\nbifaller riksdagen motion 2002/03:T466 yrkande 35\r\noch avslår motionerna  2002/03:T298  yrkandena 1,\r\n11 och 12, 2002/03:T302, 2002/03:T462 yrkande 18,\r\n2002/03:T481 yrkande 14 och 2002/03:T496  yrkande\r\n3.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVäl  fungerande  och hållbara kommunikationer är  en\r\nförutsättning   för   livskraft   i   hela   landet.\r\nInfrastrukturfrågor   är   av   stor  betydelse  för\r\nregioners  möjligheter  till  utveckling.   Det   är\r\nsamtidigt  viktigt  att beslut i dessa frågor fattas\r\npå  lokal och regional  nivå  av  de  människor  som\r\nberörs.  Kollektivtrafiken  i  glesbygden  ges  allt\r\nsämre  förutsättningar. På detta område måste staten\r\nta ett större  ansvar  för  att trygga livskraften i\r\nhela landet.\r\n\r\nDet  är  nödvändigt  med  en  helhetssyn   och  en\r\ntvärsektoriell planering i transportsystemet för att\r\nman  skall kunna hitta de bästa transportlösningarna\r\noch för  att  resurserna skall kunna användas på ett\r\nkostnadseffektivt   sätt.   Dagens   uppdelning   av\r\ntrafikverken  på  de olika transportslagen medför en\r\nrisk  för  att  helhetssynen  motverkas.  I  stället\r\nbehövs  ett  samlat   ansvar   och   ett   verk  för\r\ninfrastruktur.  Det är lämpligt att frågan om  detta\r\nblir  föremål för  en  utredning.  Olika  trafikslag\r\nmåste utnyttjas  och  komplettera  varandra på korta\r\noch   långa   distanser.  Vägtransporter,   järnväg,\r\nsjöfart och flyg  skall  alla  ses  som  integrerade\r\ndelar   i   ett   och   samma  transportsystem.  Ett\r\nändamålsenligt  nyttjande   av  olika  trafikslag  i\r\nförening  med högt ställda miljökrav  innebär  också\r\natt hela trafiksektorns  miljöbelastning kan minska.\r\nFler godstransporter måste flyttas från vägarna till\r\njärnvägen. Fordon och bränslen  måste  utvecklas  på\r\nett  sätt som minskar miljöbelastningen. Det är, som\r\nCenterpartiet  betonar,  hög  tid att ställa om till\r\nett grönt transportsystem. Riksdagen  bör uttala sig\r\ntill  förmån  för vad som nu har anförts.  Härigenom\r\nblir syftet med  motion  2002/03:T466 tillgodosett i\r\nberörda delar.\r\n\r\n3. Alternativ finansiering (punkt 2)\r\n\r\nav  Elizabeth  Nyström (m),  Erling  Bager  (fp),\r\nJohnny Gylling (kd),  Per  Westerberg  (m),  Sven\r\nBergström (c) och Jan-Evert Rådhström (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi  anser att utskottets förslag under punkt 2 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  som framförs i reservation 3. Därmed\r\nbifaller   riksdagen    motionerna   2002/03:T298\r\nyrkandena  24 och 25, 2002/03:T305,  2002/03:T321\r\nyrkande  24,  2002/03:T462  yrkandena  3  och  5,\r\n2002/03:T466    yrkandena    43   och   44   samt\r\n2002/03:T481 yrkande 15.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nBehovet av kraftfulla investeringar  i  infrastrukturen\r\när  på  många håll i landet inte bara stort  utan  även\r\nakut.       En       begränsande       faktor       för\r\ninvesteringssatsningarna  har varit - och är alltjämt -\r\nfinansieringen.  Denna görs  enligt  det  traditionella\r\nsättet    med    anslag    över    statsbudgeten    och\r\ndirektavskrivning.   Så   kallad  PPP-finansiering  har\r\ntillämpats med framgång i internationella sammanhang. I\r\nt.ex.  Finland,  Norge  och  Storbritannien  har  vägar\r\nkommit att bli byggda flera år tidigare än vad som hade\r\nvarit  möjligt  med  konventionell   finansiering   och\r\ndessutom  med  avsevärda  kostnadsbesparingar och andra\r\nvinster av samhällsekonomisk  natur.  Tiden är nu mogen\r\nför   att   man   också  i  Sverige  prövar  alternativ\r\nfinansiering    enligt     PPP-modellen     för    både\r\nväginvesteringar och andra infrastrukturinvesteringar.\r\n\r\nFlera utredningar, däribland Näringsdepartementets\r\negen,  har  efter  en noggrann genomgång kommit fram\r\ntill att PPP-modellen bl.a. har följande fördelar:\r\n\r\n- Ökad effektivitet  och  därmed  samhällsekonomiska\r\nvinster.\r\n-\r\n-  En  mer  rättvis fördelning av kostnaderna  under\r\nanläggningens utnyttjandetid.\r\n-\r\n- Ökade möjligheter  att igångsätta projekt utan att\r\nstatsbudgeten belastas.\r\n-\r\n- Jämnare utbyggnadstakt  och  lägre  kostnader  för\r\nbyggnation och underhåll.\r\n-\r\nTrots att regeringen tidigare i olika sammanhang har\r\nsagt  sig  vara villig att genomföra PPP-projekt har\r\ninget hänt. Regeringens passivitet innebär att många\r\nangelägna väg-  och  järnvägsbyggen  har skjutits på\r\nframtiden.  I  flera motioner återfinns  förslag  om\r\nkonkreta projekt  som är lämpliga för att pröva PPP-\r\nfinansiering.   Inte   minst   kan   flaskhalsar   i\r\nbefintliga transportsystem  byggas  bort.  Riksdagen\r\nbör   uppmana  regeringen  att  snarast  lägga  fram\r\nförslag  till  program för PPP-finansierade väg- och\r\njärnvägsprojekt  i  enlighet med vad som förordats i\r\nmotionerna. Genom en  sådan  åtgärd  från riksdagens\r\nsida  blir  motionerna  tillgodosedda i nu  aktuella\r\ndelar.\r\n\r\n\r\n4. Trängselavgifter (punkt 3)\r\n\r\nav Elizabeth Nyström (m),  Erling Bager (fp), Per\r\nWesterberg (m) och Jan-Evert Rådhström (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag  under punkt 3 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen  tillkännager  för regeringen  som  sin\r\nmening vad som framförs i  reservation  4. Därmed\r\nbifaller   riksdagen   motionerna   2002/03:T271,\r\n2002/03:T426  och  2002/03:N305  yrkande  7  samt\r\navslår   motionerna   2002/03:T427,  2002/03:T462\r\nyrkande 12, 2002/03:T466 yrkande 42, 2002/03:N397\r\nyrkande 14 och 2002/03:MJ376 yrkande 4.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nSom framhålls i m-motionerna  och i motion T271 (fp)\r\nbör  det planerade försöket med  trängselavgifter  i\r\nStockholmsregionen  inte  genomföras.  Skälet är att\r\ndet  som tidigare benämndes vägtullar - men  som  nu\r\nkallas  för  trängselavgifter  -  kommer  att bli en\r\nextraskatt  för bilister som färdas på redan  byggda\r\nvägar. Den absolut  största  delen  av  trafiken  på\r\nStockholms  stora trafikleder är trafikrörelser inom\r\nlänet. Stockholms  län  är  en  gemensam arbets- och\r\nbostadsmarknad,   och   frågan  om  trängselavgifter\r\npåverkar direkt den lokala trafiken för alla som bor\r\ni    Stockholmsregionen.    Ett     införande     av\r\nträngselavgifter  medför också att problematiken med\r\nexternetableringar och parkering aktualiseras.\r\n\r\nDenna pålaga kommer att drabba de stockholmare som\r\nav olika skäl behöver  köra in i eller genom staden.\r\nDe som har minst pengar  kanske därmed tvingas avstå\r\nfrån att göra sina resor.  När rörligheten begränsas\r\nminskar också aktiviteterna.  Man  kanske ställer in\r\nde  möten som inte är så angelägna. Nästa  steg  kan\r\nbli att  man inte byter till det arbete man kunde ha\r\nfått på den  andra  sidan  om  staden.  Om  planerna\r\nfullföljs    innebär    detta    att    man    genom\r\nstraffbeskattning  tvingar  bort  ekonomiskt utsatta\r\nfamiljers bilanvändning för att skapa mer utrymme på\r\nbefintligt  vägnät  enbart  för  dem  som  har  råd.\r\nHuvudstadsregionens  tillväxt hämmas. Riksdagen  bör\r\ngöra ett uttalande till  regeringen  av  nu  angiven\r\ninnebörd.   Därmed   blir   förslagen  i  motionerna\r\n2002/03:T271 (fp), 2002/03:T426 (m) och 2002/03:N305\r\n(m) tillgodosedda.\r\n\r\n5. Personer med funktionshinder (punkt 6)\r\n\r\nav Elizabeth Nyström (m),  Per Westerberg (m) och\r\nJan-Evert Rådhström (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag  under punkt 6 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen  tillkännager  för regeringen  som  sin\r\nmening vad som framförs i  reservation  5. Därmed\r\nbifaller  riksdagen motionerna  2002/03:T254  och\r\n2002/03:T351.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDet finns vissa  slags  funktionshinder som kan leda\r\ntill problem inom trafiken  på  olika  sätt, men som\r\ninte   har   uppmärksammats   eller   åtgärdats    i\r\ntillräcklig omfattning.\r\n\r\nEtt   sådant   funktionshinder   gäller   felaktig\r\nfärguppfattning.  Det handlar här om dels en ärftlig\r\nfärgsinnedefekt, dels  - till följd av sjukdom eller\r\nläkemedelsmissbruk  -  en  förvärvad  sådan  defekt.\r\nOftast  är  det  färgerna rött  och  grönt  som  ger\r\nproblem. Dessa färger  är  också  de som används som\r\nsignaler inom alla transportslagen.  Inte sällan har\r\nsådana signaler en avgörande innebörd.  Detta gäller\r\nt.ex.  till  sjöss, där grönt sken betyder  styrbord\r\noch rött sken betyder babord. Enligt vår uppfattning\r\nbör  den  pågående  utvecklingen  inom  området  för\r\ndatabaserade  navigerings-  och signalhjälpmedel tas\r\ntill  vara även när det gäller  att  underlätta  för\r\npersoner  med  färgsinnedefekter.  Som  framhålls  i\r\nmotion  2002/03:T254  (m)  bör Sverige vara drivande\r\nnär     det     gäller     att    utveckla     sådan\r\nnavigeringsutrusning.\r\nEtt annat funktionshinder  gäller tillgängligheten\r\nför rullstolsburna på SJ:s tåg.  Som har framgått av\r\nmotion 2002/03:T351 (m) tillåts bara en rullstol per\r\ntåg följa med. Detta innebär med andra  ord  att två\r\neller  flera  rullstolsburna  personer  inte kan åka\r\ntillsammans.  Enligt  vår  uppfattning kan man  inte\r\nanse  att  tågresande  är  tillgängligt  med  sådana\r\nbegränsningar.   Problemet,   som    har    påtalats\r\nmotionsvägen redan tidigare, måste nu lösas. Här har\r\nstaten som ägare av SJ ett särskilt ansvar.\r\n\r\n6. Åtgärder för att främja biodrivmedel\r\n(punkt 7)\r\n\r\nav Johnny Gylling (kd), Karin Svensson Smith  (v)\r\noch Sven Bergström (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi  anser att utskottets förslag under punkt 7 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  som framförs i reservation 6. Därmed\r\nbifaller riksdagen  motionerna  2002/03:T261  och\r\n2002/03:T466 yrkandena 27 och 28.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nTransportsektorn   i  dag  är  alltför  beroende  av\r\nfossila  drivmedel. Detta  beroende  skapar  en  rad\r\nstora problem.  Fossila  bränslen är inte förnybara,\r\nförbränningen av dem bidrar till växthuseffekten och\r\nde skapar beroende av andra  länders oljeproduktion.\r\nFör att en hållbar utveckling  inom transportsektorn\r\nskall  kunna  nås  måste  man  främja  den  tekniska\r\nutvecklingen av förnybara drivmedel.  Miljön  kräver\r\nen   tydlig   och  långsiktig  politik.  Ett  första\r\nnödvändigt steg  är  därför att statsmakterna sätter\r\nupp långsiktiga mål åtföljda av konkreta långsiktiga\r\nprogram. Tillverkare av drivmedel inom dessa områden\r\nmåste ges möjligheter  att våga satsa stora resurser\r\npå  utveckling.  För  att  biobränslen   skall   bli\r\nlångsiktigt  konkurrenskraftiga  måste  skattesatsen\r\nför  sådana bränslen bli gynnsammare än skattesatsen\r\nför fossila bränslen.\r\n\r\nViktiga  biodrivmedel som är möjliga att producera\r\noch använda  i  full  skala i Sverige redan i dag är\r\nbioalkoholer, biogas och  rapsmetylester (RME). Även\r\nsatsningar  på el- och bränslecellsteknik  kan  vara\r\naktuella.   Det    är   samtidigt   nödvändigt   att\r\nalternativa   drivmedel    blir    tillgängliga   på\r\nmarknaden.  De  bolag  som  säljer sådana  drivmedel\r\nmåste   därför   på   olika   sätt  stimuleras   att\r\ntillhandahålla  biodrivmedel  på   samtliga   större\r\nförsäljningsställen,  om möjligt redan till år 2005.\r\nRegeringen bör nu vidta  kraftfulla åtgärder för att\r\nunderlätta användningen av  biodrivmedel  m.m. Genom\r\nett uttalande av riksdagen av denna innebörd blir de\r\nnu aktuella motionsförslagen tillgodosedda.\r\n\r\n7. Åtgärder för introduktion av miljöfordon\r\n(punkt 8)\r\n\r\nav Sven Bergström (c) och Claes Roxbergh (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt  8 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  som framförs i reservation 7. Därmed\r\nbifaller riksdagen motion 2002/03:T465 yrkande 2.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi delar den uppfattning  som  kommer till uttryck i\r\nmotion   2002/03:T465   (mp)  att  en   översyn   av\r\nintroduktionsproblemen för  nya typer av miljöfordon\r\noch annorlunda lösningar är nödvändig. Som framhålls\r\ni   motionen   finns   det   skillnader    i   olika\r\nadministrativa bestämmelser med avseende på  vad som\r\nskall  anses  vara  miljöfordon. Det kan gälla olika\r\nkommuners      upphandlingskrav       men      också\r\nskatterelaterade  frågor  såsom  fordonsskatt.   Ett\r\nstort  problem  med denna administrativa låsning vid\r\nen  viss  teknisk  lösning  gäller  möjligheten  att\r\nintroducera nya typer  av  miljöfordon  och liknande\r\nnya  tekniker.  För att detta skall motverkas  krävs\r\nett införande av  smidiga mekanismer genom samarbete\r\nmed  berörda  parter.   Riksdagen   bör   genom  ett\r\nuttalande till regeringen ställa sig bakom  det  som\r\nnu   har   anförts.   Genom  en  sådan  åtgärd  blir\r\nmotionsyrkandet tillgodosett.\r\n\r\n\r\n8. Kollektivtrafik (punkt 13)\r\n\r\nav Karin Svensson Smith  (v),  Sven Bergström (c)\r\noch Claes Roxbergh (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen  tillkännager  för regeringen  som  sin\r\nmening vad som framförs i  reservation  8. Därmed\r\nbifaller   riksdagen   motionerna   2002/03:T285,\r\n2002/03:T303 yrkande 2, 2002/03:T466  yrkande 26,\r\n2002/03:T512  och  2002/03:Sk381 yrkande  3  samt\r\navslår  motionerna   2002/03:T376,   2002/03:T462\r\nyrkande     15,    2002/03:T501,    2002/03:T507,\r\n2002/03:N267  yrkande  8, 2002/03:N302 yrkande 14\r\noch 2002/03:N399 yrkande 3.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi ansluter oss till den uppfattning  som framförs i\r\nv- och c-motionerna om att kollektivtrafiken  aktivt\r\nbör  användas  som  verktyg  för  att förverkliga de\r\ntransportpolitiska     målen     och    ett    grönt\r\ntransportsystem. Om möjligheten att lätt och smidigt\r\nresa  med  kollektiva  transportmedel  försvåras  är\r\nrisken stor att biltrafiken ökar, vilket ytterligare\r\nbelastar  såväl  vägarna  som   miljön.  Till  denna\r\nstrategiska användning av kollektivtrafiken  bör det\r\ndärför     knytas     åtgärdsprogram     för     hur\r\nkollektivtrafiken skall användas för att uppnå dessa\r\nmål.\r\n\r\nEn  alltmer  ansträngd  ekonomi har gjort\r\natt    kollektivtrafiken   stegvis    har\r\nreducerats    kraftigt    i    många   av\r\nNorrlandslänen.   Det  har  medfört   att\r\nkvälls- och nattrafik har dragits ned men\r\näven  t.ex.  turisttrafik  har  drabbats.\r\nArbetet   med   att   hitta   långsiktiga\r\nlösningar för stöd till trafik i glesbygd\r\nbör  därför intensifieras,  och  det  bör\r\nkompletteras  med  åtgärder på kort sikt.\r\nGenom ett uttalande  av  riksdagen  av nu\r\nredovisat   innehåll   blir   v-  och  c-\r\nmotionerna tillgodosedda.\r\n\r\n\r\nSärskilt yttrande\r\n\r\n\r\n\r\nUtskottets  beredning  av  ärendet   har   föranlett\r\nföljande  särskilda yttrande. I rubriken anges  inom\r\nparentes vilken  punkt  i  utskottets  förslag  till\r\nriksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.\r\n\r\n\r\nBuller från vägtrafiken (punkt 10)\r\n\r\nav Erling Bager (fp).\r\n\r\nSom  har  påpekats i motion 2002/03:Bo222 (fp) råder\r\nen dubbel obalans  när  det  gäller  bullerstörning:\r\ndels  är  vi långt från målet om högst 55  dB,  dels\r\npräglas detta  mål  -  som  är  en kompromiss mellan\r\nolika   intressen   -   av  en  alldeles   för   låg\r\nambitionsnivå. Det långsiktiga  målet för en hållbar\r\nutveckling  måste  vara  att buller  inte  skall  ge\r\nnegativa effekter i form av  störning  av människors\r\nsömn, samtal eller i övrigt.\r\n\r\nEn mycket hög andel av befolkningen i  Sverige  är\r\nemellertid exponerad för trafikbuller av olika slag.\r\nVisserligen   vidtas   en  hel  del  åtgärder  genom\r\nuppsättande  av  skärmar  och  byggande  av  vallar.\r\nSådant bullerskydd kan emellertid  ge  även negativa\r\neffekter;  den  upplevda  störningen kan t.o.m.  öka\r\ngenom att bullrets frekvensinnehåll  ändras, bullret\r\nriskerar  att  öka  på större avstånd, utsikten  kan\r\nstöras  och  negativa effekter  för  den  personliga\r\nsäkerheten kan uppkomma.\r\nDen viktigaste  åtgärden  måste i stället vara att\r\npå alla sätt söka minska bullret  där  det  uppstår,\r\ndvs.   främst   hos   däck   och  vägbana.  I  t.ex.\r\nNederländerna används vägbeläggningar  som  ger  låg\r\ndäck-  eller  vägbanebulleralstring.  Även i Sverige\r\nbör vi kunna använda oss av denna metod;  den  måste\r\nges  hög  prioritet  även  här.  Likaså  bör vi från\r\nsvensk  sida  aktivt  driva  frågan  inom EU mot  en\r\nsänkning  av  tillåtna  bulleremissionsgränser   för\r\nbildäck.\r\nUtskottet   har   nu   sagt   sig  förutsätta  att\r\nregeringen  aktivt  verkar-  såväl  nationellt   som\r\ninternationellt   -   för  att  minska  vägtrafikens\r\nbullerstörningar  så att  syftet  med  motionen  kan\r\ntillgodoses. Jag kommer  för  min del att noga följa\r\ndetta arbete, bl.a. med avseende på arbetet inom EU.\r\nFör det fall att några påtagliga  resultat  inte kan\r\nnoteras,  avser  jag  att  motionsvägen återkomma  i\r\ndessa frågor.\r\n\r\nBilaga 1\r\n\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\n\r\n\r\n\r\nMotioner  från allmänna motionstiden\r\n2002\r\n\r\n2002/03:T215 av Birgitta Carlsson och Annika\r\nQarlsson (c):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad i motionen  anförs  om att låta sommartiden vara\r\nkvar hela året.\r\n\r\n2002/03:T218 av Kenneth Johansson och Jörgen\r\nJohansson (c):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad i motionen anförs om mer resurser till forskning\r\noch  utvecklingsarbete  för  att  få  fram  bra  och\r\nmiljövänliga ersättningspreparat till vägsalt.\r\n\r\n2002/03:T229 av Birgitta Sellén och Viviann Gerdin\r\n(c):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad i motionen anförs om  att  ersätta  vägsalt  med\r\nannat halkbekämpningsmedel.\r\n\r\n2002/03:T254 av Elizabeth Nyström och Ulla Löfgren\r\n(m):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  i  motionen  anförs  om  behovet  av utvecklade\r\nnavigationsinstrument.\r\n\r\n2002/03:T261 av Tuve Skånberg (kd):\r\n\r\n1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen   anförs  om  behovet  av\r\nomfattande försöksverksamhet med biodrivmedel.\r\n\r\n2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  att Skåne är\r\nlämpligt  som  region  för  försöksverksamhet  med\r\nbiodrivmedel.\r\n\r\n2002/03:T271 av Gunnar Andrén (fp):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  i  motionen  anförs  om att avvisa  regeringens\r\nförslag att låta kommuner bestämma  om  införande av\r\nträngselavgifter i trafiken.\r\n\r\n2002/03:T285 av Camilla Sköld Jansson (v):\r\n\r\n1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs om intensifiering av\r\narbetet  med att hitta långsiktiga  lösningar  för\r\nstöd till trafik i glesbygd.\r\n\r\n2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om att regeringen\r\növerväger insatser som på kort  sikt  säkerställer\r\nen rimlig nivå på trafik i glesbygd.\r\n\r\n2002/03:T298 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening     vad     i    motionen     anförs     om\r\nkonkurrenssituationen inom trafikpolitiken.\r\n\r\n11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening vad i motionen anförs om persontransporter.\r\n\r\n12.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om  behovet  av  en\r\nbilsocial utredning.\r\n\r\n24.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs  om finansieringen av\r\ninfrastrukturinsatser.\r\n\r\n25.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  PPP (public-\r\nprivate    partnership)    som    en    alternativ\r\nfinansieringsform.\r\n\r\n2002/03:T302 av Gunilla Wahlén m.fl. (v):\r\n\r\nRiksdagen  begär att regeringen gör en utredning  av\r\nkostnaden  för   person-   och  godstransporter  för\r\nprivatpersoner,  företag,  kommuner   och  landsting\r\nenligt vad i motionen anförs.\r\n\r\n2002/03:T303 av Lennart Gustavsson m.fl. (v):\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening    vad   i   motionen    anförs    om    en\r\npersontransportstödsutredning.\r\n\r\n2002/03:T305 av Kent Olsson (m):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad i motionen anförs om ett ökat användande av PPP-\r\nfinansiering vid infrastruktursatsningar.\r\n\r\n2002/03:T320 av Mikaela Valtersson (mp):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som i motionen anförs om utbildning i ekokörning\r\nsom en åtgärd  för  att  minska  koldioxidutsläpp av\r\nfossila drivmedel i landet.\r\n\r\n2002/03:T321 av Elizabeth Nyström m.fl. (m):\r\n\r\n24.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening   vad  i  motionen  anförs  om  alternativa\r\nfinansieringsformer på infrastrukturområdet.\r\n\r\n2002/03:T328 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):\r\n\r\n1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad i motionen anförs om att upphandlingar\r\nom tågverksamhet  skall inbegripa möjlighet att ta\r\nmed sig cykel eller skicka cykeln med tåget.\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om att ge SJ direktiv\r\nom  att  vid  åtminstone  en  avgång  per  dag och\r\nsträcka  ge  möjlighet att ta med cykel genom  att\r\ntillhandahålla  vagn  ur SJ:s äldre, tillgängliga,\r\nnu oanvända tågpark.\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om att underlättat\r\ncyklande är ett mål  som  har  såväl miljömässiga,\r\nhälsomässiga som turistmässiga bevekelsegrunder.\r\n\r\n2002/03:T351 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad    i    motionen    anförs    om    behovet   av\r\nregeringsinitiativ för att öka tillgängligheten  för\r\nrullstolsburna på SJ:s tåg.\r\n\r\n2002/03:T373 av Birgitta Carlsson och Eskil\r\nErlandsson (c):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  i motionen anförs om att använda kalkstenskross\r\nsom halkbekämpning i stället för vägsalt.\r\n\r\n2002/03:T376 av Gustav Fridolin (mp):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad i  motionen  anförs  om  en  nationell utredning\r\nkring nolltaxa i lokaltrafiken.\r\n\r\n2002/03:T381 av Lennart Fremling (fp):\r\n\r\n1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs om införandet av ett\r\nnationellt förbud mot tomgångskörning.\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad i motionen anförs om ökade möjligheter\r\natt beivra överträdelser av tomgångsförbudet.\r\n\r\n2002/03:T412 av Per Erik Granström m.fl. (s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad i motionen  anförs  om Banverkets och Vägverkets\r\nsektorsarbete.\r\n\r\n2002/03:T426 av Anna Lilliehöök (m):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   i   motionen   anförs  om   att   försök   med\r\nträngselavgifter    inte     bör     genomföras    i\r\nStockholmsregionen.\r\n\r\n2002/03:T427 av Peter Pedersen och Marie Engström\r\n(v):\r\n\r\nRiksdagen  begär att regeringen utreder  möjligheten\r\natt införa försök  med nolltaxa i kollektivtrafiken,\r\nt.ex. i samband med trängselavgifter för bilismen, i\r\nenlighet med vad som anförs i motionen.\r\n\r\n2002/03:T462 av Johnny Gylling m.fl. (kd):\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om tillsättande av en\r\ndelegation   för   infrastrukturinvesteringar  med\r\nalternativa finansieringsformer.\r\n\r\n5.  Riksdagen  begär  att   regeringen  lägger  fram\r\nförslag    till   program   för   PPP-finansierade\r\njärnvägsprojekt.\r\n\r\n12. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om formerna  för\r\ninförande av trängselavgifter.\r\n\r\n15.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om en omprövning av\r\nhela  systemet   för   regional   upphandling   av\r\nkollektivtrafik.\r\n\r\n18.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening    vad   i   motionen   anförs    om    att\r\nGodstransportdelegationen  bör permanentas som ett\r\nforum för transportfrågor.\r\n\r\n2002/03:T465 av Ingegerd Saarinen och Claes Roxbergh\r\n(mp):\r\n\r\n2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  att  se över\r\nintroduktionsproblemen    för    nya    typer   av\r\nmiljöfordon och annorlunda lösningar.\r\n\r\n2002/03:T466 av Sven Bergström m.fl. (c):\r\n\r\n25.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om att intensifiera\r\narbetet med att underlätta kombitrafik.\r\n\r\n26.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad i motionen anförs om att Rikstrafikens\r\narbete  med   samordning   av  trafikslagen  måste\r\npåskyndas.\r\n\r\n27. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad i motionen anförs om ett tioårsprogram\r\nför att introducera miljöriktiga bränslen.\r\n\r\n28. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om att  slå  fast\r\ntydliga    krav   på   drivmedelsförsäljare    att\r\ntillhandahålla  biodrivmedel  på  samtliga  större\r\nförsäljningsställen till år 2005.\r\n\r\n32.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att Sverige bör ta\r\ninitiativ    till    att   EU   inför   gemensamma\r\nminimiregler   för   fungerande   avgasrening   på\r\ndieselfordon.\r\n\r\n35. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att frågan om  ett\r\nsamlat  ansvar  och  verk  för  infrastruktur  bör\r\nutredas.\r\n\r\n36.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs  om  att  Sverige bör\r\nvara pådrivande för att EU:s transportsystem skall\r\nmiljöanpassas.\r\n\r\n42.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om möjligheten att\r\nefter lokala beslut ta ut trängselavgifter.\r\n\r\n43. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om att pröva PPP-\r\nmodellen      på      ett      antal      framtida\r\ninfrastrukturprojekt,   i   syfte   att  utvärdera\r\nmodellen.\r\n\r\n44.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  att i mindre\r\nomfattning      och      endast     för     större\r\ninfrastrukturprojekt  använda  vägtullar  för  att\r\nmöjliggöra nyinvesteringar.\r\n\r\n2002/03:T481 av Lennart Nilsson m.fl. (s):\r\n\r\n14. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  som  i  motionen anförs om en hållbar\r\nmiljö och trafiksäker framtid.\r\n\r\n15. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening    vad    som    i   motionen   anförs   om\r\nfinansieringsalternativ.\r\n\r\n2002/03:T496 av Kristina Zakrisson m.fl. (s):\r\n\r\n3.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  att  se över\r\nkonkurrenslagstiftningen så att den inte utgör ett\r\nhinder för en effektiv regionalpolitik.\r\n\r\n2002/03:T501 av Rune Berglund m.fl. (s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  i  motionen  anförs  om  särskilda  villkor för\r\nkollektivtrafik i glest befolkade områden.\r\n\r\n2002/03:T507 av Lars Lilja och Lena Sandlin-Hedman\r\n(s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad    i   motionen   anförs   om   utvärdering   av\r\navregleringen av kollektivtrafiken.\r\n\r\n2002/03:T512 av Jörgen Johansson och Kerstin\r\nLundgren (c):\r\n\r\n1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  översyn  och\r\nsamordning    av   den   kollektiva   taxan   inom\r\nMälardalen.\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  att  statens\r\naktörer, i form av Banverket och SJ, skyndsamt och\r\naktivt  bör  medverka  till att uppnå en samordnad\r\ntaxa med i Mälardalen ingående  huvudmän  för  den\r\nkollektiva trafiken.\r\n\r\n2002/03:Bo222 av Erling Bager (fp):\r\n\r\n4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att utveckling och\r\nanvändning    av    bullermässigt   fördelaktigare\r\nvägbeläggningar intensifieras.\r\n\r\n5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om att från svensk\r\nsida aktivt driva  frågan  inom  EU  om  att sänka\r\ntillåtna bulleremissionsgränser för bildäck.\r\n\r\n2002/03:MJ376 av Åsa Domeij och Mikaela Valtersson\r\n(mp):\r\n\r\n4.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin\r\nmening vad i motionen anförs  om  att  de kommuner\r\nsom   vill   ges   möjlighet   att   införa   s.k.\r\nträngselavgifter för biltrafiken.\r\n\r\n2002/03:MJ417 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om att  staten  bör\r\nstimulera användandet  av kalkstenskross i stället\r\nför vägsalt som halkbekämpning.\r\n\r\n2002/03:N267 av Yvonne Ångström m.fl. (fp):\r\n\r\n8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening     vad     i     motionen     anförs    om\r\npersontransportstöd.\r\n\r\n2002/03:N302 av Ingegerd Saarinen och Lotta N\r\nHedström (mp):\r\n\r\n14.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om samordning av\r\ntransporter av gods och resenärer.\r\n\r\n2002/03:N305 av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl.\r\n(m):\r\n\r\n7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening   vad   i   motionen    anförs    om    att\r\nträngselavgifter på bilismen inte skall införas  i\r\nStockholmsområdet.\r\n\r\n2002/03:N397 av Martin Andreasson m.fl. (fp):\r\n\r\n14.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs  om  att  det inte är\r\nregering  och  riksdag  som skall fatta beslut  om\r\nträngselavgifter  i  Stockholm  utan  invånarna  i\r\nStockholms län.\r\n\r\n2002/03:N399 av Reynoldh Furustrand m.fl. (s):\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening   vad   i   motionen   anförs   om  att  ge\r\nStockholmsberedningen  tilläggsdirektiv som  avser\r\nutformning  och  finansiering   av   taxesystem  i\r\nMälardalen.\r\n\r\n2002/03:Sk381 av Kenneth Johansson och Birgitta\r\nSellén (c):\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om att aktivt använda\r\nkollektivtrafiken som verktyg för att förverkliga de\r\ntransportpolitiska målen.\r\n\r\n</pre><pre></pre><pre></pre><pre>\r\nBilaga 2\r\n\r\nTrafikutskottets offentliga utfrågning\r\n\r\nom trängselavgifter\r\n\r\n\r\n\r\nTid: Torsdagen den 20 februari 2003 kl. 09.00-13.00\r\n\r\nLokal: Andrakammarsalen\r\n\r\n\r\nProgram\r\n\r\n\r\n-----------------------------------------------------------------\r\nInledning\r\n09.00-09.05  Claes Roxbergh, ordf. trafikutskottet\r\n-----------------------------------------------------------------\r\n09.05-10.20  Avd. 1 Allmän överblick\r\n-----------------------------------------------------------------\r\nVarför trängselavgifter?   (09.05-09.15)\r\nInes Uusmann, gd, Boverket\r\n-----------------------------------------------------------------\r\nHur ser nuvarande kunskapsläge ut? (09.15-09.25)\r\nMarika Jenstav, vd, Transek\r\n-----------------------------------------------------------------\r\nVad blir de fördelningsmässiga effekterna?\r\n(09.25-09.35)\r\nJonas Eliasson, tekn.dr, Transek\r\n-----------------------------------------------------------------\r\nHur långt har utredningsarbetet kommit?\r\n(09.35-09.40)\r\nKenneth Kvist, ordf., Stockholmsberedningen\r\n-----------------------------------------------------------------\r\nJuridiska förutsättningar - skatt eller avgift?\r\n(09.40-9.50)\r\nClaes Eklundh, chefsJO, Riksdagens ombudsmän\r\n-----------------------------------------------------------------\r\nFrågor från ledamöterna\r\n-----------------------------------------------------------------\r\nPaus\r\n-----------------------------------------------------------------\r\n-----------------------------------------------------------------\r\n10.35-11.30  Avd. 2 Vad säger forskarna?\r\n-----------------------------------------------------------------\r\nSamhällsekonomisk effektivitet genom\r\nträngselavgifter\r\n(10.35-10.45)\r\nLars Hultkrantz, professor, VTI/ Högskolan Dalarna\r\n-----------------------------------------------------------------\r\nEffekter av trängselavgifter och alternativa\r\nstyrmedel\r\n(10.45-10.55)\r\nPer Kågeson, fil.dr, Nature Associates\r\n-----------------------------------------------------------------\r\nHur kan man utvärdera effekterna av\r\nträngselavgifter?\r\n(10.55-11.05)\r\nKarl-Lennart Bång, professor, KTH\r\n-----------------------------------------------------------------\r\nFrågor från ledamöterna\r\n-----------------------------------------------------------------\r\n11.30-12.55  Avd. 3  Synpunkter från olika intressentgrupper\r\n-----------------------------------------------------------------\r\nYrkestrafiken (11.30-11.35)\r\nKjell-Olof Feldt, ordf., Svenska vägföreningen\r\n-----------------------------------------------------------------\r\nNäringslivet(11.35-11.40)\r\nAnna Wersäll,  Stockholms handelskammare\r\n-----------------------------------------------------------------\r\nPrivatbilisterna (11.40-11.45)\r\nBerndt Sehlstedt, informationschef, Motormännens\r\nriksförbund\r\n-----------------------------------------------------------------\r\nKollektivtrafiken (11.45-11.50)\r\nHelena Sundberg, planeringschef, SL\r\n-----------------------------------------------------------------\r\nKommuner i Stockholms län (11.50-12.00)\r\nAnders Gustâv, kommunalråd (m), Solna\r\nAnders Lago, kommunalråd (s), Södertälje\r\n-----------------------------------------------------------------\r\n-----------------------------------------------------------------\r\nMiljöorganisationerna (12.00-12.05)\r\nMagnus Nilsson, ordf., SNF Stockholms län\r\n-----------------------------------------------------------------\r\nFrågor från ledamöterna\r\n-----------------------------------------------------------------\r\n12.55-13.00  Avslutning\r\nClaes Roxbergh, ordf., trafikutskottet\r\n-----------------------------------------------------------------\r\nDeltagande ledamöter\r\n\r\n\r\nTrafikutskottet\r\n\r\nClaes Roxbergh (mp), ordförande\r\n\r\nCarina Moberg (s), förste vice ordförande\r\n\r\nElizabeth Nyström (m), andre vice ordförande\r\n\r\nJarl Lander (s)\r\n\r\nErling Bager (fp)\r\n\r\nHans Stenberg (s)\r\n\r\nKrister Örnfjäder (s)\r\n\r\nJohnny Gylling (kd)\r\n\r\nKarin Svensson Smith (v)\r\n\r\nClaes-Göran Brandin (s)\r\n\r\nPer Westerberg (m)\r\n\r\nMonica Green (s)\r\n\r\nRunar Patriksson (fp)\r\n\r\nSven Bergström (c)\r\n\r\nKerstin Engle (s)\r\n\r\nJan-Evert Rådhström (m)\r\n\r\nBörje Vestlund (s)\r\n\r\nKarin Thorborg (v)\r\n\r\nBjörn Hamilton (m)\r\n\r\nLars Ångström (mp)\r\n\r\nLennart Fremling (fp)\r\n\r\nKerstin Lundgren (c)\r\n\r\nEwa Larsson (mp)\r\n\r\n\r\nMiljö- och jordbruksutskottet\r\n\r\nCatharina Elmsäter-Svärd (m), ordförande\r\n\r\nSverker Thorén (fp)\r\n\r\nLars Lindblad (m)\r\n\r\nInger Nordlander (s)\r\n\r\nChristina Axelsson (s)\r\n\r\nSkatteutskottet\r\n\r\nArne Kjörnsberg (s), ordförande\r\n\r\nLennart Hedquist (m)\r\n\r\nAnna Lilliehöök (m)\r\n\r\nMarie Engström (v)\r\n\r\n\r\nProtokoll från trafikutskottets offentliga\r\nutfrågning om trängselavgifter den 20 februari 2003\r\n\r\n\r\nI   anslutning  till  detta  protokoll  har  samlats  bilder  som  tillhör\r\nprotokollet och som visades under programmets följande två punkter:\r\n\r\n\r\nq   Hur  ser  nuvarande  kunskapsläge  ut?  Inledningsanförande av Marika\r\nJenstav, vd, Transek.\r\nq\r\nq   Vad  blir  de fördelningsmässiga effekterna?  Inledningsanförande  av\r\nJonas  Eliasson,  tekn.dr  Transek.  (Observera  att  bilderna  visar\r\nforskningsresultat som endast är preliminära.)\r\nq\r\n\r\nOrdföranden:   Vi   inleder   trafikutskottets  offentliga  utfrågning  om\r\nträngselavgifter. Senare i vår  kommer  utskottet  att  behandla ett antal\r\nmotioner som rör den här frågan. Även i övrigt är ju ämnet aktuellt.\r\n\r\nSyftet   med  utfrågningen  är  att  utskottet  ska  öka  kunskapen   om\r\nträngselavgifter  och  därmed  sammanhängande frågor. Det gör vi genom att\r\nställa frågor till ett antal inbjudna  experter.  Dessa  kommer  att hålla\r\nmycket korta inledningsanföranden. Syftet är däremot inte att ha en debatt\r\nom  trängselavgifter.  Sådana  kommer  säkerligen, men i andra sammanhang.\r\nFörst ska vi alltså skaffa oss en gemensam kunskapsplattform i frågan.\r\nEftersom  frågan  om  trängselavgifter berör  flera  utskott  finns  här\r\nledamöter även från skatteutskottet  och miljö- och jordbruksutskottet. De\r\nkommer också att få ställa frågor.\r\nJag hälsar de inbjudna och alla övriga  här  i  salen välkomna, även dem\r\nsom  sitter på åhörarläktaren. Jag hälsar välkomna också  dem  som  följer\r\nutfrågningen via SVT:s utsändning eller webb-TV.\r\nDet  som  sägs  i  utfrågningen kommer att upptecknas av stenografer och\r\nläggas som en bilaga i  trafikutskottets  betänkande  i frågan så att alla\r\nkan följa frågan längre fram. Utfrågningen kommer också  spelas  in så att\r\nden finns tillgänglig i efterhand.\r\nDet är bara utskottens ledamöter som kan ställa frågor, inte någon annan\r\ni  salen.  Frågorna  riktas  i första hand till dem som har inbjudits  att\r\nsärskilt hålla ett kort inledningsanförande.  Det  är många som vill komma\r\ntill tals, och vi har begränsad tid till vårt förfogande.  Därför vill jag\r\nvädja till alla att vara kortfattade, både när det gäller frågorna och när\r\ndet  gäller  svaren.  Det kan finnas personer här i salen som kan  besvara\r\nfrågor men som inte tillhör  den krets av särskilt inbjudna som håller ett\r\ninledningsanförande.  Även till  dem  kan  frågor  riktas.  Det  finns  en\r\nförteckning över de närvarande  i  salen  med  uppgift om vilken myndighet\r\neller  organisation  de representerar. Någon här i  salen  kanske  har  en\r\nsärskild upplysning att  lämna utan att direkt ha blivit tillfrågad. Skriv\r\ni  så  fall  en  lapp  med  namn,   tillhörighet   och  den  sammanfattade\r\nupplysningen och räck upp en hand så ska vi se till  att  lappen kommer in\r\ntill podiet och upplysningen kan lämnas.\r\nDet  är  alltså inget tillfälle för utspel av olika slag vare  sig  från\r\nledamöterna som ställer frågor eller från dem som ska svara.\r\nTill er som  sitter  på  åhörarläktaren  vill jag rikta en vädjan om att\r\ninte ge uttryck för er inställning i frågan  utan  tvärtom ta tillfället i\r\nakt att öka kunskapen, så får vi debattera senare.\r\nDagens program är indelat i tre avdelningar. Den första  avdelningen  är\r\nen  allmän  kunskapsöversikt,  den andra har temat: Vad säger forskarna? I\r\nden  tredje  avdelningen  ska  vi  lyssna   på   synpunkter   från   olika\r\nintressegrupper.    Tanken    är    att   vi   först   lyssnar   på   alla\r\ninledningsanföranden i varje avdelning,  och  därefter  är  det  öppet för\r\nfrågor från ledamöterna. Jag vore väldigt tacksam om alla inledningstalare\r\nstannar  kvar  och står till förfogande också under det sista frågepasset,\r\nför det kan komma frågor även från de tidigare avdelningarna.\r\nFörst ger jag  ordet till Ines Uusmann, generaldirektör på Boverket, som\r\nska tala under rubriken  Varför  trängselavgifter?  Vi  vet  att  Ines  är\r\ntvungen  att gå efter anförandet, så det kommer att bli möjligt att ställa\r\nnågra mycket korta frågor innan hon går.\r\n\r\nInes Uusmann,  Boverket:  Tack så mycket för inbjudan. Claes Roxbergh sade\r\natt vi också ska diskutera  \"därmed  sammanhängande frågor\". Jag ska prata\r\nmer om \"därmed sammanhängande frågor\".\r\n\r\nStaden och trafiken är inte motpoler,  utan  de förutsätter varandra. En\r\nstad utan trafik är som en skola utan barn eller  en  butik  utan  kunder.\r\nDärför  måste  man  lösa  trafikens  problem  genom  att  man  anlägger en\r\nhelhetssyn  på staden. Visionen är den blandade och attraktiva staden  för\r\nalla, en gång-  och  en  cykelstad  med  effektiv kollektivtrafik där även\r\nbiltrafiken  fungerar.  Det är att uppnå miljökvalitetsmålet  God  bebyggd\r\nmiljö. Det är detta jag ska tala om.\r\nEftersom den kommunala  nivån  i Sverige har en mycket stark ställning i\r\nsamhällsplaneringen  ska  Boverket,   där   jag   är   chef,   främja  god\r\nstadsutveckling  genom kunskapsuppbyggnad och kunskapsspridning just  till\r\nkommunerna  i  Sverige   i   hög   grad.   Vi   ger   ut   handböcker  och\r\ninspirationsböcker,   till  exempel  boken  Stadsplanera  i  stället   för\r\ntrafikplanera och bebyggelseplanera.  Där  kan  man läsa mera om de frågor\r\nsom jag nu tänker kort beröra.\r\nUnder de senaste 50 åren har våra städer i hög grad byggts med bilen som\r\nutgångspunkt.  Bostäder, arbetsplatser och andra verksamheter  har  skilts\r\nåt, och staden har delats in i zoner. Staden som tidigare byggde på närhet\r\nbygger nu allt oftare  på  nåbarhet. Våra städer har ökat i befolkning med\r\nungefär 50 % sedan mitten av  1900-talet, medan ytan har sexdubblats under\r\nsamma tid. Detta har hänt samtidigt  som  vi  upplever  trafikinfarkter  i\r\nvissa stadsområden.\r\nDessutom har en rad olika nationella sektorsintressen börjat ställa krav\r\npå  stadsplanerarna. Det handlar om främjande av jämställdhet, nollvision,\r\nbarnkonvention,  tillgänglighet  för funktionshindrade, brottsförebyggande\r\nverksamhet och så vidare - vart och  ett mycket legitimt krav, men det kan\r\nbli ganska trångt i rondellen när alla sektorsintressena ska ha företräde.\r\nResultatet har blivit att vi har fått  ett  oöverskådligt stadslandskap,\r\noch i många städer och tätorter upplever man nu  att  man  har kommit till\r\nvägs  ände.  Den  rationalistiska planeringsmodellen har gett oss  problem\r\nbåde  vad gäller ekologin  och  vad  gäller  den  kulturella  och  sociala\r\nhemhörigheten.\r\nSamhället  i  stort  har  också  förändrats  radikalt  under  de senaste\r\nårtiondena. Det handlar om arbetsmarknaden och hushållsstrukturen.  Vi har\r\nmånga  fler  ensamhushåll  i  dag  än för 25 år sedan. Vi kan se en global\r\nmiljömedvetenhet men också att de ekonomiska och sociala klyftorna ökar.\r\nSamtidigt  är  det  just dessa förändrade  förutsättningar  för  arbete,\r\nboende och kommunikation  som  skapar  nya möjligheter att bygga ihop hela\r\nstaden  igen.  Det  är  alltså  dags  att  samla  staden  och  ge  den  en\r\nlättförståelig  struktur.  Det är en utmaning  att  skapa  en  ekonomiskt,\r\nkulturellt  och socialt sammanhållen  stad,  och  dessutom  ska  den  vara\r\nekologiskt hållbar.\r\nLite  förenklat  kan  man  säga  att  stadsutveckling  måste  utgå  från\r\nmänniskors  vardagsliv.  Och  vi  människor  är varken sektoriserade eller\r\nenligt  någon  naturlag  bilister.  Men  tyvärr  är   de   flesta  av  oss\r\nmiljömedvetna mer på det principiella planet än på det vardagsnära.  Finns\r\ningen  fungerande  kollektivtrafik  så väljer jag att åka bil - om jag har\r\nråd, förstås. Att fortsätta att bygga tätorter och städer som är avpassade\r\nför biltrafik och samtidigt förvänta sig att människor ska välja en dåligt\r\nplanerad  kollektivtrafiklösning  kommer  inte  att  vara  något  säljbart\r\nkoncept i framtiden. En långsiktigt  hållbar stad måste vara attraktiv för\r\nde människor som ska bo och verka där.\r\nVad är det då som gör staden attraktiv? Det måste man naturligtvis fråga\r\npå varje enskild ort. Det finns några  saker som man nästan alltid får som\r\nsvar på den frågan. Det är trygghet och  säkerhet,  det  ska vara rent och\r\nsnyggt, att det finns tillgång till service, såväl social som kommersiell,\r\nman  ska  ha tillgång till goda trafiklösningar, både kollektivtrafik  och\r\ntransporter och bilism. Det är återkommande i alla enkäter.\r\nDärför är  den  uppdelning  som  vi  i dag har i bebyggelseplanering och\r\ntrafikplanering  mycket  olycklig. Det är  bra  att  kollektivtrafiken  nu\r\nutreds grundligt, men för  en  långsiktigt  hållbar  utveckling räcker det\r\ninte   med   att  utreda  kollektivtrafiken  från  ett  sektorsperspektiv.\r\nKollektivtrafiken är, likväl som biltrafiken, inget självändamål, utan man\r\nmåste  se  helheten,   man  måste  se  detta  som  delar  i  en  utvecklad\r\nstadspolitik   med   ekologiska    såväl    som    näringspolitiska    och\r\nvälfärdspolitiska förtecken. Samtidigt är en väl använd kollektivtrafik en\r\nnödvändig  beståndsdel  för att nå generationsmålet. En god bebyggd miljö.\r\nOch omvänt är alltså stadens  struktur  avgörande  för  möjligheterna  att\r\nskapa en bra trafik.\r\nErfarenheterna  säger  oss  att  det  inte  är  hållbart att lägga samma\r\nmönster över alla städer och tätorter. De är alltför olika och befolkas av\r\nmänniskor med olika behov, förutsättningar och drömmar.  Näringslivet  ser\r\nolika  ut,  butikerna  ser  olika  ut, t.o.m. olika i olika delar av samma\r\nstad.\r\nI framtiden kommer dessutom planeringen inte att handla så mycket om att\r\nbygga  nya  stadsdelar, utan det handlar  om  att  förändra  i  befintliga\r\nstadsområden.  Det  innebär  att  det redan finns människor, byggnader och\r\nstadsmiljöer som man ska ta hänsyn till när något ska förändras.\r\nDet handlar om att ge den befintliga  bebyggelsen  ny användning och att\r\nkomplettera den. Först när återanvändning och komplettering  av bebyggelse\r\ninte  är  möjlig  bör  nybyggnation  ske  på  jungfrulig mark. Parker  och\r\nlekplatser  kan  sparas,  men  gråmark, som övergivna  industritomter  och\r\ndåligt utnyttjad trafikmark, kan få ny användning.\r\nDet handlar om att kunna blanda boende, arbete, rekreation och kultur.\r\nDet  handlar  om att kunna förflytta  sig  till  fots,  med  cykel,  med\r\nkollektivtrafik och med bil, så att staden blir tillgänglig för alla.\r\nDet handlar om  värderingar och attityder men också om fysiska, tekniska\r\noch organisatoriska  förhållanden,  t.ex.  om  hur  olika  trafikslag  ska\r\nprioriteras   vad   gäller   framkomlighet  och  tillgänglighet.  I  denna\r\nprioritering måste olika styrmedel användas.\r\nFinns det då ingen plats för bilen i den långsiktigt hållbara staden? Jo\r\nvisst, men inte överallt och inte  alltid,  för  även de 98 % av tiden som\r\nbilen  står  stilla  och  är parkerad i staden är den  en  viktig  del  av\r\nstadsrummet.  På en del platser  kunde  marken  användas  bättre  än  till\r\nparkeringsplatser.\r\nOm vi bygger  staden  inåt  innebär  det  också att en mängd olika redan\r\ngjorda  investeringar  i infrastruktur och service  kan  användas  bättre,\r\nliksom att kostnader för  renhållning,  skolskjutsar  och  äldreomsorg kan\r\nhållas  nere.  Det  här  ställer  krav på utformningen av biltrafiken  och\r\nkollektivtrafiken, men rätt planerad  och  utformad  kan  den också hjälpa\r\ntill att lösa en rad av de sektorsproblem som jag nämnde i  början och som\r\nvi  också  har ansvar för att uppfylla. Det är nämligen staden  som  utgör\r\npotentialen  för det långsiktigt hållbara samhället. Det är inte den lilla\r\nröda stugan ute  i  fjällvärlden.  Det  är  i  städer som 85 % av Sveriges\r\nbefolkning bor. Det är där vi måste lösa problemen.  Och  så  kan vi också\r\nnärma oss generationsmålet En god bebyggd miljö.\r\n\r\nCatharina Elmsäter-Svärd (m): Jag skulle vilja ställa en fråga  till  Ines\r\nUusmann,  som talade mycket om framtiden och hur det optimala skulle vara,\r\nutifrån det  läge  som  vi  nu befinner oss i. Om vi har fler kvinnor i de\r\nsödra förorterna som behöver  använda  bilen  för  att  ta sig till staden\r\ntänkte   jag   fråga:   Vilka   för-  respektive  nackdelar  skulle   just\r\nträngselavgifter innebära för dessa  kvinnor  i  söderförort  som inte kan\r\nreglera sin arbetstid?\r\n\r\nInes Uusmann, Boverket: Som jag har sagt tidigare är Boverkets  ståndpunkt\r\natt det är olyckligt att bara se en av sektorslösningarna isolerad. Om man\r\nhar trängselavgifter eller andra styrmedel för att minska bilismen handlar\r\ndet  naturligtvis  också  om  att  man måste kunna använda en väl utformad\r\nkollektivtrafik. Jag talade om attraktivitet. Attraktivitet handlar om att\r\nanvända det som fungerar bra för individen  också  på  det mera nationella\r\neller i det här fallet regionala planet.\r\n\r\nJag   är   i   den   lyckliga   positionen  att  jag  ska  ta  fram  bra\r\nbeslutsunderlag. När det gäller samhällsplanering  är  min  och  Boverkets\r\ntes:   Död   åt   sektorsplaneringen,   vi   måste   få   en   helhetssyn:\r\nkollektivtrafik, trängselavgifter, om det nu är det man bestämmer sig för,\r\noch  en  väl ihopbyggd stad gemensamt. Det här kan man inte lösa från  den\r\nena dagen  till den andra. Vi kan inte flytta stadens problem från den ena\r\ndagen till den andra, men det är viktigt att göra rätt och hela tiden gå i\r\nrätt riktning.\r\n\r\nEwa Larsson  (mp):  Jag  undrar  om Ines Uusmann tror att den här regionen\r\nklarar en kraftfull utbyggnad av kollektivtrafiken  utan  statligt stöd på\r\nnågot sätt?\r\n\r\nInes Uusmann, Boverket: Tillbaka till att det är politiska avvägningar som\r\nmåste  till  om  man  ska  ta  ut  skatter regionalt eller nationellt.  De\r\nnationella målen är det som vi ska diskutera  och  hur vi kan nå dem, till\r\nexempel  via  de  instrument  som jag har under min domvärjo.  Däremot  är\r\neventuella  statliga  eller  andra   stödformer  inte  Boverkets  sak  att\r\ndiskutera.\r\n\r\nOrdföranden: Vi tackar Ines Uusmann för  detta.  Det  blir  tillfälle till\r\nfler frågor efter resten av inledningarna.\r\n\r\nVi går vidare, och jag lämnar ordet till Marika Jenstav, vd för Transek,\r\nett konsultföretag som har gjort en rapport om vägavgifter på  uppdrag  av\r\nVägverket.\r\n\r\nMarika  Jenstav, Transek: Jag ska tala om kunskapsläget på tio minuter, så\r\ndet  blir   ganska  översiktligt.  Jag  baserar  mig  i  huvudsak  på  den\r\nkunskapsinsikt som ordföranden nämnde.\r\n\r\nFörst lite  om  termer.  Det  finns  många  begrepp  i  den här världen.\r\nVägavgifterna används i allmänhet som en form av samlingsbegrepp  när  man\r\ntalar om en avgift för att utnyttja en viss väg eller ett visst område. Om\r\nsyftet är att finansiera till exempel en ny väg eller förbindelse använder\r\nman  sig  ofta  av  biltullar  eller  vägtullar som begrepp. Det är ganska\r\nvanligt på kontinenten. Om man däremot har som syfte att styra trafiken på\r\nnågot sätt till vissa områden, minska trängsel  och få en bättre miljö kan\r\nman  använda  sig av orden trängselavgifter, framkomlighetsavgifter  eller\r\nmiljöavgifter.   Ibland   använder  man  sig  av  begreppet  miljöstyrande\r\nvägavgifter.\r\nDet finns också något som  skulle  kunna kallas marginalkostnadsbaserade\r\navgifter, som är ett mera teoretiskt koncept  och som bygger på att vi som\r\nbilister  betalar  för  de externa kostnader som vi  åsamkar.  Vi  betalar\r\nalltså för miljöstörningar, buller o.s.v.\r\nNu är inte alla överens om termerna, men jag försökte göra någon form av\r\nsortering.\r\nTrängselavgifter är inte  heller någonting nytt, utan det har förekommit\r\ni den trafikpolitiska diskussionen  under  flera decennier. Trafikekonomer\r\nhar förespråkat det här utifrån att man på det sättet skulle kunna använda\r\ntransportsystemet effektivare. Det finns oerhört många utredningar, försök\r\noch rapporter. Däremot har det inte hänt lika  mycket  i verkligheten. Det\r\nfinns några system i världen. Singapore brukar framhållas,  London införde\r\ndet  i veckan, det finns några städer i Norge och så finns det  ett  antal\r\nvägar som prissätts så att man får ett jämnare trafikflöde.\r\nVad  kan  man  uppnå med att införa ett system med trängselavgifter? Det\r\nberor naturligtvis  väldigt mycket på hur man väljer att utforma systemet.\r\nVilken nivå sätter man på avgifterna? Vilka ska betala avgifterna? Ger man\r\nrabatter till vissa?  Hur  ser  man  till  exempel på taxitrafiken? Vilket\r\nområde ska systemet omfatta? I Stockholm är  det  viktigt  om  det bara är\r\ninnerstaden  eller  om  till  exempel  Essingeleden  ingår.  Det ger olika\r\nkonsekvenser. Ska man ta ut avgiften alltid, eller ska man bara  ta ut den\r\nnär  det  är  hög  belastning?  Naturligtvis  måste  det finnas en teknisk\r\nlösning, som också påverkar utfallet.\r\nDärtill är det naturligtvis viktigt att se vilka alternativa möjligheter\r\ndet  finns för att inte använda bilen längre, för det kostar  för  mycket.\r\nFinns  det  andra  vägar?  När finns de här vägarna? Finns det alternativa\r\nfärdmedel  i  form  av  kollektivtrafik?   När   finns   de  tillgängliga?\r\nInfartsparkeringar  kan  också nämnas som exempel. Det finns  också  andra\r\nstyrmedel i trafikpolitiken som påverkar det totala utfallet av det system\r\nsom man utformar.\r\nDet är alltså viktigt att  ange  vilket syfte man vill uppnå och utforma\r\nsystemet  med  stor känslighet för att  få  önskade  effekter.  Man  utgår\r\nnaturligtvis mycket  från  de  regionala  och  lokala samt institutionella\r\nförutsättningarna.\r\nNaturligtvis kommer trafiken att påverkas om vi ändar vårt resande i tid\r\noch rum eller byter färdmedel eller också väljer att inte resa alls.\r\nAv de försök som har gjorts, de fall som finns  i verkligheten och av de\r\nutredningar  som  gjorts  vet man att biltrafiken minskar  i  det  berörda\r\nområdet. Hur mycket beror på  utformningen,  mellan 10 och 30 % brukar man\r\nuppnå. Man kan också minska köerna. Däremot påverkas  regionen,  det stora\r\nområdet utanför, i minde utsträckning, 2-3 % brukar man ange.\r\nVi  vet  att  det är stora variationer i trafiken över dygnet och mellan\r\nsäsonger. Därför  talar  det  för  att  man  borde  kunna byta avgiftsnivå\r\nberoende på hur säsongen är och också stämma av vid olika tidpunkter.\r\nMiljön påverkas. Miljö och trafik hänger intimt samman.  Får man minskad\r\ntrafik  i  innerstaden  ger  det  naturligtvis positiva miljöeffekter.  En\r\nkonsekvens är att det får mindre effekter  regionalt.  Man  kan  få bättre\r\nflyt i trafiken, alltså ökad genomsnittshastighet till exempel. Det  beror\r\nhuvudsakligen  på  de  minskade trafikmängderna. Däremot påverkar det inte\r\nmiljön i lika stor omfattning.\r\nSedan finns det ett kärt  tvisteämne  här,  och  det är om man genom att\r\ninföra avgifter behöver bygga nya vägar eller inte.  Där  finns  det många\r\nsynpunkter.\r\nNäringslivet  påverkas  givetvis.  Genom våra resor till och från jobbet\r\npåverkas   samhället.   Tjänsteresor  och  yrkestrafiken   blir   troligen\r\nbilligare, men det är svårt  att  bedöma  storlekarna  här.  Här  är också\r\nintäktsanvändningen  avgörande  för  om man får tillbaka av de pengar  man\r\nbetalar in till systemet.\r\nAndra saker som påverkas: lokalisering  -  hittills  har  man  sett  små\r\neffekter.   Samhällsekonomi   och  fördelningsmässiga  effekter  kommer  i\r\nfördjupning upp senare. Rätt tid glömmer man ofta bort, att vi kommer fram\r\npå utsatt tid och att vi minskar förseningarna i hela systemet.\r\nDet har funnits många förslag  och idéer om att införa avgifter av olika\r\nslag. De flesta har stupat på samlingsbegreppet  acceptans.  Därför är det\r\nväldigt viktigt när man tänker införa ett avgiftssystem att det  verkligen\r\nfinns  ett  problem  som  de här avgifterna hjälper till att lösa och  att\r\nmänniskor upplever det som  ett  reellt  problem.  Om  man frågar vad folk\r\nupplever som problem i trafiken så säger de ofta: Trängsel  är  ett  stort\r\nproblem. Trängsel och köer kommer före t.ex. luftföroreningar och miljö.\r\nDet är också viktigt att avgifterna ingår i någon form av strategi,  att\r\nman  samtidigt vidtar andra åtgärder. Frågar man folk enbart om de vill ha\r\nträngselavgifter  eller  inte  säger  en  majoritet  nej.  Om  man däremot\r\ntydliggör   att  man  gör  också  andra  saker  blir  gensvaret  betydligt\r\npositivare.\r\nVidare handlar  det om att intäkterna kommer till nytta i den region där\r\nman tar ut avgifterna, att jag ser att om jag betalar in får jag någonting\r\ntillbaka.\r\nDet finns en misstro  mot  framför allt vad pengarna kommer att användas\r\ntill. Går de till någonting annat?  Man  behöver också veta vad som händer\r\npå längre sikt. Man behöver känna någon form  av  trygghet  i  det som man\r\neventuellt  förlitar  sig  till.  Det  handlar också om hur avgifterna  är\r\nutformade. Det är viktigt att man tydligt  kan  se att syftet är att få en\r\nmindre trängsel och att det verkligen får effekter på de delar av systemet\r\ndär  det  råder trängsel, att utformningen är sådan  att  det  inte  finns\r\nsmitvägar,  för  annars  förlorar  man  trovärdigheten  i systemet. Det är\r\nalltså  viktigt att utforma det så att man förstår och lätt  kan  tillämpa\r\ndet.\r\nSist men  inte  minst  beslutsprocessen.  Den  bygger på delaktighet och\r\nöppenhet. Det här är inga beslut som bör fattas i  slutna rum, man behöver\r\nha en kommunikation under hela processen.\r\nAllt de här kortar jag ned till två delfrågor: Det  är  hur pengarna ska\r\nanvändas, och det hänger ihop med ramverket. Om man nu bestämmer  sig  för\r\natt  använda  dem  i  en region till kollektivtrafik, vägar eller på något\r\nannat  sätt  får det en återkoppling  till  det  politiska  och  juridiska\r\nramverket. Naturligtvis  är  det  också  fråga om det ska vara skatt eller\r\navgift.\r\n\r\nOrdföranden: Tack för det. Vi går raskt vidare  till nästa inledare, Jonas\r\nEliasson från Transek, som ska tala om de fördelningsmässiga effekterna.\r\n\r\nJonas   Eliasson,  Transek:  Jag  ska  prata  om  fördelningseffekter   av\r\nträngseleffekter.  Det jag ska berätta om är preliminära resultat från ett\r\nforskningsprojekt som  vi  på Transek bedriver med pengar från bland andra\r\nVägverket och Vinnova. En del  av  det som forskningsprojektet ska ge svar\r\npå är inte riktigt klart än - det blir  klart  väldigt  snart,  om ett par\r\nmånader  eller  så - men det jag ska säga i dag kommer vi att vara  ganska\r\nsäkra  på.  Jag ska  inleda  med  att  ge  en  liten  snabbkurs  om  vilka\r\nprincipiella  fördelningseffekter  man  får. Efter det kommer det lite mer\r\nkvantitativa resultat.\r\n\r\nNär man tänker på vägavgifter är det mycket praktiskt att föreställa sig\r\nfyra grupper, där samma person mycket väl  kan  tillhöra olika grupper vid\r\nolika tillfällen och vid olika resor:\r\n\r\n-          Den första gruppen är de som bestämmer  sig  för att ändra sitt\r\nresande och sluta åka bil på de platser och vid de tider man åkte förut.\r\n-\r\n-          Den  andra  gruppen är de som fortsätter att resa  ungefär  som\r\nförut. Eftersom det försvann  lite  folk från vägarna kommer de fram lite\r\nfortare, men de kommer inte att tycka  att  det  är  värt pengarna, så de\r\nkommer att känna sig som nettoförlorare.\r\n-\r\n-          Den tredje gruppen är de som också stannar på  vägen  och  inte\r\nförändrar  sitt  resande  speciellt men tycker att den tidsvinst som blir\r\nresultatet  av  att det försvinner  folk  från  vägen  faktiskt  är  värd\r\npengarna. I tekniska termer betyder det att de har ett högre tidsvärde än\r\nden andra gruppen  har.  De är helt enkelt beredda att betala mer för sin\r\ntid.\r\n-\r\n-          Den fjärde gruppen, som är en stor grupp, är de som inte berörs\r\nalls. Väldigt många resor - på andra vägar och med kollektivtrafik och så\r\nvidare - berörs inte alls av trängselavgifterna.\r\n-\r\nMan kan som sagt tillhöra  olika  grupper  vid  olika tillfällen. Det är\r\nviktigt att komma ihåg. Men det är ändå en klok sak  för  intuitionen  att\r\ntänka på det här viset.\r\nDe  två  första grupperna kommer att tycka att detta var en ganska dålig\r\nreform. Den  tredje  gruppen  kommer  med  en  gång att tycka att det gick\r\nganska bra, för man kommer fram fortare och en tia mer eller mindre spelar\r\ningen roll. Personerna i den fjärde gruppen är neutrala inför reformen.\r\nSer man enbart till detta är det nästan obegripligt att man skulle vilja\r\nha trängselavgifter. De två första grupperna kommer  normalt sett att vara\r\nbetydligt  större  än den tredje gruppen. Men nu kommer  skälet  till  att\r\ntransportekonomer tycker  att  det  här  är bra: Intäkterna räcker för att\r\nkompensera de grupper som förlorar. Det betyder  att  om  man ska prata på\r\nett  meningsfullt  sätt  om  trängselavgifter  måste  man  tala  om   vart\r\nintäkterna  går.  Att  bara  prata om vilka som betalar gör ingen människa\r\nglad, och det är på gränsen till meningslöst.\r\nSer man till trafikantnyttan  kan man konstatera att många av dem som är\r\npå vägen - inte alla, men många av dem - kommer att tycka att de förlorar,\r\nmen samhällsnyttan totalt sett kommer  att  vara  positiv. Det betyder att\r\nman måste ta med vart intäkterna går när man ser på hela systemet.\r\nSå  är det även när det gäller fördelningseffekterna.  Det  spelar  roll\r\nvilka som  betalar,  men  det spelar ännu större roll vilka det är som får\r\nnytta   av   pengarna.   Det  kommer   att   vara   lika   avgörande   för\r\nfördelningseffekterna vad  man  satsar pengarna på som var man tar ut dem.\r\nDet gäller också för acceptans och samhällsnytta.\r\nSom  jag berörde tidigare har det  gjorts  mycket  forskning  om  själva\r\npedagogiken  när  det gäller trängselavgifter. Många transportekonomer har\r\nställt sig frågan:  \"När  vi  nu  är  så övertygade om att det här är bra,\r\nvarför tror folk inte på oss?\" Då visar  det  sig att folk har lättare att\r\ntänka:  \"Vi vill ha den här grejen - t.ex. en väg  -  hur  ska  vi  betala\r\nden?\".  Om   man  mot  trängselavgifter  ställer  ökat  skatteuttag  eller\r\nomfördelning av  skatter  får  man ett betydligt större stöd. Jag kan inte\r\nnog understryka att den intressantaste frågan är vad man gör med pengarna.\r\nDet handlar om vem som bestämmer över pengarna och vart de går.\r\nDet finns fyra klasser av effekter av trängselavgifter:\r\n\r\n   Reskostnaderna förändras. Det blir dyrare att köra bil.\r\n\r\n   Restiderna förändras. Ganska många - om än inte alla - kommer att märka\r\natt det går fortare att ta sig fram. Det gäller i alla fall för dem som\r\när kvar på vägen.\r\n\r\n   Resmönstren förändras. De som  har  möjlighet  att  utan  större besvär\r\nändra sitt resande - att sluta resa eller välja andra tidpunkter  eller\r\nandra  färdmedel  -  kommer förstås att göra det. Det är kanske inte så\r\nmånga, men åtminstone några.\r\n\r\n   Vilken del av intäkterna får man?\r\n\r\nSka  man se på fördelningseffekter  utifrån  en  viss  grupp  måste  man\r\nsummera alla dessa fyra effekter. Som ni förstår är det ganska komplicerat\r\natt göra de här beräkningarna. Även om man får svaren är det inte särskilt\r\nlätt att  förklara för icke-specialister, i alla fall inte på tio minuter,\r\nvad man har kommit fram till.\r\nNu ska jag  förklara vilka det är som reser på de ställen där det verkar\r\nsom att man tänker  föreslå att det ska tas ut avgifter. De det gäller får\r\nantingen betala eller  ändra  sitt  resande  och  dessutom få lite kortare\r\nrestider. Vi vet också ungefär vad de kommer att göra,  men  det  ska  jag\r\ninte  prata  om  här.  Majoriteten  av  dem  kommer  att  tycka  att de är\r\nförlorare. Det gäller inte alla och inte alltid, men de flesta kommer  att\r\ntycka  att  de  betalar mer än de får tillbaka i form av kortare restider,\r\nsåvida de inte blir  kompenserade  på  något sätt genom sänkt fordonsskatt\r\neller liknande.\r\n(Stordia \"Arbetsresor i Stockholm\") Då  behöver man en liten snabbkurs i\r\nStockholmsresande. Nästan hälften av Stockholmsresorna föregår på den egna\r\nregionhalvan. Som bekant är Stockholmsregionen en delad region. Hälften av\r\nresorna föregår på den norra halvan, det vill  säga  att  de  inte  korsar\r\nSaltsjö-Mälarsnittet. Ungefär 40 % går till eller i innerstaden. 10 %  går\r\nmellan regionhalvorna. Överdelen av staplarna är kollektivtrafik och gång-\r\noch  cykeltrafik.  I  innerstaden  är det väldigt mycket folk, ungefär två\r\ntredjedelar, som åker kollektivtrafik. I trafiken mellan regionhalvorna är\r\ndet däremot i runda slängar två tredjedelar  som  kör bil. Trafiken mellan\r\nregionhalvorna  - stapeln i mitten - föregår nästan  helt  och  hållet  på\r\nEssingeleden. Det  finns  en del som tar vägen genom innerstan, men det är\r\nväldigt få som gör det.\r\n(Stordia  \"Medelinkomst\")  Tittar  man  på  medelinkomsten  hos  folk  i\r\nStockholm  ser   det   ut   så  här.  Dessa  siffror  är  baserade  på  en\r\nresvaneundersökning som gjordes  mellan 1994 och 2000, och det betyder att\r\nde medelinkomster som redovisas ligger något under vad de är nu. En del av\r\nsiffrorna är några år gamla, men det behöver ni inte tänka så mycket på.\r\nSer man på alla arbetsresande -  statistiken gäller alltså arbetsresande\r\n- ser man att snittinkomsten ligger  på knappt 20 000. Bilisterna tjänar i\r\ngenomsnitt lite mer och kollektivresenärerna  lite  mindre. Det handlar om\r\nen  tusenlapp  ungefär. De som kör bil i innerstan tjänar  däremot  ganska\r\nmycket mer - uppemot  28 000. Det står \"Essingeleden\" inom citattecken för\r\nnågra åker genom innerstan  fastän de ska mellan regionhalvorna, men de är\r\nväldigt få. Av det här kan man  dra  slutsatsen  att folk som kör bil till\r\ninnerstan,  om  det  nu  är  där man ska ta ut avgifterna,  tjänar  mycket\r\npengar. Det är nu inte hela sanningen. Inkomstspridningen är ganska stor.\r\n(Stordia \"Andel låginkomsttagare\")  Tittar  man  i  stället  på  andelen\r\nlåginkomsttagare  -  som  jag  här  råkar  ha definierat som de som har en\r\ninkomst  på 13 000 eller mindre i månaden, för  då  blev  det  ungefär  en\r\nfemtedel i  alla  grupper  - visar det sig att andelen låginkomsttagare är\r\nmindre bland dem som kör bil. Men siffran är inte noll. Det är nästan lika\r\nmånga låginkomsttagare som kör  bil.  Bland dem som kör bil till innerstan\r\när ungefär 16 % låginkomsttagare enligt  min  definition.  Det  är  alltså\r\nfärre  än  snittet.  Det  är  färre  låginkomsttagare  som  kör  bil  till\r\ninnerstan, men det finns ändå en hel del låginkomsttagare som kör bil dit.\r\nPå Essingeleden är det ungefär likadant.\r\n(Stordia  \"Andel  med  inkomst  8 000\")  Jag  ska  visa  en  bild  som\r\negentligen  är  lite  mer  intressant.  Här har jag gjort indelningen lite\r\ngodtyckligt  vid 18 000 kr i månaden eller  mindre.  Då  får  man  ungefär\r\nhälften eller  lite  mer än hälften. Då visar det sig att gruppen bilister\r\ntjänar som förut. Man  ser  att  Essingeleden har ungefär en genomsnittlig\r\ninkomstfördelning, men bland folk  som kör bil till innerstan är det färre\r\nlåginkomsttagare och fler höginkomsttagare.\r\n(Stordia \"Andel höginkomsttagare\")  Här  ser vi i stort sett samma bild.\r\nDet här är andelen höginkomsttagare, folk som  tjänar  mer  än 28 000 kr i\r\nmånaden.  Återigen  ser vi samma mönster. Folk som kör på Essingeleden  är\r\nungefär som folk är mest.  Bilister  tjänar lite mer än vad folk gör mest,\r\noch de som kör bil till innerstan tjänar  lite  mer  än  vad  folk  gör  i\r\ngenomsnitt.\r\n(Stordia  \"Andel män\") Tittar man på om det är män eller kvinnor ser man\r\nett lite kul,  svenskt  resultat: Det är 50 % av arbetsresorna som företas\r\nav kvinnor. Så var det inte  för  20  år  sedan, kan jag säga. Det är lite\r\nkul.  Däremot är bilisterna i större utsträckning  män.  Ungefär  60 %  av\r\nbilisterna    är   män.   Det   är   ungefär   samma   andel   män   bland\r\ninnerstadsbilisterna. Staplarna ser lite olika ut. Det är inte statistiskt\r\nsäkerställt. Bland  Essingeledsbilisterna  är  det ännu lite fler män, men\r\ndet hänger ihop med att män har längre arbetsresor.  Det  är en intressant\r\nsak i sig som inte har så mycket med trängselavgifter att göra. Män jobbar\r\ni branscher där man har en mer specialiserad arbetsmarknad.  Det  gör  att\r\nmän  reser  längre.  Det  syns  genom  att  männen  i  högre  grad  korsar\r\nregionhalvorna  än  vad kvinnor gör. Men även om män i större utsträckning\r\nkör bil är fortfarande ungefär 40 % av bilisterna kvinnor.\r\n(Stordia \"Bilresande  för  olika  hushållstyper\")  Tittar  man  på olika\r\nhushållstyper  ser  man  vad  jag  nästan  höll  på att kalla \"den berömda\r\nensamstående  mamman\".  Hon  är  längst  till  höger.  Den  stapeln  avser\r\nensamstående  föräldrar. Bilden visar bilandelar för olika  hushållstyper.\r\nMan ser, vilket  kanske  inte  förvånar någon, att hushållstypen två vuxna\r\nmed  barn har den största bilandelen,  ungefär  55 %  av  samtliga  resor.\r\nEnsamstående föräldrar har den lägsta bilandelen, ungefär 30 %.\r\nTittar  man däremot på destinationsfördelningen, det vill säga vart folk\r\nreser med sina  bilar,  ser  man ingen signifikant skillnad. Man ser ingen\r\nskillnad när det gäller vart olika hushållstyper reser med sina bilar. Det\r\nfinns en liten skillnad, och det  är att ensamstående föräldrar mer sällan\r\nkör bil till innerstan än de andra gör.\r\n(Stordia \"Hur berörs olika kommuner?\")  Här  har  vi en intressant bild,\r\nsom visar ungefär hur olika kommuner berörs. Den blå  stapeln är hur många\r\nsom  kör  bil  av samtliga arbetsresor från en viss kommun.  Man  ser  att\r\nbilandelen i Stockholm är ungefär 35 %, i kranskommunerna ungefär 50 % och\r\növriga kommuner,  det  vill  säga  resten  av kommunerna i Stockholms län,\r\nligger på ungefär 55 %. Procentandelen av samtliga  arbetsresor från dessa\r\nkommuner  som går till innerstan är 10-15 %. Skillnaden  mellan  de  olika\r\nkommunerna  i  Stockholms  län  är  inte  säkerställd. Det är nästan ingen\r\nskillnad  mellan  olika kommuner när det gäller  hur  många  bilresor  man\r\nföretar till innerstan.  Går  man  ned på finare nivå och ser på hur många\r\nsom åker från till exempel Norrtälje  ser  man  skillnader, men gör man en\r\ngrövre  indelning  ser  man inga stora skillnader. Det  är  samma  sak  på\r\nEssingeleden.  Bilresor  på   Essingeleden   har   en   nästan  helt  jämn\r\nkommunfördelning. Det är folk från alla möjliga kommuner  i Stockholms län\r\nsom kör på Essingeleden i sitt arbetsresande.\r\nEn  kort  sammanfattning:  Vilka  berörs  av avgifterna? Om man  tar  ut\r\navgifterna  berörs  i  något  högre grad män, höginkomsttagare  och  andra\r\nhushållstyper än ensamstående föräldrar.  Skillnaderna  är  som  sagt inte\r\njättestora, men det är i något större utsträckning dessa grupper.  Tar man\r\nut avgifter på Essingeleden berör man i något högre grad män och andra  än\r\nlåginkomsttagare,   för   låginkomsttagarna  är  underrepresenterade  där.\r\nÅterigen är det ganska små  skillnader  mellan  grupperna. Skillnaderna är\r\ninte försumbara, men det är kanske något mindre än  man ibland föreställer\r\nsig. Det beror lite på vad man har för fördomar om folks resande.\r\nSkälet   till   att   jag   talar   om   just   innerstadsavgifter   och\r\nEssingeledsavgifter är att jag har kunnat utläsa av den politiska debatten\r\natt det är sådana som kan bli aktuella. Det finns ju  andra  förslag  till\r\navgiftssystem där man tar ut avgifter inom till exempel ett större område,\r\nmen skälet till att jag plockat ut just dessa båda saker är att det är  de\r\nsom verkar vara på tapeten just nu.\r\nDet är ganska små skillnader mellan Stockholms stad och övriga kommuner.\r\nKommunerna  berörs i ungefär samma utsträckning. Det finns skillnader, men\r\nde är inte särskilt  stora.  Förvärvsarbetande  berörs  mer än övriga. Det\r\nberor dels på att de gör fler resor, dels på att de i större  utsträckning\r\nhar  svårt att förändra sitt resande. Om man framför allt gör inköpsresor,\r\ndet vill  säga  andra  resor än arbetsresor, är det lättare att ändra till\r\nexempel tidpunkt och destination.\r\nVilka tjänar då på detta?  Ett  allmänt  resultat  är  att folk med höga\r\ntidsvärden  - typisk distributionstrafik, tjänsteresande o.s.v.  -  kommer\r\natt tjäna direkt  på  själva  avgifterna. Det gäller inte alla och alltid,\r\nmen totalt sett gäller att om man  har ett högt pris på sin tid tjänar man\r\npå detta därför att restidsvinsterna är mera värda än kostnaderna.\r\nOm pengarna går till kollektivtrafik  kommer  det  att  i  något  större\r\nutsträckning    gynna    kvinnor,    låginkomsttagare,    dem   som   inte\r\nförvärvsarbetar,  singlar  och  ensamstående  föräldrar.  Men återigen  är\r\nskillnaderna ganska små.\r\nHur intäkterna används är alltså helt avgörande. Om man till exempel får\r\nför sig att jämföra detta med förändrat - ökat eller minskat - skatteuttag\r\nskulle  det ha enormt mycket större potential till fördelningseffekter  än\r\nvad resandet  har.  Det  är  skillnad på olika gruppers resande, men de är\r\ninte så stora.\r\n\r\nOrdföranden: Tack för det. Vi  går  raskt  vidare  till Kenneth Kvist, som\r\nkort  ska  tala  om  hur  utredningsarbetet  ligger  till när  det  gäller\r\nStockholmsberedningen. Varsågod!\r\n\r\nKenneth  Kvist,  Stockholmsberedningen:  Stockholmsberedningen,   där  jag\r\ntillträdde  som  ordförande  strax  före  jul,  har som ett uppdrag att ge\r\nfrågan om trängselavgifter en allsidig belysning. Vi ska också ta fram ett\r\nsystem som kan tillämpas för riket som helhet. Vårt  uppdrag knyter alltså\r\ninte an, som beredningens namn låter antyda, till hur  man  ska  lösa  ett\r\neventuellt prov i Stockholm.\r\n\r\nVi  har  redan  gjort  en  hel  del kunskapsinsamling, men vi kommer att\r\nbedriva  en  del  fördjupade analyser  också.  Vi  har  också  haft  andra\r\nåligganden   som  har   fått   prioriteras,   t.ex.   att   göra   färdigt\r\nStockholmsregionens flygfrågor och sådant till mitten av mars. Vi ska vara\r\nklara med ett  förslag  till  hur  detta  ska  kunna  lösas,  framför allt\r\njuridiskt  och  budgettekniskt,  till  den  1 juni. I det syftet förstärks\r\nberedningen  enligt ett förslag som jag vet håller  på  att  beredas  inom\r\nNäringsdepartementet  -  de  formella besluten är ännu inte tagna - med en\r\njuridiskt sakkunnig, två experter  med  juridisk  kompetens, en person med\r\nskattejuridisk  kompetens  och  en  med trafikmiljökompetens.  Beredningen\r\nkommer alltså att få en ökad expertstab.\r\nVad vi ska studera är just fördelningseffekter, som vi hörde om nyss. Vi\r\nska studera vilka effekterna är för företag  och  näringsliv,  och  vi ska\r\nstudera integritetseffekterna, men naturligtvis också vad det betyder  för\r\ntrafikflödet.  I  beredningen  kommer vi också att studera de erfarenheter\r\nsom man drar av det tvåmånadersförsök som genomförs i London.\r\nFrågan  innefattar  framför  allt   juridisk   problematik.  Den  kommer\r\nförmodligen Claes Eklundh att gå in på. Frågan är  vad  man  ska  säga att\r\ndetta  är - om det får vara en avgift för gator och sådant som medborgarna\r\nhar betalat  med  sina  skatter eller om det måste vara en extra skatt. Om\r\ndet   måste   vara   en  skatt  kan   den   inte   vara   kommunal   eller\r\nlandstingskommunal eftersom  den  berör andra än stockholmare och boende i\r\nStockholms län, utan det måste vara  en  statlig skatt. Det medför problem\r\nför statsbudgetsprinciperna. Svensk statsbudget  har  så  att  säga  inget\r\n\"rakt  rör\"  via  statsbudgeten från en sak till en annan sak. Detta måste\r\nberedningen också belysa  och  se  vilka  möjligheter  som finns och vilka\r\nförändrade  principer  som  man får följa om man genomför ett  sådant  här\r\nsystem. De här sakerna är inte  så enkla. Därför har vi lagt tonvikten vid\r\njuridiskt kunniga personer som ska komplettera utredningens kompetensstab.\r\n\r\nOrdföranden:  Tack för det. Vi går  raskt vidare. Vi var på väg in i ämnet\r\nsom chefsJO Claes Eklundh nu ska belysa  vidare: Juridiska förutsättningar\r\n- skatt eller avgift. Varsågod!\r\n\r\nJag vill påpeka att Claes Eklundh inte kommer  att  vara med hela dagen,\r\nså frågor till honom måste ställas i frågepausen som kommer  direkt  efter\r\ndetta.\r\n\r\nClaes  Eklundh,  Riksdagens  ombudsmän:  Som Kenneth Kvist redan nämnde är\r\nfrågan hur man i statsrättsligt hänseende  ska  se  på  avgifter  av  stor\r\npraktisk  betydelse  av  det  slag  som vi diskuterar här. Föreskrifter om\r\nskatt får beslutas bara i form av lag,  medan  avgifter av tvångskaraktär,\r\ndet vill säga avgifter som man är skyldig att betala,  efter  bemyndigande\r\nav riksdagen kan beslutas av regeringen  och efter vidaredelegering  också\r\nav  en  förvaltningsmyndighet. Det kan också delegeras av riksdagen direkt\r\ntill en kommun.  När  jag talar om tvångsavgift menar jag en situation där\r\nden enskilde rättsligt  eller  faktiskt  kan  anses  tvingad  att  erlägga\r\navgiften.\r\n\r\nGränsdragningen  mellan  skatt  och  avgifter  av  den  här typen berörs\r\nrelativt  kortfattat  i  förarbetena till regeringsformen. Man  definierar\r\nskatt som ett tvångsbidrag till det allmänna utan direkt motprestation. På\r\nmotsvarande sätt beskriver man avgift som en penningprestation som betalas\r\nför en specificerad motprestation  från  det allmänna. Det framhålls i och\r\nför sig att gränsen mellan skatter och avgifter  är  flytande. Vidare sägs\r\natt  man  i  allmänhet  har  att  göra  med  en  avgift i regeringsformens\r\nbemärkelse  endast  om  ett specificerat vederlag utgår  för  den  erlagda\r\npenningprestationen. Det  är  alltså  ett vederlag som går direkt till den\r\nperson som erlägger avgiften.\r\nSom  exempel  på  sådant  som  i  den  statsrättsliga  doktrinen  och  i\r\nnormgivningspraxis    betraktas    som    avgifter     kan    jag    nämna\r\nrenhållningsavgifter,  egenavgifter  för obligatoriska socialförsäkringar,\r\nansökningsavgifter i samband med myndighetsutövning  samt TV-avgifter, för\r\natt   ta   något   välbekant.   Det   finns   dock   ett   undantag   från\r\nvederlagsprincipen,  som är ganska speciellt. Det sägs i propositionen att\r\ndet får anses vara frågan  om en avgift också när en penningprestation tas\r\nut endast i näringsreglerande  syfte  och  sedan i sin helhet tillförs den\r\nnäringsgrenen enligt särskilda regler. Här är det uppenbarligen inte fråga\r\nom någon motprestation.\r\nVad som utmärker de här fallen är att de inbetalade  medlen inte stannar\r\nhos  det  allmänna  utan i sin helhet återgår till det kollektiv  som  har\r\nbetalat in dem. för att  ta  ett  lite modernare exempel kan jag nämna den\r\nsärskilda miljöavgiften på utsläpp  av  kväveoxider  vid energiproduktion.\r\nDär  tar  man ut avgifter av producenterna enligt vissa  normer,  och  med\r\navdrag bara  för  statens  administrativa  kostnader  betalas  sedan  hela\r\nbeloppet  tillbaka till samma producenter men med en annan fördelning. Det\r\när alltså frågan  om  en omfördelning av pengar inom ett på ett visst sätt\r\nbestämt kollektiv.\r\nSkälet till att man i  regeringsformen  ställer  upp ett absolut krav på\r\nlagform  i  fråga  om vissa ämnen, bland annan skatt, är  självfallet  att\r\ngrundlagsstiftaren  på  de  områdena  har  velat  bereda  medborgarna  det\r\nsärskilt starka stöd  som  ligger  i  att beslut fattas av det organ som i\r\nförsta hand företräder medborgarna. Man  bör  ha  det  i  minnet  när  man\r\ndiskuterar  frågan  om  gränsdragning  mellan skatt och avgifter. Jag vill\r\nnämligen peka på att regeringsformens regler  om beslut om avgifter så att\r\nsäga är en motsatt ytterlighet till det som gäller för skatt.\r\nSom  jag  redan  tidigare nämnde finns det vidsträckta  möjligheter  att\r\ndelegera kompetensen att besluta om avgifter. Den är inte heller begränsad\r\ntill  något  särskilt  område.  Det  kan  vara  precis  vilket  offentligt\r\nverksamhetsområde som helst. Det krävs inte heller lagform för regeringens\r\neller riksdagens  bemyndigande,  utan  det kan tas in som ett mer formlöst\r\nbeslut i t.ex. budgetregleringen. Det är  alltså  ett  väldigt  stort steg\r\nmellan  det  stränga  kravet  på  lagform  för  uttagande av skatt och den\r\nbetydande  handlingsfrihet som gäller när det är fråga  om  att  överlämna\r\nkompetens att besluta om avgifter.\r\nDet är angeläget  att  man  inte  utnyttjar  möjligheten  att besluta om\r\navgifter  på ett sådant sätt att man försvagar det skydd för enskilda  som\r\ngrundlagsstiftaren  har  velat  åstadkomma  genom sitt krav på lagform för\r\nskattebeslut. Detta har uttryckts  i den statsrättsliga  doktrinen  på det\r\nsättet  att  i  de  fall  där  det  råder tvekan i frågan huruvida en viss\r\npenningpålaga är en skatt eller en avgift  bör  man  behandla  den  enligt\r\nreglerna för skatt.\r\nAv de skäl som jag nu har nämnt är det angeläget att när man bedömer  om\r\nen viss pålaga är en skatt eller en avgift håller sig något så när nära de\r\nkriterier som läggs fast i förarbetena till regeringsformen. Där talas det\r\nvisserligen lite försiktigt om att det gäller \"i allmänhet\", om att man \"i\r\nallmänhet\"  har att göra med en avgift och så vidare, och det talas om att\r\ngränsen inte  är  alldeles  klar. Men gör man alltför stora avsteg från de\r\nkriterier som läggs fast i regeringsformen öppnar man för mer eller mindre\r\ngodtycke, och man kan som resultat  få  en  uppslitande debatt om huruvida\r\nett visst beslut är grundlagsenligt eller inte.\r\nSom jag ser det är förekomsten av någon form  av  specificerat  vederlag\r\neller motprestation av central betydelse när man ska ta ställning i frågan\r\nom en pålaga är en avgift eller en skatt. Om det varken utgår någon rimlig\r\nmotprestation  till  den  enskilde  eller de inbetalda medlen i sin helhet\r\nbetalas tillbaka till det kollektiv som  har  betalat in dem, bör man utgå\r\nfrån att det är fråga om en skatt.\r\nFlera utredningar har sysslat med den här frågan.  Den som mest ingående\r\nhar    räknat   upp   argument   som   talar   i   olika   riktningar   är\r\nStorstadstrafikkommittén.  Tiden  medger inte att jag närmare går in på de\r\nargumenten. Jag tänkte bara sammanfattningsvis  säga  att  de argument som\r\nStorstadstrafikkommittén  anför  för att den som ska betala en  sådan  här\r\nvägavgift, trafikavgift, trängselavgift  eller  vad man nu vill kalla den,\r\nfår en specificerad motprestation enligt min mening  knappast  är hållbara\r\nom man ser det hela ur den enskilde avgiftsbetalande bilistens perspektiv.\r\nDet  räcker kanske med att jag pekar på de syften som en sådan här  avgift\r\nhar enligt  Storstadstrafikkommittén.  Jag  tror  inte att det har ändrats\r\nunder  tidernas  gång.  Dels  vill  man  genom avgifterna  få  till  stånd\r\nekonomiska  möjligheter  att bygga ut och driva  angelägna  trafikprojekt,\r\ndels vill man åstadkomma en  direkt  trafikminskning. Jag har svårt att se\r\natt det finns plats för något slags vederlagsresonemang  när  man ser till\r\nde syftena. Vidare står det klart att avsikten ingalunda är att avgifterna\r\ni  sin  helhet  - bara med avdrag för administrativa kostnader - på  något\r\nsätt ska betalas  tillbaka  i  kontant form till det kollektiv som en gång\r\nhar betalat in dem.\r\nEnligt min mening har alltså de  argument  som  Storstadstrafikkommittén\r\nanför  för  att betrakta trängselavgifterna som avgifter  i  statsrättslig\r\nmening dåligt  stöd  i  de  uttalanden  som  har gjorts i förarbetena till\r\nregeringsformen. Storstadstrafikkommittén fann  att  det  fanns  skäl  som\r\ntalade  i  båda  riktningarna,  och  kommitténs slutsats blev att ingen av\r\nståndpunkterna stod i strid med regeringsformen.  Regeringsformen och dess\r\nförarbeten utgjorde då inget hinder för att man valde den tolkning som man\r\ntyckte  var  mest  praktisk.  Detta  sätt  att  resonera står  enligt  min\r\nuppfattning  i strid med grundläggande principer för  lagtolkning.  I  ett\r\nsådant här fall  får  man i stället försöka resonera sig fram till vad som\r\nkan ha varit grundlagstiftarens  avsikt  när  man lade fast regelverken om\r\nbeslut om skatt och beslut om avgift.\r\nSom framgår av det som jag redan har sagt leder  enligt  min uppfattning\r\ntillämpningen av en sådan tolkningsmetod till att pålagan i  en  situation\r\nsom den vi nu talar om måste betraktas som en skatt. Det är ingen särskilt\r\noriginell   ståndpunkt,   utan   det  är  den  som  intogs  av  de  flesta\r\nremissinstanser som uttalade sig om Storstadstrafikkommitténs förslag. Det\r\när också det synsätt som har präglat  alla  de förslag i olika betänkanden\r\nsom har behandlat den här frågan.\r\nMin  bedömning är alltså att bilavgifter i den  form  som  hittills  har\r\ndiskuterats  är  att  betrakta  som  skatt. Då måste de också, som Kenneth\r\nKvist sade, betraktas som en statlig skatt  eftersom  avgiften  betalas ut\r\ninte  bara  av  kommunens  medlemmar  utan  av  alla  som  reser  in i det\r\navgiftsbelagda  området. Detta ger förstås upphov till en hel del problem.\r\nKenneth Kvist nämnde  det.  Jag  har  inte  sett  det  som min uppgift att\r\nnärmare gå in på den frågan här.\r\nJag vill avslutningsvis understryka att det är angeläget att beslut i en\r\nfråga som är så omdiskuterad och så kontroversiell som denna  fattas  i en\r\nsådan  form  att man i efterhand kan få en debatt om beslutets förenlighet\r\nmed grundlagen.\r\n\r\nOrdföranden: Jag tackar för detta.\r\n\r\nNu har jag en  mycket  tjock  bunt  med frågor. Vi ska beta av dem med den\r\nsnabbhet vi  kan, därför uppmanar jag  alla att ställa korta frågor. Helst\r\nvill vi ha korta svar. Om er tur dröjer vet ni att det finns en tjock bunt\r\noch att många kanske kommer före er.\r\n\r\nMonica  Green  (s):  Jag  vill  ställa  en fråga  till  Transek.  Det  var\r\nintressant   att  höra  om  de  teoretiska  modellerna   som   byggde   på\r\nreseundersökningar  och  andra  antaganden. Men jag undrar: Kan det finnas\r\nandra parametrar som man kan ha missat när man gör teoretiska modeller?\r\n\r\nDet var intressant att höra, om jag uppfattade det rätt, att kvinnor och\r\nlåginkomsttagare inte var värst drabbade och att det antagligen berodde på\r\natt de åker mer med kollektivtrafiken  från  början. Men behövs det enligt\r\ner även ett fullskaligt försök för att få en riktig  bedömning  av  detta,\r\nför  att man ska kunna få med alla parametrar? Och om man skulle göra  ett\r\nfullskaleförsök,   om   ni  tycker  att  det  behövs,  måste  man  då  öka\r\nkollektivtrafikens tillgänglighet innan man kan göra ett sådant försök?\r\n\r\nJonas Eliasson, Transek:  Det  var tre frågor. Svaret på den första är att\r\ntrafikmodellerna är väldigt pålitliga  när  det  handlar  om att förutsäga\r\nmänniskors trafikbeteende. Vi kan alltså mycket väl ta hänsyn  till sådant\r\nsom  restriktioner  i  fråga  om  flextid  och  alla  möjliga sådana mjuka\r\nfaktorer när vi ska förutsäga hur människor beter sig.\r\n\r\nMen  ska man analysera fördelningseffekter blir det svårare  därför  att\r\ndet närmast  är  en  politisk fråga. Vi kan visserligen säga att si och så\r\nmånga procent av den eller  den gruppen går över till kollektivtrafik till\r\nexempel. Men det är väldigt svårt  att  säga  hur stor en sådan uppoffring\r\nska anses vara.\r\nSamma  sak  gäller  om  man  till  exempel  säger  att  en  viss  grupps\r\nresekostnader stiger med si och så mycket. Där kan man,  beroende på vilka\r\nsyften man har, höll jag på att säga, ange det som procent  av  disponibel\r\ninkomst eller reda kronor. Då ser resultatet annorlunda ut.\r\nEgentligen är svaret att vi nog ganska väl vet vad som kommer att hända.\r\nDen  sista  frågan  gällde kollektivtrafiken. Den är egentligen SL  bäst\r\nskickat att svara på. SL  brukar  säga  att  det  handlar  om  relativt få\r\ntillkommande  resenärer  i  förhållande  till  hur  många som redan finns.\r\nDäremot är kollektivtrafiken vid vissa tider och på vissa  platser  mycket\r\nhårt ansträngd och skulle behöva byggas ut redan av det skälet.\r\n\r\nJohnny  Gylling  (kd):  Jag har en demokratifråga, därför blir det närmast\r\nchefs-JO som jag vill vända mig till.\r\n\r\nDet har talats mycket om  att acceptansen är avgörande för införandet av\r\nträngselavgifter. Min fråga är: Bör inte även kranskommunerna få möjlighet\r\natt ha folkomröstning i en sådan  här  fråga, även om det egentligen berör\r\nen annan kommuns beslut?\r\n\r\nClaes Eklundh, Riksdagens ombudsmän: Detta  är som frågeställaren säger en\r\ndemokratifråga, det är inte en statsrättslig  fråga  som jag egentligen är\r\nhär  för  att svara på. Detta är en sak som får avgöras  i  den  politiska\r\ndebatten. Jag  ser  det  inte  som min uppgift att tillföra den något eget\r\ntyckande.\r\n\r\nErling Bager (fp): Jag vill också vända mig till Claes Eklundh. Jag tolkar\r\ndin genomgång så att trängselavgifter  blir  en  extra  skatt,  en statlig\r\nskatt. Innebär det också att detta fordrar en grundlagsändring?\r\n\r\nClaes Eklundh, Riksdagens ombudsmän: Jag kan inte se att det gör  det. När\r\ndet  gäller statlig skatt finns det en grundlagsregel som säger att  skatt\r\ntill staten beslutas genom lag. Jag kan inte se annat än att detta går att\r\nlösa genom  vanlig  lagstiftning.  Men  det  är  en  relativt  komplicerad\r\nlagstiftningsuppgift.\r\n\r\nSåvitt  jag  har kunnat se har det gjorts ett försök att hantera  detta.\r\nDet är i betänkandet  Miljöstyrande  vägavgifter  i tätort. Men, som sagt,\r\njag kan inte se i min egen kunskapsbank eller av det som har sagts att det\r\nfinns behov av en grundlagsändring.\r\n\r\nSven  Bergström  (c): Herr ordförande! Jag har en kort  fråga  till  Claes\r\nEklundh och en till Jonas Eliasson.\r\n\r\nOm jag har förstått  det  rätt  har  en  kommun  i  dag  rätt  att ta ut\r\nparkeringsavgifter i den omfattning som behövs för att ordna trafiken, som\r\ndet  heter i lagen. Men om man i kommuner eller regionalt bedömer att  det\r\nfinns  behov av att ordna trafiken genom att också ta ut en trängselavgift\r\nskulle det betraktas annorlunda. Det är lite märkligt för en som är lekman\r\npå  juridikens   område.  En  del  tycker  att  vi  redan  i  dag  betalar\r\nträngselavgifter och  att parkeringsavgiften är en form av trängselavgift,\r\nliksom att vi betalar trängselavgift  i  form av tid i stället för pengar.\r\nDet var frågan till Claes Eklundh.\r\nTill Jonas Eliasson. Om det visar sig att  det i folkomröstning eller på\r\nannat sätt finns en majoritet mot trängselavgifter,  hur  kan  vi  då lösa\r\nframkomlighetsproblemet?  Alla  är  överens  om  att  vi  har  bekymmer  i\r\nrusningstid.  Det  är ett elände att sitta i kö, både för enskilda och för\r\ngodstransporter. Finns  det  något  annat sätt att relativt snart klara ut\r\ndet   här  om  vi  inte  vill  vänta  i  tio  år   på   nya   trafikleder?\r\nTrängselavgifter  kan  vi få effekt av inom ett halvår eller ett år och få\r\nbort köerna, som du visade. Finns det några andra tekniska eller politiska\r\nsnillrika lösningar för  att  öka  framkomligheten under den närmaste fem-\r\neller tioårsperioden?\r\n\r\nClaes  Eklundh,  Riksdagens  ombudsmän:   Parkeringsavgifterna  har  varit\r\nföremål för en del överväganden i de betänkanden  som  jag nämner. Man har\r\npekat på att det är lite svårt att dra några slutsatser av dem eftersom de\r\nbygger  på en lagstiftning som är äldre än regeringsformen.  Men  man  har\r\nockså pekat  på  att  de  avgifterna  är  underkastade  det som gäller för\r\nkommunala avgifter, nämligen att man inte får göra ett överuttag, utan det\r\när   fråga   om  att  täcka  kommunens  egna  kostnader.  När  det  gäller\r\nträngselavgifter  är  det, som också Storstadstrafikkommittén säger, fråga\r\nom  ett  betydande  överuttag  som  är  avsett  att  användas  till  olika\r\ninvesteringar i trafiksystemet.  Av  det  skälet  har  de  utredningar som\r\nhittills  har  diskuterat  det  här  ansett  att  man  inte  kan jämställa\r\nparkeringsavgifter med vägavgifter av det slag som vi nu diskuterar.\r\n\r\nJonas  Eliasson,  Transek:  Det är lurigare än det kanske låter.  För  att\r\nsvara konkret på frågan vad vi  annars kan göra på kort sikt vill jag säga\r\natt det finns en del saker men inte  någonting  som  kommer  att  ha några\r\nrevolutionerande effekter. Men det finns en del genidrag, som att måla  om\r\nfilerna   på   Essingeleden   till   exempel.   Det   var   Sveriges  mest\r\nsamhällsekonomiskt effektiva trafiklösning någonsin, tror jag.\r\n\r\nMen   det  är  lite  svårt  att  svara  på  det  här.  Visserligen  ökar\r\nframkomligheten  om  man knuffar bort en del av trafiken. Det innebär från\r\nen transportekonomisk  synvinkel  att vägutrymmet är mer korrekt prissatt.\r\nMen det innebär samtidigt att reskostnaden  kommer  att  gå  upp för många\r\nmänniskor.  Att  någonting blir dyrare förstår vi att människor  motsätter\r\nsig, samtidigt som  man  som  hård  ekonom kan tycka att det ska vara dyrt\r\ndärför att det är ont om något. Vilken  avvägning  man ska göra mellan att\r\nsubventionera    någonting    på    ett   sätt   som   egentligen   strikt\r\nnationalekonomiskt är ineffektivt och  att höja priset till en mer korrekt\r\nnivå känns som en mycket politisk avvägning  som  jag nog inte riktigt ska\r\nge mig på, särskilt inte här.\r\n\r\nFörste vice talman Per Westerberg (m): Två delfrågor.  Den  första  gäller\r\negentligen  själva  trängselavgiften.  Den  gör att köpkraftigare personer\r\nköper  ut  köpsvagare  från  innerstaden.  Här  diskuterades  inkomstlägen\r\nväldigt  mycket. Men är inte den relevanta frågan  i  stället:  Hur  många\r\nbetalar sin  bil  själv?  Hur  stor del av dem som reser i innerstaden har\r\ntjänstebil eller betalt på annat  sätt?  Därmed  är  de inte priskänsliga,\r\nmedan  de som är priskänsliga kanske just är privatbilister  och  i  vissa\r\nfall låginkomsttagare. Det är den ena delfrågan.\r\n\r\nDen andra  delfrågan  är:  Har ni några studier som visar vad som händer\r\ninom handeln? Skulle en trängselavgift  innebära  att vi trängde ut en del\r\nav handeln ur innerstaden till externa köpcentrum i stället, det vill säga\r\nen förändring av innerstaden?\r\n\r\nOrdföranden: Vi sticker emellan med en annan fråga  medan  Jonas  Eliasson\r\nförbereder sig med sifferuppgifter.\r\n\r\nKarin    Svensson   Smith   (v):   Riksdagen   beslutade   om   ett   nytt\r\ntransportpolitiskt  mål  i  december  2001. Det var att jämställdhetsmålet\r\nockså ska införlivas i transportpolitiken. Bakgrunden till det var att män\r\ni  mycket  större utsträckning är ensamma  i  sina  bilar,  medan  kvinnor\r\ndominerar i  kollektivtrafiken.  Däremot  är  beslutsfattandet  i särklass\r\nväldigt  manligt.  Det  är  bara  försvaret som är mer manligt av de olika\r\npolitikområden vi har här i huset.  Jag  har  i den redovisning som vi har\r\nfått hittills saknat en tydligare redovisning av  om  acceptansen  skiljer\r\nsig  åt  när  det  gäller  män och kvinnor. Det finns flera undersökningar\r\nsedan tidigare som visat att  kvinnor  i  större  utsträckning  än  män är\r\nberedda  att  betala  mer i bensinskatt om det kan gagna miljön. Finns det\r\nnågot motsvarande när det  gäller  trängselavgifter? Den frågan riktar jag\r\ntill Marika Jenstav som ska svara för det allmänna kunskapsläget.\r\n\r\nSedan  har  jag  en  kort  fråga  till  Kenneth   Kvist,   ordförande  i\r\nStockholmsberedningen.  Det finns miljökvalitetsnormer enligt EU-direktiv.\r\nDem kan man inte välja om  man vill följa eller inte. Som jag har fått det\r\nredovisat från Länsstyrelsen  i  Stockholms  län ser man inte ut att klara\r\nvare  sig  kväveoxider  eller  partiklar.  Har  detta  införlivats  i  det\r\nkunskapsunderlag som Stockholmsberedningen har för sitt arbete?\r\n\r\nJonas   Eliasson,  Transek:  Först  och  främst  förmånsbilar:   16 %   av\r\narbetsresorna  i  Stockholms  län görs med tjänstebil, 25 % av bilresandet\r\ngår till innerstaden. Det är ungefär  25 % som sker med förmånsbil. Av dem\r\när det ungefär en tredjedel som har alla  kostnader inkluderade. Det är en\r\nöppen fråga huruvida de tycker att även trängselavgifter  ska  inkluderas.\r\nDe  andra två tredjedelarna betalar sina rörliga bilkostnader själva.  Det\r\nhandlar då om 5-10 % ungefär.\r\n\r\nNästa  fråga  gällde  handeln.  Jo,  det  har gjorts ganska många sådana\r\nstudier. De flesta bygger på simuleringsstudier där man så att säga spelar\r\nSimcity  i datorn. Men vi litar på sådana studier  därför  att  de  brukar\r\nstämma på  andra  områden.  Då blir effekterna väldigt små. Det handlar om\r\nförändringar på några enstaka  procent. Det innebär i sin tur att detta är\r\nsvårt  att skilja ut från den allmänna  fluktuationen  på  lokalmarknaden.\r\nTittar man på det empiriskt ser man inga effekter alls. Det stämmer med de\r\nrent teoretiska  förutsägelserna att de här effekterna är så små att de är\r\nsvåra  att  skilja från  allmän  konjunktur.  Det  här  gäller  inte  alla\r\nbranscher, ska  jag  säga. För viss typ av handel kan det slå hårdare. Det\r\nberor också på systemets  utformning.  Nära  en  tullring  blir det mycket\r\noattraktivt   att   lokalisera   sig.   Ju   högre  barriäreffekter  eller\r\nmarginaleffekter man får desto mer inflytande får man.\r\n\r\nMarika Jenstav, Transek: Studierna visar att kvinnor  är  något mer för än\r\nemot. Inställningen skiljer sig mellan män och kvinnor.\r\n\r\nKenneth   Kvist   (v):  När  det  gäller  EU:s  miljökvalitetsnormer   har\r\nlänsstyrelsen att för  Stockholms  del  konkretisera  hur  de  ska följas.\r\nStockholmsberedningen  kommer naturligtvis att väga in detta i sin  analys\r\nav och sin bakgrund till trängselavgifter.\r\n\r\nLars Ångström (mp): Herr  ordförande!  Jag  har  två frågor, en till Jonas\r\nEliasson.  Om  jag  förstod  dig  rätt  blir de stora vinnarna  omedelbart\r\nnäringslivet i Stockholm. Det handlar åtminstone  om miljardbelopp. Men du\r\nsade också att höginkomsttagande män med en hög timpenning blir omedelbara\r\nvinnare. Jag undrar om det går att räkna så snävt.  Även  jag  sitter  som\r\nbilist  i kö. Även när jag var låginkomsttagare och inte höginkomsttagande\r\npolitiker  värderade jag min tid med mina barn till kanske 50 kr eller mer\r\ni timmen. Då  är jag ju en vinnare, i alla fall om jag kan betala en lägre\r\nsumma för att komma fram fortare och slippa sitta en timme i kö. Du nämnde\r\nheller ingenting  om  den  dubbla bensinåtgången och motorslitaget när jag\r\nsitter i kö. Om man räknar med  de effekterna, blir det inte ännu fler som\r\nblir vinnare av oss bilister än bara de höginkomsttagande männen?\r\n\r\nMin andra fråga är till Claes Eklundh.  Det  är  en  följdfråga  till en\r\ntidigare  ställd  fråga om parkeringsavgifterna. Jag har svårt att se  att\r\nkommunen där presterar  någonting  i  gengäld  mot  att  jag  pungslås som\r\nbilist.  Visserligen  har  man målat vita streck i gatan och satt  upp  p-\r\nautomater, men det är ju för  att  kunna  ta  ut avgiften från mig. Själva\r\nutrymmet bredvid trottoaren finns ju alltid där.  Jag  har  svårt  att  se\r\nskillnaden   mellan   att   det   ska   betraktas   som  en  avgift  medan\r\nträngselavgifter  ska  betraktas  som  en skatt. Jag undrar  om  du  kunde\r\nutveckla lite mer vad som utgör den stora skillnaden.\r\n\r\nClaes  Eklundh,  Riksdagens ombudsmän: Parkeringsavgifterna  är,  som  jag\r\nsade, i någon mån problematiska. Det som har gjort att man så att säga har\r\ngått vid sidan av den frågan i utredningarna är i mycket att det här är en\r\nfråga  som  inte  aktualiserades  efter  regeringsformens  tillkomst  utan\r\ndessförinnan.\r\n\r\nMan kan säga så här:  Även om man skulle anse att de kriterier som finns\r\ni regeringsformens förarbeten  när  det  gäller  avgift  inte passar in på\r\nparkeringsavgifterna kan man kanske inte av det dra den slutsatsen att man\r\ndå ska se på samma sätt på vägavgifterna. Möjligen ska man i stället börja\r\nfundera över vad parkeringsavgifterna är för någonting. Nu  ska man kanske\r\nockså  ha  klart  för  sig  att  när  regeringsformen och regeringsformens\r\nförarbeten skrevs hade man att i någon  mån  gilla det läge som fanns. Jag\r\ntror att det kan vara ett skäl till att man talar  om \"i allmänhet\" och så\r\nvidare. Man kanske redan då bedömde att det fanns vissa  avgifter  som var\r\nlite suspekta men där man inte ville åstadkomma en omedelbar förändring.\r\nJag   tycker   alltså   inte   att   man   kan   ta   problematiken  med\r\nparkeringsavgifterna till intäkt för att hävda att vägavgifter skulle vara\r\navgifter och inte skatt.\r\n\r\nJonas Eliasson, Transek: Det första jag ska säga är att jag nog inte sade,\r\näven om jag i och för sig kunde ha sagt det, att det var höginkomsttagande\r\nmän   som   hade   höga   tidsvärden,   därför   att   det  är  inte  bara\r\nhöginkomsttagande män som har höga tidsvärden. I själva verket har kvinnor\r\ni skiftjobb som hämtar barn bland de högsta tidsvärdena bland resenärerna.\r\nKorrigerar  man  för inkomst har i allmänhet kvinnor högre  tidsvärden  än\r\nmän, vilket är ett intressant resultat.\r\n\r\nDe tidsvinster som trängselavgifterna ger kommer i allmänhet att vara så\r\nsmå att man behöver  väsentligt  högre tidsvärden än de som är typiska för\r\nprivatresenärer, där tidsvärdet ligger  på  40-70 kr.  För att vinna på en\r\nträngselavgiftsreform behöver man oftast ett tidsvärde på  ungefär 100 kr;\r\nibland har privatresenärer så höga tidsvärden, till exempel  om man är sen\r\ntill dagis. Då flyttar man sig liksom till min grupp 3. Men om  man pratar\r\nom  hur  många  som  befinner  sig  i varje grupp vid varje given tidpunkt\r\nhandlar det om att det normalt sett är fler som upplever sig som förlorare\r\njust där och då. Men det är som sagt var flytande gränser.\r\n\r\nHans Stenberg (s): Jag har ett par frågor  till Claes Eklundh. Skatt eller\r\navgift? Det har i samband med trängselavgifter också diskuterats att ta in\r\nstatlig väg i det område som omfattas av trängselavgifter.  Om  man skulle\r\nbetrakta  det  här  som en avgift vill jag fråga: Är det över huvud  taget\r\nmöjligt för en kommun att ta ut en avgift på en statlig väg?\r\n\r\nOm trängselavgiften  i  stället skulle betraktas som skatt, finns det då\r\nnågot hinder för staten att överföra de avgifter som tas ut på statlig väg\r\ntill en kommun?\r\nDen  sista  frågan  är: Finns  det  över  huvud  taget  några  juridiska\r\nbetänkligheter  med att  låta  trängselavgifterna  omfatta  även  statliga\r\nvägavsnitt?\r\n\r\nClaes Eklundh, Riksdagens ombudsmän: Svaret på den första frågan är mycket\r\nenkelt. Där var även  Storstadstrafikkommittén  helt  klar.  Om man skulle\r\nbetrakta  trängselavgifter  som avgifter kan man under inga omständigheter\r\nacceptera att en kommun tar ut  avgifter  på  statliga  vägar,  vägar  som\r\nkommunen  inte  har  något  som  helst vare sig kostnadsansvar eller något\r\nannat ansvar för.\r\n\r\nSvaret  på de andra frågorna är inte  så  komplicerat  det  heller.  Det\r\nfinns, enligt min mening, inga konstitutionella problem med att man har en\r\nstatlig skatt  där  medlen  kanaliseras  tillbaka  till  en  viss  kommun.\r\nProblemet  ligger  i  stället  på  dels det rent lagtekniska området, dels\r\nnaturligtvis, som Kenneth Kvist var inne på, det budgettekniska. Man måste\r\nalltså konstruera lämpliga regler. Man  måste  också konstruera ett system\r\nså att pengarna kan kanaliseras till rätt ställe.  Det  spelar  då, såvitt\r\njag förstår, ingen roll om de här vägarna är kommunala eller statliga. Det\r\när någonting som får hanteras i lagstiftningsärendet.\r\n\r\nOrdföranden:   Jag  lämnar  nu  ordet  till  Lars  Hultkrantz,  professor,\r\nVTI/Högskolan Dalarna,  som  ska  prata  om samhällsekonomisk effektivitet\r\ngenom trängselavgifter.\r\n\r\nLars Hultkrantz, VTI/Högskolan Dalarna: Jag  har  tänkt redovisa några mer\r\növergripande trafikpolitiska sammanhang.\r\n\r\nDet  stora  problemet  är  att biltrafiken fortsätter  att  öka  väldigt\r\nkraftigt. Den ökar år från år. Det leder till problem att uppfylla alla de\r\ntrafikpolitiska   målen.   Det   handlar   förstås   om   miljömålen,   om\r\ntrafiksäkerhet och om en del annat. De här problemen är i grunden bestämda\r\nav resenärernas individuella beslut,  att  skaffa  en  andra  bil  och att\r\nanvända den för sina resor mellan bostad och arbetsplats.\r\nDet grundläggande problemet är att vi i dag har väldigt få styrmedel som\r\npåverkar  resebesluten,  och  därför  läggs  en  orimlig börda på dessa få\r\nstyrmedel vi har, framför allt bensinskatten.\r\nDet finns förstås ändå en hel del möjligheter att  utan avgifter påverka\r\nbilresandet.  Förutom  bättre kollektivtrafik kan man tänka  sig  att  mer\r\ninformationsinsatser inom biltrafiken påverkar trängseln. Genom att bättre\r\ninformera om trängselläget  kan  man  få en del trafikanter att avstå från\r\natt ge sig ut och korka igen vägarna. Man  kan  också  tänka sig lösningar\r\nsom har med parkering och så vidare att göra. Man kan vidare tänka sig att\r\nförbättra kollektivtrafiken, inte genom kapacitetsförändringar  utan genom\r\natt   påverka   den  med  avseende  på  det  viktigaste  skälet  till  att\r\ntrafikanterna åker  bil och inte kollektivtrafik, nämligen flexibiliteten.\r\nGenom olika IT-åtgärder  kan  man  alltså  göra  det  lättare  att använda\r\nkollektivtrafiken.\r\nNär  det  gäller avgifter har vi flera olika alternativ. Ett av  dem  är\r\nträngselavgifter,   och   ett   annat   är   olika   former  att  beskatta\r\nlastbilstrafik.   Det   är   framför  allt  någonting  som  heter   modern\r\nkilometerskatt, som är under diskussion.\r\nTrängselavgifter har betydelse  för  trängseln,  för trafiken och därmed\r\nför  utsläppen.  Det  viktiga med trängselavgifter är inte  bara  att  man\r\npåverkar utsläppen, utan att man påverkar utsläppen där man behöver minska\r\nutsläppen  som  mest,  eftersom   miljökostnaderna,  skadekostnaderna  och\r\nhälsoeffekterna av utsläppen i hög  grad  är  relaterade  till exponering,\r\nalltså hur stor folkmängd som utsätts för utsläppen, partiklar, buller och\r\nintrångseffekter.\r\nHuvudskälet till att man inte kan lösa de här problemen genom  att bygga\r\nut  vägkapaciteten  är  att  trafikanterna  i  storstäderna, inte minst  i\r\nStockholm,  redan  är  kraftigt  ransonerade,  att  de   i  mycket  större\r\nutsträckning  än  i  övriga landet använder kollektivtrafik och  i  mindre\r\nutsträckning än i övriga  landet har en andra bil. Det innebär att den här\r\nransoneringen lättar när man bygger ut vägar, och så korkas de nya vägarna\r\nsnabbt igen.\r\nNär det gäller till exempel  Stockholm  är  huvudproblemet  måltrafiken,\r\nresorna till Stockholm, och inte genomfartstrafiken. Därför löser man inte\r\nså mycket genom förbifarter.\r\nJag  tänkte  börja  med  att  visa  att  vi verkligen vet att ekonomiska\r\nstyrmedel   fungerar.   Vi   har  under  hösten  provat   med   frivilliga\r\nfortkörningsavgifter för 100 bilister i Borlänge. På bilden ser ni att bil\r\nnr 58 har fått betala 20 kr per  minut  som han kört för fort och 2 kr per\r\nminut om det har gått mer än 20 % fortare  än  hastighetsbegränsningen. En\r\nannan bilist har fått en bonus på 250 kr och har  bara  fått ett avdrag på\r\nen enda krona denna månad. Det beror på att den bilisten  har anpassat sin\r\nkörning.  Vi  kan  se  hur  bilisten  har  kört  på  50-sträckor.  Vi  ser\r\nhastigheten   och   frekvensen  och  kan  då  se  hur  mycket  fortare  än\r\nhastighetsgränsen bilisten  körde  tidigare.  Efter  att bilister har fått\r\nstraffavgift för att ha kört för fort har en stor del  av  fortkörningarna\r\nflyttats  till  en puckel, som ligger precis under hastighetsgränsen.  Det\r\nhär gäller inte bara den enskilde bilisten.\r\nPå nästa bild visar  staplarna  stora fortkörningar, mer än 10 % och mer\r\nän 20 %, och de visar dem som har haft  ett  avdrag  och  dem som inte har\r\nhaft ett avdrag. Så kan vi minska antalet minuter som man kör för fort med\r\nmellan  40  och  70 %  med  hjälp av mycket låga avgifter, alltså  1 kr  i\r\nmånaden för bilist nr 58.\r\nDet  här  förutsätter  en viktig  sak,  och  det  är  att  bilisten  har\r\nanpassningsmöjligheter. Effekten  av  avgifter beror inte först och främst\r\npå avgifternas storlek, utan den beror  på vilka substitutionsmöjligheter,\r\nanpassningsmöjligheter, bilisten har när  det  gäller trängselavgifter och\r\ntidsdifferentiering, möjlighet att använda andra  färdvägar och rutter och\r\nmöjlighet att använda kollektivtrafik.\r\nEtt  viktigt  problem gäller förstås avvägningen mellan  differentiering\r\noch enkelhet. Det  finns  många skäl som talar för enkelhet och robusthet.\r\nMen helt avgörande för att det verkligen ska få effekt är att det finns en\r\nviss grad av sofistikation, alltså en viss grad av differentiering.\r\nDet kanske viktigaste hindret  för  trängselavgifter  är  acceptans- och\r\nkompensationsfrågorna. Det är helt klart så att kollektivtrafikanterna  på\r\nnågot  sätt  måste  kompenseras.  Om  det  är trängsel i kollektivtrafiken\r\nförsämras läget för kollektivtrafikanterna.\r\nDet kanske mest intressanta som jag vill peka på här är att det faktiskt\r\nfinns medel att kompensera även bilistkollektivet.  Man  kan  till exempel\r\ntänka sig att en viss grupp bilister som uppfyller vissa villkor  -  bor i\r\nStockholm,  har  arbetsplats i Stockholm eller vad det kan handla om - har\r\nen förmån i form av  en rabatt eller en voucher som berättigar till köp av\r\nmånadskort i tunnelbanan. Man kan alltså utforma det här så att den bilist\r\nsom håller sig under genomsnittet faktiskt tjänar på systemet, och bara de\r\nbilister som ligger över  genomsnittet  förlorar,  och det som de förlorar\r\nanvänds för att betala subventionen för dem som tjänar  på  det. Då är det\r\nhär  nog  knappast,  enligt  vad  jag  har förstått av det som sades  före\r\npausen, fråga om en skatt, utan ett kombinerat bonus- och avgiftssystem.\r\nMan kan också tänka sig att använda olika  typer  av  grundavdrag,  inte\r\nbara  för  att  kompensera  utan  också  för att förenkla, att göra så att\r\nturister och bilister från landsorten som  bara  åker till Stockholm någon\r\nenstaka dag slipper krångla med avgifter, dosor i bilarna och allt vad det\r\nkan handla om.\r\nDet finns många olika tekniker för det här, och  man  måste  helt  klart\r\nanvända  ganska  enkla,  robusta och billiga lösningar när man börjar. Men\r\ndet finns inget hinder att  successivt  införa  mer avancerade system, som\r\nhar  bättre  styreffekt  på  frivillig  grund,  som  komplement   till  en\r\nbaslösning.\r\nEn  annan  synpunkt  som jag vill ge är att det finns många osäkerheter.\r\nDet är därför väl befogat  att pröva detta innan man riktigt bestämmer sig\r\nför hur det ska genomföras med  hjälp  av  olika försök. I så fall bör man\r\nrimligen genomföra försök som är försök, alltså  som har en försöksdesign,\r\ndär man prövar olika tekniker, har kontrollområden  eller  kontrollgrupper\r\noch så vidare.\r\nJag  tror  att  det  som  har varit avgörande för att det här har  varit\r\nmöjligt  att  genomföra  i  London  nu,  och  att  antagligen  ytterligare\r\nbrittiska städer kommer att genomföra  det, är att man har en lagstiftning\r\nsom underlättar för de lokala myndigheterna och de lokala representanterna\r\natt bli delaktiga och underlättar ett avtal  mellan  den  nationella nivån\r\noch  den  lokala  nivån.  Det  här  bygger på någonting som kallas  lokala\r\ntransportplaner, som de kommunala myndigheterna måste ha för att få införa\r\nvägavgifter. Jag hinner inte gå igenom  detaljerna  här, men om någon vill\r\nfråga kan jag återkomma.\r\n\r\nOrdföranden: Då är det dags för Per Kågeson, som ska  prata om effekter av\r\nträngselavgifter och alternativa styrmedel.\r\n\r\nPer   Kågeson,   Nature   Associates:  Det  allra  mesta  talar  för   att\r\nträngselavgifter är en tänkbar  och verksam metod för ökad framkomlighet i\r\nprincip i vilken storstad som helst i världen, under förutsättning att det\r\nfinns en bra kollektivtrafik för  en  del  av  dem  som  trängs undan från\r\nvägnätet.  Men  av  det följer inte att trängselavgifter är den  naturliga\r\nåtgärden i vilken storstad som helst. Den frågan måste besvaras från plats\r\ntill plats, och man måste  fundera  över vilket det egentliga problemet är\r\noch vilka tänkbara andra styrmedel som  finns.  Lars  Hultkrantz  var lite\r\ngrann inne på sådana frågor.\r\n\r\nFör  att få en konkret diskussion kring detta ska jag försöka illustrera\r\nutvecklingen  i  Stockholms  län  under de senaste 20 åren. Man kan se att\r\nbefolkningen har ökat med närmare 20  %,  att antalet i länet registrerade\r\npersonbilar  har  ökat  med  nästan 50 % och att  antalet  lastfordon  har\r\nfördubblats. Drivmedelsförsäljningen  har  bara  ökat  med  en  tredjedel,\r\nvilket  måste tolkas som att antingen har bilarna blivit mera bränslesnåla\r\neller också  har  de årliga körsträckorna inte ökat i samma omfattning som\r\nfordonsparken. Antalet  fordon  över  innerstadssnittet  har  ökat  ganska\r\nmåttligt,  med ungefär 14 %. När det gäller morgonrusningen är det i stort\r\nsett oförändrat  antal  fordon.  Däremot  har trafiken över Saltsjö-Mälar-\r\nsnittet  ökat  med  drygt  30 %,  men  med  en  skev   fördelning  och  en\r\nmiljömässigt   positiv   fördelning,  därför  att  det  är  framför   allt\r\nCentralbron och Essingeleden  som har tagit de här stora ökningarna, medan\r\ntrafiken genom Gamla stan och på Västerbron har minskat.\r\nMan kan då fråga sig varför trafiken till innerstaden inte ökar, i varje\r\nfall  inte under rusningstid. Den  förvärvsarbetande  dagbefolkningen  har\r\nökat med  6 % och antalet parkeringsplatser i innerstaden med ungefär lika\r\nmycket. Samtidigt har det tillkommit fler fordon registrerade på hushåll i\r\ninnerstaden än tidigare.\r\nJag tolkar  det  så  att  den  tillbakahållande  effekten  beror  på två\r\nförhållanden, dels att antalet parkeringsplatser inte har ökat väsentligt,\r\ndels de växande kötiderna på infartsvägar till innerstaden. Vi måste  dock\r\nkonstatera  att  vi har fått en viss ökning av trafiken och att man ligger\r\nmycket långt ifrån  de  mål  som man i Stadshuset satte upp på 80-talet, i\r\nstor politisk enighet, om att trafiken skulle minska med 20 %.\r\nMan kan också ställa sig frågan  om  det  inte  är Saltsjö-Mälar-snittet\r\nsnarare än innerstaden som är det avgörande trängselproblemet på sikt.\r\nInnan jag går in på alternativ till trängselavgifter  vill  jag lägga på\r\nen  bild  som  visar  hur  många  som är berörda. Den är hämtad från  SL:s\r\nresvaneundersökning, som tyvärr tar  med  befolkningen från 12 till 84 år.\r\nDe under 18 är varken röstberättigade eller  körkortsberättigade,  så  man\r\nfår korrigera lite grann för det. Man kan ändå se att det sammantaget bara\r\när  ungefär 6 % av dem över 18 år som är dagligberoende av resor eller som\r\npendlar  till  arbete  i  innerstaden  mer  än  en  gång  i  veckan. Sedan\r\ntillkommer  naturligtvis  fritidsresorna, men de är inte lika lokaliserade\r\ntill  högtrafiktid  som  pendlingsresorna.  Den  grupp  resenärer  som  vi\r\negentligen vill påverka är  en  ganska liten del av totalbefolkningen, och\r\ndet är den som det är intressant att studera närmare.\r\nJag  har  tittat  på  parkeringspolitik  som  ett  tänkbart  alternativt\r\ninstrument till trängselavgifter  när  det gäller innerstadsproblematiken.\r\nDå kan man av samma resvaneundersökning se att av dem som pendlar dagligen\r\nmed   bil   till   innerstaden  är  det  nästan  70 %   som   har   gratis\r\nparkeringsplats. Av  dem  som har gratis parkeringsplats är det bara drygt\r\nhälften som använder bilen  minst  en  gång  i  veckan i tjänsten. Hälften\r\nanvänder den inte alls. Sedan tillkommer de som pendlar med bil någon gång\r\neller  några gånger per vecka, och av dem är det hälften  som  har  gratis\r\nparkeringsplats.  Av  dem  som  har  gratis parkeringsplats är det bara en\r\ntredjedel som använder bilen i arbetet.\r\nSkulle man följa skattelagstiftningen  beträffande  de  förmåner som ska\r\nbeskattas kommer jag fram till att i runda slängar 32 % av  alla  dem  som\r\nåker  bil  dagligen  till arbete i innerstaden eller bil någon eller några\r\ngånger i veckan till innerstaden  skulle  förmånsbeskattas. Frågan är: Vad\r\nskulle hända då?\r\nDet finns en väldigt intressant undersökning  från  i  fjol,  utförd  av\r\nWall-Jansson,  där  man  har  tittat  på  lärare i 30 Stockholmsskolor och\r\nfunnit att i de fall där personalen kan parkera  gratis och det inte finns\r\nnågon begränsning i antalet tillgängliga parkeringsplatser väljer 18 % att\r\nåka  bil,  medan  i  de  fall  där  det  inte finns tillgång  till  gratis\r\nparkeringsplatser åker 3 % bil. Det här är  en  väldigt  homogen grupp, en\r\ngrupp som definitionsmässigt inte behöver bil i arbetet. Jag  tror att det\r\nhär   säger   någonting   om   den   anpassning  som  skulle  ske  om  man\r\nförmånsbeskattade  dem som inte behöver  använda  bilen  i  tjänsten.  Det\r\nskulle sannolikt leda  till att vi kunde minska efterfrågan på gatuutrymme\r\nunder rusningstid med 15-20 %.  Det  är  ungefär  vad  man  kan hoppas att\r\nträngselavgifterna skulle åstadkomma.\r\nMen  då tillkommer naturligtvis problemet: Vad händer på sikt?  Om  folk\r\navstår från  att  pendla  därför  att  de  måste  betala  förmånsskatt  på\r\nparkeringsplatsen kommer det att påverka det långsiktiga jämviktspriset på\r\nparkeringsutrymme  i  Stockholms  stad.  Priset  för  parkering kommer att\r\nsjunka, och sedan kommer parkeringsplatserna på sikt att  nyttjas på nytt,\r\nfast  till  ett lägre pris. Då har vi inte åstadkommit någonting  när  det\r\ngäller trängselproblematiken.\r\nVill man utnyttja  förmånsbeskattningsmöjligheten  måste  den kombineras\r\nmed  att  man  medvetet  minskar utbudet av parkeringsutrymme i Stockholms\r\ninnerstad. Det skulle bland  annat  kunna  ske genom att man frigör en del\r\ngatuparkeringsutrymme  för  andra  ändamål,  för  bättre  leveranser  till\r\nbutiker i form av lastplatser, fler bussfiler, cykelbanor och sådant.\r\nDet här kan naturligtvis också uppnås med trängselavgifter,  men  precis\r\nsom  Per Westerberg var inne på i sin fråga tidigare förutsätter det,  för\r\natt systemet  ska  fungera,  att  man  benar  ut  vilka  som  bör  få  sin\r\nträngselavgift  betalad  av  arbetsgivaren  och  vilka  som bör betala den\r\nsjälva.   Annars   kommer   vi,   om   det   blir   som   efter   de  fria\r\nparkeringsplatserna  där  arbetsgivaren  oftast  betalar,  att  hamna i en\r\nsituation  där  man driver upp avgiften onödigt högt, vilket drabbar  alla\r\ndem som inte har förmånen att få avgiften betalad av sin arbetsgivare.\r\nGör man ändå den  undersökningen  så  att  man  benar  ut  vilka som ska\r\nförmånsbeskattas  är det rimligt att man också tillämpar den kunskapen  på\r\ndem som redan har fri  parkeringsplats.  Då  kommer  man att finna att den\r\navgiftsnivå   som  krävs  för  god  framkomlighet  -  då  talar   jag   om\r\nträngselavgifter  -  kommer  att hamna mycket lågt, så lågt att man kanske\r\nkan ifrågasätta det meningsfulla  i  att  över  huvud taget ha ett separat\r\nträngselavgiftssystem för innerstaden.\r\nDå  återstår  frågan om framkomligheten över Saltsjö-Mälar-snittet,  där\r\nman kan befara att  problemen kommer att öka i takt med att regionen växer\r\noch där förmånsbeskattning  av fri parkeringsplats inte utgör ett särskilt\r\nstarkt styrmedel, eftersom en  sådan förmån om den finns när det gäller de\r\nyttre delarna av regionen inte är  värd  särskilt  mycket och knappast, om\r\nden  skulle  förmånsbeskattas,  skulle  komma  att påverka  trafikanternas\r\nresvanor. Då har man att välja mellan åtgärder som ökar utbudet av väg och\r\nsådant som minskar efterfrågan på vägutrymme. I det korta tidsperspektivet\r\nfinns   det   inte   så   mycket   att  välja  på.  En  tidsdifferentierad\r\nträngselavgift på broarna över Saltsjö-Mälar-snittet  kan  införas  på två\r\ntill  tre  år  och  fyra  körfält på Klarastrandsleden, på utbudssidan, på\r\nkanske fem år. Ser man lite  längre  framåt  i  tiden,  10-15  år,  kan ny\r\nkapacitet  tänkas tillkomma väster om Essingeleden i första hand, där  det\r\nskulle behövas. Men även på ytterligare lite längre sikt kan man räkna med\r\natt den inte  heller  kommer  att vara tillräcklig, och då kommer återigen\r\nfrågan om trängselavgifter över Saltsjö-Mälar-snittet tillbaka.\r\nFrågan är då om man inte som  ett  alternativ  till  trängselavgifter  i\r\ninnerstaden  borde  titta  på  dels  frågan  om  förmånsbeskattning av fri\r\nparkering,    dels   frågan   om   hur   man   ska   lösa   Saltsjö-Mälar-\r\nsnittsproblematiken,  om det går att kombinera en avgiftsbeläggning med en\r\nviss utbyggnad. Då är det  alltså  inte rationellt att ta ut avgift enbart\r\npå den nya leden. Vi vet från Transeks  tidigare  undersökningar  att  det\r\nhalverar  utnyttjandet  av  den  nya  vägen och gör den samhällsekonomiskt\r\nolönsam.  Då  är  det rimligare att tänka  sig  att  ta  ut  avgift  under\r\nhögtrafiktid på samtliga broar över Saltsjö-Mälar-snittet, och gärna då en\r\nhögre avgift till exempel  i innerstaden än på Essingeleden och på den nya\r\nförbifarten, så att man inte får onödigt mycket trafik i innerstaden.\r\n\r\nOrdföranden: Då går vi vidare  till Karl-Lennart Bång, professor, KTH, som\r\nska prata om hur man kan utvärdera effekterna av trängselavgifter.\r\n\r\nKarl-Lennart  Bång,  KTH:  Jag representerar  kategorin  forskarna  enligt\r\nprogrammet men känner mig kanske mer som en praktiker. Jag började jobba i\r\nStockholms stad på gatukontoret  i  mitten  av  60-talet  och  jobbade med\r\nÖsterleden som första projekt. Jag var med om högertrafikomläggningen  med\r\nmera och såg bland annat den fantastiska effekt som Essingeledens öppnande\r\n1967  hade för att få bort trafiken från innerstaden. Jag har också jobbat\r\nrätt mycket  internationellt, bland annat med trängselproblemen i Jakarta.\r\nDär kom man på  den  lösningen att man måste vara tre personer i bilen när\r\nman färdades i city under  högtrafiktid.  Det finns alltså många varianter\r\npå hur man ska minska biltrafiktrycket i innerstaden.\r\n\r\nJag hade hoppats att min värderade kollega  Lars  Hultkrantz  lite grann\r\nskulle  beskriva den samhällsekonomiska teorin och varför trängselavgifter\r\när nationalekonomiskt lönsamt. Populärt kan man säga att det går ut på att\r\nminska människors  benägenhet  att  stå  i kö genom att låta dem betala en\r\navgift för detta. När man står i kö förorsakar  man ju fördröjning för dem\r\nsom står bakom en i kön och därmed större kostnad  än  vad  man  själv som\r\nprivatperson  är medveten om. Detta är något som inte är unikt enbart  för\r\ntrafiken, utan  det  är i princip tillämpbart på alla offentliga kösystem.\r\nMan kan tänka sig att  inom till exempel sjukvården ha trängselavgifter på\r\nakutmottagningarna eller i operationsköerna. Det är precis samma teori som\r\nskulle  stödja  det.  Därmed   inte  sagt  att  jag  är  motståndare  till\r\nträngselavgifter i trafiken. Det  krävs helt klart kraftfulla åtgärder för\r\natt minska efterfrågan på biltrafik till känsliga innerstadsområden.\r\nMen det gäller ju att få med sig  väljarna  på  detta. Det är, som många\r\ntalare här har framfört, skälet till att det finns  så  utomordentligt  få\r\ntillämpningar  i  världen  som har beslutats på demokratisk väg. London är\r\ndet första exemplet, men det är fortfarande bara ett experiment. Det beror\r\nnaturligtvis på att väljarna  misstror en politik där man vill styra deras\r\nbeteende med avgifter. Man vill  hellre  ha  en  vision om en utveckling i\r\nsamhället.\r\nDet  finns  också  en  negativ  spiral  i  avgiftssystem,  framför  allt\r\nträngselavgifter: Ju sämre trafiksystemet är, desto mer trängsel och desto\r\nstörre inkomst för staten. Det är någonting som  väljarna  kanske kan vara\r\nbekymrade över.\r\nSituationen  i  Stockholm  kartlägger  vi  på  KTH  varje  år  - vi  gör\r\nflygfotograferingar  och  kör  med  våra mätbilar - och den är unik i  det\r\navseendet att man inte har byggt ut huvudtrafiknätet vare sig på väg eller\r\npå spår under väldigt lång tid. Man har  en  kösituation  som  är  väldigt\r\nallvarlig  även  internationellt  sett.  På  vägsystemet  rör  det  sig om\r\nköperioder  på  mellan  två  och  tre timmar både för- och eftermiddag och\r\nhastigheter på mellan 15 och 25 kilometer  i  timmen. Vid minsta störning,\r\nen olycka eller annat, blir det timslånga köer.\r\nMan  kan jämföra med till exempel Malmö där man  har  byggt  sin  tredje\r\nringled.  Där  är  det totalt fritt från trängselproblem över huvud taget.\r\nGöteborg har också varit mer framgångsrikt när det gäller att göra anspråk\r\npå  vägmedel  och  har  trängselproblem  som  kanske  är  en  femtedel  av\r\nStockholmsdigniteten.\r\nDen här bilden visar  trafikutvecklingen  i  Stockholm.  Jag  blev  lite\r\nfundersam  när jag såg Per Kågesons siffror om en 30-procentig ökning över\r\nSaltsjö-Mälar-snittet  de  senaste 20 åren, men poängen är just att det är\r\n20 år. Går man tillbaka och  tittar på trafiknätsökningen i Saltsjö-Mälar-\r\nsnittet - det är den gröna kurvan  i  diagrammet, den som ligger under den\r\nröda - ser man att den faktiskt var på  topp  1989.  Sedan  dess  har  den\r\ntoppen  inte  överskridits,  även  om kurvan nu sakta är på väg uppåt. Man\r\nnådde alltså kapacitetstaket i vägnätet redan då, i slutet av 80-talet.\r\nNästa bild visar en körtidsstudie med mätbil på Essingeleden. Den kanske\r\ninte är så lätt att förstå, men från  vänster  kommer  man  och  kör  i 90\r\nkilometer  i  timmen. Sedan når man köerna och står och hackar fram, i det\r\nhär fallet i 9 kilometer i timmen. Det var en olycka som hade inträffat på\r\nEssingeleden. När  man  kommer  in i stan släpper det igen. När man står i\r\nden här kön förbrukar man tre gånger  så  mycket  bensin per kilometer som\r\nnär man kör i 90 kilometer i timmen. Jag tycker att bilden är signifikant,\r\nför den visar var trängselproblemen finns i Stockholm  -  och Stockholm är\r\nden  enda  stad  i  Sverige  där det över huvud taget finns anledning  att\r\ndiskutera trängselavgifter - nämligen på infarterna. I innerstaden däremot\r\när  det  visserligen trängsel lokalt,  men  trafikmängderna  i  Stockholms\r\ninnerstad  är  lägre  på  de  flesta  gator  än vad de var på 60-talet. De\r\nminskade efter Essingeledens byggande med mera.  Den  trängsel  som  finns\r\nlokalt  beror  på  att  man  har  utnyttjat  gatuutrymmet  för  att främja\r\nkollektivtrafik,  cykeltrafik  och  gångtrafik,  vilket  i och för sig  är\r\nmycket vällovligt.\r\nDet var lite om situationen i Stockholm.\r\nHur ska man då kunna utvärdera effekten av detta? Det har  tagits upp av\r\nmånga tidigare talare här. Det berör ju hur människor kommer att  bete sig\r\ni  en i dagens läge okänd situation. Det saknas empirisk kunskap i väldigt\r\nstor  utsträckning.  I  Singapore har man haft detta ganska länge men inte\r\ngjort några noggrannare studier,  även  om det i och för sig verkar som om\r\nsystemet  funkar.  I  London hoppas vi att det  kommer  att  göras  bättre\r\nstudier. Men det är alltså  empiri  som  saknas.  Man  måste ha svar på en\r\nmassa  frågor.  Vilken  är  den  nuvarande omfattningen av trängseln?  Det\r\ngäller  inte bara på vägsystemet utan  också  på  kollektivtrafiksystemet.\r\nVilka förutsättningar  ska  det system som man ska utvärdera ha? Här finns\r\ndet stor flexibilitet. Systemen  kan  vara  dynamiska  och  ändra sig hela\r\ntiden.  Vad  har  det  här  för effekter på resvanor? Man kan naturligtvis\r\nfråga  folk  i  så  kallade  stated   preference-undersökningar  om  deras\r\nhypotetiska beteende inför olika scenarier  och  annat,  men  det är först\r\nverkligheten som kommer att avgöra vilka effekter detta kommer att ha samt\r\nhur de kommer att fördela sig geografiskt och på olika inkomstgrupper.\r\nNär det gäller företagen är det samma sak där. Om man går ut  och frågar\r\nföretagen  i  dag  kan  man åtminstone få svar, men hur företagen faktiskt\r\nkommer att agera blir ju  beroende  av den ekonomiska verklighet de kommer\r\natt  leva  i  - om kunderna påverkas, om  arbetstagarna  påverkas  och  så\r\nvidare.\r\nNär det gäller metodiken för att utvärdera detta är alltså svaret tyvärr\r\nganska negativt.  Det finns inte några bra metoder. För vissa syften, till\r\nexempel  studien av  fördelningseffekten  som  vi  såg,  kan  man  använda\r\nresvaneundersökningar  och  makromodeller och få intressanta svar. Men när\r\ndet  gäller  effekten  av  trängseln   som  sådan  och  hur  den  påverkar\r\nmänniskorna ger det väldigt lite inblick eftersom dessa makromodeller inte\r\nförmår  att  beskriva  effekter av trängsel  i  en  tätort.  De  har  inte\r\nkapacitetsrestriktioner, de visar inte var köerna står och så vidare.\r\nI England har Department  of  Transport  i  en  handbok  för hur man ska\r\nutvärdera sådana här åtgärder sagt att man inte får använda  makromodeller\r\nför att utvärdera den här typen av åtgärder, traffic management.  Detsamma\r\ngäller i USA. Det krävs alltså en annan typ av modeller som kan ta  hänsyn\r\ntill individuella beteenden och den faktiska framkomlighetssituationen  på\r\nväg- och kollektivtrafiknätet.\r\nMin  slutsats  är att innan man genomför ett försök och kan göra riktiga\r\nför- och efterstudier kommer vi inte att kunna få några riktigt klara svar\r\npå effekterna av sådana  här  åtgärder.  Teoretiska  studier  kan ge vissa\r\nindikationer men av mycket osäker kvalitet.\r\n\r\nRunar Patriksson (fp): Innan man gick hit, när man förberedde frågor  till\r\nden  här  debatten, visste man att politikerna i Stockholm har bestämt sig\r\nför att en  20-procentig  minskning  av  trafiken  i  innerstaden vore ett\r\nönskemål.  Vi har nu lyssnat till Eliasson och till Bång  och  hört  många\r\nförslag, inte  minst  Kågesons förmånsbeskattning. Jag skulle vilja ställa\r\nen fråga till dessa herrar.  Vi  är alltså nu överens om att så måste ske.\r\nOm Kågeson och Bång blev trafikministrar  i  Stockholm och skulle leva upp\r\ntill politikernas önskemål om 20 % sänkning utan  trängselavgifter, skulle\r\nni då kunna ge ett rakt, klart besked: Så här tycker  vi  att  det  skulle\r\nkunna gå att göra? Vi som kommer från Värmland säger ofta att våra problem\r\nmed  att ta sig fram inte handlar om två timmar, utan för oss är det fråga\r\nom fem  sex  veckor och tjälskador och sådant. Men det gäller ju vägnätets\r\nkvalitet, vägarnas  antal, spårens antal och den problematiken. Ge oss ett\r\nklart alternativ, sett  från  er  forskarsynpunkt,  till  hur man kan lösa\r\nproblematiken utan trängselavgifter. Går det?\r\n\r\nPer Kågeson, Nature Associates: Jag försökte i mitt anförande  peka på att\r\ndet  finns en del intressanta alternativ som bör utredas men att  det  kan\r\nvara svårt,  framför  allt  på längre sikt och över Saltsjö-Mälar-snittet,\r\natt klara sig utan någon typ  av avgift som håller tillbaka efterfrågan på\r\nvägutrymme under högtrafiktid. Sedan är det naturligtvis tre ben man måste\r\nstå på - avgifter eller andra åtgärder  som håller tillbaka efterfrågan på\r\ngatuutrymme,   förbättrad  kollektivtrafik  samt   ökad   kapacitet   över\r\nSaltsjö-Mälar-snittet.  Jag  tror  inte  att  man klarar sig utan något av\r\ndessa tre.\r\n\r\nJarl  Lander (s): Jag har en kanske mer konkret  frågeställning.  Jag  ska\r\ninte ifrågasätta de forskningssiffror som säger att man kan få ned antalet\r\nbilister  med  kanske  20-30 %  om man inför en trängselavgift. Men vilken\r\ngrupp börjar man med, så att säga?  Är  det den som absolut måste ha bilen\r\nför att ta sig framåt men ändå har en svag  inkomst?  Vad man vill få reda\r\npå mer om är alltså: Vad är smärtgränsen för en trängselavgift för att man\r\nska nå effekter?\r\n\r\nSedan   vill   jag   fullfölja  frågan:  Vi  bilister  är  ändå   ganska\r\nanpassningsbara. Får vi  en  hög bensinkostnad tillfälligtvis, på grund av\r\nen skattehöjning eller något,  avstår  vi  från  en  hel del resor en viss\r\nperiod, men efter en tid är vi tillbaka i samma resmönster  igen.  Kan det\r\nvara så att om det införs en trängselavgift tycker man till att börja  med\r\natt  detta  är  väldigt  kostbart, men sedan efter ett år anpassar man sig\r\ntill den här kostnadsbilden,  och då sitter vi där med samma trängsel igen\r\noch det är dags att höja trängselavgiften ytterligare ett steg? Var ligger\r\nså att säga smärtgränserna för  de  här höjningarna? Har forskningen eller\r\nTransek sett på detta med att bilister  uppför  sig på det här sättet? Jag\r\nhar i alla fall sett den bilden.\r\n\r\nPer Kågeson, Nature Associates: Det finns en omfattande  forskning när det\r\ngäller priskänslighet för förändringar i bensinkostnad som  pekar  på  att\r\nman anpassar sig mera successivt, alltså tvärtemot vad du förutsätter. Det\r\nberor på att man kortsiktigt inte kan vidta så många åtgärder. Man är mera\r\nlåst  vid  sin situation. På längre sikt kan ett bestående högt bensinpris\r\npåverka långsiktiga  resvanor,  bosättningsmönster  och  sådana saker. Jag\r\ntror inte, på basis av den forskningen, att vi skulle få se  en  avtagande\r\neffekt  av  trängselavgifter  i  annan  mån  än  att med högre inkomst och\r\nfortsatt ekonomisk tillväxt kommer naturligtvis vår förmåga att betala att\r\nöka. Men då kommer också det här att inte kännas lika  mycket,  för det är\r\nfortfarande en liten andel av vår disponibla inkomst det handlar om.\r\n\r\nJonas   Eliasson,   Transek:   Per   Kågeson   har  alldeles  rätt  i  att\r\nanpassningsprocesserna  är  så  långsamma att man får  högre  effekter  på\r\nlängre sikt. Väldigt kortsiktigt får man en kort effekt. Den första veckan\r\neller så avstår folk från att handla  med  bil.  Denna effekt klingar dock\r\nav, och annars går det långsammare.\r\n\r\nNär det gäller smärtgränser är det så att de som har någorlunda hyggliga\r\nandra alternativ är de som först byter. Det betyder  att med låga avgifter\r\nbyter de som ganska lätt kan anpassa sitt resande till andra destinationer\r\noch  andra restider. De som till exempel har flextid åker  tidigare  eller\r\nsenare.  De  som  har  bra tillgång till kollektivtrafik åker kollektivt i\r\nstället. Men allteftersom  man höjer avgifterna blir det fler och fler som\r\nbyter över. Det är förstås inte så att de som behöver ha bilen i jobbet är\r\nde som byter först, tvärtom.  De  som  måste  ha  bil  måste  ha bil, helt\r\nenkelt. Dem händer det ingenting med.\r\n\r\nOrdföranden: Jag vill bara säga att det går bra att ställa frågor också på\r\ndet som var i det föregående passet om man så vill.\r\n\r\nLennart  Hedquist  (m): Jag hade tänkt ställa frågor utifrån min  funktion\r\nsom ledamot av skatteutskottet.  Jag  noterar  att  trots  Claes  Eklundhs\r\nmycket   kompetenta  beskrivning  av  den  här  frågan  används  nu  ordet\r\nträngselavgift  hela tiden. I själva verket är det uppenbart att det vi nu\r\ndiskuterar är en  trängselskatt. Om man ska ha detta som en kommunal eller\r\nregional avgift fordrar  det  en  grundlagsändring;  det var Claes Eklundh\r\noerhört tydlig på. Det gör att det är en trängselskatt som här diskuteras.\r\nDå  gäller lagstiftningen skattefrågor, och då bör det  ändå  understrykas\r\natt skattefrågor  ägs  av  regering  och  riksdag.  Det  fordras en ganska\r\nomfattande lagändring även för att göra något annat i det  avseendet.  Det\r\ninnebär  att  frågan  om  en trängselskatts höjd och om förändringar av en\r\nträngselskatt rimligen, om  man  inte  kommer underfund med någon speciell\r\nlagstiftning, ägs av regering och riksdag.  Det  är alltså i detta hus den\r\nbestäms.\r\n\r\nLikafullt är det så att vad en trängselskatt ska  användas  till bestäms\r\nav  regering  och  riksdag.  En eventuell specialdestination av intäkterna\r\nfrån  en  trängselskatt  bestäms   också   här.   Nu   förs   debatten   i\r\nStockholmsområdet  väldigt  mycket kring vad denna skatt ska användas till\r\noch  att den ska gå just till  det  här  området.  Det  är  dock  alldeles\r\nuppenbart  att  det  inte  finns  några garantier för vad en trängselskatt\r\nanvänds till. Den kan köras in i det inomkommunala utjämningssystemet, den\r\nkan gå som ett anslag direkt till Vägverket  eller  den  kan användas till\r\nnågot annat.\r\nDå är min fråga till dem som har talat om betydelsen av  acceptans:  Hur\r\npåverkar  detta  att  frågan  ägs  av  regering  och riksdag acceptansen i\r\nStorstockholmsområdet för en trängselskatt?\r\n\r\nJonas Eliasson, Transek: Det känns lite hemskt att  säga  det, men med all\r\nrespekt för riksdagen och regeringen så gillar stockholmarna  inte  detta.\r\nDet finns flera undersökningar i Stockholm, och även från andra europeiska\r\nstorstäder, som säger att man misstror den överregionala nivån mer än  sin\r\negen.  Man  är  alltså  mer beredd att tro att ens egen region förstår att\r\nanvända pengarna till saker  som  kommer  just  en själv till nytta än den\r\nnationella nivån. Nyckeln till lösningarna i både  Norge  och  London  var\r\njust  att  staten konstruerade ett system där man dels lovade att regionen\r\nskulle få behålla  pengarna,  dels  hade  en  mekanism  som  gjorde att de\r\nstatliga  anslagen  till  infrastrukturen  inte  skulle  dras ned. I  till\r\nexempel  Norge  bidrar  staten  med en krona för varje krona som  regionen\r\nsjälv drar in. Det skiljer sig från vårt nuvarande system som kanske, även\r\nom vi håller oss till branschen,  ibland betraktas som lite ogenomskinligt\r\nnär det gäller vad som finansieras  och  inte.  Hela det frågekomplexet är\r\nväldigt viktigt för acceptansen.\r\n\r\nErling Bager  (fp): Jag tyckte att det var intressant i Karl-Lennart Bångs\r\ngenomgång   att   se  Essingeledens  betydelse  1967  och   därefter   för\r\nStockholmstrafiken  och  hur  mycket  förbättringar som då skedde. Det kom\r\nockså  fram  att  problemen  bottnar i vägsystemet  kring  Stockholm.  Det\r\njämfördes med exempelvis Malmö  och  hur  stora förbättringarna är där. Är\r\ndet  då  inte  så  att  den  kanske  viktigaste  biten   i   det  kommande\r\ntrafiksystemet för Stockholmsregionen är just kringfartslederna och vad de\r\ninnebär för situationen inne i Stockholm? Är det inte här vi har den stora\r\noch  viktiga  biten,  nämligen att se till att kringfartslederna  avlastar\r\nStockholm i trafikhänseende?\r\n\r\nPer Kågeson, Nature Associates: Problemet i Stockholm är ju att de områden\r\ndär kringfartslederna skulle  dras  är  oerhört miljökänsliga. Det handlar\r\nlite grann om att Mälaren och Saltsjön delar  upp  regionen  i två halvor,\r\noch det är Mälaröarna som i första hand kommer i fråga, alternativt mycket\r\nlånga tunnelsträckor. I Förbifart Stockholm-utredningens huvudalternativ -\r\njag  deltar  själv  i  den  utredningen som Vägverkets miljö-controller  -\r\nhandlar  det  i  huvudsak  om  tunneldragning.   Det   blir  oerhört  höga\r\ninvesteringskostnader och svårt att räkna hem samhällsekonomiskt.  Det  är\r\ndär  jag  tror  problemet  uppkommer: Man måste få en sammanvägning mellan\r\nåtgärder som ökar utbudet av  väg  och  åtgärder som dämpar efterfrågan på\r\nvägutrymme långsiktigt.\r\n\r\nJonas Eliasson, Transek: De kringfarter som diskuteras nu, t.ex. Förbifart\r\nStockholm och Ålstensleden, avlastar inte  innerstaden  i  speciellt  stor\r\nutsträckning.  Om  vi  tar  förbifarten som exempel skulle ungefär 20 % av\r\nEssingeledens   trafik   försvinna    men    endast    ungefär    4 %   av\r\nfordonskilometerna  i  innerstaden.  En del av detta är att det blir färre\r\nbilar och en del att bilarna kör kortare  sträckor.  Skälet  till  att man\r\nargumenterar  för  en  förbifart är framför allt att man vill knyta samman\r\nregionhalvorna. Man får en bättre fungerande arbetsmarknad, man öppnar nya\r\nmöjligheter för exploatering  o.s.v.  Men  det  är  inte,  åtminstone inte\r\nprimärt, en lösning på innerstadsträngseln.\r\n\r\nKarl-Lennart Bång, KTH: Svaret på Erlings fråga är att man definitivt  bör\r\narbeta   med   paket   av   olika   åtgärder,   som  man  alltid  gör  som\r\ntrafikplanerare. Det är paketet man ska utvärdera. Där är ringleder, och i\r\nviss    mån   förbifarter,   en   väldigt   viktig   del,   likaväl    som\r\nkollektivtrafikutbyggnader,    infartsparkeringar,   parkeringspolitik   i\r\ninnerstaden och avgifter - i den  rangordningen. Det är en optimal lösning\r\nsom man ska utvärdera, samhällsekonomiskt och på annat sätt, för systemets\r\nlivslängd.  Men helt klart handlar det  om  det  här  paketet.  Det  finns\r\nfrihetsgrader i hur olika åtgärder påverkar varandra o.s.v.\r\n\r\nKarin Svensson-Smith  (v):  Jag  vill anknyta till det Lars Hultkrantz tog\r\nupp.  Han  konstaterade  att  vi inte  når  miljömålen.  Vi  har  fått  en\r\nredovisning till riksdagen som  visar  att det är mycket problematiskt att\r\negentligen nå något av de 15 miljökvalitetsmålen.  Det största hindret för\r\natt   nå   dem   är   biltrafikens   ökning.   Detsamma   gäller  de   här\r\nmerkvalitetsnormerna  för Stockholm. Det är ökningen av trafiken  som  gör\r\natt man har svårt att klara  normerna  för  kväveoxid  och  partiklar.  Nu\r\nkonstateras i underlagen här att eventuella trängselavgifter inte påverkar\r\nmiljöeffekterna särskilt mycket, men som jag ser det bromsar de åtminstone\r\nökningen av transporterna.\r\n\r\nDå  kan  man  fråga  sig vad man ska göra för att nå miljömålen. Jag kan\r\ninte se annat än att man  måste  tillämpa det vi har beslutat flera gånger\r\nhär i riksdagen, nämligen att alla  transportslag  måste  internalisera de\r\nkostnader de ger upphov till för andra i priset på transporterna  för  att\r\nvi  ska  få en mer optimal fördelning mellan de olika transportslagen. För\r\noss står då  valet  mellan  att  höja  bensinskatten,  att hjälpa till att\r\ninföra trängselavgifter eller att välja något annat.\r\nDå är min fråga till Lars Hultkrantz: Vilken av de här olika varianterna\r\nför att börja tillämpa den princip vi har varit överens om men inte klarat\r\nav att effektuera när det gäller de kostnader som biltrafiken  ger  upphov\r\ntill men inte betalar i dag är mest förenlig med samhällsekonomin?\r\n\r\nLars  Hultkrantz,  VTI/Högskolan  Dalarna:  Det  är  helt klart inte någon\r\nriksdagsman  i  Värmland  som  åker  bil  i  två tre veckor som  inte  har\r\ninternaliserat sina kostnader. Personbilarna på  landsorten täcker i stort\r\nsett,   med   bensin-  och  CO2-skatter,  sina  totala  samhällsekonomiska\r\nkostnader. De stora  avvikelserna  mellan vad man faktiskt betalar och vad\r\nman kostar andra har vi dels i tätorterna,  i  storstadstrafiken, dels när\r\ndet gäller den tunga lastbilstrafiken. Det är där  vi  har  de  två  stora\r\ninternaliseringsproblemen, för att tala det språket.\r\n\r\nKerstin  Lundgren  (c):  Någon  nämnde  att  man  hade  nått  puckeln  för\r\nSaltsjö-Mälar-snittet 1989, och sedan hade man sett en nedgång följd av en\r\nviss  utplaning.  Detta  bygger naturligtvis, som många också har sagt, på\r\natt det finns alternativ. Har man kunnat se att alternativ har funnits för\r\njust den trafik som passerar Saltsjö-Mälar-snittet under den här perioden?\r\nHar man spritt ut sitt resande  i  tid?  Har  man förändrat resvägar eller\r\nresmönster? Har den delen följts upp?\r\n\r\nSedan skulle jag vilja ställa en fråga utifrån  detta  med att det också\r\nska finnas alternativ för människor. Ett införande av trängselavgifter som\r\nminskar  bilismen  under  rusningstid  med  ett visst antal procent  leder\r\ndelvis till en övergång till kollektivtrafiken.  Finns  det  någon bild av\r\nvilka   konsekvenserna  blir  för  kollektivtrafiken?  Ökar  trängseln   i\r\nkollektivtrafiken,  och  vilka  konsekvenser  får  i  så  fall  detta  för\r\nmänniskorna i den delen av vår värld?\r\n\r\nKarl-Lennart  Bång,  KTH:  Det är en komplex fråga som andra säkert kan ge\r\nmer uttömmande svar på. Men helt klart har det påverkat beteendet. Man kan\r\nnotera  att  kollektivtrafiksystemen   över   Saltsjö-Mälar-snittet  också\r\narbetar nära kapacitetstaket och att det tredje  spåret  därför är väldigt\r\nviktigt.  Det  finns tendenser som tyder på att man håller på  att  få  en\r\nuppdelning av Stockholm  i  en nordlig och en sydlig regionhalva, utan att\r\njag har några siffror på det.\r\n\r\nPer Kågeson, Nature Associates:  Jag  tror  att  den  bilden i huvudsak är\r\nriktig.  Däremot  kanske  man  inte ska fästa sig alltför mycket  vid  den\r\nnedgång  som  kom  åren  efter  1989,  som  tidsmässigt  sammanfaller  med\r\ndepressionen i den svenska ekonomin.  Sedan  har  ju  den  här  kurvan för\r\nSaltsjö-Mälar-snittet  under de senaste åren börjat vända uppåt igen,  låt\r\nvara med ganska måttliga ökningar per år. Där tror jag att trängseln är en\r\nåterhållande faktor som  gör  att  man helt enkelt inte väljer att bosätta\r\nsig eller arbeta så att man tvingas åka över snittet.\r\n\r\nJonas Eliasson, Transek: Det stämmer.  Förutom  att  jag också vill påpeka\r\ndet faktum att Stockholm håller på att dela sig i två halvor - man bor och\r\njobbar inte på olika halvor, helt enkelt - tycker jag  att  man  ska hålla\r\nisär   spårtrafik  och  busstrafik  när  man  pratar  om  kollektivtrafik.\r\nSpårtrafikens  kapacitet,  särskilt  tunnelbanesystemet,  går inte att öka\r\nmer. Det ryms inte speciellt mycket fler vagnar - lite fler  men  inte  så\r\nmycket.  Däremot  skulle  bussarna,  åtminstone i vissa lägen, förmodligen\r\ntjäna  på  att bilarna försvann från de  utrymmen  som  bussarna  kör  på.\r\nBussarna fastnar  också  i  bilköer.  Det  betyder  att  omloppstiden  för\r\nbussarna  skulle  öka så mycket att trängseln på just bussarna förmodligen\r\ninte skulle öka speciellt  mycket.  Det  här  är  en sådan där sak som det\r\nfinns  köksräkningar på, så att säga, men inte formella  beräkningar.  Det\r\nfolk tror är dock ungefär så.\r\n\r\nEwa Larsson  (mp):  Först vill jag hålla med de talare som har sagt att om\r\nvi ska få acceptans för  trängselavgifter,  som  jag  tänker fortsätta att\r\nkalla detta, så måste riksdagen ta ett beslut som styrker att pengarna ska\r\ngå tillbaka i enlighet med vad Stockholms stad har beslutat, nämligen till\r\nkollektivtrafiken som är en länsangelägenhet.\r\n\r\nJag skulle vilja se det här på både kort och lång sikt. På kort sikt har\r\nvi, som flera har tagit upp, de nationella målen och EU-målen som vi måste\r\nfölja.  Vi måste göra någonting snabbt. Här har vi trängselavgifterna  och\r\nandra förslag,  t.ex.  det Per Kågeson tog upp om förmånsbeskattningen. På\r\nlång sikt finns det olika resonemang. Jag skulle vilja vända mig till Lars\r\nHultkrantz, som sade att  man inte löser mycket med förbifarter. Då undrar\r\njag:  Vad  är  det  egentligen   man   löser  om  det  blir  så  att  fler\r\nkollektivtrafikanter i stället tar bilen?\r\nMin andra fråga är till Karl-Lennart Bång,  som  med  sitt  diagram över\r\navmattningen av bilåkandet under 1980-talet bekräftade, tycker jag, vad de\r\nflesta  forskare  är  ense  om,  nämligen att priset avgör beteendet.  Jag\r\ntycker också att du bekräftade hur  man  fyller ut utrymmet genom att säga\r\natt du var glad över att Essingeleden byggdes.  Men  Essingeleden  har  på\r\nlång  sikt  medfört  att  biltrafikarbetet har ökat och att man har trängt\r\nigen staden ännu mer. Hur ser  du  att  man ska lösa frågorna på lång sikt\r\nför att inte få de effekter som Essingeleden har åsamkat?\r\n\r\nOrdföranden: Det var först en fråga till Karl-Lennart Bång.\r\n\r\nKarl-Lennart Bång, KTH: Man måste se den långsiktiga frågan i perspektivet\r\nav    Stockholmsregionens   utveckling   och   befolkningstillväxt.    Den\r\nutvecklingen  har skett mycket snabbt sedan Essingeleden byggdes. Utan att\r\nha några riktiga  siffror  kan jag säga att det rör sig om uppemot en halv\r\nmiljon människor fler som bor  här.  Det  är  ganska  uppenbart att om man\r\nfortfarande ska köra på samma väg blir det ökad trafik på den vägen.\r\n\r\nDet är fel sätt att formulera problemet. Problemet är att om vi vill att\r\nStockholm  ska  ha  en  tillväxt  och  regionen ska växa, som  människorna\r\nuppenbarligen vill, måste myndigheterna  utveckla  ett infrastruktursystem\r\nsom kan tillgodose resebehoven. Man kan inte resa kollektivt  mellan  alla\r\npunkter  i  regionen,  utan  det  är  framför  allt i centrum man kan resa\r\nkollektivt. Om alla skulle åka kollektiva resor  skulle halva befolkningen\r\nvara taxichaufförer till den andra halvan.\r\n\r\nOrdföranden: Det är ingen mer som vill yttra sig i  den  frågan. Då går vi\r\nin  på  den  tredje  avdelningen, Synpunkter från olika intressentgrupper.\r\nFörst kommer yrkestrafiken.  Kjell-Olof Feldt, som är ordförande i Svenska\r\nvägföreningen, kommer i ett kort anförande att beskriva inställningen från\r\nyrkestrafiken.\r\n\r\nKjell-Olof Feldt, Svenska vägföreningen:  Tack,  herr  ordförande. Svenska\r\nvägföreningen  har  inte  tagit  ställning  till  det  som  en del  kallar\r\nträngselavgifter och andra en skatt. Orsaken är enkel. Vi vet  inte vad vi\r\nska ta ställning till.\r\n\r\nNär det gäller syftet med en ny skatt eller avgift låter det ibland  som\r\nom  huvudsyftet  är  att skaffa fram pengar att finansiera en utbyggnad av\r\nkollektivtrafiken. Det  betyder  en speciell konstruktion. Det är en skatt\r\nsom ska ge en stadig inkomst och göra  att  kollektivtrafiken  kan fungera\r\nbra.  Det  andra  syftet,  att minska trängseln, kommer att ge helt  andra\r\neffekter när det gäller intäkterna.  Den  optimala  trängselskatten  eller\r\nträngselavgiften är noll. Den sätts så att trängseln upphör.\r\nEn annan fråga är i vilket sammanhang avgiften eller skatten kommer  att\r\ninföras.  Vi  vill  se det så, och det är många som säger att det också är\r\nså, att det ska ske i  en  samlad trafiklösning för Stockholmsregionen med\r\nalternativ  när  det  gäller  vägtrafiken   och  med  större  kapacitet  i\r\nkollektivtrafiken.\r\nDå får vi en tidsfaktor som blir ett problem.  Det kommer att ta tid att\r\nbygga ut kapaciteten i kollektivtrafiken, särskilt  om  man ska göra det i\r\ntunnelbanan, något som kanske inte ens går. Ännu längre tid kommer det att\r\nta att förbättra vägkapaciteten. Vi kan ta de två projekt  som  anses  som\r\nmest   angelägna,   att   bygga   Norra   länken   och   fyra   filer   på\r\nKlarastrandsleden.\r\nJag kan tänka mig att stockholmarna möter tanken med en viss skepsis. Nu\r\ninför vi skatten, om tio år kommer vi att ha löst alternativfrågan. Därför\r\nväntar vi på Stockholmsberedningens arbete med största intresse för att se\r\nhur  den löser detta tidsproblem så att det inte bara blir en ny skatt och\r\ningenting   händer   när   det   gäller   kapaciteten  i  trafikflödena  i\r\nStockholmsregionen.\r\nSlutligen,  herr ordförande, vill jag säga  att  jag  håller  med  Claes\r\nEklundh om att  det  är  en  skatt  vi  diskuterar.  Det  var  en slutsats\r\nFinansdepartementet drog redan på 1980-talet.\r\n\r\nOrdföranden:  Så säger en gammal finansminister. Tack för det. Då  är  det\r\nAnna   Wersäll   från   Stockholms   handelskammare,   som   representerar\r\nnäringslivet. Varsågod.\r\n\r\nAnna Wersäll, Stockholms  handelskammare: Stockholms handelskammare verkar\r\nför  att  Stockholm  ska vara  en  blomstrande  region  med  tillväxt  och\r\nföretagande.  I  det perspektivet  är  och  förblir  trängselavgifter  ett\r\nstickspår. Det löser  inte  problemen  och  skjuter  egentligen  de  stora\r\nproblemen och frågorna på framtiden.\r\n\r\nStockholms  tillväxt  är  beroende av att staden kan fungera som en enda\r\nstor arbets- och bostadsmarknad.  Det väldigt kunskapsintensiva näringsliv\r\nvi har i regionen söker kompetens över ett väldigt stort område. Man måste\r\nalltid hitta rätt person till rätt  plats. Om trängselavgifterna verkligen\r\nskulle få effekt så att resandet minskar  krymper  arbetsmarknaden.  Då är\r\ninte  Stockholm  en  dynamisk  storstadsregion utan flera småregioner. Det\r\nskadar hela Sverige om vi inte har  en  enda  fungerande  storstad med ett\r\nstort antal innovativa näringar.\r\nStockholm  har knappast fått någon förstärkning av vägkapaciteten  sedan\r\nEssingeleden färdigställdes  1970.  Sedan  dess  har  regionen  vuxit  med\r\n400 000 invånare. Det är ett helt Göteborg som har flyttat hit utan att vi\r\nhar  fått  några  nya vägar. Det är självklart att vi får stagnation om vi\r\ninte  bygger  ut  vägkapaciteten   och   för   den  delen  den  spårbundna\r\nkollektivtrafiken  som inte heller har fått någon  förstärkning.  Tillväxt\r\nkräver utbyggd infrastruktur.\r\nSedan kan man ifrågasätta  om  man verkligen tror att trängselavgifterna\r\nkommer att få någon effekt. Där visade  Jonas  Eliasson  lite  intressanta\r\nsiffror.  75 %  av  de  resenärer  som  ska  till  innerstan  reser  i dag\r\nkollektivt  i  rusningstid.  Hälften  av  de  övriga 25 % använder bilen i\r\njobbet varje dag. Hälften av de övriga 12½ % använder bilen i jobbet några\r\ndagar i veckan. Då återstår 6 % av alla trafikanter  i rusningstid som det\r\nfaktiskt  går  att  påverka av dem som ska till innerstan,  dvs.  94 %  är\r\nopåverkbara.\r\nDet kan innebära att  vi  kanske  står  där  med en ny skatt på en redan\r\növerbeskattad Stockholmsregion. Det innebär högre kostnader för att bo och\r\nverka här utan att vi har fått någon bättre framkomlighet  i trafiken. Det\r\nhämmar naturligtvis tillväxten i Stockholm och i Sverige.\r\n\r\nOrdföranden:  Då  har  vi  privatbilisterna. Det är Berndt Sehlstedt  från\r\nMotormännens riksförbund. Varsågod.\r\n\r\nBerndt  Sehlstedt, Motormännens  riksförbund:  Ordförande  och  ledamöter!\r\nMotormännen  är  som  landets  största  intresseorganisation  för bilägare\r\nbilisternas  röst.  Detta  faktum innebär inte att vi inte som alla  andra\r\nibland nyttjar andra trafik-  och transportmedel. Vi cyklar och vi går. Vi\r\nåker  tåg och vi åker kollektivt.  De  allra  flesta  av  oss  är  normala\r\nbilnyttjare  eller  vardagsbilister. Vi är inte några rabiata eller enögda\r\npersoner.\r\n\r\nEftersom  vi har ett  brett  perspektiv  kan  vi  se  trafiken,  miljön,\r\nmänniskors mobilitet  och tillväxten som ett komplext scenario där vi ändå\r\nbetraktar  bilen  som  en  oumbärlig  del  i  hela  infrastruktursystemet.\r\nBilägandet tär på hushållsekonomin  för  folk  i  normala inkomstlägen. En\r\nfärsk   rapport   kom   häromdagen.  Den  visar  att  bilkostnaderna   för\r\nnormalfamiljen ökat. Boendet  tar  störst  del av budgeten. Som nummer två\r\nkommer bilkostnaderna. Först på tredje plats hamnar matkostnaderna.\r\nMotormännen  har  tillsammans  med  Konsumentverket  och  med  Sifo  som\r\nkunskapsförmedlare undersökt bilägandet,  bilanvändandet  och  den sociala\r\nskiktningen.  Resultatet visar att det är människor som i den här  studien\r\nkallas för klämda  hushåll  som  har  de  sämsta  möjligheterna  att välja\r\nalternativet  kollektivtrafik.  Klämda hushåll tillhör LO-kollektivet,  är\r\nbarnfamiljer och enbilshushåll. Bilen  för  de  klämda hushållen är en ren\r\növerlevnadsmaskin.\r\nMänniskor med goda inkomster kallas för trygga  hushåll.  De bor ofta på\r\nställen  där  det  finns  alternativ  till  bilen.  De  kan  alltså  välja\r\nkollektivt  resande  i större utsträckning. Det innebär att de som tvingas\r\nställa bilen vid eventuella  trängselavgifter  är  de ekonomiskt svaga och\r\nträngda hushållen. Dessutom är det just i dessa grupper som man finner dem\r\nsom  inte  har  fria  yrken och kan vara flexibla i rusningstrafiken.  När\r\navgifterna ska gälla är det de som får ta alternativen, om det finns några\r\nsådana.\r\nMan kan säga att småfolket  lämnar gräddfil åt de rika. Det finns alltså\r\nen fördelningspolitisk aspekt på  detta  som  inte riktigt är utredd ännu.\r\nEtt klämt hushåll lägger ned ca 50 000 kr på sitt  bilägande  per år. Lägg\r\ndärtill  en trängselavgift som kanske är på 40 kr eller någonting  sådant.\r\nDet skulle ge en årskostnad på 12 000 kr.\r\nMotormännen  är  principiellt  emot  alla former av vägtullar utom i ett\r\nenskilt  fall,  och  det  gäller  Öresundsbron.  Vägarna  finansieras  via\r\nskatterna. Bilkollektivet bidrar årligen  med 70 miljarder kronor till det\r\nallmänna. Det innebär att 8 miljoner kronor  varje  timme dygnet runt året\r\nrunt kommer till det offentliga. Bilägarna är alltså  en  pålitlig och god\r\nmjölkkossa.\r\nMotormännen  vilar  på folkrörelsegrund. Därav den snabba reaktionen  då\r\nman upplevde de förtroendevaldas  svek mot folkviljan, som den kommit till\r\nuttryck  i  allmänna  och  fria val. Det  var  därför  Motormännen  direkt\r\norganiserade   ett   upprop   om   krav    på    folkomröstning   gällande\r\nträngselavgifter. Observera att kravet i namninsamlingen  som  totalt  gav\r\növer  45 000 namn varav 32 000 var invånare i Stockholms stad inte var ett\r\nnej till  trängselavgifter  utan ett krav på folkomröstning. Detta ska ses\r\nsom en enorm yttring för demokratin.\r\nMotormännen säger naturligtvis  nej till trängselavgifter, bl.a. av skäl\r\nsom den politiska majoriteten står  bakom.  Trafikproblem  ska självfallet\r\nlösas  med utbyggda ringleder och förbifarter och utbyggd kollektivtrafik,\r\nmärk väl detta.\r\nDet är  av miljömässiga, tillväxtfrämjande och fördelningspolitiska skäl\r\nsom Motormännen  säger  detta.  Trängselavgifter  eller trängselskatter är\r\nungefär som att sätta plåster på en cancersvulst. Det löser ingenting. Det\r\när också en kortsiktig åtgärd.\r\nMan  kan  fråga  sig:  Har vi då inga kortsiktiga åtgärder,  om  det  är\r\nledtider på 8-10 år för kringfartsleder?  Jo,  säger vi. Alternativen till\r\nträngselavgifter kan vara: Infartsparkeringar, gärna  med  shuttle-bussar,\r\nsådana   som   går   snabbt  och  ofta  från  infartsparkeringen  in  till\r\nstadskärnan.  Synkronisering   av   intelligenta  trafikljussystem  skapar\r\njämnare trafikflöde. Underjordiska parkeringsgarage,  och  varför inte mer\r\nkollektivtrafik  på  vattnet. Vattenvägarna är sorgligt underutnyttjade  i\r\nNordens Venedig.\r\n\r\nOrdföranden: Tack så mycket  för  det.  Då  är  det kollektivtrafiken. Den\r\nrepresenteras av Helena Sundberg, planeringschef på SL. Varsågod.\r\n\r\nHelena Sundberg, SL: Tack så mycket. Det är många  som  är intresserade av\r\nträngselavgifter.   Man   kan   diskutera   det   väldigt  generellt   och\r\nprincipiellt,  osv. I Stockholm har man nu för avsikt  att  genomföra  ett\r\nförsök i praktiken. Trängselavgifter i sig skapar inga nya resmöjligheter,\r\nutan de måste SL-trafiken  svara  för  till största delen. Det är just det\r\npraktiska försöket och inte de principiella övervägandena som SL har fokus\r\npå i dag.\r\n\r\nDen absolut viktigaste utgångspunkten  för  oss är att inte de nuvarande\r\nSL-resenärerna drabbas på något sätt. Det behöver de inte heller. Jag vill\r\nlyfta upp två viktiga saker för att det inte ska sluta på det viset.\r\nDet  första  är  att vi har relativt stor trängsel  i  kollektivtrafiken\r\nredan i dag. Den får  givetvis inte öka. Det skulle innebära en försämring\r\nför nuvarande SL-resenärer.  Det  som måste genomföras är trafikökningar i\r\nmotsvarande mån som resandet ökar men även gärna mer så att komforten ökar\r\noch inte bara bibehålls på den nivå som finns i dag.\r\nFör  att det ska vara möjligt krävs  en  viss  planeringstid.  Jag  blir\r\nibland orolig  när  jag  hör  möjliga tidsplaner från Stockholms stad. Jag\r\nhörde även någon här säga att man  på ett halvårs, ett års sikt kan införa\r\ndetta. Det är inte möjligt på så kort tid. Jag återkommer strax till det.\r\nDen  andra  risken  som  vi  inte  vill   se   förverkligad   är   ökade\r\ntrafikkostnader  om  vi utökar trafiken. Det måste betalas av antingen den\r\nsom genomför försöket  eller  genom  intäkterna  från  avgiften. Det måste\r\nalltså  till  nya  resurser.  Annars  måste  man  betala  det  via   ökade\r\nbiljettpriser,  vilket  skulle  innebära  en  enorm försämring för dem som\r\nredan åker kollektivt och redan tar sitt ansvar.\r\nHur många fler kommer att åka kollektivt om man  inför trängselavgifter?\r\nFör att kunna svara på den frågan måste man egentligen  först ha svaret på\r\ntvå  andra  frågor. Vilken prisnivå hamnar trängselavgifterna  på?  Kommer\r\navgiften att tas ut bara i rusningstid eller över hela dagen?\r\nMan kan ändå  göra  vissa antaganden. Om man sätter en trängselavgift på\r\nen sådan nivå att biltrafiken  minskar  med  10 %  om  man  bara har den i\r\nrusningstid  ökar  resandet  i  kollektivtrafiken  med  ungefär 4½ %.  Det\r\nhandlar  om  7 500  resor.  Det  kanske ser lite ut. Jag vet inte  vad  ni\r\ntycker. Det är ungefär sju rejält fulla pendeltåg. Det är i sådana fall på\r\nen miniminivå. Önskemålet är, som jag förstått, att minska biltrafiken med\r\nkanske uppemot 20 %.\r\nOm man inför avgiften under hela dagen på motsvarande sätt som man t.ex.\r\nhar gjort i London får vi ungefär  7 % fler resenärer i kollektivtrafiken.\r\nDet har att göra med att vi har en väldigt  hög marknadsandel redan i dag.\r\nI  dag  åker  ungefär  70 %  av  alla  i rusningstid  in  mot  staden  med\r\nkollektivtrafiken.\r\nVad  krävs för att SL-trafiken ska klara  trängselavgifterna?  Jag  vill\r\nverkligen  understryka  att  det krävs en viss planeringstid. I dag har vi\r\nungefär sex månader för busstrafik  och  nio  månader  för beställning hos\r\nentreprenörer.  Den  ska  ordna fordon, personal, utbildning,  information\r\nosv. Innan vi kan göra vår  beställning  måste vi ha ett detaljupplägg för\r\nvilka trafikökningar som är nödvändiga. Innan  dess  måste  vi tillsammans\r\nmed Stockholms stad, Vägverket o.s.v. bedöma hur stor överströmningen blir\r\noch i vilka områden den kommer.\r\nNågot  slags tumregel är att det kanske handlar om att uppemot  ett  och\r\nett halvt  år  innan  försöket  genomförs  måste  området vara definierat,\r\navgiftsnivån någorlunda bestämd och även om man ska  ta ut avgiften bara i\r\nrusningstid eller under hela dagen.\r\nSedan  handlar  det  om  åtgärder  i  infrastrukturen. Om  vi  talar  om\r\ntrafikökningar  på  5-10 %  är  det inte några  större  problem  att  göra\r\nutökningar i busstrafiken. Däremot  är spårtrafiken i dag fullt utnyttjad,\r\nsom togs upp tidigare. I både tunnelbanan  och  pendeltågssystemet  kör vi\r\ndet antal tåg som är möjligt.\r\nDet  innebär  att  man  måste  vidta åtgärder i infrastrukturen. I bl.a.\r\npendeltågstrafiken är det i dag överfullt.  Det  pågår aktiviteter för att\r\nCitybanan ska kunna färdigställas, men den är väldigt långt borta i tiden,\r\nosv. Här har vi ett bekymmer.\r\nÄven  om  man inte kan åtgärda detta innan försöket  startar  måste  det\r\nfinnas beslut  om  att  det  ska genomföras så att resenärerna ser att det\r\nkommer även om det inte finns  från  dag  ett.  Man kan även tidigarelägga\r\nvissa åtgärder. Det finns åtgärder vid Centralen som kanske kan genomföras\r\nnågot  tidigare  för  att  kunna sätta in fler pendeltåg.  Man  kan  också\r\nprioritera pendeltågstrafiken  i större utsträckning jämfört med andra tåg\r\nsom i dag också använder infrastrukturen.\r\nVi kommer givetvis att titta på  att inrätta parallellgående busstrafik.\r\nDet  går  i  viss  utsträckning  under  förutsättning  att  man  får  egna\r\nbusskörfält och inte sitter på infarterna,  där  det  sannolikt kommer att\r\nvara fortsatta köer även om de blir lite mindre av ett försök i innerstan.\r\nMan kan alltså tidigarelägga möjliga åtgärder. Vi kommer att göra vad vi\r\nkan  även  innan  infrastrukturåtgärderna  är  klara. Men det  är  oerhört\r\nviktigt att det finns beslut om de större åtgärderna. Vi måste se till att\r\nvi exempelvis har fyrspårssystem i hela pendeltågstrafiken,  att byggandet\r\natt  Citybanan  pågår  för  fullt  och  att  den  kan färdigställas enligt\r\nnuvarande tidsplan,osv.\r\n\r\nOrdföranden:  Tack  så  mycket för det. Då kommer två  representanter  för\r\nkommunerna i Stockholm. Först  är  det Anders Gustâv, kommunalråd i Solna.\r\nVarsågod.\r\n\r\nAnders Gustâv, kommunalråd (m) Solna: Tack herr ordförande! Mina damer och\r\nherrar! Jag och Anders Lago är företrädare för en liten nätt intressegrupp\r\npå  1,1-1,2  miljoner  invånare  i  Stockholmsregionen.   Vi  är  inte  en\r\nfolkrörelse, vi är demokratiskt valda. Det kan vara intressant  att se att\r\nvi  tydligen  tillhör  intressegrupperna  i det här sammanhanget. Men  det\r\nspelar kanske mindre roll. Det viktiga är möjligtvis vad vi säger.\r\n\r\nJag ska ta upp sex sju frågor under dessa fem minuter. Det första är vem\r\nsom  äger  frågan  om  vi  tittar  på det ur ett  politiskt  perspektiv  i\r\nStockholmsregionen. Det är alldeles  solklart  att  det inte är en enskild\r\nkommun som äger frågan. Det är hela Stockholmsregionen som äger frågan.\r\nOm   trängselskatterna   genomfördes   skulle   det  vara  det   största\r\nsystemskiftet  i  trafiken och infrastrukturen i Stockholmsregionen  sedan\r\ntunnelbanan byggdes.  Något liknande har vi aldrig upplevt sedan dess. Det\r\nsäger sig självt att en  enskild  kommun  inte  kan genomföra det utan att\r\nregionen är med på det.\r\nTitta bara på den representation, herr ordförande, som är här i dag. Jag\r\ntror  aldrig  att  jag  har  sett  så  många  kommunalråd   samlade   från\r\nStockholmsregionen  vid en utfrågning i riksdagen. Det hade vi förmodligen\r\ninte kunnat hitta ens  om  vi  talade  om skatteutjämning. Däremot vet jag\r\ninte hur många borgarråd från Stockholm  som  är  här  i dag. Men det är i\r\nvarje fall väldigt många från länet som är här. Det säger  väl allt om vad\r\nfrågan egentligen hör hemma.\r\nPrecis som flera talare har sagt är det dessutom så att större  delen av\r\ndem  som  berörs av detta icke bor i Stockholms innerstad. Jag vill alltså\r\nhävda, herr  ordförande,  att det icke går att införa det här systemet med\r\nmindre än att regionen står  någorlunda  samlad.  Regionen  står i dag mer\r\nsplittrad  i  frågan  än  vad man någonsin har gjort i en enda trafikfråga\r\nunder alla mina 20-30 år som politiker.\r\nTrängselavgifter är ytterligare  en  skatt. Man behöver inte vara jurist\r\nför att räkna ut detta. Från vår region tar man i dag ungefär 10 miljarder\r\ni  olika  typer av skatter till statskassan.  Dessutom  har  vi  särskilda\r\nskatter, skulle  jag  våga påstå, på bilismen i Stockholmsregionen. Det är\r\nhöga parkeringsavgifter, oaktat vad Kågeson sade. I och för sig håller jag\r\nmed   Kågeson   på  väldigt   många   punkter.   Men   vi   betalar   höga\r\nparkeringsavgifter i regionen i dag.\r\nDessutom ska vi veta, herr ordförande, att vi betalar en osedvanligt hög\r\nlandstingsskatt   i    regionen    därför   att   så   mycket   går   till\r\nkollektivtrafiken. Därmed har också  bilismen den vägen fått en skatt. Jag\r\nkan bara påstå att situationen som den  är  i  dag  innebär att detta bara\r\nskulle vara ytterligare en skatt på ytterligare skatter.\r\nDet som kanske är allra viktigast är punkt nummer tre.  Ska  man  ta  ut\r\nnågon form av trängselskatter, trängselavgifter ska man naturligtvis ta ut\r\ndem    där    trängseln    finns.   Det   är   också   det   uppdrag   som\r\nStockholmsberedningen har fått.  Trängseln är icke i Stockholms innerstad,\r\nprecis som Per Kågeson redovisade.\r\nTrängseln är i de kommuner som är  representerade  här i dag. Där skulle\r\nträngselavgifter  i Stockholms innerstad öka trängseln  i  de  kommunerna.\r\nDetta  är  en  av  de allvarligaste  invändningarna  mot  hela  förslaget.\r\nProblemen skulle inte  bara  flyttas.  De  skulle  öka  i  de kommuner där\r\nproblemen i dag är som störst, bl.a. i min egen kommun.\r\nMed andra ord: Skulle de problemen också lösas på samma sätt innebär det\r\natt  Solna  inför trängselskatt, därefter Sollentuna, Upplands  Väsby  och\r\nsedan Sigtuna.  Då  gratulerar  jag  alla  riksdagsmän som ska ta sig från\r\nArlanda flygplats och in till riksdagshuset.  Det  borde vara konsekvensen\r\nför dem som vill införa detta.\r\nDet har talats väldigt lite här om de höga avgifter  som behövs. Ska man\r\nminska   trafiken   i  Stockholms  innerstad  med  20 %  gissar  jag   att\r\nnormalhushållet i Stockholmsregionen  om  det  ska  fungera  kommer att få\r\npröjsa någonstans mellan 2 000 kr och 3 000 kr i månaden. Det  är  möjligt\r\natt  någon  kan  säga  att  det bara blir 1 998 kr, men det är rätt mycket\r\nredan det, om man uttrycker sig så. Detta har redan Komkom redovisat i sin\r\nutredning. Naturvårdsverket har också pekat på detta.\r\nJag ska runda av med att konstatera  att det vi borde tala om är måhända\r\nhur man ska ha ett system som löser de problem  vi har, kapacitetsproblem,\r\noch hur vi får bättre förutsättningar att ta oss  mellan  norr  och söder.\r\nJag vill påstå att Stockholmsberedningen i sitt första delbetänkande eller\r\nsina delbetänkanden har redovisat hur man skulle kunna lösa det.\r\nVår utgångspunkt och den omsorg jag hoppas att Sveriges riksdag  har  om\r\nStockholmsregionen  borde rimligen gälla hur man hittar system som icke är\r\nså tillväxthämmande som en trängselskatt skulle vara. Tack så mycket.\r\n\r\nOrdföranden: Vi tackar  för  detta. Sedan är det Anders Lago, kommunalråd,\r\nSocialdemokraterna, Södertälje.\r\n\r\nAnders Lago, kommunalråd (s) Södertälje:  Innan  jag  kommer in på vad jag\r\ntänkte  säga  kan  jag  berätta  att  vi  ibland  diskuterar  avgifter   i\r\nSödertälje.  Vi har tänkt att vi skulle ta avgifter över Södertälje kanal.\r\nDär ser Vägverket och Sjöfartsverket till att broarna ändå är öppna ganska\r\nofta, så vi har trängsel på grund av det.\r\n\r\nDet är inte  i  alla  frågor  som Gustâv och jag är överens. Men när det\r\ngäller den här frågan är vi det i  mångt  och mycket. Från länets kommuner\r\nfinns  det en mycket negativ inställning till  trängselavgifter.  Jag  ska\r\nsamtidigt   säga   att   det   gäller  när  man  tittar  på  de  politiska\r\nförsamlingarna och de ställningstaganden  som  partierna  gjort. Det är få\r\nkommuner  i  länet  som  har  tagit  ställning  och fattat några beslut  i\r\nfullmäktige eller någon annanstans. Ser man på vad  de politiska partierna\r\ni länets kommuner anser finns det en negativ inställning.\r\nJag är ganska övertygad om att den negativa inställningen  också  gäller\r\ninvånarna  i  våra  kommuner.  Det  är  precis som Gustâv sade. De som ska\r\nbetala en stor del av denna summa är inte de boende i Stockholms stad utan\r\ndet är de boende i Södertälje och i andra länskommuner.\r\nDet  finns förutom pengarna förstås ett  antal  andra  skäl  till  denna\r\nnegativa  inställning.  Det första och viktigaste är att vi under många år\r\nhar arbetat för att Stockholmsregionen  ska  vara en gemensam boenderegion\r\noch en gemensam arbetsmarknadsregion. Om vi ska  fullfölja det arbetet och\r\ndet ska vara verklighet i framtiden behöver man också  röra  på  sig.  Man\r\nbehöver resa.\r\nMan  behöver  dessutom  förhållandevis  ofta  ta sig från olika delar av\r\nlänet, från den södra delen till den norra och tvärtom.  Det  är  också så\r\natt  statsmakterna  sagt  nej  till att miljöpröva en flygplats i de södra\r\ndelarna av länet. Om man bara tar det exemplet behöver vi på Södertörn och\r\ni de södra delarna av länet ta oss till Arlanda. Då behöver vi förstås åka\r\ngenom Stockholm.\r\nDet allra största problemet är  att  vi  har  många  i våra kommuner som\r\npendlar in till sina dagliga arbeten i Stockholms stad.  Det är möjligtvis\r\nbra  att  vi  ser  till  att  fler  reser kollektivt. Jag är den  varmaste\r\nförespråkaren av kollektivtrafiken. Men  då måste vi också se till att den\r\nfungerar  och  att vi har en kapacitet så att  det  är  möjligt  att  resa\r\nkollektivt.\r\nDet är inte så  i  dag. Att införa trängselavgifter innan vi har löst de\r\ngrundläggande problemen  ser  jag  som  mycket  svårt  eller  till och med\r\nomöjligt. Vi som lever ute i kranskommunerna i Stockholm drabbas  dagligen\r\nav  förseningar  och  inställda tåg. För min kollega i Nynäshamn, som  jag\r\nträffade på ett möte i  går  kväll,  tog  det  två  timmar att ta sig från\r\nNynäshamn  till  Stockholms  stad. När man införde järnvägen  för  ungefär\r\nhundra år sedan tog det en timme.  Det är klart att vi måste rätta till de\r\nhär problemen och bristerna för att få kollektivtrafiken att fungera.\r\nFrån min hemkommun går det alldeles utmärkt att åka med pendeltåget. Men\r\nproblemet är att de i rusningstrafik  är  fullsatta, och som vi hörde nyss\r\ngår det för närvarande inte att sätta in några fler tåg.\r\nSammantaget säger vi nej till trängselavgifter.  Man  måste  först  lösa\r\nkollektivtrafikproblemen,  både vad gäller kvaliteten och kapaciteten. Jag\r\nhar också mycket svårt att tänka mig avgifter på genomfarterna, oavsett om\r\ndet gäller Essingeleden eller genomfarterna t.ex. till Finlandsfärjorna.\r\nOm man trots allt skulle gå vidare med någon form av miljöavgifter anser\r\njag att det viktigaste är att  man begränsar dem till de gator och områden\r\ni Stockholms stad där det verkligen  finns miljöproblem och där man av det\r\nskälet behöver begränsa trafiken. Det  ska  alltså  inte  röra  ett  stort\r\nområde  i hela Stockholms innerstad utan verkligen de gator och områden  -\r\noch de tider - där man behöver begränsa utsläppen.\r\nOm man  trots  motståndet  genomför trängselavgifter eller miljöavgifter\r\nmåste vi självklart använda de  pengarna  till  kollektivtrafiken för hela\r\nregionen.\r\n\r\nMagnus Nilsson, SNF i Stockholms län: Jag ska på  fem  minuter försöka att\r\npå  något  vis  balansera de senaste sex dysterkvistarna. Därför  går  jag\r\ndirekt in på mina  slutsatser,  då  jag  inte hinner berätta om bakgrunden\r\ntill dem.\r\n\r\nUtan  trängselavgifter  går  det  inte  att  lösa   trängselproblemen  i\r\nStockholm. Den som säger nej till trängselavgifter verkar för att regionen\r\ndelas   upp   och   att   trängselproblemen  successivt  förvärras.   Utan\r\nträngselavgifter stannar Stockholm.  Det är innebörden i att säga nej. Det\r\när lätt att säga nej. Det är också lätt  att  göra en massa önskelistor på\r\nprojekt och investeringar och hoppas att någon annan ska betala det hela.\r\nFaktum  är  att  utan  trängselavgifter går det inte  att  genomföra  de\r\nnödvändiga  förbättringarna   av  kollektivtrafiken.  Dessa  förbättringar\r\nbehövs redan i dag, vilket vi alla  har hört. Men varifrån tar ni pengarna\r\ntill förbättringarna?\r\nStockholmsberedningen gjorde i januari  i fjol en sammanställning av vad\r\nde    ansåg    skulle    behövas    fram    till    2015    i   form    av\r\nkollektivtrafikinvesteringar.  I  det  här  länet  skulle  det kosta  37,7\r\nmiljarder  i  spårinvesteringar. I Banverkets förslag, som nu  är  ute  på\r\nremiss, finns 9,3  miljarder. Det är lite grann fråga om äpplen och päron.\r\nVi  har  en  brist  på 27  miljarder,  och  då  ska  man  komma  ihåg  att\r\nStockholmsberedningens  slutsats  var att om man investerar 37,7 miljarder\r\nbedöms trängseln fortsätta att vara stor i både spår- och vägsystemet. Det\r\nbetyder att i realiteten behövs mer  än  de  37,7  miljarderna. Var ska de\r\nhämtas ifrån?\r\nDet riksdagen behöver göra för att man ska kunna lösa  trafikproblemen i\r\nStockholm är att avskaffa förbudet mot den här åtgärden. Det  finns  ingen\r\nannan  åtgärd.  Jag  skulle  vilja  påstå  att  det  är  ogrundat flummigt\r\nönsketänkande   att   hävda  att  man  kan  lösa  trängselproblemen   utan\r\nträngselavgifter. Införande  av  trängselavgifter  är i dag förbjudet. Det\r\nförbudet bör riksdagen avskaffa så att de blir möjliga att införa.\r\nAvsikten är att prioritera yrkestrafik och kollektivtrafik. Man bör göra\r\navgifterna så låga som möjligt för yrkestrafiken. Men  eftersom man utanpå\r\nen bil inte kan se om den är i yrkestrafikdrift eller privatdrift  bör  en\r\nhög momssats inkluderas i detta. Det vill vi.\r\nMan  bör  se  till  att införa en förmånsbeskattning på förmån av betald\r\nträngselavgift.  På  samma   sätt  bör  man  följa  upp  förmånen  av  fri\r\nparkeringsplats, det som Per Kågeson  tog  upp. Det är oerhört viktigt för\r\nförtroendet. Det borde göras en uppföljning  av  P-platsförmånerna redan i\r\ndag, men det blir ännu viktigare om, eller jag skulle  vilja säga när, man\r\ninför trängselavgifter.\r\nDet   är   rimligt   att   riksdagen   -   staten   -  står  för  själva\r\nteknikinvesteringen  i  systemet,  i  varje fall i form av  ett  förskott.\r\nLikaså är det viktigt att göra det trovärdigt  att  pengarna  ska  gå till\r\nkollektivtrafikinvesteringar,  och  att  snabbt  komma  i  gång  genom att\r\nförskottera beloppet.\r\nNär  det  gäller trängseln ska jag bara redovisa en av de undersökningar\r\nsom    entydigt     visar     att     väginvesteringar     eller     stora\r\ninfrastrukturinvesteringar inte kan lösa problemen. Undersökningen gjordes\r\nav  Transek  på regeringens uppdrag för några år sedan. Den bild jag visar\r\nupp illustrerar  trängselsituationen 1998, uppmätt i rusningstid. Det röda\r\npå  bilden  betyder   \"mycket   svår  trängsel\",  blått  betyder  \"kraftig\r\nträngsel\". Om vi inte gör någonting,  och  vi  får  en  befolkningsökning,\r\nräknar man med att vi år 2010 har den situation som nästa bild visar.\r\nOm man tog 40 miljarder kronor, 10 miljarder till kollektivtrafik och 30\r\nmiljarder till vägar - i praktiken alltså hela det statliga  väganslaget -\r\noch investerade dem på det sätt som kartbilden visar, skulle vi år 2010 ha\r\nden situation som illustreras av nästa bild. Därefter finns det  inga fler\r\ninvesteringsobjekt  att ta till för att förbättra situationen. Situationen\r\når 2010 skulle vara något  värre  än vad den är i dag, och därefter skulle\r\nden successivt bli allt värre.\r\nFrågan är inte om man ska införa  trängselavgifter  utan  när. Frågan är\r\nockså om man först ska lägga en massa pengar på infrastruktur eller om man\r\nförst ska lösa trängselproblemen.\r\nFaktum är att vi är på väg in i den situation som följande  bild  visar.\r\nNorra  länken  ligger i Vägverkets planering - den ska bli klar någon gång\r\nefter 2015. När  det  gäller  pendeltågstunneln  är  finansieringen mycket\r\nosäker. Landstinget har nog inte pengar för att kunna  gå in och betala de\r\n25 % som staten kräver. Troligen har vi år 2010 den situation  som visas i\r\nnästa bild om riksdagen inte agerar utan i stället lyssnar på nej-sägarna.\r\n\r\nOrdföranden:  Vi har en rad frågor, men också ett klarläggande från  Jonas\r\nEliasson.\r\n\r\nJonas Eliasson,  Transek:  Det  gäller  en  liten praktisk sak. Det flyger\r\nomkring  en  del  procentsiffror på hur mycket biltrafiken  väntas  minska\r\neller vad målsättningen  är  för  att  den ska minska. När folk säger 10 %\r\nbetyder det i allmänhet antal bilister,  för  att  generalisera  lite. När\r\nfolk  säger  20  eller  30 %  betyder det antagligen fordonskilometer.  De\r\nflesta förslag som har lagts fram  syftar  nämligen  till  att minska just\r\nfordonskilometrarna - trafikarbetet - i innerstaden, alltså dessa 20 eller\r\n30 %.  Det motsvarar ungefär 10 % färre bilar. Detta är en förklaring  för\r\nden som undrar varför det ibland låter så mycket och ibland så lite.\r\n\r\nOrdföranden:  Vi  tackar  för  det klarläggandet. Jag vill påminna dem som\r\nställer frågor att det finns möjlighet  att  fråga  även  dem som inte har\r\nhållit ett anförande. Ni har en lista på de organisationer  och  folk  som\r\nfinns bland åhörarna och som gärna svarar på frågor.\r\n\r\nJohnny Gylling (kd): Jag tänkte just göra som ordföranden säger och ställa\r\nfrågor till några som inte har talat.\r\n\r\nJag vill ta upp två aspekter som knappast har berörts. Den första gäller\r\nlastbilarna.  Jag  har  fått för mig att lastbilarna utgör en nyttotrafik,\r\nmen här nämndes de i förbifarten  som  någonting  jobbigt  som  också  ska\r\nbeskattas.  Om  jag  har  fattat  det  hela  rätt  lägger  man i London nu\r\nträngselavgifter även på lastbilstrafiken. Jag vill därför fråga forskarna\r\nom det finns några beräkningar på vad det innebär för nyttan för staden om\r\nman  beskattar även lastbilstrafiken. Jag vill också be Jan Sandberg  från\r\nÅkeriförbundet kommentera detta.\r\nSedan  vill  jag  ta  upp  tvåhjulingarna.  Man har pratat lite grann om\r\ncykelbanor  och liknande, men ingen har nämnt alternativet  att  stimulera\r\ntill fler motorcyklar  eller skotrar i stadstrafiken. Man kan se på städer\r\nsom Paris där det vimlar  av  dessa  fordon, låt vara att de har ett annat\r\nklimat än vad vi har. Finns det någon forskning om vad det skulle innebära\r\natt stimulera människor till att övergå  till  att  köra mera skoter eller\r\nmotorcykel? Jag skulle vilja att också Per Johansson från Motorcyklisterna\r\nkommenterade detta.\r\n\r\nPer Kågeson, Nature Associates: Åkerinäringen i Stockholm  hävdar  att  om\r\nträngsel  inte funnits så skulle vi kunna minska fordonsparken med ca 15 %\r\nberoende på  att  man  kunde  utnyttja  den mera effektivt. Det är väl ett\r\ntecken på att branschen som sådan och dess  kunder  skulle vara hjälpta av\r\nen förbättrad framkomlighet. Frågan om man ska ta ut  avgift  på den typen\r\nav   fordon  eller  inte  kan  sedan  diskuteras.  Det  är  ju  definitivt\r\nnyttotrafik.\r\n\r\nDet kan dock finnas en aspekt som är värd att fundera över, nämligen att\r\nom man  höjer  kostnadsnivån något genom avgiften kommer det att stimulera\r\ntill samdistribution  och till bättre eller högre utnyttjande av IT-teknik\r\nför produktplanering. Det  skulle  i  sin  tur kunna innebära att man blir\r\neffektivare  totalt sett och därmed minskar antalet  fordonskilometrar.  I\r\növrigt  är  det   inga  större  problem  att  särskilja  lastbilarna  från\r\npersonbilarna i gaturummet.  Det  är  ett  större problem för den delen av\r\nmotortrafiken som utnyttjar små bilar, eller  bilar  som lika gärna skulle\r\nkunna   användas   för  pendling.  Där  kan  systemet  naturligtvis   inte\r\ndifferentiera.\r\n\r\nMagnus Nilsson, SNF  i Stockholms län: När det gäller lastbilarna vill jag\r\nbara  uppmärksamma  på  att   vi   menar   att  man  i  princip  inte  bör\r\navgiftsbelägga yrkestrafiken över huvud taget.  Det  är dock tekniskt lite\r\nbökigt att sortera ut den, som Per Kågeson nämnde. Därför  vill vi dels ha\r\nen maxavgift på omkring 100 kr per dygn, dels inkludera moms  i  detta för\r\natt  på så sätt minimera avgiften för yrkestrafiken. Syftet med avgift  är\r\natt prioritera  yrkestrafik  och  kollektivtrafik  när vi har en begränsad\r\nresurs i form av vägyta.\r\n\r\nJan Sandberg, Svenska åkeriförbundet: Det här handlar  ju  om nyttotrafik,\r\noch   vi   brukar  prata  om  kollektivtrafik  för  gods  när  det  gäller\r\ngodstransporterna.  Jag  företräder  åkeriföretagarna  som  ser  till  att\r\ntransporterna utförs.\r\n\r\nVår  uppfattning,  som baseras på den verklighet som våra företagare och\r\nderas anställda dagligen  har  i  Stockholmstrafiken,  är  den att vi inte\r\nanser att man kan se trängselavgiften eller trängselskatten  enskilt, utan\r\ndet handlar om en helhet. Man måste se den tillsammans med vägkapaciteten,\r\noch  det  finns  ett uppdämt behov av investeringar i vägarna. Det  gäller\r\ninte minst trängselavgifter.\r\nNär det gäller exakt  hur  en  sådan  avgift skulle utformas har vi sagt\r\ndels att vi inte har något konkret förslag  ännu, dels att vi vill att man\r\ndiskuterar  inte bara avgifterna utan också väginvesteringar.  Det  är  ju\r\ninte åkeriföretagarna  som ska betala avgifterna, om det blir sådana, utan\r\ndet är våra kunder. Därför  tycker  vi att det är viktigt att också lyssna\r\npå vad kunderna anser om avgifter, om  de  ska  finnas  eller inte, och på\r\nvilket sätt de ska utformas.\r\n\r\nPer  Johansson,  Sveriges Motorcyklisters Centralorganisation  (SMC):  Jag\r\nrepresenterar   också    en    folkrörelse,    Sveriges    Motorcyklisters\r\nCentralorganisation med 80 000 medlemmar. Vi ser naturligtvis  motorcykeln\r\nsom  en  del av lösningen på trängselproblematiken. Motorcykeln har  många\r\nfördelar.  Man kan parkera fyra motorcyklar på en ruta för en bil. Där ser\r\nvi stora möjligheter.\r\n\r\nOm vi underlättar  för  motordrivna  tvåhjuliga  fordon  kanske familjer\r\nväljer  att köpa ett tvåhjuligt fordon i stället för en bil till.  Det  är\r\nockså en trängsellösning.\r\nMan måste  också vara medveten om den nya moderna tekniken. Man får inte\r\ntro att det blir  den  tvåtaktsdimma  som  kan  ses i Rom bara för att det\r\nfinns mycket motorcyklar och skotrar. Tekniken går  framåt  väldigt  fort,\r\noch  alla  små  skotrar  börjar  numera  bli fyrtaktare. Miljöproblemet är\r\nalltså mer eller mindre borta genom tekniska lösningar.\r\n\r\nBörje  Vestlund  (s):  Herr  ordförande!  Jag  skulle   vilja  fråga  hela\r\nforskargruppen som är med i dag vad det är som säger att inte allt det som\r\nni stoppar i oss är kvalificerad gallimatias. Vad är det som säger att det\r\när det ena eller andra resultatet som kommer fram?\r\n\r\nPer Kågeson hade åtminstone ett resonemang om en viss logisk förklaring,\r\nmen  alla  andra  har  redovisat  någonting  som  bygger  på simuleringar,\r\nmodeller,  som inte har något syfte i verkligheten. Den empiriska  studien\r\nsaknas i mångt  och mycket. Det hänvisas inte till några empiriska studier\r\nkring de här frågorna.\r\nSingapore, säger man då. Ja, Singapore är i och för sig ett bra exempel,\r\nmen Singapore har  inte samma förutsättningar som Stockholm. Så jag skulle\r\nvilja fråga er: Hur ska vi kunna lita på att de uppgifter, de siffror, som\r\nni presenterar är sanna?\r\nLåt mig ta ett exempel.  Man  säger  att  just  i  en viss infart kommer\r\nantalet  bilar att minska från dagens 10 000 bilar under  en  viss  period\r\ntill 4 000  bilar.  Hur  ska  vi,  när vi fattar beslut, kunna veta att vi\r\nfattar  beslut på ett korrekt underlag  när  man  får  den  här  typen  av\r\ntvärsäkra, mycket tydliga påståenden? Det är den ena frågan.\r\nDen andra  frågan  skulle jag vilja ställa till Handelskammaren. Vad har\r\nni för objektiva grunder  som  säger  att arbetsmarknaden skulle krympa om\r\nman  införde  trängselavgifter? Vad har ni  för  grund  för  det?  Har  ni\r\nempiriska studier,  och  inte bara enkäter och annat som ibland dyker upp?\r\nVad grundar ni påståendet på? Brukar ni inte också säga att trängsel utgör\r\nett problem för man har minskat  antalet anställda? Ett antal arbetstimmar\r\nfaller bort på grund av trängseln,  brukar  ni  ju  hävda.  Vad har ni för\r\ngrund när ni säger att man ska minska i Stockholm?\r\nSlutligen har jag en fråga till Motormännen. Ni säger att biltrafiken är\r\nen  kassako.  Alla  skador  i  trafiken  då,  som  kostar  samhället flera\r\nmiljoner?  Har  ni  räknat  in  dem  i  det sammanhanget? Finns de  med  i\r\nberäkningarna? I en sådan här utfrågning  tycker jag att man måste ha alla\r\nfakta på bordet.\r\n\r\nBerndt Sehlstedt, Motormännens riksförbund:  Ja,  jag sade mjölkkossa. Det\r\nberor på de 40 miljarderna per år som bilkollektivet förser det offentliga\r\nmed. Av dessa 40 miljarder går ungefär 20 % tillbaka  till vägar och annat\r\nsom  är bil- och transportrelaterat, övrigt går till vård,  skola,  omsorg\r\netc. Det är vårt svar.\r\n\r\nAnna  Wersäll,  Stockholms  handelskammare:  Vi  vet  inte  vilken  effekt\r\nträngselavgifterna får. Precis som du säger så har vi faktiskt ingen aning\r\nom den  här  forskningen  stämmer  och  om  den över huvud taget får någon\r\neffekt. Men syftet är ändå att tränga bort trafik.  Som  vi hörde av Jonas\r\nEliassons  redovisning  är den största gruppen som kan tänkas  drabbas  av\r\nträngselavgifter  den  som   bilpendlar   till   jobbet.  Det  är  i  stor\r\nutsträckning de med kvalificerade arbeten, för de  pendlar längre sträckor\r\noch använder bil i större utsträckning. Det innebär  att  om det är dem vi\r\nvill åt med trängselavgifter, och vi verkligen lyckas med det,  då  har vi\r\nminskat arbetsmarknaden i regionen.\r\n\r\nJonas Eliasson, Transek: Jag håller med om att det kanske verkar vara lite\r\ntvärsäkra påståenden om en massa saker. Det beror på att vi har lite  kort\r\nom  tid  och  därför inte kan ge en trafikekonomisk grundkurs. Påståendena\r\nbaseras inte bara på simuleringar av Sim City-typ utan på mycket empiriskt\r\nunderlag. De baseras  på  resvaneundersökningar som har pågått sedan 1950-\r\ntalet. De var de första i Sverige,  i  alla  fall som jag känner till, som\r\nåterkommande analyserat hur folk reser, varför, och vad som påverkar dem.\r\n\r\nDet finns visserligen bara ett eller två trängselavgiftssystem  i  bruk,\r\nmen det finns jag vet inte hur många vägar som är avgiftsbelagda. Man  kan\r\nju   mäta  trafikavgifter  på  avgiftsbelagda  vägar  i  andra  syften  än\r\nträngselminskning.  Syftet  spelar  alltså  ingen  roll för hur man mäter.\r\nSyftet kan bilarna inte känna av. Det finns alltså en  oerhört stor samsyn\r\nkring  vad  som  händer när man avgiftsbelägger trafik. Jag  skulle  gärna\r\nutveckla det här mera, men tiden är lite begränsad.\r\nEtt kort belysande  exempel är att det finns en stor bransch som sysslar\r\nmed att tjäna pengar på  att avgiftsbelägga vägar. Det finns tullvägar som\r\när kommersiellt opererade,  och  för  dem är det förstås viktigt att kunna\r\nsätta sina tullar på sådant sätt att de  får  maximala intäkter. Det finns\r\nfolk som lägger ned sitt liv på att kunna förutsäga precis hur många tusen\r\nbilar som ska åka på en viss grekisk betalmotorväg,  och om de har fel går\r\nbolaget  i  konkurs.  Men  de  har  nog  inte  fel. Alltså: Vi  är  starkt\r\növertygade om att våra prognoser stämmer väldigt väl.\r\n\r\nLars  Hultkrantz,  VTI/Högskolan Dalarna: Det här  är  inte  modeller  som\r\nanvänds  bara för att  simulera  effekter  av  trängselavgifter,  utan  de\r\nanvänds också  för  att  analysera väginvesteringar. De används alltså för\r\nmånga olika ändamål och utvärderas också för de olika syftena.\r\n\r\nDet är helt riktigt att  vi  inte  kan veta. Vi kan inte veta om vi inte\r\ngör praktiska försök. När det gäller sådana  försök  är  flaskhalsen - den\r\ntrånga sektorn - inte vi forskare, utan faktiskt ni politiker.  Det  är ni\r\npolitiker  som måste ha en experimentell inställning och vilja testa olika\r\nlösningar och  vilja  göra  flera  olika  försök. Det gäller inte bara ett\r\nfullskaleförsök, utan flera olika försök för  att  testa olika metoder och\r\nha kontrollgrupper. Då ska vi gärna hjälpa till att utvärdera de försöken.\r\n\r\nKarl-Lennart   Bång,   KTH:   Frågan  gällde  vilka  effekterna   var   på\r\ntrafikmängderna  på  olika vägar.  När  det  gäller  huvudvägarna  är  nog\r\nfelmarginalerna  inte  så   stora   eftersom   de   flesta   arbetar  nära\r\nkapacitetstaket  och  det alltså finns ganska lite valfrihet i systemet  i\r\nStockholm.\r\n\r\nNär det däremot gäller  vilka effekter köbildningen har på restiderna är\r\nosäkerheten betydligt större,  och  den modell som Jonas Eliasson talar om\r\när inte särskilt bra på att uppskatta  det.  Det  är  därför  handböcker i\r\nEngland  och  USA säger att man måste använda dynamiska trafikmodeller  om\r\nman vill ha offentliga  skattemöjligheter  till att finansiera och åtgärda\r\ndetta.\r\n\r\nPer Kågeson, Nature Associates: Jag är inte  helt överens med Jonas på den\r\nhär punkten. Jag tycker att vi fortfarande saknar  en  hel del information\r\nom hur vanebilisterna i Stockholm skulle reagera på trängselavgifter.  Det\r\nfinns  i  realiteten  många olika valmöjligheter: att fortsätta att åka på\r\nprecis den tid som man  brukar  men  åka lite tidigare eller senare om man\r\nkan  tjäna  på det ekonomiskt, att övergå  till  infartsparkering  och  då\r\npartiellt åka kollektivt, att åka kollektivt hela resan, eller att i vissa\r\nfall - de som har möjlighet till det - öka sitt distansarbete.\r\n\r\nJag tror att  man måste försöka skapa sig en bild av detta genom enkäter\r\ntill bilisterna innan  man  sätter  i gång Stockholmsexperimentet. I annat\r\nfall  vet  man inte om trängselavgiften  ska  tidsdifferentieras,  och  på\r\nvilket sätt. Det behövs ett bättre underlag innan man sätter ned foten.\r\n\r\nKerstin Lundgren (c): Jag har två frågor. Den första handlar om att SL har\r\nen planeringstid  på  1 ½  år  för att kunna vara med på banan och möta en\r\növergång till kollektivtrafik från bilsidan. Helena Sundberg angav att man\r\nkortsiktigt skulle kunna lösa problemen  på  några områden för att ta hand\r\nom  en  övergång  av  trafiken på långa avstånd. Det  gäller  alltså  inte\r\ninnerstadstrafiken, utan  pendeltåg och tunnelbana, där kapacitetstaken är\r\nnådda.\r\n\r\nVad finns det för alternativ  att  kortsiktigt ta hand om alla resenärer\r\nutan att behöva gå i gång med särskilda parallellbusstrafikupplägg? Om man\r\ntar ut vissa gator för särskilda nya bussfiler  blir ju effekten bara ökad\r\nträngsel. Jag uppfattar det så att ett av bekymren  i  innerstaden just är\r\nde   nya   stomlinjenäten,   vilka   också  har  krävt  extra  utrymme   i\r\ninnerstadstrafiken.\r\nJag skulle också vilja fråga Magnus Nilsson med hänvisning till den bild\r\nav trängselavgifter som han visade: Är  det  så att trängselavgifter löser\r\nde bekymmer som finns i Stockholmsregionen, eller krävs det annat?\r\n\r\nHelena Sundberg, SL: Om vi tar pendeltågstrafiken så finns det en planerad\r\nutbyggnad  för fyra spår, alltså Citybanan plus  en  del  andra  åtgärder,\r\nÅrstabron osv.  De  kommer  att  vara åtgärdade år 2011. Däremot har vi på\r\nMälarbanan fortfarande bara två spår,  och  för  att  kunna  sätta in fler\r\npendeltåg  behöver  vi  utöka antalet spår till fyra. En sådan åtgärd  tar\r\ntid. Även om vi sätter i  gång  i  dag är det klart först 2011-2013. En så\r\nstor utbyggnad tar alltså minst tio år.\r\n\r\nDen behövs definitivt, men om man  ska  införa ett praktiskt försök tror\r\njag  inte  att  man  gör  det  om tio år, utan meningen  är  att  det  ska\r\ngenomföras  tidigare.  Då  finns  inte   mycket  annat  att  göra  än  att\r\nkomplettera  spårtrafiken med busstrafik. Det  är  nämligen  omöjligt  att\r\ngenomföra så stora  investeringsprojekt  på så kort tid. Det är olyckligt,\r\neftersom vi inte vill konkurrera spårtrafik mot busstrafik.\r\nFolk ska kunna resa med spårtrafiken där  de  så  vill,  och  då ska det\r\nfinnas  kapacitet.  Nu  finns  inte  det  i dag, och det finns tyvärr inte\r\nheller med i Banverkets förslag till planer,  vilket  vi tycker är rent ut\r\nsagt fruktansvärt. Så det enda vi kan göra på tio års sikt  är  att införa\r\nparallellgående  busstrafik,  och  för  det  behöver  vi  en framkomlighet\r\nexempelvis efter E 18. Det blir en enorm försämring för dem  som  påverkas\r\nav trängselavgifterna.\r\n\r\nMagnus  Nilsson,  SNF i Stockholms län: Först en kommentar till detta  med\r\nprognoser och osäkerhet. Det är klart att inga prognoser kan förutse exakt\r\nhur ett trängselavgiftssystem  kommer att slå, och det har också betydelse\r\nför den juridiska historien. Att  införa  trängselavgiftssystem är enkelt,\r\nmen man måste också ha en handlingsberedskap  för nästa steg då avgifterna\r\nbehöver justeras. Det är nämligen bergsäkert att  det  inte  blir  perfekt\r\nfrån början. Det är egentligen den konstitutionella utmaningen.\r\n\r\nSedan  till frågan om det krävs annat. Det är klart att det krävs annat.\r\nDet krävs  mycket stora kollektivtrafiksatsningar över huvud taget, vilket\r\njag redovisat  tidigare. Helena Sundberg har också visat på detta. Det man\r\npå kort sikt kan göra, och som förefaller vara väldigt effektivt,  är helt\r\nandra saker. Information,  trygghet i T-banesystemet osv. har visat sig ha\r\nstor betydelse för i vilken mån folk väljer detta resalternativ.\r\nHelena Sundberg nämnde investeringsbehoven  och  att  man måste sätta in\r\nparallellbussar. Problemen kommer alltså att finnas där ändå. Inom ett par\r\ntre  år måste SL säkert på vissa sträckor sätta in parallellgående  bussar\r\ntill tågen,  men  de bussarna kommer att fastna i de bilköer som vi kommer\r\natt ha i den mån vi  inte  har  trängselavgifter.  Det  är  alltså väldigt\r\nriskabelt för kollektivtrafikanterna om vi inte lyckas få bort köproblemen\r\npå vägarna.\r\nDet  är  inte  kul med trängselavgifter, men de ger trovärdiga  svar  på\r\nfrågorna  hur  vi  annars   löser   problemet  med  köer  och  finansierar\r\nkollektivtrafiksatsningarna. Det är lätt och säga nej och sticka huvudet i\r\nsanden, men försök att konfrontera verkligheten också.\r\n\r\nKarin Svensson Smith (v): Jag var ledamot  av Kommunikationskommittén, och\r\nnär vi var i Holland fick vi på Trafikministeriet  höra en föredragning om\r\nhur man planerade införande av trängselavgifter. Anledningen  var  att man\r\nmenade  att  yrkestrafiken inte fungerade, då transporter inte kom fram  i\r\ntid och leveranser  av varor inte fungerade. Det var huvudmotivet till att\r\nde planerade att införa dessa avgifter.\r\n\r\nHär finns representanter för dem som sysslar med yrkestrafik. Jag skulle\r\nvilja fråga Ellinor Nordenström  från  Danzas  AB  hur  de upplever dagens\r\nsituation med 15 % fler lastbilar. Stämmer det för er del,  och vad har ni\r\nför syn på hur man ska kunna underlätta för den distribution  som behövs i\r\nen storstad?\r\nMin  andra  fråga gäller vad det hela egentligen kostar. Trafikutskottet\r\nhar precis varit  i  Bryssel  för  att höra om EU:s planer. Där fick vi en\r\nredogörelse för den nya vitboken, att  man måste dirigera om investeringar\r\nfrån väg till järnväg och sjöfart eftersom  vi  annars  inte klarar av att\r\nlösa de problem som trafiken ger upphov till.\r\nRiksdagens   utredningstjänst   har   tagit   fram   ett   material   om\r\nskatteintäkterna i relation till de kostnader som trafiken ger upphov till\r\n-  det  som representanten för Motormännen också nämnde. Det finns  delade\r\nmeningar  om  det,  men kanske behöver man fördubbla uttaget av bilisterna\r\nför att täcka de kostnader de ger upphov till.\r\nJag skulle vilja ha  en kommentar till detta, och också höra hur ni från\r\nMotormännen har tänkt er att vi från riksdagen ska klara av att finansiera\r\nert förslag till lösning. En allmän skattehöjning för att bygga fler vägar\r\ntror jag inte att något  parti  i  den här församlingen kan tänka sig. Och\r\nfrågar  man  allmänheten  vill  man  nog  i  så  fall  använda  en  allmän\r\nskattehöjning till andra utgifter.\r\nSlutligen vänder jag mig till Anders  Lago.  Du  sade  att det nog kunde\r\nvara bra med trängselavgifter i vissa separata områden för att lösa lokala\r\nproblem.  Men  om  man ser till miljömålen är klimathotet det  i  särklass\r\nstörsta problemet. Vilka  kvarter  i  Stockholm  tycker du är lämpliga för\r\navgiftsuttag  för  att lösa det? Det är dessa frågor  vi  hanterar  här  i\r\nriksdagen. Hur ska vi  klara  miljömålen?  Vi  kan  inte göra det på något\r\nannat sätt än att öka utgifterna på trafiken. Den människa som bor i t.ex.\r\nVärmlands glesbygd har betydligt mer begränsade möjligheter att ändra sina\r\ntransportvanor  än  de  som bor i Stockholm. Här finns det  åtminstone  en\r\nmöjlighet att ordna ett trafiksystem  som gör att människor kan ordna sina\r\ntransporter.\r\n\r\nOrdföranden: Vi måste ha kortare frågor  och  mindre pläderingar. Vi måste\r\nha korta svar och korta frågor. Jag har en hel bunt med frågor här.\r\n\r\nEllinor  Nordenström,  Danzas:  Danzas har sin anläggning  i  Stockholm  i\r\nVästberga. Man kan säga att vi i  dag  har  160-170  lastbilar.  Den stora\r\nmerparten  går kanske inte in i innerstaden. De går på Essingeleden  genom\r\nstaden för att  kunna leverera gods i norrförort. I rusningstrafik står de\r\ni kö 60-90 minuter. Vi är inte intresserade av att ha våra bilar i kö. Det\r\ninnebär att vi har  en  apparat  som  är  alldeles  för  stor  för vad man\r\negentligen  ska  begära.  Om  man  gör en jämförelse mellan Stockholm  och\r\növriga städer i Sverige har vi mycket sämre produktivitet, ibland ned till\r\n50 % mot vad man har i andra städer,  alltså i fråga om vad våra lastbilar\r\ngör.\r\n\r\nDärför kan man säga att trängselavgifter är av godo. Men de kan inte ses\r\nsom  en  enskild  del.  Man behöver bitarna  med  bättre  framkomlighet  i\r\ninnerstaden. Vi ser inget  självändamål  med  att  ha hamnar som är inne i\r\nstaden.  Vi kan lika gärna leverera våra lastbilar till  Kappelskär  eller\r\nNynäshamn.   Som   det  är  nu  har  vi  mängder  av  bilar  som  står  på\r\nValhallavägen. Där gör de ingen större nytta.\r\n\r\nBerndt Sehlstedt, Motormännens  riksförbund:  Som vi sade tidigare betalar\r\nbilisterna  ca  70 miljarder kronor per år. En femtedel  av  detta  kommer\r\ntillbaka till vägarna  och  bilisterna.  Det finns alltså ett överuttag på\r\nnärmare 50 miljarder kronor per år. Detta  räcker också för att finansiera\r\nväldigt  många andra saker i samhället. När vissa  debattörer  hävdar  att\r\nbilisterna inte betalar sina kostnader räknar man aldrig med att det finns\r\nnågra positiva  värden med transporter. Man räknar bara negativa sidor. Så\r\nkan man inte göra en kostnadsuppställning.\r\n\r\nAnders Lago, kommunalråd (s) Södertälje: Jag tror att det bästa sättet att\r\nklara utsläppen är  att förbättra infrastrukturen i Stockholms län, alltså\r\natt  man  av  de  statliga   medlen   avsätter   mer   till  framför  allt\r\nspårutbyggnaden.  Vi  kan  inte  sätta  in  mer pendeltågstrafik  in  till\r\nStockholm. Det har varit två spår där sedan man byggde järnvägen trots att\r\ntrafiken har ökat mycket kraftigt. Som befolkningssammansättningen  ser ut\r\noch  som  trafikproblemen  ser ut är det för stor andel som hamnar i andra\r\ndelar  av  detta  land.  De största  problemen  är  i  Stockholmsregionen.\r\nRiksdagen    skulle    kunna   göra    mycket    genom    att    omfördela\r\ninfrastruktursatsningarna.\r\n\r\nFörste vice talman Per Westerberg (m): Jag har två frågor. 75 % av dem som\r\npendlar i rusningstid åker  kollektivt. Det gäller Stockholmsregionen. Jag\r\när sedan 20 år tågpendlare från Nyköping. Sörmlands största arbetsplats är\r\nnumera Stockholm, där vi inte klarar av att få in fler tåg. Det är absolut\r\ntågbrist, både när det gäller  spår  och  rullande  materiel. Min fråga är\r\nlätt ställd. Nu börjar vi få sätta in parallellbussar,  men  det  fungerar\r\ninte så bra. Jag ser ett stort antal som börjar åka bil i stället.  De ska\r\ninte  bara  till  Centralstationen,  dit  bussen går. Om de måste åka buss\r\nväljer de hellre bilen i rätt många fall. Hur  ska man lösa dessa problem?\r\nVad  blir  alternativet  när bilarna kommer fram och  man  inte  har  löst\r\nkollektivtrafikens problem?\r\n\r\nDen andra frågan rör också regionalpolitiken. I Kommunikationskommitténs\r\narbete  hävdade  jag  att  en   del   av  kalkylerna  inte  höll  för  den\r\nregionalpolitiska  aspekten, nämligen arbetsmarknaden.  Varför  jobbar  så\r\nmånga sörmlänningar  i  Stockholm?  Jo, det finns inga jobb i Sörmland. Om\r\nman får fungerande trafik får man också  fler  i  arbete. Var kommer detta\r\nin? Här har vi hela Saltsjö-Mälar-snittsdiskussionen  om  att  knyta  ihop\r\nregionerna.  Om  man börjar avgiftsbelägga Essingeleden, ska vi då även ta\r\navgifter på Strängnäsbron?  kommer  mina  kolleger hemma i länet att säga.\r\nEller på E4:an?\r\nHur reagerar ni på det?\r\n\r\nMagnus Nilsson, SNF i Stockholms län: Initialt  är  detta naturligtvis ett\r\nbekymmer, men på lång sikt måste man ju gradera upp spårsystemen  med  nya\r\nspår   och   nya  vagnar  i  en  massa  avseenden.  Det  är  mycket  stora\r\ninvesteringar som behövs. Man kan be att få lite mer ur Banverkets budget,\r\nmen det är småpengar.  Det är inte alls i de dimensioner som vi behöver få\r\nfram pengar. Den som säger  att  detta  är lösningen måste tala om hur man\r\nfinansierar det.\r\n\r\nNär det gäller avgifter på Essingeleden  och  klyvningen av länet är det\r\nköerna  som  klyver  länet.  Det  gäller att få bort köerna  så  fort  som\r\nmöjligt. Tala om, ni som vet! Finns det någon annan möjlighet på kort sikt\r\nän avgifter? Nej, det gör det inte. Det är obehagligt, men det finns ingen\r\nannan åtgärd. Om man säger nej förstärker man klyvningen av regionen.\r\n\r\nHelena Sundberg, SL: Jag kan hålla  med  vad  gäller första frågan. Vi har\r\nfrån Stockholmsregionen under många år påpekat  att vi behöver satsning på\r\ninfrastrukturen  för att kunna utöka pendeltågstrafiken.  Det  finns  ännu\r\ninte i praktiken.  Det  är  inte  heller  tillräckligt  i  de  planer  som\r\nföreslås.  Vi  tvingas lämna resenärer på plattformarna. Det fungerar inte\r\nalltid som i modellerna.  Det  kommer  nya  resenärer  som  ställer sig på\r\nplattformarna.  Under  vissa  förutsättningar kan det vara så att  vi  får\r\nlämna resenärer. Då måste vi sätta in parallellgående busstrafik till slut\r\nom inte staten och Banverket bygger  ut  infrastrukturen. Det är inget som\r\nvi vill. Vi tvingas göra det.\r\n\r\nLars Hultkrantz, Högskolan Dalarna/VTI: Det  grundläggande  argumentet för\r\navgifter   och   för  marknadsekonomi  i  allmänhet  är  att  man  får  en\r\ndecentralisering, att de som fattar besluten inte är på den centrala nivån\r\nutan att det är den enskilde trafikanten. Olika trafikanter har olika höga\r\nanpassningskostnader  och  ska  till olika ställen vid målet. Det är olika\r\nsvårt för olika trafikanter att byta  till  kollektivtrafik. Principen med\r\navgifter  är  att  trafikanten  fattar  beslutet  själv.  Då  får  man  en\r\nselektion. De som har låga anpassningskostnader anpassar  sig  mer. De som\r\nhar  höga  anpassningskostnader  tar  inte anpassningen. Så fungerar  alla\r\nmarknader.  Det  är  grundargumentet  för priser  och  i  detta  fall  för\r\navgifter.\r\n\r\nLars  Ångström  (mp):  Jag har också tre korta  frågor,  den  första  till\r\nprofessor  Bång.  Vi  har hört  forskare  som  säger  att  man  kan  veta.\r\nStockholms handelskammare  säger  att man inte kan veta. Det anknyter till\r\ndebatten om huruvida vi ska ha trängselavgifter först och motorvägar sedan\r\neller tvärtom. Min fråga till professor  Bång  blir:  Är  inte  möjligtvis\r\nvinsten  större i att först genomföra ett försök med trängselavgifter  för\r\natt därefter  veta  bättre om det behövs fyrfiliga motorvägar tvärs igenom\r\nvärldsnaturarvet, eller  en  Ålstensled  eller en ännu mindre satsning, än\r\nden eventuella förlusten i att ett motorvägsprojekt  blir klart om 16 år i\r\nstället för 15 år?\r\n\r\nMin  andra  fråga  är  till  Transek.  Som  jag  har  förstått   det  är\r\nträngselavgiftens främsta syfte att få bort trängseln och köeländet,  inte\r\natt  minska trafiken. Det är ett ganska trubbigt och dåligt instrument för\r\natt minska  trafiken.  Om  det  nu  är  så  att  trängselavgifter får bort\r\nkösituationen och folk bara förskjuter sina resvanor  så påverkar det inte\r\nSL på det sätt som befaras. Stämmer det?\r\nDen tredje frågan ställer jag till Naturvårdsverket. Trängselavgifter är\r\nju  inte  en  miljöfråga  på  något  sätt,  även om det skulle  kunna  bli\r\nmiljövinster  längre  fram.  Jag  skulle  vilja  fråga   Naturvårdsverkets\r\nrepresentanter  om  det  finns  några  beräkningar på hur t.ex.  luften  i\r\nStockholm skulle påverkas av trängselavgifter  med  de förväntade resultat\r\npå köminskningar som forskarna har.\r\nVi hör Anders Lago och Anders Gustâv säga att det framför allt är vi som\r\nbor  i  kranskommunerna  som  berörs  av  detta - jag representerar  själv\r\nStockholms län i Sveriges riksdag. Det är helt  riktigt.  Men det är också\r\nvi bilister som bor i förortskommunerna som är de största vinnarna. Det är\r\nnäringslivet i kranskommunerna som är de största vinnarna när  det  gäller\r\natt  slippa  de  kostnader  för  köeländet  som  vi faktiskt varje dag får\r\nbetala.\r\n\r\nKarl-Lennart  Bång,  KTH:  Som  forskare välkomnar jag  naturligtvis  alla\r\nexperiment,  t.ex.  det  som  genomförs  i  London.  Rent  skalmässigt  är\r\nexperimentet i London ungefär som  om  vi  hade  trängselavgifter  i halva\r\nGamla  stan.  Man  får se det ur det perspektivet. Men allt som ger bättre\r\nkunskapsunderlag är  naturligtvis  välkommet. Det är inte så att frågan är\r\nantingen eller. Man måste se hur samhället  fungerar och vad syftet är med\r\ntransportsystemet. Man har människor som bor  och  arbetar.  Det  finns en\r\ninfrastruktur  som  möjliggör  det. Självklart måste det byggas ut i takt.\r\nAtt det fortfarande är köer efter  att  man  har  gjort  utbyggnader,  som\r\nvisades  här  i  SIKA:s  diagram,  är inte ett argument för att inte bygga\r\nalls. Det är lika befängt som om jag  skulle  använda som argument att det\r\nfortfarande kan vara bostadsbrist om tio år, alltså  ska  man  inte  bygga\r\nbostäder. Detta hänger ihop.\r\n\r\nJonas  Eliasson,  Transek:  När  jag  säger att vi litar på våra prognoser\r\nbetyder det att vi litar på storleksordningarna.  Jag  och Per Kågeson och\r\nKalle  Bång  har lite olika uppfattningar om huruvida osäkerhetsmarginalen\r\när ±2 % eller   ±5 %  eller  kanske  ±7 %.  Gallimatias är det i alla fall\r\ninte,  för  att  citera  någon.  Däremot  har  vi  en   osäkerhet  som  är\r\nförhållandevis  stor,  och det är just vad som händer med restidpunkterna.\r\nDet har betydelse. En av  de  stora  effekterna som man kan få är att folk\r\nändrar  sina restidpunkter. Prognoserna  för  restidpunktsförändringar  är\r\ngenuint mer osäkra. Det betyder att vi inte kan säga så våldsamt exakt hur\r\nmånga som  kommer  att  strömma  över  till SL under olika tidsperioder på\r\ndygnet. Eftersom det är ett samspel mellan  utbud  och efterfrågan och det\r\nblir dyrare att transportera sig kommer något färre  att  transportera sig\r\njust där och då. Storleksordningen på den effekten har vi ganska  klar för\r\noss.  Däremot  är det inte sagt att det inte kan behövas kostnadsminskande\r\nåtgärder, nämligen investeringar, också.\r\n\r\nTom Hedlund, Naturvårdsverket:  Det är egentligen tre miljöproblem och tre\r\nav de nationella miljömålen som är  direkt  kopplade  till diskussioner om\r\ntätortsproblemen och trängselavgifterna. Det handlar för det första om det\r\nsom Ines Uusmann inledde med om den goda bebyggda miljön.  Där  inkluderas\r\nbullerfrågor,  intrångsfrågor  och  ny  infrastruktur  i  naturområden   i\r\ntätortsnära natur. Det andra är klimatåtgärder och koldioxidutsläppen. Det\r\ntredje   är   det  som  kanske  har  den  tydligaste  kopplingen.  Det  är\r\nhälsoproblematiken    i    tätorterna.    Det   gäller   bl.a.   de   höga\r\nkväveoxidhalterna. Prognoserna pekar på att  vi inte klarar de miljönormer\r\nsom vi är skyldiga att klara framöver på vissa  partier  i  Stockholm. Ett\r\nallvarligare problem på sikt är partikelutsläppen. Nya studier  visar  att\r\npartiklar  från  trafiken,  dvs. de minsta partiklarna, orsakar dödsfall i\r\nsamma storleksordning som trafikolyckorna i dag i Sverige.\r\n\r\nFör  att  klara målen och dessa  problem  krävs  det  åtgärder.  Det  är\r\nuppenbart. Naturvårdsverket  gjorde för ungefär ett år sedan en studie som\r\nvisade vad man skulle kunna åstadkomma  med  trängselavgifter.  Vi  går nu\r\nvidare   på  den  studien.  Vi  försöker  titta  på  vad  ett  system  med\r\nträngselavgifter  skulle  innebära  för  utsläppen  och  för de halter och\r\nmiljömål som vi ska klara. Den snabba ökningen av trafiken ställer ju krav\r\npå åtgärder för att vi ska klara miljömålen.\r\nVi  har  en  studie  som  inte  är  färdig  än  men som det finns  några\r\npreliminära resultat ifrån. Den heter Effekter på luftkvalitet  och  hälsa\r\nav trängselavgifter. Det är Naturvårdsverket, Folkhälsoinstitutet och  WHO\r\nsom  finansierar  studien.  Den  utförs  av  Umeå  universitet  och  SLB i\r\nStockholm.\r\nVåra  preliminära  resultat, med Transeks tidigare körning som underlag,\r\nvisar att med den relativt höga nivå på kilometeravgifter som detta bygger\r\npå skulle trafikarbetet  i länet minska med 8 % till 2015. Det innebär att\r\nkoldioxidutsläppen på kort  sikt  minskar  med  ungefär  lika  mycket från\r\nvägtrafiken.  I innerstaden skulle trafikarbetet minska med ungefär  20 %.\r\nDet skulle innebära att utsläppen av kväveoxider och partiklar minskar med\r\n25 %. Här får man  en  större  utväxling  på  grund av att trafiken flyter\r\nbättre och man inte har stillastående fordon.\r\nRapporten kommer senare i vår med hälsoeffekter inbakade.\r\n\r\nOrdföranden: För att vi ska försöka hinna med de  frågeställare  som finns\r\nkvar får ni ställa en fråga, inte flera. Ni får försöka vara så korta  som\r\nmöjligt.\r\n\r\nMonica Green (s): Jag inser att detta med satsningen på järnvägen framöver\r\när väldigt viktigt. Men jag skulle vilja ställa en fråga. Jag har förstått\r\natt  det  är  svårt att differentiera när det gäller yrkestrafiken, vilket\r\nförvånar mig. Men  det är bra att yrkestrafiken ser fördelar med detta och\r\natt det går att hitta  lösningar.  Går det också att differentiera när det\r\ngäller de miljöstyrande avgifterna på  så  sätt  att man har lättnader för\r\nhybridbilar, elbilar eller andra typer som metanolbilar?\r\n\r\nPer  Kågeson, Nature Associates: Det skulle nog vara  hanterligt  när  det\r\ngäller  yrkestrafiken  under  förutsättning  att  man  gav  den  speciella\r\ntillstånd och en månatlig avgift. Men det är i praktiken ogörligt  när det\r\ngäller  vanliga  personbilar  att  differentiera  med hänsyn till bilarnas\r\nålder  och  miljöegenskaper.  Det  skulle  helt  utesluta   ett   manuellt\r\nbetalningssystem.  Det  finns  också stor risk för fusk. Dessutom blir  de\r\nfördelningspolitiska   följderna   klart   negativa,   eftersom   det   är\r\nlåginkomsttagarna som har de äldre bilarna.\r\n\r\nDet finns en del andra kompletterande  saker  som  man kan göra. Man kan\r\nförstärka   de   miljözonsbestämmelser   som   redan   finns.  Det   finns\r\npartikelfilter  och  långtgående  reningsmöjligheter  för kväveoxider  för\r\ntunga   fordon   som   utnyttjas   i   väldigt   ringa   utsträckning    i\r\nStockholmsområdet.\r\n\r\nOrdföranden:  Trots  att det finns fler upplysningar att ge om detta måste\r\nvi gå vidare till nästa fråga.\r\n\r\nErling Bager (fp): Jag  vill  ta upp kollektivtrafiken och vänder mig till\r\nHelena  Sundberg,  SL.  Om  nu  trängselavgifter  införs  på  prov,  vilka\r\ninvesteringar krävs då för SL? Jag förstår av ditt tidigare inlägg att det\r\nhandlar om massiv busstrafik för  att  klara  kollektivtrafiken. Finns det\r\nberäkningar på kostnaderna för SL? När i tiden  behöver  dessa  ekonomiska\r\nresurser finnas framme för att klara provet med trängselavgifter?\r\n\r\nHelena Sundberg, SL: Det finns inga beräkningar ännu. Anledningen  är  att\r\nvi  måste känna till avgiftsnivån för att beräkna hur stor överströmningen\r\nblir.  Vi  måste veta vilket område som omfattas. Det är fortfarande vissa\r\ndiskussioner  om  Essingeleden,  men  det finns även andra genomfarter. Vi\r\nmåste veta om det gäller endast under rusningen eller över hela dagen. Det\r\nhandlar   om   dessa   tre   förutsättningar,   inte    om    vad    olika\r\nintresseorganisationer  tycker.  Vi  måste  gå  på vad Stockholms stad har\r\ntänkt göra. Sedan får man tycka att annat är bättre.  Vi måste anpassa oss\r\nefter det försök man ska genomföra. Beräkningar kommer så snart vi får ett\r\ntydligare svar från Stockholms stad i fråga om vad man tänker genomföra.\r\n\r\nJan-Evert Rådhström (m): Jag har en fråga till professor  Bång.  Vi  kunde\r\nhöra av Eliasson att den totala trafiken i regionen minskar med 2-3 %.  Vi\r\nser  att  vi  inte  har några infrastruktursatsningar. Vi hörde att tredje\r\nspåret  kommer  först  2011.   Vad   kommer   att   hända   om   vi  inför\r\nträngselavgifter   på   våra   infarter   fram   till   dess  att  vi  får\r\ninvesteringspengar?\r\n\r\nKarl-Lennart Bång, KTH: Jag kan inte borga för att det är  rätt  med 2-3 %\r\nminskning  i  regionen,  men  det är en intressant uppgift. Den måste  väl\r\ninnebära en välfärdsförlust, en  negativ  ekonomisk utveckling. Det är väl\r\ndet man kan förvänta sig om man med hjälp av  avgiftssystem  försöker lösa\r\ntransportproblemen i framtiden i stället för med förbättrad infrastruktur.\r\nÄven om intäkterna från avgiftssystemet i hög grad används t.ex.  för  att\r\nförbättra kollektivtrafiken så räcker inte det. Kollektivtrafiken kan inte\r\nlösa  transportbehoven,  inte  ens  i  Stockholmsregionen,  annat än i den\r\nväldigt höga andel som den gör i dag.\r\n\r\nBjörn Hamilton (m): Mycket är sagt här redan. Men det är en fråga  som  vi\r\ninte  har berört. Den rör också SL. Det gäller infartsparkering, om man nu\r\ninför den nya Stockholmsskatten.\r\n\r\nHur förberett  är SL på att bygga nya infartsparkeringar? Vad skulle det\r\nkosta? Vad har man gjort för beräkningar på det?\r\n\r\nHelena Sundberg, SL:  Det  finns  en tidigare plan som gäller utbyggnad av\r\ninfartsparkeringar och som är mer eller  mindre  genomförd.  Vi jobbar för\r\nnärvarande  fram en ny. Det har även varit vissa kontakter med  Stockholms\r\nstad i just den  frågan  inför  försöket.  Det  är något som vi gärna vill\r\nsatsa  på.  Betalningsmässigt  sköter  SL  det, men kommunen  måste  kunna\r\navsätta mark i centrala lägen. Det är ofta det  som är problemet. Men vill\r\nanvända lägena till något annat, till att exploatera centrumkärnor osv.\r\n\r\nVi  håller  på  att uppdatera en plan. Det handlar  inte  bara  om  SL:s\r\nönskemål och inriktning.  Det handlar också om att kommunen kan ställa upp\r\nmed mark i lämpliga lägen.\r\n\r\nEwa Larsson (mp): Vi kan använda  språket  på  många  sätt.  Ett  sätt att\r\nuttrycka sig är att säga att det pågår en kriminell verksamhet i Stockholm\r\npå vissa gator, vilket länsstyrelsen har uppmärksammat Stockholms stad  på\r\noch  krävt  lösningar  på  till 2006, också enligt EG-direktiv. Det gäller\r\nbl.a. Hornsgatan och Sveavägen.  Man  kan lösa problem på lång sikt och på\r\nkort  sikt.  Man  kan  göra båda delarna. Men  det  krävs  ett  omfattande\r\nsamarbete. Jag har flera frågor men ska begränsa mig till en fråga. Den är\r\ntill  Anna  Wersäll.  Jag  blev  här  i  dag  nästan  mest  förvånad  över\r\nhandelskammarens inställning. De vill vänta och se. De säger att ingenting\r\när säkert. Men vi vet hur vi  har  det  i  dag.  Jag  skulle  kunna se den\r\ninställningen  nästan  som  ett  hot mot näringslivet i staden. Tror  inte\r\nhandelskammaren att prismekanismer fungerar?\r\n\r\nAnna Wersäll, Stockholms handelskammare: Vi vill definitivt inte vänta och\r\nse.    Vi   vill   att   man   kommer   i   gång    utifrån    de    stora\r\ninfrastrukturutbyggnadsbehov som vi har. I de investeringsplaner som nu är\r\nute på remiss  finns  inte  de  pengar  som  behövs  i Stockholmsregionen,\r\nlångtifrån. Vi får några små smulor. Det kommer inte ens  att  räcka  till\r\natt  hålla  undan  det  värsta  framöver. Att trängselavgifter skulle vara\r\nnågon form av marknadsmekanism är  fel.  Det är precis tvärtom. Det är ett\r\ntypexempel på planekonomi. Man möter inte  efterfrågan  på  vägutrymme med\r\nträngselavgifter.\r\n\r\nLennart   Fremling   (fp):   Utgångspunkten   för  min  fråga  är  att  de\r\ntransportpolitiska  principer  som  riksdagen  har  beslutat  om  inte  är\r\ngenomförda i praktiken. Jag vänder mig i första  hand  till  Per  Kågeson,\r\nmöjligen till Hultkrantz och Bång också.\r\n\r\nÄr    trängselavgifter    ett    effektivt   sätt   att   genomföra   de\r\ntransportpolitiska principer som vi  har  beslutat  om så att den enskilda\r\nindividen  betalar  den  samhällsekonomiskt  beräknade  marginalkostnaden?\r\nFinns  det  andra ekonomiska styrmedel som är mer effektiva  eller  mindre\r\neffektiva?  Angående  trängseln  i  Stockholm  uppges  en  siffra  på  att\r\n5 miljoner fordonstimmar  per  år  spills  bort  i  trängsel. Kan det vara\r\nriktigt med 5 miljoner fordonstimmar?\r\n\r\nPer Kågeson, Nature Associates: Trängselavgifterna är  ett  instrument för\r\ninternalisering  av  externa  kostnader,  framför  allt trängselkostnader.\r\nAvvägningen mellan trängselavgifter och andra åtgärder  måste bli beroende\r\nav den samhällsekonomiska nyttan. Man får mäta utbudsförstärkande åtgärder\r\nmot  trängselavgifterna. Om man ser till vägnätet i hela landet  tror  jag\r\natt kilometerskatt  på  den  tunga  vägtrafiken  är  ett  oerhört  viktigt\r\ninstrument.   Där   kan   man   verkligen  differentiera  efter  fordonens\r\nmiljöegenskaper, axeltryck och andra relevanta faktorer.\r\n\r\nAnna Lilliehöök (m): Jag vill ställa  min  fråga  till  Jonas  Eliasson på\r\nTransek.  Bakgrunden är att jag blir lite orolig eftersom staten  hittills\r\ninte har visat några tendenser att vilja betala för de trafikinvesteringar\r\nsom har behövts  i regionen, varken när det gäller kollektivtrafiken eller\r\nvägarna. Det är ett lättare beslut för staten att belägga denna region med\r\nen skatt som då ska  inbringa, vad jag har fattat, 6 miljarder kronor. Det\r\när enorma dimensioner  vi  talar  om.  Det  är  då  väldigt viktigt att vi\r\npreciserar alla kostnader som stockholmarna faktiskt  får då staten tar in\r\ndenna  skatt.  Jag  tycker inte att kopplingen görs tillräckligt  tydligt.\r\nStockholmarna betalar.  Staten  tar  in  pengar.  Det  är faktiskt vad det\r\nhandlar om.\r\n\r\nVi  har  talat om kostnader som gör det lite dyrare att  resa.  Men  vad\r\nkostar det i  nästa  steg? Har man t.ex. tittat på stressmomenten? När man\r\ngör undersökningar av  människors  vardag  är  det precis i snittet mellan\r\narbete  och  hem  som  det  stora  stressmomentet kommer  som  leder  till\r\nsjukskrivningar  och annat. Om man ska  sprida  trafikströmmen  måste  man\r\nockså lägga dagis  och  skola  på  andra  tider.  Har  man  sett på sådana\r\nkostnader?\r\n\r\nJonas  Eliasson,  Transek: Om frågan är om man har tittat på detta  så  är\r\nsvaret ja. Kanske inte på allt det som du tog upp, men på det mesta som du\r\ntog upp finns det studier.  Jag  kan inte referera alltihop nu på en gång.\r\nVilken var egentligen huvudfrågan? Ursäkta att jag inte riktigt fattade.\r\n\r\nAnna Lilliehöök (m): Frågan gällde  de  sekundära kostnaderna för familjer\r\noch barn. Vi kanske kan skicka en räkning  till  staten  för  att  få fler\r\ndagisplatser  och  mer  skolor  som kan förlägga sin verksamhet till andra\r\ntidssnitt. Skolan kanske kan börja 11 på vissa ställen t.ex.\r\n\r\nJonas Eliasson, Transek: Det finns  en  väldigt  intressant  del  i detta.\r\nSamhällsekonomiska  kalkyler  plockar normalt sett inte med alla relevanta\r\ntrafikeffekter. De tar t.ex. bara  med restid och inte osäkerhet i restid.\r\nDe tar inte heller med det extra stressmoment  som  det innebär att köra i\r\nkö.   Detta  är  på  väg  att  förändras,  men  totalt  sett  underskattas\r\ntransportkostnader  för  privatpersoner  i  storstadsområdena. Det är helt\r\nkorrekt.\r\n\r\nOrdföranden: Jag vill tacka alla medverkande  för  det  intresse  och  det\r\nengagemang som ni har visat. Jag hoppas att trafikutskottet och de utskott\r\nsom   har  deltagit  har  skaffat  sig  ett  underlag  för  sitt  framtida\r\nbeslutsfattande. Jag förklarar denna utfrågning avslutad.\r\n</pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Utgångspunkter och mål",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:T298 yrkandena 1, 11 och 12, 2002/03:T302, 2002/03:T462 yrkande 18, 2002/03:T466 yrkande 35, 2002/03:T481 yrkande 14 och 2002/03:T496 yrkande 3.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"fp\"",
          "votering_id": "91CA5A17-5A0E-11D7-AEFA-000475503116",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (m, fp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "124",
                    "0",
                    "0",
                    "20"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "47",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "0",
                    "14",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "39",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "27",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "14",
                    "0",
                    "9",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "13",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "178",
                    "86",
                    "23",
                    "62"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/91CA5A17-5A0E-11D7-AEFA-000475503116",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "TU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Alternativ finansiering",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:T298 yrkandena 24 och 25, 2002/03:T305, 2002/03:T321 yrkande 24, 2002/03:T462 yrkandena 3 och 5, 2002/03:T466 yrkandena 43 och 44 och 2002/03:T481 yrkande 15.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "3",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "votering_id": "91CA5A18-5A0E-11D7-AEFA-000475503116",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 3 (m, c, fp, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "124",
                    "0",
                    "0",
                    "20"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "47",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "14",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "39",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "27",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "23",
                    "0",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "13",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "160",
                    "127",
                    "0",
                    "62"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/91CA5A18-5A0E-11D7-AEFA-000475503116",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "TU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Trängselavgifter",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:T271, 2002/03:T426, 2002/03:T427, 2002/03:T462 yrkande 12, 2002/03:T466 yrkande 42, 2002/03:MJ376 yrkande 4, 2002/03:N305 yrkande 7 och 2002/03:N397 yrkande 14.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "TU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Miljöfrågor i EU",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:T466 yrkandena 32 och 36.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "TU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "5",
          "rubrik": "Sommartid",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:T215.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "TU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "6",
          "rubrik": " Personer med funktionshinder",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:T254 och 2002/03:T351.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "TU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "7",
          "rubrik": "Åtgärder för att främja biodrivmedel",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:T261 yrkandena 1 och 2 och 2002/03:T466 yrkandena 27 och 28.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "6",
          "motforslag_partier": "\"c\",\"kd\",\"v\"",
          "votering_id": "91CA5A1D-5A0E-11D7-AEFA-000475503116",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 6 (c, kd, v)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "124",
                    "0",
                    "0",
                    "20"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "47",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "14",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "38",
                    "0",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "27",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "23",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "13",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "222",
                    "64",
                    "0",
                    "63"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/91CA5A1D-5A0E-11D7-AEFA-000475503116",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "TU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "8",
          "rubrik": "Åtgärder för introduktion av miljöfordon",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:T465 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "7",
          "motforslag_partier": "\"c\",\"mp\"",
          "votering_id": "91CA5A1E-5A0E-11D7-AEFA-000475503116",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 7 (c, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "124",
                    "0",
                    "0",
                    "20"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "47",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "14",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "38",
                    "0",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "27",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "23",
                    "0",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "13",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "259",
                    "27",
                    "0",
                    "63"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/91CA5A1E-5A0E-11D7-AEFA-000475503116",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "TU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "9",
          "rubrik": "Sparsam körning",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:T320.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "TU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "10",
          "rubrik": "Buller från vägtrafiken",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo222 yrkandena 4 och 5.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "TU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "11",
          "rubrik": "Tomgångskörning",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:T381 yrkandena 1 och 2.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "TU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "12",
          "rubrik": "Vägsalt",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:T218, 2002/03:T229, 2002/03:T373 och 2002/03:MJ417 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "TU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "13",
          "rubrik": "Kollektivtrafik",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sk381 yrkande 3, 2002/03:T285 yrkandena 1 och 2, 2002/03:T303 yrkande 2, 2002/03:T376, 2002/03:T462 yrkande 15, 2002/03:T466 yrkande 26, 2002/03:T501, 2002/03:T507, 2002/03:T512 yrkandena 1 och 2, 2002/03:N267 yrkande 8, 2002/03:N302 yrkande 14 och 2002/03:N399 yrkande 3.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "8",
          "motforslag_partier": "\"c\",\"v\",\"mp\"",
          "votering_id": "91CA5A23-5A0E-11D7-AEFA-000475503116",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 8 (c, v, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "124",
                    "0",
                    "0",
                    "20"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "47",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "14",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "39",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "27",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "23",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "13",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "237",
                    "50",
                    "0",
                    "62"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/91CA5A23-5A0E-11D7-AEFA-000475503116",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "TU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "14",
          "rubrik": "Kombinerade transporter",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:T412 och 2002/03:T466 yrkande 25.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "TU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "15",
          "rubrik": "Cykeltrafik",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:T328 yrkandena 1-3.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "TU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Utgångspunkter och mål",
          "partier": "\"m\",\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Utgångspunkter och mål",
          "partier": "\"c\",\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Alternativ finansiering",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Trängselavgifter",
          "partier": "\"m\",\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "5",
          "rubrik": " Personer med funktionshinder",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "6"
        },
        {
          "nummer": "6",
          "rubrik": "Åtgärder för att främja biodrivmedel",
          "partier": "\"c\",\"kd\",\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "7"
        },
        {
          "nummer": "7",
          "rubrik": "Åtgärder för introduktion av miljöfordon",
          "partier": "\"c\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "8"
        },
        {
          "nummer": "8",
          "rubrik": "Kollektivtrafik",
          "partier": "\"c\",\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "13"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-02-18 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2003-03-11 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2003-03-19 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2003-03-20 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2003-03-25 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2003-03-27 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2003-03-27 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2003-03-27 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Avslag på motionerna.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-23 02:22:53"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Riksdagen avslog motioner från allmänna motionstiden 2002 om transportpolitik. Motionerna handlar om bl.a. trängselavgifter, trafikens miljöpåverkan och kollektivtrafiken. ",
          "dok_id": "GQ01TU3",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Motioner om transportpolitik (TU3)",
          "dok_id": "GQ01TU3",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottets förslag",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-23 02:22:53"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GQ01TU3",
          "systemdatum": "2017-10-20 10:24:34"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Trafikutskottet föreslår att riksdagen avslår motioner från allmänna motionstiden 2002 om transportpolitik. Motionerna handlar om bl.a. trängselavgifter, trafikens miljöpåverkan och kollektivtrafiken.</p>",
          "dok_id": "GQ01TU3",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:45:17"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Motioner om transportpolitik (TU3)",
          "dok_id": "GQ01TU3",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:45:17"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GQ01TU3",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_tu_3.docx",
          "filstorlek": "1941062",
          "filtyp": "docx",
          "titel": "Transportpolitik",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/8AB01E28-B29C-48BB-8454-4A5B041CFB79"
        },
        {
          "dok_id": "GQ01TU3",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_tu_3.pdf",
          "filstorlek": "2651166",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Bilaga: bet_200203_tu_3",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/F5CC1938-88A9-4C09-B554-787C10910700"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Bo222 Bullernivåer",
          "ref_dok_id": "GQ02Bo222",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Bo222",
          "ref_dok_titel": "Bullernivåer",
          "ref_dok_subtitel": "av Erling Bager (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:MJ376 Kommunalt miljöarbete",
          "ref_dok_id": "GQ02MJ376",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "MJ376",
          "ref_dok_titel": "Kommunalt miljöarbete",
          "ref_dok_subtitel": "av Åsa Domeij och Mikaela Valtersson (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:MJ417 Värnande av Vätterns vatten",
          "ref_dok_id": "GQ02MJ417",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "MJ417",
          "ref_dok_titel": "Värnande av Vätterns vatten",
          "ref_dok_subtitel": "av Birgitta Carlsson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N267 Regionalpolitiken",
          "ref_dok_id": "GQ02N267",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N267",
          "ref_dok_titel": "Regionalpolitiken",
          "ref_dok_subtitel": "av Yvonne Ångström m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N302 Landsbygden",
          "ref_dok_id": "GQ02N302",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N302",
          "ref_dok_titel": "Landsbygden",
          "ref_dok_subtitel": "av Ingegerd Saarinen och Lotta N Hedström (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N305 Stockholmsregionen",
          "ref_dok_id": "GQ02N305",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N305",
          "ref_dok_titel": "Stockholmsregionen",
          "ref_dok_subtitel": "av Marietta de Pourbaix-Lundin m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N397 Stockholm - stad och region i världen",
          "ref_dok_id": "GQ02N397",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N397",
          "ref_dok_titel": "Stockholm - stad och region i världen",
          "ref_dok_subtitel": "av Martin Andreasson m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N399 En storstadsnära politik",
          "ref_dok_id": "GQ02N399",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N399",
          "ref_dok_titel": "En storstadsnära politik",
          "ref_dok_subtitel": "av Reynoldh Furustrand m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Sk381 Miljödifferentierad fordonsskatt på bussar",
          "ref_dok_id": "GQ02Sk381",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Sk381",
          "ref_dok_titel": "Miljödifferentierad fordonsskatt på bussar",
          "ref_dok_subtitel": "av Kenneth Johansson och Birgitta Sellén (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:T215 Sommartid året runt",
          "ref_dok_id": "GQ02T215",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "T215",
          "ref_dok_titel": "Sommartid året runt",
          "ref_dok_subtitel": "av Birgitta Carlsson och Annika Qarlsson (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:T218 Miljövänliga alternativ till vägsaltet",
          "ref_dok_id": "GQ02T218",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "T218",
          "ref_dok_titel": "Miljövänliga alternativ till vägsaltet",
          "ref_dok_subtitel": "av Kenneth Johansson och Jörgen Johansson (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:T229 Vägsalt",
          "ref_dok_id": "GQ02T229",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "T229",
          "ref_dok_titel": "Vägsalt",
          "ref_dok_subtitel": "av Birgitta Sellén och Viviann Gerdin (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:T254 Utvecklade navigationsinstrument",
          "ref_dok_id": "GQ02T254",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "T254",
          "ref_dok_titel": "Utvecklade navigationsinstrument",
          "ref_dok_subtitel": "av Elizabeth Nyström och Ulla Löfgren (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:T261 Försöksverksamhet med biodrivmedel",
          "ref_dok_id": "GQ02T261",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "T261",
          "ref_dok_titel": "Försöksverksamhet med biodrivmedel",
          "ref_dok_subtitel": "av Tuve Skånberg (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:T271 Trängselavgifter",
          "ref_dok_id": "GQ02T271",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "T271",
          "ref_dok_titel": "Trängselavgifter",
          "ref_dok_subtitel": "av Gunnar Andrén (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:T285 Kollektivtrafik i Jämtland",
          "ref_dok_id": "GQ02T285",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "T285",
          "ref_dok_titel": "Kollektivtrafik i Jämtland",
          "ref_dok_subtitel": "av Camilla Sköld Jansson (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:T298 En infrastrukturpolitik för tillväxt",
          "ref_dok_id": "GQ02T298",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "T298",
          "ref_dok_titel": "En infrastrukturpolitik för tillväxt",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:T302 Rese- och transportkostnader i glesbygd",
          "ref_dok_id": "GQ02T302",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "T302",
          "ref_dok_titel": "Rese- och transportkostnader i glesbygd",
          "ref_dok_subtitel": "av Gunilla Wahlén m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:T303 Persontransportstöd för företag i vissa områden",
          "ref_dok_id": "GQ02T303",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "T303",
          "ref_dok_titel": "Persontransportstöd för företag i vissa områden",
          "ref_dok_subtitel": "av Lennart Gustavsson m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:T305 Snabbare vägutbyggnad",
          "ref_dok_id": "GQ02T305",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "T305",
          "ref_dok_titel": "Snabbare vägutbyggnad",
          "ref_dok_subtitel": "av Kent Olsson (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:T320 Ekokörning som miljöåtgärd",
          "ref_dok_id": "GQ02T320",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "T320",
          "ref_dok_titel": "Ekokörning som miljöåtgärd",
          "ref_dok_subtitel": "av Mikaela Valtersson (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:T321 Infrastruktur",
          "ref_dok_id": "GQ02T321",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "T321",
          "ref_dok_titel": "Infrastruktur",
          "ref_dok_subtitel": "av Elizabeth Nyström m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:T328 Cykel på tåg",
          "ref_dok_id": "GQ02T328",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "T328",
          "ref_dok_titel": "Cykel på tåg",
          "ref_dok_subtitel": "av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:T351 Rullstolsburna och tåg",
          "ref_dok_id": "GQ02T351",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "T351",
          "ref_dok_titel": "Rullstolsburna och tåg",
          "ref_dok_subtitel": "av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:T373 Kalkning i stället för saltning",
          "ref_dok_id": "GQ02T373",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "T373",
          "ref_dok_titel": "Kalkning i stället för saltning",
          "ref_dok_subtitel": "av Birgitta Carlsson och Eskil Erlandsson (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:T376 Nolltaxa i lokaltrafiken",
          "ref_dok_id": "GQ02T376",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "T376",
          "ref_dok_titel": "Nolltaxa i lokaltrafiken",
          "ref_dok_subtitel": "av Gustav Fridolin (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:T381 Förbud mot tomgångskörning",
          "ref_dok_id": "GQ02T381",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "T381",
          "ref_dok_titel": "Förbud mot tomgångskörning",
          "ref_dok_subtitel": "av Lennart Fremling (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:T412 Kombitrafik",
          "ref_dok_id": "GQ02T412",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "T412",
          "ref_dok_titel": "Kombitrafik",
          "ref_dok_subtitel": "av Per Erik Granström m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:T426 Trängselavgifter i Stockholm",
          "ref_dok_id": "GQ02T426",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "T426",
          "ref_dok_titel": "Trängselavgifter i Stockholm",
          "ref_dok_subtitel": "av Anna Lilliehöök (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:T427 Nolltaxa och trängselavgifter i trafiken",
          "ref_dok_id": "GQ02T427",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "T427",
          "ref_dok_titel": "Nolltaxa och trängselavgifter i trafiken",
          "ref_dok_subtitel": "av Peter Pedersen och Marie Engström (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:T462 Kommunikationer, utgiftsområde 22",
          "ref_dok_id": "GQ02T462",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "T462",
          "ref_dok_titel": "Kommunikationer, utgiftsområde 22",
          "ref_dok_subtitel": "av Johnny Gylling m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:T465 Definition av miljöfordon",
          "ref_dok_id": "GQ02T465",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "T465",
          "ref_dok_titel": "Definition av miljöfordon",
          "ref_dok_subtitel": "av Ingegerd Saarinen och Claes Roxbergh (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:T466 Hållbara kommunikationer i hela landet",
          "ref_dok_id": "GQ02T466",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "T466",
          "ref_dok_titel": "Hållbara kommunikationer i hela landet",
          "ref_dok_subtitel": "av Sven Bergström m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:T481 Västsvenska transporter",
          "ref_dok_id": "GQ02T481",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "T481",
          "ref_dok_titel": "Västsvenska transporter",
          "ref_dok_subtitel": "av Lennart Nilsson m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:T496 Infrastruktur",
          "ref_dok_id": "GQ02T496",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "T496",
          "ref_dok_titel": "Infrastruktur",
          "ref_dok_subtitel": "av Kristina Zakrisson m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:T501 Särskilda villkor för kollektivtrafik i glest befolkade områden",
          "ref_dok_id": "GQ02T501",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "T501",
          "ref_dok_titel": "Särskilda villkor för kollektivtrafik i glest befolkade områden",
          "ref_dok_subtitel": "av Rune Berglund m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:T507 Utvärdering av avreglering av kollektivtrafiken",
          "ref_dok_id": "GQ02T507",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "T507",
          "ref_dok_titel": "Utvärdering av avreglering av kollektivtrafiken",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Lilja och Lena Sandlin-Hedman (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:T512 Samordnad taxa för den kollektiva trafiken i Mälardalen",
          "ref_dok_id": "GQ02T512",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "T512",
          "ref_dok_titel": "Samordnad taxa för den kollektiva trafiken i Mälardalen",
          "ref_dok_subtitel": "av Jörgen Johansson och Kerstin Lundgren (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2003-03-27",
          "ref_dok_id": "GQ0980",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "80",
          "ref_dok_titel": "2003-03-27",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2003-03-27",
          "ref_dok_id": "GQ0980",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "80",
          "ref_dok_titel": "2003-03-27",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        }
      ]
    }
  }
}