{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2224614",
      "dok_id": "GQ01NU6",
      "rm": "2002/03",
      "beteckning": "NU6",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2002/03:NU6",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "NU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "6",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2003-03-20 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:56:54",
      "publicerad": "2006-03-15 11:56:58",
      "titel": "Lag om elcertifikat, m.m.",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01NU6/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01NU6",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GQ01NU6",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GQ01NU6",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Näringsutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2002/03:NU6</div><h1>Lag om elcertifikat, m.m.</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\n\r\nUtskottet  tillstyrker  -  med vissa modifieringar -\r\nregeringens  förslag om att ett  elcertifikatssystem\r\nskall införas  den  1  maj  2003. Den som producerar\r\nförnybar   el   skall   (kostnadsfritt)    tilldelas\r\nelcertifikat    av    staten.    Samtidigt    åläggs\r\nelanvändarna en skyldighet att förvärva elcertifikat\r\ni   förhållande  till  elförbrukningen  (kvotplikt).\r\nEftersom   det   blir  ekonomiskt  fördelaktigt  att\r\nförvärva  elcertifikat   uppstår   en   marknad  där\r\nelcertifikaten  åsätts  ett  pris. Inkomsterna  från\r\nförsäljningen   av   elcertifikaten    skall   täcka\r\nmerkostnaderna för produktion av förnybar el.\r\n\r\nUtskottet ser positivt på det föreslagna  systemet\r\noch  anser att det kommer att skapa möjligheter  för\r\nen  fortsatt   utbyggnad   av   elproduktionen  från\r\nförnybara energikällor, samtidigt som det stimulerar\r\nen  marknadsdynamik som främjar kostnadseffektivitet\r\noch teknikutveckling.  Enligt utskottets uppfattning\r\nfinns  det  behov av en kraftfull  satsning  på  att\r\nfrämja investeringar  i  elproduktion från förnybara\r\nenergikällor. Elcertifikatssystemet  kommer  att  ge\r\nlångsiktiga   och  stabila  förutsättningar  så  att\r\ninvesteringar i  förnybar  elproduktion genomförs. I\r\nen  reservation  (m,  fp,  kd)  avvisas  regeringens\r\nförslag.\r\nI   anslutning   till   ställningstagandet    till\r\nelcertifikatssystemet  redovisar  utskottet  också -\r\nmed  anledning  av  motionsyrkanden  -  sin  syn  på\r\nenergipolitikens  inriktning.  Denna  överensstämmer\r\nmed  den  som  riksdagen  beslöt  om våren 2002  med\r\nanledning   av   den   då  aktuella  energipolitiska\r\npropositionen, vilken byggde  på  en överenskommelse\r\nmellan     företrädare    för    Socialdemokraterna,\r\nVänsterpartiet  och  Centerpartiet. Beslutet innebar\r\natt det togs ytterligare  steg  framåt i arbetet för\r\nen trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning\r\nsamtidigt  som  det  var en bekräftelse  på  att  de\r\nenergipolitiska   riktlinjerna    från    1997   års\r\nuppgörelse låg fast. I reservationer (m, fp; kd; mp)\r\nredovisas respektive partiers uppfattning i frågan.\r\nNär  det  gäller  den  konkreta  utformningen   av\r\nelcertifikatssystemet   föreslår   utskottet   några\r\nförändringar.  En  gäller  kvotpliktens  omfattning.\r\nRegeringen  har  föreslagit  att el som förbrukas  i\r\ntillverkningsprocessen    inom    den    elintensiva\r\nindustrin  skall  undantas  från  kvotplikt.  Enligt\r\nutskottets   mening   bör   även   träskiveindustrin\r\nundantas.    Vidare    föreslår   utskottet    vissa\r\nförtydliganden avseende  vilka näringsgrenar som bör\r\navses  med  de  i  lagen  angivna   industrigrenarna\r\ncementindustri och gruvindustri.\r\nUtskottet tillstyrker regeringens förslag  om  att\r\nel   producerad   med   användning   av   vindkraft,\r\nsolenergi, vågenergi, geotermisk energi, biobränslen\r\noch      viss      vattenkraft      skall     utgöra\r\ncertifikatberättigande elproduktion.  När det gäller\r\ntorv har utskottet kommit till slutsatsen  att  även\r\ntorv  bör  berättiga  till  elcertifikat. Skälen för\r\ndenna slutsats är miljömässiga.  Om  torv  inte blir\r\ncertifikatberättigande  kommer torven som bränsle  i\r\nkraftvärmeverken att konkurreras ut av kol. Effekten\r\nav en ökad kolanvändning  blir  ökade  miljöstörande\r\nutsläpp.    EG-kommissionen    har   nyligen   gjort\r\nbedömningen  att  elcertifikatssystemet  -  med  den\r\nuppläggning som anges i propositionen - är förenligt\r\nmed    EG-fördraget.    Om     torv    skall    vara\r\ncertifikatsberättigande krävs en förnyad prövning av\r\nkommissionen.   Enligt   utskottets    mening    bör\r\nregeringen  omgående  göra  en  anmälan  härom  till\r\nkommissionen.   Därefter  bör  regeringen  -  senast\r\nhösten  2003 i budgetpropositionen  för  år  2004  -\r\nåterkomma  till  riksdagen  med  förslag om att torv\r\nskall utgöra elcertifikatsberättigande bränsle.\r\nUtskottet tillstyrker i övrigt regeringens förslag\r\ntill   utformning   av   elcertifikatssystemet.    I\r\npropositionen  föreslås också följdändringar i vissa\r\nandra  lagar,  vilka   tillstyrks  av  utskottet.  I\r\nreservationer    (mp)   framförs    synpunkter    på\r\nutformningen av olika delar av elcertifikatssystemet\r\noch lämnas förslag till förändringar.\r\nI   betänkandet   behandlas    också   ett   antal\r\nmotionsyrkanden från allmänna motionstiden  avseende\r\nolika  elmarknadsfrågor, vilka samtliga avstyrks  av\r\nuskottet  -  i flertalet fall hänvisas till pågående\r\nutrednings- och  beredningsarbeten.  Yrkandena följs\r\nupp   i   reservationer   -   avseende  nättariffers\r\nskälighet  och tillsyn (m, fp, kd),  leverantörsbyte\r\n(m, fp, kd,  mp),  leveranssäkerhet (m, fp, kd, mp),\r\nnedsättning av nätavgift  för småskalig elproduktion\r\n(m,  fp, kd), reformering av  elmarknaden  (v;  mp),\r\ncentrum    för   vindkraftsinformation   (kd;   mp),\r\nkunskapsläget   rörande  strålningsrisker  (fp)  och\r\nförlängning av nätkoncession (v, mp).\r\n\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n1. Avslag på regeringens förslag om\r\ninförande av ett elcertifikatssystem\r\nRiksdagen avslår  motionerna 2002/03:N5 yrkande\r\n1, 2002/03:N6 yrkandena  1 och 2, det förstnämnda\r\ni denna del, 2002/03:N8 yrkande  1,  2002/03:N264\r\nyrkande 6 och 2002/03:N301 yrkande 15.\r\nReservation 1 (m, fp, kd)\r\nReservation 2 (mp) - motiv.\r\n\r\n2. Riktlinjer för energipolitiken\r\n\r\nRiksdagen    avslår    motionerna    2002/03:N5\r\nyrkandena  2-5,  2002/03:N6  yrkandena  3 och  4,\r\n2002/03:N7   yrkandena  1-4  och  11,  2002/03:N8\r\nyrkandena  2  och  3,  2002/03:N266  yrkande  10,\r\n2002/03:N338,   2002/03:    N339    yrkande    1,\r\n2002/03:N348  yrkandena  2  och  3,  2002/03:N390\r\nyrkande 10 och 2002/03:Bo288 yrkande 2.\r\nReservation 3 (m, fp)\r\nReservation 4 (kd)\r\nReservation 5 (mp)\r\n\r\n3. Certifikatberättigande elproduktion och\r\ngodkännande av anläggningar\r\n\r\nRiksdagen antar regeringens förslag till lag om\r\nelcertifikat såvitt avser 2 kap. 1-3 och 5 §§ och\r\ntillkännager  för  regeringen som sin mening  vad\r\nutskottet   anför.  Därmed   bifaller   riksdagen\r\nproposition 2002/03:40  punkt  1  i denna del och\r\navslår motion 2002/03:N7 yrkandena 5-9.\r\nReservation 6 (mp)\r\n\r\n4. Kvotplikten\r\n\r\nRiksdagen antar regeringens förslag till lag om\r\nelcertifikat  såvitt avser 4 kap., dock  med  den\r\nändring  som  framgår  av  utskottets  förslag  i\r\nbilaga  3.  Därmed   bifaller   riksdagen  delvis\r\nproposition 2002/03:40 punkt 1 i  denna  del  och\r\navslår    motionerna   2002/03:N7   yrkande   10,\r\n2002/03:N339  yrkande 2, 2002/03:N348 yrkande 1 i\r\ndenna del och 2002/03:N374.\r\nReservation 7 (mp)\r\n\r\n5. Kvotpliktsavgifter\r\n\r\nRiksdagen antar regeringens förslag till lag om\r\nelcertifikat såvitt  avser 5 kap. Därmed bifaller\r\nriksdagen proposition  2002/03:40 punkt 1 i denna\r\ndel och avslår motionerna  2002/03:N339 yrkande 3\r\noch 2002/03:N348 yrkande 1 i denna del.\r\nReservation 8 (mp)\r\n\r\n6. Förslagen om elcertifikatssystemet i\r\növrigt\r\n\r\na) Riksdagen antar regeringens förslag till lag\r\nom elcertifikat i den mån det  inte  omfattas  av\r\nutskottets  förslag  till  riksdagsbeslut  i  det\r\nföregående. Därmed bifaller riksdagen proposition\r\n2002/03:40 punkt 1 i denna del.\r\nb)  Riksdagen  antar regeringens förslag till lag\r\nom  ändring i utsökningsbalken.  Därmed  bifaller\r\nriksdagen proposition 2002/03:40 punkt 2.\r\nc) Riksdagen  antar  regeringens förslag till lag\r\nom ändring i förmånsrättslagen (1970:979). Därmed\r\nbifaller riksdagen proposition  2002/03:40  punkt\r\n3.\r\nd)  Riksdagen  antar regeringens förslag till lag\r\nom  ändring i sekretesslagen  (1980:100).dock med\r\nden ändringen att den av regeringen föreslagna\r\nnya paragrafen i 8 kap. skall betecknas 29 §.\r\nDärmed bifaller riksdagen delvis proposition\r\n2002/03:40 punkt 4.\r\n\r\ne) Riksdagen antar regeringens  förslag  till lag\r\nom   ändring  i  inkomstskattelagen  (1999:1229).\r\nDärmed  bifaller riksdagen proposition 2002/03:40\r\npunkt 6.\r\nf) Riksdagen  antar  regeringens förslag till lag\r\nom    ändring    i    lagen    (2001:1227)     om\r\nsjälvdeklarationer  och kontrolluppgifter. Därmed\r\nbifaller riksdagen proposition  2002/03:40  punkt\r\n7.\r\n\r\n7. Vissa ändringar av bestämmelserna om\r\nnättariffer på stamnätet\r\n\r\nRiksdagen antar regeringens förslag till lag om\r\nändring  i ellagen (1997:857) såvitt avser 4 kap.\r\n9  §.  Därmed   bifaller   riksdagen  proposition\r\n2002/03:40 punkt 5 i denna del.\r\n\r\n8. Undantag från kravet på mätning av\r\ninmatningens fördelning över tiden\r\n\r\nRiksdagen antar regeringens förslag till lag om\r\nändring i ellagen (1997:857)  i  den mån det inte\r\nomfattas     av     utskottets    förslag    till\r\nriksdagsbeslut i det  föregående,  dock  med  den\r\nändringen   att  tidpunkten  för  ikraftträdandet\r\nbestäms till  den  1  maj  2003.  Därmed bifaller\r\nriksdagen delvis proposition 2002/03:40 punkt 5 i\r\ndenna del och avslår motion 2002/03:N6  yrkande 1\r\ni denna del.\r\nReservation 9 (m, kd) - villk.\r\n\r\n9. Nättariffers skälighet och tillsyn\r\n\r\nRiksdagen    avslår   motionerna   2002/03:N301\r\nyrkande 12 i denna  del  och 2002/03:N390 yrkande\r\n9.\r\nReservation 10 (m, fp, kd)\r\n\r\n10. Leverantörsbyte\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna    2002/03:N264\r\nyrkande  9,  2002/03:N301 yrkande 12 i denna  del\r\noch 2002/03:N390 yrkande 8.\r\nReservation 11 (m, fp, kd, mp)\r\n\r\n11. Leveranssäkerhet\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:N378.\r\nReservation 12 (m, fp, kd, mp)\r\n\r\n12. Nedsättning av nätavgift för småskalig\r\nelproduktion\r\n\r\nRiksdagen   avslår    motionerna   2002/03:N301\r\nyrkande 3 och 2002/03: N315.\r\nReservation 13 (m, fp, kd)\r\n\r\n13. Reformering av elmarknaden\r\n\r\nRiksdagen  avslår motionerna  2002/03:N297  och\r\n2002/03:N298.\r\nReservation 14 (v)\r\nReservation 15 (mp)\r\n\r\n14. Centrum för vindkraftsinformation\r\n\r\nRiksdagen avslår  motionerna  2002/03:N206  och\r\n2002/03:N293.\r\nReservation 16 (kd)\r\nReservation 17 (mp)\r\n\r\n15. Kunskapsläget rörande\r\nstrålningsrisker\r\n\r\nRiksdagen  avslår  motion  2002/03:N264 yrkande\r\n11.\r\nReservation 18 (fp)\r\n\r\n16. Förlängning av nätkoncession\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:Bo237 yrkandena\r\n2 och 3.\r\nReservation 19 (v, mp)\r\n\r\nStockholm den 20 mars 2003\r\n\r\nPå näringsutskottets vägnar\r\n\r\n\r\nMarie Granlund\r\n\r\n\r\nFöljande  ledamöter har deltagit i  beslutet:  Marie\r\nGranlund  (s),   Mikael   Odenberg   (m)*,  Ingegerd\r\nSaarinen (mp), Nils-Göran Holmqvist (s), Eva Flyborg\r\n(fp)**,  Sylvia  Lindgren (s), Ann-Marie  Fagerström\r\n(s), Maria Larsson  (kd)*,  Lennart Beijer (v), Ulla\r\nLöfgren (m)*, Anne Ludvigsson  (s),  Stefan Hagfeldt\r\n(m)*,  Lars Johansson (s), Reynoldh Furustrand  (s),\r\nNyamko Sabuni  (fp)**,  Per  Erik  Granström (s) och\r\nHåkan Larsson (c).\r\n\r\n\r\n* Har  avstått  från  att  delta  i  besluten  under\r\npunkterna 3-6.\r\n\r\n**       Har  avstått  från att delta  i  besluten\r\nunder punkterna 3-8.</pre><pre>\r\n2002/03\r\n\r\nNU6\r\n\r\n\r\nRedogörelse för ärendet\r\n\r\n\r\nÄrendet och dess beredning\r\n\r\nI detta betänkande behandlas\r\n\r\ndels proposition 2002/03:40  om  elcertifikat  för\r\natt främja förnybara energikällor,\r\ndels  4  motioner  som  väckts  med  anledning  av\r\npropositionen,\r\ndels 16 motioner från allmänna motionstiden.\r\nUpplysningar  och  synpunkter  i  ärendet  har inför\r\nutskottet     lämnats     av     företrädare     för\r\nbranschorganisationerna        Svensk        Energi,\r\nVindkraftsleverantörerna  i Sverige och Vindkraftens\r\nInvesterare      och      projektörer,       Svenska\r\nTorvproducentföreningen,           Trä-          och\r\nMöbelindustriförbundet        tillsammans        med\r\nSkogsindustrierna  och  företaget  Byggelit  AB samt\r\nföretaget  Karlshamns  AB. Utskottet har vidare  vid\r\nett     besök     hos     Statens    energimyndighet\r\n(Energimyndigheten) i februari  2003  informerats om\r\nbl.a.   myndighetens  arbete  inför  införandet   av\r\nelcertifikatssystemet.  Ett  flertal  skrivelser har\r\nockså inkommit i ärendet.\r\n\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\n\r\nEllagstiftningen\r\n\r\nRiksdagen beslöt hösten 1995 om en ny ellagstiftning\r\n(prop. 1994/95:222, bet. 1995/96:NU1), vilken trädde\r\ni  kraft den 1 januari 1996. Lagstiftningen  innebär\r\natt   konkurrens   införts   i   handeln   med   el.\r\nOmregleringen  syftade  till att skapa en ökad pris-\r\noch kostnadspress på elmarknaden, ökad valfrihet och\r\nlägre elkostnader för konsumenterna. En huvudprincip\r\ni den nya ellagstiftningen  är att det skall vara en\r\nklar boskillnad mellan å ena  sidan  produktion  och\r\nförsäljning av el och å andra sidan överföring av el\r\n(nätverksamhet). Skäligheten i nätavgifter och andra\r\növerföringsvillkor  kan  granskas  av nätmyndigheten\r\nvid Energimyndigheten.\r\n\r\nHösten  1997 beslöt riksdagen (prop.  1996/97:136,\r\nbet. 1997/98:NU3)  att  införa  en  ny ellag, vilken\r\nträdde  i  kraft  den  1 januari 1998. Med  den  nya\r\nellagen (1997:857) infördes  bl.a.  bestämmelser som\r\nsyftar till att skapa bättre förutsättningar  för en\r\neffektivare tillsyn.\r\nFör  att  även  de små elkonsumenterna skall kunna\r\ndra nytta av omregleringen  genom sänkta elkostnader\r\nbeslöt  riksdagen  hösten 1999  (prop.  1998/99:137,\r\nbet. 1999/2000:NU4)  -  efter  tidigare initiativ av\r\nnäringsutskottet - att fr.o.m. den  1  november 1999\r\navskaffa   kravet   på  timvis  mätning.  I  stället\r\ninfördes    en    schablonbaserad    beräkning    på\r\nelmarknaden.\r\n\r\nRiksdagsbeslut rörande förnybara energikällor\r\noch handel med elcertifikat\r\n\r\n\r\nRiksdagen ställde sig  våren  2002 bakom det mål för\r\nel  producerad  med förnybar energi  som  regeringen\r\nlagt fram i propositionen om samverkan för en trygg,\r\neffektiv  och miljövänlig  energiförsörjning  (prop.\r\n2001/02:143, bet. 2001/02:NU17). Det beslutade målet\r\ninnebär  att   användningen  av  el  från  förnybara\r\nenergikällor skall öka med 10 TWh från 2002 års nivå\r\ntill år 2010. Vidare  skall det nationella målet för\r\nel producerad med förnybara  energikällor utvärderas\r\når 2004 i samband med den avstämning  som  då  skall\r\ngenomföras   av   klimatarbetet.  Om  det  då  finns\r\nförutsättningar    för     att    ytterligare    öka\r\nelproduktionen  med förnybara  energikällor  bedömde\r\nregeringen att en  lämplig  ambitionsnivå skall vara\r\natt öka den förnybara elproduktionen med 15 TWh från\r\n2002 års nivå till år 2012.\r\n\r\nI    Europaparlamentets   och   rådets    direktiv\r\n(2001/77/EG)   om  främjande  av  elproduktion  från\r\nförnybara energikällor på den inre marknaden för el,\r\nvilket trädde i  kraft  i  oktober  2001,  finns ett\r\nvägledande  mål  för  hur  mycket  andelen  el  från\r\nförnybara  energikällor  skall öka inom unionen fram\r\ntill år 2010. Medlemsstaterna  är  ålagda att senast\r\nett  år  efter direktivets ikraftträdande  anta  och\r\noffentliggöra  en  rapport med nationella vägledande\r\nmål för den framtida  användningen  av el producerad\r\nmed förnybara energikällor. Vid upprättandet  av  de\r\nnationella   målen   skall   hänsyn   tas   till  de\r\nreferensvärden   som   anges   i   en   bilaga  till\r\ndirektivet.  För svensk del har kommissionen  angett\r\nsom  referensvärde   att   målet  för  de  förnybara\r\nenergikällornas  bidrag  till   bruttoelanvändningen\r\nskall   vara   60  %  år  2010.  Beroende   på   hur\r\nelanvändningen utvecklas  skulle  detta  innebära en\r\nökning med ungefär 25 TWh från den nuvarande  nivån.\r\nDetta  är  dock inget bindande mål som Sverige tagit\r\npå sig att uppnå.\r\nI sitt ställningstagande anförde utskottet att den\r\nsvenska elförsörjningen  i ökande utsträckning skall\r\nbaseras på förnybar energi.  Fastställandet  av  ett\r\nmål  för  ökningen  av  el  producerad med förnybara\r\nenergikällor  ansåg  utskottet   kan   ses  som  ett\r\ntydliggörande    av    målet    för    den   svenska\r\nenergipolitiken, samtidigt som det är i enlighet med\r\nvad som fastlagts i det aktuella EG-direktivet.  När\r\ndet  gäller  nivån  för målet konstaterade utskottet\r\natt det är i paritet  med  den  kommentar  till  det\r\nindikativa   målet   för  Sverige  som  den  svenska\r\nregeringen lämnat i samband  med  antagandet  av det\r\nnyssnämnda  EG-direktivet. Utskottets bedömning  var\r\natt regeringens  förslag  var  väl avvägt med hänsyn\r\ntaget   till  bl.a.  miljömässiga,  ekonomiska   och\r\ntekniska intressen. Samtidigt konstaterade utskottet\r\natt ambitionsnivån  kan  höjas, om det visar sig att\r\ndet finns förutsättningar  för  att  ytterligare öka\r\nelproduktionen med förnybara energikällor, i samband\r\nmed den granskning som skall göras av  klimatarbetet\r\når 2004. Målet kan i detta fall sättas till  15  TWh\r\nfram till år 2012 i förhållande till 2002 års nivå.\r\nI en reservation (m, fp) avstyrktes det föreslagna\r\nmålet.   Reservanterna   anförde   att   redan   för\r\nnärvarande  svarar förnybara energikällor, i form av\r\nframför allt vattenkraft, för ca  50 % av den totala\r\nelproduktionen  i  Sverige. De menade att det är bra\r\nom andelen förnybar  el kan öka ytterligare, men att\r\ndet  i  så  fall  bör  ske   utan  olika  former  av\r\nsubventioner  till  olönsam  teknik.   I   en  annan\r\nreservation  (mp) anfördes att det föreslagna  målet\r\när för lågt och  att  det ligger väsentligt under de\r\nkrav  som ställs i det aktuella  EG-direktivet.  För\r\nSveriges del skulle direktivet innebära en ökning av\r\nårsproduktionen  av  el  från förnybara energikällor\r\nmed ca 25 TWh, och reservanten  ansåg  att målet för\r\nökningen till år 2010 borde fastställas  till  denna\r\nnivå.\r\nNär  det  gäller  handel  med  elcertifikat beslöt\r\nriksdagen  hösten 2000, på regeringens  förslag,  om\r\nriktlinjer    beträffande     en    ny    och    mer\r\nmarknadsorienterad  stödform för  elproduktion  från\r\nförnybara energikällor  (prop.  1999/2000: 134, bet.\r\n2000/01:NU3). Systemet skulle bygga  på  handel  med\r\nelcertifikat,   kombinerad  med  en  skyldighet  att\r\ninkludera en viss  andel  förnybar  el  i elleverans\r\neller elinköp. Utskottet framhöll bl.a. att  det nya\r\nsystemet   kommer   att  skapa  möjligheter  för  en\r\nfortsatt utbyggnad av  elproduktion  från  förnybara\r\nenergikällor, samtidigt som det kommer att stimulera\r\nen  marknadsdynamik som främjar kostnadseffektivitet\r\noch teknikutveckling.  I  en reservation (m, kd, fp)\r\nuttryckte  företrädare  för  dessa   partier  starka\r\nbetänkligheter mot förslaget och ansåg att riksdagen\r\ninte  skall avkrävas principiella ställningstaganden\r\ntill förslag som inte är färdigutredda.\r\nVåren  2002  redovisade regeringen i propositionen\r\nom samverkan för  en trygg, effektiv och miljövänlig\r\nenergiförsörjning    (prop.     2001/02:143)    sina\r\növerväganden  om  införandet  av nämnda  system  för\r\nhandel   med   elcertifikat  i  syfte   att   främja\r\nelproduktion   från    förnybara   energikällor.   I\r\npropositionen framhölls  att  systemet  bör bygga på\r\natt  producenter  av  el från förnybara energikällor\r\ntilldelas elcertifikat  av  staten och att det finns\r\nen  kvotplikt. Den el som produceras  med  hjälp  av\r\nvindkraft, solenergi, geotermisk energi, vattenkraft\r\noch vågenergi  samt  biobränsle  är  sådan  som  bör\r\nberättiga      anläggningens     innehavare     till\r\nelcertifikat, sades  det  i propositionen. Utskottet\r\nkonstaterade  att  den övergripande  redogörelsen  i\r\npropositionen beträffande  införande  av  ett system\r\nför   handel   med  elcertifikat  överensstämde  med\r\nutskottets uppfattning i frågan (bet. 2001/02:NU17).\r\nI  en  reservation   (m,   kd,  fp)  förordades  att\r\nriksdagen skulle anmoda regeringen  att  inte  lägga\r\nfram  ett  förslag  för  handel  med  elcertifikat i\r\nenlighet med vad som redogjorts för i propositionen.\r\nGenom        elcertifikatssystemet       osynliggörs\r\nsubventionerna  till  den  förnybara  elproduktionen\r\ngenom   att  kostnaden  flyttas  från  statsbudgeten\r\ndirekt till  elkonsumenterna, anförde reservanterna.\r\nI en annan reservation  (mp)  såg  reservanten flera\r\nfördelar    med   ett   stödsystem   för   förnybara\r\nenergikällor som baseras på handel med elcertifikat,\r\nmen hon menade  att vissa ändringar måste genomföras\r\ni förhållande till vad regeringen redovisat.\r\nRiksdagen beslöt  vidare  våren  2002 om särskilda\r\nåtgärder  för  vindkraften (prop. 2001/02:143,  bet.\r\n2001/02:NU17). Dessa  åtgärder  består av tre delar,\r\nnämligen    stöd    till    teknikutveckling     och\r\nmarknadsintroduktion,  ett  nationellt planeringsmål\r\noch   ett   övergångsstöd   till  vindkraften.   För\r\nsamverkansprojekt   gällande  teknikutveckling   och\r\nmarknadsintroduktion          av         storskaliga\r\nvindkraftstillämpningar   beräknades   resursbehovet\r\ntill 250 miljoner kronor under  en femårsperiod. Det\r\nnationella     planeringsmålet    för    vindkraften\r\nfastställdes till  en  årlig produktionskapacitet på\r\n10 TWh år 2015. Slutligen  ingick i beslutet att den\r\ns.k. miljöbonusen (för närvarande  18,1 öre per kWh)\r\nbör  behållas under en övergångsperiod  av  sju  år,\r\nsamtidigt  som  en avtrappning sker. I reservationer\r\n(m,   fp;   kd;  mp)  redovisade   företrädare   för\r\nrespektive partier sin syn i frågan.\r\n\r\nPropositionens huvudsakliga innehåll\r\n\r\n\r\nI  propositionen   föreslås   att   en   ny  lag  om\r\nelcertifikat   skall  införas.  Bakgrunden  är   att\r\nproduktion  av  el   med   användning  av  förnybara\r\nenergikällor (förnybar el) är  mer miljövänlig än om\r\nproduktionen sker med användning  av  konventionella\r\nenergikällor, t.ex. fossila bränslen och  kärnkraft.\r\nKostnaderna   för   att  producera  förnybar  el  är\r\nemellertid högre än för  övrig  el.  Lagens syfte är\r\natt främja produktion av förnybar el,  så  att sådan\r\nel skall kunna hävda sig på elmarknaden.\r\n\r\nElcertifikatssystemet   är  utformat  på  följande\r\nsätt.  Den  som  producerar  en  megawattimme  (MWh)\r\nförnybar el tilldelas av staten,  utan vederlag, ett\r\nelcertifikat.  Elanvändarna åläggs en  skyldighet  -\r\nkvotplikt - att  varje kalenderår förvärva ett antal\r\nelcertifikat  i  förhållande   till  elförbrukningen\r\nunder  kalenderåret.  Den  elanvändare   som   efter\r\nutgången  av  kalenderåret  inte  kan  visa  att han\r\nfullgjort  sin  skyldighet  blir  tvungen  att  till\r\nstaten  betala  en  kvotplikts-avgift som kommer att\r\nvara   högre  än  kostnaderna   för   att   förvärva\r\nelcertifikat.  Eftersom  det  alltså blir ekonomiskt\r\nfördelaktigt  att förvärva elcertifikat  kommer  det\r\natt  uppstå  en  efterfrågan   på   dessa.   De  som\r\nproducerar   förnybar   el   kan   därmed  sälja  de\r\nelcertifikat   som  de  blivit  tilldelade,   varvid\r\ninkomsterna är avsedda att täcka de merkostnader som\r\nuppstår till följd  av  att  förnybara  energikällor\r\nanvänds i stället för konventionella.\r\nElleverantörerna  kommer att hantera frågor  kring\r\nelcertifikaten  för  det  helt  övervägande  antalet\r\nelanvändare. Det kommer  vidare att bli tillåtet för\r\nalla att handla med elcertifikat.  Härigenom uppstår\r\nen marknad, där elcertifikaten åsätts  ett  pris. Ju\r\nmer  en producent kan pressa produktionskostnaderna,\r\ndesto   större  blir  skillnaden  mellan  dessa  och\r\nintäkterna   från   försäljningen  av  elcertifikat.\r\nSystemet    innehåller   alltså    incitament    för\r\nproducenterna    av    förnybar    el    att   vidta\r\nrationaliseringar,   vilket  på  sikt  stärker   den\r\nförnybara elens konkurrenskraft på marknaden.\r\nProduktion  av  el  som  sker  med  användning  av\r\nvindkraft,   solenergi,  geotermisk   energi,   viss\r\nvattenkraft och  vågenergi samt vissa biobränslen är\r\nsådan   produktion   som    kommer   att   berättiga\r\nproducenten till att bli tilldelad elcertifikat. Den\r\ns.k. kvotplikten skall ökas successivt. Målet är att\r\nanvändningen av förnybar el skall  öka  med  10  TWh\r\ntill år 2010.\r\nInförandet   av  elcertifikatssystemet  får  vissa\r\nkonsekvenser för  annan  lagstiftning. Propositionen\r\ninnehåller   sålunda  förslag   till   ändringar   i\r\nutsökningsbalken,    förmånsrättslagen   (1970:979),\r\nsekretesslagen    (1980:100),     inkomstskattelagen\r\n(1999:1229)     och     lagen     (2001:1227)     om\r\nsjälvdeklarationer       och      kontrolluppgifter.\r\nPropositionen  innehåller vidare  förslag  till  två\r\nändringar  i  ellagen.   Den   första   innebär   en\r\nindragning   av   möjligheten   för  producenter  av\r\nförnybar   el  att  få  undantag  från   kravet   på\r\nfördelning över  tiden  av inmatad el på elsystemet.\r\nDen andra ändringen innebär  att vissa kostnader som\r\nAffärsverket svenska kraftnät  har  för  att delta i\r\nett  europeiskt  samarbete i syfte att utveckla  den\r\neuropeiska    elmarknaden    får    tas    ut    via\r\nstamnätstariffen.</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\n\r\n\r\nElcertifikatssystemet och\r\nenergipolitikens inriktning\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen bör besluta  om  införande  av  ett\r\nelcertifikatssystem    den    1   maj   2003.\r\nUtskottet anser att systemet kommer att skapa\r\nmöjligheter  för  en  fortsatt  utbyggnad  av\r\nelproduktion  från  förnybara   energikällor,\r\nsamtidigt     som     det    stimulerar    en\r\nmarknadsdynamik          som          främjar\r\nkostnadseffektivitet   och  teknikutveckling.\r\nJämför reservationerna 1  (m,  fp,  kd) och 2\r\n(mp).\r\nRiksdagen    bör   också   avslå   motionsyrkanden    om\r\nenergipolitikens     inriktning.    Utskottet\r\nredovisar   sin   syn   i   frågan.    Jämför\r\nreservationerna 3 (m, fp), 4 (kd) och 5 (mp).\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nRegeringen föreslår, som redovisats, att  det  skall\r\ninföras  en  lag om elcertifikat, som skall träda  i\r\nkraft den 1 maj  2003. Lagen innebär ett kvotbaserat\r\nsystem för att främja elproduktion med användning av\r\nförnybara  energikällor.   Systemet  bygger  på  att\r\nproducenterna  av  sådan  el,  s.k.   förnybar   el,\r\ntilldelas  elcertifikat  av staten och att det finns\r\nen  kvotplikt,  som  innebär   en   skyldighet   för\r\nelanvändare   att   den  1  april  varje  år  inneha\r\nelcertifikat i förhållande  till  sin förbrukning av\r\nel under det föregående kalenderåret. Om kvotplikten\r\ninte  fullgörs,  skall  en kvotpliktsavgift  betalas\r\ntill staten. Regeringen skall  utse  två myndigheter\r\nsom  skall  handlägga  de  frågor  som  enligt   den\r\nföreslagna  lagen, eller enligt föreskrifter som har\r\nmeddelats  med   stöd   av  lagen,  skall  ligga  på\r\ntillsynsmyndigheten                       respektive\r\nkontoföringsmyndigheten.\r\n\r\nDen  svenska  elmarknaden  avreglerades  år  1996,\r\nvilket  bl.a. möjliggjort för elanvändarna att välja\r\nelleverantör,  sägs  det i propositionen. Successivt\r\nhar  även en marknad för  förnybar  el  vuxit  fram,\r\nvilket innebär att användarna har erbjudits att köpa\r\nel  som  producerats  med  användning  av  förnybara\r\nenergikällor,  t.ex.  vatten-  eller  vindkraft.  Då\r\nproduktionskostnaderna  för  sådan el som produceras\r\nmed  användning  av förnybara energikällor,  om  den\r\nstorskaliga vattenkraften undantas, ofta är högre än\r\nför el som produceras  med  kärn- eller fossilkraft,\r\nhar efterfrågan på el med sådant ursprung inte varit\r\ntillräckligt stor för att ge  elpriser  som fullt ut\r\ntäcker  produktionskostnaderna i dessa anläggningar,\r\nanförs  det.  Regeringen  hänvisar  till  riksdagens\r\nprincipbeslut  hösten 2000, som nyss redogjorts för,\r\nom riktlinjer för  en  ny och mer marknadsorienterad\r\nstödform     för    denna    elproduktion     (prop.\r\n1999/2000:134,  bet.  2000/01:NU3).  Systemet  skall\r\nenligt    riktlinjerna    bygga    på   handel   med\r\nelcertifikat,  kombinerad  med  en  skyldighet   att\r\ninkludera  en  viss  andel  förnybar el i elleverans\r\neller elinköp.\r\nEtt antal remissinstanser har  pekat  på  att  det\r\nfinns  andra  system,  som lika bra uppfyller syftet\r\natt  öka  produktionen  av   förnybar   el  och  som\r\nfinansieras  på  ett  annat  sätt än det föreslagna,\r\nsägs  det  i  propositionen.  En  upphandlingsmodell\r\növervägdes i den interdepartementala arbetsgrupp som\r\nutarbetade promemorian Elproduktion  från  förnybara\r\nenergikällor   -   ekonomiska   förutsättningar  och\r\nmarknadsmekanismer  (Ds 2000:20),  vilken  låg  till\r\ngrund    för    den    nyssnämnda     propositionen.\r\nArbetsgruppen  fann  dock några avgörande  nackdelar\r\nmed ett sådant system. Med den tänkta tillämpningen,\r\natt utgöra en brygga mellan  ett  gammalt  och  nytt\r\nsystem  och  senare  ett  komplement  till  ett nytt\r\nsystem, skulle den totala stödbilden bli komplicerad\r\noch   svår  att  överblicka.  Modellen  skulle  vara\r\nnationell    och    därmed    diskriminerande    mot\r\nelproduktionen  i  andra  EU-länder,  och den skulle\r\ndärmed  inte kunna anpassas till ett internationellt\r\nsystem.   Slutligen   var   modellen,   som   skulle\r\nfinansieras  över  stadsbudgeten,  beroende  av  det\r\nstatsfinansiella  läget,  vilket  inte  är önskvärt.\r\nModellen  övergavs  till  förmån för ett kvotbaserat\r\ncertifikatssystem,  som  bättre   fyller  kraven  på\r\nmarknadsdynamik,     tydlig    finansiering,     låg\r\nstatsfinansiell  belastning   och   möjligheten  att\r\nutvecklas internationellt, uppger regeringen.\r\nEn annan ansats bygger på att förorenaren betalar.\r\nDen  innebär  att  produktion  av  el  med   fossila\r\nbränslen   eller  kärnkraft  beläggs  med  en  skatt\r\nmotsvarande   de   miljö-   och   riskeffekter   som\r\nsammanhänger  med sådan produktion. Denna produktion\r\nblir således dyrare och på så sätt skall efterfrågan\r\nstyras   mot   förnybar    el.    Det   faktum   att\r\nelproducenterna agerar på en internationell  marknad\r\nutgör   emellertid  ett  hinder  mot  att  fullt  ut\r\ninternalisera  de  nämnda  effekterna,  såvida  inte\r\nmotsvarande       internalisering       görs       i\r\nkonkurrentländerna, anför regeringen.\r\nEtt  fastprissystem  innebär  att staten bestämmer\r\nett  fast pris på förnybar el. Därutöver  krävs  att\r\nnågon  kategori  av  marknadsaktörer åläggs att köpa\r\nden på detta sätt producerade  kraften. I det senare\r\navseendet skiljer sig fastprissystemet  således inte\r\nfrån   det   nu   föreslagna  systemet,  konstaterar\r\nregeringen. Nackdelen  med  ett  fastprissystem är i\r\nförsta   hand  att  det  inte  skapar  ett   tydligt\r\nincitament      till     kostnadsminskningar     hos\r\nproducenterna.  Därmed   riskerar   det   att  hämma\r\nteknikutveckling som pressar produktionskostnaderna,\r\noch    det    leder    allmänt   sett   till   lägre\r\nkostnadseffektivitet  och   sämre   konkurrens.  Ett\r\nfastprissystem   skulle  också  vara  negativt   för\r\nproducenternas  möjlighet  att  nå  det  långsiktiga\r\nmålet,  att  producera   el  på  samma  kommersiella\r\nvillkor som annan elproduktion, anser regeringen.\r\nDen  nu  föreslagna  stödformen   för  att  främja\r\nproduktionen   av  förnybar  el  innebär  ett   nytt\r\ntillvägagångssätt,          ett          kvotbaserat\r\ncertifikatssystem,  säger regeringen. Detta  innebär\r\natt   producenter   av   förnybar    el    tilldelas\r\nelcertifikat av staten. Certifikaten är avsedda  att\r\nomsättas  och kommer att efterfrågas av elanvändare,\r\nsom åläggs  en kvotplikt, dvs. en skyldighet att den\r\n1 april varje  år  inneha elcertifikat i förhållande\r\ntill sin förbrukning  av  el  under  det  föregående\r\nkalenderåret.    Systemet   förutsätter   dock   ett\r\nincitament   att  fullgöra   denna   kvotplikt.   En\r\nkvotpliktsavgift,  som  skall betalas i det fall ett\r\ntillräckligt antal elcertifikat  inte  ges  in  till\r\nstaten,  fyller  en sådan funktion. Systemet innebär\r\nåligganden för den  enskilde  och  ingrepp  i dennes\r\nekonomiska  förhållanden. Det krävs således att  ett\r\nantal  bestämmelser  som  skall  vara  styrande  för\r\nsystemets olika funktioner meddelas genom lag.\r\nLagen  skall  enligt förslaget träda i kraft den 1\r\nmaj  2003.  Certifikaten   skall   börja   tilldelas\r\nelproducenterna  vid samma tidpunkt, och kvotplikten\r\ninträder  samtidigt.  De  som  hanterar  kvotplikten\r\nskall första  gången  fullgöra  denna plikt år 2004.\r\nNär det gäller dem som frivilligt väljer att hantera\r\nsin kvotplikt finns en speciallösning  som bygger på\r\natt  en  registrering  för  att  frivilligt  hantera\r\nkvotplikten  bara  kan  ske  per  kalenderår och som\r\ninnebär  att dessa kommer att kunna  registrera  sig\r\nförsta  gången   senast  den  1  oktober  2003,  med\r\navseende på sin kommande  förbrukning  år  2004. Det\r\nförsta år som dessa skall fullgöra kvotplikten  blir\r\nsåledes   år   2005.   Det  ger  marknadens  aktörer\r\nmöjlighet att informera  sig om och anpassa sig till\r\nsystemet, säger regeringen.\r\nEtt    genomförande    av    elcertifikatssystemet\r\nförutsätter  en anmälan hos Europeiska  kommissionen\r\noch  att  systemet  anses  vara  förenligt  med  EG-\r\nfördraget, konstaterar regeringen.\r\nDen  föreslagna   lagen   innebär  att  ett  antal\r\nuppgifter  skall  utföras  av  två  myndigheter,  en\r\ntillsynsmyndighet  och  en  kontoförande  myndighet.\r\nRegeringen    avser   att   utse   Energimyndigheten\r\nrespektive  Svenska   kraftnät  att  fullgöra  dessa\r\nuppgifter.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nI tre av de fyra motioner  som  väckts med anledning\r\nav propositionen yrkas avslag på regeringens förslag\r\nom  införande  av  ett  elcertifikatssystem.   Detta\r\nställningstagande   är   kopplat   till   respektive\r\npartiers  -  Moderata  samlingspartiet,  Folkpartiet\r\nliberalerna   och   Kristdemokraterna   -   syn   på\r\nenergipolitikens inriktning. Av detta skäl redovisas\r\ni  detta  avsnitt  hela innehållet i dessa motioner.\r\nSom en konsekvens tas  här också upp motionsyrkanden\r\nfrån  allmänna  motionstiden   som   rör   förnybara\r\nenergikällor  (bl.a.  vindkraft),  liksom den motion\r\nfrån Miljöpartiet de gröna som väckts  med anledning\r\nav  propositionen  vad  avser de delar som  rör  den\r\nallmänna inriktningen av  energipolitiken.  I senare\r\navsnitt   redovisas  regeringens  förslag  till  den\r\nkonkreta utformningen av elcertifikatssystemet.\r\n\r\nI   motion    2002/03:N338   (s)   från   allmänna\r\nmotionstiden   begärs    ett   tillkännagivande   om\r\nvindkraft.  Omställningen  av   energisystemet  till\r\nförnybar energiproduktion utgör ett av de viktigaste\r\nleden  i energipolitiken och klimatpolitiken,  säger\r\nmotionärerna.  De  anser att Sverige har mycket goda\r\nförutsättningar  för   att   genomföra   en  kraftig\r\nutbyggnad av såväl vindkraft som bioenergi  och  att\r\nen  satsning  på förnybara energikällor skulle skapa\r\nmöjligheter   för    svensk    industri    att   bli\r\nvärldsledande  inom  energi-  och  miljöteknik.  Det\r\ntidigare nämnda EG-direktivet innehåller  riktvärden\r\nför förnybar energiproduktion för varje medlemsland,\r\nsom för Sveriges del skulle innebära en ökning  från\r\n49  % år 1997 till 60 % år 2010, säger motionärerna,\r\nsom hyser  viss oro för om Sverige skall kunna uppnå\r\ndetta. Att byta  ut  fossilt bränsle mot bioenergi i\r\nbefintliga anläggningar  är ett mycket viktigt led i\r\natt minska utsläppen av växthusgaser,  men  för  att\r\nuppnå   energi-   och   miljömålen  måste  också  ny\r\nproduktion av förnybar el  tillföras systemet, anför\r\nmotionärerna.  Stödet  till  den  förnybara  energin\r\nmåste utformas så att utbyggnad  av nya anläggningar\r\nför såväl vindkraft som solenergi  och bioenergi kan\r\nske   parallellt   med   bränslebyte   i  befintliga\r\nkraftverk. Vindkraften kan ge det energitillskott på\r\n10 TWh som satts som mål, och genom att  ge de rätta\r\nförutsättningarna   kan  Sverige  snabbt  bygga   ut\r\nvindkraften för att producera 10 TWh eller ca 7 % av\r\nelförbrukningen, anser motionärerna.\r\nI motion 2002/03:N6  (m), som väckts med anledning\r\nav propositionen, föreslås att riksdagen skall avslå\r\nregeringens     förslag     om     införande      av\r\nelcertifikatssystemet.  Riksdagen  bör också besluta\r\natt   upphäva  tidigare  fattade  principbeslut   om\r\ninförande  av  ett system baserat på elcertifikat. I\r\nmotionen  begärs   vidare  tillkännagivanden  i  två\r\navseenden, nämligen om principer för energipolitiska\r\nstöd   och   om   nationella    mål   för   förnybar\r\nelproduktion.  Elavregleringen  har   inneburit  att\r\nstora    steg   tagits   för   att   marknadsanpassa\r\nenergimarknaden  och minska den politiska styrningen\r\ninom energiområdet,  och  den  har  också  öppnat en\r\nmöjlighet för kunderna att genom sin upphandling  av\r\nel  stödja sådan elproduktion som de vill uppmuntra,\r\nsäger  motionärerna.  De  bejakar  denna  möjlighet,\r\nbl.a. genom en fungerande ursprungsmärkning  av  el,\r\nsom  i  motsvarande mån minskar behovet av särskilda\r\nstödformer  till förnybar elproduktion. Staten måste\r\nanpassa sig till  de  nya förhållanden som gäller på\r\nden reformerade och avreglerade  energimarknaden och\r\ninte fortsätta med en energipolitik  som  är grundad\r\npå   planeringsmål   och   statlig  styrning,  anför\r\nmotionärerna  och  hänvisar till  riksdagsbeslut  om\r\nverksamheten  i  enskilda  elproduktionsanläggningar\r\n(Barsebäcksverket)  som  ett tydligt uttryck för ett\r\nåterfall  i  gammaldags plantänkande.  Huvudansvaret\r\nför    utveckling     och     miljöanpassning     av\r\nelproduktionsapparaten  bör nu, enligt motionärerna,\r\nläggas där det rätteligen  hör  hemma,  nämligen hos\r\nkraftbranschen själv, vilket elmarknadsreformen  ger\r\nförutsättningarna för.\r\nDet  är olyckligt med statliga bidrag som tenderar\r\natt bara  bli  en  subvention till gammal, befintlig\r\nteknik, anförs det vidare i motionen. Det finns inga\r\ngodtagbara    skäl    för    att    behålla    stora\r\nsubventionssystem för produktion av viss el vare sig\r\ni form av traditionella stöd via statsbudgeten eller\r\ngenom tvingande subventioner via elcertifikat, anser\r\nmotionärerna. De vill koncentrera  statens stöd till\r\nde områden där få andra aktörer har möjlighet att ta\r\nansvar,   vilket   främst  gäller  finansiering   av\r\nforskning  inom energiområdet,  särskilt  långsiktig\r\nforskning,  men  också  stöd  till  information  och\r\ninsatser    som     minskar    sökkostnaderna    för\r\nelkonsumenterna eller  som  påskyndar spridningen av\r\nny  teknik.  I  den  mån  stöd utgår  bör  det  även\r\nframgent redovisas öppet i statens budget, sägs det.\r\nI  stället  för  statliga bidrag  eller  tvingande\r\ncertifikatssystem bör ansatsen, enligt motionärerna,\r\ni stället vara att internalisera energiproduktionens\r\nexterna kostnader. De  menar att detta företrädesvis\r\ngäller fossila bränslen,  där miljöpåverkan i mycket\r\nliten utsträckning åsätts ett pris, medan de externa\r\nkostnaderna för vattenkraft och vindkraft anses vara\r\njämförelsevis låga. Kärnkraftens  externa  kostnader\r\när  redan internaliserade genom dels den avgift  som\r\ntas ut  för finansiering av ett slutförvar, dels den\r\nsärskilda       kärnkraftsbeskattningen,       anför\r\nmotionärerna. De anser att mycket talar för att  ett\r\nsystem    med    överlåtbara    utsläppsrätter   bör\r\nintroduceras  -  utsläppshandel  framstår   som  ett\r\nbetydligt  mer  kostnadseffektivt  sätt  att  minska\r\nkoldioxidutsläppen       jämfört       med       ett\r\ncertifikatssystem.  Det  senare  främjar heller inte\r\nsänkta utsläpp globalt, eftersom det inte leder till\r\nen       gränsöverskridande       optimering      av\r\nelproduktionssystemet, säger motionärerna.\r\nEtt kvotbaserat certifikatssystem kan sägas utgöra\r\nett   mer  marknadsorienterat  stöd  till   förnybar\r\nelproduktion än de traditionella subventionerna över\r\nstatsbudgeten,  anför  motionärerna, som trots detta\r\nanser  att  det finns en rad  skäl  som  talar  emot\r\nsystemet.   De    avvisar    därför    förslaget   i\r\npropositionen  och  förordar  att  riksdagen   skall\r\nupphäva de principbeslut som riksdagen tidigare  har\r\nfattat  om  införande  av  ett  sådant  system.  Det\r\nföreslagna  systemet  med  elcertifikat  är,  enligt\r\nmotionärerna,  en  komplicerad  och tekniskt präglad\r\nreglering     som     förutsätter    en    betydande\r\nadministration med insatser  från  såväl myndigheter\r\nsom   aktörerna   på  elmarknaden  -  elproducenter,\r\nkvotpliktiga  elleverantörer,  kvotpliktiga  kunder,\r\nkvotpliktig industri,  elintensiv  industri, vanliga\r\nelkunder,   Svenska   kraftnät,   Energimyndigheten,\r\nFinansinspektionen och Konkurrensverket. Kostnaderna\r\nför   denna   administration  kan  komma   att   bli\r\nbetydande, sägs det.\r\nSystemet    med     elcertifikat    innebär    att\r\nsubventionerna till förnybar elproduktion försvinner\r\nur statsbudgeten, påpekar motionärerna. De anser att\r\nförslaget därmed utgör  ytterligare  ett  led  i det\r\nbudgettricksande  som regeringen sägs ägna sig åt  i\r\nsyfte att frigöra utrymme  under  det  av  riksdagen\r\nfastställda     utgiftstaket.     En    effekt    av\r\nelcertifikatssystemet är att produktionsanläggningar\r\noch  investeringar  även  framgent kommer  att  vara\r\nberoende av politiska beslut  om  andelen certifikat\r\nvarje år, säger motionärerna. De anser att systemets\r\nlångsiktighet    och    stabilitet    därmed     kan\r\nifrågasättas; det blir riskfyllt att investera i nya\r\nanläggningar  när ekonomin kan förändras efter något\r\når eller efter  nästa  val. De 60 mest elförbrukande\r\nindustriföretagen svarar  för  cirka en fjärdedel av\r\nden totala elförbrukningen, och för att trygga dessa\r\nföretags  konkurrenskraft  och  överlevnad  föreslår\r\nregeringen  att  de skall undantas  från  kvotplikt,\r\nkonstaterar motionärerna.  De  anser  att regeringen\r\nborde ha visat att undantagen är förenliga  med EU:s\r\nstatsstödsregler  och  vidare  att undantagsreglerna\r\nleder  till gränsdragningsproblem.  Ett  exempel  på\r\ndetta sägs  vara  träfiberindustrin  som bedriver en\r\nelintensiv tillverkningsprocess, utan  att  för  den\r\nskull  omfattas  av  befrielsen  från kvotplikt. Ett\r\nytterligare problem med regeringens  förslag  är att\r\ndet   komplicerar   marknadsbilden  -  systemet  med\r\nelcertifikat är nationellt samtidigt som elmarknaden\r\när nordisk eller europeisk  - säger motionärerna. De\r\nhänvisar dessutom till att det inom EU och i Sverige\r\npågår    arbete    avseende    utsläppsrätter    och\r\nkoldioxidskatter.  Det framstår mot  den  bakgrunden\r\nsom  utomordentligt  märkligt   att   regeringen  nu\r\nföregriper  detta arbete genom att införa  ett  helt\r\nannat system, anser motionärerna.\r\n\r\nFörslaget om  elcertifikat  motiveras  delvis  med\r\nmålet  att  öka  den förnybara elproduktionen med 10\r\nTWh från 2002 års nivå till år 2010, ett mål som har\r\nen  grund  i  det  tidigare   nämnda  EG-direktivet,\r\nkonstaterar motionärerna. De anser  att  det  är bra\r\natt  EU vill främja den förnybara elproduktionen  på\r\nden gemensamma  europeiska  elmarknaden,  inte minst\r\nför  att  nå  ambitionerna  i FN:s ramkonvention  om\r\nklimatförändringar (Kyotoprotokollet). Däremot menar\r\nde  att det är fel att på EU-nivå  fatta  beslut  om\r\nnationella  mål  för  användningen  av  förnybar el.\r\nSverige är den EU-stat som redan för närvarande  har\r\nden  i  särklass  högsta  andelen förnybar el, säger\r\nmotionärerna och hänvisar till  att andelen förnybar\r\nel (vattenkraft och vindkraft) år  2001 uppgick till\r\n50 %   av   den   totala,  inhemska  elproduktionen.\r\nDärutöver var ytterligare  44 % av elproduktionen, i\r\nform av kärnkraft, helt fri  från utsläpp av svavel,\r\nkväveoxider och koldioxid, framhåller  motionärerna.\r\nDe   menar   att   endast   6 %   av   den   svenska\r\nelproduktionen  därmed  genererade  några  tillskott\r\ntill  nedsmutsning  och  klimatförändringar,  varför\r\nSverige   kan   sägas   ha   ett   av   de   renaste\r\nelproduktionssystemen  i  hela  världen.  I  Sverige\r\nhärrör   de  klimatpåverkande  utsläppen  inte  från\r\nelproduktionen,   utan  från  värmeproduktionen  och\r\ntrafiksektorn, ett  förhållande  som  inte beaktas i\r\nEG-direktivet, säger motionärerna.\r\nOckså  i  motion  2002/03:N301  (m) från  allmänna\r\nmotionstiden föreslås att beslutet  om  införande av\r\nett    elcertifikatssystem    skall    rivas    upp.\r\nMotionärerna   förespråkar  i  stället  en  fortsatt\r\nanvändning av frivillig  certifiering av miljövänlig\r\nelproduktion i syfte att öka  elkundernas  möjlighet\r\natt  själva,  och  på frivillig väg, välja att  köpa\r\nsådan el.\r\nI motion 2002/03:N8  (fp)  föreslås  att riksdagen\r\nskall  avslå regeringens proposition. Vidare  begärs\r\ntvå  tillkännagivanden   -   om  en  utvärdering  av\r\nenergipolitiken och energiforskningen samt om handel\r\nmed  utsläppsrätter.  Motionärerna   anser   att  en\r\nrationell   energipolitik  bäst  främjas  genom  fri\r\nenergiproduktion.   Staten   skall   uppställa  krav\r\nbeträffande   hälsa,   säkerhet   och   miljö    och\r\nkontrollera   att   kraven   uppfylls   samt  främja\r\nforskning  och  utveckling  men inte förbjuda  någon\r\nspecifik   teknik  för  energiproduktion,   om   den\r\nuppfyller   miljö-    och    säkerhetskrav,    anför\r\nmotionärerna.  De anser att den politiska styrningen\r\nav  energiproduktionen   måste   förändras  och  att\r\nkonsumentstyrning  och  marknadsekonomi  skall  råda\r\ninom de ramar miljökraven  sätter.  Det  innebär att\r\nalla  typer  av  produktionsanläggningar för  energi\r\nskall tillåtas, förutsatt att de uppfyller generella\r\nkrav på hälsa, miljö  och  säkerhet. God tillgång på\r\nenergi  är  en  förutsättning  för  välstånd,  säger\r\nmotionärerna och menar att regeringens energipolitik\r\nallvarligt skadar Sverige. Den förtida avstängningen\r\nav ren och säker kärnkraft har gjort Sverige sårbart\r\nur elförsörjningssynpunkt, och vid  kapacitetstoppar\r\när  Sverige  tvingat  att  importera  el från  andra\r\nländer,   varvid   en  stor  del  är  producerad   i\r\nmiljöskadliga,  fossileldade   anläggningar,   anför\r\nmotionärerna.\r\nRegeringens    nya    förslag   när   det   gäller\r\nomställningen av energisystemet  är ett införande av\r\nelcertifikat    i   syfte   att   främja   förnybara\r\nenergikällor, konstaterar motionärerna. De anser att\r\nelcertifikatssystemet  har  en rad oklarheter, t.ex.\r\nföljande: Vad är det som gör  att  just  de utpekade\r\nenergislagen är bättre än andra? Vad är att betrakta\r\nsom  grön el? Vad är att anse som biobränsle?  Skall\r\ntorv räknas  som  biobränsle?  Enligt det föreslagna\r\nsystemet krävs att de kvotpliktiga köper certifikat,\r\noch  den som inte klarar av detta  åläggs  att  till\r\nstaten  erlägga  en  kvotpliktsavgift, en avgift som\r\nskall utgå även om det  inte finns någon grön el att\r\nköpa, påpekar motionärerna. De anser att systemet är\r\nadministrativt krångligt  och  kostnaderna höga. Att\r\nköpa elcertifikat är inget fritt  val  och  det  ger\r\ningen  grön  el  per  automatik i kontakterna, och i\r\npropositionen ges heller  inga klara besked om vilka\r\nproblem systemet skall lösa,  säger motionärerna. De\r\nmenar   att   det  inte  utgör  någon   lösning   på\r\nklimatproblemen.    Lagrådet    har    haft   starka\r\ninvändningar   mot  ett  tidigare  förslag  om   ett\r\nelcertifikatssystem,  erinrar  motionärerna  om.  De\r\nhänvisar    dessutom    till    att    många   tunga\r\nremissinstanser,  t.ex.  Lantbrukarnas  Riksförbund,\r\nNaturskyddsföreningen           och          Svenska\r\nBioenergiföreningen, har avstyrkt  förslaget  och  i\r\nstället  förordat ett system där förorenaren betalar\r\noch att Landsorganisationen  i  Sverige  är skeptisk\r\ntill   förslaget,  på  grund  av  osäkerhet  om  den\r\nteoretiska  modellen  för  systemet  kan  omsättas i\r\npraktiken.\r\nFolkpartiet  delar  de invändningar som har  förts\r\nfram  mot  elcertifikatssystemet,  och  motionärerna\r\nanser  därför  att  propositionen  bör  avslås.  Att\r\nSverige  inte  har ett energisystem som är förnybart\r\nberor,   enligt  motionärerna,   på   statsmakternas\r\nförsummelser  under flera årtionden - nya energislag\r\noch  ny  teknik har  endast  introducerats  i  liten\r\nskala. De  anser  att  det  därför  är  fel  att den\r\nenskilda  individen  nu  skall  \"straffas\" för detta\r\ngenom  att  den  som  inte köper förnybar  el  skall\r\nbelastas  ekonomiskt. De  menar  också  att  det  är\r\nolyckligt att  systemet  skall införas så snabbt som\r\ntill den 1 maj 2003.\r\nFolkpartiet anser vidare  att hela energipolitiken\r\noch energiforskningen bör utvärderas för att förslag\r\nom en ny och radikalt annorlunda energipolitik skall\r\nkunna  läggas  fram, sägs det.  Den  hittills  förda\r\npolitiken anses  felaktig,  och forskningen avseende\r\nnya  energislag  har  gått  i  stå.   Det  är  samma\r\nlösningar på energiproblem som diskuteras nu som för\r\n25 år sedan, anför motionärerna. De föreslår  därför\r\natt  regeringen  under  två  år  skall utvärdera och\r\nanalysera   energipolitiken   i   dess  helhet.   På\r\nenergiområdet  är  det  viktigt att lyfta  fram  det\r\ninternationella  samarbetet,  inte  minst  inom  EU,\r\neftersom utsläpp från energianläggningar inte känner\r\nnågra   nationsgränser,   säger   motionärerna.   De\r\nförordar ett system med handel av utsläppsrätter och\r\ninförande av en europeisk koldioxidavgift.\r\nOckså  i   motion   2002/03:N264   (fp)  redovisas\r\nFolkpartiets principiella syn på elcertifikaten  och\r\natt  partiet  är  motståndare  till  ett  system med\r\nelcertifikat.\r\nEn  ordentlig  utvärdering av en fortsatt satsning\r\npå vindkraften på  Gotland måste omgående komma till\r\nstånd    för    att    klargöra     lönsamhet    och\r\nmiljökonsekvenser,  föreslås  i motion  2002/03:N266\r\n(fp).   Skall   Gotland   bli  en  ekokommun   måste\r\ngrundläggande    principer   bli    kretslopp    och\r\nhushållning, anför  motionären.  Hon  anser  att den\r\nplanerade  avvecklingen  av  kärnkraften  medför att\r\nenergiplaneringen måste inriktas på en växling  till\r\nandra   energislag   och   en   effektivisering   av\r\nelanvändningen.  Det är dock tveksamt om en fortsatt\r\nutbyggnad   av  vindkraftverken   bör   ske,   säger\r\nmotionären. Hon  anser  att  vindkraftverken innebär\r\nett kraftigt och störande ingrepp  i landskapsbilden\r\noch att det är oklart om samhällsekonomiska  vinster\r\nuppnås   vid   en   fortsatt   kraftig  satsning  på\r\nvindkraft.  Det  är  dock positivt  med  ytterligare\r\nförsök med vindkraftverk  placerade  till havs, sägs\r\ndet.\r\nAvslag på regeringens förslag krävs också i motion\r\n2002/03:N5 (kd). Vidare föreslås tillkännagivanden i\r\nföljande     avseenden:     om     riktlinjer    för\r\nenergipolitiken;  om  torvens  ställning;   om   ett\r\nfastprissystem  för  förnybar  energi; om handel med\r\nutsläppsrätter. Kristdemokraterna anser att systemet\r\nmed elcertifikat inte har en möjlighet  -  varken på\r\nkort eller lång sikt - att uppfylla de miljömål  som\r\nSverige   enligt  EG-direktiv  skall  uppfylla.  Det\r\nföreslagna   systemet   riskerar   att  slå  ut  små\r\nelproducenter  och  att  hindra  nyinvesteringar   i\r\nförnybar   energi   som   för   närvarande  inte  är\r\nkostnadseffektiv, anför motionärerna.  De  anser att\r\nsystemet medför en omfattande byråkrati och belastar\r\nden  enskilde  konsumenten  med  oförsvarbart  stora\r\nkostnader    i    förhållande    till   miljönyttan.\r\nKristdemokraterna  anser  att  två  principer  måste\r\ntillämpas  för  att  skapa goda incitament  för  ett\r\nuthålligt energisystem  med  en  ökad andel förnybar\r\nenergi  -  dels måste ny teknik ges  någon  form  av\r\ninitialt stöd,  dels måste principen att förorenaren\r\nbetalar    tillämpas    i    större    utsträckning.\r\nKristdemokraterna    vill    därför    utreda    ett\r\nfastprissystem för förnybar energi.\r\nKlimatfrågan  är  en  av  världssamfundets största\r\nframtidsfrågor  och  dess  lösning  har  ett  starkt\r\nsamband med energiproduktion, anför motionärerna. De\r\nanser att Sveriges energiförsörjning  skall  tryggas\r\ngenom   en   långsiktig   energipolitik   med  fasta\r\nspelregler, där inhemska, förnybara energikällor och\r\nbränslen   utgör   en   växande   bas.  Arbetet  med\r\nenergieffektiviseringar  måste  intensifieras,   och\r\nSverige  behöver  ett  nytt  energiskattesystem  där\r\nskatter  och  miljöavgifter utformas med hänsyn till\r\nförhållanden  i   omvärlden,   menar   motionärerna.\r\nSystemet skall vara långsiktigt och utformas  så att\r\nmiljöbelastningen   minimeras  och  tillgången  till\r\nbillig  energi framställd  under  trygga  och  säkra\r\nförhållanden  säkerställs.  Målet  är ett ekologiskt\r\nuthålligt      energisystem      utan      drastiska\r\nprisförändringar,    elbrist   eller   andra   stora\r\npåfrestningar på välfärd  och  sysselsättning, anför\r\nmotionärerna. För att möjliggöra  detta  krävs stora\r\nsatsningar   på  energiforskning  och  energiteknisk\r\nutveckling.\r\nEnligt det aktuella  EG-direktivet,  som frångicks\r\ngenom   riksdagsbeslut   våren  2002,  bör  Sveriges\r\nförnybara   energiproduktion   år   2010   öka   med\r\nca 26 TWh,  säger   motionärerna.   De   finner  det\r\nanmärkningsvärt  att  regeringen,  tillsammans   med\r\nCenterpartiet   och   Vänsterpartiet,   har  så  låg\r\nambitionsnivå   i  förhållande  till  EG-direktivet.\r\nKristdemokraterna  anser  inte  att  det  föreslagna\r\nelcertifikatssystemet   är   en   god   lösning   på\r\nmiljöproblemen,   vilket  är  motionärernas  främsta\r\nargument för att avslå  förslaget.  Förslaget  leder\r\nsannolikt  till att få nya anläggningar för förnybar\r\nelproduktion  kommer  att  etableras  före  år 2010,\r\nanför  motionärerna.  De  menar  att  elcertifikaten\r\nåstadkommer byte mellan energislag men  att  de inte\r\nskapar  incitament  till  nyetableringar.  De  olika\r\nelproduktionsteknikerna för förnybar energi befinner\r\nsig  i  olika  mognadsfaser  och  har  därför  olika\r\nkostnadseffektivitet,  säger  motionärerna. De anser\r\natt med det föreslagna systemet,  där  all  förnybar\r\nproduktion  får  samma  stöd,  finns det en uppenbar\r\nrisk  att biobaserad kraftvärme som  är  billig  att\r\nproducera    konkurrerar    ut    övriga   förnybara\r\nenergitekniker  och att det är kontraproduktivt  för\r\nmiljönyttan. Kristdemokraterna  är övertygade om att\r\nframtidens energisystem måste baseras på många olika\r\ntekniker.  De  föreslagna  elcertifikaten   omgärdas\r\nockså av en omfattande administration och byråkrati,\r\nvilken   särskilt   kommer   att  drabba  småskaliga\r\nelleverantörer,   anför  motionärerna   vidare.   De\r\nbefarar att regeringens  förslag  kommer att medföra\r\nen utslagning av små elleverantörer  till förmån för\r\nstörre. Systemet med elcertifikat innebär  också  en\r\nrisk  att  stora  elbolag tar ut stora vinster genom\r\nhöga  priser  på  elcertifikat   som   konsumenterna\r\ntvingas att köpa, menar motionärerna.\r\nKristdemokraterna  anser  att  de små kraftverkens\r\nbidrag till eltillförseln är viktig  -  ca 1 200 små\r\nvattenkraftverk,  ca  500  vindkraftverk  och  vissa\r\nkraftvärmeverk  ger  omkring  1,5  %  av  den totala\r\nelproduktionen. För närvarande går utvecklingen inom\r\nvattenkraftssektorn  i fel riktning - företag  läggs\r\nned och kunskap går förlorad, anför motionärerna. De\r\nbefarar att om denna trend fortsätter kommer Sverige\r\natt vara åskådare när  världsmarknaden för småskalig\r\nvattenkraft  förbättras.   Stabila  villkor  och  en\r\nrimlig  prisnivå  är avgörande  för  den  småskaliga\r\nproduktionen    och   dess    leverantörer,    säger\r\nmotionärerna. Kristdemokraterna  anser  att  det  är\r\nförvånande  att  regeringen  utesluter  torven  från\r\ncertifikatsystemet.  Torvens  egenskaper står mycket\r\nnära      biomassa     och     biobränsle     enligt\r\nTorvproducentföreningens  bedömning  och  torven kan\r\ntillsammans med trädbränsle spela en viktig roll för\r\natt öka andelen biobränslen i kraftvärmeverk,  anför\r\nmotionärerna. De menar att om torven exkluderas från\r\ncertifikatssystemet   uppstår   en   risk   för  att\r\nkraftvärmeproduktion   med  torv  ersätts  med  kol.\r\nRegeringen bör därför ompröva  torvens ställning som\r\nett     icke    förnybart    energislag,    föreslår\r\nmotionärerna.  Kristdemokraterna  anser  att  det är\r\norimligt   att   elcertifikatssystemet   helt  skall\r\nbetalas   av  konsumenten  på  kort  sikt.  För  det\r\nenskilda hushållet försämras ekonomin med åtskilliga\r\nhundralappar    per   år   och   dessutom   kan   en\r\nadministrationsavgift  på  200-300  kr tillkomma per\r\nkonsument och år, anför motionärerna. De anser också\r\natt  den omfattande byråkrati som omgärdar  reformen\r\nkräver  en  längre startperiod än vad regeringen har\r\nföreslagit och  att  elmarknadens aktörer behöver en\r\nlängre   tid   att   anpassa   sig   till   de   nya\r\nförutsättningarna.\r\nEftersom  de  olika  elproduktionsteknikerna   för\r\nförnybar  energi  ligger  i  olika mognadsfaser vill\r\nKristdemokraterna    ha   ett   system    som    ger\r\ndifferentierat, initialt  stöd  till olika tekniker.\r\nMotionärerna   förordar   ett   fastprissystem   för\r\nförnybar el, där staten garanterar  ett  visst  pris\r\nunder  ett  uppbyggnadsskede,  varefter priset skall\r\nfasas ut. Kristdemokraterna delar  inte  regeringens\r\nuppfattning   om   att   ett  fastprissystem  skulle\r\nmotverka    en   teknikutveckling    av    förnybara\r\nenergikällor,  då  det  inte  längre  skulle  finnas\r\nincitament  att sänka kostnaderna. Fördelen med  ett\r\nfastprissystem jämfört med elcertifikaten är att det\r\nförra ger möjlighet  till prisdifferentiering mellan\r\nolika    förnybara    energislag     och     främjar\r\nnyinvesteringar,  säger  motionärerna.  De  hänvisar\r\ntill  att  ett fastprissystem för förnybar energi  i\r\nandra länder,  t.ex.  Tyskland, Spanien och Danmark,\r\nhar    visat   sig   vara   mycket    framgångsrikt.\r\nMotionärerna  vill  att regeringen skall låta utreda\r\nett fastprissystem för förnybar energi i stället för\r\ndet  föreslagna  elcertifikatssystemet.  Kostnaderna\r\nför   den  enskilde  konsumenten   blir   med   stor\r\nsannolikhet  betydligt  lägre, då ett fastprissystem\r\ninte blir lika administrativt krävande, sägs det.\r\nPå  längre  sikt  måste  utgångspunkten   för  all\r\nelproduktion   vara   att   den   skall   bära  sina\r\nmiljökostnader  i  enlighet  med  principen  om  att\r\nförorenaren  betalar,  anför  motionärerna. De menar\r\natt ett hållbart system på lång  sikt  är handel med\r\nutsläppsrätter och att energipolitiken på sikt måste\r\növergå från subventioner till förnybara energikällor\r\ntill  att  låta  miljöfarlig  produktion betala.  På\r\nsåväl nationell som europeisk nivå  har  system  för\r\nhandel  med  utsläppsrätter utretts - i betänkandena\r\nFörslag till svensk klimatstrategi (SOU 2000:23) och\r\nHandla för att  uppnå klimatmål (SOU 2000:45) samt i\r\nEG-kommissionens     grönbok     om    handel    med\r\nutsläppsrätter för växthusgaser inom EU. Sverige bör\r\ni EU aktivt arbeta för att det kommer  till stånd en\r\neuropeisk, avreglerad energimarknad, som  inkluderar\r\nen  gemensam  handel  med  utsläppsrätter,  förordar\r\nmotionärerna.  De  anser  att  ett  nationellt eller\r\nnordiskt  system i avvaktan på en europeisk  marknad\r\nför utsläppsrätter kan prövas.\r\nI    motion     2002/03:N390     (kd)    redovisas\r\nKristdemokraternas inställning till  vissa  tekniker\r\noch  energibärare  för energiproduktion. Beträffande\r\ntorv sägs att Kristdemokraterna  anser att den ringa\r\nandel av energiförsörjningen som utgörs  av  torv är\r\nacceptabel.  Biobränslena  spelar  en viktig roll  i\r\nutvecklingen mot ett uthålligt energisystem,  anförs\r\ndet i motionen. Medan de fossila bränslena olja, kol\r\noch  naturgas släpper ut 202-328 tusen ton koldioxid\r\nper TWh är siffran för biobränslen i praktiken noll,\r\nanför  motionärerna.  Kristdemokraterna ser positivt\r\npå   att   biobränslenas   andel   av   den   totala\r\nenergiproduktionen ökas årligen men är kritiska till\r\nden brist på långsiktighet i  planeringen som gäller\r\nsvensk  energipolitik,  inklusive   vindkraften  och\r\nvattenkraften.   När   det  gäller  solenergi   sägs\r\nslutligen att Kristdemokraterna  länge  har  arbetat\r\nför  att  stödja  forskningen  kring  solceller, där\r\nSverige  intar en framskjuten position.  Vidare  ser\r\nmotionärerna positivt på fortsatt statligt stöd till\r\nsolenergi   men   anser   det   vara  förödande  att\r\nregeringen endast ger besked för två år framåt.\r\nEtt   tillkännagivande   om   åtgärder   för   att\r\nunderlätta för vindkraftsproducenter att komma ut på\r\nelnätet  med den kraft som de producerar,  begärs  i\r\nmotion  2002/03:Bo288   (c).   Energisystemet  måste\r\nställas  om  mot  mer  uthållig  elproduktion,   och\r\nkoldioxidutsläppen  måste  minska, anför motionären.\r\nHon  anser att vindkraften, som  inte  kräver  några\r\ntransporter och inte ger några utsläpp, är en viktig\r\nkomponent  i  denna  process.  Danmark, Tyskland och\r\nSpanien  satsar  storskaligt på vindkraften,  vilket\r\nhar  lett till stor  industriell  utveckling,  säger\r\nmotionären  och  anser  att  Sverige  med sina stora\r\nytor,  långa  kuster  och goda vindförhållanden  har\r\ngoda  förutsättningar.  Vindkraften  omgärdas  dock,\r\nenligt   motionären,   av  krångel   och   ekonomisk\r\nosäkerhet    som    gör    utbyggnaden     vansklig.\r\nStatsmakterna  har  en  uttalad  önskan  om en snabb\r\nutbyggnad   av   förnybar   energiproduktion,  säger\r\nmotionären. Hon anser att det  är  mycket  angeläget\r\natt ta till vara det intresse som finns att satsa på\r\nförnybar, miljövänlig och inhemsk energi och  nämner\r\natt  ett  problem  kan  vara  att  elnätet  inte  är\r\ndimensionerat   för  att  ta  emot  den  producerade\r\nkraften.\r\nI motion 2002/03:N7 (mp), som väckts med anledning\r\nav   propositionen,   begärs   tillkännagivanden   i\r\nföljande  fem  avseenden:  om att det är viktigt att\r\nden  kraftutbyggnad  som  följer  av  elcertifikaten\r\nåtföljs av ett instrument för att fasa ut minst lika\r\nstor  andel  fossil  kraft  och  kärnkraft;  om  att\r\narbetet   med   hushållning   och   effektivisering,\r\nsärskilt  av  elvärmen,  skall drivas med  betydligt\r\nstörre kraft än hittills; om att till den föreslagna\r\nlydelsen av definitionen i  1  kap.  2  §  lagen  om\r\nelcertifikat  \"förnybar  energikälla: en energikälla\r\nsom förnyas på naturlig väg\" skall fogas \"och som är\r\nkoldioxidneutral, enligt de  definitioner som gäller\r\nför  Sveriges redovisning till  klimatkonventionen\";\r\nom att  ambitionsnivån  skall höjas, särskilt för år\r\n2010; om att regeringen skall  anmoda  alla statliga\r\nförvaltningar  och  verk  att  köpa grön el,  enligt\r\nNaturskyddsföreningens kriterier för Bra miljöval.\r\nDet  finns två principiella metoder  att  förändra\r\nenergisystemet  så  att ohållbara energikällor fasas\r\nut och mer hållbara fasas  in,  sägs det i motionen.\r\nDen ena är att staten pekar ut vad  som  skall bort,\r\nnämligen  fossila  bränslen  och kärnkraft, och  att\r\nförorenaren betalar, t.ex. genom  miljöskatter eller\r\ngenom administrativa styrmedel. I takt  med  att den\r\ngamla    elproduktionen   fasas   ut,   uppstår   en\r\nefterfrågestyrd  marknad  för  förnybar  kraft.  Den\r\nandra   metoden  är  att  bestämma  vilka  förnybara\r\nenergikällor  staten  vill  skall  förekomma,  t.ex.\r\nvindkraft,   och   driva  fram  en  utbyggnad  genom\r\nreglerade   priser  eller   reglerade   kvantiteter.\r\nFörslaget  om   elcertifikat   innebär   att  staten\r\nkommenderar  fram  ett  visst utbud av förnybar  el,\r\nvilket motionärerna anser  ligger  i  linje  med  en\r\nsvensk  tradition. Den förstnämnda metoden är enligt\r\nMiljöpartiets   mening  att  föredra  och  detta  av\r\nföljande      skäl:     den      är      effektivare\r\nnationalekonomiskt,  den  är rättvisare och den står\r\nframför  allt  i  tydligare  relation   till  målet.\r\nMotionärerna anser att mer kärnkraft och fossilkraft\r\nskulle fasas ut genom åtgärder som riktar sig direkt\r\nmot  dessa än genom åtgärder som främjar alternativ.\r\nEn fördel  med  koldioxidskatt är också att den slår\r\nhårdast   mot   de  värsta   energikällorna,   medan\r\nelcertifikatssystemet    inte    gör   någon   sådan\r\nåtskillnad,  anför  motionärerna.  De   påpekar  att\r\nkoldioxidskatt hittills inte alls har använts på el,\r\nmed motivering att svenska fossileldade kraftföretag\r\nskulle missgynnas i förhållande till konkurrenter  i\r\nandra   länder.   Enligt  motionärernas  mening  har\r\nregeringen dock inte prövat de möjligheter som finns\r\ntill  gränsjusterad   koldioxidskatt  eller  försökt\r\nsamordna sin koldioxidpolitik  med  Finland, Danmark\r\noch   Tyskland.   I   den   framtida   handeln   med\r\nutsläppsrätter finns det emellertid en möjlighet att\r\nändra på detta genom att kraftproduktionen tilldelas\r\nen utsläppskvot som är betydligt mindre än utsläppen\r\nde  senaste åren, och att denna kvot dessutom  skall\r\nkrympa  för  varje  år, säger motionärerna. De anser\r\nockså att kärnkraftsskatten  -  av miljöskäl - borde\r\nhöjas  och  att  en avveckling av kärnkraften  borde\r\ndrivas   på,   t.ex.   genom    en    skärpning   av\r\nsäkerhetskraven  och att kärnkraftsföretagen  åläggs\r\natt betala sina egna  försäkringskostnader. Att låta\r\nförorenaren     betala     har      fördelen     att\r\nsparande/effektivisering  värderas  lika   högt  som\r\nförnybar       energi,       säger      motionärerna\r\nsammanfattningsvis.\r\nEftersom den svenska elförbrukningen är 2,6 gånger\r\nhögre per capita än i resten av  EU är det klart att\r\nkärnkraften och den fossila elproduktionen  inte kan\r\nersättas  med  ny  el, utan till största delen måste\r\neffektiviseras   eller   konverteras   bort,   anför\r\nmotionärerna vidare. De anser att statligt stöd till\r\nny elproduktion utan föregående avveckling av fossil\r\nkraft  och  kärnkraft  tenderar  att  leda  till  en\r\nfastlåsning i  överkonsumtion.  Sverige utmärker sig\r\nför  ett  extremt slöseri med el, särskilt  elvärme,\r\nvilket leder  till  effekttoppar som i sin tur leder\r\ntill extrema priser och  risker  för  försörjningen,\r\nmenar  motionärerna. Deras förslag till  lösning  av\r\ndetta problem innebär kraftfulla åtgärder för att få\r\nned  elanvändningen   i  allmänhet  och  elvärmen  i\r\nsynnerhet.\r\nFörutom  insatser  för   att   motverka  ohållbara\r\nenergikällor  (fossil-  och  kärnkraft)  behövs  det\r\nockså någon typ av stöd för den  förnybara  energin,\r\nbl.a.  för att undvika extrem ryckighet i elpriserna\r\ni   övergången    från    ohållbar    till   hållbar\r\nelproduktion,  anför motionärerna. De hänvisar  till\r\ntidigare energimotioner  från  Miljöpartiet, i vilka\r\nhar  preciserats ett mål om 25 TWh  ny  förnybar  el\r\nfram till år 2010. Under förutsättning att det skall\r\nvara  stöd   till   förnybar   el,   så  är,  enligt\r\nmotionärerna,  ett elcertifikatssystem  att  föredra\r\nframför ett system  med  fasta  priser, eftersom det\r\nförstnämnda    innebär   ett   visst   element    av\r\nmarknadsvärdering.\r\nElcertifikaten  kommer  av många att förväxlas med\r\ndet existerande systemet med miljömärkt el, förmodar\r\nmotionärerna. De uppger att  denna  typ  av  el, med\r\nbenämningen  Bra  Miljöval,  redan  har  en avsevärd\r\nomfattning,  ca 15 TWh  år  2001,  dvs.  den är  mer\r\nomfattande  än vad elcertifikatssystemet kommer  att\r\nbli under de  närmaste  åren. Bra miljöval är mycket\r\nbättre  än  elcertifikat, eftersom  det  förstnämnda\r\nsystemet innebär  att  100 %  av  elen är någorlunda\r\nhållbar,   anser   motionärerna.  De  föreslår   att\r\nregeringen    skall   ålägga    samtliga    statliga\r\nförvaltningar och  verk  att  köpa Bra miljövals-el.\r\nElcertifikatssystemet  är inte det  enda,  och  inte\r\nheller det viktigaste, instrumentet  för  att ställa\r\nom    energisystemet    till    hållbarhet,    säger\r\nmotionärerna.       De      menar      dock      att\r\nelcertifikatssystemet - med de i motionen redovisade\r\nreservationerna - kan  ge ett bidrag till att minska\r\nkoldioxidutsläpp och att fasa ut kärnkraften.\r\nI   motion   2002/03:N348   (mp)   från   allmänna\r\nmotionstiden föreslås  tillkännagivanden  i följande\r\ntvå  avseenden:  om  en utredning av möjligheten  av\r\nkompletterande stöd i form av t.ex. kreditgarantier;\r\nom att regeringen snarast  skall  utreda möjligheten\r\natt   koppla   avtrappning   av  miljöbonusen   till\r\nprisutvecklingen       på      certifikatsmarknaden.\r\nMiljöpartiet stöder principen med elcertifikat under\r\nförutsättning att vissa  ändringar  görs i förslaget\r\nför  att säkerställa långsiktigt stabila  ekonomiska\r\nförutsättningar för investeringar i t.ex. vindkraft,\r\nsägs det.  Regeringen  har  föreslagit en bibehållen\r\nmiljöbonus som trappas ned till  noll  under sju år,\r\nkonstaterar motionärerna men anser att problemet  är\r\natt  nya  investeringar  görs  med väsentligt längre\r\ntidshorisont  än  sju  år  och  att  en   bibehållen\r\nmiljöbonus under sju år således är helt verkningslös\r\nom   syftet   är   att   dämpa   osäkerhet   i   ett\r\ninledningsskede.  Skall  en bibehållen miljöbonus ha\r\nnågon effekt, måste en eventuell avtrappning kopplas\r\ntill    prisutvecklingen    på    elmarknaden    och\r\nelcertifikatsmarknaden,   anför   motionärerna.   De\r\nföreslår    att   även   andra   möjligheter    till\r\nkompletterande  stöd,  t.ex.  genom kreditgarantier,\r\nskyndsamt skall utredas.\r\nRiksdagen bör göra ett tillkännagivande om mål för\r\nel producerad med förnybara energikällor, anförs det\r\ni  motion  2002/03:N339  (mp).  Att  ställa  om  det\r\nsvenska  energisystemet  till  långsiktigt  hållbara\r\nenergikällor  och  komma  bort  från   beroendet  av\r\nfossilbränslen och kärnkraft är en av de  viktigaste\r\npolitiska frågorna, säger motionären. Han menar  att\r\nen  kraftfull  satsning  på vindkraft, solenergi och\r\nbiobränslen skulle, förutom  stora  miljövinster, ge\r\nsvensk  industri en möjlighet att bli  världsledande\r\npå teknikområden  som  har  stor  tillväxtpotential.\r\nEnligt en FN-rapport kommer 30 % av  världens energi\r\natt komma från solen om 30 år, och vindkraft  har en\r\nårlig  tillväxt på 30 %, säger motionären. Han anser\r\natt den  svenska  vindkraftsindustrin  kan växa, men\r\natt det då krävs en stor hemmamarknad. Systemet  med\r\nelcertifikat  innebär, enligt motionären, en alltför\r\nlåg  ambitionsnivå   och   han   befarar  att  såväl\r\nvindkraft  som  solenergi kommer att  få  svårt  att\r\nhävda  sig.  Han  hänvisar   till   utlåtanden  från\r\nremissinstanser,  enligt vilka systemet  kommer  att\r\nleda till bränslebyten i befintliga kraftverk men få\r\nnya produktionsanläggningar.  Därmed äventyras såväl\r\nmålen  om  minskade  utsläpp  av  växthusgaser   som\r\nkärnkraftsavvecklingen, anför motionären.\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\n\r\nEtt     genomförande     av    elcertifikatssystemet\r\nförutsätter,  som  nämnts,  en   anmälan   hos   EG-\r\nkommissionen  och  att systemet anses vara förenligt\r\nmed  EG-fördraget.  Kommissionen   har  i  beslut  i\r\nfebruari     2003     meddelat     regeringen    att\r\nelcertifikatssystemet  delvis  inte utgör  stöd  och\r\ndelvis utgör stöd som är förenligt med EG-fördraget.\r\nKommissionen  anser  att den förmån  som  tilldelats\r\nproducenter  av  grön  el   genom   försäljning   av\r\nelcertifikat  på marknaden inte utgör statligt stöd.\r\nVidare påpekar  kommissionen  att garantipriset, som\r\nfinns   tillgängligt   som   ett   alternativ    för\r\nproducenter  av  grön  el,  utgör statligt stöd till\r\ndessa producenter när det utnyttjas.\r\n\r\nNär  det  gäller  handel  med utsläppsrätter,  som\r\nberörs   i   motionerna,   kan  noteras   att   EU:s\r\nmiljöministrar har nått en politisk  överenskommelse\r\nom  en gemensam ståndpunkt avseende ett  EG-direktiv\r\nom handel  med  utsläppsrätter.  Direktivet  ställer\r\nbl.a. krav på att kraft- och värmeproducerande  samt\r\nenergiintensiv  industri  skall inneha tillstånd för\r\natt släppa ut koldioxid. Senast  den  1 januari 2005\r\nskall de nationella författningar som är  nödvändiga\r\nför  att  följa direktivet träda i kraft. Regeringen\r\nhar   tillsatt    en    parlamentariskt   sammansatt\r\ndelegation,  den  s.k.  FlexMex2-utredningen   (dir.\r\n2001:56),  med uppgift att utarbeta ett förslag till\r\nett   svenskt   system   och   ett   regelverk   för\r\nKyotoprotokollets  flexibla  mekanismer, dvs. handel\r\nmed  utsläppsrätter  samt  de  två   projektbaserade\r\nmekanismerna  gemensamt genomförande och  mekanismen\r\nför  ren  utveckling.   Handel   med  utsläppsrätter\r\ninnebär   överlåtelser  av  utsläppsutrymme   mellan\r\nländer utan  att överlåtelsen knyts till något visst\r\nkonkret projekt.  Gemensamt  genomförande innebär en\r\növerenskommelse mellan två länder  med  åtaganden  i\r\nKyotoprotokollet där det ena landet investerar i ett\r\nprojekt   i   det  andra  landet  som  resulterar  i\r\nutsläppsminskningar   som   helt  eller  delvis  kan\r\nkrediteras  investerarlandet.   Mekanismen  för  ren\r\nutveckling   liknar   gemensamt   genomförande   men\r\nprojektet    genomförs   i   detta   fall   i    ett\r\nutvecklingsland  utan  något kvantitativt åtagande i\r\nKyotoprotokollet. Delegationen  skall  fram till den\r\n31 december 2004 bistå regeringen i utformningen  av\r\nkriterier för klimatprojekt inom ramen för gemensamt\r\ngenomförande och mekanismen för ren utveckling samt,\r\npå  regeringens  begäran,  löpande  yttra  sig  över\r\nEnergimyndighetens  förslag  till klimatprojekt inom\r\nramen för gemensamt genomförande  och mekanismen för\r\nren  utveckling  med utgångspunkt i Kyotoprotokollet\r\noch dess förväntade  regler  och  riktlinjer.  Om de\r\nprojektbaserade  mekanismerna inte kan inkluderas  i\r\nett  system  för  handel  med  utsläppsrätter  skall\r\ndelegationen  senast  den  31  december  2004  lämna\r\nförslag på vilket  regelverk och vilka institutioner\r\nsom kan behövas för de projektbaserade mekanismerna.\r\nNär det gäller utfasning av kärnkraft som berörs i\r\nnågra motioner kan noteras  att  regeringen  i  juni\r\n2002  beslöt  om  att  tillsätta  en förhandlingsman\r\n(generaldirektör  Bo  Bylund)  med uppdrag  att  för\r\nstatens del genomföra överläggningar med industrin i\r\nsyfte  att  förbereda  en  överenskommelse   om   en\r\nlångsiktigt   hållbar   politik  för  den  fortsatta\r\nkärnkraftsavvecklingen    och    omställningen    av\r\nenergisystemet.\r\nBeträffande    frågan    om    hushållning     och\r\neffektivisering, särskilt av elvärmen, som tas upp i\r\nen motion kan noteras att i 2002 års energipolitiska\r\nproposition   föreslogs   insatser  motsvarande  200\r\nmiljoner kronor årligen under  en  femårsperiod  för\r\ninsatser  för en effektivare energianvändning (prop.\r\n2001/02: 143,  bet.  2001/02:NU17).  Häri ingår stöd\r\ntill   kommunal   energirådgivning,   insatser   för\r\ninformation,  prövning och märkning samt  medel  för\r\nteknikupphandling.  Vidare  kan  nämnas att Boverket\r\nhar getts i uppdrag att utreda förutsättningarna för\r\natt   införa  förbud  mot  elvärme  i  nybyggnation.\r\nUppdraget skall redovisas den 30 juni 2003.\r\nI en motion refereras till Lagrådets synpunkter på\r\nförslaget  om elcertifikatslagen. Lagrådet påpekar i\r\nsitt yttrande  (propositionen,  bilaga  5) bl.a. att\r\nelcertifikatssystemet  erbjuder nya situationer  att\r\nbedöma  från mer allmänna  rättsliga  utgångspunkter\r\nför elproducenter  och  andra  på elmarknaden liksom\r\nför  myndigheter och domstolar. Lagrådet  anför  att\r\näven i  senare  skeden  får  uppkommande rättsfrågor\r\ntill    stor    del    övervägas    och   lösas    i\r\nrättstillämpningen.   Mot   bakgrund   av  vad   som\r\nframkommit under ärendets beredning bedömer Lagrådet\r\ndock att det knappast finns anledning att befara att\r\ntillämpningsproblemen skall vara av sådant  slag att\r\nde inte kan bemästras. Erfarenheterna kan dock snart\r\nvisa  på  komplikationer som för närvarande inte  är\r\ntillräckligt skönjbara, säger Lagrådet.\r\nI några motioner  tas  upp  frågan  om  stöd  till\r\nforskning    inom    energiområdet.   I   1997   års\r\nenergipolitiska beslut avsattes 5,6 miljarder kronor\r\nför  forskningsinsatser   under   en   sjuårsperiod.\r\nProgrammet utvärderas för närvarande av  en särskild\r\nutredare,  direktör Peter Nygårds. Enligt direktiven\r\n(dir. 2001:122) innefattar uppdraget att granska och\r\nutvärdera  insatserna   inom  1997  års  långsiktiga\r\nenergipolitiska  program och  analysera  behovet  av\r\nförändringar, att  lämna förslag till riktlinjer för\r\nden planeringsperiod  som  inleds  år  2003  och att\r\nredovisa insatser som skall leda till en långsiktigt\r\nhållbar energiförsörjning. Vidare skall en fördjupad\r\nanalys göras av de resultat som nåtts inom ramen för\r\ndet   långsiktiga  energipolitiska  programmet,  och\r\nutredaren   skall   då  särskilt  granska  i  vilken\r\nutsträckning   omvärldsförändringar   har   påverkat\r\nförutsättningarna  för  genomförandet av programmet.\r\nUppdraget  skall vara avslutat  senast  den  1  juni\r\n2003.\r\nVid ett besök  hos  Energimyndigheten  i  februari\r\n2003  informerades  utskottet om myndighetens arbete\r\ninför införandet av elcertifikatssystemet.\r\nDet kan slutligen noteras  att  regeringen nyligen\r\nfattat beslut om att tillsätta en särskild utredare,\r\ndirektör Sten Kjellman, avseende fortsatt utveckling\r\nav  el-  och naturgasmarknaderna. I uppdraget  (dir.\r\n2003:22) ingår följande:\r\n- att följa  det  pågående arbetet inom EU med att\r\nutforma gemensamma regler för den inre marknaden för\r\nel och naturgas och lämna  förslag till lagstiftning\r\noch regelverk i övrigt som krävs  för  att genomföra\r\nEuropeiska    gemenskapens    reviderade   el-   och\r\ngasmarknadsdirektiv samt överväga och i förekommande\r\nfall lämna förslag till ändringar  som  föranleds av\r\nförordningen om gränsöverskridande handel med el,\r\n-  att föreslå hur de rapporteringar som  krävs  i\r\ndirektiven skall genomföras,\r\n-   att    analysera   om   det   finns   tänkbara\r\nförbättringar    att   göra   på   elmarknaden   och\r\nnaturgasmarknaden   och  om  så  är  fallet  föreslå\r\nåtgärder för detta,\r\n-  att  utvärdera hur  strukturförändringarna  har\r\npåverkat  konkurrensen  på  elmarknaden  och  belysa\r\nkonkurrensen  på  elmarknaden  ur  ett  nordiskt och\r\neuropeiskt perspektiv,\r\n-    att   analysera   hur   specifika   krav   på\r\nelleverantören lämpligen bör utformas,\r\n-  att   utreda  behovet  av  sanktionssystem  mot\r\nnätföretag som  inte följer ellagens föreskrifter om\r\nleverantörsbyten,\r\n-  att  analysera   möjligheter  till  effektivare\r\ntillsyn av anslutningsavgifter,\r\n- att göra en kompletterande  analys  av frågan om\r\nskärpning    av    kravet   på   åtskillnad   mellan\r\nelnätsverksamhet och konkurrensutsatt verksamhet,\r\n- att utreda behovet  av  offentlig upphandling av\r\nanvisad elleverantör,\r\n- att kartlägga konsekvenserna av att bestämmelsen\r\nom  att de småskaliga elproducenterna  endast  skall\r\nbetala  för  den  del  av  nättariffen som motsvarar\r\nårlig kostnad för mätning och rapportering tas bort,\r\n- att bedöma konsekvenserna  för resursbehovet för\r\ntillsynen  av  el-  och  naturgasmarknaderna  av  de\r\nförslag som läggs fram.\r\n\r\nUppdraget skall, i den del  som  avser genomförandet\r\nav  el-  och  gasmarknadsdirektiven  och  frågan  om\r\nskärpning    av    kravet   på   åtskillnad   mellan\r\nelnätsverksamhet  och  konkurrensutsatt  verksamhet,\r\nredovisas senast den  31 oktober 2003. Övriga frågor\r\nskall redovisas senast den 14 september 2004.\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nInledning\r\n\r\nUtskottet  behandlar  först   frågan  om  avslag  på\r\nregeringens    förslag   om   införande    av    ett\r\nelcertifikatssystem  och därefter motionsyrkanden om\r\nenergipolitikens inriktning.\r\n\r\nAvslag på regeringens förslag om införande av\r\nett elcertifikatssystem\r\n\r\nRiksdagen  har,  som tidigare  redovisats,  vid  två\r\ntillfällen - hösten  2000  och  våren  2002  - tagit\r\nställning    i    frågan   om   införande   av   ett\r\nelcertifikatssystem.  Syftet  med  systemet  är  att\r\nfrämja  produktion  av  förnybar  el så att sådan el\r\nskall  kunna  hävda sig på elmarknaden.  Enligt  den\r\növerenskommelse  om  energipolitiken  som våren 2002\r\nträffades  mellan Socialdemokraterna, Vänsterpartiet\r\noch Centerpartiet skall energiförsörjningen i ökande\r\nutsträckning   baseras  på  förnybara  energikällor.\r\nUtskottet återkommer  till  frågan  om  de förnybara\r\nenergikällornas  ställning i det följande  avsnittet\r\nom energipolitikens inriktning.\r\n\r\nUtskottet ser mycket  positivt  på  det föreslagna\r\nelcertifikatssystemet och anser att det  kommer  att\r\nskapa  möjligheter  för  en  fortsatt  utbyggnad  av\r\nelproduktionen    från    förnybara    energikällor,\r\nsamtidigt som det stimulerar en marknadsdynamik  som\r\nfrämjar  kostnadseffektivitet  och teknikutveckling.\r\nUtskottet tillstyrker därför regeringens  förslag om\r\natt ett sådant certifikatssystem skall införas den 1\r\nmaj  2003.  Enligt utskottets uppfattning finns  det\r\nbehov  av  en  kraftfull  satsning  för  att  främja\r\ninvesteringar   i    elproduktion   från   förnybara\r\nenergikällor. Elcertifikatssystemet  kommer  att  ge\r\nlångsiktiga   och  stabila  förutsättningar  så  att\r\ninvesteringar  i  förnybar  elproduktion  genomförs.\r\nSystemet   kan  också,   som   nämnts,   genom   sin\r\nmarknadsdynamik förväntas stimulera teknikutveckling\r\noch   kostnadseffektivitet.   Samtidigt   stimulerar\r\nsystemet   en   konkurrens  mellan  olika  förnybara\r\nenergislag,   vilket    bör    medverka   till   att\r\nproduktionskostnaderna pressas ned.\r\nI  de  motioner  i  vilka  det  yrkas   avslag  på\r\nförslaget   om  införande  av  elcertifikatssystemet\r\nanförs som ett  argument att systemet är komplicerat\r\noch administrativt  krångligt.  Utskottet återkommer\r\ntill     de     olika,     konkreta     delarna    i\r\nelcertifikatssystemet  i  de  följande avsnitten.  I\r\ndetta sammanhang vill utskottet  endast  notera  att\r\nsystemet - genom att vara marknadsnära - innebär ett\r\nrelativt  nytt  sätt att hantera frågan om främjande\r\nav produktion av  förnybara  energikällor.  Som  med\r\nalla  nya system är det rimligt att anta att det kan\r\nkomma att  uppstå olika inkörningsproblem. Utskottet\r\nutgår   från   att   regeringen   och   de   berörda\r\nmyndigheterna kommer att noga följa utvecklingen och\r\nta initiativ till  de  eventuella  modifieringar  av\r\nsystemet  som  kan komma att behövas. Utskottet vill\r\ndärvid  understryka   att   det   är  angeläget  att\r\nregeringen  löpande håller riksdagen  och  utskottet\r\ninformerade om  hur  den  praktiska tillämpningen av\r\nsystemet fungerar.\r\nModifieringar av elcertifikatssystemet  kan  också\r\nkomma     att    aktualiseras    i    samband    med\r\nställningstaganden   och   beslut   på   närliggande\r\nområden. Som redovisats pågår olika utrednings-  och\r\nberedningsarbeten   på  skatte-  och  miljöområdena.\r\nDetta har också uppmärksammats  i  de  här  aktuella\r\nmotionerna. Utskottet återkommer till denna fråga  i\r\ndet följande avsnittet.\r\nMed   det   anförda  avstyrker  utskottet  de  här\r\naktuella motionerna i berörda delar.\r\n\r\nRiktlinjer för energipolitiken\r\n\r\nSom tidigare redovisats  kopplas ställningstagandena\r\ntill det föreslagna elcertifikatssystemet  i  de här\r\naktuella motionerna till respektive partiers syn  på\r\nenergipolitiken och synen på förnybara energikällor.\r\nUtskottet   behandlar  i  detta  avsnitt  frågan  om\r\nriktlinjer för energipolitiken.\r\n\r\nUtskottets   syn  på  energipolitikens  inriktning\r\növerensstämmer med den som riksdagen beslöt om våren\r\n2002 (prop. 2001/02:143, bet. 2001/02: NU17). I sitt\r\nställningstagande   framhöll   utskottet   att   den\r\növerenskommelse  som träffats mellan företrädare för\r\nSocialdemokraterna, Vänsterpartiet och Centerpartiet\r\noch  som  realiserades   genom   den   då   aktuella\r\npropositionen  innebar  ytterligare  steg  framåt  i\r\narbetet  för  en  trygg,  effektiv  och  miljövänlig\r\nenergiförsörjning   samtidigt   som   det   var   en\r\nbekräftelse  på  att de energipolitiska riktlinjerna\r\nfrån 1997 års uppgörelse låg fast.\r\nDen  svenska  energipolitikens   mål   är   enligt\r\nriksdagsbeslutet  att  på  kort och lång sikt trygga\r\ntillgången på el och annan energi  på villkor som är\r\nkonkurrenskraftiga med dem som gäller  i omvärlden i\r\növrigt. Energipolitiken skall skapa villkoren för en\r\neffektiv   och   hållbar  energianvändning  och   en\r\nkostnadseffektiv svensk  energiförsörjning  med  låg\r\nnegativ  påverkan  på  hälsa,  miljö och klimat samt\r\nunderlätta   omställningen   till   ett   ekologiskt\r\nsamhälle.  Vidare skall energipolitiken  bidra  till\r\natt   skapa   stabila    förutsättningar   för   ett\r\nkonkurrenskraftigt näringsliv  och  en förnyelse och\r\nutveckling   av  den  svenska  industrin.   Sveriges\r\nelförsörjning  skall  tryggas genom ett energisystem\r\nsom  baseras  på  varaktiga,   helst   inhemska  och\r\nförnybara,    energikällor    samt    en    effektiv\r\nenergianvändning.  Kärnkraften  skall  ersättas  med\r\neffektivisering av elanvändningen, konvertering till\r\nförnybara  energislag  samt  miljömässigt acceptabel\r\nelproduktionsteknik.  I  ökande  utsträckning  skall\r\nenergiförsörjningen     baseras     på     förnybara\r\nenergikällor samtidigt som  användningen  av fossila\r\nbränslen skall hållas på en låg nivå.\r\nI  motionerna  berörs frågan om synen på förnybara\r\nenergikällor   och   det   aktuella   EG-direktivet.\r\nRiksdagen har, som tidigare  redovisats, beslutat om\r\nett mål för förnybara energikällor  som  innebär att\r\nanvändningen  av  el från sådana energikällor  skall\r\nöka med 10 TWh till  år 2010. Detta mål är i paritet\r\nmed  den kommentar till  det  indikativa  målet  för\r\nSverige  som den svenska regeringen lämnat i samband\r\nmed   antagandet    av   EG-direktivet.   Utskottets\r\nbedömning är att detta  mål är väl avvägt med hänsyn\r\ntagen  till  bl.a.  miljömässiga,   ekonomiska   och\r\ntekniska  intressen,  och  utskottet noterar att den\r\nresulterande         ökningstakten         motsvarar\r\ngenomsnittsnivån  för  ökning per capita enligt  EG-\r\ndirektivet. Samtidigt vill  utskottet  framhålla att\r\nambitionsnivån kan höjas, om det visar sig  att  det\r\nfinns   förutsättningar   för  att  ytterligare  öka\r\nelproduktionen med förnybara energikällor, i samband\r\nmed den granskning som skall  göras av klimatarbetet\r\når 2004. Målet kan i detta fall  sättas  till 15 TWh\r\nfram till år 2012 i förhållande till 2002 års nivå.\r\nOlika  metoder  för  att  främja  utvecklingen  av\r\nförnybar   energi   förs   fram   i  motionerna.   I\r\npropositionen redovisar regeringen,  som  redogjorts\r\nför,  sin  syn  på  andra  system än elcertifikat  -\r\nupphandlingsmodell, system baserat  på  principen om\r\natt förorenaren betalar och fastprissystem.  När det\r\ngäller  handel med utsläppsrätter pågår arbete  både\r\npå nationell  nivå och på EU-nivå. Enligt utskottets\r\nmening  innebär   elcertifikatssystemet  inte  något\r\nföregripande av ställningstagande  till  ett  system\r\nmed utsläppsrätter.\r\nFrågan    om    verksamhetsförutsättningarna   för\r\nvindkraften berörs  bl.a.  i motionerna 2002/03:N338\r\n(s)  och  2002/03:Bo288 (c). Som  redovisats  beslöt\r\nriksdagen  våren  2002  om  särskilda  åtgärder  för\r\nvindkraften,  bestående  av tre delar, nämligen stöd\r\ntill teknikutveckling och  marknadsintroduktion, ett\r\nnationellt   planeringsmål  innebärande   en   årlig\r\nproduktionskapacitet  på  10  TWh  år  2015  och ett\r\növergångsstöd i form av en avtrappad miljöbonus.\r\nEnligt vad utskottet erfarit finns det en oro  hos\r\nolika  vindkraftsintressenter att det - även med det\r\nföreslagna  elcertifikatssystemet  -  kommer att bli\r\nsvårt  att  hos  banksektorn  erhålla  de  lån   som\r\nerfordras   för   att  den  önskade  utbyggnaden  av\r\nvindkraft skall komma  till  stånd.  Det  är  därför\r\nangeläget  att regeringen noga följer vilka effekter\r\nelcertifikatssystemet     kommer    att    få    för\r\nverksamhetsförutsättningarna  för vindkraften, bl.a.\r\nnär  det  gäller den nämnda finansieringsfrågan  och\r\natt det finns en beredskap för att vidta åtgärder om\r\nså skulle behövas.\r\nNär det gäller förslaget i en motion om att koppla\r\navtrappning  av  miljöbonus till prisutvecklingen på\r\nelcertifikatsmarknaden gör regeringen enligt uppgift\r\nbedömningen att miljöbonusen  bör  behållas under en\r\növergångsperiod    samtidigt    som   en   successiv\r\nnedtrappning   sker.   Ett  system  med   miljöbonus\r\nförutsätter godkännande  från  EG-kommissionen.  Det\r\npågår  för närvarande en diskussion med kommissionen\r\nom olika möjliga utformningar. Regeringen har därför\r\ni budgetpropositionen  för år 2003 (prop. 2002/03:1)\r\nsagt att nivån på miljöbonusen  (18,1  öre  per kWh)\r\nbibehålls till dess att den exakta utformningen  och\r\nkommissionens   godkännande  av  det  kompletterande\r\nstödet är klart.\r\nI några motioner  berörs  frågan  om  utfasning av\r\nkärnkraften.  Utskottet  vill härvid erinra  om  det\r\narbete  som  en  särskilt  tillsatt  förhandlingsman\r\nbedriver   i  syfte  att  söka  nå   en   långsiktig\r\növerenskommelse  med  den  berörda  industrin om den\r\nfortsatta  kärnkraftsavvecklingen och  omställningen\r\nav energisystemet.\r\nHushållning  och  effektivisering,  som  berörs  i\r\nnågra  motioner, är enligt utskottets mening viktiga\r\ninslag i  en ansvarsfull energipolitik. I riksdagens\r\nenergipolitiska  beslut våren 2002 ingick också, som\r\nnämnts,  insatser motsvarande  200  miljoner  kronor\r\nårligen under  en  femårsperiod  för insatser för en\r\neffektivare  energianvändning.  Det   rör   sig   om\r\ninsatser  på områdena energirådgivning, information,\r\nprövning, märkning  och teknikupphandling. Utskottet\r\nvill   också   erinra  om   Boverkets   uppdrag   om\r\nförutsättningarna  för  ett  förbud  mot  elvärme  i\r\nnybyggnation  som  skall  avrapporteras  den 30 juni\r\n2003.\r\nNär det gäller frågan om stöd till forskning  inom\r\nenergiområdet  som  tas  upp  i  några motioner vill\r\nutskottet hänvisa till att - som tidigare redovisats\r\n- det sjuåriga forskningsprogram som  ingick  i 1997\r\nårs  energipolitiska  beslut  nu  är  föremål för en\r\nutvärdering.  Redovisning av detta utredningsuppdrag\r\nskall ske senast den 1 juni 2003. Utskottet kan inte\r\nse någon anledning  att föregripa detta arbete genom\r\nuttalanden om ytterligare utvärderingar.\r\nBeträffande förslaget  i en motion om att statliga\r\nmyndigheter  skall  åläggas   att   köpa  el  enligt\r\nkriteriet  Bra  miljöval  kan  nämnas  att  statliga\r\nmyndigheter,  i  likhet  med alla andra elanvändare,\r\nkommer att omfattas av kvotplikten  (se vidare i det\r\nföljande)   och   därmed  vara  ålagda  att   inneha\r\nelcertifikat i förhållande till sin förbrukning. Att\r\nstatliga myndigheter  dessutom  skulle  åläggas  att\r\nköpa  el enligt kriteriet Bra miljöval kan utskottet\r\ninte anse motiverat.\r\nMed det  anförda  avstryker utskottet samtliga här\r\naktuella motioner i berörda delar.\r\n\r\nCertifikatberättigande elproduktion\r\noch godkännande av anläggningar\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen bör anta regeringens förslag om att\r\nel  producerad med användning  av  vindkraft,\r\nsolenergi,   vågenergi,   geotermisk  energi,\r\nbiobränslen och viss vattenkraft skall utgöra\r\ncertifikatberättigande          elproduktion.\r\nRiksdagen     bör     också     genom     ett\r\ntillkännagivande  anmoda regeringen att vidta\r\nåtgärder så att även  torv,  av  miljömässiga\r\nskäl,   skall   vara  certifikatberättigande.\r\nRegeringen bör omgående göra en anmälan härom\r\ntill  EG-kommissionen   och   återkomma  till\r\nriksdagen i frågan i budgetpropositionen  för\r\når 2004. Jämför reservation 6 (mp).\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nRegeringens förslag avseende huvudprinciper  för den\r\ncertifikatberättigande  elproduktionen  innebär  att\r\ninnehavare  av  en anläggning där el produceras  med\r\nanvändning  av  vindkraft,   solenergi,   vågenergi,\r\ngeotermisk energi, biobränslen samt viss vattenkraft\r\nskall    vara    berättigad    att   bli   tilldelad\r\nelcertifikat.  Regeringen eller,  efter  regeringens\r\nbemyndigande,  Energimyndigheten  skall  få  meddela\r\nföreskrifter om  vilka  krav  som  skall  ställas på\r\nbiobränslen   för   att  produktionen  av  el  skall\r\nberättiga till elcertifikat.\r\n\r\nRegeringen gör bedömningen  att  några ytterligare\r\nmiljökrav än de som redan finns i annan lagstiftning\r\ninte  bör  införas  för  den  certifikatberättigande\r\nelproduktionen.\r\nNär det gäller vattenkraften  föreslår  regeringen\r\nbegränsningar  som  innebär  att  innehavaren av  en\r\nanläggning  där  el  produceras  med  användning  av\r\nvattenkraft skall vara berättigad att bli  tilldelad\r\nelcertifikat  om produktionen sker i följande  typer\r\nav anläggningar:\r\n- en anläggning  som  är  i  drift vid utgången av\r\napril  2003  och som har en installerad  effekt  som\r\ninte är högre än 1 500 kW,\r\n- en anläggning som har tagits ur drift före den 1\r\njuli 2001 och  som  därefter  tagits  i  drift efter\r\nutgången av år 2002,\r\n-  en anläggning som tagits i drift första  gången\r\nefter utgången av år 2002.\r\n\r\nOm     produktionskapaciteten      efter      lagens\r\nikraftträdande ökats i en anläggning som var i drift\r\nvid   utgången   av   april  2003  skall  den  ökade\r\nproduktionen  av el berättiga  innehavaren  att  bli\r\ntilldelad elcertifikat  enligt  de  föreskrifter som\r\nmeddelas  av  regeringen  eller,  efter  regeringens\r\nbemyndigande, Energimyndigheten. Om flera småskaliga\r\nanläggningar  finns  i  närheten  av  varandra   och\r\ngemensamt  matar  in  el  på ledningsnätet, skall de\r\nanses som separata anläggningar vid tillämpningen av\r\nlagen.\r\n\r\nNär   det   gäller   avgränsningen    av    vilken\r\nelproduktion      som      skall     omfattas     av\r\nelcertifikatssystemet, skall det tidigare nämnda EG-\r\ndirektivet    vara   vägledande,    sägs    det    i\r\npropositionen.   I   dess   andra   artikel  ges  en\r\ndefinition  av  el  som är producerad med  förnybara\r\nenergikällor,   nämligen    elektricitet    som   är\r\nproducerad   i   kraftverk   där   enbart  förnybara\r\nenergikällor  används.  Den  andel av elektriciteten\r\nsom   produceras   med   förnybara  energikällor   i\r\nkraftverk som även använder andra energikällor skall\r\nockså, enligt direktivet,  omfattas  av begreppet. I\r\ndirektivets  definition  av  förnybara  energikällor\r\ningår   vindkraft,   solenergi,  geotermisk  energi,\r\nvattenkraft, vågenergi och biobränslen, som är icke-\r\nfossila energikällor.\r\nEtt  självklart  villkor  för  att  elproduktionen\r\nskall omfattas av elcertifikatssystemet  är,  enligt\r\nregeringen,  att  produktionsanläggningen  uppfyller\r\nsvenska    miljökrav    med    tillståndsförfarande,\r\nmiljöprövning,        individuellt       fastställda\r\nemissionsvillkor  och  kontrollprogram   och   -   i\r\nförekommande  fall - gällande EG-direktiv. Det finns\r\ninte anledning  att  i  lagen om elcertifikat införa\r\nytterligare miljökrav, utöver  de  som följer av det\r\nregelverk som i övrigt gäller vid elproduktion.  Det\r\när viktigt att många producenter och olika förnybara\r\nenergislag  ges  möjlighet att omfattas av systemet.\r\nDessa   omständigheter   har   bidragit   till   att\r\nbiobränsleanläggningar  och all ny vattenkraft skall\r\nomfattas av systemet, även  om  den nya, storskaliga\r\nvattenkraftens betydelse i sammanhanget  inte  skall\r\növerskattas,   med   hänsyn   till   den  omfattande\r\ntillståndsprövning    som    krävs   för   att   nya\r\nvattenkraftverk skall få byggas.  Vid  nybyggnad  av\r\nvattenkraft  ställs  krav  på  en  hög ambitionsnivå\r\navseende  miljökonsekvenser.  Regeringen  vill  även\r\nerinra om propositionen om svenska  miljömål  (prop.\r\n2000/01:30),  där  det  framhålls att det är av vikt\r\natt  utbyggnad  av vattenkraft  inte  tillåts  skada\r\nvärdefulla    vattendrag.     I    den    nyssnämnda\r\npropositionen   anförs  vidare  att   utbyggnad   av\r\nvattenkraft och andra  intrång  i  vattendrag  som i\r\nhuvudsak är opåverkade inte bör ske.\r\nVid  gränsdragningen  av  vilken  elproduktion som\r\nskall  omfattas  av  elcertifikatssystemet  bör  två\r\nutgångspunkter sammanvägas och vara avgörande. Såsom\r\nnyss redovisats skall  elcertifikatssystemet omfatta\r\nsådan  elproduktion  som  sker   med  användning  av\r\nförnybara energikällor. Därtill bör  hänsyn tas till\r\nom   elproduktionen  är  kommersiellt  självbärande,\r\neller  om  det  finns ett stödbehov. En utgångspunkt\r\nvid utformningen  av  det  nya systemet är att detta\r\nskall ersätta nuvarande stödformer.  De anläggningar\r\nför produktion av förnybar el som för  närvarande är\r\ni  drift  kan  delas  in  i tre kategorier, nämligen\r\nanläggningar  utan  investerings-  eller  driftstöd,\r\nanläggningar   med   enbart   investeringsstöd   och\r\nanläggningar med såväl investerings- som driftstöd.\r\nFrågan  om vilka krav  som  skall  ställas  på  de\r\nbiobränslen        som        skall        berättiga\r\nproduktionsanläggningens    innehavare    att    bli\r\ntilldelad  elcertifikat  föranleder  detaljerade och\r\ntekniskt     komplicerade     föreskrifter,    säger\r\nregeringen.  Synen  på  vilka  biobränslen   som  är\r\ngodtagbara  i  detta  sammanhang  kan även förändras\r\növer  tiden.  Regeringen  eller,  efter  regeringens\r\nbemyndigande,   Energimyndigheten  bör   därför   få\r\nmeddela  föreskrifter  härom.  Vid  framtagandet  av\r\nsådana föreskrifter  bör grundprincipen vara att all\r\nelproduktion med användning  av  biomassa skall vara\r\ncertifikatberättigande. Regeringen  avser  att under\r\nvåren   2003   föreslå  åtgärder  för  den  framtida\r\ninriktningen för  avfallspolitiken och det förslaget\r\navses  ligga  till  grund   för  bedömningen  av  om\r\nelproduktion med vissa avfallsfraktioner  skall vara\r\ncertifikatberättigande eller ej.\r\nDet   tidigare   nämnda  EG-direktivet  definierar\r\nbiomassa som den biologiskt  nedbrytbara  fraktionen\r\nav  produkter,  avfall  och  rester  från  jordbruk,\r\nskogsbruk   och   närstående   industrier  samt  den\r\nbiologiskt nedbrytbara fraktionen  av industriavfall\r\noch biologiskt avfall. Regeringens bedömning  är att\r\nenbart  den  energi  som  utvinns  ur  material  med\r\nbiologiskt      ursprung      bör     räknas     som\r\ncertifikatberättigande, förnybar bioenergi.\r\nEtt   par   remissinstanser   har   framfört   att\r\nelproduktion  som  sker med användning av  torv  bör\r\nvara    certifikatberättigande,     sägs    det    i\r\npropositionen.    Utgångspunkten   för   regeringens\r\nkommande  bedömning   blir   härvidlag   bl.a.   EG-\r\ndirektivet  och Torvutredningens betänkande Uthållig\r\nanvändning  av   torv   (SOU   2002:100)   och  dess\r\nremissbehandling.\r\nNär   det   gäller   godkännande  av  anläggningar\r\nföreslår regeringen att  en  anläggnings  innehavare\r\nskriftligen   skall   ansöka   om   godkännande   av\r\nanläggningen     hos     Energimyndigheten,    innan\r\ntilldelning av elcertifikat  får ske. Innehavaren av\r\nen vattenkraftsanläggning får  i det enskilda fallet\r\nmedges  rätt  att  bli tilldelad elcertifikat  under\r\nföljande förutsättningar:\r\n- om ett myndighetsbeslut,  eller  föreskrifter  i\r\nannan  lag eller förordning, ställer nya krav på hur\r\nverksamheten  skall  bedrivas eller hur anläggningen\r\nskall   vara   utformad  och   detta   innebär   att\r\nverksamhetens ekonomiska  förutsättningar  ändras på\r\nett sådant ingripande sätt att en långsiktigt lönsam\r\nproduktion inte kan ske utan det ekonomiska stöd som\r\nelcertifikaten utgör,\r\n-  om anläggningens innehavare i annat fall  avser\r\natt göra  omfattande  ombyggnader, eller andra stora\r\ninvesteringar  i  anläggningen,   och  dessa  är  så\r\nkostsamma att en långsiktigt lönsam  produktion inte\r\nkan  ske utan det ekonomiska stöd som elcertifikaten\r\nutgör.  En sådan rätt får bara medges innehavaren av\r\nen anläggning  vars  installerade effekt är högst 15\r\nMW.\r\n\r\nMotionen\r\n\r\n\r\nI motion 2002/03:N7 (mp)  begärs  tillkännagivande i\r\nföljande  fem  avseenden:  om  att vattenkraft  inte\r\nskall berättiga till certifikat;  om  att  torv inte\r\nskall    berättiga    till    certifikat;   om   att\r\nskogsbränslen        endast        skall        vara\r\ncertifikatberättigande  om  de kommer från s.k. FSC-\r\nmärkt skog; om att småskaligt  utnyttjande av biogas\r\nskall ingå i definitionen av biobränslen;  om att en\r\nprecisering  av  vilka övriga biobränslen som  skall\r\nberättiga   till   certifikat   skall   underställas\r\nriksdagen.   Miljöpartiet    motsätter   sig   varje\r\nutbyggnad  av  vattenkraft,  sägs   det.   Småskalig\r\nvattenkraft innebär ofta en skada på naturen  som är\r\nutan  all  proportion till nyttan av extra el, anför\r\nmotionärerna. I princip har de inga invändningar mot\r\natt effektivisering  av  befintliga  vattenkraftverk\r\nfår  elcertifikat  för  tillskottet, men  detta  kan\r\nendast tillåtas efter ytterligare  utredning.  I ett\r\nsenare  skede  är  det möjligt att certifikaten blir\r\nföremål   för   gränsöverskridande   handel,   säger\r\nmotionärerna, och  då  vill  de  inte  att en suddig\r\nskrivning  skall  leda till en s.k. guldrusch  i  de\r\nsvenska vattendragen.\r\n\r\nTorv är ett fossilt  bränsle,  som enligt OECD, EU\r\noch  FN:s  klimatpanel  (IPCC) avger  koldioxid  vid\r\nförbränning, konstaterar  motionärerna.  De  påpekar\r\natt  torvtäkter  dessutom  ofta  innebär  att  stora\r\nnaturvärden  förstörs. Det bör inte vara regeringen,\r\nutan   riksdagen,   som   bestämmer   vad   som   är\r\nbiobränslen,      anser     motionärerna.     Enligt\r\nMiljöpartiets   mening    bör    biogas    ingå    i\r\nelcertifikatssystemet.\r\nMotionärerna  instämmer med följande uttalanden av\r\nNaturskyddsföreningen     i     remissvaret     över\r\nElcertifikatsutredningens    betänkande:    om   att\r\nskogsbränsle  som  skall  ge  certifikatberättigande\r\nbara   bör   få   komma  från  s.k.  FSC-certifierat\r\nskogsbruk; om att kraven  på returbränsle måste vara\r\nså höga att spridningen av  tungmetaller  och  t.ex.\r\ndioxiner inte ökar till följd av orena bränslen;  om\r\natt  förbränning  av  avfall är en lågvärdig form av\r\nåtervinning,      varför     återanvändning      och\r\nmaterialåtervinning bör prioriteras högre. Det finns\r\nen  potential  för ett  ökat  biobränsleuttag,  inom\r\nramen för vad naturen  tål,  men  det finns också en\r\nrisk  för  ett  miljömässigt  förödande   uttag   av\r\nbiomassa,  anför  motionärerna.  De  anser  att FSC-\r\ncertifierad  skog (dvs. skog som är miljöcertifierad\r\nenligt det certifieringssystem  som tillämpas av den\r\ninternationella  organisationen  Forest  Stewardship\r\nCouncil, FSC) är ett minimikrav på  hållbart  uttag.\r\nStörsta  delen  av  den svenska bolagsskogen är FSC-\r\ncertifierad, konstaterar  motionärerna. De anser att\r\nom FSC-certifierade skogsägare  får  ett  ekonomiskt\r\nförsteg genom elcertifikat, bör detta leda  till att\r\nännu  mer  skog  certifieras, såväl i Sverige som  i\r\nländer varifrån Sverige kan importera skogsbränsle.\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\n\r\nTorvutredningen  säger   i   sitt   tidigare  nämnda\r\nbetänkande beträffande klassificering  av  torv  att\r\nmånga  internationella  organ klassificerar torv som\r\nett  fossilt  bränsle, men  att  någon  vetenskaplig\r\ngrund för detta  inte  har  redovisats.  Utredningen\r\nkonstaterar  att  torv  inte  kan kategoriseras  som\r\nfossilt i geologisk mening, eftersom  den  inte  som\r\nkol,  olja  och  naturgas har omvandlats under tryck\r\noch  bäddats  in  i  jordskorpan   under  loppet  av\r\nmiljoner år. Torvresurserna nybildas  kontinuerligt,\r\ntill skillnad från de fossila bränslena. Utredningen\r\nanser att energitorven i nationella sammanhang  inte\r\nbör  inordnas  i  något  klassificeringssystem eller\r\nhänföras    till   någon   viss   kategori,    såsom\r\nfossilt/icke fossilt eller förnybart/icke förnybart.\r\nI stället bör  det  tillämpas en helhetssyn anpassad\r\nför  det  sammanhang  som  är  aktuellt,  t.ex.  vid\r\nställningstaganden  till  ekonomiska  styrmedel  som\r\npåverkar   torvens   konkurrenskraft.    Utredningen\r\nförordar att torv i kommande förändringar  av  olika\r\nstyrmedel behandlas likvärdigt med trädbränslen,  så\r\natt     konkurrensrelationerna    inte    förändras.\r\nBeträffande  elcertifikat anser utredningen att både\r\nträdbränslen och  torv  bör  berättiga  till sådana.\r\nRemisstiden  för  Torvutredningens betänkande  utgår\r\nden 28 mars 2003.\r\n\r\nFöreträdare  för  Svenska  Torvproducentföreningen\r\nhar inför utskottet framfört sina synpunkter rörande\r\nfrågan     om    huruvida    torv     bör     utgöra\r\ncertifkatberättigande bränsle.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nRegeringens förslag innebär alltså att el producerad\r\nmed användning  av  vindkraft, solenergi, vågenergi,\r\ngeotermisk energi, biobränslen  och viss vattenkraft\r\nskall  utgöra  certifikatberättigande  elproduktion.\r\nDenna  avgränsning   tar   sin  utgångspunkt  i  det\r\naktuella EG-direktivet. Utskottet  delar regeringens\r\nbedömning   att   de  nämnda  energikällorna   skall\r\nberättiga till elcertifikat.\r\n\r\nNär det gäller frågan  om huruvida torv skall vara\r\nberättigat  till elcertifikat  tar  regeringen  inte\r\ndirekt ställning  i propositionen utan hänvisar till\r\nbl.a.     den     förestående     beredningen     av\r\nTorvutredningens  betänkande  och  den  nu  pågående\r\nremissbehandlingen av betänkandet.\r\nUtskottet  har övervägt  frågan  och  kommit  till\r\nslutsatsen att torv bör berättiga till elcertifikat.\r\nSkälen för denna  slutsats  är miljömässiga. Om torv\r\ninte blir certifikatberättigande  kommer  torven som\r\nbränsle  i  kraftvärmeverken att konkurreras  ut  av\r\nkol. Effekten  av  en  ökad kolanvändning blir ökade\r\nmiljöstörande utsläpp. Enligt  utskottets  bedömning\r\nföreligger  ingen risk för att torv skall tränga  ut\r\nanvändningen  av  biobränslen,  eftersom  torv  inte\r\nutgör    något    alternativ    till    biobränslen.\r\nAlternativet   till   torv   är   som   nämnts  ökad\r\nkolanvändning.\r\nEG-kommissionen   har,  som  tidigare  redovisats,\r\nnyligen gjort bedömningen  att elcertifikatssystemet\r\n- med den uppläggning som anges i propositionen - är\r\nförenligt  med  EG-fördraget.  Om  torv  skall  vara\r\ncertifikatberättigande  krävs en förnyad prövning av\r\nkommissionen.   Enligt   utskottets    mening    bör\r\nregeringen  omgående  göra  en  anmälan  härom  till\r\nkommissionen.   Därefter  bör  regeringen  -  senast\r\nhösten  2003 i budgetpropositionen  för  år  2004  -\r\nåterkomma  till  riksdagen  med  förslag om att torv\r\nskall utgöra elcertifikatsberättigande bränsle.\r\nRiksdagen  bör  genom ett tillkännagivande  anmoda\r\nregeringen att vidta  åtgärder  i  enlighet  med vad\r\nutskottet anfört.\r\nI motion 2002/03:N7 (mp) framförs, som redovisats,\r\nen  rad  synpunkter  på vilka energikällor som skall\r\nvara certifikatberättigande  och  farhågor  för  att\r\nicke  önskvärda  miljöeffekter  kommer  att  uppstå,\r\nt.ex.  när det gäller vattenkraft. Enligt utskottets\r\nmening finns  det  inte  fog för dessa farhågor. Som\r\nsägs  i propositionen är det  självklart  att  samma\r\nstrikta   miljökrav   -   med  tillståndsförfarande,\r\nmiljöprövning, emissionsvillkor  och kontrollprogram\r\n- som gäller för närvarande också  skall  gälla  den\r\ncertifikatberättigande elproduktionen.\r\nDet  är  inte  heller  lämpligt  -  som föreslås i\r\nmotionen   -   att   riksdagen  skulle  besluta   om\r\npreciserade krav på vilka biobränslen som skall vara\r\ncertifikatberättigande.  Den  modell  som regeringen\r\nföreslår och som innebär att regeringen eller, efter\r\nregeringens   bemyndigande,  Energimyndigheten   får\r\nfatta  beslut  är   enligt   utskottets  mening  mer\r\nflexibel och därmed mer ändamålsenlig.\r\nUtskottet avstyrker med det  sagda  den nyssnämnda\r\nmotionen i berörda delar.\r\n\r\nKvotplikten\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen  bör  -  med vissa ändringar - anta\r\nregeringens  förslag   avseende  kvotplikten.\r\nUtskottet föreslår att även träskiveindustrin\r\n- förutom de i lagen angivna industrigrenarna\r\ninom  den  elintensiva  industrin   -   skall\r\nundantas  från  kvotplikten.  Vidare föreslår\r\nutskottet vissa förtydliganden avseende vilka\r\nnäringsgrenar som bör avses med  de  i  lagen\r\nangivna  industrigrenarna  cementindustri och\r\ngruvindustri. Jämför reservation 7 (mp).\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nRegeringen  föreslår  att  det   skall   införas  en\r\nskyldighet  för  elanvändare  eller företrädare  för\r\ndessa  att  senast  den  1  april  varje  år  inneha\r\nelcertifikat    i   förhållande   till   den    egna\r\nförbrukningen av  el, en s.k. kvotplikt. Kvotplikten\r\nskall hanteras av följande kategorier:\r\n\r\n- elleverantörer, som sålt el till elanvändare som\r\ninte själva hanterar sin kvotplikt,\r\n- elanvändare, som  förbrukat  el  som  de  själva\r\nproducerat,  importerat  eller  köpt direkt från den\r\nnordiska elbörsen,\r\n- elanvändare i den s.k. elintensiva industrin,\r\n-   elanvändare   som  själva  vill  hantera   sin\r\nkvotplikt.\r\n\r\nOm  flera  elleverantörer   sålt   el   till   samma\r\nelanvändare,   och  elanvändaren  inte  själv  skall\r\nhantera kvotplikten  för  denna el, skall var och en\r\nav leverantörerna hantera kvotplikten  för den el de\r\nsålt till elanvändaren. En elleverantör som hanterar\r\nkvotplikten för en elanvändare skall ha  rätt att av\r\nelanvändaren  ta  ut  ersättning för den tjänst  som\r\ndetta innebär. En sådan  ersättning  skall  särskilt\r\nspecificeras vid faktureringen till elanvändaren.\r\n\r\nRegeringen   föreslår  vidare  att  de  som  skall\r\nhantera   kvotplikten    skall    registreras    hos\r\nEnergimyndigheten  efter  egen,  skriftlig  anmälan.\r\nElleverantörer, elanvändare som förbrukat el  som de\r\nsjälva  producerat,  importerat  eller köpt från den\r\nnordiska  elbörsen  samt  elanvändare   i  den  s.k.\r\nelintensiva   industrin   skall   anmäla   sig   för\r\nregistrering senast två veckor efter den tidpunkt då\r\nkvotplikten inträtt. Elanvändare i övrigt som själva\r\nvill   hantera   kvotplikten   får  anmäla  sig  för\r\nregistrering.  En sådan anmälan skall  göras  senast\r\nden 1 oktober året före det år som kvotplikten avser\r\noch kan gälla ett  eller  flera  kalenderår.  Om  en\r\nregistreringsavgift  inte kommit in till myndigheten\r\nsenast den 1 oktober skall  anmälan  om registrering\r\navvisas.  Om  en registrering redan skett,  skall  i\r\nstället registreringen upphävas.\r\nBeträffande kvotpliktiga som underlåtit att anmäla\r\nsig  för registrering  föreslår  regeringen  att  om\r\nEnergimyndigheten  har  en  välgrundad anledning att\r\nanta att någon är en sådan kvotpliktig som självmant\r\nskall  anmäla  sig  för  registrering  -  och  denne\r\nunderlåtit att göra det -  får myndigheten även utan\r\nanmälan registrera denne. Den som berörs av åtgärden\r\nskall beredas tillfälle att yttra sig innan en sådan\r\nregistrering sker.\r\nDen som hanterar kvotplikten  skall  senast  den 1\r\nmars   varje   år  lämna  en  deklaration  över  den\r\nelförbrukning  som   skall   ligga  till  grund  för\r\nberäkningen  av  kvotplikten.  Även   sådan  el  som\r\nundantas från kvotplikten, s.k. förlustel,  frikraft\r\noch  hjälpkraft skall deklareras, liksom den el  som\r\nförbrukats  i  tillverkningsprocessen  i  elintensiv\r\nindustri.  Deklarationen  skall  även  innehålla  en\r\nuppgift   om   det   antal  elcertifikat  som  skall\r\nannulleras      på     den     deklarationsskyldiges\r\ncertifikatkonto den 1 april samma år. En elanvändare\r\nsom  producerar  el   med  användning  av  förnybara\r\nenergikällor för egen förbrukning  i  en  anläggning\r\nvars   produktion   inte   är  timmätt  skall  -  om\r\nelanvändaren    önskar   tillgodoräkna    sig    den\r\nproduktionen  för   att  fullgöra  sin  kvotplikt  -\r\nsärskilt ange detta i deklarationen. Deklarationerna\r\nskall inges till Energimyndigheten. Den kvotpliktige\r\nskall  vara  skyldig  att  se  till  att  det  genom\r\nräkenskaper, anteckningar  eller på annat sätt finns\r\nunderlag  för  denna deklarationsskyldighet.  Sådana\r\nhandlingar skall  bevaras i sju år efter utgången av\r\ndet år då deklarationsskyldigheten förelåg.\r\nOm  den  som  är deklarationsskyldig  inte  lämnar\r\ndeklarationen i tid eller om den är ofullständig får\r\nEnergimyndigheten  förelägga  den  berörde att lämna\r\ndeklaration  eller  att göra de kompletteringar  som\r\nbehövs. Myndigheten skall  få  förelägga  den som är\r\ndeklarationsskyldig  att  lämna uppgifter, visa  upp\r\nhandlingar  eller  ge in kopior  av  handlingar  som\r\nbehövs  för att kontrollera  att  uppgifterna  i  en\r\ndeklaration  är  riktiga.  Ett  sådant  föreläggande\r\nskall få förenas med vite.\r\nSvenska kraftnät skall den 1 april varje år på ett\r\ncertifikatkonto annullera det antal elcertifikat som\r\nkontohavaren   angivit   i   sin   deklaration  till\r\nEnergimyndigheten.  En  sådan annullering  får  dock\r\ninte  gälla  elcertifikat  som  pantsatts,  utmätts,\r\nbelagts  med  kvarstad  eller  blivit   föremål  för\r\nbetalningssäkring  enligt  registrering  på   kontot\r\neller    som   överlåtits   enligt   en   preliminär\r\nregistrering  på  kontot. Elanvändare som producerar\r\nel från förnybara energikällor  för egen förbrukning\r\ni en anläggning vars produktion inte  är timmätt får\r\nfullgöra sin kvotplikt, eller del av den,  genom att\r\ntillgodoräkna sig denna produktion.\r\nRegeringen    föreslår   följande   undantag   vid\r\nberäkningen av kvotplikten:\r\n- el som matats in på det elektriska nätet i syfte\r\natt upprätthålla nätets funktion, s.k. förlustel,\r\n- el som av en  leverantör  har levererats till en\r\nförbrukare utan ersättning i enlighet  med ett avtal\r\nom   intrångsersättning,  s.k.  frikraft,  och   där\r\nleveransen sker vid en lägre effekt än 50 kW,\r\n- el  som  förbrukas  i  tillverkningsprocessen  i\r\nstål-  och  metallverk, massa- och pappersindustrin,\r\nbaskemikalieindustrin,                gruvindustrin,\r\ncementindustrin och petroleumraffinaderier,\r\n-  el  som  en  elanvändare  själv producerat  och\r\nförbrukat, om produktionsanläggningens generator har\r\nen märkeffekt om högst 50 kW,\r\n- el som har förbrukats i produktionen av el, s.k.\r\nhjälpkraft.\r\n\r\nBeträffande kvotens utveckling över  tiden  föreslår\r\nregeringen att kvotplikten för en elanvändare  skall\r\nomfatta  det  antal  elcertifikat i förhållande till\r\nelanvändarens  förbrukning  av  el  som  framgår  av\r\nföljande tabell. Antalet certifikat den kvotpliktige\r\nskall inneha den  1 april varje år bestäms för varje\r\når till ett visst antal  certifikat genom avrundning\r\ntill  närmaste  heltal,  dock   lägst   ett.  Om  en\r\nelanvändares  kvotplikt  hanteras av en elleverantör\r\nskall elanvändarens förbrukning av el anses motsvara\r\nden mängd el för vilken elanvändaren  fakturerats av\r\nleverantören. Detsamma skall gälla när  elanvändaren\r\nsjälv hanterar sin kvotplikt.\r\n\r\n----------------------------------------------------\r\nÅr för vilket kvotplikt       Antal elcertifikat\r\nskall                         per levererad\r\nfullgöras                     eller förbrukad MWh\r\n----------------------------------------------------\r\n2003\r\n0,074\r\n2004\r\n0,081\r\n2005\r\n0,104\r\n2006\r\n0,126\r\n2007\r\n0,141\r\n2008\r\n0,153\r\n2009\r\n0,160\r\n2010\r\n0,169\r\n----------------------------------------------------\r\n\r\n\r\nRegeringen  gör  bedömningen  att  en  översyn av de\r\nframtida  kvotnivåerna  bör göras vartannat  år  med\r\nstart år 2004. Med hänsyn  till kravet på stabilitet\r\nbör omprövningen vid dessa tillfällen  inte  omfatta\r\ndet   nästkommande   året.   I   samband  med  dessa\r\nomprövningar  bör  möjligheten  övervägas  att  höja\r\nambitionsnivån när det gäller målet för den framtida\r\nförnybara  elproduktionen. År 2004  utgör  också  en\r\nkontrollstation     för    den    tidigare    nämnda\r\nklimatpropositionen,  vilket  kan  få stor betydelse\r\nför den framtida inriktningen.\r\n\r\nRegeringens  lämnar  också  förslag  om   att   en\r\ncertifikatberättigad  producent under åren 2004-2008\r\ntill ett fast pris, garantipris, skall kunna lösa in\r\nde  elcertifikat  som  producenten   tilldelats  det\r\nföregående kalenderåret. Inlösen skall  ske  fr.o.m.\r\nden    30    april    t.o.m.   den   30   juni   hos\r\nEnergimyndigheten. De priser  som  skall  gälla  per\r\ncertifikat framgår av följande tabell:\r\n\r\n----------------------\r\nÅr          Pris (kr)\r\n----------------------\r\n2004        60\r\n2005        50\r\n2006        40\r\n2007        30\r\n2008        20\r\n----------------------\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nI  motion  2002/03:N374 (s) begärs ett tillkännagivande om\r\natt regeringen  skall tillse att hushållen inte drabbas av\r\nkraftigt    höjda    elkostnader    med    anledning    av\r\nelhandelsföretagens  administration   av   elcertifikaten.\r\nAdministration  och debitering medför fasta kostnader  som\r\när  oberoende  av  om   kunden   har   stor   eller  liten\r\nelförbrukning,  säger  motionärerna.  De anser att  risken\r\ndärmed   är  uppenbar  att  de  små  elanvändarna,   såsom\r\nhushållen, kommer att drabbas av kraftiga prishöjningar på\r\ngrund av elhandelsföretagens administrationskostnader, som\r\nskall  fördelas   på   förhållandevis   få  kilowattimmar.\r\nEffekten kan bli att hushållen kommer att  betala  mer för\r\nadministrationen  än  vad  de  betalar för elcertifikaten,\r\nbefarar motionärerna.\r\n\r\nRiksdagen   bör   göra  ett  tillkännagivande   om   att\r\neventuella undantag för kvotplikt till elintensiv industri\r\nskall  ställas  i relation  till  pågående  utredningar  -\r\nSkattenedsättningskommittén,  FlexMex2-utredningen och den\r\naviserade       förändringen      av      kraft-       och\r\nfjärrvärmebeskattningen,  så att den elintensiva industrin\r\ninte får oskäliga skattelättnader,  anförs  det  i  motion\r\n2002/03:N7   (mp).  Den  elintensiva  industrin  är  inget\r\nhomogent  block,   utan   innefattar   modern  och  starkt\r\nföråldrad industri, industri som har stora möjligheter att\r\nminska sin elanvändning och industri som  har  små  sådana\r\nmöjligheter  samt industri med stor betydelse för ekonomi,\r\nsysselsättning   och   välfärd  och  industri  med  dåliga\r\nförutsättningar  för överlevnad,  säger  motionärerna.  De\r\nanser att det är just  i  den  elintensiva  industrin  som\r\nelcertifikaten  skulle  kunna  ge  påtagliga  effekter. Om\r\npriset  stiger  med  1  öre  per  kWh,  påverkar  det inte\r\nhushållen  särskilt  mycket, men om priset höjs med 1  öre\r\nper  kWh  i den elintensiva  industrin  motsvarar  det  en\r\nhöjning med  5-10  %, anför motionärerna. De menar att det\r\nkommer att leda till  en  översyn  av elförbrukningen, med\r\ngoda  möjligheter  till kostnadsbesparingar.  Att  undanta\r\nskogsindustrin från  kvotplikt  anses särskilt omotiverat,\r\ndå både tillverkning av kemisk massa och återvinningsmassa\r\nsägs  ha  goda förutsättningar att  ge  ett  överskott  av\r\ncertifikatberättigande        el.        Att       undanta\r\npetroleumraffinaderier     från    kvotplikt    står     i\r\nmotsatsställning till principen om att förorenaren betalar\r\noch gör det svårare för Sverige  att  klara  det klimatmål\r\nsom riksdagen antog år 2002, säger motionärerna.  De anser\r\natt elcertifikatsfrågan inte kan ses isolerad och att  det\r\ninte  får  bli  så  att de stora, enligt motionärerna ofta\r\nkraftigt miljöstörande,  elförbrukarna  får allt billigare\r\nel, medan hushållskunder får allt dyrare  el.  Det samlade\r\nresultatet  av  tidigare nämnda pågående utredningsarbeten\r\nbör vara att svensk  industri  har  ungefär samma elpriser\r\noch villkor som konkurrenterna, anför motionärerna.\r\nI motionen berörs också - dock utan  formellt  yrkande i\r\nsaken  -  frågan  om  vem  som  skall hantera kvotplikten.\r\nMotionärerna  anser att det bör utredas  om  nätbolagen  i\r\nförenklande syfte  kan  hantera kvotplikten i stället för,\r\nsom regeringen föreslår,  elanvändarna.  Ett  problem  med\r\nelcertifikaten är att de är krångliga och kommer att bidra\r\ntill  att  elräkningarna blir ännu svårbegripligare än för\r\nnärvarande,   möjligen  också  till  att  förnybar  energi\r\nupplevs som ytterligare  ett  sätt för elproducenterna att\r\nta ut högre priser från hushållen,  menar motionärerna. De\r\nbefarar att krångel och ökade kostnader för administration\r\nav elcertifikaten kan komma att leda  till  en ytterligare\r\nminskad vilja att byta elleverantör. Nätbolagen  bör kunna\r\nhantera    elcertifikaten   enklare   och   billigare   än\r\nelanvändarna och de står dessutom under Energimyndighetens\r\ntillsyn, anför motionärerna.\r\nI motion 2002/03:N348 (mp) föreslås ett tillkännagivande\r\nom behovet av  översyn  och  justering  av kvotnivåer inom\r\nelcertifikatssystemet.  Den  viktigaste faktorn  för  att,\r\ninom   certifikatssystemets  ramar,   skapa   de   stabila\r\nekonomiska   förutsättningar  som  krävs  för  att  främja\r\ninvesteringar  är  att priset på certifikaten hamnar på en\r\nnivå som gör investeringar  lönsamma,  anför motionärerna.\r\nDe anser att det är mycket tveksamt om detta  är  fallet i\r\nregeringens  förslag. Regeringen bör därför omedelbart  se\r\növer  kvotnivåer   och   snarast   möjligt   genomföra  de\r\njusteringar som krävs för att investeringar skall  komma i\r\ngång, säger motionärerna.\r\nÄven i motion 2002/03:N339 (mp) tas frågan om en höjning\r\nav   kvotnivåerna   upp.  Motionären  refererar  till  ett\r\ntidigare påpekande av  Miljöpartiet om att kvotnivån i det\r\nföreslagna elcertifikatssystemet  ligger  väsentligt under\r\nde  krav  som  ställs  i  det aktuella EG-direktivet.  För\r\nSveriges del innebär EG-direktivet  krav  på  en ökning av\r\nårsproduktionen av el från förnybara energikällor  med  ca\r\n25 TWh, säger motionären. Han framhåller att de föreslagna\r\nkvoterna  ligger  runt  hälften  av detta och anser att en\r\nuppgradering av kvoterna till en nivå  som  motsvarar  EG-\r\ndirektivet måste göras snarast.\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\n\r\nDe  i  detta avsnitt aktuella motionerna tar upp tre olika\r\nfrågor,  nämligen  undantag  från  kvotplikten  för  vissa\r\nelintensiva  industrier,  risken för höjda elkostnader för\r\nhushållen och kvotnivåerna.\r\n\r\nNär   det   gäller  den  förstnämnda   frågan   sägs   i\r\npropositionen (s. 100) att den s.k. elintensiva industrin,\r\nsom omfattar ett sextiotal företag i landet, representerar\r\nen   ansenlig   del   av   den   totala   elförbrukningen.\r\nElförbrukningen i  dessa företag uppgick till ca 39 TWh av\r\ntotalt 150 TWh år 2001. Regeringen föreslår att den el som\r\nförbrukas  i  tillverkningsprocessen   i  den  elintensiva\r\nindustrin  skall  vara  helt  undantagen  från  kvotplikt.\r\nDäremot skall den el som dessa företag förbrukar i kontor,\r\nlager och andra utrymmen omfattas av kvotplikten.  Mängden\r\nel   som   förbrukas   i  tillverkningsprocesserna  i  den\r\nelintensiva    industrin    måste    dock    komma    till\r\nEnergimyndighetens kännedom,  så  att myndigheten kan göra\r\nen  korrekt  bedömning  av  kvotpliktens   storlek  i  det\r\nenskilda  fallet.  Eftersom  företagen  i  den elintensiva\r\nindustrin kommer i åtnjutande av den fördel som undantaget\r\ninnebär,  är  det  rimligt att de får ett ansvar  för  att\r\nhantera  kvotplikten  för  hela  sin  förbrukning  av  el.\r\nRegeringen anser att företagen i den elintensiva industrin\r\nskall hantera kvotplikten för hela sin förbrukning av el.\r\nI propositionen  (s.  110)  sägs  vidare beträffande den\r\nelintensiva  industrin att kostnader motsvarande  dem  som\r\nkvotplikten medför  för  svenska  företag  för  närvarande\r\nsaknas i flertalet av dessa företags konkurrentländer. Att\r\nålägga  dessa  branscher  kvotplikt  skulle kunna få  till\r\nföljd att de berörda företagen flyttar sin verksamhet till\r\nandra  länder, som har ett lägre kostnadstryck  och  lägre\r\nmiljökrav  än  Sverige.  Det  är  därtill de branscher som\r\nförbrukar  mycket el som drabbas hårdast  av  kvotplikten,\r\neftersom den  baseras  på  elförbrukningen.  Med detta som\r\nutgångspunkt  anser  regeringen  att det är motiverat  att\r\ndessa  branscher  skall  undantas.  Undantaget   bör  dock\r\nbegränsas  till  att  omfatta  endast de processer som  är\r\nspecifika för dessa företag när  det  gäller förbrukningen\r\nav  el.  Således  bör  endast  den  el  som  förbrukas   i\r\ntillverkningsprocesserna  i  dessa  företag  undantas från\r\nkvotplikten.  Regeringen  föreslår alltså att den  el  som\r\nförbrukas  i  tillverkningsprocessen   i  den  elintensiva\r\nindustrin   inte   skall   beaktas   vid  beräkningen   av\r\nkvotplikten. När det gäller sådan förbrukning  som  hänför\r\nsig  till  kontor,  lager  och  andra  utrymmen skall den,\r\nliksom   annan   elförbrukning,   däremot   omfattas    av\r\nkvotplikten.\r\nFör  närvarande sker, som tidigare nämnts, en översyn av\r\nreglerna   för  nedsättning  av  energiskatter  för  vissa\r\nsektorer  (dir.   2001:29).   Skattenedsättningskommitténs\r\nhuvuduppgift  är  att utreda utformningen  av  regler  för\r\nnedsättning  av skatt  på  energi  inom  sektorer  som  är\r\nutsatta för internationell  konkurrens.  Den  skall  också\r\nutreda  förutsättningarna  för  en  annan  avgränsning  av\r\nområdet     för     energiskattenedsättning     för     de\r\nkonkurrensutsatta   sektorerna   än  vad  som  gäller  för\r\nnärvarande. Kommittén väntas slutföra  sitt  arbete  under\r\nvåren   2003.   När   detta  arbete  har  slutförts  finns\r\nförutsättningar  att  göra   en   helhetsbedömning  av  de\r\nframtida  villkoren  för  den  elintensiva  industrin  med\r\navseende på den samlade belastningen  av skatter, avgifter\r\noch kvotplikt. En sådan översyn kan göras  i  samband  med\r\nden   kontrollstation   för   klimatpolitiken   som  skall\r\ngenomföras  år  2004.  Om  liknande  system införs i andra\r\nländer,  och  som  innebär  att industrin  där  åläggs  en\r\nkvotplikt,  bör naturligtvis denna  kategori  inte  längre\r\nundantas, säger regeringen.\r\nTill den elintensiva  industrin  hör  företag inom stål-\r\noch     metallverk,     massa-    och    pappersindustrin,\r\nbaskemikalieindustrin, gruvindustrin,  cementindustrin och\r\npetroleumraffinaderier, sägs det i propositionen.  För  en\r\nnärmare   definition   av  vilken  industri  som  i  dessa\r\nsammanhang  skall anses vara  elintensiv  har  Statistiska\r\ncentralbyråns  klassificering efter s.k. SNI-koder (svensk\r\nnäringsgrensindelning)  varit  vägledande.  Dessa  anges i\r\npropositionen   vara  131  (järnmalmsgruvor),  132  (andra\r\nmetallmalmsgruvor),  2111  (massaindustri), 2112 (pappers-\r\noch  pappindustri),  241  (baskemikalieindustri),  271-273\r\n(järn- och stålverk) och 274  och  275  (andra metallverk;\r\ngjuterier),  265  (cementindustri och kalkbruk)  samt  232\r\n(petroleumraffinaderier).\r\nNäringsminister Leif  Pagrotsky besvarade i januari 2003\r\nen fråga (fr. 2002/03:461)  av  Ulla  Löfgren (m) om vilka\r\nåtgärder   näringsministern  avser  att  vidta   för   att\r\nträfiberindustrin   skall   undantas   från   kvotplikten.\r\nFrågeställaren hänvisar till att det i Sverige  finns  två\r\nföretag   i   träfiberindustrin   och  att  processen  för\r\nframställning av träfiberskivor i princip  är densamma som\r\nvid   framställning   av   papper.   Energiåtgången    för\r\nframställning  av  träfiberskivor  är 1 MWh per ton board,\r\nvarför industrin anses böra klassificeras  som elintensiv.\r\nOm  inte  träfiberindustrin  (med SNI-kod 20203)  undantas\r\nfrån kvotplikten sägs risken vara överhängande att Sverige\r\nblir utan egen tillverkning av  board och att därmed flera\r\narbetstillfällen  försvinner.  I  sitt   svar   redovisade\r\nnäringsministern  att  en  utgångspunkt för det föreslagna\r\nelcertifikatssystemet   är   att   kostnaderna   för   den\r\ntillkommande elproduktionen skall belasta dem som använder\r\nel.  De  kostnader  som  kvotplikten  medför  för  svenska\r\nföretag  saknas  för  närvarande   i  flertalet  av  dessa\r\nföretags   konkurrentländer,  varför  ett   åläggande   av\r\nkvotplikt för  de berörda branscherna skulle kunna få till\r\nföljd att företagen  flyttar  sin  verksamhet  till  andra\r\nländer med ett lägre kostnadstryck, sade näringsministern.\r\nDet   angavs  därför  vara  motiverat  att  undanta  vissa\r\nbranscher från kvotplikt för den del av elektriciteten som\r\nförbrukas  i  tillverkningsprocessen.  När  det  gäller de\r\nföreslagna    undantagen    från    kvotplikt   redovisade\r\nnäringsministern att regeringens förslag  bygger  dels  på\r\nElcertifikatutredningens    betänkande    (SOU   2001:77),\r\ndepartementspromemorian Lag om elcertifikat  (Ds  2002:40)\r\nsamt  remissinstansernas  synpunkter och förslag, dels  på\r\ndet arbete som bedrivs inom  Näringsdepartementet  rörande\r\ns.k.  långsiktiga  avtal med energiintensiv industri.  Han\r\nsade sig vara medveten  om  att avgränsningsproblem alltid\r\nkan  förekomma och att regeringen  avser  att  noga  följa\r\nutvecklingen   av   det   föreslagna  certifikatssystemet,\r\ninklusive  frågan om industrin  och  dess  kvotplikt.  Han\r\nhänvisade  också  till  att  i  elcertifikatspropositionen\r\nanförs att regeringen,  då Skattenedsättningskommittén har\r\npresenterat   sitt   förslag,    avser    att    göra   en\r\nhelhetsbedömning  av  de framtida villkoren för elintensiv\r\nindustri  med  avseende på  den  samlade  belastningen  av\r\nskatter, avgifter  och  kvotplikt.  I detta sammanhang kan\r\ngivetvis även avgränsningar prövas.\r\nNär det gäller den andra frågan som tas upp i ett par av\r\nde här aktuella motionerna - risken för  höjda elkostnader\r\nför  hushållen  -  kan  noteras  att  frågan  behandlas  i\r\npropositionen     (s.     97).     Där    redovisas    att\r\nElcertifikatutredningen   övervägde   ett    antal   olika\r\nlösningar, med utgångspunkt att finna en väldefinierad och\r\nrelativt    begränsad    krets   av   aktörer,   som   har\r\nförutsättningar   att   hantera    kvotplikten    på   ett\r\nprofessionellt    sätt.    Utredningen    har   analyserat\r\nmöjligheten  att  låta  nätägare,  balansansvariga   eller\r\nelleverantörer hantera kvotplikten för de elanvändare  som\r\ninte  själva  kommer  att göra det. Nätföretagen är enligt\r\nellagen skyldiga att mäta  och rapportera den mängd el som\r\nde   tar  emot  och  distribuerar.   De   har   också   en\r\naffärsrelation  till  slutkunderna och skulle därmed kunna\r\ndebitera kostnaden för  att  hantera kvotplikten i samband\r\nmed att de fakturerar nätavgiften.  Nätföretagen, vilka är\r\nca  200 till antalet, är emellertid enligt  lag  förbjudna\r\natt ägna  sig  åt handel med el, utom för den el som avses\r\ntäcka förlusterna  i nätet, och de sysslar uteslutande med\r\ntransmission och distribution  av  elektrisk  kraft. Någon\r\nsärskild    kompetens    att   hantera   omsättningen   av\r\nelcertifikat torde normalt  inte  finnas i sådana företag.\r\nNätföretagen  har  dessutom  ett  legalt  monopol,  vilket\r\ninnebär  att  de  avgifter  dessa  debiterar  sina  kunder\r\nomfattas av Nätmyndighetens tillsyn. Det vore således inte\r\nlämpligt att utse dem att hantera kvotplikten.\r\nElleverantörerna  är  lätta att identifiera  och  är  så\r\nmånga, ca 130 stycken, att  en  marknad för elcertifikaten\r\nhar förutsättningar att uppstå. De  har en vana vid handel\r\nmed  el,  vilken  i  vissa  avseenden  liknar  handel  med\r\nvärdepapper.  Cirka  ett  tiotal  av  dessa  har  dessutom\r\nFinansinspektionens       tillstånd       att      bedriva\r\nvärdepappersrörelse    enligt    lagen    (1991:981)    om\r\nvärdepappersrörelse.   Elleverantörerna   står    i    ett\r\navtalsförhållande till elanvändarna, vilket innebär att de\r\nhar   information  om  sina  kunders  förbrukning  och  en\r\nmöjlighet  att debitera kostnaden för tjänsten att hantera\r\nelkundernas   kvotplikt.   Elleverantörerna  agerar,  till\r\nskillnad  från  nätföretagen,   på   en   konkurrensutsatt\r\nmarknad.  Den  avgift som elleverantören debiterar  kunden\r\nkommer därför att  utsättas för konkurrenstryck, varför en\r\nsärskild reglering och  därav  följande  tillsyn av priset\r\nkan  undvikas.  Några  avgörande  nackdelar med  att  låta\r\nelleverantörerna  hantera kvotplikten  har  dessutom  inte\r\nframkommit.  Vid  en  samlad  bedömning  delar  regeringen\r\nElcertifikatutredningens   slutsats,   att   det  är  mest\r\nändamålsenligt     att    utforma    systemet    så    att\r\nelleverantörerna   skall   hantera   kvotplikten   i   den\r\nutsträckning elanvändarna inte själva gör det.\r\nNär det slutligen  gäller  den tredje frågan - höjden på\r\nkvotnivåerna - som tas upp i ett  par  av  de här aktuella\r\nmotionerna  är  enligt Näringsdepartementet de  kvotnivåer\r\nsom   föreslås  i  regeringens   förslag   till   lag   om\r\nelcertifikat   baserade  på  en  ambitiös  men  realistisk\r\nbedömning av hur  mycket  ny  produktionskapacitet  som är\r\nmöjlig  att  nå  på  den tidsperiod det är frågan om, dvs.\r\nåren 2003-2010. I propositionen  (s.  115)  sägs  att  den\r\nframtida  utvecklingen  av  såväl  elanvändningen  som den\r\nförnybara elproduktionen är förknippad med viss osäkerhet.\r\nRegeringen   avser   därför   att   noga  följa  systemets\r\nutveckling och dess effekter på produktionen  av  förnybar\r\nel.  Denna  produktion  är  även  beroende  av  den övriga\r\nutvecklingen   på   miljöområdet.  Regeringen  kommer  som\r\ntidigare beskrivits att  göra  en  översyn av kvotnivåerna\r\nvartannat år med start år 2004, en översyn  som med hänsyn\r\ntill  kravet  på  stabilitet  inte  kommer att omfatta  en\r\njustering av kvoterna det nästkommande  året. Omprövningen\r\når 2004 kommer att avse kvotplikten för åren 2006-2010. År\r\n2004     utgör     också     en     kontrollstation    för\r\nklimatpropositionen,  vilket  kan få betydelse  för  denna\r\nutvärdering. I samband med dessa omprövningar kommer också\r\nmöjligheten   till  en  höjning  av   ambitionsnivån   att\r\növervägas, med  syfte  att  ytterligare  öka  ambitionen i\r\ninförandet av förnybara energikällor, främst vindkraft, så\r\natt detta kraftslag bidrar på en nivå som är förenlig  med\r\nstatsmakternas    ambition   att   kraftfullt   satsa   på\r\nvindkraften, sägs det i propositionen.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet har inget  att erinra mot regeringens förslag om\r\nvilka kategorier som skall hantera kvotplikten.\r\n\r\nNär det gäller det undantag  från  kvotplikten som skall\r\ngälla för den elintensiva industrin anser  utskottet  dock\r\natt  det  behövs  vissa justeringar i regeringens förslag.\r\nDels  behöver det göras  ett  tillägg  till  den  aktuella\r\nbestämmelsen   (4   kap.   2   §   3.),   dels  bör  några\r\nförtydliganden  av  allmän-  och  specialmotiveringarna  i\r\npropositionen  göras. I den nyssnämnda  bestämmelsen  sägs\r\natt  vid  beräkning  av  kvotplikten  avses  inte  el  som\r\nförbrukats i tillverkningsprocessen i stål- och metallverk\r\neller      i      massa-       och       pappersindustrin,\r\nbaskemikalieindustrin,    gruvindustrin,   cementindustrin\r\neller i petroleumraffinaderier.\r\nDet  tillägg  till  bestämmelsen   som  utskottet  anser\r\nbehöver göras avser trä-skiveindustrin.  Det  har nämligen\r\nunder  utskottets  beredningsarbete  framkommit att  denna\r\nindustri arbetar under likartade villkor  som  massa-  och\r\npappersindustrin     vad     avser     elförbrukning     i\r\ntillverkningsprocessen.  Träskiveindustrin  tillhör  samma\r\nförädlingskedja   som  massa-  och  pappersindustrin,  och\r\ntillverkningsprocesserna   är  likartade.  Företagen  inom\r\nträskiveindustrin  är  också  utsatta   för  ett  likartat\r\nkonkurrenstryck   från   företag   i   andra  länder   där\r\nmotsvarande  kvotplikt  för  närvarande saknas.  Utskottet\r\nföreslår sålunda att riksdagen skall göra ett tillägg till\r\nden   aktuella   bestämmelsen  på  så   sätt   att   ordet\r\n\"träskiveindustrin\"  läggs  till  efter  orden \"massa- och\r\npappersindustrin\". Utskottets förslag framgår av bilaga 3.\r\nDen andra förändringen avser förtydliganden  av  allmän-\r\noch  specialmotiveringarna  i  propositionen. I dessa sägs\r\n(s. 111 och s. 176) att när det  har  gällt  att  bestämma\r\nvilka  näringsgrenar  som  skall  omfattas av den aktuella\r\nbestämmelsen har Statistiska centralbyråns  klassificering\r\nenligt    svensk    näringsgrensindelning    (SNI)   varit\r\nvägledande.    I    propositionen   anges   att   följande\r\nnäringsgrenar  skall undantas  från  kvotplikt  (SNI-koder\r\ninom    parentes):     järnmalmsgruvor     (131),    andra\r\nmetallmalmsgruvor  (132),  massaindustri (2111),  pappers-\r\noch pappindustri (2112), baskemikalieindustri (241), järn-\r\noch stålverk (271-273), andra  metallverk  samt  gjuterier\r\n(274  och  275),  cementindustri  och  kalkbruk (265) samt\r\npetroleumraffinaderier (232).\r\nUtskottets  beredning  av  ärendet  har dock  givit  vid\r\nhanden  att några näringsgrenar som borde  ha  angivits  i\r\nallmän-  och  specialmotiveringarna  inte  har  medtagits,\r\ntrots att  de  enligt  gängse  språkbruk  inbegrips  i  de\r\nindustrigrenar  som anges i den aktuella bestämmelsen. Det\r\nrör sig om näringsgrenen  Kalk,  gipssten och dolomit (med\r\nSNI-kod  141.2)  som  enligt  vedertaget   språkbruk   bör\r\ninräknas  under  ordet  cementindustri i lagtexten. Vidare\r\ngäller det näringsgrenarna Brott för kemiska mineral (143)\r\noch  Övrig  gruv- och utvinningsindustri  (145),  som  bör\r\ninräknas  under   ordet   gruvindustri  i  lagtexten.  Vid\r\ntillämpningen av den aktuella bestämmelsen bör beaktas vad\r\nutskottet   anfört.  Beträffande   träskiveindustrin   som\r\nutskottet   föreslår    skall   tillföras   den   aktuella\r\nbestämmelsen  bör  också  ett   förtydligande  göras.  Den\r\naktuella  näringsgrenen, benämnd Industri  för  fanér  och\r\nträbaserade skivor, har SNI-koden 202.\r\nUtskottet  har  också  gjort en bedömning av huruvida de\r\nföreslagna  förändringarna   är   av  den  karaktären  att\r\nnotifiering till EG-kommissionen erfordras.  Eftersom  det\r\ninte  är  fråga om något statligt stöd till företagen inom\r\nde berörda  näringsgrenarna  anser  utskottet att det inte\r\nfinns något behov av notifiering.\r\nI detta sammanhang kan nämnas att det i den här aktuella\r\nmotionen 2002/03:N7 (mp) har framförts  synpunkter  på att\r\nde  föreslagna  undantagen skall begränsas. Utskottet vill\r\nhärvid erinra om  att  det  rör  sig  om  en relativt kort\r\ntidsperiod  på 1-2 år, innan - som sägs i propositionen  -\r\nregering och  riksdag  kommer att få tillfälle att göra en\r\nhelhetsbedömning  av  de  framtida   villkoren   för   den\r\nelintensiva  industrin  med  avseende  på  belastningen av\r\nskatter,  avgifter  och  kvotplikt.  En sådan översyn  kan\r\ngöras          efter         remissbehandlingen         av\r\nSkattenedsättningskommitténs    betänkande,    som   skall\r\navlämnas   våren   2003,   och  i  samband  med  2004  års\r\nkontrollstation för klimatpolitiken.\r\nBeträffande frågan om risken  för  höjda elkostnader för\r\nhushållen till följd av elcertifikatssystemet, som tas upp\r\ni  motionerna 2002/03:N374 (s) och 2002/03:N7  (mp),  vill\r\nutskottet  erinra om att avgiften för tjänsten att hantera\r\nkvotplikten  skall  specificeras på kundernas elräkningar.\r\nDetta möjliggör för kunden  att ta ställning till om någon\r\nannan elleverantör kan tillhandahålla  tjänsten  på bättre\r\nvillkor.  Kostnaden  är alltså konkurrensutsatt. Utskottet\r\nhar i det föregående framhållit  att  det är angeläget att\r\nregeringen och de berörda myndigheterna  noga  följer  hur\r\nelcertifikatssystemet  kommer  att  fungera  i  praktiken.\r\nSkulle problem uppstå av det slag som berörs i motionerna,\r\nutgår utskottet från att regeringen agerar.\r\nNär  det  gäller  frågan om höjden på kvotnivåerna,  som\r\nberörs  i motionerna 2002/03:N348  (mp)  och  2002/03:N339\r\n(mp), anser utskottet att de förslag som regeringen lägger\r\nfram  är väl  avvägda.  Som  sägs  i  propositionen  avser\r\nregeringen  att  noga  följa systemets utveckling och dess\r\neffekter  på  produktionen   av  förnybar  el.  Regeringen\r\naviserar  att  en  översyn  av  kvotnivåerna  skall  göras\r\nvartannat  år  med start år 2004, varvid  omprövningen  år\r\n2004 kommer att  avse åren 2006-2010. År 2004 skall också,\r\nsom nämnts, genomföras  en uppföljning av klimatpolitiken,\r\nvilket kan få betydelse för  utvärderingen.  I samband med\r\ndessa omprövningar kommer möjligheten till en  höjning  av\r\nambitionsnivån att övervägas, med syfte att öka ambitionen\r\ni införandet av förnybara energikällor, främst vindkraft.\r\nMed  hänvisning  till  det anförda tillstyrker utskottet\r\npropositionen i här berörd  del,  dock  med den ändring av\r\nden  aktuella  bestämmelsen och den precisering  av  vilka\r\nnäringsgrenar som  skall  undantas  från  kvotplikten  som\r\nutskottet  föreslagit.  De  tre  här  aktuella  motionerna\r\navstyrks samtidigt i berörda delar.\r\n\r\nKvotpliktsavgifter\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen   bör   anta   regeringens   förslag  om\r\nkvotpliktsavgifter. Utskottet finner förslaget väl\r\navvägt. Jämför reservation 8 (mp).\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nRegeringen föreslår att den som hanterar kvotplikten skall\r\ntill   staten   betala   en   särskild  avgift,  en   s.k.\r\nkvotpliktsavgift, i följande fall:\r\n\r\n- om den berörde i sin deklaration  angivit  ett  mindre\r\nantal elcertifikat än som omfattas av kvotplikten,\r\n- i annat fall om det antal elcertifikat som omfattas av\r\nkvotplikten  enligt  en deklaration inte kunnat annulleras\r\npå certifikatkontot.\r\n\r\nAvgiften per certifikat  som  omfattas  av kvotplikten och\r\nsom skulle ha annullerats föreslås uppgå till 150 % av det\r\nvolymvägda medelvärdet av certifikatspriset under perioden\r\nfr.o.m.  den  1  april föregående år t.o.m.  den  31  mars\r\npåföljande år. För  elcertifikat som skulle ha annullerats\r\nåren  2004  och 2005 föreslås  kvotpliktsavgifterna  uppgå\r\ntill högst 175 kr respektive 240 kr per certifikat.\r\n\r\nKvotpliktsavgiften  skall utgöra ett incitament att köpa\r\nelcertifikat och att därmed  varje  år  den 1 april inneha\r\nett tillräckligt antal elcertifikat i förhållande till den\r\nförbrukning  av  el  som  kvotplikten beräknas  på,  säger\r\nregeringen. För att utgöra  ett  incitament  att  fullgöra\r\nkvotplikten, bör kvotpliktsavgiften sättas i relation till\r\ncertifikatspriset och vara högre än detta pris. För att få\r\nen rättvisande bild av priset på elcertifikaten under hela\r\ndet  år  som  föregår  tidpunkten  då  certifikaten  skall\r\nannulleras, bör ett volymvägt medelvärde av de belopp  som\r\nbetalats  för  alla sålda certifikat under året tillämpas.\r\nAtt  bestämma  kvotpliktsavgiften  till  150  %  av  detta\r\nmedelvärde innebär  en  avvägning  mellan syftet att förmå\r\ndem  som hanterar kvotplikten att fullgöra  sin  kvotplikt\r\noch konsumentintresset  att certifikatspriset inte tillåts\r\natt skjuta i höjden. Med en kvotpliktsavgift som relateras\r\ntill   medelvärdet  av  certifikatspriset   blir   gränsen\r\nflytande.     Därigenom    minskas    risken    för    att\r\nkvotpliktsavgiften  i  sig  blir  styrande  för  priset på\r\nelcertifikaten,  särskilt för den inledande handeln  under\r\nåret. En effektiv  prisbildning  kommer  att  innebära att\r\ncertifikatspriset  kommer  att följa det jämviktspris  som\r\nuppstår mellan utbud och efterfrågan av certifikaten.\r\nAtt väsentligt höja eller  sänka  kvotpliktsavgiften kan\r\nfå oväntade och ogynnsamma konsekvenser  för andra delar i\r\ncertifikatssystemet, anför regeringen. Ett  avgiftstak ger\r\nen  entydig  prisinformation  till  marknaden, vilket  kan\r\nmedföra  att  det  blir  styrande  för  prisbildningen  på\r\nelcertifikaten, dvs. att priset på certifikaten  styrs  in\r\nmot  taket. Risken för att detta sker torde vara större om\r\ntaket  ligger nära marginalpriset för elcertifikaten än om\r\navståndet  dem  emellan är större. Elcertifikatutredningen\r\nhade föreslagit ett  tak  på  200 kr  per elcertifikat för\r\nperioden 2003-2008. Regeringen anser att  det  inte  finns\r\nnågra  starka  skäl  att kraftigt avvika från utredningens\r\nförslag.  Det  nya  för  systemet  innebär  dock  en  ökad\r\nprisrisk för elleverantörerna  under  det  första året, då\r\npriset  på  certifikaten är helt okänt och det  ännu  inte\r\nfinns  någon  historisk   prisbildning   att  använda  som\r\nutgångspunkt. För att minska denna prisrisk har regeringen\r\nbedömt att en sänkning av taket till 175 kr  för  år  2004\r\nkan  vara  rimlig.  För  att kompensera för denna sänkning\r\nanser regeringen att taket  bör  uppgå  till 240 kr för år\r\n2005. Regeringens bedömning är att dessa  förändringar  av\r\ntaknivån   inte   skall   påverka   möjligheten   att  öka\r\nanvändningen  av  förnybar el i en sådan utsträckning  att\r\nkvotutvecklingen inte uppfylls. I takt med att kvoten höjs\r\noch certifikatspriset stiger finns dock enligt regeringens\r\nbedömning en ökad risk  för att taket med tiden kommer att\r\nvara styrande för prisbildningen  på  certifikaten.  Denna\r\nrisk  förstärks  också  av den osäkerhet som råder när det\r\ngäller   framtida   produktionskostnader    för   förnybar\r\nelproduktion. Av detta skäl föreslår regeringen att takets\r\ngiltighetstid   begränsas   till   åren   2004  och  2005.\r\nRegeringen  kommer  att  noga  följa  takets  prisstyrande\r\ninverkan,  och  i  samband  med  den omprövning av kvotens\r\nstorlek som planeras till år 2004  kommer  behovet  av  en\r\nförlängning  och eventuell förändring av takets utformning\r\natt övervägas.\r\nRegeringen föreslår  vidare att Energimyndigheten senast\r\nden 1 september varje år  skall  fatta beslut om eventuell\r\nkvotpliktsavgift. Om Energimyndigheten  inte fattat beslut\r\nom   kvotpliktsavgift   inom   den   angivna  tiden,   har\r\nskyldigheten   att   betala   kvotpliktsavgift   för   det\r\nföregående kalenderårets förbrukning  av  el förfallit. Om\r\nden  som  hanterar  kvotplikten  i sin deklaration  lämnat\r\noriktiga  eller vilseledande uppgifter  av  betydelse  för\r\nkvotpliktens   omfattning,   får  Energimyndigheten  fatta\r\nbeslut om kvotpliktsavgift eller ändra ett tidigare beslut\r\nom kvotpliktsavgift även efter  den  1  september.  Sådana\r\nbeslut  skall dock inte få meddelas efter utgången av  det\r\nfemte året  efter  det  kalenderår  då  ett korrekt beslut\r\nskulle ha fattats.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\n\r\nI  de  två  motionerna 2002/03:N348 (mp) och  2002/03:N339\r\n(mp) begärs att  riksdagen  skall anmoda regeringen att se\r\növer och höja kvotpliktsavgifterna.  En  viktig faktor för\r\natt, inom elcertifikatssystemets ramar, skapa  de  stabila\r\nekonomiska   förutsättningar  som  krävs  för  att  främja\r\ninvesteringar  är  att  se till att priset på certifikaten\r\nhamnar på en nivå som gör  investeringar  lönsamma,  anför\r\nmotionärerna.\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nKvotpliktsavgiften  skall  utgöra  ett incitament att köpa\r\nelcertifikat  och  varje  år  (den  1  april)  inneha  ett\r\ntillräckligt  antal  elcertifikat i förhållande  till  den\r\nförbrukning  av el som  kvotplikten  beräknas  på.  Enligt\r\nutskottets   mening    är    regeringens    förslag   till\r\nkvotpliktsavgifter väl avvägt.\r\n\r\nI  de  två motionerna 2002/03:N348 (mp) och 2002/03:N339\r\n(mp)    förordas     en    översyn    och    höjning    av\r\nkvotpliktsavgifterna.   Som  sägs  i  propositionen  avser\r\nregeringen  att noga följa  de  för  åren  2004  och  2005\r\nföreslagna pristakens prisstyrande inverkan. I samband med\r\nden tidigare  nämnda,  planerade  omprövningen  av kvotens\r\nstorlek år 2004 kommer regeringen att överväga behovet  av\r\nen   förlängning   och   eventuell  förändring  av  takets\r\nutformning. Något behov av  ett uttalande av riksdagen kan\r\nutskottet därmed inte se.\r\nMed det anförda tillstyrker  utskottet  propositionen  i\r\nhär   berörd  del  och  avstyrker  de  båda  motionerna  i\r\nmotsvarande delar.\r\n\r\nFörslagen om elcertifikatssystemet i\r\növrigt\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen   bör   anta   regeringens   förslag  om\r\nelcertifikatssystemet  i  de  delar  som inte  har\r\nbehandlats i det föregående.\r\n\r\nInledning\r\n\r\nI   detta  avsnitt  redovisas  regeringens   förslag   och\r\nbedömningar avseende de delar av elcertifikatssystemet som\r\ninte föranlett några motionsyrkanden.\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nMätning och rapportering\r\n\r\nRegeringens  bedömning är att flertalet av de anläggningar\r\nsom producerar el med användning av förnybara energikällor\r\ntorde vara direkt  anslutna till koncessionspliktiga elnät\r\noch tillämpa timmätning  av  produktionen.  Rapporteringen\r\ntill  Svenska  kraftnät  sker  dock i samlad form.  Därför\r\nbehövs  det  regler  för  att kunna  härleda  från  vilken\r\nproduktionsanläggning elektriciteten  kommer  och  för att\r\ntilldelningen av elcertifikat skall kunna ske löpande.\r\n\r\nRegeringen      föreslår      att      innehavare     av\r\ncertifikatberättigande  anläggningar  som inte  är  direkt\r\nanslutna  till koncessionspliktiga elnät  skall,  för  att\r\ntilldelas elcertifikat, själva mäta och rapportera mängden\r\nproducerad  el  till  Svenska  kraftnät.  Elproduktionen i\r\nsamtliga    anläggningar    som    skall    omfattas    av\r\nelcertifikatssystemet  skall  mätas genom s.k. timmätning.\r\nOm  endast  en  del  av  elproduktionen  i  en  anläggning\r\nberättigar till elcertifikat,  skall  innehavaren särskilt\r\nberäkna  och  rapportera sådan elproduktion  till  Svenska\r\nkraftnät,  enligt   de   bestämmelser   som   meddelas  av\r\nregeringen    eller,   efter   regeringens   bemyndigande,\r\nEnergimyndigheten.\r\n\r\nTilldelning av elcertifikat\r\n\r\nRegeringen föreslår att Svenska kraftnät skall tilldela en\r\ncertifikatberättigad  producent ett elcertifikat för varje\r\nuppmätt och till Svenska  kraftnät  rapporterad MWh el som\r\nproducerats  i  en  godkänd anläggning.  Varje  certifikat\r\nskall åsättas ett identifieringsnummer  och  en uppgift om\r\ndet datum då det tilldelats producenten.\r\n\r\nElcertifikatens rättsliga natur\r\n\r\nRegeringen gör bedömningen att elcertifikaten  bör bedömas\r\nsom finansiella instrument.\r\n\r\nBokförings- och skattefrågor\r\n\r\nRegeringen gör bedömningen att bokföringsskyldigheten  och\r\nredovisningen av elcertifikat följer av allmänna regler  i\r\nbokföringslagen och årsredovisningslagarna tillsammans med\r\nden   kompletterande   normgivningen.   Beskattningen   av\r\nelcertifikat   kan   ske   med   tillämpning  av  gällande\r\nbestämmelser.\r\n\r\nRegeringen  föreslår  en  ändring  i  inkomstskattelagen\r\n(1999:1229) med innebörd att en särskild  regel  införs om\r\natt    elcertifikat   skall   anses   utgöra   lager   för\r\ncertifikatberättigade  producenter  och  för näringsidkare\r\nsom  hanterar kvotplikten. Vidare föreslås  en  ändring  i\r\nlagen     (2001:1227)     om     självdeklarationer    och\r\nkontrolluppgifter med innebörd att  en  skyldighet  införs\r\nför Svenska kraftnät att lämna kontrolluppgift för fysiska\r\npersoner   och   dödsbon   om  innehav  och  avyttring  av\r\nelcertifikat.\r\n\r\nElcertifikatens giltighetstid\r\n\r\nRegeringen föreslår att elcertifikatens giltighetstid inte\r\nskall vara begränsad.\r\n\r\nUpprättande av elcertifikatsregistret\r\n\r\nEnligt   regeringens   förslag  skall   Svenska   kraftnät\r\nkontoföra   elcertifikat  i   ett   register,   ett   s.k.\r\nelcertifikatsregister.  Kontoföringen  skall ske med hjälp\r\nav  automatiserad  behandling, varför elcertifikaten  inte\r\nskall kontoföras enligt  lagen  (1998:1479) om kontoföring\r\nav finansiella instrument.\r\n\r\nElcertifikatsregistret  skall  bestå   av  konton,  s.k.\r\ncertifikatkonton,     som    skall    läggas    upp    för\r\ncertifikatberättigade producenter och dem som registrerats\r\nsom kvotpliktiga. Övriga  får  ansöka hos Svenska kraftnät\r\nom  ett  certifikatkonto.  En  sådan  ansökan  skall  vara\r\nskriftlig  och  innehålla  uppgifter  om  sökandens  namn,\r\nidentifieringsnummer, telefonnummer  och postadress. Om en\r\nansökan  inte  uppfyller  de  angivna kraven  får  Svenska\r\nkraftnät förelägga sökanden att komplettera sin ansökan.\r\nElcertifikaten skall tilldelas  de certifikatberättigade\r\nproducenterna  genom  att  certifikaten   registreras   på\r\nproducentens  certifikatkonto.  Registreringen  skall  ske\r\nutan    oskäligt    dröjsmål,   sedan   rapport   om   den\r\ncertifikatberättigande   elproduktionen   kommit   Svenska\r\nkraftnät  till  handa  från anläggningens innehavare eller\r\nannan som rapporterar för dennes räkning.\r\nEfter ansökan eller underrättelse skall Svenska kraftnät\r\ngenast på ett certifikatkonto  registrera de uppgifter som\r\nanges i en ansökan eller underrättelse och ange tidpunkten\r\nför registreringen. Om samtliga  villkor inte är uppfyllda\r\nskall en preliminär registrering av  uppgifterna  ske. När\r\nsamtliga  villkor  är uppfyllda skall slutlig registrering\r\nske.\r\nNär  ett  elcertifikat   har   överlåtits   skall  detta\r\nregistreras  i  elcertifikatsregistret efter ansökan  från\r\növerlåtaren och de  överlåtna  certifikaten registreras på\r\nförvärvarens  certifikatkonto. Har  förvärvaren  gjort  en\r\nsådan  ansökan  skall   en   preliminär   registrering  av\r\növerlåtelsen  göras  på  överlåtarens  konto, och  Svenska\r\nkraftnät  skall därefter förelägga överlåtaren  att  yttra\r\nsig över ansökan inom två veckor från det att han fick del\r\nav föreläggandet.  Om  överlåtaren  inom den angivna tiden\r\ninte invänder mot ansökan skall de överlåtna  certifikaten\r\nregistreras på förvärvarens konto.\r\nOm  panträtt  har  upplåtits  i ett elcertifikat  skall,\r\nefter    ansökan    från   pantsättaren,    pantsättningen\r\nregistreras  på dennes  certifikatkonto.  Har  panthavaren\r\nansökt  om  en  sådan  registrering  skall  en  preliminär\r\nregistrering  av  pantsättningen  göras  på  pantsättarens\r\ncertifikatkonto. Svenska kraftnät skall därefter förelägga\r\npantsättaren att yttra  sig  över  ansökan inom två veckor\r\nfrån   det   att   han  fick  del  av  föreläggandet.   Om\r\npantsättaren inom den  angivna  tiden  inte  invänder  mot\r\nansökan   skall  pantsättningen  slutligt  registreras  på\r\npantsättarens   konto.   När   en   pantsättning   av  ett\r\nelcertifikat   har   upphört   skall  efter  ansökan  från\r\npanthavaren registreringen om pantsättningen tas bort från\r\npantsättarens  konto.  Har  pantsättaren  gjort  en  sådan\r\nansökan  skall en preliminär registrering  om  panträttens\r\nupphörande  göras på pantsättarens konto. Svenska kraftnät\r\nskall därefter  förelägga  panthavaren  att yttra sig över\r\nansökan  inom två veckor från det att denne  fick  del  av\r\nföreläggandet.  Om panthavaren inom den angivna tiden inte\r\ninvänder    mot   ansökan    skall    registreringen    om\r\npantsättningen tas bort.\r\nRegeringen    föreslår    också    vissa   ändringar   i\r\nutsökningsbalken och i förmånsrättslagen  (1970:979).  Har\r\nSvenska  kraftnät underrättats om att en innehavare av ett\r\ncertifikatkonto  gått i konkurs eller att ett elcertifikat\r\nutmätts, belagts med  kvarstad  eller  blivit  föremål för\r\nbetalningssäkring     skall     detta    registreras    på\r\ncertifikatkontot. Om Svenska kraftnät får en underrättelse\r\nom att ett konkursbeslut upphävts, en underrättelse om att\r\nen  konkurs  avslutats eller en underrättelse  om  att  en\r\nutmätning, kvarstad  eller  betalningssäkring har upphävts\r\neller återgått skall registreringen tas bort. Utmätning av\r\nett  elcertifikat eller en rättighet  som  är  registrerad\r\nenligt  lagen  om  elcertifikat  skall medföra förmånsrätt\r\ngenom  registreringen  av  utmätningen   enligt  lagen  om\r\nelcertifikat.  Utmätning  av  ett  elcertifikat  eller  en\r\nrättighet som är registrerad enligt  lagen om elcertifikat\r\nskall  säkerställas  genom  registrering   av  utmätningen\r\nenligt lagen om elcertifikat. Förmånsrätt skall  följa med\r\npanträtt  i  ett  elcertifikat  på  grund  av registrering\r\nenligt lagen om elcertifikat.\r\nEn  ansökan  om  registrering  i  elcertifikatsregistret\r\nskall  göras  på  formulär som tillhandahålls  av  Svenska\r\nkraftnät. Ansökan skall  vara  egenhändigt undertecknad av\r\nsökanden eller dennes ombud. En ansökan som inte uppfyller\r\ndessa  krav  skall  omedelbart  avvisas.  En  ansökan  får\r\nsigneras  och  överföras  elektroniskt  på  det  sätt  som\r\nregeringen eller, efter regeringens  bemyndigande, Svenska\r\nkraftnät föreskriver.\r\nEn  ansökan  om  registrering  i  elcertifikatsregistret\r\nskall innehålla uppgifter om följande:\r\n- den registrering som begärs,\r\n-     överlåtarens     eller     pantsättarens     namn,\r\nidentifieringsnummer och postadress,\r\n-     förvärvarens     eller     panthavarens      namn,\r\nidentifieringsnummer och postadress,\r\n-  de  certifikatkonton som berörs av överlåtelsen eller\r\npantsättningen      och,      i     förekommande     fall,\r\nförsäljningspriset för certifikaten.\r\n\r\nOm  en  ansökan  inte uppfyller de  angivna  kraven  skall\r\nSvenska kraftnät förelägga  sökanden  att  komplettera sin\r\nansökan.\r\n\r\nSvenska    kraftnät    skall   avslå   en   ansökan   om\r\ncertifikatkonto eller en ansökan  om  registrering  på ett\r\ncertifikatkonto i följande fall:\r\n- om ett föreläggande om komplettering inte efterföljs,\r\n- om en överlåtare eller en pantsättare gjort invändning\r\nmot  en ansökan och invändningen inte uppenbarligen saknar\r\nfog,\r\n- om  en  panthavare gjort invändning mot en ansökan och\r\ninvändningen inte uppenbarligen saknar fog,\r\n- om den ansökta registreringen avser överlåtelse av ett\r\nelcertifikat för vilket pantsättning är registrerad,\r\n- om en ansökan om överlåtelse eller pantsättning av ett\r\nelcertifikat står i strid med en mot kontohavaren gällande\r\ninskränkning att förfoga över certifikaten på kontot.\r\n\r\nNär Svenska kraftnät  gjort  en registreringsåtgärd på ett\r\nkonto  skall  kontohavaren  skriftligen   underrättas   om\r\nåtgärden.  Om  ansökan  överförts  elektroniskt  enligt de\r\nföreskrifter som meddelas med stöd av den föreslagna lagen\r\nfår även underrättelsen överföras elektroniskt.\r\n\r\nEn uppgift på ett certifikatkonto skall rättas,  om  den\r\ninnehåller   någon   uppenbar  oriktighet  till  följd  av\r\nskrivfel, räknefel eller  liknande  förbiseende eller till\r\nföljd  av  något  tekniskt  fel.  Den  som  är  berörd  av\r\nregistreringen skall ges möjlighet att yttra  sig, om inte\r\nrättelsen är till förmån för denne eller yttrandet  annars\r\när uppenbart obehövligt.\r\nEn  innehavare  av  ett  certifikatkonto  skall,  med de\r\nbegränsningar  som  framgår  av  kontot, anses ha rätt att\r\nförfoga  över  de elcertifikat som finns  registrerade  på\r\nkontot. Har samma  elcertifikat  överlåtits till flera var\r\nför sig, har den överlåtelse företräde  som  registrerades\r\nförst.  Registreringen  av överlåtelsen ger dock  inte  en\r\növerlåtelse företräde framför  en  tidigare överlåtelse om\r\nförvärvaren,  när överlåtelsen registrerades,  kände  till\r\neller borde ha  känt till den tidigare överlåtelsen. Detta\r\nskall även tillämpas  på  förvärv  genom  bodelning,  arv,\r\ntestamente,  bolagsskifte eller liknande förvärvssätt, när\r\nfråga uppkommer  om  företrädet  mellan ett sådant förvärv\r\noch  en annan överlåtelse. Har ett  elcertifikat  i  annat\r\nfall  överlåtits   av   någon  som  inte  ägde  det,  blir\r\növerlåtelsen  giltig om certifikatet  vid  tidpunkten  för\r\növerlåtelsen    var     registrerat     på    överlåtarens\r\ncertifikatkonto  och  överlåtelsen  har registrerats  samt\r\nförvärvaren då varken kände till eller  borde ha känt till\r\natt överlåtaren inte ägde certifikatet. Detta  gäller även\r\nvid överlåtelse från den som ägde elcertifikatet  men  som\r\nsaknade  rätt  att  förfoga  över detta genom överlåtelse.\r\nMotsvarande bestämmelser skall  tillämpas vid pantsättning\r\nav elcertifikat.\r\nSvenska   kraftnät  skall  vara  personuppgiftsansvarigt\r\nenligt personuppgiftslagen  (1998:204)  för den behandling\r\nav personuppgifter som utförs i elcertifikatsregistret. Om\r\nannat   inte   följer   av  den  föreslagna  lagen   eller\r\nföreskrifter som meddelats  med  stöd  av  lagen tillämpas\r\npersonuppgiftslagen vid behandling av personuppgifter  vid\r\nkontoföring  av  elcertifikat  i elcertifikatsregistret. I\r\nfråga om personuppgifter skall registret  ha  till ändamål\r\natt  innehålla uppgifter för verksamhet för vilken  staten\r\neller  kommun  ansvarar enligt lag eller annan författning\r\noch i följande fall:\r\n-    avseende   elcertifikat    som    registrerats    i\r\nelcertifikatsregistret,\r\n- som  för att kunna fullgöras förutsätter tillgång till\r\nelcertifikatsanknuten information,\r\n- avseende fullgörande av underrättelseskyldighet.\r\n\r\nRegistret  skall  även  ha till ändamål att tillhandahålla\r\nuppgifter   för   omsättningen   av   elcertifikat   eller\r\naffärsverksamhet, kreditgivning  eller  annan allmän eller\r\nenskild  verksamhet  där  certifikatanknuten   information\r\nutgör    underlag    för    prövningar    eller    beslut.\r\nEnergimyndigheten   skall   få   ha   direktåtkomst   till\r\nelcertifikatsregistret.\r\n\r\nSvenska   kraftnät   skall   fortlöpande   offentliggöra\r\ninformation om överlåtelser av elcertifikat. Informationen\r\nskall avse tidpunkten för överlåtelsen, antalet  överlåtna\r\ncertifikat  och  priset för certifikaten. Svenska kraftnät\r\nskall vidare fortlöpande offentliggöra dels det volymvägda\r\nmedelvärdet av priset  på  elcertifikaten under de närmast\r\nföregående  tolv månaderna, dels  antalet  certifikat  som\r\ntilldelats certifikatberättigade  producenter  under samma\r\nperiod.  Årligen, senast vid januari månads utgång,  skall\r\nSvenska       kraftnät        skriftligen       underrätta\r\ncertifikatskontohavaren    om    innehållet     på    hans\r\ncertifikatkonto per den 31 december föregående kalenderår.\r\nRegeringen  föreslår  vidare en ändring i sekretesslagen\r\n(1980:100), med innebörd  att  sekretess  skall  gälla hos\r\nSvenska  kraftnät  i  verksamhet  som  avser  förandet  av\r\nelcertifikatsregistret för uppgift som lämnar eller bidrar\r\ntill  upplysning om ställningen på ett certifikatkonto, om\r\ndet inte  står  klart  att  uppgiften  kan  röjas utan att\r\nkontoinnehavaren lider skada. Svenska kraftnät skall lämna\r\nut uppgift i elcertifikatsregistret om ställningen  på ett\r\ncertifikatkonto till Energimyndigheten.\r\n\r\nMarknaden för elcertifikat\r\n\r\nRegeringen  gör  bedömningen  att  den  statliga  rollen i\r\ncertifikatssystemet    bör    begränsas    till   att   ge\r\nförutsättningar för aktörerna att själva skapa  en marknad\r\nför omsättningen av elcertifikat.\r\n\r\nTillsyn och avgifter\r\n\r\nRegeringen  föreslår  att  Energimyndigheten skall ha  ett\r\ntillsynsansvar när det gäller  efterlevnaden  av  lagen om\r\nelcertifikat och de föreskrifter som meddelas med stöd  av\r\nlagen.  Denna tillsyn skall inte omfatta Svenska kraftnäts\r\nverksamhet.  Myndigheten skall vid sin tillsyn ha rätt att\r\nvid vite begära in uppgifter och handlingar och meddela de\r\nförelägganden   vid   vite   som   krävs  för  att  trygga\r\nefterlevnaden   av   de  föreskrifter  som   omfattas   av\r\ntillsynen. Energimyndigheten  skall  även  ha  rätt att få\r\ntillträde till produktions-anläggningar, andra lokaler och\r\nområden  som  hör till sådana anläggningar, om det  behövs\r\nför tillsynen.  Detta  skall  dock  inte  gälla  bostäder.\r\nPolismyndigheten  skall  lämna det biträde som behövs  för\r\natt  utöva sådan tillsyn. En  ansökan  om  godkännande  av\r\nanläggning,  en  anmälan  om registrering av den som skall\r\nhantera kvotplikten och deklarationer samt därtill hörande\r\nhandlingar  får överföras elektroniskt  på  det  sätt  som\r\nregeringen   eller,    efter   regeringens   bemyndigande,\r\nEnergimyndigheten föreskriver.\r\n\r\nEnergimyndigheten skall  återkalla ett godkännande av en\r\nanläggning     om    denna    inte    längre     uppfyller\r\nförutsättningarna   för   ett  godkännande  eller  om  ett\r\ngodkännande  har  lämnats  på   grund  av  oriktiga  eller\r\nvilseledande  uppgifter i en ansökan  om  godkännande  och\r\ndessa haft betydelse  för  innehavarens rätt att tilldelas\r\nelcertifikat. Om elcertifikat har tilldelats anläggningens\r\ninnehavare  på  grund  av  oriktiga   eller   vilseledande\r\nuppgifter  i  en  ansökan  om  godkännande av anläggningen\r\neller  på grund av oriktiga eller  vilseledande  uppgifter\r\nsom lämnats  av  anläggningens innehavare vid rapportering\r\nav  certifikatberättigande   elproduktion   till   Svenska\r\nkraftnät,   skall   anläggningens   innehavare  betala  en\r\nsanktionsavgift  till  staten  för  de  elcertifikat   som\r\nfelaktigt  tilldelats  innehavaren. Frågor om uttagande av\r\nen  sådan  avgift  skall  prövas   av   Energimyndigheten.\r\nAvgiften    skall    beräknas    på    samma    sätt   som\r\nkvotpliktsavgiften,  varvid  perioden  för  beräkning   av\r\ncertifikatspriset  skall  vara  den tolvmånadersperiod som\r\nföregår dagen för Energimyndighetens  beslut.  Ett  sådant\r\nbeslut  får  inte  avse  elcertifikat  som  har tilldelats\r\nanläggningens    innehavare    mer    än   två   år   före\r\nEnergimyndighetens  beslut. En sådan avgift  skall,  efter\r\nbetalningsuppmaning, få verkställas.\r\nEn  elanvändare  som   frivilligt  registrerar  sig  hos\r\nEnergimyndigheten skall, senast  den  1  oktober året före\r\ndet  år  då kvotplikten skall hanteras, betala  en  avgift\r\ntill myndigheten. Avgiften skall år 2003 uppgå till 300 kr\r\noch därefter till 100 kr per år.\r\nSvenska  kraftnät  skall  ha rätt att ta ut avgifter för\r\nkontoföringen  av  elcertifikat  i  elcertifikatsregistret\r\nenligt de föreskrifter  som  regeringen  bestämmer. Rätten\r\natt  ta  ut  avgifter skall dock inte gälla vid  en  sådan\r\nregistrering  på   ett   certifikatkonto   som   sker  vid\r\ntilldelning   av   elcertifikat   eller  när  elcertifikat\r\nannulleras på ett konto.\r\nDen  som  hanterar kvotplikten och  inte  lämnar  in  en\r\ndeklaration  till  Energimyndigheten  den  1  mars,  skall\r\nbetala   en   förseningsavgift    med   1   000   kr.   En\r\nförseningsavgift  skall  efterges om  underlåtenheten  att\r\nlämna deklaration i rätt tid  framstår  som  ursäktlig med\r\nhänsyn  till  omständigheter  som den deklarationsskyldige\r\ninte  har  kunnat  råda över eller  om  det  framstår  som\r\nuppenbart   oskäligt   att    ta   ut   den.   Beslut   om\r\nförseningsavgift  skall  meddelas   av  Energimyndigheten.\r\nAvgiften skall, efter betalningsuppmaning, få verkställas.\r\nKoncessionshavare   skall   vara  skyldiga   att   lämna\r\nuppgifter till Energimyndigheten  om överföring av el till\r\nelanvändare   som  hanterar  kvotplikten   och   som   har\r\nregistrerat sig  hos  Energimyndigheten.  Ett föreläggande\r\natt lämna sådana uppgifter skall få förenas med vite.\r\n\r\nAnsvar\r\n\r\nRegeringen  föreslår  att  straffansvar  skall  införas  i\r\nföljande fall:\r\n\r\n-  för  den  som  skall  hantera  kvotplikten   och  som\r\nuppsåtligen underlåter att anmäla sig för registrering hos\r\nEnergimyndigheten,\r\n-  för den som lämnar oriktig eller vilseledande uppgift\r\nom mängden  förbrukad eller producerad el i en deklaration\r\ntill Energimyndigheten.\r\n\r\nOriktiga uppgifter  som  uppsåtligen  eller  av oaktsamhet\r\nlämnats  till  Svenska  kraftnät om priset på elcertifikat\r\nskall också omfattas av sådana  bestämmelser.  Ringa  fall\r\nskall  inte  föranleda  ansvar. Om gärningen är belagd med\r\nstraff enligt brottsbalken  skall  inte  dömas till ansvar\r\nenligt  den föreslagna lagens bestämmelser.  Den  som  har\r\nåsidosatt  ett  vitesföreläggande  skall  inte  dömas till\r\nansvar för en gärning som omfattas av föreläggandet.\r\n\r\nDen   som  lider  skada  på  grund  av  tekniskt  fel  i\r\nelcertifikatsregistret  skall  ha  rätt till ersättning av\r\nstaten. En sådan ersättning skall sättas  ned  med skäligt\r\nbelopp  eller  helt  falla  bort  om den skadelidande  har\r\nmedverkat till skadan genom att utan skälig anledning låta\r\nbli att vidta åtgärder för att bevara  sin  rätt  eller om\r\nden  skadelidande  på något annat sätt har medverkat  till\r\nskadan    genom   eget   vållande.    En    ägare    eller\r\nrättighetshavare  som  drabbas  av skada till följd av ett\r\nbeslut om rättelse i elcertifikatsregistret  skall ha rätt\r\ntill ersättning av staten. Ersättning lämnas dock  inte om\r\nden  skadelidande  med  hänsyn till felets art eller andra\r\nomständigheter  hade  bort   inse   att   fel  förekommit.\r\nBestämmelserna   i   personuppgiftslagen   (1998:204)   om\r\nskadestånd (48 §) gäller vid behandling av personuppgifter\r\nenligt lagen om elcertifikat.\r\n\r\nÖverklagande\r\n\r\nRegeringen  föreslår  att  Energimyndighetens  beslut  får\r\növerklagas  till  allmän  förvaltningsdomstol  i  följande\r\nfall:\r\n\r\n- godkännande av anläggningar,\r\n-  avvisning av anmälan om registrering eller upphävande\r\nav registrering,\r\n-  registrering   av  kvotpliktiga  som  underlåtit  att\r\nregistrera sig,\r\n- uttagande av kvotpliktsavgift,\r\n- begäran att få del  av  uppgifter  och  handlingar och\r\nandra förelägganden vid vite,\r\n- återkallelse av ett godkännande,\r\n- uttagande av övriga avgifter.\r\n\r\nSvenska  kraftnäts  beslut  får  överklagas  till   allmän\r\nförvaltningsdomstol i följande fall:\r\n\r\n- tilldelning av elcertifikat,\r\n- registreringar på ett certifikatkonto,\r\n- avvisning och avslag på ansökan,\r\n- rättelse i elcertifikatsregistret,\r\n-   avslag   på  ansökan  om  information  enligt  26  §\r\npersonuppgiftslagen (1998:204),\r\n- annullering av elcertifikat på ett certifikatkonto.\r\n\r\nPrövningstillstånd  skall  krävas  vid  överklagande  till\r\nkammarrätten.\r\n\r\nÖvergångsbestämmelser\r\n\r\nLagen  om  elcertifikat föreslås, som tidigare redovisats,\r\nträda i kraft den 1 maj 2003. Om ansökan om godkännande av\r\nproduktionsanläggning  har inkommit till Energimyndigheten\r\nföre  den 1 juli 2003 och  anläggningen  godkänns  senare,\r\nskall enligt  regeringens förslag anläggningens innehavare\r\ntilldelas   elcertifikat   fr.o.m.   den   1   maj   2003.\r\nElleverantörer  som har gällande avtal med elanvändare som\r\nsträcker sig längre  än till den 30 april 2003 skall av en\r\nelanvändare ha rätt att  ta  ut  kostnaden för att hantera\r\nkvotplikten i dennes ställe. Beräkningen av kvotplikten år\r\n2003 skall baseras på åtta tolftedelar  av en elanvändares\r\nförbrukning under år 2003.\r\n\r\nMyndigheternas uppgifter\r\n\r\nRegeringen   gör   bedömningen  att  elcertifikatssystemet\r\nställer   delvis   nya   krav    på    verksamheten    hos\r\nEnergimyndigheten  och  Svenska  kraftnät  och  innebär en\r\nbegränsad, tillkommande uppgift för Finansinspektionen.\r\n\r\nDe tillkommande uppgifter som domstolarna, åklagare  och\r\npolisen  kommer  att  få på grund av elcertifikatssystemet\r\ntorde enligt regeringen vara begränsade.\r\n\r\nInternationalisering av elcertifikatsmarknaden\r\n\r\nRegeringen föreslår att  kvotplikten  endast  skall  kunna\r\nfullgöras  med  elcertifikat  som utfärdats i enlighet med\r\nlagen om elcertifikat. Regeringen gör dock bedömningen att\r\ndet är önskvärt att en harmoniserad internationell marknad\r\nför   elproduktion   baserad  på  förnybara   energikällor\r\nutvecklas. Sverige avser  att  verka  aktivt  inom  EU och\r\nNorden för en sådan utveckling.\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet    tillstyrker   regeringens   förslag   rörande\r\ninförande av elcertifikatssystemet i de delar som inte har\r\nbehandlats i det föregående.\r\n\r\n\r\nVissa ändringar i ellagen\r\n\r\n\r\nVissa ändringar av bestämmelserna om nättariffer på\r\nstamnätet\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen bör  anta  regeringens förslag, dock med\r\nden ändringen att tidpunkten  för  ikraftträdandet\r\nbestäms till den 1 maj 2003.\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nRegeringen föreslår i propositionen  också vissa ändringar\r\ni ellagen (1997:857) som inte har någon  koppling till den\r\nföreslagna lagen om elcertifikat. Ett förslag  innebär att\r\nSvenska kraftnäts kostnader för att delta i det europeiska\r\nsamarbete som syftar till att utveckla och vidmakthålla en\r\nfungerande  europeisk marknad för el skall få tas  ut  via\r\nstamnätstariffen.\r\n\r\nDet   andra   förslaget    avser    en   anpassning   av\r\nbestämmelserna   om   stamnätstariffen   till    de    nya\r\nbestämmelserna  om  utformning av nättariffer som trädde i\r\nkraft   den   1   juli  2002   (prop.   2001/02:56,   bet.\r\n2001/02:NU9). I ellagen (4 kap. 9 §) finns bestämmelser om\r\nskälighetsbedömningen  av  nättariffen på stamnätet. Dessa\r\nbestämmelser är emellertid utformade med utgångspunkt i de\r\nbestämmelser om utformningen  av  nättariffer  som  gällde\r\nföre     den    1    juli    2002.    Bestämmelserna    om\r\nskälighetsbedömningen  bör  därför modifieras så att de är\r\nkongruenta med de gällande bestämmelserna  om utformningen\r\nav nättariffer, säger regeringen.\r\n\r\nMotionen\r\n\r\nI  motion  2002/03:N6  (m)  konstateras  att propositionen\r\ninnefattar förslag till ändring av ellagen (4 kap. 9 § ) i\r\nsyfte att underlätta transitering av el, varigenom Svenska\r\nkraftnät får möjlighet till täckning för vissa  samarbets-\r\noch     transiteringskostnader    via    stamnätstariffen.\r\nMotionärerna biträder förslaget.\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\nÄndringarna  i  ellagen föreslås träda i kraft den 1 april\r\n2003. Samtliga övriga  lagförslag i propositionen föreslås\r\ndock, som nämnts, träda i kraft den 1 maj 2003. Tidsplanen\r\nför  detta  betänkande innebär  att  riksdagen  debatterar\r\närendet och fattar beslut den 2 april 2003.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet tillstyrker  regeringens  förslag i här aktuella\r\ndelar, dock med ändring av tidpunkten för ikraftträdandet.\r\nMed  hänvisning  till  vad  som  nyss redovisats  föreslår\r\nutskottet att det här berörda lagförslaget  skall  träda i\r\nkraft den 1 maj 2003.\r\n\r\n\r\nUndantag från kravet på mätning av inmatningens\r\nfördelning över tiden\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen  bör  anta regeringens förslag, dock med\r\nden ändringen att  tidpunkten  för ikraftträdandet\r\nbestäms till den 1 maj 2003. Jämför  reservation 9\r\n(m, kd).\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nRegeringen föreslår ytterligare en ändring  i ellagen, med\r\ninnebörd  att  möjligheten att få dispens från  kravet  på\r\nmätning av inmatningens  fördelning över tiden beträffande\r\nsmå produktionsanläggningar skall slopas.\r\n\r\nI   ellagen   (3   kap.   10  §)   föreskrivs   att   en\r\nnätkoncessionshavare är skyldig att utföra mätning av dels\r\nden mängd el som överförs på  nätkoncessionshavarens  nät,\r\ndels den överförda mängdens fördelning över tiden. Med det\r\nsistnämnda  avses  att mängden överförd el skall mätas med\r\nvissa  tidsintervall.  Riksdagen  beslöt  våren  2002,  på\r\nregeringens förslag (prop. 2001/02:56, bet. 2001/02: NU9),\r\natt  det   i  ellagen  skulle  införas  en  möjlighet  för\r\nnätkoncessionshavare  att,  under vissa förutsättningar, i\r\ndet enskilda fallet få undantag  från kravet på mätning av\r\nden  inmatade elens fördelning över  tiden.  Den  aktuella\r\nbestämmelsen  trädde  i  kraft  den 1 januari 2003. Endast\r\nnätkoncessionshavare får ansöka om  undantag. Ett undantag\r\nfår bara avse mätningen i inmatningspunkter  där  el  från\r\nsmå  produktionsanläggningar  matas in på elnätet. Som små\r\nanses    de   produktionsanläggningar    som    har    ett\r\nsäkringsabonnemang  om  högst  200  ampere  eller  som kan\r\nleverera  en  effekt  om högst 135 kW vid lågspänning.  Om\r\nundantag  beviljas  måste   det   avse   samtliga  berörda\r\ninmatningspunkter  inom  koncessionsområdet.   Ärenden  om\r\nundantag prövas av Svenska kraftnät. Skälen till att denna\r\nmöjlighet  till  undantag  har  införts  är  följande.  En\r\nelmätare  som  bara mäter mängden inmatad el är  av  enkel\r\nkonstruktion och  därför  ganska  billig.  En elmätare som\r\ndärutöver mäter inmatningens fördelning över  tiden är mer\r\nkomplicerad och därför dyrare både vad gäller installation\r\noch drift. Dessa kostnader ansågs av regeringen inte stå i\r\nrimlig proportion till den ringa mängd el som produceras i\r\nde små produktionsanläggningarna, varför möjligheten  till\r\nundantag infördes.\r\nI  den här aktuella propositionen lägger regeringen fram\r\nett förslag till ett system med elcertifikat med syfte att\r\nfrämja  produktion  av  el  med  användning  av  förnybara\r\nenergikällor. Kostnaderna för sådan produktion är högre än\r\nför  produktion  som  sker med användning av traditionella\r\nenergikällor. Produktionen  av  el  i  de anläggningar som\r\nbetecknas   som   små   i   mätningshänseende  sker   till\r\növervägande del med användning  av förnybara energikällor.\r\nDet  är sådana anläggningar som kan  bli  undantagna  från\r\nkravet  på  mätning av inmatningens fördelning över tiden.\r\nAv tekniska skäl  måste mätning av inmatningens fördelning\r\növer   tiden   ske   för    att    innehavaren    av    en\r\nproduktionsanläggning  skall kunna tilldelas elcertifikat.\r\nDenna ordning kan få olyckliga  konsekvenser,  sägs  det i\r\npropositionen.   Om   en   nätkoncessionshavare   beviljas\r\nundantag     blir    konsekvensen    att    samtliga    de\r\nproduktionsanläggningar  som  omfattas  av undantaget inte\r\nkan bli tilldelade elcertifikat eftersom fördelningen över\r\ntiden  av  deras  inmatning  inte mäts. Följden  blir  att\r\ninsatserna för att främja produktion  av el med användning\r\nav förnybara energikällor inte får avsedd  omfattning. Det\r\nleder  också  till en snedvridning av konkurrensen  mellan\r\ninnehavarna av  de små produktionsanläggningar som kan bli\r\nrespektive  innehavarna   som   inte  kan  bli  tilldelade\r\nelcertifikat. Det som nu sagts lindras  dock  något  av en\r\nbestämmelse    i    regleringen   om   undantag.   Om   en\r\nnätkoncessionshavare  har  beviljats  ett  undantag kan en\r\nenskild  producent  begära  hos nätkoncessionshavaren  att\r\nfördelningen över tiden av hans  inmatning  mäts trots det\r\nbeviljade   undantaget.   Nätkoncessionshavaren  blir   då\r\nskyldig  att utföra sådan mätning,  men  producenten  blir\r\ntvungen att  betala  dels  kostnaden  för  den  avancerade\r\nmätutrustning som då krävs och för dess installation, dels\r\nmerkostnaden  för själva mätningen. Elproducenten  kan  då\r\nvisserligen bli  tilldelad  elcertifikat  men konkurrensen\r\nblir  snedvriden på grund av de kostnader som  producenten\r\nsålunda  blir  tvungen att betala. Dessa kostnader drabbar\r\ninte elproducenter  som  matar  in  el  på  ett  elnät där\r\nnätkoncessionshavaren  inte  har  beviljats  undantag.   I\r\nsistnämnda  fall  tas  nämligen  dessa  kostnader  ut  via\r\nnättariffen,  varigenom  samtliga  kunder  på nätet bidrar\r\ntill  dessa  kostnader.  Även  i  detta  fall blir  alltså\r\nkonkurrensen  mellan  producenterna  snedvriden.   De  små\r\nproducenterna  hamnar  också  i en situation som svårligen\r\nkan  accepteras.  Vad  gäller  deras   möjlighet  att  bli\r\ntilldelade elcertifikat eller att bli det  utan att själva\r\nbehöva  betala nämnda kostnader blir de helt  beroende  av\r\nnätkoncessionshavarens  ställningstagande  i frågan om han\r\nskall ansöka om undantag eller ej. Detta ställningstagande\r\nkan producenterna inte påverka.\r\n\r\nMotionen\r\n\r\nI motion 2002/03:N6 (m) yrkas avslag på det  här  aktuella\r\nförslaget. Elmätutrustning för timvis mätning är dyrare än\r\nutrustning  som  bara  mäter  mängden  inmatad  el,  säger\r\nmotionärerna.  De  erinrar om att regeringen våren 2002  i\r\npropositionen om energimarknader  i  utveckling  -  bättre\r\nregler  och  tillsyn  (prop.  2001/02:56)  ansåg att dessa\r\nmerkostnader inte stod i rimlig proportion till  den ringa\r\nmängd  el  som  produceras  i små produktionsanläggningar.\r\nDärför föreslog regeringen införande  av en möjlighet till\r\ndispens  från  kravet  på  timmätning för el  från  sådana\r\nanläggningar, vilket godtogs  av riksdagen och möjligheten\r\natt slippa timmätning trädde i  kraft  den  1 januari 2003\r\n(bet.   2001/02:NU9).  Motionärerna  motsätter  sig,   som\r\ntidigare  redovisats,  förslaget till lag om elcertifikat.\r\nOm  riksdagen  avvisar  regeringens   förslag   bortfaller\r\nmotivet  för att återkalla dispensmöjligheten från  kravet\r\npå  timvis   mätning,  och  riksdagen  bör  således  avslå\r\nregeringens förslag  till ändringar i ellagen såvitt avser\r\nmätningen av el, anför motionärerna.\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\nÄndringarna i ellagen  föreslås,  som tidigare redovisats,\r\nträda i kraft den 1 april 2003. Samtliga övriga lagförslag\r\ni propositionen föreslås dock, som  nämnts,  träda i kraft\r\nden  1  maj 2003. Tidsplanen för detta betänkande  innebär\r\natt riksdagen  debatterar  ärendet och fattar beslut den 2\r\napril 2003.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet tillstyrker regeringens  förslag  i  här aktuell\r\ndel,  dock  med ändring av tidpunkten för ikraftträdandet.\r\nMed hänvisning  till  vad  som  nyss  redovisats  föreslår\r\nutskottet att lagförslaget skall träda i kraft den  1  maj\r\n2003.  Den  här  aktuella  motionen  avstyrks  samtidigt i\r\nberörd del.\r\n\r\n\r\nNättariffers skälighet och tillsyn\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen   bör   avslå   motionsyrkanden  rörande\r\nnättariffers skälighet och tillsyn, med hänvisning\r\ntill bl.a. den förändring av ellagen som riksdagen\r\nbeslöt  om  våren 2002 i syfte  att  effektivisera\r\ntillsynen av  nätföretagen.  Jämför reservation 10\r\n(m, fp, kd).\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nI motion 2002/03:N301 (m) föreslås ett tillkännagivande om\r\nkrav   på   nätföretagen.  Regeringen   har,   trots   att\r\navregleringen  av  elmarknaden  inleddes i mitten av 1990-\r\ntalet,  ännu  inte  agerat  för  att  skärpa   kraven   på\r\nnätföretagen,  säger  motionärerna. De finner detta mycket\r\nanmärkningsvärt, med hänvisning  till  uppskattningar  som\r\nvisar  på  att  mer  än hälften av avregleringens positiva\r\neffekter i form av effektivitetsvinster  skulle  finnas  i\r\nnätledet.  I  Storbritannien  tillämpas s.k. benchmarking-\r\nkonkurrens  för  att  öka  kraven  på  effektivisering  av\r\nnätföretagen.  Modellen,  som  motionärerna  anser  skulle\r\nkunna tillämpas i Sverige, går ut  på  att  ett  index som\r\nmäter   befolkningstäthet,  geografi,  m.m.  och  som  kan\r\nförklara  kostnadsbilden  i  distributionsområdet tas fram\r\noch används för att mäta effektiviteten  hos företagen. De\r\nföretag  som  enligt  detta index är effektivare  och  har\r\nlägre konsumenttaxor än  genomsnittet  får  ge  ägarna god\r\navsättning   på   insatt  kapital.  Bolag  som  har  högre\r\nkonsumenttaxor än genomsnittet  förvägras  att  ge  ägarna\r\navkastning.  Motionärerna  föreslår  att  det  snarast bör\r\nutredas  på vilket sätt denna eller liknande modeller  för\r\natt  öka konkurrensen  mellan  nätföretagen  skulle  kunna\r\nintroduceras  i Sverige. Avslutningsvis anför motionärerna\r\natt  Energimyndighetens   tillsyn  av  nätföretagen  måste\r\nskärpas.\r\n\r\nEtt    tillkännagivande   om   att    Energimyndighetens\r\nhandläggningstider  för  koncessionsärenden  måste  kortas\r\nbegärs i motion 2002/03:N390 (kd). Nätavgiften utgör  nära\r\nen  tredjedel  av  totalbeloppet  på  elfakturan, avgiften\r\nskall  enligt  ellagen  vara skälig, och Energimyndigheten\r\nhar ansvar för tillsyn av  skäligheten  i  nättariffer och\r\nandra  överföringsvillkor,  konstaterar motionärerna.  För\r\natt täcka statens kostnader för  tillsyn  av skäligheten i\r\nnät-    och    elpriser    betalar    elkonsumenterna   en\r\nnätövervakningsavgift. Det finns drygt 200 nätföretag, och\r\nunder år 1999 begärde Energimyndigheten  förklaringar från\r\nca    100  operatörer  som höjt eller haft tveksamheter  i\r\nsina  tariffer,  säger  motionärerna.  De  uppger  att  46\r\nföretag som höjt sina avgifter under år 2000 har förelagts\r\natt  sänka  dem  till  1998 års  nivå.  Energimyndighetens\r\nbeslut har regelmässigt  överklagats,  och inga beslut har\r\ngett utslag i form av fällande dom, påpekar  motionärerna.\r\nDe  menar  att  allt  \"talar för att Energimyndigheten  är\r\nalltför  tandlös\".  Därför   anses   det   angeläget   att\r\nregeringen   påskyndar  Energimyndighetens  utveckling  av\r\nformer för bedömning  av nättarifferna och ger myndigheten\r\nbefogenheter att vidta  tvingande  åtgärder. Under år 2000\r\nvarierade   handläggningstiderna  från   227   dagar   för\r\ntillsynsärenden till 340 dagar för prövningsärenden, säger\r\nmotionärerna     och     finner     detta    oacceptabelt.\r\nEnergimyndigheten   måste  skapa  snabbare   rutiner   för\r\nhandläggning av dessa ärenden, anförs det.\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\n\r\nRiksdagen avslog våren 2002 - i anslutning till behandling\r\nav   förslag   i   proposition   2001/02:56   om   ändrade\r\nbestämmelser i ellagen avseende nättariffers skälighet och\r\ntillsyn - motionsyrkanden liknande de här aktuella. I sitt\r\nställningstagande hänvisade  utskottet till de förslag som\r\nregeringen lagt fram i den då  aktuella  propositionen med\r\nsyfte  att  effektivisera  tillsynen (bet. 2001/02:NU9  s.\r\n19). I en reservation (m, kd,  fp)  följdes de då aktuella\r\nmotionsyrkandena upp.\r\n\r\nNäringsminister Leif Pagrotsky besvarade i februari 2003\r\nen  fråga  (fr.  2002/03:444)  av  Lena Ek  (c)  om  vilka\r\nåtgärder  han  kommer  att vidta för att  undersöka  vilka\r\neffekter de höga nätavgifter som finns i vissa områden har\r\ni konkurrenshänseende och  säkerhetshänseende. I sitt svar\r\nkonstaterade   näringsministern   att   avregleringen   av\r\nelmarknaden innebär  att  konkurrens  införts i handel och\r\nproduktion   av  el,  medan  nätverksamheten   fortfarande\r\nbedrivs som monopol.  Monopolverksamheten  är reglerad och\r\növervakas av nätmyndigheten. Att det förekommer skillnader\r\ni    nätavgifter    beror    på   flera   faktorer,   sade\r\nnäringsministern  vidare. Hur stor  denna  skillnad  skall\r\neller  bör  vara  är  en  fråga  för  tillsynsmyndigheten.\r\nHittills  har  tillsynen  av  nättarifferna  varit  mycket\r\nresurskrävande  för   myndigheten,  och  en  stor  del  av\r\nbesluten  har överklagats  och  ligger  i  högre  instans.\r\nNäringsministern   erinrade  om  det  tidigare  redovisade\r\nriksdagsbeslutet   om   ändring   av   ellagen   för   att\r\neffektivisera tillsynen  av  nättariffernas  skälighet och\r\nEnergimyndighetens  nya  tillsynsmodell,  nätnyttomodellen\r\n(se   nedan).   Den   nya   modellen   bör   effektivisera\r\nEnergimyndighetens  tillsyn  avsevärt och bör resultera  i\r\natt  oförklarliga skillnader i  nätavgifterna  försvinner,\r\nmenade näringsministern.\r\nI     Energimyndighetens      nätnyttomodell      bedöms\r\nnättariffernas  skälighet med beaktande av vissa faktorer,\r\nt.ex. befolkningstäthet  och  kundtyper,  som kan förklara\r\ndistributionsområdets  kostnadsbild.  Denna  modell  skall\r\ntillämpas  på  samtliga  nätföretag,  vilket gör att  alla\r\nnätområdens  tariffer kan skälighetsbedömas  årligen.  Den\r\nnya modellen bör,  enligt Näringsdepartementets bedömning,\r\neffektivisera  Energimyndighetens   tillsyn  och  förkorta\r\nhandläggningstiden för tillsynsärenden.\r\nI   kommissionens  förslag  till  nytt  EG-direktiv   om\r\ngemensamma regler för den inre marknaden för el, om vilket\r\nen politisk  överenskommelse  nåddes den 25 november 2002,\r\nanges vad gäller prövningsärenden  att tillståndsmyndighet\r\nsom  i  egenskap  av  tvistlösande myndighet  skall  fatta\r\nbeslut skall göra detta  inom  två  månader  från  det att\r\nklagomålet mottagits. Denna tidsfrist får förlängas  under\r\nvissa   omständigheter.   I   uppdraget  för  den  nyligen\r\nbeslutade utredningen om fortsatt  utveckling  av  el- och\r\nnaturgasmarknaderna ingår, som redovisats, bl.a. att följa\r\ndet  pågående  arbetet  inom EU med att utforma gemensamma\r\nregler för den inre marknaden  för  el  och  naturgas  och\r\nlämna förslag till lagstiftning och regelverk i övrigt som\r\nkrävs   för   att   genomföra   EU:s  reviderade  el-  och\r\ngasmarknadsdirektiv samt överväga  och i förekommande fall\r\nlämna förslag till ändringar som föranleds av förordningen\r\nom gränsöverskridande handel med el.  I det arbetet kommer\r\nenligt uppgift handläggningstider för prövningsärenden att\r\nbehandlas.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nPå   den  svenska  elmarknaden  verkar  produktions-   och\r\nhandelsföretag  i konkurrens, medan nätverksamheten är ett\r\nnaturligt monopol.  En  central  del i ellagstiftningen är\r\nmot   denna   bakgrund   regleringen  och   tillsynen   av\r\nnättarifferna,     med     syfte    att     tillse     att\r\nnätkoncessionshavarna inte tar  ut  oskäliga  vinster. Det\r\ntotala  elpriset  för  en konsument består av fyra  delar,\r\nnämligen  nätavgift,  pris   på   elenergi,   elskatt  och\r\nmervärdesskatt.       Enligt      Elkonkurrensutredningens\r\nslutbetänkande, Konkurrens  på  elmarknaden  (SOU 2002:7),\r\nbestår hushållskundernas totala elpris efter år 1996 grovt\r\nsett  av  en  tredjedel  vardera av nätavgift, elpris  och\r\nskatter. Det är således endast  en tredjedel av det totala\r\npriset  för  en  konsument som är utsatt  för  konkurrens,\r\nmedan den tredjedel  som  avser  nätavgiften bestäms av en\r\nmonopolist.   En  effektiv  reglering   och   tillsyn   av\r\nnättarifferna är således av mycket stor betydelse.\r\n\r\nUtskottet  anser   att   den  tidigare  regleringen  och\r\ntillsynen inte hade en tillräckligt  effektiv  utformning.\r\nDetta  låg  bakom  de förändringar i ellagen som riksdagen\r\nbeslöt om våren 2002  och  som  innebär  att skäligheten i\r\ntarifferna skall bedömas utifrån nätföretagets  prestation\r\ni  stället  för som tidigare utifrån företagets kostnader.\r\nDärigenom    skapas     bättre     förutsättningar     för\r\nEnergimyndigheten  att utöva sin tillsyn. Myndigheten har,\r\nsom redovisats, tagit  fram  en  modell  för  bedömning av\r\nnätkoncessionshavarnas tariffer, nätnyttomodellen.  Det är\r\nockså  värt  att  notera att de nu gällande bestämmelserna\r\ninnebär    att    bevisbördan     har     flyttats    från\r\nEnergimyndigheten till nätföretaget. Det är  nu företagets\r\nsak  att  påvisa att en nättariff är skälig i stället  för\r\natt, som tidigare,  det  var  myndighetens  sak att påvisa\r\noskälighet.\r\nNär  det gäller förslag om s.k. benchmarking-konkurrens,\r\nsom  tas  upp  i  motion  2002/03:N301  (m),  kan,  enligt\r\nutskottets  mening,  de nu gällande bestämmelserna ses som\r\natt en form av jämförande konkurrens har införts genom att\r\ndet är prestationen i  stället  för  kostnaden  som  skall\r\nställas  i relation till intäkterna. Även nätnyttomodellen\r\nkan  sägas   innebära  en  sorts  benchmarking-konkurrens.\r\nBeträffande  frågan   om   långa   handläggningstider  hos\r\nEnergimyndigheten, som tas upp i motion 2002/03:N390 (kd),\r\nkan  nätnyttomodellen  förväntas komma  att  effektivisera\r\nEnergimyndighetens arbete,  och  handläggningstiderna  för\r\ntillsynsärenden kan därmed komma att minska.\r\nMed  det  anförda  avstyrker  utskottet  de här aktuella\r\nmotionerna i berörda delar.\r\n\r\nLeverantörsbyte\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen    bör    avslå    motionsyrkanden    om\r\nleverantörsbyte,  med  hänvisning till ett nyligen\r\nlämnat utredningsuppdrag.  Jämför  reservation  11\r\n(m, fp, kd, mp).\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nI  tre  motioner  berörs  frågan  om  leverantörsbyte  och\r\nframläggs  förslag om införande av ett sanktionssystem för\r\natt påskynda  sådana  byten.  Möjligheterna  att införa en\r\nförseningsavgift   för  de  nätbolag  som  inte  uppfyller\r\nregelverkets krav om  att  inom  fem  arbetsdagar bekräfta\r\n(eller  anmärka  på)  en  anmälan  om leverantörsbyte  bör\r\nsnabbt utredas, anförs det i motion  2002/03:N301  (m). Av\r\nEnergimyndighetens  rapportering  till  regeringen framgår\r\natt systemet med schablonberäkning ännu inte  fungerar som\r\navsett  och  att  många kunders leverantörsbyte har  tagit\r\nmycket  lång  tid,  säger   motionärerna.   De  anser  att\r\nelmarknadsreformens  och  elmarknadens  trovärdighet   kan\r\nskadas  om inte situationen snabbt förbättras. Regelverket\r\nanger klart  och  tydligt  hur berörda aktörer skall agera\r\nvid ett leverantörsbyte och  vilka tidsfrister som gäller,\r\nkonstaterar motionärerna. De menar  att det dock saknas en\r\nnaturlig mekanism som gör det lönsamt  för  nätbolagen att\r\ntillhandahålla  den  information som är nödvändig  för  en\r\nfungerande elmarknad i  konkurrens  och  att det är mycket\r\nviktigt    att   rutiner   kring   leverantörsbyten    och\r\nrapportering av mätvärden snabbt förbättras. En anmälan om\r\nett   leverantörsbyte    skall    innehålla   uppgift   om\r\nanläggningsidentitet, påpekar motionärerna  vidare. Enligt\r\nEnergimyndighetens rapportering är denna uppgift dock ofta\r\nokänd för kunderna och kan följaktligen inte  heller anges\r\nav   elleverantören.   Motionärerna   anser   att  det  är\r\nsjälvklart  att anläggningsidentiteten klart och  entydigt\r\nskall framgå av nätfakturan till kunden och att eventuellt\r\nnödvändiga  kompletteringar   av  föreskrifter,  inklusive\r\nsanktionsmöjligheter,  för  att säkerställa  att  så  sker\r\nmåste genomföras utan dröjsmål.\r\n\r\nRiksdagen bör besluta om att  införa ett sanktionssystem\r\nför de nätbolag som fördröjer byte av elleverantör, anförs\r\ndet   i   motion   2002/03:N264  (fp).  Avregleringen   av\r\nelmarknaden har varit  bra  -  det finns nu alternativ för\r\nden   enskilda   konsumenten  när  det   gäller   val   av\r\nelleverantör,  säger   motionärerna.   De   beklagar   att\r\nkonkurrensen  dock  inte fungerar när det gäller nätsidan,\r\ndär  det  gång på gång  talas  om  nätbolag  som  försenar\r\nleverantörsbyte.  Riksdagen har vid två tillfällen uttalat\r\natt ett sanktionssystem  för  de  nätägare  som  försvårar\r\nleverantörsbyte  för  den  enskilda  kunden skall införas,\r\nerinrar motionärerna om. De beklagar att  regeringen  ännu\r\ninte  kommit  med  något  förslag  och  befarar  att denna\r\nsenfärdighet kommer att innebära att många elkunder kan få\r\nvänta mycket länge på leverantörsbyte. Det enda regeringen\r\nhar  förmått åstadkomma är att en ny utredare skall  titta\r\npå  frågan  igen,  säger  motionärerna.  De  föreslår  att\r\nriksdagen  nu skall fatta beslut i frågan och inte lita på\r\natt regeringen skall komma med ett förslag.\r\nÄven i motion  2002/03:N390  (kd)  begärs  att riksdagen\r\nskall    anmoda    regeringen    att   låta   införa   ett\r\nsanktionssystem  mot  de  nätbolag  som   inte   uppfyller\r\nregelverkets    krav    vid    byte    av    elleverantör.\r\nKristdemokraterna  vill  ha  väl  fungerande  energi-  och\r\nelmarknader  för  att främja näringslivets konkurrenskraft\r\noch ge låga kostnader  för  hushållen, säger motionärerna.\r\nDe framhåller att avregleringen  initialt har visat sig ge\r\nlägre elpriser och valfrihet för konsumenterna,  trots att\r\nreformen  genomfördes  snabbt och att därför vissa problem\r\nav  övergångsnatur  uppstod.  Konsumenterna  drabbas  dock\r\nfortfarande   av  omotiverat   höga   nätavgifter,   anför\r\nmotionärerna.\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\n\r\nRiksdagen  har vid  två  tillfällen  uttalat  sig  om  att\r\nregeringen  bör   utreda  och  framlägga  ett  förslag  om\r\nsanktionssystem  mot   de   nätbolag  som  inte  uppfyller\r\nregelverkets krav vid leverantörsbyten.  Riksdagen  beslöt\r\nvåren  2001,  på  förslag  från  ett enhällig utskott, att\r\nanmoda  regeringen att skyndsamt utreda  förutsättningarna\r\noch   formerna    för    införandet   av   ett   effektivt\r\nsanktionssystem  mot  de  nätbolag   som   inte  uppfyller\r\nregelverkets krav vid byte av elleverantör eller  gällande\r\nföreskrifter  om  angivande  av  anläggningsidentitet  vid\r\nmätrapportering  (bet.  2000/01:NU8).  I  detta sammanhang\r\nanförde  utskottet  att  det  är  av  synnerlig  vikt  för\r\nelkonsumenterna och för schablonreformens och elmarknadens\r\ntrovärdighet  att rutinerna kring leverantörsbyten  snabbt\r\nförbättras.  Enligt  utskottet  borde  regeringen  snarast\r\nlägga fram erforderliga  förslag  till de lagändringar som\r\nkrävs för ett snabbt genomförande.\r\n\r\nRegeringen  har  låtit  Linklaters Lagerlöf  Advokatbyrå\r\nutreda    förutsättningarna    för    att    införa    ett\r\nsanktionssystem.     Utredningen     redovisades      till\r\nNäringsdepartementet i september 2001. Samtidigt tillsatte\r\nregeringen Elkonkurrensutredningen med uppdrag att se över\r\nkonkurrensen  på  elmarknaden  (dir. 2001:69). I uppdraget\r\ningick bl.a. att utreda betydelsen  av  olika  hinder  för\r\nkundernas rörlighet på marknaden, varvid det betonades att\r\nleverantörsbytesprocessen  har  fungerat  bristfälligt och\r\natt  detta  kan  tänkas  ha  haft  en negativ inverkan  på\r\nkundernas   rörlighet   och  därmed  på  konkurrensen   på\r\nelmarknaden.    Rapporten   från    Linklaters    Lagerlöf\r\nAdvokatbyrå överlämnades till utredningen som underlag för\r\ndess      ställningstagande       i      denna      fråga.\r\nElkonkurrensutredningen  avlämnade  i   november  2001  en\r\ndelrapport  (Vissa  frågor kring kunders rörlighet,  m.m.)\r\nvari framför allt problem  med leverantörsbyten och hinder\r\nmot hushållskundernas rörlighet  på marknaden behandlades.\r\nUtredningen föreslog i rapporten att  ett  sanktionssystem\r\nriktat    mot    nätföretagen    skall   införas,   varvid\r\nutgångspunkten skall vara att den  enskilde  kunden alltid\r\nskall  hållas  skadeståndslös så länge han gjort  vad  som\r\nkrävs av honom. Om kunden på ett korrekt sätt meddelat den\r\ninformation som  är  nödvändig  för  leverantörsbytet  men\r\nbytet  ändå  inte  kommer  till stånd vid avsett datum bör\r\nnågon  form  av  kompensation  utgå  till  kunden.  Vidare\r\nbetonades i rapporten betydelsen av att det i systemet för\r\nutbyte av information i samband  med leverantörsbyte finns\r\ninbyggt automatiska mottagningsbevis.\r\nFrågan om leverantörsbyte togs ånyo  upp  av utskottet i\r\nfebruari  2002 i samband med behandlingen av propositionen\r\nom  energimarknader   i   utveckling  (prop.  2001/02:56).\r\nUtskottet påpekade i detta  sammanhang  (bet. 2001/02:NU9)\r\natt   regeringen   inte  hade  hanterat  frågan   på   ett\r\ntillfredsställande sätt  och att det i propositionen borde\r\nha  framlagts  ett  förslag  till   sanktionssystem.   Med\r\nanledning  därav  förordade utskottet att riksdagen skulle\r\nanmoda regeringen att  utan  ytterligare tidsspillan lämna\r\nett av riksdagen tidigare begärt  förslag  om införande av\r\nett sanktionssystem vid leverantörsbyte. I en  reservation\r\n(s,   v)   angavs  att  regeringen  borde  återkomma  till\r\nriksdagen under  riksmötet 2002/03 så att bestämmelser kan\r\nträda  i  kraft  så fort  som  möjligt.  Riksdagen  följde\r\nutskottet.\r\nI propositionen  om samverkan för en trygg, effektiv och\r\nmiljövänlig energiförsörjning  (prop.  2001/02:143)  våren\r\n2002  gjorde  regeringen bedömningen att om ett system för\r\nsanktioner  mot  nätägarna  skall  införas  bör  det  vara\r\nadministrativt  lätthanterligt  samt inbegripa automatiska\r\nmottagningsbevis som entydigt visar  om  orsaken  till  en\r\nförsening  av  ett  leverantörsbyte  ligger hos nätägaren.\r\nEnligt   regeringen   förutsätter   ett   väl   fungerande\r\nsanktionssystem  att krav kan ställas på såväl  elhandlare\r\nsom nätföretag bl.a.  om  tillgång  till IT-system som kan\r\nframbringa   automatiska  mottagningsbevis.   Därför   bör\r\ninförandet av ett sanktionssystem samordnas med införandet\r\nav   krav  med  denna   inriktning,   menade   regeringen.\r\nMöjligheten  att  på frivillig eller annan väg se till att\r\nkunden får en skälig  ersättning för den olägenhet som det\r\nuteblivna leverantörsbytet  orsakat  bör  utredas närmare,\r\nsades  det  i  propositionen.  Regeringen deklarerade  sin\r\navsikt att återkomma till riksdagen med ett samlat förslag\r\nunder riksmötet 2002/03 med den inriktning som redovisades\r\ni  propositionen. Regeringen betonade  samtidigt  att  ett\r\nsteg för att underlätta leverantörsbyten nyligen tagits av\r\nEnergimyndigheten  genom den föreskriftsändring som trädde\r\ni kraft i februari 2002.  Ändringen innebär att nätföretag\r\nvid rapporteringen av mätarinställningar till elanvändaren\r\ntydligt skall ange anläggningsidentitet  och identitet för\r\nschablonberäkningsområde och endast använda  sig  av dessa\r\nbeteckningar.\r\nMot  bakgrund av att regeringen i propositionen meddelat\r\nsin avsikt  att  återkomma  till riksdagen med ett förslag\r\nunder riksmötet 2002/03 fann utskottet att ytterligare ett\r\nriksdagsuttalande   i   frågan   kunde    undvaras   (bet.\r\n2001/02:NU17).  Utskottet framhöll dock att  detta  i  sak\r\ninte förändrade något  i  förhållande  till  vad riksdagen\r\ntidigare uttalat. I reservationer (kd, fp; mp) efterlystes\r\nåtgärder för att underlätta elleverantörsbyten.  Riksdagen\r\nföljde utskottet.\r\nElkonkurrensutredningens  tidigare  nämnda  förslag  har\r\nremissbehandlats, men har enligt Näringsdepartement  visat\r\nsig svårt att genomföra. Under beredningen av framtagandet\r\nav  ett  sanktionssystem  har  det  framkommit att det vid\r\nbeslut om sanktionsavgift är svårt att  bevisa vem som har\r\ngjort fel. Detta kan leda till en stor administrativ börda\r\nför myndigheter och domstolar. Som tidigare  redovisats är\r\nregeringens  bedömning  att ett system för sanktioner  mot\r\nnätägarna bör vara administrativt lätthanterligt och bygga\r\npå  automatiska mottagningsbevis  som  entydigt  visar  om\r\norsaken  till  en  försening av ett leverantörsbyte ligger\r\nhos   nätägaren.   Ett  väl   fungerande   sanktionssystem\r\nförutsätter att krav  kan  ställas på såväl elhandlare som\r\nnätföretag, bl.a. när det gäller  tillgång  till IT-system\r\nsom kan generera automatiska mottagningsbevis.  Införandet\r\nav   ett   sanktionssystem   måste  därför  samordnas  med\r\ninförandet av krav med denna inriktning.  Möjligheten  att\r\npå  frivillig  eller  annan  väg se till att kunden får en\r\nskälig  ersättning  för den olägenhet  som  det  uteblivna\r\nleverantörsbytet   orsakar    bör,    enligt   regeringens\r\nbedömning, utredas närmare.\r\nI uppdraget för den tidigare nämnda,  nyligen tillsattta\r\nutredningen   om   fortsatt   utveckling   av   el-    och\r\nnaturgasmarknaderna  ingår,  som  redovisats,  att  utreda\r\nbehovet  av sanktionssystem mot nätföretag som inte följer\r\nellagens föreskrifter  om  leverantörsbyten.  Om utredaren\r\nfinner att det behövs skall utredaren föreslå formerna för\r\nett sådant system. Utredaren skall även beakta möjligheten\r\natt  på  frivillig  väg  eller  på annat sätt se till  att\r\nkunden får en skälig ersättning för  den olägenhet som det\r\nuteblivna leverantörsbytet orsakat. Utredaren skall härvid\r\nbeakta  vad som framkommit i betänkandet  Konkurrensen  på\r\nelmarknaden   (SOU   2002:7).   Utredaren  skall  i  detta\r\nsammanhang även se över behovet av  sanktioner riktade mot\r\nnätägare som inte följer ellagens regler  om  avläsning av\r\nelmätare.  Om  utredaren  finner  att  behov  finns  skall\r\nutredaren   föreslå   formerna   för  ett  sådant  system.\r\nUtredaren skall rapportera sitt arbete  i den delen senast\r\nden 14 september 2004.\r\nRegeringen redovisade också i budgetpropositionen för år\r\n2003 att den erfarit att branschen har beslutat att ta ett\r\ntydligt ansvar för att se till att en kund  på  ett enkelt\r\nsätt  skall  kunna  få  ersättning för de olägenheter  ett\r\nförsenat leverantörsbyte innebär.\r\nEnligt Näringsdepartementet  bör  också  noteras att det\r\nför  närvarande finns möjlighet för Energimyndigheten  att\r\ndöma ut  vite om en nätägare inte fullgör sina åtaganden i\r\nenlighet med ellagens bestämmelser.\r\nNär    det     gäller    frågan    om    angivande    av\r\nanläggningsidentitet  på  elfakturan,  som berörs i motion\r\n2002/03:N301  (m),  kan noteras att reglerna  har  skärpts\r\ngenom  en  ändring i Energimyndighetens  föreskrifter  och\r\nallmänna råd  om  mätning,  beräkning  och rapportering av\r\növerförd  el,  vilken  trädde i kraft i februari  2002.  I\r\nellagen (7 kap. 3 §) anges  att  vid all rapportering till\r\nelanvändare  i  samband  med  debitering   till  följd  av\r\navläsning  skall  anläggningsidentitet  och identitet  för\r\nschablonberäkningsområdet,     områdesidentitet,     anges\r\ntydligt. Några andra beteckningar för uppgifterna får inte\r\nanvändas. I samband med att denna  skärpning  infördes har\r\nEnergimyndigheten även inom ramen för sin tillsyn  bevakat\r\natt  anläggningsidentitet faktiskt anges på fakturan  till\r\nelanvändarna,  och  i  de  fall  detta inte anges förelagt\r\nnätföretagen  att  vidta  åtgärder.  Denna  tillsyn  pågår\r\nenligt uppgift fortlöpande hos Energimyndigheten.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nRiksdagen har, som tidigare redovisats, vid två tillfällen\r\n-  våren  2001  och  våren  2002  -  uttalat  sig  om  att\r\nregeringen  bör  utreda  och  framlägga  ett   förslag  om\r\nsanktionssystem   mot   de  nätbolag  som  inte  uppfyller\r\nregelverkets  krav  vid leverantörsbyten.  Regeringen  har\r\nockså i enlighet härmed på olika sätt låtit utreda frågan.\r\n\r\nNär    utskottet    senast    behandlade    frågan    om\r\nleverantörsbyte, i maj  2002, pågick remissbehandlingen av\r\nElkonkurrensutredningens  betänkande,  i  vilket föreslogs\r\ninförande av ett sanktionssystem riktat mot  nätföretagen.\r\nEnligt   remissutfallet   är   emellertid  det  föreslagna\r\nsystemet administrativt krångligt.  Mot denna bakgrund har\r\nregeringen, som nämnts, beslutat att  i  uppdraget för den\r\nnyligen  tillsatta utredningen om fortsatt  utveckling  av\r\nel- och naturgasmarknaderna  skall ingå att utreda behovet\r\nav sanktionssystem mot nätföretag som inte följer ellagens\r\nföreskrifter  om  leverantörsbyten.   Möjligheten  att  på\r\nfrivillig väg hantera problemen vid leverantörsbyten skall\r\nockså beaktas av utredaren.\r\nUtskottet kan i och för sig beklaga den  fördröjning som\r\nhar skett i hanteringen av riksdagens beställning  när det\r\ngäller   frågan   om   leverantörsbyten.   Samtidigt  vill\r\nutskottet  dock  understryka  att det är viktigt  att  ett\r\neventuellt nytt sanktionssystem blir så enkelt som möjligt\r\nur  administrativ synpunkt. Om det  för  att  uppnå  detta\r\nkrävs  ytterligare  tid för utredningsarbete, är utskottet\r\nberett att acceptera  detta.  Det  kan också vara värt att\r\nseriöst  pröva  möjligheterna  att på frivillig  väg  lösa\r\nproblemen vid leverantörsbyten.\r\nNär    det    gäller    frågan    om    angivande     av\r\nanläggningsidentitet  på  elfakturan som berörs i en av de\r\nhär  aktuella  motionerna  noterar  utskottet  att  enligt\r\nEnergimyndighetens   föreskrifter   skall   detta   göras.\r\nMyndigheten bevakar också  enligt  uppgift  inom ramen för\r\nsin tillsyn att så faktiskt sker.\r\n\r\nMed det anförda avstyrker utskottet de\r\nhär aktuella motionerna i berörda delar.\r\n\r\n\r\nLeveranssäkerhet\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen   bör   avslå   ett   motionsyrkande  om\r\nleveranssäkerhet.    Utskottet    hänvisar    till\r\nregeringens     och     ansvariga     myndigheters\r\nuppföljningsarbete. Jämför reservation  12 (m, fp,\r\nkd, mp).\r\n\r\nMotionen\r\n\r\nRiksdagen     bör    göra    ett    tillkännagivande    om\r\nleveranssäkerhet  i  fråga  om  el,  anförs  det  i motion\r\n2002/03:N378  (s).  Elektriciteten  är  en  central del  i\r\nmänniskors tillvaro, och elbolagen har ansvar för en säker\r\nleverans,  säger  motionären.  Han  påpekar  att  vid  två\r\ntillfällen  under  de  senaste  åren  har  det varit stora\r\nelavbrott vid Järvafältet norr om Stockholm.  Strömavbrott\r\när  en  del  av vardagen i glesbygden, vilket i de  flesta\r\nfall beror på  dåligt  röjda  kraftledningsgator och dålig\r\nkvalitet hos ledningarna, påstår motionären. Han anser att\r\nsituationen är oacceptabel och  att  kraftbolagen inte tar\r\nsitt ansvar för att konsumenten skall  få den elektricitet\r\nsom  konsumenten har betalat för. Riksdagen  måste  därför\r\nändra  lagstiftningen  så  att säkerhet vid leverans av el\r\nkan garanteras till såväl medborgarna som företagen, anför\r\nmotionären.\r\n\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\n\r\nRiksdagen   avslog   våren   2002    motionsyrkanden    om\r\nleveranssäkerhet  (prop.  2001/02:56, bet. 2001/02:NU9). I\r\nden  då  aktuella  propositionen   redovisade   regeringen\r\ngenomförda och pågående insatser inom elbranschen  när det\r\ngäller  leveranssäkerhet.  Av redovisningen framgick bl.a.\r\natt  Svensk Energi har tagit  fram  en  branschpraxis  för\r\ninformationsverksamhet i samband med större störningar och\r\nför  förebyggande   informationsinsatser   inför  framtida\r\nstörningar i elförsörjningen. Branschen arbetar  också med\r\ns.k.  storstörningssamverkan,  vilket  bl.a.  innebär  att\r\nnätföretagen  kommer att samarbeta för att snabbare  kunna\r\nåtgärda fel vid  strömavbrott.  Branschens  målsättning är\r\natt ingen enskild nätkund skall vara utan tillgång till el\r\nunder  mer  än  24 timmar. För att klara detta mål  kommer\r\nnätföretagen att  se  över leveranssäkerheten i befintliga\r\nnät.  Regeringen  redovisade  att  Svensk  Energi  arbetar\r\nvidare  med att ta fram  en  s.k.  goodwillersättning  som\r\nskall utgå  om  en  kund blir utan elleverans i mer än ett\r\ndygn.  Regeringen  menade   att  leveranssäkerheten  i  de\r\nsvenska elnäten vid en internationell jämförelse är mycket\r\nhög.\r\n\r\nRegeringen nämnde också att  dåvarande generaldirektören\r\nvid  Elsäkerhetsverket Jörgen Andersson  i  februari  2001\r\nhade getts i uppdrag att utreda och föreslå vilka åtgärder\r\nsom bör  vidtas  för  att  minska  antalet  elavbrott  som\r\nuppkommer  till  följd  av  störningar  i överförings- och\r\ndistributionsnäten och minimera konsekvenserna  av  sådana\r\nelavbrott.  En  delredovisning lämnades till regeringen  i\r\njuni 2001. Utredningen  föreslog  bl.a. bättre information\r\ntill kunder, medier, kommuner m.fl. före och under avbrott\r\nsamt ett mer utvecklat samarbete mellan  nätföretagen  vid\r\nelleveransstörningar.  Sammantaget  skulle åtgärderna göra\r\ndet  möjligt att minska avbrottstiderna  och  ge  kunderna\r\nbättre   förutsättningar   att   klara  konsekvenserna  av\r\neventuella    avbrott.    Vidare   föreslog    utredningen\r\nstandardhöjningar   i  de  delar   av   elnäten   som   är\r\noväderskänsliga samt  bidrag  till  de  merkostnader denna\r\nombyggnad  skulle  innebära för nätföretagen.  Detta  stöd\r\nskulle    finansieras    genom     införandet     av    en\r\nleveranssäkerhetsavgift.  Utredningen förordade också  att\r\ndet  infördes  en utökad rätt  till  avbrottsersättning  i\r\nellagen. Elavbrottsutredningen slutredovisade sitt uppdrag\r\ni oktober 2001.  Detta  skedde i form av en promemoria som\r\nbl.a.    innehöll    förslag    om     kvalitetskrav    på\r\nnätverksamheten.\r\nRegeringen ansåg vidare att förslag om nya kriterier för\r\nskälighetsbedömningen   av   nättarifferna  och   om   att\r\növerföringen av el skall vara av god kvalitet, tillsammans\r\nmed  den  s.k.  nätnyttomodellen   som   Energimyndigheten\r\nutformar, kommer att skapa incitament för  investeringar i\r\nökad leveranssäkerhet.\r\nEnergimyndigheten gavs i regleringsbrevet  för år 2002 i\r\nuppdrag att - efter samråd med Elsäkerhetsverket  -  följa\r\nde  satsningar  som gjorts inom elbranschen för att minska\r\nelnätets   känslighet    för    snöoväder   och   liknande\r\nförhållanden  samt  för  att  minska   konsekvenserna   av\r\nströmavbrott.   Ett   motsvarande   uppdrag  gavs  även  i\r\nEnergimyndighetens regleringsbrev för år 2003. Detta skall\r\nredovisas före den 15 maj 2003.\r\nUtskottets  inställning  till regeringens  hantering  av\r\nfrågor om leveranssäkerhet var  att  det  är  rimligt  att\r\nkräva  att  nätföretagen har beredskap för att klara av de\r\nproblem som uppstår  vid  normala  snöförhållanden. Enligt\r\nutskottets mening är det även en fördel om elbranschen kan\r\nvisa sig mogen att själv hantera leveranssäkerheten,  utan\r\natt   staten   skall   behöva  vidta  tvingande  åtgärder.\r\nSamtidigt  måste staten ta  sitt  ansvar  och  noga  följa\r\nutvecklingen.  I  en  reservation (m, kd, fp) anfördes att\r\ndet frivilliga initiativ  som  elbranschen  har  tagit  är\r\nmycket  positivt, men reservanterna konstaterade samtidigt\r\natt inte  förrän  samtliga  nätföretag  ställer  sig bakom\r\növerenskommelsen  om nätsäkring och åtagandet om ekonomisk\r\nersättning kan elkunderna förvänta sig säkrare leveranser.\r\nRegelverket kring ersättningarna måste innehålla enhetliga\r\ngarantier och göras  känt för alla elkunder. Reservanterna\r\nansåg att det är mycket  viktigt  att  myndigheterna  noga\r\nbevakar   effekterna   av  branschens  åtaganden  och  att\r\nregeringen  har  beredskap   för   att  snabbt  presentera\r\nlagförslag   om   de  frivilliga  åtagandena   visar   sig\r\notillräckliga.\r\nEnergimyndigheten   drog   följande   slutsatser  i  den\r\nuppföljningsrapport  som  lämnades till regeringen  i  maj\r\n2002:\r\n- Nätföretagen har ökat sina  insatser  och  organiserat\r\nsig  bättre  i  arbetet  med  att  förebygga  och  åtgärda\r\nströmavbrott.\r\n-  Investeringarna  för  att  öka  leveranssäkerheten på\r\nglesbygdsnätet  har  ökat, vilket bör leda  till  minskade\r\nrisker   för  strömavbrott   vid   snöoväder   och   andra\r\nväderstörningar.\r\n- Insatserna  vid  de  stora  strömavbrotten  under  den\r\nsenaste  vintern  har  förbättrats  jämfört med de närmast\r\nföregående  åren.  En ny form av regionalt  samarbete  vid\r\nstora störningar har nyttjats för första gången.\r\n- Informationen till de drabbade kunderna synes ha varit\r\nbättre än under tidigare år.\r\n- Nätföretagen har  på  frivillig  väg  börjat betala ut\r\nersättningar      i      samband     med     strömavbrott.\r\nErsättningsnivåerna  i denna  goodwillersättning  är  dock\r\nlägre  än vad som föreslogs  i  Elavbrottsutredningen  och\r\nbetalas  ut  först  efter 24 timmar. I några företag är en\r\nförutsättning för goodwillersättning dock att kunden själv\r\nanmäler elavbrottet.\r\n- De ekonomiska incitamenten för nätföretagen att minska\r\nströmavbrotten kommer att förändras, dels genom företagens\r\negen goodwillersättning,  dels genom den tillsynsmodell av\r\nnätföretagens  tariffer som  skall  tillämpas  fr.o.m.  år\r\n2003. Detta bör innebära starka motiv för nätföretagen att\r\nförbättra    och   upprätthålla    leveranssäkerheten    i\r\nledningsnäten.\r\n\r\nSårbarhets-  och   säkerhetsutredningen   ansåg   i   sitt\r\nbetänkande  Säkerhet  i  en  ny  tid (SOU 2001:41) att det\r\nfinns  anledning  att  skärpa de grundläggande  kraven  på\r\nleveranssäkerhet i elsystemet.  I  juni  2002 fick Svenska\r\nkraftnät i uppdrag av regeringen att utveckla  ytterligare\r\nförslag     till    åtgärder    för    att    bl.a.    öka\r\nleveranssäkerheten.  En  annan bakgrund till uppdraget var\r\ndet stora elavbrottet i Akalla,  i  norra Stockholm, i maj\r\n2002.\r\n\r\nSvenska kraftnät redovisade sitt uppdrag i december 2002\r\noch  föreslog  då  bl.a.  att  de  regionala   och  lokala\r\nelnätsföretagen  skall  utveckla  en branschrekommendation\r\nmed   de  krav  som  skall  gälla  för  näten   samt   att\r\nelnätsföretagen  genom  denna rekommendation skall göra en\r\naktuell värdering av elavbrottens ekonomiska konsekvenser.\r\nI  Elnätsutredningens  delbetänkande   Elnätsföretag   -\r\nregler  och  tillsyn  (SOU  2000:90)  berördes  frågan  om\r\nelkvalitet.  Utredningen  påtalade  att det förekommer att\r\nkvaliteten  på den överförda elen ibland  inte  kan  anses\r\nvara  godtagbar,   eller   att   en   kund  i  varje  fall\r\nifrågasätter om kvaliteten är godtagbar.  Mot  bakgrund av\r\ndetta   föreslog   regeringen   våren   2002  i  den  s.k.\r\nenergimarknadspropositionen  (prop.  2001/02:56)   att  en\r\nbestämmelse  om  att  överföring  av  el skall vara av god\r\nkvalitet  skulle  införas  i ellagen. Riksdagen  beslöt  i\r\nenlighet  med  detta (bet. 2001/02:NU9).  I  den  aktuella\r\nbestämmelsen, som  trädde  i  kraft den 1 juli 2002, anges\r\näven att nätmyndigheten kan bemyndigas att meddela närmare\r\nföreskrifter om god överföringskvalitet.  När  det  gäller\r\nelkvalitet  har  det även i ellagen (4 kap. 1 §) vad avser\r\nnättariffernas skälighet  införts  att  nätföretagens sätt\r\natt  bedriva  verksamheten  skall  påverka  det  pris  som\r\nnätföretagen tar ut.\r\nMed  anledning  av  tillägget  i  ellagen vad avser  att\r\növerföring av el skall vara av god kvalitet har regeringen\r\ni januari 2003 gett Energimyndigheten i uppdrag att vidare\r\nutreda frågan om leveranskvalitet och ta fram förslag till\r\nföreskrifter om god kvalitet på överföring  av  el. Som en\r\ndel av uppdraget skall bl.a. frågan om riktvärden  för vad\r\nsom kan anses vara acceptabelt när det gäller strömavbrott\r\noch  deras  varaktighet behandlas. Energimyndigheten skall\r\nredovisa sitt  förslag  till  föreskrifter  senast  den 31\r\noktober 2003.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nFör  det  moderna  samhället  är säker tillgång till el av\r\navgörande betydelse. Detta gäller  för  både  företag  och\r\nhushåll.    Vid    en    internationell    jämförelse   är\r\nleveranssäkerheten i de svenska elnäten god. Samtidigt kan\r\nkonstateras,   som  nämns  i  den  här  aktuella  motionen\r\n2002/03:N378 (s),  att  störningar  i  elleveranserna  kan\r\nförekomma med avsevärda konsekvenser för de drabbade.\r\n\r\nEnligt  utskottets  mening  är det rimligt att kräva att\r\nnätföretagen har beredskap för att klara av de problem som\r\nuppstår vid t.ex. normala snöförhållanden.  Å  andra sidan\r\nkan  det inte anses rimligt att nätföretagen skall  ha  en\r\ngardering  mot  alla upptänkliga händelser. Som redovisats\r\ngörs  det  inom  branschen   frivilliga  åtaganden,  bl.a.\r\nbeträffande    goodwillersättning.    Enligt    utskottets\r\nuppfattning är det  en  fördel  om  branschen kan visa sig\r\nmogen  att  själv  hantera  leveranssäkerheten,  utan  att\r\nstaten  skall behöva vidta tvingande  åtgärder.  Samtidigt\r\nmåste staten  ta  sitt ansvar och noga följa utvecklingen.\r\nSom  framgått  av den  lämnade  redovisningen  görs  detta\r\nockså, bl.a. genom Energimyndighetens arbete.\r\nMed  det  anförda  avstyrker  utskottet  den  nyssnämnda\r\nmotionen.\r\n\r\nNedsättning av nätavgift för småskalig\r\nelproduktion\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen  bör   avslå   motionsyrkanden   rörande\r\nnedsättning    av    nätavgift    för    småskalig\r\nelproduktion.  Frågan  ingår  i  uppdraget för  en\r\nnyligen tillsatt utredning. Jämför  reservation 13\r\n(m, fp, kd).\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nI  två  motioner  framförs  synpunkter  på  att  de  extra\r\nkostnader  som  en  etablering av en småskalig  anläggning\r\ninnebär inte skall drabba  det  berörda  nätföretaget  och\r\ndärmed    kunderna    i    det   aktuella   området.   Ett\r\ntillkännagivande av riksdagen om nätavgifter för småskalig\r\nelproduktion föreslås i motion  2002/03:N315  (s).  De  nu\r\ngällande reglerna för småskaliga elproduktionsanläggningar\r\nsom  innebär  att  de  endast  skall  betala  den  del  av\r\nnätavgiften   som   motsvarar  den  årliga  kostnaden  för\r\nmätning, beräkning och  rapportering  har  icke  önskvärda\r\neffekter,  anför  motionärerna.  Enligt ellagen skall  små\r\nproduktionsanläggningar  som  är  belägna  i  närheten  av\r\nvarandra  och  gemensamt  matar  in  el  på  ledningsnätet\r\nbetraktas  som  separata  anläggningar  när  den  aktuella\r\nbestämmelsen  tillämpas. Det innebär att även  nätavgiften\r\nför  större  vindkraftsparker   beräknas  på  detta  sätt.\r\nProblemet  blir  mer  tydligt  på Gotland  än  inom  andra\r\nområden,  eftersom  där  har skett  en  stor  satsning  på\r\nvindkraft samtidigt som antalet  elabonnenter  är relativt\r\nlitet, påpekar motionärerna. De uppger att det på  Gotland\r\nför  närvarande  finns 150 vindkraftverk med en sammanlagd\r\neffekt på 80 MW. Verken  betalar  en anslutningsavgift men\r\ndäremot ingen årlig nätavgift. Det  är inte rimligt med en\r\nbestämmelse som innebär att kunder i  ett visst område får\r\nstå  för  subventionen  till förnybar elproduktion,  anser\r\nmotionärerna.  Elcertifikatutredningen   har   lämnat  ett\r\nförslag   till   lösning   av  den  aktuella  frågan,  men\r\nremissinstanserna  ansåg  att  förslaget  behövde  utredas\r\nytterligare, en bedömning som  regeringen  delade, erinrar\r\nmotionärerna   om.   Energimyndigheten   har  vidare,   på\r\nregeringens  uppdrag,  sett  över  hur  frågan   som   rör\r\nnätavgifter  skall  införlivas  i  ellagen  och  lämnat en\r\nredovisning  hösten  2002. Det är angeläget att en ändring\r\nkan genomföras snabbt,  varvid inriktningen skall vara att\r\nkunder i ett visst område  inte skall stå för subventionen\r\ntill förnybar elproduktion, anför motionärerna.\r\n\r\nI motion 2002/03:N301 (m)  föreslås  att riksdagen skall\r\nbegära att regeringen lägger fram förslag  som  medför att\r\nde   extra   kostnader  som  etablering  av  en  småskalig\r\nelproduktionsanläggning  innebär inte drabbar nätföretagen\r\noch  i förlängningen nätföretagens  kunder.  Reformeringen\r\noch avregleringen  av  elmarknaden har varit framgångsrik,\r\nsäger  motionärerna.  De  anser  dock  att  statsmakternas\r\nbeslut  om  skatter  och  subventioner   har  medfört  att\r\nelmarknaden fungerar sämre än vad den skulle  kunna  göra.\r\nEtt  exempel  på  detta  sägs  vara  det  förhållandet att\r\nsubventionerna till bl.a. vindkraftverk drabbar  människor\r\nboende intill verken trefaldigt. För det första får de via\r\nskattsedeln  betala  för  att  vindkraftverken skall kunna\r\nuppföras,  för det andra får de en  försämrad  natur-  och\r\nboendemiljö  och  för  det  tredje  får de via nätavgiften\r\nbetala  för  de merkostnader vindkraftverken  orsakar  det\r\nlokala nätföretaget.\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\n\r\nI ellagen finns en särskild bestämmelse om nätavgiften för\r\nsmåskaliga elproduktionsanläggningar (4 kap. 10 §). Enligt\r\ndenna bestämmelse  skall  en  innehavare  av  en småskalig\r\nelproduktionsanläggning  som  kan  leverera  en effekt  om\r\nhögst  1  500 kW endast betala den del av nätavgiften  som\r\nmotsvarar den  årliga kostnaden för mätning, beräkning och\r\nrapportering. Innehavaren slipper alltså betala den del av\r\navgiften som grundas  på  drift  och  underhåll  av nätet.\r\nDenna  kostnad  fördelas  i  stället  på  övriga kunder  i\r\nnätföretagets  område.  Enligt  ellagen  skall  flera  små\r\nproduktionsanläggningar  som  är  belägna  i  närheten  av\r\nvarandra  och  som  gemensamt matar in el på ledningsnätet\r\nbetraktas som separata  anläggningar  vid tillämpningen av\r\ndenna  bestämmelse. Det innebär att även  nätavgiften  för\r\nstörre  vindkraftsparker   beräknas   på  detta  sätt.  En\r\nkraftfull utbyggnad inom ett begränsat  område kan således\r\ninnebära att övriga abonnenter inom nätområdet  får  svara\r\nför en relativt hög andel av kostnaderna.\r\n\r\nRiksdagen har våren 2002 - vid två tillfällen - avslagit\r\nmotionsyrkanden  liknande  de här aktuella. Vid det första\r\ntillfället,  i  samband  med behandlingen  av  proposition\r\n2001/02:56 om energimarknader i utveckling - bättre regler\r\noch  tillsyn i februari 2002,  hänvisade  utskottet  (bet.\r\n2001/02:NU9)    till    att    frågan   om   de   framtida\r\nverksamhetsförutsättningarna            för            små\r\nelproduktionsanläggningar   skulle   tas   upp    i    den\r\nenergipolitiska   propositionen  som  regeringen  då  hade\r\naviserat till mars 2002. I en motivreservation (m, kd, fp)\r\ngavs samtidigt stöd  för  uppfattningen  att  det  inte är\r\nrimligt  att  de elkonsumenter som råkar bo i områden  där\r\ndet finns eller planeras många vindkraftverk skall drabbas\r\nav högre nätkostnader än de skulle ha gjort om vindkraften\r\ninte hade funnits i de berörda områdena.\r\nVid det andra  tillfället, i samband med behandlingen av\r\nproposition  2001/02:143   om   samverkan  för  en  trygg,\r\neffektiv  och miljövänlig energiförsörjning  i  maj  2002,\r\nhänvisade utskottet (bet. 2001/02:NU17) till vad som sades\r\ni propositionen  om att den berörda bestämmelsen i ellagen\r\nhar medfört vissa  ej  önskvärda effekter. Regleringen kan\r\nmedföra högre nättariffer för elkunder i vissa områden och\r\nutgöra  ett  hinder  för  den  fortsatta  utvecklingen  av\r\nmiljövänliga elproduktionsanläggningar,  anförde utskottet\r\noch  menade  att  det  inte är tillfredsställande  att  en\r\nbestämmelse  som  från  början   var   avsedd  att  främja\r\nsmåskalig  elproduktion  kan få motsatt effekt.  Av  denna\r\nanledning  välkomnade  utskottet   den   av  regeringen  i\r\npropositionen  aviserade utredningen av konsekvenserna  av\r\nett borttagande,  alternativt  en  ändring av den aktuella\r\nbestämmelsen.  I  en  reservation (kd,  fp)  begärdes  ett\r\nuttalande av riksdagen  om  att  regeringen snarast skulle\r\nåterkomma med förslag som medför att  de  extra  kostnader\r\nsom  en etablering av en småskalig elproduktionsanläggning\r\ninnebär   inte   särskilt   skall   drabba   de   aktuella\r\nnätföretagen.   Det   är   uppenbart   att   den   berörda\r\nbestämmelsen  i  ellagen  har påtagliga negativa effekter,\r\nanförde  reservanterna  och  menade  att  det  faktum  att\r\nnätägaren  och  därmed  de elanvändare  som  finns  i  det\r\naktuella nätområdet får svara  för  hela  den  kostnad som\r\nregleringen  medför  innebär en orättvisa för dem  som  är\r\nboende i dessa regioner.  De  ansåg  det angeläget att det\r\nberörda   problemet   -   utan   ytterligare   fördröjande\r\nutredningsarbete - skulle få en snar lösning.\r\nI  uppdraget  för den tidigare nämnda, nyligen tillsatta\r\nutredningen   om   fortsatt    utveckling   av   el-   och\r\nnaturgasmarknaderna ingår, som redovisats,  att  kartlägga\r\nkonsekvenserna  av  att  bestämmelsen om att de småskaliga\r\nelproducenterna  endast  skall   betala  för  den  del  av\r\nnättariffen som motsvarar årlig kostnad  för  mätning  och\r\nrapportering   tas   bort.  I  direktiven  refereras  till\r\npropositionen om samverkan  för  en  trygg,  effektiv  och\r\nmiljövänlig   energiförsörjning   (prop.  2001/02:143),  i\r\nvilken regeringen presenterade sin  bedömning att gällande\r\nbestämmelse  om  att de småskaliga elproducenterna  endast\r\nskall betala för den  del  av  nättariffen  som  motsvarar\r\nårlig  kostnad  för  mätning  och  rapportering  får vissa\r\neffekter som inte är önskvärda och att den därför  bör tas\r\nbort eller ändras. Det saknades dock ett tillräckligt  väl\r\nunderbyggt  underlag  för  att  bedöma  vilka konsekvenser\r\ndetta kan få för den småskaliga elproduktionen.  Utredaren\r\nskall  kartlägga  konsekvenserna  av  att ta bort gällande\r\nbestämmelse,  men han skall även föreslå  alternativ  till\r\natt ta bort bestämmelsen.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet delar  de bedömningar som görs i de här aktuella\r\nmotionerna 2002/03:N315 (s) och 2002/03:N301 (m) om att de\r\ngällande      reglerna       för       de       småskaliga\r\nelproduktionsanläggningarna, som innebär att dessa  endast\r\nskall  betala  den  del  av  nätavgiften som motsvarar den\r\nårliga kostnaden för mätning,  beräkning och rapportering,\r\nkan få icke önskvärda effekter.  Regleringen  kan  medföra\r\nhögre  nättariffer för elkunder i vissa områden och utgöra\r\nett hinder  för den fortsatta utvecklingen av miljövänliga\r\nelproduktionsanläggningar.  Det är inte tillfredsställande\r\natt en bestämmelse som från början  var  avsedd att främja\r\nsmåskalig elproduktion kan få motsatt effekt.\r\n\r\nI uppdraget för den nyssnämnda utredningen  om  fortsatt\r\nutveckling  av  el-  och  naturgasmarknaderna  ingår,  som\r\nredovisats,   att  kartlägga  konsekvenserna  av  att  den\r\naktuella  bestämmelsen  tas  bort.  Utredaren  skall  även\r\nföreslå alternativa  lösningar.  Med  detta  får  de  båda\r\nnämnda  motionerna  anses  tillgodosedda  och  de avstyrks\r\ndärmed.\r\n\r\nReformering av elmarknaden\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen   bör   avslå   motionsyrkanden   om  en\r\nreformering  av  elmarknaden.  Utskottet  hänvisar\r\ntill  att  en utredning om fortsatt utveckling  av\r\nel- och naturgasmarknaderna nyligen har tillsatts.\r\nJämför reservationerna 14 (v) och 15 (mp).\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nI två motioner  från  Miljöpartiet  förordas att det skall\r\ntillsättas   en   utredning  om  elmarknaden.   I   motion\r\n2002/03:N297  (mp)  föreslås   ett   tillkännagivande   av\r\nriksdagen  om  behovet  av  en  utredning  om en reform av\r\nelmarknaden. Ett av flera stora problem med  den nuvarande\r\nelmarknaden  är  att  konsumenternas  incitament  till  en\r\neffektiv  elanvändning  blockeras, anför motionärerna.  De\r\nanser att elmarknaden är  en  onaturlig  marknad, eftersom\r\ntillgång och efterfrågan inte matchas med hjälp av priset.\r\nDen  nuvarande situationen på marknaden ses  som  ett  arv\r\nfrån  monopoltiden.   I  syfte  att  minska  oljeberoendet\r\nbyggdes kärnkraften ut så mycket att den förutom att förse\r\nindustrin med billig kraft  även  kunde  användas  för att\r\nvärma  villor,  säger motionärerna. De påpekar att det  nu\r\ninte  längre finns  någon  överkapacitet  på  elmarknaden,\r\nvarför     den     måste    reformeras.    Den    verkliga\r\nkonkurrenshandeln med  fysisk  el  sker  på spotmarknaden,\r\nanför motionärerna och anser att även konsumenterna  måste\r\nfå tillgång till denna handel. På spotmarknaden bildas ett\r\njämviktspris  som  skapar  balans  mellan  produktion  och\r\nkonsumtion  av  fysisk  el.  För  att  bilda  priset måste\r\nförutom    säljbud   från   producenterna   konsumenternas\r\nsammanlagda  vilja  att  konsumera el vid olika prisnivåer\r\nläggas  in, vilket Svenska  kraftnät  skulle  kunna  göra,\r\nmenar motionärerna. De konstaterar att i så fall skulle de\r\nnuvarande  elsäljarna  inte  behövas,  och i och med detta\r\nskulle  även  behovet  av  att  rapportera  mätvärden  och\r\nleverantörsbyten mellan nätbolagen och säljarna försvinna.\r\nMätningen   och  avräkningen  av  konsumenternas  leverans\r\nskulle endast  behöva  hanteras  av  de lokala nätbolagen.\r\nResultatet    skulle   bli   en   stor   förenkling    och\r\neffektivisering,  säger  motionärerna.  De  anser  att den\r\nföreslagna  reformen  bör  kompletteras  med utökad timvis\r\nmätning och system som sprider information  om  spotpriset\r\ntill  konsumenterna så att de i ökad omfattning kan  styra\r\nsin konsumtion  utifrån  priset. Konsumenter som vill låsa\r\npriset   på  el  skall  kunna  göra   det   med   separata\r\nprisförsäkringar,          föreslår          motionärerna.\r\nPrisförsäkringarnas funktion skulle därmed bli  att sprida\r\ninvesteringsrisker  på  marknaden.  En  producent som  har\r\ninvesterat  kan sälja prisförsäkringar som  motsvarar  den\r\ninstallerade kapaciteten till ett stort antal konsumenter,\r\nvarigenom konsumenterna  har  möjlighet  att  välja  vilka\r\ninvesteringar  som  de vill stödja, t.ex. investeringar  i\r\ngrön   el   eller   effektbesparande    åtgärder,    anför\r\nmotionärerna.    De    misstänker    att    avsikten   med\r\norganiseringen   av  den  nuvarande  elmarknaden  är   att\r\navskärma konsumenterna  från den egentliga konkurrensen på\r\nelmarknaden och i stället skapa en oligopolmarknad för att\r\ngöra  Vattenfall  AB  till  en  europeisk  aktör.  Det  är\r\nuppenbart att elmarknaden lider  av  ett  stort systemfel,\r\nsägs det.\r\n\r\nI den andra här aktuella motionen - 2002/03:N298  (mp) -\r\nbegärs  ett  tillkännagivande  om  att  en  utredning  bör\r\ntillsättas  med  syfte  att  förändra  elprissättningen  i\r\nriktning     mot     rörliga    priser    och    förstärkt\r\neffektprissättning. Många  miljöproblem  hänger samman med\r\nden   höga   energiförbrukningen   och   för   att  minska\r\nenergiförbrukningen   är   ekonomiska   styrmedel   mycket\r\neffektiva, anför motionärerna. De anser att det inte  bara\r\när  högre energipriser som är positiva från miljösynpunkt,\r\nutan  prissättningens  utformning  är också viktig för att\r\nstimulera en effektiv energianvändning.  Det  är  positivt\r\natt   konkurrensen   på   elmarknaden   har   ökat   sedan\r\nomregleringen, men samtidigt upplever många kunder det som\r\nett  stort problem att den fasta nätavgiften är hög, säger\r\nmotionärerna.  De  påpekar  att  kunderna  inte  kan välja\r\nnätbolag  och  genom  att det fasta nätpriset utgör en  så\r\nstor  del  av  det totala  elpriset  är  incitamentet  för\r\neffektiv elanvändning  inte  så stort som ett helt rörligt\r\nelpris  skulle  vara.  Elpriserna   skulle   också  behöva\r\nförändras  i  riktning  mot mer effektprissättning,  anser\r\nmotionärerna, med hänvisning  till  att  om det var större\r\nprisskillnad  mellan  dagar/timmar  med  stort  respektive\r\nlitet  effektbehov  skulle  sparande  och  effektivisering\r\nstimuleras  inom  hushålls-  och  företagssektorerna.   En\r\nmöjlighet  för att åstadkomma detta kan vara att lagstifta\r\nom att alla  som  levererar  el skall förse elkunderna med\r\nmätare med kontinuerlig registrering  av  elförbrukningen,\r\nföreslår  motionärerna.  De  menar dock att frågan  om  en\r\nutformning av en utökad effektprissättning behöver utredas\r\ninnan beslut kan fattas, varför regeringen bör anmodas att\r\ntillsätta en utredning med uppgift att belysa såväl rörlig\r\nprissättning av el som effektprissättning.\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\n\r\nI    samband    med    behandlingen    av     den     s.k.\r\nenergimarknadspropositionen  (prop. 2001/02:56) våren 2002\r\nredovisade direktör Gunnar Fabricius,  Svenska Kraftbörsen\r\nAB,  i  en  skrivelse  till  utskottet,  ett förslag  till\r\nändring  av ellagstiftningen liknande det som  förordas  i\r\nden här aktuella  motionen.  Det  föreslagna systemet hade\r\nföljande    beståndsdelar:    nätbolagen     skall    vara\r\nbalansansvariga   för   konsumenterna;  nätbolagen   skall\r\nupphandla el på spotmarknaden  (i normalfallet motsvarande\r\nden förväntade inmatningen av effekt  i nätet); nätbolagen\r\nfår endast debitera spotpris per timme  för  levererad  el\r\noch  beräknade  nätförluster,  plus  tillägg på nätägarens\r\nkostnader;  nätbolagen  får inte handla  med  eller  sälja\r\nriskförsäkringar.  Vid sidan  av  handeln  med  fysisk  el\r\nföreslås att en helt  separat  prisförsäkringsmarknad  ges\r\nmöjlighet  att  utvecklas. Utskottet tog i det då aktuella\r\nbetänkandet  (bet.   2001/02:NU9)   inte   ställning  till\r\nförslaget, eftersom det inte fanns något motionsyrkande  i\r\nsaken, utan noterade endast att skrivelsen hade inkommit.\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nDet förslag till reformering av elmarknaden som föreslås i\r\nmotion  2002/03:N297 (mp) innebär enligt utskottets mening\r\nen dramatisk  förändring  av det gällande regelverket. Att\r\nändra elmarknadens regelverk  i  den utsträckningen finner\r\nutskottet inte rimligt och det måste  anses osäkert om det\r\nskulle komma att ge de vinster som sägs  i  motionen.  Det\r\nskulle   bl.a.  innebära  att  nätföretagen  hamnar  i  en\r\nmonopolsituation  gentemot  konsumenterna, varför det inte\r\nskulle finnas några direkta incitament att pressa priserna\r\npå börsen. Det skulle heller  inte  finnas någon möjlighet\r\nför elkunderna att byta elleverantör  om  de inte är nöjda\r\nmed sitt elpris.\r\n\r\nEn   annan  faktor  att  beakta  är  att  den  nuvarande\r\nellagstiftningen  är  förenlig med EU:s regelverk. Hur det\r\nförslag som läggs fram  i  motionen  förhåller sig i detta\r\navseende har inte prövats.\r\nUtskottet noterar också att i uppdraget  för den nyligen\r\nbeslutade utredningen om fortsatt utveckling  av  el-  och\r\nnaturgasmarknaderna  ingår,  som redovisats, att analysera\r\nom   det  finns  tänkbara  förbättringar   att   göra   på\r\nelmarknaden  och  naturgasmarknaden  och  om  så är fallet\r\nföreslå   åtgärder   för  detta.  I  direktiven  sägs  att\r\nellagstiftningen  har  förändrats   efter   avregleringen.\r\nÖvergångssystemet  med leveranskoncession har  avskaffats,\r\nkravet på timvis mätning  för  byte  av  elleverantör  har\r\ntagits  bort  och ersatts av ett system som baseras på att\r\nelförbrukningen    fördelas    över    tiden   enligt   en\r\nschablonkurva   som   baseras  på  förbrukningen   i   ett\r\nnätområde,  den  s.k.  schablonberäkningsreformen.   Efter\r\navregleringen  har  även  omfattande  strukturförändringar\r\nskett på elmarknaden. Antalet elleverantörer  har  minskat\r\noch  flera av de aktörer som vid avregleringen gav sig  in\r\npå  marknaden   har   lämnat  den  igen.  Utredaren  skall\r\nutvärdera elmarknadens  funktionssätt  med huvudinriktning\r\npå hur strukturförändringarna har påverkat konkurrensen på\r\nelmarknaden och även belysa konkurrensen på elmarknaden ur\r\nett  nordiskt och europeiskt perspektiv.  Utredaren  skall\r\näven föreslå  metoder  för hur konkurrensen på elmarknaden\r\nskall följas upp. I uppdraget  ingår  också  att kartlägga\r\nhur konkurrensen på elmarknaden övervakas i andra länder.\r\nMed   det   anförda   avstyrker   utskottet   motionerna\r\n2002/03:N297 (mp) och 2002/03:N298 (mp), den sistnämnda  i\r\nhär aktuell del.\r\nI  den  sistnämnda motionen berörs också frågan om fasta\r\nnätavgifter.    Nätverksamhet    är   en   kapitalintensiv\r\nverksamhet med höga fasta kostnader  som  inte påverkas av\r\nmindre variationer i eldistributionen. Nätavgifterna skall\r\ngrundas på kostnader som hör till nätverksamheten  och  de\r\nskall   vara  kostnadsriktiga.  Enligt  utskottets  mening\r\nfaller det  sig  därför  naturligt  att  en  stor  del  av\r\nnätavgiften   är   fast.  I  sammanhanget  vill  utskottet\r\ndessutom påpeka att  praktiskt  taget  samtliga nätföretag\r\nför närvarande tillämpar en nätavgift som  består  av både\r\nen   fast   och  en  rörlig  del.  Den  rörliga  delen  av\r\nnätavgiften styrs  av konsumentens förbrukning och innebär\r\nsåledes ett incitament till effektivare elanvändning.\r\nEnligt utskottets mening bör inte statsmakterna gripa in\r\ni elmarknaden genom  att reglera förhållandet mellan fasta\r\noch rörliga avgifter. Däremot vill utskottet betona vikten\r\nav Energimyndighetens  tillsyn  av  att  nätavgifterna  är\r\nskäliga.  I  det  sammanhanget har konsumenterna en viktig\r\nfunktion  att  fylla   när  det  gäller  att  uppmärksamma\r\nmyndigheten på de fall av  avvikelser  från  skäligheten i\r\navgifter  som  kan  förekomma. Det är också angeläget  att\r\nmyndigheten agerar snabbt och effektivt i dessa fall.\r\nMed detta avstyrks motion 2002/03:N298 (mp) även i denna\r\ndel.\r\n\r\nCentrum för vindkraftsinformation\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen bör avslå motionsyrkanden  om inrättande\r\nav  ett centrum för vindkraftsinformation.  Jämför\r\nreservationerna 16 (kd) och 17 (mp).\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nI två  motioner  - 2002/03:N293 (s) och 2002/03:N206 (c) -\r\nbegärs tillkännagivanden  om  att  det  skall inrättas ett\r\nnationellt  centrum  för  vindkraftsinformation   som  bör\r\nknytas till Högskolan på Gotland. Gotland är världsledande\r\npå ny teknik för integration av vindkraft i elnätet,  sägs\r\ndet  i  den förstnämnda motionen. Högskolan på Gotland har\r\ninrättat  ett centrum för vindkraftsinformation, med syfte\r\natt  samordna   och   utveckla  högskolans  forskning  och\r\nutbildning inom området  samt att verka för inrättandet av\r\nett  nationellt  centrum  för   vindkraftsinformation  vid\r\nhögskolan,  konstaterar  motionärerna.   De   påpekar  att\r\nVindkraftsutredningen  i  sitt  betänkande Rätt plats  för\r\nvindkraften    (SOU    1999:75)    föreslog     att    ett\r\ninformationscentrum  för  vindkraft  skulle  inrättas.  På\r\nGotland finns drygt 150 vindkraftverk i drift, det bedrivs\r\nmycket forskning om vindkraft på Gotland och många företag\r\npå  Gotland  arbetar  med  vindkraftsprojektering,   anför\r\nmotionärerna. De menar att verksamheten vid det föreslagna\r\ncentrumet  kan bestå av följande delar: allmän information\r\noch  rådgivning,  erfarenhetsåterföring,  utredningar  och\r\nforskning   samt   inrättandet  av  en  kunskapsbank.  Ett\r\ninformationscentrum   för   vindkraft   på   Gotland   kan\r\norganisatoriskt  utgöra en del av högskolans avdelning för\r\nsamverkan med näringslivet  (Innova), och centrumet bör ha\r\nen egen finansiering för att inte belasta högskolan, säger\r\nmotionärerna.\r\n\r\nI  den  andra motionen - 2002/03:N206  (c)  -  sägs  att\r\nbehovet av  nya  kunskaper  om  vindkraften från tekniska,\r\nmiljömässiga och ekonomiska utgångspunkter,  liksom av att\r\nsprida  information  om  dessa aspekter, är mycket  stort.\r\nÄven i denna motion refereras  till Vindkraftsutredningens\r\nförslag  och till de speciella, gynnsamma  förutsättningar\r\nsom finns  för  ett  centrum för vindkraftsinformation vid\r\nHögskolan på Gotland.  Kommunen  är en av få i Sverige som\r\ngjort en fördjupad översiktsplan för  vindkraft,  och  det\r\nfinns  en samsyn och en bred uppslutning inom regionen för\r\nvindkraften, anför motionären.\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\n\r\nRiksdagen  avslog  våren  2002 motioner med förslag om att\r\ninrätta ett centrum för vindkraftsinformation  liknande de\r\nhär aktuella (bet. 2001/02:NU17).\r\n\r\nUtskottet redovisade att dåvarande näringsminister Björn\r\nRosengren   i  mars  2002  hade  besvarat  en  fråga  (fr.\r\n2001/02:903)  av  Lilian  Virgin  (s)  om  att inrätta ett\r\nnationellt centrum för vindkraftsinformation på Gotland. I\r\nsitt   svar  framhöll  statsrådet  olika  satsningar   som\r\nregeringen  gjorde  och  avsåg  att  göra för vindkraften,\r\ndäribland  förslagen  i  den  då aktuella  energipolitiska\r\npropositionen (prop. 2001/02:143).  Han påpekade samtidigt\r\natt  han  inte  hade  möjlighet att ta ställning  till  om\r\ninrättandet    av    ett    nationellt     centrum     för\r\nvindkraftsinformation  var  aktuellt.  Enligt de uppgifter\r\nsom  utskottet  hade  inhämtat  bereddes  då   frågan   om\r\ninrättande     av     ett     nationellt    centrum    för\r\nvindkraftsinformation inom Regeringskansliet.\r\nUtskottet  såg  flera  fördelar   med   att  ett  sådant\r\ninformationscentrum  grundas  och  delade många  av  de  i\r\nmotionerna framförda synpunkterna. Utan att ta ställning i\r\nfrågan ansåg utskottet att Gotland är en av de platser som\r\nbör  övervägas  när  lokaliseringen  av   ett   eventuellt\r\ninformationscentrum   diskuteras.   Genom  att  knyta  ett\r\ninformationscentrum   till  en  högskola   kan   befintlig\r\nkompetens  tillvaratas på  ett  effektivt  sätt,  och  vid\r\nGotlands högskola  finns  kompetens  på området som skulle\r\nvara värdefull i detta sammanhang, anförde  utskottet.  Då\r\nfrågan  om  inrättande  av  ett vindkraftscentrum bereddes\r\ninom Regeringskansliet menade emellertid utskottet att ett\r\nriksdagsuttalande kunde undvaras.\r\nI en reservation (kd) förordades  att  regeringen skulle\r\növerväga  att  ge  stöd  till  ett nationellt centrum  för\r\nvindkraftsinformation på Gotland.  I  en annan reservation\r\n(mp)  förordades också att ett informationscentrum  skulle\r\ninrättas,   varvid   Gotlands  högskola  nämndes  som  ett\r\ntänkbart alternativ.\r\nEnligt uppgift från Näringsdepartementet finns det flera\r\nuniversitet  och  högskolor   som   har   inriktning   mot\r\nvindkraftsområdet.   Den   bedömning   som  den  dåvarande\r\nnäringsministern gjorde i mars 2002 om att  ett inrättande\r\nav  ett nationellt centrum för vindkraftsinformation  inte\r\nvar  aktuellt  gäller  enligt  departementet  fortfarande.\r\nVidare  konstateras  att  det  inte finns några medel till\r\nregeringens  förfogande för ett eventuellt  inrättande  av\r\nett centrum för vindkraftsinformation.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet  kan   -  som  också  framhölls  våren  2002  då\r\nlikartade motionsyrkanden  behandlades - se flera fördelar\r\nmed  att  ett centrum för vindkraftsinformation  inrättas.\r\nUtskottet delar  också  många av de i motionerna framförda\r\nsynpunkterna.  Som  nyss  redovisats   finns   det   flera\r\nuniversitet  och  högskolor, förutom Högskolan på Gotland,\r\nsom    bedriver    verksamhet     med     inriktning    på\r\nvindkraftsområdet.  Utskottet  ser  positivt på  en  sådan\r\nverksamhet. Att riksdagen skulle göra ett tillkännagivande\r\nav den typ som begärs i motionerna kan utskottet dock inte\r\nförorda; de båda här aktuella motionerna avstyrks därmed.\r\n\r\n\r\nStrålningsrisker m.m.\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen   bör   avslå   ett  motionsyrkande   om\r\nkunskapsläget       rörande      strålningsrisker.\r\nRemissbehandling av en  rapport  på  området  från\r\nElsäkerhetsverket  pågår.  Jämför  reservation  18\r\n(fp).\r\nRiksdagen bör också avslå motionsyrkanden om rutiner  avseende\r\nförlängning  av nätkoncession, med hänvisning till\r\nEnergimyndighetens   arbete   i   frågan.   Jämför\r\nreservation 19 (v, mp).\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nI motion 2002/03:N264 (fp) begärs ett tillkännagivande  om\r\nstrålningsriskerna  från kraftledningar. Elsäkerhetsverket\r\nfick våren 2001 i uppdrag  av regeringen att utreda frågan\r\nom strålningsrisker, konstaterar  motionärerna.  De  anser\r\natt  det är viktigt att denna utredning nu ger resultat  i\r\npraktiken.  Mot  bakgrund  av att det för närvarande finns\r\nbostadsområden,  skolor  och  daghem   som   ligger   nära\r\nkraftledningar  och  där barn dagligen vistas under längre\r\ntid,  bör  farhågorna om  strålningsrisker  tas  på  stort\r\nallvar, anför motionärerna.\r\n\r\nTillkännagivande  i  följande  två  avseenden  begärs  i\r\nmotion  2002/03:Bo237  (v):  om tydligare bestämmelser vid\r\nansökan    om    förlängning    av    nätkoncession;    om\r\nsanktionsmöjligheter  mot  nätföretag  som   inte   lämnar\r\nansökan    inom    fastställd    tid.    Om    den    s.k.\r\nförsiktighetsprincipen,   dvs.   att   elanläggningar  och\r\nbyggnader skall utformas och placeras så  att exponeringen\r\nför  elektromagnetisk strålning begränsas, bör  gälla  för\r\nnyanläggningar  så  bör  den  också  gälla för befintliga,\r\nanför motionären. Eftersom flyttning eller  nedgrävning av\r\nen   befintlig   ledning   blir   en   extra  kostnad  för\r\nnätinnehavaren - i de fall en förändring  måste  ske  före\r\nkoncessionens utgång - anser motionären att det är rimligt\r\natt  kommunerna  eller andra som berörs står för en del av\r\nkostnaderna. Beträffande förlängd koncession är praxis för\r\nnärvarande  sådan  att   om   nätföretaget  lämnar  in  en\r\npreliminär ansökan, utan t.ex. miljökonsekvensbeskrivning,\r\nen   vecka   innan   koncessionen   löper   ut,   så   får\r\nkraftledningen fortsätta att användas,  säger motionärerna\r\nDet  finns  ett  krav  att ansökan om ny koncession  skall\r\nlämnas in två år innan den  gällande  går ut. Det har dock\r\nvisat  sig  att  bestämmelsen ofta inte efterlevs,  hävdar\r\nmotionären. Hon anser  att lämpliga sanktioner för dem som\r\nåsidosätter gällande bestämmelser bör införas.\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\n\r\nRiksdagen  avslog  våren 2002  motioner  liknande  de  här\r\naktuella  (bet.  2001/02:NU9).   Utskottet   noterade  att\r\nregeringen  -  som svar på det tillkännagivande  riksdagen\r\ngjorde våren 2001  om en utredning av åtgärder och metoder\r\nför  att reducera strålningsriskerna  från  kraftledningar\r\n(bet. 2000/01:NU8) - givit Elsäkerhetsverket i uppdrag att\r\ngenomföra den begärda utredningen och att uppdraget skulle\r\nredovisas    senast    den    15    november    2002.    I\r\nutredningsuppdraget   ingick  att  ta  fram  förslag  till\r\nincitament för kommuner  och  kraftbolag  för  de aktuella\r\nåtgärderna   samt   en   bedömning   av   kostnaderna  för\r\nåtgärderna.  Utskottet  såg  positivt  på att den  begärda\r\nutredningen kom till stånd. Mot bakgrund  av att det finns\r\nbostadsområden,   skolor   och  daghem  som  ligger   nära\r\nkraftledningar, där barn dagligen vistas under längre tid,\r\nansåg utskottet att farhågor  om  strålningsrisker bör tas\r\npå  allvar.  Utskottet  framhöll  också   vikten   av  att\r\nforskning på det aktuella området drivs vidare.\r\n\r\nElsäkerhetsverket   redovisade   i  november  2002  till\r\nregeringen   sitt  uppdrag  i  rapporten,   Reduktion   av\r\nmagnetfält från  kraftledningar.  Utredningen  utgår  från\r\ngällande    EU-rekommendationer    och   tidigare   gjorda\r\nutvärderingar,    bl.a.    av    dåvarande    Rådet    för\r\narbetslivsforskning (RALF) beträffande riskbedömningar.  I\r\nrapporten  från  RALF, Elöverkänslighet och hälsorisker av\r\nelektriska och magnetiska  fält, redovisades att det råder\r\nsamstämmighet   i  de  internationella   utredningar   och\r\nutvärderingar som  har  genomförts under 1990-talet om att\r\ndet för närvarande inte finns  tillräckligt  vetenskapligt\r\nstöd  för att lågfrekventa elektriska och magnetiska  fält\r\norsakar   negativa   hälsoeffekter   som  skulle  motivera\r\ntvingande   exponeringsbegränsande   åtgärder.   En   viss\r\nmisstanke  finns  dock  om  att  förhöjd  exponering   för\r\nmagnetfält  kan öka risken för att insjukna i vissa former\r\nav cancer.\r\nI Elsäkerhetsverkets  rapport  genomgås olika strategier\r\nför att begränsa eventuella hälsorisker vid exponering för\r\nelektriska och magnetiska fält. Vidare  redogörs  för EU:s\r\nrekommendationer   som   bygger   på   underlag  från  den\r\ninternationella  strålskyddsorganisationen  (International\r\nCommission on Non-Ionizing  Radiation Protection, ICNIRP).\r\nBedömningar       av       ett       underorgan       till\r\nVärldshälsoorganisationen   (International    Agency   for\r\nResearch  on  Cancer,  IARC)  redovisas  och  det redogörs\r\nkortfattat      för      standarder,     regelverk     och\r\nförsiktighetsprinciper.  IARC  har  klassificerat  extremt\r\nlågfrekventa  magnetfält som  möjligen  cancerogena.  Inga\r\ncancerogena effekter  har  dock påvisats, varför det finns\r\nbehov  av ytterligare forskningsinsatser  för  att  avvisa\r\neller påvisa sådana effekter.\r\nEftersom  ett  samband mellan kraftledningars magnetfält\r\noch  bl.a.  leukemi  inte  kan  uteslutas  har  i  Sverige\r\nArbetarskyddsstyrelsen,    Boverket,    Elsäkerhetsverket,\r\nSocialstyrelsen och Statens strålskyddsinstitut  i  samråd\r\nutarbetat en s.k. försiktighetsprincip. Denna innebär  att\r\nom  åtgärder som generellt minskar exponeringen kan vidtas\r\ntill  rimliga  kostnader och konsekvenser i övrigt bör det\r\neftersträvas att reducera fält som avviker starkt från vad\r\nsom kan anses normalt  i  den  aktuella  miljön.  När  det\r\ngäller  nya  elanläggningar  och byggnader bör målet redan\r\nvid planeringen vara att utforma  och placera dessa så att\r\nexponeringen  begränsas.  Det  övergripande   syftet   med\r\nförsiktighetsprincipen    är    att   på   sikt   reducera\r\nexponeringen  för  magnetfält för att  minska  risken  att\r\nmänniskor skadas.\r\nI Elsäkerhetsverkets  rapport  redovisas  och diskuteras\r\nolika  metoder  och  åtgärder  för reduktion av magnetiska\r\nfält samt görs olika kostnadsuppskattningar.  Vidare  görs\r\nen genomgång av incitament för kommuner och kraftbolag att\r\nvidta  åtgärder för att reducera verkan av magnetfält från\r\nkraftledningar. I rapporten föreslås följande:\r\n- Tillämpningen  av  el-  respektive miljölagstiftningen\r\nmed avseende på hantering av  frågor  kring elektriska och\r\nmagnetiska  fält skall klarläggas, och det  bör  direkt  i\r\nellagen respektive  miljöbalken  anges  vilken  lag som är\r\ntillämplig.\r\n-   \"För   ledningar   med  högre  magnetfält  än  x  (T\r\n(mikrotesla( reduceras fälten till minst 0,4 (T. Detta bör\r\nbeaktas  av  kraftbolagen  vid   såväl  nya  som  förnyade\r\nkoncessioner.\r\n- För ledningar som har högre magnetfält  än  0,4 (T men\r\nmindre  eller  lika  med  x  (T  bör  berörda kommuner och\r\nkraftbolag åläggas att samarbeta för att  reducera  fälten\r\nned till minst 0,4 (T.\"\r\n\r\nElsäkerhetsverket   avser  att  under  år  2003  genomföra\r\nstudier  av  antal boende  vid  kraftledningar  med  olika\r\nexponeringsnivåer  för  att  få  underlag för förslag till\r\nställningstagande till de olika typer  av  incitament  som\r\nredovisas i rapporten.\r\n\r\nElsäkerhetsverkets   rapport  har  nyligen  skickats  på\r\nremiss. Remisstiden utgår den 1 juni 2003.\r\nNär  det  gäller  den  fråga   som   tas  upp  i  motion\r\n2002/03:Bo237  (v)  och  som  rör hur den tidigare  nämnda\r\nförsiktighetsprincipen tillämpas  för befintliga ledningar\r\ni  samband  med  förlängning  av nätkoncession  redovisade\r\nutskottet våren 2002 i betänkande  2001/02:NU9  att enligt\r\ngällande bestämmelser (2 kap. 14 och 15 §§ ellagen)  skall\r\nförlängning   av  en  nätkoncession  prövas  enligt  samma\r\nkriterier som gäller  för  en ansökan om ny nätkoncession.\r\nDetta gäller också kravet på  miljökonsekvensbeskrivningar\r\nsom  infördes  vid  årsskiftet 1998/99.  Detta  krav  hade\r\nmedfört   bl.a.  en  stor   anhopning   av   ärenden   hos\r\nEnergimyndigheten,  men myndigheten uppgavs ha kommit till\r\nrätta   med   de   inkörningsproblem   som   uppstod   och\r\nprioriterade  att  tillse   att   företagen  fullgör  sina\r\nskyldigheter och kommer in med ansökan  om  förlängning av\r\nnätkoncession   inom   föreskriven   tid   och   med  rätt\r\nbeslutsunderlag.  Utskottet  ansåg mot denna bakgrund  att\r\ndet   inte  var  motiverat  att  riksdagen   skulle   göra\r\nuttalanden  beträffande tydligare bestämmelser vid ansökan\r\nom förlängning  av  nätkoncession  eller  om  införande av\r\nsanktionsmöjligheter   mot   nätföretag  som  inte  lämnar\r\nansökan inom fastställd tid.\r\nI en reservation (v, c, fp)  hävdades  att det, trots de\r\nnyssnämnda gällande bestämmelserna, ofta förhåller  sig så\r\natt om nätföretaget lämnar in en preliminär ansökan,  utan\r\nt.ex.    miljökonsekvensbeskrivning,    en   vecka   innan\r\nkoncessionen löper ut, så får kraftledningen fortsätta att\r\nanvändas. Detta gäller trots att det finns ett krav på att\r\nansökan om ny koncession skall lämnas in  två år innan den\r\ngällande går ut. Reservanterna ansåg således  att det inte\r\när  något fel på bestämmelsen i sig, men att efterlevnaden\r\ninte  är  tillfredsställande,  varvid ett skäl sades kunna\r\nvara  att det inte finns någon sanktionsmöjlighet  mot  de\r\nföretag som inte följer bestämmelsen. För att bestämmelsen\r\nskall få  åsyftad effekt förordade reservanterna att någon\r\nform av sanktionsmöjlighet skall införas och att riksdagen\r\ngenom ett tillkännagivande  skulle  uppmana regeringen att\r\ntillse att så sker.\r\nEnligt uppgift från Näringsdepartementet  fanns  det vid\r\ninförandet  av  den  aktuella  bestämmelsen  i ellagen ett\r\nantal koncessioner som vid den tidpunkten ännu  inte  hade\r\ngått  ut,  men  som  skulle göra det inom en tvåårsperiod.\r\nDessa koncessioner kunde  av  naturliga skäl inte uppfylla\r\nkravet  på  ny  ansökan  två år före  utgången  av  giltig\r\nkoncession.  Sedan  regelns   införande   har  dock  detta\r\nförbättrats,     även    om    det    fortfarande    finns\r\nkoncessionsansökningar  som  inkommer sent. Enligt uppgift\r\nfrån Energimyndigheten, som är  nätmyndighet  och  som har\r\natt  pröva  ansökningar  om  nätkoncession, har dock detta\r\nförbättrats avsevärt och utgör  för närvarande inget stort\r\nproblem. Det är nu endast ett fåtal  ansökningar  som inte\r\ninkommer före den stipulerade tvåårsgränsen.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nInledning\r\n\r\nUtskottet  behandlar först frågan om kunskapsläget rörande\r\nstrålningsrisker  och  därefter  frågan  om förlängning av\r\nnätkoncession.\r\n\r\nKunskapsläget rörande strålningsrisker\r\n\r\nUtskottet har vid återkommande tillfällen behandlat frågan\r\nom  strålningsrisker  från  kraftledningar  i  tätbebyggda\r\nområden.  Riksdagen hemställde som nämnts våren  2001  hos\r\nregeringen  om en utredning med uppdrag att finna åtgärder\r\noch  metoder  för  att  reducera  strålningsriskerna  från\r\nkraftledningar.  Elsäkerhetsverket, som gavs i uppdrag att\r\ngenomföra den begärda utredningen, presenterade i november\r\n2002  en  rapport  till  regeringen.  Remissbehandling  av\r\nrapporten pågår nu,  och  remisstiden  går  ut  den 1 juni\r\n2003.  Elsäkerhetsverket avser att under år 2003 genomföra\r\nstudier  av  antal  boende  vid  kraftledningar  med olika\r\nexponeringsnivåer  för  att  få underlag för förslag  till\r\nställningstagande till de olika  typer  av  incitament som\r\nredovisades i rapporten.\r\n\r\nMed hänvisning till att frågan är under beredning  anser\r\nutskottet  inte  att det finns anledning för riksdagen att\r\nnu göra något nytt  uttalande.  Mot  bakgrund  av  att det\r\nfinns  bostadsområden,  skolor  och daghem som ligger nära\r\nkraftledningar, där barn dagligen vistas under längre tid,\r\nbör farhågor om strålningsrisker  tas  på  allvar.  Det är\r\nockså  viktigt att forskning på det aktuella området drivs\r\nvidare.  Med det anförda avstyrks motion 2002/03:N264 (fp)\r\ni berörd del.\r\n\r\nFörlängning av nätkoncession\r\n\r\nI  motion 2002/03:Bo237  (v)  berörs  frågan  om  hur  den\r\ntidigare   nämnda   försiktighetsprincipen  tillämpas  för\r\nbefintliga  ledningar   i   samband   med  förlängning  av\r\nnätkoncession.   Som  redovisats  skall  enligt   gällande\r\nbestämmelser förlängning av en nätkoncession prövas enligt\r\nsamma  kriterier  som   gäller   för   en  ansökan  om  ny\r\nnätkoncession.    Detta    gäller    också    kravet    på\r\nmiljökonsekvensbeskrivningar  som  infördes vid årsskiftet\r\n1998/99. Enligt uppgift ledde denna regels införande bl.a.\r\ntill  en stor anhopning av ärenden hos  Energimyndigheten.\r\nDetta har  dock förbättrats, även om det fortfarande finns\r\nkoncessionsansökningar    som    inkommer   sent.   Enligt\r\nEnergimyndigheten utgör detta för  närvarande  inget stort\r\nproblem. Det är nu endast ett fåtal ansökningar  som  inte\r\ninkommer   före   den   stipulerade   tvåårsgränsen.   Med\r\nhänvisning till det anförda avstyrks den nämnda motionen i\r\nberörda delar.\r\n\r\n\r\n</pre><pre>\r\nReservationer\r\n\r\n\r\n\r\nUtskottets     förslag     till     riksdagsbeslut     och\r\nställningstaganden har föranlett följande reservationer. I\r\nrubriken  anges  inom  parentes  vilken punkt i utskottets\r\nförslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.\r\n\r\n\r\n1. Avslag på regeringens förslag om införande av ett\r\nelcertifikatssystem (punkt 1)\r\n\r\nav Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson\r\n(kd), Ulla Löfgren (m), Stefan  Hagfeldt (m) och Nyamko\r\nSabuni (fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under  punkt  1  borde  ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n1.  Riksdagen avslår proposition 2002/03:40 punkterna 1-4,\r\n6 och  7.  Därmed bifaller riksdagen motionerna 2002/03:N5\r\nyrkande 1, 2002/03:N6 yrkandena 1 och 2, det förstnämnda i\r\ndenna del, 2002/03:N8  yrkande  1,  2002/03:N264 yrkande 6\r\noch 2002/03:N301 yrkande 15.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi  anser  -  i  likhet  med vad som anförs  i  motionerna\r\n2002/03:N6 (m), 2002/03:N8  (fp) och 2002/03:N5 (kd) - att\r\nförslaget  om  införande  av ett  elcertifikatssystem  bör\r\navslås av riksdagen. Även i  motionerna  2002/03:N301  (m)\r\noch  2002/03:N262  (fp)  från  allmänna  motionstiden  tas\r\navstånd  från  ett  sådant system. Vid de två tillfällen -\r\nhösten 2000 och våren  2002  -  då  riksdagen tidigare har\r\nbehandlat  frågan om införande av ett  elcertifikatssystem\r\nhar företrädare  för Moderata samlingspartiet, Folkpartiet\r\noch  Kristdemokraterna   i   reservationer  markerat  sitt\r\navståndstagande från planerna på ett sådant system.\r\n\r\nDen avreglering av elmarknaden  som inleddes år 1996 har\r\nvarit   positiv;   stora   steg   har   tagits   för   att\r\nmarknadsanpassa energimarknaden och minska  den  politiska\r\nstyrningen  inom energiområdet. På en avreglerad elmarknad\r\nhar kunderna  möjlighet att genom sina köpval stödja sådan\r\nelproduktion  som   de   av  olika  skäl  -  miljömässiga,\r\nekonomiska, etc. - vill främja.  Det nu aktuella förslaget\r\nom ett elcertifikatssystem kan ses  som  ett återfall i en\r\nförlegad, politikerstyrd planeringstradition.\r\nSåväl förnybara energikällor som andra energislag  måste\r\nklara    energimarknadens   konkurrens   utan   omfattande\r\nsubventioner.   Genom   elcertifikatssystemet  osynliggörs\r\nsubventionerna till den förnybara elproduktionen genom att\r\nkostnaden   flyttas   från   statsbudgeten   direkt   till\r\nelkonsumenterna. Detta kan ses  som  ett  exempel  på  det\r\nbudgettricksande som regeringen tillämpar för att klara de\r\nuppsatta  utgiftstaken.  Enligt vår mening är detta inte i\r\növerensstämmelse med budgetlagens anda.\r\nDet  kan  vidare  ifrågasättas  hur  införandet  av  ett\r\nelcertifikatssystem förhåller  sig  till  det  arbete  som\r\npågår  på  både  nationell nivå och EU-nivå när det gäller\r\nhandel med utsläppsrätter. Genom handel med utsläppsrätter\r\nsätts ett marknadspris på miljön och ett starkt incitament\r\ntill  teknikförbättring   skapas.   Att  främja  förnybara\r\nenergikällor genom att låta miljöfarlig  produktion betala\r\ni  stället  för  att  ha  omfattande  subventioner  -  via\r\nstatsbudgeten eller, som i det nu aktuella  förslaget, via\r\nkonsumenternas  elräkningar  -  är  enligt vår mening  att\r\nföredra.\r\nEtt  ytterligare  starkt  argument  mot  det  föreslagna\r\nelcertifikatssystemet är att det omgärdas av en omfattande\r\nadministration och byråkrati. Det föreslagna  systemet  är\r\nen   komplicerad   och  tekniskt  präglad  reglering,  som\r\nförutsätter en betydande  administration med insatser från\r\nsåväl myndigheter som aktörerna  på elmarknaden. Ett stort\r\nantal    aktörer    är   på   olika   sätt   berörda    av\r\nelcertifikatssystemet    -   elproducenter,   kvotpliktiga\r\nelleverantörer, kvotpliktiga kunder, kvotpliktig industri,\r\nelintensiv industri, vanliga  elkunder,  Svenska kraftnät,\r\nEnergimyndigheten,          Finansinspektionen         och\r\nKonkurrensverket. Kostnaderna för denna administration kan\r\nkomma att bli omfattande.\r\nElcertifikatssystemets långsiktighet  och stabilitet kan\r\nockså  ifrågasättas.  Det  har  varit  en fördel  för  den\r\navreglerade elmarknaden att det finns ett  brett politiskt\r\nstöd  för  den.  Så  är  inte  fallet  för  det föreslagna\r\nelcertifikatssystemet, utan det parlamentariska underlaget\r\när  ganska  smalt.  Investeringar inom energimarknaden  är\r\ntill  sin karaktär långsiktiga  och  kräver  en  lång  och\r\növerblickbar planeringshorisont.\r\nMed  det   anförda   avstyrker   vi  införandet  av  det\r\nföreslagna elcertifikatssystemet. Därmed blir samtliga här\r\naktuella  motioner  tillgodosedda  i  berörda   delar  och\r\ntillstyrks.\r\n\r\n2. Avslag på regeringens förslag om införande av ett\r\nelcertifikatssystem (punkt 1, motiveringen)\r\n\r\nav Ingegerd Saarinen (mp).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nJag  har  -  i  likhet  med  vad  som  anförs  i  motion\r\n2002/03:N7  (mp), liksom i andra motioner från företrädare\r\nför  Miljöpartiet  -  olika  kritiska  synpunkter  på  det\r\nföreslagna  elcertifikatssystemet.  Jag ser dock samtidigt\r\nflera fördelar med ett sådant system  och  är  därmed inte\r\nberedd    att   avslå   propositionen   i   dess   helhet.\r\nMiljöpartiets   synpunkter   på   de   olika   delarna   i\r\nelcertifikatssystemet  återkommer  jag  till  i anslutning\r\ntill  respektive  avsnitt.  Därmed  avstyrker  jag de  här\r\naktuella motionerna i berörda delar.\r\n\r\n\r\n3. Riktlinjer för energipolitiken (punkt 2)\r\n\r\nav Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Ulla  Löfgren\r\n(m), Stefan Hagfeldt (m) och Nyamko Sabuni (fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi  anser  att  utskottets förslag under punkt 2 borde  ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin mening\r\nvad som anförs i reservation 3. Därmed bifaller  riksdagen\r\nmotionerna  2002/03:N5  yrkande 5, 2002/03:N6 yrkandena  3\r\noch 4 och 2002/03:N8 yrkandena  2  och  3, bifaller delvis\r\nmotion  2002/03:N266  yrkande  10  och  avslår  motionerna\r\n2002/03:N5 yrkandena 2-4, 2002/03:N7 yrkandena 1-4 och 11,\r\n2002/03:N338,   2002/03:   N339  yrkande  1,  2002/03:N348\r\nyrkandena   2   och  3,  2002/03:N390   yrkande   10   och\r\n2002/03:Bo288 yrkande 2.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVår syn på energipolitikens inriktning i allmänhet och mer\r\nspecifikt på förnybara energikällor överensstämmer med den\r\nsom kommer till uttryck  i  motionerna  2002/03:N6 (m) och\r\n2002/03:N8    (fp).    Det    övergripande    målet    för\r\nenergipolitiken bör enligt vår uppfattning vara att främja\r\nen säker och konkurrenskraftig el- och energiförsörjning i\r\nhela  landet,  samtidigt  som  all  energiproduktion skall\r\nklara högt ställda miljö- och säkerhetskrav i enlighet med\r\nden generella miljöpolitiken.\r\n\r\nDen riktning vi förordar innebär bl.a. att den politiska\r\nstyrningen  av  elproduktionen måste förändras.  Valet  av\r\nproduktionsform skall inte avgöras genom politiska beslut,\r\nutan energipolitiken främjas bäst genom en fri produktion.\r\nStatsmakternas  roll   bör   därför  inskränkas  till  att\r\nfastställa de spelregler som skall  gälla  på  marknaden i\r\nallmänhet  och i synnerhet vad gäller miljö, säkerhet  och\r\nberedskap. Utöver  att fastställa villkoren för marknadens\r\naktörer skall staten  inte  försöka  styra  vilken  teknik\r\neller produktionsform som skall utvecklas.\r\nEn bättre konkurrens på energimarknaderna än vad som för\r\nnärvarande   är   fallet   är  en  förutsättning  för  att\r\nmarknaderna skall fungera, varför  vi  förordar  en så fri\r\nkonkurrens   som  möjligt.  De  olika  energislagen  skall\r\nanvändas där de  är mest effektiva, och detta skall ske på\r\nen fri, konkurrensutsatt  energimarknad.  Den  politik som\r\nförs för närvarande - och där det nu aktuella förslaget om\r\ninförande  av  ett elcertifikatssystem är ytterligare  ett\r\nled  -  präglas  av   detaljstyrning,  särbeskattning  och\r\nsubventioner.  Denna  politik   har   medfört   en   sämre\r\nkonkurrens  än  vad  som  annars  skulle  ha varit fallet.\r\nResultatet  av  detta  har  bl.a.  blivit  högre  el-  och\r\nenergipriser   för  konsumenterna,  högre  utgifter   över\r\nstatsbudgeten och  ett  generellt  sämre utnyttjande av de\r\nsamhälleliga resurserna.\r\nBeträffande  kärnkraften  är  det  vår  uppfattning  att\r\nriksdagsbeslutet om en förtida avveckling  av  kärnkraften\r\nmåste  upphävas. En sådan avveckling leder till allvarliga\r\nnegativa  konsekvenser  för  den svenska samhällsekonomin,\r\nsysselsättningen  och  miljön.  Vid   kapacitetstoppar  är\r\nSverige tvingat att importera el från andra  länder och en\r\nstor  del  av  denna  el  är  producerad  i miljöskadliga,\r\nfossileldade anläggningar.\r\nNär  det  gäller förnybara energikällor kan  konstateras\r\natt för närvarande  svarar  dessa,  i form av framför allt\r\nvattenkraft,  för ca 50 % av den totala  elproduktionen  i\r\nSverige. Därutöver  är  ytterligare 44 % av elproduktionen\r\n(kärnkraft)  helt  fri  från   utsläpp   av   av   svavel,\r\nkväveoxider och koldioxid. Det är alltså endast 6 % av den\r\nsvenska elproduktionen som genererar några tillskott  till\r\nnedsmutsning  och  klimatförändringar.  Vi  anser  att vid\r\nmålformuleringar  på såväl nationell nivå som EU-nivå  bör\r\nhänsyn tas härtill.\r\nEnligt  vår  mening   behövs   det   en  omprövning  och\r\nutvärdering    av    den    förda   energipolitiken    och\r\nenergiforskningen. Behovet av  utvärdering tas också upp i\r\nmotion  2002/03:N266 (fp), som särskilt  inriktar  sig  på\r\nvindkraften på Gotland.\r\nRiksdagen   bör   genom   ett   tillkännagivande  anmoda\r\nregeringen att vidta åtgärder i enlighet  med  vad som här\r\nförordas.  Därmed  blir  motionerna  2002/03:N6  (m)   och\r\n2002/03:N8   (fp)   tillgodosedda   i  berörda  delar  och\r\ntillstyrks. Även den nyssnämnda motionen 2002/03:N266 (fp)\r\nblir  till en del tillgodosedd, liksom  motion  2002/03:N5\r\n(kd) i  den  del som rör handel med utsläppsrätter. Övriga\r\nhär aktuella motioner avstyrks i berörda delar.\r\n\r\n4. Riktlinjer för energipolitiken (punkt 2)\r\n\r\nav Maria Larsson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att  utskottets  förslag  under punkt 2 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin  mening\r\nvad  som anförs i reservation 4. Därmed bifaller riksdagen\r\nmotionerna  2002/03:N5 yrkandena 2-5, 2002/03:N8 yrkande 3\r\noch  2002/03:N390   yrkande   10   och  avslår  motionerna\r\n2002/03:N6 yrkandena 3 och 4, 2002/03:N7 yrkandena 1-4 och\r\n11,  2002/03:N8  yrkande  2,  2002/03:N266   yrkande   10,\r\n2002/03:N338,   2002/03:   N339  yrkande  1,  2002/03:N348\r\nyrkandena 2 och 3 och 2002/03:Bo288 yrkande 2.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nMin  syn  på  energipolitikens   inriktning   och  på  hur\r\nförnybara energikällor bör främjas överensstämmer  med den\r\nsom  kommer till uttryck i motionerna 2002/03:N5 (kd)  och\r\n2002/03:N390  (kd). Klimatfrågan är en av världssamfundets\r\nstörsta framtidsfrågor  och  dess  lösning  har ett starkt\r\nsamband med energiproduktionen. Sveriges energiförsörjning\r\nskall tryggas genom en långsiktig energipolitik  med fasta\r\nspelregler,   där   inhemska  förnybara  energikällor  och\r\nbränslen    utgör   en   växande    bas.    Arbetet    med\r\nenergieffektiviseringar   måste   intensifieras.   Sverige\r\nbehöver vidare ett nytt energiskattesystem där skatter och\r\nmiljöavgifter  utformas  med  hänsyn till förhållandena  i\r\nomvärlden. Systemet skall vara långsiktigt och utformas så\r\natt miljöbelastningen minimeras och tillgången till billig\r\nenergi  framställd  under trygga  och  säkra  förhållanden\r\nsäkerställs.   Målet   är    ett    ekologiskt   uthålligt\r\nenergisystem  utan  drastiska  prisförändringar,   elbrist\r\neller   andra   stora   påfrestningar   på   välfärd   och\r\nsysselsättning.  För  att möjliggöra detta krävs att stora\r\nsatsningar  görs  på  energiforskning   och  energiteknisk\r\nutveckling.\r\n\r\nKärnkraften   bör   fasas   ut  ur  energisystemet   när\r\nenergieffektiviseringar och tillförsel  av ny elektricitet\r\nmöjliggör  detta.  Tillförseln  av  ny energi  skall  vara\r\nbaserad på förnybara energikällor.\r\nEnligt min mening måste två principer  tillämpas för att\r\ndet   skall  skapas  goda  incitament  för  ett  uthålligt\r\nenergisystem  där andelen förnybar energi ökar. Dels måste\r\nny teknik få någon  form  av  initialt  stöd,  dels  måste\r\nprincipen  att  förorenaren  betalar  tillämpas  i  större\r\nutsträckning   vid   elproduktion.   Eftersom   de   olika\r\nelproduktionsteknikerna för förnybar energi ligger i olika\r\nmognadsfaser vill Kristdemokraterna ha ett system som  ger\r\ndifferentierat,  initialt  stöd  till  olika  tekniker och\r\nförordar  ett  fastprissystem för förnybar el, där  staten\r\ngaranterar  ett visst  pris  under  ett  uppbyggnadsskede.\r\nDetta pris fasas  sedan  ut så att mindre ersättning utgår\r\nför   varje  år,  då  tekniken   förväntas   bli   alltmer\r\nkonkurrenskraftig  efterhand. Kristdemokraterna delar inte\r\nregeringens  uppfattning  att  ett  fastprissystem  skulle\r\nmotverka en teknikutveckling av förnybara energikällor, då\r\ndet  inte  längre   skulle  finnas  incitament  att  sänka\r\nkostnaderna. De av staten  garanterade  priserna för olika\r\nförnybara energislag skall självklart justeras  nedåt,  så\r\natt en press skapas för teknikutveckling. Fördelen med ett\r\nfastprissystem jämfört med elcertifikaten är att det förra\r\nöppnar  för  möjligheter  till  prisdifferentiering mellan\r\nolika    förnybara   energislag.   Dessutom    blir    ett\r\nfastprissystem  incitamentsskapande  för  nyinvesteringar.\r\nKostnaderna  för  den  enskilde konsumenten blir  dessutom\r\nsannolikt  lägre, då ett  fastprissystem  inte  blir  lika\r\nadministrativt  krävande.  I  andra med Sverige jämförbara\r\nländer har ett fastprissystem för  förnybar  energi  visat\r\nsig vara mycket framgångsrikt. I Tyskland och Spanien  där\r\nsådana  system  tillämpas  har också tekniken för förnybar\r\nenergi utvecklats betydligt. I Danmark är vindkraftsteknik\r\nden tredje största exportindustrin.\r\nPå längre sikt måste utgångspunkten för all elproduktion\r\nvara att den skall bära sina miljökostnader i enlighet med\r\nprincipen  om  att  förorenaren  betalar.  Energipolitiken\r\nmåste  på sikt övergå  från  subventioner  till  förnybara\r\nenergikällor  till att låta miljöfarlig produktion betala,\r\ngenom ett system med handel med utsläppsrätter. Ett sådant\r\nsystem innebär  att  det  sätts ett marknadspris på miljön\r\noch   att   det   skapas   ett  starkt   incitament   till\r\nteknikförbättring. Sverige bör  i EU aktivt arbeta för att\r\ndet   kommer   till   stånd   en   europeisk,   avreglerad\r\nenergimarknad,  som  inkluderar  en  gemensam  handel  med\r\nutsläppsrätter.  I  avvaktan på detta kan  ett  nationellt\r\neller nordiskt system prövas.\r\nJag vill också något erinra om Kristdemokraternas syn på\r\ninhemska, förnybara energikällor  och  inställningen  till\r\nolika  tekniker  och  energibärare  för  energiproduktion.\r\nKristdemokraterna   anser   att  det  är  förvånande   att\r\nregeringen  utesluter  torven från  elcertifikatssystemet,\r\neftersom torvens egenskaper definitionsmässigt står mycket\r\nnära    biomassa    och    biobränsle    enligt    Svenska\r\ntorvproducentföreningens bedömning. Torven kan tillsammans\r\nmed trädbränsle spela en viktig  roll  för att öka andelen\r\nbiobränslen  i kraftvärmeverk. Att exkludera  torven  från\r\nelcertifikatssystemet  innebär  en  uppenbar  risk för att\r\nkraftvärmeproduktion med torv ersätts med kol.  Regeringen\r\nbör  ompröva  torvens  ställning  som  ett  icke förnybart\r\nenergislag.   Biobränslena   spelar   en  viktig  roll   i\r\nutvecklingen  mot  ett  uthålligt energisystem.  Medan  de\r\nfossila  bränslena  olja,  kol  och  naturgas  släpper  ut\r\n202-328  tusen  ton  koldioxid  per  TWh  är  siffran  för\r\nbiobränslen i praktiken  noll.  Samma  mängd som släpps ut\r\nvid  förbränning  av  biobränslen tas upp av  växtligheten\r\nigen. Kristdemokraterna  ser positivt på att biobränslenas\r\nandel av den totala energiproduktionen  ökar.  Däremot  är\r\nKristdemokraterna kritiska till den brist på långsiktighet\r\ni  planeringen  som  präglar  svensk  energipolitik,  även\r\navseende  vindkraften  och  vattenkraften.  När det gäller\r\nsolenergi bör stödet till forskningen kring solceller, där\r\nSverige intar en framskjuten position, ökas.\r\nRiksdagen   bör   genom   ett   tillkännagivande  anmoda\r\nregeringen att vidta åtgärder i enlighet  med  vad som här\r\nförordas.  Därmed  blir  motionerna  2002/03:N5  (kd)  och\r\n2002/03:N390   (kd)  tillgodosedda  i  berörda  delar  och\r\ntillstyrks. Även de delar av motionerna 2002/03:N6 (m) och\r\n2002/03:N8 (fp)  som  rör  handel  med utsläppsrätter blir\r\ntillgodosedda.  Övriga  här aktuella motioner  avstyrks  i\r\nberörda delar.\r\n\r\n5. Riktlinjer för energipolitiken (punkt 2)\r\n\r\nav Ingegerd Saarinen (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets  förslag  under  punkt 2 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n2.  Riksdagen tillkännager för regeringen som  sin  mening\r\nvad som  anförs i reservation 5. Därmed bifaller riksdagen\r\nmotionerna  2002/03:N7  yrkandena 1-4 och 11, 2002/03:N339\r\nyrkande 1 och 2002/03:N348  yrkandena  2  och 3 och avslår\r\nmotionerna 2002/03:N5 yrkandena 2-5, 2002/03:N6  yrkandena\r\n3  och  4,  2002/03:N8  yrkandena  2  och  3, 2002/03:N266\r\nyrkande  10,  2002/03:N338,  2002/03:N390 yrkande  10  och\r\n2002/03:Bo288 yrkande 2.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nMin  syn  på  energipolitikens  inriktning   och   på  hur\r\nförnybara energikällor bör främjas överensstämmer med  den\r\nsom  kommer  till  uttryck  i  motionerna 2002/03:N7 (mp),\r\n2002/03:N348  (mp)  och  2002/03:N339  (mp).  Det  svenska\r\nenergisystemet bör enligt  min  mening  genomgå  en  total\r\nomställning   till   elproduktion   baserad  på  förnybara\r\nenergislag. Målet för energipolitiken  bör  vara att, inom\r\nramen för en ekologiskt bärkraftig utveckling  på kort och\r\nlång sikt, skapa förutsättningar för att förse landet  med\r\nförnybar  energi  på  ett sätt som medför att näringslivet\r\nges konkurrenskraftiga  villkor  och hushållen får rimliga\r\nkostnader. Varje energislag skall  långsiktigt  bära  sina\r\negna  samhällsekonomiska  kostnader,  inklusive  risk- och\r\nmiljökostnader. Genom att anpassa energisystemet till  vad\r\nsom    är    långsiktigt,   ekologiskt   hållbart   skapas\r\nförutsättningar  i  Sverige  för såväl en robust ekonomisk\r\nutveckling som en god social utveckling. För den fortsatta\r\nkärnkraftsavvecklingen skall marknadsekonomiska  styrmedel\r\nanvändas.\r\n\r\nDet   finns   två   principiella  metoder  att  förändra\r\nenergisystemet så att ohållbara  energikällor fasas ut och\r\nmer hållbara fasas in. Den ena metoden är att staten pekar\r\nut  vad  som  skall  bort, nämligen fossila  bränslen  och\r\nkärnkraft. Förorenaren  betalar,  t.ex. genom miljöskatter\r\neller genom administrativa styrmedel.  I  takt med att den\r\ngamla  elproduktionen fasas ut, uppstår en efterfrågestyrd\r\nmarknad  för  förnybar  kraft.  Den  andra  metoden är att\r\nbestämma   vilka   förnybara  energikällor  staten   anser\r\nönskvärda, t.ex. vindkraft,  och  att  en  utbyggnad drivs\r\nfram  genom reglerade priser eller reglerade  kvantiteter.\r\nFörslaget  om  elcertifikat innebär att staten kommenderar\r\nfram ett visst utbud av förnybar el, vilket ligger i linje\r\nmed en svensk tradition.  Det  var  så  vattenkraften  och\r\nkärnkraften byggdes ut.\r\nDen  förstnämnda  metoden  är  dock  att föredra. Den är\r\neffektivare  ur nationalekonomisk synpunkt,  eftersom  den\r\ninte leder till  överutbyggnad  av  kraftsektorn.  Den  är\r\nrättvisare,  då  den inte leder till överdriven ersättning\r\ntill  vissa producenter,  och  den  står  framför  allt  i\r\ntydligare   relation   till   målet.   Mer  kärnkraft  och\r\nfossilkraft fasas ut genom åtgärder som  riktar sig direkt\r\nmot  dessa  än  genom åtgärder som främjar alternativ.  En\r\nfördel med koldioxidskatt  är  vidare att den slår hårdast\r\nmot    de    ur   miljösynpunkt   sämsta   energikällorna.\r\nElcertifikatssystemet  gör  ingen  sådan åtskillnad. Trots\r\natt  ekonomiska  styrmedel  i miljöpolitiken  lovprisas  i\r\nprincip  har  de  inte  tillämpats   särskilt   mycket,  i\r\nsynnerhet   inte   när   det   gäller   el.  Hittills  har\r\nkoldioxidskatt  inte  alls  använts  beträffande  el,  med\r\nmotivering  att  svenska fossileldade kraftföretag  skulle\r\nmissgynnas i förhållande till konkurrenter i andra länder.\r\nEnligt Miljöpartiets  mening har regeringen inte prövat de\r\nmöjligheter  som finns till  gränsjusterad  koldioxidskatt\r\neller försökt  samordna  koldioxidpolitiken  med  Finland,\r\nDanmark   och   Tyskland.   I   en   framtida  handel  med\r\nutsläppsrätter finns det dock en möjlighet  att rätta till\r\ndetta  misstag  genom  att kraftproduktionen tilldelas  en\r\nutsläppskvot som är betydligt mindre än utsläppen under de\r\nsenaste åren, och genom att en sådan kvot dessutom minskas\r\nvarje år framöver.\r\nEftersom  det inte funnits  någon  koldioxidskatt  eller\r\nandra kostnader  förknippade  med  att släppa ut koldioxid\r\nvid elproduktion, har de förnybara energislagen  inte fått\r\nnågon   konkurrensfördel   av   att   de  inte  producerar\r\nkoldioxid.    Vindkraften   som,   till   skillnad    från\r\nbränsleeldade kraftverk, inte producerar några kväveoxider\r\nhar   inte   någon    konkurrensfördel   av   detta.   När\r\nKyotoprotokollet  träder   i   funktion   år  2008  kommer\r\nmöjligheterna till export av miljöstörande kraftproduktion\r\natt  reduceras.  Administrativa styrmedel för  att  minska\r\nkoldioxidutsläppen  från  elproduktion har hittills nästan\r\ninte alls använts. Kärnkraftsskatten  borde  av  miljöskäl\r\nhöjas.  Det finns även andra möjligheter att driva  på  en\r\navveckling   av   kärnkraften,   såsom   en  skärpning  av\r\nsäkerhetskraven  och  att kärnkraftsföretagen  får  betala\r\nsina  egna  försäkringskostnader.   Att  låta  förorenaren\r\nbetala har fördelen att sparande/effektivisering  värderas\r\nlika högt som förnybar energi.\r\nDen  svenska  elförbrukningen  är  2,6  gånger högre per\r\ncapita  än  i  resten  av  EU. Mot denna bakgrund  är  det\r\nsjälvklart att kärnkraften och  den fossila elproduktionen\r\ninte kan ersättas med ny el, utan  dessa  energislag måste\r\ntill största delen effektiviseras eller konverteras  bort.\r\nStatligt   stöd   till  ny  elproduktion  utan  föregående\r\navveckling av fossil  kraft  och kärnkraft tenderar endast\r\natt låsa fast Sverige i överkonsumtion.  Sverige  utmärker\r\nsig alltså för ett omfattande slöseri med el, särskilt med\r\nelvärme,  vilket  leder  till  effekttoppar  som i sin tur\r\nleder  till  extrema  priser och risker för försörjningen.\r\nFör  att  undanröja detta  problem  krävs  en  mycket  mer\r\nkraftfull politik än den som hittills bedrivits för att få\r\nned elanvändningen  i  allmänhet och elvärmen i synnerhet.\r\nAnnars kommer satsningen  på  förnybara  energikällor inte\r\natt  leda  till någon avveckling av kärnkraft  och  fossil\r\nkraft, utan endast höja konsumtionen.\r\nDet behövs  dock,  enligt min mening, också någon typ av\r\nstöd till den förnybara  energin,  bl.a.  för  att undvika\r\nryckighet  i elpriserna vid övergången från ohållbar  till\r\nhållbar elproduktion.  Det  finns goda förutsättningar för\r\natt   öka   produktionen  av  förnybar   el   i   Sverige.\r\nMiljöpartiet   har  i  tidigare  energipolitiska  motioner\r\nföreslagit ett mål  om 25 TWh ny, förnybar el fram till år\r\n2010, ett mål som givetvis  blir  svårare att uppnå ju mer\r\ndetta  årtal  närmar  sig  utan  att en  effektiv  politik\r\ninförs. Under förutsättning att det  skall  vara stöd till\r\nförnybar el, anser jag att ett elcertifikatssystem  är att\r\nföredra   framför   ett   fastprissystem,   eftersom   det\r\nförstnämnda  systemet  har  ett  visst marknadsinslag. Den\r\nföreslagna lydelsen av definitionen  i 1 kap. 2 § lagen om\r\nelcertifikat  bör  dock  ändras  så att till  definitionen\r\n\"förnybar  energikälla:  en  energikälla  som  förnyas  på\r\nnaturlig väg\" skall fogas \"och  som  är  koldioxidneutral,\r\nenligt de definitioner som gäller för Sveriges redovisning\r\ntill  klimatkonventionen\".  Regeringen bör återkomma  till\r\nriksdagen med ett förslag till  lagändring  i enlighet med\r\nvad som här har angivits.\r\nMånga   elkunder   kan   förväntas  komma  att  förväxla\r\nelcertifikaten med det existerande systemet med miljömärkt\r\nel.  Denna typ av el, med benämningen  Bra  Miljöval,  har\r\nredan  en avsevärd omfattning, ca 15 TWh år 2001, dvs. den\r\när mer omfattande  än vad elcertifikatssystemet kommer att\r\nbli under de närmaste  åren.  Systemet med Bra miljöval är\r\nmycket    bättre   än   elcertifikatssystemet,    eftersom\r\nförstnämnda system innebär att 100 % av elen är någorlunda\r\nhållbar. Om  regeringen  hade en verklig vilja att fasa ut\r\nkärnkraft och fossila bränslen,  borde den föregå med gott\r\nexempel  och  ålägga samtliga statliga  förvaltningar  och\r\nverk att köpa miljömärkt  el.  Elcertifikat  är  inte  det\r\nviktigaste  instrumentet  för att ställa om energisystemet\r\ntill hållbarhet, men med ovanstående reservationer kan det\r\nge ett bidrag till att minska  koldioxidutsläppen och till\r\natt fasa ut kärnkraften.\r\nMed det anförda tillstyrker jag  de inledningsvis nämnda\r\ntre  motionerna  i  berörda  delar.  Övriga  här  aktuella\r\nmotioner avstyrks i motsvarande delar.\r\n\r\n6. Certifikatberättigande elproduktion och\r\ngodkännande av anläggningar (punkt 3)\r\n\r\nav Ingegerd Saarinen (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under  punkt  3  borde ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n3.   Riksdagen  antar  regeringens  förslag  till  lag  om\r\nelcertifikat  såvitt  avser  2 kap. 1-3 och 5 §§, dock med\r\nden  ändring som framgår av förslag  i  bilaga  4.  Därmed\r\nbifaller riksdagen delvis proposition 2002/03:40 punkt 1 i\r\ndenna del och bifaller motion 2002/03:N7 yrkandena 5-9.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nJag har  -  med  instämmande  i  vad  som  anförs i motion\r\n2002/03:N7 (mp) - en rad synpunkter på regeringens förslag\r\navseende    den   certifikatberättigande   elproduktionen.\r\nMiljöpartiet    motsätter    sig    varje   utbyggnad   av\r\nvattenkraften  och  därför  bör inte vattenkraft  komma  i\r\nfråga för elcertifikat. De skyddade  älvarna  måste förbli\r\nskyddade, och småskalig vattenkraft innebär ofta  en skada\r\npå   naturen   som  är  utan  proportion  till  nyttan  av\r\ntillskottet av el. I princip har jag inget att invända mot\r\natt   effektivisering    av   befintliga   vattenkraftverk\r\nberättigar till elcertifikat,  men  detta kräver i så fall\r\nytterligare  utredning.  Miljöpartiet  vill   alltså   att\r\nriksdagen  skall uttala sig mot att vattenkraft skall vara\r\ncertifikatberättigande.  Det  kan  senare bli aktuellt att\r\nelcertifikaten blir föremål för gränsöverskridande handel,\r\noch då får inte ett oklart ställningstagande  av riksdagen\r\nleda till en s.k. guldrusch i Sveriges vattendrag.\r\n\r\nNär det gäller torv kan konstateras att det rör  sig  om\r\nett  fossilt  bränsle,  som  enligt  OECD, internationella\r\nenergiorganet  IEA, EU och FN:s klimatpanel  (IPCC)  avger\r\nkoldioxid  vid förbränning.  Dessutom  innebär  torvtäkter\r\nofta att stora  naturvärden förstörs. Torv bör alltså inte\r\nvara  certifkatberättigande.   Regeringen   föreslår,  som\r\nredovisats,   att   regeringen  eller,  efter  regeringens\r\nbemyndigande,   Energimyndigheten    skall    få   meddela\r\nföreskrifter  om  vilka  krav  som  skall  ställas  på  de\r\nbiobränslen  som skall vara certifikatberättigande. Enligt\r\nmin mening bör det i stället vara riksdagen som beslutar i\r\ndenna fråga. När  det  gäller  biogas  anser jag att denna\r\nenergikälla skall vara certifikatberättigande.\r\nBeträffande skogsbränsle anser jag att endast sådan skog\r\nsom kommer från FSC-certifierat skogsbruk  (dvs.  skog som\r\när  miljöcertifierad  enligt  det certifieringssystem  som\r\ntillämpas  av  den internationella  organisationen  Forest\r\nStewardship  Council,   FSC)   bör   komma   i  fråga  för\r\nelcertifikat.  Kraven på returbränsle måste vara  så  höga\r\natt spridningen  av  tungmetaller  och t.ex. dioxiner inte\r\nökar till följd av orena bränslen. Förbränning  av  avfall\r\när  en  lågvärdig  form av återvinning, och återanvändning\r\noch materialåtervinning  bör  prioriteras högre. Det finns\r\nen potential för ett ökat biobränsleuttag,  inom ramen för\r\nvad  naturen  tål,  men  det finns också en risk  för  ett\r\nmiljömässigt  förödande  uttag  av  biomassa.  Uttag  från\r\nenbart FSC-certifierad skog  är  ett minimikrav på vad som\r\nkan  sägas  vara  hållbart  uttag. Största  delen  av  den\r\nsvenska bolagsägda skogen är  FSC-certifierad,  och  denna\r\ncertifiering  ökar  också  i andra länder. Om skogsbränsle\r\nfrån        FSC-certifierade        skogsägare        blir\r\nelcertifikatberättigande, bör detta leda till att ännu mer\r\nskog certifieras, såväl i Sverige som  i  länder  varifrån\r\nSverige importerar skogsbränsle.\r\nSammantaget  kan  biobränsleanvändningen  förväntas  öka\r\nstarkt  till följd av det förslagna elcertifikatssystemet.\r\nDärför bör  det  vara riksdagen som skall besluta om vilka\r\nbiobränslen som skall  vara certifikatberättigande - detta\r\när en viktig politisk fråga.\r\nFör att uppnå det som förordas i denna reservation krävs\r\nändringar   i   regeringens   lagförslag.   Detta   gäller\r\nbestämmelserna i  2  kap.  1-3  och  5 §§ i den föreslagna\r\nlagen om elcertifikat. Hur bestämmelserna bör lyda framgår\r\nav bilaga 4. Därmed tillstyrks den här aktuella motionen i\r\nberörda delar.\r\n\r\n7. Kvotplikten (punkt 4)\r\n\r\nav Ingegerd Saarinen (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under  punkt  4  borde ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n4.   Riksdagen  antar  regeringens  förslag  till  lag  om\r\nelcertifikat såvitt avser 4 kap., dock med den ändring som\r\nframgår  av  förslag  i  bilaga  4,  och  tillkännager för\r\nregeringen som sin mening vad som anförs i  reservation 7.\r\nDärmed  bifaller  riksdagen delvis proposition  2002/03:40\r\npunkt  1  i  denna  del,  bifaller  motionerna  2002/03:N7\r\nyrkande  10,  2002/03:N339   yrkande  2  och  2002/03:N348\r\nyrkande 1 i denna del och bifaller  delvis motion 2002/03:\r\nN374.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nRegeringens förslag om utformning av kvotplikten har - som\r\npåpekas i motionerna 2002/03:N7 (mp), 2002/03:348 (mp) och\r\n2002/03:N339 (mp) - ett antal brister  som  riksdagen  bör\r\nanmoda regeringen att rätta till. En rör det av regeringen\r\nföreslagna  undantaget  från kvotplikt för den elintensiva\r\nindustrin. En betydande del av den svenska elförbrukningen\r\näger rum inom denna industri.  Den  utgör  dock inte något\r\nhomogent  block, utan innefattar såväl modern  som  starkt\r\nföråldrad  industri,   såväl   industri   som   har  stora\r\nmöjligheter  att minska sin elanvändning som industri  som\r\nhar  små  sådana  möjligheter,  såväl  industri  med  stor\r\nbetydelse för Sveriges ekonomi, sysselsättning och välfärd\r\nsom industri  med  dåliga  förutsättningar för överlevnad.\r\nEnligt  Miljöpartiets  mening   är   det  särskilt  i  den\r\nelintensiva industrin som elcertifikaten  skulle  kunna ge\r\npåtagliga  effekter.  Om priset stiger med 1 öre per  kWh,\r\npåverkar  det  inte hushållen  särskilt  mycket,  eftersom\r\nderas pris ligger på ca 1 kr. Om däremot priset höjs med 1\r\nöre  per  kWh  i  den   elintensiva  industrin,  från  ett\r\ngrundpris på 10-20 öre, motsvarar  det en höjning med 5-10\r\n%. En sådan höjning skulle motivera  en  ordentlig översyn\r\nav    belysning,    pumpar,    fläktar,    tryckluft   och\r\nåtervinningspotential,  vilket skulle ge goda  möjligheter\r\natt  spara  bort  kostnadsökningen.  Att,  som  regeringen\r\nföreslår,  undanta  skogsindustrin   från   kvotplikt   är\r\nsärskilt  omotiverat, då både tillverkning av kemisk massa\r\noch återvinningsmassa  har goda förutsättningar att ge ett\r\növerskott  av certifikatberättigande  el.  Vidare  innebär\r\nregeringens   förslag   om  undantag  från  kvotplikt  för\r\npetroleumraffinaderier en direkt motsats till principen om\r\natt förorenaren betalar,  och  det  gör  det  svårare  för\r\nSverige  att  klara  det  klimatmål som riksdagen antog år\r\n2002.\r\n\r\nElcertifikatsfrågan bör inte  ses isolerad från pågående\r\narbete  på  skatteområdet.  Det  får   inte   bli  så  att\r\nelcertifikaten  är  ytterligare  ett steg i en utveckling,\r\ndär  de stora, ofta kraftigt miljöstörande,  elförbrukarna\r\nfår allt  billigare  el,  medan  hushållskunderna får allt\r\ndyrare el. Förändringstrycket skulle  därmed  bli starkast\r\ndär  kunskap  och  förmåga  till förändring är minst.  Det\r\nsammanvägda  resultatet  av de  ändrade  villkor  som  det\r\narbete  som  bedrivs av bl.a.  Skattenedsättningskommittén\r\noch  FlexMex2-utredningen  samt  det  arbete  som  bedrivs\r\navseende   en  ändrad  kraftvärmelagstiftning  kan  väntas\r\nmedföra bör  vara  att  svensk  industri får ungefär samma\r\nelpriser  och  villkor  som konkurrenterna.  Miljödumpning\r\nmåste samtidigt motarbetas.\r\nEtt  annat  problem  med elcertifikaten  är  att  de  är\r\nkrångliga och kommer att bidra till att elräkningarna blir\r\nännu svårbegripligare än  för närvarande. Det kan möjligen\r\nockså  leda  till  att tvånget  att  elkonsumtionen  skall\r\nutgöras av en viss andel  förnybar  energi  kan  komma att\r\nupplevas som ytterligare ett sätt från elproducenterna att\r\npressa  folk  på  pengar.  I  värsta  fall kan krångel och\r\nkostnadspåslag för administration av elcertifikaten  komma\r\natt  leda  till  en  ytterligare  minskad  vilja  att byta\r\nelleverantör. För att förenkla systemet bör det utredas om\r\nnätbolagen   kan  hantera  kvotplikten  för  elanvändarna.\r\nNätbolagen bör  kunna  hantera  elcertifikaten enklare och\r\nbilligare  än elleverantörerna, och  de  förstnämnda  står\r\ndessutom under Energimyndighetens tillsyn.\r\nSom  Miljöpartiet   tidigare   har   påpekat  ligger  de\r\nföreslagna  kvotnivåerna  väsentligt  under  de  krav  som\r\nställs  i  det  aktuella EG-direktivet. För  Sveriges  del\r\ninnebär  EG-direktivet   att   det   krävs  en  ökning  av\r\nårsproduktionen av el från förnybara energikällor  med  ca\r\n25  TWh.  De  kvoter  som regeringen nu föreslår motsvarar\r\nrunt hälften därav. Målet  för  utbyggnad av förnybar el i\r\nSverige måste självklart stå i samklang  med EU:s krav. En\r\nuppgradering  av kvoterna till en nivå som  motsvarar  EG-\r\ndirektivet  måste  därför  snarast  göras.  Riksdagen  bör\r\nanmoda regeringen  att  skyndsamt återkomma med förslag om\r\nhöjda kvotnivåer.\r\nMed  de  förbehåll  som  angivits   tillstyrks  det  här\r\naktuella förslaget. Riksdagen bör sålunda  besluta  om  en\r\nändring  av  4 kap. så att inget undantag från kvotplikten\r\nskall göras för  den  elintensiva industrin (se bilaga 4).\r\nVidare  bör riksdagen genom  ett  tillkännagivande  anmoda\r\nregeringen   att   vidta   de   åtgärder  som  förordas  i\r\nreservationen.  Därmed  blir  de  tre   nämnda  motionerna\r\ntillgodosedda  i  berörda  delar  och  tillstyrks.  Motion\r\n2002/03:N374 (s) blir också i sak tillgodosedd.\r\n\r\n8. Kvotpliktsavgifter (punkt 5)\r\n\r\nav Ingegerd Saarinen (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt  5  borde  ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n5.   Riksdagen  antar  regeringens  förslag  till  lag  om\r\nelcertifikat  såvitt  avser  5 kap.  och  tillkännager för\r\nregeringen som sin mening vad som anförs i  reservation 8.\r\nDärmed bifaller riksdagen proposition 2002/03:40 punkt 1 i\r\ndenna  del  och  motionerna  2002/03:N339  yrkande  3  och\r\n2002/03:N348 yrkande 1 i denna del.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDen viktigaste faktorn för att inom elcertifikatssystemets\r\nramar  skapa  de  stabila  ekonomiska förutsättningar  som\r\nkrävs  för att främja investeringar  är  -  som  anförs  i\r\nmotionerna  2002/03:N348  (mp) och 2002/03:N339 (mp) - att\r\nse till att priset på certifikaten  hamnar  på en nivå som\r\ngör investeringar lönsamma. Det är dock mycket tveksamt om\r\ndetta  är  fallet  i  regeringens  förslag. Riksdagen  bör\r\ndärför, genom ett tillkännagivande,  anmoda regeringen att\r\nomedelbart se över de föreslagna kvotpliktsavgifterna  och\r\nsnarast möjligt genomföra de justeringar som krävs för att\r\ninvesteringar skall komma i gång.\r\n\r\nMed  ett tillkännagivande av riksdagen av denna innebörd\r\ntillstyrks  regeringens  förslag i här berörd del. De båda\r\nnämnda motionerna tillstyrks samtidigt.\r\n\r\n9. Undantag från kravet på mätning av inmatningens\r\nfördelning över tiden (punkt 8)\r\n\r\nav  Mikael  Odenberg  (m),  Maria  Larsson  (kd),  Ulla\r\nLöfgren (m) och Stefan Hagfeldt (m).\r\n\r\n- under förutsättning av bifall till reservation 1 -\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag  under  punkt  8  borde ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n8.  Riksdagen  avslår  regeringens  förslag  till  lag  om\r\nändring  i  ellagen (1997:857) i den mån det inte omfattas\r\nav  utskottets   förslag   till   riksdagsbeslut   i   det\r\nföregående. Därmed avslår riksdagen proposition 2002/03:40\r\npunkt 5 i denna del och bifaller motion 2002/03:N6 yrkande\r\n1 i denna del.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nElmätutrustning för timvis mätning är dyrare än utrustning\r\nsom  bara  mäter  mängden  inmatad  el.  Våren  2002 ansåg\r\nregeringen    i   den   då   aktuella   propositionen   om\r\nenergimarknader  i  utveckling - bättre regler och tillsyn\r\n(prop. 2001/02:56) att  dessa  merkostnader  inte  stod  i\r\nrimlig proportion till den ringa mängd el som produceras i\r\nsmå  produktionsanläggningar.  Därför  föreslog regeringen\r\ninförande  av  en  möjlighet till dispens från  kravet  på\r\ntimmätning för el från  sådana anläggningar. Detta godtogs\r\nav riksdagen och möjligheten  att slippa timmätning trädde\r\ni  kraft den 1 januari 2003 (bet.  2001/02:NU9).  En  dryg\r\nmånad  efter  detta ikraftträdande föreslår regeringen - i\r\nden nu aktuella  propositionen  -  att  dispensmöjligheten\r\nskall slopas. Regeringen har upptäckt att  det av tekniska\r\nskäl måste ske en timvis mätning även av förnybar  el från\r\nsmå   leverantörer,  annars  kan  inte  anläggningshavaren\r\ntilldelas elcertifikat.\r\n\r\nVi motsätter oss, som tidigare redovisats, införandet av\r\nelcertifikatssystemet. Om riksdagen bifaller reservation 1\r\noch avvisar regeringens förslag bortfaller motivet för att\r\nåterkalla   dispensmöjligheten   från   kravet  på  timvis\r\nmätning.  Riksdagen  bör  i sådant fall avslå  regeringens\r\nförslag till ändringar i ellagen såvitt avser mätningen av\r\nel.  Därmed  blir  motion 2002/03:N6  (m)  tillgodosedd  i\r\nberörd del och tillstyrks.\r\n\r\n10.Nättariffers skälighet och tillsyn (punkt 9)\r\n\r\nav Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson\r\n(kd), Ulla Löfgren  (m), Stefan Hagfeldt (m) och Nyamko\r\nSabuni (fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets  förslag  under  punkt  9 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin  mening\r\nvad som anförs i reservation 10. Därmed bifaller riksdagen\r\nmotionerna  2002/03:N301   yrkande  12  i  denna  del  och\r\n2002/03:N390 yrkande 9.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nI likhet med vad som anförs  i motionerna 2002/03:N301 (m)\r\noch 2002/03: N390 (kd), liksom i en reservation våren 2002\r\nfrån    företrädare    för    Moderata    samlingspartiet,\r\nKristdemokraterna  och  Folkpartiet   (bet.  2001/02:NU9),\r\nförutsätter   en   väl   fungerande   elmarknad,   förutom\r\nkonkurrens  i  handeln  med  el,  även  en  effektiv   och\r\ntillförlitlig nätverksamhet. Eftersom nätverksamheten inte\r\när  konkurrensutsatt  är det av avgörande betydelse att en\r\neffektiv tillsyn av denna  verksamhet fungerar. Enligt vår\r\nmening har regeringens agerande när det gäller denna fråga\r\nhittills präglats av en anmärkningsvärd passivitet.\r\n\r\nDet  totala elpriset för en  konsument  består  av  fyra\r\ndelar, nämligen  nätavgift,  pris på elenergi, elskatt och\r\nmervärdesskatt.       Enligt      Elkonkurrensutredningens\r\nslutbetänkande, Konkurrens  på  elmarknaden  (SOU 2002:7),\r\nbestår hushållskundernas totala elpris efter år 1996 grovt\r\nsett  av  en  tredjedel  vardera av nätavgift, elpris  och\r\nskatter. Det är således endast  en tredjedel av det totala\r\npriset  för  en  konsument som är utsatt  för  konkurrens,\r\nmedan den tredjedel  som  avser  nätavgiften bestäms av en\r\nmonopolist. En skärpt tillsyn av priser  på monopolområden\r\nmåste syfta till att skydda konsumenterna från att drabbas\r\nav    oskäliga    priser    och    att    uppmuntra   till\r\nrationaliseringar.   Dessutom  bör  en  skälig  andel   av\r\nrationaliseringsvinsterna  komma  konsumenterna  till godo\r\ngenom lägre priser. Det finns uppskattningar som pekar  på\r\natt  mer  än hälften av avregleringens positiva effekter i\r\nform av effektivitetsvinster skulle finnas i nätledet.\r\nDen förändring  av ellagen som riksdagen beslöt om våren\r\n2002 kan ses som ett försök att effektivisera tillsynen av\r\nnätföretagen.  Enligt   vår  mening  är  detta  dock  inte\r\ntillräckligt.  En  åtgärd  som   omgående  bör  vidtas  är\r\ninförande av s.k. benchmarking-konkurrens, som tillämpas i\r\nt.ex. Storbritannien. Detta går ut  på  att  ett index som\r\nmäter  befolkningstäthet,  geografi,  m.m.  och  som   kan\r\nförklara  kostnadsbilden  i  distributionsområdet tas fram\r\noch används för att mäta effektiviteten  hos företagen. De\r\nföretag  som  enligt  detta index är effektivare  och  har\r\nlägre konsumenttaxor än  genomsnittet  får  ge  ägarna god\r\navsättning   på   insatt  kapital.  Bolag  som  har  högre\r\nkonsumenttaxor än genomsnittet  förvägras  att  ge  ägarna\r\navkastning.\r\nEnergimyndigheten    har    i    sitt    hittillsvarande\r\ntillsynsarbete varit alltför passiv. Myndighetens  tillsyn\r\nav  nätföretagen  måste  skärpas,  och  regeringen  bör ge\r\nmyndigheten   befogenhet   att,  om  så  erfordras,  vidta\r\ntvingande  åtgärder.  I detta  sammanhang  vill  vi  också\r\nframhålla att handläggningstiderna  för koncessionsärenden\r\nhos   Energimyndigheten  måste  kortas.  Under   år   2000\r\nvarierade   handläggningstiderna   från   227   dagar  för\r\ntillsynsärenden   till  340  dagar  för  prövningsärenden,\r\nvilket är oacceptabelt.\r\nRiksdagen   bör  genom   ett   tillkännagivande   anmoda\r\nregeringen att  vidta  åtgärder i enlighet med vad som här\r\nförordas.  Därmed  tillstyrks   de   båda   här   aktuella\r\nmotionerna i berörda delar.\r\n\r\n11.Leverantörsbyte (punkt 10)\r\n\r\nav  Mikael  Odenberg  (m), Ingegerd Saarinen (mp),  Eva\r\nFlyborg (fp), Maria Larsson  (kd),  Ulla  Löfgren  (m),\r\nStefan Hagfeldt (m) och Nyamko Sabuni (fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi  anser  att  utskottets förslag under punkt 10 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n10. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservation 11. Därmed bifaller riksdagen\r\nmotionerna  2002/03:N301  yrkande  12   i  denna  del  och\r\n2002/03:N390   yrkande   8  och  bifaller  delvis   motion\r\n2002/03:N264 yrkande 9.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi konstaterar - i likhet  med  vad  som görs i motionerna\r\n2002/03:N301 (m), 2002/03:N264 (fp) och  2002/03:N390 (kd)\r\n-  med  djup otillfredsställelse att de beställningar  som\r\nriksdagen vid två tillfällen gjort till regeringen rörande\r\nleverantörsbyte   och  införande  av  ett  sanktionssystem\r\nriktat mot nätägarna  ännu  inte har effektuerats. Vid det\r\nförsta  tillfället,  våren  2001,   beslöt  riksdagen  som\r\nnämnts,  på förslag av ett enhälligt utskott,  att  anmoda\r\nregeringen  att  skyndsamt  utreda  förutsättningarna  och\r\nformerna  för  införande  av ett effektivt sanktionssystem\r\nmot de nätbolag som inte uppfyller  regelverkets  krav vid\r\nbyte   av   elleverantör.  Nu,  två  år  senare,  beslutar\r\nregeringen att  begrava frågan i ytterligare en utredning.\r\nDessutom ger skrivningarna  i  direktiven  intryck  av att\r\nnågra tidigare utredningar av frågan inte har gjorts.  Som\r\nredovisats    skall    utredaren    utreda    behovet   av\r\nsanktionssystem  mot  nätföretag som inte följer  ellagens\r\nföreskrifter om leverantörsbyten  och  vid  behov  föreslå\r\nformerna  för  ett  sådant  system.  Vi finner det ytterst\r\nmärkligt  att  någon  hänvisning  till de  nyssnämnda  två\r\nriksdagsbeställningarna inte görs i direktiven.\r\n\r\nFörslag  från  den nämnda utredningen  kan  förväntas  i\r\nseptember 2004. Därefter följer sedvanlig remissbehandling\r\noch  beredning,  varefter   ett  eventuellt  förslag  till\r\nriksdagen kan komma. De nya bestämmelser som i så fall kan\r\nbli aktuella skulle då kunna  komma  att  träda i kraft år\r\n2005 eller år 2006. Enligt vedertaget språkbruk kan den av\r\nriksdagen våren 2001 begärda skyndsamheten inte anses vara\r\nförenlig med fyra till fem års fördröjning.\r\nRegeringens  hantering av frågan om leverantörsbyte  kan\r\nses  som  ytterligare   ett   exempel  på  att  riksdagens\r\ntillkännagivanden  inte  tillmäts  tillräcklig  vikt.  Som\r\nriksdagen, på förslag av ett enhälligt utskott, uttalade i\r\ndecember 2002 - i betänkande  2002/03:NU1 om utgiftsområde\r\n24  Näringsliv  i  anslutning till  en  då  aktuell  fråga\r\nrörande    Patent-   och    registreringsverket    -    är\r\ntillkännagivanden  ett  instrument  som riksdagen förfogar\r\növer  för att anmoda regeringen att vidta  åtgärder  i  en\r\nfråga. Det får inte uppstå en situation där det kan skapas\r\nett  intryck   av  att  regeringen  inte  tillmäter  detta\r\ninstrument dess rättmätiga betydelse.\r\nEn förutsättning  för  att  konkurrensen  på  en marknad\r\nskall  kunna  fungera  är  att kunderna har tillgång  till\r\nolika leverantörer av en tjänst  eller vara. På den del av\r\nelmarknaden som är konkurrensutsatt är tillgången på olika\r\nelleverantörer som kunderna kan vända  sig till sålunda av\r\nstor  betydelse.  För  att  kunderna på elmarknaden  skall\r\nkunna använda sin konsumentmakt  som  ett  medel  för  att\r\neffektivisera  konkurrensen  krävs  dessutom  att  byte av\r\nelleverantör   fungerar  smidigt  och  inte  försvåras  av\r\nelleverantörerna.    Ett   väl   fungerande   system   för\r\nleverantörsbyte är en förutsättning för att kunderna skall\r\nkunna  vara aktiva på elmarknaden.  Svårigheter  att  byta\r\nleverantör  försvårar kundernas rörlighet och därmed såväl\r\nkonkurrensen som effektiviteten på elmarknaden.\r\nRiksdagen  bör   genom   ett   tillkännagivande  uppmana\r\nregeringen   att   omgående   tillse   att    frågan    om\r\nleverantörsbyte  får en lösning. Självklart har regeringen\r\nett ansvar för att  nya  eller  ändrade  regler  uppfyller\r\nrättssäkerhetskrav, krav på enkelhet, etc. Detta faktum är\r\ndock  inget  skäl  för att ytterligare förhala frågan.  Om\r\nfrågan  om  sanktionssystem   och   leverantörsbyte  skall\r\nbehandlas av den nyligen tillsatta utredningen om fortsatt\r\nutveckling av el- och naturgasmarknaderna  måste utredaren\r\nges  tilläggsdirektiv  om  att frågan skall behandlas  med\r\nförtur och redovisas före sommaren 2003. Regeringen kan då\r\nhösten    2003    lämna   förslag   till    riksdagen    i\r\nbudgetpropositionen   för   år   2004.   Med  det  anförda\r\ntillstyrks de tre här aktuella motionerna i berörda delar.\r\n\r\n12.Leveranssäkerhet (punkt 11)\r\n\r\nav  Mikael  Odenberg (m), Ingegerd Saarinen  (mp),  Eva\r\nFlyborg (fp),  Maria  Larsson  (kd),  Ulla Löfgren (m),\r\nStefan Hagfeldt (m) och Nyamko Sabuni (fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt  11  borde  ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n11.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservation 12. Därmed bifaller riksdagen\r\ndelvis motion 2002/03:N378.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVad  gäller  leveranssäkerhet,   som  aktualiserats  genom\r\nmotion 2002/03:N378 (s), delar vi de bedömningar som våren\r\n2002 gjordes i en reservation av företrädare  för Moderata\r\nsamlingspartiet,  Kristdemokraterna och Folkpartiet  (bet.\r\n2001/02:NU9). De senaste vintrarnas snöoväder har visat på\r\nstora brister i underhållet  av  näten.  Monopolformen och\r\nden bristande tillsynen har medverkat till att det i vissa\r\nområden  är  alltför  låg standard på nätverksamheten.  Vi\r\nanser  att  de  frivilliga   åtaganden   som   görs   inom\r\nelbranschen  är mycket positiva, men konstaterar samtidigt\r\natt sådana åtaganden måste omfattas av samtliga nätföretag\r\nför  att  elkunderna  skall  kunna  förvänta  sig  säkrare\r\nleveranser.   Regelverket   kring   ersättningarna   måste\r\ninnehålla  enhetliga  garantier  och  göras  känt för alla\r\nelkunder.   Vi   anser  att  det  är  mycket  viktigt  att\r\nmyndigheterna  noga   bevakar   effekterna  av  branschens\r\nåtaganden och att regeringen har  beredskap för att snabbt\r\npresentera  lagförslag om de frivilliga  åtagandena  visar\r\nsig otillräckliga.\r\n\r\nRiksdagen  bör   genom   ett   tillkännagivande  uppmana\r\nregeringen att agera i enlighet med  vad som här förordas.\r\nDärmed blir den nyssnämnda motionen i sak tillgodosedd.\r\n\r\n13.Nedsättning av nätavgift för småskalig\r\nelproduktion (punkt 12)\r\n\r\nav Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg (fp), Maria Larsson\r\n(kd), Ulla Löfgren (m), Stefan Hagfeldt  (m) och Nyamko\r\nSabuni (fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi  anser att utskottets förslag under punkt 12  borde  ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n12. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservation 13. Därmed bifaller riksdagen\r\nmotionerna 2002/03:N301 yrkande 3 och 2002/03:N315.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDet är uppenbart att den berörda  bestämmelsen  i ellagen,\r\nvilken innebär att småskalig kraftproduktion endast  skall\r\nbetala   en   årlig  avgift  för  mätning,  beräkning  och\r\nrapportering  och  inte  någon  årlig  avgift  för  själva\r\növerföringen av  el,  har påtagliga negativa effekter. Att\r\nnätägaren  och  därmed de  elanvändare  som  finns  i  det\r\naktuella nätområdet  får  svara  för  hela den kostnad som\r\nregleringen medför innebär en orättvisa  för  dem  som  är\r\nboende i dessa regioner. Vi finner det angeläget att detta\r\nproblem  - utan ytterligare fördröjande utredningsarbete -\r\nfår en snar  lösning. Frågan bör alltså inte hänföras till\r\nden nyligen beslutade  utredningen  om fortsatt utveckling\r\nav el- och naturgasmarknaderna. Riksdagen  bör  i  stället\r\ngenom  ett  uttalande  begära att regeringen snarast skall\r\nåterkomma med förslag som  medför  att  de extra kostnader\r\nsom  en etablering av en småskalig elproduktionsanläggning\r\ninnebär   inte   särskilt   skall   drabba   de   aktuella\r\nnätföretagen.  Därmed tillstyrks de här aktuella yrkandena\r\ni motionerna 2002/03:N301 (m) och 2002/03:N315 (s).\r\n\r\n\r\n14.Reformering av elmarknaden (punkt 13)\r\n\r\nav Lennart Beijer (v).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets  förslag  under punkt 13 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n13. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin mening\r\nvad som anförs i reservation 14. Därmed bifaller riksdagen\r\ndelvis motion 2002/03:N298 och avslår motion 2002/03:N297.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nJag anser att den del av utskottets ställningstagande  som\r\nbörjar  med  \"I  den\"  och slutar med \"denna del\" borde ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\nNär det gäller frågan om fasta nätavgifter som tas upp i\r\nmotion 2002/03:N298 (mp)  anser jag att systemet med fasta\r\nnätavgifter minskar motivationen för stora kundgrupper att\r\ndra ned på elanvändningen och  bli mer eleffektiva. Enligt\r\nmin mening är det nu dags att gå  vidare i utvecklingen av\r\nelmarknaden. Jag anser att de särskilda  nätavgifterna bör\r\nslopas  och att det i stället bör införas ett  system  där\r\nnätägarna    tar    betalt    för    nätverksamheten    av\r\neldistributörerna  som  använder  nätet. Detta innebär att\r\ndet rörliga elpriset skulle bli högre  än  för närvarande,\r\nmen  samtidigt  skulle  det bli intressant för  de  flesta\r\nhushåll  att  bli  mer  eleffektiva  och  att  minska  sin\r\nelanvändning. Jag anser att  ett  elprissystem  med enbart\r\nrörlig avgift bör utredas.\r\nRiksdagen  bör göra ett tillkännagivande av här  angiven\r\ninnebörd. Därmed  bli den nyssnämnda motionen tillgodosedd\r\ni berörd del.\r\n\r\n15.Reformering av elmarknaden (punkt 13)\r\n\r\nav Ingegerd Saarinen (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets  förslag  under punkt 13 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n13. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin mening\r\nvad som anförs i reservation 15. Därmed bifaller riksdagen\r\nmotionerna 2002/03:N297 och 2002/03:N298.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nJag  anser  -  i  likhet  med  vad som anförs i motionerna\r\n2002/03:N297 (mp) och 2002/03:N298  (mp) - att elmarknaden\r\nbehöver reformeras och att en utredning  bör  tillsättas i\r\ndetta   syfte.   Ett   stort  problem  med  den  nuvarande\r\nelmarknaden  är  att  konsumenternas  incitament  till  en\r\neffektiv  elanvändning  blockeras.   Elmarknaden   är   en\r\nonaturlig  marknad, eftersom tillgång och efterfrågan inte\r\nmatchas med hjälp av priset.\r\n\r\nDen nuvarande situationen på elmarknaden är ett arv från\r\nmonopoltiden.  I  syfte  att  minska oljeberoendet byggdes\r\nkärnkraften  ut  så  mycket  att  den  förutom  att  förse\r\nindustrin med billig kraft även kunde användas för elvärme\r\ni villor. Nu finns det inte längre  någon överkapacitet på\r\nelmarknaden,  varför  den måste reformeras.  Den  verkliga\r\nkonkurrenshandeln med fysisk  el  sker  för  närvarande på\r\nspotmarknaden.  Även konsumenterna måste få tillgång  till\r\ndenna handel. På spotmarknaden bildas ett jämviktspris som\r\nskapar balans mellan  produktion  och konsumtion av fysisk\r\nel.  För  att  bilda  priset måste, förutom  säljbud  från\r\nproducenterna,  konsumenternas   sammanlagda   vilja   att\r\nkonsumera  el  vid  olika  prisnivåer  läggas  in,  vilket\r\nSvenska   kraftnät   skulle   kunna   göra.  De  nuvarande\r\nelsäljarna skulle därmed inte behövas, och i och med detta\r\nskulle  även  behovet  av  att  rapportera  mätvärden  och\r\nleverantörsbyten mellan nätbolagen och säljarna försvinna.\r\nMätningen   och  avräkningen  av  konsumenternas  leverans\r\nskulle endast  behöva  hanteras  av  de lokala nätbolagen.\r\nResultatet   skulle   bli   en   oerhörd  förenkling   och\r\neffektivisering.\r\nDen  föreslagna  reformen  bör kompletteras  med  utökad\r\ntimvis mätning och ett system  som  sprider information om\r\nspotpriset till konsumenterna, så att de i ökad omfattning\r\nkan styra sin konsumtion utifrån priset.  Konsumenter  som\r\nvill  låsa  priset på el skall kunna göra det med separata\r\nprisförsäkringar,    varvid    det    är    viktigt    att\r\nprisförsäkringarna bestäms på förhand. Efter ett införande\r\nav den föreslagna reformen skulle prisförsäkringarna komma\r\natt  få  en  annan  funktion än för närvarande - de skulle\r\nkunna  användas  för  att   sprida  investeringsrisker  på\r\nmarknaden.   En   producent  som  investerat   kan   sälja\r\nprisförsäkringar   som    motsvarar    den    installerade\r\nkapaciteten  till  ett  stort antal konsumenter, varigenom\r\nkonsumenterna har möjlighet  att välja vilka investeringar\r\nsom de vill stödja, t.ex. investeringar  i  grön  el eller\r\neffektbesparande  åtgärder. Den nuvarande utformningen  av\r\nelmarknaden ger upphov  till  en misstanke om att avsikten\r\när   att   avskärma  konsumenterna  från   den   egentliga\r\nkonkurrensen  på  elmarknaden. Regeringen satsar i stället\r\npå en oligopolmarknad  för  att göra Vattenfall AB till en\r\neuropeisk aktör. Det är uppenbart att elmarknaden lider av\r\nett stort systemfel. Därför måste en reform i enlighet med\r\nvad  som  här  har  skisserats  utredas   och  om  möjligt\r\ngenomföras utan dröjsmål.\r\nUtskottsmajoriteten  hävdar att den föreslagna  reformen\r\nskulle innebära en dramatisk  förändring  av  det gällande\r\nregelverket   och  att  det  inte  är  rimligt  att  ändra\r\nregelverket i den utsträckningen. Enligt min mening skulle\r\nreformen i stället  innebära  en  dramatisk förenkling och\r\neffektivisering av elmarknaden. Samtidigt  bör noteras att\r\ndet  är  troligt  att  den  skulle  kunna  genomföras  med\r\nbegränsade  förändringar  i regelverket. En förhållandevis\r\nliten insats skulle alltså  resultera  i  ett mycket stort\r\nnyttovärde.  Det  hävdas  också  att  det  är  osäkert  om\r\nreformen  kommer  att  ge  de vinster som ställs i utsikt,\r\neftersom nätföretagen skulle  hamna  i en monopolsituation\r\ngentemot  konsumenterna.  Det föreslagna  systemet  skulle\r\ndock  fungera  så  att  Svenska   kraftnät  skulle  anmäla\r\nkonsumtionen  till  spotmarknaden,  men  det  skulle  vara\r\nkonsumenterna  som  sköter  upphandlingen.   Det  är  bara\r\nkonsumenterna själva som kan pressa priset genom  att  dra\r\nned  på  konsumtionen  när priset stiger på spotmarknaden.\r\nDen  föreslagna modellen  hindrar  inte  affärsuppgörelser\r\nmellan  parter i Sverige eller andra länder. Konsumenterna\r\nskulle alltså, i ekonomisk mening, kunna byta leverantör.\r\nBeträffande   synpunkterna  på  förenligheten  med  EU:s\r\nregelverk vill jag  framhålla  att de svenska och nordiska\r\nelmarknaderna var bland de första  att  avregleras och har\r\ntill  stor  del  stått  modell  vid utformningen  av  EU:s\r\nregelverk.  Upptäcks  allvarliga  brister  i  det  svenska\r\nsystemet  bör  dessa rättas till, varigenom  avregleringen\r\ninom EU kan ledas i rätt riktning. Det finns dessutom, som\r\nnämnts, inget som  hindrar  bilaterala  affärsuppgörelser,\r\nutan det blir snarare enklare att genomföra affärer då den\r\nfysiska elen levereras automatiskt över spotmarknaden  och\r\naffärstransaktioner  sker  med  finansiella avtal. Den nya\r\nmodellen  bör  alltså  i  funktionell  mening  anses  vara\r\nförenlig med EU:s regelverk.\r\nRiksdagen bör således genom  ett tillkännagivande anmoda\r\nregeringen att tillsätta en utredning  med det uppdrag som\r\nhär har angivits. I denna utredning bör också frågan om en\r\nförändring  av elprissättningen mot rörliga  priser  ingå.\r\nDärmed blir de  båda  nämnda  motionerna tillgodosedda och\r\ntillstyrks.\r\n\r\n16.Centrum för vindkraftsinformation (punkt 14)\r\n\r\nav Maria Larsson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag  under  punkt 14 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n14. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin mening\r\nvad som anförs i reservation 16. Därmed bifaller riksdagen\r\ndelvis motionerna 2002/03:N206 och 2002/03:N293.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nJag anser - i likhet med vad som anfördes våren 2002  i en\r\nreservation  från  företrädare  för  Kristdemokraterna när\r\nlikartade motionsyrkanden behandlades  (bet. 2001/02:NU17)\r\n-  att  det  finns  ett  omfattande  behov  av  en  saklig\r\ninformationsbank    för    vindkraftsinformation.   Därför\r\nförordar jag att regeringen  skall  överväga  att  ge stöd\r\ntill  ett nationellt centrum för vindkraftsinformation  på\r\nGotland.  Genom  sin  koppling  till  högskolan  kan detta\r\ncentrum bli ett värdefullt kunskapscentrum för vindkraft.\r\n\r\nRiksdagen   bör   genom   ett   tillkännagivande  anmoda\r\nregeringen att agera i enlighet med  vad som här förordas.\r\nDärmed blir de båda aktuella motionerna tillgodosedda.\r\n\r\n17.Centrum för vindkraftsinformation (punkt 14)\r\n\r\nav Ingegerd Saarinen (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under  punkt  14 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n14.  Riksdagen tillkännager för regeringen som sin  mening\r\nvad som anförs i reservation 17. Därmed bifaller riksdagen\r\ndelvis motionerna 2002/03:N206 och 2002/03:N293.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nJag anser  - i likhet med vad som anfördes våren 2002 i en\r\nreservation   från   företrädaren   för  Miljöpartiet  när\r\nlikartade motionsyrkanden behandlades  (bet. 2002/03:NU17)\r\n-  att  ett kompetenscentrum för vindkraft  bör  inrättas.\r\nKompetenscentrumet bör bistå med fackkompetens inom plan-,\r\nbygg-,     energi-,      miljö-,      naturvårds-      och\r\nkulturminnesvårdsområdena.  Det  är lämpligt att centrumet\r\nlokaliseras  vid  en  högskola  för  att  därigenom  kunna\r\nnyttiggöra högskolekompetens på området.  Sådan  kompetens\r\nfinns bl.a. på Gotlands högskola.\r\n\r\nRiksdagen   bör   genom   ett   tillkännagivande  anmoda\r\nregeringen att agera i enlighet med  vad som här förordas.\r\nDärmed blir de båda aktuella motionerna tillgodosedda.\r\n\r\n18.Kunskapsläget rörande sStrålningsrisker\r\n(punkt 15)\r\n\r\nav Eva Flyborg (fp) och Nyamko Sabuni (fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under  punkt  15  borde ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n15.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservation 18. Därmed bifaller riksdagen\r\nmotion 2002/03:N264 yrkande 11.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nKunskapsläget  när   det   gäller   strålningsrisker  från\r\nkraftledningar är, enligt vår mening  och i likhet med vad\r\nsom anförs i motion 2002/03:N264 (fp),  inte  betryggande.\r\nForskningsresultaten      avseende      magnetfält     och\r\nstrålningsrisker  är  inte  entydiga, men samhället  borde\r\nändå   prioritera   nedgrävning   av    kraftledningar   i\r\ntätbebyggda   områden   där   barn  vistas.  Hösten   2000\r\npresenterade en internationell forskargrupp vid Institutet\r\nför miljömedicin en analys av studier  som  gjorts  av ett\r\neventuellt  samband mellan kraftledningars magnetfält  och\r\nbarnleukemi.  Analysen visar att det inte finns någon ökad\r\nrisk för barnleukemi för flertalet barn som bor i närheten\r\nav kraftledningar och att den ytterst lilla cancerrisk som\r\nfinns  endast gäller  dem  som  utsätts  för  mycket  höga\r\nstrålningsstyrkor.  Problemet  med  att definitivt belägga\r\nett samband består i att forskarna inte  kan  förklara hur\r\nden  lågfrekventa  strålningen  kan  orsaka uppkomsten  av\r\nleukemi  eller  andra  cancerformer.  För   en  tid  sedan\r\nbekräftades  sambandet  mellan luftledningsmagnetfält  och\r\nbarnleukemi av en annan internationell studie.\r\n\r\nEftersom ett samband mellan  kraftledningars  magnetfält\r\noch    bl.a.    leukemi    inte    kan    uteslutas    har\r\nArbetarskyddsstyrelsen,    Boverket,    Elsäkerhetsverket,\r\nSocialstyrelsen och Statens strålskyddsinstitut  i  samråd\r\nutarbetat  en  s.k.  försiktighetsprincip.  Denna  princip\r\ninnebär att om åtgärder som generellt minskar exponeringen\r\nkan  vidtas  till  rimliga  kostnader  och  konsekvenser i\r\növrigt bör det eftersträvas att reducera fält  som avviker\r\nstarkt  från  vad  som  kan  anses  normalt i den aktuella\r\nmiljön.  När det gäller nya elanläggningar  och  byggnader\r\nbör målet  redan  vid  planeringen  vara  att  utforma och\r\nplacera   dessa   så   att   exponeringen  begränsas.  Det\r\növergripande syftet med försiktighetsprincipen  är  att på\r\nsikt  reducera  exponeringen för magnetfält för att minska\r\nrisken att människor  skadas.  Mot bakgrund av att det för\r\nnärvarande finns bostadsområden,  skolor  och  daghem  som\r\nligger  nära  kraftledningar  och där barn dagligen vistas\r\nunder längre tid, bör farhågorna  om  strålningsrisker tas\r\npå stort allvar.\r\nDet otillfredsställande kunskapsläget  framkom  också  i\r\nett  nyligen  sänt  TV-program,  där  en  företrädare  för\r\nStatens  strålskyddsinstitut  ansåg att kunskapsläget i de\r\nhär aktuella frågorna inte är betryggande. Vi vill i detta\r\nsammanhang   erinra  om  att  Folkpartiet   tidigare   har\r\nföreslagit att  det  skall  tillsättas  en  kommission med\r\nuppgift  att  utreda  kunskapsläget  på området och  lämna\r\nförslag till rekommendationer.\r\nElsäkerhetsverket fick, som nämnts,  i  regleringsbrevet\r\nför  år  2002 - efter beslut av riksdagen - i  uppdrag  av\r\nregeringen   att   utreda   frågan   om  strålningsrisker.\r\nRemissbehandling av verkets rapport pågår för närvarande.\r\nDet  är  viktigt  att praktiska resultat  kommer  ut  av\r\nElsäkerhetsverkets utredningsarbete.  Detta  är  dock inte\r\ntillräckligt.   Riksdagen   bör   dessutom  nu  genom  ett\r\ntillkännagivande anmoda regeringen  att  vidta ytterligare\r\nåtgärder i syfte att eliminera de brister  i kunskapsläget\r\navseende   strålningsrisker   från   kraftledningar    som\r\nfortfarande finns. Därmed tillstyrks den nämnda motionen i\r\nberörd del.\r\n\r\n19.Förlängning av nätkoncession (punkt 16)\r\n\r\nav Ingegerd Saarinen (mp) och Lennart Beijer (v).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi  anser  att  utskottets förslag under punkt 16 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\n\r\n16. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservation 19. Därmed bifaller riksdagen\r\nmotion   2002/03:Bo237   yrkande  3  och   avslår   motion\r\n2002/03:Bo237 yrkande 2.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nI  motion  2002/03:Bo237 (v)  berörs  frågan  om  hur  den\r\ntidigare  nämnda   försiktighetsprincipen   tillämpas  för\r\nbefintliga   ledningar   i  samband  med  förlängning   av\r\nnätkoncession.  Som  redovisats   skall   enligt  gällande\r\nbestämmelser förlängning av en nätkoncession prövas enligt\r\nsamma   kriterier   som  gäller  för  en  ansökan  om   ny\r\nnätkoncession.    Detta    gäller    också    kravet    på\r\nmiljökonsekvensbeskrivningar  som  infördes vid årsskiftet\r\n1998/99.\r\n\r\nBeträffande förlängd koncession fungerar  det emellertid\r\nenligt vad vi har erfarit för närvarande ofta  så  att  om\r\nnätföretaget  lämnar  in en preliminär ansökan, utan t.ex.\r\nmiljökonsekvensbeskrivning,  en  vecka  innan koncessionen\r\nlöper  ut, så får kraftledningen fortsätta  att  användas.\r\nDetta gäller  trots  att det finns ett krav på att ansökan\r\nom ny koncession skall lämnas in två år innan den gällande\r\ngår ut. Det är således  inte  något  fel på bestämmelsen i\r\nsig,  men  det  har  visat sig att efterlevnaden  inte  är\r\ntillfredsställande. Ett  skäl  till detta kan vara att det\r\ninte finns någon sanktionsmöjlighet  mot  de  företag  som\r\ninte  följer  bestämmelsen.  För att bestämmelsen skall få\r\nåsyftad  effekt  bör därför, som  föreslås  i  den  nämnda\r\nmotionen,  någon  form   av   sanktionsmöjlighet  införas.\r\nRiksdagen   bör   genom   ett   tillkännagivande   uppmana\r\nregeringen  att  se  till att så sker.  Därmed  tillstyrks\r\nmotionen i denna del.\r\n\r\n\r\nSärskilda yttranden\r\n\r\n\r\n\r\nUtskottets beredning av  ärendet  har  föranlett  följande\r\nsärskilda yttranden. I rubriken anges inom parentes vilken\r\npunkt   i   utskottets  förslag  till  riksdagsbeslut  som\r\nbehandlas i avsnittet.\r\n\r\n\r\n1. Avslag på regeringens förslag om införande av ett\r\nelcertifikatssystem (punkt 1)\r\n\r\nav  Mikael  Odenberg  (m),  Maria  Larsson  (kd),  Ulla\r\nLöfgren (m) och Stefan Hagfeldt (m).\r\n\r\nVårt  ställningstagande  innebär  att  vi  inte  deltar  i\r\nbesluten   under   punkterna  3-6  som  rör  den  konkreta\r\nutformningen av elcertifikatssystemet.\r\n\r\n\r\n2. Avslag på regeringens förslag om införande av ett\r\nelcertifikatssystem (punkt 1)\r\n\r\nav Eva Flyborg (fp) och Nyamko Sabuni (fp).\r\nVårt ställningstagande  innebär  att  vi  inte  deltar i\r\nbesluten under punkterna 3-8 som rör de olika förslagen  i\r\npropositionen.\r\n\r\nBilaga 1\r\n\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\n\r\n\r\nProposition 2002/03:40\r\n\r\nRegeringen   föreslår   att  riksdagen  antar  regeringens\r\nförslag till\r\n\r\n1. lag om elcertifikat,\r\n\r\n2. lag om ändring i utsökningsbalken,\r\n\r\n3. lag om ändring i förmånsrättslagen (1970:979),\r\n\r\n4. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100),\r\n\r\n5. lag om ändring i ellagen (1997:857),\r\n\r\n6. lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229),\r\n\r\n7.    lag    om   ändring   i   lagen    (2001:1227)    om\r\nsjälvdeklarationer och kontrolluppgifter.\r\n\r\n\r\nMotioner med anledning av propositionen\r\n\r\n\r\n2002/03:N5 av Maria Larsson m.fl. (kd):\r\n\r\n1. Riksdagen avslår  regeringens proposition 2002/03:40 om\r\natt  införa  elcertifikat   för   att  främja  förnybara\r\nenergikällor.\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin  mening\r\nvad i motionen anförs om riktlinjer för energipolitiken.\r\n\r\n3.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin mening\r\nvad i motionen anförs om torvens ställning.\r\n\r\n4. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin mening\r\nvad i motionen anförs om ett fastprissystem för förnybar\r\nenergi.\r\n\r\n5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin  mening\r\nvad i motionen anförs om handel med utsläppsrätter.\r\n\r\n2002/03:N6 av Mikael Odenberg m.fl. (m):\r\n\r\n1. Riksdagen avslår  regeringens  lagförslag  utom  såvitt\r\navser bestämmelserna om nättariffer på stamnätet (4 kap.\r\n9 § ellagen).\r\n\r\n2.    Riksdagen    beslutar   upphäva   tidigare   fattade\r\nprincipbeslut (bet.  2000/01: NU3, rskr. 2000/01:111 och\r\nbet. 2001/02:NU17, rskr.  2001/02:317)  om  införande av\r\nett system baserat på elcertifikat.\r\n\r\n3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin  mening\r\nvad i motionen  anförs  om principer för energipolitiska\r\nstöd.\r\n\r\n4. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin mening\r\nvad  i  motionen  anförs  om nationella mål för förnybar\r\nelproduktion.\r\n\r\n2002/03:N7 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin mening\r\natt det är viktigt att den kraftutbyggnad som följer  av\r\nelcertifikaten åtföljs av ett instrument för att fasa ut\r\nminst lika stor andel fossil kraft och kärnkraft.\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin mening\r\natt   hushållning  och  effektivisering,   särskilt   av\r\nelvärmen, drivs med betydligt större kraft än hittills.\r\n\r\n3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin mening\r\natt till definitionen i 1 kap. 2 § förslaget till lag om\r\nelcertifikat \"förnybar energikälla  : en energikälla som\r\nförnyas   på   naturlig   väg\"   fogas   \"och   som   är\r\nkoldioxidneutral, enligt de definitioner som gäller  för\r\nSveriges redovisning till klimatkonventionen\".\r\n\r\n4.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin mening\r\natt ambitionsnivån höjs, särskilt för år 2010.\r\n\r\n5. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin mening\r\natt vattenkraft inte skall berättiga till elcertifikat.\r\n\r\n6.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin  mening\r\natt torv inte skall berättiga till elcertifikat.\r\n\r\n7. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin mening\r\natt       skogsbränslen      endast      skall      vara\r\nelcertifikatsberättigade  om  de  kommer  från FSC-märkt\r\nskog.\r\n\r\n8.  Riksdagen tillkännager för regeringen som  sin  mening\r\natt  småskaligt  utnyttjande  av  biogas  skall  ingå  i\r\ndefinitionen av biobränslen.\r\n\r\n9.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin mening\r\natt en precisering av vilka övriga biobränslen som skall\r\nberättiga   till   elcertifikat    skall    underställas\r\nriksdagen.\r\n\r\n10.  Riksdagen tillkännager för regeringen som sin  mening\r\natt om förslaget genomförs skall eventuella undantag för\r\nkvotplikt  till  elintensiv  industri ställas i relation\r\ntill övriga pågående utredningar  om skattenedsättningar\r\n(SNED),   flexmex2-utredningen   och   den    uppskjutna\r\nförändringen av kraft- och fjärrvärmebeskattning  så att\r\nden  svenska  elintensiva  industrin  inte  får oskäliga\r\nskattelättnader.\r\n\r\n11.  Riksdagen tillkännager för regeringen som sin  mening\r\natt  regeringen  anmodar alla statliga förvaltningar och\r\nverk  att köpa grön  el,  enligt  Naturskyddsföreningens\r\nkriterier för Bra miljöval.\r\n\r\n2002/03:N8 av Eva Flyborg m.fl. (fp):\r\n\r\n1. Riksdagen avslår regeringens proposition 2002/03:40.\r\n\r\n2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin mening\r\nvad   i   motionen   anförs   om   en   utvärdering   av\r\nenergipolitiken och energiforskningen.\r\n\r\n3.  Riksdagen tillkännager för regeringen som  sin  mening\r\nvad i motionen anförs om handel med utsläppsrätter.\r\n\r\n</pre><pre></pre><pre>\r\nMotioner från allmänna motionstiden\r\n\r\n\r\n2002/03:N206 av Rigmor Stenmark (c):\r\n\r\nRiksdagen  tillkännager  för regeringen som sin mening att\r\nett  nationellt  centrum  för   vindkraftsinformation  bör\r\nbildas och etableras vid Högskolan på Gotland.\r\n\r\n2002/03:N264 av Eva Flyborg m.fl. (fp):\r\n\r\n6. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin  mening\r\nvad i motionen anförs om s.k. gröna certifikat.\r\n\r\n9.  Riksdagen beslutar att införa ett sanktionssystem  för\r\nde nätbolag som fördröjer byte av elleverantör.\r\n\r\n11. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin mening\r\nvad   i  motionen  anförs  om  strålningsriskerna   från\r\nkraftledningar.\r\n\r\n2002/03:N266 av Helena Bargholtz (fp):\r\n\r\n10. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin mening\r\nvad i motionen anförs om en  utvärdering  av vindkraften\r\npå Gotland.\r\n\r\n2002/03:N293 av Lilian Virgin och Christer Engelhardt (s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen   anförs  om  att  ett  nationellt  centrum   för\r\nvindkraftsinformation   bör   knytas   till  Högskolan  på\r\nGotland.\r\n\r\n2002/03:N297 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om behovet av en utredning om en reform av\r\nelmarknaden.\r\n\r\n2002/03:N298 av Åsa Domeij m.fl. (mp):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen  anförs  om att en utredning bör  tillsättas  med\r\nsyfte att förändra elprissättningen i riktning mot rörliga\r\npriser och förstärkt effektprissättning.\r\n\r\n2002/03:N301 av Mikael Odenberg m.fl. (m):\r\n\r\n3. Riksdagen begär  att regeringen lägger fram förslag som\r\nmedför  att  de extra  kostnader  som  etablering  av  en\r\nsmåskalig elproduktionsanläggning  innebär  inte  drabbar\r\nnätföretagen.\r\n\r\n12.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  i motionen  anförs  om  krav  på  nätföretagen  och\r\nförutsättningarna för byte av elleverantör.\r\n\r\n15. Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin mening\r\nvad i motionen anförs om handel med certifikat.\r\n\r\n2002/03:N315 av Lilian Virgin och Christer Engelhardt (s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om nätavgifter för småskalig elproduktion.\r\n\r\n2002/03:N338 av Lennart Klockare och Lars U Granberg (s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om vindkraft.\r\n\r\n2002/03:N339 av Lars Ångström (mp):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin mening\r\nvad  i  motionen  anförs  om  mål för el producerad  med\r\nförnyelsebara energikällor.\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin  mening\r\nvad  i  motionen  anförs  om kvotnivåer i det föreslagna\r\nsystemet med gröna elcertifikat.\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin mening\r\nvad  i  motionen anförs om nivån på sanktionerna  i  det\r\nföreslagna systemet med gröna elcertifikat.\r\n\r\n2002/03:N348 av Ingegerd Saarinen m.fl. (mp):\r\n\r\n1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin mening\r\nvad  i  motionen  anförs  om översyn  och  justering  av\r\nkvotnivåer       och       sanktionsavgifter        inom\r\ncertifikatsystemet.\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin mening\r\nvad  i  motionen  anförs om att  utreda  möjligheten  av\r\nkompletterande stöd i form av t.ex. kreditgarantier.\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin mening\r\nvad i motionen anförs om att snarast utreda  möjligheten\r\natt koppla avtrappning av miljöbonus till prisutveckling\r\npå certifikatmarknaden.\r\n\r\n2002/03:N374 av Anita Johansson m.fl. (s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om att regeringen tar initiativ  till  att\r\nförhindra   att   hushållen   drabbas  av  kraftigt  höjda\r\nelkostnader    med    anledning   av   elhandelsföretagens\r\nadministration av elcertifikaten.\r\n\r\n2002/03:N378 av Börje Vestlund (s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om leveranssäkerhet av el.\r\n\r\n2002/03:N390 av Maria Larsson m.fl. (kd):\r\n\r\n8.  Riksdagen  begär  att   regeringen  låter  införa  ett\r\nsanktionssystem  mot  de  nätbolag  som  inte  uppfyller\r\nregelverkets krav vid byte av elleverantör.\r\n\r\n9. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin mening\r\natt     Energimyndighetens     handläggningstider    för\r\nkoncessionsärenden måste kortas.\r\n\r\n10. Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin mening\r\nvad    i   motionen   anförs   om   inhemska   förnybara\r\nenergikällor.\r\n\r\n2002/03:Bo237 av Gunilla Wahlén (v):\r\n\r\n2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin mening\r\nvad  i  motionen  anförs om tydligare  bestämmelser  vid\r\nansökan om förlängning av nätkoncession.\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin mening\r\nvad  i  motionen  anförs  om  sanktionsmöjligheter   mot\r\nnätföretag som inte lämnar ansökan inom fastställd tid.\r\n\r\n2002/03:Bo288 av Birgitta Carlsson (c):\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin mening\r\nvad   i   motionen   anförs   om   att   underlätta    för\r\nvindkraftsproducenter  att  komma  ut  på  elnätet med den\r\nkraft som de producerar.\r\n\r\n\r\n</pre><pre>\r\nBilaga 2\r\n\r\nRegeringens lagförslag\r\n\r\n\r\n1. Förslag till lag om elcertifikat\r\n\r\n\r\n2. Förslag till lag om ändring i\r\nutsökningsbalken\r\n\r\n\r\n3. Förslag till lag om ändring i\r\nförmånsrättslagen (1970:979)\r\n\r\n\r\n4. Förslag till lag om ändring i\r\nsekretesslagen (1980:100)\r\n\r\n\r\n5. Förslag till lag om ändring i ellagen\r\n(1997:857)\r\n\r\n\r\n6. Förslag till lag om ändring i\r\ninkomstskattelagen (1999:1229)\r\n\r\n\r\n7.  Förslag  till  lag  om ändring i lagen (2001:1227)  om\r\nsjälvdeklarationer och kontrolluppgifter\r\nBilaga 3\r\n\r\nAv utskottet föreslagen ändring i regeringens förslag\r\ntill lag om elcertifikat\r\n-----------------------------------------------------\r\nRegeringens förslag        Utskottets förslag\r\n-----------------------------------------------------\r\n4 kap. Kvotplikt m.m.\r\n\r\nKvotpliktens omfattning\r\n-----------------------------------------------------\r\n2   §  Vid  beräkning  av\r\nkvotplikten  beaktas inte  2   §  Vid  beräkning  av\r\nföljande sorters el.       kvotplikten  beaktas inte\r\nföljande sorters el.\r\n1.  El  som matats in på\r\ndet  elektriska  nätet  i   1.  El  som matats in på\r\nsyfte   att  upprätthålla  det  elektriska  nätet  i\r\nnätets           funktion  syfte   att  upprätthålla\r\n(förlustel).               nätets           funktion\r\n(förlustel).\r\n2.  El som en leverantör\r\nhar  levererat   till  en   2.  El som en leverantör\r\nförbrukare           utan  har   levererat  till  en\r\nersättning i enlighet med  förbrukare           utan\r\nett        avtal       om  ersättning i enlighet med\r\nintrångsersättning. Detta  ett        avtal       om\r\ngäller   dock   bara   om  intrångsersättning. Detta\r\nleveransen  sker  vid  en  gäller   dock   bara   om\r\nlägre    effekt   än   50  leveransen  sker  vid  en\r\nkilowatt (frikraft).       lägre    effekt   än   50\r\nkilowatt (frikraft).\r\n3.  El  som förbrukats i\r\ntillverkningsprocessen  i   3.  El  som förbrukats i\r\nstål-    och   metallverk  tillverkningsprocessen  i\r\neller    i   massa-   och  stål-   och   metallverk,\r\npappersindustrin,          massa-                och\r\nbaskemikalieindustrin,     pappersindustrin,\r\ngruvindustrin,             träskiveindustrin,\r\ncementindustrin  eller  i  baskemikalieindustrin,\r\npetroleumraffinaderier.    gruvindustrin,\r\ncementindustrin     eller\r\n4. El som en elanvändare  petroleumraffinaderier.\r\nsjälv    producerat   och\r\nförbrukat,             om   4. El som en elanvändare\r\nproduktionsanläggningens   själv    producerat   och\r\ngenerator      har     en  förbrukat,             om\r\nmärkeffekt  om  högst  50  produktionsanläggningens\r\nkilowatt.                  generator      har     en\r\nmärkeffekt  om  högst  50\r\n5. El som har förbrukats  kilowatt.\r\ni   produktionen   av  el\r\n(hjälpkraft).               5. El som har förbrukats\r\ni   produktionen   av  el\r\n(hjälpkraft).\r\n-----------------------------------------------------\r\n\r\nBilaga 4\r\n\r\nReservantens förslag\r\n-----------------------------------------------------\r\nRegeringens förslag        Reservantens förslag\r\n-----------------------------------------------------\r\n2 kap. Förutsättningar för att tilldelas\r\nelcertifikat\r\n\r\nElproduktion som berättigar till elcertifikat\r\n-----------------------------------------------------\r\n1  §  Berättigad  att bli\r\ntilldelad elcertifikat är  1  §  Berättigad  att bli\r\ninnehavaren  av en enligt  tilldelad elcertifikat är\r\n5        §        godkänd  innehavaren  av en enligt\r\nproduktionsanläggning där  5        §        godkänd\r\nel     produceras     med  produktionsanläggning där\r\nanvändande  av  en  eller  el     produceras     med\r\nflera     av     följande  användande  av  en  eller\r\nförnybara energikällor:    flera     av     följande\r\nförnybara energikällor:\r\n1. vindkraft,\r\n1. vindkraft,\r\n2. solenergi,\r\n2. solenergi,\r\n3. vågenergi,\r\n3. vågenergi,\r\n4.   geotermisk  energi,\r\neller                       4.   geotermisk  energi,\r\neller\r\n5.  biobränslen,  enligt\r\nde  närmare  föreskrifter   5.  biobränslen,  enligt\r\nsom      meddelas      av  de  närmare  föreskrifter\r\nregeringen  eller,  efter  som      meddelas      av\r\nregeringens bemyndigande,  riksdagen.\r\ntillsynsmyndigheten.\r\n\r\n2  §  Berättigad  att bli\r\ntilldelad elcertifikat är\r\näven  innehavaren  av  en\r\nenligt    5   §   godkänd\r\nproduktionsanläggning där\r\nel     produceras     med\r\nanvändande             av\r\nvattenkraft,           om\r\nproduktionen sker\r\n\r\n1.  i  en anläggning som\r\nvar i drift  vid utgången\r\nav april 2003  och som då\r\nhade    en    installerad\r\neffekt som inte var högre\r\nän 1 500 kilowatt,\r\n2. i annat fall  än  som\r\navses i 1\r\na)  i  en anläggning som\r\nhar tagits  ur drift före\r\nden 1 juli 2001  och  som\r\ndärefter  tagits  i drift\r\nefter  utgången  av 2002,\r\neller\r\nb)i  en  anläggning  som\r\ntagits   i  drift  första\r\ngången efter  utgången av\r\n2002.\r\nOm      flera     sådana\r\nanläggningar  som avses i\r\nförsta stycket  1 finns i\r\nnärheten av varandra  och\r\ngemensamt  matar in el på\r\nledningsnätet,  skall  de\r\nanses     som    separata\r\nanläggningar          vid\r\ntillämpningen   av  denna\r\nlag.\r\nOm\r\nproduktionskapaciteten\r\nefter              lagens\r\nikraftträdande ökats i en\r\nanläggning   som   var  i\r\ndrift   vid  utgången  av\r\napril  2003,   skall  den\r\nökade produktionen  av el\r\nberättiga innehavaren att\r\nbli             tilldelad\r\nelcertifikat  enligt   de\r\nnärmare  föreskrifter som\r\nmeddelas  av   regeringen\r\neller,  efter regeringens\r\nbemyndigande,\r\ntillsynsmyndigheten.\r\n\r\n3  §  Tillsynsmyndigheten\r\nfår i det enskilda fallet\r\nmedge innehavaren  av  en\r\nproduktionsanläggning,\r\ndär   el  produceras  med\r\nanvändande av vattenkraft\r\noch som  inte omfattas av\r\nbestämmelsen  i 2 §, rätt\r\natt     bli     tilldelad\r\nelcertifikat om\r\n\r\n1. ett myndighetsbeslut,\r\neller    föreskrifter   i\r\nannan      lag      eller\r\nförordning,  ställer  nya\r\nkrav  på hur verksamheten\r\nskall bedrivas  eller hur\r\nanläggningen  skall  vara\r\nutformad     och    detta\r\ninnebär att verksamhetens\r\nekonomiska\r\nförutsättningar ändras på\r\nett   sådant   ingripande\r\nsätt  att  en långsiktigt\r\nlönsam  produktion   inte\r\nkan  ske  om  innehavaren\r\ninte            tilldelas\r\nelcertifikat, eller\r\n2.  innehavaren i  annat\r\nfall än  som  avses  i  1\r\navser att göra omfattande\r\nombyggnader  eller  andra\r\nstora   investeringar   i\r\nanläggningen och dessa är\r\nså   kostsamma   att   en\r\nlångsiktigt        lönsam\r\nproduktion  inte kan  ske\r\nom    innehavaren    inte\r\ntilldelas elcertifikat.\r\nRätt till tilldelning av\r\nelcertifikat       enligt\r\nförsta   stycket   2  har\r\nendast  innehavare av  en\r\nanläggning   som  har  en\r\ninstallerad   effekt   om\r\nhögst 15 megawatt.\r\nAnsökan   om  medgivande\r\nenligt   denna   paragraf\r\nskall ske  samtidigt  med\r\nansökan om godkännande av\r\nanläggningen enligt 5 §.\r\n-----------------------------------------------------\r\n\r\n-----------------------------------------------------\r\nUtskottets förslag         Reservantens förslag\r\n-----------------------------------------------------\r\nGodkännande av anläggningar\r\n-----------------------------------------------------\r\n5 § Elcertifikat får bara  5 § Elcertifikat får bara\r\ntilldelas  för produktion  tilldelas  för produktion\r\nav förnybar el som sker i  av förnybar el som sker i\r\nen  produktionsanläggning  en  produktionsanläggning\r\nsom   har   godkänts   av  som   har   godkänts   av\r\ntillsynsmyndigheten.       tillsynsmyndigheten.\r\nGodkännande        skall   Godkännande        skall\r\nmeddelas   på   skriftlig  meddelas   på   skriftlig\r\nansökan              från  ansökan              från\r\nanläggningens  innehavare  anläggningens  innehavare\r\nom anläggningen uppfyller  om anläggningen uppfyller\r\nkraven  i  1  eller  2  §  kraven   i   1   §   samt\r\neller  innehavaren medges  anläggningen          har\r\nrätt  till tilldelning av  utrustning    för   sådan\r\nelcertifikat  enligt  3 §  mätning  och rapportering\r\nsamt   anläggningen   har  som  anges  i  4 § första\r\nutrustning    för   sådan  stycket.\r\nmätning  och rapportering\r\nsom anges  i  4  § första\r\nstycket.\r\n-----------------------------------------------------\r\n-----------------------------------------------------\r\n4 kap. Kvotplikt m.m.\r\n\r\nKvotpliktens omfattning\r\n-----------------------------------------------------\r\n2   §  Vid  beräkning  av\r\nkvotplikten  beaktas inte  2   §  Vid  beräkning  av\r\nföljande sorters el.       kvotplikten  beaktas inte\r\nföljande sorters el.\r\n1.  El  som matats in på\r\ndet  elektriska  nätet  i   1.  El  som matats in på\r\nsyfte   att  upprätthålla  det  elektriska  nätet  i\r\nnätets           funktion  syfte   att  upprätthålla\r\n(förlustel).               nätets           funktion\r\n(förlustel).\r\n2.  El som en leverantör\r\nhar  levererat   till  en   2.  El som en leverantör\r\nförbrukare           utan  har   levererat  till  en\r\nersättning i enlighet med  förbrukare           utan\r\nett        avtal       om  ersättning i enlighet med\r\nintrångsersättning. Detta  ett        avtal       om\r\ngäller   dock   bara   om  intrångsersättning. Detta\r\nleveransen  sker  vid  en  gäller   dock   bara   om\r\nlägre    effekt   än   50  leveransen  sker  vid  en\r\nkilowatt (frikraft).       lägre    effekt   än   50\r\nkilowatt (frikraft).\r\n3.  El  som förbrukats i\r\ntillverkningsprocessen  i\r\nstål-    och   metallverk\r\neller   i   massa-    och\r\npappersindustrin,\r\nbaskemikalieindustrin,\r\ngruvindustrin,\r\ncementindustrin  eller  i   3. El som en elanvändare\r\npetroleumraffinaderier.    själv    producerat   och\r\nförbrukat,             om\r\n4. El som en elanvändare  produktionsanläggningens\r\nsjälv    producerat   och  generator      har     en\r\nförbrukat,             om  märkeffekt  om  högst  50\r\nproduktionsanläggningens   kilowatt.\r\ngenerator      har     en\r\nmärkeffekt  om  högst  50   4. El som har förbrukats\r\nkilowatt.                  i   produktionen   av  el\r\n(hjälpkraft).\r\n5. El som har förbrukats\r\ni   produktionen   av  el\r\n(hjälpkraft).\r\n-----------------------------------------------------\r\n\r\n\r\n\r\n</pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Avslag på regeringens förslag om införande av ett elcertifikatssystem",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:N5 yrkande 1, 2002/03:N6 yrkandena 1 i denna del och 2, 2002/03:N8 yrkande 1, 2002/03:N264 yrkande 6 och 2002/03:N301 yrkande 15.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\"",
          "votering_id": "F9D5A1DF-5EA1-11D7-AE60-00010313F932",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (m, fp, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "120",
                    "0",
                    "0",
                    "24"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "43",
                    "0",
                    "12"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "20",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "38",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "25",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "24",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "0",
                    "14",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "164",
                    "106",
                    "14",
                    "65"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/F9D5A1DF-5EA1-11D7-AE60-00010313F932",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "NU6",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Riktlinger för energipolitiken",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:N5 yrkandena 2-5, 2002/03:N6 yrkandena 3 och 4, 2002/03:N7 yrkandena 1-4 och 11, 2002/03:N8 yrkandena 2 och 3, 2002/03:N266 yrkande 10, 2002/03:N338, 2002/03:N339 yrkande 1, 2002/03:N348 yrkandena 2 och 3, 2002/03:N390 yrkande 10 och 2002/03:Bo288 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "3",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"fp\"",
          "votering_id": "F9D5A1E0-5EA1-11D7-AE60-00010313F932",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 3 (m, fp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "120",
                    "0",
                    "0",
                    "24"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "43",
                    "0",
                    "12"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "20",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "39",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "0",
                    "25",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "24",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "0",
                    "15",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "164",
                    "82",
                    "40",
                    "63"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/F9D5A1E0-5EA1-11D7-AE60-00010313F932",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "NU6",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Certifikatberättigande elproduktion och godkännande av anläggningar",
          "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2002/03:40 punkt 1 i denna del och avslår motion 2002/03:N7 yrkandena 5-9.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "NU6",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Kvotplikten",
          "forslag": "Riksdagen bifaller delvis proposition 2002/03:40 punkt 1 i denna del och avslår motionerna 2002/03:N7 yrkande 10, 2002/03:N339 yrkande 2, 2002/03:N348 yrkande 1 i denna del och 2002/03:N374.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "NU6",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "5",
          "rubrik": "Kvotpliktsavgifter",
          "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2002/03:40 punkt 1 i denna del och avslår motionerna 2002/03:N339 yrkande 3 och 2002/03:N348 yrkande 1 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "NU6",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "6",
          "rubrik": "Förslagen om elcertifikatssystemet i övrigt",
          "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2002/03:40 punkterna 1 i denna del, 2-4, 6 och 7.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "NU6",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "7",
          "rubrik": "Vissa ändringar av betämmelserna om nättariffer på stamnätet",
          "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2002/03:40 punkt 5 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "NU6",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "8",
          "rubrik": "Undantag från kravet på mätning av inmatningens fördelning över tiden ",
          "forslag": "Riksdagen bifaller delvis proposition 2002/03:40 punkt 5 i denna del och avslår motion 2002/03:N6 yrkande 1 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "NU6",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "9",
          "rubrik": "Nättariffers skälighet och tillsyn",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:N301 yrkande 12 i denna del och 2002/03:N390 yrkande 9.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "NU6",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "10",
          "rubrik": "Leverantörsbyte",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:N264 yrkande 9, 2002/03:N301 yrkande 12 i denna del och 2002/03:N390 yrkande 8.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "11",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\",\"mp\"",
          "votering_id": "F9D5A1E8-5EA1-11D7-AE60-00010313F932",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 11 (m, fp, kd, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "120",
                    "0",
                    "0",
                    "24"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "43",
                    "0",
                    "12"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "20",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "39",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "1",
                    "24",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "24",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "14",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "165",
                    "120",
                    "0",
                    "64"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/F9D5A1E8-5EA1-11D7-AE60-00010313F932",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "NU6",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "11",
          "rubrik": "Leveranssäkerhet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:N378.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "NU6",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "12",
          "rubrik": "Nedsättning av nätavgift för småskalig elproduktion",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:N301 yrkande 3 och 2002/03:N315.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "NU6",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "13",
          "rubrik": "Reformering av elmarknaden",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:N297 och 2002/03:N298.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "14",
          "motforslag_partier": "\"v\"",
          "votering_id": "F9D5A1EB-5EA1-11D7-AE60-00010313F932",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 14 (v)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "120",
                    "0",
                    "0",
                    "24"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "44",
                    "0",
                    "0",
                    "11"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "20",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "38",
                    "0",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "24",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "15",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "247",
                    "39",
                    "0",
                    "63"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/F9D5A1EB-5EA1-11D7-AE60-00010313F932",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "NU6",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "14",
          "rubrik": "Centrum för vindkraftsinformation",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:N206 och 2002/03:N293.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "NU6",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "15",
          "rubrik": "Kunskapsläget rörande strålningsrisker",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:N264 yrkande 11.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "18",
          "motforslag_partier": "\"fp\"",
          "votering_id": "F9D5A1ED-5EA1-11D7-AE60-00010313F932",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 18 (fp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "120",
                    "0",
                    "0",
                    "24"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "41",
                    "0",
                    "3",
                    "11"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "19",
                    "0",
                    "1",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "1",
                    "38",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "24",
                    "0",
                    "1",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "23",
                    "0",
                    "1",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "15",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "228",
                    "53",
                    "6",
                    "62"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/F9D5A1ED-5EA1-11D7-AE60-00010313F932",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "NU6",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "16",
          "rubrik": "Förlängning av nätkoncession",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:Bo237 yrkandena 2 och 3.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "NU6",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Avslag på regeringens förslag om införande av ett elcertifikatssystem",
          "partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Avslag på regeringens förslag om införande av ett elcertifikatssystem",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Riktlinger för energipolitiken",
          "partier": "\"m\",\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Riktlinger för energipolitiken",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "5",
          "rubrik": "Riktlinger för energipolitiken",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "6",
          "rubrik": "Certifikatberättigande elproduktion och godkännande av anläggningar",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "7",
          "rubrik": "Kvotplikten",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "4"
        },
        {
          "nummer": "8",
          "rubrik": "Kvotpliktsavgifter",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "5"
        },
        {
          "nummer": "9",
          "rubrik": "Undantag från kravet på mätning av inmatningens fördelning över tiden ",
          "partier": "\"m\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "8"
        },
        {
          "nummer": "10",
          "rubrik": "Nättariffers skälighet och tillsyn",
          "partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "9"
        },
        {
          "nummer": "11",
          "rubrik": "Leverantörsbyte",
          "partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "10"
        },
        {
          "nummer": "12",
          "rubrik": "Leveranssäkerhet",
          "partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "11"
        },
        {
          "nummer": "13",
          "rubrik": "Nedsättning av nätavgift för småskalig elproduktion",
          "partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "12"
        },
        {
          "nummer": "14",
          "rubrik": "Reformering av elmarknaden",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "13"
        },
        {
          "nummer": "15",
          "rubrik": "Reformering av elmarknaden",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "13"
        },
        {
          "nummer": "16",
          "rubrik": "Centrum för vindkraftsinformation",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "14"
        },
        {
          "nummer": "17",
          "rubrik": "Centrum för vindkraftsinformation",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "14"
        },
        {
          "nummer": "18",
          "rubrik": "Kunskapsläget rörande strålningsrisker",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "15"
        },
        {
          "nummer": "19",
          "rubrik": "Förlängning av nätkoncession",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "16"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-02-18 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2003-03-20 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2003-03-24 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2003-03-25 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2003-03-28 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2003-04-02 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2003-04-03 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2003-04-03 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "RSKR",
          "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse",
          "datum": "2003-04-03 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "6",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Bifall till punkterna 1-4 och 6-7 i propositionen. Delvis bifall till punkt 5. Avslag på motionerna.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-20 14:05:39"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Riksdagen beslutade om ett system för elcertifikat som börjar gälla den 1 maj 2003. Systemet ska gynna utbyggnaden av elproduktion från förnybara energikällor. Den som producerar förnybar el ska kostnadsfritt tilldelas elcertifikat av staten. Elanvändarna blir skyldiga att köpa elcertifikat i förhållande till sin förbrukning. Inkomsterna från försäljningen ska täcka merkostnaden för att producera förnybar el. Industrier som behöver mycket el för sin tillverkning ska slippa kravet att köpa elcertifikat. Riksdagen beslutade om följande ändringar i förslaget från regeringen: Träskiveindustrin ska också tillhöra den grupp som inte behöver köpa elcertifikat. Vad som är gruvindustri och cementindustri ska förtydligas. Även torv ska av miljöskäl ge rätt till elcertifikat, eftersom det annars skulle bli billigare att använda kol än torv i kraftvärmeverken. Ett EU-godkännande behövs för att torv ska kunna få elcertifikat. ",
          "dok_id": "GQ01NU6",
          "systemdatum": "2016-08-09 10:27:30"
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Elcertifikat (NU6)",
          "dok_id": "GQ01NU6",
          "systemdatum": "2016-08-09 10:27:30"
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottets förslag",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-20 14:05:39"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GQ01NU6",
          "systemdatum": "2017-10-20 10:24:41"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Näringsutskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag om ett system för elcertifikat. Systemet ska gynna utbyggnaden av elproduktion från förnybara energikällor. Den som producerar förnybar el ska kostnadsfritt tilldelas elcertifikat av staten. Elanvändarna blir skyldiga att köpa elcertifikat i förhållande till sin förbrukning. Inkomsterna från försäljningen ska täcka merkostnaden för att producera förnybar el. Industrier som behöver mycket el för sin tillverkning ska slippa kravet att köpa elcertifikat. Utskottet föreslår följande ändringar i förslaget: Träskiveindustrin ska också tillhöra den grupp som inte behöver köpa elcertifikat. Vad som är gruvindustri och cementindustri ska förtydligas. Även torv ska av miljöskäl ge rätt till elcertifikat, eftersom det annars skulle bli billigare att använda kol än torv i kraftvärmeverken. Ett EU-godkännande behövs för att torv ska kunna få elcertifikat. Systemet med elcertifikat föreslås börja gälla den 1 maj 2003.</p>",
          "dok_id": "GQ01NU6",
          "systemdatum": "2016-08-09 10:27:30"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Elcertifikat (NU6)",
          "dok_id": "GQ01NU6",
          "systemdatum": "2016-08-09 10:27:30"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GQ01NU6",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_nu_6.docx",
          "filstorlek": "220835",
          "filtyp": "docx",
          "titel": "Lag om elcertifikat, m.m.",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/1DA5B341-36E2-4353-8D70-26DCFC872137"
        },
        {
          "dok_id": "GQ01NU6",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_nu_6.pdf",
          "filstorlek": "933949",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Bilaga: bet_200203_nu_6",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/C66657EF-0B89-44C3-AECE-3FAA58E90880"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Bo237 Kraftledningarnas placering",
          "ref_dok_id": "GQ02Bo237",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Bo237",
          "ref_dok_titel": "Kraftledningarnas placering",
          "ref_dok_subtitel": "av Gunilla Wahlén (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Bo288 Vindkraftsutbyggnad i Skaraborg",
          "ref_dok_id": "GQ02Bo288",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Bo288",
          "ref_dok_titel": "Vindkraftsutbyggnad i Skaraborg",
          "ref_dok_subtitel": "av Birgitta Carlsson (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N206 Nationellt centrum för vindkraftsinformation vid Högskolan på Gotland",
          "ref_dok_id": "GQ02N206",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N206",
          "ref_dok_titel": "Nationellt centrum för vindkraftsinformation vid Högskolan på Gotland",
          "ref_dok_subtitel": "av Rigmor Stenmark (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N264 Energipolitik",
          "ref_dok_id": "GQ02N264",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N264",
          "ref_dok_titel": "Energipolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Eva Flyborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N266 Gotland ",
          "ref_dok_id": "GQ02N266",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N266",
          "ref_dok_titel": "Gotland ",
          "ref_dok_subtitel": "av Helena Bargholtz (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N293 Informationscentrum för vindkraft vid Högskolan på Gotland",
          "ref_dok_id": "GQ02N293",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N293",
          "ref_dok_titel": "Informationscentrum för vindkraft vid Högskolan på Gotland",
          "ref_dok_subtitel": "av Lilian Virgin och Christer Engelhardt (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N297 Reformerad elmarknad",
          "ref_dok_id": "GQ02N297",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N297",
          "ref_dok_titel": "Reformerad elmarknad",
          "ref_dok_subtitel": "av Ingegerd Saarinen m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N298 Elprissättningen",
          "ref_dok_id": "GQ02N298",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N298",
          "ref_dok_titel": "Elprissättningen",
          "ref_dok_subtitel": "av Åsa Domeij m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N301 Energipolitik",
          "ref_dok_id": "GQ02N301",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N301",
          "ref_dok_titel": "Energipolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Mikael Odenberg m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N315 Nätavgifter för småskalig elproduktion",
          "ref_dok_id": "GQ02N315",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N315",
          "ref_dok_titel": "Nätavgifter för småskalig elproduktion",
          "ref_dok_subtitel": "av Lilian Virgin och Christer Engelhardt (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N338 Vindkraft",
          "ref_dok_id": "GQ02N338",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N338",
          "ref_dok_titel": "Vindkraft",
          "ref_dok_subtitel": "av Lennart Klockare och Lars U Granberg (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N339 Förnyelsebara energikällor",
          "ref_dok_id": "GQ02N339",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N339",
          "ref_dok_titel": "Förnyelsebara energikällor",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Ångström (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N348 Förutsättningarna för vindkraftsutbyggnad",
          "ref_dok_id": "GQ02N348",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N348",
          "ref_dok_titel": "Förutsättningarna för vindkraftsutbyggnad",
          "ref_dok_subtitel": "av Ingegerd Saarinen m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N374 Elcertifikatet",
          "ref_dok_id": "GQ02N374",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N374",
          "ref_dok_titel": "Elcertifikatet",
          "ref_dok_subtitel": "av Anita Johansson m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N378 Elleveranssäkerhet",
          "ref_dok_id": "GQ02N378",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N378",
          "ref_dok_titel": "Elleveranssäkerhet",
          "ref_dok_subtitel": "av Börje Vestlund (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N390 Energi, utgiftsområde 21",
          "ref_dok_id": "GQ02N390",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N390",
          "ref_dok_titel": "Energi, utgiftsområde 21",
          "ref_dok_subtitel": "av Maria Larsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N5 med anledning av prop. 2002/03:40 Elcertifikat för att främja förnybara energikällor",
          "ref_dok_id": "GQ02N5",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N5",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:40 Elcertifikat för att främja förnybara energikällor",
          "ref_dok_subtitel": "av Maria Larsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N6 med anledning av prop. 2002/03:40 Elcertifikat för att främja förnybara energikällor",
          "ref_dok_id": "GQ02N6",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N6",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:40 Elcertifikat för att främja förnybara energikällor",
          "ref_dok_subtitel": "av Mikael Odenberg m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N7 med anledning av prop. 2002/03:40 Elcertifikat för att främja förnybara energikällor",
          "ref_dok_id": "GQ02N7",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N7",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:40 Elcertifikat för att främja förnybara energikällor",
          "ref_dok_subtitel": "av Ingegerd Saarinen m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N8 med anledning av prop. 2002/03:40 Elcertifikat för att främja förnybara energikällor",
          "ref_dok_id": "GQ02N8",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N8",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2002/03:40 Elcertifikat för att främja förnybara energikällor",
          "ref_dok_subtitel": "av Eva Flyborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "proposition 2002/03:40 Elcertifikat för att främja förnybara energikällor",
          "ref_dok_id": "GQ0340",
          "ref_dok_typ": "prop",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "40",
          "ref_dok_titel": "Elcertifikat för att främja förnybara energikällor",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Proposition"
        },
        {
          "referenstyp": "Ds",
          "uppgift": "2002:40",
          "ref_dok_id": "GQB440",
          "ref_dok_typ": "Ds",
          "ref_dok_rm": "2002",
          "ref_dok_bet": "40",
          "ref_dok_titel": "Ds 2002:40",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Departementsserien"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2003-04-03",
          "ref_dok_id": "GQ0984",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "84",
          "ref_dok_titel": "2003-04-03",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2003-04-02",
          "ref_dok_id": "GQ0983",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "83",
          "ref_dok_titel": "2003-04-02",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2002/03:133",
          "ref_dok_id": "GQ0K133",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "133",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2002/03:133",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        },
        {
          "referenstyp": "SOU",
          "uppgift": "2001:77",
          "ref_dok_id": "GPB377",
          "ref_dok_typ": "SOU",
          "ref_dok_rm": "2001",
          "ref_dok_bet": "77",
          "ref_dok_titel": "SOU 2001:77",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Statens offentliga utredningar"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "-",
          "ref_dok_id": "2003:113",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2003:114",
          "ref_dok_id": "1981:774",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2003:115",
          "ref_dok_id": "1970:979",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2003:116",
          "ref_dok_id": "1980:100",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2003:117",
          "ref_dok_id": "1997:857",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2003:118",
          "ref_dok_id": "1999:1229",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2003:119",
          "ref_dok_id": "2001:1227",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        }
      ]
    }
  }
}