{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2288591",
      "dok_id": "GQ01SFU10",
      "rm": "2002/03",
      "beteckning": "SFU10",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2002/03:SFU10",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "SFU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "10",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2003-05-20 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:57:42",
      "publicerad": "2006-03-15 11:57:46",
      "titel": "Förändringar  inom sjukförsäkringen för ökad hälsai arbetslivet",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01SFU10/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01SFU10",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GQ01SFU10",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GQ01SFU10",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Socialförsäkringsutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2002/03:SFU10</div><h1>Förändringar  inom sjukförsäkringen för ökad hälsai arbetslivet</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\n\r\nUtskottet behandlar  i  detta betänkande regeringens\r\noch    samarbetspartiernas    (Vänsterpartiet    och\r\nMiljöpartiet de gröna) proposition Förändringar inom\r\nsjukförsäkringen för ökad hälsa i arbetslivet (prop.\r\n2002/03:89)  jämte  fem  motioner   som  väckts  med\r\nanledning av  propositionen.\r\nI  propositionen  lämnar  regeringen förslag  till\r\nolika förändringar inom sjukförsäkringen  som syftar\r\ntill  att  öka  hälsan  i arbetslivet. Flertalet  av\r\nförslagen avser åtgärder för att öka precisionen vid\r\nsjukskrivning.\r\nDeltidssjukskrivning  bör   enligt   regeringens\r\nbedömning     användas    i    ökad    utsträckning.\r\nUppmärksamheten  bör  vara  riktad  främst  mot  den\r\narbetsförmåga    en    försäkrad    har        inte\r\narbetsoförmågan. Vidare bör de medicinska skälen för\r\nsjukskrivning   preciseras   och   tydliggöras   och\r\npassiviseringens   negativa  verkningar  vid  längre\r\nsjukskrivning uppmärksammas mer.\r\nRegeringen   anser  att   väsentligt   fler   s.k.\r\navstämningsmöten  bör  komma  till stånd. Vid sådana\r\nmöten    deltar    förutom   den   försäkrade    och\r\nförsäkringskassan t.ex. den intygsskrivande läkaren,\r\narbetsgivaren  och företagshälsovården.  Vid  mötena\r\nbör   klarläggas   det    medicinska    tillståndet,\r\narbetsförmågan  samt  behovet  av  och möjligheterna\r\ntill   rehabilitering.   Regeringen   föreslår   att\r\nförsäkringskassan vid behov skall kunna  inhämta ett\r\nsärskilt  läkarutlåtande  för  att  kunna  bedöma  i\r\nvilken  utsträckning  den  försäkrades arbetsförmåga\r\nfortfarande är nedsatt.\r\nRegeringen  föreslår  att  skyldigheten   för   en\r\nförsäkrad  att  vid  en viss tidpunkt inkomma med en\r\nskriftlig  särskild  försäkran   skall  upphöra  att\r\ngälla. I stället skall en sådan försäkran  ges in om\r\nförsäkringskassan begär det.\r\nDe    intygsskrivande    läkarnas   utbildning   i\r\nförsäkringsmedicin bör enligt  regeringens bedömning\r\nförstärkas.     Vidare    bör    försäkringsläkarnas\r\narbetsuppgifter preciseras  ytterligare. Uppgifterna\r\nbör  i ökad utsträckning inriktas  mot  mer  direkta\r\ninsatser     för     att    minska    sjukfrånvaron.\r\nFörsäkringsläkarna bör  också  ha  en  nyckelroll  i\r\nutbildningen i försäkringsmedicin. Dessutom bör fler\r\nförsäkringsläkare  anställas hos försäkringskassorna\r\nför   att   öka  kvaliteten   vid   den   medicinska\r\nbedömningen.\r\nFörutom  åtgärder  för  att  öka  precisionen  vid\r\nsjukskrivning  föreslår  regeringen  en skärpning av\r\nreglerna  om  arbetsgivarens  skyldighet   att  göra\r\nrehabiliteringsutredningar.  Det  föreslås även  att\r\nförsäkringskassan     senast     ett     år    efter\r\nsjukanmälningsdagen  skall  ha  utrett om det  finns\r\nförutsättningar  för  att  ge  den försäkrade  sjuk-\r\neller    aktivitetsersättning    i    stället    för\r\nsjukpenning.\r\nI  propositionen  lämnas  vidare förslag  som  rör\r\nförsäkrade som uppbär sjukersättning.  Den tid dessa\r\nförsäkrade skall kunna ha förmånen vilande  för  att\r\npröva att arbeta utan att förmånen får dras in eller\r\nminskas  föreslås  bli utsträckt från längst 12 till\r\nlängst   24   kalendermånader.   Det   innebär   att\r\nmöjligheten att  få  bostadstillägg (BTP) kommer att\r\nfinnas under hela den  tid  som  sjukersättningen är\r\nvilande.\r\nÅtgärderna       och      förändringarna      inom\r\nsjukförsäkringen  för   ökad   hälsa  i  arbetslivet\r\nföreslås bli införda respektive  träda i kraft den 1\r\njuli 2003.\r\nUtskottet tillstyrker regeringens  lagförslag  och\r\navstyrker samtliga motionsyrkanden.\r\nI  ärendet  finns 31 reservationer och 3 särskilda\r\nyttranden.\r\n\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n\r\n\r\n1. Orsakerna till den ökade sjukfrånvaron\r\nm.m.\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf9 yrkande\r\n1,  2002/03:Sf10   yrkandena   1   och   10   och\r\n2002/03:Sf12 yrkandena 1 och 2.\r\nReservation 1 (m)\r\nReservation 2 (kd)\r\n\r\n2. Mål för ökad hälsa i arbetslivet\r\n\r\nRiksdagen  avslår  motion 2002/03:Sf13  yrkande\r\n1.\r\nReservation 3 (fp)\r\n\r\n3. Incitament för arbetsgivare att minska\r\nsjukfrånvaron\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna    2002/03:Sf10\r\nyrkande 19 och 2002/03:Sf11 yrkande 2.\r\nReservation 4 (m)\r\nReservation 5 (c)\r\n\r\n4. Åtgärder i övrigt för ökad hälsa i\r\narbetslivet\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf9 yrkande\r\n6, 2002/03:Sf10 yrkandena 11, 18, 20 och  21  och\r\n2002/03:Sf11 yrkande 6.\r\nReservation 6 (m)\r\nReservation 7 (c)\r\n\r\n5. Nationell vårdgaranti\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motion  2002/03:Sf10\r\nyrkande 12.\r\nReservation 8 (m, fp, kd, c)\r\n\r\n6. Deltidssjukskrivning\r\n\r\nRiksdagen    avslår   motionerna    2002/03:Sf9\r\nyrkandena 2 och  3,  2002/03:Sf10  yrkande 13 och\r\n2002/03:Sf11 yrkande 4.\r\nReservation 9 (m)\r\nReservation 10 (c)\r\n\r\n7. Steglös sjukpenning\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motion  2002/03:Sf12\r\nyrkande 3.\r\nReservation 11 (kd)\r\n\r\n8. Avstämningsmöte\r\n\r\nRiksdagen antar regeringens förslag till lag om\r\nändring i lagen (1962:381) om  allmän  försäkring\r\nsåvitt avser 3 kap. 8 och 8 a §§ och 20 kap. 3 §.\r\nDärmed  avslår  riksdagen  motionerna 2002/03:Sf9\r\nyrkande 5, 2002/03:Sf10 yrkandena  2  och  3  och\r\n2002/03:Sf12 yrkande 4.\r\nReservation 12 (m)\r\nReservation 13 (kd)\r\n\r\n9. Lagreglering av kraven på läkarintyg\r\nm.m.\r\n\r\nRiksdagen    avslår   motionerna   2002/03:Sf11\r\nyrkande 3 och 2002/03:Sf13 yrkande 3.\r\nReservation 14 (fp)\r\nReservation 15 (c)\r\n\r\n10. Förstärkt utbildning i\r\nförsäkringsmedicin\r\n\r\nRiksdagen  avslår  motionerna  2002/03:Sf12\r\nyrkande 7 och\r\n2002/03:Sf13 yrkande 6 i denna del.\r\nReservation 16 (m, fp, kd, c)\r\n\r\n11. Utbildning i försäkringsmedicin som\r\nvillkor  för läkarintyg för sjukskrivning\r\nm.m.\r\n\r\nRiksdagen    avslår   motionerna   2002/03:Sf12\r\nyrkande 8 och 2002/03:Sf13  yrkandena  6  i denna\r\ndel och 7.\r\nReservation 17 (fp, c)\r\nReservation 18 (kd)\r\n\r\n12. Försäkringsläkare\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf9 yrkande\r\n4, 2002/03:Sf10 yrkandena 15 och 16, 2002/03:Sf12\r\nyrkandena 911 och 2002/03:Sf13 yrkande 8.\r\nReservation 19 (m)\r\nReservation 20 (fp)\r\nReservation 21 (kd)\r\n\r\n13. Rehabiliteringsgaranti m.m.\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf10 yrkande\r\n14, 2002/03:Sf11 yrkande 1, 2002/03:Sf12 yrkande 5\r\noch 2002/03:Sf13 yrkande 4.\r\nReservation 22 (m)\r\nReservation 23 (fp)\r\nReservation 24 (kd)\r\nReservation 25 (c)\r\n\r\n14. Obligatorisk rehabiliteringsutredning\r\n\r\nRiksdagen antar regeringens förslag till lag  om\r\nändring  i  lagen  (1962:381) om allmän försäkring\r\nsåvitt avser 22  kap. 3 §. Därmed avslår riksdagen\r\nmotionerna 2002/03:Sf10  yrkande  4,  2002/03:Sf11\r\nyrkande 5, 2002/03:Sf12 yrkande 6 och 2002/03:Sf13\r\nyrkande 5.\r\nReservation 26 (m, fp, kd, c)\r\n\r\n15. Utbyte av sjukpenning mot sjuk- eller\r\naktivitetsersättning m.m.\r\n\r\nRiksdagen antar regeringens förslag till lag om\r\nändring  i  lagen (1962:381) om allmän försäkring\r\nsåvitt    avser     16     kap.     1    §    och\r\növergångsbestämmelserna  punkt  3. Därmed  avslår\r\nriksdagen motionerna 2002/03:Sf10  yrkandena  58\r\noch 17,  2002/03:Sf12 yrkande 12 och 2002/03:Sf13\r\nyrkande 2.\r\nReservation 27 (m)\r\nReservation 28 (fp)\r\nReservation 29 (kd)\r\n\r\n16. Förlängd tid med vilande\r\nsjukersättning\r\n\r\nRiksdagen antar regeringens förslag till lag om\r\nändring  i  lagen (1962:381) om allmän försäkring\r\nsåvitt avser 16 kap. 16 §. Därmed av-\r\nslår riksdagen  motion  2002/03:Sf12 yrkandena 13\r\noch 15.\r\nReservation 30 (kd)\r\n\r\n17. Vilande sjuk- eller\r\naktivitetsersättning vid studier\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna    2002/03:Sf10\r\nyrkande 9 och 2002/03:Sf12 yrkande 14.\r\nReservation 31(m, kd)\r\n\r\n18. Lagförslaget i övrigt\r\n\r\nRiksdagen  antar regeringens förslag till  lag  om\r\nändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring till\r\nden  del  det  inte   omfattas   av   vad  utskottet\r\nföreslagit ovan.\r\n\r\nStockholm den 20 maj 2003\r\n\r\n\r\nPå socialförsäkringsutskottets vägnar\r\n\r\n\r\nTomas Eneroth\r\n\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet:  Tomas\r\nEneroth (s), Sven Brus (kd), Ronny Olander (s), Sten\r\nTolgfors (m), Bo Könberg (fp), Mona Berglund Nilsson\r\n(s), Mariann Ytterberg (s), Anita Sidén (m), Lennart\r\nKlockare  (s), Linnéa Darell (fp), Birgitta Carlsson\r\n(c),  Kerstin   Kristiansson   Karlstedt  (s),  Göte\r\nWahlström  (s), Mona Jönsson (mp),  Kurt  Kvarnström\r\n(s), Magdalena Andersson (m) och Rolf Olsson (v).</pre><pre>\r\n2002/03\r\n\r\nSfU10\r\n\r\n\r\nRedogörelse för ärendet\r\n\r\n\r\n\r\nUtskottet behandlar  i  detta betänkande regeringens\r\nproposition     2002/03:89     Förändringar     inom\r\nsjukförsäkringen för ökad hälsa  i arbetslivet jämte\r\nfem   motioner   som   väckts   med   anledning   av\r\npropositionen.    Propositionen    bygger   på    en\r\növerenskommelse   mellan    regeringen    och   dess\r\nsamarbetspartier (Vänsterpartiet och Miljöpartiet de\r\ngröna). Propositionens lagförslag återfinns i bilaga\r\n2 och motionsförslagen i bilaga 1.\r\n\r\nUtskottet har under beredningen av ärendet  den 29\r\napril   2003   hållit  en  offentlig  utfrågning  om\r\norsakerna   till   den   ökade   sjukfrånvaron   med\r\nföreträdare   för  Riksförsäkringsverket,   Sveriges\r\nläkarförbund   samt    forskare    från   Karolinska\r\nInstitutet,    Arbetslivsinstitutet   och    Statens\r\nberedning  för  medicinsk   utvärdering   (SBU).   I\r\nutfrågningen  deltog  företrädare  för  ett  flertal\r\nmyndigheter  och  organisationer.  Till utfrågningen\r\nhade   även   inbjudits  ledamöter  i  social-   och\r\narbetsmarknadsutskotten.     En     utskrift    från\r\nutfrågningen återfinns i bilaga 3.\r\nBakgrund\r\n\r\n\r\nUtvecklingen av sjukfrånvaron\r\n\r\nSom framgår av propositionen har sjukfrånvaron  ökat\r\nkraftigt    under    de    senaste   åren.   Antalet\r\nsjukpenningdagar (netto) uppgick  1997  till  ca  45\r\nmiljoner.  Motsvarande  antal  var  i  december 2002\r\nknappt 100 miljoner. Kvinnor har en väsentligt högre\r\nsjukfrånvaro än män.\r\n\r\nAv  Riksförsäkringsverkets  (RFV)  månadsstatistik\r\nden 23 april 2003 framgår att 352 000  personer fick\r\nersättning   från   sjukförsäkringen   i   form   av\r\nsjukpenning,       rehabiliteringspenning      eller\r\narbetsskadeersättning  under mars 2003, vilket är en\r\nminskning med 0,1 % jämfört  med  mars  2002. Mellan\r\nmars  2001  och  mars  2002  ökade  däremot  antalet\r\npersoner  med  sådan  ersättning  med 8,2 %. Antalet\r\npersoner som varit sjukskrivna kortare  tid  än  ett\r\nhalvår  minskade  med 10,9 % mellan januari 2002 och\r\njanuari 2003. Av de  som var sjukskrivna i slutet av\r\njanuari   2003  hade  emellertid   132   300   varit\r\nsjukskrivna i mer än ett år, vilket är en ökning med\r\n14   %   jämfört   med   januari   2002.   För   12-\r\nmånadersperioden   t.o.m.   januari  2002  var  dock\r\nökningstakten 21 %.\r\nAv RFV:s månadsstatistik framgår också att andelen\r\ndagar med hel sjukskrivning har  minskat från 73,4 %\r\ni mars 2002 till drygt 70,3 % i mars  i  år.  Enligt\r\nRFV  tyder  detta  på att sjukskrivning på deltid  i\r\nstället för på heltid börjar få genomslag.\r\nAntalet    nybeviljade     förtidspensioner    och\r\nsjukbidrag har ökat kontinuerligt  sedan  slutet  av\r\n1997  och  uppgick under 2002 till ca 67 000, vilket\r\ninnebär en ökning med 23 % jämfört med 2001. Antalet\r\npersoner som  i  december 2002 uppbar förtidspension\r\nuppgick till närmare  488  000,  vilket kan jämföras\r\nmed  december 1998 då antalet var ca 417 000.  Detta\r\ninnebär   en   ökning   med   nästan   17 %.  Enligt\r\npropositionen  kommer  antalet  personer som  uppbär\r\nsjuk- eller aktivitetsersättning att passera 500 000\r\nunder 2003.\r\nFörtidspension och sjukbidrag utges  sedan  den  1\r\njanuari  2003  i  form  av  aktivitetsersättning för\r\npersoner  i  åldern  19-29  år eller  sjukersättning\r\nalternativt  tidsbegränsad sjukersättning  till  den\r\nsom fyllt 30 år. På grund av omläggningen saknas för\r\nnärvarande uppgift  om antalet nybeviljade sjuk- och\r\naktivitetsersättningar.\r\n\r\nRegeringens program för ökad hälsa i\r\narbetslivet\r\n\r\nFör  att  möta  den  kraftiga  ökningen  av  antalet\r\nsjukskrivna  och  förtidspensionerade   presenterade\r\nregeringen   i  budgetpropositionen  för  2002   ett\r\nåtgärdsprogram  i  elva  punkter  för  ökad  hälsa i\r\narbetslivet.  Programmet  innefattar  bl.a.  mål för\r\nökad hälsa i arbetslivet, ekonomiska drivkrafter för\r\narbetsgivare  att  förebygga  ohälsa, trepartssamtal\r\nmellan regeringen och arbetsmarkandens  parter  samt\r\nformerna för sjukskrivningsprocessen.\r\n\r\nI  budgetpropositionen  för  2003  redovisades den\r\nfortsatta  strategin  för  ökad hälsa i arbetslivet.\r\nRegeringen  och  samarbetspartierna  (Vänsterpartiet\r\noch  Miljöpartiet  de   gröna)  föreslog  bl.a.  ett\r\nnationellt  mål  som  innebär   att  frånvaron  från\r\narbetslivet   på  grund  av  sjukskrivningar   skall\r\nhalveras fram till  2008.  Parallellt  skall antalet\r\nnya aktivitets- och sjukersättningar minska.\r\nDen fortsatta strategin omfattar även  en satsning\r\npå  ca  750  miljoner  kronor per år under 2003  och\r\n2004. I strategin ingår  bl.a. förstärkta ekonomiska\r\ndrivkrafter  för arbetsgivare,  ökade  resurser  för\r\nsocialförsäkringsadministrationen, rätt till en egen\r\nkontaktperson    för    långtidssjukskrivna,    fler\r\nförsäkringsläkare hos försäkringskassorna, förstärkt\r\nutbildning    för   läkare   i   försäkringsmedicin,\r\nobligatorisk rehabiliteringsutredning  och  i  vissa\r\nfall  inhämtande  av  läkarintyg  från  annan läkare\r\nefter åtta veckors sjukskrivning samt beviljande  av\r\nsjukersättning  (tidigare  förtidspension) för högst\r\ntre år i taget. Enligt budgetpropositionen  för 2003\r\n(volym   1)  antas  förslagen  medföra  att  antalet\r\nsjukdagar  minskar  med  10  % mellan 2002 och 2003,\r\nvilket minskar utgifterna med ca 5 miljarder kronor.\r\nUnder  2004  antas  antalet  sjukdagar   minska  med\r\nytterligare ca 5 %.\r\nRiksdagen  godkände i december 2002 det föreslagna\r\nmålet     liksom    regeringens     förslag     till\r\nmedelsanvisning  för  2003,  inklusive  bl.a.  ökade\r\nresurser för socialförsäkringsadministrationen (bet.\r\n2002/03:SfU1, rskr. 2002/03:72).\r\nI  den  nu  aktuella  propositionen lämnas förslag\r\ntill   åtgärder  i  huvudsak   med   inriktning   på\r\nsjukskrivningsprocessen.\r\n\r\nUtskottets beredning av ärendet\r\n\r\nUtskottet  har  som ett led i beredningen av ärendet\r\nden 29 april 2003  hållit en offentlig utfrågning av\r\nföreträdare för RFV och Sveriges läkarförbund och av\r\nolika   forskare  om  orsakerna   till   den   ökade\r\nsjukfrånvaron   (en   utskrift   från   utfrågningen\r\nåterfinns i bilaga 3).\r\n\r\nVid  utfrågningen  framhöll  Anna  Hedborg,  RFV:s\r\ngeneraldirektör,  bl.a. följande. Sjukfrånvaron  har\r\naldrig varit högre och det är kvinnorna som står för\r\nden  största  frånvaron  och  som  har  den  största\r\nökningen. Det är  också  från  arbete  som  de allra\r\nflesta är sjukfrånvarande.\r\nDet är inte bara antalet sjukskrivna personer  som\r\nökat kraftigt. Också det antal dagar som individerna\r\när   sjukskrivna  har  ökat  mycket  kraftigt,  från\r\nomkring  90  dagar 1998 till omkring 114 dagar 2002.\r\nDe  korta  sjukfallen  har  dock  blivit  färre.  De\r\nriktigt långa  däremot,  över ett år, fortsätter att\r\nöka.\r\nNär det gäller antalet sjukpenningdagar förefaller\r\ndet  dock  som om det skett  en  vändning  under  de\r\nsenaste månaderna  i  den  meningen att ökningen har\r\nmattats av. En viss antydan till minskning kan också\r\nkonstateras.\r\nSjukfrånvaron  är  mycket  olika   fördelad   över\r\nlandet. Skillnaderna vad gäller utvecklingen av både\r\nsjukfrånvaro     och     sjukersättning    (tidigare\r\nförtidspension/sjukbidrag) mellan länen utgör nästan\r\n20  dagar  mellan de län som  har  högst  respektive\r\nlägst sjukfrånvaro.  Oavsett vilken sektor  kommun,\r\nlandsting,   stat   eller   privat   sektor      är\r\nsjukfrånvaron  högre  i   de   nordliga   länen   än\r\nsöderöver.\r\nAtt  nå målet att halvera sjukfrånvaron kommer att\r\nbli svårt,  men det är inte omöjligt. Det handlar om\r\natt få ner sjuktalen  till  den  nivå  som gällde så\r\nsent  som  1998  men  också  om  att  minska antalet\r\nsjukdagar   med   50  miljoner.  Det  behövs  därför\r\nkraftfulla insatser,  både för att minska inflödet i\r\nsjukförsäkringen och för  att  förkorta i stort sett\r\nvarje   sjukfall,  eftersom  förlängningen   är   en\r\npåtaglig del av de ökade kostnaderna.\r\nGanska   säkert   kommer   sjukersättningarna  att\r\nfortsätta att öka. Det som bl.a.  talar  för det är,\r\nförutom    åldersutvecklingen,   de   mycket   långa\r\nsjukfallen. Ju längre sjukfallen varar, desto mindre\r\nblir sannolikheten  för  att  den  sjukskrivne skall\r\nåtergå i arbete.\r\nDärtill  kommer  att  25 000 personer  är  kvar  i\r\nsjukpenningförsäkringen för  att försäkringskassorna\r\ninte har hunnit pröva sjukfallen  men  också för att\r\ndepressioner   och   andra  psykiska  diagnoser   är\r\nlångvariga sjukdomstillstånd.\r\nSlutsatsen är att det  blir  värre innan det blir\r\nbättre och att vi har att förvänta  oss  ett par år\r\nav ganska höga tal av sjukersättningar innan antalet\r\ngår att få ned.\r\nEva   Nilsson  Bågenholm,  Sveriges  läkarförbund,\r\nanförde bl.a.  följande.  Läkaren har en stor roll i\r\nsjukskrivningsprocessen,  då   det  bakom  praktiskt\r\ntaget  varje  sjukskrivning  finns   åtminstone   en\r\nläkare,   oftast   flera.   Samtidigt  är  de  ökade\r\nsjukskrivningarna  något  av  en  medicinsk  paradox\r\neftersom den medicinska forskningen har gått väldigt\r\nsnabbt med nya behandlingsmetoder och nya läkemedel.\r\nDärtill  kommer  en  ökande  medellivslängd  och  en\r\nvälutbyggd hälso- och sjukvård.\r\nDen  senaste  fem  årens ökning  av  sjukfrånvaron\r\nberor  på  många olika faktorer  t.ex.  en  åldrande\r\narbetskraft   och   slimmade  organisationer  i  den\r\noffentliga sektorn. Men  det  handlar  också  om  en\r\nnormförskjutning  i  samhället  som också inbegriper\r\nläkarna.\r\nInom  läkarkåren  är man överens  om  att  läkaren\r\nbehöver mer tid för varje  enskild  patient. Läkaren\r\nsträvar  vid  varje  patientmöte  efter att  försöka\r\nkomma  fram  till  en  diagnos och en behandling.  I\r\nvissa fall är det enkelt  men  i  många  fall är det\r\nsvårt  att  hitta  en objektiv diagnos. När man  väl\r\nkommit fram till en  diagnos skall läkaren bedöma om\r\ndet finns en funktionsnedsättning  i  relation  till\r\ndiagnosen.  Om  patienten t.ex. har smärta i axlarna\r\när  det  mycket  svårt   att   bedöma   den   reella\r\nfunktionen.  Nästa steg är att bedöma arbetsförmågan\r\ni relation till den aktuella funktionsnedsättningen.\r\nÄven  här är det  svårare  utan  en  given  diagnos.\r\nLäkaren   skall  därefter  bedöma  arbetsförmågan  i\r\nrelation till  det  aktuella  arbetet men också till\r\narbetsmarknaden i stort, vilket  är  en  komplicerad\r\nfråga.  Därefter gäller det att komma fram  till  om\r\nsjukskrivning  är  den bästa lösningen på patientens\r\nproblem.\r\nOm patienten och läkaren  inte  är  överens om att\r\nsjukskrivning  är  det bästa för patienten  kan  det\r\nibland  vara  enklare   att  gå  med  på  patientens\r\nönskemål  än  att  ta  en omfattande  diskussion  om\r\nalternativen   till   sjukskrivning,   särskilt   om\r\nläkarens  arbetsförhållanden   är   ansträngda.  Det\r\nläkaren  behöver är därför tillräcklig  tid  för  en\r\ndiskussion  med  patienten. Det behövs också tid för\r\natt   ta   kontakt   med    försäkringskassan    och\r\narbetsgivaren för att nå de optimala lösningarna.\r\nLäkare    behöver    också   bättre   kunskap   om\r\nsjukskrivningens effekter  för  patienten. Dessvärre\r\nvet  man i dag för lite, vilket inte  beror  på  den\r\nenskilda  läkaren  utan på att kunskapen inte finns.\r\nDet behövs även ökade utbildningsinsatser vad gäller\r\nförsäkringsmedicin  både   i  grundutbildningen  och\r\nfortlöpande under läkarens hela yrkesgärning.\r\nPropositionens  förslag  om   avstämningsmöte   är\r\npositivt  framför  allt  för  patienten  som  annars\r\nriskerar  att  hamna  mellan stolarna. Förslaget ger\r\nmöjlighet att fånga upp  och  att  hjälpa patienten.\r\nDet krävs dock att de berörda parterna  får  tid att\r\ndiskutera  och  tillsammans  med  patienten  göra en\r\nvettig bedömning av vilka resurser individen har och\r\nvilka  resurser  arbetsgivaren  har  för  att  kunna\r\nerbjuda  ett  anpassat  arbete.  Om  man tar sig den\r\ntiden  kommer man att tjäna in den i slutändan.  Har\r\nman hjälpt  patienten  på  ett  tidigt  stadium  och\r\nsamordnat   resurserna  kommer  det  att  leda  till\r\nkortare   sjukskrivningar    och    även   insparade\r\nläkarbesök i syfte enbart att förlänga sjukintyg.\r\nLeif  Westerlind,  RFV:s programchef  för  ohälsa,\r\ndelade uppfattningen att ett bra avstämningsmöte kan\r\nspara tid eftersom det  kan  ersätta  mycket  av det\r\nintygs-    och    utlåtandeskrivande    som   annars\r\nförekommer.\r\nProfessor  Staffan Marklund, Arbetslivsinstitutet,\r\nanförde bl.a.  följande.  Det  har  skett en markant\r\nökning  av  de  psykosociala  kraven  i det  svenska\r\narbetslivet. Ökningen är dock ganska ojämn  och  har\r\nframför   allt  skett  inom  vissa  sektorer,  vissa\r\nbranscher och vissa yrken.\r\nUnder 1990-talet  är  det  tydligt att det framför\r\nallt  inom landstings- och kommunsektorn  har  skett\r\nkraftiga ökningar när det gäller andelen kvinnor som\r\nhar s.k.  höga  anspänningsarbeten,  dvs. att de har\r\nalltför höga krav på sig och för liten  kontroll. De\r\nhar väldigt mycket att göra, men de kan inte påverka\r\nnär, var eller hur det här arbetet ska utföras.  Det\r\nbör  också noteras att staten inte har samma ökning.\r\nInte heller den privata sektorn.\r\nDet  finns  två  konkurrerande faktorer som är väl\r\nbelagda.      Den     ena     är      åldersfaktorn.\r\nÅldersförändringen hos arbetskraften har en distinkt\r\neffekt på ökningen  av sjukfrånvaron efter 1997. Det\r\nandra typen av faktorer som man är rätt övertygad om\r\nspelar   roll   är   belastningar   i   privatlivet,\r\nfritidsaktiviteter och liknande. Vid en summering av\r\nalla  mätbara  faktorer   kan  arbetslivet  förklara\r\nungefär   30 %   av  variationen.   Ytterligare   en\r\ntredjedel  kan förklaras  med  balansen  mellan  det\r\nprivata och  arbetslivet.  Men en tredjedel är slump\r\ndär man inte vet något alls.\r\nNär det gäller faktorer i privatlivet har man gått\r\nefter    två    spår.   Det   ena   är   det    s.k.\r\nbelastningsspåret.    Människor    som   har   stora\r\nbelastningar i privatlivet  t.ex. mycket  små barn,\r\nvårdnadsansvar  för  äldre  anhöriga  osv.    borde\r\nrimligen  bli  mer utmattade än de som inte har det.\r\nMen så ser det inte  riktigt ut eftersom kvinnor med\r\nmånga barn är friskare än andra. Det tycks som om en\r\ndel av dessa belastningar  också  är  friskfaktorer.\r\nDet finns studier som visar att om individerna anger\r\natt  det är problem i balansen mellan privatliv  och\r\narbetsliv  får man utfall för risken för sjuklighet.\r\nDet  innebär  att  de  som  har  svårt  att  hantera\r\nsituationen    när  antingen  arbetet  inkräktar på\r\nprivatlivet eller tvärtom  är sjukligare. Det andra\r\nspåret  har  att  göra  med traumatiska händelser  i\r\nprivatlivet,   t.ex.   skilsmässor,   dödsfall   och\r\nsjuklighet. Människor som  är med om svåra händelser\r\nlöper större risk för sjuklighet.  Men  det har inte\r\nförändrats särskilt mycket över tid och kan  således\r\ninte    förklara    den    aktuella    ökningen   av\r\nsjukfrånvaron.\r\nDe individer som utsätts för mycket höga  psykiska\r\nkrav  men  har  låg  kontroll  har  en  överrisk för\r\nsjukskrivning på nästan två och en halv gånger.  Det\r\när  ett  kraftigt  utfall.  Men även de som har höga\r\nkrav och hög kontroll har en  överrisk.  Så  har det\r\ninte  sett  ut  tidigare. Särskilt för kvinnor finns\r\ndet en överrisk i den här gruppen.\r\nDiagnosen utbrändhet är väldigt ovanlig i Sverige,\r\n34 % av de faktiska  diagnoserna. Men om man vidgar\r\nman det till frågor om  utmattningsdepressioner  och\r\nliknande  är  det  en  väldigt  tydlig ökning av den\r\ntypen  av sjuklighet. Men det är också  viktigt  att\r\nkomma ihåg  att  det fortfarande finns en stor grupp\r\nmed besvär i rörelseorganen.  Det är fortfarande den\r\nstörsta gruppen och den ökar.\r\nDessutom ökar sjukdomar som i  allmänhet  inte har\r\nmed  arbetslivet att göra. Där kan man fundera  över\r\nom en  del  av ökningen visserligen inte orsakats av\r\narbetslivet men ändå har med arbetslivet att göra på\r\ndet sättet att  det  i dag är svårare att arbeta och\r\nsamtidigt vara lite sjuk  än  vad  det  var  för ett\r\nantal år sedan.\r\nDet finns ganska bra belägg i Sverige och i  några\r\nandra länder för en tydlig ökning av de psykosociala\r\nproblemen i arbetslivet och för att de hänger samman\r\nmed ökad sjukfrånvaro.\r\nEn   del   forskning   finns  om  det  som  kallas\r\nsjukdomstolerans,   dvs.  att   man   tillåter   den\r\nanställde att vara på  arbetet även om han eller hon\r\nhar  lite  krämpor.  En  forskare   vid   Karolinska\r\nsjukhuset, Gun Johansson, har presenterat en  studie\r\ndär hon visar på ett helt linjärt samband mellan hög\r\ngrad  av  sjukdomstolerans  i  yrket och låg grad av\r\nsjukfrånvaro  allt annat lika.\r\nProfessor   Åke  Nygren,  Karolinska   Institutet,\r\nanförde bl.a. följande.  Inom  Karolinska institutet\r\npågår  forskning  om  stress  och  ohälsa  på  olika\r\narbetsplatser. En studie har gjorts  på sjukfall, 90\r\ndagar eller längre avseende landstingsanställda  med\r\nmental  diagnos. Det handlar till ganska stor del om\r\ndet  som populärt  kallas  för  utbrändhet  men  som\r\nrätteligen  bör benämnas utmattningsdepression eller\r\nutmattningssyndrom.\r\nSom  bekant   har   det  under  1990-talet  gjorts\r\nneddragningar inom landstings- sektorn. I Kronoberg,\r\ndär sjukfrånvaron fördubblades  mellan 1999 och 2000\r\nför att sedan gå ned, var det under  det här året en\r\nkraftig turbulens med omorganisationer,  nedläggning\r\nav sjukhus osv. som kan förklara ökningen. Kalmar är\r\ndäremot ett landsting som har mycket lite av den här\r\nproblematiken, vilket kan förklaras av att  man  där\r\ninte haft så mycket neddragningar.\r\nEn annan intressant fråga är hur det ser ut om man\r\njämför  diagnoserna  mentala  och  muskuloskelettala\r\nsjukdomar,  sjukdomar  i  luftvägarna  och    hjärt-\r\nkärlsjukdomar i kommuner och landsting och inom  LO-\r\nkollektivet.  Dessa diagnoser utgör tillsammans 80 %\r\nav sjukskrivningsproblematiken.\r\nLO-kollektivet      har     ganska     lite     av\r\nutmattningsdepression.  Där dominerar fortfarande de\r\nmuskuloskelettala   problemen.    I   kommuner   och\r\nlandsting är det fler, ungefär en tredjedel, som har\r\nutmattningsproblem. En jämförelse mellan olika yrken\r\npå  samma  arbetsplats  inom sjukvården    städare,\r\nundersköterskor, sjuksköterskor  och  läkare  visar\r\natt     den     grupp     som     har     mest    av\r\nutmattningsproblematiken är läkarna, 42 %.  Den enda\r\ngrupp  som slår läkarna är präster, som har 48 %  av\r\nden här  problematiken.  Städare och undersköterskor\r\nhar mer av muskuloskelettala problem.\r\nGemensamt för de fyra diagnoserna  är  stress. Det\r\ngäller  även  utmattning  och depression. Stress  är\r\nsåledes den gemensamma nämnaren.\r\nUndersökningen omfattar 350 personer och i 50 % av\r\nfallen  finns  ingen  annan  utlösande   faktor   än\r\narbetet.  I  resten  av fallen handlar det om familj\r\noch  privatlivet i övrigt.  När  det  gäller  familj\r\nhandlar  det  till övervägande delen om kvinnor, och\r\nnär det gäller  arbetet  är  det  ganska lika mellan\r\nkvinnor och män.\r\nDe  flesta  anger  orsaker  som har att  göra  med\r\nomorganisationer.  Då  gäller det  inte  den  första\r\nomorganisationen, utan det  handlar  om när det blir\r\ntre  fyra  omorganisationer en ganska kort  tid.  En\r\nomorganisation  betyder  ofta att det blir färre som\r\nska göra samma arbete, och att det leder till en för\r\nstor arbetsbörda.\r\nDen  här processen har i  regel  pågått  under  en\r\nganska lång tid. Det börjar ofta med värk i kroppen.\r\nSedan tillkommer  andra  besvär,  t.ex.  sömnbesvär,\r\nenergilöshet  och  minnesproblem.  Glädjelöshet  och\r\nnedstämdhet   följer   av   det,   och   sedan    är\r\nutmattningssyndromet ett faktum.\r\nI  samtliga  fall minskar sjukskrivningarna om man\r\ngår   in   i  tid  och   kartlägger   och   åtgärdar\r\nriskpatienterna     med     avseende     på     både\r\narbetsorganisation  och personliga problem. Personer\r\nmed utmattningsproblematik  bör  behandlas  i grupp,\r\ns.k.      gruppterapi.      Det     behövs     också\r\nbehandlingsmetoder för dem som  är  i  riskzonen. Om\r\n10 %  i  snitt  är  sjukskrivna  hos de företag  som\r\nstuderats så är 20 % i riskzonen.\r\nKristina      Alexanderson,      professor       i\r\nsocialförsäkring  och  projektledare,  anförde bl.a.\r\nföljande.    Statens    beredning    för   medicinsk\r\nutvärdering  (SBU)  har  startat  ett  projekt   för\r\nutvärdering   av   sjukfrånvaro  och  sjukskrivning.\r\nSyftet  är  att identifiera  positiva  och  negativa\r\nkonsekvenser av sjukskrivning och förtidspension men\r\nockså    att   kartlägga    forskningsområdet    och\r\nidentifiera vita fält.\r\nDet finns  mycket mindre forskning om sjukfrånvaro\r\nän  om hälso- och  sjukvård  och  övriga  medicinska\r\nområden.  Forskning  om sjukfrånvaro handlar framför\r\nallt om orsaker till sjukfrånvaron.  Det finns också\r\nen del studier om sjukskrivningspraxis.  Men  mycket\r\nlite om konsekvenser för den sjukskrivne av att vara\r\nsjukskriven.\r\nSBU-projektet tittar på studier om rörelseorganens\r\nsjukdomar,   psykiatriska   diagnoser   och   hjärt-\r\nkärlsjukdomar,  men  också  på  studier  som  gäller\r\nsjukfrånvaro  utan diagnos. En stor del av studierna\r\ntar inte hänsyn till diagnos.\r\nNär  det  gäller   sjukfrånvaro   för   rygg-  och\r\nnackbesvär  finns  det ett visst vetenskapligt  stöd\r\nför  att högre ålder  ger  en  ökad  risk  för  både\r\nsjukskrivning  och  förtidspension.  Kvinnor  har en\r\nhögre   risk   för   förtidspension   men  inte  för\r\nsjukskrivning. När man kontrollerar sådana  faktorer\r\nsom   hör   ihop   med  arbetslivet  och  med  andra\r\nskillnader mellan män  och  kvinnor, och tar bort de\r\nskillnaderna, finns det ingen könsskillnad.\r\nDet  är  viktigt  att  skilja mellan  sjukdom  och\r\nsjukfrånvaro.  Nästan  alla   studier  av  samspelet\r\nmellan att ha ett yrkesarbete,  en  partner och barn\r\nvisar  att de kvinnor som har alla tre  rollerna  är\r\nfriskast.  Yrkesarbete  spelar den viktigaste rollen\r\ndär. Att ha en partner är  viktigt  för både män och\r\nkvinnor.  Studierna  är inte lika entydiga  när  det\r\ngäller att ha barn. Det  finns inget tydligt samband\r\nmellan sjukskrivning och att kvinnor har barn.\r\nDe  personer  som  har en tidigare  sjukskrivning,\r\ngenerellt och speciellt  för  rygg-  och nackbesvär,\r\nhar   en   högre  risk  för  fortsatt  eller  längre\r\nsjukskrivning.  De  som  har smärtutstrålning i ben,\r\ndvs.  ischias,  har  en  högre   risk.  De  som  har\r\nspecifika diagnoser, t.ex. diskbråck,  har  också en\r\nhögre    risk,    liksom    de   som   upplever   en\r\nfunktionsnedsättning,  dvs.  som  själva  säger  att\r\nderas funktion är nedsatt. För  personer med fysiskt\r\ntunga    arbeten    eller    en    roterad,   vriden\r\narbetsställning och som upplever att  de  har  litet\r\ninflytande   över   sin   arbetssituation   och  låg\r\narbetstillfredsställelse     finns     ett     visst\r\nvetenskapligt stöd för ökad risk för sjukskrivning i\r\nde  här  diagnoserna.  De som arbetar på företag med\r\nmånga anställda och som  har  en anställningstid som\r\när  längre än ett år har en lägre  risk.  Det  finns\r\nockså  stöd  för att arbete med vibrationer inte ger\r\nnågon ökad risk,  liksom att socialt stöd på arbetet\r\ninte påverkar sjukskrivning i dessa diagnoser.\r\nMajoriteten av studierna  gäller  män.  Utmärkande\r\nför medicinsk forskning i stort är att det finns mer\r\nkunskap om män än om kvinnor. Det finns således  mer\r\nkunskap   om  ländryggsproblem,  som  är  en  manlig\r\ndiagnos, än om nack- och skulderproblem, som kvinnor\r\noftare lider  av.  Det  finns  vidare mer kunskap om\r\nindustriarbete, där fler män arbetar, än om vård och\r\nomsorg.  Kunskapen om rörelseorganens  sjukdomar  är\r\nsämre  än  om  andra  sjukdomar,  t.ex.  cancer  och\r\nhjärtinfarkt.\r\nDet är svårt  att ställa diagnos och det är få som\r\nfår en diagnos när  de kommer med akuta problem. Det\r\när vidare svårt att ta ställning till bra behandling\r\noch bra rehabilitering.\r\nDocent Eva Vingård, Karolinska Institutet, anförde\r\nbl.a. följande. Det finns  positiva faktorer som gör\r\natt  vi  går  till  arbetet. Socialstyrelsen  kommer\r\nsnart    att    presentera     en    utredning    om\r\nutmattningssyndrom. Där redovisar  man  faktorer som\r\ngör  att  vi  arbetar.  Det  handlar  om att arbetet\r\nstrukturerar tiden, att det skapar mening,  att  det\r\nger oss status och identitet samt att det uppmuntrar\r\ntill aktivitet och kreativitet.\r\nIndividens  fysiska och mentala kapacitet påverkas\r\nav  mycket,  av  ålder,   kön,   ärftliga  faktorer,\r\nlivsstil,  utbildning  och  tidigare   erfarenheter.\r\nDessa  faktorer kan stärka eller minska den  fysiska\r\noch mentala förmågan. Till det kommer de fysiska och\r\npsykosociala  kraven  från arbetet som hänger samman\r\nmed  arbetsmiljön,  arbetsorganisationen   och   hur\r\narbetsmarknaden ser ut.\r\nTill  hjälp  eller till stjälp finns t.ex. familj,\r\ndagis och skola, snälla och dumma människor.\r\nKarolinska  Institutet  bedriver  ett  projekt  om\r\nhälsoläget  i  kommuner   och   landsting    HAKuL-\r\nprojektet. Inom det projektet har  man tagit fram en\r\nmodell för det förebyggande arbetet.  Med  relevanta\r\noch  anpassade instrument skall man dels ta reda  på\r\nhur det  står  till  på arbetsplatsen, dels återföra\r\nden informationen till  de  anställda  och de övriga\r\nberörda.  Det  ger  möjlighet för dessa grupper  att\r\nhitta  förbättrings-  och  förändringsområden.  Till\r\nsist  sker  en uppföljning  och  utvärdering.  Varje\r\narbetsplats eller arbetsgrupp måste själv komma fram\r\ntill hur man skall lösa problemen.\r\nI projektet ingår sex kommuner och fyra landsting\r\ndär man försökt  att arbeta enligt den här modellen.\r\nDet har handlat om  olika  åtgärder, från att införa\r\nfriskvård   på   arbetstid   till    att    förändra\r\narbetstidsscheman.\r\nProjektet  följer  bl.a. alla som blir sjukskrivna\r\nminst 28 dagar. Tillflödet  av nya 28-dagarsfall har\r\nminskat  på  nästan alla ställen.  Andelen  nya  28-\r\ndagarsfall har  minskat  med  24 %  mellan  2001 och\r\n2002.\r\nNär  det  gäller  faktorer  i  arbetslivet som ger\r\ngrund för en god arbetshälsa är det  framför allt en\r\nbra  ledning och inflytande och delaktighet  för  de\r\nanställda  som  är viktigast. Andra viktiga faktorer\r\när goda fysiska förhållanden  och  en  bra ergonomi.\r\nDet är också viktigt med välavvägda krav,  en rimlig\r\narbetsbelastning,  stimulans  i arbetet, möjligheter\r\ntill kompetensutveckling, även efter det att man har\r\nfyllt  50 år, samt att man känner  arbetsglädje  och\r\nfår belöning både i form av uppmuntran och i form av\r\nlön.\r\nEtt av  projektets  uppdrag är att hjälpa till med\r\nen  förbättrad  rehabilitering.  Här  är  tre  saker\r\nviktiga. Dels en  tidig  upptäckt,  dvs.  att man på\r\narbetsplatsen  vet  vem det är som sviktar, dels  en\r\ngod rehabilitering. Men  det allra viktigaste är att\r\nindividen  har  möjlighet att  komma  tillbaka  till\r\nsamma eller till en annan arbetsplats.\r\n\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\n\r\n\r\n\r\nOrsakerna till den ökade\r\nsjukfrånvaron m.m.\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen bör avslå  motionsyrkanden  som rör\r\norsakerna  till  ohälsan,  målet  att halvera\r\nsjukfrånvaron   fram   till   2008   och  ett\r\nhelhetsperspektiv på problemet med ohälsan.\r\nJämför  reservationerna  nr 1 (m), 2 (kd),  3\r\n(fp), 4 (m), 5 (c), 6 (m),\r\n7 (c) och 8 (m, fp, kd, c).\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nSten  Tolgfors  m.fl.  (m)  begär   i   motion  Sf10\r\nyrkandena  1,  1012  och 1821 tillkännagivanden  i\r\nskilda frågor. När det gäller orsakerna till ohälsan\r\nanser  motionärerna att  dubbleringen  av  sjuktalen\r\ninte beror  på  att Sverige har sämre arbetsmiljö än\r\nandra  länder. Enligt  motionärerna  krävs  det  ett\r\nhelhetsgrepp  för  att  få  bukt  med sjukfrånvaron.\r\nEndast  då  kommer regeringen att kunna  uppnå  sitt\r\neget mål att  halvera  sjukfrånvaron fram till 2008.\r\nVidare vill de införa en obligatorisk och offentligt\r\nfinansierad  hälsoförsäkring   liksom  en  nationell\r\nvårdgaranti, som bör vara fullt  genomförd  inom två\r\når.  För  att  få  människor att tänka till en extra\r\ngång innan de stannar  hemma  ytterligare  en  vecka\r\nvill  de  införa en karensdag den åttonde sjukdagen.\r\nDet  behövs   också   olika  åtgärder  för  att  öka\r\narbetsgivarnas incitament  att minska sjukfrånvaron.\r\nMotionärerna  vill  bl.a. utreda  om  företag  skall\r\nkunna få träda ut ur  den offentliga försäkringen om\r\nde  erbjuder  lika  bra  villkor  som  den  allmänna\r\nförsäkringen  och  om ett system  med  friskpeng bör\r\ninföras.  För  att  vända  utvecklingen  vad  gäller\r\nsjukskrivningar   och  förtidspensioneringar   krävs\r\nenligt motionärerna  en  arbetsmarknad  som  är  mer\r\nrörlig  och  tillgänglig  för  alla som vill arbeta.\r\nDessutom anser de att det bör införas  en  spärregel\r\nför   arbetslösa   som   blir   sjukskrivna.  Enligt\r\nmotionärerna bör ingen kunna tjäna  på att byta från\r\narbetslöshetsersättning till sjukpenning.\r\n\r\nI motion Sf9 av Carl-Axel Johansson  (m)  begärs i\r\nyrkande  1  ett  tillkännagivande  om  vikten  av en\r\nförändrad     social-,     socialförsäkrings-    och\r\narbetsmarknadspolitik för ökad  hälsa i arbetslivet.\r\nMotionären efterlyser bl.a.  en  ökad  rörlighet  på\r\narbetsmarknaden  och  att  bidrag  växlas mot sänkta\r\nskatter.  I  samma  motion  yrkande  6  begärs   ett\r\ntillkännagivande    om   ekonomiska   resurser   för\r\nförsäkringskassorna och sjukvården. Motionären anser\r\natt  alla sjukfall måste  minska  och  således  även\r\nkorta  sjukfall.  Därför måste sjukvården förstärkas\r\noch försäkringskassorna  ges  mer  resurser  för att\r\nupphandla   den   sjukvård   som  behövs  för  tidig\r\nrehabilitering.\r\nBo Könberg  m.fl. (fp) begär i motion Sf13 yrkande\r\n1 ett tillkännagivande om ett nytt mål för minskning\r\nav   det  sammanlagda  antalet  personer   som   har\r\nsjukersättning   och   sjukpenning  i  mer  än  tolv\r\nmånader.  Motionärerna  befarar  att  det  nuvarande\r\nmålet kan leda till en relativt  snabb  minskning av\r\nantalet sjukpenningdagar genom en alltför lättvindig\r\npensionering      av      ett      stort     antal\r\nlångtidssjukskrivna.\r\nSven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf12 yrkande 1\r\nett tillkännagivande om att lösningen  på de växande\r\nohälsotalen   kräver  både  ett  helhetsgrepp,   som\r\ninkluderar familje-,  jämställdhets-, folkhälso- och\r\nskattepolitiken,      och      en      grundläggande\r\nsystemförändring. Det behövs ett  helt  nytt  system\r\nför   att   hjälpa   människor   som   hamnat  i  en\r\nlångtidssjukskrivning där insatserna fokuserar  både\r\npå  individens  specifika  problem och på hans eller\r\nhennes  förutsättningar  och  möjligheter.  I  samma\r\nmotion yrkande 2 begärs ett tillkännagivande  om ett\r\nvidgat  perspektiv på ohälsans orsaker. Att peka  ut\r\narbetsplatsen   som   den  viktigaste  orsaken  till\r\nproblemet är att anlägga ett alltför snävt synsätt.\r\nBirgitta Carlsson m.fl.  (c)  begär  i motion Sf11\r\nyrkande 2 ett tillkännagivande om rimliga incitament\r\nför  arbetsgivarna  att  förebygga  och rehabilitera\r\nsjukskrivna. Bland annat bör arbetsgivaransvaret stå\r\ni proportion till antalet anställda och inte omfatta\r\npersoner  med  funktionsnedsättning  eller   kronisk\r\nsjukdom.   I  samma  motion yrkande 6 begärs förslag\r\nsom  eliminerar  risken  att  personer  med  förhöjd\r\nsjukdomsrisk på grund  av  diagnostiserade  kroniska\r\nsjukdomar slås ut från arbetsmarknaden till följd av\r\nalltför höga sjuklönekostnader.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet  har  vid  flera tillfällen haft anledning\r\natt ta upp frågan om såväl  orsakerna till den ökade\r\nsjukfrånvaron  som möjliga åtgärder  för  att  komma\r\ntill   rätta   med   problemen.   När   det   gäller\r\nutgångspunkten  för  bedömning   av  arbetsförmågans\r\nnedsättning  ställde  sig  utskottet,   i   sitt  av\r\nriksdagen  godkända  betänkande  1996/97:SfU6, bakom\r\nregeringens    förslag   (prop.   1996/97:28)    att\r\nsamhällets  trygghetssystem   borde   renodlas   och\r\nsjukpenning   och   förtidspension  mer  uttalat  än\r\ntidigare  vara  ett  skydd  för  medicinskt  grundad\r\nnedsättning   av   arbetsförmågan.    I   betänkande\r\n2002/03:SfU1 anförde utskottet i fråga  om orsakerna\r\ntill   den   ökade   sjukfrånvaron  att  det  enligt\r\nutskottets mening är flera  faktorer  som samspelar,\r\nt.ex.  en  åldrande  arbetskraft,  hårdare   krav  i\r\narbetslivet,  ändrade  attityder  liksom  brister  i\r\nförsäkringskassornas        och       arbetsgivarnas\r\nrehabiliteringsansvar. Även andra  faktorer  kan  ha\r\nbetydelse såsom ersättningssystemens utformning, den\r\nökande  förvärvsfrekvensen  bland kvinnor kombinerad\r\nmed att männen inte tar sin del av ansvaret för barn\r\noch      hem      samt      läkarnas      roll     i\r\nsjukskrivningsprocessen.  Också konjunkturläget  och\r\nden sanering av statsfinanserna  som  ägde rum under\r\n1990-talet  kan  sannolikt  förklara en del  av  den\r\nökade sjukfrånvaron. Frågan om  orsakerna  till  den\r\nökade   sjukfrånvaron  har  belysts  vid  utskottets\r\noffentliga  utfrågning  den  29  april  2003, vilken\r\nredovisats ovan.\r\n\r\nVissa av de faktorer som utskottet lyft  fram  har\r\nockså  Utredningen  om  analys  av  hälsa och arbete\r\n(AHA-utredningen)  framhållit som mer  eller  mindre\r\nbetydelsefulla.  Utredningen,   som   bl.a.  haft  i\r\nuppdrag  att  redovisa  utvecklingen  av  hälsa  och\r\nohälsa  i  arbetslivet,  har  i  sitt  delbetänkande\r\nKunskapsläge sjukförsäkringen (SOU 2002:62)  framför\r\nallt  lyft  fram  två  faktorer  som kan förklara de\r\nökade sjuktalen. Den ena faktorn är  den  förändring\r\nav  ålderssammansättningen av befolkningen som  även\r\nvid  oförändrade  ohälsotal  i  olika  åldersgrupper\r\nskulle  ha  gett  upphov  till  en kraftig ökning av\r\nantalet  ohälsodagar.  Enligt utredningen  förklarar\r\nförändringar av den demografiska sammansättningen av\r\nden arbetsföra befolkningen en tredjedel av ökningen\r\nav antalet ohälsodagar mellan  åren  1995  och 2001.\r\nAdministrativa tillkortakommanden och förändringarna\r\ni  förtidspensionssystemet  har lett till att  denna\r\nökning      nästan     uteslutande     hamnat      i\r\nsjukförsäkringssystemet.\r\nDen  andra  faktorn   är  enligt  utredningen  mer\r\nkomplex. Under 1990-talet har arbetslivet blivit mer\r\npressat och det psykiska välbefinnandet har minskat.\r\nDet senare beror sannolikt  både  på  situationen  i\r\narbetslivet  och  på  andra  faktorer  i  samhället.\r\nUtredningen framför hypotesen att något har  hänt  i\r\nsamspelet  mellan  individ,  arbetsplats och läkare.\r\nSamspelen är intrikata och dubbelriktade  och  tycks\r\nleda till en förändrad syn på vilka påfrestningar på\r\nkroppen eller själen som skall tas hänsyn till  och\r\nuthärdas     på  arbetsplatsen.  Sjukskrivning  har\r\nblivit ett alltmer accepterat sätt att hantera press\r\noch påfrestningar som drabbar människor i deras liv.\r\nEnligt utredningen  är  det  dock inte nödvändigtvis\r\narbetet  som  orsakar  sjukdom.  Men   den  psykiska\r\npressen  har ökat och fler reagerar på kombinationen\r\nav  påfrestningar   i   sina   liv   med  medicinska\r\nförklaringar.  Läkarna  står  ofta handfallna  inför\r\nsvårdiagnostiserade   symptom.   Utan    vare    sig\r\ntillräcklig  tid  eller beprövade behandlingsmetoder\r\nbifalls i allmänhet önskemål om sjukskrivning.\r\nDen del av ökningen av ohälsotalet som enligt AHA-\r\nutredningen   beror   på   att   andelen   äldre   i\r\narbetskraften  ökar  kan  enligt  utskottets  mening\r\nknappast påverkas om inte  arbetslivet anpassas till\r\nen åldrande befolkning samtidigt  som  de ekonomiska\r\ndrivkrafterna  för  individen  att  i  förtid  lämna\r\narbetslivet    minskar.    Utskottet   noterar   att\r\nregeringen  i  2003  års  ekonomiska  vårproposition\r\n(prop.     2002/03:100)    har    framhållit     att\r\nsysselsättningsgraden  i  åldersgruppen  60-64 år är\r\nbetydligt lägre än genomsnittet för befolkningen som\r\nhelhet.  Enligt  regeringen  har  det visat sig  att\r\narbetsgivarna    relativt   sällan   eller    aldrig\r\nnyanställer äldre personer. Arbetsgivarnas attityder\r\ntill äldre arbetstagare  är en av orsakerna till att\r\ndet är svårt för äldre som  lämnat  arbetslivet  att\r\nåterinträda      på      arbetsmarknaden.     Enligt\r\nvårpropositionen   överväger    regeringen    vidare\r\nåtgärder.\r\nFör   att  komma  till  rätta  med  problemen  med\r\nsjukfrånvaron  i  övrigt kommer det enligt utskottet\r\natt krävas insatser  under  flera  år  och  på många\r\nolika   områden.   I  det  ovan  nämnda  betänkandet\r\n2002/03:SfU1 lyfte utskottet  fram  åtgärder  för en\r\nbättre    arbetsmiljö,   inklusive   inflytande   på\r\narbetsplatsen    för    de    anställda,   tydligare\r\narbetsgivaransvar   och   en   förnyelse    av   den\r\narbetslivsinriktade   rehabiliteringen  som  viktiga\r\nkomponenter i detta arbete.  Andra  komponenter  kan\r\nvara  att  få  till  stånd  en  ändring  av läkarnas\r\nsjukskrivningsmönster, satsningar på en utbyggnad av\r\nföretagshälsovården  liksom  förebyggande  arbete  i\r\nform av folkhälsoarbete och friskvård. Därtill måste\r\ndet  finnas  möjligheter  att  kombinera arbete  med\r\nfamilj och fritid samt jämställdheten  både  på  och\r\nutanför arbetsplatsen stärkas.\r\nAv  vad  nu  sagts kan konstateras att utskottet i\r\nlikhet   med  regeringen   i   princip   delar   den\r\nuppfattning  som  framförs  i  några  av motionerna,\r\nnämligen att sjukfrånvarons komplexitet  kräver både\r\nett vidgat perspektiv på frågan och breda lösningar.\r\nNågon  ensidig  fokusering på arbetsplatsen  är  det\r\nsåledes inte fråga  om,  även om utskottet anser att\r\narbetsplatsen  har stor betydelse  för  att  få  ner\r\nsjukfrånvaron. I  regel  är  det  från arbetsplatsen\r\nindividen  blir  sjukskriven och det  är  också  där\r\nåtgärder kan vidtas  för  att  anpassa arbetsplatsen\r\ntill individen. Uppfattningen att problemens lösning\r\nskulle    stå   att   finna   i   en   grundläggande\r\nsystemförändring kan utskottet däremot inte dela.\r\nUtskottet  anser  i  stället  att  regeringens 11-\r\npunktsprogram    med   den   vidareutveckling    och\r\nkonkretisering  som   presenterats  i  form  av  den\r\nfortsatta strategin för ökad hälsa i arbetslivet har\r\nen  sådan bredd att det  finns  förutsättningar  att\r\nbryta den negativa ohälsoutvecklingen. Utskottet har\r\ntidigare    ställt    sig    positivt    till    11-\r\npunktsprogrammet  och  dess  fortsättning och finner\r\ninte  nu anledning att ändra uppfattning  i  frågan.\r\nDet är emellertid viktigt att programmet fullföljs i\r\nalla dess  delar.  I  den  förevarande propositionen\r\npresenteras förslag som tar  sikte  framför  allt på\r\nsjukskrivningsprocessen.  Åtskilligt  återstår dock,\r\nsåsom   en   förnyelse  av  den  arbetslivsinriktade\r\nrehabiliteringen   och   införande   av   ekonomiska\r\ndrivkrafter för arbetsgivare att minska ohälsa.  Vad\r\ngäller  den arbetslivsinriktade rehabiliteringen har\r\nRFV och Arbetsmarknadsstyrelsen  (AMS) i uppdrag att\r\ngenomföra          en          förnyelse          av\r\nrehabiliteringsverksamheten   som  innebär  att  nya\r\nmetoder och arbetssätt skall tillämpas  fullt  ut  i\r\nhela landet senast vid utgången av 2004.\r\nI   vårpropositionen   har  regeringen  föreslagit\r\nytterligare      åtgärder     för     att      bryta\r\nohälsoutvecklingen,  bl.a.  ett  anställningsstöd  i\r\nform  av  en  tidsbegränsad  lönesubvention  för  de\r\nlångtidssjukskrivna  som  får  en anställning hos en\r\nannan arbetsgivare. AMS skall enligt regeringen få i\r\nuppdrag  att  administrera  stödet,   som   beräknas\r\nomfatta i genomsnitt 3 000 personer. Vidare föreslås\r\nen  förlängning av sjuklöneperioden från 14 till  21\r\ndagar  fr.o.m. den 1 juli 2003 och ett obligatoriskt\r\nhögkostnadsskydd     mot    sjuklönekostnader    för\r\narbetsgivare som har en  årlig  lönesumma som uppgår\r\ntill  högst  160  prisbasbelopp.  Utskottet   har  i\r\nyttrande    till   finansutskottet   (2002/03:SfU3y)\r\ntillstyrkt förslaget om en förlängd sjuklöneperiod.\r\nMed  det anförda  avstyrker  utskottet  motionerna\r\nSf10  yrkandena  1  och  19,  Sf9  yrkande  1,  Sf12\r\nyrkandena  1  och 2 och Sf11 yrkandena 2 och 6. Även\r\nmotionerna Sf10  yrkandena  11,  12  och  20 och Sf9\r\nyrkande 6 avstyrks.\r\nI  några av motionerna kritiseras regeringens  mål\r\nför ökad  hälsa  i  arbetslivet.  Målet  innebär att\r\nsjukfrånvaron   skall   halveras   fram   till  2008\r\nsamtidigt     som     antalet    nya    sjuk-    och\r\naktivitetsersättningar  skall  minska.  Målet har så\r\nsent  som  hösten  2002, efter förslag av utskottet,\r\ngodkänts  av  riksdagen  (bet.  2002/03:SfU1,  rskr.\r\n2002/03:72). Utskottet  hyser  goda förhoppningar om\r\natt målet kommer att kunna uppnås. Denna förhoppning\r\nsynes delas av RFV:s generaldirektör  Anna  Hedborg,\r\nsom  vid  utskottets  offentliga  utfrågning den  29\r\napril 2003 ansåg att målet visserligen kan bli svårt\r\natt uppnå men att det inte är omöjligt. Mot bakgrund\r\nhärav finner utskottet inte skäl att  föreslå  någon\r\nändring  av  målet.  Motionerna  Sf10 yrkande 10 och\r\nSf13 yrkande 1 avstyrks därmed.\r\nUtskottet   vill   tillägga   att   regeringen   i\r\nvårpropositionen  aviserat ytterligare insatser  för\r\natt klara målet att halvera antalet sjukdagar, t.ex.\r\nett förstärkt förebyggande  arbete med inriktning på\r\nföretagshälsovården      och      tillsynen       på\r\narbetsmiljöområdet,  ett ökat ansvar för sjukskrivna\r\natt medverka till att  bryta sjukskrivningen och att\r\nsjukersättning skall beviljas  för  högst  tre  år i\r\ntaget.\r\nFrågan  om  att  införa ytterligare en karensdag i\r\nsjukförsäkrings- och sjuklönesystemen har behandlats\r\nav  utskottet vid flera  tillfällen,  senast  hösten\r\n2002  i  betänkande 2002/03:SfU1. Utskottet ansåg då\r\natt en sådan  åtgärd  skulle  medföra  alltför stora\r\npåfrestningar     på    redan    utsatta    gruppers\r\nförsörjningssituation. Eftersom arbetsgivare med hög\r\nsjukfrånvaro  dessutom   skulle   gynnas   av  högre\r\nsjälvrisk för individen kunde utskottet inte  ställa\r\nsig bakom en sådan ordning. Utskottet vidhåller  att\r\nytterligare   en  karensdag  inte  bör  införas  och\r\navstyrker därmed motion Sf10 yrkande 18.\r\nNär det gäller  frågan  om att införa en spärregel\r\nför  arbetslösa  som  blir  sjukskrivna  konstaterar\r\nutskottet att vårpropositionen  även  innehåller ett\r\nförslag  om  sjukpenning  för  den som är arbetslös.\r\nUtskottet  har i sitt yttrande till  finansutskottet\r\ntillstyrkt  också  det  förslaget,  dock  med  vissa\r\nändringar. Motion  Sf10  yrkande 21 får därmed anses\r\ntillgodosedd.  Med det anförda  avstyrker  utskottet\r\nmotionsyrkandet i fråga.\r\n\r\nÖkad precision vid sjukskrivning\r\n\r\nÖkad användning av deltidssjukskrivning och\r\nbetoning av den medicinska grunden för\r\nsjukskrivning\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nDeltidssjukskrivning  bör  enligt regeringens\r\nbedömning användas i ökad utsträckning och de\r\nmedicinska   skälen  för  sjukskrivning   bör\r\npreciseras och tydliggöras.\r\nRiksdagen bör  avslå motionsyrkanden bl.a.\r\nom   att   göra   deltidssjukskrivning    mer\r\nflexibel,     om     att     motverka     att\r\ndeltidssjukskrivning  blir ett alternativ för\r\nden som vill förkorta sin  arbetstid  samt om\r\natt avskaffa de fasta stegen i sjukpenningen.\r\nJämför  reservationerna 9 (m), 10 (c) och  11\r\n(kd).\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nEnligt vad  som  anges  i  propositionen  finns  det\r\ninslag  av  slentrianmässiga  och mindre genomtänkta\r\nsjukskrivningar som måste förändras. Det olämpliga i\r\ndessa   sjukskrivningar   kan  bestå   i   att   hel\r\nsjukskrivning     tillgrips     i    stället     för\r\ndeltidssjukskrivning   eller  att  sjukskrivningarna\r\nblir för långa. Det kan  även förekomma att personer\r\nsom  har  full arbetsförmåga  blir  sjukskrivna.  De\r\nslentrianmässiga  sjukskrivningarna  avser  i  många\r\nfall  sjukfall  där  diagnoserna  är  oprecisa, s.k.\r\nsymtomdiagnoser  (t.ex.  smärta,  ryggbesvär   eller\r\nlättare  psykiska besvär). Dessa diagnoser är mycket\r\nvanliga, i synnerhet hos långtidssjukskrivna (mer än\r\n60 dagar) där de utgör ca 30 % av fallen.\r\n\r\nDen bristande  precisionen  vid sjukskrivning ökar\r\nrisken   för  att  den  försäkrade  inte   får   det\r\nindividuellt  anpassade  stöd  som är nödvändigt för\r\nrehabiliteringen. Dessutom ökar  risken  för att den\r\nförsäkrade  passiviseras  och  därmed får svårt  att\r\nkomma  tillbaka  till  arbete.  Det  blir  även  ett\r\nproblem  för hela samhällsekonomin,  eftersom  många\r\nmänniskor i onödan ställs utanför arbetslivet.\r\nAndra problem som uppmärksammas i propositionen är\r\nbl.a.  det   förhållandet  att  den  intygsskrivande\r\nläkaren kan ha  svårt att bedöma arbetsförmågan, att\r\nmånga  läkare  inte  har  tillräcklig  utbildning  i\r\nförsäkringsmedicin  samt ett ändrat förhållningssätt\r\ntill sjukskrivning hos försäkrade och läkare.\r\nI propositionen gör  regeringen bedömningen att en\r\nförsäkrads återstående arbetsförmåga  bör  tas  till\r\nvara  i  ökad utsträckning. Uppmärksamheten bör vara\r\nriktad främst mot den arbetsförmåga en försäkrad har\r\n inte arbetsoförmågan.  Därför bör sjukskrivning på\r\nheltid inte bli ett förstahandsalternativ. I stället\r\nbör deltidssjukskrivning användas i ökad omfattning.\r\nEnligt regeringen ligger detta  synsätt  till  grund\r\nför  de åtgärder som föreslås i propositionen, t.ex.\r\nförstärkt utbildning för intygsskrivande läkare samt\r\nolika informationssatsningar.\r\nEnligt vad som anges i propositionen finns det med\r\nstöd i  forskningsresultat om självläkning anledning\r\natt anta  att  den  försäkrade efter en viss tid bör\r\nkunna vara deltidssjukskriven, såvida inte särskilda\r\nskäl talar för motsatsen. Särskilda skäl bör således\r\nfinnas för att hel ersättning  skall komma i fråga i\r\nsådana situationer. Om hel sjukskrivning  trots allt\r\nblir  aktuell bör tiden för denna förkortas.  Vidare\r\nbör den  hela  sjukskrivningen  i slutet av perioden\r\nersättas med deltidssjukskrivning  inför  återgången\r\ntill heltidsarbete.\r\nFör att andelen deltidssjukskrivningar skall öka i\r\nnågon  större  omfattning  behöver  arbetsgivare   i\r\nstörre  utsträckning  än  i dag ta ett aktivt ansvar\r\nför att anpassa den anställdes  arbetsuppgifter  med\r\nhänsyn    till    hans   eller   hennes   förändrade\r\nförutsättningar   eller    finna    andra   lämpliga\r\narbetsuppgifter.     Vidare    bör    arbetsgivarens\r\nrehabiliteringsutredning   innehålla   uppgifter  om\r\nmöjligheterna  att  vidta sådana åtgärder  (se  även\r\navsnittet   Obligatorisk    rehabiliteringsutredning\r\nm.m.).\r\nDeltidssjukskrivningen   bör    emellertid    inte\r\nanvändas  under en längre tid utan den måste ses som\r\nen tillfällig  lösning. Det bör vara en normal rutin\r\nhos   försäkringskassan    att    i    samband   med\r\ndeltidssjukskrivning tillsammans med den  försäkrade\r\nsamt dennes läkare och arbetsgivare ta fram  en plan\r\nför återgång i heltidsarbete.\r\nSåvitt  gäller  betoning av den medicinska grunden\r\nför sjukskrivning anförs  bl.a.  följande.  Eftersom\r\nmånga  akuta  sjukdomar har självläkt efter en  viss\r\ntid bör man i långa  sjukfall  ställa särskilda krav\r\npå läkarens intygande att det fortfarande är sjukdom\r\nsom  förorsakar  arbetsförmågans nedsättning.  Detta\r\nbör   klarläggas   senast    i   samband   med   ett\r\navstämningsmöte  (se vidare avsnittet  Möjligheterna\r\natt fördjupa beslutsunderlaget m.m.). Intygandet vid\r\nsjukskrivning   bör    dock   endast   avse   sådana\r\nförhållanden  som läkaren  kan  ta  ansvar  för  med\r\nutgångspunkt i sin medicinska kompetens.\r\nI korta sjukfall  med  symtomdiagnoser är det inte\r\nalltid möjligt att göra en  fullständig bedömning av\r\narbetsförmågan.  Sjukskrivning   kan   därför   vara\r\nmotiverad.  När  sjukskrivningen har pågått en något\r\nlängre tid är det  däremot  nödvändigt att precisera\r\ndiagnosen  dels  för att kunna  bedöma  rätten  till\r\nsjukpenning, dels för att läkaren skall kunna bedöma\r\nvilken behandling som är lämplig.\r\nRegeringen förutsätter att RFV vid sin tillsyn och\r\nuppföljning  av regelverket  särskilt  uppmärksammar\r\nhur regeringens  intentioner om den ökade betoningen\r\nav   den  medicinska   grunden   för   sjukskrivning\r\nförverkligas.  Socialstyrelsen  skall  utöva tillsyn\r\nsom utifrån ett patientperspektiv skall  bidra  till\r\natt  förbättra  kvaliteten i sjukskrivningsprocessen\r\noch  skall  även genomföra  andra  insatser  som  är\r\nsärskilt inriktade  på  att det nationella målet för\r\nregeringens ohälsoarbete  uppfylls.  I propositionen\r\nframhålls  också att det är viktigt att  RFV  mycket\r\nnoga följer  upp  effekterna  av  förslagen  om ökad\r\nprecision vid sjukskrivning.\r\nI  fråga  om  de  ekonomiska  konsekvenserna anges\r\nföljande.      För     närvarande     är     andelen\r\ndeltidssjukskrivningar knappt 30 %. Om andelen antas\r\nuppgå till 35 % och de sjukfall som annars skulle ha\r\navsett hel sjukskrivning  förkortas  med 20 % skulle\r\ndet sammanlagda antalet nettosjukpenningdagar vara 8\r\n%  lägre  i  jämförelse  med  oförändrad  fördelning\r\nmellan    hel-   och   deltidssjukskrivning.   Detta\r\nmotsvarar en minskning av utgifterna för sjukpenning\r\nmed   ca   4   miljarder    kronor.    Om    andelen\r\ndeltidssjukskrivningar i stället antas öka till 40 %\r\nskulle   antalet  nettosjukpenningdagar  vara  11  %\r\nlägre.  Detta   skulle   innebära  en  minskning  av\r\nutgifterna  för sjukpenning  med  ca  5,5  miljarder\r\nkronor.\r\n\r\nMotioner\r\n\r\nSten Tolgfors  m.fl. (m) begär i motion Sf10 yrkande\r\n13 förslag om ändringar i lagen (1962:381) om allmän\r\nförsäkring.    Motionärerna    anser    bl.a.    att\r\ndeltidssjukskrivning  bör  kunna  göras mer flexibel\r\noch inte bara avse del av en dag. De  anser  att  en\r\nperson  bör  kunna sjukskrivas på deltid men vara på\r\narbetet på heltid  och  arbeta i halv takt eller att\r\nman   bör   kunna   bli   sjukskriven   från   vissa\r\narbetsuppgifter.\r\n\r\nI motion Sf9 av Carl-Axel  Johansson  (m) begärs i\r\nyrkande 2 ett tillkännagivande om att den försäkrade\r\nbör  få  rätt att deltidssjukskriva sig själv  under\r\nden  första   veckan.   I   yrkande   3  begärs  ett\r\ntillkännagivande om arbetstidsförkortning  av  icke-\r\nmedicinska  skäl.  För  att  kunna  ta till vara den\r\narbetsförmåga  som  finns bör en sjukskriven  person\r\nkunna få hjälp att byta  arbetsgivare.  Annars  ökar\r\nrisken för arbetstidsförkortningar.\r\nSven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf12 yrkande 3\r\nförslag   om   avskaffande  av  de  fasta  stegen  i\r\nsjukersättningen.  Motionärerna  anser  att  det  är\r\npositivt att regeringen betonar arbetsförmåga hellre\r\nän  arbetsoförmåga men att detta synsätt bör stärkas\r\nytterligare.  Det  kan  ske  genom att helt slopa de\r\nfasta stegen i sjukpenningen.\r\nBirgitta Carlsson m.fl. (c)  begär  i  motion Sf11\r\nyrkande  4  ett tillkännagivande om behovet  av  att\r\nnoggrant        följa        tillämpningen        av\r\ndeltidssjukskrivning.  Motionärerna  framhåller  att\r\ndeltidssjukskrivning inte får bli ett alternativ för\r\nden som vill korta sin arbetstid.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nAv  RFV:s  månadsstatistik  avseende  mars  2003 kan\r\nutläsas  att det redan skett en minskning av antalet\r\nheltidssjukskrivna  samtidigt  som  sjukskrivning på\r\ndeltid har ökat. Denna utveckling med ett ökat antal\r\ndeltidssjukskrivna   är  mycket  positiv   och   bör\r\nförstärkas.  Personer som  inte  har  möjlighet  att\r\nunder  en  sjukskrivning   behålla   kontakten   med\r\narbetsplatsen,  t.ex.  genom  att arbeta deltid, har\r\nsvårare att komma tillbaka i arbete. Detta bekräftas\r\nav   RFV:s  rap-port  Partiell  sjukskrivning   (RFV\r\nRedovisar  2001:4).  I rapporten  redovisas en grupp\r\npersoner som varit helt  sjukskrivna  för  rygg- och\r\nnackbesvär  i fyra veckor. En tredjedel av dem  blev\r\npartiellt   sjukskrivna   någon   gång   under   sin\r\nsjukskrivning.  Jämfört  med hel sjukskrivning ledde\r\nsuccessiv återgång i arbete  till  friskskrivning  i\r\nstörre  utsträckning under tvåårsperioden. Successiv\r\nåtergång  följdes  dessutom  av färre återfall under\r\nåret efter friskskrivningen. En  ökad  användning av\r\ndeltidssjukskrivning  underlättar  således   för  en\r\nåtergång i heltidsarbete.\r\n\r\nVissa  sjukdomar är av den arten att det inte  kan\r\nbli fråga  om  annat  än heltidssjukskrivning. Andra\r\nsjukdomar kräver inledningsvis  en  sjukskrivning på\r\nheltid. Som framgår av propositionen  finns  det med\r\nstöd   i  forskningsresultat  om  självläkning  dock\r\nanledning att anta att den försäkrade efter viss tid\r\nbör kunna  vara  sjukskriven  på  deltid såvida inte\r\nsärskilda  skäl talar för motsatsen.  I  likhet  med\r\nregeringen  anser   utskottet  att  det  bör  krävas\r\nsärskilda  skäl  för  att   hel   sjukpenning   även\r\nfortsättningsvis  skall kunna komma i fråga i sådana\r\nsituationer. I andra  fall  är deltidssjukskrivning,\r\nt.ex. till 75 %, redan från början det för patienten\r\nbästa  alternativet.  I  de fall  hel  sjukskrivning\r\ntrots  detta  blir  aktuell  bör   tiden  för  denna\r\nförkortas jämfört med i dag.\r\nEnligt utskottet är det viktigt att läkaren i alla\r\nfall  där  sjukskrivning blir aktuell  överväger  om\r\ninte en deltidssjukskrivning  är  det  för patienten\r\nlämpligaste  alternativet.  Utskottet instämmer  med\r\nandra ord i regeringens bedömning  att sjukskrivning\r\npå   heltid   i  normalfallet  inte  bör  vara   ett\r\nförstahandsalternativ.\r\nI     två     av    motionerna     påpekas     att\r\ndeltidssjukskrivning inte får bli ett alternativ för\r\npersoner som vill  förkorta sin arbetstid. Utskottet\r\ndelar  denna  uppfattning,  vilket  även  regeringen\r\nsynes göra. I propositionen  framhålls  nämligen att\r\ndeltidssjukskrivning  måste  ses  som  en tillfällig\r\nlösning  och  att  det bör vara en normal rutin  hos\r\nförsäkringskassan     att      i     samband     med\r\ndeltidssjukskrivning ta fram en  plan för återgång i\r\nheltidsarbete.  Enligt  utskottets  mening   är  det\r\nangeläget att närmare följa upp att sjukskrivning på\r\ndeltid    används   i   enlighet   med   regeringens\r\nintentioner.  Utskottet  förutsätter  dock att detta\r\nkommer  att  ske utan något särskilt påpekande  från\r\nriksdagens sida. Med det anförda anser utskottet att\r\nmotionerna Sf9  yrkande  3  och  Sf11  yrkande 4 får\r\nanses  tillgodosedda.  Utskottet  avstyrker   därmed\r\nmotionsyrkandena i fråga.\r\nI  fråga  om  deltidssjukskrivning under de första\r\nsju  dagarna  av  ett   sjukdomsfall  kan  utskottet\r\nkonstatera  att  varken  AFL   eller   sjuklönelagen\r\n(1991:1047)   utgör   något   hinder   mot  att  den\r\nförsäkrade  med stöd av egen försäkran uppbär  t.ex.\r\nhalv ersättning  under denna tid. Med hänsyn härtill\r\navstyrks motion Sf9 yrkande 2.\r\nVad     beträffar     frågan     om     flexiblare\r\ndeltidssjukskrivning kan  utskottet  se fördelar med\r\nen deltidssjukskrivning som tillåter den sjukskrivne\r\natt  vistas  på arbetsplatsen på heltid  men  endast\r\narbeta i halv  takt.  Emellertid kan utskottet också\r\nse  svårigheter  för  försäkringskassan  att  i  ett\r\nsådant fall kontrollera  omfattningen  på det arbete\r\nsom utförs. En sådan ordning skulle kunna  leda till\r\natt  t.ex. halv sjukpenning utges trots att personen\r\ni fråga  successivt ökat sin arbetsinsats och rätten\r\ntill sjukpenning  därmed  kan  ifrågasättas. Även om\r\nvederbörande   inte   får   lön  för  mer   än   ett\r\nhalvtidsarbete   kan   arbetsförmågans   nedsättning\r\nifrågasättas    om   tidsmässigt    mer    än    ett\r\nhalvtidsarbete utförs.  Det  är inte heller lämpligt\r\natt reglerna utformas så att de  ger utrymme för att\r\nanvända sjukpenning som en form av anställningsstöd.\r\nFrågan  om  att  införa  en  möjlighet   att   bli\r\nsjukskriven från vissa arbetsuppgifter hänger samman\r\nmed om arbetsgivaren kan anpassa en anställds arbete\r\neller  att  omplacera  honom  eller henne till andra\r\narbetsuppgifter.  I  propositionen   har  regeringen\r\nbl.a.   framhållit   att   arbetsgivaren   i  större\r\nutsträckning  än i dag behöver ta ett aktivt  ansvar\r\nför att anpassa  den  anställdes arbetsuppgifter med\r\nhänsyn   till   hans   eller    hennes    förändrade\r\nförutsättningar    eller    finna   andra   lämpliga\r\narbetsuppgifter.  Som  framgår   av   det   följande\r\n(avsnittet   Obligatorisk   rehabiliteringsutredning\r\nm.m.)  bör  arbetsgivarens  rehabiliteringsutredning\r\ninnehålla uppgifter om möjligheten  att vidta sådana\r\nåtgärder. Med det anförda avstyrker utskottet motion\r\nSf10 yrkande 13.\r\nNär  det  gäller frågan om att avskaffa  de  fasta\r\nstegen  i sjukpenningen  konstaterar  utskottet  att\r\nSjukförsäkringsutredningen   i  sitt  slutbetänkande\r\nSjukfrånvaro och sjukskrivning    fakta och förslag\r\n(SOU  2000:121) har lämnat förslag (s.  169170)  om\r\natt partiell  ersättning från sjukförsäkringen skall\r\nkunna utges efter  individuell  prövning, dock lägst\r\nmed 20 %. Utredningen framhåller  att  den nuvarande\r\nregeln    framtvingar    viss   översjukskrivning.\r\nExempelvis kan den som klarar att arbeta 60 % endast\r\nfå 25 % sjukpenning, vilket  leder till att personen\r\ni  praktiken  bara arbetar 50 %  för  att  få  50  %\r\nsjukpenning. Enligt  utredningen  får dock förslaget\r\nkonsekvenser  för  en  rad  andra  system   och   en\r\nförutsättning   för   genomförandet  är  därför  att\r\nberörda systems villkor  harmoniseras  i samband med\r\ngenomförande  av utredningens förslag. Mot  bakgrund\r\nhärav och då försäkringskassans  möjligheter  att  i\r\ndet  enskilda  fallet  bestämma rätt ersättningsgrad\r\nskulle   väsentligt   försvåras   med   en   steglös\r\nersättningsnivå  avstyrker   utskottet  motion  Sf12\r\nyrkande 3.\r\nNär det gäller betoning av den  medicinska grunden\r\nför sjukskrivning delar utskottet i  allt väsentligt\r\nregeringens  bedömningar. Även utskottet  anser  att\r\ndet     finns     anledning     att     anta     att\r\nsjukskrivningsprocessen  därmed  kommer  att stramas\r\nupp   och   att   mycket   av  den  slentrianmässiga\r\nsjukskrivningen   kommer   att  upphöra.   Utskottet\r\nförutsätter   att  berörda  myndigheter   (RFV   och\r\nSocialstyrelsen)  vidtar  de  åtgärder som erfordras\r\nför att förverkliga propositionens intentioner.\r\n\r\nMöjligheterna att fördjupa beslutsunderlaget\r\nm.m.\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen bör bifalla regeringens förslag att\r\nförsäkringskassan vid behov skall  begära att\r\nen    försäkrad    skall    delta    i    ett\r\navstämningsmöte    för   bedömning   av   det\r\nmedicinska tillståndet,  arbetsförmågan  samt\r\nbehovet    av    och    möjligheterna    till\r\nrehabilitering.  Om  en försäkrad utan giltig\r\nanledning  vägrar detta  skall  sjukpenningen\r\nkunna dras in  eller sättas ned. Vidare skall\r\nförsäkringskassan   vid  behov  infordra  ett\r\nsärskilt läkarutlåtande.\r\nRiksdagen  bör avslå  motionsyrkanden  om\r\navstämningsmöte,  om att i AFL införa skärpta\r\nkrav   på  det  medicinska   underlaget   för\r\nheltidssjukskrivning och om åtgärder för ökad\r\nkontroll över sjukskrivningarnas tillämpning.\r\nJämför reservationerna  13  (kd), 14 (fp) och\r\n15 (c).\r\n\r\nGällande bestämmelser\r\n\r\nEnligt  3  kap.  8 § lagen (1962:381)  om  allmän\r\nförsäkring  (AFL)  skall   den   försäkrade  till\r\nförsäkringskassan   ge   in   dels  en  skriftlig\r\nförsäkran, dels en skriftlig särskild  försäkran.\r\nFörsäkran   liksom   särskild   försäkran   skall\r\ninnehålla  uppgifter om sjukdomen, en beskrivning\r\nav arbetsuppgifterna  och  den  försäkrades  egen\r\nbedömning  av  sin  arbetsförmåga.  Den särskilda\r\nförsäkran  skall  ges  in  senast den 28:e  dagen\r\nefter  sjukanmälningsdagen.  Vidare   skall   den\r\nförsäkrade  ge  in  ett läkarintyg för att styrka\r\nnedsättningen  av arbetsförmågan  senast  fr.o.m.\r\nden sjunde dagen  efter sjukanmälningsdagen. Från\r\noch med den 28:e dagen  efter sjukanmälningsdagen\r\nskall   den   försäkrade  ge  in   ett   särskilt\r\nläkarutlåtande  som skall innehålla uppgift bl.a.\r\nom   pågående  och  planerad   behandling   eller\r\nrehabiliteringsåtgärd  samt läkarens bedömning av\r\ni  vilken grad den nedsatta  funktionen  påverkar\r\narbetsförmågan.\r\n\r\nOm det är nödvändigt för att kunna bedöma i vilken\r\nmån  arbetsförmågan  fortfarande är nedsatt på grund\r\nav sjukdom samt om rehabilitering  eller ytterligare\r\nutredningsåtgärder      är      nödvändiga     skall\r\nförsäkringskassan enligt 3 kap. 8 a § AFL begära att\r\nden försäkrade genomgår utredning  för  bedömning av\r\ndet medicinska tillståndet, arbetsförmågan och behov\r\nav     och    möjligheter    till    rehabilitering.\r\nFörsäkringskassan  skall under sjukperioden, när det\r\nfinns skäl till det,  undersöka  om  den  försäkrade\r\nefter  rehabiliteringsåtgärd  helt eller delvis  kan\r\nförsörja  sig  själv  genom  arbete.   Vidare  skall\r\nförsäkringskassan, när det kan anses nödvändigt  för\r\nbedömning    av    rätt   till   sjukpenning   eller\r\nrehabiliteringsåtgärd,  under  sjukperioden infordra\r\nutlåtande av viss läkare eller annan sakkunnig, göra\r\nförfrågan  hos  t.ex.  den försäkrade  eller  dennes\r\narbetsgivare och besöka den försäkrade.\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nEnligt propositionen tar  försäkringskassan  redan i\r\ndag    i    många    fall   initiativ   till   möten\r\n(flerpartssamtal) mellan  t.ex.  den försäkrade, den\r\nintygsskrivande        läkaren,       arbetsgivaren,\r\nföretagshälsovården     och      arbetsförmedlingen.\r\nRegeringen anser att väsentligt fler  möten    s.k.\r\navstämningsmöte  bör komma till stånd jämfört med i\r\ndag.\r\n\r\nVid    dessa    möten   bör   möjligheterna   till\r\nanpassningar på den  försäkrades  arbetsplats liksom\r\ntill    deltidssjukskrivning    i    stället     för\r\nheltidssjukskrivning  stå  i centrum under samtalen.\r\nDet bör även klarläggas i vilken mån det är annat än\r\nsjukdom som föranleder frånvaron från arbetet. Mötet\r\nskall dock inte ha karaktär av muntlig förhandling i\r\nsyfte att avgöra ersättningsrätten,  och information\r\nom orsaken till sjukfrånvaron bör göras  tillgänglig\r\nför   arbetsgivaren   endast   med  den  försäkrades\r\nsamtycke. Försäkringskassan bör  vara  den  som  tar\r\ninitiativ till ett avstämningsmöte.\r\nEftersom  den försäkrades närvaro i de flesta fall\r\ntorde vara av  största betydelse föreslår regeringen\r\natt försäkringskassan  skall  kunna  begära  att den\r\nförsäkrade  deltar  i  mötet. Om den försäkrade utan\r\ngiltig anledning vägrar bör sjukpenningen kunna dras\r\nin eller sättas ned. Förslaget  avses  träda i kraft\r\nden 1 juli 2003. Den närmare regleringen av formerna\r\nför  avstämningsmötet  bör enligt regeringen  ske  i\r\nförordning eller myndighets föreskrifter.\r\nOm    försäkringskassan    bedömer     att     ett\r\navstämningsmöte  inte  skulle  ge  ett  tillräckligt\r\nbeslutsunderlag skall det kunna kompletteras med ett\r\nsärskilt  läkarutlåtande.  Regeringen  föreslår  att\r\nförsäkringskassan vid behov skall kunna infordra ett\r\nsådant  utlåtande.  Ett fördjupat underlag  från  en\r\nannan läkare bör enligt  regeringen  i  första  hand\r\nanvändas  som ett komplement till avstämningsmötena.\r\nFörslaget avses träda i kraft den 1 juli 2003.\r\nSom nämnts  åligger  det  den försäkrade att ge in\r\nett särskilt läkarutlåtande senast  fr.o.m. den 28:e\r\ndagen efter sjukanmälningsdagen. Regeringen föreslår\r\natt  om  det  behövs  för  att kunna bedöma  om  den\r\nförsäkrades arbetsförmåga fortfarande  är nedsatt på\r\ngrund   av   sjukdom   skall  i  stället  gälla  att\r\nförsäkringskassan     inhämtar      ett     särskilt\r\nläkarutlåtande. Förslaget avses träda  i kraft den 1\r\njuli 2003.\r\nEnligt  regeringen bör det finnas två olika  typer\r\nav särskilt läkarutlåtande i långa sjukfall, ett för\r\nhel    sjukskrivning     och     ett    annat    för\r\ndeltidssjukskrivning. Särskilda krav  bör ställas på\r\nkvaliteten  i de uppgifter som lämnas på  utlåtandet\r\nför  hel sjukskrivning.  Ett  sådant  utlåtande  bör\r\nutförligt  motivera  varför  arbetsförmågan  är helt\r\nnedsatt.   Det   skall   även  särskilt  anges  vari\r\nnedsättningen av arbetsförmågan  består  och  varför\r\nden  försäkrade  av  medicinska skäl bör avhålla sig\r\nhelt  från  arbete. Det  bör  därutöver  krävas  att\r\nläkaren närmare anger hur han eller hon har kännedom\r\nom den försäkrades arbetsförhållanden.\r\nRegeringen  anser att huvudregeln bör vara att det\r\när   en   läkare   med    fördjupad   utbildning   i\r\nförsäkringsmedicin   som   utfärdar   ett   särskilt\r\nutlåtande (se vidare avsnittet  Förstärkt utbildning\r\ni   försäkringsmedicin).   Regeringen    eller   den\r\nmyndighet  regeringen bestämmer bör meddela  närmare\r\nföreskrifter om särskilt läkarutlåtande samt om krav\r\npå den intygsskrivande läkarens kompetens.\r\n\r\nMotioner\r\n\r\nSten Tolgfors  m.fl. (m) begär i motion Sf10 yrkande\r\n2 ett tillkännagivande  om  integritetsaspekter  vid\r\navstämningsmöten.     En     arbetsgivare    behöver\r\ninformation    om    den    anställdes    eventuella\r\narbetsoförmåga.  Något  skäl för  arbetsgivaren  att\r\nkänna till diagnosen finns  däremot  inte. Trots det\r\nfinns det enligt motionärerna en risk  för  att  den\r\nenskilde   känner   sig   pressad  att  berätta  för\r\narbetsgivaren om sitt sjukdomstillstånd.\r\n\r\nBo Könberg  m.fl. (fp) begär i motion Sf13 yrkande\r\n3  beslut  om  ändring i AFL beträffande  kraven  på\r\ninnehållet i läkarintyg  med medicinskt underlag för\r\nheltidssjukskrivning.  Motionärerna   anser  att  de\r\nskärpta  kraven  på  det  medicinska underlaget  för\r\nheltidssjukskrivning bör anges i lag.\r\nSven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf12 yrkande 4\r\nett     tillkännagivande    om    försäkringskassans\r\navstämningsmöten. Sådana möten hålls redan i dag men\r\nförsäkringskassan  har  inte  ens  klarat av dessa i\r\ntillräcklig  omfattning. Det finns därför  skäl  att\r\nifrågasätta  om   förslaget   innebär   någon  reell\r\nförändring.\r\nBirgitta  Carlsson  m.fl. (c) begär i motion  Sf11\r\nyrkande 3 ett tillkännagivande  om åtgärder för ökad\r\nkontroll    över    sjukskrivningens    tillämpning.\r\nMotionärerna anser att skall krävas intyg  från  två\r\nläkare  för  att  få  sjukpenning efter fyra veckors\r\nsjukskrivning.  De  anser   också   att   sjuk-  och\r\narbetsskadeförsäkringarna  bör  slås samman till  en\r\nsjuk-  och  rehabiliteringsförsäkring  med  krav  på\r\naktivt        deltagande         i         planerade\r\nrehabiliteringsinsatser för rätt till sjukpenning.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nEtt avstämningsmöte utgör ett viktigt instrument för\r\natt  klarlägga  hur  den  försäkrades  arbetsförmåga\r\nskall  kunna  tas till vara. Genom att delta  i  ett\r\navstämningsmöte   bör   den   försäkrade   få  ökade\r\nmöjligheter  att  komma  tillbaka i arbete. Eftersom\r\nsjukskrivande läkare sällan  torde  ha sådan kunskap\r\nom patientens arbetsförhållanden och arbetsuppgifter\r\natt  han  eller  hon  kan  bedöma  arbetsförmågan  i\r\nrelation  till  arbetet  kan det även från  läkarens\r\nsynpunkt vara viktigt att  få  till stånd en konkret\r\nsamverkan  kring  patienten. I stället  för  att  en\r\nannan läkare gör en  ny  bedömning behövs ett samråd\r\nkring  patienten  där  försäkringskassan   vid   ett\r\navstämningsmöte  tillsammans  med läkaren, patienten\r\noch t.ex. arbetsgivaren gör en  samlad  bedömning av\r\npatientens      arbetsförmåga     relaterad     till\r\nfunktionsnedsättning   och   aktuellt   arbete.  Ett\r\navstämningsmöte  borde  också ligga i arbetsgivarens\r\nintresse eftersom det då  kan  klargöras om och i så\r\nfall  vilka  anpassningar  av arbetsplatsen  som  är\r\nnödvändiga  för  att arbetsgivaren  skall  kunna  få\r\ntillbaka den anställde i arbete, helt eller delvis.\r\n\r\nMot bakgrund av  vad  som nu sagts delar utskottet\r\nregeringens bedömning att  det  är  angeläget att få\r\ntill  stånd  väsentligt fler avstämningsmöten  än  i\r\ndag. Utskottet  ser  också positivt på förslaget att\r\nförsäkringskassan  skall   kunna   kräva   att   den\r\nförsäkrade  deltar  i  ett sådant möte eftersom hans\r\neller  hennes  närvaro  i  flertalet   fall   är  av\r\navgörande  betydelse.  Om den försäkrade utan giltig\r\nanledning  vägrar bör sjukpenningen  kunna  dras  in\r\neller sättas ned.\r\nSom påpekas i propositionen är ett avstämningsmöte\r\nresurskrävande.  Det kan därför befaras att utrymmet\r\nför    försäkringskassorna     att    öka    antalet\r\navstämningsmöten  inte  är så stort  på  kort  sikt.\r\nEmellertid torde ett sådant  möte många gånger kunna\r\nbli resurssparande i den meningen att det kan minska\r\nbehovet  av  ytterligare  utredningsåtgärder.  Samma\r\nuppfattning  framfördes  vid  utskottets  offentliga\r\nutfrågning  den  29  april 2003  av  såväl  Sveriges\r\nläkarförbud    som    RFV.    Vid     behov    skall\r\nförsäkringskassan kunna komplettera utredningen  med\r\nt.ex. ett särskilt läkarutlåtande.\r\nMed det anförda tillstyrker utskottet regeringens\r\nförslag  och  avstyrker  motion Sf12 yrkande 4. Även\r\nmotion Sf11 yrkande 3 avstyrks med det nu anförda.\r\nNär det gäller frågan om integritetsaspekterna vid\r\navstämningsmöten är som nämnts  ett sådant möte inte\r\ntänkt att vara en muntlig förhandling  i  syfte  att\r\navgöra  den försäkrades rätt till ersättning även om\r\nresultatet  av  ett  sådant  möte kan bli att rätten\r\ntill   sjukpenning   ifrågasätts.    Vidare    skall\r\ninformationen  om  orsaken  till sjukfrånvaron göras\r\ntillgänglig  för  arbetsgivaren   endast   med   den\r\nförsäkrades  samtycke.  Eftersom  deltagande  i  ett\r\navstämningsmöte  får  antas  vara  i den försäkrades\r\neget  intresse  och arbetsgivaren i de  flesta  fall\r\ninte har behov av  att  få kännedom om diagnosen kan\r\nutskottet  inte  dela  de farhågor  som  framförs  i\r\nmotion  Sf10  yrkande  2.  Motionsyrkandet  avstyrks\r\ndärmed.\r\nI en av motionerna framförs  att de skärpta kraven\r\npå      det      medicinska      underlaget      för\r\nheltidssjukskrivning    bör    lagregleras.   Enligt\r\nutskottet är det dock inte rimligt att tynga AFL med\r\ndetaljregler om t.ex. vilka typer av läkarutlåtanden\r\nsom  skall  finnas  och  hur  dessa skall  utformas.\r\nUtskottet delar därför regeringens  uppfattning  att\r\nden  närmare  regleringen härav bör ske i förordning\r\neller myndighets  föreskrifter.  Utskottet avstyrker\r\ndärmed motion Sf13 yrkande 3.\r\n\r\nÖvriga frågor om beslutsunderlag\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen bör bifalla regeringens förslag att\r\nskyldigheten för en försäkrad att vid en viss\r\ntidpunkt  inkomma  med en skriftlig  särskild\r\nförsäkran skall upphöra  att gälla och att en\r\nsådan försäkran i stället  skall  ges  in  om\r\nförsäkringskassan   begär   det.  Därmed  bör\r\nriksdagen avslå motionsyrkanden  om avslag på\r\nförslaget.\r\nVidare bör riksdagen bifalla förslaget  att\r\nersättning skall lämnas för en försäkrads och\r\nen    läkares   kostnader   i   samband   med\r\navstämningsmöten.  Därmed bör riksdagen avslå\r\nett motionsyrkande om att också småföretagare\r\nskall   få   ersättning    i    samband   med\r\navstämningsmöten. Jämför reservation 12 (m).\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nFör  att  styrka  nedsättning  av arbetsförmågan  på\r\ngrund  av  sjukdom  skall  den försäkrade  lämna  en\r\nskriftlig särskild försäkran  till försäkringskassan\r\nsenast     fr.o.m.     den    28:e    dagen    efter\r\nsjukanmälningsdagen.  RFV   har   vid   ett  flertal\r\nuppföljningar uppmärksammat att denna försäkran inte\r\ntillför  ärendet  några  ytterligare uppgifter.  Mot\r\nbakgrund härav föreslår regeringen  att skyldigheten\r\natt  vid  en  viss  tidpunkt  inkomma  med  en  s.k.\r\nskriftlig särskild försäkran skall upphöra att gälla\r\nden 1 juli 2003.\r\n\r\nRegeringen  föreslår i stället att den  försäkrade\r\nskall   lämna   in   en   särskild   försäkran   när\r\nförsäkringskassan  begär  det.  Regeringen eller den\r\nmyndighet  regeringen  bestämmer bör  utfärda  före-\r\nskrifter om när en sådan  försäkran skall begäras av\r\nden försäkrade.\r\nFör att underlätta för läkare  att avsätta tid för\r\navstämningsmöten föreslår regeringen  att ersättning\r\nför   dessa   läkarinsatser   skall   lämnas.   Även\r\nförsäkrade   skall   enligt   förslaget   kunna   få\r\nersättning   för  kostnader  med  anledning  av  ett\r\navstämningsmöte.  Ersättning  bör  lämnas i enlighet\r\nmed  vad  som  fastställs  av regeringen  eller  den\r\nmyndighet  regeringen  bestämmer.   Förslaget  avses\r\nträda i kraft den 1 juli 2003.\r\nKostnaderna    för    läkares   medverkan    i\r\navstämningsmötena beräknas uppgå till ca 65 miljoner\r\nkronor per år.\r\nEnligt       regeringen       kommer      lämpliga\r\ninformationsinsatser att övervägas  så  att samtliga\r\nintygsskrivande   läkare   får   kännedom   om   det\r\nförändrade     synsätt    på    sjukskrivning    som\r\npropositionen avser  att  uppnå.  Informationen  bör\r\nrikta sig även till de försäkrade och arbetsgivarna.\r\n\r\nMotioner\r\n\r\nSten  Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf10 yrkande\r\n3 avslag  på förslaget att slopa skyldigheten för en\r\nförsäkrad att  vid  en  viss tidpunkt inkomma med en\r\nskriftlig särskild försäkran.\r\n\r\nI motion Sf9 av Carl-Axel  Johansson  (m) begärs i\r\nyrkande  5  ett  tillkännagivande  om  småföretagens\r\nkostnader för avstämningsmöten. Motionären anser att\r\ninte bara den enskilde och läkaren bör få ersättning\r\nför  kostnader i samband med avstämningsmöten.  Även\r\nsmåföretagare  bör  kunna  få  ersättning  för  sina\r\nkostnader för t.ex. produktionsbortfall.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nEftersom  RFV:s  uppföljningar  har  visat  att  den\r\nsärskilda  försäkran  inte tillför ärendet några nya\r\nuppgifter utöver dem som  redan  finns,  saknas  det\r\nenligt utskottet skäl att upprätthålla kravet på att\r\nden  försäkrade  vid  en viss tidpunkt skall inkomma\r\nmed en sådan försäkran. Utskottet tillstyrker därför\r\nregeringens förslag i denna del liksom förslaget att\r\nförsäkran i stället skall inges om försäkringskassan\r\nbegär det. Därmed avstyrks motion Sf10 yrkande 3.\r\n\r\nMed      hänsyn     till     att     arbetsgivares\r\nrehabiliteringsansvar    även    gäller    för   små\r\narbetsgivare bör en arbetsgivares deltagande  i  ett\r\navstämningsmöte  ses som ett sätt att fullgöra detta\r\nansvar.  Mot bakgrund  härav  tillstyrker  utskottet\r\nregeringens förslag om ersättning för läkares och en\r\nförsäkrads  kostnader i samband med avstämningsmöte.\r\nMotion Sf9 yrkande 5 avstyrks därmed.\r\n\r\nFörstärkt utbildning i försäkringsmedicin\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nDe intygsskrivande  läkarnas  utbildning  i\r\nförsäkringsmedicin   bör  enligt  regeringens\r\nbedömning förstärkas.\r\nRiksdagen bör avslå  motionsyrkanden  bl.a.\r\nom\r\n utbildning i försäkringsmedicin som villkor\r\nför rätten att sjukskriva,\r\n vissa begränsningar i rätten att sjukskriva\r\noch\r\n    inrättandet    av    en    professur   i\r\nförsäkringsmedicin.\r\nJämför reservationerna 16 ( m, fp, kd, c), 17\r\n(fp, c) och 18 (kd).\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nDen  nuvarande utbildningen i försäkringsmedicin  är\r\nmycket   begränsad   till   omfattningen.   För  att\r\nförbättra situationen har ett resurstillskott  på 20\r\nmiljoner kronor avsatts för 2003 respektive 2004.\r\n\r\nRegeringen  anser  att de intygsskrivande läkarnas\r\nutbildning i försäkringsmedicin  bör förstärkas. Det\r\när    emellertid    inte   realistiskt   att    alla\r\nintygsskrivande läkare skall ges möjlighet att under\r\nden närmaste tiden inhämta  de  relativt  omfattande\r\nkunskaper  i  försäkringsmedicin som behövs.  I  ett\r\nförsta   skede  bör   därför   utbildningsinsatserna\r\ninriktas på  dels  en  kortare utbildning som vänder\r\nsig till alla läkare, dels  en  utbildning  som  ger\r\nfördjupade     kunskaper    i    försäkringsmedicin.\r\nSistnämnda utbildning  bör  vända sig till de läkare\r\nsom  försäkringskassan  avser att  använda  för  att\r\ninhämta fördjupade underlag. Regeringen anser vidare\r\natt    det    är   viktigt   att   utbildningen    i\r\nförsäkringsmedicin  stärks  under läkarutbildningens\r\nalla delar.\r\nInriktningen       är      att      de      första\r\nutbildningsinsatserna skall påbörjas under maj 2003.\r\nRFV har den 13 februari  2003  fått  i uppdrag att i\r\nsamråd  med  Socialstyrelsen  och efter kontakt  med\r\nFörsäkringskasseförbundet       bl.a.       utarbeta\r\nutbildningsmaterial    och    ansvara    för     att\r\nutbildningsinsatserna      genomförs.     Regeringen\r\nframhåller att det är viktigt  att  könsperspektivet\r\nuppmärksammas    och    beaktas    i   samband   med\r\nutbildningsinsatserna.\r\nEnligt  regeringen  är  det  angeläget  att  hitta\r\nformer   som   leder   till   en   forskningsmässig,\r\nyrkesmässig   och   akademisk   kompetenshöjning   i\r\nförsäkringsmedicin.  I nämnda uppdrag  ingår  därför\r\natt RFV i samverkan med  Socialstyrelsen skall verka\r\nför  att  forskning  och  utveckling   inom  området\r\nförsäkringsmedicin stärks.\r\n\r\nMotioner\r\n\r\nBo Könberg  m.fl. (fp) begär i motion Sf13 yrkande 6\r\nett    tillkännagivande    om   att   utbildning   i\r\nförsäkringsmedicin bör ges till  alla  läkare och på\r\nsikt  bli ett vilkor för att få skriva sjukintyg.  I\r\nsamma motion, yrkande 7, begärs ett tillkännagivande\r\nom en begränsning av möjligheterna för en läkare med\r\nviss specialistutbildning  att  skriva sjukintyg för\r\nlängre tids sjukpenning med diagnoser  inom en annan\r\nmedicinsk specialitet.\r\n\r\nSven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf12 yrkande 7\r\nett tillkännagivande om att verka för att utbildning\r\ni  försäkringsmedicin  ges  en starkare ställning  i\r\nläkarutbildningen.   Sådan  utbildning   måste   bli\r\nobligatorisk för läkare  på  alla nivåer och ges ett\r\nstörre inslag i grundutbildningen.  I  samma motion,\r\nyrkande 8, begärs ett tillkännagivande om behovet av\r\natt inrätta en professur i försäkringsmedicin.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nDen   nuvarande  försäkringsmedicinska  utbildningen\r\ninom ramen för grund- och vidareutbildningen har som\r\nframgår   av   propositionen   en  mycket  begränsad\r\nomfattning.  Den  otillräckliga  utbildningen   samt\r\ntidsbristen  för läkare leder till att alltför många\r\nläkarintyg  och   läkarutlåtanden  är  ofullständiga\r\neller bristfälliga  i  övrigt.  Dessutom  finns  det\r\nanledning  att anta att den intygsskrivande läkarens\r\nmånga     gånger      bristande     kunskaper     om\r\nfunktionsnedsättningens  påverkan  på arbetsförmågan\r\nförsvårar  läkarens  bedömning. För att  komma  till\r\nrätta med denna situation  är  det enligt utskottets\r\nmening ytterst angeläget att åtgärder vidtas.\r\n\r\nUtskottet  välkomnar därför regeringens  initiativ\r\natt förbättra de intygsskrivande läkarnas utbildning\r\ngenom både en kortare utbildning för alla läkare och\r\nen  påbyggnadsutbildning   riktad  till  läkare  som\r\nbehöver   fördjupa   sina  kunskaper   på   området.\r\nUtskottet ser också positivt  på  att utbildningen i\r\nförsäkringsmedicin      skall      stärkas     under\r\nläkarutbildningens alla delar. Med det  anförda  får\r\nmotion   Sf12  yrkande  7  anses  tillgodosedd,  och\r\nutskottet avstyrker därmed motionsyrkandet i fråga.\r\nNär det  gäller  frågan  om att införa ett krav på\r\nutbildning i försäkringsmedicin  som villkor för att\r\nfå utfärda läkarintyg för sjukskrivning  konstaterar\r\nutskottet  att  Sjukförsäkringsutredningen  i   sitt\r\nbetänkande SOU 2000:121\r\n(s.  189)  har  övervägt frågan men inte funnit skäl\r\natt föreslå en sådan begränsning. Enligt utredningen\r\nbehöver  läkares  kunskaper  och  kompetens  om  hur\r\nsjukskrivningsinstrumentet skall hanteras förbättras\r\nmen utredningen ansåg det inte styrkt att den mycket\r\nsnabba ökningen av  antalet  sjukskrivningar  skulle\r\nbero      på      att     läkare     ändrat     sina\r\nsjukskrivningsmönster.    Utredningen   stannade   i\r\nstället för att föreslå att  alla  läkare  skall  ha\r\nrätt  att  utfärda  läkarintyg  men  att  dessa mera\r\nregelmässigt skall kompletteras av annat underlag om\r\nförsäkringskassan  så bedömer nödvändigt. Som  redan\r\nnämnts anser regeringen  att  det bör vara en läkare\r\nmed  fördjupad  utbildning i försäkringsmedicin  som\r\nskall få utfärda  det  särskilda  läkarutlåtande som\r\nförsäkringskassan   skall   kunna  kräva   att   den\r\nförsäkrade ger in t.ex. när ett avstämningsmöte inte\r\nger  ett  tillräckligt  beslutsunderlag.   Härigenom\r\nkommer  det  enligt  utskottets  mening  att  skapas\r\ngarantier för att försäkringskassan i fortsättningen\r\nkommer  att  kunna  få ett fullgott beslutsunderlag.\r\nUtskottet anser således  att det för närvarande inte\r\nfinns skäl att överväga vare sig villkor eller andra\r\nbegränsningar i läkares rätt  att utfärda läkarintyg\r\nför sjukskrivning. Utskottet avstyrker därmed motion\r\nSf13 yrkandena 6 och 7.\r\nNär det gäller frågan om att  inrätta en professur\r\ni försäkringsmedicin konstaterar  utskottet dels att\r\ndet  numera är universiteten och högskolorna  själva\r\nsom beslutar  om  inrättande  av professurer i olika\r\nämnen,  dels att det i propositionen  framhålls  att\r\ndet är angeläget  att  hitta  former som bl.a. leder\r\ntill     en     akademisk     kompetenshöjning     i\r\nförsäkringsmedicin. Med det anförda  får motion Sf12\r\nyrkande   8   anses   tillgodosedd,   och  utskottet\r\navstyrker därmed motionsyrkandet i fråga.\r\n\r\nFler försäkringsläkare och en ändrad roll för\r\ndessa\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nFler försäkringsläkare bör enligt regeringens\r\nbedömning  anställas hos försäkringskassorna,\r\noch försäkringsläkarnas  arbetsuppgifter  bör\r\npreciseras ytterligare.\r\nRiksdagen  bör avslå motionsyrkanden bl.a.\r\nom riktlinjer för  försäkringsläkare,  om att\r\nutreda    konsekvenserna    av    den   ökade\r\nrekryteringen   av   försäkringsläkare    för\r\nsjukvården      och     om     att     ställa\r\nförsäkringsläkarna under myndighetskontroll.\r\nJämför reservationerna 19 (m), 20 (fp) och 21\r\n(kd).\r\n\r\nGällande bestämmelser\r\n\r\nEnligt  18  kap.  15   §   AFL  skall  i  en  allmän\r\nförsäkringskassa     finnas    en    eller     flera\r\nförsäkringsläkare och  försäkringstandläkare för att\r\nhjälpa   försäkringskassan    med    medicinsk   och\r\nodontologisk  sakkunskap  och  verka  för  ett  gott\r\nsamarbete mellan kassan och de läkare och tandläkare\r\nsom är verksamma inom kassans område.\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nRegeringen  anser  att  fler  försäkringsläkare  bör\r\nanställas  hos  försäkringskassorna   för   att  öka\r\nkvaliteten   vid   den  medicinska  bedömningen.  Av\r\npropositionen  framgår  att  det  i  mars 2000 fanns\r\nsammanlagt       427      försäkringsläkare      hos\r\nförsäkringskassorna.  De  arbetade i genomsnitt åtta\r\ntimmar  per  vecka. I budgetpropositionen  för  2003\r\nbedömde regeringen att det behövs ytterligare ca 100\r\nförsäkringsläkare    med    halvtidsanställning.   I\r\nregleringsbrevet  för 2003 har  det  därför  avsatts\r\n22,5   miljoner   kronor    för   ett   ökat   antal\r\nförsäkringsläkare.\r\n\r\nVidare  anser  regeringen att  försäkringsläkarnas\r\narbetsuppgifter    bör    preciseras    ytterligare.\r\nUppgifterna bör i ökad utsträckning inriktas mot mer\r\ndirekta  insatser  för   att  minska  sjukfrånvaron.\r\nFörsäkringsläkarna  bör också  ha  en  nyckelroll  i\r\nutbildningen i försäkringsmedicin. RFV bör svara för\r\natt   även  försäkringsläkarna   kontinuerligt   ges\r\nmöjlighet att delta i relevanta utbildningar.\r\nEnligt propositionen bör det ankomma på regeringen\r\neller den myndighet regeringen bestämmer att meddela\r\nnärmare    föreskrifter   om   behörighetskrav   och\r\narbetsuppgifter   för   försäkringsläkare   samt  om\r\nutbildning av dessa.\r\n\r\nMotioner\r\n\r\nSten  Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf10 yrkande\r\n15 ett  tillkännagivande  om att det inom ett par år\r\nbör  finnas  klara  riktlinjer   om  vilka  krav  på\r\nutbildning    m.m.    som   bör   ställas   på    en\r\nförsäkringsläkare.  I  samma   motion,  yrkande  16,\r\nbegärs    ett   tillkännagivande   om   en    stärkt\r\nföretagsläkarorganisation.  Motionärerna  anser  att\r\nföretagshälsovården   bör   återfå   rätten  att  ge\r\nsjukvård   på   samma   villkor  som  läkarna   inom\r\nlandstingen.\r\n\r\nI motion Sf9 av Carl-Axel  Johansson  (m) begärs i\r\nyrkande 4 ett tillkännagivande om att regeringen bör\r\nutreda konsekvenserna av den ökade rekryteringen  av\r\nförsäkringsläkare för sjukvården i allmänhet.\r\nBo  Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf13 yrkande\r\n8 ett tillkännagivande om antalet försäkringsläkare.\r\nEnligt  motionärerna  är det tveksamt om regeringens\r\nförslag räcker.\r\nSven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf12\r\nyrkande 10 ett tillkännagivande om att på något\r\nsätt ställa försäkringsläkarna under\r\nmyndighetskontroll. I samma motion, yrkande 11,\r\nbegärs ett tillkännagivande om vidareutbildning\r\nför försäkringsläkarna, som enligt motionärerna\r\nbör vara kontinuerlig och uppdaterad. I yrkande\r\n9 begär motionärerna ett tillkännagivande om en\r\nreformering av det försäkringsmedicinska\r\nsystemet.\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet delar regeringens  uppfattning att det bör\r\nankomma på regeringen eller den myndighet regeringen\r\nbestämmer  att  meddela  närmare   föreskrifter   om\r\nbehörighetskrav      och     arbetsuppgifter     för\r\nförsäkringsläkare  och   om   utbildning  av  dessa.\r\nUtskottet förutsätter att sådana föreskrifter kommer\r\natt  meddelas relativt snart och  anser  med  hänsyn\r\nhärtill   att  motion  Sf10  yrkande  15  får  anses\r\ntillgodosedd.   Utskottet   tillstyrker  regeringens\r\nförslag och avstyrker motionsyrkandet  i fråga. Även\r\nmotion Sf12 yrkande 11 avstyrks med det anförda.\r\n\r\nNär det gäller frågan om den planerade ökningen av\r\nantalet  försäkringsläkare  är  tillräcklig,   anser\r\nutskottet  att  det  i nuläget inte finns något skäl\r\natt ifrågasätta regeringens  bedömning av behovet av\r\nantalet   försäkringsläkare.   Inte   heller   anser\r\nutskottet att det är påkallat med  någon åtgärd från\r\nriksdagens   sida  vad  gäller  konsekvenserna   för\r\nsjukvården    av     en    ökad    rekrytering    av\r\nförsäkringsläkare. Motionerna Sf9 yrkande 4 och Sf13\r\nyrkande 8 avstyrks därmed.\r\nVad gäller frågan om  att ställa försäkringsläkare\r\nunder myndighetskontroll  noterar  utskottet  att en\r\növersyn redan har påbörjats. Enligt vad som anges  i\r\npropositionen har Socialstyrelsen fått i uppdrag att\r\ni  samråd  med RFV se över om det finns behov av att\r\ngöra förändringar  av  det tillsynsansvar som gäller\r\nförsäkringsläkarna. Uppdraget skall redovisas senast\r\nden  31  juli  2004.  Med  det   anförda   avstyrker\r\nutskottet motion Sf12 yrkande 10.\r\nÄven  motion  Sf12  yrkande  9  avstyrks då det  i\r\ndagsläget inte finns skäl att föreslå en reformering\r\nav det försäkringsmedicinska systemet.\r\nBeträffande      frågan      om     att     stärka\r\nföretagshälsovården har regeringen  som redan nämnts\r\ni vårpropositionen aviserat ytterligare insatser för\r\natt klara målet att halvera antalet sjukdagar, bl.a.\r\nett förstärkt förebyggande arbete med  inriktning på\r\nföretagshälsovården       och      tillsynen      på\r\narbetsmiljöområdet. Utskottet  finner inte anledning\r\natt  föregripa  detta  arbete  och avstyrker  därmed\r\nmotion Sf10 yrkande 16.\r\n\r\nObligatorisk\r\nrehabiliteringsutredning m.m.\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen bör bifalla regeringens förslag att\r\nrehabiliteringsutredning enligt  22  kap. 3 §\r\nAFL  skall  vara obligatorisk. Riksdagen  bör\r\ndärmed avslå  motionsyrkanden  om  avslag  på\r\nförslaget.\r\nRiksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden\r\nom   bl.a.   rehabiliteringsgaranti,   en  ny\r\nrehabiliteringsförsäkring       och       att\r\nsmåföretagare   med  färre  än  15  anställda\r\nbefrias    från   skyldigheten    att    göra\r\nrehabiliteringsutredning.              Jämför\r\nreservationerna 22 (m), 23 (fp), 24 (kd),  25\r\n(c) och 26 (m, fp, kd, c).\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nDet   har   i   olika   sammanhang   framförts   att\r\narbetsgivarna inte gör rehabiliteringsutredningar  i\r\nden  omfattning  som  borde vara fallet. I rapporten\r\nFörsäkringskassornas         handläggning         av\r\nohälsoförsäkringarna (RFV Anser  1998:4) konstaterar\r\nRFV att rehabiliteringsutredning saknades  i 75 % av\r\nde ärenden verket granskat när sjukskrivningen  hade\r\npågått i 90 dagar.\r\n\r\nEnligt  nuvarande  lydelse  av  22  kap. 3 § andra\r\nstycket  AFL  skall  arbetsgivaren  i vissa  angivna\r\nsituationer  påbörja en rehabiliteringsutredning  om\r\ndet inte framstår  som  obehövligt. För att det inte\r\nskall  uppstå någon oklarhet  om  när  arbetsgivaren\r\nskall påbörja  en  utredning föreslår regeringen att\r\nrehabiliteringsutredning  skall  vara  obligatorisk.\r\nFortsättningsvis    skall    således   arbetet   med\r\nrehabiliteringsutredningen ovillkorligen  påbörjas i\r\nde situationer som anges i bestämmelsen, dvs. om den\r\nförsäkrade   till   följd   av   sjukdom  har  varit\r\nfrånvarande från arbetet under längre  tid  än  fyra\r\nveckor  i  följd,  om  arbetet ofta har avbrutits av\r\nkortare sjukperioder eller  om  den försäkrade begär\r\ndet. Utredningen skall precis som  i  dag  lämnas in\r\ntill försäkringskassan senast när sjukfallet  pågått\r\ni  åtta veckor. Förslaget avses träda i kraft den  1\r\njuli 2003.\r\nRehabiliteringsutredningens  omfattning bör enligt\r\nregeringen kunna anpassas med hänsyn  till  vad  som\r\nkan  anses påkallat i det enskilda fallet. Finns det\r\ninte  något   rehabiliteringsbehov  bör  utredningen\r\nkunna göras i en  förenklad  form och begränsas till\r\nuppgifter om varför rehabilitering inte behövs.\r\nFör att göra deltidssjukskrivning  till  en  reell\r\nmöjlighet  krävs enligt regeringen att arbetsgivaren\r\ni  större  utsträckning   än   i   dag  anpassar  de\r\nanställdas   arbetsuppgifter   eller  finner   andra\r\nlämpliga   arbetsuppgifter   och  i  övrigt   vidtar\r\nnödvändiga åtgärder i arbetsmiljön. Det är mot denna\r\nbakgrund  angeläget  att  rehabiliteringsutredningen\r\ninnehåller  uppgifter om arbetsgivarens  möjligheter\r\natt vidta sådana  åtgärder.  Regeringen  avser att i\r\nförordning  återkomma  med  närmare bestämmelser  om\r\nrehabiliteringsutredningens innehåll.\r\nI fråga om effekterna av förslaget för små företag\r\nanförs i propositionen  att små  företag likaväl som\r\nstörre  arbetsgivare redan i dag har  en  skyldighet\r\natt  göra  rehabiliteringsutredningar.  Småföretagen\r\nbehöver    därför   inte   vidta   några   särskilda\r\nadministrativa,  praktiska  eller andra åtgärder med\r\nanledning  av att rehabiliteringsutredningarna  görs\r\nobligatoriska.\r\nSom nämnts  bör  utredningen  i  vissa  fall kunna\r\ngöras   i   förenklad  form.  Regeringen  uppskattar\r\ntidsåtgången  för  att  göra  en förenklad utredning\r\ntill   i   genomsnitt  15  minuter  per   utredning.\r\nFörslaget uppskattats  innebära  en  ökad tidsåtgång\r\nför  företag  med färre än 20 anställda  motsvarande\r\ntotalt 2 000 timmar  eller  en ökad årlig kostnad på\r\nknappt 1,4 miljoner kronor. Den totala kostnaden för\r\nsamtliga  arbetsgivare  beräknas   till   drygt   12\r\nmiljoner kronor.\r\n\r\nMotioner\r\n\r\nSten  Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf10 yrkande\r\n4 avslag på förslaget att göra det obligatoriskt för\r\nföretagen    att    göra   rehabiliteringsutredning.\r\nMotionärerna anser att  förändringen  är  onödig.  I\r\nstället  bör  gränsdragningen  mellan företagens och\r\nförsäkringskassans    rehabiliteringsansvar    göras\r\ntydligare. I samma motion,  yrkande  14,  begärs ett\r\ntillkännagivande  om  ändrad  ansvarsfördelning  för\r\nrehabilitering.     Enligt     motionärerna      bör\r\nförsäkringskassan    få    ansvar    för    att   en\r\nrehabiliteringsutredning kommer till stånd.\r\n\r\nBo  Könberg m.fl. (fp) begär i motion Sf13 yrkande\r\n5 avslag  på förslaget om ändring i 22 kap. 3 § AFL.\r\nEnligt   motionärerna   förekommer   redan   i   dag\r\nmeningslösa  skenutredningar  samtidigt  som det i\r\nvissa  andra  fall inte görs någon utredning,  trots\r\natt en sådan skulle  behövas.  Inget av detta skulle\r\navhjälpas   med   att   tvinga   arbetsgivare    att\r\nslentrianmässigt fylla i blanketter. I samma motion,\r\nyrkande       4,      begärs      lagförslag      om\r\nrehabiliteringsgaranti        och        förbättrade\r\nförutsättningar     för     rehabilitering     efter\r\nsjukskrivning.    Enligt    motionärerna    bör   en\r\nrehabiliteringsplan  i  normalfallet sättas i verket\r\ninom  en  månad  och  den  enskilde   ha  rätt  till\r\növerenskomna insatser.\r\nSven Brus m.fl. (kd) begär i motion Sf12 yrkande 6\r\navslag  på förslaget att en rehabiliteringsutredning\r\nalltid  skall   göras   till   förmån   för  att  en\r\nrehabiliteringsförsäkring    i    stället    införs.\r\nMotionärerna   påpekar  att  förslaget  är  orimligt\r\neftersom  arbetsgivare   kan  tvingas  att  göra  en\r\nutredning  även i de fall den  anställde  redan  har\r\nåtergått i arbete. I samma motion, yrkande 5, begärs\r\natt regeringen  påbörjar det lagstiftningsarbete som\r\nkrävs      för      att      införa       en      ny\r\nrehabiliteringsförsäkring.    Ansvaret   för   denna\r\nförsäkring skall åvila en enda  offentlig  aktör och\r\ninte  som  i  dag  fyra  olika aktörer. Vidare skall\r\nförsäkringen   innehålla  ett   kraftigt   förstärkt\r\nrehabiliteringsmoment.\r\nBirgitta Carlsson  m.fl.  (c)  begär i motion Sf11\r\nyrkande 5 ett tillkännagivande om  att småföretagare\r\nmed  färre  än  15  anställda  skall  befrias   från\r\nskyldigheten              att              genomföra\r\nrehabiliteringsutredningar.  Ansvaret  bör i stället\r\nligga på försäkringskassan. I samma motion,  yrkande\r\n1,   begärs   ett  tillkännagivande  om  förbättrade\r\nrehabiliteringsinsatser         riktade         till\r\nlångtidssjukskrivna.  Enligt  motionärerna behövs en\r\nfinansiell  samordning  för att mobilisera  resurser\r\nför finansiering av offensiva åtgärder. Motionärerna\r\nvill  också  införa  en rehabiliteringsgaranti,  som\r\ninnebär  att en rehabiliteringsplan  utarbetas  inom\r\nsex veckor  från  sjukskrivningens början, liksom en\r\nrehabiliteringslots    i   form   av   en   särskild\r\nkontaktperson med ansvar för planens genomförande.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nMöjligheterna   att   med  framgång   genomföra   en\r\nrehabilitering som syftar  till  att  den försäkrade\r\nskall återgå i arbete är i många fall beroende bl.a.\r\nav  förhållandena  på  arbetsplatsen.  För  att  den\r\nsjukskrivne  inte  skall hamna i passivitet  är  det\r\nviktigt    att    det    snabbt    tas    fram    en\r\nrehabiliteringsutredning.     Som     framgår     av\r\npropositionen    görs    emellertid    inte   sådana\r\nutredningar  i den omfattning som behövs.  Detta  är\r\notillfredsställande  eftersom  det i princip bara är\r\narbetsgivaren som kan redovisa vilka möjligheter det\r\nfinns  att  anpassa  arbetsuppgifterna   eller   att\r\nomplacera  den anställde till andra arbetsuppgifter.\r\nMed hänsyn härtill  anser  utskottet  i  likhet  med\r\nregeringen   att   det   behövs   en   skärpning  av\r\narbetsgivarens     skyldighet     att     göra    en\r\nrehabiliteringsutredning.  Något  skäl att göra  ett\r\nundantag för de små arbetsgivarna kan utskottet inte\r\nse.  Även om sjukfrånvaron hos dessa  inte  är  lika\r\nomfattande  som  hos  de  stora arbetsgivarna kan de\r\ninte undgå rehabiliteringsansvaret  för de anställda\r\nsom ändå blir sjukskrivna ofta eller  för  en längre\r\ntid.\r\n\r\nAtt   göra   en   rehabiliteringsutredning  kommer\r\nsannolikt att av arbetsgivare  uppfattas  som  en  i\r\nvissa  fall  onödig  åtgärd. Mot bakgrund av att det\r\nkrävs en skärpning av  arbetsgivarnas  skyldighet  i\r\ndetta  avseende  och  då  arbetsgivare kommer att ha\r\nmöjlighet  att  i  vissa  fall  göra  utredningen  i\r\nförenklad form har utskottet  inte något att invända\r\nmot regeringens förslag.\r\nEtt  obligatorium  för arbetsgivare  att  göra  en\r\nrehabiliteringsutredning  kommer  att  ställa  ökade\r\nkrav    på    försäkringskassan    att,    när    en\r\nrehabiliteringsutredning  kommer  in, dels snabbt ta\r\nställning    till    ett    eventuellt   behov    av\r\nrehabiliteringsåtgärder,  dels   tillse   att  dessa\r\nåtgärder sätts in. Med hänsyn härtill är det  enligt\r\nutskottet  viktigt  att  försäkringskassorna  har de\r\nresurser som kan komma att behövas till följd härav.\r\nMed  det anförda tillstyrker utskottet regeringens\r\nförslag  och  avstyrker  motionerna Sf10 yrkandena 4\r\noch  14, Sf13 yrkande 5, Sf12  yrkande  6  och  Sf11\r\nyrkande 5.\r\nUtskottet  vill  i  sammanhanget  påminna  om  det\r\narbete   med   att  förnya  den  arbetslivsinriktade\r\nrehabiliteringen  som redan pågår. RFV och AMS har i\r\nuppdrag bl.a. att utveckla  metoder för en tidig och\r\nfördjupad  bedömning  av  den  enskildes   behov  av\r\nrehabilitering.  I uppdraget ingår även att utveckla\r\nmetodiken  för  hur  försäkringskassorna  arbetar  i\r\nförhållande till arbetsgivarna.\r\nSåvitt  gäller  frågan   om   att   införa  en  ny\r\nrehabiliteringsförsäkring vill utskottet  erinra  om\r\natt   regeringen   i  budgetpropositionen  för  2003\r\nförklarade sin avsikt att förutsättningslöst studera\r\nmöjligheterna att införa  en  sådana försäkring. Mot\r\nbakgrund   härav  anser  utskottet   att   det   för\r\nnärvarande inte  är  påkallat  med någon åtgärd från\r\nriksdagens sida. Utskottet avstyrker  därmed  motion\r\nSf12 yrkande 5.\r\nNär  det  gäller  rehabiliteringsfrågor  i övrigt,\r\nt.ex. införandet av en rehabiliteringsgaranti, anser\r\nutskottet  med hänsyn till det pågående arbetet  med\r\natt förnya den  arbetslivsinriktade rehabiliteringen\r\natt det i nuläget  inte är påkallat med någon åtgärd\r\nfrån  riksdagens sida.  Med  det  anförda  avstyrker\r\nutskottet motionerna Sf13 yrkande 4 och Sf11 yrkande\r\n1.\r\n\r\nÅtgärder som rör aktivitets- och\r\nsjukersättning\r\n\r\nUtbyte av sjukpenning mot aktivitets- eller\r\nsjukersättning\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen bör bifalla regeringens förslag att\r\nförsäkringskassan   senast   ett   år   efter\r\nsjukanmälningsdagen  skall  ha  utrett om det\r\nfinns förutsättningar för att tillerkänna den\r\nförsäkrade sjuk- eller aktivitetsersättning i\r\nstället   för  sjukpenning,  trots  att   den\r\nförsäkrade  inte har ansökt härom. Därmed bör\r\nriksdagen avslå  motionsyrkanden om avslag på\r\nförslaget.\r\nRiksdagen bör vidare avslå motionsyrkanden\r\nbl.a. om tidsbegränsad  sjukersättning och om\r\nslentrianmässiga beslut om  sådan ersättning.\r\nJämför reservationerna 27 (m), 28 (fp) och 29\r\n(kd).\r\n\r\nGällande bestämmelser\r\n\r\nEtt nytt ersättningssystem har  trätt  i kraft den 1\r\njanuari  2003.  Det  innebär att förtidspension  och\r\nsjukbidrag   har   ersatts    av   aktivitets-   och\r\nsjukersättning        (prop. 2000/01:96,        bet.\r\n2000/01:SfU15, rskr. 2000/01:257). De nya förmånerna\r\nutges till personer som  drabbats av långvarig eller\r\nvaraktig   medicinskt   grundad    nedsättning    av\r\narbetsförmågan.  För  försäkrade  som är under 30 år\r\nutges  aktivitetsersättning,  dock tidigast  fr.o.m.\r\nden 1 juli det år de fyller 19  år. Ersättningen kan\r\nbeviljas    för    längst    tre    år    i   taget.\r\nFörsäkringskassan  är  skyldig  att erbjuda den  som\r\nbeviljats aktivitetsersättning möjlighet att delta i\r\naktiviteter. Sjukersättning utges  till  personer  i\r\nåldern 3064 år. Både aktivitets- och sjukersättning\r\nutges  i  form av en inkomstrelaterad ersättning och\r\nett grundskydd  i  form av garantiersättning för den\r\nsom inte haft några  förvärvsinkomster  eller endast\r\nhaft låga sådana. Förmånerna kan utges som  hel, tre\r\nfjärdedels, halv eller en fjärdedels förmån.\r\n\r\nAlla   de   som   vid  årsskiftet  2002/03  uppbar\r\nförtidspension eller  sjukbidrag  har  fått förmånen\r\nomvandlad  till  sjukersättning  eller tidsbegränsad\r\nsjukersättning.    Tilläggspension   i    form    av\r\nförtidspension har omvandlats  till inkomstrelaterad\r\nsjukersättning.  En försäkrad med  låg  eller  ingen\r\ninkomstrelaterad     sjukersättning     har     fått\r\ngarantiersättning som en utfyllnadsförmån.\r\nDen  som önskar sjuk-  eller  aktivitetsersättning\r\nskall enligt  16  kap.  1  § AFL ansöka om detta hos\r\nförsäkringskassan.  Om  en  försäkrad  uppbär  bl.a.\r\nsjukpenning    eller   rehabiliteringspenning    får\r\nförsäkringskassan   tillerkänna  honom  eller  henne\r\nsjuk- eller aktivitetsersättning  utan hinder av att\r\nhan eller hon inte har ansökt därom.\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nAv RFV:s årsredovisning för budgetåret  2002 framgår\r\natt  det  fanns  118 000 fall med sjukpenning  eller\r\nrehabiliteringspenning  som pågått längre tid än ett\r\når och 46 400 fall som pågått två år eller längre. I\r\nbåda  fallen  utgjorde kvinnornas  andel  ca  65  %.\r\nSkillnaderna mellan  försäkringskassorna  är  stora.\r\nAntalet  sjukfall över två år per tusen registrerade\r\nförsäkrade i åldern 1664 år varierar mellan 5,7 och\r\n13,6. Av de sjukfall över ett år som avslutats under\r\n2002  övergick  hälften  till  förtidspension  eller\r\nsjukbidrag.  För  sjukfall  som  pågått två år eller\r\nlängre var motsvarande andel två tredjedelar.\r\n\r\nRegeringen ser mycket allvarligt  på den fortsatta\r\nökningen  av antalet långtidssjukskrivna  och  anser\r\natt den utgör ett hot mot välfärden i samhället. Det\r\nförhållandet att många försäkrade uppbär sjukpenning\r\ntrots   att   de    i    själva   verket   uppfyller\r\nförutsättningarna       för       sjuk-        eller\r\naktivitetsersättning kan inte accepteras. Det är  av\r\nflera  skäl  viktigt  att  de  försäkrade  får  rätt\r\nersättning från socialförsäkringen såväl till belopp\r\nsom  till  ersättningsslag.  Åtgärder  måste  därför\r\nvidtas   för   att   komma   till  rätta  med  detta\r\nmissförhållande.    De    stora    skillnaderna    i\r\nförsäkringskassornas   handläggning  av   de   långa\r\nsjukfallen är ett problem  från  försäkringsrättslig\r\nsynpunkt  som  samtidigt  riskerar  att   undergräva\r\ntilltron till försäkringen.\r\nFör att strama upp försäkringskassans handläggning\r\nav  de  långa  sjukfallen  föreslår  regeringen  att\r\nförsäkringskassan  senast  ett  år efter  sjukanmäl-\r\nningsdagen   skall   ha   utrett   om   det    finns\r\nförutsättningar  för  att  byta ut sjukpenningen mot\r\nsjuk- eller aktivitetsersättning.\r\nEnligt regeringens uppfattning  kan arbetsförmågan\r\ni princip inte anses vara varaktigt eller långvarigt\r\nnedsatt med minst en fjärdedel förrän  det i rehabi-\r\nliteringshänseende  har gjorts vad som rimligen  kan\r\nkomma i fråga i det enskilda fallet. Det innebär att\r\nom rehabiliteringsmöjligheterna  inte är uttömda och\r\narbetsoförmågan   visar   sig   bestå,  kommer   den\r\nförsäkrade även fortsättningsvis  att  ha  rätt till\r\nsjukpenning    eller   rehabiliteringspenning.   Den\r\nföreslagna   regeln    innebär   inte   heller   att\r\nförsäkringskassan  skall  vänta  med  prövningen  av\r\nsjukpenningrätten till  dess  ett  år  förflutit  om\r\nförutsättningarna för att ta upp frågan om utbyte av\r\nsjukpenning  mot  sjuk-  eller  aktivitetsersättning\r\nföreligger dessförinnan.\r\nÄndringen föreslås träda i kraft  den 1 juli 2003.\r\nBestämmelsen   i  dess  äldre  lydelse  skall   dock\r\nfortfarande tillämpas  vid  sjukfall där sjukanmälan\r\ngjorts    tidigare    än    åtta    månader     före\r\nikraftträdandet.      På      detta     sätt     får\r\nförsäkringskassorna rimlig tid  att uppfylla det nya\r\nutredningskravet.\r\nFörslaget  medför ett visst merarbete  och  därmed\r\nökade          administrationskostnader          för\r\nförsäkringskassorna.\r\nSocialförsäkringsadministrationens    resurser   har\r\nökats  med 675 miljoner kronor åren 2003  och  2004,\r\noch regeringen avser att återkomma till resursfrågan\r\ni budgetpropositionen för 2004.\r\nI  övrigt   bedömer   regeringen   att   förslaget\r\nsammantaget innebär en utgiftsminskning för staten.\r\n\r\nMotioner\r\n\r\nSten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf10  yrkande\r\n5  avslag  på förslaget att försäkringskassan senast\r\nett år efter  sjukanmälningsdagen skall ha utrett om\r\ndet finns förutsättningar  att byta ut sjukpenningen\r\nmot sjukersättning. Motionärerna anser att förslaget\r\nvisserligen ger en kortsiktig  besparing men att det\r\npå   lång   sikt   innebär   en  stor  kostnad   att\r\nförtidspensionera människor, särskilt  om det sker i\r\nunga  år. I samma motion, yrkande 6, begärs  förslag\r\nom justering av lagen (1982:80) om anställningsskydd\r\n(LAS)   så    att    förslaget    om   tidsbegränsad\r\nsjukersättning  kan genomföras. Enligt  motionärerna\r\nkan en arbetsgivare  med  nuvarande regler inte säga\r\nupp    personal    som    har    en    tidsbegränsad\r\nsjukersättning.   Därefter  bör  regeringen   enligt\r\nmotionärerna   lägga    fram    förslag   om   såväl\r\ntidsbegränsad      sjukersättning      som       att\r\nförsäkringskassan     senast     ett     år    efter\r\nsjukanmälningsdagen  skall  ha  utrett om det  finns\r\nförutsättningar   att   byta   ut  sjukpenning   mot\r\nsjukersättning (yrkandena 7 och  8).  I  yrkande  17\r\nbegärs   ett  tillkännagivande  om  att  stoppa  den\r\norimliga          förtidspensioneringen           av\r\narbetshandikappade.  Motionärerna anser att alla som\r\nvill och kan skall få arbeta.\r\n\r\nBo Könberg  m.fl. (fp) begär i motion Sf13 yrkande\r\n2 ett tillkännagivande om vikten av arbetslinjen och\r\nrehabiliteringsmöjligheterna   samt   undvikande  av\r\nsvagt  grundade beslut om sjukersättning  i  stället\r\nför    sjukpenning.     Motionärerna    anser    att\r\nslentrianmässig  överflyttning  till  sjukersättning\r\ninnan  alla  rehabiliteringsmöjligheter  är  uttömda\r\nmåste undvikas.\r\nSven Brus m.fl.  (kd)  begär i motion Sf12 yrkande\r\n12 avslag på förslaget att  försäkringskassan senast\r\nefter  ett  år  skall  utreda om  sjukpenning  skall\r\növergå  till sjuk- eller  aktivitetsersättning  till\r\nförmån för  att en rehabiliteringsförsäkring införs.\r\nEnligt motionärerna  borde  regeringen  i stället ha\r\nfastställt       en      tidsgräns      för      när\r\nrehabiliteringsinsatser skall ha kommit i gång.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet instämmer i uppfattningen att förslaget om\r\nen ettårsprövning  inte  får leda till att människor\r\nslentrianmässigt  överförs   från  sjukpenning  till\r\naktivitets-  eller  sjukersättning.   Det   är  inte\r\nrimligt  att personer t.ex. i åldern 3040 år  eller\r\nännu  yngre   förklaras   så   arbetsoförmögna   att\r\nsjukersättning  för  resten  av  livet  är  det enda\r\nalternativet.  Detta är särskilt allvarligt eftersom\r\nett beslut om sjukersättning  många  gånger  innebär\r\natt aktiva rehabiliteringsåtgärder inte längre sätts\r\nin.\r\n\r\nDet är emellertid inte heller rimligt att personer\r\når efter år fortsätter att uppbära sjukpenning trots\r\natt de uppfyller villkoren för rätt till sjuk- eller\r\naktivitetsersättning.  Som framhålls i propositionen\r\när det viktigt att de försäkrade får rätt ersättning\r\nsåväl  till belopp som ersättningsslag.  Med  hänsyn\r\nhärtill   tillstyrker  utskottet  förslaget  att  en\r\nutredning av  om  det  finns förutsättningar för att\r\nbyta      sjukpenningen     mot     sjuk-      eller\r\naktivitetsersättning  bör  ske  senast  ett år efter\r\nsjukanmälningsdagen.\r\nMed  det  anförda  avstyrker  utskottet motionerna\r\nSf10  yrkandena 5 och 17, Sf13 yrkande  2  och  Sf12\r\nyrkande  12. Som en följd härav avstyrks även motion\r\nSf10 yrkande 8.\r\nVad  gäller   frågan   om  en  tidsbegränsning  av\r\nsjukersättningen noterar utskottet  att regeringen i\r\nvårpropositionen  har aviserat ytterligare  insatser\r\nför att klara målet  att  halvera antalet sjukdagar,\r\nbl.a. att sjukersättning skall  beviljas  för  högst\r\ntre  år  i  taget.  Förslaget  måste dock analyseras\r\nytterligare   med   avseende  på  de  arbetsrättliga\r\nkonsekvenserna av en  sådan  förändring.  Regeringen\r\nhar  därför för avsikt att återkomma i denna  fråga.\r\nUtskottet anser att resultatet av regeringens analys\r\nbör  avvaktas   och  avstyrker  därmed  motion  Sf10\r\nyrkandena 6 och 7.\r\n\r\nFörlängd tid med vilande sjukersättning för att\r\npröva förvärvsarbete\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen  bör  bifalla  regeringens  förslag\r\ndels att den tid  som  en  försäkrad  får  ha\r\nsjukersättning vilande, utan att förmånen får\r\ndras  in eller minskas, skall utsträckas till\r\nhögst 24  månader,  dels att regeln att efter\r\nen  sådan period ha sjukersättningen  vilande\r\nutan  skydd  mot  indragning  eller minskning\r\nupphävs.\r\nRiksdagen bör avslå motionsyrkanden  bl.a.\r\nom  vilande  sjuk- eller aktivitetsersättning\r\nvid    studier    och     om    arbetsgivares\r\nsjuklönekostnader  för anställd  med  vilande\r\nsjuk- eller aktivitetsersättning.\r\nJämför reservationerna  30  (kd)  och  31 (m,\r\nkd).\r\n\r\nGällande bestämmelser\r\n\r\nDen  1  januari  2000  infördes  regler  om  vilande\r\nförtidspension.  Reglerna  syftar till att stimulera\r\ntill återgång i arbetslivet  och ett i övrigt aktivt\r\nliv. Motsvarande bestämmelser  har införts i det nya\r\nsjukersättningssystemet och innebär bl.a. följande.\r\n\r\nEn    försäkrad    som   uppburit   sjuk-    eller\r\naktivitetsersättning under  minst ett år får behålla\r\nförmånen   under   högst   tre  månader   under   en\r\ntolvmånadersperiod,  samtidigt  som  han  eller  hon\r\nprövar  att  arbeta.  Om   den  försäkrade  därefter\r\nfortsätter  att  arbeta  skall   förmånen  förklaras\r\nvilande  under  den  tid  som  återstår   av   denna\r\ntolvmånadersperiod.  Efter  de första tolv månaderna\r\nav  förvärvsarbete  skall  den försäkrade  kunna  ha\r\nförmånen     vilande     under    ytterligare     24\r\nkalendermånader. Om den försäkrade  under sistnämnda\r\ntid  anmäler  att han eller hon önskar  få  tillbaka\r\nförmånen kan den  efter  prövning minskas eller dras\r\nin  om  utredning  visar  att   arbetsförmågan   har\r\nförbättrats  väsentligt.  När  beslutet  om  vilande\r\nsjuk- eller aktivitetsersättning löper ut skall  den\r\nfortsatta rätten till förmånen prövas på samma sätt.\r\nFör den som uppbär aktivitetsersättning skall dock\r\ningen  prövning  av  arbetsförmågan göras under hela\r\nden   tid   som  beslutet  om   aktivitetsersättning\r\nomfattar.\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nEnligt  RFV:s   uppföljningar  utnyttjade  betydligt\r\nfärre personer än väntat möjligheten att få förmånen\r\nvilande under de första åren av reformen. De senaste\r\nuppgifterna visar  dock på ett ökat intresse. Enligt\r\nRFV    ökade    antalet   personer    med    vilande\r\nförtidspension/sjukbidrag  med  75 %  under  2002. I\r\ndecember  2002  hade  ca  2  300 personer sin förmån\r\nvilande.  Drygt  60  % av dem var  kvinnor.  Antalet\r\npersoner som tagit tillbaka sin förtidspension eller\r\nsitt sjukbidrag efter  att  ha haft förmånen vilande\r\nen period har stabiliserats kring 30 %. Personer med\r\nhel förmån återtar denna i större utsträckning än de\r\nmed   partiell   förmån.   Det  framgår   också   av\r\nstatistiken att ju längre tid en försäkrad prövat på\r\natt  arbeta, desto mindre troligt  är  det  att  han\r\neller hon återtar sin förmån.\r\n\r\nFör   att  ytterligare  stimulera  försäkrade  med\r\nsjukersättning att pröva att förvärvsarbeta föreslår\r\nregeringen  att tiden under vilken förmånen kan vara\r\nvilande utan  att  den  får dras in eller sättas ned\r\nskall    utsträckas    till    sammanlagt     längst\r\n24 kalendermånader.\r\nRegeringen  föreslår  vidare  att  den  regel  som\r\ninnebär att den försäkrade kan ha sin förmån vilande\r\nunder  ytterligare 24 kalendermånader    efter  den\r\nförsta  tolvmånadersperioden  med  förvärvsarbete  \r\nslopas.   Härigenom   förenklas  reglerna  påtagligt\r\nsamtidigt som försäkringskassan  inte  behöver  göra\r\nnågon  ytterligare  prövning  av  om  förmånen skall\r\nkunna vara vilande.\r\nI likhet med den nuvarande ordningen är det enligt\r\nregeringens   uppfattning  naturligt  att  även   en\r\narbetsskadelivränta    som    är    samordnad    med\r\nsjukersättning    skall    förklaras   vilande   när\r\nsjukersättningen   görs   vilande    på   grund   av\r\nförvärvsarbete. Det finns inte heller anledning, att\r\nändra   vad   som   redan   gäller  om  rätten  till\r\nsjukpenning,       föräldrapenning,       tillfällig\r\nföräldrapenning  och   havandeskapspenning   när  en\r\nförsäkrad    prövar    att    arbeta   med   vilande\r\nsjukersättning. Inte heller reglerna  i LAS påverkas\r\nav den föreslagna ändringen.\r\nVidare   anser   regeringen   det  naturligt   att\r\nmöjligheten att få bostadstillägg (BTP) skall finnas\r\nunder  hela  vilandetiden,  dvs. maximalt  under  24\r\nmånader.\r\nDe nu föreslagna reglerna avses  träda i kraft den\r\n1  juli  2003  och  gälla  även  för försäkrade  som\r\ndessförinnan beviljats sjukersättning. De försäkrade\r\nsom  av försäkringskassan har beviljats  ytterligare\r\n24 månader  med  vilande  sjukersättning  enligt den\r\nregel som nu föreslås bli upphävd påverkas dock inte\r\nav ändringen.\r\n\r\nMotioner\r\n\r\nSten Tolgfors m.fl. (m) begär i motion Sf10  yrkande\r\n9 ett tillkännagivande om att vilande förtidspension\r\nskall gälla även för att genomföra studier.\r\n\r\nSven  Brus  m.fl. (kd) begär i motion Sf12 yrkande\r\n13    ett   tillkännagivande    om    arbetsgivarnas\r\nsjuklönekostnader  för  anställda  med vilande sjuk-\r\neller   aktivitetssättning.  För  arbetsgivare   som\r\nbereder  plats  för  en  person  med  t.ex.  vilande\r\nsjukersättning finns enligt motionärerna inget skydd\r\nom  sjuklönekostnader  skulle  uppkomma.  Detta  kan\r\nmedföra   att   arbetsgivare   tvekar  att  anställa\r\npersoner som har sin förmån vilande. I samma motion,\r\nyrkande  14,  begärs  ett  tillkännagivande  om  att\r\nregler om vilande förmån skall  införas för studier.\r\nI yrkande 15 begär motionärerna ett tillkännagivande\r\nom   villkoren   för   personer   med  sjuk-   eller\r\naktivitetsersättning     som     vill    stå    till\r\narbetsmarknadens  förfogande.  Enligt   motionärerna\r\nlöser    systemet    med    vilande    sjuk-   eller\r\naktivitetsersättning problemet för dem som kan börja\r\nen anställning. För dem som inte genast kommer in på\r\narbetsmarknaden måste andra lösningar tas fram.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nSom redovisats ovan beräknar regeringen  att antalet\r\npersoner som uppbär sjuk- eller aktivitetsersättning\r\nkommer  att passera 500 000 redan under 2003.  Denna\r\nutveckling   är  mycket  oroväckande,  särskilt  som\r\nmöjligheterna  att  på  kort sikt motverka den synes\r\nmycket begränsade. Den bärande tanken med att införa\r\nen rätt att få förmånen vilande  var  att  stimulera\r\npersoner  med  sjuk- eller aktivitetsersättning  att\r\npröva på att arbeta.  Emellertid  har  det visat sig\r\natt  reformen  inte  har  slagit  så väl ut eftersom\r\nförhållandevis få människor har valt  att pröva. För\r\natt förbättra situationen anser utskottet  i  likhet\r\nmed regeringen att vilandetiden bör utsträckas  till\r\ntvå  år.  För  att  förändringen skall få ordentligt\r\ngenomslag  är  det dock  viktigt  att  alla  berörda\r\nförsäkrade  uppmärksammas  härpå.  Med  det  anförda\r\ntillstyrker   utskottet   regeringens   förslag   om\r\nförlängd  vilandetid   liksom  förslaget  att  slopa\r\nregeln  att  ha  förmånen  vilande   ytterligare  24\r\nmånader utan skydd mot indragning eller minskning.\r\n\r\nNär det gäller frågan om att införa  en  rätt till\r\nvilande   sjuk-   eller  aktivitetsersättning  under\r\nstudier  konstaterar   utskottet  att  regeringen  i\r\nbudgetpropositionen för  2003  har  förklarat att en\r\nsådan  möjlighet skall införas under 2003.  Eftersom\r\nfrågan således  redan  är  föremål  för  regeringens\r\növerväganden  avstyrker  utskottet  motionerna  Sf10\r\nyrkande 9 och Sf12 yrkande 14.\r\nI  en  av  motionerna  framförs  farhågor  om  att\r\narbetsgivare med hänvisning till avsaknad  av  skydd\r\nmot  sjuklönekostnader inte skulle vara intresserade\r\nav att  anställa  personer  med  vilande sjuk- eller\r\naktivitetsersättning. Utskottet kan  dock konstatera\r\natt  sjuklönelagen innehåller en bestämmelse  (13 §)\r\nsom innebär  att  försäkringskassan  efter skriftlig\r\nansökan kan besluta om särskilt högriskskydd  för en\r\narbetstagare som är försäkrad för sjukpenning enligt\r\nAFL.  Ett  sådant beslut får meddelas om den sökande\r\nhar en sjukdom  som  under en tolvmånadersperiod kan\r\nantas medföra ett större  antal  sjukperioder  eller\r\nmedför  risk för en eller flera längre sjukperioder.\r\nEnligt 16  §  sjuklönelagen  har en arbetsgivare hos\r\nvilken  ett  beslut  enligt 13 §  gäller  rätt  till\r\nersättning från sjukförsäkringen  för  de  kostnader\r\nför  sjuklön  som  han  har  haft för arbetstagaren.\r\nEftersom  den  som  har  t.ex.  sin   sjukersättning\r\nvilande  har rätt att bli försäkrad för  sjukpenning\r\nenligt AFL  på  grundval  av  det förvärvsarbete som\r\nutförs  under vilandetiden kan utskottet  inte  dela\r\nmotionärernas  farhågor.  Utskottet avstyrker därmed\r\nmotion Sf12 yrkande 13.\r\nFör   den   som  efter  att  ha   uppburit   t.ex.\r\nsjukersättning  ställer  sig  till  arbetsmarknadens\r\nförfogande,    dock    utan    att    få    förmånen\r\nvilandeförklarad,  kan problem uppstå om personen  i\r\nfråga inte omedelbart  kommer in på arbetsmarknaden.\r\nReglerna   inom   arbetsmarknadsområdet    är   inte\r\nanpassade till den situation som en person som  haft\r\nsjukersättning  kan ställas inför vid återgång, helt\r\neller delvis, till arbetsmarknaden när han eller hon\r\nväntar   på   att   få    ett    arbete   eller   en\r\narbetsmarknadsåtgärd.     Utredningen      om     en\r\nhandlingsplan  för  ökad  hälsa  i arbetslivet (HpH-\r\nutredningen)  har i sitt slutbetänkande  SOU  2002:5\r\nföreslagit   bl.a.    att   arbetsmarknadspolitikens\r\nansvarsområde skall vidgas  i  syfte  att  skapa  en\r\nkompletterande   arbetsmarknad   för  människor  med\r\nbegränsad  arbetsförmåga på grund av  sjukdom.  HpH-\r\nutredningens  förslag  remissbehandlades under våren\r\n2002.  Utskottet  anser  att  regeringens  fortsatta\r\nberedning  av  förslaget  bör   avvaktas.  Utskottet\r\nförutsätter dock att regeringen skyndsamt återkommer\r\ntill  riksdagen  med förslag i frågan.  Motion  Sf12\r\nyrkande 15 avstyrks därmed.</pre><pre>\r\nReservationer\r\n\r\n\r\n\r\nUtskottets   förslag    till    riksdagsbeslut   och\r\nställningstaganden     har    föranlett     följande\r\nreservationer. I rubriken anges inom parentes vilken\r\npunkt i utskottets förslag  till  riksdagsbeslut som\r\nbehandlas i avsnittet.\r\n\r\n\r\n1. Orsakerna till den ökade sjukfrånvaron m.m.\r\n(punkt 1)\r\n\r\nav  Sten  Tolgfors,  Anita  Sidén  och  Magdalena\r\nAndersson (alla m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt  1 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  framförs  i reservation 1. Därmed bifaller\r\nriksdagen  motionerna   2002/03:Sf9  yrkande  1  och\r\n2002/03:Sf10 yrkandena 1  och  10  och avslår motion\r\n2002/03:Sf12 yrkandena 1 och 2.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDen  dubblering  av sjuktalen som skett  sedan  1997\r\nberor enligt vår mening  inte  på att Sverige har en\r\nsämre  arbetsmiljö  än  andra  länder.   Den   ökade\r\nsjukfrånvaron  beror  heller  inte  på  att  svenska\r\narbetsgivare  har blivit sämre. För att förklara  de\r\nökade sjuktalen  måste  man  vidga perspektivet till\r\nfaktorer  utanför  arbetslivet och  till  en  ändrad\r\ninställning till sjukskrivning,  t.ex. att det finns\r\npersoner  som  är  sjukskrivna  trots   att  de  har\r\narbetsförmåga och att sjukpenning och sjukersättning\r\n(tidigare  förtidspension/sjukbidrag)  beviljas   av\r\narbetsmarknadsskäl.  Sjukskrivning  har  blivit  det\r\nenda  andningshålet  för  många  människor,  när  de\r\nsamlade  livsvillkoren  är för betungande. Många har\r\ninte    råd    att    anpassa   arbetstiden    efter\r\nlivssituationen, t.ex. genom att vara ledig en extra\r\ndag.   Bristande  tillgänglighet   till   vård   och\r\nrehabilitering        leder        till        långa\r\nsjukskrivningsperioder   i   väntan   på   vård  och\r\nbehandling.   Attityden   till   hälsa,  ohälsa  och\r\nsjukskrivning   har  ändrats  hos  allmänheten   och\r\nläkarkåren och det  kan  ofta  bli patientens önskan\r\nsom avgör om sjukskrivning skall  komma  till stånd,\r\nsärskilt  när  läkare  har  ett  pressat tidsschema.\r\nForskningen visar att det finns ett  tydligt samband\r\nmellan     villkoren    i    sjukförsäkringen    och\r\nsjukskrivningarnas  storlek.  Sjukfrånvaron  började\r\natt  öka  när  ersättningsnivån  i  sjukförsäkringen\r\nhöjdes  från  75  %  till  80  %.  Sedan  dess   har\r\nsjukfrånvaron fördubblats.\r\n\r\nFör att få bukt med sjukfrånvaron krävs enligt vår\r\nuppfattning   ett   helhetsgrepp   på   frågan   som\r\ninbegriper en ändrad social-, socialförsäkrings- och\r\narbetsmarknadspolitik.  Endast  då kommer regeringen\r\natt   kunna   uppnå   sitt  eget  mål  att   halvera\r\nsjukfrånvaron  fram  till   år  2008  samtidigt  som\r\nantalet  nya aktivitets- och sjukersättningar  skall\r\nminska.\r\n\r\n2. Orsakerna till den ökade sjukfrånvaron m.m.\r\n(punkt 1)\r\n\r\nav Sven Brus (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 1 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som framförs  i  reservation  2. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:Sf12 yrkandena  1 och 2 och\r\navslår   motionerna   2002/03:Sf9   yrkande   1  och\r\n2002/03:Sf10 yrkandena 1 och 10.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nSedan  de  växande  ohälsotalen  tog fart för sex år\r\nsedan   har   regeringen   i   princip  intagit   en\r\nåskådarplats.  Regeringens  handlingsförlamning  har\r\ninte  bara  medfört  gigantiska   samhällsekonomiska\r\nproblem utan även lidande för varje berörd människa.\r\nDet  är  mot  bakgrund  av  detta  som  förslagen  i\r\npropositionen skall ses. Det är oroväckande  när ett\r\nså  stort problem endast resulterar i små lösningar.\r\nDe stora  frågorna om varför ohälsotalen är höga och\r\nhur vi får  människor  tillbaka till arbete kvarstår\r\nfortfarande obesvarade i propositionen. Lösningen på\r\nde växande ohälsotalen kräver,  enligt  vår  mening,\r\nett helhetsgrepp. Det är lätt att inse att familje-,\r\njämställdhets-,    folkhälso-    och   skattepolitik\r\npåverkar  möjligheterna för individen  att  få  ihop\r\nlivspusslet.  Här  finns  det  stora  brister i dag.\r\nDessutom måste det till ett helt nytt system för att\r\nhjälpa    människor    som    har    hamnat   i   en\r\nlångtidssjukskrivning. Insatserna bör  fokusera både\r\npå  individens  specifika problem och på hans  eller\r\nhennes förutsättningar och möjligheter. Samordningen\r\nav insatserna bör  ske  med  individen  som en aktiv\r\ndeltagare i rehabiliteringsprocessen. Det duger inte\r\natt   låta   försäkringskassorna  och  arbetsgivarna\r\narbeta på samma  sätt  som hittills  bara lite mer.\r\nDet  som  behövs  är  i  stället   en  grundläggande\r\nsystemförändring.\r\n\r\n\r\n3. Mål för ökad hälsa i arbetslivet (punkt 2)\r\n\r\nav Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under  punkt 2 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som framförs i reservation 3. Riksdagen bifaller\r\ndärmed motion 2002/03:Sf13 yrkande 1.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nRisken  för att människor blir avförda för  gott  ur\r\narbetslivet     har     ökat    genom    regeringens\r\nmålformulering   kring   antalet   nya   sjuk-   och\r\naktivitetsersättningar                     (tidigare\r\nförtidspension/sjukbidrag).   Att   minska   antalet\r\nsjukskrivna   personer   med  hjälp  av  en  alltför\r\nlättvindig  pensionering   kan  uppfattas  som  en\r\nbekväm väg att slippa från både  förvaltningsmässiga\r\noch personliga problem. Målet bör i stället vara att\r\nantalet nya längre sjukskrivningar  skall minska och\r\ndet  sammanlagda antalet personer som  under  längre\r\ntid   förslagsvis  mer  än  sex  månader    uppbär\r\nsjukpenning     och     sjukersättning     (tidigare\r\nförtidspension/sjukbidrag) hållas nere. Hälsan  ökar\r\ninte  och  ohälsan  minskar  inte  av  att människor\r\nflyttas     från     ersättning    för    tillfällig\r\narbetsoförmåga   till   ersättning    för   varaktig\r\narbetsoförmåga. En ändring av målet bör därför ske.\r\n\r\n\r\n4. Incitament för arbetsgivare att minska\r\nsjukfrånvaron (punkt 3)\r\n\r\nav  Sten  Tolgfors,  Anita  Sidén  och  Magdalena\r\nAndersson (alla m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt  3 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som framförs i reservation 4. Riksdagen bifaller\r\ndärmed  motion  2002/03:Sf10  yrkande  19 och avslår\r\nmotion 2002/03:Sf11 yrkande 2.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nI  syfte att öka incitamenten för arbetsgivarna  att\r\nminska   sjukfrånvaron  har  flera  alternativ  till\r\ndagens sjukförsäkring  förts  fram.  Ett av dessa är\r\natt  de  företag  som  vill  skall få träda  ur  den\r\noffentliga   försäkringen  om  de   försäkrar   sina\r\nanställda  med   minst  lika  bra  villkor  som  den\r\noffentliga  försäkringen   erbjuder.  Ett  annat  är\r\nförslaget  om  en  friskpeng,   som   innebär  att\r\narbetsgivarna      liksom      nu     betalar     en\r\nsjukförsäkringsavgift   och   att  försäkringskassan\r\ndärefter betalar tillbaka pengar  till  företaget  i\r\nform  av  en friskpeng, vars storlek beror på risken\r\nför sjukskrivning  inom  olika grupper av anställda.\r\nJu fler kvinnor och äldre  som  företaget  har desto\r\nhögre  blir  friskpengen. Friskpengen används  sedan\r\nför  att  försäkra   de  anställda  antingen  i  den\r\noffentliga  försäkringskassan  eller  i  ett  privat\r\nförsäkringsbolag.   Sistnämnda  förslag  medför  att\r\ntveksamheten  hos  arbetsgivare  att  anställa  just\r\nkvinnor och äldre skulle minska. Regeringen bör låta\r\nutreda de nu nämnda förslagen.\r\n\r\n\r\n5. Incitament för arbetsgivare att minska\r\nsjukfrånvaron (punkt 3)\r\n\r\nav Birgitta Carlsson (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 3 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som framförs i reservation 5. Riksdagen bifaller\r\ndärmed  motion 2002/03:Sf11  yrkande  2  och  avslår\r\nmotion 2002/03:Sf10 yrkande 19.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nFör att minska  sjukskrivningarna  och ohälsan krävs\r\nåtgärder  som syftar till att påverka  alla  berörda\r\naktörer att förändra sitt beteende. En viktig åtgärd\r\ni  det avseendet  är  att  ge  arbetsgivare  rimliga\r\nincitament att förebygga ohälsa bland personalen och\r\natt     initiera     rehabiliteringsinsatser.    Ett\r\narbetsgivaransvar bör  därför  stå i proportion till\r\nantalet anställda och riskexponeringen avpassas till\r\narbetsgivarens storlek.\r\n\r\n\r\n6. Åtgärder i övrigt för ökad hälsa i\r\narbetslivet (punkt 4)\r\n\r\nav  Sten  Tolgfors,  Anita  Sidén  och  Magdalena\r\nAndersson (alla m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag  under punkt 4 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som framförs i reservation 6. Riksdagen bifaller\r\ndärmed   motionerna   2002/03:Sf9  yrkande   6   och\r\n2002/03:Sf10 yrkandena 11, 18, 20 och 21 samt avslår\r\nmotion 2002/03:Sf11 yrkande 6.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nFör att förbättra tillgänglighet  och  kvalitet inom\r\nvård  och  rehabilitering,  minska  benägenhet  till\r\nsjukskrivning   och  sänka  statens  kostnader   för\r\nsjukskrivningarna  bör  enligt  vår  uppfattning  en\r\nobligatorisk      och      gemensamt     finansierad\r\nhälsoförsäkring införas. En  sådan  försäkring,  som\r\nskall  omfatta  alla,  innebär  att  pengarna följer\r\npatienten, som därigenom styr resurserna  genom  ett\r\neget val av vårdgivare.\r\n\r\nVidare   bör   en   andra   karensdag   införas  i\r\nsjukförsäkringen  den  åttonde  sjukdagen. En  sådan\r\nåtgärd  innebär att man tänker till  en  extra  gång\r\ninnan man  stannar hemma en andra vecka för t.ex. en\r\nvanlig förkylning.  För  att  människor  som ofta är\r\nborta  från  arbetet  på grund av kroniska sjukdomar\r\ninte skall drabbas för  hårt bör ett tak på högst 10\r\nkarensdagar per år gälla.\r\nAvgörande för att vända utvecklingen av ohälsan är\r\natt arbetsmarknaden reformeras  så  att den blir mer\r\nrörlig och tillgänglig för den som vill  arbeta. Det\r\nmåste bli lättare att byta arbete och det skall löna\r\nsig  att  arbeta.  Sjukskrivning  får  inte  maskera\r\narbetslöshet  och ingen bör kunna tjäna på att  byta\r\nfrån arbetslöshetsersättning  till  sjukpenning. Det\r\nbör  därför finnas en spärregel för att  hindra  att\r\nersättningen       ökar       om      man      byter\r\narbetslöshetsersättning mot sjukpenning.\r\n\r\n7. Åtgärder i övrigt för ökad hälsa i\r\narbetslivet (punkt 4)\r\n\r\nav Birgitta Carlsson (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 4 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som framförs i reservation 7. Riksdagen bifaller\r\ndärmed  motion  2002/03:Sf11 yrkande  6  och  avslår\r\nmotionerna 2002/03:Sf9  yrkande  6  och 2002/03:Sf10\r\nyrkandena 11, 18, 20 och 21.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nPersoner som på grund av funktionsnedsättning  eller\r\nkronisk  fysisk eller psykisk sjukdom har en förhöjd\r\nsjukdomsrisk     blir     mindre    attraktiva    på\r\narbetsmarknaden  om  de av arbetsgivaren  förknippas\r\nmed höga sjuklönekostnader.  För  att  förhindra att\r\nsådana  grupper  slås ut från arbetsmarknaden  måste\r\nåtgärder  vidtas.  Regeringen   bör  återkomma  till\r\nriksdagen med förslag som, inom ramen  för  ett  väl\r\navvägt arbetsgivaransvar, eliminerar denna risk.\r\n\r\n\r\n8. Nationell vårdgaranti (punkt 5)\r\n\r\nav  Sven Brus (kd), Sten Tolgfors (m), Bo Könberg\r\n(fp),   Anita  Sidén  (m),  Linnéa  Darell  (fp),\r\nBirgitta  Carlsson  (c)  och  Magdalena Andersson\r\n(m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under  punkt 5 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som framförs i reservation 8. Riksdagen bifaller\r\ndärmed motion 2002/03:Sf10 yrkande 12.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi  anser att en nationell vårdgaranti bör  införas,\r\nsom innebär  att  alla  har  rätt att få vård senast\r\ninom   tre   månader   efter   fastställd   diagnos.\r\nVårdgarantin    skall   omfatta   alla    medicinskt\r\nmotiverade behandlingar  och  vara  fullt  genomförd\r\ninom  två  år.  En vårdgaranti innebär att patienter\r\nkan  få  behandling   tidigare  än  i  dag  och  att\r\nsjukskrivningarna därmed kan förkortas.\r\n\r\n\r\n9. Deltidssjukskrivning (punkt 6)\r\n\r\nav  Sten  Tolgfors,  Anita  Sidén  och  Magdalena\r\nAndersson (alla m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag  under punkt 6 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som framförs i reservation 9. Riksdagen bifaller\r\ndärmed  motion 2002/03:Sf10 yrkande  13  och  avslår\r\nmotionerna   2002/03:Sf9   yrkandena  2  och  3  och\r\n2002/03:Sf11 yrkande 4.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEnligt   vår   uppfattning   bör  möjligheten   till\r\ndeltidssjukskrivning  göras mer  flexibel  och  inte\r\nbara begränsas till en  del av dagen. Exempelvis bör\r\nman  kunna sjukskrivas till  hälften,  men  vara  på\r\narbetet  på  heltid  och arbeta i halv takt. Det bör\r\näven  vara  möjligt  att   sjukskrivas   från  vissa\r\narbetsuppgifter eller att vara sjukskriven  från  de\r\nordinarie  arbetsuppgifterna  men  i stället genomgå\r\nutbildning. En ändring med den innebörden bör tas in\r\ni lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL).\r\n\r\nDet  är  viktigt  att  betona att sjukförsäkringen\r\ngäller när man är sjuk och  arbetsförmågan  på grund\r\nhärav är nedsatt. Med hänsyn härtill bör enligt  vår\r\nmening  sjukdomsbegreppet  stramas  upp och ersättas\r\nmed  att  sjukdom  skall  bedömas  i  enlighet  med\r\nvetenskap och beprövad erfarenhet så att  inte alla\r\ntillstånd  utanför  det  helt normala betraktas  som\r\nsjukdom. Även denna ändring bör tas in i AFL.\r\n\r\n10. Deltidssjukskrivning (punkt 6)\r\n\r\nav Birgitta Carlsson (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 6 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  framförs  i  reservation   10.   Riksdagen\r\nbifaller därmed motionerna 2002/03:Sf9 yrkande 3 och\r\n2002/03:Sf11   yrkande   4   och  avslår  motionerna\r\n2002/03:Sf9 yrkande 2 och 2002/03:Sf10 yrkande 13.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDet  förhållandet  att  deltidssjukskrivning   skall\r\nanvändas  i  ökad utsträckning kan komma att medföra\r\nvissa problem,  eftersom  det  finns  risk  för  att\r\nsjukskrivning   på   deltid   blir   ett  ekonomiskt\r\nattraktivt  alternativ för personer som  vill  korta\r\nsin arbetstid. Detta kommer att ställa ökade krav på\r\nförsäkringskassornas  kontroll. Det är av det skälet\r\nangeläget att tillämpningen  av deltidssjukskrivning\r\nföljs upp.\r\n\r\n\r\n11. Steglös sjukpenning (punkt 7)\r\n\r\nav Sven Brus (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 7 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  framförs  i  reservation   11.   Riksdagen\r\nbifaller därmed motion 2002/03:Sf12 yrkande 3.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDet    är   positivt   att   propositionen   betonar\r\narbetsförmåga  hellre  än  arbetsoförmåga.  För  att\r\nytterligare  stärka  detta  synsätt och samtidigt ge\r\nökade individuella möjligheter bör de fasta stegen i\r\nsjukpenningen slopas. En person som i dag arbetar 50\r\n%  och  får  sjukpenning  med  50   %   får   endast\r\nsjukpenning med 25 % om han eller hon skulle öka sin\r\narbetsinsats   med   10   %.  Det  vore  rimligt  om\r\nsjukpenning  i  det  fallet kunde  utgå  med  40  %.\r\nNuvarande system uppmuntrar  således  inte till ökad\r\narbetsinsats  om  det  inte ryms inom ramen  för  de\r\nfasta stegen. Av detta skäl bör det vara möjligt att\r\nha en ersättning med en  individanpassad procentsats\r\nmellan 25 och 100 %.\r\n\r\n\r\n12. Avstämningsmöte (punkt 8)\r\n\r\nav  Sten  Tolgfors,  Anita  Sidén  och  Magdalena\r\nAndersson (alla m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag  under punkt 8 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen  antar  regeringens förslag  till  lag  om\r\nändring  i  lagen (1963:381)  om  allmän  försäkring\r\nsåvitt avser  3  kap.  8 a § och 20 kap. 3 § med den\r\nändringen  att sistnämnda  paragraf  första  stycket\r\nskall ha oförändrad  lydelse  och avslår regeringens\r\nförslag till lag om ändring i samma lag såvitt avser\r\n3 kap. 8 § samt tillkännager för  regeringen som sin\r\nmening vad som framförs i reservation  12. Riksdagen\r\nbifaller därmed motion 2002/03:Sf10 yrkandena  2 och\r\n3  och  avslår  motionerna 2002/03:Sf9 yrkande 5 och\r\n2002/03:Sf12 yrkande 4.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nRegeringen vill slopa  skyldigheten för en försäkrad\r\natt  fr.o.m.  den  28:e  sjukdagen  inkomma  med  en\r\nskriftlig särskild försäkran om att nedsättningen av\r\narbetsförmågan kvarstår. I  stället  skall  en sådan\r\nförsäkran ges in om försäkringskassan begär det.  Vi\r\nanser  att  den enskilde även fortsättningsvis skall\r\nintyga på vilket  sätt  arbetsförmågan brister efter\r\nfyra veckors sjukfrånvaro.\r\n\r\nÄven om avstämningsmöten  i många fall kan fungera\r\nväl  anser  vi  att integritetsaspekterna  inte  har\r\nbeaktats tillräckligt.  Försäkringskassan  har  rätt\r\natt  få  relevant  medicinsk  information,  t.ex. om\r\ndiagnosen, och information om arbetsförhållanden för\r\natt  bedöma  rätten  till sjukpenning. Arbetsgivaren\r\nhar  rätt  att  få  information   om   arbetsförmåga\r\nrespektive arbetsoförmåga, men däremot inte  om  den\r\nanställdes  diagnos.  Det  finns en risk för att den\r\nenskilde kan komma att känna  sig  pressad att uppge\r\ndiagnosen för arbetsgivaren. Med hänsyn  härtill  är\r\ndet   nödvändigt   att  integritetsskyddet  för  den\r\nenskilde    förtydligas     i     reglerna     kring\r\navstämningsmöten.\r\n\r\n13. Avstämningsmöte (punkt 8)\r\n\r\nav Sven Brus (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen   antar  regeringens  förslag  till lag om\r\nändring  i  lagen  (1963:381)  om  allmän försäkring\r\nsåvitt avser 3 kap. 8 och 8 a §§ och 20 kap. 3 § och\r\ntillkännager för regeringen som sin  mening  vad som\r\nframförs i reservation 13. Riksdagen bifaller därmed\r\nmotion  2002/03:Sf12 yrkande 4 och avslår motionerna\r\n2002/03:Sf9  yrkande  5 och 2002/03:Sf10 yrkandena 2\r\noch 3.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nRegeringen  föreslår  att   beslutsunderlaget  skall\r\nfördjupas  genom  att  försäkringskassan   i  större\r\nomfattning   än   tidigare  skall  kalla  till  s.k.\r\navstämningsmöten. Sådana  möten  är  dock  tids- och\r\nkostnadskrävande        och       hittills       har\r\nförsäkringskassorna   fått    ägna    all   tid   åt\r\nutbetalningar  av  sjukpenning  i  stället  för  att\r\nrehabilitera  människor tillbaka i arbete.  Eftersom\r\nförsäkringskassan  i  dag  inte  klarar av att hålla\r\nsådana  möten  i  tillräcklig  omfattning   kan  det\r\nifrågasättas   om   förslaget  innebär  någon  reell\r\nförändring.\r\n\r\n\r\n14. Lagreglering av kraven på läkarintyg m.m.\r\n(punkt 9)\r\n\r\nav Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets  förslag under punkt 9 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  framförs  i  reservation   14.   Riksdagen\r\nbifaller  därmed motion 2002/03:Sf13 yrkande  3  och\r\navslår motion 2002/03:Sf11 yrkande 3.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nÄven  om  deltidssjukskrivningar   har   ökat  något\r\njämfört   med  tidigare  kan  det  ifrågasättas   om\r\nregeringens     intentioner    och    propositionens\r\nskrivningar    om    en     ökad    användning    av\r\ndeltidssjukskrivning kommer att få det genomslag som\r\neftersträvas. Av det skälet anser  vi att de skärpta\r\nkraven    på    det   medicinska   underlaget    för\r\nheltidssjukskrivning   tydligt  bör  anges  i  lagen\r\n(1962:381) om allmän försäkring.\r\n\r\n\r\n15. Lagreglering av kraven på läkarintyg m.m.\r\n(punkt 9)\r\n\r\nav Birgitta Carlsson (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag   anser att utskottets  förslag  under  punkt  9\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som   framförs   i  reservation  15.  Riksdagen\r\nbifaller därmed motion  2002/03:Sf11  yrkande  3 och\r\navslår motion 2002/03:Sf13 yrkande 3.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nFör  att  få  en ökad kontroll över sjukskrivningens\r\ntillämpning  bör   ett   system   med  tvåläkarintyg\r\ninföras. Det innebär att intyg från två läkare skall\r\nkrävas för att få sjukersättning efter  fyra veckors\r\nsjukskrivning. Intyget skall ligga till grund för en\r\nrehabiliteringsplan.\r\n\r\nVidare  bör  sjuk-  och  arbetsskadeförsäkringarna\r\nslås      samman      till      en     sjuk-     och\r\nrehabiliteringsförsäkring.    Ett    villkor     för\r\nersättning   från   försäkringen   skall   vara  att\r\nindividen      aktivt     deltar     i     planerade\r\nrehabiliteringsinsatser.\r\n\r\n16. Förstärkt utbildning i försäkringsmedicin\r\n(punkt 10)\r\n\r\nav Sven Brus  (kd), Sten Tolgfors (m), Bo Könberg\r\n(fp),  Anita  Sidén   (m),  Linnéa  Darell  (fp),\r\nBirgitta  Carlsson  (c) och  Magdalena  Andersson\r\n(m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  framförs  i  reservation   16.   Riksdagen\r\nbifaller  därmed  motionerna 2002/03:Sf12 yrkande  7\r\noch 2002/03:Sf13 yrkande 6 i denna del.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nBehovet   av   en   förstärkt   försäkringsmedicinsk\r\nutbildning för läkare  har  funnits i flera år.  För\r\natt betona vikten av sådan utbildning  anser  vi att\r\nden  bör  göras  obligatorisk  för  läkare  på  alla\r\nnivåer. Utbildning i försäkringsmedicin bör dessutom\r\nges ett betydande inslag i läkarnas grundutbildning.\r\n\r\n\r\n17. Utbildning i försäkringsmedicin som villkor\r\nför läkarintyg för sjukskrivning m.m.\r\n(punkt 11)\r\n\r\nav  Bo  Könberg  (fp),  Linnéa  Darell  (fp)  och\r\nBirgitta Carlsson (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   framförs  i  reservation  17.  Riksdagen\r\nbifaller därmed  motion  2002/03:Sf13  yrkandena 6 i\r\ndenna  del  och  7  och  avslår  motion 2002/03:Sf12\r\nyrkande 8.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi anser att utbildning respektive  fortbildning  av\r\nläkare  i försäkringsmedicin är av stor vikt för att\r\nhöja kvaliteten på de behandlande läkarnas intyg och\r\nutlåtanden.  På  sikt  bör  genomgången utbildning i\r\nförsäkringsmedicin  bli  ett villkor  för  att  över\r\nhuvud taget få skriva läkarintyg för sjukskrivning.\r\n\r\nNär någon behandlas för  en  långvarig sjukdom som\r\nkräver specialiserad vård är det  naturligt  att den\r\nläkare   som   ansvarar  för  vården  också  skriver\r\nläkarintyg    för   sjukskrivning.    Däremot    bör\r\nspecialistläkare  inte ha möjlighet att annat än för\r\nkort  tid utfärda sådana  intyg  för  patienter  med\r\ndiagnoser   som   hör   hemma  inom  en  helt  annan\r\nspecialitet.\r\n\r\n18. Utbildning i försäkringsmedicin som villkor\r\nför läkarintyg för sjukskrivning m.m.\r\n(punkt 11)\r\n\r\nav Sven Brus (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  11\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som   framförs   i  reservation  18.  Riksdagen\r\nbifaller därmed motion  2002/03:Sf12  yrkande  8 och\r\navslår  motion  2002/03:Sf13 yrkandena 6 i denna del\r\noch 7.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nTill skillnad från  Norge och Finland saknar Sverige\r\nprofessurer  och lektorat  inom  försäkringsmedicin.\r\nRegeringen bör därför verka för att inrätta kliniska\r\nprofessurer och lektorstjänster i försäkringsmedicin\r\nvid  högskolorna   i   samarbete   med   hälso-  och\r\nsjukvården och försäkringskassorna.\r\n\r\n\r\n19. Försäkringsläkare (punkt 12)\r\n\r\nav  Sten  Tolgfors,  Anita  Sidén  och  Magdalena\r\nAndersson (alla m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   framförs  i  reservation  19.  Riksdagen\r\nbifaller därmed motion 2002/03:Sf10 yrkandena 15 och\r\n16  och avslår  motionerna  2002/03:Sf9  yrkande  4,\r\n2002/03:Sf12 yrkandena 911 och 2002/03:Sf13 yrkande\r\n8.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi   anser    att   försäkringsläkarnas   roll   bör\r\ntydliggöras. Deras  sätt  att  arbeta  bör  bli  mer\r\nlikformiga  över hela landet. Senast inom ett par år\r\nbör det finnas  klara  riktlinjer  för vilka krav på\r\nutbildning    m.m.    som    bör   ställas   på   en\r\nförsäkringsläkare.\r\n\r\nFöretagshälsovården  är  en  kritisk   faktor  för\r\nhälsosamma  arbetsplatser och bör ges bästa  möjliga\r\narbetsvillkor.    Företagsläkarna   bör   åter   ges\r\nmöjlighet  att  ge sjukvård  på  samma  villkor  som\r\nläkare inom landstingen  eller  läkare med avtal med\r\nlandstingen. Företagsläkare har större  möjlighet än\r\nandra läkare att göra en bedömning av arbetsförmågan\r\neftersom  de  känner  arbetsplatsen.  Vi  anser  att\r\nföretagshälsovården bör få tillbaka en del  av  sina\r\ntidigare  uppgifter.  Enligt  vår  mening skulle det\r\nkunna leda till en direkt minskning av sjukfrånvaron\r\nsamtidigt   som  vårdcentralerna  skulle   avlastas.\r\nSamarbete med  företagshälsovården skulle även kunna\r\nmedföra   en   effektivisering   av   arbetsgivarnas\r\narbetsmiljöarbete.\r\n\r\n20. Försäkringsläkare (punkt 12)\r\n\r\nav Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  framförs   i   reservation  20.  Riksdagen\r\nbifaller därmed motion 2002/03:Sf13  yrkande  8  och\r\navslår    motionerna    2002/03:Sf9    yrkande    4,\r\n2002/03:Sf10  yrkandena  15  och 16 och 2002/03:Sf12\r\nyrkandena 911.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nFörsäkringsläkarna är få, både  i  förhållande  till\r\ndet stora antalet ärenden och i förhållande till  de\r\nmånga  frågor  som kan uppstå i fråga om sjukpenning\r\noch  rehabilitering.   För   närvarande  finns  det,\r\nomräknat    i    heltidstjänster,    omkring     135\r\nförsäkringsläkare i hela landet. Regeringens förslag\r\ninnebär    en    ökning   motsvarande   ungefär   50\r\nheltidstjänster.  Enligt   vår  uppfattning  är  det\r\ntveksamt  om  denna  ökning  är   tillräcklig,   och\r\nregeringen  bör  därför ha fortsatt uppmärksamhet på\r\nfrågan.\r\n\r\n\r\n21. Försäkringsläkare (punkt 12)\r\n\r\nav Sven Brus (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  12\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som   framförs   i  reservation  21.  Riksdagen\r\nbifaller därmed motion  2002/03:Sf12  yrkandena 911\r\noch   avslår   motionerna  2002/03:Sf9  yrkande   4,\r\n2002/03:Sf10 yrkandena  15  och  16 och 2002/03:Sf13\r\nyrkande 8.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nI försäkringsläkarnas uppgifter ingår inte att lämna\r\nförslag   till   beslut.   Trots   det  blir   deras\r\nbedömningar   ofta   styrande   i  beslutsprocessen.\r\nEftersom  de  inte  står  under  tillsyn   av  någon\r\nmyndighet måste en försäkrad som är missnöjd  med en\r\nförsäkringsläkares        bedömning        överklaga\r\nförsäkringskassans  beslut till förvaltningsdomstol.\r\nFrågan om inte försäkringsläkarna  bör ställas under\r\nmotsvarande  kontroll som övriga läkare  bör  därför\r\növervägas.\r\n\r\nDet  är  vidare   viktigt  att  försäkringsläkarna\r\ntillförsäkras   en   kontinuerlig   och   uppdaterad\r\nvidareutbildning. Endast  på  så sätt garanteras att\r\nderas bedömningar baseras på aktuell kunskap.\r\nDessutom bör en utredning tillsättas som grundligt\r\noch specifikt ser över de problem som finns inom det\r\nförsäkringsmedicinska området.  Utredningen bör få i\r\nuppdrag att lämna förslag på en reformering  av  det\r\nförsäkringsmedicinska systemet.\r\n\r\n22. Rehabiliteringsgaranti m.m. (punkt 13)\r\n\r\nav  Sten  Tolgfors,  Anita  Sidén  och  Magdalena\r\nAndersson (alla m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   framförs  i  reservation  22.  Riksdagen\r\nbifaller därmed  motion  2002/03:Sf10 yrkande 14 och\r\navslår    motionerna   2002/03:Sf11    yrkande    1,\r\n2002/03:Sf12 yrkande 5 och 2002/03:Sf13 yrkande 4.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDen   nuvarande   ansvarsfördelningen   vad   gäller\r\nrehabilitering  fungerar enligt vår uppfattning inte\r\ntillfredsställande.   I   stället   för  att  tvinga\r\narbetsgivarna  att  göra  rehabiliteringsutredningar\r\nanser  vi  att  försäkringskassan,   som   ändå  har\r\nsamordningsansvaret  för  rehabilitering,  skall  ha\r\nhelhetsansvaret  för att en rehabiliteringsutredning\r\nkommer  till  stånd.   Att   försäkringskassan   får\r\nansvaret  för  utredningen betyder dock inte att det\r\när försäkringskassan  själv  som  måste göra den. En\r\nutredning  skall kunna göras av någon  annan,  t.ex.\r\narbetsgivaren,       företagshälsovården       eller\r\nprimärvården.\r\n\r\n\r\n23. Rehabiliteringsgaranti m.m. (punkt 13)\r\n\r\nav Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   framförs  i  reservation  23.  Riksdagen\r\nbifaller därmed  motion  2002/03:Sf13  yrkande 4 och\r\navslår    motionerna    2002/03:Sf10   yrkande   14,\r\n2002/03:Sf11 yrkande 1 och  2002/03:Sf12 yrkande 5.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nNär det gäller rehabilitering av långtidssjukskrivna\r\när     det     viktigt     att     prövningen     av\r\nrehabiliteringsbehovet inte drar ut på tiden. Därför\r\nbör    en    rehabiliteringsgaranti    införas.    I\r\nnormalfallet  skall  en första bedömning av  behovet\r\nske  inom  fyra  veckor,  eller  senast  efter  åtta\r\nveckors    sjukskrivning.    Rehabiliteringsgarantin\r\nsäkerställer   att   rehabiliteringsplanen,  om  den\r\nmedicinska behandlingen  i  övrigt  medger  det, kan\r\nsättas  i  verket  senast  inom  en  månad. En sådan\r\ngaranti  innebär att den enskilde har rätt  till  de\r\ninsatser som  man  kommit  överens om, oavsett om de\r\nmåste hämtas från ett annat  län.  För den som efter\r\nytterligare  en  viss  tid ännu inte kunnat  beredas\r\nrehabilitering måste beredskapen  att  lämna  bidrag\r\ntill  en  av  patienten  själv  initierad alternativ\r\nrehabilitering  vara  stor. En sådan  rehabilitering\r\nbör  kunna  upphandlas  från   av  försäkringskassan\r\ngodkänd leverantör, varvid kassorna framför allt bör\r\nförsäkra  sig  om  att leverantörerna  har  utbildad\r\npersonal och ordnad ekonomi.\r\n\r\n\r\n24. Rehabiliteringsgaranti m.m. (punkt 13)\r\n\r\nav Sven Brus (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  13\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som   framförs   i  reservation  24.  Riksdagen\r\nbifaller därmed motion  2002/03:Sf12  yrkande  5 och\r\navslår    motionerna    2002/03:Sf10   yrkande   14,\r\n2002/03:Sf11 yrkande 1 och 2002/03:Sf13 yrkande 4.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDet     är    viktigt    att    få    till     stånd\r\nrehabiliteringsinsatser   där   individen   sätts  i\r\ncentrum. Dagens system med fyra sektorer (landsting,\r\nkommun,  arbetsförmedling och försäkringskassa)  som\r\nhar samma ansvar men olika mål och medel innebär att\r\nindividerna  riskerar  att  hamna  mellan  stolarna.\r\nDetta  problem  bör lösas genom att rehabiliteringen\r\növertas av en offentlig  aktör,  försäkringsgivaren,\r\nsom  får  ansvar  bl.a.  för förebyggande  insatser,\r\nutbetalning    av    ersättningar     och    bidrag,\r\nrehabiliteringsutredning   och   att  återföra   den\r\nsjukskrivne i arbete.\r\n\r\nVidare   måste  rehabiliteringsmomentet   ges   en\r\nstarkare ställning  i  sjukförsäkringen. Ett konkret\r\nförslag har lagts fram av  en  statlig  utredning  i\r\nkommittébetänkandet  Rehabilitering till arbete  en\r\nreform  med  individen  i   centrum  (SOU  2000:78).\r\nUtredningen har bl.a. föreslagit mentorer som stöder\r\nden  försäkrade,  en  koordinator   som   håller   i\r\nrehabiliteringsprocessen,    ekonomiskt   stöd   för\r\noffentliga  arbetsgivare  och en  vidgad  rätt  till\r\nrehabilitering      för      egenföretagare.      En\r\nrehabiliteringsförsäkring i enlighet  den modell som\r\ntagits fram av utredningen bör införas.\r\n\r\n25. Rehabiliteringsgaranti m.m. (punkt 13)\r\n\r\nav Birgitta Carlsson (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  13\r\nborde ha följande  lydelse:  Riksdagen  tillkännager\r\nför  regeringen  som  sin mening vad som framförs  i\r\nreservation  25. Riksdagen  bifaller  därmed  motion\r\n2002/03:Sf11  yrkande   1   och   avslår  motionerna\r\n2002/03:Sf10 yrkande 14, 2002/03:Sf12  yrkande 5 och\r\n2002/03:Sf13 yrkande 4.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nFör att förbättra rehabiliteringsinsatserna  riktade\r\ntill långtidssjukskrivna krävs olika åtgärder. Genom\r\natt  använda  bl.a. medel från sjukförsäkringen  kan\r\nstora  resurser   mobiliseras   för  att  finansiera\r\noffensiva åtgärder. Erfarenheten av genomförda eller\r\npågående  försök  med  finansiell samordning  mellan\r\nförsäkringskassan,                   socialtjänsten,\r\narbetsförmedlingen  och hälso- och sjukvården  visar\r\natt det går att både  minska kostnader och förbättra\r\neffektiviteten.     Därtill     krävs     att     en\r\nrehabiliteringsgaranti införs. Inom sex veckor efter\r\ndet  att sjukskrivningsperioden  inleddes  skall  en\r\npreliminär  rehabiliteringsplan  vara  framtagen och\r\nrehabiliteringsinsatser påbörjas. För att underlätta\r\nsamordningen  mellan  olika  aktörer  och  för   att\r\nvägleda den sjukskrivne i rehabiliteringsarbetet bör\r\nvarje  sjukskriven  person  ha rätt till en särskild\r\nkontaktperson  en rehabiliteringslots   med ansvar\r\nför rehabiliteringsplanen och dess genomförande.\r\n\r\n\r\n26. Obligatorisk rehabiliteringsutredning\r\n(punkt 14)\r\n\r\nav Sven Brus (kd), Sten Tolgfors (m),  Bo Könberg\r\n(fp),   Anita  Sidén  (m),  Linnéa  Darell  (fp),\r\nBirgitta  Carlsson  (c)  och  Magdalena Andersson\r\n(m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 14 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen  avslår regeringens förslag  till  lag  om\r\nändring  i lagen  (1962:381)  om  allmän  försäkring\r\nsåvitt avser  22 kap. 3 §. Riksdagen bifaller därmed\r\nmotionerna 2002/03:Sf10  yrkande  4 och 2002/03:Sf13\r\nyrkande  5  och bifaller delvis motion  2002/03:Sf12\r\nyrkande 6 samt avslår motion 2002/03:Sf11 yrkande 5.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nRegeringen föreslår  att det skall bli obligatoriskt\r\nför  företagen att göra  rehabiliteringsutredningar.\r\nEnligt  förslaget  skall arbetsgivaren kunna göra en\r\nförenklad rehabiliteringsutredning  om  det framstår\r\nsom  uppenbart att någon rehabiliteringsåtgärd  inte\r\nbehövs. Vi anser att förslaget inte bör genomföras.\r\n\r\n\r\n27. Utbyte av sjukpenning mot sjuk- eller\r\naktivitetsersättning m.m. (punkt 15)\r\n\r\nav  Sten  Tolgfors,  Anita  Sidén  och  Magdalena\r\nAndersson (alla m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen  avslår  regeringens  förslag till lag  om\r\nändring  i  lagen  (1962:381)  om allmän  försäkring\r\nsåvitt avser 16 kap. 1 § och övergångsbestämmelserna\r\npunkt  3  samt tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad  som framförs i reservation 27. Riksdagen\r\nbifaller därmed  motion  2002/03:Sf10  yrkandena 58\r\noch 17 och avslår motionerna 2002/03:Sf12 yrkande 12\r\noch 2002/03:Sf13 yrkande 2.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEnligt  regeringens  förslag skall försäkringskassan\r\nsenast ett år efter sjukanmälningsdagen ha utrett om\r\nsjukpenningen  skall  bytas   ut   mot  sjuk-  eller\r\naktivitetsersättning                       (tidigare\r\nförtidspension/sjukbidrag).  I praktiken innebär  en\r\növergång  från  sjukpenning till  sjukersättning  en\r\nsänkning av ersättningen från för närvarande 80 till\r\n64 % för den enskilde.  Det  innebär  en  kortsiktig\r\nbesparing  för staten men en mycket stor kostnad  på\r\nlång sikt för staten, den enskilde och samhället att\r\nförtidspensionera bort människor från arbetslivet,\r\nsärskilt när  det  sker  i  unga  år.  Vi  anser att\r\nförslaget inte bör genomföras nu.\r\n\r\nRegeringen  har  tidigare aviserat sin avsikt  att\r\nlämna förslag om att  sjukersättning  skall beviljas\r\nför  högst tre år i taget. Förslaget har  emellertid\r\ndragits   tillbaka   eftersom   de   arbetsrättsliga\r\nkonsekvenserna   av   en   sådan  förändring   måste\r\nanalyseras ytterligare. Enligt  33 § lagen (1982:80)\r\nom anställningsskydd (LAS) kan en  arbetsgivare säga\r\nupp en arbetstagare som har hel sjukersättning  som\r\ninte  är  tidsbegränsad.  Om  sjukersättningen görs\r\ntidsbegränsad  kommer  arbetsgivarna  med  nuvarande\r\nlagstiftning inte att kunna  säga  upp  personal som\r\nhar en sådan sjukersättning.\r\nFör  att  förslaget  om  att  senast efter ett  år\r\nutreda om sjukpenning skall bytas ut mot sjuk- eller\r\naktivitetsersättning skall leda till lägre kostnader\r\nför   skattebetalarna   krävs   att   förslaget   om\r\ntidsbegränsad  sjukersättning genomförs.  Regeringen\r\nbör  återkomma dels  med  förslag  om  hur  LAS  kan\r\njusteras  så  att  sjukersättningen kan beviljas för\r\nhögst  tre  år i taget,  dels  med  ett  förslag  om\r\ntidsbegränsad    sjukersättning.    Regeringen   bör\r\nsamtidigt  återkomma  med  förslaget om  att  senast\r\nefter ett år utreda om sjukpenning  skall  bytas  ut\r\nmot sjuk- eller aktivitetsersättning.\r\nDet  är  många  unga människor med arbetshandikapp\r\nsom beviljas aktivitets- eller sjukersättning fastän\r\nde egentligen både  vill  och  kan  arbeta. Detta är\r\ninte acceptabelt. Alla som kan och vill arbeta skall\r\nfå   möjlighet   att   göra   detta   utifrån   sina\r\nförutsättningar.\r\n\r\n28. Utbyte av sjukpenning mot sjuk- eller\r\naktivitetsersättning m.m. (punkt 15)\r\n\r\nav Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen  antar  regeringens  förslag  till  lag om\r\nändring  i  lagen  (1962:381)  om  allmän försäkring\r\nsåvitt avser 16 kap. 1 § och övergångsbestämmelserna\r\npunkt  3  samt tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad  som framförs i reservation 28. Riksdagen\r\nbifaller därmed  motion  2002/03:Sf13  yrkande 2 och\r\navslår motionerna 2002/03:Sf10 yrkandena  58 och 17\r\noch 2002/03:Sf12 yrkande 12.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nPropositionens förslag att försäkringskassan  senast\r\nett år efter sjukanmälningsdagen skall ha utrett  om\r\nsjukpenning   skall   bytas   ut   mot  sjuk-  eller\r\naktivitetsersättning                       (tidigare\r\nförtidspension/sjukbidrag)  har sin bakgrund  i  att\r\nåtskilliga försäkringskassor  halkat  efter  när det\r\ngäller  att  ta  ställning till om sjukpenning skall\r\nbytas  mot  sjuk-  eller  aktivitetsersättning.  Den\r\nskärpning  som  regeringen   föreslår   är  mot  den\r\nbakgrunden motiverad. Skärpningen får dock inte leda\r\ntill  en  slentrianmässig  överflyttning till  sjuk-\r\neller aktivitetsersättning.  Arbetslinjen måste vara\r\nstyrande även på detta område  och alla  möjligheter\r\ntill  rehabilitering vara uttömda  innan  beslut  om\r\nsjuk- eller aktivitetsersättning tas.\r\n\r\n\r\n29. Utbyte av sjukpenning mot sjuk- eller\r\naktivitetsersättning m.m. (punkt 15)\r\n\r\nav Sven Brus (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser  att  utskottets  förslag  under  punkt 15\r\nborde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen  avslår  regeringens  förslag till lag  om\r\nändring  i  lagen  (1962:381)  om allmän  försäkring\r\nsåvitt avser 16 kap. 1 § och övergångsbestämmelserna\r\npunkt   3.  Riksdagen  bifaller  därmed   motionerna\r\n2002/03:Sf10  yrkande  5 och 2002/03:Sf12 yrkande 12\r\noch avslår motionerna 2002/03:Sf10 yrkandena 68 och\r\n17 och 2002/03:Sf13 yrkande 2.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nUnder  1990-talet  fick  försäkringskassorna   utstå\r\nkraftiga  resursneddragningar  och  har  därför inte\r\nkunnat arbeta aktivt med rehabilitering. I  takt med\r\natt   antalet   sjukskrivningar  ökat  har  kassorna\r\ntvingats prioritera  utbetalningar  av  sjukpenning.\r\nDet är således inte i första hand brist på  likadana\r\nrutiner,  likt den nu föreslagna ettårsgränsen,  som\r\nhar  lett  till   nuvarande  problem,  utan  snarare\r\nbristen  på  resurser   som   fått  till  följd  att\r\nrehabiliteringsarbetet har fått  stå  tillbaka.  Det\r\nfinns      fortfarande      ett      stort     antal\r\nlångtidssjukskrivna  som  väntar  på rehabilitering,\r\noch antalet bara växer. Detta problem kan inte lösas\r\ngenom   att   en  tidsgräns  sätts  för  utbyte   av\r\nsjukpenning mot  andra ersättningsformer. Regeringen\r\nborde i stället ha  fastställt  en tidsgräns för när\r\nrehabiliteringsinsatser  senast skall  ha  kommit  i\r\ngång. Vidare borde regeringen ha inriktat sig på att\r\ninföra  en rehabiliteringsförsäkring  där  individen\r\nsätts i centrum.\r\n\r\nRiksdagen bör därför avslå regeringens förslag att\r\nförsäkringskassan     senast     ett     år    efter\r\nsjukanmälningsdagen  skall  ha utrett om sjukpenning\r\nskall bytas ut mot sjuk- eller  aktivitetsersättning\r\n(tidigare  förtidspension/  sjukbidrag).   Detta  är\r\nockså i enlighet med förslaget i reservation 24.\r\n\r\n30. Förlängd tid med vilande sjukersättning\r\n(punkt 16)\r\n\r\nav Sven Brus (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  16\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen  antar  regeringens förslag  till  lag  om\r\nändring  i  lagen (1962:381)  om  allmän  försäkring\r\nsåvitt avser  16  kap.  16  §  och  tillkännager för\r\nregeringen  som  sin  mening  vad  som  framförs   i\r\nreservation  30.  Riksdagen  bifaller  därmed motion\r\n2002/03:Sf12 yrkandena 13 och 15.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nFörslaget att förlänga den tid en försäkrad  får  ha\r\nsjukersättningen  vilande från 12 till 24 månader är\r\npositivt. För de arbetsgivare  som  vill anställa en\r\nperson  med vilande sjuk- eller aktivitetsersättning\r\nfinns  det  emellertid  inget  skydd  om  eventuella\r\nsjuklönekostnader   uppkommer.   Det   skulle  kunna\r\nmedföra  att arbetsgivare tvekar att anställa  dessa\r\npersoner.\r\n\r\nPersoner  med  sjukersättning  som  skall återgå i\r\narbete  har  inte  rätt till arbetslöshetsersättning\r\neftersom de saknar anställning. Systemet med vilande\r\nsjukersättning  löser  problemet  för  dem  som  kan\r\npåbörja en anställning. De kvalificerar sig för rätt\r\ntill arbetslöshetsersättning.  För  dem  som ställer\r\nsig   till   arbetsmarknadens  förfogande  men  inte\r\nomedelbart får  ett  arbete  måste  emellertid andra\r\nlösningar tas fram.\r\n\r\n31. Vilande sjuk- eller aktivitetsersättning\r\nvid studier (punkt 17)\r\n\r\nav Sven Brus (kd), Sten Tolgfors (m), Anita Sidén\r\n(m) och Magdalena Andersson (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 17 borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som framförs i reservation 31. Därmed  bifaller\r\nriksdagen  motionerna  2002/03:Sf10  yrkande  9  och\r\n2002/03:Sf12 yrkande 14.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nRegeringen förklarade i budgetpropositionen för 2003\r\natt  man  avsåg  att  återkomma  med  ett förslag om\r\nvilande   sjuk-   eller   aktivitetsersättning   vid\r\nstudier. Något sådant förslag  har  ännu  inte lagts\r\nfram  för  riksdagen.  Enligt  vår  uppfattning  bör\r\nvilanderegler   införas   även   för  studier,   och\r\nregeringen bör därför återkomma med förslag härom.\r\n\r\nSärskilda yttranden\r\n\r\n\r\n\r\nUtskottets   beredning  av  ärendet  har   föranlett\r\nföljande särskilda  yttranden. I rubriken anges inom\r\nparentes  vilken punkt  i  utskottets  förslag  till\r\nriksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.\r\n\r\n\r\n1. Orsakerna till den ökade sjukfrånvaron m.m.\r\n(punkt 1)\r\n\r\nav Bo Könberg och Linnéa Darell (båda fp).\r\n\r\nDet ökade antalet sjukfall har många och sammansatta\r\norsaker. En  del  har att göra med svårigheterna för\r\nmänniskor att få livspusslet  att gå ihop. Annat har\r\natt göra med att människor, som  ofta  slits hårt av\r\nbåde arbetslivets och familjelivets krav,  inte  har\r\ntillräckligt     inflytande     över     den    egna\r\nlivssituationen.  Att  hävda  att  orsaken till  den\r\nökade  sjukfrånvaron  skulle vara att  arbetsgivarna\r\ninte tagit sitt ansvar  för  arbetsmiljön är däremot\r\natt göra det för enkelt för sig.\r\n\r\nFolkpartiet  har vid en rad tillfällen  lagt  fram\r\nförslag bl.a. om  en  förbättrad  familjepolitik. Av\r\nstor   vikt  är  också  att  hälso-  och  sjukvården\r\nmedverkar   till   att  både  förebygga  ohälsa  och\r\nunderlätta återgång  i  arbete för dem som ändå blir\r\nsjuka. Genom en nationell vårdgaranti kan de brister\r\nsom finns, t.ex. vad gäller  köer  och  väntetider i\r\nvården, åtgärdas. Även arbetsmarknadspolitiken,  som\r\npå  senare  år  har  fungerat  allt  sämre,  behöver\r\nreformeras     eftersom     en    illa    fungerande\r\narbetsmarknadspolitik orsakar  en ökad belastning på\r\nsjukförsäkringen.\r\n\r\n2. Orsakerna till den ökade sjukfrånvaron m.m.\r\n(punkt 1)\r\n\r\nav Birgitta Carlsson (c).\r\n\r\nSjukfrånvaron  har under de senaste  sex  åren  ökat\r\ndramatiskt och framstår  i dag som ett av de största\r\nhindren   för   ekonomisk   utveckling.   Brist   på\r\nanställningsbar arbetskraft liksom sjukfrånvaron hos\r\nden   befintliga   arbetskraften   håller   tillbaka\r\nproduktionen i näringslivet  och sänker kvaliteten i\r\nde  offentliga  välfärdstjänsterna.  Samtidigt  äter\r\nkostnaderna upp utrymmet  för  skattesänkningar  och\r\nreformer.  I  den  debatt  som under de senaste åren\r\nförts  om  de växande sjukskrivningskostnaderna  har\r\nförhållandena  i arbetslivet satts i fokus. Förvisso\r\när dessa en viktig  del,  men  orsakerna till ohälsa\r\noch sjukskrivning är dock mer sammansatta.  För  att\r\nnå    framgång    i    arbetet    med   att   minska\r\nsjukskrivningarna  krävs  en strategi  som  angriper\r\nsamtliga orsaker. I korthet  rör  det  sig  bl.a. om\r\npåfrestningar  i  arbetslivet, arbetslöshet, sociala\r\nproblem   såsom  alkohol-   och   narkotikamissbruk,\r\nsjukdom som  inte  är  relaterad  till  arbetslivet,\r\npåfrestningar  i privatlivet och överutnyttjande  av\r\ntrygghetssystemen.\r\n\r\nFör att effektivt  minska ohälsan måste hela denna\r\nproblematik   beaktas.   Centerpartiet   anser   att\r\nfinansiell  samordning  skall   användas   för   att\r\nmöjliggöra finansiering och effektiv organisation av\r\nen       nationell      vårdgaranti      och      en\r\nrehabiliteringsgaranti.\r\n\r\n3. Obligatorisk rehabiliteringsutredning (punkt\r\n14)\r\n\r\nav Birgitta Carlsson (c).\r\n\r\nRegeringens    förslag    om    en    skärpning   av\r\narbetsgivarnas       skyldighet       att       göra\r\nrehabiliteringsutredningar    är   för   de   mindre\r\nföretagen ett steg i fel riktning  och  visar  på en\r\noförståelse   för   de   små   företagens   villkor.\r\nCenterpartiet  anser att företagare med upp till  15\r\nanställda helt skall  befrias  från skyldigheten att\r\ngöra  rehabiliteringsutredningar.   Ansvaret  bör  i\r\nstället ligga på försäkringskassan.\r\n\r\nBilaga 1\r\n\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\n\r\n\r\n</pre><pre>\r\nPropositionen\r\n\r\nI    proposition   2002/03:89   Förändringar    inom\r\nsjukförsäkringen  för  ökad  hälsa i arbetslivet har\r\nregeringen  (Socialdepartementet)   föreslagit   att\r\nriksdagen   antar   det  i  propositionen  framlagda\r\nförslaget till lag om  ändring i lagen (1962:381) om\r\nallmän försäkring.\r\n\r\nLagförslaget   återfinns   som    bilaga    2   till\r\nbetänkandet.\r\n\r\n</pre><pre>\r\nFöljdmotioner\r\n\r\n\r\n2002/03:Sf9 av Carl-Axel Johansson (m):\r\n\r\n1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs   om   vikten  av\r\nförändrad  socialpolitik,  socialförsäkrings-  och\r\narbetsmarknadspolitik    för    ökad    hälsa    i\r\narbetslivet.\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening     vad     i    motionen     anförs     om\r\ndeltidssjukskrivning    även    under   den   s.k.\r\negensjukskrivningen, dvs. de första sju dagarna.\r\n\r\n3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening     vad     i    motionen     anförs     om\r\narbetstidsförkortning av icke-medicinska skäl.\r\n\r\n4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad i motionen anförs om konsekvenserna av\r\nden ökade  rekryteringen  av försäkringsläkare för\r\nsjukvården i allmänhet.\r\n\r\n5.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om småföretagares\r\nkostnader för avstämningsmöten.\r\n\r\n6.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening   vad   i  motionen  anförs  om  ekonomiska\r\nresurser  i  övrigt  för  försäkringskassorna  och\r\nsjukvården.\r\n\r\n2002/03:Sf10 av Sten Tolgfors m.fl. (m):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om orsakerna till\r\nohälsan.\r\n\r\n2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening     vad     i     motionen     anförs    om\r\nintegritetsaspekter vid avstämningsmöten.\r\n\r\n3.   Riksdagen   avslår   regeringens   förslag  att\r\nskyldigheten  för  en  försäkrad  att vid en  viss\r\ntidpunkt   inkomma   med   en  skriftlig  särskild\r\nförsäkran skall upphöra att  gälla  i enlighet med\r\nvad som anförs i motionen.\r\n\r\n4. Riksdagen avslår regeringens förslag att göra det\r\nobligatoriskt     för     företagen    att    göra\r\nrehabiliteringsutredning i  enlighet  med  vad som\r\nanförs i motionen.\r\n\r\n5.   Riksdagen   avslår   regeringens   förslag  att\r\nförsäkringskassan     senast    ett    år    efter\r\nsjukanmälningsdagen skall  ha  utrett om det finns\r\nförutsättningar för att byta ut  sjukpenningen mot\r\nsjukersättning  i enlighet med vad  som  anförs  i\r\nmotionen.\r\n\r\n6. Riksdagen begär  att  regeringen  återkommer till\r\nriksdagen    med   förslag   om   hur   lagen   om\r\nanställningsskydd kan justeras så att förslaget om\r\ntidsbegränsad   sjukersättning  kan  genomföras  i\r\nenlighet med vad som anförs i motionen.\r\n\r\n7. Riksdagen begär  att  regeringen  återkommer till\r\nriksdagen med förslag om hur sjukersättningen  kan\r\ntidsbegränsas  i  enlighet  med  vad  som anförs i\r\nmotionen.\r\n\r\n8.  Riksdagen  begär  att  regeringen i samband  med\r\nförslag om tidsbegränsad sjukersättning återkommer\r\ntill    riksdagen    med    förslag     om     att\r\nförsäkringskassan     senast    ett    år    efter\r\nsjukanmälningsdagen skall  ha  utrett om det finns\r\nförutsättningar  för att byta ut  sjukpenning  mot\r\nsjukersättning i enlighet  med  vad  som  anförs i\r\nmotionen.\r\n\r\n9.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin\r\nmening   vad   i   motionen  anförs   om   vilande\r\nförtidspension för att genomföra studier.\r\n\r\n10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om möjligheten  att\r\nuppnå målsättningen att halvera sjukfrånvaron.\r\n\r\n11.  Riksdagen  begär   att  regeringen  utreder  en\r\nobligatorisk     och    offentligt     finansierad\r\nhälsoförsäkring i  enlighet  med  vad som anförs i\r\nmotionen.\r\n\r\n12.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  en nationell\r\nvårdgaranti.\r\n\r\n13.  Riksdagen begär att regeringen återkommer  till\r\nriksdagen   med   förslag  på  ändringar  i  lagen\r\n(1962:381) om allmän försäkring i enlighet med vad\r\ni motionen anförs.\r\n\r\n14. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening   vad   i   motionen   anförs   om   ändrad\r\nansvarsfördelning för rehabilitering.\r\n\r\n15.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  förtydligade\r\nriktlinjer för försäkringsläkare.\r\n\r\n16. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening   vad   i  motionen  anförs  om  en  stärkt\r\nföretagsläkarorganisation.\r\n\r\n17. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om att stoppa den\r\norimliga         förtidspensioneringen          av\r\narbetshandikappade.\r\n\r\n18.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  självrisk  i\r\nsjukförsäkringen.\r\n\r\n19. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad i motionen anförs om olika förslag att\r\nöka   arbetsgivarnas    incitament    att   minska\r\nsjukfrånvaron.\r\n\r\n20.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om en reformerad\r\narbetsmarknad.\r\n\r\n21.  Riksdagen begär att regeringen återkommer  till\r\nriksdagen   med   ett  förslag  om  spärregel  för\r\narbetslösa som blir sjukskrivna i enlighet med vad\r\ni motionen anförs.\r\n\r\n2002/03:Sf11 av Birgitta Carlsson m.fl. (c):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om åtgärder för att\r\nförbättra rehabiliteringsinsatserna  riktade  till\r\nlångtidssjukskrivna.\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om rimliga incitament\r\nför  arbetsgivarna att förebygga och  rehabilitera\r\nsjukskrivning.\r\n\r\n3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening vad i motionen anförs om åtgärder för  ökad\r\nkontroll över sjukskrivningens tillämpning.\r\n\r\n4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om behovet  av  att\r\nnoggrant       följa        tillämpningen       av\r\ndeltidssjukskrivning.\r\n\r\n5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs om att småföretagare\r\nmed färre än femton anställda  skall  befrias från\r\nskyldigheten             att             genomföra\r\nrehabiliteringsutredningar.\r\n\r\n6.  Riksdagen  begär  att regeringen återkommer  med\r\nförslag som eliminerar  risken  att  personer  med\r\nförhöjd  sjukdomsrisk  på grund av diagnostiserade\r\nkroniska sjukdomar slås ut från arbetsmarknaden.\r\n\r\n2002/03:Sf12 av Sven Brus m.fl. (kd):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om att lösningen på\r\nde växande ohälsotalen kräver ett helhetsgrepp och\r\nen grundläggande systemförändring.\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  som  i  motionen anförs om ett vidgat\r\nperspektiv på ohälsans orsaker.\r\n\r\n3.  Riksdagen  begär att regeringen  återkommer  med\r\nförslag till avskaffande  av  de  fasta  stegen  i\r\nsjukersättningen,  i enlighet med vad som anförs i\r\nmotionen.\r\n\r\n4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om försäkringskassans\r\navstämningsmöten.\r\n\r\n5.  Riksdagen  begär  att  regeringen  påbörjar  det\r\nnödvändiga    lagstiftningsarbetet   för   en   ny\r\nrehabiliteringsförsäkring,  i enlighet med vad som\r\nanförs i motionen.\r\n\r\n6.   Riksdagen   avslår   förslaget   om    att   en\r\nrehabiliteringsutredning  alltid skall göras  till\r\nförmån  för  att  en  rehabiliteringsförsäkring  i\r\nstället införs, i enlighet  med  vad  som anförs i\r\nmotionen.\r\n\r\n7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs om att verka för att\r\nutbildning i försäkringsmedicin  ges  en  starkare\r\nställning i läkarutbildningen.\r\n\r\n8.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin\r\nmening vad i motionen anförs  om  behovet  av  att\r\ninrätta en professur i försäkringsmedicin.\r\n\r\n9.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att  tillsätta  en\r\nutredning    för    en    reformering    av    det\r\nförsäkringsmedicinska systemet.\r\n\r\n10.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs  om att på något sätt\r\nställa           försäkringsläkarna          under\r\nmyndighetskontroll.\r\n\r\n11. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om vidareutbildning\r\nför försäkringsläkarna.\r\n\r\n12.    Riksdagen    avslår    förslaget    om    att\r\nförsäkringskassan senast efter ett år skall utreda\r\nom  sjukpenning  skall  övergå  till  sjuk-  eller\r\naktivitetsersättning   till   förmån  för  att  en\r\nrehabiliteringsförsäkring införs,  i  enlighet med\r\nvad som anförs i motionen.\r\n\r\n13.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om arbetsgivarnas\r\nsjuklönekostnader  för  anställda   personer   med\r\nvilande aktivitets- eller sjukersättning.\r\n\r\n14.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs   om  motsvarande\r\nvilanderegler för studier.\r\n\r\n15.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om villkoren för\r\npersoner med aktivitets- eller sjukersättning  som\r\nvill stå till arbetsmarknadens förfogande.\r\n\r\n2002/03:Sf13 av Bo Könberg m.fl. (fp):\r\n\r\n1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad som i motionen anförs  om  nytt mål för\r\nminskning av det sammanlagda antalet personer  som\r\nhar  sjukersättning  och sjukpenning i mer än tolv\r\nmånader.\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  som  i  motionen  anförs om vikten av\r\narbetslinjen och rehabiliteringsmöjligheterna samt\r\nundvikande    av   svagt   grundade   beslut    om\r\nsjukersättning i stället för sjukpenning.\r\n\r\n3. Riksdagen beslutar  om  lag  om  ändring  i lagen\r\n(1962:381) om allmän försäkring beträffande kraven\r\npå innehållet i läkarintyg med medicinskt underlag\r\nför  heltidssjukskrivning  i enlighet med vad  som\r\nanförs i motionen.\r\n\r\n4.  Riksdagen begär att regeringen  återkommer  till\r\nriksdagen med lagförslag om rehabiliteringsgaranti\r\noch förbättrade förutsättningar för rehabilitering\r\nefter   sjukskrivning  enligt  vad  som  anförs  i\r\nmotionen.\r\n\r\n5. Riksdagen  avslår  det  i propositionen framlagda\r\nförslaget till ändring av  22  kap.  3  § lagen om\r\nallmän försäkring.\r\n\r\n6.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin\r\nmening vad som i motionen anförs  om utbildning av\r\nläkare   i   försäkringsmedicin   och   om   sådan\r\nutbildning som villkor för att få skriva sjukintyg\r\nsom underlag för utbetalning av sjukpenning.\r\n\r\n7.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin\r\nmening vad som i motionen anförs om begränsning av\r\nmöjligheterna    för    en   läkare    med    viss\r\nspecialistutbildning  att   skriva  sjukintyg  för\r\nlängre  tids  sjukpenning  med diagnoser  inom  en\r\nannan medicinsk specialitet.\r\n\r\n8. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som sin\r\nmening   vad   som  i  motionen  anförs  om  antalet\r\nförsäkringsläkare.</pre><pre>\r\nBilaga 2\r\n\r\nRegeringens lagförslag\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nBilaga 3\r\n\r\nOffentlig utfrågning om orsakerna till den ökade\r\nsjukfrånvaron\r\n\r\n\r\n\r\nDatum: tisdagen den 29 april 2003\r\n\r\nTid: 09.0013.00\r\n\r\nLokal: andrakammarsalen\r\n\r\n\r\nProgram\r\n\r\n\r\nInledning\r\n\r\nSocialförsäkringsutskottets ordförande Tomas Eneroth (s)\r\n\r\nUtvecklingen av sjukfrånvaron\r\n\r\nAnna           Hedborg,           generaldirektör,\r\nRiksförsäkringsverket\r\n\r\nEva  Nilsson  Bågenholm,   andre   vice  ordförande,\r\nSveriges läkarförbund\r\n\r\nPsykisk hälsa, stress och utbrändhet\r\n\r\nStaffan Marklund, professor, Arbetslivsinstitutet\r\n\r\nÅke Nygren, professor, Karolinska institutet\r\n\r\nRygg-, led- och muskelbesvär\r\n\r\nKristina   Alexanderson,   professor  i  socialförsäkring   och\r\nprojektledare för SBU:s  projekt om sjukskrivning\r\n\r\nVarför är vissa i arbete och andra inte?\r\n\r\nEva Vingård, docent, Karolinska Institutet\r\n\r\nFöljande myndigheter och organisationer  deltog  vid\r\nutfrågningen:\r\n\r\nSocialdepartementet\r\n\r\nBengt Sibbmark\r\nPer-Olof Büren\r\nPer Tillander\r\n\r\nNäringsdepartementet\r\n\r\nJan Rydh\r\nStefan Hult\r\nBo Barrefelt\r\nLars von Ehrenheim\r\nMarie Åkhagen\r\n\r\nRiksförsäkringsverket\r\n\r\nAnna Hedborg\r\nLeif Westerlind\r\n\r\nArbetsmiljöverket\r\n\r\nKenth Pettersson\r\n\r\nArbetslivsinstitutet\r\n\r\nStaffan Marklund\r\n\r\nStatens folkhälsoinstitut\r\n\r\nChrister Hogstedt\r\n\r\nSocialstyrelsen\r\n\r\nMåns Rosén\r\n\r\nKarolinskaInstitutet\r\n\r\nÅke Nygren\r\nEva Vingård\r\n\r\nStatens Beredning för medicinsk Utvärdering\r\n\r\nKristina Alexanderson\r\n\r\nSveriges Läkarförbund\r\n\r\nEva Nilsson Bågenholm\r\nKåre Jansson\r\nPer Johansson\r\n\r\nSvenska Företagsläkarföreningen\r\n\r\nJohnny Johnsson\r\n\r\nLandstingsförbundet\r\n\r\nAnneli Löfqvist\r\n\r\nSvenska Kommunförbundet\r\n\r\nBoel Callermo\r\nAnders Mellberg\r\n\r\nArbetsgivarverket\r\n\r\nElisabet Sundén Ingeström\r\nBritt Trossmark\r\n\r\nSvenskt Näringsliv\r\n\r\nAlf Eckerhall\r\nUlla-Britt Fräjdin-Hellqvist\r\nSofia Bergström\r\n\r\nFöretagarnas Riksorganisation\r\n\r\nLena Heldén Filipsson\r\n\r\nLandsorganisationen (LO)\r\n\r\nChristina Järnstedt\r\nÅsa Forsell\r\nRenée Andersson\r\nSten Gellerstedt\r\n\r\nTjänstemännens centralorganisation (TCO)\r\n\r\nAnna-Stina Elfving\r\n\r\nSveriges akademikers centralorganisation (SACO)\r\n\r\nKerstin Hildingsson\r\n\r\nFörsäkringskasseförbundet\r\n\r\nMargareta Karlsson\r\nHenrik Meldahl\r\n\r\nForskningsrådet för arbetsliv och socialvetenskap\r\n\r\nRobert Erikson\r\n\r\nTill  utfrågningen  hade  även  socialutskottet  och\r\narbetsmarknadsutskottet inbjudits.\r\n\r\nInledning\r\n\r\nOrdföranden:   Jag   vill   hälsa   alla  varmt  välkomna  till\r\nsocialförsäkrings-utskottets utfrågning om orsakerna\r\ntill  den  ökade  sjukfrånvaron. Särskilt  välkommen\r\ngivetvis till inbjudna  talare  och inbjudna gäster,\r\nmen också till alla som sitter på åhörarläktaren.\r\n\r\nSjukfrånvaron   och  ohälsan  i  arbetslivet   har\r\nonekligen  debatterats  flitigt  under  den  senaste\r\nperioden,  inte   minst   förorsakat   av  de  ökade\r\nkostnaderna  men  också det ökade mänskliga  lidande\r\nsom det innebär att man blir långtidssjukskriven och\r\nstängs ute från arbetsmarknaden.  För  tillfället är\r\ndessa  frågor högaktuella i riksdagen, särskilt  med\r\nanledning av regeringens proposition om förändringar\r\ni sjukförsäkringen för ökad hälsa i arbetslivet, som\r\njust nu  hanteras  av socialförsäkringsutskottet och\r\nsom  vi  kommer  att  justera   under  ett  kommande\r\nsammanträde några veckor framöver.  I  den  delen är\r\nden här typen av utfrågningar någonting som är  till\r\ngagn för utskottets arbete och som gör att vi kanske\r\nkan  bli  ännu  klokare  när  vi  ska formulera våra\r\nslutsatser   och  ståndpunkter.  Regeringen   kommer\r\nframöver med någon eller några propositioner som rör\r\ndet här området,  inte  minst  finansiell samverkan,\r\nsom  jag  tror  har  påverkan på de  frågor  som  vi\r\ndiskuterar här i dag.\r\nDen  här  utfrågningen   har   vi  valt  att  göra\r\nforskningsinriktad,  just  därför  att   det   inför\r\nutfrågningen  har  varit  väldigt mycket åsikter och\r\nibland  myter i diskussionen  om  bakgrundsorsakerna\r\ntill den  ökade  sjukfrånvaron. Därför är tanken att\r\noch tydligare klargöra:  Hur  ser  det verkligen ut?\r\nVad  är  orsakerna  och  vad  vet  vi egentligen  om\r\norsakerna till den ökade sjukfrånvaron?\r\nVi har valt att dela in utfrågningen  i fyra delar\r\nmed möjlighet till frågor efter varje pass. Efter de\r\ntvå  inledande talarna finns det möjlighet  till  en\r\nfrågestund. Framför allt är det utskottets ledamöter\r\nsom har  möjlighet  att  ställa frågor. I mån av tid\r\nsläpper vi in även andra för  att ställa frågor. Jag\r\nska   också   be  er  som  är  inbjudna   att   vara\r\nuppmärksamma på  att utskottets ledamöter kan ställa\r\ndirekt riktade frågor till enskilda gäster.\r\nUtfrågningen sänds i TV 24 och i webb-TV. Dessutom\r\ndokumenteras      allting      som      sägs      av\r\nriksdagsstenografer, och det kommer sedan att finnas\r\nmed  i  riksdagstryck  vid  riksdagsbehandlingen  av\r\ndessa frågor.\r\n\r\nMin förhoppning  är att det ska bli en spännande och\r\nintressant förmiddag  och  att  vi  ska  bli klokare\r\ntillsammans  genom både inlägg och diskussioner.  Vi\r\nbörjar med att varmt välkomna Riksförsäkringsverkets\r\ngeneraldirektör Anna Hedborg.\r\n\r\nUtvecklingen av sjukfrånvaron\r\n\r\nAnna Hedborg: Jag vill börja med att tacka för att jag har fått\r\nkomma hit, och  jag  har förstått min uppgift på det\r\nsättet att jag ska anlägga  en  grundbild av hur det\r\nfaktiskt ser ut och hur det har utvecklats.\r\n\r\nJag vill gärna börja med en bild  (Bild  1) som ni\r\nsäkert  sett  många  gånger  förut  men som ändå  är\r\nväldigt   grundläggande   och   sammanfattande    av\r\nsituationen. Den visar frånvarons utveckling för den\r\nlånga  sjukfrånvaron,  över  30  dagar.  Då  är alla\r\nproblem   med  arbetsgivarperioder,  karensdagar  av\r\nolika slag borta. Det visar sig att frånvaron aldrig\r\nhar  varit högre.  Det  är  kvinnorna  som  är  mest\r\nfrånvarande  och  har den största ökningen (Bild 13-\r\n14). Det är de äldre  i  högre grad än de yngre, men\r\näven de yngre har ganska höga  ökningstal, i och för\r\nsig från låga nivåer. Det är också  från  arbete som\r\nde  allra  flesta är sjukfrånvarande. De flesta  har\r\narbetat länge, men arbetslösa är överrepresenterade,\r\nbåde    därför    att    sjukförsäkringen    betalar\r\nsjukförsäkringen  från första stund och också därför\r\natt de är överrepresenterade  i  relation  till  sin\r\nandel av befolkningen. De är också sjukskrivna något\r\nlängre än andra.\r\n(Bild  2) Det är inte bara så att antalet personer\r\nsom är sjukskrivna  har  ökat  kraftigt.  Också  det\r\nantal  dagar som individerna är sjukskrivna har ökat\r\nmycket kraftigt,  från omkring 90 dagar år 1998, som\r\nvar det år då ökningarna  började,  till omkring 114\r\ndagar  2002, vilket naturligtvis är en  mycket  stor\r\nförlängning av genomsnittlig frånvaro.\r\n(Bild 3-4) Man kan också se att någonting ändå har\r\nbörjat hända i de väldigt konsekventa ökningstal som\r\nhar gällt under lång tid. Vi ser antalet sjukskrivna\r\nvid månadens  slut, och vi ser att antalet har legat\r\nganska konstant  under  en  tid. Vad som har hänt är\r\natt de korta sjukfallen är färre.  De riktigt långa,\r\növer ett år, fortsätter att öka.\r\n(Bild   7)   Man   kan   också   uttrycka  det   i\r\nsjukpenningdagar, och där har vi faktiskt sett något\r\nav en vändning under de senaste månaderna.  Den röda\r\nlinjen, som visar 2002 och 2003 års senaste siffror,\r\nligger  sedan  några  månader  tillbaka  något under\r\ntidigare  års  siffror. Det har inte hänt på  länge.\r\nDet ser trots allt  ut  som  om ökningen har mattats\r\nav, och en viss liten antydan till minskning kan man\r\nockså konstatera.\r\n(Bild   9-10)  Sjukfrånvaron  är   väldigt   olika\r\nfördelad  över   landet.   På   bilden   kan  vi  se\r\nutvecklingen     av     både     sjukfrånvaro    och\r\nsjukersättning, dvs. tidigare förtidspension, som är\r\ndrygt 40 dagar i genomsnitt per år. Men skillnaderna\r\ni landet är väldiga, från plus 30 %  till minus 20 %\r\nmellan länen, eller nästan 20 dagar mellan högst och\r\nlägst.    Orsaken   är   inte   att   hänföra   till\r\nåldersfrågor,  där är det nästan ingen skillnad. Det\r\när inte heller branschtillhörighet  som  det handlar\r\nom. Oavsett vilken sektor man tittar på   kommuner,\r\nlandsting, staten eller den privata sektorn  är man\r\nmera   sjukfrånvarande   i   de  nordliga  länen  än\r\nsöderöver.  Varken  ålder  eller   bransch   är  den\r\navgörande   förklaringen   till   de   mycket  stora\r\nskillnaderna.\r\n(Bild 12) Vad ska man tro om framtiden?  Hur svårt\r\när  det att nå målet att halvera sjukfrånvaron?  Ja,\r\nsvårt,  men  naturligtvis  inte  omöjligt. Det är de\r\nsjuktal som vi hade så pass sent som  1998.  Men  50\r\nmiljoner  färre  sjukdagar  är  väldigt  många färre\r\nsjukdagar. Den minskning som vi hittills har  kunnat\r\nkonstatera  och  kan  räkna  fram  om inte någonting\r\nytterligare  händer  i våra prognoser  räcker  ingen\r\nvart. Det handlar om att  det  går  ned  lite  grann\r\nframöver,  men  inte  särskilt mycket. Men då har vi\r\ninte räknat in de förslag  som  nu  ligger  eller de\r\ninsatser       som       försäkringskassan       och\r\nRiksförsäkringsverket  arbetar  med att få på plats.\r\nDet här är den mera spontana fortsättningen  av  den\r\nnuvarande situationen.\r\nDet  är  alltså  mycket  kraftfulla  insatser  som\r\nbehövs, både när det gäller att ännu färre kommer in\r\ni  sjukskrivning,  vilket ändå har börjat hända, och\r\nockså när det gäller att förkorta i stort sett varje\r\nsjukfall, eftersom förlängningen  är  en så påtaglig\r\ndel av de ökade kostnaderna. Naturligtvis gäller det\r\nockså att återföra människor till arbetet,  till ett\r\narbete  de  har eller till ett arbete som de behöver\r\ndärför att de  inte  har  något  arbete  eller  rätt\r\narbete.\r\nEn  sak  som  också  kommer  att hända, det kan vi\r\npåstå ganska säkert, är att sjukersättningarna, dvs.\r\nförtidspensionerna, kommer att fortsätta att öka. De\r\nhar  ökat  under hela den här perioden  också,  dock\r\ninte så mycket i början. Faktiskt mindre i början av\r\nperioden än  vad  man  kunde  ha  förväntat  sig med\r\nhänsyn  till  åldersutvecklingen i befolkningen.  Om\r\nsjukersättningarna  skulle  ha  utvecklats  på samma\r\nsätt   som   förtidspensioneringarna   såg   ut  för\r\nmotsvarande   åldersgrupper  i  början  av  90-talet\r\nskulle man i själva  verket  ha  förväntat  sig fler\r\nförtidspensioneringar under den här tiden. (Bild  6)\r\nNu  ligger  de emellertid väldigt högt, över 70 000.\r\nEn prognos som  faktiskt  går  att  göra  är  att de\r\nkommer att ligga högt under några år framöver.\r\nDet  som  bl.a.  talar  för det är, förutom själva\r\nåldersutvecklingen, de mycket  långa  sjukfallen. Vi\r\nvet  att  ju  längre sjukfallen varar, desto  mindre\r\nblir sannolikheten  för  att  man  ska  återgå  till\r\narbete  och  desto större blir sannolikheten att det\r\nslutar    med    antingen    förtidspension    eller\r\nålderspension om man väntar länge nog.\r\n(Bild 5) Den här  bilden  visar att väldigt många\r\nav de riktigt långa sjukfallen  fortfarande  så  att\r\nsäga  står  på  kö.  Det  är 1998 års siffror som vi\r\nutgår från, och då fanns det  55 000  sjukfall  över\r\nett  år. På den tiden förtidspensionerade vi ungefär\r\n40 000 om året.\r\nNär  det  gäller  det  ökade  inflödet, alltså hur\r\nmånga fler som är sjukskrivna över  huvud taget, kan\r\nman  med samma fördelning av sjukskrivningens  längd\r\nsom för  1998  räkna med att 45 000 till som är över\r\nett år skulle kunna finnas, vilket i sig omfattar en\r\nrelativt  lång  kö  till  förtidspensioneringar  och\r\nsjukersättningar.\r\nDärtill  kan man  säga  att  25 000  personer  har\r\nblivit kvar  i  sjukpenning  framför allt därför att\r\nförsäkringskassorna  inte har hunnit  pröva  fallen,\r\nmen i och för sig också  därför att depressioner och\r\nandra  psykiska  diagnoser är  långvariga.  Detta  i\r\nkombination med att  det  bakom  ettårsgränsen  står\r\nrätt  många  människor  i  kö gör att också kön till\r\nsjukersättning kan beräknas  vara lång. (Bild 11) De\r\nröda markeringarna är ettårsfallen  och  mer  än ett\r\når, de gula är de som ligger mellan ett halvt år och\r\nett år. Också de har ökat över tid. Det är klart att\r\nju fler längre fall som det finns, desto fler av dem\r\nkommer   att   hamna  över  ettårsgränsen.  Men  den\r\nkortaste tiden omfattar  lite färre, så inflödet har\r\nminskat.\r\nMin slutsats på denna punkt  måste ändå bli att vi\r\nhar  att  förvänta  oss ett par år  av  ganska  höga\r\nförtidspensioner  innan   vi   kan   få   ned  såväl\r\nsjukskrivningar  som förtidspensioner. Det tror  jag\r\nman ändå måste inse.\r\nKommer  man att nå  målet?  Det  är  ingalunda  en\r\nomöjlighet,  och särskilt positivt har jag uppfattat\r\natt  det  är  att   frågan   nu   har   blivit   den\r\nsamhällsfråga  som den i själva verket är. Alla, var\r\nman än är, är engagerade  i  denna  fråga, som en av\r\nsamhällets stora frågor. Det är så som  en  fråga av\r\nden här karaktären måste lösas också. Det finns inte\r\nnågon enskild snabb lösning, utan när så här  mycket\r\nhänder  samtidigt är det inte bara någonting enskilt\r\nsom händer, utan det är någonting som händer i allas\r\nvår inställning  till  det  som  händer.  Det händer\r\nnågonting   i  mötet  mellan  individ,  arbetsplats,\r\nläkare, försäkringskassa, arbetskamrater. Det är där\r\nsom det avgörs  hur  man  förhåller  sig till de här\r\nfrågorna och sist och slutligen också  till  vad man\r\nkan göra åt dem.\r\nTill slut skulle jag vilja säga att jag tycker att\r\ndet  är  väldigt  tråkigt  när diskussionen i första\r\nhand  handlar  om  var  felet  ligger.   Det  spelar\r\negentligen inte så stor roll. Sjukfrånvaron  handlar\r\nändå   om   frånvaro   från   ett  arbete,  från  en\r\narbetsplats. Friskskrivning handlar om att återkomma\r\ntill en arbetsplats. Det är alltså  en avgörande sak\r\nför att vi ska klara den här situationen att vi alla\r\n och då menar jag verkligen inte bara  arbetsgivare\r\nutan    inte    minst    arbetskamrater,    fackliga\r\norganisationer,   arbetsgivare    ser  det  som  en\r\nnaturlig sak att man  får  vara på arbetet, och till\r\noch med är önskad på arbetsplatsen,  också  när  man\r\ninte är alldeles hundratioprocentigt på topp.\r\n\r\nEva Nilsson Bågenholm: Jag ska tala om läkarnas roll\r\ni   sjukskrivningarna   och   vad  läkarna  har  för\r\nbetydelse för de ökade sjukskrivningarna.\r\n\r\nDet är självklart att läkaren  har  en  stor roll,\r\neftersom  praktiskt  taget bakom varje sjukskrivning\r\nfinns åtminstone en läkare,  oftast flera. Samtidigt\r\när  de  ökade sjukskrivningarna  lite  grann  av  en\r\nmedicinsk   paradox.   Vi  vet  att  den  medicinska\r\nforskningen  och  utvecklingen   har   gått  väldigt\r\nsnabbt.  Vi  vet  att vi har nya behandlingsmetoder,\r\nnya  läkemedel, vi kan  göra  mycket  mer  för  fler\r\npersoner, vi har en ökande medellivslängd, vi har en\r\nvälutbyggd sjukvård och hälsovård i landet, och ändå\r\nhar vi  ökande  sjukskrivningar.  Det  här  går inte\r\nriktigt ihop.\r\nJag  ska  inte  tala  så  mycket  om orsakerna och\r\nförsöka hitta felen utan mer försöka fokusera på vad\r\nläkarna gör och vad läkarna kan göra, kanske bättre,\r\nför  att försöka få tillbaka individer  i  arbete  i\r\nökad utsträckning.\r\nVi har  från  Läkarförbundets  sida arbetat mycket\r\nmed att försöka hitta lösningar för  läkarkåren. Det\r\nhär är en fråga som vi har diskuterat  mycket  under\r\ndet  gångna  året. En sak som jag tror alla kolleger\r\när överens om  är  att det definitivt behövs mer tid\r\nför varje enskild patient.\r\nVad gör läkaren? Vad  är  det som har hänt? Är det\r\nnågon skillnad på vad läkaren gör nu och vad han har\r\ngjort tidigare? Ja, egentligen  ska  det  inte  vara\r\ndet.  Läkaren  utgår  vid varje patientmöte från att\r\nförsöka komma fram till  en diagnos av vad patienten\r\nlider  av.  Ibland krävs det  kortare  eller  längre\r\nutredningar, men det är fram till en diagnos man ska\r\nkomma och också naturligtvis föreslå en behandling.\r\nI vissa fall  är  det här naturligtvis enkelt, det\r\när det här vi är utbildade för, det är det här vi är\r\nbäst på. Men i många  fall  där  patienten  uppvisar\r\nsymtom  är  det  oerhört svårt att hitta en objektiv\r\ndiagnos. Då blir hela bedömningen mycket svårare.\r\nNär man ändå har  kommit  fram till en diagnos ska\r\nman  bedöma  om det finns en funktionsnedsättning  i\r\nrelation till  den  diagnos  som vi i bästa fall har\r\nkommit  fram  till.  Har  man brutit  benet  är  det\r\nnaturligtvis   ingen  svårighet   att   bedöma   att\r\npatienten har en  nedsatt  funktion.  Har  patienten\r\nsmärta  i axlarna är det oerhört mycket svårare  att\r\nbedöma vad den reella funktionen är.\r\nNär man  har  kommit  så  långt  är nästa steg att\r\nbedöma arbetsförmågan i relation till  den  aktuella\r\nfunktionsnedsättningen.    Även    här    blir   det\r\nnaturligtvis  svårare om man inte har en given,  rak\r\noch  enkel  diagnos.   Sedan   vet   vi   också  att\r\narbetsförmågan  kan  variera  oerhört  beroende   på\r\nvilket  arbete individen har men också på individens\r\nförutsättningar.  Det skiljer från till individ till\r\nindivid.\r\nLäkaren ska bedöma  arbetsförmågan i relation till\r\ndet  aktuella  arbetet men  också  i  relation  till\r\narbetsmarknaden  i  stort, vilket är en oerhört svår\r\noch komplicerad fråga.\r\nNär de här stegen är  tagna  gäller  det att komma\r\nfram  till om det är sjukskrivning som är  lösningen\r\npå   problemet    för    den   enskilda   patienten.\r\nSjukskrivning  kan vara en  del  av  den  medicinska\r\nbehandlingen. Det  brukar oftast inte vara så svårt.\r\nDet  kan  också  vara så  att  en  sjukskrivning  är\r\nnödvändig för den medicinska rehabiliteringen. Då är\r\ndet fortfarande inom  läkarnas  hemmaområde, och det\r\nbrukar inte vara några större svårigheter.\r\nSedan  har  vi  det  som  har diskuterats  väldigt\r\nmycket, och det är att patienten har önskemål om att\r\nbli sjukskriven. Då är det oerhört  svårt om läkaren\r\ninte är riktigt överens om att sjukskrivning  är det\r\nbästa för patienten. Det beror också på hur läkarens\r\narbetsförhållanden ser ut vad resultatet kommer  att\r\nbli.  Har man en fullsatt mottagning och vet att man\r\nredan  är   sen  går  det  fortare  att  gå  med  på\r\npatientens önskemål  än  att  ta  en  mer omfattande\r\ndiskussion  för  att hitta alternativ i stället  för\r\natt bara sjukskriva.\r\nDå  kommer  vi fram  till  det  här  med  tid  för\r\ndiskussion med patienten. Det behövs, det är oerhört\r\nangeläget att man med patienten kan diskutera och se\r\nalternativ och  lösningar. Det behövs tid för att ta\r\nkontakt med försäkringskassan  och med arbetsgivaren\r\nför att komma fram till de optimala lösningarna.\r\nVad  behöver  läkaren för att kunna  göra  de  här\r\nolika  bedömningarna?   Ja,   att   läkare   behöver\r\nmedicinska  kunskaper  är  inte konstigt att förstå.\r\nDet är heller inte något av  de  största  problemen.\r\nLäkare  är  oerhört  kunskapstörstiga och brukar  ta\r\ntill  sig  all  den kunskap  som  kommer  fram.  Men\r\nnågonting som vi  vet  i  dag att det finns för lite\r\nkunskap   om   är  sjukskrivningens   effekter   för\r\npatienten. Här vet  vi  för lite, och det beror inte\r\npå den enskilda doktorn,  utan  den kunskapen har vi\r\ninte riktigt i dag.\r\nDe   försäkringsmässiga  kunskaperna   har   också\r\ndiskuterats.  Vet  läkarna  vilka regler som gäller?\r\nJa, läkarna vet vilka regler  som  gäller.  Sedan är\r\ndet här ett ämne som många läkare kan förbättra  sin\r\nkunskap   i.   Vi   vet   att   det   behövs   ökade\r\nutbildningsinsatser inom grundutbildningen. Men  det\r\nbehövs   också   fortlöpande   under  läkarens  hela\r\nyrkesgärning, naturligtvis. Regler av det här slaget\r\nförändras ju med jämna mellanrum,  och  man  behöver\r\nockså i förhållande till de olika sjukdomarna  ta in\r\nny kunskap.\r\nDet nästan allra viktigaste, som jag varit inne på\r\ntidigare,  är  tid för samarbete med övriga aktörer.\r\nMed    övriga    aktörer     menar     jag     t.ex.\r\nförsäkringskassan,   arbetsgivaren  och  inte  minst\r\nföretagshälsovården. Det  är  ett problem om vi inte\r\nkan  diskutera med andra som kan  hjälpa  patienten,\r\nutan lösningen får bli här och nu och då kanske inte\r\nblir den optimala lösningen.\r\nEnligt   de  regler  som  gäller  i  dag  ska  den\r\nbehandlande  läkaren  skriva ett intyg som patienten\r\nska lämna till försäkringskassan,  ett intyg fr.o.m.\r\ndag  8  och  ett intyg fr.o.m. dag 29.  En  brist  i\r\ndagens system  är att pilen oftast bara pekar åt ett\r\nhåll, från läkaren till försäkringskassan. Oftast är\r\ndet ingen muntlig kommunikation, utan läkaren lämnar\r\nett intyg, och försäkringskassan  klagar  på att det\r\när  svårt  att få tag på läkaren  försäkringskassan\r\nhar helt enkelt  inte  heller  tid för att ta de här\r\nkontakterna. Läkaren är inte så intresserad. Även om\r\njag kryssar i läkarintyget att jag  vill  ha kontakt\r\nmed försäkringskassan hör den aldrig av sig.  Här är\r\nen  bristande  kommunikation  i  dag som är alldeles\r\nuppenbar.\r\nVi vet också att arbetsgivaren ska  svara  för  en\r\nrehabiliteringsutredning.  Den  ska  påbörjas  redan\r\nefter  fyra  veckor  och vara försäkringskassan till\r\nhanda inom åtta veckor. Det här sker i väldigt liten\r\nutsträckning.     Någon     kommunikation     mellan\r\nförsäkringskassan  och  arbetsgivaren  att  tala  om\r\nförekommer inte heller.\r\nVem tar hand om patienten?  För  mig  är patienten\r\njust   patient   men   är   i   sammanhanget   också\r\narbetstagare.  Jag  skulle  vilja säga att patienten\r\nhamnar mellan stolarna och faller  helt  enkelt ned.\r\nDet   är  ingen  som  hjälper  till  att  fånga  upp\r\nindividen  och  försöker  hjälpa denne tillbaka till\r\narbete på ett korrekt sätt.\r\nDärför  är vi väldigt glada  från  Läkarförbundets\r\nsida att det  i  propositionen  finns förslag om det\r\nsom kallas avstämningsmöte. Det är  någonting som vi\r\nhar jobbat med under många år; vi har  fört fram det\r\nvia   trepartssamtalen,  och  vi  har  försökt   att\r\nformulera  vad  det  är vi önskar. (Bild 15) Det här\r\nkan se oerhört komplicerat  ut,  och  det  är det ju\r\nockså,  men  det  här  är  ett  sätt  att  fånga upp\r\npatienten,  att  hjälpa patienten att ta tag i  alla\r\ndelarna.\r\nVårt förslag från  början  var att vi ville ha ett\r\navstämningsmöte som skulle vara  obligatoriskt efter\r\nt.ex.   åtta   veckor.   Man   kan  tycka  att   ett\r\nobligatorium är onödigt i det här fallet, men ibland\r\nbehöver man ett obligatorium för  att  det ska komma\r\ntill stånd.\r\nSom  det är i dag tror jag inte att det  är  något\r\nproblem   med   att   det   inte  står  att  det  är\r\nobligatoriskt; det viktiga är  att det trycks på att\r\nman  ska  ta  den gemensamma diskussionen,  att  man\r\nmåste få fram tid  för  att  de berörda parterna ska\r\nkunna diskutera och tillsammans  med patienten kunna\r\ngöra en vettig bedömning av vilka resurser individen\r\nhar, vilka resurser arbetsgivaren  har för att kunna\r\nerbjuda individen ett anpassat arbete  och  för  att\r\nkunna återgå till arbetet betydligt snabbare.\r\nVi  har också tagit upp företagshälsovården som en\r\noerhört  viktig  resurs, och vi skulle önska att man\r\nsatsade betydligt  mer  på företagshälsovård. Det är\r\nen  del  av  lösningen  för  en   samordning  mellan\r\nbehandlande  läkare  och  arbetsgivare.  Här  kommer\r\nförsäkringsläkare   med,   vi   välkomnar   givetvis\r\nsatsningen på försäkringsläkarna, men det måste till\r\nen ny roll för försäkringsläkarna.  Då  ska de ha en\r\nkonsultativ roll åt de behandlande läkarna,  de  ska\r\nvara   expertkunskap,   de   ska   vara  de  som  de\r\nbehandlande    läkarna    kan   rådfråga   i   svåra\r\nförsäkringsmedicinska frågor.\r\nVi välkomnar också förslaget  att  de nu ska få en\r\nenhetlig utbildning, som faktiskt inte  har  funnits\r\nförut.  Vi tycker att det här är bra och hoppas  att\r\ndet kan leda till ett gott samarbete.\r\nDet   har    framförts    invändningar   mot   att\r\navstämningsmöten tar tid. Det kommer inte att finnas\r\ntid för dem. Läkarna kommer inte  att  vilja  ta den\r\ntiden,  och försäkringskassan har den inte. Men  som\r\nvi ser det  måste man ta den här tiden. Gör man inte\r\ndet går vi tillbaka  och  hamnar i den situation som\r\njag visade förut, det vill säga att patienten hamnar\r\nmellan stolarna. Det finns  ingen  som tar det fulla\r\nansvaret. Vi tror också att om man tar  sig  den här\r\ntiden  kommer man att tjäna in den i slutändan.  Har\r\nman hjälpt  patienten  på  ett  tidigt  stadium  och\r\nfaktiskt  samordnat  resurserna  kommer det att leda\r\ntill  kortare  sjukskrivningar  och  även  insparade\r\nläkarbesök enbart för att förlänga sjukintyg.\r\nVi har också från Läkarförbundets sida  föreslagit\r\natt  man skulle kunna tänka sig en typ av finansiell\r\nsamordning  med  landstingen. Vi anser inte att bara\r\narbetsgivaren ska ta en del av finansieringsansvaret\r\nutan har också framfört  att  hälso-  och sjukvården\r\nskulle kunna få ökade incitament för att  försöka ta\r\ntag  i  sin  del  och  göra  krafttag för att minska\r\nsjukskrivningarna.\r\nMen i stort vill vi fokusera  på avstämningsmötet.\r\nVi kommer att göra allt för att det  ska  komma till\r\nstånd  och  bli  någonting som används i den dagliga\r\nvården  och  som  snabbare  kan  hjälpa  individerna\r\ntillbaka till arbetet.\r\n\r\nSven Brus (kd): Riksförsäkringsverket  har undersökt\r\ninte  bara  hur det står till med hälsan utan  också\r\nställt frågan  varför det står till som det gör. Det\r\när för att belysa den frågan som vi är samlade här i\r\ndag. Det finns inget  enkelt  svar, det vet vi. Hade\r\nvi haft det svaret hade vi inte behövt träffas här.\r\n\r\nJag  skulle i första hand vilja  be  Anna  Hedborg\r\nkommentera några aktuella undersökningsresultat. Tre\r\nkorta frågor.\r\nFör  det  första  har  folkhälsan  enligt  den  så\r\nkallade  AHA-utredningen  egentligen  blivit  bättre\r\nunder samma tid som sjukskrivningstalen har ökat. En\r\nkommentar  och  en reflexion kring detta skulle vara\r\nintressant att få.\r\nFör det andra konstaterar Arbetslivsinstitutet att\r\nutbrändhet är minst  lika vanligt hos arbetslösa som\r\nhos förvärvsarbetande.  Nästan var femte sjukskriven\r\när också arbetslös. En kommentar och reflexion kring\r\ndet.\r\nFör   det  tredje  menar  en   majoritet   av   de\r\nlångtidssjukskrivna     enligt    en    enkät    som\r\nRiksförsäkringsverket   har    gjort    att    deras\r\nsjukskrivning och ohälsa beror på andra faktorer  än\r\narbetet och arbetsmiljön. En kommentar och reflexion\r\nkring detta.\r\n\r\nAnna  Hedborg:  Att folkhälsan inte har försämrats i\r\nden  utsträckning  som  sjukfrånvaron  har  ökat  är\r\nalldeles klart.  Däremot finns det tecken på att den\r\npsykosociala hälsan faktiskt har försämrats för just\r\nde grupper  som är sjukskrivna. Vid det här laget är\r\ndet också belagt  att  det  finns ett samband mellan\r\ndem  som  direkt upplever en psykosocial  belastning\r\noch dem som  är  långtidssjukskrivna.  Dock  är  det\r\ningalunda  på  det  sättet att alla som upplever den\r\npsykosociala belastningen  är  sjukskrivna.  Det  är\r\ntill  och med så att när man frågar dem om de känner\r\nsig friska  eller  sjuka  svarar  många  att  de  är\r\nfriska.\r\n\r\nDet  här bevisar inte, men jag tycker ändå att det\r\npekar i  den  riktningen,  att  det  också  har hänt\r\nnågonting   i   förväntningarna.   Där   kommer  den\r\npsykosociala miljön in  i samspelet mellan  individ\r\noch  arbetsplats    säkert  också  i  samspelet med\r\nläkare och försäkringskassa. Jag tror inte  att  det\r\ngår att utesluta att det ändå har skett förändringar\r\ni  förväntningarna  på hur mycket man ska stå ut med\r\nav ohälsa i kropp eller  själ  och samtidigt arbeta.\r\nDet  är  inte  bara  medicinsk ohälsa  i  den  gamla\r\nvanliga meningen utan vi vet också att sjukskrivning\r\nförekommer för ting som  tidigare  inte  ledde  till\r\nsjukskrivning  i  samma utsträckning, alltså att man\r\ninte går ihop med chefen,  att  man  är  utsatt  för\r\nsvårigheter av mer känslomässig och privat karaktär.\r\nDet  är  ganska  svårt att dra gränslinjerna mot vad\r\nsom är sjukdom och  sjukdomssymtom  och  vad  som är\r\nandra problem. Där tror jag faktiskt att man får lov\r\natt konstatera att det sannolikt har skett någon typ\r\nav  förskjutning  i  värderingen av när man kan vara\r\nsjukskriven.\r\nDet finns en överrepresentation  av arbetslösa som\r\när  sjukskrivna.  Man vet sedan långliga  tider  att\r\narbetslöshet i sig  ofta  leder  till  sjukdom.  Det\r\nfinns  forskning  sedan 30-talet på det området. Det\r\när  inte  så  märkvärdigt   att   de  arbetslösa  är\r\növerrepresenterade bland de sjuka.  Det  är  måhända\r\nockså   en   av   delförklaringarna,  dock  bara  en\r\ndelförklaring, skulle  jag  tänka mig, till de stora\r\nregionala  skillnaderna.  Det  är   klart   att  när\r\narbetslösheten är väldigt stor är också alternativen\r\nfärre. Då är det svårare att hitta sin väg till  det\r\narbete man skulle kunna klara. Det kan faktiskt vara\r\nen bidragande förklaring till översjukskrivningen  i\r\nde  nordliga  länen att arbetslösheten är större och\r\narbetsmarknaden  mindre  där.  Dock är det inte hela\r\nförklaringen, skulle jag ändå vilja säga.\r\nDet är alldeles rätt att en undersökning visar att\r\nmånga anser att det är en kombination av orsaker som\r\ngör  att  de  är  sjuka.  Ännu intressantare  i  den\r\nundersökningen var egentligen att lite drygt hälften\r\nsom   deltog   ansåg   att   om  de   fick   påverka\r\narbetssituationen  på  olika sätt  skulle  de  kunna\r\ntänka sig att arbeta åtminstone delvis.\r\n\r\nMona Jönsson (mp): Anna Hedborg berättade att vi vet\r\natt  det  är  de  längre sjukskrivningarna,  de  som\r\nslutar i sjuk- och  aktivitetsersättning, före detta\r\nförtidspension,  som  ökar.  Vi  vet  att  riksdagen\r\nganska snart har på sitt bord ett förslag om att man\r\nska tillvarata arbetsförmågan  och  titta  på  den i\r\nstället  för  att  titta  på arbetsoförmågan. Vi vet\r\nockså att vi har väldigt stor psykosocial belastning\r\noch många psykiska diagnoser.  Vi  har  vetat  detta\r\nganska  länge,  och  nu  undrar  jag:  Finns  det en\r\nokunskap  om hur man rehabiliterar människor när  de\r\nkommer in i  de  här  långa  sjukskrivningarna?  Det\r\nfinns  långtidssjukskrivna  som  säger  att  de inte\r\nkommer i gång att arbeta på grund av att det är  för\r\nstora  steg  att ta att arbeta 25 %, 50 % eller 75 %\r\ntill exempel.  Man skulle i stället kunna ha 5 % och\r\n10 % arbetstid för att komma i arbete. Är det så att\r\nvi egentligen vet  vad  vi ska göra men att det inte\r\nhänder?\r\n\r\nAnna Hedborg: Det var en svår fråga. Det är faktiskt\r\ninte så lätt att veta hur man ska hjälpa en människa\r\nsom  har  sammansatta  symptom,   svårt   att  komma\r\ntillbaka,    svårt    att   hitta   sin   plats   på\r\narbetsplatsen.  Återigen   är   nästan   alla   fall\r\nindividuella.   Var   och   en   måste   hitta   sin\r\nindividuella   väg  och  sin  individuella  lösning.\r\nMöjligen har också arbetslivet under 90-talet blivit\r\nmer  slimmat,  ställer   mer   ensartade   krav   på\r\nmänniskor.  På  så  sätt  har  det blivit minst lika\r\nsvårt som det var att hitta de där platserna som gör\r\ndet naturligt att komma tillbaka.\r\n\r\nJag  tror  dock  inte att det stora  problemet  är\r\nfjärdedelssjukskrivningar.  Det  handlar om att vara\r\nnärvarande  två  timmar om dagen, vilket  är  ganska\r\nlite men kan vara ett lagom sätt att börja. Jag tror\r\natt   det   snarare   handlar    om   att   man   på\r\narbetsplatserna måste försöka hitta  de  arbeten som\r\ngår att utföra i små portioner och kanske också låta\r\nmänniskor  vara  närvarande utan att det blir  exakt\r\ntvå   timmars   arbete    utfört.   Jag   tror   att\r\nflexibiliteten finns på de  goda arbetsplatserna när\r\ndet gäller att hitta lösningar  där det går alldeles\r\nutmärkt  att leva med de här fjärdedelarna.  Det  är\r\nockså ganska svårt, och jag vet faktiskt inte om det\r\nskulle vara  någon  större poäng med en alldeles fri\r\nsjukskrivning heller.\r\n\r\nMona Jönsson (mp): Jag har en fråga till Eva Nilsson\r\nBågenholm också.\r\n\r\nVi  ska ju ha mer kunskap  om  försäkringsmedicin.\r\nMen tycker du att läkarna har tillräcklig kunskap om\r\nden psykosociala  medicinen?  Är  det  kanske det vi\r\nskulle utbilda läkarna mer i?\r\n\r\nEva  Nilsson  Bågenholm:  Givetvis  behöver  läkarna\r\nkunskap i många olika saker. Men vi vet att det till\r\nhälften     är    allmänläkare    som    står    för\r\nlångtidssjukskrivningarna.  Den andra stora delen av\r\nspecialister som står för långtidssjukskrivningar är\r\npsykiatriker. Inom de här två specialiteterna är man\r\nrelativt kunnig i det psykosociala  och psykiatriska\r\nsjukdomspanoramat.  Självklart kan man  bli  bättre,\r\nmen jag tror inte att det är detta vi ska satsa på i\r\nförsta hand. Om vi ska  se till utbildningstillskott\r\nska vi kanske mer diskutera  vilka  möjligheter  som\r\nfinns på det försäkringsmedicinska området.\r\n\r\nLennart  Klockare  (s):  Herr  ordförande!  Jag vill\r\nbörja med att ställa en fråga till Anna Hedborg. Den\r\nproposition  som regeringen har lämnat i vår,  nr 89\r\nom  jag kommer  ihåg  rätt,  innehåller  förslag  om\r\navstämningsmöten  och annat, som Eva också berörde i\r\nsitt inledningsanförande.  Det är viktigt att vi kan\r\nengagera  alla parter, den enskilde  sjuke,  läkaren\r\noch alla arbetsgivare.  Men  vilka insatser måste vi\r\ngöra  för  att  lyckas  få människorna  i  de  olika\r\npositionerna att medverka och engagera sig i det här\r\narbetet?\r\n\r\nFramför  allt  skulle  jag   när  det  gäller  det\r\nförebyggande  arbetet,  som  jag tycker  är  oerhört\r\nviktigt, vilja fråga: Vilka åtgärder  bör  man kunna\r\nvidta för att öka engagemanget också när det  gäller\r\ndet förebyggande arbetet?\r\nEva     berörde     avstämningsmötena    i    sitt\r\ninledningsanförande och  sade  att  det  kanske blir\r\nproblem  när  läkaren vill delsjukskriva en  patient\r\nmen patienten förväntar sig en heltidssjukskrivning.\r\nDå  undrar  jag:  Kan  man  öka  läkarens  tryck  på\r\npatienten att själv ta initiativ och aktivt medverka\r\ntill att finna lösningar?\r\n\r\nAnna Hedborg:  Jag undrar om jag kan få lämna frågan\r\nvidare till Leif  Westerlind  som  arbetar  med just\r\nutvecklingsfrågorna.\r\n\r\nLeif  Westerlind:  Jag  tror att det är viktigt  att\r\nkunna åstadkomma det här  avstämningsmötet  men  att\r\ndet kan finnas ett problem. Framför allt tror jag på\r\ndet   som   Eva   Bågenholm   sade  när  det  gäller\r\nläkarsidan.     Därför     har    man    på    flera\r\nförsäkringskassor redan nu börjat  utveckla  ett bra\r\nsamarbete med vården. Man ska komma ihåg att för  en\r\nläkare  kanske  det  är  sådana här avstämningsmöten\r\nrelativt  ofta,  men  för  en  enskild  arbetsgivare\r\nytterst  sällan.  Det  är  trots  allt  så  att  den\r\nenskilde  arbetsledaren,  chefen,  inte  behöver  ha\r\navstämningsmöte med så många  personer. Jag tror att\r\nman måste hitta ett sätt att flexibelt  ordna de här\r\nmötena  så  att  de  kanske  ligger  lokalt  ute  på\r\nvårdcentralerna. Man ser till att de kräver så  lite\r\nläkartid som möjligt.\r\n\r\nSedan  tror jag att det är viktigt att landstingen\r\nverkligen  ger  signalerna  ut i sina organisationer\r\natt det här är viktigt. Jag tror  också  att  om man\r\nkan  få  till  stånd ett bra avstämningsmöte kan det\r\nvara   en  besparing   i   tid,   därför   att   ett\r\navstämningsmöte  bör  kunna  leda  till  en plan för\r\nåtergång  i  arbete.  En  sådan plan för återgång  i\r\narbete borde ibland kunna ersätta rätt mycket av det\r\nintygs- och utlåtandeskrivande som annars förekommer\r\nmellan försäkringskassan och läkarna.\r\nDessutom  tror  jag att det  är  viktigt  att  det\r\nskapas möjligheter  att  ersätta  tiden  som läkaren\r\nengagerar sig i avstämningsmötena, det vill säga att\r\ndet  ska  finnas  en  möjlighet för huvudmännen  att\r\nkompensera sig för den tid som man går förlustig.\r\nNär det gäller det förebyggande  arbetet  tror jag\r\natt  det  handlar  väldigt  mycket  om  att  ha  bra\r\ninformation,  att  skapa  det  som  Anna pratade om,\r\nandra  förväntningar. Vi har andra förväntningar  på\r\narbetsplatserna,   vad   man   förväntas   göra  när\r\nmänniskor  börjar få problem. Man ska veta det,  med\r\ntanke   på  den   tidigare   frågan,   att   en   av\r\nsvårigheterna  med att klara av en rehabilitering är\r\natt utslagningsprocessen  också  är lång. Det gäller\r\nalltså  att  komma  i  gång tidigt och  uppmärksamma\r\nproblemen.\r\nUnder        hösten        har       vi       från\r\nsocialförsäkringsadministrationen,    framför   allt\r\nförsäkringskassorna,     varit    ute    på    många\r\narbetsplatser, framför allt på den offentliga sidan,\r\noch fört en dialog med arbetsgivarna. Generellt sett\r\ntror jag, från mitt perspektiv, att man kan säga att\r\naktiviteten hos arbetsgivarna  i  dag  är  betydligt\r\nstörre än den var för ett antal år sedan.\r\nDen   sista  delen  gäller  om  man  kan  aktivera\r\npatienten. Ja, det tror jag. Jag tror alltså att ett\r\ngrundläggande problem i vår sjukförsäkring är att vi\r\nhar en förväntan:  Är  man  sjuk  ska  man inte göra\r\nnågonting alls, helst ligga i sängen. Jag  tror  att\r\ndet vi behöver är att bryta den synen och att vi ska\r\nbli  mycket  mer  aktiva. Jag tror att det är bra om\r\nman antingen kan arbeta  till  viss  del eller också\r\natt  man  ska  börja  fundera  på möjligheterna  att\r\narbetsträna,  arbetspröva,  kanske  på  sin  vanliga\r\narbetsplats, kanske på andra  arbetsplatser, men att\r\nman under sjukskrivningsperioden  inte  är så passiv\r\nsom man för närvarande är.\r\n\r\nEva  Nilsson Bågenholm: Det är a och o att  engagera\r\npatienten för att individen ska kunna komma tillbaka\r\ntill arbete.\r\n\r\nVi vet  dock  att  i  de fall där man skulle kunna\r\ntänka    sig   att   det   är   möjligt    med    en\r\ndeltidssjukskrivning   är   det  relativt  ofta  som\r\npatienten säger: Min arbetsgivare kan inte ordna ett\r\nanpassat  arbete  till mig. Det  går  inte  att  jag\r\njobbar deltid därför  att  arbetet  är anpassat till\r\natt det här finns individer som jobbar  heltid.  Det\r\när  inte  ovanligt.  Då  är  vi  åter  tillbaka till\r\navstämningsmötet. Det gäller att arbetsgivaren också\r\när  med  i de här diskussionerna. Hur kan  man  göra\r\narbetsplatsen anpassad eller ordna det som krävs för\r\natt individen ska kunna jobba mindre och kunna komma\r\ntillbaka på deltid?\r\nSedan ska  vi  inte  glömma  att  distriktsläkarna\r\nsjälva  säger  att  det  i de allra flesta  fall  är\r\nmedicinskt  motiverat  att  individen   faktiskt  är\r\nheltidssjukskriven.      Vi     har     gjort     en\r\nenkätundersökning  ganska  nyligen   som  har  visat\r\ndetta. Deltidssjukskrivning löser inte  allt,  men i\r\nde fall där det är möjligt måste det finnas tid dels\r\nför diskussion med och motivation av patienten, dels\r\nockså  med  andra  som till exempel arbetsgivare och\r\nföretagshälsovården.  Avstämningsmötet  är  en del i\r\ndetta.\r\n\r\nBirgitta Carlsson (c): Jag har fått svar på några av\r\nmina  frågor, men jag har en fråga kvar. Den handlar\r\nom de pengar som har avsatts för rehabilitering. Det\r\när   flera    utredningar    som   har   visat   att\r\nrehabilitering  är oerhört viktig,  liksom  att  man\r\nsätter in den tidigt.  Vi  vet  att  det har funnits\r\npengar avsatta till rehabilitering, men  de har inte\r\nanvänts.  Vad gör man nu för att verkligen  se  till\r\natt alla pengar  och  resurser  som  är  avsatta för\r\nrehabilitering kommer till användning?\r\n\r\nLeif Westerlind: Det är naturligtvis ett problem som\r\ndu  nämner. Nu ska vi bara komma ihåg att de  pengar\r\nsom gäller  rehabilitering  är en relativt liten del\r\nav det samlade behovet av rehabilitering  som oftast\r\när  sådant som ska skötas av landsting, arbetsgivare\r\neller  arbetsmarknadsmyndigheter.  Det  som  är  mer\r\nbestickande för vår del skulle jag vilja säga är att\r\ndet tar väldigt lång tid för försäkringskassorna att\r\nkomma   fram   till   att   det   finns   behov   av\r\nrehabilitering.   Det   beror  bland  annat  på  att\r\nutredningarna inte kommer  till  stånd  tillräckligt\r\ntidigt.\r\n\r\nDet är naturligtvis ett bekymmer att vi  samtidigt\r\nhar pengar över som vi inte använder oss av. Det här\r\när    något    som    vi   är   medvetna   om   inom\r\nsocialförsäkringsadministrationen,  och  jag ska nog\r\nsäga  ärligt  att  lite  pinsamt är det. Det ska  vi\r\närligt  säga.  Men  det vi gör  nu  är  att  vi  för\r\nregionala diskussioner  med  varje  försäkringskassa\r\nunder april och maj månad. En av de punkter  som  vi\r\ntar  upp  med  försäkringskassorna är hur deras plan\r\nser ut för att utnyttja  de resurser som har ställts\r\ntill förfogande, speciellt  de särskilda medlen. Jag\r\nhoppas att det kommer att visa sig att det har skett\r\nen förbättring.\r\n\r\nRolf Olsson (v): Jag ska faktiskt  också  vända  mig\r\ntill  Anna Hedborg, Riksförsäkringsverket, men också\r\ngärna     till      Christer      Hogstedt      från\r\nFolkhälsoinstitutet, lite grann med anledning av  en\r\nsak  som  Anna  Hedborg  tog  upp  om  de  länsvisa,\r\nregionala  skillnaderna  i  sjukskrivningstalen.  Vi\r\nfick  en möjlig delförklaring  av  Anna  Hedborg  om\r\nskillnader  i  arbetslöshet  och brist på alternativ\r\nsom  människor  kunde  erkänna som  jobb.  Men  Anna\r\nHedborg var också inne på andra förklaringsmodeller.\r\nDet  vore av stort intresse  att  få  det  lite  mer\r\nallsidigt  belyst.  När  mätningar har gjorts har vi\r\nkunnat se att de här skillnaderna i olika sammanhang\r\nhar bestått i mer än 30 år.  De går nu upp överallt,\r\nmen skillnaderna finns där och  består.  Det vore av\r\nstort värde att få det belyst av de kontrahenter jag\r\nställer frågan till.\r\n\r\nJag vill också passa på i det sammanhanget  att få\r\nsynpunkter  på  och  belysning  av  de  sociala  och\r\nklassmässiga   skillnaderna   som   vi   kan   se  i\r\nsjukskrivningsmönstret. Det finns, menar jag, en del\r\nsom  jag  tycker  ganska vårdslösa påståenden om att\r\ndet är inbillning som  ligger  bakom.  Vi kan se att\r\nskillnaderna  i  sjuktal  slår igenom också  i  ökad\r\ndödlighet i yngre åldrar, som också är klassmässigt.\r\nDå kan man knappast prata om  inbillning. Det skulle\r\njag gärna vilja få belyst.\r\n\r\nChrister Hogstedt: Det har alldeles  nyligen  här  i\r\nriksdagen     antagits     en     proposition     om\r\nfolkhälsopolitiken.  Dess  grundläggande  budskap är\r\natt den ojämlikhet vi ser i ohälsan måste minska. En\r\nhuvudmyndighet  för att försöka åstadkomma detta  är\r\nStatens folkhälsoinstitut.  Ur  det perspektivet har\r\nvi     uppmärksammat     ganska     mycket     kring\r\nsjukförsäkringen.  Även  om  det  finns  många andra\r\naktörer  har  vi ansett att det är en högprioriterad\r\nfråga för oss också,  dels  att  analysera orsakerna\r\nbakom, inte minst vilka följderna  blir  när man har\r\nvarit  förtidspensionerad eller långtidssjukskriven,\r\ndels  hur  samhället  för  övrigt  påverkar  de  här\r\nförhållandena.\r\n\r\nDet  är   alldeles  riktigt  att  de  klassmässiga\r\nskillnaderna,    antingen    man    räknar   dem   i\r\nsocioekonomiska grupper eller tittar på olika yrken,\r\när  kolossala  när  det  gäller sjukskrivningar  och\r\nförtidspensioner. Vi tolkar  det  huvudsakligen  som\r\natt     det     är     arbetsmiljöfaktorerna     och\r\narbetsmarknadspositionen    som  är ett uttryck som\r\nanvänds    det vill säga om man har  tillgång  till\r\narbete eller  inte,  om  man är arbetslös eller inte\r\noch  vilka  villkor  som gäller,  som  förklarar  en\r\nmycket stor del av ohälsan  och  att  en huvuddel av\r\nåtgärderna  måste  ligga på att anpassa arbetslivets\r\nförutsättningar   till    de   förutsättningar   som\r\nindividerna har.\r\nSedan  finns  det  också  många  levnadsvanor  som\r\nbidrar    till    ohälsan.    Här    har     Statens\r\nfolkhälsoinstitut ett stort ansvar för att bidra med\r\nkunskap  om  hur  man  kan  motverka  alkoholskador,\r\ntobaksskador   och  hur  man  kan  öka  den  fysiska\r\naktiviteten och i viss mån också hur man kan påverka\r\nkostvanorna. De  styrs  i sin tur av de klassmässiga\r\ngrunder som du nämner, så det hänger ihop där också.\r\nVi har ett alldeles särskilt  ansvar för att se till\r\natt  den kunskapen kommer fram och  tillämpas  i  de\r\nflesta av de här frågorna.\r\n\r\nMåns  Rosén:   Jag   ville   närmast  kommentera  de\r\nregionala  skillnaderna,  där  vi  har  gjort  vissa\r\nstudier   där  vi  har  utgått  från  väldefinierade\r\ndiagnoser som har fastställts i sjukvården, det vill\r\nsäga   hjärtinfarkt    och   bröstcancer.   Vi   har\r\nkontrollerat inkomst och en massa andra faktorer. Då\r\nkvarstår väldigt tydliga regionala mönster, det vill\r\nsäga att sjukskrivningslängden  är  ungefär 85 dagar\r\nlängre  i  norra  delen  av  Sverige jämfört  med  i\r\nSmåland.   Detta   mönster   är   exakt   lika   för\r\nbröstcancer,  hjärtinfarkt och total  sjukskrivning,\r\nvilket  gör  att   man  tror  att  det  också  finns\r\npraxisskillnader som kan förklara en del av detta.\r\n\r\nBo  Könberg  (fp): I samband  med  de  mål  som  har\r\nställts upp för hur man ska få ned sjukskrivningarna\r\nhar vi tyckt att  det var lite märkligt att man inte\r\nhar tagit in någon  form  av  beräkning  av  vad som\r\nhänder  med förtidspensionerna. Som Anna Hedborg  nu\r\nredovisade     är     det     sannolikt    så    att\r\nförtidspensionerna inte kommer  att  minska.  Om man\r\ntittar på slutet av 90-talet ser man att vi hade nya\r\nförtidspensioner på i storleksordningen 35 000 eller\r\nkanske  40 000 om året, medan vi i fjol hade 70 000.\r\nDet finns väl risk att det i år blir lika mycket. Vi\r\nhar då tyckt  att  det  vore  rimligare  att försöka\r\nhitta ett mål för verksamheten som inkluderade bägge\r\ndelarna. Jag undrar hur Anna Hedborg ser på det.\r\n\r\nMin andra fråga gällde, som några redan  har varit\r\ninne på, frågan om de regionala skillnaderna. Om jag\r\nförstod  Anna Hedborg rätt, och det är det jag  vill\r\nkolla, har ni försökt att ta hänsyn till allting som\r\ngår att ta hänsyn till, det vill säga ålder, bransch\r\noch annat  för  att  försöka  förklara det hela. Den\r\nförklaring  som du pekade på skulle  kunna  förklara\r\nskillnader när det handlar om arbetslösheten men var\r\nom jag förstod dig rätt bara en del av förklaringen.\r\nDet gör att jag  gärna  vill  fråga  vad man tror om\r\nresten, som hittills inte har förklarats.\r\nTill sist en fråga till Eva Nilsson  Bågenholm som\r\ninledde med att tala om det paradoxala i  att vi kan\r\ngöra  så  oerhört  mycket  mer  nuförtiden  och  att\r\nfolkhälsan   enligt  en  mängd  kriterier  tycks  ha\r\nförbättrats, medellivslängd  och allting annat. Ändå\r\när det oerhört svårt att ta till  sig  att vi på fem\r\når skulle ha hamnat i en situation som är dubbelt så\r\nilla   som   tidigare.   Eftersom   det  bakom  alla\r\nsjukskrivningarna  ligger  någon form av  läkarintyg\r\nskulle jag vilja höra något  försök  till förklaring\r\ntill att man på en femårsperiod kan hamna i en sådan\r\nsituation. Flera av oss skulle kanske  kunna  förstå\r\ndet  som  det  var  10  år  eller  35 år eller något\r\nsådant. Men hur kan man på fem år göra  det  när  de\r\nflesta indicier pekar åt andra hållet?\r\n\r\nAnna    Hedborg:    Det    ligger    i   målet   att\r\nförtidspensionerna inte får öka, utan  de  ska också\r\nminska.  Och de kommer rimligen att minska betydligt\r\nunder den  här  perioden  från  den här allra högsta\r\nnivån. Däremot tror jag inte att  man  kan  förvänta\r\nsig  det  riktigt än. Det blir värre innan det  blir\r\nbättre. Och  om det inte blir värre så är det ganska\r\nilla redan med  70 000.  Det är naturligtvis rimligt\r\natt  man ser till helheten,  men  det  hänger  också\r\nsamman  med  att  vi  har  med  oss en situation och\r\nhistoria    i   bagaget   som   kommer   att    ange\r\nutvecklingstakten  under  de allra närmaste åren. På\r\nlite  längre sikt måste man  självfallet  se  utfall\r\nockså i  minskade  förtidspensioner. Det är också så\r\nman kan föreställa sig att det blir.\r\n\r\nDet är precis så som  Bo Könberg säger, att vi har\r\nkört alla förklaringsfaktorer  vi  över  huvud taget\r\nhar kunnat hitta på fram och tillbaka. Det  har  jag\r\nsiffror  på. Vi hittar egentligen inga förklaringar.\r\nSom Måns Rosén  redogjorde  för  är det sannolikt så\r\natt  det också finns praxisskillnader  mellan  söder\r\noch norr.\r\n\r\nEva Nilsson  Bågenholm:  Det  här var hela den svåra\r\nfrågan på en gång: Varför har det  här  skett på fem\r\når?  Det  finns  många  olika  faktorer som påverkar\r\ndetta, och jag ska inte försöka  räkna upp alla dem.\r\nDet handlar om alltifrån att arbetskraften är äldre,\r\nvi  har  slimmade organisationer i offentlig  sektor\r\noch så vidare.  Den  direkta frågan till mig är väl:\r\nVarför skriver läkarna  nu  så många fler sjukintyg?\r\nDet är det du är ute efter.\r\n\r\nJag tror att det handlar mycket  om att man har en\r\nnormförskjutning  i  samhället  som  också   läkarna\r\ngivetvis  inbegrips  i.  Det  är  inte så att vi har\r\nfärre  läkare. Även om vi i dag har  en  läkarbrist,\r\nhar vi inte  färre  läkare än vad vi hade för fem år\r\nsedan. Läkarna har inte plötsligt gått ut och samlat\r\nsig och sagt att nu ska  man  göra på ett annorlunda\r\nsätt och att man ska bedöma generösare.  Här har det\r\nskett en successiv förskjutning.\r\nDet har skett förr. Statistiken går upp  och  ned,\r\nmen  det  är  extra  markant nu. Jag kan inte ge dig\r\nnågot givet svar på detta. Den försäkringsmedicinska\r\nutbildningen har inte  försämrats.  Den  har snarare\r\nlegat   ganska  konstant.  Nu  får  vi  försöka  att\r\nförbättra  det  hela  utan  att  vi  kan hitta någon\r\nspecifik orsak.\r\n\r\nAnna Lilliehöök (m): Jag skulle vilja  börja med att\r\nställa  en  fråga  till Läkarförbundets företrädare.\r\nDet gäller det här med  sjukdomsbegreppet.  Som  jag\r\nser det är det ett problem att i de regler som finns\r\nförutsätter  man  en viss flexibilitet för att kunna\r\nklara av förändringar  i läkarvetenskapen. Det finns\r\nnågot  som heter vägledning.  Det  är  inte  riktigt\r\nriksdagens  bord att formulera dem, men där står det\r\natt  det  ska  vara  enligt  vanligt  språkbruk  och\r\ngällande läkarvetenskaplig  uppfattning.  Det  är en\r\nganska  löslig  formulering. I nästa mening står det\r\nsom  är  mest  intressant.  Det  står  att  med  den\r\nutgångspunkten  kan  varje  onormalt  kropps-  eller\r\nsjälstillstånd som  inte  hör  ihop  med den normala\r\nlivsbeteckningen betecknas som sjukdom.\r\n\r\nVi  har just fått en proposition här  i  riksdagen\r\ndär     det      förespeglas      att     nu     ska\r\nsjukskrivningsprocessen stramas upp.  Det  ska ske i\r\nförhållande  till  det  som  faktiskt  står på andra\r\nhåll,    nämligen    att   man   ska   bortse   från\r\narbetsmarknad,   ekonomi,   sociala   och   liknande\r\nförhållanden. Man  har alltså skärpt detta. Men kvar\r\nstår ändå den här ganska portalmässiga meningen.\r\nJag vill ställa en  öppen  fråga  om hur du ser på\r\ndetta.  Finns  det någonting som vi som  lagstiftare\r\nkan  göra för att  stötta  läkaren,  som  ju  är  en\r\nnyckelperson. Jag tror att individen också är mycket\r\nav nyckel  till  detta. Efter vad jag förstår är det\r\nockså  enligt någon  undersökning  mycket  över  två\r\ntredjedelar   som   är   sjukskrivna  på  individens\r\ninitiativ. Vi måste förstå  att  det inte är läkarna\r\nsom tar initiativ till detta. Det  är  ju  en  annan\r\nfråga  som  man  kanske  kan komma in på. Det gäller\r\nalltså   sjukdomsbegreppet  och   initiativet   till\r\nsjukskrivningen  och  om det är någonting som vi kan\r\ngöra för att hjälpa till.\r\n\r\nEva Nilsson Bågenholm:  Jag tackar för frågan om vad\r\nman   kan   göra   lagvägen   för    att   förbättra\r\nförutsättningarna.  När det gäller sjukdomsbegreppet\r\ntror jag att det är oerhört  svårt  att  komma  fram\r\ntill någonting bättre lagstiftningsvägen. Det här är\r\nen  flytande gräns, och det är oerhört svårt att dra\r\nen specifik gräns.\r\n\r\nEn individ som söker läkare för att man mår dåligt\r\nmår ju naturligtvis dåligt. Vi får ju förutsätta att\r\nindividen  faktiskt gör det och inte kommer bara för\r\natt man vill  vara  ledig.  Då är det jättesvårt att\r\nsom doktor säga att man inte  hittar  någon specifik\r\nsjukdom   enligt  lagtexten  och  därför  inte   kan\r\nsjukskriva  personen.  Man  får faktiskt lyssna till\r\npatienten och gå på vad patienterna uttrycker. Efter\r\nen    väl    övervägd    diskussion    kommer    man\r\nförhoppningsvis fram till att sjukskrivning  är  det\r\nbästa  här  och  nu.  Men  när  det är de här oklara\r\nsjukdomstillstånden  ska man kanske  inte  göra  det\r\nlika länge. Man ska kanske  ha  en  uppföljning lite\r\nsnabbare och se hur man kan få individen  tillbaka i\r\narbete för att påskynda processen.\r\nÄven när man har en väldigt väl definierad sjukdom\r\nsom  till exempel hjärtinfarkt är det oerhört  svårt\r\natt veta när individen kan gå tillbaka till arbetet.\r\nJag har  själv patienter med hjärtinfarkt. Det finns\r\nså oerhört  olika individuella förutsättningar. Även\r\nom man medicinskt  sett  har  samma  diagnos  kan en\r\nindivid  gå  tillbaka efter två dagar medan en annan\r\nindivid behöver  två  månader.  Och det går inte att\r\nreglera i lag hur man ska göra den  bedömningen. Här\r\nmåste  läkaren  ha  en viss flexibilitet.  Detta  är\r\nnaturligtvis också till nackdel för läkaren, men det\r\nmåste finnas där för  att  man ska kunna lyssna till\r\nde individuella förutsättningarna  hos  den enskilda\r\npatienten.\r\nSamtidigt  ligger  det  ju  i  luften  att det  är\r\nindividen som vill vara sjukskriven för att vila upp\r\nsig och göra någonting annat. Men man får hoppas att\r\nläkaren i de fallen, och jag tror inte att det är de\r\nflesta  fallen,  kan göra en stramare bedömning.  Då\r\nkan man naturligtvis  luta  sig  mot  lagen, och ska\r\nockså göra det. Men jag tror att det inte heller där\r\nbehövs  någon  bättre  lagstiftning,  utan  att  det\r\ngäller att använda sig av de regler som  finns,  men\r\ndet är oerhört svårt.\r\n\r\nKenneth    Lantz    (kd):    Herr   ordförande!   På\r\nstyrelsemötet i Försäkringskassan i Skåne i går hade\r\nvi  inte  helt  oväntat  de  här frågorna  uppe.  Vi\r\ndiskuterade bland annat det som  Bo  Könberg ställde\r\nfrågor  om,  så  det  lämnar  jag  därhän. Men  även\r\navstämningsmötena  aktualiserades,  och   jag  utgår\r\nifrån  att  Anna  Hedborg  ställer sig positiv  till\r\ntidigare möten med läkarna.  Det behöver kanske inte\r\nbesvaras med mer än ett ja eller  med att nicka, och\r\ndet ser jag att du gör. Tack!\r\n\r\nDå  skulle  jag  vilja  ställa en fråga  till  Eva\r\nNilsson Bågenholm. Det har ju visat sig gång på gång\r\natt de här tidiga träffarna  med läkarna är positiva\r\nför  en  kortare  sjukskrivning  och   en   tidigare\r\nåtergång  till arbetslivet. Nere i Skåne har vi  den\r\nerfarenheten  att  vi  har  försökt  kommunicera med\r\nläkarkåren  om just det här problemet,  men  vi  har\r\ndock inte mött någon större jublande respons. Varför\r\nblir vi så nonchalerade? Vad gör vi för fel? Hur ska\r\nvi  kunna  nå  läkarkåren   med  vårt  ganska  enkla\r\nbudskap?\r\n\r\nMariann  Ytterberg  (s):  Jag  har   en   fråga   om\r\nforskning,  statistik  och  kartläggning. Jag vänder\r\nmig  till  Måns  Rosén  och  kanske   till  Christer\r\nHogstedt.  Varför  vet  vi  inte mer när det  gäller\r\nforskning? Eller gör vi det?  Vi  säger  att antalet\r\nsjukskrivningar  har  fördubblats  sedan  1997.  Har\r\nallting fördubblats? Är vi dubbelt så sjuka  i samma\r\nkrämpor  som  1997, eller finns det andra mönster  i\r\ndetta? Jag undrar också om det finns formella hinder\r\nför kartläggningen,  någonting  som man skulle kunna\r\ngöra någonting åt lagstiftningsvägen. Det handlar om\r\nden  klassiska frågan om var, när,  hur  och  varför\r\nohälsa inträffar.\r\n\r\nEva Nilsson Bågenholm: Försäkringskassan är positiv,\r\noch läkarna är också positiva. Men de läkare som man\r\nframför  allt  vill  nå är allmänläkarna, och vi vet\r\natt det finns en brist  på  allmänläkare  i  dag. De\r\nsäger  att  det  är  svårt  att  få  tid för det här\r\navstämningsmötet.  Samtidigt säger de att  det  inte\r\nfinns någon annan väg  att gå. Det vi vet från olika\r\nprojekt, Finsam och liknande,  är  att de gånger man\r\nfår  till  stånd  den  här samverkan mellan  läkare,\r\nförsäkringskassan  och  arbetsgivare   fungerar  det\r\noerhört bra.\r\n\r\nJag  tror  att  det gäller att lyfta fram  de  här\r\nexemplen och se till att läkarna finner en stimulans\r\ni detta. Det gäller  att  hitta  lösningar  där  man\r\nkanske  ordnar  mötena  på vårdcentralen i samarbete\r\nmed försäkringskassan. Man  måste försöka göra detta\r\npå ett enkelt sätt. Det interna remissvaret från vår\r\ndistriktsläkarförening  var  väldigt  positivt  till\r\navstämningsmötena, men sedan kom  detta  med  tiden.\r\nDet  handlar inte om att man behöver andra morötter,\r\nsom att  det  behövs mer pengar. Det är inte det man\r\nframför,  utan  det   är   framför   allt   tid  för\r\navstämningsmöten.\r\nSamtidigt  ser  man  att när man väl har kommit  i\r\ngång med dem kommer det  att  förbättra situationen.\r\nDet gäller på något sätt att komma  över  en  puckel\r\nför att se att det blir bättre i slutändan. Men  det\r\nkommer   att   vara  trögt  i  början.  Det  är  jag\r\nfullständigt övertygad  om, framför allt där man har\r\nbrist på allmänläkare. Men  det  måste komma i gång,\r\noch   då   får   man  försöka  hitta  lösningar   på\r\nvårdcentralerna i  de regioner där det nu är problem\r\nsom passar just de läkarna, och det kan se olika ut.\r\n\r\nMåns Rosén: När man  har  försökt att sätta sig in i\r\ndet  här  området  har man slagits  av  att  vi  vet\r\nväldigt   lite   om  orsakerna   till   den   ökande\r\nsjukfrånvaron.  Samtidigt   har   vi  väldigt  stora\r\nförutsättningar att ta reda på det  i  Sverige.  Jag\r\ntror  att ett skäl till varför vi vet så lite är att\r\nforskningen   är   relativt  sektoriserad.  Ekonomer\r\ntittar  på konjunkturförhållanden  och  förklaringar\r\ntill sjukskrivning.  Epidemiologer  tittar på hälsa,\r\noch  arbetsmiljöforskare tittar på annat.  Jag  tror\r\natt vi behöver ta ett större helhetsgrepp om detta.\r\n\r\nDet  som  jag  slåss för tror jag att Anna Hedborg\r\nockså har tagit upp  i  sin  utredning, nämligen att\r\nunderlätta möjligheterna till samkörning av register\r\nför att få ökad kunskap om orsakerna till detta. Jag\r\ntror att vi skulle kunna få reda  på  mycket  mer än\r\nvad vi vet i dag.\r\n\r\nChrister   Hogstedt:   Förutom   understödjande   av\r\ndatasamkörningar  behövs  det ytterligare saker. Jag\r\ntror att det är alldeles särskilt viktigt att påpeka\r\natt även om vi inte har fullständig  kunskap  om vad\r\nsom  orsakar  detta,  mer  än  att det är ett mycket\r\nsammansatt problem, vilket alla  är  överens  om, är\r\ndet  ändå  så  att  när  huset  brinner gäller det i\r\nförsta hand att släcka det. Sedan  är det intressant\r\nför framtiden att veta hur det uppstod.  Men just nu\r\ntycker  jag  att  det största forskningsbehovet  och\r\nkunskapssammanställningsbehovet  är:  Vad kan vi dra\r\nför  lärdom  av  alla  de  försök  som  pågår   inom\r\nförsäkringskassan   och  på  arbetsplatser  för  att\r\nminska sjukskrivningarna  och snabbrehabilitera? Det\r\när inte minst kopplat till de nya avstämningsmötena.\r\nHur ska man få dem att fungera  så  att de inte bara\r\nblir  planer utan att de faktiskt utförs?  Där  tror\r\njag att det finns en del idéer. Nu gäller det alltså\r\nframför     allt     att    koncentrera    sig    på\r\ninterventionssidan.\r\n\r\nPsykisk hälsa, stress och utbrändhet\r\n\r\nStaffan Marklund: Jag  har tänkt presentera något kort kring de\r\narbetsmiljöförändringar som hänger ihop med ökningen\r\nav sjukfrånvaron i Sverige.  Innan jag går in på det\r\nska  jag dock väldigt kort kommentera  några  av  de\r\nfrågor som har varit uppe.\r\n\r\nEn brist  som  jag upplever som forskare är att vi\r\nför    närvarande    inte     har     diagnoser    i\r\nsjukförsäkringsregistret, och jag antar  att  det är\r\nriksdagens  ansvar  att  se  till  vi kan få det. En\r\nannan brist är att vi inte har individernas  yrken i\r\nregistret.  Jag  vet  att  det  är  på  gång. Vi har\r\ndiskuterat  det  mycket.  Vi  hoppas att det  kommer\r\nsnabbt.  Det  skulle  höja precisionen  avsevärt.  I\r\növrigt  har  vi ett ovanligt  bra  läge  i  Sverige,\r\nprecis  som  Måns   var   inne   på.   Vi   har  bra\r\nstatistikregister  och  bra tillgänglighet till  dem\r\nockså.\r\nNär det gäller diskussionen  om  den  psykosociala\r\narbetsmiljön  och  sjukfrånvaron behöver man  kanske\r\nvidga det något. Ibland diskuterar man arbetsmiljö i\r\nstörsta allmänhet. Jag  tror att det är riktigt, som\r\nmånga andra har påpekat,  att vi har hygglig koll på\r\nden  fysiska arbetsmiljöns utveckling.  Men  det  är\r\nockså   viktigt   att   komma   ihåg  att  det  sker\r\nförskjutningar.  Jag ska bara ge ett  enda  exempel,\r\noch det rör buller.\r\nBullret  har  minskat   avsevärt   i  den  svenska\r\nindustrin. Män utsätts i mindre grad för  buller  nu\r\nän  vad  de  gjorde  för tio år sedan. Det har skett\r\nkontinuerligt, och det  är  bra.  Å  andra sidan har\r\nbullret bland kvinnor ökar kraftigt, framför  allt i\r\nvård-  och  omsorgsverksamheter  som  inte  alls var\r\nutsatta för buller tidigare. Det betyder att det ser\r\nganska jämt ut om man summerar. Det ser också ganska\r\nhyggligt ut internationellt sett.\r\nJag   tror   också   att  man  kan  säga  att  den\r\nergonomiska  arbetsmiljön   är   ett  succéområde  i\r\nSverige.   Vi  har  en  väldigt  hög  ambitionsnivå.\r\nProblemet där är att vi inte riktigt ser resultaten.\r\nBelastningsskadorna  är  fortfarande omfattande. Det\r\när klart att det måste tolkas  så  att det inte bara\r\när  en arbetsmiljöfråga, men det finns  också  olika\r\nformer   av   belastningar   och   kombinationer  av\r\nbelastningar. Belastningsskadorna hänger  också ihop\r\nmed den psykosociala arbetsmiljön. Det är inte  bara\r\nen  fråga om vi lyfter tungt eller sitter för länge,\r\nutan det är också fråga om andra belastningar.\r\nSedan  menar  jag,  och  det  får vi väl diskutera\r\nnärmare, att det har skett en markant  ökning  av de\r\npsykosociala  kraven  i det svenska arbetslivet, men\r\nden är ganska ojämn. Det har framför allt skett inom\r\nvissa sektorer, vissa branscher och vissa yrken. Det\r\nska jag strax visa. Jag  menar  också att det är väl\r\nbelagt  att  alltför  höga  krav  och   alltför  låg\r\nkontroll  över  arbetet  markant  ökar  risken   för\r\nlångvarig  sjukskrivning.  Det ökar också risken för\r\ndistinkt  sjuklighet.  Hjärtkärlsjuklighet   är  ett\r\nexempel på det. Rörelseorgansbesvär finns också  väl\r\nbelagt.  Men  även här är det viktigt att komma ihåg\r\natt  det  finns  mycket   stora   skillnader  mellan\r\nbranscher,  yrken  och  företag.  Det går  inte  att\r\npresentera  en alldeles enhetlig bild  och  tala  om\r\nSverige i största  allmänhet. Det sker väldigt stora\r\nförändringar.\r\nJag vill summera lite  grann för att få en bild av\r\nbåde risken och hur många  individer  som  berörs av\r\ndet   här.   När   det   gäller   stora  ergonomiska\r\nbelastningar baseras det här alltså  på  många olika\r\nunderfrågor    när    vi    mäter    det.   Det   är\r\narbetsmiljöundersökningarna  som  görs  av   SCB  på\r\nuppdrag av Arbetsmiljöverket. Där har vi väldigt bra\r\ndata från 1989 och framåt. Vi mäter det vartannat år\r\nnu.\r\n(Bild 16) Det är väldigt tydligt att personer  med\r\nomfattande  ergonomiska  belastningar  också  har en\r\nkraftig    riskökning    för    sjukskrivning    och\r\nförtidspension.  Det  råder inget tvivel om det. Det\r\nomfattar ganska stor grupper av människor i Sverige.\r\nDet rör sig om en halv  miljon  män  och nästan lika\r\nmånga kvinnor.\r\nNär   det  gäller  monotont  arbete,  som   annars\r\nfaktiskt  minskar  lite  grann  i Sverige, finns det\r\nockså en kraftig riskökning. Men  där är det å andra\r\nsidan betydligt färre människor som omfattas av det.\r\nJag   kommer  strax  mer  i  detalj  in   på   den\r\npsykosociala  arbetsmiljön  mätt  som  alltför stora\r\nkrav och alltför låg kontroll. Där finns  det  också\r\nväldigt   tydliga   riskökningar  och  ganska  stora\r\ngrupper.  Det  handlar  om  nästan  en  halv  miljon\r\nkvinnor och 300 000 män.\r\nJag börjar med att säga något kort om hur vi mäter\r\ndetta. Det sägs  ofta  när  jag träffar folk att det\r\nbara  är  vad  folk  uppfattar.  När  vi  mäter  den\r\npsykosociala arbetsmiljön i Sverige  i  dag  är  det\r\ninte så hemskt mycket uppfattningar vi är ute efter.\r\nVi  är  ute  efter  att  beskriva  arbetssituationen\r\nväldigt konkret. Man kan naturligtvis  tveka  om att\r\nanvända  ordet  objektivt,  men  det är åtminstone\r\navsikten att det ska vara det.\r\nVi  mäter  det i form av en mängd olika  typer  av\r\nfrågor. När det  gäller  krav  frågor vi om folk tar\r\nmed  sig jobb hem, om de drar in  på  lunchen  eller\r\nandra  raster  för att få jobbet gjort och om det är\r\nstora  psykiska krav  i  arbetet.  Vi  försöker  öka\r\nprecisionen genom att fråga om det händer varje dag,\r\nvarje vecka,  varje  månad  och  så  vidare. Den här\r\nmättekniken  utvecklades  redan  på  80-talet.   Den\r\nanvänds också i de flesta andra länder.\r\nSkälet  till  att  vi kan vara ganska säkra på att\r\ndet här stämmer är att  vi  validerar det här på två\r\nolika sätt. Det ena är att vi  skickar  ut  experter\r\nsom  tittar på jobbet. Är det så att de bara gnäller\r\neller  ser  det ut så här? Vad gör de när de jobbar?\r\nFör det mesta har experterna och de anställda ganska\r\nlikartade uppfattningar om kraven i arbetet.\r\n(Bild 23) Det  andra  sättet  att validera innebär\r\natt vi tittar på stresshormoner,  det  vill säga hur\r\nkroppen reagerar på påfrestningarna. Där  finns  det\r\nockså  väldigt  robusta data som tyder på att när vi\r\nmäter  psykosociala   påfrestningar   med  hjälp  av\r\nfrågeformulär  eller  liknande har de individer  som\r\nhar höga värden på de frågorna också höga värden när\r\ndet gäller stresshormoner.\r\nJag vill vara noga med  detta  för att visa att vi\r\ninte   behöver   vara   så  oroliga.  Vi  kan   mäta\r\npsykosociala  påfrestningar.  Finner  vi  sådana  så\r\nfinns de. En viss  försiktighet ska man förstås ändå\r\nha som forskare. Det  kan röra skillnaden mellan män\r\noch  kvinnor  i den här precisionen.  Det  kan  röra\r\nolika yrken där vi inte har utvecklat mättekniken så\r\nbra.\r\n\r\nHur har det då  sett ut under 90-talet? Jag börjar\r\nmed kvinnorna. Vi har alltså data som är jämförbara.\r\nDet är exakt samma  frågor  som har ställts, och jag\r\när  en  av  dem  som  har slagits  för  att  de  ska\r\nfortsätta  att  se  ut  så.  Vi  behöver  vara  lite\r\nkonservativa i mätningarna  för  att  kunna  jämföra\r\növer  tid. (Bild 17) Det är väldigt tydligt att  det\r\nframför   allt   inom   landstingssektorn  och  inom\r\nkommunsektorn  har skett väldigt  kraftiga  ökningar\r\nnär  det gäller andelen  som  har  så  kallade  höga\r\nanspänningsarbeten, det vill säga att de har alltför\r\nhöga krav  på  sig  och  för  liten kontroll. De har\r\nväldigt  mycket att göra, och de  kan  inte  påverka\r\nnär, var eller  hur det här arbetet ska utföras. Det\r\nleder till att man har ett väldigt spänt jobb.\r\nDet började lite  före  1997.  Det var senast 1997\r\nalla siffror började stiga. Tidsmässigt stämmer det.\r\nDet stämmer också branschmässigt.  Det  är  i de här\r\nsektorerna  sjukfrånvaroökningen är störst. Men  det\r\när också viktigt  att  notera att staten inte har en\r\nkraftig  ökning.  Det ser  ganska  stillsamt  ut.  I\r\nprivatsektorn ser det  också  ganska  stillsamt  ut.\r\nÄven  i  de båda sektorerna har vi haft en ökning av\r\nsjukfrånvaron. Det betyder att vi också måste ställa\r\nfrågan: Kan  det här förklara allt? Och det är klart\r\natt det inte kan.\r\nDet finns två  konkurrerande faktorer som jag vill\r\nnämna eftersom de inte har varit uppe och som är väl\r\nbelagda.      Den     ena     är      åldersfaktorn.\r\nÅldersförändringen  av arbetskraften har en distinkt\r\neffekt på ökningen av  sjukfrånvaron efter 1997. Det\r\nser  lite olika ut i olika  undersökningar  när  det\r\ngäller  hur  stor  den  är,  men det råder inget som\r\nhelst tvivel om att den finns och är betydande.\r\nSedan kan man ju vara lite fundersam  över hur man\r\nska tolka detta. Vi kan inte göra så mycket  åt det.\r\nMen vi kommer faktiskt att göra en del åt det. Efter\r\n2015  ungefär kommer arbetskraften att föryngras  en\r\naning.  Väntar  vi  bara  tillräckligt  länge kan vi\r\nmöjligen  nå  det här målet. Men det är viktigt  att\r\nkomma  ihåg att  vi  ålderstandardiserar.  Vi  måste\r\nkontrollera  för ålder så att det inte bara blir ett\r\nåldersbrus i det hela.\r\nDet  andra  typen  av  faktorer  som  vi  är  rätt\r\növertygade om spelar  roll,  men  där  vi har mycket\r\ndålig    koll,    är   förändringar   i   privatliv,\r\nfamiljebelastningar,      fritidsaktiviteter     och\r\nliknande. Det har vi inte alls lika bra koll på.\r\nNär vi summerar alla faktorer  vi kan mäta kan man\r\nsäga att arbetslivet kan förklara  ungefär  30 %  av\r\nvariationen. Det är lite mer i en del undersökningar\r\noch  lite  mindre i en del. En tredjedel ytterligare\r\nkan vi förklara  med andra pålitliga faktorer som vi\r\nibland lyckas hitta, balansen mellan det privata och\r\narbetslivet  till  exempel.   Men  en  tredjedel  är\r\nfaktiskt slump där vi inte vet  något  alls.  Det är\r\nkanske  inte  heller  så  konstigt  när  det  gäller\r\nsjuklighet. En stor del av den går inte att förklara\r\nmed kända faktorer.\r\n(Bild  18)  När  det gäller männen ser det ungefär\r\nlikadant ut. Dramatiken är lite intressant på slutet\r\ndär det går ned kraftigt  i  landstingssektorn.  Jag\r\nvet  inte  exakt  vad  det beror på. Jag känner inte\r\ntill någon närmare förklaring till det. Vi kan också\r\nse  att  när  det gäller kommunsektorn  har  männens\r\nökning varit mycket  stillsammare än kvinnornas. Det\r\när  ju  relativt  få  män  där  i  förhållande  till\r\nkvinnor. Drygt 80 % av  kommunsektorns  anställda är\r\nkvinnor.\r\nSå till frågan om det går att använda det  här för\r\natt  förklara risken för sjukskrivning. Där använder\r\njag den här så kallade kravkontroll-modellen där vi\r\nkombinerar  kraven  i  arbetet  med  frihetsgraden i\r\narbetet.  Där  stämmer modellen förfärligt  bra.  De\r\nindivider som utsätts för väldigt höga psykiska krav\r\nmen har låg kontroll och små möjligheter att påverka\r\nnär, var och hur  jobbet ska utföras har en överrisk\r\nför sjukskrivning på  nästan två och en halv gånger.\r\nDet är ett kraftigt utfall.\r\nMen även de som har höga krav och hög kontroll har\r\nfaktiskt en överrisk i  dag. Så har det inte sett ut\r\ntidigare. Jag gjorde motsvarande studie på 80-talet,\r\noch då låg de väldigt fint  till,  som  de  ju också\r\nska.    Det    var    det    vi   tänkte   oss   som\r\narbetsmiljöforskare.  Det  var  en  grupp.  Det  var\r\nsådana som vi som visserligen har  mycket  att  göra\r\nmen  som också kan påverka det. Då gillar vi jobbet,\r\noch då  är  stress  inte farligt. (Bild 19) Nu visar\r\ndet sig  och detta gäller  särskilt  för  kvinnor \r\natt det finns en överrisk även i den här gruppen.\r\n(Bild  20-21)  För att illustrera tydligt att  det\r\nfinns ganska stora  skillnader men en total ökning i\r\nalla, har vi valt att titta på sömnbesvär, som också\r\nrapporteras i arbetsmiljöundersökningarna  i Sverige\r\növer  tid.  Vi har data sedan länge. Vi har summerat\r\ndetta för att  få stora baser. Vi har 80-tal, 90-tal\r\njämfört med de data  som  vi har för 2000-talet. Det\r\när  väldigt  tydligt  att  det   sker   ökningar  av\r\nsömnbesvär bland kvinnor, och för övrigt också bland\r\nmän, i alla yrkesgrupper. Men de ligger ju på ganska\r\nolika  nivåer.  Här kan man säga att det illustrerar\r\natt yrkesskillnaderna slår igenom på reaktionen.\r\nLåt oss titta på  fördelningen  av sjuklighet. Det\r\nfinns  en  annan  viktig  lärdom.  Vi diskuterar  ju\r\nväldigt mycket de psykiska sjukdomarna, framför allt\r\nutbrändhet. För övrigt kan man säga  att  utbrändhet\r\nsom  ren  diagnos är ett väldigt ovanligt fenomen  i\r\nSverige.  Det   är  fortfarande  bara  34 %  av  de\r\nfaktiska diagnoserna.  Men vidgar man detta, som jag\r\nändå tror att man ska göra,  till  bredare frågor om\r\nutmattningsdepressioner  och  liknande,  är  det  en\r\nväldigt tydlig ökning av den typen  av  sjuklighet i\r\nSverige. Det stämmer väl med den bild jag  har visat\r\ntidigare.\r\n(Bild 22) Men det är också viktigt att komma  ihåg\r\natt  vi  fortfarande  har  en väldigt stor grupp med\r\nrörelseorgansbesvär. Det är  fortfarande den största\r\ngruppen.  Den  ökar  också. Men inte  nog  med  det.\r\nDessutom ökar övriga sjukdomar,  och  där  ingår  ju\r\nsjukdomar  som  i allmänhet inte har med arbetslivet\r\natt göra, till exempel cancersjuklighet och en mängd\r\nandra typer av sjukdomar  som  inte går att förklara\r\nentydigt med arbetslivet.\r\nDär kan man möjligen fundera över om en del av den\r\nhär   ökningen   inte   alls   behöver  orsakas   av\r\narbetslivet men ändå har med arbetslivet att göra på\r\ndet sättet att det är svårare att  arbeta  med  lite\r\nsjuklighet  i  ett  modernt arbetsliv än vad det var\r\nför ett antal år sedan.  Det  kanske  är svårare att\r\nhantera lite värk och lite trötthet i ett  arbetsliv\r\nsom ställer ökade krav på medarbetarna.\r\nJag  ska  sluta  där.  Jag vill bara säga att  jag\r\nuppfattar att det finns ganska  bra belägg i Sverige\r\noch i några andra länder för en tydlig  ökning av de\r\npsykosociala  problemen  i arbetslivet och  att  det\r\nväldigt tydligt hänger samman med ökad sjukfrånvaro.\r\nMen  det  varierar  väldigt kraftigt.  Det  finns  i\r\nSverige, och det är väldigt viktigt att ha klart för\r\nsig, företag, verksamheter  och  även  kommuner  och\r\nlandsting   som   har  en  väldigt  bra  psykosocial\r\narbetsmiljö. Det glömmer  man väldigt lätt bort. Det\r\när väldigt stor variation här.\r\n\r\nÅke Nygren: Jag vill också  tacka  för  att jag fick\r\nmöjligheten att komma hit och visa vad vi  håller på\r\nmed på Karolinska Institutet.\r\n\r\nDe frågor som jag tänkte belysa är: Vad är det för\r\ndiagnoser  som ligger bakom den ökade sjukfrånvaron,\r\noch vad kan  man  göra åt dem? Just den detaljen har\r\nju också varit uppe i frågestunden.\r\nVar kan man se de  här  sjukskrivningsdiagnoserna?\r\nVar  finns de någonstans? Riksförsäkringsverket  gör\r\nju sina  årliga  punktundersökningar,  men sedan har\r\nAFA,       alltså      arbetsmarknadens      parters\r\nförsäkringsbolag, en databas sedan 1972. Där har man\r\nregistrerat  diagnoser  på  dem  som får utbetalning\r\ndärifrån.  Alecta har hakat på och  gör  sedan  1995\r\nsamma  sak.  Detta   har   vi   validerat.   Vi  har\r\nkontrollerat att det stämmer, och vi använder nu det\r\nhär väldigt mycket i vår forskning, och vi tittar på\r\nförändringar. Och det tänkte jag visa.\r\nDet  har till exempel varit uppe en diskussion  om\r\nregionala  förändringar.  Här  har vi då en bild med\r\nregionala förändringar i landsting.  Det  handlar om\r\nantal  sjukfall,  90  dagar eller längre, per  tusen\r\nlandstingsanställda.  Nu   har   jag   tagit  mental\r\ndiagnos,  för det var det som det här passet  skulle\r\nhandla om.  När  det gäller långtidssjukskrivna, mer\r\nän 90 dagar, för mental  diagnos vet vi att det till\r\nganska stor del handlar om  det  som populärt kallas\r\nför    utbrändhet,    utmattningsdepression    eller\r\nutmattningssyndrom. Här  ser  man  att  det  inte är\r\nriktigt  samma  nord-sydliga  gradient  som  när det\r\ngäller  sjukskrivningar i allmänhet. Det man kan  se\r\när  till  exempel   att   Värmland  har  den  högsta\r\nsjukskrivningen  2001. De här  staplarna  är  alltså\r\nfrån 1998, 1999 och 2001, och där leder Värmland.\r\nEtt annat intressant fenomen är Kronoberg, där det\r\nfördubblades mellan 1999 och 2000, och sedan har det\r\ngått  ned.  Vi  låter  nu  Statistiska  centralbyrån\r\nhjälpa oss att undersöka vad det kan bero på. Som ni\r\nvet har det under  90-talet  varit  neddragningar på\r\nlandstingen, och vi håller nu på att  kartlägga  hur\r\nmycket  det  betyder. När det gäller just Kronoberg,\r\nsom vi har gjort  en specialstudie av, var det under\r\ndet    här   året   en   otrolig    turbulens    med\r\nomorganisationer,  nedläggning  av  sjukhus  och  så\r\nvidare, som kan förklara det här.\r\nKalmar  är  ett  landsting som har väldigt lite av\r\nden  här  problematiken.   Där   har   vi  också  en\r\nspecialstudie  på  gång.  En  del av det kan  kanske\r\nförklaras  av  att  man  inte  har  haft  så  mycket\r\nneddragningar  där.  Sedan är det då de  norrländska\r\nlanstingen,  och där är  det,  som  sagts  tidigare,\r\nganska högt.\r\nI Stockholm  är  det  ganska  lite. Det kan kanske\r\nförklaras  med,  när  det gäller just  det  här  med\r\narbetslöshet och sådant,  att  det är lättare att få\r\njobb  i  Stockholmsområdet. Det är  vad  Statistiska\r\ncentralbyrån tipsar oss om.\r\n(Bild 24)  En  annan  intressant fråga är: Hur ser\r\ndet  ut  om  man  jämför  diagnoserna   i  kommuner,\r\nlandsting och LO-kollektivet? Det här är det som AFA\r\nförsäkrar.  Mentala sjukdomar, som jag sade  handlar\r\ndet till ganska  stor  del om utmattningsdepression,\r\nmuskuloskelettala sjukdomar, sjukdomar i luftvägarna\r\nhjärt-kärlsjukdomar  utgör   tillsammans   80 %   av\r\nsjukskrivningsproblematiken,   vilket   yrke   eller\r\nvilket  jobb  man  än har. Det har vi sett i den här\r\ndatabasen.\r\nDet  som  är intressant  att  se  när  det  gäller\r\nutmattningsdepression   är  att  LO-kollektivet  har\r\nganska   lite   av  de  problemen.   Där   dominerar\r\nfortfarande   de  muskuloskelettala   problemen.   I\r\nkommuner  och landsting  är  det  fler,  ungefär  en\r\ntredjedel, som har utmattningsproblem.\r\n(Bild 25)  Maslach,  som  myntade begreppet på 70-\r\ntalet, tittade just på människovårdande  yrken.  Det\r\nvar   utifrån   det   som   hon   myntade  begreppet\r\nutbrändhet. Vi har också tittat på  olika  yrken  på\r\nsamma   arbetsplats.   Då   har  vi  återigen  tagit\r\nsjukvården. Vi har jämfört städare, undersköterskor,\r\nsjuksköterskor och läkare. Då  ser man att den grupp\r\nsom har mest av utmattningsproblematiken är läkarna,\r\n42 %. Man kan titta på andra yrken.  Den  enda grupp\r\nsom slår läkarna är präster. De har 48 % av  den här\r\nproblematiken. Städare och undersköterskor har,  som\r\nni  ser,  mer  av muskuloskelettala problem, och det\r\nhar väl att göra  med  belastningen  på just muskler\r\noch leder.\r\n(Bild 26) Vad är det som är gemensamt  för  de här\r\nfyra diagnoserna? Det finns säkert flera saker,  men\r\nen  sak  som  vi  kan  ta fram är stress. Vi vet att\r\nstress leder till spänningar  i muskler, och att det\r\npåverkar  i fråga om blodtryck och  hjärtinfarkt  är\r\nkänt. Det gäller  även  utmattning  och  depression.\r\nStress är den gemensamma nämnaren.\r\n(Bild 27) På Karolinska Institutet har vi  haft en\r\nstudie  där vi har tittat på tjänstemän. Där har  vi\r\nförsökt att  validera  de  här  diagnoserna.  Det vi\r\nkunde  hitta  när  det gäller dem som är sjukskrivna\r\nför  en  mental diagnos,  det  som  populärt  kallas\r\nutbrändhet, utmattningsdepression eller vad vi vill,\r\nvar  att  79 %,    nästan  80 %,  hade  en  egentlig\r\ndepression, enligt de definitioner som finns för att\r\ndiagnostisera en psykisk sjukdom.\r\n(Bild 28) Vad säger  de här människorna som vi har\r\nundersökt? Vi är nu uppe i 350 stycken. Vad säger de\r\när orsaken till det här? Ja, i 50 % av fallen hittar\r\nvi ingen annan utlösande faktor än arbetet. I resten\r\nhandlar det om familj och det privata livet. När det\r\ngäller familj är det övervägande  kvinnor,  och  när\r\ndet gäller arbetet är det ganska lika mellan män och\r\nkvinnor.\r\nVad  säger de då att det är på arbetet som orsakar\r\ndet här?  De  flesta  säger att det har att göra med\r\nomorganisationer.   Då  gäller   det   inte   första\r\nomorganisationen, utan  det  handlar om när det blir\r\ntre, fyra omorganisationer inom  en ganska kort tid.\r\nDå ställer sig till och med stora  starka karlar och\r\ngråter för att de inte vet vem som är  arbetskamrat,\r\nvem som är chef eller vad de ska göra. Det  finns en\r\nannan  sak  som  kanske är kombinerad med detta.  En\r\nomorganisation betyder  ofta  att det blir färre som\r\nska  göra  samma  jobb,  och det blir  en  för  stor\r\narbetsbörda. Det här är det som våra patienter säger\r\natt det handlar om.\r\nNär de kommer till oss har  de varit sjukskrivna i\r\nminst 90 dagar. Vi har då försökt  att göra en liten\r\nbeskrivning av hur de upplever det.  När de har gått\r\nin i väggen, som de kallar det, säger  de  ofta  att\r\ndet  hände  vid  en ganska exakt tidpunkt. De säger:\r\nDet  var en torsdag  klockan  tre  då  jag  tog  upp\r\nbilnyckeln  och  inte  kom  på vad man skulle ha den\r\ntill.  Jag hittade inte bilen.  Jag  kom  inte  ihåg\r\nkodnumret  på min dator. Men om man går tillbaka och\r\ntittar ser man  att  den  här  processen  har pågått\r\nunder en ganska lång tid. Det börjar ofta med värk i\r\nkroppen.  Om  man  har  ett  arbete där man använder\r\nmusklerna kan man ju tänka sig  att  det  är det som\r\nman sjukskriver sig för i första hand. Sedan  kommer\r\ndå andra besvär som de beskriver  det här beskriver\r\nsamtliga  ganska entydigt. Det är sömnbesvär, och  i\r\noch  med  sömnbesvär   blir   det  energilöshet  och\r\nminnesproblem. Glädjelöshet och  nedstämdhet  följer\r\nav  det, och sedan är utmattningssyndromet där.  Det\r\nhär är alltså ett förlopp som vi har kartlagt.\r\nDet här är då det som vi frågar patienterna om. Vi\r\nhåller  nu  på med två studier där vi försöker följa\r\ndet här när det  gäller  läkare  och  sjuksköterskor\r\nprospektivt.  Det  är  en  longitudinell studie  som\r\nkommer att ta ganska lång tid.  Den  kommer inte att\r\nbli klar innan jag har gått i pension.\r\nVad  kan  man  göra  åt det här, och vad  har  KI,\r\nKarolinska Institutet, och  AFA  gjort  åt  den  här\r\nproblematiken?  Ja, sedan 1985 har vi haft modeller.\r\nVi  har  byggt upp  modeller  i  samråd  med  svensk\r\nexpertis  och   utländsk   expertis.   Vi  har  haft\r\nseminarier. Vi har haft konferenser. På  det  sättet\r\nhar vi nu evidensbaserade modeller för hjärtproblem,\r\nsmärta i  rygg och nacke, astma och KOL. Vi har inte\r\nhittat  på  några  modeller. Vi använder de modeller\r\nsom vi har lärt oss  av  litteraturen  och av de här\r\nmodellerna.  Det  vi har gjort är att vi har  använt\r\ndem  systematiskt  på   olika   sätt,   och  vi  har\r\nrehabiliterat folk och sett vad det ger för nytta.\r\nGör  man  rätt  saker  i  rätt  tid  halverar  man\r\nåtminstone förtidspensioneringen, om man tar diagnos\r\nför  diagnos.  Vi håller nu på att ta fram  liknande\r\nmodeller för psykiska  utmattningstillstånd.  De här\r\nanvänder  vi  nu i landsting och på företag, och  vi\r\nhar just i dagarna  fått  resultatet från de företag\r\nsom vi håller på med och ett  landsting.  Vi ser att\r\nvi  i samtliga fall minskar sjukskrivningarna  genom\r\natt gå  in  i  tid,  kartlägga  riskpatienterna  och\r\nåtgärda   riskpatienterna   när   det   gäller  både\r\narbetsorganisationen  och  de  personliga problemen.\r\nMed detta har vi vänt kurvan på de här företagen.\r\nVi   provar   samma  sak  på  landsting.   Och   i\r\nVästernorrland har  vi  fått  det att gå ned. Vi har\r\ntvå landsting. Det är Kalmar, eftersom  det  är  det\r\nlandsting  som  har  lägst siffra  vi vill lära oss\r\nvad det är där som gör  att  det fungerar. Och så är\r\ndet   Västernorrland.   Där  har  vi   utbildat   19\r\nkuratorer, sjuksköterskor. Där jobbar vi just med de\r\nmentala diagnoserna för att  lära  oss  hur  man ska\r\nhandskas med dem och ta hand om dem.\r\nSom  avslutning vill jag nämna vad vi gör när  det\r\ngäller utmattningsproblematiken,  utbrändheten.  Som\r\nni såg på förra föreläsarens bilder är det detta som\r\nökar  mest.  Vi tror att behandling ska ske i grupp.\r\nDet   har   vi  fått   lära   oss   nationellt   och\r\ninternationellt.  Vi  tror  på  gruppterapi,  och vi\r\nhåller  nu  på  att  pröva  en sådan gruppterapi. Vi\r\nkopplar  det till att man verkligen  tittar  på  den\r\narbetsinriktade  rehabiliteringen  samtidigt som man\r\ntittar  på individen. Vi har utbildat  samtalsledare\r\nför  psykoterapin,   19  stycken  som  jag  sade,  i\r\nVästernorrland.  Vi  tror   inte   att   det   finns\r\ntillräckligt med terapeuter för att kunna ta hand om\r\ndet  som  pågår,  men vi har även tittat på en annan\r\nteknik. I Kalmar tittar vi på dem som är i riskzonen\r\nför det här, och så  har vi utbildat folk för att ta\r\nhand om det. Just det här håller vi på att utvärdera\r\ni dagarna.\r\n\r\nLinnéa  Darell (fp): Jag  skulle  vilja  fråga  dig,\r\nStaffan Marklund,  om ett par saker som jag fastnade\r\nför i ditt anförande.\r\n\r\nVi   vet  alla  att  sjukskrivningarna   är   mest\r\nomfattande  inom  kommuner  och  landsting,  och det\r\nvisade  du.  I  dag  finns  det  en  hel del privata\r\nvårdgivare där arbetsuppgifterna är desamma. Vad jag\r\nhar  förstått  både  av  din  föredragning   och  av\r\ntidigare  statistik  är sjukfrånvaron inte lika  hög\r\ndär, trots att det som sagt är samma arbetsuppgifter\r\noch ganska pressad ekonomi antar jag  de flesta har\r\nju avtal med kommunerna. Det är också mycket kvinnor\r\nsom  är  anställda. Jag  skulle  vilja  höra  om  ni\r\nforskar kring  det  och tittar på vad man kan lära i\r\nkommuner och landsting eller vad orsakerna kan vara.\r\nDu nämnde att av faktorerna  är det 30 % som beror\r\npå arbetslivet. I den allmänna debatten  kan man tro\r\natt  det  är  100 %.  Du  nämnde att förändringar  i\r\nprivatliv, familjestruktur  och annat är en stor del\r\nmen att det där finns dåligt  med  forskning. Det är\r\nlite bekymmersamt, för det borde ju  vara intressant\r\ndels    ur   det   här   perspektivet   som   gäller\r\nsjukskrivningar  och  ohälsa,  dels med tanke på att\r\ndet  väl  ofta  drabbar kvinnor. Därför  skulle  det\r\nkunna  vara  ett  intressant   forskningsområde   ur\r\njämställdhetssynpunkt.\r\nMin fråga är: Finns det någonting som tyder på att\r\nintresset för forskningen om de här frågorna ökar?\r\n\r\nStaffan  Marklund:  Vad  gäller  den  första  frågan\r\nuppfattar jag det hela ungefär som du: I stort  sett\r\nser   det   lite   bättre   ut  i  de  privatiserade\r\nverksamheterna.  Man  får  hålla  koll  på  att  det\r\nverkligen är samma verksamhet.  Det  är  inte alltid\r\nriktigt på det sättet, för all del. Man bör dessutom\r\nförstås  hålla  koll på att personalsammansättningen\r\nser likadan ut, så  att  det  inte är ungdomarna som\r\nflyttar över till de privata verksamheterna.\r\n\r\nDessvärre,  kan  man säga ur forskningsperspektiv,\r\när det alldeles för  lite privata verksamheter. I de\r\nundersökningar vi har  är  de  lite  för få. I många\r\nkommuner   råder   ju   fortfarande   den  klassiska\r\nkommunala ordningen. Generellt uppfattar jag nog att\r\ndet  ser ut som du antydde, men vi behöver  beforska\r\ndet ytterligare.  Framför allt behöver vi ju ta reda\r\npå vad det är som gör  att det är så här. Är det att\r\nde är privata? Har de bättre ledarskapsorganisation?\r\nÄr enheterna mindre? Är  de kanske stabilare? Det är\r\nnog riktigt att de yttre ekonomiska  faktorerna  ser\r\nrätt likartade ut. Det är press på även den typen av\r\nverksamhet.\r\nNär  det  gäller  privatlivsfaktorer  är  det  ett\r\nproblem.  Vi  har forskningsmässigt försökt gå efter\r\ntvå spår, kan man  säga.  Det  ena  är det vi brukar\r\nkalla  belastningsspåret.  Människor som  har  stora\r\nprivatlivsbelastningar       mycket    små    barn,\r\nvårdnadsansvar för äldre anhöriga  och  så  vidare \r\nborde rimligen bli mer utmattade än de som inte  har\r\ndet. Men så ser det inte riktigt ut. De friskaste vi\r\nhar  är  kvinnor med många barn. Vi vet inte riktigt\r\nhur vi ska tolka det här. Det tycks som om en del av\r\ndessa  belastningar   också  är  friskfaktorer.  Men\r\ndelvis är det också en fråga om hur vi mäter det. Vi\r\nhar för primitiva kriterier  för det. De studier som\r\njag  har  sett  där  individerna anger  att  det  är\r\nproblem i balansen mellan  privatliv  och arbetsliv,\r\ndär  får  man  utfall  för  risken  för  sjuklighet.\r\nAlltså:  De som har svårt att hantera situationen  \r\nnär antingen  jobbet  inkräktar på privatlivet eller\r\ntvärtom  är sjukligare.\r\nDet andra spåret, som  inte  har  gett något i det\r\nhär  sammanhanget,  har  att  göra med så  att  säga\r\ntraumatiska   händelser   i   privatlivet,    alltså\r\nskilsmässor,  dödsfall, sjuklighet och annat som  ju\r\nockså  händer  i   livet.   Det  påverkar  så  klart\r\nindividuell  sjuklighet. Människor  som  är  med  om\r\nsvåra händelser  löper  större  risk för sjuklighet.\r\nMen det har inte vad vi kan se förändrats  över  tid\r\nsärskilt mycket, så det förklarar inte mycket av den\r\naktuella ökningen av sjukfrånvaron.\r\nMen  det finns ett ökat intresse. Jag kan svara ja\r\npå   den   frågan.    Jag    råkar    sitta   i   en\r\nprioriteringskommitté    i    Forskningsrådet    för\r\narbetsliv  och sociala frågor, och  där  är  det  en\r\nväldig mängd  intressanta  forskningsprojekt på gång\r\nnu. Vi har för lite pengar för att ge till så många,\r\nmen det kan ni ju ändra på om ni vill! Vi tycker att\r\ndet  över huvud taget finns ett  ökat  intresse  för\r\nsjukförsäkringsfrågor.  Det  är kanske den roligaste\r\noch mest positiva effekten av  eländet, så att säga.\r\nMånga forskare är intresserade,  och det leder också\r\ntill att det blir många aspekter på  det  hela  från\r\nalla möjliga olika håll  bland annat detta.\r\n\r\nAnita Sidén (m): Det är inte bara pinsamt att rehab-\r\npengar  inte  används   det är ju mer allvarligt än\r\nså. Det är många som blir  drabbade  och måste vänta\r\npå hjälp och fortsätta att vara sjukskrivna.\r\n\r\nSå  till  min  fråga. Anna Hedborg talade  i  sitt\r\nanförande om frånvaro  från  arbetsplatsen,  men som\r\nsagts  här nu kan ju frånvaron bero på andra problem\r\nän vad som sker på arbetet, och jag skulle vilja att\r\näven Anna Hedborg kommenterar det.\r\nHerr ordförande!  Staffan  Marklund  visade på att\r\ndet  finns stora skillnader mellan olika  branscher,\r\nmedan  jag uppfattade att Anna Hedborg menade att så\r\ninte var fallet. Kan jag få en kommentar till det?\r\n\r\nAnna Hedborg: Vad jag sade i frågan om frånvaro från\r\narbetsplatsen  var  att  jag tror att det inte är en\r\nsärskilt  fruktbar angreppsmetod  att  utdela  skuld\r\ndärvidlag.  Det  spelar  inte så stor roll om det är\r\narbetet i sig som är orsak  eller om det finns någon\r\nannan  orsak  eller  är  fråga om  en  blandning  av\r\norsaker. Allt finns med. Det  som  är viktigt är att\r\nfå mötet mellan den specifika arbetsplatsen  och den\r\nspecifika      människan      att      fungera     i\r\nrehabiliteringssituationen.    Det   är   intressant\r\noavsett orsaken, därför att det är där det avgörs om\r\nman kan komma tillbaka eller inte.\r\n\r\nSå  mycket  vet  vi att de rehabiliteringsinsatser\r\nsom verkar ge verkligt  resultat   något som vi kan\r\nmäta,  och  vi  har försökt på många sätt    har  i\r\nallmänhet  att  göra   med  att  man  gör  saker  på\r\narbetsplatsen eller att  man  byter  arbete.  Det är\r\notroligt  viktigt  att  man hamnar rätt och får rätt\r\nförutsättningar för de skavanker  man  kan  ha, även\r\nvid  återgång.  Det mötet blir avgörande för om  det\r\nfungerar väl eller inte. Det är nog också så att hur\r\nmycket långtidsfrånvaro  man  har  faktiskt  är  ett\r\nväldigt bra mått på hur bra en arbetsplats fungerar.\r\nDet behöver inte alls bero på att sjukledigheten har\r\nsin  grund i själva arbetsplatsen, utan det kan vara\r\nså att en arbetsplats är bra på att över huvud taget\r\nta  hand   om   hela   människan,  oavsett  varifrån\r\npåfrestningarna kommer.  Arbetsplatsen blir ett stöd\r\nnär  livet  hemma  strular  eller   en   ytterligare\r\nbelastning när livet hemma strular.\r\nSjälva  mötet  mellan arbetsplats och människa  är\r\nalltså hur som haver  viktigt,  alldeles oavsett vad\r\nskälet till sjukdom är. Det är min enkla synpunkt på\r\ndet  här.  Det är självklart att det  förekommer  en\r\nmängd olika skäl till sjukfrånvaro, men sjuknärvaro,\r\nsom faktiskt  också är viktigt, som det också står i\r\nden här propositionen,  avgörs  på  arbetsplatsen om\r\narbetsplatsen kan fungera på ett sådant sätt att man\r\nkan ta emot människor som också har en  eller  annan\r\nkrämpa  eller  har en eller annan påfrestning i sitt\r\nliv.\r\nÄven  i  min  bild   var   det   skillnad   mellan\r\nbranscherna.  Men  det är så att oavsett bransch  är\r\nfrånvaron högre i Norrlandslänen.  Om  man  jobbar i\r\nbank  i  Småland  och  är  i en viss ålder så är man\r\nmindre sjuk än om man är lika  gammal  och  jobbar i\r\nbank i Norrland.\r\n\r\nStaffan  Marklund: Anna har väl sagt det mesta.  Jag\r\nkan hålla  med  om  allt  detta  egentligen. Det hon\r\nbetonar är en väldigt viktig faktor,  där  det också\r\nbörjar  finnas  en  del  forskning  nu,  och det rör\r\nbegreppet  sjukdomstolerans i yrken, alltså  att  du\r\nkan gå till jobbet även om du har lite krämpor. I de\r\nyrken som har det så kan man alltså i alla fall göra\r\nnågot. Man kan  välja  sina arbetsuppgifter, man kan\r\nfå hjälp om man behöver  och  så vidare. En forskare\r\npå Karolinska Sjukhuset som heter  Gun Johansson har\r\npresenterat  en  studie  som bygger på  Åke  Nygrens\r\nAlectamaterial,   eller   egentligen    ett    annat\r\nAlectamaterial.  Där  visar  hon  ett  helt  linjärt\r\nsamband mellan hög grad av sjukdomstolerans i  yrket\r\noch  låg  grad  av  sjukfrånvaro   allt annat lika,\r\nvilket  är  viktigt.  Det betyder att  yrket  i  den\r\nmeningen spelar en större  roll.  Det  får, som Anna\r\nbeskriver,  naturligtvis en vidare betydelse  i  det\r\nhär sammanhanget.\r\n\r\nSiffran 30 % har jag bara skattat utifrån en mängd\r\nstudier  där  man   försöker   ange   orsaker   till\r\nskillnader  i  arbetsmiljö  som  kan  hänföras  till\r\nskillnader i sjukfrånvaro. Det är alltså en lite mer\r\nbegränsad  siffra.  Det är ganska självklart. Vi har\r\nsjukdomar där det inte  finns  någon  arbetsrelation\r\nalls, som gör att man sannolikt, precis  som Anna är\r\ninne  på,  ibland kan gå till jobbet med eller  utan\r\ndessa sjukdomar, beroende på vad det är.\r\nEn viktig  förklaring  till  skillnaden mellan män\r\noch kvinnor som vi tenderar att  glömma  bort är att\r\nvi i Sverige har ett betydande sjukskrivningsmönster\r\ni samband med graviditeter. En del av oss  betraktar\r\nju inte ens graviditet som sjukdom. Men det  är inte\r\nbetydelselöst när det gäller att förklara skillnaden\r\nmellan män och kvinnor, så det behöver man ta hänsyn\r\ntill.\r\nRegionsskillnaderna  tar  jag  upp  kanske framför\r\nallt för att visa att det är möjligt att göra något.\r\nDet  gäller även den sektor som har fått  så  mycket\r\nkritik,  nämligen  kommunsektorn. Det finns alltså i\r\nSverige väldigt många  väldigt  bra kommuner som gör\r\nett   jättebra   jobb   och   har  en  väldigt   låg\r\nsjukfrånvaro.  En  del  av  dem ligger  på  de  mest\r\nunderliga  platser.  Min  favorit   är   Härjedalens\r\nkommun, som ju ligger i Annas glesbygdsbälte i allra\r\nhögsta  grad.  Det  är ohyggligt glest i Härjedalen,\r\nmen de har väldigt låg sjukfrånvaro. Det finns också\r\nandra  kommuner,  även   i  norra  Västerbotten  för\r\növrigt, som sköter sig mycket  bra.  Det  är dem man\r\nvill  komma  åt. Det man önskar är ju att kommunerna\r\nskulle lära sig av varandra. Dessvärre tyder väldigt\r\nlite på att de  gör  det.  Man  skulle  önska att de\r\nlärde  sig  av de bästa, och åkte runt och  kollade:\r\nHur har de gjort  i  grannkommunen?  Varför  har man\r\nlägre sjukfrånvaro där?\r\n\r\nAnnika Qarlsson (c): Vi pratade om att det är  många\r\nkvinnor  som  blir  sjuka  och mår dåligt. Vi har ju\r\negentligen nu den första stora  gruppen  av  kvinnor\r\nsom  har förvärvsarbetat hela sitt liv och samtidigt\r\nfortfarande  haft  ett stort ansvar för både hem och\r\nbarn. Finns det någon  forskning  på det här området\r\nsom  gör  att man kan se hur det här  har  påverkat?\r\nMöter arbetslivet dem på deras villkor, eller är det\r\nfortfarande  efter mäns villkor och mäns förmåga som\r\nvi kvinnor ska  klara  av  att  jobba  fram till 65-\r\nårsåldern?\r\n\r\nVi  har  i  dag  gått  in  i en ny tid, inte  bara\r\ntideräkningsmässigt, det vill  säga  att vi har gått\r\nin i 2000-talet. Vi har också gått in i en ny typ av\r\nsamhälle  där  vi  hela tiden ska vara tillgängliga.\r\nMobilen är påslagen    det  har  jag hört vid flera\r\ntillfällen  vi har en mängd strålning  omkring oss,\r\nvi  äter  en  annan typ av mat med mycket tillsatser\r\noch så vidare.  Finns  det  forskning där man ser på\r\nhur de här faktorerna påverkar  hälsan  och  hur man\r\nkan klara av att tackla alla de övriga bitarna?\r\nSer man att det finns bra behandlingsmetoder?  Ser\r\nman  att  det  finns bra sätt att bemöta dem som får\r\ndessa diagnoser och göra något bra av det hela?\r\nMina frågor om  forskning  bör väl besvaras av Åke\r\nNygren. Behandlingsmetoder kanske ligger på Eva.\r\n\r\nÅke Nygren: Inom IT-branschen  har  man visat sig ha\r\nproblem  med utmattningsdepression just  därför  att\r\nman är på  jobbet  i  stort sett dygnet runt. Nu har\r\ndet väl sanerats lite där, så det kanske inte är det\r\nstora problemet.\r\n\r\nMobiler, mejl, fax och  allt  som kan sammanfattas\r\nmed nåbarhet tror jag spelar väldigt  stor roll. Jag\r\nkänner  inte till någon forskning just om  det,  men\r\ndet spelar  nog  roll  att man ska vara nåbar dygnet\r\nrunt. Det måste påverka  stressfaktorn,  som  är  en\r\nstor bov i det här dramat.\r\nNär  det  gäller  behandlingsmetoder är det ju det\r\nsom vi försöker ta fram.  Vi  försöker också ta fram\r\nbehandlingsmetoder för dem som är i riskzonen. Av de\r\nföretag som jag nämnde som vi har  tittat  på är det\r\nofta  så här: Om 10 % i snitt är sjukskrivna  så  är\r\n20 %  i   riskzonen.  Där  har  vi  tillsammans  med\r\nFörsäkringskassan  och företagshälsovård gått in och\r\ngett dem som är i riskzonen för att bli utbrända, få\r\nont  i  ryggen  eller angina  pectoris  eller  något\r\nsådant en behandling,  och det är utifrån det vi ser\r\natt vi har fått sjukskrivningarna  att vända. Det är\r\nnär vi tar hand om hela bilden så att säga.\r\n\r\nJan  Rydh:  Jag  tänkte  bara kommentera  frågan  om\r\ndubbelarbetande kvinnor. I  den  utredning  som  jag\r\nledde   kan  man  med  hjälp  av  många  av  de  här\r\nforskningsrapporterna  konstatera  att  det finns en\r\nviss  sannolikhet  för att man bör svara ja  på  den\r\nfrågan  som  Annika Qarlsson  ställde.  Det  är  den\r\nförsta generationen  av  dubbelarbetande kvinnor som\r\nnu  också  slås  ut i yrkeslivet.  Där  skiljer  sig\r\nSverige markant från  andra  länder,  så när man gör\r\njämförelser  med andra länder måste man  komma  ihåg\r\natt   den  höga  förvärvsfrekvensen   just   i   den\r\ngenerationen  kvinnor  är  unik för Sverige, och det\r\nfinns väl en del att fundera över vad gäller detta.\r\n\r\nJag vill samtidigt lägga till  att man, i allt det\r\nmaterial  som  jag  har  sett  som underlag  för  de\r\nutredningar  jag  har  presenterat,   slås   av  att\r\nsjukfrånvaron  också och framförallt varierar mellan\r\narbetsplatser. Kommun  A  kan  ha  sju gånger så hög\r\nfrånvaro som kommun B. Då kan man knappast  förklara\r\ndet med att kvinnorna i kommun B har skaffat  sig de\r\ntrevligaste  och  bästa  männen  i  Sverige  och  de\r\ntrevligaste  barnen, medan kvinnorna i kommun A, som\r\nhar den höga frånvaron,  har  skaffat  sig  de allra\r\nvärsta  männen  som  inte  har  stöttat  dem  och så\r\nvidare.    Skillnaden   finns   alltså   även   där,\r\narbetsplatsmässigt.  Men  det  finns nog en generell\r\ngrund  för  att dubbelarbete hos kvinnor  spelar  en\r\nviss roll.\r\nDe stora, påfallande  skillnaderna  i sjukfrånvaro\r\när två. Det är de regionala skillnaderna, som säkert\r\nhar  att  göra med attityder och praxis.  Den  andra\r\nstora skillnaden  är  att,  allting  annat  lika, så\r\nskiljer sig sjukfrånvaron mellan arbetsplatser.\r\nJag brukar säga att sjukdom och sjukfrånvaro  inte\r\när  samma  sak.  Vid  en  viss  given sjukdom är man\r\nsjukfrånvarande     eller    inte    beroende     på\r\narbetsplatsens förmåga  att  anpassa  sig  efter  de\r\nindivider  man faktiskt har. Det gäller säkert också\r\ndubbelarbetande kvinnor.\r\n\r\nKristina Alexanderson:  Vi  är  många  här  som  kan\r\nkommentera  det här med kvinnors situation. Jag vill\r\nunderstryka det  Jan  Rydh säger: Det är skillnad på\r\nsjukdom och sjukfrånvaro. Orsak till sjukdom är ofta\r\nannorlunda än orsak till  sjukfrånvaro. De flesta av\r\noss som sitter här i dag har  säkert  olika typer av\r\nsjukdom diagnostiserad, och i vår ålder  medicinerar\r\nvi   ofta  för  någonting  också,  men  vi  är  inte\r\nsjukfrånvarande  på  grund  av  det.  Det är bara en\r\nliten   del   av   dem   som   är   sjuka   som   är\r\nsjukfrånvarande.  Då  handlar  det inte om sjukdomen\r\nprimärt, utan naturligtvis det andra  rekvisitet för\r\natt ha rätt till sjukskrivning, det vill säga att ha\r\nnedsatt arbetsförmåga i förhållande till de krav som\r\ngäller  på  ens jobb. Det är viktigt att  vi  håller\r\nisär detta.\r\n\r\nEn del av dina  frågor handlade egentligen inte om\r\nsjukfrånvaro utan skillnader  i hälsa mellan män och\r\nkvinnor och om det har samband  med  att kvinnor har\r\nvarit  dubbelarbetande. För att svara på  detta  med\r\nett generationsperspektiv  behövs  en typ av studier\r\nsom  vi  inte  har  gjort.  Vi  har  inte tittat  på\r\nbetydelsen av att ha varit exponerad,  som vi säger,\r\nför  dubbelarbete  lång  tid.  Men  jag  vill   ändå\r\nkraftigt  hävda att detta inte är något nytt och att\r\nde flesta kvinnor  har  varit yrkesarbetande i långa\r\ntider. Vi hade en kort period  under några årtionden\r\ndå  medelklassens  kvinnor i stora  delar  inte  var\r\nyrkesarbetande. Ofta  ser det också egentligen ut så\r\ni  andra  länder.  En  stor   del  av  kvinnorna  är\r\nyrkesarbetande, men då är det svart i stället. Det\r\när det som skiljer Sverige från  många andra länder:\r\nHär har de flesta en vit anställning och kan då vara\r\nsjukfrånvarande.\r\nI  de  studier  där man har tittat  på  samspelet,\r\nprecis som Staffan  sade  jag vill ändå understryka\r\ndet  mellan att ha ett  yrkesarbete,  ha en partner\r\noch  ha  barn,  de  tre  faktorerna, har man  ställt\r\nfrågan: Klarar kvinnor av  alla  dessa  tre  roller?\r\nNästan  alla  studier  av detta visar att de kvinnor\r\nsom har alla tre rollerna  är  friskast. Yrkesarbete\r\nhar den viktigaste rollen där. Att  ha en partner är\r\nviktigt både för män och kvinnor. Studierna  är inte\r\nlika  entydiga  när  det  gäller  barn som en tydlig\r\nfriskhetsfaktor,  men när det gäller  sjukfrånvaro\r\nfinns det inget sådant  tydligt  samband. Det hittar\r\nvi i SBU-rapporten också. Jag ska  prata  mer om den\r\nsedan, men inte om den här frågan, så jag säger  det\r\nnu.  Det  finns  inget  tydligt  samband  mellan att\r\nkvinnor har barn och sjukskrivning. Däremot  är  det\r\nen  faktor  som  nämns ofta i massmedier nu, och man\r\nkan undra varför.\r\n\r\nAnita Jönsson (s):  Jag  har  en  fråga till Staffan\r\nMarklund. Vi pratar om regioner, och  som  ni hör är\r\njag från Skåne. I Bunkeflo i Malmö har man idrott på\r\nschemat,  och  det  har  visat  sig  att barnen blir\r\nfriskare och presterar bättre i skolan.  Nu  överför\r\nman  det  här sättet att se på att motion är viktigt\r\näven till arbetslivet.\r\n\r\nDå undrar jag: Har ni gjort någon forskning där ni\r\ntittar på arbetsplatser som har friskvård som en del\r\ni den dagliga arbetssituationen för arbetstagare och\r\npå det sättet kanske får en friskare arbetskraft?\r\n\r\nStaffan Marklund: Jag har själv inte gjort den typen\r\nav studier,  men mitt allmänna intryck av de studier\r\nsom finns publicerade  är att om man nu försöker att\r\nstrikt vetenskapligt mäta  effekterna av olika typer\r\nav motionsprogram, kostvanor,  antirökkampanjer  och\r\nliknande  på arbetsplatser, så ser man att de nästan\r\nalltid är positiva. Men effekten är ofta inte direkt\r\ni den meningen  att  muskelmassan  växer  eller  att\r\nsyreupptagningsförmågan   förbättras   för  dem  som\r\nmotionerar  45 minuter i veckan. Det är inte  heller\r\natt förvänta sig.\r\n\r\nVi kan också  belägga att den här typen av program\r\nsällan  är  skadliga,  och  det  är  inte  oviktigt.\r\nMotionsgymnastik  bland  finska  poliser är faktiskt\r\nskadligt.  Det är den vanligaste skadeorsaken  bland\r\nde finska poliserna. Men det var en kuriositet.\r\nDet vi tror  är  möjligen  att  den  här  typen av\r\nprogram   ger   en  signal  till  de  anställda  att\r\narbetsgivaren bryr  sig och att det spelar roll. Det\r\nleder också till 45 minuters återhämtning, vilket är\r\nviktigt  i  dagens  arbetsliv.   Så   vi  propagerar\r\ngenerellt för den här typen av program.\r\nMan kan säga att forskarna ofta är lite  besvikna:\r\nVarför blir effekterna inte tydligare? Det kan hänga\r\nihop med selektion. De som ligger närmast risken att\r\nbli sjukskrivna är till exempel inte med på det här.\r\nDet  är ungdomarna, och de är hälsosamma redan.  Det\r\när väldigt  svårt  att  få till stånd program som de\r\nsom behöver det bäst verkligen  är  med  på. Men jag\r\nhåller  med:  Det  är  åtgärder  som är viktiga  att\r\ngenomföra.\r\n\r\nSven Brus (kd): Det är en intressant  diskussion  vi\r\nhar  i  det  här  passet  om ett brett perspektiv på\r\nohälsan och sjukskrivningarna.  Tyvärr  tenderar  ju\r\ndebatten  att  ofta  vara ganska begränsad bara till\r\narbetslivet. Det är väldigt  positivt att vi för den\r\nhär breda diskussionen, och jag  hoppas  att den här\r\nhearingen  kan  vara en utgångspunkt för en  breddad\r\ndiskussion också.  Vi  hade  besök  av  Sture Nord i\r\nutskottet för en tid sedan, och han uttryckte det så\r\natt   ohälsan   beror  på  att  människor  inte  får\r\nlivspusslet att gå  ihop,  och det är precis det som\r\ndet handlar om.\r\n\r\nJag skulle vilja haka på tidigare  talare.  Nu har\r\nbåde Linnéa Darell och Annika Qarlsson ställt frågor\r\nkring  det  här med det breda perspektivet. Jag vill\r\nbara göra ett litet tillägg och ställa en fråga till\r\nStaffan Marklund.  Du talar om de här tredjedelarna:\r\narbetslivet, privatlivet  och  den sista tredjedelen\r\nsom  var lite odefinierad. Jag skulle  vilja  fråga:\r\nVilka  möjligheter  finns  det  att  fördjupa en mer\r\ntvärsektoriell forskning? Du har själv  sagt att det\r\nbehövs   mer   pengar,  och  det  kan  jag  ha  full\r\nförståelse för,  men  vilka  andra hinder ser du för\r\natt kunna bredda forskningen och  framför  allt  för\r\natt  kunna  binda  ihop  de här delarna och se vilka\r\nsamband  de  har med varandra?  Att  beforska  varje\r\ntredjedel för  sig  låter  sig säkert göras, men hur\r\nkan man se sambanden, vilka  hinder  finns  det  för\r\ndet,  och  vad  kan  vi göra för att övervinna dem \r\nutöver att anslå mer pengar?\r\n\r\nStaffan Marklund: Det  är  väldigt  viktigt, sett ur\r\nforskningssynpunkt, att man håller fast  vid det här\r\nintresset  även  om  sjukfrånvaron  halveras.   Mitt\r\nbekymmer   som  forskare  är  att  vi  tenderar  att\r\nintressera oss  för  frågorna  en och en. Vi hade en\r\nomfattande   arbetslöshetsforskning    som   började\r\npublicera   sina  resultat  precis  när  ingen   var\r\nintresserad av den, nämligen när arbetslösheten hade\r\nsjunkit tillbaka. Den startade i början av 90-talet.\r\nDet är väldigt  stor  risk att vi råkar ut för samma\r\nsak igen, alltså att ni  politiker  och  allmänheten\r\ntotalt  tappar intresset för sjukfrånvaron  när  den\r\nsjunker.  Då  gäller  det  för oss forskare, och den\r\norganisatoriska struktur som  finns  kring  det här,\r\natt  gneta  på även när sjukfrånvaron är låg. Annars\r\nkommer vi inte att ha några svar när vi behöver dem.\r\nLångsiktighet är väldigt viktigt.\r\n\r\nSedan menar  jag  att  det  finns  en struktur för\r\ntvärdisciplinär  forskning,  och  det  finns  ganska\r\nmånga forskningsmiljöer. Man kan se att det nu pågår\r\nen   hel  del  spännande  aktiviteter  på  det   här\r\nforskningsområdet.  Det jag tror att de allra flesta\r\n  det har vi talat om  med  anledning  av  tidigare\r\nfrågor    är inne på är att vi framför allt behöver\r\nbättre  belysa   problemen   kring  balansen  mellan\r\nprivatliv  och  arbetsliv.  Det andra  har  Kristina\r\nredan  varit inne på, att vi behöver  longitudinella\r\nstudier.  Skälet  till  att  vi ibland har svårt att\r\nveta vad som är höna och ägg är att vi tittar på det\r\nvid en och samma tidpunkt. Då  finns  alltid  risken\r\natt  vi  tror  att  vi  förklarar  någonting,  men i\r\nverkligheten är det bara samma fenomen som får olika\r\nrepresentationer.\r\nJag   skulle   vilja   säga   att  vi  behöver  en\r\nfortsättning   även   när   det  finns  ett   mindre\r\nsjälvklart   intresse   för   det,    nämligen    om\r\nsjukfrånvaron  är låg, och vi behöver longitudinella\r\nstudier.\r\n\r\nKenneth Lantz (kd):  En del frågor har redan berörts\r\nhär,   och   Marklund   berörde   statistiken,   som\r\negentligen inte är tillgänglig. Jag skulle vilja att\r\nhan  återaktualiserar  möjligheten   att  få  viktig\r\nkunskap  genom den statistik som försäkringskassorna\r\nde facto har  redan i dag. Till vilken nytta kan det\r\nvara för fortsatt  forskning  och därmed möjligheten\r\natt påverka ett bättre hälsoläge i vårt land?\r\n\r\nMarklund     nämnde     också     i    all    hast\r\nrörelsemekanismer, men det kanske vi kommer tillbaka\r\ntill  i  ett  senare  skede, så jag väntar  med  den\r\nfrågan.\r\n\r\nStaffan Marklund: Jag menar  att vi i stort sett har\r\nett  väldigt  bra statistikunderlag,  och  det  blir\r\nbättre. Jag har  det något tveksamma nöjet att sitta\r\ni RFV:s styrelse,  och det är klart att man kan säga\r\natt dataregistren har  varit  lite gammalmodiga, men\r\nde håller på att bli väldigt moderna. Det är väldigt\r\nbra även för forskningen. De är  i huvudsak till för\r\natt man ska kunna sköta administrationen bättre.\r\n\r\nDet  leder  också  till  att  det är  viktigt  och\r\nmöjligt att försäkringskassorna lokalt/regionalt gör\r\nstudier. Vi har olika hypoteser beroende  på  var vi\r\nbor,  vilken disciplin vi tillhör och i övrigt.  Det\r\nstimuleras    ju    av   Riksförsäkringsverket   och\r\nFörsäkringskasseförbundet. Det finns nätverk som har\r\nutvecklats ganska mycket under senare år, och där är\r\njag uteslutande positiv.\r\nDet  är fortfarande  en  brist  att  vi  inte  har\r\nordning     på     diagnoskoder     och    yrke    i\r\nsjukförsäkringsregistret.  Vi  har  diagnoskoder   i\r\nförtidspensionsregistret,  och  därför har vi mycket\r\nbättre  kunskap om förtidspension  på  diagnossidan.\r\nDet där går  att  utveckla  ännu mer. Det är viktigt\r\natt    ni    som    jobbar   regionalt   ser    även\r\nförsäkringskassorna  som  kunskapsverksamheter.  För\r\nmig var det lite förbryllande,  när jag först kom in\r\ni försäkringskassebranschen, att  det  inte alls såg\r\nut som i till exempel socialtjänsten att man avsatte\r\npengar  för lokala kunskapsutvecklingsprojekt,  utan\r\ndet var en  verksamhet  där man trodde att man redan\r\nvisste allt. Nu har det där förändrats radikalt. Jag\r\ntror  att  det  är  viktigt  att  ni  som  jobbar  i\r\nförsäkringskassorna    också    stöder    den    här\r\nverksamheten, så att de som jobbar  med  det  känner\r\natt det finns intresse för den kunskap de hämtar in.\r\nJag kan dra några väldigt spännande studier som  har\r\ngjorts  just  lokalt på försäkringskassorna, men det\r\nkanske jag kan göra efteråt.\r\n\r\nAnna Hedborg: Jag  kan  inte  låta bli att göra lite\r\nreklam för ett register som vi  precis  har  lagt ut\r\nsom vem som helst kan använda, nämligen sjukfrånvaro\r\nper  kommun,  med  en  mängd  andra data om kommunen\r\nsamtidigt. Det kan man nu hämta hos oss: rfv.se.\r\n\r\nAnna Lilliehöök (m): Hur man än ser på det här, tror\r\njag   att   det  är  viktigt  att  hela   tiden   ha\r\nutgångspunkten  från  individen.  Det ligger väldigt\r\nnära frågan om attityder. Jag är just nu lite oroad.\r\nÅke   Nygren   var   inne  på  frågan  om  tid   och\r\nrehabilitering, att möta individen i tid. Det kanske\r\ninte bara har med den  fysiska  effekten  att  göra,\r\nutan framför allt möjligheten att påverka. Min lilla\r\nprivata  teori,  som  inte är så konstig, är att det\r\ngäller att påverka individens bild av sin situation.\r\n\r\nNu förlänger man arbetsgivarperioden.  På en liten\r\narbetsplats har en enskild chef kanske aldrig  råkat\r\nut  för  det  här problemet i hela sitt liv, och han\r\nhar antagligen  inte  särskilt stora förutsättningar\r\natt  klara av det. Den andra  person  som  individen\r\nmöter  är  läkaren,  och  därmed är det i stort sett\r\nslut de här första tre veckorna.  Nu  kommer  man så\r\nsmåningom   att   efter   tre  veckor  anmälas  till\r\nförsäkringskassa. Då är vi  snart  uppe  i fyra, fem\r\noch antagligen sex veckor innan man tar tag i det på\r\nnågot  sätt.  Jag  har  svårt att se att det kan  gå\r\nmycket  fortare. Jag skulle  vilja  ha  Åke  Nygrens\r\nkommentar till frågan om rehabilitering i tid.\r\nJag har också en annan oro. Om man har varit borta\r\nså mycket som tre veckor har arbetsplatsen sannolikt\r\ninte haft  någon större möjlighet att möta individen\r\ni den här situationen. Det kan hända att det blir en\r\nkonflikt med  chefen,  vilket  inte  heller  är helt\r\nosannolikt  när  det  inte  fungerar.  Det  är  inte\r\nkonfliktfritt när det inte fungerar.\r\nJag  skulle  vilja  att  Henrik  Meldahl  och Anna\r\nHedborg   kommenterar   följande   sak.  Man  har  i\r\nStockholm   gemensamt   med  försäkringskassan   och\r\nlandstinget börjat sätta  upp team dit patienter kan\r\nremitteras.  Tanken är att de  ska  kunna  komma  in\r\nväldigt tidigt.  Det  första  rör just smärta, rygg,\r\nleder och muskler. Kan ni säga hur försäkringskassan\r\nser  på  detta  och hur det har fungerat?  Vet  Anna\r\nHedborg om det har gjorts på andra håll?\r\n\r\nÅke Nygren: När det  gäller  en  individ  som  är  i\r\nriskzonen  eller  som  är sjukskriven är det väldigt\r\nviktigt att han blir sedd  och  att det är någon som\r\nbryr sig om honom. Det finns studier  som  visar att\r\nbara  det att man ringer upp den som är sjukskriven,\r\natt någon  bryr  sig  om  honom,  gör att han kommer\r\ntillbaka tidigare.\r\n\r\nDet vi tror på är att utbilda teamledare  för  att\r\nkänna  igen  när  saker  och ting är på gång. Det är\r\ninte säkert att den person som hjälper till, ställer\r\nupp och jobbar över är allra  bäst  för hela teamet,\r\nutan  det  kanske  är  den  som  håller på  att  bli\r\nutbränd.  Jag anser att det är väldigt  viktigt  att\r\nutbilda teamledare  i  det  här. Det gäller just att\r\nkänna igen de 20 % som är i riskzonen.  Det  är  min\r\nkommentar till det.\r\n\r\nAnna  Hedborg:  Det  är inte så mycket att säga. Det\r\nfinns ganska mycket arbete i gång kring den typen av\r\nsamverkan. Det finns bland  annat  i  kölvattnet  av\r\nsamarbetspengarna,  och även dem förutan. Det kanske\r\nvore   bättre   att  få  en   direktkommentar   från\r\nStockholm, om de kan berätta precis hur deras försök\r\nser ut.\r\n\r\nHenrik Meldahl: Jag känner mig smickrad att få jobba\r\ni denna framtidsbransch.  Det  här har lett till att\r\nman  i  allra  högsta  grad  har ökat  kontaktytorna\r\nmellan   sjukvården  och  kassan,   sjukvården   och\r\narbetsgivarna,  arbetsgivarna och kassan. Jag tycker\r\natt det känns stimulerande.\r\n\r\nDet vi håller på  med  i  Stockholm är ett projekt\r\ntillsammans  med  landstinget,   att   etablera  ett\r\nåtagande  visavi  medborgarna  när det gäller  vilka\r\nförväntningar  de  kan ha på en rehabilitering,  och\r\ndet gäller primärt de  muskulära  åkommorna. Det ska\r\nbörja verka från den 1 januari nästa år. Jag ser det\r\nsom ett ömsesidigt åtagande i nära  samarbete mellan\r\nrespektive  parter.  Jag  tror  att  det är  oerhört\r\nmycket att vinna på det.\r\nMen man skulle önska att det var ännu tidigare som\r\nman fick kontakt med patienten, därför  att  nu blir\r\ndet  tre  veckor  snarare  än sjukskrivningsperioden\r\nminus  tre  veckor,  det  vill  säga   från   första\r\nkontakten. Jag tror att det är det viktiga.\r\n\r\nSten  Tolgfors  (m):  Jag  har  två frågor kring det\r\nbreda  perspektivet.  Den ena gäller  hur  attityder\r\nutvecklas. Jag har en temaundersökning  framför  mig\r\ndär en möjlig tolkning är att debatten har gjort att\r\nmänniskor   de  senaste  åren  har  kommit  att  bli\r\ntveksammare till  om  det är okej att sjukskriva sig\r\nav andra skäl. Det är alltså  färre  som  svarar att\r\ndet  är  glasklart  rätt att stanna hemma om det  är\r\nstressigt på jobbet,  problem  i  familjen  och  man\r\nvantrivs  med  jobbet.  Å  andra  sidan  är man just\r\ntveksammare.  Man har inte kommit till uppfattningen\r\natt det är entydigt fel, utan man är tveksammare.\r\n\r\nDet finns ett  undantag  från  det, och det gäller\r\nfrågan  om det är rätt att vara hemma  om  man  vill\r\nvara ledig  ett  par dagar. Där har andelen personer\r\nsom sagt att det är  rätt ökat entydigt, även om det\r\när  väldigt  små  tal.  Det   intressanta   med  den\r\nundersökningen   är:  Kan  debatten  i  sig  påverka\r\nsjukskrivningsbenägenheten,  därför att den påverkar\r\nattityder, om människor förstår  att  det  är allvar\r\nnu?\r\nDen andra underliggande frågan är legitimiteten  i\r\nsystemet.  Finns  det  de som tycker att systemet är\r\növerutnyttjat, att det inte  har legitimitet och att\r\nockså de därför kan opta ut eller tycka att det är\r\nokej att vara hemma för att bara  vara ledig ett par\r\ndagar?\r\nVill ni kommentera hur ni ser på detta, inte minst\r\nRiksförsäkringsverket.\r\nDen  andra frågan handlar om följande.  Jag  utgår\r\nfrån att  sjukskrivningarna  delvis  är  något slags\r\nmätare  på  de  allmänna  samlade  livsvillkoren   i\r\nSverige,  hur  det är att bo och leva i Sverige, hur\r\nman kan hantera  den  situationen. För många har det\r\nkommit att bli det enda  andningshålet  i livet. Det\r\när  alltså  en blandning av skäl som har med  arbete\r\noch familj att  göra,  en  lång rad olika saker. Man\r\nkänner sig helt enkelt pressad  i livets alla delar.\r\nDå    blir   det   viktigt   vad   orsakerna    till\r\nsjukskrivningen är.\r\nFlera  har  sagt här i dag att vi inte ska bry oss\r\nså mycket om det  utan  att det viktiga nu är vad vi\r\nkan göra åt det. Men för  att vi ska veta vad som är\r\nrätt sak att göra måste vi också veta vad det är som\r\norsakar  att sjukskrivningarna  ökar.  Detta  är  en\r\ninvändning.  Någon  jämförde med ett hus som brinner\r\noch att man då först  ska släcka. Ja, men vad det är\r\nsom   brinner  avgör  vilket   släckningsmedel   man\r\nanvänder.\r\nJag tror  att  det är väldigt farligt att börja se\r\ndet  här bara i ett  sektorsperspektiv:  Nu  är  det\r\nsocialförsäkringsperspektivet, och vi som sitter här\r\ni dag representerar mycket det, och sedan glömmer vi\r\ndet andra. Människor lever inte i sektorsperspektiv.\r\nMänniskor lever sina liv i den fulla kostcirkeln, så\r\natt säga.\r\nJag  vill  gärna ha en kommentar till det här. Jag\r\ntror nämligen att man måste se politikens alla delar\r\noch människors  hela  liv  för att kunna påverka hur\r\nsjuktalen utvecklas, och då kommer det att krävas en\r\nlång rad olika åtgärder, inte bara sektorsåtgärder.\r\n\r\nAnna Hedborg: Jag är övertygad  om att attityder kan\r\npåverkas.  Naturligtvis  kan  de  påverkas   både  i\r\nmisstroende riktning och i tilltroende riktning  när\r\ndet  gäller  föreställningar  om vad som är legitimt\r\noch inte legitimt att göra. Hur viktiga vi än tycker\r\natt  vi själva är, tror jag att  en  av  de  absolut\r\nviktigaste  saker  som nu har hänt är att detta inte\r\nlängre      är      bara      en      fråga      för\r\nsocialförsäkringssektorn.\r\n\r\nEn     kommentar    till    frågeställningen    om\r\nsjukfrånvaron är att jag är övertygad om att det som\r\nhar hänt på  sjukfrånvarosidan  samlar  upp  väldigt\r\nmycket ofärd i samhället just nu. Den hamnar just nu\r\ni  hög  grad  i  sjukfrånvaro. Många företrädare för\r\nolika delar av samhället  är  nu  också medvetna om,\r\ntycker  jag  mig  uppleva,  att detta är  ett  stort\r\nsamhällsproblem. Det är svårt,  men det är någonting\r\nsom berör alla.\r\nFör att just attitydpåverkan ska  kunna  få  någon\r\nkraft  är  det viktigt att det blir många sändare  i\r\nden samhällsdiskussion  som  är  en nödvändighet för\r\natt det ska hända någonting på det  här området. För\r\natt    ta    myndighetssfären,    bör    inte   bara\r\nRiksförsäkringsverket  känna  sig berört utan  också\r\nSocialstyrelsen,  AMS,  Arbetsmiljöverket  och  alla\r\nmöjliga.  Så är det nu. Det  har  blivit  en  allmän\r\nfråga på ett helt annat sätt än vad det var för bara\r\nett par år sedan. Likadant vittnade Leif nyss om att\r\narbetsgivarna  på ett helt annat sätt är medvetna om\r\nhur viktiga de här frågorna är.\r\nJag   tror   att  det   är   den   absolut   bästa\r\nförutsättningen  för  att  det  verkligen  ska hända\r\nnågonting.  Jag  är  helt  övertygad  om att det  är\r\nmöjligt  att  påverka  attityder,  och  att  det  är\r\nviktigt att påverka attityder.\r\nSedan är det här större och svårare än  de riktigt\r\nenkla  svaren,  att det är sjyst att vara borta  ett\r\npar dagar. Den korta  frånvaron  har  nämligen  inte\r\nökat, utan det är den långa som har ökat. Där är det\r\ninte  någon  överensstämmelse  mellan  de ganska små\r\nförändringstalen och hur folk beter sig.\r\n\r\nStaffan  Marklund: Det är viktigt att skilja  mellan\r\ntvå olika  begrepp. Det ena är attityder, precis som\r\ndu påpekar och  som  Anna  också  var  inne  på.  De\r\nfluktuerar  lite  grann.  De är väldigt känsliga för\r\nhur man ställer frågan, hur  man  mäter och i vilken\r\nsituation man mäter. Men det vi ofta  har  varit mer\r\nintresserade     av     är     det     vi     kallar\r\nvärderingsförskjutningar.    Då    menar    vi   att\r\nvärderingar är något lite mer robust.\r\n\r\nDet  som har varit aktuellt i det här sammanhanget\r\när tre typer  av  värderingar.  Den  ena är synen på\r\narbete,  om arbete är viktigt eller oviktigt  i  ens\r\nliv eller om det är viktigt i största allmänhet. Där\r\nfinns det  väldigt dåligt med longitudinella studier\r\nså att man kan  följa  Sverige över tid. Däremot kan\r\nman jämföra svenskar med andra länders befolkningar.\r\nVi är ohyggligt lutheranska    vi blir i stort sett\r\nfrälsta  genom arbete i Sverige fortfarande.  Vi  är\r\nförstås inte lutheranska i så hög grad i övrigt.\r\nDet   andra    gäller    det   vi   brukar   kalla\r\norganisationslojalitet, alltså om vi ställer upp för\r\nden  som  har  anställt  oss. Där  ligger  vi  också\r\nväldigt högt i jämförelse  med  andra  länder. Vi är\r\nohyggligt  lojala med våra arbetsgivare.  Vi  jobbar\r\ngärna över om  arbetsgivaren ber om det och försöker\r\ngöra så gott vi  kan.  Det  är  förstås  en  positiv\r\negenskap.\r\nDet  tredje,  som  Anna  också  var  inne  på, rör\r\nsocialförsäkringarnas legitimitet, alltså hur vi ser\r\npå  det system vi har. Där är det också förbryllande\r\nhögt och stabilt.\r\nAlla  verkar  alltså gilla det här systemet som ni\r\nägnar all tid ni har åt att försöka ändra på. Det är\r\nen  väldig  stabilitet   i  breda  befolkningslager.\r\nSocialförsäkringssystemet  har,  och  har haft sedan\r\nmätningarna   började,   en  väldigt  hög  grad   av\r\nuppskattning av svenska folket.  Det  finns  förstås\r\nvariationer, men i stort sett är det så.\r\n\r\nChrister  Hogstedt: Jag ser ingen direkt motsättning\r\nmellan att  man undersöker vad orsakerna är till den\r\nökade  sjukskrivningen  och  hur  man  skulle  kunna\r\npåverka  och  minska  den. Jag tycker att det verkar\r\nsom om de skulle kunna  komplettera  varandra ganska\r\nbra.  Vad  jag  sade  tidigare var att jag  ser  ett\r\nunderskott  i forskningen  kring  interventionsdelen\r\noch att det kanske  är den som behöver kompletteras,\r\ninte precis att man skulle minska orsakssökandet.\r\n\r\nDet  pågår en lång rad  åtgärder.  Vi  vet  ganska\r\nmycket  om  orsakerna  också.  Man  gör  försök  med\r\ntrepartssamtal med olika försöksverksamheter. Det är\r\nvårt intryck  att  där  den  egentliga motorn skulle\r\nkunna sitta för att hålla ihop  och driva det vidare\r\när  där  pengarna  betalas  ut. Vi tror  alltså  att\r\nförsäkringskassan  kommer  att   ha   en  nyckelroll\r\nfortsättningsvis  i fråga om att hålla ihop  de  här\r\navstämningsmötena, att driva fram utvecklingen, inte\r\nbara  vänta på dem utan  vara  aktiva,  och  att  de\r\nbehöver mer stöd för det.\r\n\r\nNär det  slutligen  gäller  metaforer  är det alltid\r\nlite  farligt att dra dem för långt, till  liknelser\r\nmed bränder  och  annat.  Men  jag tror inte att man\r\nanvänder brandsläckningsmedel efter vad som orsakade\r\nbranden utan efter vad det är som brinner.\r\n\r\nRygg-, led- och muskelbesvär\r\n\r\nKristina Alexanderson: Tack för  att jag har fått komma hit och\r\nprata om det som jag har forskat på i 13 år. Staffan\r\nberättade om, att sjukfrånvaron har gått upp och ned\r\noch att intresset för den här typen av forskning har\r\ngått  upp  och ned. Jag tror att vi  behöver  ställa\r\nfrågorna lika  mycket  kring  vad det är som gör att\r\nden går ned, som den gjorde ibland  på 90-talet. Det\r\nvet vi också väldigt lite om.\r\n\r\nJag  ska  nu  redovisa  data från det projekt  som\r\nStatens  beredning  för  medicinsk  utvärdering  har\r\nstartat om sjukförsäkring.  Vi  är  tio forskare som\r\ntvärvetenskapligt jobbar med det här för att försöka\r\nfå  fram den kunskap som finns om sjukfrånvaro.  SBU\r\njobbar alltså med att ta fram kunskap som hälso- och\r\nsjukvården  ska  kunna  ha  som  underlag  för  sitt\r\narbete.  Man  gör  detta systematiskt. Tanken är att\r\nman söker de studier  som  finns med ljus och lykta,\r\ninte de som man råkar känna  till.  De som man råkar\r\nkänna  till  stöder  ofta ens egen uppfattning.  Det\r\ngäller att systematiskt  verkligen  hitta alla typer\r\nav studier och sedan kvalitetsvärdera  dem.  Man kan\r\ninte  bara  ta  resultaten rakt över, utan man måste\r\nvärdera kvaliteten  på studierna och sedan se vilken\r\nvetenskaplig evidens  det  finns kring vissa frågor.\r\nDet är det vi jobbar med.\r\nSyftet  i  det här projektet  är  att  identifiera\r\npositiva och negativa  konsekvenser av sjukskrivning\r\noch   förtidspension   men   också   att   kartlägga\r\nforskningsområdet och identifiera vita fält.\r\nDet här skiljer sig rätt mycket  från  andra  SBU-\r\nprojekt,  för  det är inte en specifik sjukdom, inte\r\nen  specifik behandlingsmetod,  vi  tittar  på.  Det\r\nfinns   få  randomiserade  kontrollerade  studier  \r\nalltså sådant  som  vi  ofta tycker att man bör göra\r\ninom det här området. Därför   handlar  det  om  att\r\nvärdera  andra  typer  av  studier.  Flera av de här\r\nstudierna  är inte gjorda i medicinsk miljö,  vilket\r\nockså är ovanligt för SBU.\r\nJag vill börja  med  att  säga  en  sak  som  blir\r\nväldigt  tydlig när man försöker samla in de studier\r\nsom finns,  och det handlar lite om er situation. Vi\r\nvet   att   kostnaderna    för   sjukfrånvaron   och\r\nförtidspensionen  i dag är ungefär  lika  stora  som\r\nstatens kostnader för hälso- och sjukvård.\r\nOm vi då tittar på den forskning som finns inom de\r\nhär två olika sektorerna  kan  man mäta den på olika\r\nsätt.   Man   kan  mäta  antalet  studier   som   är\r\npublicerade. Man  kan  mäta forskningsanslag som går\r\ntill   olika   riktningar.  Man   kan   mäta   antal\r\nprofessorer inom  områdena. Hur man än mäter får man\r\nsamma förhållande.\r\nVi har alltså väldigt  mycket  mindre forskning om\r\nsjukfrånvaro  än vi har om hälso- och  sjukvård  och\r\nandra    medicinska     områden.     Det    påverkar\r\nbeslutsfattare  i alla situationer, inte  minst  er,\r\nmen också försäkringskassans handläggare och läkare,\r\nde  som  ska  fatta   beslut  om  sjukskrivning  för\r\nenskilda individer. Man  har  väldigt  mycket mindre\r\nkunskapsunderlag att basera detta på, vilket inte är\r\nlätt  för  er.  Det är i stället mycket åsikter  och\r\nattityder, som alla människor har kring det här.\r\n(Bild 29) Om man  nu  tittar  på den forskning som\r\nfinns, vilket är vårt uppdrag, kan man indela den på\r\nolika sätt. Ett sätt att indela den  är  detta.  Den\r\nstora   majoriteten  av  forskning  om  sjukfrånvaro\r\nhandlar om  orsaker  till  sjukfrånvaron.  Varför är\r\nfolk  sjukskrivna? Varför blir de som är sjukskrivna\r\nmer sjukskrivna eller återgår till arbete?\r\nDet finns  en del studier om sjukskrivningspraxis:\r\nHur sjukskriver  läkare?  Vad  påverkar  hur  läkare\r\nsjukskriver?  Det finns en väldigt liten del studier\r\nom konsekvenser  för  den  sjukskrivne  av  att vara\r\nsjukskriven,  alltså  egentligen  den typ av kunskap\r\nsom  den  sjukskrivande  läkaren  ska  basera   sina\r\nställningstaganden   på:   Ska  jag  sjukskriva  min\r\npatient två veckor eller fyra  veckor,  heltid eller\r\ndeltid?   Bland   annat  det  som  föreslås  i   den\r\nproposition ni skall ta ställning till..\r\nNär det gäller SBU-projektet har vi tittat på alla\r\nde här tre grupperna.  När  det  gäller orsaker till\r\nsjukskrivning   har   vi   tittat   på  studier   om\r\nrörelseorganens sjukdomar, och det är  det  jag  ska\r\nberätta   om   nu.  Vi  har  tittat  på  studier  om\r\npsykiatriska diagnoser  och hjärt-kärl-diagnoser. Vi\r\nhar också tittat på den stora  delen  av studier som\r\när sjukfrånvaro utan diagnos. En väldigt stor del av\r\nstudierna tar inte hänsyn till diagnosen.\r\nNär  det gäller rörelseorganens diagnoser  har  vi\r\ninkluderat  de  studier  som  handlar  om  rygg- och\r\nnackbesvär  vi har fokuserat på den delen  och som\r\när   publicerade  i  internationella  refereebedömda\r\ntidskrifter.  Studierna  är  alltså bedömda av andra\r\nforskare  internationellt.  Vi har  inte  tagit  med\r\ntvärsnittsstudier, som inte säger  något om orsaker.\r\nVi har inte heller tagit med studier om andra besvär\r\noch inte behandlingsstudier.\r\nVi hittade 27 studier som fyllde de  kvalitetskrav\r\nsom  vi har satt upp  jag vet inte hur många  tusen\r\nstudier  vi  har  tittat på. När vi har värderat den\r\nevidens de 27 studierna  har  så har vi en fyrgradig\r\nskala.  När det inte finns evidens  beror  det  inte\r\nalltid på  att  det  inte  finns studier, för ibland\r\nfinns det en studie eller två.  Men  bara  en studie\r\nkan   man  inte  använda  som  bevis  för  någonting\r\nforskningsmässigt.  En studie som visar någonting är\r\nett tecken på att det här kan vara någonting, men vi\r\nbehöver flera studier  för  att  kunna  säga att det\r\nhåller.\r\nNär   det   gäller   sjukfrånvaro  för  rygg-  och\r\nnackbesvär  hittar  vi  att   det  finns  ett  visst\r\nvetenskapligt stöd för att högre  ålder  ger en ökad\r\nrisk  för  både  sjukskrivning  och  förtidspension.\r\nKvinnor  har en högre risk för förtidspension  i  de\r\nhär diagnoserna  men inte för sjukskrivning. När man\r\ndå kontrollerar sådana  faktorer  som  hör  ihop med\r\narbetslivet,  som  hör  ihop  med  andra  skillnader\r\nmellan män och kvinnor, och tar bort de skillnaderna\r\nfinns  det ingen könsskillnad. Det är ett intressant\r\nfynd.\r\nOm vi  tittar  på medicinska faktorer i de studier\r\nsom tar upp detta  hittar vi att de personer som har\r\nen tidigare sjukskrivning, generellt och speciellt i\r\nde här diagnoserna,  har  en högre risk för fortsatt\r\neller    längre   sjukskrivning.    De    som    har\r\nsmärtutstrålning  i  ben,  alltså ischias, har högre\r\nrisk. De som har specifika diagnoser    som  det är\r\nrätt få av, för de flesta har ospecifika diagnoser \r\ntill  exempel  diskbråck, har högre risk, liksom  de\r\nsom upplever en  funktionsnedsättning, alltså själva\r\nsäger  att  deras funktion  är  nedsatt.  Det  finns\r\nväldigt många  fler  faktorer  som studerats, men vi\r\nfinner inte evidens för en ökad risk för dem.\r\nOm vi tittar på arbetsplatsfaktorer  för  personer\r\nsom  jobbar  med  fysiskt  tunga  jobb  eller har en\r\nroterad, vriden arbetsställning, som upplever att de\r\nhar  lågt  inflytande  på  sin arbetssituation,  som\r\nStaffan        pratade       om,       och       låg\r\narbetstillfredsställelse,  finner  vi  att det finns\r\nett  visst  vetenskapligt  stöd  för  ökad risk  för\r\nsjukskrivning i de här diagnoserna.\r\nLägre  risk  har  de  som är på företag med  många\r\nanställda  och  som har en  längre  anställningstid,\r\nlängre än ett år.  Det  finns  också  stöd  för  att\r\narbete  med  vibrationer inte ger ökad risk, och att\r\nsocialt stöd på jobbet inte påverkar sjukskrivning i\r\ndessa diagnoser.\r\n(Bild 30) Om  man  tittar  på  de 27 studierna vad\r\ngäller kön ser man att i majoriteten av studierna är\r\nde flesta män. Utmärkande för medicinsk  forskning i\r\nstort  är  att  vi  har  mer  kunskap  om män än  om\r\nkvinnor.\r\nFlera  av  dessa  studier är gjorda på selekterade\r\ngrupper.  Man har tittat  på  personer  anställda  i\r\nvissa branscher,  vissa  företag  eller vissa yrken.\r\nDet  betyder  att  resultaten  ibland är  svåra  att\r\ngeneralisera   till   att   gälla  för   alla,   för\r\nnaturligtvis   finns   det  också   en   hälsomässig\r\nselektion av personer in  och ut ur yrken, men detta\r\nhar  vi  inte  så  mycket kunskap  om.  Fördelningen\r\nbetyder också att vi  diagnosmässigt har mer kunskap\r\nom ländryggsproblem än  om nack- och skulderproblem,\r\neftersom kvinnor oftare lider  av detta. Det betyder\r\nockså att vi har mer kunskap om  personer som jobbar\r\ni industriarbete, där fler är män,  än om personer i\r\nvård och omsorg.\r\nNär det gäller just rörelseorganens sjukdomar vill\r\njag lägga till ytterligare en sak. Vi har dåligt med\r\nkunskap  för  att  kunna fatta bra beslut  på  detta\r\nområde. Vi behöver mer  kunskap. När det gäller just\r\nområdet  rörelseorganens  sjukdomar   har  vi  sämre\r\nkunskap om detta än om andra sjukdomar, till exempel\r\ncancer  och  hjärtinfarkt, som nämnts några  gånger.\r\nPatienter med den här typen av problem hamnar oftare\r\ni den situation  som  framgår  av  den  bild som jag\r\nvisar  upp. Det är svårt att sätta diagnos.  Det  är\r\nväldigt  få  som  får  en  diagnos när de kommer med\r\nakuta  ryggproblem. Det är svårt  att  ta  ställning\r\ntill bra  behandling  och  bra  rehabilitering,  och\r\nibland  är det ännu svårare när det gäller att sätta\r\nin preventiva  insatser. Det är viktigt att veta att\r\ndet kan vara fråga  om ett famlande på detta område,\r\nvilket beror på att vi  inte  har så mycket kunskap.\r\nDet var vad jag tänkte säga om rörelseorganen.\r\n\r\nMona  Jönsson (mp): Min fråga anknyter  i  viss  mån\r\ntill det vi diskuterade tidigare. Man kan konstatera\r\nbeträffande  män och kvinnor och sjukskrivningar att\r\nsjukskrivningen  av  gravida  kvinnor kanske har att\r\ngöra  med att män inte är gravida.  Anpassningen  på\r\narbetsplatserna blir inte så bra.\r\n\r\nDet som  Åke  Nygren visade på overheadbilden, och\r\nsom i viss mån också  kommer  fram här, är vikten av\r\natt komma in tidigt och titta på  vad  värk  är, vad\r\nmagbesvären står för och liknande. Då kommer jag  in\r\npå det som jag också frågade om tidigare. Jag undrar\r\nalltså  om läkarna inte behöver mera psykosocial och\r\npsykosomatisk  utbildning  för  att  man  tidigt ska\r\nupptäcka detta ute bland distriktsläkare och andra.\r\nJag  vet  inte om det är dags för det nu, men  jag\r\nskulle vilja  höra  lite  om  företagshälsovården  \r\nJohnny  Johnsson  finns  ju  här och kan kanske säga\r\nnågonting om sina erfarenheter  av  de som drabbats,\r\nbåde   när   det   gäller  rörelseorganen  och   det\r\npsykosomatiska.\r\n\r\nEva Nilsson Bågenholm: Jag tänkte kommentera det som\r\nAnnika Qarlsson också var inne på tidigare, nämligen\r\nom läkarna har behandlingsmetoder,  och  om  de  kan\r\nbehandla  patienterna. Vi har flera gånger nämnt att\r\nvisst finns det en brist på kunskap, och läkarna har\r\nnaturligtvis  ett ansvar att ta till sig den kunskap\r\nsom  finns. Anledningen  till  att  jag  lyfte  fram\r\nförsäkringsmedicin  var  att vi där har identifierat\r\nett område som absolut måste ta till sig ökade krav.\r\nSedan ska man självklart också  ta  till sig det som\r\nsägs om psykiatriska och psykosociala sjukdomar. Det\r\när  emellertid  ett  problem  när  vi  inte  har  en\r\nspecifik kunskap om dem. Det ingår också  i läkarens\r\nansvar att alltid utbilda sig vidare.\r\n\r\nJag vill även kommentera det som handlar om att ta\r\ntag  i  individen i tid. Det är självklart också  en\r\ndel av läkarens ansvar. Oavsett om försäkringskassan\r\neller  arbetsgivaren  står  för  ersättningen  måste\r\nläkaren  se  till  att  någonting  händer i tid. Jag\r\nsitter  med i en grupp på Riksförsäkringsverket  där\r\nvi nu tittar över de nya sjukskrivningsblanketterna.\r\nVi ska utforma  dem  på ett sätt som gör det möjligt\r\nför  läkaren  att  signalera   när  det  behövs  ett\r\navstämningsmöte  direkt;  det  kanske   finns  behov\r\ngenast  och  inte efter åtta veckor. Man kan  mycket\r\nväl, redan när  patienten träffar läkaren efter åtta\r\ndagar,  känna  att   här   kommer  att  behövas  ett\r\navstämningsmöte. Då ska man ta tag i det direkt.\r\nDå kommer vi också in på frågan  vad det finns för\r\nteam och möjligheter runt patienten.  Därför  passar\r\ndet  bra  att  Johnny Johnsson svarar efter mig, för\r\njag tycker att företagshälsovården är ett av de team\r\nsom i ökad utsträckning  måste finnas för att hjälpa\r\nindividerna tillbaka i arbete.\r\n\r\nJohnny Johnsson: När det gäller  företagshälsovården\r\noch den kunskap som krävs för att  komma  in  i  tid\r\nbehövs det framför allt kunskap om arbetsplatsen och\r\narbetsplatsens utformning, liksom om själva arbetet.\r\nDär  kan  en överbyggning mellan allmänläkaren  men\r\nockså övrig  sjukvård    och  arbetsplatsen ske via\r\nföretagshälsovården.  Vi jobbar ju  i  en  omedelbar\r\nnärhet av patienterna,  vilket  innebär  att  det  i\r\nallmänhet  är naturligt för oss att ta kontakt långt\r\ninnan åtta veckor  har gått. När vi känner patienten\r\nkan det kanske ske redan andra dagen.\r\n\r\nJag tror att det kan skapas en viktig bro genom de\r\nmöten som vi nu talat  om.  Det kanske viktigaste är\r\natt få till stånd ett tidigt möte. Den stora bristen\r\när väl kunskapen om arbetsplatsernas utformning. Hur\r\nska man kunna delsjukskriva en  person  om  man inte\r\nvet  hur  hans  eller  hennes  jobb ser ut? Den bron\r\nmåste   byggas,  och  därför  skulle   det   behövas\r\nvårdavtal    och   annat   för   att   kunna   utöka\r\nföretagshälsovården och samverkan.\r\n\r\nKristina  Alexanderson:   Det  är  klart  att  också\r\nsamverkan behövs. En fråga  som  ofta  ställs är hur\r\nstor  del  av  dessa  patienter  som också lider  av\r\npsykiska sjukdomar eller har psykiska  problem, till\r\nexempel  en  depression. Vi gick nyligen ut  med  en\r\nenkät, och det  visade  sig  att ungefär 50 % av dem\r\nsom  var  sjukskrivna  led  av  nedstämdhet,  alltså\r\ndubbelt så många som de som samtidigt  undersöktes i\r\nnormalbefolkningen. Det är en hög andel,  och vi vet\r\ninte  hur många av dem som är obehandlade. Jag  vill\r\nunderstryka  behovet av försäkringsmedicinsk kunskap\r\noch kompetens. Hur samarbetar man med andra aktörer?\r\nVilka medel använder  man  sig  av  som  läkare? Där\r\nbehövs kunskap.\r\n\r\nNär  det  sedan  gäller  tidig rehabilitering  och\r\ntidiga insatser kan man säga  två saker. Det är inte\r\nsjälvklart att det ska gälla alla.  Ibland  kan  det\r\nkanske  till  och  med  vara  tokigt  att  gå in för\r\ntidigt, eftersom man då kan befästa en sjukroll.  Vi\r\nbehöver  alltså  bättre  instrument  för  att  kunna\r\navgöra  när  det  behövs.  Jag kan vara lite tveksam\r\ntill den åttaveckorsgräns som finns i propositionen.\r\nPrecis som flera har sagt här  bör man kanske ibland\r\ngå in redan efter två dagar.\r\nI  den  internationella litteraturen  kring  detta\r\nfrågar man  sig just nu om man ska ha det man kallar\r\nyellow flag,  alltså  en  varningsflagga,  vid  åtta\r\nveckors  eller  vid  fyra  veckors sjukskrivning för\r\nryggproblem och muskuloskelettala problem över huvud\r\ntaget. Fyra veckor verkar vara  det  mer  relevanta.\r\nRisken  för  att  det  ska bli ett långdraget ärende\r\nkommer alltså väldigt snabbt,  och det gäller därför\r\natt kunna välja.\r\nJag    tänkte    också    säga    någonting     om\r\ngraviditetssjukskrivning.  Det frågades om det finns\r\nnågot vi kan göra kring detta.  Ett förslag som ofta\r\nhar  nämnts  är att ha villkorade föräldradagar.  Om\r\nman inte tar ut dem före förlossning, för att slippa\r\nen del av sjukskrivningen, fryser de inne. Även från\r\nobstetrikerhåll,  alltså  från  läkarkåren,  har det\r\nofta  nämnts att diskussionen om sjukskrivning  blir\r\ntung  att   ta  under  graviditeten.  Väldigt  många\r\nkvinnor arbetar  ju inte mot slutet av graviditeten.\r\nDetta ordnas på olika sätt i olika länder. Vi har en\r\ntradition att det sker genom sjukskrivning.\r\nBirgitta Carlsson  (c):  Jag har tre frågor. Vi är\r\nmånga som förordar finansiell  samordning  av  något\r\nslag. Vi har haft försök med både Finsam, Frisam och\r\nSocsam.  Finns  det  någon  forskning  kring vad det\r\ninneburit  för  de människor som fått möjlighet  att\r\nvara med i samordningen kring sin person?\r\nMan blir lite besviken  när  man  får höra att det\r\nforskas  mer  på mäns sjukdomar än på kvinnors.  Har\r\ninte detta förändrats  med  tanke  på  att en mycket\r\nstörre  andel  kvinnor  är  sjukskrivna?  Frågan  är\r\nalltså: Har man fortfarande inte ändrat på  det? Det\r\nhar ju under lång tid forskats kring mäns sjukdomar.\r\nGanska många människor hör av sig till oss  och är\r\nbesvikna   över   försäkringskassans  läkare.  Dessa\r\npersoner har blivit  sjukskrivna  av  den  läkare de\r\nkontinuerligt     går     till.     Därefter     har\r\nförsäkringskassans  läkare gjort en annan bedömning,\r\noch de har blivit av  med sin sjukpenning. Finns det\r\nnågon forskning om personer som blivit fråntagna sin\r\nsjukpenning?\r\n\r\nKristina Alexanderson:  På  den sista frågan kan jag\r\nsvara att där i princip inte  finns någon forskning.\r\nÖver  huvud taget finns det väldigt  lite  forskning\r\nkring   handläggningen    av   försäkringsmedicinska\r\nproblem  ur  ett  patientperspektiv   om  samarbetet\r\nmellan  försäkringskassa, försäkringsöverläkare  och\r\nhälso- och  sjukvård,  alltså hur patienten upplever\r\ndet hela.\r\n\r\nLekmannaperspektivet är  på det hela taget väldigt\r\nlite använt i forskning om sjukfrånvaro.  Man  har i\r\nstörre    utsträckning    haft    ett   hälso-   och\r\nsjukvårdsperspektiv, ett arbetsgivarperspektiv eller\r\nett   samhällsperspektiv.  Men  lekmannaperspektivet\r\nbehövs för att komplettera bilden. Vi behöver bättre\r\nförståelse  om  hur  de  sjukskrivna  tänker, hur de\r\nupplever sin situation och vad de vill.\r\nSom  jag  sade  tidigare finns det en del  studier\r\nkring läkares sjukskrivningspraxis,  men  det  finns\r\nväldigt  mycket  färre  studier om handläggningen på\r\nkassan.\r\n\r\nAnna Hedborg: Jag vill bara göra en liten kommentar.\r\nDen utvärdering av Socsam som gjordes på sin tid var\r\nväldigt  ambitiös  och är nog  i  det  närmaste  att\r\nbetrakta som forskning.  Samtidigt  är  det otroligt\r\nsvårt  att  göra  den sortens utvärderingar  på  ett\r\nriktigt vetenskapligt sätt. Om man ska göra en snabb\r\nsammanfattning kan man säga att det man fann var att\r\nvisst fick människor det bättre, men det som framför\r\nallt   hände  var  att   de   via   betalning   från\r\nförsäkringskassan  fick  stöd av socialtjänsten. Det\r\nstödet borde de kanske ha  haft  ändå,  men  de hade\r\nalltså  inte  fått  det  av  kommunen.  Genom  detta\r\nsamverkansprojekt     fick     de     stödet     via\r\nförsäkringskassans  pengar.  De kom visserligen inte\r\ntillbaka i arbete, men de mådde bättre.\r\n\r\nEva Vingård: Jag vill bara säga  några  ord  om  att\r\nforska  om  män  och kvinnor. I Sverige är vi ganska\r\nduktiga på att forska  om  både  män och kvinnor. Vi\r\nhar  också många kvinnor i arbetslivet.  De  studier\r\nsom Kristina  Alexanderson  refererade  till  kommer\r\nfrån  hela världen. Där ser det lite annorlunda  ut,\r\noch där får man ta det som finns.\r\n\r\nKenneth  Lantz  (kd): När det gäller forskning kring\r\nmotion och rörelse  undrar  jag:  Hur har man kommit\r\nfram till de resultat som finns? Vilka  önskemål har\r\nni forskare beträffande motionen? Ska man arbeta för\r\nen  utökning  av  den  aktiva  motionen  eller   den\r\nvardagliga,   normala,   motionen?   Har  det  någon\r\nbetydelse? Finns det några bevis för det  ena  eller\r\ndet andra?\r\n\r\nKristina  Alexanderson: När det gäller sjukskrivning\r\nför rygg- och  nackbesvär  har  vi  inte  hittat den\r\ntypen  av  studier,  men när det gäller sjukfrånvaro\r\noberoende av diagnos finns det några studier där man\r\ntittat på intervention,  alltså  försök  att påverka\r\narbetsplatserna.  Några  har  gått ut på att  starta\r\nmotionsprogram.  Den  slutsats vi  drar  är  att  de\r\ninterventioner som varit  breda,  alltså  inte  bara\r\nrört  motion  utan också livsstilsförändringar genom\r\nantirökkampanjer  och  liknande,  har haft effekt på\r\nsjukfrånvaro. Däremot har de andra  interventionerna\r\ninte haft det. Men detta handlar alltså  om effekten\r\npå  sjukfrånvaro.  Kanske  har  det också effekt  på\r\nhälsa, men det har vi inte tittat på.\r\n\r\nAnnelie     Enochson    (kd):    Jag    sitter     i\r\narbetsmarknadsutskottet och tycker att det har varit\r\nintressant att  lyssna på diskussionen. När Kristina\r\nAlexanderson pratade om rygg och nacke reagerade jag\r\nlite grann. Flera  har  varit inne på helhetsbilden.\r\nJag hörde en gång någon säga  att  när man har ont i\r\nrygg  och  nacke så har man ont i själen.  På  något\r\nsätt sitter  själen  i  ryggen  och  nacken.  Det är\r\nalltså  svårdefinierbart;  man  mår  inte  bra.  Det\r\nsitter där, man kroknar och mår dåligt.\r\n\r\nDet  finns ett intressant projekt på Hisingen. Det\r\nheter Delta  och  är  just ett samverkansprojekt. Om\r\njag inte minns fel hade  man förutom psykologer även\r\npräster med. Det nämndes att  50 % av de sjukskrivna\r\nlider av nedstämdhet. Man får alltså  inte livet att\r\ngå ihop. Det kan finnas många faktorer  som  gör att\r\nman  inte får det hela att gå ihop. Därför vill  jag\r\nfråga   Staffan   Marklund:   Kan   man   forska  på\r\nhelhetsbilden?  Är det möjligt? Och om så är  fallet\r\nundrar jag: Görs det?\r\n\r\nStaffan Marklund:  Jag  skulle  nog  svara ja så där\r\nlite vågat. Det är klart att man kan.  Problemet  är\r\natt  vi  inte klarar av att göra helhetsbilder av så\r\nsärskilt många individer, även om det vore klokt att\r\ngöra sådana.  Om  vi gör det drabbas vi av den andra\r\nkritiken,  nämligen  att  det  där  gällde  ju  bara\r\nfjorton damer  på  Hisingen.  Kan  man verkligen dra\r\nnågra slutsatser av det? Gäller det  även i Umeå och\r\nSkanör?\r\n\r\nVi står inför dilemmat att göra det  vi lite grovt\r\nkallar kvalitativa studier, där vi är noggranna  med\r\nenskilda  individer,  och  kvantitativa studier. Det\r\nfinns kvalitativa studier, så  det  är  alltså  inte\r\nvetenskapligt  omöjligt.  Men  de  studierna drabbas\r\nalltid  av  kritiken att individerna är  så  få  och\r\nstudierna så  specifika.  Då  väljer  vi  den  andra\r\nstrategin    där   vi   tar   oss   an   den   stora\r\nmaterialmängden,  alltså  Anna  Hedborgs material om\r\narbetsmiljöundersökningar. Det materialet  består av\r\nhundratusentals individer, men i stället vet vi bara\r\nlite om varje sådan individ.\r\nDetta  är  ett  dilemma  som vi aldrig helt kommer\r\nifrån. Jag tror att man behöver  kombinera  de  båda\r\nsätten.  I dag skulle jag önska att det gjordes fler\r\nkvalitativa  studier,  eftersom  de hypoteser som vi\r\nhar rör just livspusslet. De rör frågor  som vi inte\r\nkan besvara med kvantitativ metodik.\r\n\r\nAnna  Lilliehöök  (m):  Herr  ordförande!  Jag  vill\r\nställa  en  fråga  till  Johnny  Johnsson och kanske\r\nockså  till Eva Nilsson Bågenholm.  Den  handlar  om\r\ntidig intervention, som är en utmärkt inriktning när\r\ndet     gäller      både     avstämningsmöte     och\r\nföretagshälsovård. Det som möjligen kan ifrågasättas\r\när integritetsfrågorna, vilket vi funderat över från\r\nvår sida.\r\n\r\nMan  kan  gå  till vilken  läkare  som  helst  och\r\nsjukskriva sig. Läkaren  kanske inte kan ett dugg om\r\narbetsplatsen,  särskilt  med   tanke  på  hur  lite\r\nutbildning  de  har  om  yrkesmedicin.  Inte  ens  i\r\nförsäkringsläkarutbildningen  ingår detta, så det är\r\nmånga  som  inte  kan  det.  Företaget   har  kanske\r\nföretagshälsovård.  Hur skulle ni kunna rycka  in  i\r\ndet fallet? Det gäller  även tidigt avstämningsmöte.\r\nOm man har gått till en läkare  och  kanske  har  en\r\nkonflikt  på  arbetsplatsen  tycker man nog inte att\r\ndet  är  världens  bästa väg att  gå.  Hur  ska  man\r\nhantera detta?\r\n\r\nJohnny Johnsson: Jag  har ingen personlig erfarenhet\r\nav hur det kan fungera. Ifall en annan sjukskrivande\r\nläkare än jag behandlar  patienten brukar jag skriva\r\ntill den sjukskrivande läkaren  och  föreslå  att om\r\nhan eller hon vill att jag tar över sjukskrivningen,\r\noch patienten tycker detsamma, så gör jag gärna  det\r\noch   vi   kan  samverka.  87 %  av  patienterna  är\r\npositiva, ungefär  det antal jag ska ha så att säga,\r\noch det brukar inte  vara  några bekymmer. Folk vill\r\nvanligtvis bli behandlade av  den  som  bäst förstår\r\nen.  Det  är  det  allra  vanligaste. Mot människors\r\nvilja går detta inte att göra.\r\n\r\nOm  man  då  har  samrådsmöten   fordrar  det  att\r\npatienten själv vill det i något avseende.  Där tror\r\njag  inte  att  det  är några bekymmer att komma  in\r\nväldigt  tidigt  och jobba  ihop.  Det  är  det  som\r\nbehövs.\r\n\r\nEva    Nilsson    Bågenholm:    När    det    gäller\r\navstämningsmötena är  det  självklart  att  man  ska\r\nkomma  in  så  tidigt  som  möjligt för att möjligen\r\nockså få med andra kategorier.  Man  kan  mycket väl\r\ntänka sig att patienten vill ha med sin psykolog  om\r\nhan  eller  hon  går  hos  en sådan. Detsamma gäller\r\nkuratorer, sjukgymnaster med flera. Det måste finnas\r\nen  öppning  så att de personer  som  patienten  har\r\nförtroende    för     och     har    en    långvarig\r\nbehandlingsrelation till också finns med.\r\n\r\nDet    har    framkommit    farhågor    om     att\r\navstämningsmötet  skulle  vara  svårt för patienten,\r\natt  det  mera  skulle  vara  fråga om  något  slags\r\ndomstolsförhandling där patienten  blir  utsatt  och\r\nutpekad, och att det från integritetssynpunkt skulle\r\nvara  svårt  för  patienten  att  sitta  med vid ett\r\nsådant  möte.  Det har också framkommit farhågor  om\r\natt det mest skulle  bli  fråga  om  diskussioner om\r\nrätt till ersättning eller inte.\r\nJag skulle vilja säga att dessa möten  under  inga\r\nomständigheter  får  bli sådana att patienten känner\r\nsig utpekad. Vi har mötet  för att hjälpa individen.\r\nDet  är  etiskt oförsvarbart att  göra  en  felaktig\r\nbedömning.  Man  får  försöka hantera situationen på\r\nett för individen så bra sätt som möjligt så att han\r\neller hon inte känner sig utpekad. Vad gäller frågan\r\nom rätt till ersättning  är  det  ingenting  som man\r\nsitter och diskuterar på mötet, utan det beslutar  i\r\nslutändan  försäkringskassan  om.  Man  måste alltså\r\nskilja på frågorna.\r\nHär  kommer  vi  också  in  på frågan om fördjupad\r\nbedömning. Det ska ju vara ett  annat alternativ för\r\natt få ökad kunskap om individen. Där handlar det om\r\nprecis samma integritetsfrågor och  också  om etiska\r\nspörsmål.  Vi  var inne på försäkringsläkarens  roll\r\nnär patienten tycker  att  försäkringsläkaren gör en\r\nfelaktig bedömning. Det som vi lite grann har invänt\r\nmot i den så kallade fördjupade  bedömningen  är det\r\nsom   tidigare   framkommit  om  försäkringsläkarna,\r\nnämligen att patienterna  inte  känner  att  de  har\r\nnågonting  att  säga  till  om. De blir fullständigt\r\nutlämnade  åt någon som inte har  en  relation  till\r\ndem, åt någon som inte har kunskap om dem.\r\nVi hoppas att man i de allra flesta fall ska kunna\r\nkomma  fram  via   avstämningsmötena,  och  att  man\r\nskiljer ut frågan om  ersättning.  Den  ska givetvis\r\ninte  avhandlas  där.  Om  det  vid avstämningsmötet\r\ndäremot  framkommer att här finns  en  arbetsförmåga\r\nsom inte är  tillvaratagen,  och  arbetsgivaren  har\r\nmöjlighet  att  erbjuda anpassat arbete, innebär det\r\nper automatik att man inte längre får sjukersättning\r\neftersom man har  möjlighet  att  gå  tillbaka  till\r\narbetet.\r\nDessa  avstämningsmöten  är  delikata att hantera,\r\noch det hela måste alltså ske på ett sådant sätt att\r\nman har full respekt för den patient som är utsatt.\r\n\r\nRolf Olsson (v): Ordförande! Flera  här har sagt att\r\ndet  är nödvändigt att anlägga ett brett  perspektiv\r\nför att  minska  de  stora  ohälsotalen.  Det  är vi\r\nsäkert  rätt  överens  om.  I  det  perspektivet  är\r\narbetsplatserna  och  deras  företrädare utan tvekan\r\nväldigt centrala aktörer i arbetet med att förebygga\r\noch minska ohälsan för de drabbade. Det gäller också\r\natt  underlätta  för individerna  att  kunna  arbeta\r\ndeltid  när  det  är   aktuellt  samt  ha  en  aktiv\r\nuppföljning.\r\n\r\nDetta  har  vi  varit  inne   på   i  många  olika\r\nsammanhang.   Därför   vore  det  lämpligt  att   få\r\nkommentarer  från företrädare  för  arbetsmarknadens\r\nparter, både för de fackliga organisationerna och de\r\noffentliga och  privata  arbetsgivarna    och gärna\r\nockså  från  Kenth  Pettersson på Arbetsmiljöverket.\r\nHur ser ni på det hela?  Det  vore intressant att få\r\ngoda exempel på brandsläckning  och  få  höra hur ni\r\nser på förutsättningarna för att minska ohälsan.\r\n\r\nSten  Gellerstedt:  Vi skulle vilja ha ett avtal  på\r\narbetsmarknaden  kring   hur   man   ska   diskutera\r\narbetsplatser,  alltså  få den sociala dialogen  för\r\natt  lösa  problemen  på arbetsplatserna.  Det  blev\r\nganska  tyst  på 90-talet,  och  skyddsombuden  blev\r\nockså färre. Nu har vi fått fler skyddsombud, men de\r\nmåste kunna verka  på något vis. Då krävs utbildning\r\nav skyddsombud, liksom  utbildning  av arbetsledare,\r\nnär det gäller arbetsmiljöfrågorna. Vi  vill  alltså\r\ngärna  ha  någon  typ  av  överenskommelse  parterna\r\nemellan kring formerna för det hela.\r\n\r\nAlf  Eckerhall:  Jag tycker att det är en bra fråga,\r\noch den är mycket  central. I de utredningar som har\r\nföretagits, och i den  debatt  som förts under flera\r\når, har dessa frågor koncentrerats till arbetslivet,\r\nprecis som det har sagts från vissa  håll.  Det  har\r\nockså  antytts  att  det  är  arbetet som förorsakar\r\nnästan allt.\r\n\r\nI går, alltså den 28 april, kunde  man  i  Svenska\r\nDagbladet  läsa  att  670 000 svenskar lider av KOL,\r\nkroniskt  obstruktiv  lungsjukdom.  När  det  gäller\r\narbetets andel i detta  tror  jag att den är väldigt\r\nliten. Tvärtom är det väl så att arbetet dämpar till\r\nexempel  rökandet.  Det är bara ett  exempel  på  en\r\nohälsofaktor som naturligtvis  bör  beaktas  när den\r\nomfattar så väldigt mycket folk.\r\nNär  det  gäller  de  privata  företagen har dessa\r\nfrågor hela tiden varit intressanta. Det gäller inte\r\nbara nu, som någon nämnde  Staffan  var  det  väl \r\nutan  det  har  gällt  i alla tider. Om man inte kan\r\nleverera den vara eller  tjänst  som  man producerar\r\ngår  företaget i värsta fall omkull. Därför  är  det\r\nalltid  viktigt att ha en god arbetsmiljö och ta väl\r\nhand om sin arbetskraft.\r\nDe jämförelser  som  gjorts  mellan  vårt land och\r\nandra länder visar att svensk arbetsmiljö,  i  varje\r\nfall  vad  gäller  de  privata  företagen,  står sig\r\nmycket  bra.  För att inte bli för långrandig slutar\r\njag där.\r\n\r\nKenth  Pettersson:  Jag  har  under  en  längre  tid\r\nsysslat   en   hel   del   med   trepartssamtal  med\r\narbetsmarknadens parter.\r\n\r\nOm vi framgångsrikt ska kunna vidta  åtgärder  som\r\nfår  effekt  på lång sikt är det alldeles nödvändigt\r\natt  parterna  är   med.   De   är  oerhört  viktiga\r\nopinionsbildare, och en av de viktigaste  delarna är\r\nfrågan  om attityder, vilket Anna Hedborg också  var\r\ninne på. Vi måste diskutera attityder. Jag tror inte\r\natt vi kan  göra  det  framgångsrikt  utan parternas\r\nmedverkan. Det är det ena.\r\nDet   andra   gäller  diskussionen  ifall  ohälsan\r\ngenereras i arbetslivet  eller  ej. Det har vi varit\r\ninne på i dag. På ett sätt är det  ointressant i det\r\nkorta  perspektivet.  Om  två  personer  som  brutit\r\nbenet,  den  ena  i slalombacken och  den  andra  på\r\njobbet, ska kunna gå  tillbaka  till  jobbet behöver\r\nsamma åtgärder vidtas oavsett var skadan inträffade.\r\nNär det däremot gäller det långa perspektivet  finns\r\ndär  en  skillnad. Det är ju egentligen ett lagbrott\r\natt någon  bryter  benet  på jobbet, men inte om det\r\nsker i slalombacken. Det är  svårt  att tänka sig en\r\nlagstiftning där. Det skiljer alltså i åtgärderna på\r\nlång sikt. När det däremot gäller rehabilitering och\r\nåtergång  i  arbetet  handlar det om samma  åtgärder\r\nalldeles oavsett vad som hände.\r\nJag  tror  och det är  en  av  slutsatserna  från\r\ntrepartssamtalen   att en av nyckelpunkterna är att\r\nden enskilde inte skiljs  från  arbetsplatsen för en\r\nlängre tid. Därför är det viktigt  att  så många som\r\nmöjligt är kvar i arbete åtminstone till  25 %,  och\r\ndå  behöver  man stärka incitamenten för det. Det är\r\nmånga  gånger besvärligt  för  en  arbetsgivare  att\r\nordna  ett   sådant   arbete,   och  därför  behöver\r\nincitamenten för att ordna detta stärkas.\r\nDet  var anledningen till att jag  lade  fram  ett\r\nförslag  som innebär att arbetsgivaren står för 25 %\r\nav     sjuklönekostnaden,     men     enbart     vid\r\nheltidssjukskrivning.  Vid  deltidssjukskrivning tar\r\nförsäkringen  hela kostnaden.  Detta  skulle  stärka\r\nincitamenten för arbetsgivarna att skapa möjligheter\r\ntill deltidsarbete under en sjukskrivningsperiod.\r\n\r\nBo Könberg (fp):  Herr  ordförande!  Det var närmast\r\nmed  anledning  av  den fråga som Birgitta  Carlsson\r\ntidigare ställde som  jag begärde ordet. Hon undrade\r\nom det fanns någon forskning  eller  något  material\r\nmed   information   om   effekterna  i  samband  med\r\nfinansiell samordning av olika  slag.  Anna  Hedborg\r\nsvarade att utvärderingen av Socsam, som gjordes för\r\nett  par  år  sedan,  pekade på att man hade lyckats\r\nhjälpa människor att komma  till  socialtjänsten och\r\nfå kontakt. Även jag läser delar av  studien ungefär\r\nså.\r\n\r\nDet finns också en utvärdering av den  finansiella\r\nsamordningen  mellan landsting och försäkringskassor\r\nsom Socialstyrelsen och Riksförsäkringsverket gjorde\r\nvåren 1997. Den  slutade på en besparing på bortemot\r\n10 % för de år som redovisades, och tittar man något\r\når senare kommer man väl upp i ännu högre tal.\r\nDet är möjligt att  Anna  Hedborg  inte  betraktar\r\nutvärderingen  från verkets sida som forskning,  men\r\njag  skulle  vilja   höra  hennes  kommentarer  till\r\nresultatet. Om man får  resultat i storleksordningen\r\n10 %    av    sjukskrivningskostnaderna    är    det\r\nnaturligtvis inte fråga om några småsummor.\r\n\r\nAnna Hedborg: Det  är  riktigt att den utvärderingen\r\nvisade   på   det.   Den  är  faktiskt   inte   lika\r\nforskningsmässig och det  är  inte  så konstigt, för\r\ndet  är  svårt  att göra den typen av utvärderingar.\r\nDet som man möjligen  kan  tro  om  den  är  att den\r\nspeglade ganska mycket av projekteffekt plus att den\r\när   väldigt  svår  att  generalisera  utifrån.  Men\r\nutvärderingen  visade  att  den  samverkan  som  man\r\nbedrev  i  den pilotverksamheten hade effekter på de\r\nflesta av fallen.\r\n\r\nVarför är vissa i arbete och andra inte?\r\n\r\nEva Vingård: Det är trevligt att få avsluta det här på ett lite\r\npositivt sätt.  Staffan  sade  tidigare  att  vi  är\r\nlutheraner  i  Sverige  och att det är därför som vi\r\ngår till arbetet. Det låter  lite negativt. Jag tror\r\natt det finns mer positiva faktorer  som  gör att vi\r\ngår  till  arbetet. Min förre chef Christer Hofstedt\r\nbrukade säga  att det ibland är roligare att gå till\r\narbetet än att  ha  roligt.  Och  så  är det nog för\r\nväldigt många människor.\r\n\r\nDet kommer snart en utredning från Socialstyrelsen\r\nom  utmattningssyndrom.  Där  sätter  man upp  dessa\r\npunkter   som   visar  varför  vi  arbetar:  arbetet\r\nstrukturerar tiden,  arbetet  skapar mening för oss,\r\narbetet  ger oss status och identitet  samt  arbetet\r\nuppmuntrar till aktivitet och kreativitet.\r\n(Bild  31)  För  att  klara  detta  måste  man  ha\r\nnågonting  som  vi  kallar  för arbetshälsa. Den här\r\nbilden sammanfattar det som vi  har  talat om i dag.\r\nArbetshälsa innebär att vi har en hälsa  som gör att\r\nvi kan arbeta till 6567 års ålder, och vi  har lite\r\nkraft och ork kvar efter detta.\r\nVi  befinner  oss  hela  tiden  i  ett ramverk som\r\nbestår av samhällets regler och normer, sjukvård och\r\nrehabilitering, folkhälsoarbetet  sådant som ni kan\r\npåverka genom politiska beslut.\r\nSedan   finns  det  en  gungbräda  i  mitten   där\r\nindividens  fysiska  och  mentala kapacitet finns på\r\nena sidan. Den påverkas av  mycket,  av  ålder, kön,\r\nvad  vi har ärvt, livsstil, utbildning och  tidigare\r\nerfarenheter.  Dessa  kan  stärka  eller  minska vår\r\nfysiska och mentala förmåga. På andra sidan  har  vi\r\nde  fysiska och psykosociala kraven från arbetet. De\r\nberor  på arbetsmiljön, arbetsorganisationen och hur\r\narbetsmarknaden  ser  ut.  Helst  ska vi väga tyngst\r\nsjälva så att vi kan stå emot krav från arbetet.\r\nTill vår hjälp eller till vår stjälp  har  vi  det\r\nsom  illustreras  med  dessa småbollar. Det kan vara\r\nvänner och familj, dagis och skola, snälla och dumma\r\nmänniskor. Dessa bollar  kan rulla åt olika håll. De\r\nkan stärka oss eller minska våra krafter.\r\nDetta är det komplicerade systemet illustrerat med\r\nen förenklad bild där man  kan  sätta in åtgärder på\r\nväldigt  många  olika  ställen  för  att   förbättra\r\narbetshälsan  och  på  så  sätt  minska till exempel\r\nsjukfrånvaron.\r\nLösningen  på  sjukskrivningsgåtan,   som  vi  har\r\ndiskuterat mycket, är komplex och mångfasetterad och\r\nger därmed också en öppning för väldigt många  olika\r\nförebyggande strategier.\r\nJag jobbar för tillfället på Karolinska institutet\r\nmed   ett   projekt   som   heter  HAKuL    hållbar\r\narbetshälsa  i kommuner och landsting,  och  det  är\r\nmycket spännande  att  få  arbeta  med  detta just i\r\ndenna sektor.\r\nVi  har  tagit  fram  en modell  en longitudinell\r\nstudie  där  vi försöker att  ta  hänsyn  till  alla\r\nfaktorer  för  det förebyggande arbetet. Jag hoppar\r\növer den första punkten  som  tar  för  lång tid att\r\ndiskutera.  Men under punkt 2 säger vi att  man  med\r\nrelevanta och  anpassade  instrument  ska ta reda på\r\nhur  det  står  till.  Sedan  ska  man återföra  den\r\ninformationen till de anställda och till de berörda.\r\nDå  ger  man möjlighet för dessa grupper  att  hitta\r\nförbättrings-  och  förändringsområden. Man tar till\r\nvara den gemensamma kraft som finns, antingen åt ett\r\nnegativt eller ett positivt  håll,  och försöker att\r\nvända den åt ett positivt håll. Till sist följer man\r\nupp och utvärderar det hela.\r\nDet diskuteras mycket om goda exempel.  Regeringen\r\nanordnade en konferens förra tisdagen som visade  på\r\nen massa goda exempel. Jag tror inte på det. De goda\r\nexemplen  är  specifika för varje arbetsplats. Varje\r\narbetsplats eller  arbetsgrupp  måste  själva  komma\r\nfram till hur man ska göra. Det finns ingen blåkopia\r\nsom kan föras över på någon annan.\r\nI  HAKuL-projektet  ingår  sex  kommuner  och fyra\r\nlandsting.  Vi  följer  bland  annat  alla  som blir\r\nsjukskrivna minst 28 dagar, och man har försökt  att\r\njobba  enligt  den  här modellen. Det har handlat om\r\nolika  åtgärder,  från   att   införa  friskvård  på\r\narbetstid  till  att förändra arbetstidsscheman.  Vi\r\nföljer alltså de nya  28-dagarsfallen. På det sättet\r\nkan  man  se tillflödet av  nya  personer  som  blir\r\nlångtidssjukskrivna,  och  det är tillflödet som man\r\nvill minska och komma åt.\r\n(Bild 33) Den här bilden visar  olika  siffror. De\r\nröda  staplarna visar siffror från 2001 och  de  blå\r\nstaplarna  visar siffror från 2002. Tillflödet av de\r\nnya  28-dagarsfallen  har  minskat  på  nästan  alla\r\nställen. I mina ljusa stunder hoppas jag att det har\r\nlite med projektet att göra, att man låter människor\r\njobba på det här sättet.\r\nEftersom  vi  diskuterar  om  friskvård  har någon\r\nbetydelse    kan    jag   berätta   att   man   inom\r\nsocialtjänsten i Malung  diskuterade  vad man skulle\r\ngöra.   Där   införde   man   ett  mycket  intensivt\r\nfriskvårdsprogram, och det är ett  av de ställen där\r\nsiffrorna  har  sjunkit  mest. Det ska  bli  väldigt\r\nspännande att fortsätta med den utvärderingen.\r\nAndelen nya 28-dagarsfall  har  minskat  med  24 %\r\nmellan 2001 och 2002.\r\n(Bild  32)  När det gäller faktorer i arbetslivet,\r\narbetsförhållanden, som grund för en god arbetshälsa\r\nhar jag gjort en  10-i-topp-lista.  Jag  vet att jag\r\nnågon gång har träffat en del av er tidigare, och då\r\nlanserade  jag  en  5-i-topp-lista,  men nu har  jag\r\nblivit  lite mer avancerad så nu har det  blivit  en\r\n10-i-topp-lista.\r\nDet är  de  två  första  sakerna  som  jag tror är\r\nviktigast,    bra   ledning   och   inflytande   och\r\ndelaktighet för de anställda. Andra viktiga faktorer\r\när goda fysiska  förhållanden  och bra ergonomi. Det\r\när  också  viktigt med välavvägda  krav,  en  rimlig\r\narbetsbelastning,  stimulans  i arbetet, möjligheter\r\ntill kompetensutveckling även efter  det att man har\r\nfyllt 50 år  det är väldigt ovanligt , att man kan\r\nkänna arbetsglädje och att man får belöning  både  i\r\nform av uppmuntran och i form av lön.\r\nDe  flesta  av  dessa saker kostar inte så mycket,\r\nutan det är mer en  fråga  om en viljeinriktning att\r\nändra på förhållandena. Det  går också åt kraft, men\r\ni reda pengar kostar det inte så hemskt mycket.\r\nDet var den förebyggande sidan  för  att få en god\r\narbetshälsa.  Sedan är det också intressant  hur  vi\r\nska få personer  tillbaka  till  jobbet. Ett av våra\r\nuppdrag i Ha kul-projektet är att hjälpa till med en\r\nförbättrad rehabilitering på det sätt som Åke Nygren\r\nberättade om.\r\nVi  har  sett  tre  saker  som  är viktiga.  Tidig\r\nupptäckt  är  väldigt viktigt. På arbetsplatsen  vet\r\nman ju vem det  är  som  sviktar, men man gör kanske\r\ninte någonting åt det eftersom  det inte finns någon\r\nstruktur för detta. Men det är viktigt  att ta tag i\r\nproblemet, och det gör vi inom det här projektet  om\r\nnågon sviktar på en arbetsplats.\r\nSedan   är   det   naturligtvis  bra  med  en  god\r\nrehabilitering,  att  man  får  en  bra  sådan,  att\r\nsamverkanssamtal kommer till stånd osv. Det ska vara\r\nregel att så sker.\r\nDet allra viktigaste  är att man har möjlighet att\r\nkomma  tillbaka  till  samma  eller  till  en  annan\r\narbetsplats. Där har vi  sett att vi kunde jobba med\r\nettan och tvåan, men det gav inte riktigt den effekt\r\nsom vi ville ha. Därför har  vi  försökt  att  jobba\r\nockså med trean: att man ska ha dialogutbildning  på\r\narbetsplatserna för att se hur man gör när människor\r\nsviktar,  hur  man  tar  hand  om  dem  och  hur man\r\nförbereder sig för att de ska kunna komma tillbaka.\r\nVi  har  den arbetskraft vi har. Vi kan bara titta\r\noss omkring i salen här. Jag roade mig med att titta\r\npå ledamöterna  i socialförsäkringsutskottet. Det är\r\nalltså 4 av 17 ledamöter  som  är  under  55  år. Ni\r\nandra  som  är  här  som experter ser inte så hemskt\r\nmycket yngre ut, och jag vet ju hur gammal jag själv\r\när. Vi finns och vi kommer  att finnas ett tag till,\r\nså det är kanske lika bra att ta hand om oss.\r\n\r\nJag har tagit med mig ett citat från Havamal som jag\r\nbrukar använda:\r\n\r\nEnbent man rider\r\n\r\nDöv man går vall\r\n\r\nEnögd man duger till drabbning\r\n\r\nBlott lik gagnar föga till.\r\n\r\nBirgitta  Carlsson (c): Dessa  olika  punkter  borde\r\nvara självklarheter på varje arbetsplats. Hur kommer\r\nni att jobba  för att nå ut till fler med detta? Har\r\nman  sett någon  skillnad  när  det  gäller  svenska\r\nmänniskor  och invandrade människor i Sverige? Finns\r\ndet  någon forskning  om  eller  jämförelser  mellan\r\nmänniskor  som  är födda i Sverige och människor som\r\nhar invandrat hit?\r\n\r\nEva Vingård: Vi har  ännu  inte  gjort  några sådana\r\njämförelser. Vi täcker hela Sverige från  Boden till\r\nLund,  men vi har ganska få med invandrarbakgrund  i\r\nvårt material, så jag är inte säker på att vi kommer\r\natt kunna  se  några  skillnader,  tyvärr.  Det hade\r\nvarit intressant.\r\n\r\nDet  sätt som vi för ut detta är genom vår hemsida\r\nwww.personskade-prevention.nu  där det här projektet\r\nbeskrivs och vad vi har kommit fram till samt en del\r\nav  de  projekt  som Åke tog upp, dels  inom  privat\r\nsektor,  dels  inom  landstinget  i  Västernorrland.\r\nSedan finns också de stora AFA-programmen som bygger\r\npå våra erfarenheter.\r\nJag är ute ett  par dagar i veckan och missionerar\r\nom det här budskapet.  Det  finns ett stort intresse\r\nhos kommuner och landsting att  ta  till  sig  denna\r\nkunskap  och  att  göra  någonting.  Jag är faktiskt\r\nganska hoppfull i det avseendet. Det finns en kraft.\r\n\r\nKerstin-Maria  Stalin (mp): Jag ska ställa  en  kort\r\nfråga. Jag tror  på  goda  exempel. Du sade faktiskt\r\nmot dig själv när du visade  på  goda  exempel. Goda\r\nexempel är det som är verklighet i stället  för bara\r\nvackra     ord.     Du     nämnde     nyss     ordet\r\npersonalskadeprevention  det är ett svårt ord.  Men\r\njag  skulle  vilja höra: Varför tror du inte på goda\r\nexempel?\r\n\r\nEva Vingård: Jag  tror  på goda exempel, men man kan\r\naldrig överföra en verklighet  från  en  arbetsplats\r\ntill en annan. Jag tror på bra ledning, det tror jag\r\nbehövs  överallt. Men hur man når fram till  en  bra\r\nledning kan  se olika ut på olika ställen. Det finns\r\nnågonting lite inlåsande i att någon ställer sig upp\r\noch berättar precis hur man gjorde. Men man kan inte\r\ngöra riktigt likadant  på andra ställen eftersom det\r\nkanske inte ser likadant ut.\r\n\r\nJag  tror  att  det  är  viktigt  att  de  som  är\r\ninblandade  i  det  hela  känner  en  delaktighet  i\r\nprocessen, att man inte kommer utifrån som en expert\r\noch lyfter in ett gott exempel  som alla ska inrätta\r\nsig  efter.  Detta  måste  gå  med  det  som  kallas\r\nempowerment.  Personerna på de olika arbetsplatserna\r\nmåste jobba igenom detta. Annars blir det inte bra.\r\n\r\nKenth      Pettersson:       Synnerligen       kort:\r\nArbetsmiljöverket  har  en  föreskrift  med rubriken\r\nSystematiskt arbetsmiljöarbete, och det innebär just\r\natt fånga in det som Eva pratade om. Man  ska  ha en\r\nprocess  på  den  enskilda arbetsplatsen och ta till\r\nvara   den  kunskap  som   finns   där   och   forma\r\narbetsförhållandena utifrån denna.\r\n\r\nLennart  Klockare (s): Det var intressant att ta del\r\nav Evas forskning  och  undersökningar.  Jag  kommer\r\nfrån  en av kommunerna så jag har fått lite kännedom\r\nockså den vägen.\r\n\r\nDu talar  om  att  det  är  en viljeinriktning att\r\nåstadkomma någonting på arbetsplatsen och att det är\r\nviktigt  med  en god ledning. Jag  ska  inte  ställa\r\nfrågan  till dig,  utan  jag  ska  ställa  den  till\r\narbetsgivarsidan.  Ledningens  roll,  den anställdes\r\ninflytande   och   möjligheten   till   ansvar   och\r\nbefogenheter    är    ju    avgörande.   Det   visar\r\nförsöksverksamhet. Det ökar dessutom trivseln.\r\n\r\nDå ställer jag mig frågan: Hur ser man på detta från\r\narbetsgivarna? Är detta någonting  som man är beredd\r\natt  släppa på, att göra rundare organisationer  och\r\nse till  att  de anställda trivs och får inflytande?\r\nVad säger man från  de  privata  arbetsgivarna?  Och\r\nkanske     någon     från     Kommunförbundet    och\r\nLandstingsförbundet  kan  säga  vad   man   har  för\r\nambitioner    när    det    gäller    att   förändra\r\nledningsrollen och öka de anställdas inflytande.\r\n\r\nBoel Callermo: Vi delar uppfattningen att  ledarskap\r\noch  arbetsplatsutveckling  är  en av nyckelfrågorna\r\nför att man ska komma till rätta  med  ohälsan.  Det\r\ngäller    både   det   politiska   ledarskapet   och\r\nledarskapet i den operativa verksamheten. Det är ett\r\nav de områden  där  vi  och våra medlemmar, kommuner\r\noch landsting, lägger ned mycket utvecklingsarbete.\r\n\r\nEtt annat område som vi  ser  som  nyckelområde är\r\njust en utveckling av rehabiliteringen.  Det handlar\r\nom att få till stånd bättre rutiner än i dag  och om\r\natt utveckla metoderna i synnerhet när det gäller de\r\nstressrelaterade   tillstånden.   Man   måste  också\r\nutveckla      samspelet      mellan     de     olika\r\nrehabiliteringsaktörerna.\r\nYtterligare ett område har tagits upp här, och det\r\när detta med att ha koll på läget, att ha kunskap om\r\nhälsoutvecklingen i den egna organisationen  och  om\r\nsjukfrånvaron, hur den utvecklas och hur den tar sig\r\nuttryck.  Det  tror  vi  också är ett betydelsefullt\r\nområde.\r\nVi lägger ned mycket arbete  på dessa tre områden,\r\noch vi upplever att det finns en  stor  oro  och ett\r\nstort  engagemang  ute i kommunerna i dag. Vi tycker\r\ninte  att  vi  kan  visa   resultat   från  alla  de\r\nutvecklingsarbeten som vi ser, men det  är många som\r\nvisar att vi är på rätt väg, och vi tror att sektorn\r\narbetar på rätt områden i dag.\r\n\r\nLena Heldén-Filipsson: Vi jobbar väldigt  mycket med\r\nden här frågan på Företagarnas Riksorganisation, och\r\nvi ser att sjukfrånvaron är mindre i de små  än i de\r\nstörre  företagen. I genomsnitt stiger sjukfrånvaron\r\nmed antalet anställda. Sjukfrånvaron är i genomsnitt\r\n2  %  av det  totala  antalet  anställda  i  de  små\r\nföretagen med en till fyra anställda, jämfört med en\r\ndubbelt  så  hög andel eller mer i större företag, i\r\noffentlig sektor, kommuner och landsting.\r\n\r\nDetta är väldigt  intressant.  Vad handlar det om?\r\nVi  har  tittat  på  goda  exempel  och   intervjuat\r\nföretagare  om  hur  man  jobbar  med  det här. Alla\r\njobbar på sitt sätt, och det är förstås  viktigt att\r\nman hittar det sätt som passar företaget.\r\nMen det är också vissa frågor som återkommer.  Jag\r\ntycker  att det finns en lyhördhet hos de ledare som\r\nvi har fått  beskrivna  som  goda exempel. De har en\r\nförmåga att kommunicera. Vad är  det då som påverkar\r\ndetta? När man tittar på statistiken  kan man se att\r\ni  de små företagen har kraven på de anställda  inte\r\nökat  lika  mycket  som  i  de större företagen. Det\r\nfinns  också andra faktorer såsom  god  kontakt  med\r\nchefer,  med arbetskamrater och så vidare. Detta kan\r\nvi se kvalitativt  och  tror  oss också kunna se det\r\nkvantitativt så småningom.\r\nDet  handlar om att bli sedd.  Om  det  finns  ett\r\nansikte  bakom varje person ser man också hur mycket\r\nvarje person  orkar och klarar av. Det handlar också\r\nom  grupptillhörighet,  känslan  i  gruppen  och  så\r\nvidare. Det finns nog väldigt mycket att göra på det\r\nhär området,  och det är intressant att titta på hur\r\nman jobbar med  detta,  men  man  kan  säkert  jobba\r\nmycket  mera.  Det  är också uppmuntrande att se att\r\ndet finns företag som är oerhört duktiga.\r\n\r\nAlf Eckerhall: Jag kan inte annat än instämma i Evas\r\ntio punkter och även  i  det  som  Lennart  Klockare\r\nsäger. Jag har ingen avvikande uppfattning där.  Det\r\när  viktigt  att det finns en god ledning. Det visar\r\nkanske inte minst  resultatet i de mindre företagen,\r\nsom Lena säger. Där  är  det påfallande låga siffror\r\njämfört med övriga sektorer. Men jämfört med hur det\r\nvar för fem år sedan har det  ju skett en ökning där\r\nockså.  Nivån  är  dock  inte  så hög  som  den  var\r\n19881990,  men  det  är  också andra  faktorer  som\r\nspelar in och det är ju därför vi är här.\r\n\r\nVi var här också för ett år sedan och talade om de\r\nhär frågorna. Det betänkande som ni då skrev på över\r\nhundra sidor ledde tyvärr inte  till någonting. Hela\r\nden  katalog  av  förslag  som  räknades   upp   där\r\nslaktades.  Nu  finns  en  del  punkter med, och det\r\ntycker jag är bra. Fast de kunde ha tagits upp redan\r\ndå.\r\n\r\nSten  Tolgfors  (m): Varför är vissa  i  arbete  och\r\nandra inte? Det är  rubriken  på det sista avsnittet\r\nhär.\r\n\r\nDen       samlande       sjukskrivningen       och\r\nförtidspensioneringen har också blivit till en arena\r\nför utanförskap dit man externaliserar kostnader för\r\nandra problem i samhället. När  vården inte fungerar\r\noch köerna är långa blir man sjukskriven.  Det finns\r\narbetsmarknadsproblem  som  också  hamnar i den  här\r\ndelen. Vi talade tidigare om att livet  i övrigt kan\r\nta sig sådana uttryck att man inte riktigt orkar med\r\noch så blir man sjukskriven.\r\nHär  är  några konkreta exempel som jag har  stött\r\npå:\r\nTusen ungdomar per årskull förtidspensioneras från\r\n16 års ålder  och  framåt.  Barn med funktionshinder\r\nsom     saknar     gymnasieskolemöjligheter     blir\r\nförtidspensionärer under  den  tid  som  de  avlutar\r\ngrundskolan. Många funktionshindrade vuxna som  vill\r\narbeta möter ibland stort motstånd inom systemet. De\r\nhar    bokstavligen   gråtande   berättat   om   sin\r\nlivssituation  därför  att  de  inte  vill  hamna  i\r\npermanent    utanförskap    och    inte   vill   bli\r\nförtidspensionärer. De får då systemen emot sig.\r\nKonflikter på jobbet kan leda till  att  man löser\r\ndem  genom  sjukskrivning.  Det  finns  ett  samband\r\nmellan  arbetsmarknadens  utveckling och hur antalet\r\nsjukskrivningar utvecklas,  både  regionalt och över\r\ntid.  Bristande  rörlighet  på  arbetsmarknaden  kan\r\nockså vara en orsak.\r\nMånga flyttas genom system. Det  är  säkert  ingen\r\nslump  att  de  som  närmar sig slutet i a-kassan är\r\növerrepresenterade när det gäller sjukskrivningar.\r\nSka   man   ha  ett  perspektiv   som   biter   på\r\nsjukskrivningar måste man se att det handlar både om\r\nohälsoproblem   och  de  kan bero på familj, övrigt\r\nliv och arbetsplats  och om  att  vi har allvarliga\r\nsystembrister i Sverige, och därför  har kostnaderna\r\nhamnat här.\r\nJag  tog upp detta med anledning av frågan  varför\r\nvissa är i arbete och andra inte.\r\n\r\nOrdföranden:  Jag  tolkar det som att detta inte var\r\nnågon fråga till någon särskild utan ett påpekande.\r\n\r\nDå är vi klara med  denna utfrågning. Jag ska bara\r\nkort säga att jag tackar för ert deltagande. Det har\r\nvarit  komplexa frågor och  svar.  Det  här  är  ett\r\ngemensamt   ansvar   som   vi   alla  har  både  som\r\nföreträdare för verk, myndigheter och organisationer\r\noch  som  individer för att kunna vända  de  senaste\r\nårens utveckling.\r\nBland oss  politiker  i  riksdagen  har  vi ibland\r\nolika  uppfattningar  om  vilka  lösningar  som  ska\r\nanvändas.  Men för att ändå betona att vi ibland kan\r\nvara eniga om saker vill jag ge möjligheten till att\r\navsluta denna  dag  till  utskottets vice ordförande\r\nSven Brus.\r\n\r\nSven Brus: Vi från utskottet  vill säga tack till de\r\ninbjudna inledarna. Tack också alla övriga deltagare\r\nsom har speglat frågans bredd, olika myndigheter och\r\norganisationer.   Tack  utskottets   ledamöter   och\r\ndeltagare  från  övriga  utskott.  Vi  tackar  också\r\nutskottets  kansli  för  arrangemangen  kring  denna\r\nhearing och våra  stenografer  som till eftervärlden\r\nhar bevarat varje klokt ord som här har yttrats.\r\n\r\nVi  har  under dessa timmar ökat  vår  kunskap  på\r\nområdet, det  är  jag  alldeles övertygad om. Men vi\r\nhar också konstaterat att  vi  behöver  mer kunskap.\r\nFör  att  lära  oss mer och för att öka vår  kunskap\r\nbehövs den här typen  av  mötesplatser. Många av oss\r\nhar träffats i det här ärendet ett antal gånger, och\r\nvi  kommer  säkerligen  att  mötas   igen   för  att\r\ndiskutera dessa frågor innan vi har nått målet,  att\r\npressa  tillbaka  ohälsan  till  en  nivå som ligger\r\nbetydligt under dagens nivå.\r\nEtt nyckelord den här förmiddagen har  varit ordet\r\nlivspusslet. Precis som ordföranden sade kan  vi  ha\r\nlite   olika   uppfattningar  från  olika  politiska\r\nutgångspunkter om hur detta pussel ska läggas och om\r\nhur vi ska komma  till  rätta med problemet, men jag\r\ntror att vi är helt överens  om att ohälsan beror på\r\natt människor inte får sitt livspussel  att gå ihop.\r\nNu  får  vi  fortsätta  att lägga pusslet, dels  med\r\ntanke  på  statsbudgetens utgiftstak,  dels  framför\r\nallt för människornas  skull.  Lycka  till  med det!\r\nTack för i dag!\r\n\r\nBild 1 och 2\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nBild 3 och 4\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nBild 5 och 6\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nBild 7 och 8\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nBild 9 och 10\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nBild 11 och 12\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nBild 13 och 14\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nBild 15 och 16\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nBild 17 och 18\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nBild 19 och 20\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nBild 21 och 22\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nBild 23 och 24\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nBild 25 och 26\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nBild 27 och 28\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nBild 29 och 30\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nBild 31 och 32\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nBild 33\r\n</pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Orsakerna till den ökade sjukfrånvaron m.m.",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf9 yrkande 1, 2002/03:Sf10 yrkandena 1 och 10 och 2002/03:Sf12 yrkandena 1 och 2.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"m\"",
          "votering_id": "4D989A30-8F6D-11D7-AE3C-000475504757",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (m)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "115",
                    "0",
                    "0",
                    "29"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "1",
                    "44",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "16",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "34",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "0",
                    "25",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "13",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "204",
                    "44",
                    "25",
                    "76"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/4D989A30-8F6D-11D7-AE3C-000475504757",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SFU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Mål för ökad hälsa i arbetslivet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf13 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "3",
          "motforslag_partier": "\"fp\"",
          "votering_id": "4D989A36-8F6D-11D7-AE3C-000475504757",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 3 (fp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "115",
                    "0",
                    "0",
                    "29"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "45",
                    "0",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "16",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "34",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "13",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "239",
                    "34",
                    "0",
                    "76"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/4D989A36-8F6D-11D7-AE3C-000475504757",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SFU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Incitament för arbetsgivare att minska sjukfrånvaron",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf10 yrkande 19 och 2002/03:Sf11 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "5",
          "motforslag_partier": "\"c\"",
          "votering_id": "4D989A38-8F6D-11D7-AE3C-000475504757",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 5 (c)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "115",
                    "0",
                    "0",
                    "29"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "0",
                    "45",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "16",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "34",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "13",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "212",
                    "16",
                    "45",
                    "76"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/4D989A38-8F6D-11D7-AE3C-000475504757",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SFU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Åtgärder i övrigt för ökad hälsa i arbetslivet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf9 yrkande 6, 2002/03:Sf10 yrkandena 11, 18, 20 och 21 och 2002/03:Sf11 yrkande 6.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SFU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "5",
          "rubrik": "Nationell vårdgaranti",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf10 yrkande 12.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "8",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "votering_id": "4D989A42-8F6D-11D7-AE3C-000475504757",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 8 (m, c, fp, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "115",
                    "0",
                    "0",
                    "29"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "45",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "16",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "34",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "25",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "13",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "153",
                    "120",
                    "0",
                    "76"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/4D989A42-8F6D-11D7-AE3C-000475504757",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SFU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "6",
          "rubrik": "Deltidssjukskrivning",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf9 yrkandena 2 och 3, 2002/03:Sf10 yrkande 13 och 2002/03:Sf11 yrkande 4.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SFU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "7",
          "rubrik": "Steglös sjukpenning",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf12 yrkande 3.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SFU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "8",
          "rubrik": "Avstämningsmöte",
          "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2002/03:89 i denna del och avslår motionerna 2002/03:Sf9 yrkande 5, 2002/03:Sf10 yrkandena 2 och 3 och 2002/03:Sf12 yrkande 4.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SFU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "9",
          "rubrik": "Lagreglering av kraven på läkarintyg m.m.",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf11 yrkande 3 och 2002/03:Sf13 yrkande 3.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SFU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "10",
          "rubrik": "Förstärkt utbildning i försäkringsmedicin",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf12 yrkande 7 och 2002/03:Sf13 yrkande 6 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SFU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "11",
          "rubrik": "Utbildning i försäkringsmedicin som villkor för läkarintyg för sjukskrivning m.m.",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf12 yrkande 8 och 2002/03:Sf13 yrkandena 6 i denna del och 7.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SFU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "12",
          "rubrik": "Försäkringsläkare",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf9 yrkande 4, 2002/03:Sf10 yrkandena 15 och 16, 2002/03:Sf12 yrkandena 9-11 och 2002/03:Sf13 yrkande 8.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SFU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "13",
          "rubrik": "Rehabiliteringsgaranti m.m.",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf10 yrkande 14, 2002/03:Sf11 yrkande 1, 2002/03:Sf12 yrkande 5 och 2002/03:Sf13 yrkande 4.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "23",
          "motforslag_partier": "\"fp\"",
          "votering_id": "4D989A64-8F6D-11D7-AE3C-000475504757",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 23 (fp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "115",
                    "0",
                    "0",
                    "29"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "0",
                    "45",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "0",
                    "16",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "34",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "0",
                    "25",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "13",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "153",
                    "34",
                    "86",
                    "76"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/4D989A64-8F6D-11D7-AE3C-000475504757",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SFU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "14",
          "rubrik": "Obligatorisk rehabiliteringsutredning",
          "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2002/03:89 i denna del och avslår motionerna 2002/03:Sf10 yrkande 4, 2002/03:Sf11 yrkande 5, 2002/03:Sf12 yrkande 6 och 2002/03:Sf13 yrkande 5.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SFU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "15",
          "rubrik": "Utbyte av sjukpenning mot sjuk- eller aktivitetsersättn",
          "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2002/03:89 i denna del och avslår motionerna 2002/03:Sf10 yrkandena 5-8 och 17, 2002/03:Sf12 yrkande 12 och 2002/03:Sf13 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SFU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "16",
          "rubrik": "Förlängd tid med vilande sjukersättning",
          "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2002/03:89 i denna del och avslår motion 2002/03:Sf12 yrkandena 13 och 15.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SFU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "17",
          "rubrik": "Vilande sjuk- eller aktivitetsersättning vid studier",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf10 yrkande 9 och 2002/03:Sf12 yrkande 14.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SFU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "18",
          "rubrik": "Lagförslaget i övrigt",
          "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2002/03:89 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "SFU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Orsakerna till den ökade sjukfrånvaron m.m.",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Orsakerna till den ökade sjukfrånvaron m.m.",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Mål för ökad hälsa i arbetslivet",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Incitament för arbetsgivare att minska sjukfrånvaron",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "5",
          "rubrik": "Incitament för arbetsgivare att minska sjukfrånvaron",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "6",
          "rubrik": "Åtgärder i övrigt för ökad hälsa i arbetslivet",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "4"
        },
        {
          "nummer": "7",
          "rubrik": "Åtgärder i övrigt för ökad hälsa i arbetslivet",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "4"
        },
        {
          "nummer": "8",
          "rubrik": "Nationell vårdgaranti",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "5"
        },
        {
          "nummer": "9",
          "rubrik": "Deltidssjukskrivning",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "6"
        },
        {
          "nummer": "10",
          "rubrik": "Deltidssjukskrivning",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "6"
        },
        {
          "nummer": "11",
          "rubrik": "Steglös sjukpenning",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "7"
        },
        {
          "nummer": "12",
          "rubrik": "Avstämningsmöte",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "8"
        },
        {
          "nummer": "13",
          "rubrik": "Avstämningsmöte",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "8"
        },
        {
          "nummer": "14",
          "rubrik": "Lagreglering av kraven på läkarintyg m.m.",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "9"
        },
        {
          "nummer": "15",
          "rubrik": "Lagreglering av kraven på läkarintyg m.m.",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "9"
        },
        {
          "nummer": "16",
          "rubrik": "Förstärkt utbildning i försäkringsmedicin",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "10"
        },
        {
          "nummer": "17",
          "rubrik": "Utbildning i försäkringsmedicin som villkor för läkarintyg för sjukskrivning m.m.",
          "partier": "\"c\",\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "11"
        },
        {
          "nummer": "18",
          "rubrik": "Utbildning i försäkringsmedicin som villkor för läkarintyg för sjukskrivning m.m.",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "11"
        },
        {
          "nummer": "19",
          "rubrik": "Försäkringsläkare",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "12"
        },
        {
          "nummer": "20",
          "rubrik": "Försäkringsläkare",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "12"
        },
        {
          "nummer": "21",
          "rubrik": "Försäkringsläkare",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "12"
        },
        {
          "nummer": "22",
          "rubrik": "Rehabiliteringsgaranti m.m.",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "13"
        },
        {
          "nummer": "23",
          "rubrik": "Rehabiliteringsgaranti m.m.",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "13"
        },
        {
          "nummer": "24",
          "rubrik": "Rehabiliteringsgaranti m.m.",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "13"
        },
        {
          "nummer": "25",
          "rubrik": "Rehabiliteringsgaranti m.m.",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "13"
        },
        {
          "nummer": "26",
          "rubrik": "Obligatorisk rehabiliteringsutredning",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "14"
        },
        {
          "nummer": "27",
          "rubrik": "Utbyte av sjukpenning mot sjuk- eller aktivitetsersättn",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "15"
        },
        {
          "nummer": "28",
          "rubrik": "Utbyte av sjukpenning mot sjuk- eller aktivitetsersättn",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "15"
        },
        {
          "nummer": "29",
          "rubrik": "Utbyte av sjukpenning mot sjuk- eller aktivitetsersättn",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "15"
        },
        {
          "nummer": "30",
          "rubrik": "Förlängd tid med vilande sjukersättning",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "16"
        },
        {
          "nummer": "31",
          "rubrik": "Vilande sjuk- eller aktivitetsersättning vid studier",
          "partier": "\"m\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "17"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-04-17 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2003-05-20 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2003-05-26 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2003-05-27 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2003-06-03 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2003-06-05 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2003-06-05 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2003-06-05 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "RSKR",
          "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse",
          "datum": "2003-06-05 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "6",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-24 03:26:44"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Riksdagen beslutade om olika förändringar inom sjukförsäkringen som ska öka hälsan i arbetslivet. Det bör hållas fler s.k. avstämningsmöten där förutom den försäkrade och försäkringskassan även t.ex. den intygsskrivande läkaren, arbetsgivaren och företagshälsovården deltar. Försäkringskassan ska vid behov kunna inhämta ett särskilt läkarutlåtande för att kunna bedöma i vilken utsträckning den försäkrades arbetsförmåga fortfarande är nedsatt. Försäkringsläkarnas arbetsuppgifter preciseras ytterligare och uppgifterna bör i ökad utsträckning inriktas mot mer direkta insatser för att minska sjukfrånvaron. Reglerna om arbetsgivarens skyldighet att göra rehabiliteringsutredningar skärps. Försäkringskassan ska senast ett år efter sjukanmälningsdagen ha utrett om det finns förutsättningar för att ge den försäkrade sjuk- eller aktivitetsersättning i stället för sjukpenning. Försäkrade som får sjukersättning ska kunna ha förmånen vilande för att pröva att arbeta utan att förmånen får dras in eller minskas i längst 24 kalendermånader. I dag gäller längst 12 kalendermånader. Ändringarna börjar gälla den 1 juli 2003. ",
          "dok_id": "GQ01SFU10",
          "systemdatum": "2016-08-09 10:32:09"
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Åtgärder för ökad hälsa i arbetslivet (SfU10)",
          "dok_id": "GQ01SFU10",
          "systemdatum": "2016-08-09 10:32:09"
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottets förslag",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-24 03:26:44"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GQ01SFU10",
          "systemdatum": "2017-10-20 10:24:40"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Socialförsäkringsutskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag till olika förändringar inom sjukförsäkringen som ska öka hälsan i arbetslivet. Det bör hållas fler s.k. avstämningsmöten där förutom den försäkrade och försäkringskassan även t.ex. den intygsskrivande läkaren, arbetsgivaren och företagshälsovården deltar. Försäkringskassan ska vid behov kunna inhämta ett särskilt läkarutlåtande för att kunna bedöma i vilken utsträckning den försäkrades arbetsförmåga fortfarande är nedsatt. Försäkringsläkarnas arbetsuppgifter preciseras ytterligare och uppgifterna bör i ökad utsträckning inriktas mot mer direkta insatser för att minska sjukfrånvaron. Reglerna om arbetsgivarens skyldighet att göra rehabiliteringsutredningar skärps. Försäkringskassan ska senast ett år efter sjukanmälningsdagen ha utrett om det finns förutsättningar för att ge den försäkrade sjuk- eller aktivitetsersättning i stället för sjukpenning. Försäkrade som får sjukersättning ska kunna ha förmånen vilande för att pröva att arbeta utan att förmånen får dras in eller minskas i längst 24 kalendermånader. I dag gäller längst 12 kalendermånader. Ändringarna föreslås börja gälla den 1 juli 2003.</p>",
          "dok_id": "GQ01SFU10",
          "systemdatum": "2016-08-09 10:32:09"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Åtgärder för ökad hälsa i arbetslivet (SfU10)",
          "dok_id": "GQ01SFU10",
          "systemdatum": "2016-08-09 10:32:09"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GQ01SFU10",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_sfu_10.docx",
          "filstorlek": "4102928",
          "filtyp": "docx",
          "titel": "Förändringar  inom sjukförsäkringen för ökad hälsai arbetslivet",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/DAFBFEA9-7EEB-40EA-9622-988CBE91AAAF"
        },
        {
          "dok_id": "GQ01SFU10",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_sfu_10.pdf",
          "filstorlek": "4699064",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Bilaga: bet_200203_sfu_10",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/A87AB92F-693D-4453-B143-5118F5F212D9"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Sf10 med anledning av prop. 2002/03:89 Förändringar inom sjukförsäkringen för ökad hälsa i arbetslivet ",
          "ref_dok_id": "GQ02Sf10",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Sf10",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:89 Förändringar inom sjukförsäkringen för ökad hälsa i arbetslivet ",
          "ref_dok_subtitel": "av Sten Tolgfors m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Sf11 med anledning av prop. 2002/03:89 Förändringar inom sjukförsäkringen för ökad hälsa i arbetslivet ",
          "ref_dok_id": "GQ02Sf11",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Sf11",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:89 Förändringar inom sjukförsäkringen för ökad hälsa i arbetslivet ",
          "ref_dok_subtitel": "av Birgitta Carlsson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Sf12 med anledning av prop. 2002/03:89 Förändringar inom sjukförsäkringen för ökad hälsa i arbetslivet ",
          "ref_dok_id": "GQ02Sf12",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Sf12",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:89 Förändringar inom sjukförsäkringen för ökad hälsa i arbetslivet ",
          "ref_dok_subtitel": "av Sven Brus m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Sf13 med anledning av prop. 2002/03:89 Förändringar inom sjukförsäkringen för ökad hälsa i arbetslivet ",
          "ref_dok_id": "GQ02Sf13",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Sf13",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:89 Förändringar inom sjukförsäkringen för ökad hälsa i arbetslivet ",
          "ref_dok_subtitel": "av Bo Könberg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Sf9 med anledning av prop. 2002/03:89 Förändringar inom sjukförsäkringen för ökad hälsa i arbetslivet ",
          "ref_dok_id": "GQ02Sf9",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Sf9",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:89 Förändringar inom sjukförsäkringen för ökad hälsa i arbetslivet ",
          "ref_dok_subtitel": "av Carl-Axel Johansson (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "proposition 2002/03:89 Förändringar inom sjukförsäkringen för ökad hälsa i arbetslivet",
          "ref_dok_id": "GQ0389",
          "ref_dok_typ": "prop",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "89",
          "ref_dok_titel": "Förändringar inom sjukförsäkringen för ökad hälsa i arbetslivet",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Proposition"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2003-06-05",
          "ref_dok_id": "GQ09117",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "117",
          "ref_dok_titel": "2003-06-05",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2003-06-05",
          "ref_dok_id": "GQ09117",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "117",
          "ref_dok_titel": "2003-06-05",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2002/03:227",
          "ref_dok_id": "GQ0K227",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "227",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2002/03:227",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        },
        {
          "referenstyp": "SOU",
          "uppgift": "2002:5",
          "ref_dok_id": "GQB35",
          "ref_dok_typ": "SOU",
          "ref_dok_rm": "2002",
          "ref_dok_bet": "5",
          "ref_dok_titel": "SOU 2002:5",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Statens offentliga utredningar"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2003:422",
          "ref_dok_id": "1962:381",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        }
      ]
    }
  }
}