{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2224621",
      "dok_id": "GQ01SOU15",
      "rm": "2002/03",
      "beteckning": "SOU15",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2002/03:SOU15",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "SOU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "15",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2003-05-15 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:57:40",
      "publicerad": "2006-03-15 11:57:43",
      "titel": "Stärkt skydd för barn i utsatta situationerm.m.",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01SOU15/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01SOU15",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GQ01SOU15",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GQ01SOU15",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Socialutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2002/03:SOU15</div><h1>Stärkt skydd för barn i utsatta situationerm.m.</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\nI betänkandet behandlas regeringens\r\nproposition 2002/03:53 Stärkt skydd för barn\r\ni utsatta situationer m.m., ett trettiotal\r\nmotionsyrkanden som väckts med anledning\r\nav propositionen samt ett femtiotal\r\nmotionsyrkanden från den allmänna\r\nmotionstiden 2002.\r\nUtskottet tillstyrker i sak regeringens förslag\r\ntill ändringar i olika lagar i syfte att stärka\r\nskyddet för barn i utsatta situationer. Utskottet\r\nställer sig bl.a. bakom förslaget att införa en\r\nlagstadgad skyldighet för socialtjänsten,\r\nhälso- och sjukvården samt förskolan, skolan\r\noch skolbarnsomsorgen att samverka med\r\nsamhällsorgan, organisationer och andra som\r\nberörs i frågor som rör barn som far illa eller\r\nriskerar att fara illa. Anmälningsskyldigheten\r\nenligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453)\r\nutvidgas till att även omfatta myndigheter\r\ninom kriminalvården och rättspsykiatriska\r\navdelningar inom Rättsmedicinalverket samt\r\nanställda inom dessa myndigheter. Utskottet\r\nser också positivt på förslaget att i olika lagar\r\nsom reglerar verksamheter där personalen\r\nkommer i kontakt med barn och föräldrar\r\nerinra om anmälningsskyldigheten enligt\r\nsocialtjänstlagen. Utskottet tillstyrker även att\r\ndet i socialtjänstlagen och lagen (1990:52)\r\nmed särskilda bestämmelser om vård av unga\r\ninförs bestämmelser om att socialnämnden,\r\nnär ett barn har varit placerat i samma\r\nfamiljehem i tre år, särskilt skall överväga om\r\ndet finns skäl att ansöka om överflyttning av\r\nvårdnaden av barnet till\r\nfamiljehemsföräldrarna enligt 6 kap. 8 §\r\nföräldrabalken.\r\nLiksom justitieutskottet gjort i sitt yttrande i\r\närendet tillstyrker socialutskottet regeringens\r\nförslag till ny straffskärpningsgrund i 29 kap.\r\n2 § 8 brottsbalken. Bestämmelsen avser fall\r\ndär brottet varit ägnat att skada tryggheten\r\noch tilliten hos ett barn i dess förhållande till\r\nen närstående person. Socialutskottet anser att\r\nriksdagen bör godkänna de förtydligande\r\nuttalanden om bestämmelsens räckvidd som\r\njustitieutskottet gör i sitt yttrande.\r\nUttalandena innebär bl.a. att den nya\r\nstraffskärpningsgrunden kan bli tillämplig\r\ninte enbart i fall där en till barnet närstående\r\nperson förgriper sig på antingen en annan\r\nsådan person eller på barnet självt, utan även i\r\nfall där antingen gärningsmannen eller offret\r\när en till barnet närstående person medan den\r\nandra personen inte tillhör denna krets.\r\nUtskottet tillstyrker även övriga lagförslag i\r\nsak och avstyrker samtliga motioner.\r\nLagändringarna föreslås träda i kraft den 1\r\njuli 2003.\r\nI betänkandet finns 43 reservationer och 3\r\nsärskilda yttranden.\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n1.    Förebyggande och andra\r\ninsatser för barn i utsatta situationer\r\n Riksdagen avslår motionerna\r\n2002/03:So42 yrkande 1, 2002/03:So223,\r\n2002/03:So250 yrkande 3, 2002/03:So307,\r\n2002/03:So328, 2002/03: So360 yrkandena\r\n4-6, 2002/03:So507 yrkandena 4 och 8,\r\n2002/03:Ju320 yrkande 3, 2002/03:Ju361\r\nyrkandena 5 och 7 samt 2002/03:A323\r\nyrkande 5.\r\nReservation 1 (m)\r\nReservation 2 (kd)\r\nReservation 3 (c)\r\n2.    Barn till missbrukare, psykiskt\r\nsjuka m.fl.\r\n Riksdagen avslår motionerna\r\n2002/03:So247 yrkande 2, 2002/03:So250\r\nyrkande 5, 2002/03:So341 yrkandena 1 och\r\n2, 2002/03:So450 yrkande 4,\r\n2002/03:So507 yrkande 5, 2002/03:So509\r\nyrkande 20 och 2002/03: So515 yrkandena\r\n4 och 5.\r\nReservation 4 (kd, c, mp)\r\n3.    Barn i ekonomiskt utsattta\r\nfamiljer\r\n Riksdagen avslår motionerna\r\n2002/03:So274, 2002/03:So291, 2002/03:\r\nSo339 yrkande 2, 2002/03:So377,\r\n2002/03:So399 yrkande 4 och\r\n2002/03:So454 yrkandena 1 och 2.\r\nReservation 5 (fp)\r\nReservation 6 (v)\r\n4.    Hedersrelaterat våld m.m.\r\n Riksdagen avslår motionerna\r\n2002/03:So41, 2002/03:So42 yrkande 2 del-\r\nvis och 2002/03:So232.\r\nReservation 7 (m)\r\n5.    Sexuell exploatering av barn\r\n Riksdagen avslår motion 2002/03:So42\r\nyrkande 2 delvis.\r\nReservation 8 (m)\r\n6.    4 kap. 26 § barnavårdslagen\r\n Riksdagen avslår motion 2002/03:So42\r\nyrkande 4.\r\nReservation 9 (m)\r\n7.    Familjerådslag\r\n Riksdagen avslår motionerna\r\n2002/03:So507 yrkande 7 delvis och\r\n2002/03:Sf380 yrkande 10.\r\nReservation 10 (kd)\r\n8.    Skyldighet att uppvisa utdrag\r\nur belastningsregistret\r\n Riksdagen avslår motion\r\n2002/03:So391.\r\n9.    Forskning om barn i utsatta\r\nsituationer\r\n Riksdagen avslår motionerna\r\n2002/03:So42 yrkande 5 och\r\n2002/03:So360 yrkande 2.\r\nReservation 11 (m)\r\nReservation 12 (kd)\r\n10.   Regeringsuppdrag till\r\nBrottsförebyggande rådet\r\n Riksdagen avslår motion 2002/03:So42\r\nyrkande 6.\r\nReservation 13 (m)\r\n11.   Samverkan\r\n Riksdagen antar regeringens förslag till\r\n1. lag om ändring i socialtjänstlagen\r\n(2001:453) såvitt avser 5 kap. 1 a §, med\r\nden ändringen att efter orden \"lag och\"\r\ninförs \"av\",\r\n2. lag om ändring i hälso- och\r\nsjukvårdslagen (1982:763) såvitt avser      2\r\nf § första stycket, med den ändringen att\r\nefter orden \"område och\" införs \"av\",\r\n3. lag om ändring i skollagen (1985:1100)\r\nsåvitt avser 1 kap. 2 a § första stycket, med\r\nden ändringen att efter ordet \"följer\" införs\r\n\"av\", samt\r\n4. lag om ändring i lagen (1998:531) om\r\nyrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens\r\nområde såvitt avser 2 kap. 1 a §, med den\r\nändringen att efter orden \"lag och\" införs\r\n\"av\".\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:So511\r\nyrkande 1.\r\n12.   Sekretess vid samverkan\r\n Riksdagen avslår motion 2002/03:So511\r\nyrkande 3.\r\nReservation 14 (fp)\r\n13.   Familjevåldsenheter\r\n Riksdagen avslår motion 2002/03:So42\r\nyrkande 7.\r\nReservation 15 (m)\r\n14.   Familjecentraler\r\n Riksdagen avslår motionerna\r\n2002/03:So304 och 2002/03:So397 yrkan-\r\ndena 1 och 2.\r\nReservation 16 (kd)\r\n15.   En utvidgning av\r\nanmälningsskyldigheten enligt\r\nsocialtjänstlagen\r\n Riksdagen antar regeringens förslag till\r\nlag om ändring i socialtjänstlagen\r\n(2001:453) såvitt avser 14 kap. 1 §, med\r\nden ändringen i andra stycket att efter\r\norden \"annan yrkesmässigt bedriven\"\r\ninförs \"enskild\".\r\n16.   Hänvisningar till\r\nanmälningsskyldigheten enligt\r\nsocialtjänstlagen\r\n Riksdagen antar regeringens förslag till\r\n1. lag om ändring i lagen (1974:203) om\r\nkriminalvård i anstalt,\r\n2. lag om ändring i lagen (1976:371) om\r\nbehandlingen av häktade och anhållna\r\nm.fl.,\r\n3. lag om ändring i hälso- och\r\nsjukvårdslagen (1982:763) såvitt avser      2\r\nf § andra stycket,\r\n4. lag om ändring i polislagen (1984:387),\r\n5. lag om ändring i tandvårdslagen\r\n(1985:125),\r\n6. lag om ändring i skollagen (1985:1100)\r\nsåvitt avser 1 kap. 2 a § andra stycket,\r\n7. lag om ändring i lagen (1991:1137) om\r\nrättspsykiatrisk undersökning samt\r\n8. lag om ändring i lagen (1998:531) om\r\nyrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens\r\nområde såvitt avser 2 kap. 2 §.\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:So42\r\nyrkande 8 och 2002/03: So442 yrkande 10.\r\nReservation 17 (m)\r\n17.   Åtgärder för att öka\r\nbenägenheten att anmäla till\r\nsocialtjänsten\r\n Riksdagen avslår motionerna\r\n2002/03:So42 yrkande 9, 2002/03:So43\r\nyrkande 2 och 2002/03:So44 yrkande 1.\r\nReservation 18 (m, fp, kd)\r\n18.   Dödsfallsutredningar m.m.\r\n Riksdagen avslår motion 2002/03:So42\r\nyrkande 10.\r\nReservation 19 (m)\r\n19.   Förslaget till ny\r\nstraffskärpningsgrund\r\n Riksdagen antar regeringens förslag till\r\nlag om ändring i brottsbalken såvitt avser\r\n29 kap. 2 § samt godkänner vad\r\njustitieutskottet anfört om bestämmelsens\r\nräckvidd.\r\n20.   Särreglering av\r\nbarnmisshandel m.m.\r\n Riksdagen avslår motionerna\r\n2002/03:So42 yrkande 11 och 2002/03:\r\nSo45 yrkandena 1 och 2.\r\nReservation 20 (m)\r\nReservation 21 (c)\r\n21.   Begreppet närstående\r\nperson\r\n Riksdagen avslår motion 2002/03:So45\r\nyrkande 3.\r\nReservation 22 (c)\r\n22.   En utvärdering av den nya\r\nstraffskärpningsgrunden\r\n Riksdagen avslår motion 2002/03:So44\r\nyrkandena 2 och 3.\r\nReservation 23 (kd)\r\n23.   Överflyttning av vårdnaden av\r\nbarn till familjehemsföräldrar\r\n Riksdagen antar regeringens förslag till\r\n1. lag om ändring i lagen (1990:52) med\r\nsärskilda bestämmelser om vård av unga\r\nsåvitt avser 13 §, med den ändringen i\r\nfjärde stycket att orden \"ett barn\" ersätts av\r\n\"den unge\", samt\r\n2. lag om ändring i socialtjänstlagen\r\n(2001:453) såvitt avser 6 kap. 8 §.\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:So43\r\nyrkande 4 delvis och 2002/03:So44 yrkan-\r\nde 4.\r\nReservation 24 (m, kd)\r\nReservation 25 (fp)\r\n24.   Social barn- och\r\nungdomsvård\r\n Riksdagen avslår motionerna\r\n2002/03:So42 yrkande 13, 2002/03:So240\r\nyrkandena 1-3, 2002/03:So263,\r\n2002/03:So473 yrkandena 1-3, 2002/03:\r\nSo507 yrkande 7 delvis, 2002/03:So511\r\nyrkande 5, 2002/03:Ju366 yrkande 6 och\r\n2002/03:L317 yrkande 1.\r\nReservation 26 (m)\r\nReservation 27 (fp)\r\nReservation 28 (kd)\r\n25.   En särskild statlig\r\ntillsynsmyndighet\r\n Riksdagen avslår motion 2002/03:So42\r\nyrkande 3.\r\nReservation 29 (m)\r\n26.   En förbättrad\r\nsocionomutbildning\r\n Riksdagen avslår motion 2002/03:So43\r\nyrkande 1.\r\n27.   Legitimation för socionomer\r\n Riksdagen avslår motionerna\r\n2002/03:So42 yrkande 14, 2002/03:So270\r\noch 2002/03:So350 yrkande 2.\r\nReservation 30 (m, mp)\r\n28.   Underrättelse enligt 11 kap. 2 §\r\nsista stycket socialtjänstlagen\r\n(2001:453)\r\n Riksdagen avslår motionerna\r\n2002/03:So43 yrkande 4 delvis, 2002/03:\r\nSo511 yrkande 2, 2002/03:Ju234 yrkande\r\n12, 2002/03:Ju279 yrkande 1,\r\n2002/03:Sf226 yrkande 15 och\r\n2002/03:Ub557 yrkande 5.\r\nReservation 31 (m, fp)\r\n29.   Skyldighet för socialnämnden\r\natt polisanmäla övergrepp mot barn\r\n Riksdagen avslår motionerna\r\n2002/03:So360 yrkande 1 och 2002/03:\r\nJu361 yrkande 3.\r\nReservation 32 (kd)\r\n30.   Målsägande\r\n Riksdagen avslår motionerna\r\n2002/03:So42 yrkande 12 och 2002/03:\r\nSo43 yrkande 3.\r\nReservation 33 (m, fp, kd, c)\r\n31.   Barn i brottmålsprocessen\r\n Riksdagen avslår motion 2002/03:So42\r\nyrkande 17.\r\nReservation 34 (m)\r\n32.   Uppföljning av lagen\r\n(1999:997) om särskild företrädare för\r\nbarn\r\n Riksdagen avslår motion 2002/03:So42\r\nyrkande 16.\r\nReservation 35 (m)\r\n33.   Husrannsakan i vissa fall\r\n Riksdagen avslår motion 2002/03:So42\r\nyrkande 15.\r\nReservation 36 (m)\r\n34.   Behandling av intagna under\r\nstraffverkställigheten\r\n Riksdagen avslår motionerna\r\n2002/03:So42 yrkande 18 och 2002/03:\r\nSo44 yrkande 8.\r\nReservation 37 (m, kd)\r\n35.   Barn i asylprocessen\r\n Riksdagen avslår motionerna\r\n2002/03:So43 yrkande 5 och 2002/03:\r\nSo44 yrkandena 5 och 6.\r\nReservation 38 (fp)\r\nReservation 39 (kd)\r\n36.   Mottagandet av\r\nflyktingbarn\r\n Riksdagen avslår motionerna 2002/03:\r\nSo42 yrkande 2 delvis, 2002/03: So43\r\nyrkande 6 och 2002/03:So44 yrkande 7.\r\nReservation 40 (m)\r\nReservation 41 (fp)\r\nReservation 42 (kd)\r\n\r\n37.     Ekonomiska konsekvenser\r\n Riksdagen avslår motionerna\r\n2002/03:So42 yrkande 19 och 2002/03:\r\nSo44 yrkande 9.\r\nReservation 43 (m, kd)\r\n38.   Ingressen till förslaget till lag\r\nom ändring i lagen (1990:52) med\r\nsärskilda bestämmelser om vård av\r\nunga\r\n Riksdagen antar regeringens förslag till\r\nlag om ändring i lagen (1990:52) med\r\nsärskilda bestämmelser om vård av unga\r\nsåvitt avser ingressen, med den ändringen\r\natt ordet \"40,\" utgår.\r\n39.   1 § förslaget till lag om ändring\r\ni lagen (1990:52) med särskilda\r\nbestämmelser om vård av unga\r\n Riksdagen antar regeringens förslag till\r\nlag om ändring i lagen (1990:52) med\r\nsärskilda bestämmelser om vård av unga\r\nsåvitt avser 1 §, med den ändringen i fjärde\r\nstycket att ordet \"andra\" förs in före\r\n\"åtgärder\".\r\n40.   15, 35 och 41 §§ lagen\r\n(1990:52) med särskilda bestämmelser\r\nom vård av unga\r\n Riksdagen antar det av utskottet i bilaga\r\n4 framlagda förslaget till lag om ändring i\r\nlagen (1990:52) med särskilda\r\nbestämmelser om vård av unga.\r\n41.   16 kap. 4 § förslaget till lag om\r\nändring i socialtjänstlagen (2001:453)\r\n Riksdagen antar regeringens förslag till\r\nlag om ändring i socialtjänstlagen\r\n(2001:453) såvitt avser 16 kap. 4 §, med\r\nden ändringen att paragrafens nuvarande\r\nandra och tredje stycken kvarstår\r\noförändrade.\r\n42.   Ingressen till förslaget till lag\r\nom ändring i lagen (1988:870) om vård\r\nav missbrukare i vissa fall\r\n Riksdagen antar regeringens förslag till\r\nlag om ändring i lagen (1988:870) om vård\r\nav missbrukare i vissa fall såvitt avser\r\ningressen, med den ändringen att orden\r\n\"vård av\" förs in före \"missbrukare\".\r\n43.   Lagförslagen i övrigt\r\n Riksdagen antar regeringens förslag till\r\n1. lag om ändring i lagen (1990:52) med\r\nsärskilda bestämmelser om vård av unga i\r\nden mån lagförslaget inte omfattas av vad\r\nutskottet föreslagit ovan,\r\n2. lag om ändring i socialtjänstlagen\r\n(2001:453) i den mån lagförslaget inte\r\nomfattas av vad utskottet föreslagit ovan,\r\n3. lag om ändring i brottsbalken i den mån\r\nlagförslaget inte omfattas av vad utskottet\r\nföreslagit ovan,\r\n4. lag om ändring i hälso- och\r\nsjukvårdslagen (1982:763) i den mån lagför-\r\nslaget inte omfattas av vad utskottet\r\nföreslagit ovan,\r\n5. lag om ändring i skollagen (1985:1100) i\r\nden mån lagförslaget inte omfattas av vad\r\nutskottet föreslagit ovan,\r\n6. lag om ändring i lagen (1988:870) om\r\nvård av missbrukare i vissa fall i den mån\r\nlagförslaget inte omfattas av vad utskottet\r\nföreslagit ovan,\r\n7. lag om ändring i lagen (1998:531) om\r\nyrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens\r\nområde i den mån lagförslaget inte\r\nomfattas av vad utskottet föreslagit ovan,\r\n8. lag om ändring i lagen (1971:289) om\r\nallmänna förvaltningsdomstolar samt\r\n9. lag om ändring i lagen (1998:603) om\r\nverkställighet av sluten ungdomsvård.\r\n\r\nStockholm den 15 maj 2003\r\nPå socialutskottets vägnar\r\nIngrid Burman\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet:\r\nIngrid Burman (v), Kristina Zakrisson (s),\r\nMargareta Israelsson (s), Cristina Husmark\r\nPehrsson (m), Conny Öhman (s), Carl-Axel\r\nJohansson (m), Marina Pettersson (s), Gabriel\r\nRomanus (fp), Christer Engelhardt (s), Elina\r\nLinna (v), Kerstin-Maria Stalin (mp), Martin\r\nNilsson (s), Jan Emanuel Johansson (s),\r\nMagdalena Andersson (m), Ulrik Lindgren\r\n(kd), Annika Qarlsson (c) och Marita Aronson\r\n(fp).\r\n</pre><pre>\r\n2002/03\r\nSoU15\r\n\r\nRedogörelse för ärendet\r\nÄrendets beredning\r\nSocialutskottet har berett justitieutskottet\r\ntillfälle att yttra sig över propositionen jämte\r\nmotioner.\r\nJustitieutskottet begränsar sitt yttrande till\r\natt avse straffrättsliga och processrättsliga\r\nfrågor samt frågor med anknytning till\r\nkriminalvården och andra myndigheter inom\r\nutgiftsområde 4 Rättsväsendet. Yttrandet\r\n(2002/03:JuU1y) återfinns i bilaga 3.\r\nI ärendet föreligger även en kortfattad\r\npromemoria från riksdagens utredningstjänst\r\nrörande de ekonomiska konsekvenserna till\r\nföljd av propositionen.\r\nPropositionens huvudsakliga innehåll\r\nI propositionen föreslås ett antal\r\nlagstiftningsåtgärder i syfte att stärka skyddet\r\nför barn i utsatta situationer.\r\nAnmälningsskyldigheten enligt 14 kap. 1 §\r\nsocialtjänstlagen (2001:453) föreslås utvidgas\r\ntill att även omfatta myndigheter inom\r\nkriminalvården och rättspsykiatriska\r\navdelningar inom Rättsmedicinalverket samt\r\nanställda inom dessa myndigheter. I syfte att\r\nöka kunskaperna om anmälningsskyldigheten\r\noch skapa ökad uppmärksamhet kring denna\r\nföreslås hänvisningar till anmäl-\r\nningsskyldigheten i de lagar som reglerar\r\nverksamheter som regelbundet kommer i\r\nkontakt med barn.\r\nRegeringen anser att det i berörda lagar\r\nskall införas bestämmelser om att\r\nsocialtjänsten, hälso- och sjukvården,\r\nförskolan, skolan och skolbarnsomsorgen\r\nskall samverka med bl.a. samhällsorgan och\r\norganisationer kring barn och ungdomar som\r\nfar illa eller riskerar att fara illa.\r\nI syfte att skapa förutsättningar för ett\r\noptimalt beslutsunderlag i ärenden där den\r\neller de som berörs av beslutet inte längre\r\nvistas i kommunen, föreslås en lagstadgad\r\nskyldighet för den nya vistelsekommunen att\r\npå begäran bistå i utredningar som gäller barn\r\neller missbrukare. Vidare föreslås att det\r\nunder vissa förutsättningar skall bli möjligt att\r\nflytta över ett ärende från en socialnämnd till\r\nen annan utan samtycke av den senare.\r\nI lagen (1990:52) med särskilda\r\nbestämmelser om vård av unga (LVU) fö-\r\nreslås ett antal ändringar i syfte att stärka\r\nbarnperspektivet i lagen. Bland annat föreslås\r\natt vad som är bäst för den unge skall vara\r\navgörande vid alla beslut enligt lagen, att den\r\nunges inställning skall klarläggas samt att\r\nhänsyn skall tas till den unges vilja med\r\nbeaktande av hans eller hennes ålder och\r\nmognad. Det tydliggörs att såväl fysisk som\r\npsykisk misshandel kan utgöra risk för att\r\nbarnets hälsa och utveckling skadas. Nya\r\nbestämmelser föreslås i socialtjänstlagen och\r\nLVU med innebörden att när ett barn varit\r\nplacerat i samma familjehem i tre år skall\r\nsocialnämnden överväga om det finns skäl att\r\nansöka om överflyttning av vårdnaden enligt\r\n6 kap. 8 § föräldrabalken.\r\nI såväl LVU som i lagen (1988:870) om\r\nvård av missbrukare (LVM) och lagen\r\n(1998:603) om verkställighet av sluten\r\nungdomsvård (LSU) föreslås bestämmelser\r\nsom gör det möjligt att vårda en intagen under\r\nförhållanden som innebär att han eller hon\r\ninte fritt får umgås med andra intagna.\r\nRegeringen föreslår vidare att det införs en\r\nsärskild straffskärpningsgrund i brottsbalken\r\nför sådana fall där brottet varit ägnat att skada\r\ntryggheten och tilliten hos ett barn i dess\r\nförhållande till en närstående person. Vidare\r\nföreslås att bl.a. vållande till kroppsskada\r\neller sjukdom som inte är grovt brott läggs\r\nunder allmänt åtal om brottet har riktat sig\r\nmot någon som är under arton år och åtal är\r\npåkallat ur allmän synpunkt.\r\nTill grund för förslagen i propositionen ligger\r\nbl.a. slutbetänkandet från Kommittén mot\r\nbarnmisshandel, Barnmisshandel - Att\r\nförebygga och åtgärda (SOU 2001:72), samt\r\nLVU-utredningens betänkande\r\nOmhändertagen - Samhällets ansvar för\r\nutsatta barn och unga (SOU 2000:77).\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\nAtt förebygga och åtgärda när barn far illa\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motioner om att\r\nuppmärksamma och stödja barn i olika\r\nutsatta situationer. Utskottet anser\r\nmotionerna i huvudsak tillgodosedda mot\r\nbakgrund av vad som anförs i propositionen\r\noch med hänsyn till övriga åtgärder som\r\npågår eller planeras på området. Riksdagen\r\nbör vidare avslå en motion om att återinföra\r\nen viss paragraf i barnavårdslagen, två\r\nmotioner om familjerådslag samt en motion\r\nom att utvidga skyldigheten att lämna utdrag\r\nur belastningsregistret.\r\nJämför reservationerna 1 (m), 2 (kd), 3 (c),\r\n4 (kd, c, mp), 5 (fp),    6 (v), 7 (m), 8 (m), 9\r\n(m) och 10 (kd).\r\nPropositionen\r\nI propositionen anförs att det finns barn i\r\nSverige som av olika skäl lever i en utsatt\r\nsituation och därför har behov av skydd och\r\nstöd från samhället. Barn i utsatta situationer\r\nutgör enligt propositionen inte någon\r\nhomogen grupp. Utsattheten kan bestå av en\r\nmängd faktorer på samhälls-, grupp- och\r\nindividnivå. Det är dock allvaret i det enskilda\r\nbarnets problem som skall vara avgörande för\r\nhur samhällets insatser prioriteras och inte\r\nvilken problemgrupp barnet anses tillhöra.\r\nDet handlar således om att uppmärksamma\r\ndet enskilda barnet.\r\nRegeringen konstaterar att synen på vad\r\nsom gör att barn far illa har förändrats i takt\r\nmed att samhällets syn på barn har förändrats.\r\nI dag är mänskliga rättigheter och\r\ndemokratiska värderingar fundamentala\r\nprinciper när det görs bedömningar av barns\r\noch ungas villkor. Barn är bärare av\r\nrättigheter och skall respekteras, anförs det.\r\nEnligt regeringen är det ur ett barnperspektiv\r\nsynnerligen angeläget med ett enhetligt\r\nspråkbruk bland berörda aktörer när det gäller\r\nutsatta barn. Regeringen understryker vikten\r\nav att det råder en samsyn rörande situationer\r\noch förhållanden som påverkar barns och\r\nungas livsvillkor negativt. För att uppnå en\r\nsådan samsyn bör den beskrivning som\r\nKommittén mot barnmisshandel gjort av\r\ndylika situationer användas. Denna\r\nbeskrivning kan enligt regeringen tjäna som\r\nett hjälpmedel för yrkesgrupper som arbetar\r\nmed barn och för vuxna som i andra\r\nsammanhang möter barn. Den kan exempelvis\r\nge vägledning när man bör ingripa för ett\r\nbarns skydd. Genom att exemplifiera olika\r\nsituationer när ett barn far eller riskerar att\r\nfara illa underlättas även samverkan mellan\r\nolika berörda aktörer. Situationer när ett barn\r\nriskerar att fara illa kan vara t.ex. när barnet\r\nutsätts för fysiskt eller psykiskt våld, sexuella\r\növergrepp eller kränkningar eller när barnets\r\ngrundläggande fysiska och psykiska behov\r\nförsummas.\r\nEnligt regeringen är insatser för att förebygga\r\noch upptäcka att barn far illa av central\r\nbetydelse i arbetet med att stärka skyddet för\r\nbarn i utsatta situationer. Det förebyggande\r\narbetet bör därför ges hög prioritet.\r\nStudier som utförts visar på en komplex\r\nbakgrundsbild när barn far illa. Till\r\nbakgrundsfaktorerna hör sådant som allmänna\r\nattityder till aga och barns rätt, familjens\r\nsociala och ekonomiska utsatthet, föräldrars\r\noch barns personlighetsdrag, sjukdomar och\r\nfunktionshinder. Arbetet med att förebygga\r\natt barn far illa kräver således en bred ansats.\r\nEtt brett angreppssätt, med kraftfulla\r\ngenerella familjepolitiska insatser i grunden,\r\när enligt propositionen sannolikt en av de\r\nviktigaste bakomliggande faktorerna till att\r\nsvenska barn redan i dag hör till de i världen\r\nsom minst utsätts för fysiska övergrepp. Det\r\nfinns således, enligt regeringens uppfattning,\r\nall anledning att fortsätta att utveckla den\r\ngenerella välfärdspolitiken kompletterat med\r\nvissa riktade insatser.\r\nRegeringen konstaterar att det finns ett\r\nsamband mellan barns utsatthet,\r\nfamiljeekonomi och socialpolitiska insatser. I\r\npropositionen anförs att det i dag sker ökade\r\nsatsningar inom skola, vård och omsorg.\r\nGenom att därigenom kunna höja kvaliteten\r\npå dessa verksamheter minskar på sikt trycket\r\npå de behandlande verksamheterna och sänks\r\nsannolikt de totala kostnaderna för vård och\r\nbehandling av barn och unga. Regeringen\r\npåpekar bl.a. att ett särskilt statsbidrag riktat\r\ntill skolsektorn har inrättats för att öka\r\npersonaltätheten i skola och fritidshem. Enligt\r\npropositionen avser regeringen vidare att bl.a.\r\nförlänga föräldraförsäkringen med ytterligare\r\ntvå månader, höja barnbidraget och införa ett\r\nflerbarnstillägg redan från andra barnet,\r\ngenomföra en riktad satsning för att fler skall\r\nanställas i förskolan samt förbättra situationen\r\nför de barn som lever i en utsatt ekonomisk\r\nsituation.\r\nÄven samhälleliga normer och värderingar\r\npåverkar barns utsatthet. Genom införandet av\r\nagaförbudet har Sverige skapat en tydlig norm\r\nmot våld riktat mot barn. Det pågår ett alltmer\r\naktivt arbete för att minska våldet inom\r\nfamiljen, där såväl socialtjänsten och polisen\r\nsom frivilliga organisationer, som t.ex.\r\nbarnrättsorganisationer och kvinnojourer, gör\r\nvärdefulla insatser. Det arbete som bedrivs av\r\nbrukar- och frivilligorganisationer i syfte att\r\nutveckla och ge stöd till barn i olika\r\nriskgrupper utgör enligt regeringen ett\r\nbetydelsefullt komplement till samhällets\r\ninsatser. Vidare har arbetet med att sprida\r\ninformation och kunskap om FN:s konvention\r\nom barnets rättigheter, barnkonventionen,\r\nbidragit väsentligt till att barn och ungdomar i\r\nskolåldern i dag vet att det är en rättighet att\r\ninte bli slagen eller utnyttjad.\r\nI propositionen anförs att barn är allas ansvar.\r\nNär det gäller föräldrarnas ansvar redogörs för\r\nde grundläggande reglerna i 6 kap. 1 och 2 §§\r\nföräldrabalken. Barn har rätt till omvårdnad,\r\ntrygghet och en god fostran. Vidare skall barn\r\nbehandlas med aktning för sin person och\r\negenart och får inte utsättas för kroppslig\r\nbestraffning eller annan kränkande\r\nbehandling. Den som har vårdnaden om ett\r\nbarn, oftast föräldrarna, har ett ansvar för\r\nbarnets personliga förhållanden och skall se\r\ntill att barnets behov av omvårdnad m.m. blir\r\ntillgodosedda. Vårdnadshavare ansvarar även\r\nför att barnet får den tillsyn som behövs med\r\nhänsyn till dess ålder, utveckling och övriga\r\nomständigheter och skall bevaka att barnet får\r\ntillfredsställande försörjning och utbildning.\r\nFör att förhindra att barnet orsakar skada för\r\nnågon annan skall vårdnadshavaren se till att\r\nbarnet står under uppsikt eller att andra lämp-\r\nliga åtgärder vidtas.\r\nEnligt regeringen är det viktigt att\r\nuppmärksamma det som slås fast i barn-\r\nkonventionen om att familjen måste ges\r\nbistånd och skydd. Ansvaret för det ligger på\r\nsamhället. Utifrån barnets perspektiv skall\r\ndärför familjen få det bistånd och det skydd\r\nden behöver för att kunna ge barnet kärlek\r\noch en god uppfostran. De flesta barn som\r\nbehöver socialtjänstens insatser kommer från\r\nfamiljer som har det svårt både socialt och\r\nekonomiskt, så svårt, att det ibland hindrar\r\nföräldrarna att ge barnen kärlek och god\r\nuppfostran, anförs det.\r\nRegeringen understryker betydelsen av hälso-\r\noch sjukvårdens, förskoleverksamhetens,\r\nskolans och skolbarnsomsorgens insatser för\r\natt på en generell nivå förebygga att barn far\r\nilla. Att insatserna är av god kvalitet och\r\nutförs av personal med god kompetens kan\r\ninte nog betonas. Förebyggande arbete inom\r\nsamtliga berörda verksamheter är viktigt såväl\r\nur ett mänskligt som ur ett ekonomiskt\r\nperspektiv. Sådant arbete bör enligt\r\nregeringen således ges hög prioritet.\r\nI propositionen redogörs för de olika\r\nverksamhetsområden inom hälso- och\r\nsjukvården som kommer i kontakt med barn i\r\nutsatta situationer, exempelvis\r\nbarnhälsovården och skolhälsovården som\r\nkan följa i stort sett alla barn under lång tid.\r\nÄven den föräldrastödjande verksamheten vid\r\nmödra- och barnavårdscentralerna nämns som\r\nbetydelsefull när det gäller att förebygga att\r\nbarn far illa. Vuxenpsykiatrin och\r\nmissbrukarvården nämns som exempel på\r\nverksamheter inom hälso- och sjukvården\r\nsom inte träffar barn över huvud taget men\r\nsom ändå kan ha anledning att vara särskilt\r\nuppmärksamma på barns förhållanden. Enligt\r\nregeringen måste det alltid finnas en\r\nmedvetenhet om hur den vuxnes förhållanden,\r\nexempelvis den vuxnes psykiska ohälsa, kan\r\npåverka barnets situation och möjligheter att\r\nfå sina behov tillgodosedda. Regeringen\r\nframhåller att det kan vara livsavgörande för\r\nett barn att personalen i de olika\r\nverksamheterna inom hälso- och sjukvården\r\nuppmärksammar barn som far illa eller\r\nriskerar att fara illa. Personalen måste därför\r\nha en beredskap och rutiner för att göra en\r\nanmälan till socialtjänsten. Regeringen erinrar\r\nom förslagen i propositionen för bättre\r\nsamverkan och för att göra\r\nanmälningsskyldigheten enligt 14 kap. 1 §\r\nsocialtjänstlagen mer känd i olika\r\nverksamheter som möter barn som far illa.\r\nRegeringen betonar vidare vikten av att det\r\nfinns en barnkompetens inom hälso- och\r\nsjukvården. Med detta avses att personalen\r\nhar en kunskap om barn och barns behov,\r\nbarns sätt att uttrycka sig och en förmåga att\r\nkunna lyssna till barn. I syfte att stärka\r\nbarnkompetensen inom hälso- och sjukvården\r\nhar Socialstyrelsen haft regeringens uppdrag\r\natt föreslå åtgärder för att stärka\r\nbarnkompetensen inom hälso- och sjuk-\r\nvården. Socialstyrelsens rapport, som\r\nlämnades till regeringen i oktober 2001 (dnr\r\nS2001/9763/ST), är föremål för beredning\r\ninom Regeringskansliet. I det sammanhanget\r\nkommer regeringen också att överväga\r\nytterligare förändringar i hälso- och sjuk-\r\nvårdslagstiftningen för att tydliggöra att även\r\ndessa verksamheter skall ha ett barnper-\r\nspektiv.\r\nNär det gäller förskoleverksamheten, skolan\r\noch skolbarnsomsorgen betonas i\r\npropositionen att dessa verksamheter är\r\nnaturliga delar av barnets vardag och att det\r\nframför allt är här som barn som far illa eller\r\nriskerar att fara illa bör bli upptäckta.\r\nFörskoleverksamheten, skolan och\r\nskolbarnsomsorgen måste enligt regeringens\r\nuppfattning förfoga över all nödvändig\r\nkunskap för att upptäcka, stödja och hjälpa\r\nbarn som far illa eller riskerar att fara illa.\r\nPersonalen bör ha kompetens för att kunna\r\navgöra när barn behöver annat professionellt\r\nstöd än det som den egna verksamheten kan\r\nge. Regeringen betonar vikten av\r\nkompetensutveckling av personalen och av\r\nvägledande rutiner i arbetet med barn som far\r\nilla.\r\nI propositionen understryks sambandet\r\nmellan väl fungerande skolor och elevernas\r\nvälbefinnande. En skola med ett gott klimat\r\nkan till viss del kompensera för utsatthet i\r\nnärmiljön. Det är också angeläget att det finns\r\nelevvårds- och skolhälsovårdspersonal i\r\ntillräcklig omfattning så att de blir tillgängliga\r\nför både elever och lärare. Regeringen nämner\r\nbl.a. att riksdagen nyligen har antagit\r\nregeringens proposition Hälsa, lärande och\r\ntrygghet (prop. 2001/02:14). Utgångspunkten\r\när att lärande och hälsa påverkas av samma\r\ngenerella faktorer. Enligt propositionen har all\r\npersonal i skolan ett ansvar att utifrån vars\r\noch ens funktion och kompetens delta i\r\narbetet med att skapa en skola för hälsa,\r\nlärande och trygghet. I det individuellt\r\ninriktade arbetet bör elevhälsan ha ett särskilt\r\nansvar för att undanröja hinder för varje\r\nenskild elevs lärande och utveckling. De mer\r\ngenerellt inriktade uppgifterna handlar om\r\nfrågor som elevernas arbetsmiljö, arbetet mot\r\nmobbning och kränkande behandling,\r\nundervisning om droger och övrig\r\nlivsstilsrelaterad ohälsa, jämställdhet samt\r\nsex- och samlevnadsundervisning.\r\nRegeringen anför att en översyn av\r\narbetsmiljölagen (1977:1160) ur ett\r\nelevperspektiv kommer att genomföras, bl.a. i\r\nsyfte att förtydliga elevernas inflytande över\r\narbetsmiljön i skolan. Vidare har Skolverket\r\nfått ett uppdrag att genomföra de synsätt som\r\nredovisas i propositionen Hälsa, lärande och\r\ntrygghet.\r\nRegeringen anger socialtjänsten som\r\nsamhällets yttersta skyddsnät. I propositionen\r\nbetonas vikten av att personalen har god\r\nkompetens samt att arbetet är kunskapsbaserat\r\noch insatserna av god kvalitet. Det påpekas att\r\nSocialstyrelsen bl.a. har tagit fram ett\r\nkunskapsmaterial till stöd för socialtjänstens\r\nhandläggning av ärenden som rör sexuella\r\növergrepp. Socialstyrelsen har också\r\nregeringens uppdrag att genomföra ett\r\nnationellt program till stöd för kunskapsutveck-\r\nlingen inom socialtjänsten.\r\nTill skillnad från andra huvudmän kan\r\nsocialtjänsten aldrig ange resursbrist som skäl\r\ntill att låta bli att agera. Enligt propositionen\r\nhar kommunen att se till att socialtjänsten har\r\ntillräckliga resurser för att leva upp till lagstift-\r\nningens intentioner och krav. Kunskap och\r\nengagemang bör finnas inte bara hos\r\ntjänstemännen utan även hos de förtro-\r\nendevalda som har till uppgift att fatta beslut\r\nom såväl inriktning och omfattning av det\r\nbarnavårdande arbetet som beslut i enskilda\r\nbarnavårdsärenden.\r\nFrågor om barn som kommer till Sverige\r\ngenom människohandel är enligt\r\npropositionen föremål för behandling i en\r\narbetsgrupp inom Socialdepartementet som\r\nhar till uppgift att kartlägga kunskaper om\r\nbarn som utsätts för sexuell exploatering i\r\nSverige (S 2002:B). Arbetsgruppen skall\r\nredovisa sitt uppdrag den 31 maj 2004.\r\nUnder senare år har flickor och unga\r\nkvinnor som utsätts för hedersrelaterat våld\r\neller hot om våld uppmärksammats särskilt.\r\nRegeringen har givit olika myndigheter\r\nuppdrag på området. Bland annat har läns-\r\nstyrelserna i de tre storstadslänen kartlagt\r\nbehovet av akut skyddat boende. Enligt\r\npropositionen följer regeringen nära\r\nutvecklingen på området och avser att åter-\r\nkomma med initiativ som exempelvis kan\r\nunderlätta inrättandet av skyddat boende.\r\nNär det gäller barn i familjer med knappa\r\nekonomiska resurser har forskning visat att ju\r\nsämre familjeekonomin är, desto större är\r\nbarnets utsatthet. Detta samband talar enligt\r\nregeringen för att det är särskilt viktigt att\r\nfölja barns levnadsförhållanden och\r\nuppväxtvillkor. Inom Regeringskansliet har\r\ndet påbörjats ett arbete när det gäller\r\nkunskaper om barn som lever i familjer med\r\nknappa ekonomiska resurser. Inriktningen på\r\ndet arbetet är att skaffa kunskaper om hur\r\nekonomiska faktorer påverkar barn ur olika\r\naspekter, bl.a. avseende insatser från den\r\nsociala barn- och ungdomsvården.\r\nMotioner\r\nI motion A323 av Ulla Hoffmann m.fl. (v)\r\nyrkas att riksdagen begär att regeringen\r\nåterkommer med förslag om stärkt skydd för\r\nbarn som är offer för psykisk och fysisk\r\nmisshandel eller sexualbrott (yrkande 5).\r\nFörebyggande och andra insatser för utsatta\r\nbarn i allmänhet berörs i följande motioner.\r\nI motion So42 av Cristina Husmark Pehrsson\r\nm.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om att\r\nansvaret för barn ytterst vilar på föräldrarna\r\n(yrkande 1). För att kunna komma till rätta\r\nmed barns utsatthet måste man börja med den\r\nfamiljesituation barnen lever i. Trygghet för\r\nbarnen skapas inom familjen men påverkas\r\nmycket starkt av hur samhället prioriterar\r\nfamiljen och föräldraansvaret. Enligt\r\nmotionärerna saknar propositionen helt såväl\r\nanalys av som förslag till hur samhället kan\r\nstödja och underlätta föräldrars åtaganden. I\r\nmotionen yrkas vidare att riksdagen beslutar\r\natt införa den tidigare 26 § barnavårdslagen i\r\nsocialtjänstlagen (yrkande 4). Genom den\r\ntidigare gällande bestämmelsen kunde sociala\r\nmyndigheter i samverkan med familjen och\r\npå ett tidigt stadium inrikta sitt arbete på att\r\nhjälpa och stötta. Åtgärder vidtogs sedan\r\nstegvis i samråd med familjen och först som\r\nen sista utväg kunde övervakning och\r\nomhändertagande bli aktuellt. Motionärerna\r\nmenar att socialtjänstens åtgärder i dag ofta\r\nkommer överraskande och inte sällan för sent.\r\nI motion So507 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd)\r\nbegärs ett tillkännagivande om behovet av\r\nriktade insatser för att förebygga att barn och\r\nungdomar far illa (yrkande 4). Motionärerna\r\nanser att generella insatser bör vara grunden\r\nför samhällets stöd till utsatta barn men att\r\näven riktade insatser av olika slag är\r\nnödvändiga. I motionen yrkas vidare att\r\nriksdagen begär att regeringen redovisar hur\r\nbl.a. familjerådslag fungerat (yrkande 7\r\ndelvis). Motionärerna anser att ett mer\r\nnätverksinriktat arbetssätt kan hjälpa många\r\nbarn. Motionärerna begär även ett\r\ntillkännagivande om behovet av analys och\r\nförslag på insatser för barn i riskzon (yrkande\r\n8). Enligt motionärerna är det orsakerna till\r\nbarns ohälsa och utsatthet som vuxenvärlden\r\nmåste ta ansvar för och inte i första hand\r\nsymtomen.\r\nI motion Sf380 av Alf Svensson m.fl. (kd)\r\nyrkas att riksdagen begär att regeringen\r\nåterkommer med förslag till hur familjer som\r\nså önskar skall få rätt till familjerådslag eller\r\nannan liknande arbetsmodell (yrkande 10).\r\nI motion So328 av Ingemar Vänerlöv (kd)\r\nbegärs ett tillkännagivande om vikten av att\r\nåtgärder sätts in tidigt för att komma till rätta\r\nmed minderårigas brottslighet. Det är i första\r\nhand vårdnadshavarna som skall vaka över att\r\nderas barn inte hamnar på brottets bana, men\r\nom det inte fungerar måste samhället gripa in,\r\nanförs det.\r\nI motion So223 av Gunilla Tjernberg (kd)\r\nbegärs ett tillkännagivande om behovet av att\r\npersonal som arbetar inom förskola och skola\r\nfår den utbildning som krävs för att tidigt se\r\noch kunna tolka barns situation.\r\nI motion So250 av Maud Olofsson m.fl. (c)\r\nbegärs ett tillkännagivande om ungdomars\r\nutsatthet (yrkande 3). Enligt motionärerna har\r\nsamhället ett stort ansvar för att hjälpa och\r\nskydda utsatta barn samt i görligaste mån\r\nstärka deras befintliga uppväxtmiljöer.\r\nMotionärerna vill ha ett samhälle som litar på\r\nfamiljerna samtidigt som det skall finnas ett\r\nstarkt yttre stöd vid kriser. Många barn och\r\nungdomar lever i dag i en tillvaro där allt\r\nhögre krav från samhälle, skola, kamrater och\r\nföräldrar skapar problem. Otrygga uppväxtför-\r\nhållanden bidrar ytterligare till problematiken.\r\nMotionärerna tar upp problem som stress,\r\ndepressioner, mobbning och utseendefixering.\r\nI motion So391 av Elisebeht Markström m.fl.\r\n(s) begärs ett tillkännagivande om lagstadgad\r\nskyldighet att visa utdrag ur\r\nbelastningsregistret för den som yrkesmässigt\r\njobbar med barn och unga. Motionärerna\r\nanser att socialtjänstlagen och annan aktuell\r\nlagstiftning bör kompletteras med en liknande\r\nregel som den som gäller för skolan.\r\nLagändringarna bör medge att även redan\r\nanställd personal på anmodan från\r\narbetsgivaren har att uppvisa utdrag ur\r\nbelastningsregistret.\r\nNågra motioner rör bl.a. stöd till\r\nmisshandlade och sexuellt utnyttjade barn.\r\nI motion Ju320 av Marietta de Pourbaix-\r\nLundin (m) yrkas att riksdagen beslutar att\r\nandra meningen i 8 a § socialtjänstlagen\r\n(1980:620) (numera 5 kap. 11 §\r\nsocialtjänstlagen (2001:453)) skall lyda:\r\n\"Socialnämnden bör härvid särskilt beakta att\r\nkvinnor, barn och ungdomar som är eller har\r\nvarit utsatta för våld eller andra övergrepp i\r\nhemmet kan vara i behov av stöd och hjälp för\r\natt förändra sin situation\" (yrkande 3).\r\nI motion Ju361 av Ragnwi Marcelind m.fl.\r\n(kd) begärs ett tillkännagivande om att barn\r\nsom utsatts för sexualbrott tillsammans med\r\nvårdnadshavaren under en lång tid skall\r\nerbjudas psykologhjälp och vård (yrkande 5).\r\nMotionärerna begär även ett tillkännagivande\r\nom resurser för verksamheter där utsatta kan\r\nfå hjälp att bearbeta sina traumatiska\r\nupplevelser (yrkande 7).\r\nI motion So360 av Annelie Enochson (kd)\r\nbegärs ett tillkännagivande om att en nationell\r\nkartläggning bör göras av kommunernas\r\ntillämpning av artiklarna 19 och 34 i FN:s\r\nbarnkonvention (yrkande 4). Artiklarna\r\nhandlar om samhällets ansvar för att skydda\r\nbarn mot sexuella övergrepp, fysiskt och\r\npsykiskt våld, vanvård m.m. Vidare begärs ett\r\ntillkännagivande om att en utredning bör\r\ntillsättas med syfte att beskriva förutsättningar\r\noch möjligheter att ta itu med sexuella\r\növergrepp (upptäcka, anmäla, möta och stödja\r\nbarnet) bland samtliga yrkesgrupper som har\r\nanmälningsplikt vid misstanke om sexuella\r\növergrepp (yrkande 5). Slutligen begärs ett\r\ntillkännagivande om att barnkonventionens\r\nkrav på förebyggande arbete mot sexuella\r\növergrepp bör implementeras i svensk lag\r\n(yrkande 6).\r\nFlera motioner tar upp frågor om barn till\r\nmissbrukare och intagna i kriminal-\r\nvårdsanstalt samt barn med psykiskt sjuka\r\neller utvecklingsstörda föräldrar.\r\nI motion So509 av Alf Svensson m.fl. (kd)\r\nbegärs ett tillkännagivande om en lagändring\r\nom information och stöd till barn med\r\npsykiskt sjuka föräldrar (yrkande 20).\r\nMotionärerna anser att en bestämmelse bör\r\ninföras i hälso- och sjukvårdslagen om att\r\nsjukvården skall uppmärksamma barns behov\r\nav information och stöd när föräldrarna har\r\nallvarliga sjukdomstillstånd.\r\nI motion So507 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd)\r\nbegärs ett tillkännagivande om att etablera\r\nsamarbete över gränserna inom hälso- och\r\nsjukvården och med kommunernas\r\nsocialtjänst (yrkande 5). Motionärerna anför\r\natt när det gäller barn till psykiskt sjuka\r\nföräldrar får socialtjänsten ofta del i ansvaret\r\nför dessa barn i ett sent skede när stora\r\nproblem redan blivit befästa och svårare att\r\nåtgärda.\r\nI motion So247 av Tuve Skånberg (kd) begärs\r\nett tillkännagivande om behovet av kraftfulla\r\ninsatser för att stödja familjer med\r\nalkoholproblem (yrkande 2).\r\nI motion So450 av Gudrun Schyman m.fl. (v)\r\nyrkas att riksdagen begär att regeringen\r\ntillsätter en utredning för att se över\r\nsituationen för barn till psykiskt\r\nfunktionshindrade och utforma förslag till\r\nåtgärder (yrkande 4).\r\nI motion So250 av Maud Olofsson m.fl. (c)\r\nyrkas att riksdagen begär att regeringen lägger\r\nfram förslag om ytterligare åtgärder för att ge\r\nbarn till missbrukare, intagna inom\r\nkriminalvården och psykiskt sjuka ett bättre\r\nstöd (yrkande 5). Dessa barn far ofta illa och\r\ndet är enligt motionärerna av yttersta vikt att\r\nde sociala myndigheterna på ett tidigt stadium\r\nfår kontakt med barnen och erbjuder dem\r\nhjälp. Vuxenpsykiatrimottagningarna bör\r\nregelbundet ta reda på om en patient har barn\r\nunder 18 år samt kontakta socialtjänsten om\r\nså är fallet.\r\nI motion So341 av Margareta Andersson och\r\nLena Ek (c) begärs ett tillkännagivande om ett\r\nuppdrag till Socialstyrelsen att skärpa\r\ntillsynen av den psykia-triska vården\r\nangående barn till psykiskt sjuka (yrkande 1).\r\nEnligt motionärerna brister vuxenpsykiatrin\r\nnär det gäller att anmäla till socialtjänsten att\r\ndet finns barn i en familj där en förälder är\r\nintagen för psykiatrisk vård. I motionen\r\nbegärs även ett tillkännagivande om att satsa\r\nstörre resurser för barn till föräldrar med\r\nproblem (yrkande 2). Enligt motionärerna bör\r\nsamhället inom sina ramar för missbrukarvård\r\noch kriminalvård avsätta särskilda resurser för\r\natt stödja de intagnas familjer, särskilt barnen.\r\nI motion So515 av Maria Wetterstrand m.fl.\r\n(mp) begärs ett tillkännagivande om barn till\r\nsjuka föräldrar (yrkande 4). Motionärerna\r\nanser att barnen behöver få kunskap om sina\r\nföräldrars sjukdom eller missbruk för att\r\nkunna hantera sin livssituation bättre.\r\nMetoder bör utvecklas inom sjukvården för\r\natt kunna hantera barnens behov. Det begärs\r\näven ett tillkännagivande om socialtjänstens\r\nansvar (yrkande 5). Motionärerna framhåller\r\nsocialtjänstens ansvar för att barn och\r\nungdomar med utvecklingsstörda föräldrar får\r\ndet skydd och stöd de behöver.\r\nBarn i ekonomiskt utsatta familjer tas upp i\r\nflera motioner.\r\nI motion So291 av Yvonne Ångström m.fl. (fp)\r\nbegärs ett tillkännagivande om att regeringen\r\nbör presentera en plan för hur\r\nbarnfattigdomen i Sverige skall halveras\r\nunder innevarande mandatperiod.\r\nMotionärerna pekar på att flera andra länder\r\nhar antagit mål och planer för att reducera\r\nbarnfattigdomen.\r\nI motion So339 av Ragnwi Marcelind och\r\nMaria Larsson (kd) begärs ett\r\ntillkännagivande om kommunala projekt och\r\nutvecklingsinsatser för att stödja\r\nensamstående föräldrar med anledning av\r\nkommunernas skyldigheter att efterleva\r\nbarnkonventionen (yrkande 2).\r\nEnsamföräldrarnas ansträngda ekonomi med\r\npsykisk press och känsla av otillräcklighet\r\nriskerar att påverka barnen, anför\r\nmotionärerna.\r\nI motion So399 av Ingrid Burman m.fl. (v)\r\nbegärs ett tillkännagivande om att\r\nBarnombudsmannen bör få i uppdrag att\r\ngenomföra en fördjupad analys av barnens\r\nfritidssituation (yrkande 4). Motionärerna\r\nanför att barn från fattiga familjer i dag\r\nknappast har råd att delta i kultur- och\r\nmusikskolornas verksamhet. Enligt\r\nmotionärerna måste kommunerna ta ett utökat\r\nansvar när det gäller barns och ungdomars\r\nfritid.\r\nI motion So274 av Helena Zakariasén och\r\nAnn-Kristine Johansson (s) begärs ett\r\ntillkännagivande om att ta fram en nationell\r\nstrategi för att motverka barns utsatthet.\r\nMotionärerna pekar på att med fattigdom\r\nföljer fysisk och psykisk ohälsa. Barnen kan\r\ninte göra samma saker som barn till föräldrar\r\nmed normala inkomster kan, t.ex. gå i\r\nmusikskolan, följa med till simhallen eller åka\r\npå skolutflykten.\r\nI motion So377 av Kerstin Andersson och\r\nCarina Adolfsson Elgestam (s) begärs ett\r\ntillkännagivande om behovet av att, med en\r\nstudie som utgångspunkt, utarbeta en strategi\r\nför hur man stöder barn till ensamföräldrar.\r\nI motion So454 av Anita Jönsson och Kerstin\r\nEngle (s) begärs ett tillkännagivande om att\r\nkravet på kommunernas redovisning för hur\r\nman lever upp till barnkonventionen\r\nuppmärksammas (yrkande 1). Vidare begärs\r\nett tillkännagivande om en översyn av hur\r\nbarnperspektivet kan förstärkas vid allt besluts-\r\nfattande i kommuner, landsting och riksdag\r\nsamt hos myndigheter (yrkande 2).\r\nExempelvis måste förskolan och skolan blir\r\nbättre och tydligare med att i vardagen se de\r\nskillnader som finns i barnens hem- och\r\nfamiljeförhållanden och därefter utforma sin\r\nverksamhet.\r\nNågra motioner handlar om barn med\r\ninvandrarbakgrund.\r\nI motion So42 av Cristina Husmark Pehrsson\r\nm.fl. (m) yrkas att riksdagen begär att\r\nregeringen återkommer med förslag om att\r\nförbättra situationen för barn med\r\ninvandrarbakgrund (yrkande 2 delvis).\r\nMotionärerna syftar bl.a. på barn som utsätts\r\nför sexuell exploatering i Sverige och barn\r\nsom utsätts för hedersrelaterat våld.\r\nI motion So41 av Maria Hassan (s) begärs ett\r\ntillkännagivande om betydelsen av\r\nutbildningar för invandrarföräldrar. Enligt\r\nmotionären krävs det satsningar på utbildning\r\ni frågor om barnkunskap och barnens\r\nrättigheter, svensk familjelagstiftning och\r\nsvenska myndigheters arbetssätt.\r\nI motion So232 av Carina Hägg (s) begärs ett\r\ntillkännagivande om behovet av en\r\nundersökning i alla kommuner av hur många\r\nflickor som lever under s.k. hedersförtryck.\r\nBarn i slutna samfund berörs i en motion.\r\nI motion So307 av Carina Hägg (s) begärs ett\r\ntillkännagivande om behovet av att\r\nuppmärksamma villkoren för barn i slutna\r\nsamfund. Enligt motionären kan det vara svårt\r\nför utomstående att upptäcka om ett barn\r\ninom en sluten rörelse far illa.\r\nTidigare behandling och pågående arbete,\r\nm.m.\r\nI det av riksdagen godkända betänkandet\r\n2001/02:SoU23 med anledning av\r\nregeringens skrivelse 2001/02:166\r\nBarnpolitiken - arbetet med strategin för att\r\nförverkliga FN:s konvention om barnets\r\nrättigheter behandlade utskottet senast\r\nmotioner om utsatta barn (s. 56 f.). När det\r\ngällde arbetet för utsatta barn i allmänhet\r\nvidhöll utskottet sin tidigare redovisade\r\ninställning att det är viktigt att dessa barn\r\ntidigt uppmärksammas och erhåller stöd. Det\r\när nödvändigt att de personalgrupper som\r\nkommer i kontakt med barn har kunskap om\r\nhur man upptäcker barn i riskzon och om\r\nanmälningsskyldigheten enligt\r\nsocialtjänstlagen. Utskottet framhöll vidare\r\nåter att en fungerande samverkan mellan de\r\npersonalgrupper som kommer i kontakt med\r\nbarn som far illa är av största värde. Utskottet\r\nsåg positivt på Socialstyrelsens arbete med\r\nkunskapsutveckling inom socialtjänsten.\r\nUtskottet kunde också konstatera att omfat-\r\ntande åtgärder hade vidtagits och fortfarande\r\npågick på det straffrättsliga området när det\r\ngällde att stärka skyddet för barn och\r\nungdomar mot olika slags övergrepp.\r\nUtskottet noterade vidare de förslag som\r\nKommittén mot barnmisshandel lagt samt\r\nhänvisade till den nu aktuella propositionen.\r\nMotionerna avstyrktes (res. v resp. kd).\r\nI betänkandet behandlades även motioner\r\nrörande barnmisshandel, sexuella övergrepp\r\nmot barn samt barn till psykiskt sjuka och\r\nmissbrukare m.m. Utskottet hänvisade bl.a.\r\ntill den kommande propositionen, till den\r\nnyligen tillsatta arbetsgruppen för frågor om\r\nsexuell exploatering av barn samt till arbetet\r\ninom ramen för den nationella\r\nhandlingsplanen för att förebygga alkoholska-\r\ndor. Även dessa motioner avstyrktes (res. v,\r\nkd, fp resp. mp).\r\nMotioner om barnfamiljernas ekonomiska\r\nsituation behandlades också. I denna del\r\nanförde utskottet följande (s. 14 f.; res. m, kd\r\nresp. c):\r\nMånga barnfamiljer har svårt att få\r\nvardagen att gå ihop ekonomiskt. En-\r\nsamföräldrarnas ekonomiska situation och\r\ndess konsekvenser för barnen är en fråga\r\nsom enligt skrivelsen blivit alltmer\r\nangelägen för regeringen att belysa. I årets\r\nekonomiska vårproposition betonar\r\nregeringen att det förutom en\r\ntillväxtfrämjande ekonomisk politik även\r\nkrävs en aktiv rättvisepolitik för att minska\r\nklyftorna i samhället. Regeringen påtalar\r\nbl.a. vikten av att minska\r\nmarginaleffekterna, vilka är högst bland\r\nensamhushåll med ett eller flera barn och\r\nmed låga inkomster. Familjeutredningens\r\nslutbetänkande, som rör dessa frågor, är\r\nunder beredning inom Regeringskansliet.\r\nUtskottet kan vidare konstatera att ett antal\r\nförändringar har gjorts sedan 1999 för att\r\nförbättra barnfamiljernas ekonomiska\r\nsituation, bl.a. höjningarna av barnbidraget\r\noch flerbarnstillägget samt införandet av\r\nmaxtaxan inom barnomsorgen. När det\r\ngäller barn i familjer som uppbär\r\nekonomiskt bistånd för sin försörjning kan\r\nutskottet konstatera att regeringen har ställt\r\nupp som mål att halvera antalet\r\nsocialbidragstagare mellan åren 1999 och\r\n2004, vilket mål riksdagen ställt sig bakom.\r\nUtgångspunkten i detta arbete är att skapa\r\ntrygghet och rättvisa samtidigt som\r\nfattigdomsfällor och marginaleffekter görs\r\nså små som möjligt. Ytterst handlar det om\r\natt alla i arbetsför ålder skall ges\r\nmöjligheter till en egen försörjning. Mot\r\nbakgrund av det anförda avstyrker utskottet\r\nmotionerna ...\r\nVidare avstyrktes ett yrkande om att\r\nåterinföra 4 kap. 26 § barnavårdslagen i\r\nsocialtjänstlagen (s. 39 f.). Utskottet framhöll\r\nåter att de åtgärder som var möjliga att vidta\r\nenligt det nämnda lagrummet hade kommit att\r\nsakna betydelse långt innan barnavårdslagen\r\nupphörde att gälla 1982 samt att de möjlig-\r\nheter till förebyggande åtgärder som LVU ger\r\nfår anses tillräckliga (res. m).\r\nUtskottet behandlade även motionsyrkanden\r\nom familjerådslag (s. 40 f.). Utskottet erinrade\r\nom att riksdagen hösten 2000 gjort ett\r\ntillkännagivande i frågan (bet. 2000/01:SoU7,\r\nrskr. 2000/01:135) samt konstaterade att reger-\r\ningen i skrivelsen gjort sin redovisning på\r\nområdet. Utskottet delade regeringens\r\nbedömning att det inte är lämpligt att lagstifta\r\nom vissa specifika metoder för det sociala\r\narbetet men att det är angeläget att\r\nsocialtjänsten anpassar sitt arbete tll den\r\nenskilda familjens behov. Utskottet\r\nkonstaterade att det står kommunerna fritt att\r\narbeta med familjerådslag eller andra liknande\r\nmodeller som tar de närståendes resurser till\r\nvara. Något nytt tillkännagivande i frågan\r\nansågs inte erforderligt. Motionerna\r\navstyrktes.\r\nI 5 kap. 11 § socialtjänstlagen (2001:453)\r\nanges att socialnämnden bör verka för att den\r\nsom utsatts för brott och dennes anhöriga får\r\nstöd och hjälp. Socialnämnden bör härvid\r\nsärskilt beakta att kvinnor som är eller har\r\nvarit utsatta för våld eller andra övergrepp i\r\nhemmet kan vara i behov av stöd och hjälp för\r\natt förändra sin situation.\r\nDen 1 juli 2002 infördes ett nytt brott i 4 kap.\r\n1 a § brottsbalken benämnt människohandel\r\nför sexuella ändamål. Brottet tar sikte på\r\nsådan gränsöverskridande handel med\r\nmänniskor som syftar till att dessa skall\r\nutsättas för vissa sexualbrott, utnyttjas för\r\ntillfälliga sexuella förbindelser eller på annat\r\nsätt utnyttjas för sexuella ändamål. Den som\r\nbegår i bestämmelsen reglerade gärningar mot\r\nett barn skall dömas för brott oberoende av\r\nom något otillbörligt medel i form av t.ex.\r\nolaga tvång eller vilseledande har använts.\r\nRegeringen har nyligen presenterat\r\npropositionen 2002/03:70 Ytterligare\r\nåtgärder för att motverka våld i nära\r\nrelationer. I propositionen föreslås ett antal\r\nlagändringar som i första hand syftar till att\r\nmotverka våld mellan personer som är eller\r\nhar varit närstående. Bland annat föreslås en\r\nändring i lagen (1988:688) om besöksförbud\r\nsom innebär att ett besöksförbud skall kunna\r\navse den gemensamma bostaden om det på\r\ngrund av särskilda omständigheter finns en\r\npåtaglig risk för att den person förbudet avser\r\nkommer att begå brott mot en\r\nsammanboendes liv, hälsa, frihet eller frid. Ett\r\nav skälen för förslaget anges vara behovet av\r\natt skydda de barn som växer upp i familjer\r\ndär våld förekommer. Även om inte alla dessa\r\nbarn själva utsätts för fysiskt våld så far det\r\nstora flertalet ändå mycket illa, anförs det.\r\nLagändringarna föreslås träda i kraft den 1\r\nseptember 2003.\r\nI tilläggsbudgeten för år 2003 föreslår\r\nregeringen att 20 miljoner kronor avsätts för\r\nandra halvåret 2003 som ett första steg i en\r\nplanerad flerårig satsning på flickor som\r\nriskerar att utsättas för hedersrelaterat våld\r\n(utgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar,\r\nanslag 10:2 Integrationsåtgärder).\r\nLänsstyrelserna i de tre storstadslänen får\r\ndisponera 4,5 miljoner kronor vardera för\r\nplanering och genomförande av skyddat\r\nboende medan övriga 18 länsstyrelser får 300\r\n000 kr vardera för kartläggning av behovet av\r\nskyddat boende i respektive län. Medlen får\r\nockså användas till personalutbildning och\r\nliknande åtgärder. Enligt regeringen är\r\navsikten att skyddat boende i storstadslänen\r\nskall kunna inrättas strax efter halvårsskiftet\r\n2003.\r\nEnligt uppgift från Justitiedepartementet har\r\nregeringen för avsikt att i september 2003\r\npresentera en proposition om Sveriges\r\nantagande av rambeslut om åtgärder för att\r\nbekämpa sexuell exploatering av barn och\r\nbarnpornografi.\r\nI tilläggsbudgeten för år 2001 och i\r\nbudgetpropositionen för år 2002 anvisades\r\nsammanlagt 75 miljoner kronor för insatser\r\nför barn till missbrukare och barn i familjer\r\ndär våld och övergrepp mellan vuxna\r\nförekommer. Resurserna skall enligt\r\nregeringsbeslut i första hand användas för att\r\nstödja ny eller befintlig verksamhet av\r\npermanent natur. Medlen fördelas av\r\nlänsstyrelserna efter ansökan från kommuner.\r\nSocialstyrelsen skall senast den 30 juni 2003\r\ntill Socialdepartementet redovisa hur medlen\r\nhar använts och vilka effekter som har\r\nerhållits av medlens användning.\r\nNationella Rådet för Kvinnofrid har\r\nuppmärksammat barn i familjer där det\r\nförekommer misshandel, bl.a. genom att ta\r\nfram en skrift, Se till mig som liten är - när\r\npappa slår mamma.\r\nRegeringen tillsatte i början av 2002\r\nArbetsgruppen för kunskap om sexuell\r\nexploatering av barn i Sverige.\r\nArbetsgruppen har haft i uppgift att göra en\r\nnationell inventering av kunskaper om sexuell\r\nexploatering av barn, se över behovet av\r\ninsatser för attitydpåverkan kring kommersiell\r\nsexuell exploatering av barn, identifiera\r\naktörer och bygga nätverk för utbyte av\r\nkunskap och erfarenheter för samverkan, följa\r\nupp den svenska handlingsplanen mot\r\nkommersiell sexuell exploatering av barn\r\nsamt att lämna förslag till framtida åtgärder\r\nför den svenska handlingsplanen.\r\nDen 16 april 2003 beslutade regeringen att\r\nen särskild utredare skall fullfölja det arbete\r\nsom har bedrivits i den ovannämnda\r\narbetsgruppen. Utredaren, som har i stort sett\r\nsamma uppdrag som arbetsgruppen hade,\r\nskall redovisa sitt arbete senast den 31 maj\r\n2004.\r\nInom Regeringskansliet kommer en\r\narbetsgrupp att tillsättas för att kartlägga de\r\nekonomiskt utsatta barnen i Sverige.\r\nArbetsgruppen skall sammanställa och\r\nanalysera den kunskap och forskning som\r\nfinns på området. Syftet är att belysa de\r\nmekanismer som ligger bakom barnens\r\nekonomiska utsatthet.\r\nPå regeringens uppdrag har Socialstyrelsen\r\nställt samman skriftlig information som stöd\r\nför socialtjänsten i arbetet med att hjälpa och\r\nskydda flickor som lever under hot och tvång\r\ni familjer med starkt patriarkala värderingar\r\n(meddelandeblad 6/2002).\r\nSocialstyrelsen har 2002 även givit ut skriften\r\nBarn i skuggan av våldet.  Där redovisas ett\r\nprojekt vid en barn- och ungdomspsykiatrisk\r\nmottagning i Stockholm för barn som\r\nbevittnat familjevåld. Man har där arbetat\r\nfram en metod för gruppbehandling av\r\nförskolebarn vars mammor misshandlats.\r\nRapporten vänder sig bl.a. till personal inom\r\nsocialtjänsten och barn- och\r\nungdomspsykiatrin och avser att inspirera\r\nandra att pröva liknande insatser.\r\nSocialstyrelsen har regeringens uppdrag att\r\nbedriva ett utvecklingsarbete till stöd för\r\nsocialtjänsten i dess arbete med\r\nbrottsofferfrågor. Bland annat skall barn i\r\nvåldsutsatta familjer uppmärksammas.\r\nUppdraget skall redovisas i samband med\r\nårsredovisningen för år 2004.\r\nBarnombudsmannen föreslår i sin årsrapport\r\n2003, Vem bryr sig?, att regeringen stimulerar\r\nkommunerna att stärka öppna förskolor och\r\nandra verksamheter i syfte att ge stöd till\r\nfamiljer med utländsk bakgrund. Vidare anser\r\nBO att sfi-utbildningen skall innehålla\r\nkursmoment om barns rättigheter i Sverige\r\noch om barnkonventionen. BO föreslår också\r\natt regeringen särskilt utreder stödet till bl.a.\r\nföräldrar med utländsk bakgrund,\r\nensamstående föräldrar och föräldrar med\r\nfunktionshinder.\r\nNär det gäller barn till frihetsberövade\r\nföräldrar föreslår BO att kriminalvården\r\nåläggs en skyldighet att skriva i den intagnes\r\nbehandlingsjournal om han eller hon har\r\nvårdnad om barn. BO har även olika förslag\r\nsom syftar till att förbättra kontakten mellan\r\nde intagna och deras barn, bl.a. om besökslä-\r\ngenheter, gratis telefonsamtal och villkoren\r\nför permission.\r\nI forskningsrapporten Familjerådslag i\r\nSverige - socialtjänstens fortsatta insatser till\r\nbarn och föräldrar (Stockholms FoU-enhet\r\n2002:3) beskrivs samhällets insatser för barn\r\noch unga som varit föremål för\r\nfamiljerådslag. Barnen följdes under tre år\r\nefter det att familjerådslagen genomförts och\r\njämfördes med en grupp barn och unga som\r\nvarit föremål för traditionella\r\nbarnavårdsutredningar. Resultaten visade bl.a.\r\natt familjerådslagsbarnen något oftare än de\r\nandra barnen hade blivit föremål för nya\r\ninsatser under de tre uppföljningsåren.\r\nSammanfattningsvis konstaterades att\r\nfamiljerådslagen bara infriat delar av de\r\nförväntningar som funnits men att det var för\r\ntidigt att döma ut modellen. Det påpekades\r\nbl.a. att familjerådslagsbarnen i högre\r\nutsträckning hade en allvarligare problematik\r\nredan från start.\r\nEnligt lagen (2000:873) om registerkontroll\r\nav personal inom förskoleverksamhet, skola\r\noch skolbarnsomsorg skall den som erbjuds\r\nen anställning inom nämnda verksamheter\r\nlämna ett högst ett år gammalt utdrag ur\r\nbelastningsregistret till arbetsgivaren. Den\r\nsom inte lämnar ett sådant utdrag får inte\r\nanställas.\r\nSkolverket har i uppdrag att utvärdera\r\novannämnda lag. Uppdraget skall redovisas\r\ntill regeringen senast den 2 juni 2003.\r\nAv 21 § förordningen (1999:1134) om\r\nbelastningsregister följer att uppgift om brott\r\nsom föranlett någon annan påföljd än\r\npenningböter skall lämnas ut om det begärs av\r\nen person som beslutar om anställning av\r\npersonal inom psykiatrisk sjukvård, vård av\r\nutvecklingsstörda eller vård av barn och ung-\r\ndom, i fråga om den som den enskilde avser\r\natt anställa eller anlita som uppdragstagare.\r\nUtredningen om mottagande av och\r\nintroduktion för flyktingar (dir. 2001:87) har i\r\nuppdrag att bl.a. överväga hur alla nyanlända\r\ninvandrare, genom introduktionen eller på\r\nannat sätt, skall kunna få ökad kunskap om\r\noch förståelse för grundläggande normer i det\r\nsvenska samhället och det svenska demokra-\r\ntiska systemet.\r\nParallellt med den nyssnämnda utredningen\r\narbetar Utredningen om utbildning i svenska\r\nför invandrare (dir. 2002:105).\r\nSvenskundervisning för invandrare, sfi, skall\r\nförutom språkkunskaper även ge kunskaper\r\nom det svenska samhället, om lag och rätt och\r\nom centrala normer och värderingar. I\r\nutredarens uppdrag ingår bl.a. att pröva hur\r\nskolformen sfi kan förnyas och organiseras\r\nsamt att föreslå hur behovet av\r\nsamhällsinformation skall tillgodoses.\r\nBåda utredningarna beräknas vara avslutade\r\nsenast den 1 september 2003.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nI propositionen presenterar regeringen en rad\r\nåtgärder med syfte att stärka skyddet för barn\r\ni utsatta situationer. Bland annat föreslås\r\nlagstiftningsåtgärder som dels utvidgar\r\nanmälningsskyldigheten enligt 14 kap. 1 §\r\nsocialtjänstlagen till att även omfatta bl.a.\r\nkriminalvården, dels skapar ökad uppmärk-\r\nsamhet kring anmälningsskyldigheten inom\r\nolika verksamheter som kommer i kontakt\r\nmed föräldrar och barn. Andra föreslagna\r\nlagändringar ålägger socialnämnden, hälso-\r\noch sjukvården och skolan att samverka med\r\nsamhällsorgan och andra som berörs i frågor\r\nsom rör barn och ungdomar som far illa eller\r\nriskerar att fara illa. En särskild\r\nstraffskärpningsgrund föreslås i brottsbalken\r\nför sådana fall där brottet varit ägnat att skada\r\ntryggheten och tilliten hos ett barn i dess\r\nförhållande till en närstående person.\r\nBestämmelsen omfattar även brott som inte\r\nriktats direkt mot ett barn men som förövats i\r\nnärvaro av ett närstående barn. Utskottet ser\r\nmycket positivt på dessa förslag som direkt\r\nkommer att stärka skyddet för barn som far\r\nilla eller riskerar att fara illa.\r\nUtskottet kan också konstatera att flera\r\nåtgärder föreslås i syfte att öka kunskaperna\r\nom barn i utsatta situationer, bl.a. genom\r\nforskning, kartläggningar och statistik samt\r\ngenom inrättandet av ett nationellt\r\nriskbarncentrum och ett system för\r\ndödsfallsutredningar när barn avlidit på grund\r\nav avsiktligt våld. Dessa förslag ser utskottet\r\nsom angelägna att genomföra i det fortsatta\r\noch mer långsiktiga arbetet för att förbättra\r\nsituationen för barnen i fråga.\r\nEn rad motioner, alla utom en från den\r\nallmänna motionstiden 2002, betonar vikten\r\nav att på olika sätt uppmärksamma och stödja\r\nbarn som far illa eller riskerar att fara illa.\r\nUtskottet vidhåller självfallet sin tidigare\r\nredovisade inställning när det gäller arbetet\r\nför utsatta barn, nämligen bl.a. att det är\r\nviktigt att dessa barn tidigt uppmärksammas\r\nsamt att de erhåller stöd och hjälp. Såsom\r\nanförs i propositionen är barn allas ansvar.\r\nFöräldrarna, eller andra vårdnadshavare, har\r\ngivetvis det primära ansvaret för att barn inte\r\nfar illa. Utskottet instämmer därför med\r\nregeringen i att det är viktigt att familjen får\r\ndet bistånd och det skydd den behöver för att\r\nkunna ta detta ansvar. I de fall detta inte är\r\ntillräckligt för att tillgodose barnets behov\r\nmåste dock samhället träda in. Utskottet delar\r\nregeringens bedömning att insatser för att före-\r\nbygga och upptäcka att barn far illa är av\r\ncentral betydelse i arbetet med att stärka\r\nskyddet för barn i utsatta situationer samt att\r\ndet förebyggande arbetet därför bör ges hög\r\nprioritet. En fortsatt satsning på den generella\r\nvälfärdspolitiken, kompletterat med vissa\r\nriktade insatser, bör utgöra grunden för detta\r\narbete. Enligt regeringen är ett av de mest\r\ngrundläggande villkoren för en god\r\nuppväxtmiljö att barn känner sig trygga i sin\r\nfamilj, i bostadsområdet, i förskolan och i\r\nskolan.\r\nUtskottet delar regeringens bedömning att\r\nhälso- och sjukvården, förskolan, skolan och\r\nskolbarnsomsorgen har mycket viktiga roller i\r\ndet förebyggande arbetet. Även\r\nsocialtjänstens insatser kan förebygga att barn\r\ni utsatta situationer far fortsatt illa. Liksom\r\nregeringen vill utskottet särskilt betona vikten\r\nav att insatserna är av god kvalitet och utförs\r\nav personal med erforderlig kompetens. Det\r\när också angeläget att det finns fungerande\r\nrutiner i arbetet med barn i riskzon, bl.a. när\r\ndet gäller att göra anmälan till socialtjänsten.\r\nSammantaget finner utskottet att vad som\r\nanförs i propositionen innebär förbättrade\r\nmöjligheter dels att förebygga att barn far illa,\r\ndels att upptäcka och vidta adekvata åtgärder\r\nför barn i utsatta situationer. Utskottet kan kon-\r\nstatera att det även i övrigt pågår ett aktivt\r\narbete i syfte att stärka skyddet för dessa barn,\r\nbl.a. när det gäller att minska våld inom\r\nfamiljen. Enligt utskottets mening får\r\nmotionerna So42 (m) yrkande 1, So223 (kd),\r\nSo250 (c) yrkande 3, So307 (s), So328 (kd),\r\nSo360 (kd) yrkandena 4-6, So507 (kd)\r\nyrkandena 4 och 8, Ju320 (m) yrkande 3,\r\nJu361 (kd) yrkandena 5 och 7 samt A323 (v)\r\nyrkande 5 därmed anses i huvudsak\r\ntillgodosedda. Utskottet återkommer nedan\r\ntill konkreta lagförslag på olika områden.\r\nI flera motioner berörs barn till missbrukare,\r\nbarn till psykiskt sjuka eller utvecklingsstörda\r\nföräldrar och barn till intagna i\r\nkriminalvårdsanstalt. I propositionen anförs\r\natt personal inom exempelvis vuxenpsykiatrin\r\noch missbrukarvården bör vara\r\nuppmärksamma på om den vuxnes\r\nförhållanden kan påverka barnets situation\r\noch möjligheter att få sina behov\r\ntillgodosedda. Vikten av att det finns en\r\nberedskap och rutiner för att göra en anmälan\r\ntill socialtjänsten framhålls också. I\r\npropositionen aviserar regeringen att den\r\nkommer att överväga ytterligare förändringar\r\ni hälso- och sjukvårdslagstiftningen för att\r\ntydliggöra behovet av ett barnperspektiv inom\r\nverksamheterna. Utskottet vill även hänvisa\r\ntill det arbete för att stödja barn i familjer där\r\nmissbruk och våld förekommer som\r\ngenomförts inom ramen för den nationella\r\nhandlingsplanen för att förebygga\r\nalkoholskador. Mot bakgrund av det anförda\r\nfår motionerna So247 (kd) yrkande 2, So250\r\n(c) yrkande 5, So341 (c) yrkandena 1 och 2,\r\nSo450 (v) yrkande 4, So507 (kd) yrkande 5,\r\nSo509 (kd) yrkande 20 och So515 (mp)\r\nyrkandena 4 och 5 anses i huvudsak\r\ntillgodosedda. Utskottet återkommer till\r\nregeringens lagförslag om dels ökad\r\nsamverkan mellan olika verksamheter, dels\r\nanmälningsskyldigheten till socialtjänsten,\r\nbl.a. att den även skall avse kriminalvården.\r\nForskning har visat att det föreligger ett\r\nsamband mellan barns utsatthet och familjens\r\nekonomiska situation. Utskottet kan\r\ninledningsvis konstatera att barnbidragen och\r\nflerbarnstilläggen har höjts under senare år.\r\nÄven införandet av maxtaxan i\r\nförskoleverksamhet och skolbarnsomsorg har\r\nmedfört positiva effekter för barnfamiljernas\r\nekonomi. Utskottet delar regeringens\r\nbedömning att det är viktigt att följa barns\r\nlevnadsförhållanden och uppväxtvillkor och\r\nser därför positivt på att en arbetsgrupp bl.a.\r\nskall sammanställa och analysera den kunskap\r\noch forskning som finns på området. Syftet\r\nmed kartläggningen av de ekonomiskt utsatta\r\nbarnen i Sverige är ytterst att ta fram underlag\r\nför vidare överväganden kring hur dessa barns\r\nsituation skall kunna förbättras. Barn i\r\nfamiljer med knappa ekonomiska resurser har\r\näven berörts i flera andra sammanhang, bl.a.\r\nav utredningarna Kommittén Välfärdsbokslut\r\n(SOU 2001:79) och Familjeutredningen (SOU\r\n2001:24). I avvaktan på resultatet av\r\npågående arbete på området avstyrker\r\nutskottet motionerna So274 (s), So291 (fp),\r\nSo339 (kd) yrkande 2, So377 (s), So399 (v)\r\nyrkande 4 och So454 (s) yrkandena 1 och 2.\r\nNär det gäller flickor och unga kvinnor som\r\nutsätts för hedersrelaterat våld eller hot om\r\nvåld kan utskottet konstatera att denna grupp\r\nhar uppmärksammats särskilt under senare år.\r\nRegeringen har givit olika myndigheter\r\nuppdrag på området. Bland annat har\r\nSocialstyrelsen ställt samman skriftlig informa-\r\ntion som skall ge stöd i socialtjänstens arbete\r\nmed dessa flickor. Regeringen har i\r\ntilläggsbudgeten för innevarande år\r\n(utgiftsområde 8) föreslagit att sammanlagt 20\r\nmiljoner kronor skall avsättas som ett första\r\nsteg i en planerad flerårig satsning på flickor\r\nsom riskerar att utsättas för hedersrelaterat\r\nvåld. Det bör också påpekas att två parallella\r\nutredningar för närvarande ser över hur\r\nbehovet av information till invandrare om\r\nbl.a. grundläggande normer i det svenska\r\nsamhället skall tillgodoses. Utskottet\r\nförutsätter att regeringen noga följer\r\nutvecklingen på området även utan något\r\ninitiativ från riksdagens sida. Motionerna\r\nSo41 (s), So42 (m) yrkande 2 delvis och\r\nSo232 (s) får anses i huvudsak tillgodosedda.\r\nBeträffande barn som utsätts för sexuell\r\nexploatering i Sverige kommer en nyligen\r\nförordnad utredare att fullfölja det arbete som\r\nhittills har bedrivits av den särskilda\r\narbetsgruppen på området. Utskottet vill\r\nerinra om att ett särskilt människohandelsbrott\r\nnyligen har införts i brottsbalken. Vidare har\r\nregeringen för avsikt att inom en snar framtid\r\növerlämna en proposition till riksdagen om\r\nSveriges antagande av rambeslut om åtgärder\r\nför att bekämpa sexuell exploatering av barn\r\noch barnpornografi. Även motion So42 (m)\r\nyrkande 2 delvis får därmed anses i huvudsak\r\ntillgodosedd.\r\nUtskottet har inte ändrat inställning när det\r\ngäller begäran i motion So42 (m) yrkande 4\r\nom att återinföra 4 kap. 26 § barnavårdslagen\r\ni socialtjänstlagen. De åtgärder som var\r\nmöjliga att vidta enligt det nämnda lagrummet\r\nhade kommit att sakna betydelse långt innan\r\nbarnavårdslagen upphörde att gälla 1982.\r\nEnligt utskottets mening får vidare de\r\nmöjligheter till förebyggande åtgärder som\r\nLVU ger anses tillräckliga. Motionen\r\navstyrks.\r\nTvå motioner tar upp familjerådslag.\r\nUtskottet vidhåller sin uppfattning att det inte\r\när lämpligt att lagstifta om vissa specifika\r\nmetoder för det sociala arbetet men att det är\r\nangeläget att socialtjänsten anpassar sitt\r\narbete till den enskilda familjens behov.\r\nSåsom tidigare konstaterats står det\r\nkommunerna fritt att arbeta med\r\nfamiljerådslag eller andra liknande modeller\r\nsom tar de närståendes resurser till vara.\r\nHösten 2000 gjorde riksdagen ett tillkännagi-\r\nvande till regeringen rörande familjerådslag.\r\nRegeringen har därefter återkommit med en\r\nredovisning på området. Utskottet anser inte\r\natt riksdagen bör göra något nytt uttalande i\r\nfrågan. Motionerna So507 (kd) yrkande 7\r\ndelvis och Sf380 (kd) yrkande 10 avstyrks.\r\nI motion So391 (s) begärs att skyldigheten att\r\nuppvisa utdrag ur belastningsregistret\r\nutvidgas till att även avse dels dem som redan\r\narbetar med barn och unga, dels dem som\r\nerbjuds sådan anställning utanför skolans\r\nverksamhetsområde. Utskottet kan konstatera\r\natt den som beslutar om anställning av\r\npersonal inom exempelvis vård av barn och\r\nungdom har rätt att få ut uppgifter ur\r\nbelastningsregistret rörande den som avses\r\nanställas eller anlitas som uppdragstagare.\r\nVidare genomför Skolverket för närvarande\r\nen utvärdering av lagen (2000:873) om\r\nregisterkontroll av personal inom\r\nförskoleverksamhet, skola och\r\nskolbarnsomsorg. Utskottet anser att resultatet\r\nav översynen, vilken skall redovisas senast\r\nden 2 juni 2003, bör avvaktas. Mot bakgrund\r\nav vad som anförts avstyrks motionen.\r\nBehovet av forskning, m.m.\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motioner om forskning\r\nom barn i utsatta situationer. Utskottet\r\nhänvisar till de i propositionen aviserade\r\nåtgärderna för att öka kunskaperna på\r\nområdet. Riksdagen bör vidare avslå ett\r\nyrkande om viss utvidgning av ett\r\nkommande uppdrag till Brottsförebyggande\r\nrådet.\r\nJämför reservationerna 11 (m), 12 (kd) och\r\n13 (m).\r\nPropositionen\r\nKommittén mot barnmisshandel konstaterade\r\natt det behövs mer forskning om barn som far\r\nilla. Regeringen anger i propositionen vissa\r\nangelägna forskningsområden, som t.ex.\r\nkvalificerade utvärderingar av insatsbehov\r\noch av kort- och långsiktiga\r\nbehandlingsinsatser. Forskning behövs också\r\nom hur olika sociala faktorer inverkar på\r\nbarns utsatthet samt om fysisk och psykisk\r\nförsummelse av barn. Skillnader i\r\nlivssituationen mellan pojkar och flickor skall\r\nuppmärksammas. Regeringen understryker\r\nvikten av tvärvetenskaplig forskning samt att\r\nforskningen tillämpar ett könsperspektiv.\r\nEnligt regeringen behöver en närmare\r\nanalys göras av den befintliga forskningen i\r\nSverige för att kunna bedöma vilka åtgärder\r\noch metoder som bäst förebygger och\r\navhjälper barns utsatthet. Regeringen avser\r\ndärför att ge Forskningsrådet för arbetsliv och\r\nsocialvetenskap (FAS) i uppdrag att analysera\r\nden svenska forskningen om barn i utsatta\r\nsituationer samt lämna förslag till eventuella\r\nåtgärder för att stärka forskningen.\r\nRegeringen har också för avsikt att ge\r\nSocialstyrelsen i uppdrag att utreda frågan om\r\ninrättandet av ett nationellt riskbarncentrum i\r\nsyfte att förstärka och förbättra kvaliteten i\r\nframtida insatser. Kunskapsspridning och\r\nkunskapsanvändning bör också vara centrala\r\nuppdrag för en nationell samordnings-\r\nfunktion, anförs det.\r\nI propositionen redogörs för tidigare gjorda\r\nstudier av barns och vuxnas inställning till\r\noch erfarenhet av aga, den senaste av\r\nKommittén mot barnmisshandel. Regeringen\r\nanser att det är viktigt att studier riktade till\r\nbarn och ungdomar genomförs och upprepas\r\nmed viss regelbundenhet. I sitt remissvar\r\nanför Brottsförebyggande rådet (BRÅ) att den\r\nofficiella rättsstatistiken bör kompletteras\r\nmed brottsofferundersökningar. Vartannat år\r\ngenomförs t.ex. en skolundersökning med\r\nfrågor om skolungdomars delaktighet i brott\r\noch utsatthet för grövre våld. Regeringen\r\ninstämmer i BRÅ:s bedömning att frågor om\r\nbarns erfarenhet och inställning till\r\nkroppsbestraffning väl kan rymmas i detta\r\nuppdrag. Regeringen avser därmed att ge\r\nBRÅ i uppdrag att regelbundet kartlägga\r\nskolelevers erfarenheter av våld i hemmet, i\r\nskolan och på fritiden. I en sådan kartläggning\r\nkan t.ex. ingå frågor om elevers erfarenheter\r\nav att ha bevittnat våld, sexuella trakasserier\r\neller psykisk misshandel. Att undersöka\r\nföräldrars erfarenheter av och attityder till\r\nvåld mot egna barn ligger dock inte inom\r\nramen för detta uppdrag. Kommitténs\r\nundersökningar tyder dock på stor\r\nsamstämmighet mellan resultaten av studier\r\nriktade till vuxna respektive barn och\r\nungdomar, anförs det i propositionen.\r\nMotioner\r\nI motion So42 av Cristina Husmark Pehrsson\r\nm.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om\r\nforskning kring utsatthet bland barn (yrkande\r\n5). Motionärerna anser att regeringens förslag\r\nför att öka kunskaperna på området framstår\r\nsom splittrade och utan tydlig målsättning.\r\nMotionärerna anser vidare att en institution,\r\nt.ex. det föreslagna nationella\r\nriskbarncentrumet, bör få ansvaret att samla in\r\noch sammanställa relevant forskning kring\r\nvåld mot barn. I motionen yrkas också att\r\nriksdagen beslutar att Brottsförebyggande\r\nrådet får ett vidgat uppdrag (yrkande 6).\r\nBRÅ:s kommande uppdrag att kartlägga\r\nskolelevers erfarenheter av våld i hemmet\r\nm.m. bör utvidgas till att även innefatta föräld-\r\nrars erfarenheter och attityder till våld.\r\nI motion So360 av Annelie Enochson (kd)\r\nbegärs ett tillkännagivande om att forskning\r\nbör utvecklas för sexuellt utsatta brottsoffer\r\nmed fokusering på socialt stöd, behandling\r\noch bearbetning av traumat (yrkande 2).\r\nJustitieutskottets yttrande\r\nJustitieutskottet delar regeringens bedömning\r\natt det inte ligger inom ramen för det uppdrag\r\nsom regeringen avser att ge till BRÅ att\r\nundersöka föräldrars erfarenheter av och\r\nattityder till våld mot egna barn. Motion So42\r\n(m) yrkande 6 bör därför avslås.\r\nSocialutskottets ställningstagande\r\nI propositionen aviseras en rad åtgärder som\r\nsyftar till att öka kunskaperna om barn i\r\nutsatta situationer. Forskningen på området\r\nskall stärkas, skolelevers erfarenhet av våld\r\nskall kartläggas och statistik över avsiktligt\r\nvåld mot barn skall redovisas regelbundet.\r\nVidare skall förutsättningarna utredas för att\r\ninrätta ett nationellt riskbarncentrum i syfte\r\natt förstärka och förbättra kvaliteten i framtida\r\ninsatser. Utskottet delar inte uppfattningen i\r\nmotion So42 (m) yrkande 5 att regeringens\r\nförslag är splittrade och saknar tydlig\r\nmålsättning. Utskottet förutsätter att resultaten\r\nav åtgärderna sammantaget kommer att ge ett\r\nviktigt underlag i det fortsatta arbetet för att\r\nförbättra situationen för barn som far illa eller\r\nriskerar att fara illa. Utskottet utgår även från\r\natt det i riskbarncentrumets uppgifter kommer\r\natt ingå att samla in och sammanställa\r\nrelevant forskning kring våld mot barn.\r\nMotionen avstyrks därmed. Motion So360\r\n(kd) yrkande 2 om att utveckla forskning\r\nkring sexuella övergrepp mot barn får anses i\r\nhuvudsak tillgodosedd. Utskottet vill i\r\nsammanhanget erinra om att den närmare\r\nfördelningen av de statliga\r\nforskningsresurserna ankommer på\r\nforskningsfinansierande myndigheter och på\r\nuniversitet och högskolor.\r\nI motion So42 (m) yrkande 6 begärs att det\r\nuppdrag som Brottsförebyggande rådet\r\n(BRÅ) skall få av regeringen även skall avse\r\nföräldrars erfarenheter och attityder till våld i\r\nallmänhet. BRÅ genomför vartannat år en\r\nskolundersökning med frågor om elevernas\r\ndelaktighet i brott och utsatthet för grövre\r\nvåld. Utskottet delar regeringens bedömning\r\natt det i detta uppdrag bör ingå att även\r\nundersöka samma barns erfarenhet av och\r\ninställning till våld i hemmet, i skolan och på\r\nfritiden. Att utvidga den undersökta\r\npersonkretsen till att även omfatta föräldrarna\r\nkan emellertid inte anses ingå i det uppdrag\r\nsom BRÅ redan har. I likhet med\r\njustitieutskottet anser socialutskottet att\r\nmotionsyrkandet bör avslås.\r\nSamverkan\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör, med vissa smärre språkliga\r\nändringar, anta regeringens förslag till\r\nlagändringar varigenom införs en skyldighet\r\nför socialtjänsten, hälso- och sjukvården\r\nsamt förskolan, skolan och\r\nskolbarnsomsorgen att samverka med\r\nsamhällsorgan, organisationer och andra\r\nsom berörs i frågor som rör barn som far illa\r\neller riskerar att fara illa. Riksdagen bör\r\navslå ett motionsyrkande som är tillgodosett\r\nmed lagförslagen. I avvaktan på en\r\npågående utredning bör riksdagen vidare\r\navslå ett motionsyrkande rörande sekretess\r\nvid samverkan. Utskottet avstyrker även\r\nmotioner om särskilda familjevåldsenheter\r\nvid polismyndigheterna samt om\r\nfamiljecentraler. Jämför reservationerna 14\r\n(fp), 15 (m) och 16 (kd).\r\nPropositionen\r\nRegeringen föreslår att nya lagbestämmelser\r\nom samverkan införs i socialtjänstlagen,\r\nhälso- och sjukvårdslagen (1982:763), lagen\r\n(1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och\r\nsjukvårdens område och i skollagen\r\n(1985:1100). Avsikten är att socialtjänsten,\r\nhälso- och sjukvården samt förskolan, skolan\r\noch skolbarnsomsorgen skall samverka med\r\nsamhällsorgan, organisationer och andra som\r\nberörs i frågor som rör barn som far illa eller\r\nriskerar att fara illa. Socialtjänsten skall ha ett\r\nhuvudansvar för att samverkan kommer till\r\nstånd. Skyldigheten att samverka skall gälla\r\nsåväl offentligt bedriven hälso- och sjukvård,\r\nförskoleverksamhet, skola och barnomsorg\r\nsom enskilt bedriven verksamhet. När det\r\ngäller polisverksamheten anser regeringen att\r\nden bestämmelse om samverkan som finns i 3\r\n§ polislagen (1984:387) möjliggör behövlig\r\nsamverkan och att det därför inte krävs någon\r\nändring av polislagen.\r\nRegeringen påpekar att samverkansfrågorna\r\ninte är nya utan att samverkan under många år\r\nhar utretts och uppmuntrats i olika\r\nsammanhang. Samverkan har på många håll\r\nvarit framgångsrik samtidigt som framgången\r\nhar varierat över tid. Samverkan har fungerat\r\nväl där det funnits ett tydligt ställningstagande\r\nför samverkan från ledningsnivån. Enligt\r\nregeringen ger de goda erfarenheter som finns\r\nstöd för fortsatta satsningar på samverkan\r\nsåväl på en övergripande som på individuell\r\nnivå.\r\nRegeringen konstaterar att det hittills inte\r\nhar formulerats någon uttalad strategi för hur\r\nsamverkan skall ske. Samverkansfrågorna är\r\nav speciell betydelse för barn i utsatta\r\nsituationer, och det behövs beslut som skapar\r\nförutsättningar för gemensamma uppdrag.\r\nRegeringen avser därför att ge Socialstyrelsen\r\ntillsammans med Rikspolisstyrelsen och\r\nMyndigheten för skolutveckling i uppdrag att\r\nta fram en sådan övergripande strategi.\r\nStrategin bör kunna ligga till grund för lokala\r\nstrategier för kommunernas arbete. Samråd i\r\ndetta arbete bör också ske med Brotts-\r\nförebyggande rådet.\r\nRegeringen anser, liksom Kommittén mot\r\nbarnmisshandel, att arbetsmetoder och\r\ninsatser kan utvecklas utifrån befintliga\r\nsekretessbestämmelser. Enligt dessa kan\r\nsamverkan ske om familjen samtycker till\r\ndetta. Om föräldrarna inte medger att deras\r\nsituation diskuteras i samverkan med andra\r\nberörda får utredningen bedrivas på\r\nsedvanligt sätt där nödvändig information om\r\nbarnets förhållanden inhämtas för att kunna\r\nfatta beslut om lämpliga insatser. Dock kan\r\nsamverkan enligt 14 kap. 2 § sjunde stycket\r\nsekretesslagen (1980:100) ske mellan\r\nmyndigheter inom socialtjänsten och hälso-\r\noch sjukvården utan samtycke när samarbete\r\nbehövs för att den enskilde skall få nödvändig\r\nvård, behandling eller annat stöd.\r\nSekretesslagens bestämmelser anses ofta\r\nutgöra ett hinder för samverkan i enskilda\r\närenden. Kommittén mot barnmisshandel\r\npåpekade att det är viktigt att föra dis-\r\nkussioner om hur sekretesslagens regler kan\r\ntillämpas i en fördjupad och mer strukturerad\r\nsamverkan. Offentlighets- och\r\nsekretesskommittén (Ju 1999:06) arbetar med\r\nsekretessfrågor ur ett samverkansperspektiv.\r\nRegeringen anser att den samverkan som nu\r\nföreslås kan påbörjas inom gällande\r\nsekretessregler och att det är rimligt att\r\navvakta Offentlighets- och\r\nsekretesskommitténs arbete innan\r\nförändringar i sekretessreglerna föreslås.\r\nI propositionen nämns några goda exempel\r\npå samverkan, bl.a. de allt vanligare\r\nfamiljecentralerna. Familjecentralen är oftast\r\nen samordning mellan mödra- och\r\nbarnavårdscentraler, socialtjänst och öppen\r\nförskola. Även andra intressenter som kyrka,\r\nfamiljerådgivning, sfi (svenska för\r\ninvandrare) eller någon lokalt förankrad före-\r\nning kan finnas med i samarbetet.\r\nFamiljecentralen är tänkt som en mötesplats\r\nför de boende i området med syfte att stärka\r\ndet sociala nätverket runt barn och föräldrar.\r\nTanken är vidare att erbjuda ett lättillgängligt\r\nstöd med samhällets olika funktioner i\r\ngemensamma lokaler. Rapporter från olika\r\nfamiljecentraler vittnar om att det också i\r\npraktiken fungerar så att kontakten med\r\nsocialsekreteraren eller BVC-psykologen un-\r\nderlättas på familjecentralerna. Sekretessen\r\nsom ofta åberopas som ett hinder för\r\nsamarbete har på familjecentralerna inte varit\r\nnågot större problem, eftersom kontakt för-\r\nmedlas i samförstånd med besökaren.\r\nEnligt propositionen har Statens\r\nfolkhälsoinstitut utvärderat verksamheterna\r\nmed familjecentraler (Familjecentraler,\r\n14/2000) och funnit att modellen är\r\nframgångsrik såväl ur ett brukarperspektiv\r\nsom ur ett samverkansperspektiv. Regeringen\r\nanser att familjecentralerna är en angelägen\r\nverksamhet med stor framtida utvecklings-\r\npotential.\r\nMotioner\r\nI motion So42 av Cristina Husmark Pehrsson\r\nm.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om\r\nsamverkan mellan myndigheter (yrkande 7).\r\nMotionärerna framhåller inrättandet av\r\nfamiljevåldsenheter vid polismyndigheter som\r\nett lyckat exempel på att samverkan mellan\r\nolika myndigheter kan bli ett naturligt inslag i\r\narbetet kring utsatta barn. I dag har få\r\npolismyndigheter arbetssätt som motsvarar de\r\nprofessionella svårigheter som utredningar\r\nrörande våld mot barn medför.\r\nI motion So511 av Kerstin Heinemann m.fl.\r\n(fp) begärs ett tillkännagivande om utökad\r\nskyldighet för myndigheter att samverka i fall\r\ndär barn far illa i sina hem (yrkande 1).\r\nMotionärerna anser att förslaget från\r\nKommittén mot barnmisshandel bör\r\ngenomföras. I motionen yrkas vidare att\r\nriksdagen begär att regeringen återkommer\r\nmed förslag till ändring i socialtjänstlagen\r\nsåvitt gäller sekretessen vid samverkan mellan\r\nsocialtjänst och skola (yrkande 3). Enligt\r\nmotionärerna bör socialtjänstlagen ändras så\r\natt sekretessen inte hindrar att skola och\r\nsocialtjänst samverkar för att skydda utsatta\r\nbarn och öka deras chanser att med skolans\r\nhjälp komma rätt i livet.\r\nI motion So304 av Torsten Lindström (kd)\r\nbegärs ett tillkännagivande om uppmuntran\r\ntill att familjecentraler bildas. Genom berörda\r\nmyndigheters försorg bör staten avsätta medel\r\nför att uppmuntra kommuners och landstings\r\nsamverkan med familjecentraler, anförs det.\r\nI motion So397 av Maria Larsson (kd) begärs\r\nett tillkännagivande om att på nationell nivå\r\nstimulera huvudmännen till att bygga upp en\r\npermanent familjecentralsverksamhet i varje\r\nkommun (yrkande 1). Motionären begär även\r\nett tillkännagivande om att på nationell nivå\r\norganisera insamlande av statistik samt följa\r\narbetet med familjecentralsverksamhet\r\n(yrkande 2). Staten bör göra en nationell\r\nuppföljning av verksamheten så att\r\nforskningen kan tillgodogöra sig gjorda\r\nerfarenheter och så att statistiskt material kan\r\nsamlas och spridas.\r\nPågående arbete\r\nI Offentlighets- och sekretesskommitténs\r\nuppdrag (dir. 1998:32) ingår bl.a. att utreda\r\nförutsättningarna för att öka möjligheterna att\r\nlämna sekretessbelagda uppgifter mellan och\r\ninom myndigheter i syfte att förbättra\r\nförutsättningarna för deras samverkan.\r\nUppdraget skall avslutas senast den 31\r\ndecember 2003.\r\nJustitieutskottets yttrande\r\nJustitieutskottet behandlar motion So42 (m)\r\nyrkande 7, vari bl.a. betydelsen av särskilda\r\nfamiljevåldsenheter understryks.\r\nSärskilda familjevåldsenheter har inrättats\r\ninom vissa polismyndigheter för att\r\neffektivisera och snabba upp\r\nutredningsförfarandet vid våld mellan närstå-\r\nende. Tanken är att polisens utredare skall\r\narbeta längre tider på familjevåldsenheterna.\r\nUtredarna blir specialiserade på våld i nära\r\nrelationer, och därigenom blir det lättare att\r\nutveckla arbetsmetoderna samtidigt som\r\nsamarbetet med åklagare, socialtjänst och\r\nandra berörda förbättras. Justitieutskottet in-\r\nstämmer i att det kan finnas stora fördelar i ett\r\nsådant arbetssätt. Organisationen av arbetet på\r\nde enskilda polismyndigheterna är emellertid\r\ninte en fråga för riksdagen, varför motionsyr-\r\nkandet avstyrks.\r\nSocialutskottets ställningstagande\r\nUtskottet delar regeringens uppfattning att de\r\ngoda erfarenheter av samverkan som finns\r\nutgör skäl att införa en lagstadgad skyldighet\r\nför socialtjänsten, hälso- och sjukvården samt\r\nförskolan, skolan och skolbarnsomsorgen att\r\nsamverka med samhällsorgan, organisationer\r\noch andra som berörs i frågor som rör barn\r\nsom far illa eller riskerar att fara illa.\r\nUtskottet instämmer också i att socialtjänsten\r\nbör ha huvudansvaret för att samverkan\r\nkommer till stånd. Utskottet tillstyrker\r\ndärmed regeringens förslag till 5 kap. 1 a §\r\nsocialtjänstlagen (2001:453), 2 f § första\r\nstycket hälso- och sjukvårdslagen (1982:763),\r\n1 kap. 2 a § första stycket skollagen\r\n(1985:1100) samt 2 kap. 1 a § lagen\r\n(1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och\r\nsjukvårdens område, dock med vissa smärre\r\nspråkliga ändringar.\r\nMotion So511 (fp) yrkande 1 är\r\ntillgodosedd med förslagen i propositionen.\r\nUtskottet delar regeringens bedömning att\r\nsamverkan enligt de bestämmelser som nu\r\nföreslås kan påbörjas inom ramen för gällande\r\nsekretesslagstiftning samt att Offentlighets-\r\noch sekretesskommitténs arbete bör avvaktas\r\ninnan några förändringar i sekretessreglerna\r\naktualiseras. Motion So511 (fp) yrkande 3\r\navstyrks därmed.\r\nLiksom justitieutskottet anser socialutskottet\r\natt det kan finnas stora fördelar i att polisen\r\ninrättar särskilda familjevåldsenheter men att\r\ndet inte är en fråga för riksdagen hur de\r\nenskilda polismyndigheterna organiserar sitt\r\narbete. Motion So42 (m) yrkande 7 bör därför\r\navslås.\r\nUtvärderingar visar att de allt vanligare\r\nfamiljecentralerna är en framgångsrik\r\nsamverkansmodell. Utskottet delar\r\nregeringens uppfattning att familjecentralerna\r\när en angelägen verksamhet men utgår från att\r\nkommuner och landsting fortsätter att\r\nutveckla denna form av samverkan även utan\r\nnågot initiativ från riksdagens sida.\r\nMotionerna So304 (kd) och So397 (kd)\r\nyrkandena 1 och 2 avstyrks.\r\nSkyldigheten att anmäla till socialtjänsten\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör, med en viss justering, anta\r\nregeringens förslag till ändring i 14 kap. 1 §\r\nsocialtjänstlagen (2001:453), varigenom an-\r\nmälningsskyldigheten enligt paragrafen\r\nutvidgas till att avse även myndigheter inom\r\nkriminalvården och rättspsykiatriska\r\navdelningar inom Rättsmedicinalverket\r\nsamt anställda inom dessa myndigheter.\r\nUtskottet ställer sig också bakom\r\nregeringens förslag att i en rad lagar som\r\nreglerar verksamhet där personal kommer i\r\nkontakt med föräldrar och barn erinra om\r\nanmälningsskyldigheten enligt social-\r\ntjänstlagen. Riksdagen bör avslå ett\r\nmotionsyrkande såsom tillgodosett genom\r\nföreslagna lagändringar. Ett motionsyrkande\r\nom vikten av att kriminalvården\r\nuppmärksammar socialtjänsten på att en\r\nintagen skall ha permission bör avslås på de\r\ngrunder som justitieutskottet anför i sitt\r\nyttrande. Slutligen bör riksdagen avslå\r\nmotioner om olika åtgärder i syfte att öka\r\nbenägenheten att anmäla till socialtjänsten.\r\nUtskottet hänvisar till vad regeringen anför i\r\npropositionen om bl.a. en utvärdering av de\r\nföreslagna lagändringarna.\r\nJämför reservationerna 17 (m) och 18 (m,\r\nfp, kd).\r\nPropositionen\r\nI samband med de ändringar som\r\ngenomfördes i socialtjänstlagen (1980:620)\r\nden 1 januari 1998 (prop. 1996/97:124)\r\nvidgades kretsen av anmälningsskyldiga till\r\natt omfatta alla som är verksamma inom en\r\nyrkesmässigt bedriven enskild verksamhet\r\nsom berör barn och ungdom eller inom annan\r\nyrkesmässigt bedriven enskild verksamhet\r\ninom hälso- och sjukvårdens eller på social-\r\ntjänstens område. Regeringen föreslår nu att\r\nanmälningsskyldigheten enligt 14 kap. 1 §\r\nsocialtjänstlagen utvidgas till att även omfatta\r\nmyndigheter inom kriminalvården och\r\nrättspsykiatriska avdelningar inom Rätts-\r\nmedicinalverket samt anställda inom dessa\r\nmyndigheter.\r\nEnligt propositionen kan barn med\r\nfrihetsberövade föräldrar ofta antas behöva\r\nnågon form av stöd från socialnämndens sida,\r\noch det är därför nödvändigt att\r\nkriminalvården uppmärksammar\r\nsocialtjänsten på dessa barn. Lika viktigt är att\r\nde som är anställda inom frivården och som\r\nfungerar som t.ex. övervakare\r\nuppmärksammar och anmäler sin kännedom\r\nom barn som far illa. Det kan enligt\r\nregeringen också finnas skäl för\r\nkriminalvården att uppmärksamma\r\nsocialtjänsten på att en intagen i anstalt står\r\ninför frigivning. Anstaltspersonalen kan t.ex.\r\nbedöma att det finns risk för att en person som\r\navtjänat straff för familjerelaterad\r\nvåldsbrottslighet kommer att fortsätta utöva\r\nvåld mot sin familj efter frigivningen och att\r\nbarnen då riskerar att fara illa. Ytterligare en\r\nsituation där det kan vara aktuellt att göra\r\nanmälan till socialnämnden är om anställda\r\ninom kriminalvården får kännedom om att\r\nbarn vistas i missbruksmiljöer eller miljöer\r\nsom av annan anledning är olämpliga eller\r\nskadliga för barn. Att en intagen avtjänat ett\r\nlångt fängelsestraff och inte träffat sina barn\r\npå lång tid kan också utgöra ett skäl för en\r\nanmälan.\r\nI propositionen konstateras att endast en liten\r\ndel av de fall där barn misstänks fara illa\r\nanmäls till socialtjänsten. Exempelvis visar\r\nuppföljningar av hur förskolepersonal i\r\nStockholm följer anmälningsskyldigheten att\r\nendast en tredjedel av de fall där barn\r\nmisstänks fara illa har anmälts till\r\nsocialtjänsten. Trots den uppmärksamhet som\r\nanmälningsskyldigheten fått under senare år\r\ngenom olika larmrapporter är det bara inom\r\nskolans område som det skett en viss ökning i\r\nbenägenheten att anmäla. De erfarenheter som\r\ngjorts kring anmälningsskyldigheten under\r\nsenare år tydliggör enligt regeringen behovet\r\nav ytterligare åtgärder för att öka\r\nbenägenheten att anmäla till socialtjänsten att\r\nbarn misstänks fara illa. Det påpekas i\r\npropositionen att många av de yrkesgrupper\r\nsom möter barn i deras vardag inte känner till\r\nsocialtjänstlagens bestämmelser, men väl den\r\nlagstiftning som reglerar den egna\r\nverksamheten. För att det inte skall råda något\r\ntvivel om gällande bestämmelser föreslås\r\ndärför att en hänvisning till 14 kap. 1 §\r\nsocialtjänstlagen skall införas i skollagen\r\n(1985:1100), hälso- och sjukvårdslagen\r\n(1982:763), tandvårdslagen (1985:125), lagen\r\n(1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och\r\nsjukvårdens område, polislagen (1984:387),\r\nlagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,\r\nlagen (1976:371) om behandlingen av häktade\r\noch anhållna m.fl. samt i lagen (1991:1137)\r\nom rättspsykiatrisk undersökning. Regeringen\r\navser att införa samma hänvisning i\r\nförordningen (1998:642) om verkställighet av\r\nfrivårdspåföljder.\r\nKommittén mot barnmisshandel har även\r\nbehandlat frågan om påföljd för den som låter\r\nbli att anmäla till socialtjänsten.\r\nSanktionsmöjligheter kan innebära en press\r\npå de yrkesverksamma att anmäla och därmed\r\nbidra till en ökad anmälningsfrekvens.\r\nSamtidigt kan dock rädslan för en sanktion\r\nriskera att tvinga fram snabba anmälningar för\r\nsäkerhets skull, vilket inte gagnar barnet. Den\r\nsom låter bli att göra en anmälan riskerar i\r\ndag att dömas till ansvar för tjänstefel enligt\r\nbrottsbalken eller att åläggas disciplinpåföljd\r\nenligt lagen (1994:260) om offentlig\r\nanställning (LOA). Det kan också finnas\r\nbestämmelser i kollektivavtal som gör det\r\nmöjligt för arbetsgivaren att vidta disciplinåt-\r\ngärder. Enligt propositionen framstår det som\r\nmindre ändamålsenligt att införa en\r\nstraffsanktion utöver de sanktioner som redan\r\ni dag står till buds. Det krävs däremot utökad\r\ninformation och utbildning till samtliga\r\nberörda om gällande bestämmelser, tydligare\r\nrutiner på arbetsplatserna, utökat utnyttjande\r\nav möjligheten att med avidentifierade\r\nuppgifter konsultera socialtjänsten i\r\ntveksamma fall etc.\r\nEnligt regeringen finns det dock skäl att\r\nlänsstyrelserna och Socialstyrelsen inom sin\r\ntillsyn av socialtjänstens arbete noga följer\r\nupp och utvärderar hur de föreslagna\r\nlagändringarna påverkar benägenheten att\r\nanmäla till socialtjänsten. Regeringen\r\nkommer därefter att överväga en vidare\r\nutredning av möjligheten att införa något\r\nslags påföljd för den som låter bli att anmäla.\r\nMotioner\r\nI motion So42 av Cristina Husmark Pehrsson\r\nm.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om\r\nanmälningsskyldighet i samband med\r\npermission från anstalt (yrkande 8).\r\nMotionärerna framhåller vikten av att\r\nkriminalvården uppmärksammar\r\nsocialtjänsten när en våldsbenägen intagen\r\nskall ha permission och inte bara när den\r\nintagne står inför frigivning. I motionen\r\nbegärs även ett tillkännagivande om\r\nuppföljning av den utökade\r\nanmälningsskyldigheten (yrkande 9).\r\nMotionärerna önskar bl.a. en analys av varför\r\nanmälningarna är så få.\r\nI motion So43 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)\r\nbegärs ett tillkännagivande om en utredning\r\nav frågan om påföljder vid åsidosatt\r\nanmälningsskyldighet (yrkande 2).\r\nMotionärerna delar uppfattningen hos\r\nKommittén mot barnmisshandel att frågan om\r\nstraffansvar för enskilt verksamma personer\r\nsom låter bli att göra anmälan till\r\nsocialnämnden bör utredas särskilt.\r\nI motion So442 av Kerstin Heinemann m.fl.\r\n(fp) yrkas att riksdagen begär att regeringen\r\nlägger fram förslag om att anmälningsplikten\r\ntill socialtjänsten då barn far illa skrivs in\r\näven i skollagen och i hälso- och\r\nsjukvårdslagen (yrkande 10).\r\nI motion So44 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)\r\nbegärs ett tillkännagivande om behovet av\r\nkompetensutveckling för personal som arbetar\r\ninom socialtjänsten, skolan, barnomsorgen\r\noch hälso- och sjukvården (yrkande 1). Om an-\r\nmälningsplikten skall bli ett effektivt verktyg\r\nkrävs enligt motionärerna utbildning av\r\npersonal för att kunna identifiera problem och\r\nför att våga anmäla.\r\nBakgrund\r\nKommittén mot barnmisshandel föreslog i sitt\r\nslutbetänkande (SOU 2001:72, s. 183 f.) att\r\nfrågan om straffansvar för enskilt verksamma\r\npersoner som låter bli att göra anmälan enligt\r\n14 kap. 1 § socialtjänstlagen skulle utredas i\r\nsärskild ordning. Kommittén kunde konstatera\r\natt bestämmelserna i 20 kap. 1 § brottsbalken\r\nom tjänstefel vid myndighetsutövning som\r\nregel endast träffar yrkesutövare i allmän\r\ntjänst samt att bestämmelserna i LOA\r\nhuvudsakligen bara omfattar statsanställda.\r\nKommittén ansåg att mycket talade för att en\r\nstraffbestämmelse motsvarande bestämmelsen\r\nom tjänstefel borde införas avseende personer\r\nverksamma i enskild tjänst. En sådan\r\nbestämmelse skulle emellertid knappast\r\nkunna begränsas till att endast vara tillämplig\r\nvid underlåten anmälan enligt\r\nsocialtjänstlagen. Frågan borde därför bli\r\nföremål för särskild utredning och prövning,\r\nmenade kommittén.\r\nJustitieutskottets yttrande\r\nJustitieutskottet delar uppfattningen i motion\r\nSo42 (m) yrkande 8 att det är lika viktigt att\r\nunderrättelse sker vid permissioner som vid\r\nfrigivning. Justitieutskottet kan inte se att det\r\nfinns några begränsningar i förslaget till\r\nändring i 5 § lagen om kriminalvård i anstalt\r\nsom skulle kunna medföra att socialnämnden\r\ninte fick en anmälan om en intagens\r\npermission i de fall det behövs. Utskottet\r\nutgår också från att kriminalvården, som har\r\nvana vid att hantera liknande anmälningar,\r\nkommer att upprätta väl fungerande rutiner\r\nför att uppfylla anmälningsskyldigheten.\r\nJustitieutskottet tillstyrker lagförslaget och\r\navstyrker motionsyrkandet.\r\nSocialutskottets ställningstagande\r\nUtskottet ställer sig självklart bakom förslaget\r\natt utvidga anmälningsskyldigheten i 14 kap.\r\n1 § socialtjänstlagen till att även omfatta\r\nmyndigheter inom kriminalvården och\r\nrättspsykiatriska avdelningar inom\r\nRättsmedicinalverket samt anställda inom\r\ndessa myndigheter. Utskottet tillstyrker\r\ndärmed regeringens förslag till 14 kap. 1 §\r\nsocialtjänstlagen (2001:453), dock med den\r\nändringen att ordet \"enskild\" bör föras in\r\nmellan orden \"yrkesmässigt bedriven\" och\r\n\"verksamhet inom\" i paragrafens andra\r\nstycke.\r\nUtskottet ser också positivt på förslaget att\r\nerinra om anmälningsskyldigheten enligt\r\nsocialtjänstlagen i vissa andra lagar som\r\nreglerar verksamheter där personalen kommer\r\ni kontakt med föräldrar och barn. Liksom\r\njustitieutskottet delar socialutskottet\r\nuppfattningen i motion So42 (m) yrkande 8\r\natt det är lika viktigt att kriminalvården\r\nuppmärksammar socialtjänsten på att en\r\nintagen skall ha permission som på att han\r\neller hon står inför frigivning. Mot bakgrund\r\nav vad justitieutskottet i övrigt anfört bör\r\ndock motionsyrkandet avslås. Utskottet\r\ntillstyrker regeringens förslag till lag om\r\nändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i\r\nanstalt, lag om ändring i lagen (1976:371) om\r\nbehandlingen av häktade och anhållna m.fl., 2\r\nf § andra stycket hälso- och sjukvårdslagen\r\n(1982:763), lag om ändring i polislagen\r\n(1984:387), lag om ändring i tandvårdslagen\r\n(1985:125), 1 kap. 2 a § andra stycket\r\nskollagen (1985:1100), lag om ändring i lagen\r\n(1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning\r\nsamt 2 kap. 2 § lagen (1998:531) om\r\nyrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens\r\nområde. Motion So442 (fp) yrkande 10 är\r\ntillgodosedd genom de föreslagna ändringarna\r\ni hälso- och sjukvårdslagen och skollagen.\r\nI motionerna So42 (m) yrkande 9, So43 (fp)\r\nyrkande 2 och So44 (kd) yrkande 1 begärs\r\nolika åtgärder i syfte att öka benägenheten att\r\nanmäla till socialtjänsten. Utskottet kan\r\nkonstatera att regeringen i propositionen\r\nframhåller behovet av bl.a. utökad\r\ninformation och utbildning om\r\nanmälningsskyldigheten samt av tydligare\r\nrutiner på arbetsplatserna. Det framgår också\r\natt regeringen, efter en utvärdering av hur de\r\nföreslagna lagändringarna påverkar\r\nbenägenheten att anmäla till socialtjänsten,\r\nkommer att överväga en vidare utredning av\r\nmöjligheten att införa någon form av påföljd\r\nför den som underlåter att anmäla. Enligt\r\nutskottets mening får motionsyrkandena\r\ndärmed anses i huvudsak tillgodosedda.\r\nDödsfallsutredningar\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå ett motionsyrkande om\r\natt införa ett system med\r\ndödsorsaksutredningar, bl.a. på den grunden\r\natt ett sådant system ifrågasätter den\r\nrättsmedicinska undersökningen. Socialut-\r\nskottet och justitieutskottet ställer sig\r\ndäremot bakom den planerade verksamheten\r\nmed dödsfallsutredningar.\r\nJämför reservation 19 (m).\r\nPropositionen\r\nI propositionen konstateras att ca 12 barn i\r\nåldern 0-17 år dör av dödligt våld årligen i\r\nSverige samt att våra kunskaper om barna-\r\nmord och bestående skador efter fysisk\r\nmisshandel är bristfälliga. Regeringen anser\r\ndet angeläget att ta till vara de erfarenheter\r\nsom kan göras genom att bättre analysera de\r\nfall där barn dör på grund av mord, dråp eller\r\nmisshandel.\r\nNär ett barn dör görs en rättsmedicinsk\r\nundersökning. Syftet med undersökningen är\r\nenligt regeringen att upptäcka, bekräfta eller\r\nutesluta brott. Om brott misstänks görs en\r\nrättsmedicinsk obduktion. I sådana fall\r\nförekommer ett samarbete mellan berörda\r\nrättsläkare, polisen, kriminaltekniker och\r\nibland även med läkare och åklagare. Genom\r\ndetta samarbete mellan experter breddas\r\nunderlaget för bedömningen av dödsorsaken\r\noch förutsättningarna för en riktig diagnos\r\nökar. En säkrare diagnos innebär att brottsliga\r\nhandlingar lättare kan både upptäckas och\r\nuteslutas.\r\nEnligt propositionen finns i vissa länder\r\nsystem för att göra ingående analyser av vad\r\nsom egentligen hänt när ett barn dött. Så\r\nkallade dödsfallsutredningar görs inte för att\r\nfastställa dödsorsaken utan för att utifrån ett\r\nhelhetsperspektiv försöka förstå vad som\r\ninträffat och hur det kunde ske. Huvudsyftet\r\när att urskilja mönster, såväl i familjen som i\r\nsamhället, som kan antas ha varit av betydelse\r\nför dödsfallet. Dödsfallsutredningar\r\ngenomförs oftast på lokal nivå av de\r\nverksamheter som varit inblandade i fallet\r\nmed stöd av cen-tralt utfärdade riktlinjer.\r\nRapporterna sammanställs och analyseras på\r\nnationell nivå. Dödsfallsutredningar ger\r\ninformation om hur samhällets skyddsnät fun-\r\ngerar för de barn som far mest illa, och utifrån\r\ndetta kan slutsatser dras om vilka förändringar\r\nsom behöver vidtas. Det kan handla om\r\nlagändringar, metodutveckling, bättre och\r\ntydligare samverkan, forskning och\r\nutbildning.\r\nRegeringen anser att ett system med döds-\r\nfallsutredningar bör prövas. Målgruppen bör\r\navgränsas till barn i åldrarna 0-17 år som\r\navlidit på grund av mord, dråp eller\r\nmisshandel, vilket i genomsnitt skulle\r\ninnebära 10-12 utredningar per år. Det\r\nfrämsta syftet är att öka kunskaperna om våld\r\nmot barn så att riskfamiljer skall kunna\r\nidentifieras och så att förebyggande åtgärder,\r\nutredningar, insatser och samarbete skall\r\nkunna förbättras. Regeringen avser att ge\r\nSocialstyrelsen i uppdrag att utreda och\r\nanalysera förutsättningarna för att utforma ett\r\nsådant system för dödsfallsutredningar, bl.a.\r\nmed avseende på sekretesshinder och orga-\r\nnisation.\r\nMotion\r\nI motion So42 av Cristina Husmark Pehrsson\r\nm.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om en\r\nhaverikommission vid dödsfall bland barn\r\n(yrkande 10). Motionärerna föreslår att ett\r\nsystem med dödsorsaksutredningar införs.\r\nDödsorsaksutredningar startar med en\r\nrättsmedicinsk undersökning för att diagnosti-\r\nsera dödsfallet, till skillnad från\r\ndödsfallsutredningar som enbart tar upp fall\r\ndär dödsorsaken redan fastställts. Enligt\r\nmotionärerna visar internationella studier att\r\nmörkertalet kan vara stort och att många\r\ndödsfall till följd av våld inte rubriceras som\r\nbrott. En annan skillnad är att vid\r\ndödsorsaksutredningar kan ett eller flera team\r\nsändas till platsen för dödsfallet och samverka\r\nmed lokala myndigheter medan enbart lokala\r\nteam arbetar med dödsfallsutredningar.\r\nIntervallerna mellan utredningarna kan vara\r\nlånga vilket enligt motionärerna talar för\r\ncentrala dödsorsaksutredningar, som får en\r\ntotalt sett högre kompetens och erfarenhet.\r\nJustitieutskottets yttrande\r\nDet förslag om dödsorsaksutredningar som\r\nläggs fram i motion So42 (m) yrkande 10\r\ninnebär såvitt justitieutskottet kan bedöma att\r\nutredningsförfarandet formaliseras redan\r\ninnan dödsorsaken fastställts. I övrigt synes\r\nutredningen i stort ha samma inriktning och\r\nsyfte som regeringen tänker sig.\r\nJustitieutskottet finner ingen anledning att i\r\ndetta ärende föreslå en ordning som innebär\r\natt den rättsmedicinska undersökningen\r\nifrågasätts. Inte heller ser utskottet för\r\nnärvarande någon orsak att på detta\r\nomfattande sätt utreda samtliga dödsfall bland\r\nbarn, något som torde bli resultatet av\r\nmotionsförslaget. Slutligen anser utskottet det\r\nsjälvklart att sekretessfrågor måste klargöras,\r\nriktlinjer utfärdas och organisationen\r\növervägas innan en försöksverksamhet kan\r\nstarta. Justitieutskottet ser fram emot att\r\nregeringen tar de beslut som krävs för att få\r\ntill stånd en verksamhet med\r\ndödsfallsutredningar och avstyrker motionsyr-\r\nkandet.\r\nSocialutskottets ställningstagande\r\nSocialutskottet, som ställer sig positivt till att\r\npröva ett system med dödsfallsutredningar,\r\ndelar justitieutskottets bedömning även när\r\ndet gäller yrkande 10 i motion So42 (m).\r\nMotionsyrkandet avstyrks således.\r\nBarnmisshandel i straffrätten\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör anta regeringens förslag till\r\nny straffskärpningsgrund i 29 kap. 2 § 8\r\nbrottsbalken. Lagrummet avser fall där\r\nbrottet varit ägnat att skada tryggheten och\r\ntilliten hos ett barn i dess förhållande till en\r\nnärstående person. Riksdagen bör även\r\ngodkänna de förtydligande uttalanden om\r\nbestämmelsens räckvidd som justitie-\r\nutskottet gör i sitt yttrande i ärendet. I likhet\r\nmed justitieutskottet anser socialutskottet att\r\nriksdagen bör avslå motioner om ett särskilt\r\nbarnmisshandelsbrott och om skärpt\r\npåföljdspraxis vid barnmisshandel, bl.a.\r\nmed hänvisning till vissa\r\nlagstiftningstekniska komplikationer och till\r\nden nya straffskärpningsgrunden. Riksdagen\r\nbör vidare avslå motioner om tolkningen av\r\nbegreppet närstående person samt om en\r\nutvärdering av lagändringen.\r\nJämför reservationerna 20 (m), 21 (c), 22\r\n(c) och 23 (kd).\r\nPropositionen\r\nEnligt regeringen saknas det skäl att\r\nsärreglera misshandel som riktar sig mot barn.\r\nRegeringen hänvisar dels till förslaget till ny\r\nstraffskärpningsgrund i 29 kap. 2 §\r\nbrottsbalken, dels till redan gällande\r\nstraffskärpningsbestämmelser.\r\nBestämmelserna innebär att det faktum att ett\r\nbrott direkt eller indirekt drabbar ett barn\r\nkommer att beaktas särskilt vid bestämningen\r\nav straffvärdet. Mot denna bakgrund delar\r\nregeringen Kommittén mot barnmisshandels\r\nbedömning att det inte nu finns skäl att\r\nsärreglera misshandel av barn.\r\nRegeringen anser dock att det finns skäl att\r\nfortsätta arbetet med nu aktuella frågor och\r\ndärvid analysera om det finns möjligheter att\r\nytterligare förstärka barns skydd mot våld i\r\nhemmet. Det får inte råda något tvivel om att\r\nbarn som direkt eller indirekt drabbas av våld\r\nges ett så fullgott rättsligt skydd som möjligt,\r\nanförs det.\r\nRegeringen föreslår att det i 29 kap. 2 §\r\nbrottsbalken införs en ny straffskärp-\r\nningsgrund avseende sådana fall där brottet\r\nvarit ägnat att skada tryggheten och tilliten\r\nhos ett barn i dess förhållande till en\r\nnärstående person.\r\nBestämmelser om straffmätning, dvs. hur\r\nstraffet för brott skall bestämmas inom den\r\nram som straffskalan ger, finns i 29 kap.\r\nbrottsbalken. Där sägs i 1 § att straffet, med\r\nbeaktande av en enhetlig rättstillämpning,\r\nskall bestämmas inom ramen för den\r\ntillämpliga straffskalan efter brottets eller den\r\nsamlade brottslighetens straffvärde. Vid\r\nbedömningen av straffvärdet skall särskilt\r\nbeaktas den skada, kränkning eller fara som\r\ngärningen har inneburit, vad den tilltalade\r\ninsett eller borde ha insett om detta samt de\r\navsikter eller motiv som han eller hon haft. I 2\r\n§ anges i punktform olika omständigheter\r\nsom vid bedömningen av straffvärdet, vid\r\nsidan av vad som gäller för varje särskild\r\nbrottstyp, särskilt skall beaktas i försvårande\r\nriktning. Uppräkningen är endast\r\nexemplifierande och även andra\r\nomständigheter än de som nämns i bestäm-\r\nmelsen kan därför i enskilda fall tillmätas\r\nbetydelse. När det gäller brott mot barn torde\r\ndet enligt regeringen främst vara punkterna 2,\r\n3 och 4 i 2 § som aktualiseras. Enligt punkt 2\r\nskall som försvårande omständighet vid be-\r\ndömning av straffvärdet särskilt beaktas om\r\nden tilltalade visat särskild hänsynslöshet.\r\nEnligt punkt 3 skall särskilt beaktas om den\r\ntilltalade utnyttjat någon annans skyddslösa\r\nställning eller särskilda svårigheter att värja\r\nsig. Enligt förarbetena till punkt 3 tar denna\r\nbestämmelse bl.a. sikte på brott som förövats\r\nmot barn, handikappade eller äldre (prop.\r\n1987/88:120 s. 83). Enligt punkt 4 skall som\r\nförsvårande beaktas om den tilltalade grovt\r\nutnyttjat sin ställning eller i övrigt missbrukat\r\nett särskilt förtroende.\r\nHögsta domstolen har i ett avgörande (NJA\r\n2000 s. 612) beaktat att brottet riktats mot ett\r\nlitet barn såväl vid gradindelningen (grov\r\nmisshandel) som, såsom en försvårande\r\nomständighet, vid straffmätningen. I samma\r\nmål ansåg Högsta domstolen  det vara av viss\r\nsjälvständig betydelse att ett brott mot ett barn\r\nframstod som ett missbruk av det särskilda\r\nförtroende som barnets mor visat genom att\r\nanförtro barnet i den tilltalades vård.\r\nGenom den nya bestämmelsen skapas enligt\r\nregeringen ett mer heltäckande straffrättsligt\r\nskydd än i dagens lagstiftning för barn i\r\nutsatta situationer. Straffskärpningsgrunden är\r\ninte begränsad till att gälla enbart de fall då\r\nbrottet riktat sig direkt mot ett barn utan bör\r\nomfatta även sådana fall då brottet förövats i\r\nnärvaro av ett närstående barn, t.ex. fall då ett\r\nbarn tvingas bevittna att en förälder blir\r\nslagen av den andre föräldern. Enligt\r\nregeringen torde tillägget också bidra till att\r\nden särskilt stora utsatthet som barn befinner\r\nsig i då förövaren är närstående till barnet i\r\nstörre utsträckning uppmärksammas i\r\nbrottsutredningar och i brottmålsprocessen i\r\növrigt. Regeringen påpekar att den föreslagna\r\nstraffskärpningsgrunden kommer att ha sitt\r\nfrämsta tillämpningsområde vid vålds- och\r\nsexualbrottslighet men att bestämmelsen kan\r\nvara relevant även vid andra typer av\r\nbrottslighet. Som exempel nämns det fallet att\r\nen förälder hotar den andre föräldern eller\r\ninför barnet slår sönder det gemensamma\r\nhemmet.\r\nNär det gäller begreppet \"närstående\r\nperson\" i lagtexten anges i special-\r\nmotiveringen (s. 111) att till\r\nnärståendekretsen främst hör barnets mor eller\r\nfar eller fosterföräldrar men att även\r\nsamboförhållanden givetvis hör hit. Normalt\r\nsett har barn dock en nära och förtroendefull\r\nrelation även till andra vuxna än de som mer\r\ndirekt ingår i familjen, såsom t.ex. mor- och\r\nfarföräldrar, mostrar och fastrar. Enligt\r\nregeringen bör även dessa omfattas av be-\r\nstämmelsen.\r\nMotioner\r\nI motion So42 av Cristina Husmark Pehrsson\r\nm.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar att\r\nskärpa straffet för barnmisshandel (yrkande\r\n11). Motionärerna anser att grov misshandel\r\nav barn bör rendera minst två års fängelse.\r\nI motion So44 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)\r\nbegärs tillkännagivanden dels om en\r\nutvärdering av den särskilda\r\nstraffskärpningsgrunden i brottsbalken\r\n(yrkande 2), dels om en översyn av\r\nbarnrättsperspektivet i brottsbalken (yrkande\r\n3). Motionärerna anser att en utvärdering bör\r\ngöras av domstolarnas praxis och\r\nbarnrättsperspektiv efter införandet av den\r\nsärskilda straffskärpningsgrunden.\r\nI motion So45 av Kenneth Johansson m.fl. (c)\r\nbegärs ett tillkännagivande om att\r\nkriminaliseringen av misshandel som riktar\r\nsig mot barn bör särregleras (yrkande 1).\r\nMotionärerna anser att en sådan särreglering\r\när nödvändig för att öka skyddet av barnen.\r\nMotionärerna yrkar vidare att riksdagen skall\r\nbegära att regeringen återkommer med en\r\nanalys av vilka konsekvenser en särreglerad\r\nkriminalisering av barnmisshandel kan få\r\n(yrkande 2). Slutligen begärs i motionen ett\r\ntillkännagivande om att utvidga begreppet\r\nnärstående person (yrkande 3). Motionärerna\r\npåpekar att barn kan ha mycket stor tillit även\r\ntill andra vuxna personer i sin vardagliga\r\nnärhet än släktingar, t.ex. idrottsledare eller\r\nlärare.\r\nJustitieutskottets yttrande\r\nJustitieutskottet behandlar inledningsvis\r\nbegäran i motion So45 (c) yrkandena 1 och 2\r\nom att utreda ett särskilt barnmisshandelsbrott\r\nsamt önskemålet i motion So42 (m) yrkande\r\n11 om en skärpt påföljdspraxis vid\r\nbarnmisshandel med ett straffminimum på\r\nfängelse två år. Utskottet känner sympati för\r\nmotionärernas önskemål. Misshandel av barn\r\nhör till de allra grövsta brotten och det finns\r\nrättspolitiska skäl som talar för att dessa brott\r\nborde ha en särskild brottsrubricering. Enligt\r\njustitieutskottet finns det emellertid en rad\r\nkomplikationer av lagstiftningsteknisk natur.\r\nExempelvis måste tas ställning till om en\r\nsärreglering skall omfatta alla personer under\r\n18 år eller enbart barn under en viss lägre\r\nålder. En annan fråga är hur lagstiftaren vid\r\nen särreglering skall förhålla sig till fall där\r\noffer och gärningsman är relativt jämnåriga.\r\nDet finns risk att gränsdragningsproblem\r\nskapas. Lagstiftaren måste också fråga sig om\r\ndet är lämpligt att införa ytterligare brott där\r\nvad gärningsmannen känt till eller bort\r\nmisstänka om offrets ålder är avgörande vid\r\nbedömningen av gärningen (jämför sexuellt\r\nutnyttjande av underårig i 6 kap. 4 §\r\nbrottsbalken och 6 kap. 11 § samma balk).\r\nDet måste enligt justitieutskottet även tas\r\nställning till om andra brott som kränker barns\r\nintegritet, t.ex. olaga hot, också bör\r\nsärregleras. Justitieutskottet anför att\r\nproblemen således är många och att det\r\nknappast finns några enkla lösningar.\r\nUtskottet hänvisar dock till att regeringen\r\navser att fortsätta arbetet med hithörande\r\nfrågor i syfte att analysera om det finns\r\nmöjligheter att ytterligare förstärka barns\r\nskydd mot våld i hemmet. Det behövs således\r\ninget sådant uttalande om utredningsarbete\r\nsom efterfrågas i motion So45 yrkandena 1\r\noch 2.\r\nI avvaktan på resultatet av ytterligare\r\nanalyser anser justitieutskottet att den väg\r\nregeringen anvisar framstår som framkomlig.\r\nGenom införande av en ny\r\nstraffskärpningsgrund som särskilt tar sikte på\r\nbarns trygghet och tillit i förhållande till\r\nnärstående vuxna betonas ytterligare det\r\nutomordentligt allvarliga i att vuxna\r\nfamiljemedlemmar förgriper sig på barn i\r\nfamiljen och ytterligare möjligheter till\r\nstraffskärpning öppnar sig.\r\nJustitieutskottet betonar dock att vad som nu\r\nsagts inte innebär att yrkandet i motion So42\r\nyrkande 11 om ett straffminimum på två år\r\ntillgodosetts. Härför skulle krävas ett särskilt\r\nbarnmisshandelsbrott eller, i och för sig, att\r\nstraffminimum för grov misshandel höjdes till\r\nfängelse två år. Den frågan är inte aktuell i\r\ndetta ärende. När det gäller straffmätningen i\r\ndet enskilda fallet måste alltså som hittills\r\nsamtliga omständigheter beaktas inom ramen\r\nför det straffbud som skall tillämpas,\r\nnaturligtvis med beaktande av reglerna i 29\r\noch 30 kap. brottsbalken. Justitieutskottet\r\nanser att motionsyrkandet bör avslås.\r\nJustitieutskottet behandlar även förslaget i\r\nmotion So45 (c) yrkande 3 att begreppet\r\nnärstående person skall ges en vidare tolkning\r\nän regeringen föreslagit. Motionärernas tanke\r\när att det finns fler för barnet viktiga personer,\r\nt.ex. lärare, i barnets närhet och att ett\r\növergrepp från någon av dem skulle kunna\r\nvara minst lika allvarligt för barnet som om\r\növergreppet skedde inom familjen.\r\nJustitieutskottet delar inte denna uppfattning.\r\nUtskottet vill göra gällande att relationen\r\ninom familjen, också i den utvidgade\r\nbemärkelse som begreppet används här, har\r\nen annan karaktär, inte minst beroende på\r\nrelationerna mellan familjens vuxna.\r\nRelationerna inom familjen kan därför i prin-\r\ncip inte likställas med relationerna till andra i\r\noch för sig viktiga personer för barnet. Om\r\nnärståendekretsen görs för vid kan det också i\r\npraktiken bli omöjligt att använda\r\nstraffskärpningsbestämmelsen på avsett sätt.\r\nRisk finns i stället att bestämmelsen kommer\r\natt verka i straffskärpande riktning så snart ett\r\nbarn bevittnat ett brott oavsett förhållandena i\r\növrigt. Enligt justitieutskottet är detta inte\r\navsikten. Utskottet anser att motionsyrkandet\r\nbör avslås.\r\nI sitt yttrande påpekar justitieutskottet att det\r\nav motiveringen till den föreslagna\r\nstraffskärpningsbestämmelsen framgår att den\r\ni första hand tar sikte på situationer där en till\r\nbarnet närstående person förgriper sig på\r\nantingen en annan sådan person eller på\r\nbarnet självt. Justitieutskottet konstaterar\r\nemellertid att bestämmelsen enligt sin\r\nordalydelse har en längre räckvidd än så. Den\r\ntäcker också situationer där antingen\r\ngärningsmannen eller offret är en till barnet\r\nnärstående person medan den andra personen\r\ninte tillhör denna krets under förutsättning att\r\nbrottet är ägnat att skada barnets trygghet och\r\ntillit till den närstående personen. Dessa fall\r\nhar inte närmare övervägts i propositionen.\r\nEnligt justitieutskottets mening kan man dock\r\ninte bortse från att barnets trygghet och tillit\r\ntill den närstående i särskilda fall kan ta skada\r\nav att barnet ser den närstående t.ex.\r\nmisshandla en tredje person eller barnet ser\r\nhonom eller henne bli misshandlad av en\r\ntredje person.\r\nVidare anser justitieutskottet att det bör\r\nframhållas att den nya bestämmelsen inte\r\nbegränsar sig till straffmätningen vid\r\nvåldsbrott, även om den kommer att ha sitt\r\nfrämsta tillämpningsområde när det gäller\r\nsådana brott och sexualbrott. Bestämmelsen\r\nkan också, som regeringen påpekar, vara\r\ntillämplig vid t.ex. olaga hot och vissa fall av\r\nskadegörelse. Däremot är det enligt\r\njustitieutskottets mening svårare att tänka sig\r\natt bestämmelsen skulle komma till\r\nanvändning vid rena förmögenhetsbrott, även\r\nom det inte helt kan uteslutas att också sådana\r\nbrott skulle kunna vara ägnade att skada\r\nbarnets trygghet och tillit till en närstående\r\nperson. Om en viss gärning skall anses ha\r\nvarit ägnad att skada barnets trygghet och tillit\r\npå det sätt som krävs för tillämpning av\r\nbestämmelsen är en fråga som, som\r\nregeringen anför, måste bedömas utifrån\r\nsamtliga omständigheter.\r\nEnligt utskottets mening bör riksdagen\r\nberedas tillfälle att godkänna vad utskottet\r\nanfört om straffskärpningsbestämmelsens\r\nräckvidd.\r\nVid en sammantagen bedömning och med\r\nde förtydligande uttalanden som gjorts i det\r\nföregående tillstyrker justitieutskottet\r\nregeringens förslag till ny\r\nstraffskärpningsgrund i 29 kap. 2 § 8\r\nbrottsbalken.\r\nNär det slutligen gäller motion So44 (kd)\r\nyrkandena 2 och 3, som går ut på att den nya\r\nregleringen bör utvärderas, anför\r\njustitieutskottet att det i princip har samma\r\nuppfattning. Utskottet konstaterar att alla\r\nväsentliga förändringar på straffrättens\r\nområde brukar utvärderas efter några år.\r\nUtskottet har ingen anledning att tro att så inte\r\nskulle bli fallet i detta ärende, i synnerhet som\r\nregeringen, som framgått ovan, avser att\r\nfortsätta att arbeta med frågan om skydd för\r\nbarn mot våld i hemmet. Något uttalande från\r\nriksdagen behövs inte. Justitieutskottet anser\r\natt motionsyrkandet bör avslås.\r\nSocialutskottets ställningstagande\r\nSocialutskottet delar justitieutskottets\r\nuppfattning att riksdagen dels bör anta\r\nregeringens förslag till ny\r\nstraffskärpningsgrund i 29 kap. 2 § 8\r\nbrottsbalken, dels godkänna de förtydligande\r\nuttalanden om bestämmelsens räckvidd som\r\njustitieutskottet gör i sitt yttrande i ärendet (s.\r\n143-144).\r\nSåvitt avser motionerna So45 (c) yrkandena 1\r\noch 2 om ett särskilt barnmisshandelsbrott\r\nsamt So42 (m) yrkande 11 om skärpt\r\npåföljdspraxis vid barnmisshandel har\r\nsocialutskottet heller ingen annan uppfattning\r\nän justitieutskottet. Misshandel av barn hör\r\ntill de allra grövsta brotten och det finns\r\ndärför all anledning att känna sympati för\r\nmotionärernas önskemål. Även socialutskottet\r\nanser dock, med hänvisning till de skäl som\r\njustitieutskottet anfört, att motionsyrkandena\r\nbör avslås.\r\nLiksom justitieutskottet anser socialutskottet\r\natt det skulle föra för långt att ge begreppet\r\nnärstående person en sådan utvidgad tolkning\r\nsom förordas i motion So45 (c) yrkande 3.\r\nYrkandet avstyrks därför.\r\nI likhet med justitieutskottet förutsätter\r\nsocialutskottet att en utvärdering kommer att\r\nske av den nya straffskärpningsgrunden även\r\nutan något uttalande från riksdagens sida.\r\nMotion So44 (kd) yrkandena 2 och 3 avstyrks\r\ndärför.\r\nSärskild prövning när barnet varit placerat i\r\ntre år\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör, med en smärre språklig\r\nändring, anta regeringens förslag till vissa\r\nändringar i socialtjänstlagen (2001:453) och\r\nlagen (1990:52) med särskilda bestämmelser\r\nom vård av unga. Ändringarna innebär att\r\nsocialnämnden, när ett barn varit placerat i\r\nsamma familjehem i tre år, skall överväga\r\nom det finns skäl att ansöka om\r\növerflyttning av vårdnaden om barnet till\r\nfamiljehemsföräldrarna. Motioner, vari på\r\nskilda sätt framförs kritik mot lagförslagen,\r\nbör avslås.\r\nJämför reservationerna 24 (m, kd) och 25\r\n(fp).\r\nPropositionen\r\nRegeringen föreslår nya bestämmelser i\r\nsocialtjänstlagen och LVU med innebörden\r\natt när ett barn varit placerat i samma fa-\r\nmiljehem i tre år skall socialnämnden\r\növerväga om det finns skäl att ansöka om\r\növerflyttning av vårdnaden enligt 6 kap. 8 §\r\nföräldrabalken.\r\nLagstiftningens intentioner är sedan länge\r\natt barn skall återförenas med sina föräldrar\r\nnär syftet med vården uppnåtts. Socialtjänsten\r\nhar ett uttalat ansvar att hjälpa föräldrarna att\r\nkomma till rätta med de svårigheter som lett\r\nfram till att barnet placerats utanför hemmet.\r\nDet förekommer dock att det inte är möjligt\r\natt trots omfattande och långvariga insatser\r\nåstadkomma en återförening. Barn som\r\nplaceras i familjehem blir ibland kvar i vården\r\nunder lång tid. Det är inte ovanligt att barn\r\nlever i ovisshet om var de hör hemma och om\r\nhur länge de får bo kvar i ett familjehem.\r\nEnligt regeringen är det angeläget att dessa\r\nbarns situation uppmärksammas och att deras\r\nuppväxt så långt det är möjligt tryggas.\r\nEn förälder som brister i omsorgen om ett\r\nbarn på ett sådant sätt att det medför\r\nbestående fara för barnets hälsa eller\r\nutveckling kan, enligt 6 kap. 7 §\r\nföräldrabalken, fråntas vårdnaden om barnet. I\r\n6 kap. 8 § föreskrivs att vårdnaden i vissa fall\r\nskall kunna flyttas till familjehemsföräldrar\r\nhos vilka ett barn stadigvarande vårdats och\r\nfostrats om det är uppenbart bäst för barnet att\r\ndet rådande förhållandet får bestå. Särskilda\r\nregler finns om hur en ny vårdnadshavare\r\nskall tillsättas om barnets ursprungliga\r\nvårdnadshavare avlider.\r\nAv propositionen Vårdnad och umgänge\r\nm.m. (prop. 1981/82:168) framgår att\r\növerflyttning på grund av förälders\r\nolämplighet endast undantagsvis torde\r\naktualiseras om barnet inte dessförinnan\r\nberetts vård enligt LVU. Det är först när en\r\nåterförening trots långvariga och omfattande\r\ninsatser inte kan komma till stånd som det kan\r\nbli fråga om att ändra vårdnaden med stöd av\r\nbestämmelserna i 6 kap. 7 §. När det gäller\r\nbestämmelsen i 6 kap. 8 § klargörs i\r\npropositionen att bestämmelsens främsta syfte\r\när att förhindra att barn som har rotat sig i ett\r\nfamiljehem blir uppryckta från en miljö där de\r\nfunnit sig till rätta och känner en större\r\nsamhörighet och känslomässig förankring än i\r\ndet egna hemmet. Barnets inställning är av\r\nstor vikt vid dessa beslut.\r\nAv en undersökning som gjorts av\r\nSocialstyrelsen 2000 framgår att i de få fall\r\nsom möjligheten att överflytta vårdnaden\r\nanvänds är det snarare ett sätt att bekräfta en\r\nrådande situation. Barnen har varit placerade\r\nunder lång tid och uppfattar\r\nfamiljehemsföräldrarna som föräldrar.\r\nFamiljehemsföräldrarna vill bli\r\nvårdnadshavare och föräldrarna ger sitt\r\nsamtycke. Det förefaller som om\r\növerflyttning av vårdnaden inte initieras i de\r\nfall där huvudsyftet är barnets behov av\r\ntrygghet i ett längre tidsperspektiv. För 98 %\r\nav barnen som varit placerade i minst fem år\r\nhar vårdnaden inte flyttats. Skäl som anges till\r\natt ansökningarna om överflyttning av\r\nvårdnaden förekommer i så liten utsträckning\r\när rädsla för att kontakten mellan barnet och\r\nföräldrarna skall upphöra helt, att man inte\r\nvill döma ut föräldern som vårdnadshavare\r\noch därför avstår samt att man saknar kunskap\r\nom hur man skall arbeta med överflyttningar\r\nav vårdnaden.\r\nDe skäl som redovisats är enligt regeringens\r\nuppfattning inte tillräckligt starka ur ett\r\nbarnperspektiv. Genom en överflyttning av\r\nvårdnaden skapas bättre möjligheter för\r\nkontinuitet och trygghet i vården. Att ett\r\növervägande görs när barnet varit placerat i\r\ntre år i samma hem kan anses rimligt mot bak-\r\ngrund av att de flesta barn som blir kvar länge\r\ni vården placerats i åldern noll till tre år. Tre\r\når är då en lång tid satt i relation till barnets\r\nålder och mognad. Regeringen framhåller att\r\ndet inte kan uteslutas att det kan behövas\r\nlängre tid än tre år innan barnet rotat sig och\r\ndet kan anses vara till barnets bästa att\r\nvårdnaden överflyttas till familjehemmet. Det\r\när dock angeläget att en prövning sker\r\nregelbundet. Socialtjänsten bör, vilket\r\npåpekas av JO, noga väga skäl för och emot\r\noch noga motivera och dokumentera det\r\nställningstagande man kommer fram till. Av\r\nvikt är att alltid beakta hur barnets umgänge\r\nmed de biologiska föräldrarna har sett ut och\r\nhur det fungerat. I enskilda fall kan det genom\r\npraktiska hinder, t.ex. vistelse i fängelse,\r\nuppstå en situation som innebär långa\r\nfamiljehemsvistelser utan att\r\ngrundanknytningen till den biologiska\r\nföräldern bryts. Sådana omständigheter bör\r\nbeaktas. Regeringen vill dock särskilt betona\r\natt det är det enskilda barnets bästa som skall\r\nvara avgörande vid dessa ställningstaganden.\r\nMotioner\r\nI motion So43 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)\r\nyrkas att riksdagen begär att regeringen\r\nåterkommer med förslag till ändringar av\r\nsocialtjänstlagen (yrkande 4 delvis).\r\nMotionärerna anser att en treårsgräns inte bör\r\ngälla i alla fall utan att överväganden om\r\növerflyttning av vårdnaden skall göras\r\nlöpande under ärendets gång. Motionärerna\r\npåpekar att det redan i ett tidigt skede kan\r\nvara uppenbart att en överflyttning av\r\nvårdnaden skulle gagna barnet.\r\nI motion So44 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)\r\nbegärs ett tillkännagivande om särskild\r\nprövning när barnet varit placerat i tre år\r\n(yrkande 4). Motionärerna anför att barnets\r\nbästa måste vara det grundläggande\r\nperspektivet i frågan om överflyttning av\r\nvårdnaden. Frågan är dock långt mer\r\nkomplicerad än vad som framställs i\r\npropositionen. Barn har rätt till en familj för\r\nlivet och det bästa är om barnet kan\r\nåterförenas med sin ursprungsfamilj.\r\nSamhället bör också tydligt stödja föräldrarna\r\ni deras återtagande av sin föräldraroll. Motio-\r\nnärerna anser att regeringens förslag till 6\r\nkap. 8 § andra stycket socialtjänstlagen bör\r\nändras på så sätt att ordet \"skall\" ersätts med\r\n\"bör\".\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet delar regeringens bedömning att det\r\när angeläget att uppmärksamma de barn som\r\nblir kvar i familjehemsvård under en lång tid\r\noch som lever i ovisshet om var de egentligen\r\nhör hemma. Utskottet ställer sig därför bakom\r\nregeringens förslag om en lagstadgad\r\nskyldighet för socialnämnden att i varje\r\nenskilt fall efter en viss tid överväga om en\r\növerflyttning av vårdnaden till\r\nfamiljehemsföräldrarna bör ske. Utskottet vill\r\nframhålla att lagstiftningens intentioner är att\r\nbarn skall återförenas med sina föräldrar när\r\nsyftet med vården uppnåtts. Det bör påpekas\r\natt det främsta syftet med möjligheten att\r\nflytta över vårdnaden till\r\nfamiljehemsföräldrar är att förhindra att barn\r\nsom har rotat sig i ett familjehem blir\r\nuppryckta från en miljö där de funnit sig till\r\nrätta och där de känner en större samhörighet\r\noch känslomässig förankring än i det tidigare\r\nhemmet. För att vårdnaden skall kunna flyttas\r\növer krävs att barnet har fått en så stark\r\nbindning till familjehemmet att det uppfattar\r\ndet som sitt eget hem. Utskottet instämmer\r\nmed regeringen att det är rimligt att\r\nskyldigheten att göra ett övervägande rörande\r\nvårdnaden inträder när ett barn varit placerat i\r\nsamma familjehem i tre år. Utskottet vill\r\nbetona att den föreslagna bestämmelsen inte\r\nhindrar att socialnämnden ansöker om\r\növerflyttning av vårdnaden efter en kortare\r\nperiod än tre år. Såsom påpekas i\r\npropositionen kan det också ta längre tid\r\ninnan barnet rotat sig och det kan anses vara\r\ntill barnets bästa att vårdnaden överflyttas.\r\nLiksom regeringen anser utskottet det\r\nangeläget att socialtjänsten överväger frågan\r\nregelbundet samt därvid beaktar hur barnets\r\numgänge med de biologiska föräldrarna har\r\nfungerat. Utskottet vill slutligen framhålla att\r\navgörande vid socialtjänstens\r\nställningstagande är det enskilda barnets\r\nbästa. Utskottet tillstyrker med det anförda\r\nregeringens förslag till 13 § lagen (1990:52)\r\nmed särskilda bestämmelser om vård av unga,\r\ndock med den ändringen i fjärde stycket att\r\norden \"ett barn\" bör ersättas av \"den unge\".\r\nUtskottet tillstyrker även regeringens förslag\r\ntill 6 kap. 8 § socialtjänstlagen (2001:453).\r\nMotionerna So43 (fp) yrkande 4 delvis och\r\nSo44 (kd) yrkande 4 avstyrks.\r\nEn nationell handlingsplan för den sociala\r\nbarn- och ungdomsvården, m.m.\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå en rad motioner om\r\nolika frågor rörande social barn- och\r\nungdomsvård. Mot bakgrund av den\r\naviserade nationella handlingsplanen på\r\nområdet och övriga pågående och\r\nkommande åtgärder får motionerna anses i\r\nhuvudsak tillgodosedda.\r\nJämför reservationerna 26 (m), 27 (fp) och\r\n28 (kd).\r\nPropositionen\r\nI propositionen redogörs för utvecklingen\r\ninom barn- och ungdomsvården. Bland annat\r\nnämns att antalet barn som vårdas utanför det\r\negna hemmet ökar, liksom andelen\r\nplaceringar i institutionsvård i förhållande till\r\nfamiljehemsplaceringarna. Orsakerna till\r\ndessa förändringar i institutionsvårdens sam-\r\nmansättning och andel av den totala\r\ndygnsvården kan inte med säkerhet förklaras.\r\nDet råder även oklarheter när det gäller\r\nrelationerna mellan utbud och efterfrågan av\r\nde olika vårdinsatserna. Här liksom för andra\r\ninsatser inom den sociala barnavården, som\r\nköps upp under mer eller mindre marknads-\r\nmässiga villkor, finns inga systematiska\r\nkunskaper om hur det förhåller sig med kom-\r\nmunernas kompetens för upphandling eller\r\nefter vilka principer upphandling görs.\r\nDet påpekas vidare att det på senare tid har\r\nframförts kritik mot på vilket sätt\r\nlänsstyrelserna bedriver sin tillsyn av vården\r\nvid hem för vård eller boende (HVB). Även\r\nlänsstyrelserna själva har framfört\r\ntveksamheter huruvida deras rutiner och\r\nverktyg är adekvata för att kunna bedriva en\r\neffektiv tillsyn.\r\nI propositionen redovisas även den\r\ngranskning som Riksdagens revisorer  har\r\ngjort av i vilken utsträckning\r\nsocialtjänstlagstiftningens mål och regler\r\nefterlevs när det gäller familjehemsvården\r\n(rapport 2001/02:16). Revisorerna föreslog\r\nbl.a. att regeringen tar fram en strategi för\r\nfamiljevårdens fortsatta utveckling. Vidare\r\nnämns att Riksrevisionsverket (RRV) lämnat\r\nrapporten Ingen plats för ungdomar -\r\nKonsekvenser av platsbristen vid de särskilda\r\nungdomshemmen inom Statens\r\ninstitutionsstyrelse (SiS) (RRV 2002:13). I\r\nrapporten presenteras förslag som syftar till\r\natt lösa platsbristen inom SiS. RRV ser bl.a.\r\nbehov av olika åtgärder i syfte att minska\r\ninflödet till SiS.\r\nRegeringen anför att den sociala barn- och\r\nungdomsvården under senare decennier har\r\ngenomgått stora förändringar. Det rör sig om\r\nen verksamhet med mycket komplexa\r\nsamband och det finns i dag en begränsad\r\nkunskap om vad dessa förändringar fått för\r\nkonsekvenser för de barn och ungdomar som\r\när i behov av vård. Det finns också vissa\r\ntecken som tyder på att den sociala barn- och\r\nungdomsvården inte utvecklas i enlighet med\r\nde mål som riksdagen fastställt. Den sociala\r\nbarn- och ungdomsvården tycks, enligt\r\nKommittén Välfärdsbokslut (SOU 2001:79),\r\ninte ha påverkats av 1990-talets nedskär-\r\nningar.\r\nMot denna bakgrund gör regeringen\r\nbedömningen att en utredning bör få i uppgift\r\natt, utifrån en samlad analys av förhållandena\r\ni den sociala barn- och ungdomsvården,\r\npresentera ett förslag till en nationell hand-\r\nlingsplan för att bättre kunna utnyttja\r\nbefintliga resurser. Viktiga frågor att utreda\r\noch analysera är enligt regeringen barn- och\r\nungdomsvårdens inriktning och arbetsmeto-\r\nder, organisation och ansvarsfördelning,\r\nkvalitet, kunskapsuppbyggnad, kompetens\r\nsamt rättssäkerhet.\r\nEnligt regeringen finns det all anledning att\r\nta ökningen när det gäller omhändertaganden\r\nav barn och ungdomar på särskilt allvar\r\neftersom de innebär stora ingrepp i barns,\r\nungas och deras familjers liv. Den centrala\r\nfrågan är om dygnsvårdsplaceringarna har en\r\nbestående påverkan på ungdomars beteende.\r\nEn stor del av placeringarna går inte går att\r\ngenomföra som avsett utan avslutas alltför\r\nofta mot socialtjänstens vilja. För att få\r\nklarhet i vad som påverkar den sociala\r\nbarnavården i de enskilda kommunerna krävs\r\nnärmare studier av såväl bakgrundsfaktorer\r\n(invånarnas sammansättning, specifika\r\nungdomsproblem etc.) som institutionella\r\nförhållanden (kommunal organisering, policy,\r\nsocialarbetarkulturer, specifika metoder i\r\nsocialt arbete osv.). Enligt regeringen är detta\r\nfrågor som kommer att hanteras i den samlade\r\nanalysen av den sociala barn- och ung-\r\ndomsvården.\r\nI propositionen framhålls vikten av att\r\ntillsynen över verksamheter som vårdar barn\r\noch ungdomar utvecklas och förstärks. När\r\ndet särskilt gäller tillsynen av hem för vård\r\neller boende (HVB) påpekas att regeringen\r\nhar givit Socialstyrelsen i uppdrag att\r\nförbättra möjligheterna att bedriva en effektiv\r\ntillsyn över dessa hem på ett likartat sätt i hela\r\nlandet. Regeringen anser att frågan om\r\ntillsynens framtida roll och funktion inom\r\nbarn- och ungdomsvården bör utgöra en del\r\nav den ovannämnda utredningens uppdrag.\r\nI propositionen påpekas att Socialstyrelsen\r\nsedan några år tillbaka genomför projektet\r\nBarns Behov i Centrum (BBiC) i avsikt att\r\nförbättra utredningarna och förberedelserna\r\ninför placeringar liksom genomförandet och\r\nuppföljningen av placeringar. Det långsiktiga\r\nmålet är att utveckla ett enhetligt system för\r\natt utreda, bedöma och följa upp insatser inom\r\nden sociala barnavården. Syftet är att stärka\r\nbarnets ställning i enlighet med\r\nbarnkonventionen och socialtjänstlagen.\r\nVidare avses att skapa struktur och systematik\r\ni arbetet med att identifiera, dokumentera och\r\nutvärdera barns behov av insatser, verka för\r\nsamförstånd genom att bygga ett team kring\r\nbarnet (föräldrar, familjehemsföräldrar och\r\nprofessionella) där alla är klara över sina skyl-\r\ndigheter och åtaganden samt att öka kvaliteten\r\noch rättssäkerheten. När projektet slutförts år\r\n2004 är det, enligt regeringens uppfattning,\r\nangeläget att resultaten sprids till samtliga\r\nkommuner i landet.\r\nMotioner\r\nI motion So42 av Cristina Husmark Pehrsson\r\nm.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om den\r\nnationella handlingsplanen för den sociala\r\nbarn- och ungdomsvården (yrkande 13).\r\nBland regeringens förslag finns forskning och\r\nsamverkan i syfte att förbättra barn- och\r\nungdomsvården. Motionärerna ifrågasätter\r\ndärför vad en nationell handlingsplan kan\r\ntillföra. Motionärerna anser att floran av\r\nutredningar och initiativ som regeringen\r\nbeskriver bör realiseras i lagstiftning innan\r\nriksdagen skall ta ställning till ytterligare en\r\nhandlingsplan.\r\nI motion So511 av Kerstin Heinemann m.fl.\r\n(fp) begärs ett tillkännagivande om en\r\nutredning  angående förbättrade villkor för\r\nkontaktfamiljer och familjehem (yrkande 5).\r\nMotionärerna framhåller att handledningen\r\nför familjerna är bristfällig och ersättningen\r\ndålig i förhållande till hur svår och slitsam\r\nuppgiften kan vara. Regeringen bör tillsätta en\r\nutredning för att utarbeta förslag till hur\r\nsituationen kan förbättras, anförs det.\r\nI motion So263 av Liselott Hagberg (fp)\r\nbegärs ett tillkännagivande om att ansvaret för\r\ntillsynen av familjehem överförs från\r\nplacerande kommuner till de kommuner där\r\nfamiljehemmen är belägna. Motionären pekar\r\npå att det inte är ovanligt att barn vårdas på\r\nlångt avstånd från hemkommunen. I sådana\r\nfall är risken större än annars att ansvarig\r\nsocialnämnd brister i ansvaret gällande\r\nfamiljehemmens rätt till råd, stöd och hjälp.\r\nI motion So507 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd)\r\nyrkas att riksdagen begär att regeringen\r\nredovisar hur bl.a. släktingplaceringar\r\nfungerat (yrkande 7 delvis). Enligt\r\nmotionärerna efterlevs inte bestämmelsen om\r\natt socialtjänsten skall överväga placering av\r\nbarn hos släktingar i tillräcklig omfattning.\r\nI motion Ju366 av Ragnwi Marcelind m.fl.\r\n(kd) yrkas att riksdagen begär att regeringen\r\nlåter utvärdera hur kommunernas bristande\r\nresurser har påverkat omhändertagandet av\r\nunga med sociala problem (yrkande 6).\r\nMotionärerna pekar på att statistik från\r\nStatens institutionsstyrelses institutioner visar\r\natt verksamheten ger goda resultat för de unga\r\nsom man har möjlighet att följa under en\r\nlängre tid.\r\nI motion So473 av Inger Davidson (kd) yrkas\r\natt riksdagen begär att regeringen snarast\r\nåterkommer med en redogörelse för hur\r\nuppföljning och utvärdering av vården vid §\r\n12-hem samt den vård som följer efter en\r\nsådan vistelse fungerar (yrkande 1). Vidare\r\nbegärs ett tillkännagivande om en utvärdering\r\nav den behandling som ges vid s.k. HVB\r\n(yrkande 2). Motionären påpekar att nya\r\nrapporter visat att uppföljningen och\r\nutvärderingen av vården är dålig samt att\r\nkunskaperna om effekterna av behandling är\r\nmycket begränsad. Slutligen begärs även ett\r\ntillkännagivande om vikten av välutbildad\r\nbehandlingspersonal (yrkande 3).\r\nI motion L317 av Gunilla Wahlén (v) yrkas att\r\nriksdagen begär att regeringen tillsätter en\r\nutredning med uppdrag att ta fram förslag\r\nsom syftar till att ge barn som växer upp i\r\nfamiljehem en stödperson enligt vad i\r\nmotionen anförs (yrkande 1). Stödpersonen\r\nskall kunna följa barnet under hela dess\r\nuppväxt.\r\nI motion So240 av Birgitta Sellén och Sofia\r\nLarsen (c) begärs ett tillkännagivande om att\r\ndet behövs både metodutveckling och\r\nindividuella vårdplaner samt en bättre\r\nuppföljning av dokumentationen för dem som\r\ndöms till vård inom socialtjänsten (yrkande\r\n1). Det begärs också ett tillkännagivande om\r\natt det behövs en bättre och utökad samverkan\r\nmellan sociala myndigheter, Statens\r\ninstitutionsstyrelse, barn- och\r\nungdomspsykiatrin och domstolarna för att\r\ngöra och följa upp vårdplanerna (yrkande 2).\r\nSlutligen begär motionärerna ett\r\ntillkännagivande om att regeringen bör utreda\r\nhur tillsynen fungerar inom tvångsvården\r\n(yrkande 3).\r\nTidigare behandling och pågående arbete\r\nm.m.\r\nRiksdagen har nyligen gjort ett\r\ntillkännagivande till regeringen rörande fa-\r\nmiljehemsvård (bet. 2002/03:SoU10, rskr.\r\n2002/03:123-124). Tillkännagivandet går ut\r\npå att den kommande utredningen om den\r\nsociala barn- och ungdomsvården bör vara så\r\nheltäckande som möjligt och därför också ut-\r\ntryckligen bör omfatta de olika brister inom\r\nfamiljehemsvården som revisorerna påtalat i\r\nsin rapport 2001/02:16. Utskottet delade\r\nrevisorernas uppfattning att det bör utarbetas\r\nen strategi för familjehemsvårdens långsiktiga\r\nutveckling. Vidare bör det göras en\r\nkartläggning av den pågående utvecklingen på\r\nområdet samt en satsning som underlättar\r\nkommunernas rekrytering av nya familjehem.\r\nUtredningen skall också belysa vissa frågor\r\nrörande bl.a. dokumentation och uppföljning,\r\nutredning och utbildning av familjehem,\r\nforskning om vårdens effekter samt tillsyn av\r\nfamiljehemsvården.\r\nRiksdagen har även gjort ett tillkännagivande\r\ntill regeringen angående Statens\r\ninstitutionsstyrelse (bet. 2002/03:SoU13, rskr.\r\n2002/03:171). Riksdagen biföll därmed i\r\nhuvudsak ett förslag från Riksdagens\r\nrevisorer (2002/03:RR9). Enligt\r\ntillkännagivandet bör SiS övergripande ansvar\r\nför behandlingen vid institutionerna\r\nförtydligas. SiS bör vidare ges i uppdrag att\r\nfortsätta utveckla sina insatser när det gäller\r\nimplementering av metoder som har\r\nvetenskapligt stöd vid institutionerna.\r\nTillkännagivandet rörde även uppställandet av\r\nmål för verksamheten, arbetet med resultatupp-\r\nföljning samt frågor om tillsyn.\r\nRiksrevisionsverket har i en egeninitierad\r\nrevision granskat den platsbrist som funnits\r\nsedan år 1999 vid de särskilda\r\nungdomshemmen inom SiS. Granskningen\r\nredovisas i den i propositionen nämnda\r\nrapporten RRV 2002:13. RRV fann att\r\nplatsbristen får allvarliga konsekvenser för\r\nbåde ungdomar och personal, inte bara under\r\nväntetiden i kommunerna utan även under\r\nvårdtiden på ungdomshemmen. RRV:s\r\nhuvudförslag är att den uppkomna situationen\r\ninom ungdomsvården bör lösas genom att\r\nminska inflödet till SiS. Utöver detta föreslås\r\nockså vissa åtgärder som har till syfte att\r\neffektivisera SiS samt föreslås en mindre\r\nutökning av platsantalet vid de särskilda ung-\r\ndomshemmen.\r\nRRV anför att det i stor utsträckning saknas\r\nkunskap om effekterna av kommunernas och\r\ninstitutionernas behandlingsarbete. Den vård\r\nsom ungdomarna ges i dag saknar ofta grund i\r\nvetenskap och beprövad erfarenhet. RRV\r\nföreslår att Socialstyrelsen och SiS stärker det\r\npågående arbetet med att utveckla, följa upp\r\noch utvärdera behandlingsinsatser inom\r\nungdomsvården. Detta kan enligt RRV ses\r\nsom ett led i ansträngningarna att genom mera\r\neffektiva vårdinsatser minska behovet av\r\ninstitutionsvistelser inom SiS.\r\nDen 1 januari 1999 trädde förändringar i\r\npåföljdssystemet för unga i kraft.\r\nFörändringarna innebär bl.a. att påföljden\r\növerlämnande till vård inom socialtjänsten har\r\ngjorts tydligare, att överlämnandepåföljden\r\nkan förenas med ungdomstjänst samt att en ny\r\npåföljd, sluten ungdomsvård, har införts med\r\nsyftet att ersätta fängelsestraffen för\r\nungdomar i åldersgruppen 15-17 år.\r\nBrottsförebyggande rådet, Socialstyrelsen\r\noch Statens institutionsstyrelse har haft\r\nregeringens uppdrag att följa upp och\r\nutvärdera 1999 års påföljdsreform för unga\r\nlagöverträdare. Uppdraget redovisades hösten\r\n2002. Fyra delrapporter sammanfattas i\r\nrapporten Unga lagöverträdare. När det\r\ngäller överlämnande till vård inom\r\nsocialtjänsten pekar myndigheterna bl.a. på\r\nbehovet av tydliga och välgrundade\r\nvårdplaner från socialtjänsten samt av\r\nuppföljning och utvärdering av insatserna.\r\nRegeringen har tillsatt en särskild utredare\r\nsom skall följa upp och vidareutveckla 1999\r\nårs påföljdsreform såvitt avser unga\r\nlagöverträdare (dir. 2002:95). Utredaren skall\r\ngöra en översyn av påföljdssystemet och\r\nundersöka i vilka former och på vilket sätt det\r\nallmänna skall ingripa när unga begår brott.\r\nDe grundläggande principer som redovisades\r\ni samband med 1999 års förändringar skall\r\nenligt direktiven alltjämt vara vägledande.\r\nDet innebär att påföljdssystemet för unga\r\nlagöverträdare skall bygga på principen att\r\nbarn och ungdomar som har begått brott i\r\nförsta hand skall bli föremål för insatser inom\r\nsocialtjänsten. En huvuduppgift skall vara att\r\nundersöka möjligheterna att utveckla och\r\nförstärka innehållet i påföljderna samt att\r\nskapa nya alternativ. Avsikten är främst att se\r\ntill att påföljdssystemet för unga har ett\r\npedagogiskt och tydligt innehåll. Uppdraget\r\nskall redovisas senast vid utgången av\r\nseptember 2004.\r\nSocialstyrelsen har haft i uppdrag av\r\nregeringen att följa upp de ändringar i\r\nsocialtjänstlagen som rör barn och ungdomar\r\noch som trädde i kraft den 1 januari 1998\r\nrespektive den 1 juli 1999. Uppdraget\r\nslutrapporterades 2001 i rapporten Barnen,\r\nsocialtjänsten och lagen - Uppföljning av\r\nändringar i socialtjänstlagen. Rapporten\r\nomfattar bl.a. den utvidgade\r\nanmälningsskyldigheten till socialtjänsten,\r\nbestämmelsen om barnets bästa samt\r\nsocialnämndens skyldighet att överväga\r\nfamiljehemsplaceringar av barn hos släktingar\r\neller andra närstående. När det gäller\r\nsläktingplaceringarna anförs det i rapporten\r\natt tillgänglig statistik inte visar några tecken\r\npå att lagändringarna skulle ha lett till en\r\nökning av antalet släktingplaceringar i landet.\r\nFlera förhållanden kan bidra till att\r\nsocialtjänsten inte alltid överväger\r\nsläktingplaceringar. För det första är inte alla\r\nsocial- och familjehemssekreterare medvetna\r\nom att detta är en skyldighet. För det andra\r\nhar några en negativ inställning till släk-\r\ntingplaceringar, ofta baserad på teorin om det\r\nsociala arvet. För det tredje ingår det inte\r\nalltid i socialsekreterarnas rutiner att kartlägga\r\nnätverket och utreda möjligheten till\r\nsläktingplacering, även om de har en positiv\r\ninställning till sådana placeringar.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet ser positivt på att en nationell\r\nhandlingsplan för den sociala barn- och\r\nungdomsvården skall arbetas fram. Liksom\r\nregeringen anser utskottet att det föreligger\r\nbehov av att utreda frågor om bl.a. vårdens\r\ninriktning och arbetsmetoder, organisation\r\noch arbetsfördelning, kvalitet,\r\nkunskapsuppbyggnad, kompetens och\r\nrättssäkerhet. Utskottet delar inte\r\nuppfattningen i motion So42 (m) yrkande 13\r\nom att resultatet av dels redan pågående, dels\r\ni propositionen aviserade åtgärder bör\r\navvaktas utan anser att en nationell handlings-\r\nplan på området kommer att utgöra ett viktigt\r\nkomplement till övriga insatser. Utskottet vill\r\ni sammanhanget erinra om riksdagens nyligen\r\ngjorda tillkännagivanden om\r\nfamiljehemsvården och om Statens\r\ninstitutionsstyrelses verksamhet\r\n(betänkandena 2002/03:SoU10 respektive\r\nSoU13). Ett enigt utskott ansåg i det\r\nförstnämnda betänkandet att den kommande\r\nutredningen om den sociala barn- och\r\nungdomsvården bör vara så heltäckande som\r\nmöjligt. Utskottet konstaterar också att en\r\nutredning för närvarande ser över påföljdssy-\r\nstemet för unga lagöverträdare, bl.a. påföljden\r\növerlämnande till vård inom socialtjänsten.\r\nUtredningen skall redovisa sitt uppdrag\r\nhösten 2004. Även Socialstyrelsens projekt\r\nBarns Behov i Centrum bör nämnas i\r\nsammanhanget. Utskottet utgår från att\r\nflertalet av de frågor som tas upp i motionerna\r\nunder detta avsnitt kommer att belysas i den\r\naviserade nationella handlingsplanen för den\r\nsociala barn- och ungdomsvården eller\r\nomfattas av övriga pågående eller kommande\r\nåtgärder på området. Motionerna So42 (m)\r\nyrkande 13, So240 (c) yrkandena 1-3, So263\r\n(fp), So473 (kd) yrkandena 1-3, So507 (kd)\r\nyrkande 7 delvis, So511 (fp) yrkande 5, Ju366\r\n(kd) yrkande 6 och L317 (v) yrkande 1 får\r\nanses i huvudsak tillgodosedda och avstyrks\r\ndärmed.\r\nKvalitet och kompetens\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå ett motionsyrkande om\r\nen särskild myndighet för tillsyn av\r\nsocialtjänsten. I avvaktan på resultatet av en\r\növersyn av socionomutbildningen bör ett\r\nyrkande om att förbättra utbildningen\r\navslås. Riksdagen bör även avslå motioner\r\nom att införa ett system med legitimering av\r\nsocionomer, bl.a. på den grunden att det i\r\nstället främst krävs bättre utbildning för att\r\nhöja kvaliteten i socionomernas insatser.\r\nJämför reservationerna 29 (m) och 30 (m,\r\nmp).\r\nMotioner\r\nI motion So42 av Cristina Husmark Pehrsson\r\nm.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om att en\r\nsärskild myndighet bör inrättas för tillsyn av\r\nsocialtjänsten (yrkande 3). Motionärerna\r\nanser att länsstyrelsernas och Socialstyrelsens\r\ntillsynsverksamheter bör bilda en ny\r\nfristående myndighet som handhar tillsynen\r\nsåväl inom sjukvården som inom\r\nsocialtjänsten. En sådan myndighet skulle\r\nbåde kunna avhjälpa problemet med\r\nSocialstyrelsens i dag dubbla roller och\r\ngränsdragningsproblemet mellan\r\nSocialstyrelsens och länsstyrelsernas\r\ntillsynsområden.\r\nI motion So43 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)\r\nbegärs ett tillkännagivande om förbättrad\r\nsocionomutbildning i syfte att förbättra\r\nsituationen för utsatta barn (yrkande 1).\r\nHögskoleverket har i en utvärdering av\r\nlandets socionomutbildningar funnit att\r\nutbildningarna brister i verklighetsanknytning\r\noch att kraven på studenterna och deras\r\nresultat är för låga. Motionärerna anser att det\r\när angeläget att höja kvaliteten i utbildningen\r\nsamt att det bör utredas om utbildningstiden\r\nskall förlängas.\r\nI tre motioner anförs att det bör införas ett\r\nsystem med legitimering av socionomer.\r\nI motion So42 av Cristina Husmark Pehrsson\r\nm.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om\r\nlegitimering av socionomer (yrkande 14).\r\nMotionärerna framhåller detta som ett sätt att\r\nstärka kvaliteten och garantera medborgarna\r\natt de möter en utbildad socionom som\r\nsocialsekreterare. Ett system med legitimering\r\nav socionomer innebär även ökade\r\nmöjligheter för ansvarsutkrävande och ökad\r\nrättssäkerhet genom att en direkt olämplig\r\nsocionom kan förhindras att utöva sitt yrke.\r\nÄven i motion So350 av Kerstin-Maria Stalin\r\nm.fl. (mp) begärs ett tillkännagivande om\r\nlegitimering av socionomer (yrkande 2). Det\r\nskulle enligt motionärerna säkerställa att den\r\nsom arbetar med mycket svåra ärenden har en\r\ngrundläggande utbildning och erfarenhet.\r\nI motion So270 av Ulla Wester (s) begärs ett\r\ntillkännagivande om att införa statlig\r\nreglering (legitimation) av socionomyrket.\r\nBåde klientgruppen och socionomerna skulle\r\nvinna på en statushöjning av yrket, framförs\r\ndet bl.a.\r\nTidigare behandling m.m.\r\nSocialutskottet har vid ett flertal tillfällen\r\nbehandlat motionskrav från Moderata\r\nsamlingspartiet om en ny fristående statlig\r\nmyndighet med uppgift att utöva tillsyn över\r\nhela socialtjänstens och hälso- och\r\nsjukvårdens område. Senast i det av riksdagen\r\ngodkända betänkandet 2002/03:SoU9 om\r\näldrepolitiken avstyrktes ett sådant yrkande\r\n(s. 32 f., res. m).\r\nUtskottet har också vid flera tillfällen\r\nbehandlat motionsyrkanden om legitimation\r\nav socionomer, senast i det av riksdagen\r\ngodkända betänkandet 2001/02:SoU11\r\nSocialtjänstfrågor (s. 36 f.). Utskottet\r\nhänvisade till Socialstyrelsens arbete med att\r\ngenomföra den strategi för\r\nkunskapsutveckling inom socialtjänsten som\r\nfinns redovisad i proposition 2000/01:80 med\r\nförslag till ny socialtjänstlag. Även inom\r\nramen för Socialstyrelsens och\r\nlänsstyrelsernas tillsynsarbete vidtogs\r\nåtgärder för att stärka rättssäkerheten och\r\nutveckla kvaliteten i socialtjänsten. Utskottet\r\nansåg att utfallet av det pågående arbetet på\r\nområdet borde avvaktas och avstyrkte\r\nmotionerna (res. mp).\r\nI budgetpropositionen för 2003 (utg.omr. 9 s.\r\n118 f.) anförs bl.a. att socialtjänstens insatser i\r\nbetydligt högre utsträckning än i dag bör vara\r\nbaserade på kunskap och beprövad erfarenhet.\r\nYtterst är det en fråga om rättvisa och\r\nrättssäkerhet för de mest utsatta i vårt\r\nsamhälle. Enligt regeringen måste kunskapen\r\nom verksamma metoder och effekterna av\r\ndessa utvecklas. Socialstyrelsen har därför fått\r\ni uppdrag att ge nationellt stöd till\r\nkunskapsutvecklingen inom socialtjänsten.\r\nSammanlagt 50 miljoner kronor har avsatts\r\nför detta ändamål för åren 2001-2003.\r\nSocialstyrelsen har under 2002 påbörjat ett\r\nantal delprojekt inom ramen för detta stöd.\r\nDet handlar bl.a. om stöd till forskning,\r\nförsök med systematisk koppling mellan\r\nsocialtjänsten, lärosäten och forskning,\r\nutveckling av organisation och ledarskap samt\r\nutveckling av instrument för att bedöma\r\nbrukarnas behov och insatsernas effekt.\r\nSocialstyrelsens utvecklingsprojekt Barns\r\nBehov i Centrum ingår som en del i pro-\r\ngrammet.\r\nHögskoleverket har utvärderat\r\nsocionomprogrammet (rapport 2000:6 R). I\r\nrapporten kritiseras utbildningen bl.a. för\r\nbristande verklighetsanknytning. Mot\r\nbakgrund av rapporten fick Högskoleverket\r\nvåren 2002 regeringens uppdrag att i\r\nsamverkan med Socialstyrelsen göra en\r\növersyn av socionomutbildningen och det\r\nsociala omsorgsprogrammet. I uppdraget\r\ningår att undersöka vilka krav\r\narbetsmarknaden ställer på de utexaminerade\r\nstudenterna och hur väl utbildningarna svarar\r\nmot dessa kompetenskrav. Frågor om utbild-\r\nningarnas längd och huruvida båda\r\nutbildningarna bör slås ihop skall också ses\r\növer. Uppdraget skall redovisas den 1 oktober\r\n2003.\r\nHögskoleverket har regeringens uppdrag att\r\nstimulera lärosätena till att finna former för att\r\nintegrera barnkonventionen i undervisningen.\r\nI mars 2003 avlämnade verket, såsom en del\r\nav uppdraget, antologin FN:s barnkonvention\r\nangår högskolan (rapport 2003:6 R).\r\nAntologin innehåller artiklar om barn-\r\nkonventionens användning inom några\r\nhögskoleutbildningar. Bland annat betonas\r\nvikten av att ge mer utrymme åt barnfrågorna\r\ninom socionomutbildningen samt föreslås en\r\nmodell som tankeverktyg och inspiration.\r\nUppdraget skall redovisas senast den 15 juni\r\n2003.\r\n1994 års behörighetskommitté konstaterade i\r\nsitt slutbetänkande Ny behörighetsreglering\r\npå hälso- och sjukvårdens område m.m. (SOU\r\n1996:138) sammanfattningsvis att personal\r\ninom socialtjänsten på ett annat sätt än inom\r\nhälso- och sjukvården är beroende av vad som\r\nbeslutats av politiskt tillsatta\r\nnämndledamöter. Någon motsvarighet till\r\nhälso- och sjukvårdspersonalens särskilda\r\nansvar för medicinska åtgärder bedömdes inte\r\nfinnas inom socialtjänsten. Kommitténs\r\nuppfattning var därför att man inte bör skapa\r\nett legitimationsförfarande för yrken inom\r\nsocialtjänsten.\r\nStatsrådet Morgan Johansson besvarade den\r\n20 februari 2003 en fråga i riksdagen om\r\nlegitimation för socionomer (fråga\r\n2002/03:476). Statsrådet anförde följande:\r\nI dag saknas nationellt övergripande\r\nbeskrivningar av grundläggande och\r\nspecialiserad kompetens för olika typer av\r\narbetsuppgifter inom socialtjänsten. Det är\r\nmot denna bakgrund som regeringens\r\nuppdrag (reg.besl. 2001-04-11, nr 9) till\r\nSocialstyrelsen om nationellt stöd till\r\nkunskapsutvecklingen inom socialtjänsten\r\nska ses.\r\nEn del av uppdraget handlar om\r\nkompetensbeskrivningar för social-\r\ntjänstpersonal. Syftet är att sammanställa\r\nenhetliga och väl grundade kompetenskrav\r\nsom stöd dels för lokalt\r\nkompetensutvecklingsarbete och dels för\r\nutbildningsplanerare. Utgångspunkten för\r\nSocialstyrelsens arbete är de krav på\r\nkunskaper, färdigheter och förhållningssätt\r\nbrukare och klienter har rätt att ställa på\r\nden professionella yrkesutövaren. Det är ett\r\nsätt att uttolka vad som menas med lämplig\r\nutbildning och erfarenhet enligt\r\nsocialtjänstlagen och precisera vad som\r\nmenas med adekvat kompetens enligt de\r\nallmänna råd som finns om\r\nkvalitetssystem.\r\nI framtiden kan resultat från detta projekt\r\nutgöra en grund för diskussioner kring\r\nansvarsfrågor och system för att handskas\r\nmed dessa frågor på ett för alla medborgare\r\nbetryggande sätt.\r\nI projektet ingår också att medverka i den\r\növersyn av socionomutbildningen och\r\nsociala omsorgsutbildningen som just har\r\npåbörjats. Högskoleverket har fått\r\nregeringens uppdrag (reg.besl. 2002-05-30,\r\nnr 11) att i nära samarbete med\r\nSocialstyrelsen se över om\r\nmålbeskrivningarna för respektive examen\r\nbehöver ändras med hänsyn till ändrade\r\nkompetenskrav inom\r\nverksamhetsområdena, om båda examina\r\nska vara kvar eller sammanföras till en\r\nexamen samt utbildningarnas längd.\r\nJag vill i dag avvakta resultaten från detta\r\narbete innan jag gör några ytterligare\r\növerväganden.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet har inte ändrat inställning när det\r\ngäller begäran om en särskild statlig\r\ntillsynsmyndighet. So42 (m) yrkande 3\r\navstyrks därför.\r\nSåsom framgår ovan pågår för närvarande en\r\növersyn av socionomutbildningen. Uppdraget,\r\nsom skall redovisas senast den 1 oktober\r\n2003, omfattar bl.a. de frågor som tas upp i\r\nmotion So43 (fp) yrkande 1. Enligt utskottets\r\nmening bör resultatet av översynen avvaktas.\r\nUtskottet delar uppfattningen i motionerna\r\nSo42 (m) yrkande 14, So270 (s) och So350\r\n(mp) yrkande 2 att det är angeläget med en\r\nhög kvalitet i socialtjänstens insatser, inte\r\nminst i ärenden där barn far illa eller riskerar\r\natt fara illa. Utskottet kan däremot inte ställa\r\nsig bakom kraven i motionerna på att införa\r\nett system med legitimering av socionomer.\r\nEnligt utskottets mening medför ett sådant\r\nsystem i sig inte någon höjning av kvaliteten i\r\nsocionomernas insatser. För att åstadkomma\r\ndetta krävs i stället främst en bättre grundut-\r\nbildning samt satsningar på\r\nkompetensutveckling. Utskottet kan\r\nkonstatera att det pågår ett aktivt arbete på\r\nområdet. Socialstyrelsen har i uppdrag att\r\ngenomföra en strategi för kunskapsutveckling\r\ninom socialtjänsten. Även Högskoleverket har\r\nuppdrag på området, dels att se över\r\nsocionomutbildningen och det sociala\r\nomsorgsprogrammet, dels när det gäller\r\nintegreringen av barnkonventionen i\r\nhögskoleundervisningen. Utskottet vill också\r\nerinra om det tidigare nämnda nationella\r\nriskbarncentrumet som planeras för att förstär-\r\nka och förbättra kvaliteten i framtida insatser\r\nför barn i utsatta situationer. Utskottet anser\r\natt resultatet av detta arbete bör avvaktas.\r\nVissa motionärer har även framfört\r\nargumentet att ett system med legitimering av\r\nsocionomer skulle öka möjligheten att utkräva\r\nansvar. Utskottet vill i det sammanhanget\r\nhänvisa till bestämmelserna om tjänstefel i\r\nbrottsbalken och om disciplinpåföljd i lagen\r\n(1994:260) om offentlig anställning samt till\r\nde möjligheter till sanktioner som kan finnas i\r\nkollektivavtal. Sammanfattningsvis anser\r\nutskottet att motionerna bör avslås.\r\nSocialtjänstens handläggning av ärenden\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motioner om att\r\nmöjliggöra för socialtjänsten att utreda\r\nbarns situation utan vårdnadshavarnas\r\nkännedom. Utskottet anser att det av\r\nrättssäkerhetsskäl inte bör göras avsteg från\r\nprincipen att familjen alltid skall underrättas\r\nom att en utredning pågår samt redogör för\r\nde möjligheter som finns att skydda det en-\r\nskilda barnet. Riksdagen bör även avslå\r\nmotioner om att socialnämnden bör vara\r\nskyldig att polisanmäla sexuella och andra\r\növergrepp mot barn. Utskottet utgår från att\r\nsocialnämnderna som regel gör\r\npolisanmälan vid misstanke om sådana\r\nbrott.\r\nJämför reservationerna 31 (m, fp) och 32\r\n(kd).\r\nMotioner\r\nI flera motioner efterlyses bl.a. en möjlighet\r\nför socialtjänsten att utreda barns och\r\nungdomars situation utan vårdnadshavarnas\r\nkännedom.\r\nI motion Ub557 av Viviann Gerdin m.fl. (c, m,\r\nfp) begärs ett tillkännagivande om att ändra\r\nsocialtjänstlagen så att det i undantagsfall blir\r\nmöjligt att utreda barn och ungdomar under\r\n18 år under sekretess (yrkande 5). Enligt\r\nmotionärernas mening bör det bli möjligt för\r\nsocialtjänsten att under sekretess, via dispens\r\nfrån länsrätten, i extrema fall agera för en\r\nminderårig utan vårdnadshavarens kännedom.\r\nI motion Ju279 av Hillevi Engström (m)\r\nbegärs ett tillkännagivande om behovet av en\r\növersyn av socialtjänstlagen avseende\r\nsekretess kring uppgifter om att utredning\r\ninletts (yrkande 1). Enligt motionären bör\r\nsocialtjänsten kunna underlåta att informera i\r\nvissa särskilda fall där det finns risk för att en\r\nhjälpsökande ung person kan komma att\r\nskadas psykiskt eller fysiskt av anhöriga.\r\nI motion Sf226 av Lars Leijonborg m.fl. (fp)\r\nbegärs ett tillkännagivande om att det bör bli\r\nmöjligt för socialtjänsten att i extrema fall\r\nagera för en minderårig utan\r\nvårdnadshavarens kännedom (yrkande 15).\r\nI motion So43 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)\r\nyrkas att riksdagen begär att regeringen\r\nåterkommer med förslag till ändringar av\r\nsocialtjänstlagen (yrkande 4 delvis). I\r\nnormalfallet skall en underrättelse till berörda\r\nföräldrar om att en barnavårdsutredning\r\npåbörjats i normalfallet ske skyndsamt. Detta\r\nanges dock inte i lagtexten. Motionärerna\r\nanser att 11 kap. 2 § sista stycket social-\r\ntjänstlagen bör kompletteras med en\r\nbestämmelse om att en underrättelse enligt\r\nlagrummet skall ske utan dröjsmål. Enligt\r\nmotionärernas mening bör det samtidigt\r\nfinnas möjlighet att i undantagsfall utreda ett\r\nbarns situation utan att informera\r\nvårdnadshavarna om detta. Socialtjänsten bör\r\nom barnet kan antas vara utsatt för ett\r\nallvarligt hot från vårdnadshavare kunna\r\nutreda under sekretess. Motionärerna föreslår\r\natt socialnämnden skall ges möjlighet att hos\r\nlänsrätten ansöka om dispens och låta\r\nlänsrätten pröva hotbilden mot barnet.\r\nSamma synpunkter när det gäller\r\nmöjligheten att utreda ett barns situation utan\r\nvårdnadshavarnas kännedom framförs i\r\nmotionerna So511 av Kerstin Heinemann\r\nm.fl. (fp) (yrkande 2) samt Ju234 av Johan\r\nPehrson m.fl. (fp) (yrkande 12).\r\nI två motioner begärs att socialnämnderna\r\nskall vara skyldiga att göra polisanmälan vid\r\nmisstanke om sexuella och andra övergrepp\r\nmot barn.\r\nI motion Ju361 av Ragnwi Marcelind m.fl.\r\n(kd) yrkas att riksdagen begär att regeringen\r\nser över socialtjänstlagen så att socialtjänstens\r\npersonal blir skyldig att göra en polisanmälan\r\nvid misstanke om övergrepp mot barn\r\n(yrkande 3).\r\nI motion So360 av Annelie Enochson (kd)\r\nbegärs ett tillkännagivande om att sociala\r\nmyndigheters skyldigheter att polisanmäla\r\nsexualbrott mot barn skall skärpas (yrkande\r\n1).\r\nGällande bestämmelser m.m.\r\nEnligt 11 kap. 2 § tredje stycket\r\nsocialtjänstlagen skall den som berörs av en\r\nutredning om socialnämnden behöver ingripa\r\ntill ett barns skydd eller stöd underrättas om\r\natt en utredning inleds.\r\nEnligt proposition 1996/97:124, vari\r\nlagändringen föreslogs i den då gällande\r\nsocialtjänstlagen (1980:620), hade kritik\r\nriktats mot socialtjänsten för att bedriva\r\nutredningsarbete bakom ryggen på den\r\nenskilde (s. 110). Regeringen uttalade att det\r\ninte får råda något tvivel om att en utredning\r\npågår. Familjen skall alltid informeras om\r\nnämndens beslut och avsikter i fråga om\r\nutredningens bedrivande. Ett tydligare\r\nutredningsförfarande skapar bättre\r\nförutsättningar för ett ökat förtroende för\r\nsocialtjänstens arbete hos allmänhet och hos\r\nandra myndigheter, anfördes det.\r\nKommittén mot barnmisshandel föreslog i sitt\r\nslutbetänkande (s. 221 f.) att frågan om vilka\r\nmöjligheter som bör finnas att tala med barn\r\nutan vårdnadshavarens vetskap när en\r\nanmälan kommer in till socialnämnden bör\r\nutredas.\r\nStatsrådet Morgan Johansson besvarade den\r\n29 april 2003 en interpellation i riksdagen\r\n(interpellation 2002/03:251) om huruvida\r\nsocialtjänstlagen bör ses över för att\r\nundersöka möjligheten att bedriva utredning\r\nutan att informera vårdnadshavare. Statsrådet\r\nhänvisade bl.a. till Socialstyrelsens riktlinjer\r\navseende insatser för flickor som lever under\r\nhot och tvång i familjer med strängt\r\npatriarkala värderingar. Enligt Socialstyrelsen\r\nfinns det i dag utrymme för socialtjänsten att\r\nha rådgivande samtal med flickor utan att\r\ninformera vårdnadshavarna. Samtalen syftar\r\ntill att ge ett bättre underlag för att kunna be-\r\ndöma hotbilden för den enskilda flickan. Om\r\nsocialtjänsten misstänker att flickan kan fara\r\nilla om vårdnadshavaren informeras om att en\r\nutredning startas, och det därmed föreligger\r\nett behov av skydd för flickan, skall social-\r\ntjänsten göra ett omedelbart omhändertagande\r\nmed stöd av lagen (1990:52) med särskilda\r\nbestämmelser om vård av unga och därefter\r\ngöra utredningen. Statsrådet ansåg att ett\r\nsystem där länsrätten ger socialtjänsten\r\ndispens att utreda utan vårdnadshavarnas\r\nkännedom riskerar att allvarligt äventyra rätts-\r\nsäkerheten eftersom länsrätten skulle ha ett\r\nlika bristfälligt beslutsunderlag som\r\nsocialtjänsten. Statsrådet hänvisade vidare till\r\nden särskilda satsningen om 20 miljoner\r\nkronor för år 2003 för att inrätta skyddat\r\nboende och öka kompetensen och\r\nmedvetenheten i kommunerna. Enligt\r\nstatsrådet beror bristerna i socialtjänstens\r\narbete med flickor som utsätts för\r\nhedersrelaterat hot och våld inte på\r\nsociallagstiftningen utan på dess tillämpning.\r\nStatsrådet anförde att socialtjänstlagen i dag\r\nger tillräckliga möjligheter till skydd och stöd\r\nför dessa flickor och att någon översyn av\r\nlagen inte bör göras.\r\nEnligt 7 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100)\r\ngäller som huvudregel sekretess inom\r\nsocialtjänsten för uppgift om enskilds\r\npersonliga förhållanden, om det inte står klart\r\natt uppgiften kan röjas utan att den enskilde\r\neller någon honom närstående lider men.\r\nAv 14 kap. 2 § femte stycket sekretesslagen\r\n(1980:100) framgår att sekretess enligt bl.a. 7\r\nkap. 4 § inte hindrar att uppgift som angår\r\nmisstanke om brott enligt 3, 4 eller 6 kap.\r\nbrottsbalken mot någon som inte har fyllt\r\narton år lämnas till åklagarmyndighet eller\r\npolismyndighet. De nämnda kapitlen i\r\nbrottsbalken innehåller bestämmelser om bl.a.\r\nmord, dråp, misshandel, människorov, olaga\r\nfrihetsberövande och olika sexualbrott.\r\nBegränsning av sekretessen gäller även för\r\növriga brott för vilket inte är föreskrivet\r\nlindrigare straff än fängelse i två år.\r\n12 kap. 10 § socialtjänstlagen reglerar i\r\nvilka fall socialnämnden utan hinder av\r\nsekretess kan polisanmäla brott. Bland annat\r\nhänvisas till bestämmelsen i 14 kap. 2 § femte\r\nstycket sekretesslagen. Någon lagstadgad\r\nskyldighet att göra anmälan om begångna\r\nbrott finns inte. Däremot kan den som under-\r\nlåter att i tid anmäla eller eljest avslöja vissa\r\nallvarliga brott som är \"å färde\" dömas för\r\nunderlåtenhet enligt 23 kap. 6 § brottsbalken.\r\nBland annat föreligger skyldighet att avslöja\r\nmord, dråp, grov misshandel, människorov,\r\nolaga frihetsberövande, våldtäkt och grovt\r\nsexuellt utnyttjande av underårig.\r\nBestämmelsen i 14 kap. 2 § sekretesslagen\r\nom möjligheten att trots sekretesskyddet\r\npolisanmäla vissa brott mot barn infördes på\r\nbegäran av socialutskottet i samband med\r\nriksdagsbehandlingen av förslaget till\r\nsekretesslag (prop. 1979/1980:2, bet.\r\n1979/80:KU37, 1979/80:SoU1y). Utskottet\r\nkonstaterade i yttrandet att den föreslagna\r\nsekretessen inom bl.a. socialtjänsten i viss\r\nutsträckning kunde hindra polisanmälan om\r\nbrott mot underårig. Förslaget i 7 kap. 4 §\r\nsekretesslagen om att uppgiftslämnande till\r\nannan myndighet hindras av att närstående\r\nlider men kunde enligt utskottet innebära att\r\nmöjligheterna att ta till vara barnets intressen\r\nförsämras jämfört med då gällande bestäm-\r\nmelser.\r\nUtskottet resonerade kring möjligheten att\r\nkonstruera en generell anmälningsplikt\r\nbeträffande brott förövade mot barn. Detta\r\ntedde sig dock enligt utskottets mening\r\nförenat med betydande svårigheter. Utskottet\r\nkonstaterade att det på bl.a. socialvårdens\r\nområde finns starka skäl som talar mot att\r\ninföra en sådan anmälningsskyldighet.\r\nUtskottet ansåg det därför tveksamt om det\r\nvar möjligt eller lämpligt att i lag eller\r\nförordning formulera en sådan anmäl-\r\nningsplikt för det sociala området.\r\nPå förslag från socialutskottet utarbetade\r\nkonstitutionsutskottet en ändring i den\r\nföreslagna sekretesslagen med den\r\ninnebörden att möjligheterna att polisanmäla\r\nbrott mot barn inte begränsades jämfört med\r\ndå gällande rätt.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nI flera motioner anförs att socialtjänsten i\r\nvissa fall bör ges möjlighet att bedriva en\r\nutredning i fråga om ingripande till ett barns\r\nskydd eller stöd utan att informera\r\nvårdnadshavarna härom. Utskottet kan\r\nkonstatera att bestämmelsen i\r\nsocialtjänstlagen om att socialtjänsten skall\r\nunderrätta den som berörs om att en sådan\r\nutredning inleds tillkom just efter kritik mot\r\natt socialtjänsten bedrev utredningsarbete\r\nbakom ryggen på enskilda. Enligt utskottets\r\nmening bör det av rättssäkerhetsskäl inte\r\ngöras några avsteg från principen att familjen\r\nalltid skall informeras om att en utredning\r\npågår. Samtidigt är det naturligtvis viktigt att\r\ndet enskilda barnet skyddas. Utskottet kan\r\nkonstatera att socialtjänsten har möjlighet att\r\ngenom rådgivande samtal tala med barnet i\r\nfråga utan att blanda in vårdnadshavarna och\r\ndärigenom skaffa underlag för om en formell\r\nutredning bör inledas. För det fall barnet\r\nskulle riskera att fara illa om vårdnadshavaren\r\nunderrättas om att en utredning påbörjas,\r\nfinns möjlighet att omhänderta barnet med\r\nstöd av LVU eller, i fråga om äldre flickor,\r\nerbjuda skyddat boende redan innan\r\nutredningen inleds. Såsom tidigare nämnts har\r\nen flerårig satsning, bl.a. i form av skyddat\r\nboende, nyligen inletts för flickor som\r\nriskerar att utsättas för hedersrelaterat våld.\r\nNär det gäller begäran i motion So43 (fp)\r\nom att komplettera socialtjänstlagen med en\r\nbestämmelse om att underrättelsen till den\r\nsom utredningen berör skall ske utan\r\ndröjsmål, anser utskottet att någon sådan\r\nlagändring inte är erforderlig.\r\nSammanfattningsvis anser utskottet att\r\nmotionerna So43 (fp) yrkande 4 delvis, So511\r\n(fp) yrkande 2, Ju234 (fp) yrkande 12, Ju279\r\n(m) yrkande 1, Sf226 (fp) yrkande 15 och\r\nUb557 (c, m, fp) yrkande 5 bör avslås.\r\nUtskottet vidhåller sin uppfattning att det\r\nfinns starka skäl mot att införa en generell\r\nanmälningsplikt på socialtjänstens område\r\nbeträffande brott förövade mot barn. Utskottet\r\när inte heller berett att ställa sig bakom kraven\r\ni motionerna So360 (kd) yrkande 1 och Ju361\r\n(kd) yrkande 3 om en begränsad an-\r\nmälningsskyldighet, nämligen vid misstanke\r\nom sexuella och andra övergrepp mot barn.\r\nUtskottet kan dock konstatera att sekretess\r\ninte hindrar att socialnämnden polisanmäler\r\növergrepp mot barn och utgår från att social-\r\nnämnderna vid misstanke om sådana brott\r\nsom regel gör anmälan till polisen. Motioner-\r\nna avstyrks.\r\nProcessrättsliga frågor\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motioner om att barn\r\nsom bevittnar våld skall kunna betraktas\r\nsom målsägande i brottmålsprocessen, bl.a.\r\nmot bakgrund av att det skulle innebära ett\r\nbrott mot uppbyggnaden av det rättsliga\r\nsystemet. Riksdagen bör även avslå en\r\nmotion om att följa upp lagen (1999:997)\r\nom särskild företrädare för barn. En motion\r\nom att ändra socialtjänstlagen i syfte att\r\nmöjliggöra husrannsakan i visst fall bör\r\navslås på den grunden att denna möjlighet\r\nredan föreligger vid misstanke om brott mot\r\nalkohollagen.\r\nJämför reservationerna 33 (m, fp, kd, c), 34\r\n(m), 35 (m) och 36 (m).\r\nMotioner\r\nI motion So42 av Cristina Husmark Pehrsson\r\nm.fl. (m) yrkas att riksdagen begär att\r\nregeringen återkommer med lagförslag om att\r\nbarn som bevittnar övergrepp inom familjen\r\nskall vara målsägande i rättsprocessen\r\n(yrkande 12). Motionärerna hävdar att barn\r\nsom bevittnar våld inom familjen är att anse\r\nsom brottsoffer. I motionen yrkas vidare att\r\nriksdagen skall besluta om påföljd vid brott\r\nmot besöksförbud enligt 27 §\r\nsocialtjänstlagen (numera 5 kap. 2 §\r\nsocialtjänstlagen) (yrkande 15). Motionärerna\r\nsyftar på fall där vuxna, trots att de ålagts\r\nförbud häremot, bjuder ungdomar på sprit i\r\nsin bostad. I dag kan polisen inte ingripa och\r\ngöra en husrannsakan vid misstanke om brott\r\nmot förbudet eftersom brottet enbart kan ge\r\nböter. Motionärerna anser att fängelse i\r\nförslagsvis högst ett år bör ingå i straffskalan.\r\nMotionärerna begär även ett tillkännagivande\r\nom en utvärdering av lagen om särskild\r\nföreträdare för barn (yrkande 16). Det begärs\r\nvidare ett tillkännagivande om domstolarnas\r\nhandläggning av barnärenden (yrkande 17).\r\nMotionärerna beklagar att frågan om\r\ndomstolarnas hantering av barn i\r\nbrottmålsprocessen inte belystes av Kom-\r\nmittén mot barnmisshandel. Motionärerna\r\nbegär också en utvärdering av 2001 års\r\nändring i lagen (1964:167) med särskilda\r\nbestämmelser om unga lagöverträdare (LUL).\r\nI motion So43 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)\r\nbegärs ett tillkännagivande om en utredning\r\nav frågan om barns ställning som brottsoffer\r\n(yrkande 3). Motionärerna anser att det bör\r\nutredas hur barn som bevittnat våld inom\r\nfamiljen även i juridisk mening skall kunna\r\nbetraktas som brottsoffer.\r\nGällande bestämmelser, m.m.\r\nEnligt 28 kap. 1 § rättegångsbalken krävs för\r\natt husrannsakan skall få ske att det\r\nförekommer anledning att brott förövats för\r\nvilket kan följa fängelse.\r\nEnligt 5 kap. 2 § socialtjänstlagen får\r\nsocialnämnden, när ett barns bästa kräver det,\r\nförbjuda eller begränsa möjligheterna för en\r\nperson som har sitt hem inom kommunen att i\r\nhemmet ta emot andras barn. Av 16 kap. 6 §\r\nföljer att den som överträder ett sådant förbud\r\neller begränsning kan dömas till böter.\r\nAv proposition 2000/01:80 Ny\r\nsocialtjänstlag m.m. (s. 166) framgår att syftet\r\nmed bestämmelsen är att socialnämnden skall\r\nkunna ingripa när det behövs för att skydda\r\nbarn från att vistas i olämpliga miljöer. Som\r\nexempel nämns i propositionen situationer när\r\nen person upplåter sitt hem till ungdomar och\r\ndär bjuder på alkohol e.d. och där miljön är\r\nklart olämplig för barn att vistas i.\r\nI 3 kap. 9 § tredje stycket alkohollagen\r\n(1994:1738) stadgas att spritdrycker, vin eller\r\nstarköl inte får bjudas den som inte fyllt 20 år,\r\nom det med hänsyn till den bjudnes ålder och\r\nomständigheterna i övrigt är uppenbart\r\noförsvarligt. Detsamma gäller i fråga om öl\r\nbeträffande den som inte fyllt 18 år.\r\nAv 10 kap. 6 § samma lag följer att den som\r\nbryter mot 3 kap. 9 § kan dömas för olovligt\r\nanskaffande av alkoholdrycker till böter eller\r\nfängelse i högst två år eller, om brottet är\r\ngrovt, till fängelse i högst fyra år.\r\nJustitieutskottets yttrande\r\nNär det gäller motionerna So42 (m) yrkande\r\n12 och So43 (fp) yrkande 3 konstaterar\r\njustitieutskottet att motionärerna efterfrågar\r\nen ordning som innebär att ett barn som blir\r\nvittne till våld betraktas som målsägande i\r\nbrottmålsprocessen.\r\nUtskottet anmärker att begreppet brottsoffer\r\när okänt i den straffprocessuella\r\nlagstiftningen. Den som har blivit utsatt för\r\nbrott är målsägande. Det sagda hindrar inte att\r\nen person som inte är målsägande ändå kan\r\ndrabbas av verkningarna av ett brott och alltså\r\ni denna bemärkelse vara ett offer för brott.\r\nJustitieutskottet konstaterar kortfattat att ett\r\nbarn som bevittnat icke dödligt våld inom\r\nfamiljen, men som själv inte blivit utsatt för\r\nnågon brottslig handling, inte enligt\r\nrättegångsbalken är att anse som en\r\nmålsägande som kan inträda i\r\nbrottmålsprocessen. Barnet kan dock ha rätt\r\ntill skadestånd på civilrättsliga grunder enligt\r\nskadeståndslagen. Enligt rättegångsbalken\r\nkan emellertid ett brottmål rörande t.ex.\r\nmisshandel mot barnets mor inte sammanläg-\r\ngas med ett tvistemål rörande barnets\r\nskadeståndstalan mot samma man som är\r\nåtalad i brottmålet. Enligt utskottet skulle det i\r\noch för sig kunna vara en fördel för barnet om\r\ndess skadeståndstalan i här aktuella\r\nsituationer kunde prövas i\r\nbrottmålsrättegången. Bland annat skulle\r\nprocesskostnaderna bli lägre om åklagaren\r\nförde barnets talan. Detta måste dock vägas\r\nmot det brott mot uppbyggnaden av det\r\nrättsliga systemet som det skulle innebära om\r\nrätten att föra talan i brottmålsprocessen\r\nutvidgades på det sätt motionärerna\r\nförespråkar. Justitieutskottet anför att det inte\r\när berett att nu ta ställning till en sådan\r\nordning utan att motionsyrkandena bör avslås.\r\nSåvitt avser motion So42 (m) yrkande 17\r\nredogör justitieutskottet bl.a. för vissa\r\nbestämmelser i rättegångsbalken och lagen\r\n(1964:167) med särskilda bestämmelser om\r\nunga lagöverträdare (LUL) när det gäller\r\nhandläggningen av brottmål där ett barn\r\nuppträder i processen, antingen som tilltalad\r\neller som målsägande eller vittne.\r\nDen ändring i LUL som gjordes 2001\r\ninnebär att mål mot den som inte fyllt 21 år i\r\nprincip skall handläggas av lagfarna domare\r\noch nämndemän som särskilt har utsetts av\r\ndomstolen att handlägga sådana mål. I\r\nparagrafens ursprungliga lydelse skulle den\r\nlagfarne domaren med avseende på intresse\r\noch fallenhet för arbete med unga\r\nlagöverträdare i stället vara särskilt lämpad\r\nför uppgiften. Bestämmelsen var och är\r\navsedd att leda till specialisering bland\r\ndomarna. Justitieutskottet kan inte se någon\r\nanledning att redan nu ta initiativ till en ny\r\növersyn av LUL.\r\nJustitieutskottet nämner vidare barnets rätt\r\ntill bl.a. målsägandebiträde och stödperson\r\noch att en särskild företrädare kan utses i\r\nvissa fall. Det påpekas att det normalt inte blir\r\naktuellt att höra ett barn som målsägande eller\r\nvittne i domstolen. Barnet hörs i stället under\r\nförundersökningen, och en videoinspelning av\r\nförhöret spelas upp i rätten. Ibland kan det\r\ndock inte undvikas att ett barn måste komma\r\ntill domstolen. Justitieutskottet redogör i det\r\nsammanhanget för de utbildningsinsatser som\r\nDomstolsverket och Riksåklagaren genomför\r\nför domare respektive åklagare.\r\nJustitieutskottet konstaterar slutligen att\r\nolika regelsystem således syftar till att hålla\r\nbarn utanför domstolarna och att en rad olika\r\nåtgärder vidtas i detta syfte. I de fall detta\r\nändå inte är möjligt gör berörda myndigheter\r\nstora insatser på utbildningssidan för att öka\r\nkunskapen om barns behov och för att\r\nunderlätta bedömningen av de uppgifter\r\nbarnet lämnar. Det finns också möjlighet till\r\nsärskilda stödinsatser för barnet inom ramen\r\nför processen. Med den avvägning som görs i\r\nrättssystemet som innebär att barnets behov\r\nav att slippa framträda i en brottmålsrättegång\r\ni största möjliga utsträckning prioriteras kan\r\njustitieutskottet inte förorda en utredning om\r\ndomstolarnas hantering av barn i\r\nbrottmålsprocessen. Utskottet anser att motion\r\nSo42 yrkande 17 bör avstyrkas.\r\nAngående motion So42 (m) yrkande 16 anför\r\njustitieutskottet att lagen (1999:997) om\r\nsärskild företrädare för barn trädde i kraft den\r\n1 januari 2000. Lagen innebär att en särskild\r\nföreträdare skall kunna förordnas för ett barn\r\nnär en vårdnadshavare eller någon som\r\nvårdnadshavaren står i ett nära förhållande till\r\nmisstänks för brott mot barnet. Om barnet har\r\ntvå vårdnadshavare som inte är gifta eller bor\r\ntillsammans under äktenskapsliknande\r\nförhållanden skall det vara möjligt att i stället\r\nförordna att en av dem ensam skall företräda\r\nbarnet. Syftet med regleringen är att förbättra\r\nmöjligheterna att utreda brott när barn utsatts\r\nför övergrepp. Den särskilda företrädarens\r\nuppgifter är begränsade till att i\r\nvårdnadshavarens ställe ta till vara barnets rätt\r\nunder förundersökningen och i efterföljande\r\nrättegång.\r\nJustitieutskottet anför att frågan om en\r\nbegränsad uppföljning av lagen om särskild\r\nföreträdare för barn nyligen har tagits upp i\r\nutskottets arbetsgrupp för uppföljning och\r\nutvärdering. Avsikten är att ta reda på i vilken\r\nutsträckning den nya regleringen kommit till\r\nanvändning för att därefter göra en bedöm-\r\nning av om det är meningsfullt att inleda en\r\nutvärdering. Justitieutskottet, som noterar att\r\nden nya lagen varit i kraft i drygt tre år, anser\r\natt syftet med motionen i denna del är\r\ntillgodosett genom arbetsgruppens planering.\r\nMotionsyrkandet bör avslås.\r\nSocialutskottets ställningstagande\r\nNär det först gäller frågan om ett barn som\r\nblir vittne till våld skall kunna betraktas som\r\nmålsägande i brottmålsprocessen delar\r\nsocialutskottet justitieutskottets bedömning.\r\nMotionerna So42 (m) yrkande 12 och So43\r\n(fp) yrkande 3 avstyrks.\r\nYrkande 17 i motion So42 (m) rör\r\ndomstolarnas hantering av barn i brott-\r\nmålsprocessen. Mot bakgrund av vad\r\njustitieutskottet i denna del anfört i sitt\r\nyttrande finner även socialutskottet att\r\nmotionsyrkandet bör avslås.\r\nI motion So42 (m) yrkande 16 begärs en\r\nuppföljning av lagen (1999:997) om särskild\r\nföreträdare för barn. Socialutskottet gör inte\r\nheller i detta avseende någon annan\r\nbedömning än justitieutskottet. Yrkandet\r\navstyrks därmed.\r\nI motion So42 (m) yrkande 15 anförs att\r\nfängelse bör ingå i straffskalan när det gäller\r\nbrott mot 5 kap. 2 § socialtjänstlagen. Därmed\r\nskulle polisen kunna ingripa genom\r\nhusrannsakan i fall där vuxna, i strid mot\r\nförbud enligt nämnda paragraf, bjuder\r\nungdomar på sprit i sin bostad. Socialutskottet\r\nkonstaterar att husrannsakan i dessa\r\nsituationer i stället kan ske på den grunden att\r\ndet föreligger misstanke om brott mot\r\nalkohollagen, för vilket kan följa fängelse.\r\nUtskottet finner därmed inte någon anledning\r\natt bifalla motionsyrkandet.\r\nKriminalvårdsfrågor\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motioner rörande\r\nkriminalvårdens behandling av intagna\r\nunder straffverkställigheten i syfte att\r\nförebygga våld mot barn. Socialutskottet\r\ndelar justitieutskottets bedömning att det,\r\nmot bakgrund av pågående arbete inom\r\nkriminalvården, saknas behov av ytterligare\r\nuttalanden från riksdagen.\r\nJämför reservation 37 (m, kd).\r\nMotioner\r\nI motion So42 av Cristina Husmark Pehrsson\r\nm.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om\r\nbehandling för att motverka återfall (yrkande\r\n18). När en förälder döms för barnmisshandel\r\nmåste nödvändiga insatser vidtas för att ge\r\nförövaren möjlighet att inse det brott han eller\r\nhon begått och ges hjälp att förändra sitt\r\nbeteende med målet att kunna vara en bra\r\nförälder.\r\nI motion So44 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)\r\nbegärs ett tillkännagivande om behovet av ett\r\nhandlingsprogram för personer dömda för\r\nvåld mot barn (yrkande 8). Motionärerna\r\nanser att Kriminalvårdsstyrelsen bör ges i\r\nuppdrag att identifiera och uppmärksamma\r\ndessa personer samt att utarbeta ett handlings-\r\nprogram som tar sikte på denna grupps behov.\r\nJustitieutskottets yttrande\r\nKriminalvårdens uppgift är att verkställa\r\nfängelsestraff och icke frihetsberövande\r\npåföljder. Statsmakternas uttalade ambition är\r\natt verkställighetstiden skall tas till vara för\r\nolika rehabiliterande insatser, bl.a. sådana\r\nsom tar sikte på att förebygga nya brott av\r\nliknande slag som det den intagne dömts för.\r\nJustitieutskottet nämner t.ex. kriminalvårdens\r\nnationella behandlingsprogram som tar sikte\r\npå sexualbrottsdömda samt arbetet med att ta\r\nfram ett program om våld i nära relationer.\r\nProgrammet skall vara forskningsbaserat och\r\nutvärderingsbart och kunna bedrivas både i\r\nanstalt och inom frivården. Vidare påpekas att\r\nett femtontal kriminalvårdsmyndigheter\r\nsamarbetar med socialtjänsten och\r\nfrivilligorganisationer m.fl. i syfte att förbättra\r\nrehabiliteringsinsatserna samt att det på\r\nsamtliga kriminalvårdsanstalter finns en\r\nsärskild föräldrautbildning.\r\nJustitieutskottet konstaterar att inget av de\r\nangivna programmen direkt tar sikte på brott\r\nmot barn även om det förefaller i högsta grad\r\nrimligt att frågor om våld mot barn kommer\r\nupp i samtliga fall. Utskottet måste också\r\nkonstatera att programverksamheten ännu inte\r\nhar den omfattning som skulle vara önskvärd.\r\nDetta sammanhänger bl.a. med att det ställs\r\nstora krav såväl på programinnehåll som på\r\nden personal som leder verksamheten.\r\nYtterligare komplikationer när det gäller att se\r\ntill att en intagen placeras i rätt behand-\r\nlingsprogram är den höga beläggningsgraden\r\nsom försvårar omflyttningar mellan\r\nanstalterna. Detta bidrar också till att det inte\r\när meningsfullt med en alltför snäv inriktning\r\npå programmen.\r\nEnligt justitieutskottets mening görs ett\r\nambitiöst arbete inom kriminalvården när det\r\ngäller behandlingsprogram med inriktning att\r\nförebygga misshandel, helt i enlighet med vad\r\nutskottet vid ett antal tidigare tillfällen uttalat.\r\nUtskottet anser det självklart att det i sådana\r\nsammanhang också diskuteras våld mot barn.\r\nMot den bakgrunden kan utskottet inte se att\r\ndet nu finns behov av ytterligare uttalanden\r\nfrån riksdagen. Snarare gäller det här att på\r\nolika sätt uppmuntra samverkan inom\r\nkriminalvården och mellan kriminalvården\r\noch andra myndigheter och\r\nfrivilligorganisationer för att komma till rätta\r\nmed de svårigheter som finns. Justitieutskottet\r\nföreslår att motionerna So42 (m) yrkande 18\r\noch So44 (kd) yrkande 8 avslås.\r\nSocialutskottets ställningstagande\r\nSocialutskottet finner inte skäl att göra någon\r\nannan bedömning än justitieutskottet när det\r\ngäller frågan om kriminalvårdens behandling\r\nav intagna under straffverkställigheten.\r\nMotionerna So42 (m) yrkande 18 och So44\r\n(kd) yrkande 8 avstyrks.\r\nBarn i asylprocessen\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motionsyrkanden om\r\nbarn i asylprocessen och om mottagandet av\r\nbl.a. ensamkommande flyktingbarn.\r\nSocialutskottet hänvisar bl.a. till den\r\nbedömning som socialförsäkringsutskottet\r\nnyligen gjort samt till pågående arbete på\r\nområdet.\r\nJämför reservationerna 38 (fp), 39 (kd), 40\r\n(m), 41 (fp) och 42 (kd).\r\nPropositionen\r\nNär det gäller ansvaret för flyktingbarn som\r\nfar illa nämns i propositionen (s. 41) att denna\r\nfråga, liksom frågan om ansvaret för de barn\r\nsom kommer till Sverige utan\r\nvårdnadshavare, har uppmärksammats under\r\nsenare tid. Socialstyrelsen och\r\nMigrationsverket har haft regeringens\r\nuppdrag att lämna förslag till åtgärder för att\r\nförbättra mottagandet av dessa barn. En\r\nrapport med en rad förslag har lämnats, och\r\nden bereds nu vidare inom Regeringskansliet.\r\nMigrationsverket har även haft i uppdrag att\r\nytterligare analysera kostnaderna för de för-\r\nslag som redan lämnats. Uppdraget har\r\nredovisats och bereds nu inom\r\nRegeringskansliet.\r\nMotioner\r\nI motion So42 av Cristina Husmark Pehrsson\r\nm.fl. (m) yrkas att riksdagen begär att\r\nregeringen återkommer med förslag om att\r\nförbättra situationen för barn med\r\ninvandrarbakgrund (yrkande 2 delvis).\r\nMotionärerna syftar bl.a. på flyktingbarn.\r\nI motion So43 av Kerstin Heinemann m.fl. (fp)\r\nyrkas att riksdagen begär att regeringen\r\nåterkommer med förslag till ändring av\r\nutlänningslagens bestämmelser avseende\r\nasylsökande barns situation (yrkande 5).\r\nMotionärerna anser att portalparagrafen i\r\nutlänningslagen med den centrala\r\nformuleringen om barns bästa har visat sig ha\r\nringa betydelse. Lagen bör kompletteras så att\r\nstörre hänsyn tas till asylsökande barns\r\nsituation vid beviljandet av asyl, anförs det. I\r\nmotionen begärs vidare ett tillkännagivande\r\nom omhändertagandet av asylsökande barn\r\n(yrkande 6). Enligt motionärerna måste barn\r\nsom kommer till Sverige utan vårdnadshavare\r\nfå ett bättre omhändertagande redan från\r\nankomsten. Motionärerna anser att\r\nsocialtjänsten skall ha detta ansvar.\r\nI motion So44 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)\r\nbegärs ett tillkännagivande om att barnets\r\nbästa oreserverat skall sättas främst i\r\nutlänningsärenden (yrkande 5).\r\nGrundförutsättningen måste alltid vara att\r\nbarn i olika situationer behandlas med respekt\r\nför sina behov och rättigheter. I motionen\r\nbegärs även ett tillkännagivande om barnets\r\nrätt att höras i asylutredningar (yrkande 6).\r\nMotionärerna anser, liksom Rädda Barnen i\r\nen nyligen presenterad undersökning, att\r\nmyndigheter som huvudregel, utifrån barnets\r\negna förutsättningar, skall höra varje barn om\r\ndess asylskäl. I de fall barnet inte hörs\r\npersonligen skall myndigheten höra barnets\r\nvårdnadshavare om barnets egna asylskäl.\r\nVidare begärs ett tillkännagivande om snabba\r\nåtgärder för att förhindra att ensamkommande\r\nbarn försvinner (yrkande 7). Enligt\r\nmotionärerna har i princip ingenting hänt\r\nsedan Migrationsverkets och Socialstyrelsens\r\nrapport rörande ensamkommande barn\r\npresenterades i juni 2002. Motionärerna anser\r\natt Migrationsverkets personal snarast måste\r\nfå klara skriftliga direktiv och befogenheter\r\nför sitt arbete. En företrädare för ensamma\r\nasylsökande barn bör utses inom 24 timmar\r\nefter ankomsten. Vidare bör vissa av barnen\r\nsnabbt kunna placeras i familjehem.\r\nMotionärerna anser att regeringen omedelbart\r\nbör återkomma till riksdagen med förslag till\r\nförändringar.\r\nTidigare behandling\r\nI det ovan nämnda betänkandet\r\n2001/02:SoU23 behandlade utskottet även\r\nmotioner om barns rättigheter i asylprocessen\r\n(s. 41 f.). Utskottet konstaterade att det vid\r\nbedömningen av frågor om tillstånd enligt\r\nutlänningslagen skall klarläggas vad barn som\r\nberörs av ett beslut i ärendet har att anföra (11\r\nkap.  1 a § utlänningslagen [1989:529]).\r\nSocialutskottet instämde med socialförsäk-\r\nringsutskottet (bet. 2001/02:SfU8) att det är\r\nav stor vikt att denna bestämmelse får\r\ngenomslag så att de asylsökande barnen\r\nverkligen får komma till tals i processen och\r\nså att berörda myndigheter kan klarlägga vad\r\nbarnet har att anföra i ärendet. En\r\nförutsättning härför är att de som hör barn har\r\ntillräcklig kompetens. Utskottet konstaterade\r\natt Migrationsverket hade beslutat att\r\ngenomföra en utbildning om bl.a.\r\nbarnkonventionen och dess betydelse i\r\nutlänningsrätten, om samtalsmetodik och om\r\nhur barn påverkas av en utredningssituation.\r\nVidare har Utlänningsnämnden en särskild\r\nhandläggare som bevakar tillämpningen av\r\nbarnkonventionen och den särskilda\r\nbestämmelsen om barnets bästa i\r\nutlänningslagen. Socialutskottet ställde sig\r\nbakom socialförsäkringsutskottets uttalande\r\natt det är särskilt viktigt att barnkonventionen\r\nstår i blickpunkten för myndigheternas\r\nagerande när det gäller asylsökande barn\r\neftersom dessa på olika sätt kan ha varit\r\nutsatta för svåra trauman och andra\r\numbäranden. Mot bakgrund av det pågående\r\narbetet i syfte att sätta barn och deras\r\nsärskilda behov i fokus i asylprocessen\r\navstyrkte utskottet motionerna (res. v och kd,\r\ns.y. c).\r\nNär det gällde ensamkommande barn\r\nkonstaterades att Migrationsverket och\r\nSocialstyrelsen hade fått i uppdrag att\r\ngemensamt och i samråd med\r\nIntegrationsverket och Barnombudsmannen\r\nförbättra mottagandet av denna grupp barn. I\r\nlikhet med socialförsäkringsutskottet (bet.\r\n2001/02:SfU8) förutsatte socialutskottet att\r\nmyndigheterna därvid analyserar innebörden\r\nav begreppet vistelsekommun i\r\nsocialtjänstlagen i förevarande situationer.\r\nSocialutskottet delade också\r\nsocialförsäkringsutskottets uppfattning att det\r\när viktigt att mottagandet av ensamkommande\r\nbarn snarast förbättras. Mot bakgrund av det\r\nanförda avstyrktes de aktuella motionerna\r\n(res. m resp. kd, s.y. v).\r\nSocialförsäkringsutskottet har i det av\r\nriksdagen nyligen godkända betänkandet\r\n2002/03:SfU8 Migration och asylpolitik bl.a.\r\nbehandlat motionsyrkanden om\r\nbarnkompetens i asylprocessen m.m.\r\nI betänkandet redogjordes för en rapport\r\nsom Migrationsverket presenterat i början av\r\n2001, Barn i utlänningsärenden. I rapporten\r\nlämnas förslag till åtgärder mot de problem\r\nsom uppmärksammats i Barnombudsmannens\r\nrap-port Barnets bästa i asylärenden. Som ett\r\ndirekt resultat av rapporten har\r\nMigrationsverket beslutat att genomföra en\r\nutbildning om bl.a. barnkonventionen och\r\ndess betydelse i utlänningsrätten,\r\nsamtalsmetodik och hur barnet påverkas av en\r\nutredningssituation.\r\nSocialförsäkringsutskottet nämnde även\r\nRädda Barnens rapport Barns egna asylskäl,\r\nsom presenterades i början av 2003. I studien\r\nhar undersökts i vilken utsträckning ansvariga\r\nmyndigheter hör barn i asylsökande familjer,\r\nom de tar reda på om barnen har egna\r\nasylskäl, eller humanitära skäl, att få\r\nuppehållstillstånd och vilken hänsyn som har\r\ntagits till barnens egna asylskäl. Enligt\r\nrapporten finns det stora brister i hanteringen.\r\nBland annat har endast en tredjedel av barnen\r\ni familj som åberopat egna asylskäl eller\r\nhumanitära skäl fått en noggrann bedömning\r\nav skälen i Migrationsverkets eller Utlän-\r\nningsnämndens beslut. I rapporten föreslås att\r\nMigrationsverket i princip skall höra varje\r\nbarn. Om ett barn inte hörs personligen måste\r\nMigrationsverket höra barnets vårdnadshavare\r\nextra noga om barnets egna asylskäl. Vidare\r\nmåste Migrationsverket och\r\nUtlänningsnämnden beakta barns egna\r\ngrunder för asyl och göra en noggrann\r\nbedömning av barns skäl i sina beslut.\r\nSlutligen skall asylutredningar av barn ske i\r\nbarnanpassad miljö.\r\nSocialförsäkringsutskottet redogjorde vidare\r\nför den offentliga utfrågning som utskottet\r\ngenomförde i mars 2003. Migrationsverket\r\nanförde där att det finns visst fog för den\r\nkritik som framförs i Rädda Barnens rapport\r\nmen att de ärenden som gåtts igenom är ett år\r\ngamla. Sedan dess har verket genomfört ett\r\nomfattande utbildningsprogram kring\r\nbarnkonventionen för all personal.\r\nGeneraldirektören angav att det alltid är\r\nföräldrarna som har det yttersta ansvaret men\r\natt barnen som huvudprincip alltid bör få\r\nkomma till tals. Barnombudsmannen angav\r\nvid utfrågningen att myndigheten samarbetat\r\nmed Migrationsverket när det gäller bl.a.\r\nutbildningsfrågor. Syftet har varit att vidga\r\nkunskaperna om barnkonventionen och att\r\nbarnen alltid måste ses som individer i\r\nasylprocessen.\r\nUtlänningsnämnden har en särskilt utsedd\r\nhandläggare som bevakar tillämpningen av\r\nbarnkonventionen och den särskilda\r\nbestämmelsen om barnets bästa i\r\nutlänningslagen. Enligt Utlänningsnämnden\r\nbör barnperspektivet uppmärksammas i varje\r\närende som rör ett barn.\r\nSocialförsäkringsutskottet anförde i sitt\r\nställningstagande att barnkonventionens\r\ninnehåll alltid bör stå i blickpunkten för\r\nmyndigheternas agerande i olika situationer.\r\nDet får anses särskilt betydelsefullt i\r\nasylprocessen, då de barn som kommer hit\r\nsom asylsökande på olika sätt kan ha varit\r\nutsatta för svåra trauman och andra\r\numbäranden. Utskottet kunde konstatera att\r\ndet pågår ett väl utvecklat arbete som syftar\r\ntill att sätta barn och deras särskilda behov i\r\nfokus i asylprocessen och avstyrkte aktuella\r\nmotioner.\r\nI det ovannämnda betänkandet 2002/03:SfU8\r\nbehandlades även ett antal motioner om de\r\nensamkommande utländska barnens situation.\r\nSocialförsäkringsutskottet nämnde att\r\nutskottet den 12 mars 2002 hållit en sluten\r\nutfrågning med Migrationsverket, Svenska\r\nKommunförbundet, Socialstyrelsen och\r\nRädda Barnen. Rädda Barnen förordade vid\r\nutfrågningen en ansvarsfördelning där det\r\nockså i praktiken är socialtjänsten som\r\nansvarar för omhändertagandet av barnen och\r\nMigrationsverket endast ansvarar för asylut-\r\nredningen. Rädda Barnen påtalade också\r\nbehovet av ett ökat samarbete mellan\r\nMigrationsverket och kommunerna.\r\nSocialstyrelsen anförde att enligt\r\nsocialtjänstlagen ligger det yttersta ansvaret\r\nför barnen på kommunerna. Det är emellertid\r\nviktigt att barnets bästa tillgodoses fullt ut i\r\ndet praktiska utförandet.\r\nI betänkandet påpekades vidare att\r\nriksdagen våren 2002 gjort ett tillkän-\r\nnagivande till regeringen om att regeringen\r\nsnarast bör återkomma till riksdagen vad\r\ngäller ansvar för ensamkommande barn\r\nbeträffande asylfrågan, boendet och hälsan\r\n(bet. 2001/02:SfU15, rskr. 2001/02:287).\r\nSocialförsäkringsutskottet erinrade även om\r\natt en särskild utredare tillkallats i april 2002\r\n(dir. 2002:55) med uppgift att utvärdera 1995\r\nårs förmyndarskapsreform. I ett\r\ntilläggsdirektiv (dir. 2003:23) till utredningen\r\nanges att utredningen med förtur skall\r\nbehandla frågan om det rättsliga skyddet för\r\nensamkommande barn. Utredningen skall\r\nsenast den 30 juni 2003 redovisa denna del. I\r\nutredningen rörande översyn av mottagande\r\nav och introduktion för flyktingar (dir.\r\n2001:87) ingår bl.a. att särskilt\r\nuppmärksamma situationen för barn som\r\nkommer till Sverige utan vårdnadshavare.\r\nUtredningen kan inom ramen för sitt direktiv\r\nkomma att föreslå ytterligare åtgärder.\r\nMigrationsverket och Socialstyrelsen\r\nredovisade i juni 2002 ett uppdrag att\r\ngemensamt och i samråd med\r\nIntegrationsverket och Barnombudsmannen\r\nförbättra mottagandet av de ensamkommande\r\nbarnen. I rapporten föreslås bl.a. att\r\nMigrationsverket skall träffa\r\növerenskommelser med ett mindre antal\r\nkommuner om mottagande av\r\nensamkommande barn. Statlig ersättning\r\nutgår till den kommun som har ansvaret med\r\nfull täckning för kostnader för alla\r\nensamkommande barn, asylsökande såväl\r\nsom inte asylsökande. Dessutom föreslås\r\ninförandet av ett nytt institut, företrädare för\r\nensamkommande barn, med större ansvar och\r\nbefogenheter än dagens gode män. I övrigt\r\nredovisas förslag om förbättrat samarbete\r\nmellan berörda myndigheter, förbättrad stati-\r\nstik samt förbättrad information till landsting,\r\nkommuner och berörda myndigheter. I\r\nredovisningen anges bl.a. vikten av att\r\nansvarsfördelningen mellan berörda\r\nmyndigheter tydliggörs.\r\nMed anledning av redovisningen gav\r\nregeringen Migrationsverket i uppdrag att, i\r\nsamarbete med Svenska Kommunförbundet,\r\nundersöka förutsättningarna för att träffa\r\növerenskommelser med kommuner om att ta\r\nemot ensamkommande barn. I november\r\n2002 redovisade Migrationsverket reger-\r\ningsuppdraget. Av redovisningen framgår att\r\nförhandlingar pågår mellan verket och\r\nKommunförbundet om att teckna avtal med\r\nett 15-tal kommuner. Kommunförbundet har\r\ntillfrågat ett antal kommuner, vilka samtliga\r\nligger i geografisk närhet till barnpsykiatrisk\r\nklinik och har tidigare erfarenhet av kontakt\r\nmed ensamkommande barn. Redovisningen\r\npekar på vikten av att bygga nätverk i syfte att\r\nfå till stånd en god samverkan mellan berörda\r\nmyndigheter. De kostnadsberäkningar som\r\nredovisats analyseras för närvarande inom Re-\r\ngeringskansliet.\r\nI sin bedömning utgick\r\nsocialförsäkringsutskottet från att de problem\r\nsom bl.a. Rädda Barnen påtalat vid utskottets\r\nutfrågning år 2002 skyndsamt rättas till.\r\nUtskottet förutsatte att regeringen så snart\r\nsom möjligt återkommer enligt riksdagens\r\ntidigare beslut om ansvar för\r\nensamkommande barn beträffande asylfrågan,\r\nboendet och hälsan och avstyrkte\r\nifrågavarande motioner.\r\nRegeringen föreslår i tilläggsbudgeten i 2003\r\nårs vårproposition (prop. 2002/03:100) att\r\nanslag 12:2 Mottagande av asylsökande under\r\nutgiftsområde 8 Invandrare och flyktingar\r\nökas med 122 miljoner kronor. Enligt\r\npropositionen behöver asylsökande barn som\r\nkommit till Sverige utan legal vårdnadshavare\r\nskydd och hjälp. Socialnämnden har det\r\nyttersta ansvaret för dem som vistas i\r\nkommunen. Kommunerna skall därför utreda\r\ndessa barns behov av insatser och fatta beslut\r\nom var de skall bo. Boende kan ske i\r\nfamiljehem, hem för vård eller boende eller i\r\nMigationsverkets gruppboende. Enligt re-\r\ngeringen bör kommunerna lämnas ersättning\r\nför vissa utredningskostnader m.m. avseende\r\nasylsökande barn som kommit till Sverige\r\nutan legal vårdnadshavare. Den statliga\r\nersättningen avses gälla under en\r\növergångstid. Regeringen avser att under\r\ndenna tid och efter samråd med Svenska Kom-\r\nmunförbundet och Landstingsförbundet,\r\npröva och fastställa de närmare grunderna för\r\nstatlig ersättning till kommunerna avseende\r\nasylsökande barn m.fl. som kommit till\r\nSverige utan legal vårdnadshavare.\r\nRegeringen föreslår att riksdagen godkänner\r\natt ifrågavarande anslag används även för det\r\nangivna ändamålet.\r\nStatsrådet Jan O Karlsson besvarade den 27\r\nmars 2003 en fråga i riksdagen om\r\nasylsökande barn som försvinner. Statsrådet\r\nhänvisade bl.a. till att Migrationsverket för\r\nnärvarande gör en grundlig utredning av\r\norsakerna till att asylsökande barn försvinner\r\nfrån verkets anläggningar eller från släktingar.\r\nMigrationsverket avser att ta reda på vad som\r\nhänt de barn som försvann under år 2002 och\r\nförväntas redovisa arbetet under våren 2003.\r\nStatsrådet uppgav att han noga följer frågan\r\nom varför barn försvinner och vad som kan\r\ngöras för att förhindra detta samt att han är\r\nberedd att vidta de åtgärder som kan\r\nföranledas av Migrationsverkets utredning.\r\nBarnombudsmannen föreslår i sin rapport\r\n2003 bl.a. att Migrationsverket i samverkan\r\nmed Svenska Kommunförbundet snarast\r\nsluter avtal med ett antal kommuner som\r\ninnebär att ansvaret för barnens vård, boende\r\noch trygghet skall ligga hos kommunernas\r\nsocialtjänst. Vidare föreslår BO att en ny lag\r\nom företrädarskap för ensamkommande barn\r\narbetas fram snarast möjligt. BO anser vidare\r\natt fler familjehem med beredskap att ta hand\r\nom flyktingbarn bör rekryteras och utbildas.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nSocialutskottet delar\r\nsocialförsäkringsutskottets uppfattning att det\r\när viktigt att barnkonventionens innehåll står i\r\nblickpunkten för myndigheternas agerande i\r\nolika situationer, inte minst när det gäller\r\nasylsökande barn. Såsom konstaterats av\r\nsocialförsäkringsutskottet pågår ett väl\r\nutvecklat arbete som syftar till att sätta barn\r\noch deras särskilda behov i fokus i\r\nasylprocessen. Motionerna So43 (fp) yrkande\r\n5 och So44 (kd) yrkandena 5 och 6 avstyrks\r\ndärmed.\r\nNär det gäller de asylsökande barnens\r\nsituation konstaterar utskottet inledningsvis\r\natt dessa barn i princip har rätt till samma\r\nhälso- och sjukvård som barn som är bosatta i\r\nSverige samt rätt till barnomsorg och\r\nskolgång. Socialtjänsten har samma ansvar\r\nför asylsökande barn som för andra barn. De\r\nlagstiftningsåtgärder och andra insatser som\r\nföreslås i den nu aktuella propositionen\r\nomfattar även denna grupp barn. Utskottet\r\nkan vidare konstatera att regeringen nyligen\r\nföreslagit att kommunerna under en\r\növergångsperiod bör kunna få ersättning för\r\nvissa utredningskostnader m.m. avseende\r\nensamkommande asylsökande barn.\r\nRegeringens avsikt är att efter samråd med\r\nkommunförbunden fastställa närmare grunder\r\nför statlig ersättning till kommunerna\r\navseende asylsökande barn m.fl. som kommit\r\ntill Sverige utan legal vårdnadshavare. När det\r\ngäller asylsökande barn som försvinner från\r\nMigrationsverkets anläggningar eller från\r\nsläktingar kan konstateras att\r\nMigrationsverket för närvarande utreder\r\norsakerna till försvinnandena. Liksom\r\nsocialförsäkringsutskottet förutsätter\r\nsocialutskottet att regeringen så snart som\r\nmöjligt återkommer enligt riksdagens tidigare\r\nbeslut om ansvar för ensamkommande barn\r\nbeträffande asylfrågan, boendet och hälsan.\r\nMed det anförda avstyrks motionerna So42\r\n(m) yrkande 2 delvis, So43 (fp) yrkande 6 och\r\nSo44 (kd) yrkande 7.\r\nEkonomiska konsekvenser av förslagen i\r\npropositionen\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör avslå motioner om att\r\nregeringen bör återkomma  med en mer\r\nrealistisk ekonomisk konsekvensanalys av\r\nde föreslagna åtgärderna. Utskottet anser att\r\nförslagen bör kunna genomföras inom\r\nramen för berörda myndigheters redan\r\nföreliggande ansvar. Jämför reservation 43\r\n(m, kd).\r\nPropositionen\r\nUnder avsnittet redovisas förslagen till\r\nlagändringar och de aviserade uppdragen till\r\nolika myndigheter. Regeringen bedömer att\r\nförslagen i propositionen inte föranleder nya\r\nkostnader och därmed skall hanteras inom de\r\nnuvarande ekonomiska ramarna.\r\nFörslagen om kompletteringar i viss\r\nbefintlig lagstiftning vad gäller skyldigheten\r\natt anmäla till socialnämnden om det finns\r\nmisstanke att barn far illa samt vad gäller\r\nbestämmelser om barns bästa medför enligt\r\nregeringen inga ökade kostnader.\r\nRegeringen kommenterar vidare förslaget\r\natt barnperspektivet skall genomsyra alla\r\nbeslut inom ramen för LVU, ändringarna i\r\nsocialtjänstförordningen i syfte att förtydliga\r\nrätten till en god vård för placerade barn samt\r\nreglerna avseende överflyttning av vårdnaden\r\nav barn i familjehem och barnets rätt till\r\numgänge med föräldrarna under pågående\r\nvård. Det påpekas också att regeringen i\r\npropositionen understryker att unga som har\r\npsykiska problem har rätt att få stöd och hjälp\r\ninom ramen för samhällets psykiatriska\r\nansvar. Enligt regeringen ligger förslagen\r\ninom ramen för myndigheternas redan\r\nbefintliga skyldighet att ge barnen en god\r\nvård och torde inte medföra ökade kostnader.\r\nFörslagen i avsnitt 7 rörande\r\nansvarsfördelningen i socialtjänstärenden\r\nmellan kommunerna avser förtydliganden av\r\ngällande regelsystem och bedöms inte\r\nmedföra några ökade kostnader.\r\nFörtydligandena bedöms snarare ge\r\neffektivitetsvinster och ytterst gynna vården\r\nav de barn och unga som kan beröras.\r\nLagändringen som möjliggör att ärenden\r\növerflyttas från en socialnämnd till en annan\r\näven i fall där man inte kunnat träffa frivillig\r\növerenskommelse medför enligt regeringen\r\ninga ökade kostnader eftersom det handlar om\r\nett nollsummespel mellan berörda kommuner.\r\nBesvär till förvaltningsdomstol över ett beslut\r\nsom en länsstyrelse fattat torde ske i yttersta\r\nundantagsfall och medför således endast\r\nförsumbara kostnader.\r\nFörslagen som syftar till att förstärka\r\ntillsynen av hem för vård eller boende (avsnitt\r\n8) bedöms rymmas inom befintlig budget.\r\nFörslaget att länsstyrelsernas tillsyn skall utgå\r\nfrån en samlad strategi och en riskanalys bör\r\nenligt regeringen snarare ge\r\neffektivitetsvinster vad gäller såväl\r\nkostnaderna som resultatet av tillsynen. Det\r\ngäller även regeländringarna som rör den vård\r\nsom Statens institutionsstyrelse bedriver.\r\nMotioner\r\nI motion So42 av Cristina Husmark Pehrsson\r\nm.fl. (m) begärs ett tillkännagivande om de\r\nekonomiska konsekvenserna av regeringens\r\nförslag (yrkande 19). Motionärerna anför bl.a.\r\natt förslaget rörande samverkan knappast kan\r\nske med dagens resurstilldelning. Regeringen\r\nbör återkomma till riksdagen med en\r\nrealistisk ekonomisk konsekvensanalys av de\r\nföreslagna åtgärderna.\r\nI motion So44 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd)\r\nbegärs ett tillkännagivande om behovet av en\r\nmer utförlig konsekvensbeskrivning av\r\nkostnaderna för förslagen (yrkande 9). Enligt\r\nmotionärerna är regeringens redovisning av\r\nde ekonomiska konsekvenserna av förslagen\r\ninte tillfyllest. Det kan inte uteslutas att\r\nmånga kommuner behöver ökade resurser om\r\nde skall leva upp till de ökade krav som\r\npropositionen ställer. Regeringen måste\r\nåterkomma till riksdagen med en tydligare\r\noch mer genomarbetad\r\nkonsekvensbeskrivning gällande de\r\nekonomiska konsekvenserna av förslagen.\r\nDärefter måste en reglering göras enligt\r\nfinansieringsprincipen, anförs det.\r\nÖvrigt\r\nI ärendet föreligger en promemoria från\r\nriksdagens utredningstjänst (dnr. 2003:672)\r\nangående de ekonomiska konsekvenserna till\r\nföljd av propositionen.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nSåvitt utskottet kan bedöma bör förslagen i\r\npropositionen kunna genomföras inom ramen\r\nför berörda myndigheters redan föreliggande\r\nansvar för barn i utsatta situationer samt inom\r\nbefintlig budget. Motionerna So42 (m)\r\nyrkande 19 och So44 (kd) yrkande 9 avstyrks\r\ndärmed.\r\nFörslaget till lag om ändring i lagen (1990:52)\r\nmed särskilda bestämmelser om vård av unga\r\ni övrigt\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör, med vissa justeringar, anta\r\nregeringens förslag till lag om ändring i\r\nlagen (1990:52) med särskilda bestämmelser\r\nom vård av unga i övrigt. Riksdagen bör\r\näven anta av utskottet framlagda lagförslag,\r\nvilka syftar till att fullfölja regeringens\r\navsikt att göra lagen könsneutral.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet föreslår följande:\r\nOrdet \"40,\" bör utgå ur ingressen till\r\nlagförslaget eftersom regeringen inte föreslår\r\nnågon ändring i den paragrafen.\r\nI 1 § fjärde stycket saknas ordet \"andra\" i\r\nlagrummets nuvarande lydelse. Ordet bör\r\nföras in mellan orden \"Vissa\" och \"åtgärder\".\r\nUtskottet tillstyrker i övrigt regeringens\r\nförslag till lag om ändring i lagen (1990:52)\r\nmed särskilda bestämmelser om vård av unga.\r\nRegeringen har för avsikt att göra lagen\r\nkönsneutral. Ändringar i detta syfte bör därför\r\ngöras även i 15, 35 och 41 §§. Utskottets\r\nförslag till ändringar av dessa paragrafer\r\nframgår av bilaga 4.\r\nÖvriga lagförslag\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nRiksdagen bör, med vissa justeringar i\r\nförslagen till lag om ändring i\r\nsocialtjänstlagen (2001:453) och lag om\r\nändring i lagen (1988:870) om vård av\r\nmissbrukare i vissa fall, anta övriga av re-\r\ngeringen föreslagna lagändringar.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet tillstyrker i övrigt regeringens\r\nförslag till lag om ändring i brottsbalken, lag\r\nom ändring i hälso- och sjukvårdslagen\r\n(1982:763), lag om ändring i skollagen\r\n(1985:1100) samt lag om ändring i lagen\r\n(1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och\r\nsjukvårdens område.\r\nI 16 kap. 4 § förslaget till lag om ändring i\r\nsocialtjänstlagen (2001:453) saknas andra och\r\ntredje styckena i paragrafens nuvarande\r\nlydelse. Någon ändring i denna del är inte\r\navsedd. Andra och tredje styckena i\r\nparagrafen bör därför kvarstå oförändrade. I\r\növrigt tillstyrker utskottet förslaget.\r\nI ingressen till förslaget till lag om ändring i\r\nlagen (1988:870) om vård av missbrukare i\r\nvissa fall bör orden \"vård av\" föras in mellan\r\norden \"om\" och \"missbrukare\". I övrigt\r\ntillstyrker utskottet förslaget.\r\nUtskottet tillstyrker regeringens förslag till lag\r\nom ändring i lagen (1971:289) om allmänna\r\nförvaltningsdomstolar och lag om ändring i\r\nlagen (1998:603) om verkställighet av sluten\r\nungdomsvård.\r\n</pre><pre>\r\nReservationer\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut och\r\nställningstaganden har föranlett följande\r\nreservationer. I rubriken anges inom parentes\r\nvilken punkt i utskottets förslag till\r\nriksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.\r\n1.      Förebyggande och andra insatser för\r\nbarn i utsatta situationer (punkt 1)\r\nav Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-\r\nAxel Johansson (m) och Magdalena\r\nAndersson (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 1\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 1.\r\nRiksdagen bifaller därmed motionerna\r\n2002/03:So42 yrkande 1 och 2002/03:Ju320\r\nyrkande 3 samt avslår motionerna\r\n2002/03:So223, 2002/03:So250 yrkande 3,\r\n2002/03:So307, 2002/03:So328,\r\n2002/03:So360 yrkandena 4-6,\r\n2002/03:So507 yrkandena 4 och 8,\r\n2002/03:Ju361 yrkandena 5 och 7 samt\r\n2002/03:A323 yrkande 5.\r\nStällningstagande\r\nEnligt vår mening saknas i propositionen ett\r\ntydligt ställningstagande från regeringen att\r\ndet är föräldrarna som är ytterst ansvariga för\r\nsina barn. I arbetet med att komma till rätta\r\nmed barns utsatthet måste man börja med den\r\nfrämsta orsaken till utsattheten, nämligen den\r\nfamiljesituation som barnen lever i.\r\nSamstämmiga forskningsresultat visar att en\r\ntrång ekonomisk situation och liten möjlighet\r\natt styra sin vardag ger frustrerade föräldrar,\r\nen urholkad trygghet och ökad risk för\r\nutsatthet. Tryggheten inom familjen påverkas\r\nmycket starkt av hur samhället och staten\r\nprioriterar familjen och föräldraansvaret. Vi\r\nställer oss kritiska mot att propositionen helt\r\nsaknar såväl analys som förslag till hur\r\nsamhället kan stödja och underlätta föräldrars\r\nåtaganden.\r\nI syfte att uppmärksamma de barn som lever\r\ni familjer där det förekommer våld bör\r\nsocialnämndens ansvar enligt 5 kap. 11 §\r\nsocialtjänstlagen (2001:453) utvidgas till att\r\näven avse barn och ungdomar som är eller har\r\nvarit utsatta för våld eller andra övergrepp i\r\nhemmet. Vi anser att regeringen snarast bör\r\nåterkomma till riksdagen med ett sådant\r\nförslag.\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n\r\n2.      Förebyggande och andra insatser för\r\nbarn i utsatta situationer (punkt 1)\r\nav Ulrik Lindgren (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 1\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 2.\r\nRiksdagen bifaller därmed motion\r\n2002/03:So507 yrkandena 4 och 8 samt avslår\r\nmotionerna 2002/03:So42 yrkande 1,\r\n2002/03:So223, 2002/03:So250 yrkande 3,\r\n2002/03:So307, 2002/03:So328,\r\n2002/03:So360 yrkandena 4-6,\r\n2002/03:Ju320 yrkande 3, 2002/03:Ju361\r\nyrkandena 5 och 7 och 2002/03:A323 yrkande\r\n5.\r\nStällningstagande\r\nGenerella och förebyggande insatser bör vara\r\ngrunden för samhällets stöd till utsatta barn.\r\nSamtidigt är även riktade insatser nödvändiga.\r\nSocialtjänsten har här det övergripande\r\nansvaret men även andra verksamheter svarar\r\nför insatser till särskilt utsatta barn och\r\nungdomar. Utifrån de senaste årens rapporter\r\nom barns situation förefaller dock dessa\r\ninsatser vara otillräckliga. Jag anser att det\r\nbehövs en mer samlad genomgång och analys\r\nsamt förslag på insatser för barn i riskzon. Det\r\när orsakerna till och inte symptomen på barns\r\nohälsa och utsatthet som vi i första hand\r\nmåste ta ansvar för. I arbetet bör också ingå\r\nen genomgång av den kunskap och forskning\r\nsom finns om störningar hos vuxna (t.ex.\r\nmissbruk, kriminalitet och psykiska problem)\r\noch de riskindikatorer som finns i barndomen.\r\nVad jag nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n3.      Förebyggande och andra insatser för\r\nbarn i utsatta situationer (punkt 1)\r\nav Annika Qarlsson (c).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 1\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 3.\r\nRiksdagen bifaller därmed motion\r\n2002/03:So250 yrkande 3 och avslår\r\nmotionerna 2002/03:So42 yrkande 1,\r\n2002/03:So223, 2002/03:So307,\r\n2002/03:So328, 2002/03:So360 yrkandena 4-\r\n6, 2002/03:So507 yrkandena 4 och 8,\r\n2002/03:Ju320 yrkande 3, 2002/03:Ju361\r\nyrkandena 5 och 7 samt 2002/03:A323\r\nyrkande 5\r\nStällningstagande\r\nJag vill framhålla samhällets ansvar för att\r\nhjälpa och skydda utsatta barn samt i\r\ngörligaste mån stärka deras befintliga\r\nuppväxtmiljöer. I fall av vanvård måste de\r\nsociala myndigheterna kunna gripa in med\r\nkraft. Jag vill ha ett samhälle som litar på\r\nfamiljerna samtidigt som det skall finnas ett\r\nstarkt yttre stöd vid kriser. Många barn och\r\nungdomar lever i dag i en tillvaro där allt\r\nhögre krav från samhälle, skola, kamrater och\r\nföräldrar skapar problem. Otrygga\r\nuppväxtförhållanden bidrar ytterligare till\r\nproblematiken. Hos barnen och ungdomarna\r\nkan detta till exempel ta sig uttryck i stress,\r\ndepressioner, mobbning och utseendefixering.\r\nJag menar att det måste skapas ungdomsfrid i\r\nsamhället för att ge den uppväxande\r\ngenerationen en trygg och sund tillvaro.\r\nDet finns problemområden som enligt min\r\nmening snarast bör uppmärksammas.\r\nExempel på detta är en ökad andel\r\npsykosomatiska besvär, otrygghet, svaga\r\nföräldrarelationer och mobbning. Under 2001\r\ngällde 18 % av de inkomna samtalen till BRIS\r\nmobbning, vilket är en kraftig ökning jämfört\r\nmed tidigare år.\r\nUtseendefixeringen leder till allt större\r\nproblem i samhället och den kryper allt längre\r\nner i åldrarna. Hos många unga leder\r\nutseendefixeringen inte bara till dålig\r\nsjälvkänsla och andra psykiska besvär utan\r\näven till ätstörningar. Enligt min mening\r\nbehövs det ytterligare resurser till forskningen\r\nom ätstörningar. Skolan har en nyckelroll för\r\natt arbeta med värderingar och ifrågasätta\r\nutseende- och modefixeringen.\r\nSåväl mobbning som ätstörningar ger en\r\ntydlig bild av psykisk problematik. Allt fler\r\nungdomar upplever också stress och\r\ndepressioner. Alltför ofta besvaras\r\nungdomarnas problematik med psykofarmaka\r\noch försäljningen har ökat lavinartat under de\r\nsenaste åren. Jag anser det oerhört viktigt att\r\npsykofarmaka till ungdomar enbart används\r\nsom komplement under terapibehandling.\r\nDessa frågor måste lyftas fram.\r\nVad jag nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n4.      Barn till missbrukare, psykiskt sjuka\r\nm.fl. (punkt 2)\r\nav Kerstin-Maria Stalin (mp), Ulrik\r\nLindgren (kd) och Annika Qarlsson (c).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 2\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 4.\r\nRiksdagen bifaller därmed motionerna\r\n2002/03:So250 yrkande 5, 2002/03:So507\r\nyrkande 5 och 2002/03:So515 yrkandena 4\r\noch 5 samt avslår motionerna 2002/03:So247\r\nyrkande 2, 2002/03:So341 yrkandena 1 och 2,\r\n2002/03:So450 yrkande 4 och 2002/03:So509\r\nyrkande 20.\r\nStällningstagande\r\nVi vill framhålla vikten av att barn till\r\npsykiskt sjuka, utvecklingsstörda,\r\nmissbrukare och intagna inom kriminalvården\r\nuppmärksammas och erhåller hjälp och stöd.\r\nDet är av yttersta vikt att de sociala\r\nmyndigheterna på ett tidigt stadium får\r\nkontakt med barnen och erbjuder dem hjälp.  I\r\ndag får socialtjänsten ofta del i ansvaret för\r\ndessa barn först när stora problem redan blivit\r\nbefästa och svårare att åtgärda. Det är således\r\nviktigt att ett samarbete etableras över\r\ngränserna mellan de olika verksamheterna. Vi\r\nvill också framhålla vikten av barnkompetens\r\ninom exempelvis vuxenpsykiatrin. Enligt vår\r\nmening bör riksdagen hos regeringen  begära\r\nförslag om ytterligare åtgärder för\r\nifrågavarande kategorier barn.\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n5.      Barn i ekonomiskt utsattta familjer\r\n(punkt 3)\r\nav Gabriel Romanus (fp) och Marita\r\nAronson (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 3\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 5.\r\nRiksdagen bifaller därmed motion\r\n2002/03:So291 och avslår motionerna\r\n2002/03:So274, 2002/03:So339 yrkande 2,\r\n2002/03:So377, 2002/03:So399 yrkande 4\r\noch 2002/03:So454 yrkandena 1 och 2.\r\nStällningstagande\r\nÅr 2000 levde drygt 15 % av alla barn i\r\nSverige i ekonomiskt utsatta familjer.\r\nFattigdomen kan på sikt påverka barnens\r\nhälsa och skolgång. Den ekonomiska\r\nutsattheten ger emellertid också omedelbara\r\nkonsekvenser, som att inte kunna vara med på\r\nskolutflykten eller friluftsdagar för att man\r\ninte har pengar eller den utrustning som\r\nkrävs. Flera andra länder har antagit mål och\r\nplaner för att reducera barnfattigdomen. Vi\r\nanser att regeringen för riksdagen snarast\r\nmöjligt bör presentera en plan för hur\r\nbarnfattigdomen i Sverige skall kunna\r\nhalveras under innevarande mandatperiod.\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n6.      Barn i ekonomiskt utsattta familjer\r\n(punkt 3)\r\nav Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 3\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 6.\r\nRiksdagen bifaller därmed motion\r\n2002/03:So399 yrkande 4 och avslår\r\nmotionerna 2002/03:So274, 2002/03:So291,\r\n2002/03:So339 yrkande 2, 2002/03:So377\r\noch 2002/03:So454 yrkandena 1 och 2.\r\nStällningstagande\r\nVi vill peka på problemet med att barn i\r\nekonomiskt utsatta familjer i dag knappast har\r\nråd att delta i exempelvis kultur- och\r\nmusikskolornas verksamhet. Det är också så\r\natt fritidsverksamheter som mest drar till sig\r\nflickor genomgående har sämre\r\nsamhällsbidrag än de verksamheter som\r\npojkar som regel är intresserade av. Vi anser\r\natt kommunerna måste ta ett utökat ansvar när\r\ndet gäller barns och ungdomars fritid. Enligt\r\nvår mening bör vidare Barnombudsmannen få\r\ni uppdrag att genomföra en fördjupad analys\r\nav barnens fritidssituation.\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n7.      Hedersrelaterat våld m.m. (punkt 4)\r\nav Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-\r\nAxel Johansson (m) och Magdalena\r\nAndersson (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 4\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 7.\r\nRiksdagen bifaller därmed motion\r\n2002/03:So42 yrkande 2 delvis och avslår\r\nmotionerna 2002/03:So41 och\r\n2002/03:So232.\r\nStällningstagande\r\nBarn som utsätts för hedersrelaterat våld eller\r\nhot om våld befinner sig i en på flera sätt svår\r\nsituation. Dels är de utsatta för våld eller hot\r\nom våld, dels är de klämda mellan två\r\nkulturer. Vi vill därför understryka vikten av\r\natt regeringen skyndsamt återkommer till\r\nriksdagen med förslag om åtgärder för att\r\nförbättra situationen för denna grupp barn.\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n8.      Sexuell exploatering av barn (punkt 5)\r\nav Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-\r\nAxel Johansson (m) och Magdalena\r\nAndersson (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 5\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 8.\r\nRiksdagen bifaller därmed motion\r\n2002/03:So42 yrkande 2 delvis.\r\nStällningstagande\r\nEn särskild utredare har nyligen tillsatts i\r\nsyfte att fullfölja det arbete som har bedrivits i\r\nden tidigare arbetsgruppen för kunskap om\r\nsexuell exploatering av barn i Sverige. Vi vill\r\nframhålla även dessa barns särskilt utsatta\r\nsituation. Det är därför mycket viktigt att\r\nregeringen snarast möjligt återkommer till\r\nriksdagen med förslag om åtgärder för att\r\nförbättra för barn som utsätts för sexuell\r\nexploatering i Sverige.\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n9.      4 kap. 26 § barnavårdslagen (punkt 6)\r\nav Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-\r\nAxel Johansson (m) och Magdalena\r\nAndersson (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 6\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 9.\r\nRiksdagen bifaller därmed motion\r\n2002/03:So42 yrkande 4.\r\nStällningstagande\r\nVi vill betona att respekten för en familjs\r\negna möjligheter skall gälla också i de fall då\r\nett barn råkat illa ut eller befinner sig i\r\nriskzonen för att göra det. Enligt 4 kap. 26 §\r\nbarnavårdslagen, vilken upphörde att gälla\r\n1982, kunde sociala myndigheter i samverkan\r\nmed familjen och på ett tidigt stadium inrikta\r\nsitt arbete på att hjälpa och stötta, ofta i\r\nförebyggande syfte. Åtgärder vidtogs sedan\r\nstegvis i samråd med familjen och först som\r\nen sista utväg kunde övervakning och ett\r\nomhändertagande bli aktuellt. I dag kommer\r\ndessvärre socialnämndens åtgärder ofta\r\növerraskande och inte sällan för sent. Vi anser\r\ndärför att denna paragraf bör återinföras i\r\nsocialtjänstlagen och att regeringen bör\r\nåterkomma till riksdagen med ett sådant\r\nförslag.\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n10.     Familjerådslag (punkt 7)\r\nav Ulrik Lindgren (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 7\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 10.\r\nRiksdagen bifaller därmed motionerna\r\n2002/03:So507 yrkande 7 delvis och\r\n2002/03:Sf380 yrkande 10.\r\nStällningstagande\r\nJag anser att de familjer som så önskar bör ha\r\nrätt till familjerådslag eller annan\r\narbetsmodell som i likhet med familjerådslag\r\ntar till vara de närståendes resurser. En\r\nanledning är att de flesta av de barn som blir\r\nföremål för ett familjerådslag placeras hos\r\nsläktingar medan släktingplaceringar är\r\novanliga bland de barn som utreds på\r\ntraditionellt sätt. Regeringen bör återkomma\r\ntill riksdagen med ett sådant förslag.\r\nVad jag nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n\r\n11.     Forskning om barn i utsatta\r\nsituationer (punkt 9)\r\nav Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-\r\nAxel Johansson (m) och Magdalena\r\nAndersson (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 9\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 11.\r\nRiksdagen bifaller därmed motion\r\n2002/03:So42 yrkande 5 och avslår motion\r\n2002/03:So360 yrkande 2.\r\nStällningstagande\r\nVi anser i likhet med regeringen att\r\nkunskapsläget när det gäller utsatthet bland\r\nbarn är eftersatt. Det gäller både våld mot\r\nbarn och frågor som tangerar eller har\r\nberöring med detta område. Enligt vår\r\nuppfattning framstår emellertid regeringens\r\nförslag för att öka kunskaperna på området\r\nsom splittrade och utan tydlig målsättning. Vi\r\nanser att det krävs en sammanhållen och\r\nfokuserad metodik i syfte att öka kunskaperna\r\nkring våld mot barn. Därför bör en institution,\r\nt.ex. det föreslagna nationella\r\nriskbarncentrumet, få till ansvar att samla in\r\noch sammanställa relevant forskning på\r\nområdet.\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n12.     Forskning om barn i utsatta\r\nsituationer (punkt 9)\r\nav Ulrik Lindgren (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 9\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 12.\r\nRiksdagen bifaller därmed motion\r\n2002/03:So360 yrkande 2 och avslår motion\r\n2002/03:So42 yrkande 5.\r\nStällningstagande\r\nSedan 1970-talet bedrivs forskning om\r\nsexuella övergrepp på barn, om övergreppens\r\nomfattning och om deras konsekvenser. Olika\r\nbehandlingsprogram har tagits fram efter\r\nerfarenheter från praxis, och man har börjat\r\nstudera trauma, minne och\r\nbearbetningsprocess. I vilken utsträckning\r\nbrottsoffren får hjälp är dock en fråga som i\r\nmycket liten omfattning har studerats\r\ninternationellt och hittills inte alls har berörts\r\ninom svensk forskning. Jag anser att\r\nforskning bör utvecklas när det gäller sexuellt\r\nutsatta brottsoffer med fokusering på socialt\r\nstöd, behandling och bearbetning av traumat.\r\nVad jag nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n13.     Regeringsuppdrag till\r\nBrottsförebyggande rådet (punkt 10)\r\nav Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-\r\nAxel Johansson (m) och Magdalena\r\nAndersson (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 10\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 13.\r\nRiksdagen bifaller därmed motion\r\n2002/03:So42 yrkande 6.\r\nStällningstagande\r\nI propositionen anger regeringen att\r\nBrottsförebyggande rådet skall få i uppdrag\r\natt kartlägga skolelevers erfarenheter av våld i\r\nhemmet, i skolan och på fritiden. Vi anser att\r\ndetta uppdrag bör utsträckas till att även\r\ninnefatta föräldrars erfarenheter av och\r\nattityder till våld i allmänhet.\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n14.     Sekretess vid samverkan\r\n(punkt 12)\r\nav Gabriel Romanus (fp) och Marita\r\nAronson (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 12\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 14.\r\nRiksdagen bifaller därmed motion\r\n2002/03:So511 yrkande 3.\r\nStällningstagande\r\nBarn som far illa i hemmet, far ofta illa i\r\nskolan också. Vi anser att de stängda dörrarna\r\nmellan skolans elevvård och socialtjänsten\r\nmåste öppnas. Socialtjänstlagen bör ändras så\r\natt socialvårdssekretessen inte hindrar att\r\nskola och socialtjänst samverkar för att\r\nskydda utsatta barn och öka deras chanser att\r\nmed skolans hjälp komma rätt i livet.\r\nRegeringen bör återkomma till riksdagen med\r\nförslag till sådan ändring i socialtjänstlagen.\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n15.     Familjevåldsenheter (punkt 13)\r\nav Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-\r\nAxel Johansson (m) och Magdalena\r\nAndersson (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 13\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 15.\r\nRiksdagen bifaller därmed motion\r\n2002/03:So42 yrkande 7.\r\nStällningstagande\r\nVåld mot barn, framför allt när det handlar\r\nom familjevåld, tillhör de mest komplicerade\r\nutmaningarna inom polisens\r\nutredningsverksamhet. I dag är det få\r\npolismyndigheter som har inrättat arbetssätt\r\nsom motsvarar de professionella svårigheter\r\nsom barnutredningar medför. Vi ser denna\r\nbrist främst i att endast 10 % av anmäld\r\nbarnmisshandel föranleder åtal. Vid de\r\npolismyndigheter där familjevåldsenheter\r\ninrättats har samverkan mellan olika myndig-\r\nheter blivit ett naturligt inslag i arbetet,\r\nsärskilt med åklagarna. Det har bedrivits\r\nmycket utvecklingsarbete inom detta område,\r\nmen implementeringen går alldeles för\r\nlångsamt, och det krävs en stark politisk\r\nviljeyttring för att skynda på förbättringar\r\ninom området. Enligt vår mening bör\r\nregeringen få i uppdrag att påskynda\r\ninrättandet av familjevåldsenheter vid landets\r\npolismyndigheter.\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n16.     Familjecentraler (punkt 14)\r\nav Ulrik Lindgren (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 14\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 16.\r\nRiksdagen bifaller därmed motionerna\r\n2002/03:So304 och 2002/03:So397 yrkandena\r\n1 och 2.\r\nStällningstagande\r\nEn familjecentral är en mötesplats för\r\nbarnfamiljer där det på ett och samma ställe\r\nfinns tillgång till olika tjänster som har\r\nbetydelse för barnens och därmed deras\r\nfamiljers hälsa och välbefinnande. Denna\r\nform av samverkan ger familjerna bättre\r\nservice och innebär på sikt en\r\nresursbesparing. Jag anser att det bör göras en\r\nnationell uppföljning av verksamheten med\r\nfamiljecentraler så att forskningen kan\r\ntillgodogöra sig de erfarenheter som görs och\r\nså att statistiskt material kan samlas och\r\nspridas. Regeringen bör också ta initiativ till\r\natt huvudmännen stimuleras att bygga upp\r\noch utveckla familjecentraler i varje kommun.\r\nVad jag nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n\r\n17.     Hänvisningar till\r\nanmälningsskyldigheten enligt\r\nsocialtjänstlagen (punkt 16)\r\nav Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-\r\nAxel Johansson (m) och Magdalena\r\nAndersson (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 16\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen antar regeringens förslag till\r\n1. lag om ändring i lagen (1974:203) om\r\nkriminalvård i anstalt,\r\n2. lag om ändring i lagen (1976:371) om\r\nbehandlingen av häktade och anhållna m.fl.,\r\n3. lag om ändring i hälso- och\r\nsjukvårdslagen (1982:763) såvitt avser 2 f §\r\nandra stycket,\r\n4. lag om ändring i polislagen (1984:387),\r\n5. lag om ändring i tandvårdslagen\r\n(1985:125),\r\n6. lag om ändring i skollagen (1985:1100)\r\nsåvitt avser 1 kap. 2 a § andra stycket,\r\n7. lag om ändring i lagen (1991:1137) om\r\nrättspsykiatrisk undersökning samt\r\n8. lag om ändring i lagen (1998:531) om\r\nyrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens\r\nområde såvitt avser 2 kap. 2 §.\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 17.\r\nRiksdagen bifaller därmed motion\r\n2002/03:So42 yrkande 8 och avslår motion\r\n2002/03:So442 yrkande 10.\r\nStällningstagande\r\nVi tillstyrker samtliga regeringens förslag\r\nrörande anmälningsskyldigheten enligt\r\nsocialtjänstlagen. I propositionen understryker\r\nregeringen vikten av att kriminalvården\r\nuppmärksammar socialtjänsten när en\r\nvåldsbenägen intagen i anstalt står inför\r\nfrigivning. Vi vill emellertid påpeka att det är\r\nlika viktigt att de som varit utsatta för våld\r\ninformeras om när den intagne har\r\npermission.\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n18.     Åtgärder för att öka\r\nbenägenheten att anmäla till\r\nsocialtjänsten (punkt 17)\r\nav Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-\r\nAxel Johansson (m), Gabriel Romanus (fp),\r\nMagdalena Andersson (m), Ulrik Lindgren\r\n(kd) och Marita Aronson (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 17\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 18.\r\nRiksdagen bifaller därmed motionerna\r\n2002/03:So42 yrkande 9, 2002/03:So43\r\nyrkande 2 och 2002/03:So44 yrkande 1.\r\nStällningstagande\r\nAnmälningarna till socialtjänsten om att barn\r\nmisstänks fara illa är få i dag, vilket betyder\r\natt många utsatta barn troligen inte får det\r\nstöd från samhällets sida som de behöver. Om\r\nanmälningsplikten skall bli ett effektivt\r\nverktyg krävs bättre kunskap hos den personal\r\nsom arbetar med eller nära barn. Det behövs\r\nutbildning både för att kunna identifiera barn i\r\nriskzon och för att våga anmäla. Det är också\r\nnödvändigt att hitta metoder i det praktiska\r\narbetet. Utan utarbetade rutiner och\r\nhandlingsplaner är risken stor att misstankar\r\nom t.ex. misshandel inte kommer till\r\nsocialtjänstens kännedom. Vi anser det\r\nangeläget att följa upp befintligt\r\npåföljdssystem samt att analysera varför\r\nanmälningarna är så få, vad som avhåller\r\npersonal från att anmäla, vad som påverkar en\r\nökad anmälningsbenägenhet m.m. Liksom\r\nKommittén mot barnmisshandel anser vi att\r\nfrågan om straffansvar för enskilt verksamma\r\npersoner som låter bli att göra anmälan till\r\nsocialnämnden bör utredas särskilt.\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n19.     Dödsfallsutredningar m.m.\r\n(punkt 18)\r\nav Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-\r\nAxel Johansson (m) och Magdalena\r\nAndersson (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 18\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 19.\r\nRiksdagen bifaller därmed motion\r\n2002/03:So42 yrkande 10.\r\nStällningstagande\r\nVi anser att hela processen när det gäller\r\ndödsfall av barn behöver granskas. Det kan\r\ninte uteslutas att misstag görs redan i det\r\ninledande skedet innan dödsorsaken\r\nfastställts. Det är därför lämpligare att göra en\r\ndödsorsaksutredning eller att skapa en svensk\r\nmodell där inslag av båda utredningsalternati-\r\nven är sammanslagna. De länder som\r\ntillämpar dessa utredningsförfaranden vid\r\nbarns död är betydligt större än Sverige både\r\ngeografiskt och i befolkningsantal. I det\r\nförslag som regeringen fört fram menar vi att\r\ndet finns ett tillräckligt beslutsunderlag för att\r\ngenast inleda en försöksverksamhet. Re-\r\ngeringen bör få i uppdrag att utan vidare\r\nutredning sätta i gång försöksverksamheten.\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n\r\n20.     Särreglering av barnmisshandel\r\nm.m. (punkt 20)\r\nav Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-\r\nAxel Johansson (m) och Magdalena\r\nAndersson (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 20\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 20.\r\nRiksdagen bifaller därmed motion\r\n2002/03:So42 yrkande 11 och avslår motion\r\n2002/03:So45 yrkandena 1 och 2.\r\nStällningstagande\r\nVi anser  inte att en särreglering av brott mot\r\nbarn bör göras i brottsbalken. Däremot är det\r\nangeläget att straffsatserna för grov\r\nmisshandel används i sin fulla utsträckning.\r\nEnligt vårt förmenande bör misshandel av\r\nbarn generellt ses som grov. För att signalera\r\nvikten av att denna typ av våldsbrott straffas\r\nhårdare än vad som sker i dag vill vi att\r\nminimistraffet för grov misshandel skall vara\r\ntvå års fängelse. En sådan åtgärd skulle\r\nskärpa påföljdspraxis generellt men också vad\r\ngäller exempelvis påföljdsval som\r\nsamhällstjänst. Regeringen bör snarast\r\nåterkomma till riksdagen med förslag till\r\nsådan reglering.\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n21.     Särreglering av barnmisshandel\r\nm.m. (punkt 20)\r\nav Annika Qarlsson (c).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 20\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 21.\r\nRiksdagen bifaller därmed motion\r\n2002/03:So45 yrkandena 1 och 2 och avslår\r\nmotion 2002/03:So42 yrkande 11.\r\nStällningstagande\r\nJag anser att det bör införas ett särskilt brott,\r\nbarnmisshandel. Jag är övertygad om att de\r\nlagtekniska svårigheterna går att bemästra.\r\nRegeringen bör få ett uppdrag som går ut på\r\natt låta utreda frågan och därefter återkomma\r\ntill riksdagen med ett förslag. En sådan\r\nutredning bör ske under medverkan av\r\nparlamentariker.\r\nVad jag nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n22.     Begreppet närstående person\r\n(punkt 21)\r\nav Annika Qarlsson (c).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 21\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 22.\r\nRiksdagen bifaller därmed motion\r\n2002/03:So45 yrkande 3.\r\nStällningstagande\r\nJag anser att begreppet närstående i den nya\r\nstraffskärpningsbestämmelsen har fått en\r\nalltför snäv utformning. Närståendekretsen\r\nbör omfatta inte bara familjen som den\r\ndefinieras i detta ärende utan även andra\r\nvuxna som barnet ser upp till och litar på och\r\nsom har ett speciellt ansvar att inte svika\r\nbarnets förtroende. Regeringen bör snarast\r\nåterkomma till riksdagen med förslag till\r\nsådan reglering.\r\nVad jag nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n23.     En utvärdering av den nya\r\nstraffskärpningsgrunden (punkt 22)\r\nav Ulrik Lindgren (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 22\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 23.\r\nRiksdagen bifaller därmed motion\r\n2002/03:So44 yrkandena 2 och 3.\r\nStällningstagande\r\nJag tillstyrker förslaget till ny\r\nstraffskärpningsgrund. Den nya lagstiftningen\r\när emellertid behäftad med en del\r\ntveksamheter som gör att det är lämpligt att\r\nredan nu fatta beslut om en utvärdering inom\r\nnågot år. Utvärderingen bör särskilt ta sikte på\r\nbarnrättsperspektivet. Regeringen bör få i\r\nuppdrag att vidta erforderliga åtgärder för att\r\nen utvärdering skall komma till stånd.\r\nVad jag nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n24.     Överflyttning av vårdnaden av\r\nbarn till familjehemsföräldrar\r\n(punkt 23)\r\nav Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-\r\nAxel Johansson (m), Magdalena Andersson\r\n(m) och Ulrik Lindgren (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 23\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen antar regeringens förslag till\r\n1. lag om ändring i lagen (1990:52) med\r\nsärskilda bestämmelser om vård av unga\r\nsåvitt avser 13 §, med de ändringarna i fjärde\r\nstycket att orden \"ett barn\" ersätts av \"den\r\nunge\" och att ordet \"skall\" ersätts med \"bör\",\r\nsamt\r\n2. lag om ändring i socialtjänstlagen\r\n(2001:453) såvitt avser 6 kap. 8 §, med den\r\nändringen i andra stycket att ordet \"skall\"\r\nersätts med \"bör\".\r\nRiksdagen bifaller därmed motion\r\n2002/03:So44 yrkande 4 och avslår motion\r\n2002/03:So43 yrkande 4 delvis.\r\nStällningstagande\r\nEnligt vår mening är frågan om överflyttning\r\nav vårdnaden av barn till fosterhemsföräldrar\r\nlångt mer komplicerad än vad som framställs i\r\npropositionen. Barn har rätt till en familj för\r\nlivet, och det bästa är om barnet kan\r\nåterförenas med sin ursprungsfamilj.\r\nSamhället bör också tydligt stödja föräldrarna\r\ni återtagandet av sin föräldraroll. Dessutom\r\nspelar de biologiska föräldrarna en viktig roll\r\näven om barnet bor i ett familjehem. Vad som\r\när bäst för barnet handlar även om att få bästa\r\nmöjliga förhållande till de biologiska\r\nföräldrarna och andra till barnet närstående\r\npersoner. Vi anser därför att regeringens\r\nförslag till 6 kap. 8 § andra stycket\r\nsocialtjänstlagen (2001:453) och 13 § fjärde\r\nstycket lagen (1990:52) med särskilda\r\nbestämmelser om vård av unga (LVU) bör\r\nändras på så sätt att socialnämnden bör\r\növerväga om det finns skäl att ansöka om\r\növerflyttning av vårdnaden. Vidare bör en\r\nsmärre språklig ändring göras i ifrågavarande\r\nbestämmelse i LVU.\r\n25.     Överflyttning av vårdnaden av\r\nbarn till familjehemsföräldrar\r\n(punkt 23)\r\nav Gabriel Romanus (fp) och Marita\r\nAronson (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 23\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen antar regeringens förslag till\r\n1. lag om ändring i lagen (1990:52) med\r\nsärskilda bestämmelser om vård av unga\r\nsåvitt avser 13 §, med den ändringen i fjärde\r\nstycket att orden \"ett barn\" ersätts av \"den\r\nunge\", samt\r\n2. lag om ändring i socialtjänstlagen\r\n(2001:453) såvitt avser 6 kap. 8 §.\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 25.\r\nRiksdagen bifaller därmed motion\r\n2002/03:So43 yrkande 4 delvis och avslår\r\nmotion 2002/03:So44 yrkande 4.\r\nStällningstagande\r\nRegeringen föreslår att när ett barn varit\r\nplacerat i samma familjehem under tre år skall\r\nsocialnämnden överväga om det finns skäl att\r\nansöka om överflyttning av vårdnaden enligt\r\n6 kap. 8 § föräldrabalken. Vi anser att tidpunk-\r\nten för en sådan prövning bör vara beroende\r\nav situationen och barnets ålder. Således skall\r\ninte en gräns om tre år gälla för alla. Tre år är\r\nen lång period i ett spädbarns liv, men kortare\r\nför en femtonåring. I vissa ärenden är det\r\nredan i ett tidigt skede av\r\nfamiljehemsplaceringen uppenbart att en\r\növerflyttning av vårdnaden skulle gagna\r\nbarnet. Överväganden om överflyttning av\r\nvårdnaden skall därför göras löpande under\r\nett ärendes gång och dokumenteras. Vi anser\r\natt regeringen bör utarbeta ett förslag i\r\nenlighet med vad som anförts och snarast\r\nåterkomma till riksdagen. I avvaktan därpå\r\ntillstyrks regeringens förslag i aktuella delar,\r\ndock med en smärre språklig ändring i\r\nförslaget till ändring i lagen (1990:52) med\r\nsärskilda bestämmelser om vård av unga.\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n26.     Social barn- och ungdomsvård\r\n(punkt 24)\r\nav Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-\r\nAxel Johansson (m) och Magdalena\r\nAndersson (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 24\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 26.\r\nRiksdagen bifaller därmed motion\r\n2002/03:So42 yrkande 13 och avslår\r\nmotionerna 2002/03:So240 yrkandena 1-3,\r\n2002/03:So263, 2002/03:So473 yrkandena 1-\r\n3, 2002/03:So507 yrkande 7 delvis, 2002/03:\r\nSo511 yrkande 5, 2002/03:Ju366 yrkande 6\r\noch 2002/03:L317 yrkande 1.\r\nStällningstagande\r\nFör närvarande finns det nio nationella\r\nhandlingsplaner som regeringen initierat.\r\nFlera av handlingsplanerna berör angelägna\r\nsamhällsfrågor men inkräktar på den\r\nkommunala självstyrelsen. Vi anser att de\r\nproblem som lagstiftaren uppmärksammar\r\nprimärt bör lösas genom lagstiftning. Bland\r\nregeringens förslag i propositionen\r\nförekommer forskning och samverkan i syfte\r\natt förbättra barn- och ungdomsvården. Enligt\r\nvår mening finns det därför anledning att\r\nifrågasätta vad en nationell handlingsplan på\r\nområdet tillför. Vi anser att floran av\r\nutredningar och initiativ som regeringen\r\nbeskriver bör realiseras i lagstiftning innan\r\nriksdagen skall ta ställning till ytterligare en\r\nhandlingsplan.\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n27.     Social barn- och ungdomsvård\r\n(punkt 24)\r\nav Gabriel Romanus (fp) och Marita\r\nAronson (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 24\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 27.\r\nRiksdagen bifaller därmed motionerna\r\n2002/03:So263 och 2002/03:So511 yrkande 5\r\nsamt avslår motionerna 2002/03:So42\r\nyrkande 13, 2002/03:So240 yrkandena 1-3,\r\n2002/03:So473 yrkandena 1-3, 2002/03:\r\nSo507 yrkande 7 delvis, 2002/03:Ju366\r\nyrkande 6 och 2002/03:L317 yrkande 1.\r\nStällningstagande\r\nMånga unga som tidigare placerades på\r\ninstitution placeras i dag i familjehem.\r\nHandledningen av de privatpersoner som tar\r\npå sig dessa uppdrag är ibland bristfällig,\r\nsamtidigt som den arbetsbörda de tar på sig\r\nkan vara både svårbemästrad och påfrestande.\r\nDessutom är ofta ersättningen dålig med\r\nhänsyn till hur svår och slitsam uppgiften kan\r\nvara. Vi anser att det i uppdraget till den\r\nkommande utredningen på området bör ingå\r\natt utarbeta förslag på hur villkoren för\r\nkontaktfamiljer och familjehem kan\r\nförbättras.\r\nAnsvaret för familjehemmet och\r\nvårdtagaren åvilar socialtjänsten i den\r\nplacerande kommunen. Det är emellertid inte\r\novanligt att barn vårdas på långt avstånd från\r\nhemkommunen. I sådana fall är risken stor att\r\nansvarig socialnämnd brister i sitt ansvar när\r\ndet gäller att ge familjehemmen råd, stöd och\r\nden övriga hjälp de så väl behöver. I dessa fall\r\nfinns det också en risk för att oseriösa hem\r\nkommer undan kontroll. Enligt vår\r\nuppfattning vore det därför naturligt att\r\ntillsynen över familjehemmen, i likhet med\r\ntillsynen över hem för vård eller boende,\r\növerfördes till de kommuner där\r\nfamiljehemmen är belägna.\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n28.     Social barn- och ungdomsvård\r\n(punkt 24)\r\nav Ulrik Lindgren (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 24\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 28.\r\nRiksdagen bifaller därmed motionerna\r\n2002/03:So473 yrkandena 1-3,\r\n2002/03:So507 yrkande 7 delvis och\r\n2002/03:Ju366 yrkande 6 samt avslår\r\nmotionerna 2002/03:So42 yrkande 13,\r\n2002/03:So240 yrkandena 1-3,\r\n2002/03:So263, 2002/03:So511 yrkande 5\r\noch 2002/03:L317 yrkande 1.\r\nStällningstagande\r\nEnligt nya rapporter är uppföljningen och\r\nutvärderingen dålig både när det gäller § 12-\r\nhemmen och hemmen för vård eller boende,\r\ns.k. HVB. Kunskaperna om effekten av\r\nbehandling i § 12-hem och andra\r\nbehandlingsformer är fortfarande mycket\r\nbegränsad. Detta är i första hand oacceptabelt\r\nför ungdomarna men också för att vård av\r\ndetta slag är mycket kostsam. Regeringen bör\r\ndärför snarast återkomma till riksdagen med\r\nen redogörelse för hur uppföljning och\r\nutvärdering av vården vid § 12-hem samt den\r\nvård som följer efter en sådan vistelse\r\nfungerar. Vidare bör en utvärdering göras av\r\nden behandling som ges vid s.k. HVB. Jag vill\r\ni sammanhanget framhålla vikten av att\r\npersonalen vid dessa hem är välutbildad och\r\nerfaren. Det är troligen den viktigaste faktorn\r\nför hur utfallet av vården blir.\r\nStatistik från Statens institutionsstyrelses\r\ninstitutioner visar att verksamheten ger goda\r\nresultat för de unga som man har möjlighet att\r\nfölja under en längre tid. Jag anser det därför\r\nangeläget att kommunernas och\r\nsocialtjänstens bristande resurser inte\r\npåverkar hur länge den unge är placerad. En\r\nutvärdering av hur kommunernas bristande\r\nresurser har påverkat omhändertagande av\r\nunga med sociala problem bör göras.\r\nEnligt min mening kan ett mer\r\nnätverksinriktat arbetssätt hjälpa många barn.\r\nBestämmelsen i socialtjänstlagen om\r\nsläktingplaceringar praktiseras dock inte i\r\ntillräcklig omfattning, trots en positiv\r\ninställning. Jag anser att lagen måste\r\nefterlevas, främst för barnens skull, men även\r\nför de anhöriga som förvägras inflytande över\r\nbesluten. Regeringen bör därför återkomma\r\ntill riksdagen med en redovisning om hur\r\nlagen efterlevs och med förslag till åtgärder.\r\nVad jag nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n29.     En särskild statlig\r\ntillsynsmyndighet (punkt 25)\r\nav Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-\r\nAxel Johansson (m) och Magdalena\r\nAndersson (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 25\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 29.\r\nRiksdagen bifaller därmed motion\r\n2002/03:So42 yrkande 3.\r\nStällningstagande\r\nVi anser att länsstyrelsernas och\r\nSocialstyrelsens tillsynsverksamheter bör\r\nbilda en statlig oberoende tillsynsmyndighet\r\nsom handhar tillsynen inom hela vård- och\r\nsocialtjänstområdet. En sådan lösning skulle\r\nkunna avhjälpa problemen med\r\nSocialstyrelsens i dag dubbla roller och den\r\notydliga gränsdragningen mellan\r\nSocialstyrelsens och länsstyrelsernas\r\nverksamheter. Vi vill betona att tillsyn skall\r\nske på lika villkor, oavsett om verksamheten\r\nbedrivs i privat eller offentlig regi.\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n30.     Legitimation för socionomer\r\n(punkt 27)\r\nav Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-\r\nAxel Johansson (m), Kerstin-Maria Stalin\r\n(mp) och Magdalena Andersson (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 27\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 30.\r\nRiksdagen bifaller därmed motionerna\r\n2002/03:So42 yrkande 14, 2002/03:So270\r\noch 2002/03:So350 yrkande 2.\r\nStällningstagande\r\nI dag råder det brist på socionomer i hela\r\nlandet. Detta har inneburit att även personer\r\nutan adekvat utbildning erhåller anställning\r\nsom socialsekreterare. En annan konsekvens\r\när att helt nyutexaminerade socionomer\r\ntvingas utföra de svåraste arbetsuppgifterna\r\nutan stöd av erfarna kolleger. Ett system med\r\nlegitimering av socionomer skulle stärka\r\nkvaliteten i det sociala arbetet, öka\r\nrättssäkerheten och förbättra möjligheterna att\r\nutkräva ansvar.\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n31.     Underrättelse enligt 11 kap. 2 §\r\nsista stycket socialtjänstlagen (2001:453)\r\n(punkt 28)\r\nav Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-\r\nAxel Johansson (m), Gabriel Romanus (fp),\r\nMagdalena Andersson (m) och Marita\r\nAronson (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 28\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 31.\r\nRiksdagen bifaller därmed motionerna\r\n2002/03:So43 yrkande 4 delvis,\r\n2002/03:So511 yrkande 2, 2002/03:Ju234\r\nyrkande 12, 2002/03:Ju279 yrkande 1,\r\n2002/03:Sf226 yrkande 15 och\r\n2002/03:Ub557 yrkande 5.\r\nStällningstagande\r\nI ett ärende hos socialtjänsten om att ingripa\r\ntill ett barns skydd eller stöd är\r\nvårdnadshavaren part och skall alltid\r\ninformeras om nämndens beslut och avsikter i\r\nfråga om utredningens bedrivande. Det ligger\r\ni sakens natur att underrättelse till berörda\r\nföräldrar om en påbörjad barnavårdsutredning\r\ni normalfallet skall ske skyndsamt. Detta\r\nanges dock inte i lagtexten. Vi anser att 11\r\nkap. 2 § sista stycket socialtjänstlagen\r\n(2001:453) bör kompletteras med en\r\nbestämmelse om att underrättelse enligt\r\nlagrummet skall ske utan dröjsmål.\r\nSamtidigt bör det enligt vår mening finnas\r\nmöjlighet att i undantagsfall utreda ett barns\r\nsituation utan att informera vårdnadshavarna\r\nom detta. Det finns nämligen tecken på att\r\nmånga utsatta barn, särskilt flickor som lever\r\nunder hot och tvång i familjer med strängt\r\npatriarkala värderingar, inte vågar vända sig\r\ntill socialtjänsten av rädsla för att föräldrarna\r\nskall bli informerade. Detta är ett allvarligt\r\nproblem som måste åtgärdas. En ordning som\r\ninnebär att socialnämnden skall ansöka om\r\ndispens från underrättelseskyldigheten hos\r\nlänsrätten bör övervägas. Regeringen bör\r\nåterkomma till riksdagen med förslag i\r\nenlighet med vad som anförts.\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n32.     Skyldighet för socialnämnden att\r\npolisanmäla övergrepp mot barn\r\n(punkt 29)\r\nav Ulrik Lindgren (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 29\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 32.\r\nRiksdagen bifaller därmed motionerna\r\n2002/03:So360 yrkande 1 och 2002/03:Ju361\r\nyrkande 3.\r\nStällningstagande\r\nSocialtjänsten är den myndighet som oftast\r\nkommer i kontakt med barn som misstänks ha\r\nblivit utsatta för sexuella eller andra\r\növergrepp. Socialtjänsten har genom en\r\nsekretessbrytande regel möjlighet - men\r\ningen skyldighet - att göra en polisanmälan\r\nvid misstanke om övergrepp mot barn. Jag\r\nanser att lagstiftningen bör ändras så att\r\npersonalen inom socialtjänsten blir skyldig att\r\ngöra en polisanmälan vid misstanke om\r\növergrepp mot barn. Regeringen bör\r\nåterkomma till riksdagen med ett sådant\r\nförslag.\r\nVad jag nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n33.     Målsägande (punkt 30)\r\nav Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-\r\nAxel Johansson (m), Gabriel Romanus (fp),\r\nMagdalena Andersson (m), Ulrik Lindgren\r\n(kd), Annika Qarlsson (c) och Marita\r\nAronson (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 30\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 33.\r\nRiksdagen bifaller därmed motionerna\r\n2002/03:So42 yrkande 12 och 2002/03:So43\r\nyrkande 3.\r\nStällningstagande\r\nFrågan om barns brottsofferstatus är\r\nkomplicerad och berör centrala begrepp i\r\nstraffprocessen. Vi anser att regeringen bör\r\narbeta fram förslag till hur barnets rättsliga\r\nställning i familjevåldssituationer kan stärkas.\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n34.     Barn i brottmålsprocessen\r\n(punkt 31)\r\nav Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-\r\nAxel Johansson (m) och Magdalena\r\nAndersson (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 31\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 34.\r\nRiksdagen bifaller därmed motion\r\n2002/03:So42 yrkande 17.\r\nStällningstagande\r\nDomstolarnas insatser är avgörande för\r\nhelhetsbedömningen av rättsväsendets\r\nbemötande av barn. Det har emellertid inte\r\ngjorts någon granskning av barns situation i\r\nbrottmålsprocesser i domstol. Vi anser det\r\nangeläget att en sådan genomförs, särskilt\r\nmed tanke på att 2002 års vårdnadsutredning\r\nhar i uppdrag att genomlysa barns situation i\r\nvårdnadsprocesser i domstol.\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n35.     Uppföljning av lagen (1999:997)\r\nom särskild företrädare för barn\r\n(punkt 32)\r\nav Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-\r\nAxel Johansson (m) och Magdalena\r\nAndersson (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 32\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 35.\r\nRiksdagen bifaller därmed motion\r\n2002/03:So42 yrkande 16.\r\nStällningstagande\r\nLagen (1999:997) om särskild företrädare för\r\nbarn syftade till att förbättra möjligheterna att\r\nutreda brott mot barn när vårdnadshavaren\r\neller någon som denne står i ett nära\r\nförhållande till misstänks för brottet.\r\nExempelvis har polisen nu möjlighet att tala\r\nmed barnet och låta genomföra läkarundersök-\r\nningar utan föräldrarnas samtycke.\r\nSocialnämndens befogenhet att kontakta barn\r\nsom misstänks befinna sig i utsatta situationer\r\när väsentligt mer beskuren. Bland annat\r\nJustitieombudsmannen har ansett att frågan\r\nom det under vissa förutsättningar skall vara\r\nmöjligt för socialnämndens företrädare att\r\nsamtala med en underårig utan\r\nvårdnadshavarens samtycke bör utredas\r\nnärmare. Vi instämmer i denna uppfattning.\r\nVi anser att en första utvärdering av lagen om\r\nsärskild företrädare för barn bör genomföras\r\noch att det samtidigt utreds om en liknande\r\nlagstiftning kan införas på socialtjänstens\r\nområde.\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n36.     Husrannsakan i vissa fall\r\n(punkt 33)\r\nav Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-\r\nAxel Johansson (m) och Magdalena\r\nAndersson (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 33\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 36.\r\nRiksdagen bifaller därmed motion\r\n2002/03:So42 yrkande 15.\r\nStällningstagande\r\nI dag ingår inte fängelse i straffskalan för\r\nbrott mot ett förbud enligt 5 kap.    2 §\r\nsocialtjänstlagen (2001:453) mot att i hemmet\r\nta emot andras barn. I de fall misstanke\r\nsamtidigt föreligger om ett sådant brott för\r\nvilket kan följa fängelse, t.ex. vissa brott mot\r\nalkohollagen, kan polisen ingripa genom hus-\r\nrannsakan. Enligt vår mening bör det dock\r\nvara möjligt att genomföra husrannsakan även\r\ni övriga fall där det kan misstänkas att ett\r\nförbud enligt 5 kap. 2 § socialtjänstlagen har\r\növerträtts. Vi anser därför att lagstiftningen\r\nbör ändras så att det för brott mot\r\nbestämmelsen i fråga kan följa fängelse. Re-\r\ngeringen bör snarast återkomma till riksdagen\r\nmed ett sådant förslag.\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n37.     Behandling av intagna under\r\nstraffverkställigheten (punkt 34)\r\nav Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-\r\nAxel Johansson (m), Magdalena Andersson\r\n(m) och Ulrik Lindgren (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 34\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 37.\r\nRiksdagen bifaller därmed motionerna\r\n2002/03:So42 yrkande 18 och 2002/03:So44\r\nyrkande 8.\r\nStällningstagande\r\nVi anser att kriminalvården måste satsa stort\r\npå att förebygga återfall i våldsbrott. När det\r\ngäller gärningar begångna mot barn finns det\r\ninte något program. Härför krävs större\r\nekonomiska resurser än kriminalvården för\r\nnärvarande disponerar. Dessutom behövs en\r\növersyn av regelverket med sikte på att\r\ndeltagande i programverksamhet med\r\nbehandlingssyfte skall vara obligatoriskt för\r\nden intagne. Regeringen bör få i uppdrag att\r\nåterkomma till riksdagen med förslag till\r\nåtgärder.\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n38.     Barn i asylprocessen (punkt 35)\r\nav Gabriel Romanus (fp) och Marita\r\nAronson (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 35\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 38.\r\nRiksdagen bifaller därmed motion\r\n2002/03:So43 yrkande 5 och avslår motion\r\n2002/03:So44 yrkandena 5 och 6.\r\nStällningstagande\r\nAsylsökande barn är som regel också utsatta\r\nbarn. De bär ofta med sig traumatiska\r\nupplevelser som de inte får möjlighet att\r\nbearbeta. Vi anser att det i asylprocessen i dag\r\ntas för lite hänsyn till barnens situation.\r\nPortalparagrafen i utlänningslagen, med den\r\ncentrala formuleringen om att barnets bästa\r\nskall styra flyktingpolitiken, har här visat sig\r\nha ringa betydelse. Enligt vår mening bör\r\nutlänningslagen därför kompletteras så att\r\nstörre hänsyn tas till asylsökande barns\r\nsituation vid beviljandet av asyl. Regeringen\r\nbör återkomma med förslag till lagstiftning\r\nom detta.\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n39.     Barn i asylprocessen (punkt 35)\r\nav Ulrik Lindgren (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 35\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 39.\r\nRiksdagen bifaller därmed motion\r\n2002/03:So44 yrkandena 5 och 6 och avslår\r\nmotion 2002/03:So43 yrkande 5.\r\nStällningstagande\r\nEnligt min uppfattning skall barnets bästa\r\noreserverat sättas främst i utlänningsärenden.\r\nJag anser vidare att myndigheter som\r\nhuvudregel, utifrån barnets egna\r\nförutsättningar, skall höra varje barn om dess\r\nasylskäl. Om det är olämpligt eller barnet inte\r\nvill bli hört skall detta respekteras och\r\nredovisas i ärendet. I de fall ett barn i en\r\nfamilj inte hörs personligen skall\r\nmyndigheten noga höra barnets\r\nvårdnadshavare om barnets egna asylskäl.\r\nVad jag nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n40.     Mottagandet av flyktingbarn\r\n(punkt 36)\r\nav Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-\r\nAxel Johansson (m) och Magdalena\r\nAndersson (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 36\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 40.\r\nRiksdagen bifaller därmed motion\r\n2002/03:So42 yrkande 2 delvis samt avslår\r\nmotionerna 2002/03:So43 yrkande 6 och\r\n2002/03:So44 yrkande 7.\r\nStällningstagande\r\nI den i ärendet aktuella propositionen anges\r\natt en rapport med förslag om åtgärder i syfte\r\natt förbättra mottagandet av flyktingbarn\r\nbereds inom Regeringskansliet. Vi vill\r\nframhålla att barn som kommer till Sverige\r\nsom flyktingar är väldigt utsatta. Vi kan på\r\ngoda grunder anta att de när de kommer till\r\nSverige redan varit med om traumatiska\r\nupplevelser. Det är därför mycket angeläget\r\natt regeringen skyndsamt återkommer till\r\nriksdagen med förslag till åtgärder för att\r\nförbättra för dessa barn.\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n41.     Mottagandet av flyktingbarn\r\n(punkt 36)\r\nav Gabriel Romanus (fp) och Marita\r\nAronson (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 36\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 41.\r\nRiksdagen bifaller därmed motion\r\n2002/03:So43 yrkande 6 och avslår\r\nmotionerna 2002/03:So42 yrkande 2 delvis\r\noch 2002/03:So44 yrkande 7.\r\nStällningstagande\r\nBarn som kommer till Sverige utan\r\nvårdnadshavare måste få ett bättre om-\r\nhändertagande redan från ankomsten. Vi anser\r\natt socialtjänsten skall ha detta ansvar.\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n42.     Mottagandet av flyktingbarn\r\n(punkt 36)\r\nav Ulrik Lindgren (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 36\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 42.\r\nRiksdagen bifaller därmed motion 2002/03:\r\nSo44 yrkande 7 och avslår motionerna\r\n2002/03:So42 yrkande 2 delvis och\r\n2002/03:So43 yrkande 6.\r\nStällningstagande\r\nDet har nu gått ungefär två år sedan bristerna i\r\nmottagandet av de ensamkommande barnen\r\nuppmärksammades, bl.a. att barn försvinner\r\nfrån förläggningar. Trots att det presenterats\r\nförslag till olika lösningar har i princip ing-\r\nenting hänt. Jag anser att detta är\r\noacceptabelt. En förändring måste snarast ske\r\nför att tillförsäkra barnen en trygg situation\r\nunder vistelsen i Sverige.\r\nBarnombudsmannen har föreslagit att\r\nensamma asylsökande barn skall få en\r\nföreträdare utsedd inom 24 timmar efter det\r\natt barnet har anlänt och att denna person\r\nskall ha en form av vårdnadsansvar för barnet.\r\nJag stöder Barnombudsmannens förslag men\r\nvill gå ännu längre. Vissa barn skulle snabbt\r\nkunna få en familjehemsplacering. Ett\r\nfamiljehem skulle till exempel knappast dröja\r\nmed att anmäla ett försvinnande. Att\r\nkortsiktiga åtgärder nu vidtas hindrar givetvis\r\ninte att mer långsiktiga insatser utreds\r\nparallellt. Regeringen bör omedelbart\r\nåterkomma till riksdagen med förslag till\r\nförändringar.\r\nVad jag nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n43.     Ekonomiska konsekvenser\r\n(punkt 37)\r\nav Cristina Husmark Pehrsson (m), Carl-\r\nAxel Johansson (m), Magdalena Andersson\r\n(m) och Ulrik Lindgren (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 37\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som anförs i reservation 43.\r\nRiksdagen bifaller därmed motionerna\r\n2002/03:So42 yrkande 19 och 2002/03:So44\r\nyrkande 9.\r\nStällningstagande\r\nRegeringen gör bedömningen att de förslag\r\nsom redovisas i propositionen inte kommer att\r\nföranleda några nya kostnader för berörda\r\nhuvudmän. Vi anser emellertid att regeringens\r\nredovisning av de ekonomiska\r\nkonsekvenserna inte är realistisk. Det kan inte\r\nuteslutas att många kommuner behöver ökade\r\nresurser om de skall kunna leva upp till de\r\nökade krav som propositionen ställer. Vi har\r\nexempelvis svårt att se att en sådan\r\nomfattande samverkan som föreslås i\r\npropositionen kan ske med dagens\r\nresurstilldelning. Det bör påpekas att ca 75 %\r\nav landets kommuner i dag har problem med\r\natt finansiera den löpande verksamheten.\r\nEnligt vår mening bör regeringen återkomma\r\ntill riksdagen med en tydligare och mer\r\ngenomarbetad och realistisk beskrivning av de\r\nekonomiska konsekvenserna av förslagen.\r\nVad vi nu anfört bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\n\r\nSärskilda yttranden\r\nUtskottets beredning av ärendet har föranlett\r\nföljande särskilda yttranden.\r\n1. Stödperson till barn i familjehem\r\nav Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).\r\nVi anser att barn som placeras i familjehem\r\nbör få tillgång till en stödperson som han eller\r\nhon kan ha kontinuerlig kontakt med.\r\nStödpersonen skall följa barnet under hela\r\ndess uppväxt, oavsett hur barnets övriga\r\nnätverk i form av familj, skola eller dagis\r\nförändras. Alla barn kan inte få en familj för\r\nlivet, men de skulle kunna få en vän för livet.\r\nVi anser det angeläget att den kommande\r\nutredningen med uppdrag att presentera en\r\nnationell handlingsplan för den sociala barn-\r\noch ungdomsvården ser över frågan om\r\nstödpersoner till barn i familjehem. Vi avser\r\natt noga följa denna fråga och förbehåller oss\r\nrätten att återkomma.\r\n2. Asylsökande barns situation\r\nav Ingrid Burman (v) och Elina Linna (v).\r\nI Sverige har vi i dag ett stort antal barn som\r\när asylsökande, antingen tillsammans med\r\nföräldrar eller andra anhöriga eller ensamma.\r\nMånga av dessa barn tar ett stort ansvar både\r\nför sig själva och sina närmaste. Asylsökande\r\nbarn bär ofta på minnen av svåra övergrepp\r\noch smärtsamma händelser. Dessa barn\r\nbehöver inte sällan insatser från såväl\r\nsocialtjänsten som sjukvården, och i vissa fall\r\nkan barnens föräldrar vara i en sådan situation\r\natt de periodvis inte kan bära sitt\r\nföräldraansvar utan omgivningens aktiva stöd.\r\nDet finns ett stort antal rapporter om\r\nasylsökande barns situation i Sverige och de\r\nbrister i omhändertagandet som föreligger.\r\nSamverkan mellan olika myndigheter i syfte\r\natt tillvarata och se till barnets bästa är\r\nbristfällig. Detta kan exempelvis innebära att\r\nett barn som i ena stunden bedömts ha behov\r\nav ett omhändertagande i nästa stund skall\r\navvisas tillsammans med föräldrarna.\r\nSituationen har då ofta föregåtts av\r\ntraumatiska separationer i samband med\r\nomhändertagandet. Asylprocessen är i sig en\r\npsykiskt mycket påfrestande process för ett\r\nbarn och dess familj.\r\nVänsterpartiet anser att de brister som\r\nföreligger måste åtgärdas skyndsamt. Vi kan\r\nkonstatera att detta bereds och utgår ifrån att\r\nasylsökande barns situation stärks och att\r\nbristerna snarast åtgärdas.\r\n\r\n3. Barn i asylprocessen\r\nav Kerstin-Maria Stalin (mp).\r\nRegeringens uppmärksamhet på och kunskap\r\nom asylsökande barn och mot-tagandet av\r\nflyktingbarn (vare sig de kommer hit\r\nensamma eller har föräldrar med sig) har ökat.\r\nDet kan emellertid inte nog påpekas att man\r\nmåste ta särskild hänsyn till frågor om\r\nmottagandet av dessa barn samt om deras\r\nboende och hälsotillstånd. Asylsökande barn\r\när ofta mycket utsatta barn, som i regel bär\r\nmed sig traumatiska upplevelser. Även om\r\nföräldrarna finns med är det inte säkert att\r\ndessa förmår ge sina barn tröst, trygghet och\r\nbearbetning. Föräldrarna är ofta själva i\r\npsykiskt instabila tillstånd. Portalparagrafen\r\nom barnets bästa får inte endast bli tomma\r\nord.\r\nJag kommer att noga följa utvecklingen på\r\nområdet och förbehåller mig rätten att\r\nåterkomma.\r\n\r\nBilaga 1\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\n</pre><pre>\r\nPropositionen\r\n2002/03:53:\r\nRegeringen föreslår att riksdagen antar\r\nregeringens förslag till\r\n1. lag om ändring i lagen (1990:52) med\r\nsärskilda bestämmelser om vård av unga.\r\n2. lag om ändring i socialtjänstlagen\r\n(2001:453).\r\n3. lag om ändring i brottsbalken.\r\n4. lag om ändring i lagen (1971:289) om\r\nallmänna förvaltningsdomstolar.\r\n5. lag om ändring i lagen (1974:203) om\r\nkriminalvård i anstalt.\r\n6. lag om ändring i lagen (1976:371) om\r\nbehandlingen av häktade och anhållna m.fl.\r\n7. lag om ändring i hälso- och sjukvårdslagen\r\n(1982:763).\r\n8. lag om ändring i polislagen (1984:387).\r\n9. lag om ändring i tandvårdslagen\r\n(1985:125).\r\n10. lag om ändring i skollagen (1985:1100).\r\n11. lag om ändring i lagen (1988:870) om\r\nvård av missbrukare i vissa fall.\r\n12. lag om ändring i lagen (1991:1137) om\r\nrättspsykiatrisk undersökning.\r\n13. lag om ändring i lagen (1998:531) om\r\nyrkesverksamhet på hälso- och  sjukvårdens\r\nområde.\r\n14. lag om ändring i lagen (1998:603) om\r\nverkställighet av sluten ungdomsvård.</pre><pre>\r\nFöljdmotioner\r\n2002/03:So41 av Maria Hassan (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om betydelsen\r\nav utbildningar för invandrarföräldrar.\r\n2002/03:So42 av Cristina Husmark Pehrsson\r\nm.fl. (m):\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om att\r\nansvaret för barn ytterst vilar på föräldrarna.\r\n2. Riksdagen begär att regeringen återkommer\r\nmed förslag om att förbättra situationen för\r\nbarn med invandrarbakgrund.\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om att en\r\nsärskild myndighet inrättas för tillsyn av\r\nsocialtjänsten.\r\n4. Riksdagen beslutar att införa den tidigare\r\n26 § barnavårdslagen i socialtjänstlagen i\r\nenlighet med vad som anförs i motionen.\r\n5. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om\r\nforskning kring utsatthet bland barn.\r\n6. Riksdagen beslutar att Brottsförebyggande\r\nrådet får ett vidgat uppdrag i enlighet med\r\nvad som anförs i motionen.\r\n7. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om\r\nsamverkan mellan myndigheter.\r\n8. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om\r\nanmälningsskyldighet i samband med\r\npermission från anstalt.\r\n9. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om\r\nuppföljning av utökad\r\nanmälningsskyldighet.\r\n10. Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom sin mening vad i motionen anförs om\r\nen haverikommission vid dödsfall bland\r\nbarn.\r\n11. Riksdagen beslutar att skärpa straffet för\r\nbarnmisshandel i enlighet med vad som\r\nanförs i motionen.\r\n12. Riksdagen begär att regeringen\r\nåterkommer med lagförslag om att barn som\r\nbevittnar övergrepp inom familjen skall vara\r\nmålsägande i rättsprocessen i enlighet med\r\nvad som anförs i motionen.\r\n13. Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom sin mening vad i motionen anförs om\r\nden nationella handlingsplanen för den\r\nsociala barn- och ungdomsvården.\r\n14. Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom sin mening vad i motionen anförs om\r\nlegitimering av socionomer.\r\n15. Riksdagen beslutar om påföljd vid brott\r\nmot besöksförbud enligt 27 §\r\nsocialtjänstlagen i enlighet med vad som\r\nanförs i motionen.\r\n16. Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom sin mening vad i motionen anförs om\r\nen utvärdering av lagen om särskild\r\nföreträdare för barn.\r\n17. Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom sin mening vad i motionen anförs om\r\ndomstolarnas handläggning av barnärenden.\r\n18. Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom sin mening vad i motionen anförs om\r\nbehandling för att motverka återfall.\r\n19. Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom sin mening vad i motionen anförs om\r\nde ekonomiska konsekvenserna av\r\nregeringens förslag.\r\n2002/03:So43 av Kerstin Heinemann m.fl.\r\n(fp):\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad som i motionen anförs om\r\nförbättrad socionomutbildning i syfte att\r\nförbättra situationen för utsatta barn.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad som i motionen anförs om\r\nutredning av frågan om påföljder vid\r\nåsidosatt anmälningsskyldighet.\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad som i motionen anförs om\r\nutredning av frågan om barns ställning som\r\nbrottsoffer.\r\n4. Riksdagen begär att regeringen återkommer\r\nmed förslag till ändringar av\r\nsocialtjänstlagen i enlighet med vad som\r\nanförs i motionen.\r\n5. Riksdagen begär att regeringen återkommer\r\nmed förslag till ändring av utlänningslagens\r\nbestämmelser avseende asylsökande barns\r\nsituation, i enlighet med vad som anförs i\r\nmotionen.\r\n6. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad som i motionen anförs om\r\nomhändertagande av asylsökande barn.\r\n2002/03:So44 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om\r\nbehovet av kompetensutveckling för\r\npersonal som arbetar i socialtjänst, skola,\r\nbarnomsorg och hälso- och sjukvård.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om en\r\nutvärdering av den särskilda\r\nstraffskärpningsgrunden i brottsbalken.\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om en\r\növersyn av barnrättsperspektivet i\r\nbrottsbalken.\r\n4. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om\r\nsärskild prövning när barnet varit placerat i\r\ntre år.\r\n5. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om att\r\nbarnets bästa oreserverat skall sättas främst i\r\nutlänningsärenden.\r\n6. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om\r\nbarnets rätt att höras i asylutredningar.\r\n7. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om\r\nsnabba åtgärder för att förhindra att\r\nensamkommande barn försvinner.\r\n8. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om\r\nbehovet av ett handlingsprogram för\r\npersoner dömda för våld mot barn.\r\n9. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om behovet\r\nav en mer utförlig konsekvensbeskrivning av\r\nkostnaderna för förslagen.\r\n\r\n2002/03:So45 av Kenneth Johansson m.fl. (c):\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om att\r\nkriminaliseringen av misshandel som riktar\r\nsig mot barn bör särregleras.\r\n2. Riksdagen begär att regeringen återkommer\r\nmed en analys av vilka konsekvenser en\r\nsärreglerad kriminalisering av\r\nbarnmisshandel kan få i enlighet med vad\r\nsom i motionen anförs.\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om att\r\nutvidga begreppet närstående person.\r\nMotioner från allmänna motionstiden\r\n2002/03:So223 av Gunilla Tjernberg (kd):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om behovet av\r\natt personal som arbetar inom förskola och\r\nskola får den utbildning som krävs för att\r\ntidigt se och kunna tolka barns situation.\r\n2002/03:So232 av Carina Hägg (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om behovet av\r\nen undersökning i alla kommuner av hur\r\nmånga flickor som lever under s.k.\r\nhedersförtryck.\r\n2002/03:So240 av Birgitta Sellén och Sofia\r\nLarsen (c):\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om att det\r\nbehövs både metodutveckling, individuella\r\nvårdplaner och en bättre uppföljning av\r\ndokumentationen för dem som döms till\r\nvård i socialtjänsten.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om att det\r\nbehövs en bättre och utökad samverkan\r\nmellan sociala myndigheter, Statens\r\ninstitutionsstyrelse, barn- och\r\nungdomspsykiatrin och domstolarna för att\r\ngöra och följa upp vårdplanerna.\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om att\r\nutreda hur tillsynen fungerar inom\r\ntvångsvården.\r\n2002/03:So247 av Tuve Skånberg (kd):\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om\r\nbehovet av kraftfulla insatser för att stödja\r\nfamiljer med alkoholproblem.\r\n2002/03:So250 av Maud Olofsson m.fl. (c):\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om\r\nungdomars utsatthet.\r\n5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram\r\nförslag om ytterligare åtgärder för att ge\r\nbarn till missbrukare, intagna inom\r\nkriminalvården och psykiskt sjuka ett bättre\r\nstöd.\r\n2002/03:So263 av Liselott Hagberg (fp):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som i motionen anförs om att\r\nansvaret för tillsynen av familjehem överförs\r\nfrån placerande kommuner till de kommuner\r\ndär familjehemmen är belägna.\r\n2002/03:So270 av Ulla Wester (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att införa\r\nstatlig reglering (legitimation) av\r\nsocionomyrket.\r\n2002/03:So274 av Helena Zakariasén och\r\nAnn-Kristine Johansson (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som i motionen anförs om att ta\r\nfram en nationell strategi för att motverka\r\nbarns utsatthet.\r\n2002/03:So291 av Yvonne Ångström m.fl.\r\n(fp):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om en plan för\r\nhur barnfattigdomen i Sverige skall halveras\r\nunder innevarande mandatperiod.\r\n2002/03:So304 av Torsten Lindström (kd):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om\r\nuppmuntran till att familjecentraler bildas.\r\n2002/03:So307 av Carina Hägg (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om behovet av\r\natt uppmärksamma villkoren för barn i slutna\r\nsamfund.\r\n2002/03:So328 av Ingemar Vänerlöv (kd):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad som i motionen anförs om vikten\r\nav att åtgärder sätts in tidigt för att komma till\r\nrätta med minderårigas brottslighet.\r\n2002/03:So339 av Ragnwi Marcelind och\r\nMaria Larsson (kd):\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om\r\nkommunala projekt och utvecklingsinsatser\r\nför att stödja ensamstående föräldrar med\r\nanledning av kommunernas skyldigheter att\r\nefterleva barnkonventionen.\r\n2002/03:So341 av Margareta Andersson och\r\nLena Ek (c):\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om ett\r\nuppdrag till Socialstyrelsen att skärpa\r\ntillsynen av den psykiatriska vården\r\nangående barn till psykiskt sjuka.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om att\r\nsatsa mer resurser för barn till föräldrar med\r\nproblem.\r\n2002/03:So350 av Kerstin-Maria Stalin m.fl.\r\n(mp):\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om\r\nlegitimering av socionomer.\r\n2002/03:So360 av Annelie Enochson (kd):\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om att\r\nsociala myndigheters skyldigheter att\r\npolisanmäla sexualbrott mot barn skall\r\nskärpas.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om att\r\nforskning utvecklas för sexuellt utsatta\r\nbrottsoffer med fokusering på socialt stöd,\r\nbehandling och bearbetning av traumat.\r\n4. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om att en\r\nnationell kartläggning görs av kommunernas\r\ntillämpning av FN:s barnkonvention,\r\nartiklarna 19 och 34.\r\n5. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om att en\r\nutredning tillsätts med syfte att beskriva\r\nförutsättningar och möjligheter att ta itu\r\nmed sexuella övergrepp (upptäcka, anmäla,\r\nmöta och stödja barnet) bland samtliga\r\nyrkesgrupper som har anmälningsplikt vid\r\nmisstanke om sexuella övergrepp.\r\n6. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om att\r\nbarnkonventionens krav på förebyggande\r\narbete mot sexuella övergrepp\r\nimplementeras i svensk lag.\r\n2002/03:So377 av Kerstin Andersson och\r\nCarina Adolfsson Elgestam (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om behovet av\r\natt, med en studie som utgångspunkt, utarbeta\r\nen strategi för hur man stöder barn till\r\nensamföräldrar.\r\n2002/03:So391 av Elisebeht Markström m.fl.\r\n(s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om lagstadgad\r\nskyldighet att visa utdrag ur\r\nbelastningsregistret för den som yrkesmässigt\r\njobbar med barn och unga.\r\n2002/03:So397 av Maria Larsson (kd):\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om att på\r\nnationell nivå stimulera huvudmännen till\r\natt bygga upp en permanent\r\nfamiljecentralsverksamhet i varje kommun.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om att på\r\nnationell nivå organisera insamlande av\r\nstatistik samt följa arbetet med\r\nfamiljecentralsverksamhet.\r\n2002/03:So399 av Ingrid Burman m.fl. (v):\r\n4. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om att\r\nBarnombudsmannen får i uppdrag att\r\ngenomföra en fördjupad analys av barnens\r\nfritidssituation.\r\n2002/03:So442 av Kerstin Heinemann m.fl.\r\n(fp):\r\n10. Riksdagen begär att regeringen\r\nåterkommer med lagförslag om att anmäl-\r\nningsplikten till socialtjänsten då barn far\r\nilla skrivs in även i skollagen och hälso- och\r\nsjukvårdslagen.\r\n2002/03:So450 av Gudrun Schyman m.fl. (v):\r\n4. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en\r\nutredning för att se över situationen för barn\r\ntill psykiskt funktionshindrade och utforma\r\nförslag till åtgärder.\r\n2002/03:So454 av Anita Jönsson och Kerstin\r\nEngle (s):\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om att\r\nkravet på kommunernas redovisning för hur\r\nman lever upp till barnkonventionen\r\nuppmärksammas.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om en\r\növersyn av hur barnperspektivet kan\r\nförstärkas vid allt beslutsfattande i\r\nkommuner, landsting och riksdag samt hos\r\nmyndigheter.\r\n2002/03:So473 av Inger Davidson (kd):\r\n1. Riksdagen begär att regeringen snarast\r\nåterkommer med en redogörelse till\r\nriksdagen för hur uppföljning och\r\nutvärdering av vården vid § 12-hem samt\r\nden vård som följer efter en sådan vistelse\r\nfungerar.\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om en\r\nutvärdering av den behandling som ges vid\r\ns.k. HVB.\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om vikten\r\nav välutbildad behandlingspersonal.\r\n2002/03:So507 av Ulrik Lindgren m.fl. (kd):\r\n4. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om\r\nbehovet av riktade insatser för att förebygga\r\natt barn och ungdomar far illa.\r\n5. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om att\r\netablera samarbete över gränserna inom\r\nhälso- och sjukvården och med\r\nkommunernas socialtjänst.\r\n7. Riksdagen begär att regeringen låter\r\nredovisa för riksdagen hur familjerådslag\r\noch släktingsplaceringar fungerat.\r\n8. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om\r\nbehovet av analys och förslag på insatser för\r\nbarn i riskzon.\r\n2002/03:So509 av Alf Svensson m.fl. (kd):\r\n20. Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom sin mening vad i motionen anförs om\r\nen lagändring om information och stöd till\r\nbarn med psykiskt sjuka föräldrar.\r\n2002/03:So511 av Kerstin Heinemann m.fl.\r\n(fp):\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om\r\nutökad skyldighet för myndigheter att\r\nsamverka i fall där barn far illa i sina hem.\r\n2. Riksdagen begär att regeringen återkommer\r\nmed förslag till ändring i socialtjänstlagen\r\nsåvitt gäller möjlighet till dispens från\r\nplikten att informera vårdnadshavare om\r\nutredning.\r\n3. Riksdagen begär att regeringen återkommer\r\nmed förslag till ändring i socialtjänstlagen\r\nsåvitt gäller sekretessen vid samverkan\r\nmellan socialtjänst och skola.\r\n5. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om en\r\nutredning angående förbättrade villkor för\r\nkontaktfamiljer och familjehem.\r\n2002/03:So515 av Maria Wetterstrand m.fl.\r\n(mp):\r\n4. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad som anförs i motionen om\r\nbarn till sjuka föräldrar.\r\n5. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad som anförs i motionen om\r\nsocialtjänstens ansvar.\r\n2002/03:Ju234 av Johan Pehrson m.fl. (fp):\r\n12. Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom sin mening vad i motionen anförs om\r\nsocialtjänstens möjlighet att utreda enligt\r\nsekretesslagen,\r\n2002/03:Ju279 av Hillevi Engström (m):\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om\r\nbehovet av en översyn av socialtjänstlagen\r\navseende sekretess kring uppgifter om att\r\nutredning inletts.\r\n2002/03:Ju320 av Marietta de Pourbaix-\r\nLundin (m):\r\n3. Riksdagen beslutar att andra meningen i 8 a\r\n§ socialtjänstlagen (1980:620) skall lyda:\r\n\"Socialnämnden bör härvid särskilt beakta\r\natt kvinnor, barn och ungdomar som är eller\r\nhar varit utsatta för våld eller andra\r\növergrepp i hemmet kan vara i behov av\r\nstöd och hjälp för att förändra sin situation.\"\r\n2002/03:Ju361 av Ragnwi Marcelind m.fl.\r\n(kd):\r\n3. Riksdagen begär att regeringen ser över\r\nsocialtjänstlagen så att socialtjänstens\r\npersonal är skyldig att göra en polisanmälan\r\nvid misstanke om övergrepp mot barn.\r\n5. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om att\r\nbarn som utsatts för sexualbrott tillsammans\r\nmed vårdnadshavaren under en lång tid skall\r\nerbjudas psykologhjälp och vård.\r\n7. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om\r\nresurser för verksamheter där utsatta kan få\r\nhjälp att bearbeta sina traumatiska\r\nupplevelser.\r\n2002/03:Ju366 av Ragnwi Marcelind m.fl.\r\n(kd):\r\n6. Riksdagen begär att regeringen låter\r\nutvärdera hur kommunernas bristande\r\nresurser har påverkat omhändertagandet av\r\nunga med sociala problem.\r\n2002/03:L317 av Gunilla Wahlén (v):\r\n1. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en\r\nutredning med uppdraget att ta fram förslag\r\nsom syftar till att ge barn som växer upp i\r\nfamiljehem en stödperson enligt vad i\r\nmotionen anförs.\r\n2002/03:Sf226 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n15. Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom sin mening vad i motionen anförs om\r\natt det bör bli möjligt för socialtjänsten att i\r\nextrema fall agera för en minderårig utan\r\nvårdnadshavarens kännedom.\r\n2002/03:Sf380 av Alf Svensson m.fl. (kd):\r\n10. Riksdagen begär att regeringen\r\nåterkommer med förslag till hur familjer\r\nsom önskar skall få rätt till familjerådslag\r\neller annan liknande arbetsmodell.\r\n2002/03:Ub557 av Viviann Gerdin m.fl. (c, m,\r\nfp):\r\n5. Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om att\r\nförändra socialtjänstlagen så att det i\r\nundantagsfall blir möjligt att utreda barn och\r\nungdomar under 18 år under sekretess.\r\n2002/03:A323 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):\r\n5. Riksdagen begär att regeringen\r\nåterkommer med förslag om stärkt skydd för\r\nbarn som är offer för psykisk och fysisk\r\nmisshandel eller sexualbrott.\r\n</pre><pre>\r\nBilaga 2\r\nRegeringens lagförslag\r\nFörslag till lag om ändring i lagen (1990:52)\r\nmed särskilda bestämmelser om vård av unga\r\nHärigenom föreskrivs att 1, 2, 11, 13, 14, 15\r\nb, 15 c, 17, 19, 21, 22, 24, 31, 36, 40, 42 och\r\n43 §§ lagen (1990:52) med särskilda\r\nbestämmelser om vård av unga skall ha\r\nföljande lydelse.\r\nNuvarande lydelse\r\nFöreslagen lydelse\r\n1 §1\r\nInsatser inom\r\nsocialtjänsten för barn\r\noch ungdom skall\r\ngöras i samförstånd\r\nmed den unge och\r\nhans vårdnadshavare\r\nenligt be-\r\nstämmelserna i\r\nsocialtjänstlagen\r\n(2001:453).\r\n\r\nDen som är under\r\n18 år skall dock\r\nberedas vård enligt\r\ndenna lag, om någon\r\nav de situationer som\r\nanges i 2 eller 3 §\r\nföreligger och det kan\r\nantas att behövlig\r\nvård inte kan ges den\r\nunge med samtycke\r\nav den eller dem som\r\nhar vårdnaden om\r\nhonom och, när den\r\nunge har fyllt 15 år,\r\nav honom själv.\r\nInsatser inom\r\nsocialtjänsten för barn\r\noch ungdom skall\r\ngöras i samförstånd\r\nmed den unge och\r\nhans eller hennes\r\nvårdnadshavare enligt\r\nbestämmelserna i\r\nsocialtjänstlagen\r\n(2001:453).\r\nInsatserna skall\r\npräglas av respekt för\r\nden unges människo-\r\nvärde och integritet.\r\nDen som är under\r\n18 år skall dock\r\nberedas vård enligt\r\ndenna lag, om någon\r\nav de situationer som\r\nanges i 2 eller 3 §\r\nföreligger och det kan\r\nantas att behövlig\r\nvård inte kan ges den\r\nunge med samtycke\r\nav den eller dem som\r\nhar vårdnaden om\r\nhonom eller henne\r\noch, när den unge har\r\nfyllt 15 år, av honom\r\neller henne själv.\r\nVård med stöd av 3 § får även beredas den\r\nsom har fyllt 18 men inte 20 år, om sådan\r\nvård med hänsyn till den unges behov och\r\npersonliga förhållanden i övrigt är lämpligare\r\nän någon annan vård och det kan antas att\r\nbehövlig vård inte kan ges med den unges\r\nsamtycke.\r\nVissa åtgärder får vidtas utan samtycke\r\nenligt 22 och 24 §§.\r\nVid beslut enligt\r\ndenna lag skall vad\r\nsom är bäst för den\r\nunge vara avgörande.\r\nDen unges\r\ninställning skall så\r\nlångt möjligt\r\nklarläggas. Hänsyn\r\nskall tas till den unges\r\nvilja med beaktande\r\nav hans eller hennes\r\nålder och mognad.\r\n2 §\r\nVård skall beslutas\r\nom det på grund av\r\nmisshandel,\r\notillbörligt\r\nutnyttjande, brister i\r\nomsorgen eller något\r\nannat förhållande i\r\nhemmet finns en\r\npåtaglig risk för att\r\nden unges hälsa eller\r\nutveckling skadas.\r\nVård skall beslutas\r\nom det på grund av\r\nfysisk eller psykisk\r\nmisshandel,\r\notillbörligt\r\nutnyttjande, brister i\r\nomsorgen eller något\r\nannat förhållande i\r\nhemmet finns en påtag-\r\nlig risk för att den\r\nunges hälsa eller\r\nutveckling skadas.\r\n11 §\r\nSocialnämnden\r\nbestämmer hur vården\r\nav den unge skall\r\nordnas och var han\r\nskall vistas under\r\nvårdtiden.\r\nNämnden får medge\r\natt den unge vistas i\r\nsitt eget hem, om\r\ndetta kan antas vara\r\nbäst ägnat att främja\r\nvården av honom.\r\nVård med stöd av\r\ndenna lag skall dock\r\nalltid inledas utanför\r\nden unges eget hem.\r\nSocialnämnden\r\nbestämmer hur vården\r\nav den unge skall\r\nordnas och var han\r\neller hon skall vistas\r\nunder vårdtiden.\r\nNämnden får medge\r\natt den unge vistas i\r\nsitt eget hem, om\r\ndetta kan antas vara\r\nbäst ägnat att främja\r\nvården av honom\r\neller henne. Vård med\r\nstöd av denna lag\r\nskall dock alltid\r\ninledas utanför den\r\nunges eget hem.\r\nOm nämndens beslut enligt första eller\r\nandra stycket inte kan avvaktas, får\r\nordföranden eller någon annan ledamot som\r\nnämnden har förordnat besluta i frågan.\r\nBeslutet skall anmälas vid nämndens nästa\r\nsammanträde.\r\nNämnden eller den\r\nåt vilken nämnden har\r\nuppdragit vården skall\r\nha uppsikt över den\r\nunge och, i den\r\nutsträckning det\r\nbehövs för att\r\ngenomföra vården,\r\nbestämma om hans\r\npersonliga för-\r\nhållanden.\r\nNämnden eller den\r\nåt vilken nämnden har\r\nuppdragit vården skall\r\nha uppsikt över den\r\nunge och, i den\r\nutsträckning det\r\nbehövs för att\r\ngenomföra vården,\r\nbestämma om hans\r\neller hennes per-\r\nsonliga förhållanden.\r\nNämnden har under\r\nvårdtiden samma\r\nansvar som\r\nvårdnadshavaren för\r\natt den unges grund-\r\nläggande rättigheter\r\nenligt 6 kap. 1 §\r\nföräldrabalken\r\ntillgodoses.\r\n13 §\r\nSocialnämnden skall noga följa vården av\r\nden som får vård med stöd av denna lag.\r\nHar den unge beretts vård med stöd av 2 §,\r\nskall socialnämnden minst en gång var sjätte\r\nmånad överväga om vård enligt lagen\r\nfortfarande behövs.\r\nHar den unge beretts vård med stöd av 3 §,\r\nskall socialnämnden inom sex månader från\r\ndagen för verkställighet av vårdbeslutet pröva\r\nom vård med stöd av lagen skall upphöra.\r\nDenna fråga skall därefter prövas fortlöpande\r\ninom sex månader från senaste prövning.\r\nNär ett barn har\r\nvarit placerad i\r\nsamma familjehem\r\nunder tre år från det\r\natt placeringen\r\nverkställdes, skall\r\nsocialnämnden\r\nsärskilt överväga om\r\ndet finns skäl att an-\r\nsöka om överflyttning\r\nav vårdnaden enligt 6\r\nkap. 8 § föräldra-\r\nbalken.\r\n\r\n14 §\r\nSocialnämnden har\r\nett ansvar för att den\r\nunges behov av um-\r\ngänge med föräldrar\r\neller andra som har\r\nvårdnaden om honom\r\nså långt möjligt\r\ntillgodoses.\r\nOm det är\r\nnödvändigt med hän-\r\nsyn till ändamålet\r\nmed vård enligt denna\r\nlag, får\r\nsocialnämnden\r\n1. besluta hur den\r\nunges umgänge med\r\nföräldrar eller andra\r\nsom har vårdnaden\r\nom honom skall\r\nutövas, eller\r\nSocialnämnden har\r\nett ansvar för att den\r\nunges behov av um-\r\ngänge med föräldrar\r\noch vårdnadshavare\r\nså långt möjligt till-\r\ngodoses.\r\nOm det är\r\nnödvändigt med hän-\r\nsyn till ändamålet\r\nmed vård enligt denna\r\nlag, får\r\nsocialnämnden\r\n1. besluta hur den\r\nunges umgänge med\r\nvårdnadshavare och\r\nmed föräldrar som\r\nhar umgängesrätt\r\nreglerad genom dom\r\neller beslut av dom-\r\nstol eller genom avtal\r\nskall utövas, eller\r\n2. besluta att den unges vistelseort inte skall\r\nröjas för föräldrar eller vårdnadshavare.\r\nSocialnämnden skall minst en gång var\r\ntredje månad överväga om ett sådant beslut\r\nsom avses i andra stycket fortfarande behövs.\r\n15 b §2\r\nDen intagne får\r\nberedas vård vid en\r\nenhet inom hemmet\r\nsom är låsbar eller på\r\nannat sätt inrättad för\r\nsärskilt noggrann\r\ntillsyn, om det är\r\nnödvändigt med\r\nhänsyn till den\r\nintagnes, övriga\r\nintagnas eller per-\r\nsonalens säkerhet,\r\neller om det är\r\nnödvändigt för att\r\nförhindra att den\r\nintagne avviker eller\r\nför att i övrigt\r\ngenomföra vården.\r\n\r\n\r\n\r\nDen intagne får\r\nvårdas vid en sådan\r\nenhet under högst två\r\nmånader i följd. Om\r\nsärskilda behand-\r\nlingsskäl föranleder\r\ndet, får dock vården\r\nvid enheten pågå\r\nlängre tid, förutsatt att\r\nnågot av de fall som\r\nanges i första stycket\r\nfortfarande föreligger\r\noch att den intagne\r\nsamtidigt ges\r\nmöjlighet till vistelse\r\ni öppnare former eller\r\nutanför hemmet.\r\nDen intagne får\r\nberedas vård vid en\r\nenhet inom hemmet\r\nsom är låsbar eller på\r\nannat sätt inrättad för\r\nsärskilt noggrann\r\ntillsyn, om det är\r\nnödvändigt med\r\nhänsyn till den\r\nintagnes, övriga\r\nintagnas eller per-\r\nsonalens säkerhet,\r\neller om det är\r\nnödvändigt för att\r\nförhindra att den\r\nintagne avviker eller\r\nför att i övrigt\r\ngenomföra vården.\r\nOm det krävs med\r\nhänsyn till den\r\nintagnes speciella\r\nbehov av vård, hans\r\neller hennes säkerhet\r\neller övriga intagnas\r\nsäkerhet, får en\r\nintagen på en sådan\r\nenhet hindras från att\r\nträffa andra intagna\r\n(vård i enskildhet).\r\nDen intagne får\r\nvårdas vid en sådan\r\nenhet under högst två\r\nmånader i följd. Om\r\nsärskilda behand-\r\nlingsskäl föranleder\r\ndet, får dock vården\r\nvid enheten pågå\r\nlängre tid, förutsatt att\r\nnågot av de fall som\r\nanges i första stycket\r\nfortfarande föreligger\r\noch att den intagne\r\nsamtidigt ges\r\nmöjlighet till vistelse\r\ni öppnare former eller\r\nutanför hemmet. En\r\nfråga om vård i en-\r\nskildhet skall prövas\r\nfortlöpande och alltid\r\nomprövas inom sju\r\ndagar från senaste\r\nprövning.\r\n\r\n15 c §3\r\nOm det är särskilt\r\npåkallat på grund av\r\natt den intagne\r\nuppträder våldsamt\r\neller är så påverkad\r\nav berusningsmedel\r\natt han eller hon inte\r\nkan hållas till\r\nordningen, får den\r\nintagne hållas avskild\r\nfrån de övriga vid\r\nhemmet. Han eller\r\nhon skall då stå under\r\nfortlöpande uppsikt\r\nav personalen. Den\r\nintagne får dock inte\r\nhållas i sådan\r\navskildhet längre tid\r\nän vad som är ound-\r\ngängligen nödvändigt\r\noch inte i något fall\r\nunder längre tid än 24\r\ntimmar i följd.\r\nOm det är särskilt\r\npåkallat på grund av\r\natt den intagne\r\nuppträder våldsamt\r\neller är så påverkad\r\nav berusningsmedel\r\natt han eller hon inte\r\nkan hållas till\r\nordningen, får den\r\nintagne hållas i\r\navskildhet. Han eller\r\nhon skall då stå under\r\nfortlöpande uppsikt\r\nav personalen. Den\r\nintagne får dock inte\r\nhållas i sådan\r\navskildhet längre tid\r\nän vad som är\r\noundgängligen\r\nnödvändigt och inte i\r\nnågot fall under\r\nlängre tid än 24\r\ntimmar i följd.\r\nÄr den intagne under 15 år skall läkare\r\nskyndsamt yttra sig om varje åtgärd som\r\nvidtas enligt första stycket. Om läkaren begär\r\ndet skall åtgärden genast avbrytas.\r\n17 §\r\nOm det anses\r\npåkallat, får den som\r\nomfattas av\r\nbestämmelserna i\r\n15 § kroppsvisiteras\r\neller ytligt\r\nkroppsbesiktigas, när\r\nhan kommer till\r\nhemmet, för kontroll\r\nav att han inte bär på\r\nsig något som han\r\ninte får inneha där.\r\nDetsamma gäller om\r\ndet under vistelsen i\r\nhemmet uppkommer\r\nmisstanke att sådan\r\negendom skall\r\npåträffas hos honom.\r\nOm det anses\r\npåkallat, får den som\r\nomfattas av\r\nbestämmelserna i\r\n15 § kroppsvisiteras\r\neller ytligt\r\nkroppsbesiktigas, vid\r\nankomst till hemmet,\r\nför kontroll av att\r\ndenne inte bär på sig\r\nnågot som han eller\r\nhon inte får inneha\r\ndär. Detsamma gäller\r\nom det under\r\nvistelsen i hemmet\r\nuppkommer\r\nmisstanke att sådan\r\negendom skall\r\npåträffas hos honom\r\neller henne.\r\nKroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning\r\nfår inte göras mer ingående än vad ändamålet\r\nmed åtgärden kräver. All den hänsyn som om-\r\nständigheterna medger skall iakttas. Om\r\nmöjligt skall ett vittne närvara.\r\n19 §\r\nDen som omfattas av bestämmelserna i 15 §\r\nfår underkastas övervakning av sina brev och\r\nandra försändelser, om detta är påkallat med\r\nhänsyn till ordningen vid hemmet eller till den\r\nunges särskilda förhållanden. För detta\r\nändamål får den som förestår vården vid\r\nhemmet öppna och ta del av försändelser som\r\nkommer till eller sänds från den unge. Om en\r\nankommande försändelse innehåller egendom\r\nsom den unge inte får inneha enligt 16 §, skall\r\negendomen omhändertas.\r\nBrev mellan den\r\nunge och en svensk\r\nmyndighet eller\r\nadvokat eller hans\r\noffentliga biträde\r\nskall vidarebefordras\r\nutan föregående\r\ngranskning.\r\nBrev mellan den\r\nunge och en svensk\r\nmyndighet eller\r\nadvokat eller hans\r\neller hennes\r\noffentliga biträde\r\nskall vidarebefordras\r\nutan föregående\r\ngranskning.\r\n\r\n21 §\r\nNär vård med stöd\r\nav denna lag inte\r\nlängre behövs, skall\r\nsocialnämnden\r\nbesluta att vården\r\nskall upphöra.\r\nNämnden skall noga\r\nförbereda den unges\r\nåterförening med den\r\neller dem som har\r\nvårdnaden om\r\nhonom.\r\nNär vård med stöd\r\nav denna lag inte\r\nlängre behövs, skall\r\nsocialnämnden\r\nbesluta att vården\r\nskall upphöra.\r\nNämnden skall noga\r\nförbereda den unges\r\nåterförening med den\r\neller dem som har\r\nvårdnaden om honom\r\neller henne.\r\nVård som har beslutats med stöd av 2 §\r\nskall upphöra senast när den unge fyller 18 år.\r\nVård som har beslutats med stöd av 3 §\r\nskall upphöra senast när den unge fyller 21 år.\r\n22 §\r\nOm det kan antas att\r\nden som är under 20\r\når till följd av ett\r\nbeteende som avses i\r\n3 § kommer att\r\nbehöva beredas vård\r\nenligt denna lag om\r\nbeteendet fortsätter\r\noch det stöd eller den\r\nbehandling som den\r\nunge behöver inte kan\r\nges med samtycke av\r\nhonom själv, om han\r\nhar fyllt 15 år, och av\r\nhans vårdnadshavare,\r\nfår socialnämnden\r\nbesluta\r\n1. att den unge skall\r\nhålla regelbunden\r\nkontakt med en\r\nsärskilt utsedd\r\nkontaktperson, eller\r\n2. att den unge skall\r\ndelta i behandling i\r\nöppna former inom\r\nsocialtjänsten.\r\nOm det kan antas att\r\nden som är under 20\r\når till följd av ett\r\nbeteende som avses i\r\n3 § kommer att\r\nbehöva beredas vård\r\nenligt denna lag om\r\nbeteendet fortsätter\r\noch det stöd eller den\r\nbehandling som den\r\nunge behöver inte kan\r\nges med samtycke av\r\nden unge själv, om\r\nhan eller hon har fyllt\r\n15 år, och av hans\r\neller hennes\r\nvårdnadshavare, får\r\nsocialnämnden\r\nbesluta\r\n1. att den unge skall\r\nhålla regelbunden\r\nkontakt med en\r\nsärskilt utsedd\r\nkontaktperson, eller\r\n2. att den unge skall\r\ndelta i behandling i\r\nöppna former inom\r\nsocialtjänsten.\r\nNär ett sådant beslut meddelas skall en\r\nsärskild behandlingsplan finnas.\r\nBestämmelserna i 13 § första och tredje\r\nstyckena samt 21 § första och tredje styckena\r\ngäller i tillämpliga delar också i fråga om\r\nbeslut enligt första stycket. Prövning enligt 13\r\n§ tredje stycket av frågan om sådant beslut\r\nskall upphöra att gälla skall ske första gången\r\ninom sex månader från dagen för nämndens\r\nbeslut.\r\n24 §4\r\nLänsrätten får efter\r\nansökan av\r\nsocialnämnden för\r\nviss tid eller tills\r\nvidare förbjuda den\r\nsom har vårdnaden\r\nom en underårig att ta\r\ndenne från ett hem\r\nsom avses i 6 kap. 6 §\r\nsocialtjänstlagen\r\n(2001:453) om det\r\nfinns en påtaglig risk\r\nför att den unges\r\nhälsa eller utveckling\r\nskadas om han skiljs\r\nfrån hemmet\r\n(flyttningsförbud).\r\nLänsrätten får efter\r\nansökan av\r\nsocialnämnden för\r\nviss tid eller tills\r\nvidare förbjuda den\r\nsom har vårdnaden\r\nom en underårig att ta\r\ndenne från ett hem\r\nsom avses i 6 kap. 6 §\r\nsocialtjänstlagen\r\n(2001:453) om det\r\nfinns en påtaglig risk\r\nför att den unges\r\nhälsa eller utveckling\r\nskadas om han eller\r\nhon skiljs från\r\nhemmet (flyttnings-\r\nförbud).\r\n\r\n31 §\r\nOm det är\r\nnödvändigt med hän-\r\nsyn till ändamålet\r\nmed ett flytt-\r\nningsförbud eller ett\r\ntillfälligt flytt-\r\nningsförbud, får\r\nsocialnämnden\r\nbesluta hur den unges\r\numgänge med\r\nföräldrar eller andra\r\nsom har vårdnaden\r\nom honom skall\r\nutövas.\r\nOm det är\r\nnödvändigt med hän-\r\nsyn till ändamålet\r\nmed ett flytt-\r\nningsförbud eller ett\r\ntillfälligt flytt-\r\nningsförbud får\r\nsocialnämnden be-\r\nsluta hur den unges\r\numgänge skall utövas\r\nmed vårdnadshavare\r\noch med föräldrar\r\nsom har\r\numgängesrätt\r\nreglerad genom dom\r\neller beslut av\r\ndomstol eller genom\r\navtal.\r\n\r\n36 §5\r\nOm den unge har\r\nfyllt 15 år, har han\r\nrätt att själv föra sin\r\ntalan i mål och\r\närenden enligt denna\r\nlag.\r\nOm den unge har\r\nfyllt 15 år, har han\r\neller hon rätt att själv\r\nföra sin talan i mål\r\noch ärenden enligt\r\ndenna lag.\r\nDen som är förordnad som offentligt biträde\r\nenligt 39 § för någon som är under 15 år, utan\r\natt samtidigt vara biträde för\r\nvårdnadshavaren, är utan särskilt förordnande\r\nden unges ställföreträdare i det mål eller\r\närende som förordnandet avser.\r\n\r\nBarn som är yngre\r\nän 15 år bör höras,\r\nom det kan vara till\r\nnytta för utredningen\r\noch det kan antas att\r\nbarnet inte tar skada\r\nav att höras.\r\nBarn som är yngre\r\nän 15 år bör höras,\r\nom det kan vara till\r\nnytta för utredningen\r\noch det kan antas att\r\nhan eller hon inte tar\r\nskada av att höras.\r\n\r\n42 §6\r\nBeslut av den som\r\nförestår vården vid ett\r\nhem för särskilt nog-\r\ngrann tillsyn får\r\növerklagas hos\r\nlänsrätten, om\r\nbeslutet innebär\r\ninskränkningar i\r\nsärskilt fall av rätten\r\nför den som vistas i\r\nhemmet att enligt 15 a\r\n§ föra telefonsamtal\r\neller ta emot besök\r\neller avser förstörande\r\neller försäljning av\r\negendom enligt 20 §.\r\nBeslut av den som\r\nförestår vården vid ett\r\nhem för särskilt nog-\r\ngrann tillsyn får\r\növerklagas hos\r\nlänsrätten, om\r\nbeslutet\r\n1. innebär\r\ninskränkningar i sär-\r\nskilt fall av rätten för\r\nden som vistas i\r\nhemmet att enligt 15 a\r\n§ föra telefonsamtal\r\neller ta emot besök,\r\n2. gäller vård i\r\nenskildhet enligt\r\n15 b §, eller\r\navskildhet enligt\r\n15 c § eller\r\n3. avser förstörande\r\neller försäljning av\r\negendom enligt 20 §.\r\nPrövningstillstånd\r\nkrävs vid över-\r\nklagande till\r\nkammarrätten.\r\n\r\n43 §\r\nPolismyndigheten skall lämna biträde för att\r\npå begäran av\r\n1. socialnämnden eller nämndens\r\nordförande eller rätten bereda en läkare, som\r\navses i 32 §, tillträde till den unges hem eller\r\nför att föra den unge till läkarundersökningen,\r\n2. socialnämnden eller någon ledamot eller\r\ntjänsteman som nämnden har förordnat\r\ngenomföra beslut om vård eller\r\nomhändertagande med stöd av denna lag, och\r\n3. den som förestår\r\nvården vid ett hem för\r\nsärskilt noggrann till-\r\nsyn efterforska och\r\nåterhämta den som\r\nvårdas där på någon\r\ngrund som anges i 3\r\n§, om den unge har\r\navvikit från hemmet,\r\neller för att ombesörja\r\nnågon annan förflytt-\r\nning av honom.\r\n3. den som förestår\r\nvården vid ett hem för\r\nsärskilt noggrann till-\r\nsyn efterforska och\r\nåterhämta den som\r\nvårdas där på någon\r\ngrund som anges i 3\r\n§, om den unge har\r\navvikit från hemmet,\r\neller för att ombesörja\r\nnågon annan förflytt-\r\nning av honom eller\r\nhenne.\r\n\r\nDenna lag träder i kraft den 1 juli 2003.\r\nFörslag till lag om ändring i socialtjänstlagen\r\n(2001:453)\r\nHärigenom föreskrivs i fråga om\r\nsocialtjänstlagen (2001:453)\r\ndels att 6 kap. 6, 8 och 9 §§, 11 kap. 4 §, 14\r\nkap. 1 §, 16 kap. 1 och 4 §§ skall ha följande\r\nlydelse,\r\ndels att det i lagen skall införas en ny\r\nparagraf, 5 kap. 1 a §, av följande lydelse.\r\n\r\nNuvarande lydelse\r\nFöreslagen lydelse\r\n\r\n5 kap.\r\n1 a §\r\nSocialnämnden\r\nskall i frågor som rör\r\nbarn som far illa eller\r\nriskerar att fara illa\r\nsamverka med\r\nsamhällsorgan,\r\norganisationer och\r\nandra som berörs. I\r\nfråga om utlämnande\r\nav uppgifter gäller de\r\nbegränsningar som\r\nföljer av 15 kap.\r\ndenna lag och\r\nsekretesslagen\r\n(1980:100). Nämnden\r\nskall aktivt verka för\r\natt samverkan\r\nkommer till stånd.\r\n\r\n6 kap.\r\n6 §\r\nEtt barn får inte\r\nutan socialnämndens\r\nmedgivande tas emot\r\nför stadigvarande\r\nvård och fostran i ett\r\nenskilt hem som inte\r\ntillhör någon av\r\nföräldrarna eller\r\nnågon annan som har\r\nvårdnaden om honom\r\neller henne. Som ett\r\nmedgivande anses\r\nsocialnämndens\r\nbeslut att bereda\r\nbarnet vård i ett visst\r\nfamiljehem.\r\nSocialnämnden får\r\ninte lämna\r\nmedgivande utan att\r\nförhållandena i det\r\nenskilda hemmet och\r\nförutsättningarna för\r\nvård i hemmet är\r\nutredda.\r\nEtt barn får inte\r\nutan socialnämndens\r\nmedgivande eller\r\nbeslut om vård tas\r\nemot för stadig-\r\nvarande vård och\r\nfostran i ett enskilt\r\nhem som inte tillhör\r\nnågon av föräldrarna\r\neller någon annan\r\nsom har vårdnaden\r\nom honom eller\r\nhenne.\r\n\r\nSocialnämnden får\r\ninte lämna\r\nmedgivande eller\r\nfatta beslut om vård\r\nutan att förhållandena\r\ni det enskilda hemmet\r\noch förutsättningarna\r\nför vård i hemmet är\r\nutredda. Om\r\nnämndens prövning\r\ngäller ett hem i en\r\nannan kommun, skall\r\nnämnden informera\r\noch samråda med den\r\nkommunen innan den\r\nfattar sitt beslut.\r\n8 §\r\nVårdas ett barn med stöd av denna lag i ett\r\nannat hem än det egna, skall socialnämnden\r\nminst en gång var sjätte månad överväga om\r\nvården fortfarande behövs.\r\nNär barnet har varit\r\nplacerat i samma\r\nfamiljehem under tre\r\når från det att\r\nplaceringen verkställ-\r\ndes, skall\r\nsocialnämnden\r\nsärskilt överväga om\r\ndet finns skäl att an-\r\nsöka om överflyttning\r\nav vårdnaden enligt 6\r\nkap. 8 § föräldrabal-\r\nken.\r\n\r\n9 §\r\nEtt medgivande\r\nenligt 6 § att ta emot\r\nett barn för\r\nstadigvarande vård\r\noch fostran meddelas\r\nav socialnämnden i\r\nvårdnadshavarens\r\nhemkommun. Om\r\nnämndens prövning\r\ngäller ett hem i en\r\nannan kommun, skall\r\nnämnden informera\r\noch samråda med den\r\nkommunen innan den\r\nfattar sitt beslut.\r\nEtt medgivande\r\nenligt 6 § att ta emot\r\nett barn för\r\nstadigvarande vård\r\noch fostran meddelas\r\nav socialnämnden i\r\nvårdnadshavarens\r\nhemkommun.\r\n\r\n\r\nDen nämnd som har lämnat medgivande\r\nenligt 6 § fullgör skyldigheterna enligt 7 §.\r\n11 kap.\r\n4 §\r\nSocialnämnden är\r\nskyldig att slutföra en\r\nutredning enligt 2 §\r\noch fatta beslut i\r\närendet även om bar-\r\nnet byter\r\nvistelsekommun. Det-\r\nsamma gäller om en\r\nutredning inletts\r\nenligt 1 § och ärendet\r\navser vård av\r\nmissbrukare.\r\n\r\n\r\nFörsta stycket gäller\r\ninte om den nya\r\nvistelsekommunen\r\nsamtycker till att ta\r\növer utredningen av\r\närendet.\r\n\r\nSocialnämnden är\r\nskyldig att slutföra en\r\nutredning enligt 2 §\r\noch fatta beslut i\r\närendet även om bar-\r\nnet byter\r\nvistelsekommun. Det-\r\nsamma gäller om en\r\nutredning inletts\r\nenligt 1 § och ärendet\r\navser vård av\r\nmissbrukare. Den nya\r\nvistelsekommunen är\r\nskyldig att på\r\nbegäran bistå med\r\nden utredning som\r\nsocialnämnden kan\r\nbehöva för att fatta\r\nbeslut i ärendet.\r\nFörsta stycket gäller\r\ninte om den nya\r\nvistelsekommunen\r\nsamtycker till att ta\r\növer utredningen av\r\närendet eller om\r\närendet annars flyttas\r\növer.\r\n\r\n\r\n14 kap.\r\n1§1\r\nVar och en som får kännedom om något\r\nsom kan innebära att socialnämnden behöver\r\ningripa till ett barns skydd bör anmäla detta\r\ntill nämnden.\r\nMyndigheter vars\r\nverksamhet berör\r\nbarn och ungdom\r\nsamt andra\r\nmyndigheter inom\r\nhälso- och sjukvården\r\noch socialtjänsten är\r\nskyldiga att genast\r\nanmäla till\r\nsocialnämnden om de\r\ni sin verksamhet får\r\nkännedom om något\r\nsom kan innebära att\r\nsocialnämnden\r\nbehöver ingripa till ett\r\nbarns skydd. Detta\r\ngäller även dem som\r\när anställda hos\r\nsådana myndigheter.\r\nSådan\r\nanmälningsskyldighet\r\ngäller också dem som\r\när verksamma inom\r\nyrkesmässigt bedri-\r\nven enskild\r\nverksamhet inom\r\nhälso- och sjukvården\r\neller på\r\nsocialtjänstens\r\nområde. För fa-\r\nmiljerådgivning gäller\r\ni stället vad som sägs\r\ni tredje stycket.\r\n\r\n\r\nDe som är\r\nverksamma inom fa-\r\nmiljerådgivning är\r\nskyldiga att genast\r\nanmäla till\r\nsocialnämnden om de\r\ni sin verksamhet får\r\nkännedom om att ett\r\nbarn utnyttjas sexuellt\r\neller misshandlas i\r\nhemmet.\r\nMyndigheter vars\r\nverksamhet berör\r\nbarn och ungdom\r\nsamt andra\r\nmyndigheter inom\r\nhälso- och sjuk-\r\nvården, annan\r\nrättspsykiatrisk un-\r\ndersökningsverksamh\r\net, socialtjänsten och\r\nkriminalvården är\r\nskyldiga att genast\r\nanmäla till social-\r\nnämnden om de i sin\r\nverksamhet får\r\nkännedom om något\r\nsom kan innebära att\r\nsocialnämnden\r\nbehöver ingripa till ett\r\nbarns skydd. Detta\r\ngäller även dem som\r\när anställda hos\r\nsådana myndigheter.\r\nSådan\r\nanmälningsskyldighet\r\ngäller också dem som\r\när verksamma inom\r\nyrkesmässigt bedri-\r\nven enskild\r\nverksamhet som berör\r\nbarn och unga eller\r\nannan yrkesmässigt\r\nbedriven verksamhet\r\ninom hälso- och\r\nsjukvården eller på\r\nsocialtjänstens\r\nområde. För fa-\r\nmiljerådgivning gäller\r\ni stället vad som sägs\r\ni tredje stycket.\r\nDe som är\r\nverksamma inom fa-\r\nmiljerådgivning är\r\nskyldiga att genast\r\nanmäla till\r\nsocialnämnden om de\r\ni sin verksamhet får\r\nkännedom om att ett\r\nbarn utnyttjas sexuellt\r\neller utsätts för fysisk\r\neller psykisk miss-\r\nhandel i hemmet.\r\nMyndigheter, befattningshavare och\r\nyrkesverksamma som anges i andra stycket är\r\nskyldiga att lämna socialnämnden alla\r\nuppgifter som kan vara av betydelse för\r\nutredning av ett barns behov av skydd.\r\nOm anmälan från Barnombudsmannen\r\ngäller bestämmelserna i 7 § lagen (1993:335)\r\nom Barnombudsman.\r\n16 kap.\r\n1 §\r\nEtt ärende som\r\navser vård eller någon\r\nannan åtgärd i fråga\r\nom en enskild person\r\nkan flyttas över till en\r\nannan socialnämnd,\r\nom denna nämnd\r\nsamtycker till det.\r\nEtt ärende som\r\navser vård eller någon\r\nannan åtgärd i fråga\r\nom en enskild person\r\nkan flyttas över till en\r\nannan socialnämnd.\r\nÖverflyttning skall\r\nske om den som\r\nberörs av ärendet har\r\nstarkast anknytning\r\ntill den andra kom-\r\nmunen och det med\r\nhänsyn till den\r\nenskildes önskemål,\r\nhjälpbehovets\r\nvaraktighet och\r\nomständigheterna i\r\növrigt framstår som\r\nlämpligt.\r\nOm berörda\r\nkommuner inte kan\r\nkomma överens om\r\növerflyttning, får den\r\nkommun där frågan\r\nom överflyttning\r\nkommit upp ansöka\r\nom överflyttning av\r\närendet hos den\r\nlänsstyrelse där den\r\nandra kommunen\r\nligger.\r\nUppgifter som\r\nbehövs för att en\r\nsocialnämnd skall\r\nkunna ta över ett\r\närende skall lämnas\r\nut av den soci-\r\nalnämnd från vilken\r\növerlämnandet sker.\r\n\r\n4 §2\r\nLänsstyrelsens\r\nbeslut i ärenden om\r\ntillstånd enligt 7 kap.\r\n1 §, omhändertagande\r\nav personakt enligt 7\r\nkap. 5 § eller\r\nföreläggande eller\r\nförbud enligt 13 kap.\r\n6 § får överklagas hos\r\nallmän förvaltnings-\r\ndomstol.\r\nLänsstyrelsens\r\nbeslut i ärenden om\r\ntillstånd enligt 7 kap.\r\n1 §, omhändertagande\r\nav personakt enligt 7\r\nkap. 5 §, föreläggande\r\neller förbud enligt 13\r\nkap. 6 § samt över-\r\nflyttning av ärende\r\nenligt 16 kap. 1 § får\r\növerklagas hos allmän\r\nförvaltningsdomstol.\r\n\r\nDenna lag träder i kraft den 1 juli 2003.\r\n\r\n\r\nFörslag till lag om ändring i brottsbalken\r\nHärigenom föreskrivs att 3 kap. 12 §, 5 kap.\r\n5 § och 29 kap. 2 § brottsbalken skall ha\r\nföljande lydelse.\r\n\r\nNuvarande lydelse\r\nFöreslagen lydelse\r\n\r\n3 kap.\r\n12 §1\r\nVållande till kroppsskada eller sjukdom får,\r\nom brottet inte är grovt, åtalas av åklagare\r\nendast om målsäganden anger brottet till åtal\r\noch åtal är påkallat ur allmän synpunkt.\r\nAngivelse från\r\nmålsäganden krävs\r\ndock inte om brottet\r\nriktar sig mot någon\r\nsom inte har fyllt\r\narton år.\r\n\r\n5 kap.\r\n5 §2\r\nBrott som avses i 1-\r\n3 §§ får inte åtalas av\r\nannan än målsägande.\r\nOm målsäganden\r\nanger brottet till åtal\r\noch åtal av särskilda\r\nskäl anses påkallat ur\r\nallmän synpunkt, får\r\ndock åklagare åtala\r\nför\r\nBrott som avses i 1-\r\n3 §§ får inte åtalas av\r\nannan än målsägande.\r\nOm brottet riktar sig\r\nmot någon som är\r\nunder arton år eller\r\nom i annat fall\r\nmålsäganden anger\r\nbrottet till åtal, får\r\nåklagaren väcka åtal\r\nom detta av särskilda\r\nskäl anses påkallat ur\r\nallmän synpunkt och\r\nåtalet avser\r\n1. förtal och grovt förtal,\r\n2. förolämpning mot någon i eller för hans\r\neller hennes myndighetsutövning,\r\n3. förolämpning mot någon med anspelning\r\npå hans eller hennes ras, hudfärg, nationella\r\neller etniska ursprung eller trosbekännelse,\r\neller\r\n4. förolämpning mot någon med anspelning\r\npå hans eller hennes homosexuella läggning.\r\nHar förtal riktats mot avliden, får åtal\r\nväckas av den avlidnes efterlevande make,\r\nbröstarvinge, fader, moder eller syskon samt,\r\nom åtal av särskilda skäl anses påkallat ur\r\nallmän synpunkt, av åklagare.\r\nInnebär brott som avses i 1-3 §§, att någon\r\ngenom att förgripa sig på en främmande\r\nmakts statsöverhuvud som vistas i Sverige\r\neller på en främmande makts representant i\r\nSverige har kränkt den främmande makten,\r\nfår brottet åtalas av åklagare utan hinder av\r\nvad som föreskrivs i första stycket. Åtal får\r\ndock inte ske utan förordnande av regeringen\r\neller den regeringen har bemyndigat därtill.\r\n\r\n29 kap.\r\n2 §3\r\nSåsom försvårande omständigheter vid\r\nbedömningen av straffvärdet skall, vid sidan\r\nav vad som gäller för varje särskild brottstyp,\r\nsärskilt beaktas\r\n1. om den tilltalade avsett att brottet skulle\r\nfå betydligt allvarligare följder än det faktiskt\r\nfått,\r\n2. om den tilltalade visat särskild\r\nhänsynslöshet,\r\n3. om den tilltalade utnyttjat någon annans\r\nskyddslösa ställning eller särskilda\r\nsvårigheter att värja sig,\r\n4. om den tilltalade grovt utnyttjat sin\r\nställning eller i övrigt missbrukat ett särskilt\r\nförtroende,\r\n5. om den tilltalade förmått någon annan att\r\nmedverka till brottet genom allvarligt tvång,\r\nsvek eller missbruk av dennes ungdom,\r\noförstånd eller beroende ställning,\r\n6. om brottet utgjort\r\nett led i en brottslig\r\nverksamhet som varit\r\nsärskilt noggrant\r\nplanlagd eller\r\nbedrivits i stor\r\nomfattning och i\r\nvilken den tilltalade\r\nspelat en betydande\r\nroll, eller\r\n6. om brottet utgjort\r\nett led i en brottslig\r\nverksamhet som varit\r\nsärskilt noggrant\r\nplanlagd eller\r\nbedrivits i stor\r\nomfattning och i\r\nvilken den tilltalade\r\nspelat en betydande\r\nroll,\r\n7. om ett motiv för\r\nbrottet varit att kränka\r\nen person, en\r\nfolkgrupp eller en\r\nannan sådan grupp av\r\npersoner på grund av\r\nras, hudfärg,\r\nnationellt eller etniskt\r\nursprung,\r\ntrosbekännelse,\r\nsexuell läggning eller\r\nannan liknande\r\nomständighet.\r\n7. om ett motiv för\r\nbrottet varit att kränka\r\nen person, en\r\nfolkgrupp eller en\r\nannan sådan grupp av\r\npersoner på grund av\r\nras, hudfärg,\r\nnationellt eller etniskt\r\nursprung,\r\ntrosbekännelse,\r\nsexuell läggning eller\r\nannan liknande\r\nomständighet, eller\r\n8. om brottet varit\r\nägnat att skada\r\ntryggheten och tilliten\r\nhos ett barn i dess\r\nförhållande till en\r\nnärstående person.\r\n\r\nDenna lag träder i kraft den 1 juli 2003.\r\n\r\n\r\nFörslag till lag om ändring i lagen (1971:289)\r\nom allmänna förvaltningsdomstolar\r\nHärigenom föreskrivs att 18 § lagen\r\n(1971:289) om allmänna förvalt-\r\nningsdomstolar1 skall ha följande lydelse.\r\n\r\nNuvarande lydelse\r\nFöreslagen lydelse\r\n\r\n18 §2\r\nLänsrätt är domför med en lagfaren domare\r\nensam\r\n1. när åtgärd som avser endast måls\r\nberedande vidtages,\r\n2. vid sådant förhör med vittne eller\r\nsakkunnig som begärts av annan länsrätt,\r\n3. vid beslut som avser endast rättelse av\r\nfelräkning, felskrivning eller annat uppenbart\r\nförbiseende,\r\n4. vid annat beslut som inte innefattar\r\nslutligt avgörande av mål.\r\nOm det inte är påkallat av särskild\r\nanledning att målet prövas av fullsutten rätt,\r\när länsrätt domför med en lagfaren domare\r\nensam vid beslut som inte innefattar prövning\r\nav målet i sak.\r\nÅtgärder som avser endast beredandet av ett\r\nmål och som inte är av sådant slag att de bör\r\nförbehållas lagfarna domare får utföras av en\r\nannan tjänsteman vid länsrätten som har\r\ntillräcklig kunskap och erfarenhet. Närmare\r\nbestämmelser om detta meddelas av\r\nregeringen.\r\nVad som sägs i andra stycket gäller även vid\r\navgörande i sak av\r\n1. mål av enkel beskaffenhet,\r\n2. mål enligt lagen (1994:466) om särskilda\r\ntvångsåtgärder i beskattningsförfarandet,\r\nenligt lagen (1978:880) om betalningssäkring\r\nför skatter, tullar och avgifter, om besiktning\r\nenligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152),\r\nom handlings undantagande från\r\ntaxeringsrevision, skatterevision eller annan\r\ngranskning och om befrielse från skyldighet\r\natt lämna upplysningar, visa upp handling\r\neller lämna kontrolluppgift enligt\r\nskatteförfattningarna,\r\n3. mål om\r\nomedelbart om-\r\nhändertagande enligt\r\n6 § lagen (1990:52)\r\nmed särskilda bestäm-\r\nmelser om vård av\r\nunga, mål om\r\ntillfälligt\r\nflyttningsförbud\r\nenligt 27 § samma\r\nlag, mål om omedel-\r\nbart omhändertagande\r\nenligt 13 § lagen\r\n(1988:870) om vård\r\nav missbrukare i vissa\r\nfall, mål om tillfälligt\r\nomhändertagande\r\nenligt 37 §\r\nsmittskyddslagen\r\n(1988:1472), mål\r\nenligt 12 § första\r\nstycket och 33 § lagen\r\n(1991:1128) om psyk-\r\niatrisk tvångsvård,\r\nmål enligt 18 § första\r\nstycket 2-4 såvitt\r\navser de fall då\r\nvården inte har för-\r\nenats med särskild\r\nutskrivningsprövning\r\neller 5 lagen\r\n(1991:1129) om rätts-\r\npsykiatrisk vård, mål\r\nom förvar och uppsikt\r\nenligt utlänningslagen\r\n(1989:529), mål\r\nenligt lagen\r\n(1974:202) om\r\nberäkning av strafftid\r\nm.m., mål enligt\r\nlagen (1974:203) om\r\nkriminalvård i anstalt\r\nsamt mål enligt lagen\r\n(1963:193) om samar-\r\nbete med Danmark,\r\nFinland, Island och\r\nNorge angående\r\nverkställighet av\r\nstraff m.m.,\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n3. mål om\r\nomedelbart om-\r\nhändertagande enligt\r\n6 § lagen (1990:52)\r\nmed särskilda bestäm-\r\nmelser om vård av\r\nunga, mål om vård i\r\nenskildhet enligt\r\n15 b § samma lag,\r\nmål om avskildhet\r\nenligt 15 c § samma\r\nlag, mål om tillfälligt\r\nflyttningsförbud\r\nenligt 27 § samma\r\nlag, mål om omedel-\r\nbart omhändertagande\r\nenligt 13 § lagen\r\n(1988:870) om vård\r\nav missbrukare i vissa\r\nfall, mål om vård i\r\nenskildhet eller\r\navskildhet enligt 34 §\r\nsamma lag, mål om\r\nvård i enskildhet\r\nenligt 14 § lagen\r\n(1998:603) om\r\nverkställighet av\r\nsluten ungdomsvård,\r\nmål om avskildhet\r\nenligt 17 § samma\r\nlag, mål om tillfälligt\r\nomhändertagande\r\nenligt 37 §\r\nsmittskyddslagen\r\n(1988:1472), mål\r\nenligt 12 § första\r\nstycket och 33 § lagen\r\n(1991:1128) om\r\npsykiatrisk\r\ntvångsvård, mål enligt\r\n18 § första stycket 2-\r\n4 såvitt avser de fall\r\ndå vården inte har\r\nförenats med särskild\r\nutskrivningsprövning\r\neller 5 lagen\r\n(1991:1129) om\r\nrättspsykiatrisk vård,\r\nmål om förvar och\r\nuppsikt enligt\r\nutlänningslagen\r\n(1989:529), mål\r\nenligt lagen\r\n(1974:202) om\r\nberäkning av strafftid\r\nm.m., mål enligt\r\nlagen (1974:203) om\r\nkriminalvård i anstalt\r\nsamt mål enligt lagen\r\n(1963:193) om\r\nsamarbete med Dan-\r\nmark, Finland, Island\r\noch Norge angående\r\nverkställighet av\r\nstraff m.m.,\r\n4. mål enligt folkbokföringsförfattningarna,\r\nmål rörande preliminär skatt eller om anstånd\r\nmed att betala skatt eller avgifter enligt skatte-\r\nförfattningarna,\r\n5. mål enligt lagen (1992:1528) om offentlig\r\nupphandling,\r\n6. mål som avser en fråga av betydelse för\r\ninkomstbeskattningen, dock endast om värdet\r\nav vad som yrkas i målet uppenbart inte\r\növerstiger hälften av basbeloppet enligt lagen\r\n(1962:381) om allmän försäkring.\r\n\r\nDenna lag träder i kraft den 1 juli 2003.\r\n\r\nFörslag till lag om ändring i lagen (1974:203)\r\nom kriminalvård i anstalt\r\nHärigenom föreskrivs att 5 § lagen\r\n(1974:203) om kriminalvård i anstalt1 skall ha\r\nföljande lydelse.\r\n\r\nNuvarande lydelse\r\nFöreslagen lydelse\r\n\r\n5 §\r\nKriminalvården i anstalt skall planläggas\r\noch genomföras i nära samverkan mellan\r\nkriminalvårdens olika organ. I den mån ett\r\nförverkligande av vårdens syfte kräver\r\ninsatser av andra samhälleliga organ, skall\r\nerforderlig samverkan ske med företrädare för\r\nsådant organ.\r\nVid planläggningen av den intagnes\r\nbehandling skall samråd äga rum med denne.\r\nI den utsträckning det lämpligen kan ske bör\r\nsamråd ske även med hans närstående. Den\r\nintagne skall beredas tillfälle yttra sig om\r\ntillämnade åtgärder som rör honom särskilt,\r\nom ej synnerliga skäl talar däremot.\r\nBestämmelser om\r\nskyldighet att anmäla\r\ntill socialnämnden att\r\nett barn kan behöva\r\nnämndens skydd finns\r\ni 14 kap. 1 §\r\nsocialtjänstlagen\r\n(2001:453).\r\n\r\nDenna lag träder i kraft den 1 juli 2003.\r\n\r\n\r\nFörslag till lag om ändring i lagen (1976:371)\r\nom behandlingen av häktade och anhållna\r\nm.fl.\r\nHärigenom föreskrivs att det i lagen\r\n(1976:371) om behandlingen av häktade och\r\nanhållna m.fl. skall införas en ny paragraf, 27\r\n§, av följande lydelse.\r\n\r\nNuvarande lydelse\r\nFöreslagen lydelse\r\n\r\n27 §\r\nBestämmelser om\r\nskyldighet att anmäla\r\ntill socialnämnden att\r\nett barn kan behöva\r\nnämndens skydd finns\r\ni 14 kap. 1 §\r\nsocialtjänstlagen\r\n(2001:453).\r\n\r\nDenna lag träder i kraft den 1 juli 2003.\r\n\r\n\r\n\r\nFörslag till lag om ändring i hälso- och\r\nsjukvårdslagen (1982:763)\r\nHärigenom föreskrivs att det i hälso- och\r\nsjukvårdslagen (1982:763)1 skall införas en\r\nny paragraf, 2 f §, av följande lydelse.\r\n\r\nNuvarande lydelse\r\nFöreslagen lydelse\r\n\r\n2 f §\r\nHälso- och\r\nsjukvården skall på\r\nsocialnämndens\r\ninitiativ, i frågor som\r\nrör barn som far illa\r\neller riskerar att fara\r\nilla, samverka med\r\nsamhällsorgan,\r\norganisationer och\r\nandra som berörs. I\r\nfråga om utlämnande\r\nav uppgifter gäller de\r\nbegränsningar som\r\nföljer av 2 kap. 8-\r\n11 §§ lagen\r\n(1998:531) om\r\nyrkesverksamhet på\r\nhälso- och\r\nsjukvårdens område\r\noch sekretesslagen\r\n(1980:100).\r\nBestämmelser om\r\nskyldighet att anmäla\r\ntill socialnämnden att\r\nett barn kan behöva\r\nnämndens skydd finns\r\ni 14 kap. 1 §\r\nsocialtjänstlagen\r\n(2001:453).\r\n\r\nDenna lag träder i kraft den 1 juli 2003.\r\n\r\n\r\nFörslag till lag om ändring i polislagen\r\n(1984:387)\r\nHärigenom föreskrivs att 3 § polislagen\r\n(1984:387) skall ha följande lydelse.\r\n\r\nNuvarande lydelse\r\nFöreslagen lydelse\r\n\r\n3 §\r\nPolisen skall samarbeta med\r\nåklagarmyndigheterna. Samarbete skall också\r\näga rum med andra myndigheter och\r\norganisationer vilkas verksamhet berör\r\npolisverksamheten. Särskilt åligger det därvid\r\npolisen att fortlöpande samarbeta med\r\nmyndigheterna inom socialtjänsten och sna-\r\nrast underrätta dessa om förhållanden som bör\r\nföranleda någon åtgärd av dem.\r\nBestämmelser om\r\nskyldighet att anmäla\r\ntill socialnämnden att\r\nett barn kan behöva\r\nnämndens skydd finns\r\ni 14 kap. 1 §\r\nsocialtjänstlagen\r\n(2001:453).\r\nAndra myndigheter skall ge polisen stöd i\r\ndess arbete.\r\n\r\nDenna lag träder i kraft den 1 juli 2003.\r\n\r\n\r\nFörslag till lag om ändring i tandvårdslagen\r\n(1985:125)\r\nHärigenom föreskrivs att 3 § tandvårdslagen\r\n(1985:125) skall ha följande lydelse\r\n\r\nNuvarande lydelse\r\nFöreslagen lydelse\r\n\r\n3 §\r\nTandvården skall bedrivas så att den\r\nuppfyller kravet på en god tandvård. Detta\r\ninnebär att den skall\r\n1. vara av god kvalitet och lägga särskild\r\nvikt vid förebyggande åtgärder,\r\n2. tillgodose patientens behov av trygghet i\r\nvården och behandlingen,\r\n3. vara lätt tillgänglig,\r\n4. bygga på respekt för patientens\r\nsjälvbestämmande och integritet,\r\n5. främja goda kontakter mellan patienten\r\noch tandvårdspersonalen.\r\nVården och behandlingen skall så långt det\r\när möjligt utformas och genomföras i samråd\r\nmed patienten.\r\nPatienten skall upplysas om sitt\r\ntandhälsotillstånd och om de behand-\r\nlingsmetoder som står till buds.\r\nBestämmelser om\r\nskyldighet att anmäla\r\ntill socialnämnden att\r\nett barn kan behöva\r\nnämndens skydd finns\r\ni 14 kap. 1 §\r\nsocialtjänstlagen\r\n(2001:453).\r\n\r\nDenna lag träder i kraft den 1 juli 2003.\r\n\r\nFörslag till lag om ändring i skollagen\r\n(1985:1100)\r\nHärigenom föreskrivs i fråga om skollagen\r\n(1985:1100)1\r\ndels att 1 kap. 1 § skall ha följande lydelse,\r\ndels att det i 1 kap. skall införas en ny\r\nparagraf, 2 a §, av följande lydelse.\r\n\r\nNuvarande lydelse\r\nFöreslagen lydelse\r\n1 kap.\r\n1 §2\r\nFör barn och ungdomar anordnar det\r\nallmänna utbildning i form av förskoleklass,\r\ngrundskola och gymnasieskola samt vissa\r\nmotsvarande skolformer, nämligen särskola,\r\nspecialskola och sameskola.\r\nFörskoleklassen, grundskolan,\r\ngymnasieskolan, särskolan, specialskolan och\r\nsameskolan bildar det offentliga skolväsendet\r\nför barn och ungdom. Dessutom finns\r\nsärskilda utbildningsformer som anordnas av\r\ndet allmänna för dem som till följd av\r\nsjukdom eller av annat skäl inte kan delta i\r\nskolarbetet inom det offentliga skolväsendet.\r\nDet allmänna\r\nanordnar också pe-\r\ndagogisk verksamhet\r\ni form av för-\r\nskoleverksamhet och\r\nskolbarnsomsorg. För\r\ndessa verksamheter\r\ngäller i denna lag\r\nendast bestäm-\r\nmelserna i 2 a kap.\r\noch 15 kap. 5 §.\r\nDet allmänna\r\nanordnar också pe-\r\ndagogisk verksamhet\r\ni form av för-\r\nskoleverksamhet och\r\nskolbarns-omsorg.\r\nFör dessa\r\nverksamheter gäller i\r\ndenna lag endast\r\nbestämmelserna i 1\r\nkap. 2 a §, 2 a kap\r\noch 15 kap. 5 §.\r\n2 a §\r\nFörskoleverksamhet\r\nen, skolan och\r\nskolbarnsomsorgen\r\nskall på social-\r\nnämndens initiativ i\r\nfrågor som rör barn\r\nsom far illa eller\r\nriskerar att fara illa\r\nsamverka med\r\nsamhällsorgan,\r\norganisationer och\r\nandra som berörs. I\r\nfråga om utlämnande\r\nav uppgifter gäller de\r\nbegränsningar som\r\nföljer 2 a kap. 18 §\r\noch 9kap. 16 a §\r\ndenna lag och  av\r\nsekretesslagen\r\n(1980:100).\r\nBestämmelser om\r\nskyldighet att anmäla\r\ntill socialnämnden att\r\nett barn kan behöva\r\nnämndens skydd finns\r\ni 14 kap. 1 §\r\nsocialtjänstlagen\r\n(2001:453).\r\n\r\nDenna lag träder i kraft den 1 juli 2003.\r\n\r\nFörslag till lag om ändring i lagen (1988:870)\r\nom vård av missbrukare i vissa fall\r\nHärigenom föreskrivs att 34 och 44 §§ lagen\r\n(1988:870) om missbrukare i vissa fall skall\r\nha följande lydelse.\r\n\r\nNuvarande lydelse\r\nFöreslagen lydelse\r\n\r\n34 §1\r\nDen som vårdas enligt denna lag i ett LVM-\r\nhem för särskilt noggrann tillsyn får hindras\r\natt lämna hemmet och i övrigt underkastas\r\nden begränsning i rörelsefriheten som är\r\nnödvändig för att vården skall kunna\r\ngenomföras.\r\nDen intagne får\r\nberedas vård vid en\r\nenhet inom hemmet\r\nsom är låsbar eller på\r\nannat sätt inrättad för\r\nsärskilt noggrann\r\ntillsyn, om det är\r\nnödvändigt med\r\nhänsyn till den\r\nintagnes, övriga\r\nintagnas eller per-\r\nsonalens säkerhet,\r\neller om det är\r\nnödvändigt för att\r\nförhindra att den\r\nintagne avviker eller\r\nför att i övrigt\r\ngenomföra vården.\r\n\r\n\r\n\r\nDen intagne får\r\nvårdas inom en sådan\r\nenhet under högst två\r\nmånader i följd. Om\r\nsärskilda behand-\r\nlingsskäl föranleder\r\ndet, får dock vården\r\nvid enheten pågå\r\nlängre tid, förutsatt att\r\nnågot av de fall som\r\nanges i andra stycket\r\nfortfarande föreligger\r\noch att den intagne\r\nsamtidigt ges\r\nmöjlighet till vistelse\r\ni öppnare former eller\r\nutanför hemmet.\r\n\r\nOm det är särskilt\r\npåkallat på grund av\r\natt den intagne\r\nuppträder våldsamt\r\neller är så påverkad\r\nav berusningsmedel\r\natt han eller hon inte\r\nkan hållas till\r\nordningen, får den\r\nintagne hållas avskild\r\nfrån de övriga vid\r\nhemmet. Han eller\r\nhon skall då stå under\r\nfortlöpande uppsikt\r\nav personalen. Den\r\nintagne får dock inte\r\nhållas i sådan\r\navskildhet längre tid\r\nän vad som är ound-\r\ngängligen nödvändigt\r\noch inte i något fall\r\nunder längre tid än 24\r\ntimmar i följd.\r\nDen intagne får\r\nberedas vård vid en\r\nenhet inom hemmet\r\nsom är låsbar eller på\r\nannat sätt inrättad för\r\nsärskilt noggrann\r\ntillsyn, om det är\r\nnödvändigt med\r\nhänsyn till den\r\nintagnes, övriga\r\nintagnas eller per-\r\nsonalens säkerhet,\r\neller om det är\r\nnödvändigt för att\r\nförhindra att den\r\nintagne avviker eller\r\nför att i övrigt\r\ngenomföra vården.\r\nOm det krävs med\r\nhänsyn till den\r\nintagnes speciella\r\nbehov av vård, hans\r\neller hennes säkerhet\r\neller övriga intagnas\r\nsäkerhet får en inta-\r\ngen på en sådan enhet\r\nhindras från att träffa\r\nandra intagna (vård i\r\nenskildhet).\r\nDen intagne får\r\nvårdas inom en sådan\r\nenhet under högst två\r\nmånader i följd. Om\r\nsärskilda behand-\r\nlingsskäl föranleder\r\ndet, får dock vården\r\nvid enheten pågå\r\nlängre tid, förutsatt att\r\nnågot av de fall som\r\nanges i andra stycket\r\nfortfarande föreligger\r\noch att den intagne\r\nsamtidigt ges\r\nmöjlighet till vistelse\r\ni öppnare former eller\r\nutanför hemmet. En\r\nfråga om vård i en-\r\nskildhet skall prövas\r\nfortlöpande och alltid\r\nomprövas inom sju\r\ndagar från senaste\r\nprövning.\r\nOm det är särskilt\r\npåkallat på grund av\r\natt den intagne\r\nuppträder våldsamt\r\neller är så påverkad\r\nav berusningsmedel\r\natt han eller hon inte\r\nkan hållas till\r\nordningen, får den\r\nintagne hållas i\r\navskildhet. Han eller\r\nhon skall då stå under\r\nfortlöpande uppsikt\r\nav personalen. Den\r\nintagne får dock inte\r\nhållas i sådan\r\navskildhet längre tid\r\nän vad som är\r\noundgängligen\r\nnödvändigt och inte i\r\nnågot fall under\r\nlängre tid än 24\r\ntimmar i följd.\r\n\r\n44 §2\r\nBeslut av den som\r\nförestår vården vid ett\r\nLVM-hem får\r\növerklagas av den\r\nenskilde hos\r\nlänsrätten, om be-\r\nslutet avser\r\növerflyttning enligt\r\n25 §, innebär\r\ninskränkningar i\r\nsärskilt fall av rätten\r\nför den som vistas i\r\nhemmet att enligt 33 a\r\n§ föra telefonsamtal\r\neller ta emot besök\r\neller avser avslag på\r\nbegäran om\r\nutskrivning eller\r\nförstörande eller\r\nförsäljning av egen-\r\ndom enligt 36 §.\r\nBeslut av den som\r\nförestår vården vid ett\r\nLVM-hem får\r\növerklagas av den\r\nenskilde hos\r\nlänsrätten, om be-\r\nslutet\r\n1. gäller\r\növerflyttning eller av-\r\nslag på begäran om\r\nutskrivning enligt 25\r\n§,\r\n2. innebär\r\ninskränkningar i sär-\r\nskilt fall av rätten för\r\nden som vistas i\r\nhemmet att enligt 33 a\r\n§ föra telefonsamtal\r\neller ta emot besök,\r\n3. gäller vård i\r\nenskildhet eller\r\navskildhet enligt 34 §,\r\neller\r\n4. gäller förstörande\r\neller försäljning av\r\negendom enligt 36 §.\r\nPrövningstillstånd\r\nkrävs vid över-\r\nklagande till\r\nkammarrätten.\r\nAndra beslut enligt denna lag av den som\r\nförestår vården vid ett LVM-hem får inte\r\növerklagas.\r\nBeslut om läkarundersökning enligt 9 § eller\r\n11 § tredje stycket får inte överklagas.\r\nBeslut om omhändertagande enligt 13 §\r\nförsta eller andra stycket får inte överklagas.\r\nÖverklagande av rättens beslut om\r\nomhändertagande enligt 13 § tredje stycket är\r\ninte inskränkt till viss tid.\r\n\r\nDenna lag träder i kraft den 1 juli 2003.\r\n\r\nFörslag till lag om ändring i lagen\r\n(1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning\r\nHärigenom föreskrivs att det i lagen\r\n(1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning\r\nskall införas en ny paragraf, 14 a §, av\r\nföljande lydelse.\r\n\r\nNuvarande lydelse\r\nFöreslagen lydelse\r\n\r\n14 a §\r\nBestämmelser om\r\nskyldighet att anmäla\r\ntill socialnämnden att\r\nett barn kan behöva\r\nnämndens skydd finns\r\ni 14 kap. 1 §\r\nsocialtjänstlagen\r\n(2001:453).\r\n\r\nDenna lag träder i kraft den 1 juli 2003.\r\n\r\n\r\nFörslag till lag om ändring i lagen (1998:531)\r\nom yrkesverksamhet på hälso- och\r\nsjukvårdens område\r\nHärigenom föreskrivs i fråga om lagen\r\n(1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och\r\nsjukvårdens område\r\ndels att 2 kap. 2 § skall ha följande lydelse,\r\ndels att det i 2 kap. skall införas en ny\r\nparagraf, 1 a § av följande lydelse.\r\n\r\nNuvarande lydelse\r\nFöreslagen lydelse\r\n\r\n2 kap.\r\n1 a §\r\n\r\nDen som tillhör\r\nhälso- och sjuk-\r\nvårdspersonalen skall\r\ni frågor som rör barn\r\nsom far illa eller\r\nriskerar att fara illa\r\nsamverka med sam-\r\nhällsorgan,\r\norganisationer och\r\nandra som berörs. I\r\nfråga om utlämnande\r\nav uppgifter gäller de\r\nbegränsningar som\r\nföljer av 2 kap. 8-11\r\n§§ denna lag och\r\nsekretesslagen\r\n(1980:100).\r\n\r\n2 §1\r\nDen som har ansvaret för hälso- och\r\nsjukvården av en patient skall se till att\r\npatienten ges individuellt anpassad\r\ninformation om sitt hälsotillstånd och om de\r\nmetoder för undersökning, vård och\r\nbehandling som finns.\r\nOm informationen inte kan lämnas till\r\npatienten skall den i stället lämnas till en\r\nnärstående till patienten. Informationen får\r\ndock inte lämnas till patienten eller någon\r\nnärstående om det finns hinder för detta i 7\r\nkap. 3 eller 6 § sekretesslagen (1980:100)\r\neller i 8 § andra stycket eller 9 § första stycket\r\ni detta kapitel.\r\nBestämmelser om\r\nskyldighet att anmäla\r\ntill socialnämnden att\r\nett barn kan behöva\r\nnämndens skydd finns\r\ni 14 kap. 1 §\r\nsocialtjänstlagen\r\n(2001:453).\r\n\r\nDenna lag träder i kraft den 1 juli 2003.\r\n\r\n\r\nFörslag till lag om ändring i lagen (1998:603)\r\nom verkställighet av sluten ungdomsvård\r\nHärigenom föreskrivs att 14 och 17 §§ lagen\r\n(1998:603) om verkställighet av sluten\r\nungdomsvård skall ha följande lydelse.\r\n\r\nNuvarande lydelse\r\nFöreslagen lydelse\r\n\r\n14 §\r\nVerkställigheten skall inledas på en låsbar\r\nenhet. Så snart förhållandena medger det,\r\nskall den dömde ges möjlighet till vistelse\r\nunder öppnare former.\r\nFrågan om den dömde kan ges möjlighet till\r\nvistelse under öppnare former skall prövas\r\nfortlöpande, dock minst en gång varannan\r\nmånad.\r\nOm det krävs med\r\nhänsyn till den\r\ndömdes speciella\r\nbehov av vård, hans\r\neller hennes säkerhet\r\neller övriga intagnas\r\nsäkerhet får en dömd\r\nsom vårdas på en\r\nlåsbar enhet hindras\r\nfrån att träffa andra\r\nintagna (vård i\r\nenskildhet). En fråga\r\nom vård i enskildhet\r\nskall prövas\r\nfortlöpande och alltid\r\nomprövas inom sju\r\ndagar från senaste\r\nprövning.\r\n\r\n17 §\r\nOm det är särskilt\r\npåkallat av att den\r\ndömde uppträder\r\nvåldsamt eller är så\r\npåverkad av berus-\r\nningsmedel att han\r\ninte kan hållas till\r\nordningen, får han\r\nhållas avskild från de\r\növriga vid hemmet\r\nunder förutsättning att\r\nhan står under\r\nfortlöpande uppsikt\r\nav personalen. Han\r\nfår dock inte hållas i\r\nsådan avskildhet\r\nlängre tid än som är\r\nabsolut nödvändigt\r\noch inte i något fall\r\nunder längre tid än 24\r\ntimmar i följd.\r\nOm det är särskilt\r\npåkallat av att den\r\ndömde uppträder\r\nvåldsamt eller är så\r\npåverkad av berus-\r\nningsmedel att han\r\neller hon inte kan\r\nhållas till ordningen,\r\nfår den dömde hållas i\r\navskildhet under\r\nförutsättning att han\r\neller hon står under\r\nfortlöpande uppsikt\r\nav personalen. Den\r\ndömde får dock inte\r\nhållas i sådan\r\navskildhet längre tid\r\nän som är absolut\r\nnödvändigt och inte i\r\nnågot fall under\r\nlängre tid än 24\r\ntimmar i följd.\r\n\r\nDenna lag träder i kraft den 1 juli 2003.\r\n\r\nBilaga 3\r\nJustitieutskottets yttrande 2002/03:JuU1y\r\nStärkt skydd för barn i utsatta situationer\r\nTill socialutskottet\r\nSammanfattning\r\nI detta yttrande behandlar justitieutskottet\r\npropositionen Stärkt skydd för barn i utsatta\r\nsituationer (prop. 2002/03:53) jämte fem med\r\nanledning av propositionen väckta motioner.\r\nFörslagen i propositionen täcker ett brett fält\r\nav åtgärder inom framför allt socialtjänstens\r\noch straffrättens områden. För\r\njustitieutskottets del fästs fokus på förslaget\r\ntill ändring i brottsbalken om en ny\r\nstraffskärpningsgrund som kan tillämpas om\r\nbrottet varit ägnat att skada tryggheten och\r\ntilliten hos ett barn i dess förhållande till en\r\nnärstående person. Straffskärpningsgrunden\r\när tänkt att tillämpas i första hand vid våld\r\nmellan närstående som riktats mot barnet eller\r\nsom förekommit inom familjen i barnets\r\nnärvaro. Justitieutskottet tillstyrker förslaget\r\nmed ett kompletterande uttalande om\r\ntolkningen av lagtexten. Även i övrigt\r\ntillstyrker justitieutskottet regeringsförslaget.\r\nUtskottet avstyrker också samtliga av\r\nutskottet behandlade motionsyrkanden.\r\nTill yttrandet har fogats fyra avvikande\r\nmeningar (m, fp, kd respektive c).\r\n\r\n\r\nÄrendet och dess beredning\r\nProposition 2002/03:53 Stärkt skydd för barn\r\ni utsatta situationer m.m. har hänvisats till\r\nsocialutskottet. Den 6 mars 2003 beslutade\r\nsocialutskottet att bereda justitieutskottet\r\ntillfälle att yttra sig över propositionen jämte\r\nmed anledning av propositionen väckta\r\nmotioner.\r\nMed anledning av propositionen har väckts\r\nfem motioner, 2002/03:So41-So45.\r\nTill grund för förslagen i propositionen\r\nligger bl.a. Kommittén mot barnmisshandels\r\nbetänkanden Barnmisshandel - Polisens och\r\nåklagarnas handläggningstider och\r\narbetsmetoder (SOU 2000:42), Barn och\r\nmisshandel - En rapport om kroppslig\r\nbestraffning och annan misshandel i Sverige\r\nvid slutet av 1900-talet (SOU 2001:18) samt\r\nslutbetänkandet Barnmisshandel - Att\r\nförebygga och åtgärda (SOU 2001:72) och\r\nremissbehandlingen av dessa.\r\nUtskottets beredningsområde omfattar bl.a.\r\nden centrala straffrätten, processrätten och\r\nfrågor med anknytning till kriminalvården och\r\nandra myndigheter inom utgiftsområde 4\r\nRättsväsendet. Utskottet begränsar sitt\r\nyttrande till att avse frågor inom detta\r\nområde. I anslutning härtill behandlar\r\nutskottet några av de motioner som väckts\r\nmed anledning av propositionen. De be-\r\nhandlade yrkandena framgår av en till\r\nyttrandet fogad förteckning över behandlade\r\nmotionsförslag.\r\nPropositionen föranleder följande yttrande\r\nfrån justitieutskottet.\r\nPropositionens huvudsakliga innehåll\r\nI propositionen föreslås ett antal\r\nlagstiftningsåtgärder i syfte att stärka skyddet\r\nför barn i utsatta situationer. I\r\nsocialtjänstlagen (2001:453), SoL, utvidgas\r\nanmälningsskyldigheten enligt 14 kap. 1 § till\r\natt omfatta myndigheter inom kriminalvården\r\noch rättspsykiatriska avdelningar inom\r\nRättsmedicinalverket samt anställda inom\r\ndessa myndigheter. I syfte att öka\r\nkunskaperna om anmälningsskyldigheten och\r\nskapa ökad uppmärksamhet kring denna inom\r\nberörda verksamheter införs hänvisningar till\r\nanmälningsskyldigheten i de lagar som\r\nreglerar verksamheter som regelbundet\r\nkommer i kontakt med barn.\r\nDet införs en gemensam skyldighet för\r\npolisen, hälso- och sjukvården, förskolan,\r\nskolan och skolbarnsomsorgen i respektive\r\nlag att på socialtjänstens initiativ samverka\r\nkring barn och ungdomar som far illa eller\r\nriskerar att fara illa.\r\nI syfte att skapa förutsättningar för ett\r\noptimalt beslutsunderlag för en socialnämnd\r\nsom har att fatta beslut i ett ärende, där den\r\neller de som berörs av beslutet inte längre\r\nvistas i kommunen, införs i SoL en lagstadgad\r\nskyldighet för vistelsekommunen att på\r\nbegäran bistå med utredning om barn och\r\nvård av missbrukare. Vidare införs en\r\nmöjlighet att flytta över ett ärende från en\r\nsocialnämnd till en annan utan samtycke av\r\nden senare. Detta gäller under förutsättning att\r\nden enskilde har starkare anknytning till den\r\nandra kommunen och det med hänsyn till\r\nhans eller hennes vilja, varaktigheten av\r\nhjälpbehovet och omständigheterna i övrigt\r\nframstår som lämpligt.\r\nI lagen (1990:52) med särskilda\r\nbestämmelser om vård av unga (LVU) fö-\r\nreslås ett antal ändringar i syfte att stärka\r\nbarnperspektivet i lagen. Bland annat föreslås\r\natt vad som är bäst för den unge skall vara\r\navgörande vid alla beslut enligt lagen och att\r\nden unges inställning skall klarläggas och att\r\nhänsyn skall tas till den unges vilja med\r\nbeaktande av hans eller hennes ålder och\r\nmognad. Det tydliggörs att såväl fysisk som\r\npsykisk misshandel kan utgöra risk för att\r\nbarnets hälsa och utveckling skadas. En ny\r\nbestämmelse införs i såväl SoL som LVU\r\nmed innebörden att när ett barn varit placerat i\r\nsamma familjehem i tre år skall\r\nsocialnämnden överväga om det finns skäl att\r\nansöka om överflyttning av vårdnaden enligt\r\n6 kap. 8 § föräldrabalken.\r\nI såväl LVU som i lagen (1988:870) om\r\nvård av missbrukare i vissa fall och i lagen\r\n(1998:603) om verkställighet av sluten\r\nungdomsvård förs in bestämmelser som gör\r\ndet möjligt att - om det är särskilt påkallat\r\nmed hänsyn till den intagnes speciella behov\r\nav vård, hans eller hennes säkerhet eller\r\növriga intagnas säkerhet - vårda en intagen\r\nunder förhållanden som innebär att han eller\r\nhon inte fritt får umgås med andra intagna.\r\nEn särskild straffskärpningsgrund införs i\r\nbrottsbalken för sådana fall där brottet varit\r\nägnat att skada tryggheten och tilliten hos ett\r\nbarn i dess förhållande till en närstående\r\nperson. Vidare läggs vållande till kroppsskada\r\neller sjukdom som inte är grovt brott under\r\nallmänt åtal om brottet riktat sig mot någon\r\nsom är under 18 år och åtal är påkallat ur\r\nallmän synpunkt. Detsamma gäller brotten\r\nförtal och grovt förtal samt vissa uttryckligen\r\nangivna fall av förolämpning under den\r\nytterligare förutsättningen att åtal av särskilda\r\nskäl anses påkallat ur allmän synpunkt.\r\nUtskottets överväganden\r\nMisshandel\r\nSom framgår av 3 kap. 5-6 §§ brottsbalken\r\nskall den som tillfogar en annan person\r\nkroppsskada, sjukdom eller smärta eller\r\nförsätter honom eller henne i vanmakt eller\r\nnågot annat sådant tillstånd, dömas för\r\nmisshandel till fängelse i högst två år eller,\r\nom brottet är ringa, till böter eller fängelse i\r\nhögst sex månader. Är brottet grovt skall  för\r\ngrov misshandel dömas till fängelse, lägst ett\r\noch högst tio år. Vid bedömande av om\r\nbrottet är grovt skall särskilt beaktas om\r\ngärningen var livsfarlig eller om\r\ngärningsmannen tillfogat måls-äganden svår\r\nkroppsskada eller allvarlig sjukdom eller\r\neljest visat särskild hänsynslöshet eller råhet.\r\nVid påföljdsbestämningen gäller de\r\nallmänna bestämmelserna i 29 och 30 kap.\r\nbrottsbalken.\r\nMisshandel räknas till de s.k. artbrotten, se\r\n30 kap. 4 § sista stycket. Brottslighetens art\r\nanses alltså i princip kräva att ett\r\nfängelsestraff utdöms. Utskottet bortser här\r\nfrån att påföljdspraxis i någon utsträckning\r\nförändrats genom nya påföljdskombinationer\r\ninnehållande samhällstjänst. Utskottets\r\nbedömning är nämligen att de nya reglerna\r\ninte påverkat påföljdspraxis i fall där offret\r\nvarit ett litet barn och gärningsmannen en\r\nvuxen person. Utgångspunkten i dessa fall är\r\nsåledes att gärningsmannen skall dömas till\r\nfängelse.\r\nNär det gäller straffvärdet och därmed\r\nstrafftidens längd finns regler i 29 kap.\r\nbrottsbalken om omständigheter som skall\r\nbeaktas i såväl mildrande som skärpande\r\nriktning inom ramen för den angivna straffska-\r\nlan.\r\nOmständigheterna i här aktuella fall torde\r\nendast sällan vara sådana att det finns\r\nförmildrande omständigheter som skall\r\nbeaktas (jfr 29 kap. 3 §).  Intresset\r\nkoncentreras därför på de försvårande\r\nomständigheter som anges i 29 kap. 2 §. Av\r\nsärskilt intresse vid misshandel av barn är\r\npunkterna 2, 3 och 4.\r\nEnligt punkt 2 skall särskilt beaktas om\r\ngärningsmannen visat särskild hänsynslöshet.\r\nEnligt punkt 3 skall särskilt beaktas om\r\ngärningsmannen utnyttjat någon annans\r\nskyddslösa ställning eller särskilda\r\nsvårigheter att värja sig - bestämmelsen tar\r\nsärskilt sikte på brott som riktat sig mot barn,\r\nhandikappade eller äldre. Enligt punkt 4 skall\r\nsärskilt beaktas om gärningsmannen grovt\r\nutnyttjat sin ställning eller i övrigt missbrukat\r\nett särskilt förtroende. Även övriga punkter i\r\n2 § kan naturligtvis tänkas bli tillämpliga.\r\nHögsta domstolen har i ett avgörande (NJA\r\n2000 s. 612) beaktat att brottet riktade sig mot\r\nett litet barn såväl vid gradindelningen (grov\r\nmisshandel) som, såsom en försvårande\r\nomständighet, vid straffmätningen. I samma\r\nmål ansåg Högsta domstolen det vara av viss\r\nsjälvständig betydelse att ett brott mot ett barn\r\nframstod som ett missbruk av det särskilda\r\nförtroende som barnets mor visat genom att\r\nanförtro barnet i den tilltalades vård.\r\nI propositionen tar regeringen ställning mot\r\natt nu införa ett särskilt barnmisshandelsbrott.\r\nDetta innebär att regeringen intar samma\r\nståndpunkt som Kommittén mot\r\nbarnmisshandel. Regeringen föreslår däremot,\r\nockså i enlighet med Kommittén mot\r\nbarnmisshandels förslag, en ny\r\nstraffskärpningsgrund i 29 kap. 2 §\r\nbrottsbalken. Enligt förslaget skall den nya\r\nstraffskärpningsgrunden omfatta fall där\r\nbrottet varit ägnat att skada tryggheten och\r\ntilliten hos ett barn i dess förhållande till en\r\nnärstående person. Med barn förstås i enlighet\r\nmed barnkonventionens definition en person\r\nsom inte fyllt 18 år.\r\nI motion So45 yrkandena 1 och 2 (c) begärs\r\nen utredning om ett särskilt\r\nbarnmisshandelsbrott. En liknande inriktning\r\nfinns i motion So42 yrkande 11 (m) där\r\nmotionärerna önskar se en skärpt\r\npåföljdspraxis vid barnmisshandel med ett\r\nstraffminimum på fängelse två år.\r\nUtskottet gör följande överväganden. Det är\r\ninte svårt att känna sympati för motionärernas\r\nönskemål. Misshandel av barn hör till de allra\r\ngrövsta brotten och det finns rättspolitiska\r\nskäl som talar för att dessa brott borde ha en\r\nsärskild brottsrubricering.  Det finns\r\nemellertid en rad komplikationer av\r\nlagstiftningsteknisk natur som utskottet för\r\nnärvarande inte har underlag att bedöma om\r\nde går att lösa. Utskottet vill ändå nämna\r\nnågra. Enligt barnkonventionen är ett barn\r\nsom framgått en person under 18 år. Vid en\r\nsärreglering måste ställning tas till om\r\nregleringen skall omfatta alla barn eller barn\r\nunder en viss lägre ålder. En annan fråga är\r\nhur lagstiftaren vid en särreglering skall\r\nförhålla sig till fall där offer och gärningsman\r\när relativt jämnåriga. Det finns risk att\r\ngränsdragningproblem skapas. Lagstiftaren\r\nmåste också fråga sig om det är lämpligt att\r\ninföra ytterligare brott där vad\r\ngärningsmannen känt till eller bort misstänka\r\nom offrets ålder är avgörande vid\r\nbedömningen av gärningen (jmf. sexuellt\r\nutnyttjande av underårig i 6 kap. 4 §\r\nbrottsbalken  och 6 kap.11 § samma balk).\r\nKommittén mot barnmisshandel nämner\r\nsärskilt frågan hur lagstiftaren bör ställa sig\r\ntill andra brott som kränker barns integritet,\r\nt.ex. olaga hot - ställning måste tas till om\r\nsådana brott i sådana fall också bör särre-\r\ngleras.\r\nProblemen är med andra ord många, och\r\nenkla lösningar finns knappast. Regeringen\r\navser dock att fortsätta arbetet med hithörande\r\nfrågor i syfte att analysera om det finns\r\nmöjligheter att ytterligare förstärka barns\r\nskydd mot våld i hemmet. Det behövs således\r\ninget sådant uttalande om utredningsarbete\r\nsom efterfrågas i motion So45.\r\nI avvaktan på resultatet av ytterligare\r\nanalyser anser utskottet att den väg regeringen\r\ni denna proposition anvisar framstår som\r\nframkomlig. Genom införande av en ny\r\nstraffskärpningsgrund, som särskilt tar sikte\r\npå barns trygghet och tillit i förhållande till\r\nnärstående vuxna, betonas ytterligare det\r\nutomordentligt allvarliga i att vuxna\r\nfamiljemedlemmar förgriper sig på barn i\r\nfamiljen, och ytterligare möjligheter till\r\nstraffskärpning öppnar sig.\r\nVad som nu sagts innebär inte att yrkandet i\r\nmotion So42 om ett straffminimum på två år\r\ntillgodosetts. Härför skulle krävas ett särskilt\r\nbarnmisshandelsbrott eller, i och för sig, att\r\nstraffminimum för grov misshandel höjdes till\r\nfängelse två år. Den frågan är inte aktuell i\r\ndetta ärende. När det gäller straffmätningen i\r\ndet enskilda fallet måste alltså som hittills\r\nsamtliga omständigheter beaktas inom ramen\r\nför det straffbud som skall tillämpas,\r\nnaturligtvis med beaktande av reglerna i 29\r\noch 30 kap. brottsbalken. Motionsyrkandet\r\nbör avslås.\r\nUtskottet vill ändå i detta sammanhang\r\nnämna Riksåklagarens Rättsutvecklingsplan\r\n2002-2003. I denna stryker Riksåklagaren\r\nunder att straffmätningen måste differentieras\r\noch nyanseras och hela straffskalan utnyttjas\r\nnär det gäller påföljden för grova våldsbrott.\r\nRiksåklagaren anför att den vida straffskalan\r\nför grov misshandel (som ovan framgått\r\nomfattar den fängelse från ett till tio år) är ett\r\nuttryck för att gärningstypen spänner över\r\ngärningar med olika straffvärde. Den\r\nåterhållsamhet som enligt riksåklagaren ofta\r\npräglat domstolarnas värdering av straffvärdet\r\nsvarar dåligt mot den nyanserade syn på grov\r\nmisshandel som den vida straffskalan\r\npåkallar. Ytterligare en punkt i\r\nrättsutvecklingsplanen är att samhällets syn på\r\nvåld mot kvinnor och annat våld inom\r\nfamiljen måste få tydligt genomslag vid\r\npåföljdsvalet och straffmätningen.\r\nRiksåklagaren har nyligen överklagat ett\r\nmål till Högsta domstolen för prövning av\r\npåföljdsfrågan. Målet gäller ett åtal mot ett\r\ntreårigt barns styvfar för grov misshandel och\r\ngrovt vållande till annans död. Påföljden\r\nbestämdes av Svea hovrätt till fängelse fem\r\når.\r\nEnligt förslaget till 29 kap. 2 § 8\r\nbrottsbalken skall det alltså vara en särskild\r\nstraffskärpningsgrund att brottet varit ägnat\r\natt skada tryggheten och tilliten hos ett barn i\r\ndess förhållande till en närstående person.\r\nGenom ordvalet markeras att det handlar om\r\nen särskilt kvalificerad form av trygghet,\r\nnämligen den i relationen mellan föräldrar,\r\nandra vuxna närstående och barn. Enligt\r\nspecialmotiveringen till den nya\r\nbestämmelsen (prop. s. 111) skall med\r\nnärstående person förstås i första hand vuxna\r\nfamiljemedlemmar - mamma, pappa och i\r\ntillämpliga fall respektive förälders make eller\r\nsambo, fosterföräldrar, mor- och farföräldrar\r\noch föräldrarnas syskon. Uppräkningen är inte\r\nuttömmande, och utskottet ser det som\r\nsjälvklart att en bedömning även här måste\r\ngöras i varje enskilt fall för att konstatera om\r\nen viss person tillhör närståendekretsen.\r\nUppräkningen får dock anses ge god\r\nvägledning vid bedömningen. Den nya\r\nstraffskärpningsgrunden är tillämplig inte\r\nbara när brottet riktats direkt mot barnet utan\r\nomfattar också sådana fall där barnet bevittnat\r\n- sett eller hört - t.ex. att en förälder blir\r\nslagen av den andra föräldern.\r\nI motion So45 yrkande 3 föreslås att\r\nbegreppet närstående person skall ges en\r\nvidare tolkning än regeringen föreslagit.\r\nMotionärernas tanke är att det finns fler för\r\nbarnet viktiga personer, t.ex. lärare, i barnets\r\nnärhet och att ett övergrepp från någon av\r\ndem skulle kunna vara minst lika allvarligt för\r\nbarnet som om övergreppet skedde inom\r\nfamiljen.\r\nHär har utskottet en annan uppfattning.\r\nUtskottet vill göra gällande att relationen\r\ninom familjen, också i den utvidgade\r\nbemärkelse som begreppet används här, har\r\nen annan karaktär, inte minst beroende på\r\nrelationerna mellan familjens vuxna.\r\nRelationerna inom familjen kan därför i\r\nprincip inte likställas med relationerna till\r\nandra i och för sig viktiga personer för barnet.\r\nOm närståendekretsen görs för vid kan det\r\nockså i praktiken bli omöjligt att använda\r\nstraffskärpningsbestämmelsen på avsett sätt.\r\nRisk finns i stället att bestämmelsen kommer\r\natt verka i straffskärpande riktning så snart ett\r\nbarn bevittnat ett brott oavsett förhållandena i\r\növrigt. Detta är inte avsikten. Utskottet anser\r\natt motion So45 i här behandlad del bör\r\navslås.\r\nDet framgår av motiveringen till den\r\nföreslagna bestämmelsen (prop. s. 69 f. och s.\r\n111 f.) att den i första hand tar sikte på\r\nsituationer där en till barnet närstående person\r\nförgriper sig på antingen en annan sådan\r\nperson eller på barnet självt. Enligt sin\r\nordalydelse har bestämmelsen emellertid en\r\nlängre räckvidd än så. Den täcker också\r\nsituationer där antingen gärningsmannen eller\r\noffret är en till barnet närstående person\r\nmedan den andra personen inte tillhör denna\r\nkrets under förutsättning att brottet är ägnat\r\natt skada barnets trygghet och tillit till den\r\nnärstående personen. Dessa fall har inte\r\nnärmare övervägts i propositionen. Enligt\r\nutskottets mening kan man dock inte bortse\r\nfrån att barnets trygghet och tillit till den\r\nnärstående i särskilda fall kan ta skada av att\r\nse den närstående t.ex. misshandla en tredje\r\nperson eller av att se honom eller henne bli\r\nmisshandlad av en tredje person.\r\nDet bör slutligen framhållas att den nya\r\nbestämmelsen inte begränsar sig till\r\nstraffmätningen vid våldsbrott även om den\r\nkommer att ha sitt främsta\r\ntillämpningsområde när det gäller sådana\r\nbrott och sexualbrott. Bestämmelsen kan\r\nockså, som regeringen påpekar, vara\r\ntillämplig vid t.ex. olaga hot och vissa fall av\r\nskadegörelse. Däremot är det enligt utskottets\r\nmening svårare att tänka sig att bestämmelsen\r\nskulle komma till användning vid rena\r\nförmögenhetsbrott även om det inte helt kan\r\nuteslutas att också sådana brott skulle kunna\r\nvara ägnade att skada barnets trygghet och\r\ntillit till en närstående person. Om en viss\r\ngärning skall anses ha varit ägnad att skada\r\nbarnets trygghet och tillit på det sätt som\r\nkrävs för tillämpning av bestämmelsen är en\r\nfråga som, som regeringen anför, måste\r\nbedömas utifrån samtliga omständigheter.\r\nEnligt utskottets mening bör riksdagen\r\nberedas tillfälle att godkänna vad utskottet\r\nanfört om straffskärpningsbestämmelsens\r\nräckvidd.\r\nVid en sammantagen bedömning och med\r\nde förtydligande uttalanden som utskottet\r\ngjort i det föregående tillstyrker utskottet\r\nregeringens förslag till ny\r\nstraffskärpningsgrund i 29 kap. 2 § 8\r\nbrottsbalken.\r\nSlutligen behandlar utskottet i detta avsnitt\r\nmotion So44 yrkandena 2 och 3 som går ut på\r\natt den nya regleringen bör utvärderas.\r\nUtskottet har i princip ingen annan\r\nuppfattning. Utskottet kan också konstatera\r\natt alla väsentliga förändringar på straffrättens\r\nområde brukar utvärderas efter några år.\r\nUtskottet har ingen anledning att tro att så inte\r\nskulle bli fallet i detta ärende, i synnerhet som\r\nregeringen, som framgått ovan, avser att\r\nfortsätta att arbeta med frågan om skydd för\r\nbarn mot våld i hemmet. Något uttalande från\r\nriksdagen behövs inte. Motion So44 i här\r\naktuella delar bör avslås.\r\nBarn som brottsoffer\r\nMålsägande\r\nI motionerna So42 yrkande 12 (m) och So43\r\nyrkande 3 (fp) efterfrågas en ordning som\r\ninnebär att ett barn som blir vittne till våld\r\nbetraktas som måls-ägande i\r\nbrottmålsprocessen. Barnet skulle med andra\r\nord vara part i brottmålet och t.ex. kunna föra\r\nskadeståndstalan.\r\nFrågan behandlas inte i propositionen.\r\nDäremot tar utskottet upp samma\r\nfrågeställning i sitt betänkande Våldsbrott och\r\nbrottsoffer (bet. 2002/03:\r\nJuU11).\r\nUtskottet börjar där med att anmärka att\r\nbegreppet brottsoffer är okänt i den\r\nstraffprocessuella lagstiftningen. Den som har\r\nblivit utsatt för brott är målsägande. Det sagda\r\nhindrar inte att en person som inte är\r\nmålsägande ändå kan drabbas av\r\nverkningarna av ett brott och alltså i denna\r\nbemärkelse vara ett offer för brott. Detta kan\r\nt.ex. gälla barn i familjer där det förekommer\r\nvåld. Ett sådant barn kan också, som strax\r\nframgår, ha rätt till skadestånd på\r\ncivilrättsliga grunder.\r\nMålsägande är en person mot vilken brott är\r\nbegånget eller som därav blivit förnärmad\r\neller lidit skada (20 kap. 8 § fjärde stycket\r\nrättegångsbalken). En målsägande kan inträda\r\ni brottmålsrättegången som part när han eller\r\nhon framställer ett yrkande om ansvar eller\r\nskadestånd. I praxis har kretsen av personer\r\nsom är att anse som målsägande och därmed\r\nkan inträda i processen som part hållits\r\nrelativt snäv. I 20 kap. 13 § första stycket\r\nrättegångsbalken finns ett undantag för fall\r\nnär någon dödats genom brott. I de fallen får\r\nden avlidnes anhöriga, t.ex. den avlidnes barn,\r\nsamma rätt att som målsägande i\r\nbrottmålsprocessen bl.a. föra talan med\r\nanledning av brottet. Av det nu anförda följer\r\natt ett barn som bevittnat icke dödligt våld\r\ninom familjen, men som själv inte blivit utsatt\r\nför någon brottslig handling, inte är att anse\r\nsom en målsägande som kan inträda i\r\nbrottmålsprocessen.\r\nDen nu redovisade regleringen avser endast\r\nbarnets processuella ställning i\r\nbrottmålsprocessen. Barnets rätt till\r\nskadestånd på grund av åsamkad personskada,\r\nt.ex. i form av psykiskt lidande av övergående\r\neller bestående art, regleras i\r\nskadeståndslagen (1972:207). För att barnet\r\nskall anses berättigat till sådant skadestånd\r\nkrävs i och för sig inte att barnet blivit utsatt\r\nför ett brott, det avgörande för\r\nskadeståndsskyldigheten är om någon bedöms\r\nuppsåtligen eller av vårdslöshet ha vållat\r\nbarnets skada. En talan om sådant skadestånd\r\nhandläggs som ett tvistemål vid tingsrätten.\r\nReglerna i rättegångsbalken om domstolens\r\nsammansättning och om sammanläggning av\r\nmål, s.k. kumulation, innebär ett hinder mot\r\natt ett brottmål rörande t.ex. misshandel mot\r\nbarnets mor sammanläggs med ett tvistemål\r\nrörande barnets skadeståndstalan mot samma\r\nman som är åtalad i brottmålet (jfr 1 kap. 3 a-\r\n3 b §§ samt 22 kap. 1 § rättegångsbalken)\r\ntrots att grunden för åtalet och för\r\nskadeståndskravet, nämligen misshandeln av\r\nkvinnan, är densamma.\r\nUtskottet anmärker först att det i och för sig\r\nskulle kunna vara en fördel för barnet om dess\r\nskadeståndstalan i här aktuella situationer\r\nkunde prövas i brottmålsrättegången. Bland\r\nannat skulle processkostnaderna bli lägre om\r\nåklagaren förde barnets talan. Detta måste\r\ndock vägas mot det brott mot uppbyggnaden\r\nav det rättsliga systemet som det skulle\r\ninnebära om rätten att föra talan i\r\nbrottmålsprocessen utvidgades på det sätt\r\nmotionärerna förespråkar. Utskottet är inte\r\nberett att nu ta ställning till en sådan ordning.\r\nMotionerna So42 och So43 i berörda delar\r\nbör avslås.\r\nBarn i brottmålsprocessen\r\nI motion So42 yrkande 17 (m) begärs en\r\nutredning om domstolarnas hantering av barn\r\ni brottmålsprocessen. Motionärerna beklagar\r\natt frågan inte belystes av Kommittén mot\r\nbarnmisshandel. I motionen begärs också en\r\nutvärdering av 2001 års ändring i lagen\r\n(1964:167) med särskilda bestämmelser om\r\nunga lagöverträdare (LUL).\r\nFrågan behandlas inte i propositionen.\r\nI rättegångsbalken, där straffprocessen i\r\nhuvudsak regleras, finns endast ett fåtal regler\r\nsom tar sikte på enbart barn. Det gäller två\r\nbestämmelser i 5 kap. Enligt 1 § tredje stycket\r\nfår således förhör med barn under 15 år ske\r\ninom stängda dörrar och enligt 2 § kan rättens\r\nordförande förvägra en person under 18 år\r\ntillträde till en offentlig förhandling om det\r\nfinns skäl till det. Enligt 36 kap. 4 § skall\r\nrätten med hänsyn till omständigheterna pröva\r\nom ett barn under 15 år får höras som vittne.\r\nNär det gäller unga lagöverträdare måste\r\nförst konstateras att endast den som fyllt 15 år\r\nvid brottets begående kan vara tilltalad i ett\r\nbrottmål (jfr 1 kap. 6 § brottsbalken). När det\r\ngäller ungdomar mellan 15 och 18 eller i vissa\r\nfall 21 år kompletteras rättegångsbalkens\r\nbestämmelser med bestämmelserna i LUL. En\r\növersyn av lagstiftningen gjordes för några år\r\nsedan (prop. 1994/95:12, bet. 1994/95:JuU1).\r\nDärefter har en uppföljning gjorts av de nya\r\nbestämmelserna. Uppföljningen ledde till\r\nvissa kompletteringar (prop. 2001/01:56, bet.\r\n2000/01:JuU18).\r\nEnligt 25 § LUL skall mål i tingsrätt och\r\nhovrätt mot den som inte fyllt 21 år i princip\r\nhandläggas av lagfarna domare som särskilt\r\nhar utsetts av domstolen att handlägga sådana\r\nmål. Detsamma gäller nämndemän i sådana\r\nmål. I paragrafens ursprungliga lydelse skulle,\r\nenligt 1994 års ärende, den lagfarne domaren\r\nmed avseende på intresse och fallenhet för\r\narbete med unga lagöverträdare i stället vara\r\nsärskild lämpad för uppgiften. Bestämmelsen\r\nvar och är avsedd att leda till specialisering\r\nbland domarna. Ändringen i 2001 års ärende\r\ntillstyrktes av ett enigt utskott.\r\nRegleringen i LUL ställer krav på ett nära\r\nsamarbete mellan socialtjänsten polisen,\r\nåklagarna och domstolarna. Regleringen är\r\nutformad för att åstadkomma en snabb\r\nhandläggning genom tidiga kontakter mellan\r\nberörda myndigheter samtidigt som behovet\r\nav specialisering inom rättsväsendet i fråga\r\nom barns och ungdomars brottslighet\r\ntillgodoses.\r\nUtskottet vill också nämna att det enligt\r\nLUL, jämfört med vad som gäller för vuxna,\r\nfinns relativt långtgående möjligheter för\r\nåklagaren att meddela beslut om\r\nåtalsunderlåtelse. Ett syfte med den\r\nregleringen är att i möjligaste mån undvika att\r\nungdomar ställs inför rätta. I stället skall\r\nandra åtgärder vidtas, t.ex. enligt SoL eller\r\nLVU.\r\nUtskottet kan för sin del inte se någon\r\nanledning att redan nu ta initiativ till en ny\r\növersyn av LUL.\r\nNär barn i andra fall uppträder i\r\nbrottmålsprocessen är det antingen som\r\nmålsägande, det vill säga som part, eller som\r\nvittne. Som målsägande har barnet rätt till\r\nmålsägandebiträde och stödperson (se 20 kap.\r\n15 § rättegångsbalken och lagen [1988:609]\r\nom målsägandebiträde). Barnet kan också ha\r\nett ombud eller rättshjälpsbiträde om det för\r\nskadeståndstalan i brottmålet och åklagaren\r\ninte för barnets talan i den delen. I vissa fall\r\nkan en särskild företrädare utses för barnet.\r\nDetta blir  aktuellt om barnets vårdnadshavare\r\nbegått brott mot barnet - utskottet\r\nåterkommer nedan till lagstiftningen om\r\nsärskild företrädare för barn.\r\nOm barnet skall höras som vittne eller\r\nmålsägande finns det som framgått möjlighet\r\natt av hänsyn till barnet höra det inom stängda\r\ndörrar. Handläggningen av frågor om\r\nvittnesmål och målsägandeförhör med barn är\r\nnormalt emellertid sådan att det inte blir\r\naktuellt att höra barnet i domstolen. I stället\r\nhörs barnet under förundersökningen, förhöret\r\nspelas in på video och spelas upp i rätten.\r\nEnligt utskottets mening har förfarandet från\r\nbarnets synpunkt både för- och nackdelar. En\r\nfördel är att barnet slipper konfronteras med\r\nden tilltalade och att förhöret kan ske under\r\nlugna förhållanden som i största möjliga ut-\r\nsträckning har anpassats till barnets behov. En\r\nnackdel är att förhörets bevisvärde kan bli\r\nlägre, t.ex. därför att det inte finns möjlighet\r\nför rätten att ställa frågor till barnet. Detta är\r\ntill nackdel för barnet, åtminstone om brottet\r\nbegåtts mot barnet, och det minskar sannolikt\r\nnågot åklagarens möjlighet till en fällande\r\ndom. Som regel får man dock anta att\r\nfördelarna uppväger nackdelarna. Detta är\r\nockså bakgrunden till den fasta praxis som\r\nfinns på området.\r\nI vissa fall kan det emellertid inte undvikas\r\natt ett barn måste komma till domstolen.\r\nFrågan är då vilken beredskap som finns i\r\ndomstolarna för att tillgodose barnets behov\r\ninom de ramar som brottmålsprocessen sätter.\r\nDetta är en fråga som utskottet behandlat vid\r\nett stort antal tidigare tillfällen, senast i\r\nbudgetbetänkandet för år 2003 (bet.\r\n2002/03:JuU1 s. 82).\r\nI budgetbetänkandet redovisar utskottet att\r\nDomstolsverket ålagts att återrapportera på\r\nvilket sätt bestämmelserna i FN:s\r\nbarnkonvention och intentionerna bakom dem\r\nhar beaktats i utbildningsverksamheten. Av\r\nverkets rapportering för år 2001 framgår att\r\nbarnkonventionen är ett stående inslag i\r\nDomstolsverkets seminarier om vårdnadsmål\r\nför domare vid allmän domstol. Syftet med\r\nseminarierna är att förmedla kunskap i frågor\r\nsom har anknytning till mål om vårdnad,\r\nboende och umgänge samt att ge tillfälle att\r\nfrån olika erfarenheter diskutera processuella\r\nfrågor och frågor om handläggning av sådana\r\nmål. Vidare framgår att konventionen också\r\när ett stående inslag i verkets seminarier om\r\nverkställighetsmål för domare i allmän\r\nförvaltningsdomstol. Det framgår också att\r\nden obligatoriska utbildningen för nyutnämn-\r\nda domare innehåller inslag om barnets\r\nställning i rättsprocessen. Här liksom i den\r\nobligatoriska utbildningen för ordinarie\r\ndomare i allmän förvaltningsdomstol ingår ett\r\nsärskilt avsnitt om barnkonventionen. Från\r\noch med år 2002 kommer barnkonventionen\r\natt ingå även i den utbildning som erbjuds\r\nicke ordinarie domare i de båda\r\ndomstolsorganisationerna. Intervjumetodik -\r\nhur barn minns och berättar om våld och\r\növergrepp - har också tagits upp i verkets\r\nkursverksamhet. Såvitt framgår av\r\nDomstolsverkets årsredovisning för 2002\r\nhade utbildningsinsatserna en liknande\r\ninriktning förra året.\r\nDet har också sin betydelse vilken\r\nerfarenhet av och kunskap om barnförhör\r\nåklagaren har. Här framgår av Riksåklagarens\r\nårsredovisning för år 2001 (s. 43) att åtgärder\r\nvidtagits för att utveckla hanteringen av\r\närenden som rör våldsbrott. I denna del anförs\r\nbl.a. att en särskild utbildningssatsning genom-\r\nförts för ett antal åklagare som ingår i lokala\r\nfamiljevåldsgrupper och för specialiståklagare\r\nsom handlägger sexualbrott mot barn och\r\nbarnmisshandel. Satsningen ingår i den\r\nutbildning som startats under år 2001 för\r\nåklagarorganisationens specialiståklagare.\r\nUnder år 2001 kompletterade dessutom Riks-\r\nåklagaren en promemoria med stöd för\r\nutredningar om sexualbrott mot barn så att\r\nden numera även omfattar våldsbrott mot\r\nbarn. Förutom den utbildning som\r\ngenomfördes i Riksåklagarens regi\r\ngenomförde åklagarmyndigheterna egna\r\nutbildningsinsatser. Enligt vad som anförs i\r\nårsredovisningen medförde vidtagna\r\nutbildningsinsatser och samverkan med andra\r\nmyndigheter att kunskapen och\r\nmedvetenheten om dessa brott ökat, vilket i\r\nsin tur medfört att samtliga åklagarkammare\r\nprioriterar utredningar rörande våld mot\r\nkvinnor och barn. Insatserna fortsatte under år\r\n2002. Av årsredovisningen för 2002 (s. 39)\r\nframgår bl.a. att Riksåklagaren i\r\nspecialistutbildningen för handläggare av\r\nsexualbrott mot barn lagt in ett längre avsnitt\r\nom barnkonventionen, kunskaper om barns\r\nutveckling, skadebilden vid barnmisshandel\r\noch barns trovärdighet.\r\nUtskottet måste alltså konstatera att olika\r\nregelsystem syftar till att hålla barn utanför\r\ndomstolarna. En rad olika åtgärder vidtas i\r\ndetta syfte. I de fall detta ändå inte är möjligt\r\ngör berörda myndigheter stora insatser på\r\nutbildningssidan för att öka kunskapen om\r\nbarns behov och för att underlätta be-\r\ndömningen av de uppgifter barnet lämnar. Det\r\nfinns också möjlighet till särskilda\r\nstödinsatser för barnet inom ramen för\r\nprocessen. Med den avvägning som görs i\r\nrättssystemet som innebär att barnets behov\r\nav att slippa framträda i en brottmålsrättegång\r\ni största möjliga utsträckning prioriteras kan\r\nutskottet inte förorda en utredning om\r\ndomstolarnas hantering av barn i brottmålspro-\r\ncessen. Yrkandet härom i motion So42\r\navstyrks.\r\nSamverkan mellan myndigheter\r\nI propositionen föreslås en ny regel i 5 kap 1 a\r\n§ SoL som tydliggör socialtjänstens\r\nskyldighet att samverka med olika\r\nsamhällsorgan, institutioner och andra som\r\nkommer i kontakt med barn som far illa eller\r\nriskerar att fara illa. Socialtjänsten har\r\nhuvudansvaret för att samverkan kommer till\r\nstånd.\r\nI motion So42 yrkande 7 (m) framhålls\r\nvikten av att särskilt polisen samverkar med\r\nandra samhällsorgan för att förstärka skyddet\r\nför barn i familjer där det förekommer våld.\r\nBetydelsen av särskilda familjevåldsenheter\r\nunderstryks.\r\nEnligt 3 § polislagen (1984:387) har polisen\r\nskyldighet att samarbeta med myndigheter\r\noch organisationer vilkas verksamhet berör\r\npolisverksamheten. Särskilt åligger det\r\npolisen att fortlöpande samarbeta med\r\nmyndigheterna inom socialtjänsten och\r\nsnarast underrätta dessa om förhållanden som\r\nbör föranleda någon åtgärd av dem. Det\r\nåligger andra myndigheter att stödja polisen i\r\ndess arbete. I detta ärende föreslår regeringen\r\nett tillägg i 3 § där det erinras om\r\nbestämmelsen i 14 kap. 1 § SoL om\r\nskyldighet att anmäla till socialnämnden att\r\nett barn kan behöva nämndens skydd.\r\nEnligt utskottets bedömning möjliggör\r\nlagregleringen samverkan på alla\r\nsamhällsnivåer beträffande här aktuella barn.\r\nNågon ytterligare lagstiftningsåtgärd inom\r\nutskottets beredningsområde behövs inte.\r\nNär detta väl är sagt tar utskottet upp frågan\r\nom särskilda familjevåldsenheter. Frågan\r\nbehandlas också i utskottets betänkande\r\nVåldsbrott och brottsoffer (bet.\r\n2002/03:JuU11).\r\nSärskilda familjevåldsenheter har inrättats\r\ninom vissa polismyndigheter för att\r\neffektivisera och snabba upp\r\nutredningsförfarandet vid våld mellan närstå-\r\nende. Tanken är att polisens utredare skall\r\narbeta längre tider på familjevåldsenheterna.\r\nUtredarna blir specialiserade på våld i nära\r\nrelationer och därigenom blir det lättare att\r\nutveckla arbetsmetoderna samtidigt som\r\nsamarbetet med åklagare, socialtjänsten och\r\nandra berörda förbättras.\r\nUtskottet kan för sin del instämma i att det\r\nkan finnas stora fördelar i ett sådant\r\narbetssätt. Det handlar då inte endast om att\r\nutredningsarbetet bör bli effektivare genom\r\natt bl.a. kunskapen om och förståelsen för\r\nbarn i svåra situationer ökar. Med den\r\nerfarenhet av familjer i kris som efter en tid\r\nkommer att ha samlats på en sådan enhet bör\r\ndet också bli lättare att på ett adekvat sätt\r\nförmedla kontakten med andra myndigheter\r\nsom berörs. Hur arbetet organiseras på de\r\nenskilda polismyndigheterna är emellertid\r\ninte en fråga för riksdagen. Utskottet av-\r\nstyrker bifall till motion So42 i berörd del.\r\nDödsfallsutredningar\r\nI propositionen aviserar regeringen sin avsikt\r\natt ge Socialstyrelsen i uppdrag att utreda och\r\nanalysera förutsättningarna för ett system för\r\ndödsfallsutredningar, när barn avlidit på\r\ngrund av mord, dråp eller misshandel, bl.a.\r\nmed avseende på sekretesshinder och\r\norganisation. Regeringen anser att ett system\r\nmed dödsfallsutredningar bör prövas.\r\nFörslaget kritiseras i motion So42 yrkande\r\n10 (m). Motionärerna anser dels att förslaget\r\ninte är tillräckligt långtgående, dels att en\r\nförsöksverksamhet med\r\ndödsorsaksutredningar genast borde inledas.\r\nNär ett barn dör görs en rättsmedicinsk\r\nundersökning. Syftet med undersökningen är,\r\nenligt regeringen, att vid oklara dödsfall\r\nupptäcka, bekräfta eller utesluta brott. Om\r\nbrott misstänks görs en rättsmedicinsk\r\nobduktion. I sådana fall förekommer ett\r\nsamarbete mellan berörda rättsläkare, polisen,\r\nkriminaltekniker och ibland även med läkare\r\noch åklagare. Genom detta samarbete mellan\r\nolika experter breddas underlaget, framhåller\r\nregeringen, och förutsättningarna för en riktig\r\ndiagnos ökar.\r\nEnligt regeringens bedömning skall en\r\ndödsfallsutredning göras efter det att\r\ndödsorsaken fastställts. Syftet med\r\ndödsfallsutredningen är brett. Det handlar inte\r\nom att fastställa dödsorsaken utan om att\r\nutifrån ett helhetsperspektiv försöka förstå\r\nvad som inträffade och varför. Huvudsyftet är\r\nenligt regeringen att urskilja mönster, såväl i\r\nfamiljen som i samhället, som kan antas vara\r\nav betydelse för dödsfallet.\r\nDödsfallsutredningen skall som regel\r\ngenomföras på lokal nivå i enlighet med\r\ncentralt utfärdade riktlinjer. Döds-\r\nfallsutredningarna sammanställs och\r\nanalyseras sedan på central nivå. Genom den\r\nförbättrade kunskap om dödligt våld mot barn\r\nsom på detta sätt uppnås skall det bli bl.a.\r\nlättare att identifiera riskfamiljer, och\r\nförebyggande insatser skall kunna förbättras.\r\nDet förslag om dödsorsaksutredningar som\r\nläggs fram i motion So42 innebär såvitt\r\nutskottet kan bedöma att\r\nutredningsförfarandet formaliseras redan\r\ninnan dödsorsaken fastställts. I övrigt synes\r\nutredningen i stort ha samma inriktning och\r\nsyfte som regeringen tänker sig.\r\nUtskottet har ingen anledning att i detta\r\närende föreslå en ordning som innebär att den\r\nrättsmedicinska undersökningen ifrågasätts.\r\nInte heller ser utskottet för närvarande någon\r\norsak att på detta omfattande sätt utreda\r\nsamtliga dödsfall bland barn, något som torde\r\nbli resultatet av motionsförslaget. Slutligen\r\nanser utskottet det självklart att\r\nsekretessfrågor måste klargöras, riktlinjer\r\nutfärdas och organisationen övervägas innan\r\nen försöksverksamhet kan starta. Utskottet ser\r\nalltså fram emot att regeringen tar de beslut\r\nsom krävs för att få till stånd ett verksamhet\r\nmed dödsfallsutredningar. Motion So42 i\r\ndenna del avstyrks.\r\nKriminalvårdsfrågor\r\nAnmälningsskyldighet vid permissioner\r\nI propositionen föreslås ett tillägg i 5 § lagen\r\n(1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL).\r\nI tillägget erinras om skyldigheten för\r\nkriminalvården och dess anställda att enligt\r\nvad som föreslås i detta ärende anmäla till\r\nsocialnämnden att ett barn kan behöva\r\nnämndens skydd.  Regeringen avser att göra\r\nmotsvarande förändring i förordningen\r\n(1998:642) om verkställighet av frivårdspå-\r\nföljder.\r\nAvsikten med förslaget är flera. Det finns en\r\nönskan om att försäkra barn till\r\nfrihetsberövade föräldrar om socialtjänstens\r\nstöd och skydd. Det kan också finnas\r\nanledning, t.ex. om den dömde begått\r\nvåldsbrott mot barnet eller någon\r\nfamiljemedlem, att underrätta om att den\r\ndömde kommer att friges. Kriminalvården\r\nkan också av den intagne få veta att barnet\r\nvistas i olämpliga miljöer och att det kan\r\nfinnas skäl för socialnämnden att ingripa.\r\nI motion So42 yrkande 8 (m) anförs att det\r\när lika viktig att underrättelse sker vid\r\npermissioner som vid frigivning.\r\nUtskottet har ingen annan uppfattning.\r\nUtskottet konstaterar också att det inte finns\r\nnågra undantag till anmälningsskyldigheten.\r\nDetta innebär att barnets skyddsbehov skall\r\nanmälas till socialnämnden t.ex. när en\r\nvåldsbenägen intagen får permission eller\r\nfriges. En jämförelse kan göras med den\r\nuppräkning som görs i 35 § KvaL. Där slås\r\nfast att en målsägande skall tillfrågas om hon\r\nvill ha underrättelse om den intagne i en rad\r\nolika situationer som innebär att\r\nbegränsningarna i den intagnes frihet antingen\r\nupphört som vid permission, frigivning och\r\nrymning, eller minskat som vid placering på\r\nen öppen anstalt. En förutsättning är att den\r\nintagne dömts för brott som riktats mot\r\nmålsägandens liv, hälsa, frihet eller frid.\r\nUtskottet vill också anmärka att\r\nanmälningsskyldigheten till socialtjänsten är\r\nmer långtgående än den som finns i 35 §.\r\nEnligt förslaget till 5 § skall anmälan göras så\r\nsnart barnet kan behöva nämndens skydd.\r\nUtskottet kan alltså inte se att det finns några\r\nbegränsningar i lagförslaget som skulle kunna\r\nmedföra att socialnämnden inte fick en\r\nanmälan om en intagens permission i de fall\r\ndet behövs. Utskottet utgår också från att\r\nkriminalvården som har vana vid att hantera\r\nliknande anmälningar kommer att upprätta väl\r\nfungerande rutiner för att uppfylla an-\r\nmälningsskyldigheten. Utskottet tillstyrker\r\nlagförslaget i denna del och avstyrker\r\nmotsvarande del av motion So42.\r\nBehandling under straffverkställigheten\r\nI motionerna So42 yrkande 18 (m) och So44\r\nyrkande 8 (kd) efterlyses åtgärder inom\r\nkriminalvården för att förhindra återfall i\r\nmisshandelsbrott som riktats mot barn.\r\nFrågan behandlas inte i propositionen.\r\nKriminalvårdens uppgift är att verkställa\r\nfängelsestraff och icke frihetsberövande\r\npåföljder. Statsmakternas uttalade ambition är\r\natt verkställighetstiden skall tas till vara för\r\nolika rehabiliterande insatser. Dessa kan vara\r\nav skiftande slag. Det handlar om t.ex.\r\narbetsdrift, utbildning och\r\nprogramverksamhet. Inom\r\nprogramverksamheten, som i detta\r\nsammanhang står i fokus, görs olika direkt\r\nbehandlande insatser som tar sikte på att\r\nförebygga nya brott av liknande slag som det\r\nden intagne dömts för. Sålunda håller\r\nkriminalvården på att införa ett nationellt\r\nbehandlingsprogram som tar sikte på\r\nsexualbrottsdömda. I samarbete med engelska\r\nmyndigheter pågår arbete med att ta fram ett\r\nprogram om våld i nära relationer.\r\nProgrammet skall vara forskningsbaserat och\r\nutvärderingsbart och kunna bedrivas både i\r\nanstalt och inom frivården. I samband med\r\ndenna programutveckling har ett s.k. risk- och\r\nbehovsbedömningsinstrument - SARA -\r\nbörjat användas. Det finns också ett särskilt ag-\r\ngressionsprogram (ART - Aggression\r\nReplacing Training) där syftet är att lära ut\r\nandra sätt att hantera vrede än att slå. Ett\r\nfemtontal kriminalvårdsmyndigheter har\r\nsamarbete med socialtjänsten och\r\nfrivilligorganisationer m.fl. i syfte att förbättra\r\nrehabiliteringsinsatserna. Slutligen bör det i\r\ndetta sammanhang nämnas att det på samtliga\r\nkriminalvårdsanstalter finns en särskild för-\r\näldrautbildning.\r\nUtskottet konstaterar att inget av de angivna\r\nprogrammen direkt tar sikte på brott mot barn\r\näven om det förefaller i högsta grad rimligt att\r\nfrågor om våld mot barn kommer upp i\r\nsamtliga fall. Utskottet måste också\r\nkonstatera att programverksamheten ännu inte\r\nhar den omfattning som skulle vara önskvärt.\r\nDetta sammanhänger bl.a. med att det ställs\r\nstora krav såväl på programinnehåll som på\r\nden personal som leder verksamheten.\r\nYtterligare komplikationer när det gäller att se\r\ntill att en intagen placeras i rätt behandlings-\r\nprogram är den höga beläggningsgraden som\r\nförsvårar omflyttningar mellan anstalterna.\r\nDetta bidrar också till att det inte är\r\nmeningsfullt med en alltför snäv inriktning på\r\nprogrammen.\r\nEnligt utskottets mening görs ett ambitiöst\r\narbete inom kriminalvården när det gäller\r\nbehandlingsprogram med inriktning att\r\nförebygga misshandel, helt i enlighet med vad\r\nutskottet vid ett antal tidigare tillfällen uttalat.\r\nUtskottet anser det självklart att det i sådana\r\nsammanhang också diskuteras våld mot barn.\r\nMot den bakgrunden kan utskottet inte se att\r\ndet nu finns behov av ytterligare uttalanden\r\nfrån riksdagen. Snarare gäller det här att på\r\nolika sätt uppmuntra samverkan inom\r\nkriminalvården och mellan kriminalvården\r\noch andra myndigheter och\r\nfrivilligorganisationer för att komma till rätta\r\nmed de svårigheter som finns. Utskottet\r\nföreslår att motionerna So42 och So44 i här\r\nbehandlade delar avslås.\r\nKartläggning av erfarenhet av våld\r\nI propositionen (s. 56) aviserar regeringen sin\r\navsikt att ge BRÅ i uppdrag att regelbundet\r\nkartlägga skolelevers erfarenheter av våld i\r\nhemmet, i skolan och på fritiden. Detta skulle\r\nkunna ske inom ramen för den\r\nskolundersökning som BRÅ genomför\r\nvartannat år.\r\nI motion So42 yrkande 6 (m) begärs att\r\nuppdraget till BRÅ utvidgas till att omfatta\r\näven föräldrars erfarenheter och attityder till\r\nvåld.\r\nRegeringen överväger också den frågan i\r\npropositionen och anför att det inte ligger\r\ninom ramen för det uppdrag regeringen avser\r\natt ge BRÅ att undersöka föräldrars\r\nerfarenheter av och attityder till våld mot egna\r\nbarn. Regeringen pekar på att Kommittén mot\r\nbarnmisshandels undersökningar tyder på stor\r\nsamstämmighet mellan resultaten av studier\r\nriktade till vuxna respektive till barn och\r\nungdomar.\r\nUtskottet delar regeringens bedömning.\r\nMotion So42 i denna del bör av- slås.\r\nSärskild företrädare för barn\r\nI motion So42 yrkande 16 (m) begärs en\r\nutvärdering av lagen (1999:997) om särskild\r\nföreträdare för barn.\r\nFrågan behandlas inte i propositionen.\r\nLagen om särskild företrädare för barn\r\nträdde i kraft den 1 januari 2000. Lagen\r\ninnebär att en särskild företrädare skall kunna\r\nförordnas för ett barn när en vårdnadshavare\r\neller någon som vårdnadshavaren står i ett\r\nnära förhållande till misstänks för brott mot\r\nbarnet. Om barnet har två vårdnadshavare\r\nsom inte är gifta eller bor tillsammans under\r\näktenskapsliknande förhållanden skall det\r\nvara möjligt att i stället förordna att en av dem\r\nensam skall företräda barnet. Syftet med\r\nregleringen är att förbättra möjligheterna att\r\nutreda brott när barn utsatts för övergrepp.\r\nDen särskilda företrädarens uppgifter är såle-\r\ndes begränsade till att i vårdnadshavarens\r\nställe ta till vara barnets rätt under förunder-\r\nsökningen och i efterföljande rättegång.\r\nFrågan om en begränsad uppföljning av\r\nlagen om särskild företrädare för barn har\r\nnyligen tagits upp i utskottets arbetsgrupp för\r\nuppföljning och utvärdering. Avsikten är att ta\r\nreda på i vilken utsträckning den nya\r\nregleringen kommit till användning för att\r\ndärefter göra en bedömning av om det är me-\r\nningsfullt att inleda en utvärdering.\r\nUtskottet, som noterar att den nya lagen\r\nvarit i kraft i drygt tre år, anser att syftet med\r\nmotion So42 i denna del är tillgodosett genom\r\narbetsgruppens planering. Motionen i denna\r\ndel bör avslås.\r\nÖvrigt\r\nI övrigt har utskottet ingenting att anföra med\r\nanledning av propositionen och motionerna.\r\nStockholm den 27 mars 2003\r\nPå justitieutskottets vägnar\r\nJohan Pehrson\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet:\r\nJohan Pehrson (fp), Susanne Eberstein (s),\r\nAlice Åström (v), Margareta Sandgren (s),\r\nBeatrice Ask (m), Lennart Nilsson (s), Helena\r\nZakariasén (s), Ragnwi Marcelind (kd),\r\nElisebeht Markström (s), Jeppe Johnsson (m),\r\nYilmaz Kerimo (s), Johan Linander (c),\r\nGöran Norlander (s), Cecilia Magnusson (m),\r\nJoe Frans (s), Leif Björnlod (mp) och Karin\r\nGranbom (fp).\r\n\r\n\r\nAvvikande meningar\r\n1. Barnmisshandel\r\nBeatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och\r\nCecilia Magnusson (m) anför:\r\nEnligt vår mening borde utskottet ha tillstyrkt\r\nmotionerna 2002/03:So42 yrkande 11 och\r\n2002/03:So45 yrkandena 1 och 2.\r\nVi anser  inte att en särreglering om brott\r\nmot barn bör göras i brottsbalken. Däremot är\r\ndet angeläget att  straffsatserna för grov\r\nmisshandel används i sin fulla utsträckning.\r\nEnligt vårt förmenande bör misshandel av\r\nbarn generellt ses som grov. För att signalera\r\nvikten av att denna typ av våldsbrott straffas\r\nhårdare än vad som sker i dag vill vi att\r\nminimistraffet för grov misshandel skall vara\r\ntvå års fängelse. En sådan åtgärd skulle\r\nskärpa påföljdspraxis generellt men också vad\r\ngäller exempelvis påföljdsval som samhälls-\r\ntjänst.\r\n2. Målsägande\r\nBeatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och\r\nCecilia Magnusson (m) anför:\r\nEnligt vår mening borde utskottet ha tillstyrkt\r\nmotionerna 2002/03:So42 yrkande 12 och\r\n2002/03:So43 yrkande 3.\r\nNuvarande lagstiftning medger inte att\r\nrättsväsendet fäster tillräcklig uppmärksamhet\r\nvid barn som utsätts för familjevåld. Detta\r\nmåste förändras. Frågan är komplicerad då\r\nden berör centrala begrepp i straffprocessen.\r\nVi anser att regeringen bör arbeta fram förslag\r\ntill hur barnets rättsliga ställning i\r\nfamiljevåldssituationer kan stärkas, med t. ex.\r\nden nyzeeländska lagstiftningen som en\r\ninspirationskälla.\r\n3. Barn i brottmålsprocessen\r\nBeatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och\r\nCecilia Magnusson (m) anför:\r\nEnligt vår mening borde utskottet ha tillstyrkt\r\nmotion 2002/03:So42 yrkande 17.\r\nDomstolarnas insatser är avgörande för\r\nhelhetsbedömningen av rättsväsendets\r\nbemötande av barn. Det har inte gjorts någon\r\ngranskning av barns situation i\r\nbrottsmålsprocesser i domstol. Vi anser det\r\nangeläget att en sådan genomförs. Särskilt\r\nmed tanke på på att 2002 års\r\nvårdnadsutredning har i uppdrag att\r\ngenomlysa barns situation i\r\nvårdnadsprocesser i domstol. Regeringen bör\r\nfå i uppdrag att låta göra denna granskning.\r\n\r\n4. Samverkan mellan myndigheter\r\nBeatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och\r\nCecilia Magnusson (m) anför:\r\nEnligt vår mening borde utskottet ha tillstyrkt\r\nmotion 2002/03:So42 yrkande 7.\r\nVåld mot barn, framför allt när det handlar\r\nom familjevåld, tillhör de mest komplicerade\r\nutmaningarna inom polisens\r\nutredningsverksamhet. I dag är det få\r\npolismyndigheter som har inrättat arbetssätt\r\nsom motsvarar de professionella svårigheter\r\nsom barnutredningar medför. Vi ser denna\r\nbrist främst i att endast 10 % av anmäld\r\nbarnmisshandel föranleder åtal. Vid de\r\npolismyndigheter där familjevåldsenheter\r\ninrättats har samverkan mellan olika myndig-\r\nheter blivit ett naturligt inslag i arbetet,\r\nsärskilt med åklagarna. Det har bedrivits\r\nmycket utvecklingsarbete inom detta område,\r\nmen implementeringen går alldeles för\r\nlångsamt och det krävs en stark politisk\r\nviljeyttring för att skynda på förbättringar\r\ninom området. Regeringen bör få i uppdrag\r\natt påskynda inrättandet av\r\nfamiljevåldsenheter vid landets\r\npolismyndigheter.\r\n5. Dödsfallsutredningar\r\nBeatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och\r\nCecilia Magnusson (m) anför:\r\nVi anser att utskottet borde ha tillstyrkt\r\nmotion 2002/03:So42 yrkande 10.\r\nVi anser att hela processen när det gäller\r\ndödsfall av barn behöver granskas. Det kan\r\ninte uteslutas att misstag görs redan i det\r\ninledande skedet innan dödsorsaken\r\nfastställts. Det är därför lämpligare att göra en\r\ndödsorsaksutredning eller att skapa en svensk\r\nmodell där inslag av båda utredningsalternati-\r\nven är sammanslagna. De länder som\r\ntillämpar dessa utredningsförfaranden vid\r\nbarns död är betydligt större än Sverige både\r\ngeografiskt och i befolkningsantal. I det\r\nförslag som regeringen fört fram menar vi att\r\ndet finns ett tillräckligt beslutsunderlag för att\r\ngenast inleda en försöksverksamhet. Re-\r\ngeringen bör få i uppdrag att utan vidare\r\nutredning sätta i gång försöksverksamheten.\r\n6. Behandling under straffverkställigheten\r\nBeatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och\r\nCecilia Magnusson (m) anför:\r\nEnligt vår mening borde utskottet ha tillstyrkt\r\nmotionerna 2002/03:So42 yrkande 18 och\r\n2002/03:So44 yrkande 8.\r\nVi anser att kriminalvården måste satsa stort\r\npå att förebygga återfall i våldsbrott. När det\r\ngäller gärningar begångna mot barn finns det\r\ninte något program. Härför krävs dels större\r\nekonomiska resurser än kriminalvården för\r\nnärvarande disponerar, dels klarare\r\ninstruktioner från lagstiftaren och till sist\r\nkrävs det längre strafftider för att genomföra\r\neffektivare behandlingsprogram. Dessutom\r\nbehövs en översyn av regelverket med sikte\r\npå att deltagande i programverksamhet med\r\nbehandlingssyfte skall vara obligatoriskt för\r\nden intagne. Regeringen bör få i uppdrag att\r\nåterkomma till riksdagen med förslag till\r\nåtgärder.\r\n7. Kartläggning av erfarenhet av våld\r\nBeatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och\r\nCecilia Magnusson (m) anför:\r\nEnligt vår mening borde utskottet ha tillstyrkt\r\nmotion 2002/03:So42 yrkande 6.\r\nVi anser att föräldrarnas erfarenhet av och\r\nattityder till våld är centrala när det gäller hur\r\nde behandlar de egna barnen. Med ökad\r\nkunskap i denna del blir det lättare att påverka\r\nföräldrar att bryta med sina egna erfarenheter\r\noch ge de egna barnen en bättre start i livet än\r\nde själva fick. Ökad kunskap kan också bidra\r\ntill att det blir lättare att identifiera barn i\r\nriskzonen. Regeringen bör få i uppdrag att\r\nutvidga den undersökning i BRÅ:s regi som\r\nplaneras.\r\n8. Särskild företrädare för barn\r\nBeatrice Ask (m), Jeppe Johnsson (m) och\r\nCecilia Magnusson (m) anför:\r\nEnligt vår mening borde utskottet ha tillstyrkt\r\nmotion 2002/03:So42 yrkande 16.\r\nVi anser det angeläget att lagen om särskild\r\nföreträdare för barn utvärderas.\r\nErfarenheterna bör sammanställas och\r\neventuella utvecklingsåtgärder vidtas som inte\r\nenbart kan gälla justitieutskottets\r\nberedningsområde. Riksdagen bör initiera  en\r\nsådan utvärdering.\r\n9. Målsägande\r\nJohan Pehrson (fp) och Karin Granbom\r\n(fp) anför:\r\nEnligt vår mening borde utskottet ha tillstyrkt\r\nmotionerna 2002/03:So42 yrkande 12 och\r\n2002/03:So43 yrkande 3.\r\nVi anser att frågan om barns\r\nbrottsofferstatus är komplicerad. Den berör\r\ncentrala begrepp i straffprocessen. Enligt vår\r\nmening är frågan också angelägen; det\r\nhandlar t.ex. om rätten att föra talan om\r\nskadestånd i brottmålsprocessen och om\r\nrätten till brottsskadeersättning. Enligt vår\r\nmening bör frågan snarast utredas. Det får\r\nankomma på regeringen att tillsätta en\r\nutredning med uppdrag att utreda dessa\r\nfrågor.\r\n10. Barnmisshandel\r\nRagnwi Marcelind (kd) anför:\r\nEnligt min mening borde utskottet ha tillstyrkt\r\nmotion 2002/03:So44 yrkandena 2 och 3.\r\nJag anser att den nya lagstiftningen är\r\nbehäftad med en del tveksamheter som, även\r\nom jag i och för sig tillstyrker den, gör att det\r\när lämpligt att redan nu fatta beslut om en\r\nutvärdering inom något år. Utvärderingen bör\r\nsärskilt ta sikte på barnrättsperspektivet.\r\nRegeringen bör få i uppdrag att vidta erforder-\r\nliga åtgärder för att en utvärdering skall\r\nkomma till stånd.\r\n11. Behandling under\r\nstraffverkställigheten\r\nRagnwi Marcelind (kd) anför:\r\nEnligt min mening borde utskottet ha tillstyrkt\r\nmotionerna 2002/03:So42 yrkande 18 och\r\n2002/03:So44 yrkande 8.\r\nJag anser att kriminalvården måste satsa\r\nstort på att förebygga återfall i våldsbrott,\r\nsärskilt mot barn. Härför krävs större\r\nekonomiska resurser än kriminalvården för\r\nnärvarande disponerar. Dessutom behövs en\r\növersyn av regelverket med sikte på att\r\ndeltagande i programverksamhet med behand-\r\nlingssyfte skall vara obligatoriskt för den\r\nintagne. Regeringen bör få i uppdrag att\r\nåterkomma till riksdagen med förslag på\r\nåtgärder.\r\n12. Barnmisshandel\r\nJohan Linander (c) anför:\r\nEnligt min  mening borde utskottet ha\r\ntillstyrkt motion 2002/03:So45.\r\nJag anser att det bör införas ett särskilt brott,\r\nbarnmisshandel. Jag är övertygad om att de\r\nlagtekniska svårigheterna går att bemästra.\r\nRegeringen bör få ett uppdrag som går ut på\r\natt låta utreda frågan och därefter återkomma\r\ntill riksdagen med ett förslag. En sådan\r\nutredning bör ske under medverkan av\r\nparlamentariker.\r\nJag anser vidare att begreppet närstående i\r\nden nya straffskärpningsbestämmelsen fått en\r\nalltför snäv utformning. Närståendekretsen\r\nbör omfatta inte bara familjen som den\r\ndefinieras i detta ärende utan även andra\r\nvuxna som barnet ser upp till och litar på och\r\nsom har ett speciellt ansvar att inte svika\r\nbarnets förtroende.\r\n\r\nBilaga 4\r\nAv utskottet framlagt lagförslag\r\nFörslag till lag om ändring i lagen (1990:52)\r\nmed särskilda bestämmelser om vård av unga\r\nHärigenom föreskrivs att 15, 35 och 41 §§\r\nlagen (1990:52) med särskilda bestämmelser\r\nom vård av unga skall ha följande lydelse.\r\n\r\nNuvarande lydelse\r\nFöreslagen lydelse\r\n15  §\r\nOm den unge vårdas\r\npå någon grund som\r\nanges i 3 § och vistas\r\ni ett hem för särskilt\r\nnoggrann tillsyn, får\r\nhan hindras att lämna\r\nhemmet och i övrigt\r\nunderkastas den\r\nbegränsning av\r\nrörelsefriheten som är\r\nnödvändig för att\r\nvården skall kunna\r\ngenomföras. Den\r\nunges rörelsefrihet får\r\nockså inskränkas när\r\ndet behövs av hänsyn\r\ntill andra intagnas\r\neller personalens\r\nsäkerhet.\r\nOm den unge vårdas\r\npå någon grund som\r\nanges i 3 § och vistas\r\ni ett hem för särskilt\r\nnoggrann tillsyn, får\r\nhan eller hon hindras\r\natt lämna hemmet och\r\ni övrigt underkastas\r\nden begränsning av\r\nrörelsefriheten som är\r\nnödvändig för att\r\nvården skall kunna\r\ngenomföras. Den\r\nunges rörelsefrihet får\r\nockså inskränkas när\r\ndet behövs av hänsyn\r\ntill andra intagnas\r\neller personalens\r\nsäkerhet.\r\n\r\n35  §\r\nI mål om beredande\r\neller upphörande av\r\nvård eller om\r\nflyttningsförbud\r\nenligt denna lag skall\r\nlänsrätten och\r\nkammarrätten hålla\r\nmuntlig förhandling,\r\nom detta inte är uppen-\r\nbart obehövligt.\r\nMuntlig förhandling\r\nskall alltid hållas, om\r\nnågon part begär det.\r\nParterna skall\r\nupplysas om sin rätt\r\natt begära muntlig\r\nförhandling.\r\nOm en enskild part\r\nsom har kallats vid\r\nvite att inställa sig\r\npersonligen till en\r\nförhandling uteblir,\r\nfår rätten förordna att\r\nhan skall hämtas till\r\nrätten antingen\r\nomedelbart eller till\r\nen senare dag.\r\nI mål om beredande\r\neller upphörande av\r\nvård eller om\r\nflyttningsförbud\r\nenligt denna lag skall\r\nlänsrätten och\r\nkammarrätten hålla\r\nmuntlig förhandling,\r\nom detta inte är uppen-\r\nbart obehövligt.\r\nMuntlig förhandling\r\nskall alltid hållas, om\r\nnågon part begär det.\r\nParterna skall\r\nupplysas om sin rätt\r\natt begära muntlig\r\nförhandling.\r\nOm en enskild part\r\nsom har kallats vid\r\nvite att inställa sig\r\npersonligen till en\r\nförhandling uteblir,\r\nfår rätten förordna att\r\nhan eller hon skall häm-\r\ntas till rätten antingen\r\nomedelbart eller till\r\nen senare dag.\r\n\r\n\r\n41  §\r\nSocialnämndens\r\nbeslut får överklagas\r\nhos länsrätten, när\r\nnämnden har\r\n1. beslutat om var\r\nvården av den\r\nunge skall inledas\r\neller beslutat i\r\nfråga om att flytta\r\nden unge från det\r\nhem där han\r\nvistas,\r\n2.\r\n3. beslutat i fråga\r\nom fortsatt vård\r\nmed stöd av\r\nlagen,\r\n4.\r\n5. med stöd av 14 §\r\nbeslutat i fråga\r\nom umgänge eller\r\nbeslutat att den\r\nunges vistelseort\r\ninte skall röjas,\r\n6.\r\n7. fattat beslut enligt\r\n22 § eller prövat\r\nom ett sådant\r\nbeslut skall\r\nupphöra att gälla,\r\n8.\r\n9. med stöd av 31 §\r\nbeslutat i fråga\r\nom umgänge,\r\neller\r\n10.\r\n11. beslutat i\r\nfråga om fortsatt\r\nflyttningsförbud.\r\n12.\r\nAndra beslut av\r\nnämnden enligt denna\r\nlag får inte\r\növerklagas.\r\nRättens beslut enligt\r\n8 § i fråga om\r\nförlängd\r\nansökningstid och\r\nenligt 32 § om\r\nläkarundersökning får\r\ninte överklagas.\r\nSocialnämndens\r\nbeslut får överklagas\r\nhos länsrätten, när\r\nnämnden har\r\n1. beslutat om var\r\nvården av den\r\nunge skall inledas\r\neller beslutat i\r\nfråga om att flytta\r\nden unge från det\r\nhem där han eller\r\nhon vistas,\r\n2.\r\n3. beslutat i fråga\r\nom fortsatt vård\r\nmed stöd av\r\nlagen,\r\n4.\r\n5. med stöd av 14 §\r\nbeslutat i fråga\r\nom umgänge eller\r\nbeslutat att den\r\nunges vistelseort\r\ninte skall röjas,\r\n6.\r\n7. fattat beslut enligt\r\n22 § eller prövat\r\nom ett sådant\r\nbeslut skall\r\nupphöra att gälla,\r\n8.\r\n9. med stöd av 31 §\r\nbeslutat i fråga\r\nom umgänge,\r\neller\r\n10.\r\n11. beslutat i\r\nfråga om fortsatt\r\nflyttningsförbud.\r\n12.\r\nAndra beslut av\r\nnämnden enligt denna\r\nlag får inte\r\növerklagas.\r\nRättens beslut enligt\r\n8 § i fråga om\r\nförlängd\r\nansökningstid och\r\nenligt 32 § om\r\nläkarundersökning får\r\ninte överklagas.\r\n____________\r\nDenna lag träder i kraft den 1 juli 2003.\r\nElanders Gotab, Stockholm  2003\r\n\r\n\r\n1 Senaste lydelse 2001:466.\r\n2 Senaste lydelse 2001:466\r\n3 Senaste lydelse 2001:466\r\n4 Senaste lydelse 2001:466\r\n5 Senaste lydelse 1996:1648\r\n6 Senaste lydelse 2001:466\r\n1 Senaste lydelse 2002:378\r\n2 Senaste lydelse 2002:437\r\n1 Senaste lydelse 1991:679\r\n2 Senaste lydelse 1998:393\r\n3 Senaste lydelse 2002:332\r\n1 Lagen omtryckt 1981:1323\r\n2 Senaste lydelse 2000:355\r\n1 Lagen omtryckt 1990:1011\r\n1 Lagen omtryckt 1992:567\r\n1 Lagen omtryckt 1997:1212\r\n2 Senaste lydelse 2001:799\r\n1 Senaste lydelse 2001:464\r\n2 Senaste lydelse 2001:464\r\n1 Senaste lydelse 1998:1661\r\n2002/03:SoU15      SOU15\r\n\r\nSOU15      2002/03:SoU15\r\n\r\n2\r\n1\r\n\r\n1\r\n2002/03:SoU15\r\n\r\n2002/03:SoU15\r\n\r\n8\r\n15\r\n2002/03:SoU15\r\n\r\n2\r\n\r\n2002/03:SoU15\r\n\r\n2002/03:SoU15\r\n\r\n10\r\n17\r\n2002/03:SoU15\r\n\r\n10\r\n\r\n2002/03:SoU15\r\n\r\n2002/03:SoU15\r\n\r\n70\r\n48\r\n2002/03:SoU15\r\n\r\n11\r\n2002/03:SoU15\r\n\r\n2002/03:SoU15\r\n\r\n96\r\n97\r\n2002/03:SoU15\r\n\r\n74\r\n\r\n2002/03:SoU15\r\n\r\n2002/03:SoU15\r\n\r\n102\r\n99\r\n2002/03:SoU15\r\n\r\n98\r\n\r\n2002/03:SoU15      BILAGA 1\r\n\r\nBILAGA 1      2002/03:SoU15\r\n\r\n108\r\n107\r\n2002/03:SoU15\r\n\r\n100\r\n\r\n2002/03:SoU15      BILAGA 2\r\n\r\nBILAGA 2      2002/03:SoU15\r\n\r\n110\r\n137\r\n2002/03:SoU15\r\n\r\n109\r\n2002/03:SoU15      BILAGA 3\r\n\r\nBILAGA 3      2002/03:SoU15\r\n\r\n156\r\n157\r\n2002/03:SoU15\r\n\r\n138\r\n\r\n2002/03:SoU15      BILAGA 4\r\n\r\nBILAGA 4      2002/03:SoU15\r\n\r\n160\r\n159\r\n2002/03:SoU15\r\n\r\n158\r\n</pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Förebyggande och andra insatser för barn i utsatta situationer",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju320 yrkande 3, 2002/03:Ju361 yrkandena 5 och 7, 2002/03:So42 yrkande 1, 2002/03:So223, 2002/03:So250 yrkande 3, 2002/03:So307, 2002/03:So328, 2002/03:So360 yrkandena 4-6, 2002/03:So507 yrkandena 4 och 8 och 2002/03:A323 yrkande 5.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"m\"",
          "votering_id": "CC063DB7-8767-11D7-AE9D-0004755038EE",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (m)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "112",
                    "0",
                    "0",
                    "32"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "45",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "0",
                    "16",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "31",
                    "1",
                    "1",
                    "15"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "0",
                    "25",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "13",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "181",
                    "46",
                    "42",
                    "80"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/CC063DB7-8767-11D7-AE9D-0004755038EE",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Barn till missbrukare, psykiskt sjuka m.fl.",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So247 yrkande 2, 2002/03:So250 yrkande 5, 2002/03:So341 yrkandena 1 och 2, 2002/03:So450 yrkande 4, 2002/03:So507 yrkande 5, 2002/03:So509 yrkande 20 och 2002/03:So515 yrkandena 4 och 5.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "4",
          "motforslag_partier": "\"c\",\"kd\",\"mp\"",
          "votering_id": "CC063DB8-8767-11D7-AE9D-0004755038EE",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 4 (c, kd, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "114",
                    "1",
                    "0",
                    "29"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "45",
                    "0",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "16",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "34",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "25",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "1",
                    "12",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "219",
                    "54",
                    "0",
                    "76"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/CC063DB8-8767-11D7-AE9D-0004755038EE",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Barn i ekonomiskt utsatta familjer",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So274, 2002/03:So291, 2002/03:So339 yrkande 2, 2002/03:So377, 2002/03:So399 yrkande 4 och 2002/03:So454 yrkandena 1 och 2.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "5",
          "motforslag_partier": "\"fp\"",
          "votering_id": "CC063DB9-8767-11D7-AE9D-0004755038EE",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 5 (fp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "115",
                    "0",
                    "0",
                    "29"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "45",
                    "0",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "16",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "34",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "1",
                    "0",
                    "24",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "11",
                    "1",
                    "1",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "213",
                    "35",
                    "25",
                    "76"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/CC063DB9-8767-11D7-AE9D-0004755038EE",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Hedersrelaterat våld m.m.",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So41, 2002/03:So42 yrkande 2 i denna del och 2002/03:So232.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "5",
          "rubrik": "Sexuell exploatering av barn",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:So42 yrkande 2 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "6",
          "rubrik": "4 kap. 26 § barnavårdslagen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:So42 yrkande 4.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "7",
          "rubrik": "Familjerådslag",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf380 yrkande 10 och 2002/03:So507 yrkande 7.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "10",
          "motforslag_partier": "\"kd\"",
          "votering_id": "CC063DBD-8767-11D7-AE9D-0004755038EE",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 10 (kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "115",
                    "0",
                    "0",
                    "29"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "45",
                    "0",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "15",
                    "1",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "34",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "25",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "12",
                    "0",
                    "1",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "246",
                    "26",
                    "1",
                    "76"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/CC063DBD-8767-11D7-AE9D-0004755038EE",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "8",
          "rubrik": "Skyldighet att uppvisa utdrag ur belastningsregistret",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:So391.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "9",
          "rubrik": "Forskning om barn i utsatta situationer",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So42 yrkande 5 och 2002/03:So360 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "10",
          "rubrik": "Regeringsuppdrag till Brottsförebyggande rådet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:So42 yrkande 6.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "11",
          "rubrik": "Samverkan",
          "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2002/03:53 punkterna 2, 7, 10 och 13, alla i denna del, och avslår motion 2002/03:So511 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "12",
          "rubrik": "Sekretess vid samverkan",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:So511 yrkande 3.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "13",
          "rubrik": "Familjevåldsenheter",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:So42 yrkande 7.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "14",
          "rubrik": "Familjecentraler",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So304 och 2002/03:So397 yrkandena 1 och 2.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "15",
          "rubrik": "En utvidgning av anmälningsskyldigheten enligt socialtjänstlagen",
          "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2002/03:53 punkt 2 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "16",
          "rubrik": "Hänvisningar till anmälningsskyldigheten enligt socialtjänstlagen",
          "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2002/03:53 punkterna 5-7, den senare i denna del, 8-10, den senare i denna del, 12 och 13 i denna del och avslår motionerna 2002/03:So42 yrkande 8 och 2002/03:So442 yrkande 10.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "17",
          "rubrik": "Åtgärder för att öka benägenheten att anmäla till socialtjänsten",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So42 yrkande 9, 2002/03:So43 yrkande 2 och 2002/03:So44 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "18",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\"",
          "votering_id": "CC063DC7-8767-11D7-AE9D-0004755038EE",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 18 (m, fp, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "115",
                    "0",
                    "0",
                    "29"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "45",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "16",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "34",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "25",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "13",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "169",
                    "104",
                    "0",
                    "76"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/CC063DC7-8767-11D7-AE9D-0004755038EE",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "18",
          "rubrik": "Dödsfallsutredningar m.m.",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:So42 yrkande 10.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "19",
          "rubrik": "Förslag till ny straffskärpningsgrund",
          "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2002/03:53 punkt 3 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "20",
          "rubrik": "Särreglering av barnmisshandel m.m",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So42 yrkande 11 och 2002/03:So45 yrkandena 1 och 2.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "21",
          "rubrik": "Begreppet närstående person",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:So45 yrkande 3.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "22",
          "rubrik": "En utvärdering av den nya straffskärpningsgrunden",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:So44 yrkandena 2 och 3.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "23",
          "rubrik": "Överflyttning av vårdnaden av barn till familjehemsföräldrar",
          "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2002/03:53 punkterna 1 och 2, båda i denna del, och avslår motionerna 2002/03:So43 yrkande 4 i denna del och 2002/03:So44 yrkande 4.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "24",
          "rubrik": "Social barn- och ungdomsvård",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju366 yrkande 6, 2002/03:L317 yrkande 1, 2002/03:So42 yrkande 13, 2002/03:So240 yrkandena 1-3, 2002/03:So263, 2002/03:So473 yrkandena 1-3, 2002/03:So507 yrkande 7 i denna del och 2002/03:So511 yrkande 5.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "25",
          "rubrik": "En särskild statlig tillsynsmyndighet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:So42 yrkande 3.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "26",
          "rubrik": "En förbättrad socionomutbildning",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:So43 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "27",
          "rubrik": "Legitimation för socionomer",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So42 yrkande 14, 2002/03:So270 och 2002/03:So350 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "30",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"mp\"",
          "votering_id": "CC063DD1-8767-11D7-AE9D-0004755038EE",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 30 (m, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "115",
                    "0",
                    "0",
                    "29"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "45",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "16",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "34",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "24",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "13",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "214",
                    "58",
                    "0",
                    "77"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/CC063DD1-8767-11D7-AE9D-0004755038EE",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "28",
          "rubrik": "Underrättelse enligt 11 kap. 2 § sista stycket socialtjänstlagen (2001:453)",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju234 yrkande 12, 2002/03:Ju279 yrkande 1, 2002/03:Sf226 yrkande 15, 2002/03:So43 yrkande 4 i denna del, 2002/03:So511 yrkande 2 och 2002/03:Ub557 yrkande 5.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "29",
          "rubrik": "Skyldighet för socialnämnden att polisanmäla övergrepp mot barn",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju361 yrkande 3 och 2002/03:So360 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "30",
          "rubrik": "Målsägande",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So42 yrkande 12 och 2002/03:So43 yrkande 3.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "31",
          "rubrik": "Barn i brottsmålsprocessen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:So42 yrkande 17.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "32",
          "rubrik": "Uppföljning av lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:So42 yrkande 16.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "33",
          "rubrik": "Husrannsakan i vissa fall",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:So42 yrkande 15.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "34",
          "rubrik": "Behandling av intagna under straffverkställigheten",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So42 yrkande 18 och 2002/03:So44 yrkande 8.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "35",
          "rubrik": "Barn i asylprocessen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So43 yrkande 5 och 2002/03:So44 yrkandena 5 och 6.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "36",
          "rubrik": "Mottagandet av flyktingbarn",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So42 yrkande 2 i denna del, 2002/03:So43 yrkande 6 och 2002/03:So44 yrkande 7.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "37",
          "rubrik": "Ekonomiska konsekvenser",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So42 yrkande 19 och 2002/03:So44 yrkande 9.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "38",
          "rubrik": "Ingressen till förslaget till lag om ändring i lagen (1990:52) med särkilda bestämmelser om vård av unga",
          "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2002/03:53 punkt 1 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "39",
          "rubrik": "1 § förslaget till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga",
          "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2002/03:53 punkt 1 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "40",
          "rubrik": "15, 35 och 41 §§ lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga",
          "forslag": "",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "41",
          "rubrik": "16 kap. 4 § förslaget till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453)",
          "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2002/03:53 punkt 2 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "42",
          "rubrik": "Ingressen till förslaget till lag om ändring i lagen (1988:870) om vård av missbrukare i vissa fall",
          "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2002/03:53 punkt 11 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "43",
          "rubrik": "Lagförslagen i övrigt",
          "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2002/03:53 punkterna 1-3, alla i denna del, 4, 7, 10, 11, 13, de fyra senare i denna del, och 14.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SOU15",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Förebyggande och andra insatser för barn i utsatta situationer",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Förebyggande och andra insatser för barn i utsatta situationer",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Förebyggande och andra insatser för barn i utsatta situationer",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Barn till missbrukare, psykiskt sjuka m.fl.",
          "partier": "\"c\",\"kd\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "5",
          "rubrik": "Barn i ekonomiskt utsatta familjer",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "6",
          "rubrik": "Barn i ekonomiskt utsatta familjer",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "7",
          "rubrik": "Hedersrelaterat våld m.m.",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "4"
        },
        {
          "nummer": "8",
          "rubrik": "Sexuell exploatering av barn",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "5"
        },
        {
          "nummer": "9",
          "rubrik": "4 kap. 26 § barnavårdslagen",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "6"
        },
        {
          "nummer": "10",
          "rubrik": "Familjerådslag",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "7"
        },
        {
          "nummer": "11",
          "rubrik": "Forskning om barn i utsatta situationer",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "9"
        },
        {
          "nummer": "12",
          "rubrik": "Forskning om barn i utsatta situationer",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "9"
        },
        {
          "nummer": "13",
          "rubrik": "Regeringsuppdrag till Brottsförebyggande rådet",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "10"
        },
        {
          "nummer": "14",
          "rubrik": "Sekretess vid samverkan",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "12"
        },
        {
          "nummer": "15",
          "rubrik": "Familjevåldsenheter",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "13"
        },
        {
          "nummer": "16",
          "rubrik": "Familjecentraler",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "14"
        },
        {
          "nummer": "17",
          "rubrik": "Hänvisningar till anmälningsskyldigheten enligt socialtjänstlagen",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "16"
        },
        {
          "nummer": "18",
          "rubrik": "Åtgärder för att öka benägenheten att anmäla till socialtjänsten",
          "partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "17"
        },
        {
          "nummer": "19",
          "rubrik": "Dödsfallsutredningar m.m.",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "18"
        },
        {
          "nummer": "20",
          "rubrik": "Särreglering av barnmisshandel m.m",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "20"
        },
        {
          "nummer": "21",
          "rubrik": "Särreglering av barnmisshandel m.m",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "20"
        },
        {
          "nummer": "22",
          "rubrik": "Begreppet närstående person",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "21"
        },
        {
          "nummer": "23",
          "rubrik": "En utvärdering av den nya straffskärpningsgrunden",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "22"
        },
        {
          "nummer": "24",
          "rubrik": "Överflyttning av vårdnaden av barn till familjehemsföräldrar",
          "partier": "\"m\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "23"
        },
        {
          "nummer": "25",
          "rubrik": "Överflyttning av vårdnaden av barn till familjehemsföräldrar",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "23"
        },
        {
          "nummer": "26",
          "rubrik": "Social barn- och ungdomsvård",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "24"
        },
        {
          "nummer": "27",
          "rubrik": "Social barn- och ungdomsvård",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "24"
        },
        {
          "nummer": "28",
          "rubrik": "Social barn- och ungdomsvård",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "24"
        },
        {
          "nummer": "29",
          "rubrik": "En särskild statlig tillsynsmyndighet",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "25"
        },
        {
          "nummer": "30",
          "rubrik": "Legitimation för socionomer",
          "partier": "\"m\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "27"
        },
        {
          "nummer": "31",
          "rubrik": "Underrättelse enligt 11 kap. 2 § sista stycket socialtjänstlagen (2001:453)",
          "partier": "\"m\",\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "28"
        },
        {
          "nummer": "32",
          "rubrik": "Skyldighet för socialnämnden att polisanmäla övergrepp mot barn",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "29"
        },
        {
          "nummer": "33",
          "rubrik": "Målsägande",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "30"
        },
        {
          "nummer": "34",
          "rubrik": "Barn i brottsmålsprocessen",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "31"
        },
        {
          "nummer": "35",
          "rubrik": "Uppföljning av lagen (1999:997) om särskild företrädare för barn",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "32"
        },
        {
          "nummer": "36",
          "rubrik": "Husrannsakan i vissa fall",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "33"
        },
        {
          "nummer": "37",
          "rubrik": "Behandling av intagna under straffverkställigheten",
          "partier": "\"m\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "34"
        },
        {
          "nummer": "38",
          "rubrik": "Barn i asylprocessen",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "35"
        },
        {
          "nummer": "39",
          "rubrik": "Barn i asylprocessen",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "35"
        },
        {
          "nummer": "40",
          "rubrik": "Mottagandet av flyktingbarn",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "36"
        },
        {
          "nummer": "41",
          "rubrik": "Mottagandet av flyktingbarn",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "36"
        },
        {
          "nummer": "42",
          "rubrik": "Mottagandet av flyktingbarn",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "36"
        },
        {
          "nummer": "43",
          "rubrik": "Ekonomiska konsekvenser",
          "partier": "\"m\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "37"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-04-08 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2003-05-15 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2003-05-23 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2003-05-23 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2003-06-03 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2003-06-05 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2003-06-05 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2003-06-05 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "RSKR",
          "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse",
          "datum": "2003-06-05 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "6",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "LAG",
          "namn": "Planerat ikraftträdande",
          "datum": "2003-07-01 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "12",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Delvis bifall till propositionen. Bifall till utskottets förslag till lag om ändring i lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Avslag på motionerna.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-23 10:01:58"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Skyddet för barn i utsatta situationer stärks. Socialtjänsten, hälso- och sjukvården samt förskolan, skolan och skolbarnsomsorgen blir skyldiga att samverka med samhällsorgan, organisationer och andra när det gäller barn som far illa eller riskerar att fara illa. Anmälningsskyldigheten enligt socialtjänstlagen utvidgas till att även omfatta myndigheter inom kriminalvården och rättspsykiatriska avdelningar inom Rättsmedicinalverket samt anställda inom dessa myndigheter. Det införs i brottsbalken en ny regel om skärpta straff för brott inom familjen som begås mot eller inför barn. Regeln innebär att ett straff kan skärpas om brottet skadat eller hade kunnat skada tryggheten och tilliten hos ett barn i barnets förhållande till en närstående person. Lagändringarna börjar gälla den 1 juli 2003. ",
          "dok_id": "GQ01SOU15",
          "systemdatum": "2016-08-09 10:35:27"
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Stärkt skydd för barn i utsatta situationer (SoU15)",
          "dok_id": "GQ01SOU15",
          "systemdatum": "2016-08-09 10:35:27"
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottets förslag",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-23 10:01:58"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GQ01SOU15",
          "systemdatum": "2017-10-20 10:24:36"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Socialutskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag om stärkt skydd för barn i utsatta situationer. Socialtjänsten, hälso- och sjukvården samt förskolan, skolan och skolbarnsomsorgen blir skyldiga att samverka med samhällsorgan, organisationer och andra när det gäller barn som far illa eller riskerar att fara illa. Anmälningsskyldigheten enligt socialtjänstlagen utvidgas till att även omfatta myndigheter inom kriminalvården och rättspsykiatriska avdelningar inom Rättsmedicinalverket samt anställda inom dessa myndigheter. Det införs i brottsbalken en ny regel om skärpta straff för brott inom familjen som begås mot eller inför barn. Regeln innebär att ett straff kan skärpas om brottet skadat eller hade kunnat skada tryggheten och tilliten hos ett barn i barnets förhållande till en närstående person. Lagändringarna föreslås börja gälla den 1 juli 2003.</p>",
          "dok_id": "GQ01SOU15",
          "systemdatum": "2016-08-09 10:35:27"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Stärkt skydd för barn i utsatta situationer (SoU15)",
          "dok_id": "GQ01SOU15",
          "systemdatum": "2016-08-09 10:35:27"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GQ01SOU15",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_sou_15.docx",
          "filstorlek": "243962",
          "filtyp": "docx",
          "titel": "Stärkt skydd för barn i utsatta situationerm.m.",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/EDF12959-F0A2-4071-BF66-C2FB87D0678E"
        },
        {
          "dok_id": "GQ01SOU15",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_sou_15.pdf",
          "filstorlek": "1254680",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Bilaga: bet_200203_sou_15",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/85BE2362-0340-4D1B-8651-FC426AB12F42"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A323 Jämställdhetens paradox",
          "ref_dok_id": "GQ02A323",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A323",
          "ref_dok_titel": "Jämställdhetens paradox",
          "ref_dok_subtitel": "av Ulla Hoffmann m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Ju234 Våld i nära relationer",
          "ref_dok_id": "GQ02Ju234",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Ju234",
          "ref_dok_titel": "Våld i nära relationer",
          "ref_dok_subtitel": "av Johan Pehrson m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Ju279 Hjälp till brottsoffer",
          "ref_dok_id": "GQ02Ju279",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Ju279",
          "ref_dok_titel": "Hjälp till brottsoffer",
          "ref_dok_subtitel": "av Hillevi Engström (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Ju320 Stöd till brottsoffer",
          "ref_dok_id": "GQ02Ju320",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Ju320",
          "ref_dok_titel": "Stöd till brottsoffer",
          "ref_dok_subtitel": "av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Ju361 Våld och sexuella övergrepp mot barn",
          "ref_dok_id": "GQ02Ju361",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Ju361",
          "ref_dok_titel": "Våld och sexuella övergrepp mot barn",
          "ref_dok_subtitel": "av Ragnwi Marcelind m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Ju366 Brottsförebyggande arbete",
          "ref_dok_id": "GQ02Ju366",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Ju366",
          "ref_dok_titel": "Brottsförebyggande arbete",
          "ref_dok_subtitel": "av Ragnwi Marcelind m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:L317 Fosterbarn",
          "ref_dok_id": "GQ02L317",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "L317",
          "ref_dok_titel": "Fosterbarn",
          "ref_dok_subtitel": "av Gunilla Wahlén (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Sf226 En ny integrationspolitik",
          "ref_dok_id": "GQ02Sf226",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Sf226",
          "ref_dok_titel": "En ny integrationspolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Sf380 Ekonomisk trygghet för familjer och barn, utgiftsområde 12",
          "ref_dok_id": "GQ02Sf380",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Sf380",
          "ref_dok_titel": "Ekonomisk trygghet för familjer och barn, utgiftsområde 12",
          "ref_dok_subtitel": "av Alf Svensson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So223 Behovet av utbildning om barn och deras situation",
          "ref_dok_id": "GQ02So223",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So223",
          "ref_dok_titel": "Behovet av utbildning om barn och deras situation",
          "ref_dok_subtitel": "av Gunilla Tjernberg (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So232 Samhällets kunskap om våld mot kvinnor",
          "ref_dok_id": "GQ02So232",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So232",
          "ref_dok_titel": "Samhällets kunskap om våld mot kvinnor",
          "ref_dok_subtitel": "av Carina Hägg (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So240 Ungdomsvård",
          "ref_dok_id": "GQ02So240",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So240",
          "ref_dok_titel": "Ungdomsvård",
          "ref_dok_subtitel": "av Birgitta Sellén och Sofia Larsen (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So247 Information om alkoholens skador",
          "ref_dok_id": "GQ02So247",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So247",
          "ref_dok_titel": "Information om alkoholens skador",
          "ref_dok_subtitel": "av Tuve Skånberg (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So250 Barn- och familjepolitik",
          "ref_dok_id": "GQ02So250",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So250",
          "ref_dok_titel": "Barn- och familjepolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Maud Olofsson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So263 Stöd och skydd för familjehemsplacerade",
          "ref_dok_id": "GQ02So263",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So263",
          "ref_dok_titel": "Stöd och skydd för familjehemsplacerade",
          "ref_dok_subtitel": "av Liselott Hagberg (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So270 Statlig reglering av socionomyrket",
          "ref_dok_id": "GQ02So270",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So270",
          "ref_dok_titel": "Statlig reglering av socionomyrket",
          "ref_dok_subtitel": "av Ulla Wester (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So274 Barns utsatthet",
          "ref_dok_id": "GQ02So274",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So274",
          "ref_dok_titel": "Barns utsatthet",
          "ref_dok_subtitel": "av Helena Zakariasén och Ann-Kristine Johansson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So291 Barnfattigdomen i Sverige",
          "ref_dok_id": "GQ02So291",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So291",
          "ref_dok_titel": "Barnfattigdomen i Sverige",
          "ref_dok_subtitel": "av Yvonne Ångström m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So304 Familjecentraler",
          "ref_dok_id": "GQ02So304",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So304",
          "ref_dok_titel": "Familjecentraler",
          "ref_dok_subtitel": "av Torsten Lindström (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So307 Barnens rätt i slutna samfund",
          "ref_dok_id": "GQ02So307",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So307",
          "ref_dok_titel": "Barnens rätt i slutna samfund",
          "ref_dok_subtitel": "av Carina Hägg (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So328 Brottslighet bland barn",
          "ref_dok_id": "GQ02So328",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So328",
          "ref_dok_titel": "Brottslighet bland barn",
          "ref_dok_subtitel": "av Ingemar Vänerlöv (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So339 Ensamförälderns situation",
          "ref_dok_id": "GQ02So339",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So339",
          "ref_dok_titel": "Ensamförälderns situation",
          "ref_dok_subtitel": "av Ragnwi Marcelind och Maria Larsson (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So341 Barn till föräldrar med problem",
          "ref_dok_id": "GQ02So341",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So341",
          "ref_dok_titel": "Barn till föräldrar med problem",
          "ref_dok_subtitel": "av Margareta Andersson och Lena Ek (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So350 Förändringar av socialtjänsten",
          "ref_dok_id": "GQ02So350",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So350",
          "ref_dok_titel": "Förändringar av socialtjänsten",
          "ref_dok_subtitel": "av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So360 Sexuella övergrepp",
          "ref_dok_id": "GQ02So360",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So360",
          "ref_dok_titel": "Sexuella övergrepp",
          "ref_dok_subtitel": "av Annelie Enochson (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So377 Stöd till ensamstående föräldrar",
          "ref_dok_id": "GQ02So377",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So377",
          "ref_dok_titel": "Stöd till ensamstående föräldrar",
          "ref_dok_subtitel": "av Kerstin Andersson och Carina Adolfsson Elgestam (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So391 Skyldighet att visa utdrag ur belastningsregistret",
          "ref_dok_id": "GQ02So391",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So391",
          "ref_dok_titel": "Skyldighet att visa utdrag ur belastningsregistret",
          "ref_dok_subtitel": "av Elisebeht Markström m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So397 Familjecentraler",
          "ref_dok_id": "GQ02So397",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So397",
          "ref_dok_titel": "Familjecentraler",
          "ref_dok_subtitel": "av Maria Larsson (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So399 Barnen och fattigdomsfällan",
          "ref_dok_id": "GQ02So399",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So399",
          "ref_dok_titel": "Barnen och fattigdomsfällan",
          "ref_dok_subtitel": "av Ingrid Burman m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So41 med anledning av prop. 2002/03:53 Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m.",
          "ref_dok_id": "GQ02So41",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So41",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:53 Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m.",
          "ref_dok_subtitel": "av Maria Hassan (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So42 med anledning av prop. 2002/03:53 Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m.",
          "ref_dok_id": "GQ02So42",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So42",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:53 Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m.",
          "ref_dok_subtitel": "av Cristina Husmark Pehrsson m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So43 med anledning av prop. 2002/03:53 Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m.",
          "ref_dok_id": "GQ02So43",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So43",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:53 Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m.",
          "ref_dok_subtitel": "av Kerstin Heinemann m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So44 med anledning av prop. 2002/03:53 Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m.",
          "ref_dok_id": "GQ02So44",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So44",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:53 Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m.",
          "ref_dok_subtitel": "av Chatrine Pålsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So442 Narkotika-, alkohol- och tobaksfrågor",
          "ref_dok_id": "GQ02So442",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So442",
          "ref_dok_titel": "Narkotika-, alkohol- och tobaksfrågor",
          "ref_dok_subtitel": "av Kerstin Heinemann m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So45 med anledning av prop. 2002/03:53 Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m.",
          "ref_dok_id": "GQ02So45",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So45",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:53 Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m.",
          "ref_dok_subtitel": "av Kenneth Johansson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So450 En jämlik och jämställd sjukvård",
          "ref_dok_id": "GQ02So450",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So450",
          "ref_dok_titel": "En jämlik och jämställd sjukvård",
          "ref_dok_subtitel": "av Gudrun Schyman m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So454 Stärkt barnperspektiv",
          "ref_dok_id": "GQ02So454",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So454",
          "ref_dok_titel": "Stärkt barnperspektiv",
          "ref_dok_subtitel": "av Anita Jönsson och Kerstin Engle (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So473 Uppföljning av vården vid §12-hem och HVB-hem",
          "ref_dok_id": "GQ02So473",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So473",
          "ref_dok_titel": "Uppföljning av vården vid §12-hem och HVB-hem",
          "ref_dok_subtitel": "av Inger Davidson (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So507 Åtgärder för utsatta barn",
          "ref_dok_id": "GQ02So507",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So507",
          "ref_dok_titel": "Åtgärder för utsatta barn",
          "ref_dok_subtitel": "av Ulrik Lindgren m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So509 Hälsovård, sjukvård och social omsorg, utgiftsområde 9",
          "ref_dok_id": "GQ02So509",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So509",
          "ref_dok_titel": "Hälsovård, sjukvård och social omsorg, utgiftsområde 9",
          "ref_dok_subtitel": "av Alf Svensson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So511 Utsatta barn och ungdomar",
          "ref_dok_id": "GQ02So511",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So511",
          "ref_dok_titel": "Utsatta barn och ungdomar",
          "ref_dok_subtitel": "av Kerstin Heinemann m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So515 Barns hälsa",
          "ref_dok_id": "GQ02So515",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So515",
          "ref_dok_titel": "Barns hälsa",
          "ref_dok_subtitel": "av Maria Wetterstrand m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Ub557 Villkor för invandrarkvinnor och deras barn",
          "ref_dok_id": "GQ02Ub557",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Ub557",
          "ref_dok_titel": "Villkor för invandrarkvinnor och deras barn",
          "ref_dok_subtitel": "av Viviann Gerdin m.fl. (C, M, FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "proposition 2002/03:53 Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m.",
          "ref_dok_id": "GQ0353",
          "ref_dok_typ": "prop",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "53",
          "ref_dok_titel": "Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m.",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Proposition"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2003-06-05",
          "ref_dok_id": "GQ09117",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "117",
          "ref_dok_titel": "2003-06-05",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2003-06-05",
          "ref_dok_id": "GQ09117",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "117",
          "ref_dok_titel": "2003-06-05",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2002/03:225",
          "ref_dok_id": "GQ0K225",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "225",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2002/03:225",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        },
        {
          "referenstyp": "SOU",
          "uppgift": "2000:42",
          "ref_dok_id": "GOB342",
          "ref_dok_typ": "SOU",
          "ref_dok_rm": "2000",
          "ref_dok_bet": "42",
          "ref_dok_titel": "SOU 2000:42",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Statens offentliga utredningar"
        },
        {
          "referenstyp": "SOU",
          "uppgift": "2000:77",
          "ref_dok_id": "GOB377",
          "ref_dok_typ": "SOU",
          "ref_dok_rm": "2000",
          "ref_dok_bet": "77",
          "ref_dok_titel": "SOU 2000:77",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Statens offentliga utredningar"
        },
        {
          "referenstyp": "SOU",
          "uppgift": "2001:18",
          "ref_dok_id": "GPB318",
          "ref_dok_typ": "SOU",
          "ref_dok_rm": "2001",
          "ref_dok_bet": "18",
          "ref_dok_titel": "SOU 2001:18",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Statens offentliga utredningar"
        },
        {
          "referenstyp": "SOU",
          "uppgift": "2001:47",
          "ref_dok_id": "GPB347",
          "ref_dok_typ": "SOU",
          "ref_dok_rm": "2001",
          "ref_dok_bet": "47",
          "ref_dok_titel": "SOU 2001:47",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Statens offentliga utredningar"
        },
        {
          "referenstyp": "SOU",
          "uppgift": "2001:72",
          "ref_dok_id": "GPB372",
          "ref_dok_typ": "SOU",
          "ref_dok_rm": "2001",
          "ref_dok_bet": "72",
          "ref_dok_titel": "SOU 2001:72",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Statens offentliga utredningar"
        }
      ]
    }
  }
}