{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2303215",
      "dok_id": "GQ01NU10",
      "rm": "2002/03",
      "beteckning": "NU10",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2002/03:NU10",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "NU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "10",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2003-05-13 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:57:30",
      "publicerad": "2006-03-15 11:57:34",
      "titel": "Vissa konkurrenspolitiska frågor",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01NU10/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01NU10",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GQ01NU10",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GQ01NU10",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Näringsutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2002/03:NU10</div><h1>Vissa konkurrenspolitiska frågor</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\n\r\nUtskottet   behandlar   i   betänkandet   ett  antal\r\nmotionsyrkanden  rörande  olika  konkurrenspolitiska\r\nfrågor.    Yrkandena    avser   konkurrenspolitikens\r\ninriktning,  konkurrens  på   lika   villkor  mellan\r\noffentlig  och  privat sektor samt kartellsamarbete.\r\nSamtliga motioner avstyrks av utskottet.\r\n\r\nNär  det  gäller  konkurrenspolitikens  inriktning\r\nredovisar  utskottet   sin   syn   i  frågan.  I  en\r\nreservation (m, fp, kd, c) beskrivs  dessa  partiers\r\ngemensamma    uppfattning    om    inriktningen   av\r\nkonkurrenspolitiken.    Beträffande    frågan     om\r\nkonkurrens  på  lika  villkor  mellan  offentlig och\r\nprivat  sektor  hänvisar  utskottet till regeringens\r\narbete på området, vilket utskottet  anser  styrs av\r\nen   klar   vilja   att   uppnå   och   upprätthålla\r\nkonkurrensneutralitet  mellan  offentlig och  privat\r\nverksamhet.  Arbetet  har  också hög  prioritet.  En\r\nmotsatt uppfattning torgförs  i  en  reservation (m,\r\nfp, kd, c), där det efterfrågas kraftfulla  åtgärder\r\nfrån    regeringens    sida   för   att   driva   på\r\navregleringsarbetet i syfte  att  skapa  utrymme för\r\nprivata initiativ i kommuner och landsting.\r\nSlutligen      avstyrker      utskottet      några\r\nmotionsyrkanden  om  olagligt  kartellsamarbete.  En\r\nfråga  gäller  förslag  om  upphävande  av  det s.k.\r\nleniencyprogrammet, som trädde i kraft den 1 augusti\r\n2002.  Syftet  med  detta  program,  som  innebär en\r\nmöjlighet   till   nedsättning   och   eftergift  av\r\nkonkurrensskadeavgift, är att främja avslöjandet och\r\nbekämpandet  av skadliga karteller. Utskottet  anser\r\natt  leniencyprogrammet   kan   vara  ett  effektivt\r\ninstrument  i  bekämpningen av karteller.  Riksdagen\r\nskall anmoda regeringen  att  snarast  lämna förslag\r\ntill  upphävande  av  de  aktuella bestämmelserna  i\r\nkonkurrenslagen, föreslås det  i en reservation (fp,\r\nc).\r\nDen    andra    här    aktuella   frågan    gäller\r\nkriminalisering av karteller.  Våren  2002 anmodades\r\nregeringen - genom ett tillkännagivande av riksdagen\r\n-   att   utreda   frågan   om  kriminalisering   av\r\nkartellsamarbete;  denna  utredning  har  regeringen\r\nännu inte tillsatt. Utskottet  inser  problemen  med\r\nett  sådant  utredningsarbete  mot  bakgrund  av att\r\nleniencyprogrammet  endast  varit  i  kraft under en\r\nbegränsad period. I en reservation (m,  fp,  kd,  c,\r\nmp)  föreslås  ett förnyat tillkännagivande i frågan\r\nom kriminalisering av kartellsamarbete, med innebörd\r\natt regeringen anmodas  att omedelbart tillsätta den\r\nav riksdagen tidigare begärda utredningen och senare\r\nåterkomma till riksdagen i frågan.\r\n\r\n\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n1.      Konkurrenspolitikens inriktning\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:L247 yrkande\r\n3, 2002/03:L319 yrkandena 2 och 12, 2002/03:MJ422\r\nyrkande 15, 2002/03:N227 yrkande 9, 2002/03:N263\r\nyrkande 7, 2002/03:N367 och 2002/03:N395 yrkande 5.\r\nReservation 1 (m, fp, kd, c)\r\n\r\n2.      Konkurrens på lika villkor mellan\r\noffentlig och privat sektor\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi285 yrkande\r\n3, 2002/03:N212 yrkande 1, 2002/03:N227 yrkande 12,\r\n2002/03:N228, 2002/03:N258, 2002/03:N304 yrkande 10,\r\n2002/03:N331 yrkande 5, 2002/03:N391 yrkande 8,\r\n2002/03:N392 yrkandena 7 och 8, 2002/03:N395 yrkande\r\n3, 2002/03:A241 yrkande 8 och 2002/03:A242 yrkande\r\n12.\r\nReservation 2 (m, fp, kd, c)\r\n\r\n3.      Upphävande av det s.k.\r\nleniencyprogrammet\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:N263 yrkande 10.\r\nReservation 3 (fp, c)\r\n\r\n4.      Kriminalisering av karteller\r\n\r\n Riksdagen avslår motionerna  2002/03:N263 yrkande\r\n9 och 2002/03: N395 yrkande 6.\r\n\r\nReservation 4 (m, fp, kd, c, mp)\r\n\r\nStockholm den 13 maj 2003\r\n\r\nPå näringsutskottets vägnar\r\n\r\n\r\nMarie Granlund\r\n\r\nFöljande ledamöter har deltagit  i beslutet: Marie\r\nGranlund (s), Mikael Odenberg (m), Ingegerd Saarinen\r\n(mp),  Nils-Göran Holmqvist (s), Eva  Flyborg  (fp),\r\nSylvia  Lindgren   (s),  Ann-Marie  Fagerström  (s),\r\nLennart Beijer (v),  Karl Gustav Abramsson (s), Ulla\r\nLöfgren (m), Carina Adolfsson  Elgestam  (s), Yvonne\r\nÅngström  (fp), Åsa Torstensson (c), Anne Ludvigsson\r\n(s), Stefan  Hagfeldt  (m),  Lars  Johansson (s) och\r\nLars Lindén (kd).\r\n\r\n</pre><pre>\r\n2002/03\r\n\r\nNU10\r\n\r\n\r\nRedogörelse för ärendet\r\n\r\nÄrendet och dess beredning\r\n\r\nI  detta  betänkande  behandlas  17  motioner   från\r\nallmänna  motionstiden  om vissa konkurrenspolitiska\r\nfrågor.\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\n\r\nKonkurrenslagen (1993:20)  trädde i kraft den 1 juli\r\n1993   (prop.   1992/93:56,   bet.    1992/93:NU17).\r\nKonkurrenslagen   (KL)   är  baserad  på  den   s.k.\r\nförbudsprincipen,  vilken  utgår   från   att  vissa\r\nkonkurrensbegränsningar i sig är skadliga och därför\r\nskall  vara  förbjudna. Efter mönster från EG-rätten\r\ninnehåller KL  två principiella förbud, nämligen mot\r\nkonkurrensbegränsande samarbete mellan företag (6 §)\r\noch mot missbruk  från ett eller flera företags sida\r\nav   en   dominerande   ställning    (19 §).   Dessa\r\nbestämmelser  motsvaras  av  EG-fördragets  artiklar\r\n81.1 (regler beträffande avtal  m.m.  som  har  till\r\nsyfte   eller  effekt  att  hindra,  begränsa  eller\r\nsnedvrida  konkurrensen)  och 82 (regler beträffande\r\nett  eller  flera företags missbruk  av  dominerande\r\nställning),   vilka   ingår   i   de   grundläggande\r\nkonkurrensreglerna  för  den gemensamma marknaden. I\r\nkonkurrenslagen  finns  också  bestämmelser  rörande\r\nföretagskoncentrationer.\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\n\r\n\r\nKonkurrenspolitikens inriktning\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen   bör   avslå  motionsyrkanden   om\r\nkonkurrenspolitikens   inriktning.  Utskottet\r\nredogör för sin syn på inriktningen  av denna\r\npolitik,  vilken  överensstämmer med den  som\r\nriksdagen tidigare  ställt  sig bakom. Jämför\r\nreservation 1 (m, fp, kd, c).\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nEffekterna av genomförda om-  och  avregleringar bör\r\nbli  föremål  för  utredning,  anförs det  i  motion\r\n2002/03:N367 (s). De senaste 10-15 åren har präglats\r\nav omfattande om- och avregleringar av t.ex. posten,\r\ntelekommunikationer,  flyg-  och  järnvägsbefordran,\r\nelleveranser,   taxi,   långväga   busstrafik    och\r\nfinansiella  tjänster,  säger motionärerna. De anser\r\natt  hur  dessa av- och omregleringar  har  påverkat\r\nutvecklingsförutsättningarna   och   villkoren   för\r\nboende  och företagande i den lokala miljön inte har\r\nutvärderats på ett systematiskt sätt med avseende på\r\nt.ex. tillgänglighet, kvalitet och priser. Uppenbart\r\när dock att den ökande konkurrensen inom t.ex. tele-\r\noch  postservice  har  inneburit  att  utrymmet  för\r\nPosten  AB och tidigare Telia AB att ta andra hänsyn\r\nän   rent   affärsmässiga    är    borta,    noterar\r\nmotionärerna.  De  menar  att  det  därför behövs en\r\növersyn  av  om-  och  avregleringarnas effekter  på\r\nolika  arbetsmarknader. Det  finns  utredningar  som\r\nkartlagt  problem och behov i glesbygden, och staten\r\noch kommuner  har  idéer  om  hur  glesbygden  skall\r\nutvecklas,  säger  motionärerna. De anser emellertid\r\natt   det   saknas  en  sammanställning   av   olika\r\nutredningar och utvärderingar samt analyser av vilka\r\neffekter om-  och  avre-gleringar  haft.  Det behövs\r\nockså  förslag  till  åtgärder  för att motverka  de\r\nnegativa effekterna, anförs det.\r\n\r\nI    motion   2002/03:N227   (m)   föreslås    ett\r\ntillkännagivande      om      bättre     konkurrens.\r\nGlobalisering,           liberalisering          och\r\ninformationsteknikens snabba utveckling öppnar stora\r\nmöjligheter för de länder och regioner som kan skapa\r\nett  internationellt konkurrenskraftigt  klimat  för\r\narbete och företagande, säger motionärerna. De menar\r\natt det  därmed  inte  bara  är de svenska företagen\r\nutan även Sverige som land som  befinner  sig  i  en\r\nskarp konkurrenssituation, varför det är viktigt att\r\nkonkurrensen   fungerar   bra   på   alla   områden.\r\nKonkurrensverket  bör  ges  ökade  resurser  för att\r\nbevaka   konkurrensen  på  olika  områden,  förordar\r\nmotionärerna. De anser att de räder som verket gjort\r\nmot  vissa   branscher   där   bristande  konkurrens\r\nbefarats - ett fenomen som drabbar  nya aktörer hårt\r\n-  har  varit lyckosamma och bör utvecklas.  Privata\r\nmonopol och  kartellbildningar  hör  inte hemma i en\r\nmarknadsekonomi; tendenser till detta måste bekämpas\r\nmed kraft, anför motionärerna.\r\nRiksdagen   bör   göra  ett  tillkännagivande   om\r\nstrukturförändringar  i  konkurrensfrämjande  syfte,\r\nanförs  det  i motion 2002/03:L247 (m). Konkurrensen\r\npå den svenska  marknaden  kan  öka  genom  att  nya\r\nföretag  etableras  och  konkurrenshinder  tas bort,\r\nsäger   motionärerna.   De   framhåller   att  fasta\r\nspelregler och konkurrens på lika villkor är viktiga\r\nförutsättningar   för   att  marknadsekonomin  skall\r\nfungera. Konkurrens är den  bästa  garantin  för att\r\nkonsumenter  skall få så bra varor och tjänster  som\r\nmöjligt till rimliga  priser, anför motionärerna. De\r\nanser också att det är  av  avgörande  betydelse för\r\nden  internationella styrkan hos svenskt  näringsliv\r\natt  konkurrensen  upprätthålls  på  hemmamarknaden.\r\nModerat  konsumentpolitik  syftar  till  att öka den\r\nkonkurrensutsatta sektorn, vidga området för  privat\r\nnäringsverksamhet,  avveckla offentliga monopol  och\r\nminska offentligt ägande  i  näringsverksamhet, sägs\r\ndet i motionen.\r\nI     motion     2002/03:L319     (fp)    föreslås\r\ntillkännagivanden i två avseenden, nämligen  om ökad\r\nkonkurrens       och       om      Konkurrensverkets\r\ngranskningsverksamhet.   Den  totala   prisnivån   i\r\nSverige  är  betydligt  högre   än   i   övriga  EU,\r\nkonstaterar    motionärerna    och   hänvisar   till\r\nKonkurrensverkets rapport Konkurrensen  i Sverige år\r\n2002  (2002:4), enligt vilken den svenska  prisnivån\r\nför de  varor  och  tjänster som ingår i BNP år 2001\r\nlåg 11 % över genomsnittet  i  EU. Vid en jämförelse\r\nmellan  den  svenska  prisnivån  och   EMU-ländernas\r\nframkommer  en skillnad på 16 %, varav en  stor  del\r\nenligt   Konkurrensverket   beror   på   brister   i\r\nkonkurrensen.   Med  en  hårdare  konkurrens  skulle\r\npriserna kunna hållas  nere,  anför motionärerna. De\r\nmenar att effektiv konkurrens i privat och offentlig\r\nverksamhet   är   till   nytta   för  konsumenterna.\r\nAvregleringar  i  konkurrensstimulerande  syfte  har\r\nframför allt ett konsumentintresse och bör fortsätta\r\npå fler marknader, anser motionärerna.\r\nLivsmedelsbranschen  i  Sverige och Europa präglas\r\nav  en alltför stor och ökande  koncentration,  sägs\r\ndet vidare  i  motionen.  Ett fåtal dagligvarukedjor\r\nlägger under sig allt större  andelar  av marknaden,\r\noch  ett  alltför nära samarbete - framför  allt  på\r\ninköpssidan  -  mellan  stora  kedjor hotar den fria\r\nkonkurrensen  och konsumenternas  valfrihet,  vilket\r\ntenderar att hålla  priserna på en alltför hög nivå,\r\nanför  motionärerna.  De   menar  att  det  dessutom\r\nuppstår   en  allvarlig  risk  för   att   regionala\r\nprodukter  och   små   producenter   slås   ut  från\r\nmarknaden,  då  de  inte kan tillhandahålla så stora\r\nvolymer   som  det  storskaliga   systemet   kräver.\r\nFolkpartiet  anser att Konkurrensverket bör ägna mer\r\nkraft  åt  den  berörda  marknaden  och  att  verket\r\nbehöver ökade resurser.  De  nya  livsmedelshallarna\r\noch stormarknaderna har på många orter bidragit till\r\natt  pressa  ned livsmedelspriserna,  samtidigt  som\r\nprisskillnaderna  är  stora  mellan  olika regioner,\r\nsäger  motionärerna. Konkurrensverket har  pekat  på\r\nolika kommuners  tillämpning  av plan- och bygglagen\r\nsom en viktig förklaringsfaktor  till detta, erinrar\r\nmotionärerna  om.  De  noterar  att  det  finns  ett\r\nnaturligt kommunalt intresse av att stadsplaneringen\r\när  god,  infrastrukturen  fungerar,  miljöintressen\r\nvärnas och olika typer av servicebehov  tillgodoses.\r\nKommunernas  planmonopol  skall  användas  för   att\r\ntillgodose  dessa  övergripande  intressen, inte för\r\natt   försvåra   den   lokala  konkurrensen,   anför\r\nmotionärerna. De påpekar  att  under  den borgerliga\r\nregeringsperioden ändrades lagstiftningen så att det\r\ninte     längre    blev    möjligt    att    reglera\r\nhandelsändamålet genom att särskilja partihandel och\r\ndetaljhandel   eller   genom   att   inom  ändamålet\r\ndetaljhandel  särskilja  handel  med livsmedel  från\r\növrig  handel.  Den  möjlighet  till  reglering   av\r\nhandelsändamålet   i  detaljplan  som  därefter  har\r\ninförts lägger hinder  i  vägen för etableringar och\r\när  ett  exempel  på  en reglering  som  leder  till\r\nförsämrad konkurrens och  därmed  till  högre priser\r\nför konsumenterna, säger motionärerna. De  anser att\r\nbestämmelserna   om   möjlighet  till  reglering  av\r\nhandelsändamålet i detaljplan bör tas bort.\r\nEtt  tillkännagivande  om  den  fria  konkurrensen\r\nbegärs i  motion  2002/03: N263 (fp). Fri konkurrens\r\npå lika villkor - inom  de  ramar  som  sätts upp av\r\netiska  principer  och  lagstiftning - är det  bästa\r\nverktyget   för   att   tillgodose    konsumenternas\r\nefterfrågan  och  hushålla med begränsade  resurser,\r\nanför  motionärerna.   De   menar  att  en  effektiv\r\nkonkurrens    alltid    i    första   hand    gynnar\r\nkonsumenterna. Företagens tävlan  om  att  vara bäst\r\noch  billigast  upprätthåller  en  ständig press  på\r\npriser   och   kostnader   -   men   också  ur   ett\r\nsamhällsekonomiskt   perspektiv  är  väl  fungerande\r\nkonkurrensmarknader   av   stor   betydelse,   säger\r\nmotionärerna.  De  menar  att  konkurrensen  är  den\r\nkanske  viktigaste  drivkraften   för   teknisk  och\r\nekonomisk   utveckling.  Väl  fungerande  konkurrens\r\nstimulerar    en     kontinuerlig    förnyelse    av\r\nproduktionsapparaten  och   leder   därmed  till  en\r\neffektiv användning av samhällets resurser,  och den\r\nmedför  inte  bara  mångfald och större valfrihet  i\r\nutbudet av varor och tjänster utan också en mångfald\r\ni företagandet, anför motionärerna. De menar att det\r\navgörande  för  en fungerande  konkurrens  är  fritt\r\ntillträde   till   marknaderna;   många   offentliga\r\nregleringar   som  införs   för   att   upprätthålla\r\nkonkurrens skulle  inte  behövas  om fritt tillträde\r\ntill  marknaden rådde. Det är fritt  tillträde  -  i\r\nkombination  med  teknisk och ekonomisk utveckling -\r\nsom utgör det främsta  botemedlet mot tendenser till\r\nkonkurrensbegränsningar     och    monopol,    anser\r\nmotionärerna.   De   förordar   att   de   selektiva\r\nföretagsstöden   skall   tas  bort  då   de   skapar\r\nsnedvridande konkurrens och  att  de  skall ersättas\r\nmed generella stöd. Kommunalt stöd till  företag som\r\nsnedvrider   konkurrensen   mellan   företag   måste\r\nupphöra,    anför   motionärerna.   De   menar   att\r\nKonkurrensverket  skall  ges  ökade befogenheter och\r\nresurser och att de gryningsräder  som  verket gjort\r\nmot   vissa   branscher   där  bristande  konkurrens\r\nbefarats har varit bra och bör utvecklas.\r\nKonkurrenssituationen inom  livsmedelssektorn  bör\r\nses  över,  anförs  det i motion 2002/03:MJ422 (fp).\r\nEffektiv konkurrens i  såväl  privat  som  offentlig\r\nsektor      gagnar     konsumenterna,     framhåller\r\nmotionärerna.   De   menar   att   regleringar   och\r\ndetaljstyrning  kan bidra till onödiga kostnader som\r\nbelastar konsumenten eller försvårar för små och nya\r\naktörer att ta sig  in  på marknaden, vilket drabbar\r\nkonsumenten  i  förlängningen.   Konkurrensen   inom\r\nlivsmedelssektorn   måste  öka  för  att  bryta  den\r\nrådande koncentrationen  med  några  få aktörer inom\r\ndagligvaruhandeln,   vilken   tenderar   att   hålla\r\nprisnivån  uppe,  anför  motionärerna. De anser  att\r\nKonkurrensverkets  övervakning  är  viktig  och  att\r\nökade medel bör avsättas för konkurrensverksamheten.\r\nRiksdagen  bör göra  ett  tillkännagivande  om  en\r\neffektivare konkurrenspolitik,  anförs  det i motion\r\n2002/03:N395 (kd). En viktig orsak till att  Sverige\r\nplacerar sig dåligt i den s.k. välfärdsligan är  det\r\nhöga  prisläget,  till följd av bristande konkurrens\r\noch    delvis    omfattande    regleringar,    säger\r\nmotionärerna. Intresset  i debatten fokuseras oftast\r\nhelt och hållet på ökningstakten  i  BNP,  men minst\r\nlika  viktigt  - hävdas det i motionen - är vad  som\r\nerhålls från de  medel  som  avsätts  för privat och\r\noffentlig  konsumtion. Marknadsekonomin  förutsätter\r\nen   effektiv   konkurrenspolitik   som   förhindrar\r\nmarknadsdelning,   prissamverkan   och   som  utövar\r\nfusionskontroll,  anför  motionärerna. De menar  att\r\nden    svenska    konkurrenspolitiken,    som    bör\r\nharmoniseras med utvecklingen  inom  EU,  kan  dämpa\r\nprisstegringstakten. Det finns många indikationer på\r\natt  en  stor  del av det potentiella nyföretagandet\r\nhindras av ett alltför  omfattande regelverk, varför\r\nen ökad avreglering bör ske  för  att ge utrymme för\r\nkonkurrens, säger motionärerna. De  anser  också att\r\nkonkurrenslagen  bör  skärpas  och att övervakningen\r\nbör  bli  effektivare,  varvid  såväl   privata  som\r\noffentliga  monopol  och  oligopol  skall motverkas.\r\nAvreglering  bör gå hand i hand med ökat  personligt\r\nansvar  och  ett  etiskt  riktigt  handlande,  anför\r\nmotionärerna.  De  menar  att  minskad  styrning och\r\nreglering  måste  vägas  upp av en personlig,  etisk\r\nkompass.\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\n\r\nTidigare riksdagsbehandling\r\n\r\nRiksdagen  avslog  våren  2002   -   i  samband  med\r\nbehandlingen av proposition 2001/02:167 om ändringar\r\ni konkurrenslagen för effektivare kartellbekämpning,\r\nm.m.  - motionsyrkanden rörande konkurrenspolitikens\r\ninriktning,   liknande   de   här   aktuella   (bet.\r\n2001/02:NU16). Utskottet erinrade därvid om sin  syn\r\ni   frågan.   I   en  reservation  (m,  kd,  c,  fp)\r\nredovisades  dessa  partiers   gemensamma   syn   på\r\nkonkurrenspolitikens inriktning.\r\n\r\nOm- och avreglering, EU:s konkurrensregler m.m.\r\n\r\nNär  det  gäller förslaget i motion 2002/03:N367 (s)\r\nom effekterna  av  genomförda  om- och avregleringar\r\nkan  noteras  att  i regeringsförklaringen  år  2001\r\nsades  att  initiativ   kommer   att   tas  till  en\r\nförutsättningslös  utvärdering  av  de genomgripande\r\navregleringar    och   förändringar   av   offentlig\r\nverksamhet som genomdrivits  under senare år. Enligt\r\nuppgift från Näringsdepartementet pågår beredning av\r\nuppläggningen av en sådan utvärdering.\r\n\r\nBeträffande  Konkurrensverkets  befogenheter,  som\r\ntas upp i några  motioner,  kan  noteras  att verket\r\nsedan  ett  par år har befogenhet att tillämpa  EU:s\r\nkonkurrensregler  i de aktuella artiklarna om förbud\r\nmot konkurrensbegränsande  samarbete  mellan företag\r\n(artikel  81) och missbruk av dominerande  ställning\r\n(artikel 82).  Hösten 2002 enades medlemsstaterna om\r\nen   ny   ordning   för    övervakning    av    EU:s\r\nkonkurrensregler,  den  s.k. moderniseringsreformen.\r\nReformen syftar till att effektivisera tillämpningen\r\nav EU:s konkurrensregler  och  att  frigöra resurser\r\nhos EG-kommissionen som i stället skall kunna läggas\r\npå  mer  allvarliga  konkurrensbegränsningar   såsom\r\nkarteller.  Den  nya  förordningen innebär bl.a. att\r\nmedlemsstaternas konkurrensmyndigheter och domstolar\r\nfår  en  parallell  behörighet  med  kommissionen  i\r\növervakningen av hur  EU:s  konkurrensregler  följs.\r\nGenom   reformen  decentraliseras  tillämpningen  av\r\nkonkurrensreglerna   i   större   utsträckning  från\r\nkommissionen  till  nationella konkurrensmyndigheter\r\noch domstolar. Konkurrensmyndigheterna kommer att ha\r\nett nära samarbete sinsemellan och med kommissionen.\r\nVidare   upphör   företagens    möjlighet   att   få\r\nindividuella  undantag och icke-ingripandebesked  av\r\nkommissionen. Det  blir i stället upp till företagen\r\nsjälva  att  avgöra om  de  agerar  i  enlighet  med\r\nregelverket. Förordningen med de nya reglerna kommer\r\natt träda i kraft  den  1  maj  2004. Sverige har en\r\nmycket positiv inställning till reformen, som kommer\r\natt   frigöra  resurser  för  uppspårande   av   mer\r\nallvarliga  konkurrensbegränsningar  och  som  anses\r\nnödvändig inför utvidgningen.\r\nTill   följd  av  de  ändrade  EU-reglerna  beslöt\r\nregeringen  i januari 2003 att tillsätta en särskild\r\nutredare,  justitierådet   Severin  Blomstrand,  med\r\nuppdrag att analysera vilka  eventuella  ändringar i\r\ndet  svenska  regelverket  som  behöver  göras   med\r\nanledning  av  moderniseringsreformen (dir. 2003:2).\r\nUtredaren    skall     också     uppmärksamma    hur\r\nförändringarna påverkar ianspråktagandet av resurser\r\ninom    Konkurrensverket    och    de    tillämpande\r\ndomstolarna.  För  eventuella budgetära konsekvenser\r\nskall    utredaren    föreslå    finansiering.    En\r\ndelredovisning av de delar  som rör följdändringar i\r\ndet svenska regelverket skall  lämnas  den  31  juli\r\n2003, och uppdraget skall i övrigt redovisas den  31\r\njanuari 2004.\r\nEn    annan    pågående   förändring   beträffande\r\nkonkurrensregler         inom         EU         rör\r\nföretagskoncentrationer.             EG-kommissionen\r\npresenterade  i  december 2002 ett förslag  till  ny\r\nförordning  om kontroll  av  företagskoncentrationer\r\n(företagsförvärv   o.d.).   Förslaget   kommer   att\r\nbehandlas  i  en  rådsarbetsgrupp under år 2003, och\r\nförordningen väntas  träda  i  kraft den 1 maj 2004.\r\nSverige     är     positivt     till    att    ändra\r\nkoncentrationsförordningen  på ett  sätt  som  leder\r\ntill  ett  mer  effektivt,  flexibelt,   öppet   och\r\nrättssäkert     förfarande     för    kontroll    av\r\nföretagskoncentrationer.\r\n\r\nKonkurrens inom dagligvaruhandeln\r\n\r\nI   några   motioner   berörs   konkurrensen    inom\r\ndagligvaruhandeln.  Konkurrensverket gavs i februari\r\n2002  i  uppdrag av regeringen  att  dels  genomföra\r\nfördjupade  undersökningar av konkurrensförhållanden\r\ni  dagligvaruhandeln,  dels  analysera  prisnivån  i\r\nSverige   jämfört   med   andra   länder.  Uppdraget\r\nredovisades i december 2002 i två rapporter.  I  den\r\nena   rapporten,   Dagligvaruhandeln   -   struktur,\r\nägarform  och  relation  till leverantörer (2002:6),\r\nredovisades   den   del  av  uppdraget   som   avser\r\nkonkurrensförhållandena  i dagligvaruhandeln. I rap-\r\nporten  redogjordes för hur  de  olika  aktörerna  i\r\nhandelsledet   är   organiserade   med  avseende  på\r\nägarstruktur,    företagsform    och    förekommande\r\nsamarbeten. Vidare ingick en kartläggning av hur den\r\npågående  centraliseringen  i handelsledet  påverkar\r\nhandelns affärsmetoder, särskilt  med  inriktning på\r\nsortimentsstyrningen,   och   en   analys  av  vilka\r\neffekter  den  pågående förändringen får  för  olika\r\naktörer    i   livsmedelskedjan.    Konkurrensverket\r\nredovisade i  rap-porten  sina slutsatser om vad som\r\nkrävs  för  en  bättre  fungerande   konkurrens.  Av\r\nstörsta betydelse är att det finns goda  möjligheter\r\nför   inträde   av   nya   aktörer   på   marknaden.\r\nKonkurrensverket   har   därför  i  olika  rapporter\r\nföreslagit följande:\r\n\r\n-  Konkurrensintresset skall  anges  i  plan-  och\r\nbygglagen,   så   att  det  ges  högre  prioritet  i\r\nplanläggningen.\r\n- Kommunerna och  länsstyrelserna  skall  i  högre\r\nutsträckning   väga   in   konkurrensintresset   vid\r\ntillämpningen av lagen.\r\n\r\nMarknadens  egna  aktörer har ett stort ansvar, sägs\r\ndet  i rapporten. Etableringshinder  till  följd  av\r\nstrukturen   på   marknaden  bör  så  långt  möjligt\r\nhanteras av aktörerna  själva.  Det  är  viktigt att\r\nhandelns  inköpare  och enskilda handlare agerar  så\r\natt effektiva företags  produkter får tillträde till\r\nmarknaden för att där utvärderas  av  konsumenterna.\r\nDet  är  utomordentligt  väsentligt för konkurrensen\r\natt konsumenterna agerar och  ger signaler till både\r\nhandeln och leverantörerna om vad  som  skall finnas\r\npå  butikshyllorna.  Det finns en naturlig  koppling\r\nmellan konsument- och  konkurrensfrågor  som behöver\r\nbetonas   i   konsumentpolitiken.   Konkurrensverket\r\nföreslår  att  konsumentnyttan  av konkurrens  skall\r\nlyftas fram tydligare i konsumentpolitiken.\r\n\r\nDen  andra  rapporten,  De  svenska  priserna  kan\r\npressas! (2002:5), avlämnades också i december 2002.\r\nSveriges prisnivå för den privata  konsumtionen  låg\r\n19 %  över  EU-genomsnittet  år 2001 (17 % exklusive\r\nmoms),   sägs   det   i   rapporten.  För   perioden\r\njanuari-augusti  2002  var  motsvarande   tal  20 %.\r\nLivsmedel  var  11 % (6 % exklusive moms) dyrare  än\r\ngenomsnittet för  EU.  I  rapporten  redovisas flera\r\nolika   förklaringar  till  Sveriges  höga   priser.\r\nVäxelkursförändringar  förklarar  en stor del av den\r\nkortsiktiga fluktuationen av prisnivån,  inte  minst\r\nmellan  åren  2000  och 2001. Även nationalinkomsten\r\noch      arbetskraftskostnaden       är      viktiga\r\nförklaringsfaktorer, men Sverige förefaller även med\r\nhänsyn  till  dessa  faktorer  ha en i EU-perspektiv\r\nrelativt  hög  prisnivå,  sägs  det   i   rapporten.\r\nTransportkostnaderna är högre i Sverige på  grund av\r\nläget  och  den glesa befolkningsstrukturen men  kan\r\nenligt verket  troligen  inte  förklara mer än någon\r\nprocentenhet  av prisskillnaden.  Parallellimportens\r\ninverkan   är  måttlig.   Enligt   Konkurrensverkets\r\nbedömning förklarar  bristande  konkurrens i Sverige\r\nomkring  hälften av prisskillnaden  gentemot  EU.  I\r\nrap-porten   lämnar  verket  synpunkter  på  hur  de\r\nsvenska  priserna   kan   pressas   under   följande\r\nrubriker:   en   effektivare  konkurrenspolitik;  en\r\nbättre fungerande inre marknad; mer forskning.\r\nRapporterna är för  närvarande  föremål för analys\r\ninom Regeringskansliet.\r\nVad beträffar plan- och bygglagen  (1987:10; PBL),\r\nsom berörs i några motioner, kan noteras  att i juni\r\n2002   tillsattes   en   parlamentariskt  sammansatt\r\nkommitté med uppdrag att se  över  lagen  och  lämna\r\nförslag   till   lagändringar  (dir.  2002:  97).  I\r\nuppdraget      ingår     att      analysera      hur\r\nkonkurrensaspekterna   beaktas   vid   den   fysiska\r\nplaneringen  och  att  pröva  om  och  i så fall hur\r\nplaneringen kan ge bättre förutsättningar  för  ökad\r\nkonkurrens inom bl.a. handeln. Slutbetänkandet skall\r\nlämnas senast den 31 december 2004.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet   redovisade,   som  nämnts,  sin  syn  på\r\nkonkurrenspolitikens inriktning  senast  våren 2002.\r\nDe  bedömningar  som  då  gjordes  äger  fortfarande\r\ngiltighet.  Utskottet anser sålunda att en  effektiv\r\nkonkurrens är  en  viktig  förutsättning  för en väl\r\nfungerande  samhällsekonomi. Konkurrens bidrar  till\r\nett  nödvändigt   omvandlingstryck   och   till  ett\r\ninnovativt företagsklimat som stärker tillväxten och\r\nSveriges    internationella   konkurrenskraft.   För\r\nkonsumenterna  betyder detta tillgång till ett brett\r\nutbud av ständigt förbättrade varor och tjänster med\r\ngod kvalitet till  rimliga  priser.  Andelen  av den\r\nsamlade  ekonomin  där  konkurrens  råder  bör  öka,\r\neftersom  en  väl  fungerande  konkurrens stimulerar\r\nnytänkande   och   bidrar  till  att  utveckla   nya\r\nprodukter och tjänster till nytta för konsumenterna,\r\nvilket  i sin tur ökar  produktiviteten  och  dämpar\r\nprisutvecklingen.  Konkurrenspolitiken har därmed en\r\nviktig   uppgift   att   fylla    inom   ramen   för\r\nnäringspolitiken   och   i   ett  samhällsekonomiskt\r\nperspektiv.\r\n\r\nKonkurrenspolitiken  skall  ha  följande  allmänna\r\ninriktning:\r\n- Den svenska marknaden är en  del  av  EU:s  inre\r\nmarknad;  hinder  för tillträdet skall avlägsnas och\r\nEU:s regler för konkurrensen  skall  kunna tillämpas\r\nockså i Sverige.\r\n- Karteller och andra konkurrensbegränsningar  som\r\nallvarligt   skadar   konsumentintresset   kan  inte\r\naccepteras; de medel som staten har att upptäcka och\r\ningripa  när  företag  sätter  konkurrensen  ur spel\r\nmåste bli effektivare.\r\n-  Konsumenternas intresse av effektivt fungerande\r\nkonkurrens  måste  väga  tungt när offentliga regler\r\nsom påverkar marknadernas funktionssätt utformas.\r\n- Andelen av den samlade  ekonomin  där konkurrens\r\nråder  skall öka. På nya marknader skall  strukturer\r\noch regler  stödja  uppkomsten  av en balanserad och\r\nväl fungerande konkurrens.\r\n-    När    offentliga    aktörer    agerar     på\r\nkonkurrensmarknader  får  det inte ske på ett sådant\r\nsätt   att   det   privata   företagandet    hämmas.\r\nMyndighetsuppgifter    skall    hållas   isär   från\r\nkommersiell verksamhet.\r\n-  Statligt stöd får inte snedvrida  konkurrensen;\r\nen  policy   för   det   svenska  statsstödet  skall\r\nunderstödja Sveriges arbete  i  EU  mot subventioner\r\nsom skadar svensk industri.\r\n-  Sverige  skall  aktivt  stödja utvecklingen  av\r\nsunda konkurrensförhållanden i  den globala ekonomin\r\noch  i  samarbete  med  andra  länder   ingripa  mot\r\ninternationella konkurrensbegränsningar.\r\n\r\nUtskottet finner det alltså viktigt att konkurrensen\r\nutvecklas  till  att  gälla  i  flera  delar av  den\r\nsvenska  ekonomin  och att den blir mer effektiv  på\r\nbefintliga konkurrensmarknader.  I  detta sammanhang\r\nvill  utskottet framhålla att offentliga  aktörer  i\r\nstörre  utsträckning  än  för närvarande bör försöka\r\ndela upp upphandlingar för  att främja konkurrensen.\r\nI annat fall kan resultatet bli  att det efter någon\r\ntid endast finns kvar monopolliknanden  företag  som\r\nkan deltaga i kommande upphandlingar.\r\n\r\nDet  är  vidare  väsentligt  att  konkurrensen  är\r\nverksam  även  inom  den  globala  ekonomin. För ett\r\nlitet land som Sverige med ett stort utlandsberoende\r\när     det    av    yttersta    vikt    att    sunda\r\nkonkurrensförhållanden  råder  på  den globala nivån\r\noch   att   internationella  konkurrensbegränsningar\r\nmotverkas.\r\nNär  det  gäller   frågan  om  en  utvärdering  av\r\ngenomförda  om-  och avregleringar  som  tas  upp  i\r\nmotion 2002/03:N367  (s)  noterar  utskottet  att en\r\nsådan   utvärdering  har  aviserats  i  en  tidigare\r\nregeringsförklaring.  Beredning av frågan pågår, som\r\nnämnts, inom Regeringskansliet,  varför någon åtgärd\r\nfrån  riksdagen  för  närvarande  inte   kan   anses\r\nmotiverad.\r\nFrågan om konkurrensen inom dagligvaruhandeln har,\r\nsom    redovisats,   berörts   i   några   motioner.\r\nKonkurrensverket   har   nyligen   presenterat   två\r\nrapporter  på området, i vilka bl.a. konstateras att\r\nprisnivån i  Sverige  ligger över den genomsnittliga\r\nnivån inom EU. Rapporterna  är nu föremål för analys\r\ninom   Regeringskansliet.   Utskottet    vill   inte\r\nföregripa  detta  arbete  utan  endast framhäva  det\r\nangelägna  i att åtgärder vidtas för  att  eliminera\r\nsådana  prisskillnader   som   inte   är  rationellt\r\nmotiverade.  Utskottet vill också erinra  om  att  i\r\nuppdraget  för   den   parlamentariskt   sammansatta\r\nkommittén  avseende  plan-  och bygglagen ingår  att\r\nanalysera hur konkurrensaspekterna  kan  beaktas vid\r\nden fysiska planeringen.\r\nNär  det gäller önskemål om en effektivisering  av\r\nkonkurrenspolitiken    och    en   förstärkning   av\r\nKonkurrensverket som aktualiseras  i  några motioner\r\nvill  utskottet  framhålla  att  regeringens  arbete\r\npräglas  av  en vilja att på olika sätt  stärka  och\r\nvässa   de   verktyg   som   de   konkurrensvårdande\r\nmyndigheterna  har tillgång till. Vidare bör noteras\r\natt   i  uppdraget   för   den   nyligen   tillsatta\r\nutredningen     om     effektivisering     av    det\r\nkonkurrensrättsliga  regelverket för företagen  m.m.\r\ningår  att  pröva  om  det   behövs  förändringar  i\r\nKonkurrensverkets  befogenheter.   Utredaren   skall\r\nockså  uppmärksamma  hur de förändringar som kan bli\r\nföljden av bl.a. det pågående  moderniseringsarbetet\r\nbeträffande  EU:s  konkurrensregler  kan  komma  att\r\npåverka   ianspråktagandet    av    resurser    inom\r\nKonkurrensverket.\r\nAvslutningsvis    vill    utskottet   betona   att\r\nkonsumentperspektivet   måste   stå    i   fokus   i\r\nkonkurrenspolitiken.     Konkurrens     är     inget\r\nsjälvändamål,   utan   åtgärder   för   att   stärka\r\nkonkurrensens effektivitet har till syfte bl.a.  att\r\nge konsumenten en starkare ställning på marknaden. I\r\ndet  sammanhanget  vill utskottet understryka vikten\r\nav  samordning  i  insatserna   från   de  ansvariga\r\nmyndigheterna för konkurrens- och konsumentpolitik.\r\nMed  det anförda avstyrker utskottet samtliga  här\r\naktuella motioner i berörda delar.\r\nKonkurrens på lika villkor mellan\r\noffentlig och privat sektor\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen  bör  avslå motionsyrkanden som tar\r\nupp  olika aspekter  på  konkurrens  på  lika\r\nvillkor  mellan  offentlig och privat sektor.\r\nSammantaget anser  utskottet  att regeringens\r\narbete på området styrs av en klar  vilja att\r\nuppnå  och upprätthålla konkurrensneutralitet\r\nmellan  offentlig   och   privat  verksamhet.\r\nArbetet  har  också  hög  prioritet.   Jämför\r\nreservation 2 (m, fp, kd, c).\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nI    motion    2002/03:N227    (m)    föreslås   ett\r\ntillkännagivande     av     riksdagen     om    ökad\r\netableringsfrihet    och    ändrade    regler    för\r\nupphandling.  Staten, landstingen och kommunerna bör\r\nkoncentrera   sig   på   sådana   verksamheter   där\r\noffentliga insatser  kan  förväntas  vara överlägsna\r\nenskilda    och    kooperativa    initiativ,   anför\r\nmotionärerna. De anser att storleken på den andel av\r\nden offentliga servicen som skall erbjudas  i privat\r\nregi bör avgöras av medborgarnas val i ett utbud  av\r\nolika  tjänster.  Kommunerna  bedriver  i många fall\r\nverksamhet   som  kan  och  bör  skötas  av  privata\r\naktörer, menar motionärerna. För att skapa en större\r\ndynamik kring  produktionen  av  offentliga tjänster\r\nförespråkar  de  att  det  skall  införas   en  s.k.\r\nutmaningsrätt   för   företag,  vilken  innebär  att\r\nföretag ges möjlighet att  inkomma med önskan om att\r\nen  viss verksamhet skall upphandlas  i  konkurrens.\r\nUtmaningsrätten  innebär  vidare  att kommunen måste\r\nstarta en upphandlingsprocess, där  det  initierande\r\nföretaget såväl som andra privata aktörer kan delta.\r\nDe tre lagar - lagen om offentlig upphandling, lagen\r\nom  ingripande  mot  otillbörligt  beteende avseende\r\noffentlig upphandling och konkurrenslagen  - som rör\r\nupphandling  och  konkurrens  i offentlig och privat\r\nsektor fungerar dåligt, hävdar motionärerna. Därtill\r\nanses  det  finnas  en  gråzon  i kommunallagen.  De\r\nnämnda lagarna bör ses över i syfte  att förverkliga\r\nde  principer  om  affärsmässighet,  konkurrens  och\r\nicke-diskriminering  som  bör  gälla  för  offentlig\r\nupphandling, anför motionärerna. De anser  slutligen\r\natt  ansvarsfördelningen  är oklar mellan de berörda\r\nmyndigheterna  Nämnden  för  offentlig   upphandling\r\n(NOU),       Konkurrensverket,      Konkurrensrådet,\r\nKammarkollegium  och  Kommerskollegium och att denna\r\nsplittrade myndighetsbild bör ses över. NOU bör slås\r\nsamman med Konkurrensverket, vilket tydligare skulle\r\nvisa att den s.k. upphandlingslagen i första hand är\r\nen konkurrenslagstiftning, sägs det.\r\n\r\nDe  offentliga  monopolen  inom  vård,  skola  och\r\nomsorg måste brytas  upp  och ersättas med mångfald,\r\nkonkurrens och öppenhet för  alternativa  lösningar,\r\nanförs  det  i motion 2002/03:N304 (m). De nuvarande\r\nhindren   för  okonventionella   lösningar   behöver\r\nuppmärksammas   i   ett  glesbygdsperspektiv,  säger\r\nmotionärerna. De menar  att  större flexibilitet och\r\nindividuella lösningar inte behöver bli dyrare, utan\r\när en fråga om inställning till och öppenhet för nya\r\narbetsformer och samordning mellan  olika insatser i\r\nett enhetligt kostnadsperspektiv.\r\nEtt   tillkännagivande   om  betydelsen   av   att\r\nförbättra   möjligheten  för  kvinnors   företagande\r\nföreslås i motion  2002/03:N228  (m). Den offentliga\r\nsektorn   har   för   närvarande   monopol   på   de\r\nkvinnodominerade      verksamhetsområdena      vård,\r\nundervisning och omsorg,  vilket är ett stort hinder\r\nför  jämställdhet  mellan  kvinnor  och  män,  anför\r\nmotionären. Hon anser att de  nämnda  monopolen  bör\r\navskaffas  och  att  de  berörda  verksamheterna bör\r\nkonkurrensutsättas. Många kvinnor som  arbetar  inom\r\nden  offentliga  sektorn  vill starta eget men möter\r\nstora hinder, t.ex. den svårighet  en  sjuksköterska\r\nsom  ansöker  om  F-skattsedel  har  att erhålla  en\r\nsådan, hävdar motionären. Hon anger att  ytterligare\r\nett hinder för kvinnors företagande inom t.ex. vård,\r\nskola och omsorg är att detta på många platser måste\r\nkonkurrera  med skattesubventionerad kommunal  eller\r\nlandstingsdriven  verksamhet. Det har ifrågasatts om\r\nden kommunala näringsverksamheten  är  förenlig  med\r\nkommunallagens  och  konkurrenslagens  bestämmelser,\r\nsäger  motionären.  Hon  nämner att Konkurrensverket\r\nfår in anmälningar från företagare  som  utsatts för\r\nillojal konkurrens. Konkurrensproblemet är svårt att\r\nkomma   åt,   eftersom   möjligheterna   att  få  en\r\nlaglighetsprövning   av   den   aktuella   kommunens\r\nnäringsverksamhet  är  små  för  en  egenföretagare,\r\nanför  motionären.  Hon menar att om det  skapas  en\r\nmöjlighet   till   prövning    för    den   enskilde\r\nföretagaren,  tillika  kommuninvånaren, i  fråga  om\r\nlaglighet  och  jämlik  konkurrensmöjlighet  kan  en\r\nöppen marknad komma till stånd.\r\nRiksdagen  bör  anmoda  regeringen  att  skyndsamt\r\nlägga fram förslag till beslut om konkurrens på lika\r\nvillkor mellan offentlig och  privat  sektor, anförs\r\ndet  i  motion 2002/03:N258 (m). Trots förslag  från\r\nKonkurrensrådet    och    i    en    remissbehandlad\r\ndepartementspromemoria  (Ds 2001:17) har  regeringen\r\nhittills inte varit beredd  att skrida till handling\r\ni den nämnda frågan, säger motionären.  Hon  noterar\r\natt  regeringen  har  ståndpunkten  att  frågan  bör\r\nutredas  vidare  och att den hänvisar bl.a. till att\r\nett förslag skall ha uppslutning från både offentlig\r\noch privat sektor.  Att  sådan  enighet  ställs  som\r\nvillkor för regeringsförslag är inget motionären har\r\nlagt märke till tidigare.\r\nI    motion    2002/03:A241    (fp)   begärs   ett\r\ntillkännagivande om behovet av att konkurrensutsätta\r\nden offentliga sektorn. Kvinnor som arbetar inom den\r\noffentliga    sektorn    är   hänvisade   till    en\r\narbetsgivare, vilket gör att  de har små möjligheter\r\natt påverka sina löner och sina  arbetstider,  säger\r\nmotionärerna.  De  ser  det som en stor utmaning att\r\nbryta  upp  den  existerande   strukturen  inom  den\r\noffentliga  sektorn  och  släppa  in   konkurrerande\r\narbetsgivare. För närvarande anses det som  fult att\r\nägna sig åt privat företagsamhet som kan ge vinst om\r\nföretagen sysslar med tjänster inom välfärdssektorn,\r\nhävdar motionärerna. De har svårt att förstå  varför\r\noch noterar att företag tillåts tjäna pengar på  att\r\nmänniskor  konsumerar  skadliga  produkter,  förstör\r\nmiljön eller dricker alkohol och på människors behov\r\nav mat. Samtidigt skall det vara förbjudet att tjäna\r\npengar  på  att  göra människor friska, ge äldre  en\r\nvärdig ålderdom och lära elever att läsa och skriva,\r\nsäger motionärerna.  De  menar  att genom konkurrens\r\nmellan   arbetsgivare  kan  lönenivåerna   inom   de\r\nkvinnodominerade yrkena höjas.\r\nTuristnäringens  konkurrensförhållanden i relation\r\ntill  offentlig  näringsverksamhet  är  föremål  för\r\nyrkande i motion 2002/03:N331 (fp). Konkurrensverket\r\növerlämnade hösten 1998 till regeringen en studie av\r\nklagomålsärenden,  Konkurrenshinder  för  småföretag\r\n(1998:2),  i  vilken  tas  upp bl.a. de problem  som\r\nuppstår  när  företag tvingas  konkurrera  med  både\r\noffentlig näringsverksamhet  och  andra  aktörer som\r\nerhåller  skattefinansierat  offentligt stöd,  säger\r\nmotionärerna. I rapporten hänvisades  till en studie\r\nfrån  Umeå  universitet  enligt  vilken myndigheters\r\nagerande på konkurrensmarknader kan få så allvarliga\r\nkonsekvenser för småföretag att de  tvingas  upphöra\r\nmed sin verksamhet, ett förhållande som motionärerna\r\nfinner helt oacceptabelt. Konkurrensverket framförde\r\ni   rapporten   sin   principiella   ståndpunkt  att\r\nmyndigheter  inte  bör  bedriva  verksamhet  på  väl\r\nfungerande  konkurrensmarknader  och  efterlyste  en\r\nprecisering från statsmakternas sida  av under vilka\r\nförutsättningar   detta   skall   få   ske.   Verket\r\nefterlyste  också  regler  som säkerställer att stöd\r\ninte snedvrider konkurrensen eller hämmar verksamhet\r\ni     företagen.     De     missförhållanden     som\r\nKonkurrensverket har påtalat  har  bäring  även inom\r\nturistnäringen,   där   ett   stort  antal  kommuner\r\nbedriver  näringsverksamhet  inom   ramen  för  sina\r\nturistbyråer,  i  kommunala stiftelser  och  i  hel-\r\neller delägda bolag,  säger motionärerna. Även annan\r\noffentlig näringsverksamhet förekommer inom området,\r\nframför allt i form av  turistanläggningar  av olika\r\nslag, bl.a. campingplatser, hotell och restauranger.\r\nKommuner  har  på  detta  sätt  i flera fall lyckats\r\nuppnå  marknadsdominerande  ställning,   vilket  har\r\nförsvårat  nyetableringar  och förhindrat uppkomsten\r\nav   livsdugliga,   privata   verksamheter,    anför\r\nmotionärerna.\r\nKonkurrensverket   bör   granska  välfärdssektorn,\r\nanförs det i motion 2002/03:N212  (fp). Fler kvinnor\r\nmåste ges chansen att starta och driva  företag inom\r\nbl.a. välfärdssektorn, säger motionären.  Han  anser\r\natt  en  större  del av kommunernas och landstingens\r\nverksamhet bör läggas ut på entreprenad. Vård, skola\r\noch omsorg skall vara  offentligt  finansierade  via\r\nskattsedeln  och  ges  till  människor utifrån deras\r\nbehov,  men  all  verksamhet måste  inte  utföras  i\r\noffentlig regi, menar  motionären.  Han  noterar att\r\nKonkurrensverket   är   den   myndighet   som  skall\r\nsäkerställa att de regler rörande fri konkurrens som\r\ngäller näringslivet i stort efterlevs.\r\nEtt   tillkännagivande   om  kommunernas  roll   i\r\nnäringspolitiken  föreslås  i   motion  2002/03:N395\r\n(kd).  Kommuner  och  myndigheter  bedriver  i  ökad\r\nutsträckning           näringsverksamhet          på\r\nkonkurrensmarknader,     t.ex.     tvätteritjänster,\r\nfastighetsskötsel, gym, städning och catering, trots\r\natt kommunallagen i princip  förbjuder  kommuner och\r\nlandsting  att  konkurrera  på företagens marknader,\r\nsäger  motionärerna.  De  anser  att  kommunalt  och\r\nstatligt  ägande  bör  avvecklas  på  marknader  där\r\nprivata  företag  konkurrerar,  eller  skulle  kunna\r\nkonkurrera, och där  inte sociala eller hälsomässiga\r\nrestriktioner motiverar ett offentligt ägande. Många\r\nsmåföretag har problem  med  att  offentligt  stöd i\r\nolika  former  ges  till  deras konkurrenter, uppger\r\nmotionärerna  och  hänvisar  till  Konkurrensverkets\r\nrapport  Småföretag  -  förslag  för  ökad  tillväxt\r\n(1997:3), i vilken verket gjorde en  kartläggning av\r\nproblemet  och  redovisade exempel på kommuner  vars\r\nagerande verkar konkurrenssnedvridande.  Det handlar\r\nom  kommuner som gett penningbidrag, tillhandahållit\r\ngratis  eller  subventionerad  arbetskraft, nedsatta\r\nlokalhyror, m.m. Sådana stöd är inte tillåtna enligt\r\nkommunallagen,    men   förekommer   ändå,    hävdar\r\nmotionärerna. De anser  att Konkurrensverket bör ges\r\nett vidgat uppdrag att övervaka  även kommunallagens\r\nefterlevnad. Om det framkommer att  kommunen  brutit\r\nmot  lagen  om  ingripande mot otillbörligt beteende\r\navseende offentlig  upphandling  bör  någon  form av\r\nmarknadsstörningsavgift  kunna  dömas  ut,  föreslår\r\nmotionärerna  vidare.  De  förordar också att en  ny\r\nrepresentativ taleform, grupptalan, bör införas, med\r\ninnebörd att det som ett komplement till det vanliga\r\nrättegångsförfarandet    införs     en     lag    om\r\ngrupprättegång  vid  allmän  domstol  och  särskilda\r\nbestämmelser   om  grupprättegång  i  kommunallagen.\r\nVidare anser motionärerna  att Nämnden för offentlig\r\nupphandling,  i  samband med en  resursförstärkning,\r\nskall   inlemmas  som   en   självständig   del   av\r\nKonkurrensverket.\r\nI    motion     2002/03:N392     (kd)     föreslås\r\ntillkännagivanden   i  två  avseenden,  nämligen  om\r\nrättvis  konkurrens  mellan   offentlig  och  privat\r\nsektor    och    om   avveckling   av   snedvridande\r\nföretagsstöd. Motiveringen  är  likartad  med  den i\r\nnyssnämnda  motion  2002/03:N395 (kd). Även i motion\r\n2002/03:Fi285    (kd),   där    det    begärs    ett\r\ntillkännagivande    om     att    konkurrenshämmande\r\nregleringar i den privata sektorn  bör  identifieras\r\noch  avvecklas, är motiveringen likartad med  den  i\r\nmotion 2002/03:N395 (kd).\r\nEtt   tillkännagivande  om  konkurrenssnedvridande\r\nkommunal  verksamhet  begärs  i  motion 2002/03:N391\r\n(kd).  En kommun skall inte engagera  sig  i  sådana\r\naktiviteter  som privata företag kan sköta lika bra,\r\nmenar  motionärerna.  De  anser  att  det  kommunala\r\nengagemanget  på turismens område skapar svårigheter\r\nsåväl för redan  etablerade  företag som för företag\r\nsom vill komma in på marknaden.  Det  är  fel om den\r\nkommunala turistverksamhetens uppbyggnad finansieras\r\nmed  skattemedel och den fortsatta driften sker  med\r\nkommunala   driftbidrag,   vilket   ger   en   annan\r\nkostnadsbild  än  för  de  privata  aktörerna, anför\r\nmotionärerna. De påpekar att om en kommun ger bidrag\r\neller fördelaktiga lån till ett företag eller om ett\r\nkommunägt  bolag  förfogar  över resurser  som  inte\r\nkonkurrerande aktörer får utnyttja  på samma villkor\r\nsnedvrids konkurrensen. Inga sysselsättningsaspekter\r\nkan    berättiga    ett   sådant   beteende,   anser\r\nmotionärerna.\r\nDet  behövs  en  ökad   konkurrensutsättning  inom\r\noffentlig   sektor,   särskilt    inom   vård-   och\r\nomsorgssektorn     för     att    främja    kvinnors\r\narbetsmarknad,  anförs  det  i  motion  2002/03:A242\r\n(kd).      Bemanningsföretagens      inträde      på\r\narbetsmarknaden samt en ökad mångfald  bland dem som\r\ntillhandahåller  offentligt finansierad service  har\r\nmöjliggjort för bl.a. sjuksköterskor att kunna välja\r\nmellan flera arbetsgivare  och  därmed höja sin lön,\r\nsäger   motionärerna.   De   anser   att   en   ökad\r\nkonkurrensutsättning av verksamheter inom  offentlig\r\nsektor,   t.ex.  äldreomsorg  och  sjukvård,  skulle\r\nutveckla      den       traditionellt      kvinnliga\r\narbetsmarknaden, men att  regeringen försöker stoppa\r\ndetta genom att förbjuda att  sjukhus drivs av olika\r\nhuvudmän.\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\n\r\nOlika   lagar  reglerar  de  offentliga   aktörernas\r\nagerande  när  det offentliga uppträder som antingen\r\nköpare eller säljare  -  främst lagen (1992:1558) om\r\noffentlig  upphandling (LOU),  lagen  (1994:615)  om\r\ningripande  mot   otillbörligt   beteende   avseende\r\noffentlig upphandling, kommunallagen (1991:900)  och\r\nkonkurrenslagen  (1993:20). Ansvaret för dessa lagar\r\nligger  på  tre  olika  utskott,  nämligen  finans-,\r\nkonstitutions- och näringsutskotten.\r\n\r\nRiksdagen avslog  våren  2002  motionsyrkanden som\r\ntog upp olika aspekter på konkurrens på lika villkor\r\nmellan  offentlig och privat sektor  (bet.  2001/02:\r\nNU16). Sammantaget  ansåg  utskottet att regeringens\r\narbete på området styrs av en  klar  vilja att uppnå\r\noch   upprätthålla   konkurrensneutralitet    mellan\r\noffentlig och privat verksamhet och att arbetet  har\r\nhög  prioritet.  I  en  reservation  (m,  kd, c, fp)\r\nefterfrågades  kraftfulla  åtgärder från regeringens\r\nsida  för att driva på avregleringsarbetet  i  syfte\r\natt skapa  utrymme  för privata initiativ i kommuner\r\noch landsting.\r\nI den proposition som behandlades i det nyssnämnda\r\nbetänkandet  våren  2002  (prop.  2001/02:167)  togs\r\nfrågan  upp om konkurrens  på  lika  villkor  mellan\r\noffentlig och privat sektor, dock utan något förslag\r\ntill riksdagsbeslut.\r\nRegeringen   tillsatte   år   1997   ett  råd  för\r\nkonkurrens  på  lika  villkor  mellan offentlig  och\r\nprivat sektor (Konkurrensrådet).  Rådet,  som består\r\nav  representanter  från såväl offentlig som  privat\r\nsektor,  har haft två  huvudsakliga  uppgifter.  Den\r\nförsta har  gällt  att  rådet skulle belysa enskilda\r\nfall  och  försöka  undanröja   konkurrenskonflikter\r\ngenom  dialog och kontakter mellan  berörda  parter.\r\nRådets  andra   uppgift   har   varit   att  försöka\r\nåstadkomma   en   samsyn   mellan   företrädare  för\r\noffentlig  och  privat sektor om hur de  långsiktiga\r\nspelreglerna  på  området   bäst  skall  formuleras.\r\nKonkurrensrådet redovisade sina samlade erfarenheter\r\noch   de   resultat  som  uppnåtts   i   betänkandet\r\nKonkurrens på  lika  villkor  mellan  offentlig  och\r\nprivat  sektor  (SOU 2000:117). De problem som rådet\r\nredovisade uppstår främst när privata och offentliga\r\naktörer möts på samma marknad, dvs. när det allmänna\r\nbedriver  säljverksamhet  som  är  konkurrensutsatt.\r\nEnligt  rådet   har  verksamheter  där  privata  och\r\noffentliga aktörer  konkurrerar  med  varandra  ökat\r\npåtagligt   under   senare   tid.  Rådet  ansåg  att\r\nproblemen   kan   lösas  antingen  genom   att   den\r\noffentliga sektorn drar sig tillbaka eller genom att\r\nkonkurrensförutsättningarna   görs   så   lika   som\r\nmöjligt.   I  fråga  om  lagreglering  anfördes  att\r\nparterna i rådet  i grunden har olika uppfattning om\r\nbehovet av lagändringar.  Det  bedömdes  därför inte\r\nvara  möjligt  att  finna  lösningar  som  fullt  ut\r\ntillgodoser  alla  krav  och önskemål som framförts.\r\nRådet  enades dock om att i  betänkandet  presentera\r\nett  sätt   att  åstadkomma  mer  konkurrensneutrala\r\nvillkor, nämligen  att  i  konkurrenslagen införa en\r\nbestämmelse   som   tar  sikte  på   att   korrigera\r\nkonkurrenssnedvridande   beteenden  från  offentliga\r\naktörer.     Rådets     rekommendation     är     en\r\nmissbruksbestämmelse där  de  offentliga aktörerna i\r\nhändelse   av   lagöverträdelse  inte   drabbas   av\r\nekonomiska sanktioner  för redan inträffat agerande,\r\nutan enbart vitesbelopp  om den berörda aktören inte\r\nrättar  sig  efter  ett  beslut.   Rådet  anser  att\r\nmöjligheten    för   en   enskild   att   föra    en\r\nskadeståndstalan  i  sådana  sammanhang bör utredas.\r\nEnligt rådet kan vidare många  av  de  identifierade\r\nkonkurrensproblemen lösas på lokal nivå.\r\nRådet     hade    ursprungligen    en    begränsad\r\nverksamhetstid  på  tre  år, t.o.m. år 2000, men har\r\nfått förlängning i olika omgångar,  nu  senast  till\r\nutgången av juni 2003 (dir. 2002:157).\r\nMed utgångspunkt i Konkurrensrådets betänkande har\r\nen departementspromemoria utarbetats, Konkurrens  på\r\nlika  villkor mellan offentlig och privat sektor (Ds\r\n2001:17).  I  promemorian har lämnats förslag om att\r\nen    konfliktlösningsregel    skall    införas    i\r\nkonkurrenslagen.  Enligt  förslaget  skall  förbud i\r\nenskilda   fall   kunna   meddelas   mot   offentlig\r\nkonkurrenshämmande   verksamhet   som   bedöms  vara\r\nskadlig  från  allmän synpunkt. Sådana förbud  skall\r\nmeddelas   av   Marknadsdomstolen,   på   talan   av\r\nKonkurrensverket,  och  föreslås  kunna  förenas med\r\nvite.  Promemorian  innehåller även förslag  om  att\r\nKonkurrensrådet skall  knytas till Konkurrensverket.\r\nVidare   föreslås   att   Marknadsdomstolen    skall\r\nförstärkas  med en expert som har särskilda insikter\r\ni  den  berörda   offentliga   verksamheten.   Såväl\r\nbetänkandet    som    departementspromemorian    har\r\nremissbehandlats.\r\nMöjligheter     till    objektiv    prövning    av\r\nkonkurrensproblem mellan privat och offentlig sektor\r\nstärker förtroendet  mellan aktörerna och undanröjer\r\ntolkningsdiskussioner    om    vilka   grundläggande\r\nprinciper för sund konkurrens som  bör  gälla,  sade\r\nregeringen i den tidigare nämnda propositionen våren\r\n2002.    Erfarenheterna    av    den   prövning   av\r\nkonkurrensproblem   mellan  främst  småföretag   och\r\noffentlig sektor som  bedrivits i Konkurrensrådet är\r\ngoda, konstaterade regeringen. Prövningen har, genom\r\nde riktlinjer rådet har  enats  om,  givit offentlig\r\nsektor  vägledning  om vilka allmänna principer  som\r\nbör gälla på området.  Näringslivet  menar  att  ett\r\nprövningssystem  som  det  som nu bedrivs är viktigt\r\noch  kan  skapa  förståelse  och  förtroende  mellan\r\noffentligt och privat företagande.  En förutsättning\r\nför  detta  är  dock  enligt  näringslivet  att  det\r\nytterst  går  att pröva fall rättsligt.  Företrädare\r\nför kommuner, landsting och statlig sektor ser också\r\nett prövningsförfarande  som en viktig del i arbetet\r\nför en sund konkurrens mellan  offentlig  och privat\r\nnäringsverksamhet. Om en särskild rättslig reglering\r\nskall aktualiseras i dessa frågor menar dock  främst\r\nden  kommunala  sektorn  att  det  är viktigt att se\r\nkopplingarna   till   det   arbete   med   särskilda\r\nkonkurrensprogram  som  för  närvarande  bedrivs   i\r\nkommuner    och    landsting,    framhölls   det   i\r\npropositionen.\r\nEn   lagreglering   av  konkurrensproblem   mellan\r\noffentlig och privat näringsverksamhet,  som ytterst\r\ninnebär  prövning  i domstol, bör enligt regeringens\r\nmening grundas på bredast  möjliga  uppslutning från\r\nberörda   aktörer.   Regeringen   konstaterade   att\r\npromemorians   förslag   till   särskild   regel   i\r\nkonkurrenslagen hade givit upphov  till  ytterligare\r\ndiskussioner     och     synpunkter    från    olika\r\nutgångspunkter om hur en eventuell  lagreglering bör\r\nutformas.   Det   är  angeläget  att  dessa   frågor\r\nanalyseras, och beredningen  av  lagförslaget kommer\r\ndärför  att  fortsätta,  sades det i  propositionen.\r\nInriktningen  i  det arbetet  angavs  vara  att  ett\r\nförslag till lagregel  som  har  en uppslutning både\r\nfrån  offentlig  och  privat  sektor  skulle   kunna\r\npresenteras före utgången av år 2002.\r\nEnligt  uppgift  från  Näringsdepartementet  pågår\r\nberedningsarbetet,  nu  med  inriktning  på  att ett\r\nförslag till lagregel skall kunna presenteras  i  en\r\nlagrådsremiss  under  våren  2003.  I samband därmed\r\navser regeringen även att ta ställning  till  frågan\r\nom Konkurrensrådets framtid.\r\nNär  det  gäller  lagen  om  offentlig upphandling\r\nbeslöt  riksdagen  våren 2002 om vissa  ändringar  i\r\nlagen  (prop.  2001/02:142,   bet.   2001/02:FiU12).\r\nRiksdagen  anmodade regeringen att göra  en  förnyad\r\nprövning av  ställningen  för  Nämnden för offentlig\r\nupphandling  (NOU) i samband med  en  av  regeringen\r\naviserad översyn  av  myndighetsstrukturen  när  det\r\ngäller  konsument-  och  konkurrensfrågor. Riksdagen\r\nbeslöt vidare att upphandlande  enheter  får hänvisa\r\ntill  kriterier för miljömärken, om kriterierna  för\r\nmärket  har  utarbetats  på grundval av vetenskaplig\r\ninformation.   Regeringen  uppmanades   därvid   att\r\nfortsätta sitt arbete  med  att  verka  för att EU:s\r\nregler  och  andra  internationella  regler på  sikt\r\nändras så att det blir möjligt att ta  större hänsyn\r\ntill   miljön   vid  upphandling.  Riksdagen  avslog\r\nregeringens förslag  om  att direktupphandling skall\r\nmedges  när  upphandlingens  värde  understiger  fem\r\nprisbasbelopp.   Beslut   fattades   också   om   en\r\nförbättring  av  möjligheterna  för leverantörer att\r\nansöka  om  överprövning  av en upphandlande  enhets\r\nbeslut  om  att en viss leverantör  skall  tilldelas\r\nupphandlingskontraktet,    med   innebörd   att   en\r\nupphandlande enhet skall vara  skyldig  att  på eget\r\ninitiativ lämna upplysningar till anbudssökande  och\r\nanbudsgivare om tilldelningsbeslutet och att enheten\r\nskall  vara  skyldig att lämna sådana uppgifter till\r\nvarje leverantör som så begär.\r\nI  den  nyssnämnda  propositionen  meddelades  att\r\nregeringen   avsåg   att  återkomma  i  frågorna  om\r\ntillsynsmyndighetens                   befogenheter,\r\nsanktionssystemets  närmare  utformning,  frågan  om\r\ntalerätt  vid  överprövning  och frågan om möjlighet\r\natt  ingripa  vid otillåten direktupphandling  under\r\nhösten  2002.  I  budgetpropositionen  för  år  2003\r\n(prop. 2002/03:1) angavs att regeringen inte har för\r\navsikt  att vidta  några  åtgärder  när  det  gäller\r\nmyndighetsstrukturen inom konkurrensområdet, men att\r\ndet kan finnas  anledning  att återkomma till frågan\r\nom   organisationen   för  Nämnden   för   offentlig\r\nupphandling  i  samband  med   att   regeringen  tar\r\nställning   till  hur  sanktionssystemet  inom   den\r\noffentliga  upphandlingen  skall  vara  utformat.  I\r\nbudgetpropositionen   angavs  tidpunkten  för  denna\r\nproposition till våren  2003.  För  närvarande pågår\r\nberedning inom Finansdepartementet av  den aviserade\r\npropositionen.\r\nNär   det   gäller   lagen   om   ingripande   mot\r\notillbörligt beteende avseende offentlig upphandling\r\n(LIU)    gavs    Konkurrensverket    i    2003   års\r\nregleringsbrev i uppdrag att kartlägga hur lagen har\r\ntillämpats och huruvida det finns skäl att  se  över\r\nlagen.  Konkurrensverket  redovisade i februari 2003\r\nuppdraget.   I   rap-porten,  som   för   närvarande\r\nanalyseras  inom  Regeringskansliet,  dras  följande\r\nslutsatser:\r\n-  Lagens räckvidd  är  mycket  begränsad,  vilket\r\ninnebär litet eller inget incitament för företag att\r\nklaga på otillbörliga beteenden.\r\n- Lagen är komplicerad och oklar på flera punkter.\r\n-    Den     institutionella     strukturen     på\r\nupphandlingsområdet,  med  två  myndigheter  och tre\r\ndomstolsordningar som har att tillämpa två lagar  på\r\ndet  som  kan  vara  ett  och  samma  förfarande, är\r\nsplittrad.\r\n- Få klagomålsärenden har blivit ännu  färre under\r\nde  senaste  åren.  En  viktig  förklaring är lagens\r\noklarheter och ineffektiva sanktionssystem,  snarare\r\nän  att  problemen på upphandlingsområdet skulle  ha\r\nminskat.\r\n\r\nFrågor  rörande   kommunal   näringsverksamhet   och\r\nlaglighetsprövning  som regleras i kommunallagen har\r\nnyligen behandlats av riksdagen, som avslog motioner\r\nom  likställighetsprincipen,   stöd   till   enskilt\r\nföretagande,       kommunal       näringsverksamhet,\r\nlaglighetsprövning,   krav   på   överklagande    av\r\nkommunala  beslut och vitesföreläggande för kommuner\r\n(bet.     2002/03:KU21).      Konstitutionsutskottet\r\nhänvisade till tidigare bedömningar  avseende  bl.a.\r\nfrågor  om omfattningen av kommunal affärsverksamhet\r\noch om formen för kommunal verksamhet och ansåg dels\r\natt  det inte  finns  skäl  att  införa  regler  som\r\nförbjuder  eller  begränsar  kommunala företag, dels\r\natt  den  kommunala  verksamheten   bör  bedrivas  i\r\nnämndform i största möjliga utsträckning,  dock  att\r\ndet   också   kan   finnas   skäl   som   talar  för\r\nbolagsformen.   Konstitutionsutskottet   fann   inte\r\nheller  skäl  att frångå tidigare ställningstaganden\r\nsom    innebär    att     verksamhetens    speciella\r\nförutsättningar och den samlade kommunala nyttan bör\r\nvara      utgångspunkten     för     organisatoriska\r\növerväganden,  att  det  inte finns skäl att föreslå\r\nändringar i kommunallagen om inskränkningar i rätten\r\natt  bilda  bolag eller om avveckling  av  kommunala\r\nbolag och att  det  inte  behövs  några  ytterligare\r\npreciseringar   av  kommunallagens  regler  om   den\r\nkommunala    kompetensen     beträffande    kommunal\r\nnäringsverksamhet. Konstitutionsutskottet behandlade\r\ni    det    nyssnämnda    betänkandet   frågor    om\r\nlaglighetsprövning av kommunal näringsverksamhet och\r\nansåg att bedömningen av huruvida  en  verksamhet  i\r\nett  kommunalt  företag  ligger  inom  ramen för den\r\nkommunala  kompetensen  primärt  är  en uppgift  för\r\nstyrelsen  samt  att härutöver en politisk  prövning\r\nsker  av  ägaren, kommunen  eller  landstinget,  som\r\ngenom   de  av   fullmäktige   valda   ombuden   vid\r\nbolagsstämma  kan ge styrelsen direktiv om att t.ex.\r\nändra inriktningen  av  verksamheten,  om  den  inte\r\nuppfyller         vissa        formella        krav.\r\nKonstitutionsutskottet   fann   att   den  beskrivna\r\nordningen  i  de allra flesta fall fungerar  på  ett\r\ntillfredsställande sätt, en ordning som stämmer helt\r\növerens  med  bolagsformens   principer  vad  gäller\r\nstyrning av verksamheten och ansvarsfördelningen. En\r\nmöjlighet till laglighetsprövning  ansågs strida mot\r\nde  nyss  nämnda  grundläggande  villkoren   för  en\r\nverksamhet som bedrivs i bolagsform. I reservationer\r\n(m,  fp  respektive  m,  fp,  kd)  framfördes  dessa\r\npartiers   synpunkter   när   det   gäller  kommunal\r\nnäringsverksamhet respektive laglighetsprövning.\r\n\r\nFrågan om möjlighet till grupprättegång  tas upp i\r\nnågra  motioner.  Lagen (2002:599) om grupprättegång\r\nträdde i kraft den  1  januari 2003. I uppdraget för\r\nden   tidigare   nämnda   särskilda   utredaren   om\r\neffektivisering     av    det    konkurrensrättsliga\r\nregelverket  för  företagen  m.m.  ingår  bl.a.  att\r\nanalysera om det finns anledning att utvidga kretsen\r\nskadeståndsberättigade  i konkurrenslagen i fråga om\r\nkonsumenter  och,  om så bedöms  vara  fallet,  även\r\nanalysera om det är  lämpligt  att  Konkurrensverket\r\nges  möjlighet att föra offentlig grupptalan  enligt\r\nlagen om grupprättegång.\r\nKommunernas   möjlighet   att   selektivt   stödja\r\nföretag,  som berörs i några motioner, begränsas  av\r\nkommunallagens  bestämmelser.  I  den  mån en kommun\r\nskulle  utnyttja  de  undantagsvisa möjligheter  som\r\nfinns att bevilja stöd  är  den  skyldig  att beakta\r\nEU:s regler om statligt stöd. I dessa fall krävs som\r\nregel ett godkännande av kommissionen innan ett stöd\r\nkan  utbetalas. EU:s statsstödsregler har även  s.k.\r\ndirekt   effekt,  vilket  innebär  att  ett  enskilt\r\nföretag kan vända sig till svensk domstol eller till\r\nkommissionen   med   klagan  om  statligt  stöd  som\r\nmisstänks vara otillåtet.  Stöd som konstateras vara\r\notillåtet  skall  återbetalas.  EG-kommissionen  har\r\nockså på egen hand initierat granskningsförfarande i\r\nnågra fall av icke anmälda kommunala stöd och prövar\r\ndå förenligheten med EG-rätten.\r\nKonkurrensverket presenterade våren 2002 rapporten\r\nVårda och skapa konkurrens (2002:2). Mot bakgrund av\r\nstatsmakternas   uttalande    hösten   2000   (prop.\r\n1999/2000:140, bet. 2000/01:NU4)  om  att andelen av\r\nden  samlade ekonomin där konkurrens råder  bör  öka\r\ngjorde  Konkurrensverket en analys av erfarenheterna\r\nav konkurrenslösningar  inom  den offentliga sektorn\r\noch bedömningar av förutsättningarna för att öka den\r\nkonkurrensutsatta delen av den  svenska  ekonomin. I\r\nrapporten  föreslogs  bl.a.  att uppdragsverksamhet,\r\nstödfunktioner   m.m.  som  inte  tillhör   statliga\r\nmyndigheters          kärnverksamhet           skall\r\nkonkurrensutsättas, att monopol skall avvecklas  och\r\natt     den     offentliga    upphandlingen    skall\r\neffektiviseras samt att långsiktiga konkurrensplaner\r\nsom anger konkreta  mål,  områden och tidsplaner för\r\nkonkurrensutsättning skall upprättas. Erfarenheterna\r\ntalar   för  att  man  inte  bör   börja   med   att\r\nkonkurrensutsätta  vård  och  omsorg,  utan  att man\r\nförst   måste   lära  av  entreprenader  på  \"hårda\"\r\nområden, såsom lokalvård  och transporter, sägs det.\r\nAtt ha viss verksamhet kvar  i egen regi är ett sätt\r\natt behålla beställarkompetensen.  Brukarnas krav på\r\nkontinuitet i verksamheten kan bäst säkerställas med\r\nstabila regler för entreprenad, lämpliga avtalstider\r\noch   bred   politisk   enighet   om   att   använda\r\nkonkurrensmodeller.  All  offentlig  verksamhet  som\r\ngäller   myndighetsutövning   kan   eller  får  inte\r\nkonkurrensutsättas.  Det  måste också finnas  reella\r\nförutsättningar  för  konkurrens   när   man  börjar\r\ntillämpa   konkurrenslösningar.   Det   finns  klara\r\nindikationer på att marknadskoncentrationen  ökar på\r\nområden där endast kommuner och landsting är kunder,\r\nt.ex. kollektivtrafiken och äldreomsorgen, sägs det.\r\nI rapporten föreslogs en lång rad åtgärder på  olika\r\nområden.\r\nKonkurrensverket gavs i 2003 års regleringsbrev  i\r\nuppdrag att granska tandvårdsmarknaden. Verket skall\r\nnärmare  analysera  konkurrensen  på  marknaden  för\r\ntandvård  och  orsakerna  till de brister som finns.\r\nSkillnader   i   konkurrenshänseende    mellan   den\r\noffentligt  drivna  tandvården  och privattandvården\r\nskall belysas. Konkurrensverket skall  analysera hur\r\nen  förbättrad konkurrens kan uppnås och  vid  behov\r\nföreslå åtgärder. Konkurrensverket skall samråda med\r\nRiksförsäkringsverket och Konsumentverket. Uppdraget\r\nskall redovisas senast den 31 december 2003.\r\nUtredningen om vårdens ägarformer överlämnade sitt\r\nslutbetänkande  Vårda  vården  - samverkan, mångfald\r\noch   rättvisa   (SOU  2003:23)  i  mars   2003.   I\r\nbetänkandet lämnas förslag till reglering av villkor\r\nför privata vårdgivares  medverkan  i  den gemensamt\r\nfinansierade  hälso-  och sjukvården. I vissa  delar\r\ntar  utredningen också upp  förhållanden  som  berör\r\nkommunernas verksamhet. Utöver lagförslag, som avser\r\nhälso-   och   sjukvården,   diskuterar  utredningen\r\nvillkoren  för att främja mångfald  av  drifts-  och\r\nägarformer  inom   vård   och   omsorg  bl.a.  genom\r\nförbättrade villkor för organisationer,  kooperativ,\r\nsmå företag och andra som vill driva vårdverksamhet.\r\nUtredningen  aktualiserar  också  behovet  av  andra\r\nformer  för upphandling av och ersättning för  vård-\r\noch omsorgstjänster.  Förslaget remissbehandlas till\r\nden     30     juni     2003.    Inom     regeringen\r\n(Socialdepartementet)  påbörjas  propositionsarbetet\r\nhösten 2003.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nEn  bärande  princip inom  näringspolitiken  är  att\r\nlikvärdiga villkor  skall gälla för olika aktörer på\r\nmarknaden. I det fall  att offentliga aktörer agerar\r\npå konkurrensmarknader får detta sålunda inte ske på\r\nett sådant sätt att det privata företagandet hämmas;\r\nmyndighetsuppgifter   skall    hållas    isär   från\r\nkommersiell  verksamhet.  Enligt  de riktlinjer  för\r\nkonkurrenspolitiken som riksdagen fattat  beslut  om\r\nskall andelen av den samlade ekonomin där konkurrens\r\nråder öka, och på nya marknader skall strukturer och\r\nregler  stödja  uppkomsten  av en balanserad och väl\r\nfungerande konkurrens. Vidare  gäller  att  statligt\r\nstöd  inte får snedvrida konkurrensen, dvs. statligt\r\nstöd till  svenska  företag  får  inte  innebära att\r\nandra  företag  konkurreras  ut.  Policyn  för   det\r\nsvenska  statsstödet  skall stödja Sveriges arbete i\r\nEU mot subventioner som  skadar  svensk  industri. I\r\ndetta  sammanhang kan noteras att enligt en  nyligen\r\npublicerad  s.k.  resultattavla från EG-kommissionen\r\nom statsstöd ligger  Sverige  på andra plats - efter\r\nStorbritannien   -  när  det  gäller   statsstöd   i\r\nförhållande till BNP.  En  låg  andel innebär alltså\r\natt  landet  i  fråga  har  en  liten omfattning  av\r\nstatligt stöd i sin ekonomi. Andelen var för Sverige\r\n0,71 % och för Storbritannien 0,66 %.  Finland,  som\r\nrelativt  sett  hade  störst andel statstöd, hade en\r\nandel på 1,58 %.\r\n\r\nI  vissa  av  de  här aktuella  motionerna  begärs\r\ntillkännagivanden  om   avveckling  av  snedvridande\r\nföretagsstöd. Utskottet har  tidigare i avsnittet om\r\nkonkurrenspolitikens inriktning  angett  att  en  av\r\ngrundpelarna  i  konkurrenspolitiken är att statligt\r\nstöd inte får snedvrida  konkurrensen. Det bör också\r\nnoteras  att  EU:s  statsstödsregler   även   gäller\r\nkommunalt stöd.\r\nBeträffande förhållandet mellan småföretag och den\r\noffentliga  sektorn  vill  utskottet  framhålla  - i\r\nlinje  med  det  tidigare  sagda  - att en självklar\r\nutgångspunkt  är  att  sund  konkurrens  skall  råda\r\nmellan  privat  och offentlig verksamhet.  Samtidigt\r\nvill  utskottet betona  att  förhållandena  i  olika\r\nkommuner  och  landsting  kan  variera påtagligt. På\r\nvissa  håll  kan  det  privata utbudet  vara  mycket\r\nbegränsat.\r\nNär  det  gäller  frågan   om   införande   av  en\r\nkonfliktlösningsregel    i    konkurrenslagen,   som\r\nefterfrågas    i   några   motioner,   pågår    inom\r\nRegeringskansliet,      som      redovisats,     ett\r\nberedningsarbete   med   inriktning   på    att   en\r\nlagrådsremiss med förslag till en sådan regel  skall\r\nkunna  läggas  fram under våren 2003. Utskottet vill\r\nunderstryka  vikten   av  att  ett  förslag  snarast\r\ndärefter presenteras för riksdagen.\r\nSammantaget anser utskottet att regeringens arbete\r\npå området styrs av en  klar  vilja  att  uppnå  och\r\nupprätthålla  konkurrensneutralitet mellan offentlig\r\noch  privat  verksamhet.   Arbetet   har  också  hög\r\nprioritet.  Mot denna bakgrund finner utskottet  att\r\ndet  saknas  behov   av  något  tillkännagivande  av\r\nriksdagen av det slag som föreslås i de här aktuella\r\nmotionerna. De avstyrks därmed i berörda delar.\r\n\r\nKartellsamarbete\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen  bör  avslå ett  motionsyrkande  om\r\nupphävande  av det  s.k.  leniencyprogrammet,\r\nsom trädde i kraft den 1 augusti 2002. Syftet\r\nmed programmet  är att främja avslöjandet och\r\nbekämpandet av skadliga  karteller. Utskottet\r\nanser  att leniencyprogrammet  kan  vara  ett\r\neffektivt   instrument   i   bekämpningen  av\r\nkarteller. Jämför reservation 3 (fp, c).\r\nRiksdagen bör också avslå motionsyrkanden  om\r\nkriminalisering   av  karteller.  Våren  2002\r\nanmodade  riksdagen   regeringen  att  utreda\r\nfrågan       om      kriminalisering       av\r\nkartellsamarbete,  en utredning som ännu inte\r\ntillsatts. Utskottet  inser problemen med ett\r\nsådant utredningsarbete  mot  bakgrund av att\r\nleniencyprogrammet endast varit i kraft under\r\nen begränsad period. Jämför reservation 4 (m,\r\nfp, kd, c, mp).\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nI    motion    2002/03:N263    (fp)    begärs    ett\r\ntillkännagivande om en kriminalisering av karteller.\r\nVidare  föreslås  att  riksdagen  skall besluta  att\r\nupphäva     det     s.k.    leniencyprogrammet     i\r\nkonkurrenslagstiftningen.    Privata   monopol   och\r\nkartellbildningar    hör    inte    hemma    i    en\r\nmarknadsekonomi,  anför motionärerna och  menar  att\r\ntendenser  till  detta  måste  bekämpas  med  kraft.\r\nFolkpartiet   anser   att   kartellsamarbete   skall\r\nkriminaliseras  och  beläggas  med höga böter, säger\r\nmotionärerna.    De    tar    avstånd    från    det\r\n\"tjallerisystem\" (leniencyprogrammet) som  riksdagen\r\nvåren  2002  beslutade om och som innebär bl.a.  att\r\nkonkurrensskadeavgiften för det företag som avslöjar\r\nen kartellbildning kan sättas ned.\r\n\r\nÄven  i  motion  2002/03:N395  (kd)  föreslås  ett\r\ntillkännagivande  om  kriminalisering  av karteller.\r\nDen   senaste   tiden  har  det  uppdagats  alltfler\r\nolagliga   karteller    där    flyg-,    olje-   och\r\nbyggbranscherna har ertappats med prissamarbete  och\r\nuppdelning  av  marknader  i syfte att ge sig själva\r\nekonomiska  fördelar  på  andras   bekostnad,  anför\r\nmotionärerna.    De    anser    att   den   gällande\r\nkonkurrenslagstiftningen  är otillräcklig  och  vill\r\nskärpa  den  genom  att  karteller   kriminaliseras.\r\nStraff  som böter eller fängelse bör vänta  dem  som\r\nertappas   eller   fälls,   eftersom  den  nuvarande\r\nlagstiftningen   där  enbart  företagsböter   utdöms\r\nsaknar tillräcklig  verkan,  säger  motionärerna. De\r\nerinrar  om att en riksdagsmajoritet,  bestående  av\r\nKristdemokraterna,  övriga  borgerliga  partier  och\r\nMiljöpartiet,  har  givit  regeringen  i uppdrag att\r\nutreda  kriminalisering av karteller, vilket  skedde\r\nmot Socialdemokraternas  och  Vänsterpartiets vilja.\r\nMotionärerna förutsätter att ett förslag till ändrad\r\nlagstiftning snarast föreläggs riksdagen.\r\n\r\nVissa kompletterande uppgifter\r\n\r\n\r\nRiksdagen  beslöt  våren 2002 om  införande  av  ett\r\nprogram   för   eftergift    och    nedsättning   av\r\nkonkurrensskadeavgift,  s.k. leniencyprogram  (prop.\r\n2001/02: 167, bet. 2002/03:NU16).  Utskottet anförde\r\natt    karteller    är    till    stor   skada   för\r\nsamhällsekonomin  och  för  konsumenterna   och  att\r\nkarteller som rör prisbildning, anbudsgivning  eller\r\nmarknadsuppdelning  är  särskilt  allvarliga. Därför\r\nansågs  en  mer  effektiv  kartellbekämpning  mycket\r\nangelägen.  I två reservationer  (c;  fp)  avvisades\r\nregeringens förslag.\r\n\r\nNär  det  gällde   frågan  om  kriminalisering  av\r\nkartellsamarbete ansåg utskottet att kriminalisering\r\nkan vara ett verksamt instrument vid bekämpningen av\r\nkartellsamarbete. Att  förlita  sig  till  enbart en\r\nadministrativ  sanktionsavgift, som regeringen  hade\r\nföreslagit, ansågs  kunna  leda  till  att företagen\r\nkalkylerar  med  risk  för  upptäckt  och  eventuell\r\nkonkurrensskadeavgift och ställer det mot den  vinst\r\nsom    kartellsamarbetet    väntas    ge.   Olagligt\r\nkartellsamarbete  bör, menade utskottet,  jämställas\r\nmed annan ekonomisk brottslighet. Utskottet föreslog\r\natt  riksdagen  genom  ett  tillkännagivande  skulle\r\nanmoda   regeringen    att    utreda    frågan    om\r\nkriminalisering av kartellsamarbete. Utredningen bör\r\nockså  noga  följa  utvecklingen  av  programmet för\r\neftergift  och  nedsättning av konkurrensskadeavgift\r\noch    ta   med   erfarenheterna    av    detta    i\r\nutredningsarbetet,  sade  utskottet. Efter genomförd\r\nutredning skall regeringen  återkomma till riksdagen\r\ni  frågan.  I  en reservation (s,  v)  förordades  -\r\nsamtidigt  som  de   då   aktuella  motionsyrkandena\r\navstyrktes - att regeringen mycket noga skulle följa\r\neffekterna av det beslutade  programmet  och  ha  en\r\nberedskap  att vidta de ytterligare åtgärder som kan\r\nerfordras.    Det    kan    gälla    införande    av\r\nkriminalisering,   men   också  förändringar  i  det\r\nbeslutade programmet. Riksdagen  beslöt  i  enlighet\r\nmed  utskottets  förslag och ett tillkännagivande  i\r\nfrågan gjordes till regeringen.\r\nEnligt   uppgift  från   Näringsdepartementet   är\r\nKonkurrensverkets   hittillsvarande  erfarenhet  att\r\nleniencyreformen förefaller  ha positiv signaleffekt\r\noch att den har skapat ökat medvetande,  inte  minst\r\nbland     juridiska     ombud.     I     det    s.k.\r\nasfaltkartellärendet  har  de  nya  reglerna rörande\r\nnedsättning  av konkurrensskadeavgift  använts  till\r\nföljd av att företag  underlättat  Konkurrensverkets\r\nundersökning. Verket har dock ännu inte vunnit några\r\nerfarenheter beträffande företagens  möjligheter att\r\nsom första företag träda fram och avslöja en kartell\r\noch   därigenom   få  konkurrensskadeavgiften   helt\r\neftergiven. Från departementet sägs att det givetvis\r\när regeringens avsikt  att  tillsätta en utredning i\r\nenlighet med vad riksdagen har uttalat.\r\nI sammanhanget kan också nämnas  att  Sverige  har\r\ningått  ett  avtal  med  Danmark,  Island och Norge,\r\nvilket  kommer  att  ge nya möjligheter  att  mellan\r\nländerna utbyta konfidentiell  information  som  kan\r\nunderlätta kännedom om karteller. Avtalet kommer att\r\nföreläggas  riksdagen  för  godkännande under hösten\r\n2003.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nInledning\r\n\r\nUtskottet behandlar först frågan  om  upphävande  av\r\ndet  s.k.  leniencyprogrammet och därefter frågan om\r\nkriminalisering av karteller.\r\n\r\nUpphävande av det s.k. leniencyprogrammet\r\n\r\nRiksdagen beslöt  våren  2002,  som  redovisats,  om\r\ninförande av ett program med regler om eftergift och\r\nnedsättning  av  konkurrensskadeavgift med syfte att\r\nfrämja  avslöjandet   och  bekämpandet  av  skadliga\r\nkarteller.  Ett av de två  principiella  förbuden  i\r\nkonkurrenslagen        är        förbudet        mot\r\nkonkurrensbegränsande samarbete mellan företag, dvs.\r\nmot  kartellbildning.  Karteller  är till stor skada\r\nför samhällsekonomin och för konsumenterna. Särskilt\r\nallvarliga   är   karteller  som  rör  prisbildning,\r\nanbudsgivning eller marknadsuppdelning. Under senare\r\ntid  har  avslöjanden  och  misstankar  om  olagligt\r\nsamarbete mellan  företag  varit aktuella inom olika\r\nbranscher, t.ex. bensinbranschen,  flygbranschen och\r\nbyggsektorn.  Att olagliga karteller  fortsätter  är\r\nett uttryck för  de  stora vinster som företagen gör\r\npå      konsumenternas,     konkurrenternas      och\r\nskattebetalarnas bekostnad.\r\n\r\nKarteller  är  emellertid  svåra  att avslöja. Det\r\nligger  ju  i kartellens natur att den  sker  i  det\r\nfördolda. Så  länge  de  berörda  parterna vinner på\r\nsamarbetet  har  de  ett gemensamt intresse  av  att\r\ningen skall få kännedom  om kartellens existens. Det\r\nleniencyprogram som riksdagen  beslöt  om våren 2002\r\nkan  enligt  utskottets  mening  vara  ett effektivt\r\ninstrument i bekämpningen av karteller och  bör inte\r\nupphävas. Därmed avstyrks motion 2002/03:N263 (fp) i\r\nberörd del.\r\n\r\nKriminalisering av karteller\r\n\r\nKarteller  är,  som nyss sagts, till stor skada  för\r\nsamhällsekonomin  och  för  konsumenterna. Utskottet\r\nanser  att en effektiv kartellbekämpning  är  mycket\r\nangelägen  och  ser  det  program  för eftergift och\r\nnedsättning  av konkurrensskadeavgift  som  infördes\r\nden  1  augusti   2002   som  ett  led  i  en  sådan\r\neffektivisering.\r\n\r\nSom  redan beskrivits anmodades  regeringen  våren\r\n2002  - genom  ett  tillkännagivande  -  att  utreda\r\nfrågan  om kriminalisering av kartellsamarbete. I en\r\nreservation  (s, v) förordades att regeringen mycket\r\nnoga skulle följa  effekterna  av leniencyprogrammet\r\noch ha en beredskap att vid behov  vidta ytterligare\r\nåtgärder. Regeringen har, som redovisats,  ännu inte\r\ntillsatt  någon  utredning  om kriminalisering.  Mot\r\nbakgrund av att leniencyprogrammet  trädde  i  kraft\r\nden   1  augusti  2002  och  att  erfarenheterna  av\r\nprogrammet   därmed  av  naturliga  skäl  är  mycket\r\nbegränsade kan  utskottet  inse  problemen  med  ett\r\nutredningsarbete      om      kriminalisering     av\r\nkartellsamarbete. Utskottet menar dock att det är en\r\nviktig  princip  i  det  demokratiska  systemet  att\r\nriksdagens   beställningar  skall   efterkommas   av\r\nregeringen.\r\n\r\nMed  det  sagda  avstyrker  utskottet  de  båda  här\r\naktuella   motionerna    2002/03:N263    (fp)    och\r\n2002/03:N395 (kd) i berörda delar.\r\n\r\n\r\n</pre><pre>\r\nReservationer\r\n\r\n\r\n\r\nUtskottets    förslag    till   riksdagsbeslut   och\r\nställningstaganden     har    föranlett     följande\r\nreservationer. I rubriken anges inom parentes vilken\r\npunkt i utskottets förslag  till  riksdagsbeslut som\r\nbehandlas i avsnittet.\r\n\r\n\r\n1. Konkurrenspolitikens inriktning (punkt 1)\r\n\r\nav  Mikael Odenberg (m), Eva Flyborg  (fp),  Ulla\r\nLöfgren    (m),   Yvonne   Ångström   (fp),   Åsa\r\nTorstensson  (c),  Stefan  Hagfeldt  (m) och Lars\r\nLindén (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt  1 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\n1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  som  anförs  i  reservation  1.  Därmed\r\nbifaller riksdagen motionerna  2002/03:L247  yrkande\r\n3,  2002/03:L319  yrkandena  2 och 12, 2002/03:MJ422\r\nyrkande  15, 2002/03: N227 yrkande  9,  2002/03:N263\r\nyrkande 7  och  2002/03:N395  yrkande  5  och avslår\r\nmotion 2002/03:N367.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVår   syn  på  inriktningen  av  konkurrenspolitiken\r\növerensstämmer  med den som kommer till uttryck i de\r\nhär  aktuella  motionerna   från   företrädare   för\r\nModerata   samlingspartiet,   Kristdemokraterna  och\r\nFolkpartiet,   liksom  i  tidigare   motioner   från\r\nCenterpartiet. Likartade synpunkter framfördes också\r\ni en reservation  (m,  kd,  c,  fp) våren 2002 i det\r\ntidigare nämnda betänkandet 2001/02:NU16.  En  vital\r\nkonkurrens    skärper    effektiviteten   och   ökar\r\nvälståndet,   varför   insatser   för   att   främja\r\nkonkurrensen är viktiga  inslag  i  en  politik  som\r\nstärker  Sveriges utvecklingskraft. Marknadsekonomin\r\nförutsätter   en   effektiv  konkurrenspolitik,  som\r\nförhindrar marknadsdelning  och  prissamverkan  samt\r\nutövar  fusionskontroll.  En  fungerande  och sträng\r\nkonkurrenslagstiftning är viktig för att en effektiv\r\nkonkurrens  skall  råda  i det privata näringslivet.\r\nKonkurrensutsättning medför  ökad  effektivitet  och\r\ngynnar  konsumenterna.  En  sund  konkurrens på alla\r\nmarknadsområden   är  en  förutsättning   för   gott\r\nkonsumentinflytande.   En  självständig  och  kunnig\r\nkonsument är grunden för  en  väl fungerande marknad\r\noch verkligt inflytande.\r\n\r\nFri konkurrens på lika villkor  inom  de ramar som\r\nsätts  upp  av etiska principer och lagstiftning  är\r\ndet    bästa   verktyget    för    att    tillgodose\r\nkonsumenternas    efterfrågan   och   hushålla   med\r\nbegränsade resurser.  En  effektiv konkurrens gynnar\r\nalltid i första hand konsumenterna, och konkurrensen\r\när  den kanske viktigaste drivkraften  till  teknisk\r\noch ekonomisk  utveckling. Väl fungerande konkurrens\r\nstimulerar    en    kontinuerlig     förnyelse    av\r\nproduktionsapparaten  och  leder  därmed   till   en\r\neffektiv  användning  av  samhällets  resurser, dvs.\r\ngraden  av konkurrens på olika marknader  spelar  en\r\ncentral roll för marknadsekonomins funktionssätt och\r\nför den ekonomiska  tillväxten. Det avgörande för en\r\nfungerande  konkurrens   är   fritt  tillträde  till\r\nmarknaderna. Många offentliga regleringar som införs\r\nför att upprätthålla konkurrens  skulle inte behövas\r\nom  det  rådde  fritt  tillträde till  marknaden.  I\r\nkombination   med   den  tekniska   och   ekonomiska\r\nutvecklingen utgör det  fria  tillträdet det främsta\r\nbotemedlet         mot         tendenser        till\r\nkonkurrensbegränsningar och monopol.\r\nStatens  roll i samhällsekonomin  skall  vara  att\r\nsätta ramar  och övervaka spelreglerna på marknaden,\r\nansvara för samhällsplanering och infrastruktur samt\r\natt skapa förutsättningar  för  långsiktig tillväxt.\r\nNär  staten  agerar  såväl  domare  som  spelare  på\r\nmarknaden är risken stor att konkurrensen  snedvrids\r\noch att investeringar inte görs på ett optimalt sätt\r\ni de företag som har de bästa förutsättningarna.\r\nEn  viktig  orsak  till  att Sverige placerar  sig\r\ndåligt  i  den  s.k.  välfärdsligan   är   det  höga\r\nprisläget,  till  följd av bristande konkurrens  och\r\ndelvis omfattande regleringar.  En  strategi för att\r\nöka det ekonomiska välståndet i Sverige i jämförelse\r\nmed andra länder måste innehålla ett  antal reformer\r\nför att öka den inhemska konkurrensen samt sänka det\r\nallmänna  prisläget,  som  också i stor utsträckning\r\nberor   på   höga  skatter.  En  hel   del   viktiga\r\navregleringar  har  redan gjorts i Sverige, men inom\r\nen   del   sektorer   är  konkurrensen   fortfarande\r\nbristfällig. Det gäller  framför  allt i fråga om de\r\nmarknader   där  hushållen  är  köpare,   exempelvis\r\ndetaljhandel  och  tjänsteproduktion,  inte  minst i\r\noffentlig  sektor.  Ett  tydligt exempel på det nyss\r\nsagda   utgör  de  rapporter  som   Konkurrensverket\r\npresenterade     i     december     2002.     Enligt\r\nKonkurrensverket  låg den svenska prisnivån för  den\r\nprivata konsumtionen  år  2001nästan  20 %  över den\r\ngenomsnittliga  nivån  inom EU. Regeringen bör  inte\r\nfördröja  beredningen av  dessa  rapporter  utan  så\r\nsnart som möjligt  vidta  åtgärder  och  lägga  fram\r\nförslag  så  att de svenska konsumenterna inte skall\r\nbehöva drabbas  av onödigt höga priser. En angelägen\r\nförändring är att  ändra  bestämmelserna i plan- och\r\nbygglagen avseende reglering  av  handelsändamålet i\r\ndetaljplan.\r\nFör att göra konkurrensen mer effektiv  krävs  det\r\nkonkreta  åtgärder  även  på  olika områden. En ökad\r\navreglering   bör  ske  för  att  ge   utrymme   för\r\nkonkurrens. Samtidigt  bör  konkurrenslagen  skärpas\r\noch  övervakningen bli effektivare. Konkurrensverket\r\nbör få  ökade resurser och en mer framträdande roll.\r\nNya regeringsförslag bör granskas, inte bara utifrån\r\nett småföretagsperspektiv,  utan  också  utifrån ett\r\nkonkurrensperspektiv. Kvarvarande konkurrenshämmande\r\nregleringar  i  den privata sektorn bör identifieras\r\noch avvecklas. Småföretagsdelegationens  förslag bör\r\nsnarast genomföras.\r\nDet vi nu har anfört bör riksdagen som sin  mening\r\nge  regeringen  till  känna.  Därmed  tillstyrker vi\r\nsamtliga här aktuella motioner i berörda  delar, med\r\nundantag för motion 2002/03:N367 (s) som avstyrks.\r\n\r\n2. Konkurrens på lika villkor mellan offentlig\r\noch privat sektor (punkt 2)\r\n\r\nav  Mikael  Odenberg (m), Eva Flyborg (fp),  Ulla\r\nLöfgren   (m),    Yvonne   Ångström   (fp),   Åsa\r\nTorstensson (c), Stefan  Hagfeldt  (m)  och  Lars\r\nLindén (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi  anser att utskottets förslag under punkt 2 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\n2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  som  anförs  i  reservation  2.  Därmed\r\nbifaller  riksdagen motionerna 2002/03:Fi285 yrkande\r\n3, 2002/03:N212  yrkande 1, 2002/03:N227 yrkande 12,\r\n2002/03:N228, 2002/03:N258, 2002/03:N304 yrkande 10,\r\n2002/03:N331 yrkande  5,  2002/03:  N391  yrkande 8,\r\n2002/03:N392 yrkandena 7 och 8, 2002/03:N395 yrkande\r\n3,  2002/03:A241 yrkande 8 och 2002/03:A242  yrkande\r\n12.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi anser  i  likhet  med  vad  som  anförs  i de här\r\naktuella  motionerna  att  kraftfulla åtgärder måste\r\nvidtas  från  regeringens  sida  för  att  driva  på\r\navregleringsarbetet i syfte  att  skapa  utrymme för\r\nprivata initiativ i kommuner och landsting.\r\n\r\nDe  stora  offentliga  monopol  som för närvarande\r\nsvarar för tjänsteproduktionen inom sjukvård, skola,\r\nåldringsvård, etc. bör stegvis avregleras  så att en\r\nprivat    tjänsteproduktion   inom   dessa   områden\r\nskyndsamt kan utvecklas. Det är viktigt att kommunal\r\neller annan offentlig verksamhet inte konkurrerar ut\r\njobb eller  hindrar  tillväxt  i  privat verksamhet.\r\nSamtidigt kan det privata utbudet på vissa håll vara\r\nmycket  begränsat.  Riksdagen  bör  hos   regeringen\r\nbegära förslag om ändringar i de lagar som  styr den\r\nobligatoriska,  kommunala  verksamheten  vad  gäller\r\nsådana  bestämmelser  som  förhindrar  uppkomsten av\r\nkonkurrerande alternativ till det rådande  monopolet\r\ni det allmännas regi. Detta skulle skapa möjligheter\r\nför   en   mängd   småföretagare  att  utveckla  och\r\nexpandera egna verksamheter  inom  tjänstesektorn  i\r\nform  av kooperativ och egna företag. Inte minst för\r\nde kvinnor  som  nu  till  stor  del  svarar för den\r\noffentliga  välfärdsproduktionen  vore det  positivt\r\natt övergå från att vara anställd till  att bli egen\r\nföretagare.  Om  flera aktörer tillåts komma  in  på\r\nområden som nu är  stängda  för  privata  alternativ\r\nkommer  det  att  leda  till  nya  arbetstillfällen,\r\nsamtidigt som ökad konkurrens innebär en effektivare\r\nanvändning  av  skattemedel. Enligt vår  uppfattning\r\nskulle  det dessutom  leda  till  en  mer  småskalig\r\nföretagsamhet, närhet i omsorgen, ökad valfrihet och\r\nen förbättrad välfärd för medborgarna.\r\nVidare   vill   vi   betona   betydelsen   av  att\r\nkonkurrensbegränsande    förfaranden    från   olika\r\nkommunala aktörers sida påtalas och åtgärdas. Enligt\r\nvår  uppfattning  har regeringen intagit en  alltför\r\navvaktande hållning. Konkreta åtgärder lyser med sin\r\nfrånvaro. Inrättandet  av  Konkurrensrådet  har inte\r\nräckt.     Rådet     har     inte     haft     några\r\nsanktionsmöjligheter  till  sitt  förfogande för att\r\nkomma till rätta med missbruk från  företrädare  för\r\nstat,  kommuner  och  landsting  riktat  mot privata\r\nentreprenörer   i   syfte   att   gynna   den   egna\r\nproduktionen. Vi anser att det inte räcker att genom\r\ndiskussion och informationsspridning om goda exempel\r\nsöka åstadkomma rättelse så att förfördelade privata\r\nentreprenörer  kan  konkurrera  på samma villkor som\r\noffentliga producenter.\r\nRegeringens hantering av frågan om införande av en\r\nkonfliktlösningsregel  i konkurrenslagen  utgör  ett\r\nflagrant exempel på den avvaktande attityd och brist\r\npå   handling   som  har  kännetecknat   regeringens\r\nagerande.  Trots  förslag   från  Konkurrensrådet  i\r\ndecember   2000   och  i  en  departementspromemoria\r\nutarbetad  inom  Näringsdepartementet  år  2001  har\r\nregeringen ännu inte  lagt  fram  något  förslag för\r\nriksdagen.\r\nRiksdagen  bör  anmoda  regeringen  att omedelbart\r\nvidta      åtgärder     för     att     reda     upp\r\nkonkurrenssituationen  mellan  offentlig  och privat\r\nsektor.  Konkurrensverket har i den tidigare  nämnda\r\nrapporten,  Vårda  och  skapa  konkurrens,  liksom i\r\nandra  rapporter, föreslagit en rad åtgärder som  vi\r\nanser omedelbart  bör  genomföras.  Det  rör  sig om\r\nföljande:\r\n-  inför särskilda bestämmelser i lag som gör  det\r\nmöjligt    att    ingripa    mot   andra   slag   av\r\nkonkurrenssnedvridande  förfaranden   än   dem   som\r\nomfattas av konkurrenslagen;\r\n-  avskilj organisatoriskt och redovisningsmässigt\r\nmyndighetsuppgifter       från      konkurrensutsatt\r\nverksamhet;\r\n- ändra kommunallagen så  att  företag  ges bättre\r\nmöjligheter  att  få  prövat  i  domstol  om det  är\r\nförenligt  med  lagen  att  kommunala aktörer börjar\r\ndriva näringsverksamhet på konkurrensmarknader;\r\n-  ge  den myndighet som har  tillsynen  över  den\r\noffentliga  upphandlingen  rätt att föra talan om en\r\nmarknadsskadeavgift om en upphandlande  enhet brutit\r\nmot lagen om offentlig upphandling;\r\n-    integrera   tillsynen   av   den   offentliga\r\nupphandlingen   med  övriga  myndighetsuppgifter  på\r\nkonkurrensområdet;\r\n-   ersätt   successivt    nuvarande    form    av\r\ninköpssamordning/ramavtal    och    ej   preciserade\r\ninköpsvolymer  med frivilligt samarbete  myndigheter\r\nemellan om inköp utifrån förutbestämda volymer;\r\n- klargör att  kommunernas  och landstingens inköp\r\nfrån egna företag omfattas av upphandlingsreglerna;\r\n- komplettera upphandlingsreglerna  för  att komma\r\ntill rätta med avbrutna anbudstävlingar;\r\n-  inför  bestämmelser om att myndigheterna  skall\r\nbeakta effekterna  på  konkurrensen  vid stödgivning\r\noch att företagen skall få bättre möjligheter att få\r\nlagligheten av ett kommunalt stöd prövat.\r\n\r\nDet vi nu har anfört bör riksdagen som sin mening ge\r\nregeringen till känna. Med det sagda tillstyrker  vi\r\nde här aktuella motionerna i berörda delar.\r\n\r\n3.     Upphävande av det s.k.\r\nleniencyprogrammet (punkt 3)\r\n\r\nav Eva Flyborg (fp), Yvonne Ångström (fp) och Åsa\r\nTorstensson (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi  anser att utskottets förslag under punkt 3 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\n3. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  som  anförs  i  reservation  3.  Därmed\r\nbifaller   riksdagen   delvis   motion  2002/03:N263\r\nyrkande 10.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi  anser,  i  likhet  med vad som anförs  i  motion\r\n2002/03:N263   (fp),   att  det   tidigare   införda\r\nleniencyprogrammet bör upphävas.  Självfallet är det\r\nav  stor vikt - inte minst för konsumenterna  -  att\r\nolagliga  karteller  undanröjs  och  att  det  finns\r\neffektiva  instrument för bekämpningen av karteller.\r\nDet leniencyprogram som infördes den 1 augusti 2002,\r\noch     som     innebär     att     eftergift     av\r\nkonkurrensskadeavgift kan ges till den kartellmedlem\r\nsom lämnar sådan  information  till Konkurrensverket\r\natt  kartellen  kan  avslöjas,  strider   emellertid\r\nenligt vår mening mot svensk rättsordning. Principen\r\nom  att  den som begår ett brott även skall straffas\r\nför detta  är  viktig.  Denna  inställning har också\r\nkommit  till  uttryck i tidigare riksdagsbeslut  som\r\ntagit   avstånd   från    att    införa   ett   s.k.\r\nkronvittnessystem.  Innebörden av leniencyprogrammet\r\när  att  rättvisan  blir   förhandlingsbar  och  att\r\nföretag  som  tjänat  pengar på  olagligt  samarbete\r\nkommer  att kunna gå helt  skadefria,  medan  övriga\r\nkartellmedlemmar  kan  komma att dömas till kännbara\r\nböter. Likhet inför lagen måste upprätthållas.\r\n\r\nMed  hänvisning  till det  anförda  anser  vi  att\r\nriksdagen bör anmoda  regeringen  att  snarast lämna\r\nförslag    till    upphävande    av    de   aktuella\r\nbestämmelserna i konkurrenslagen. Därmed blir motion\r\n2002/03:N263 (fp) i sak tillgodosedd i denna del.\r\n\r\n4. Kriminalisering av karteller (punkt 4)\r\n\r\nav  Mikael Odenberg (m), Ingegerd Saarinen  (mp),\r\nEva  Flyborg   (fp),  Ulla  Löfgren  (m),  Yvonne\r\nÅngström  (fp),  Åsa   Torstensson   (c),  Stefan\r\nHagfeldt (m) och Lars Lindén (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt  4 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\n4.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  som  anförs  i  reservation  4.  Därmed\r\nbifaller riksdagen motionerna 2002/03:N263 yrkande 9\r\noch 2002/03:N395 yrkande 6.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nKartellbildning är enligt vår  mening mycket skadlig\r\nför  samhällsekonomin  och  måste betraktas  som  en\r\nbrottslig   handling.   Det   finns    ett    starkt\r\nkonsumentintresse av att olagliga karteller bekämpas\r\neffektivt.  I  slutändan är det alltid konsumenterna\r\nsom  får svara för  kostnaderna  för  en  ineffektiv\r\nkonkurrens i form av högre priser eller sämre utbud.\r\nKarteller     innebär     också     en    orättmätig\r\nförmögenhetsöverföring   från   konsumentkollektivet\r\ntill de företag som bryter mot konkurrenslagen.\r\n\r\nRiksdagen  gjorde våren 2002 ett  tillkännagivande\r\nom   att   regeringen   skall   utreda   frågan   om\r\nkriminalisering  av  kartellsamarbete  och återkomma\r\ntill  riksdagen i frågan. Kriminalisering  kan  vara\r\nett  verksamt   instrument   vid   bekämpningen   av\r\nkartellsamarbete, och att förlita sig till enbart en\r\nadministrativ          sanktionsavgift,          som\r\nleniencyprogrammet   innebär,   kan  leda  till  att\r\nföretagen  kalkylerar  med  risk  för  upptäckt  och\r\neventuell konkurrensskadeavgift och  ställer det mot\r\nden vinst som kartellsamarbetet väntas  ge,  anförde\r\nutskottet.  Olagligt  kartellsamarbete  bör,  menade\r\nutskottet,    jämställas    med    annan   ekonomisk\r\nbrottslighet.  Med  en kriminalisering  av  olagligt\r\nkartellsamarbete blir lagen också mer tydlig och kan\r\ndärmed   ha  en  preventiv   effekt.   Den   begärda\r\nutredningen  bör  också  noga  följa utvecklingen av\r\nleniencyprogrammet  och  ta  med  erfarenheterna  av\r\ndetta  i  utredningsarbetet,  sade utskottet.  Efter\r\ngenomförd  utredning skall regeringen,  som  nämnts,\r\nåterkomma till riksdagen i frågan.\r\nVi kan nu  -  ett  år  efter  riksdagens  beslut -\r\nkonstatera    att   regeringen   uppenbarligen   har\r\nnegligerat att tillsätta den begärda utredningen. Vi\r\nmenar   att  en  mycket   viktig   princip   i   det\r\ndemokratiska     systemet    är    att    riksdagens\r\nbeställningar skall  efterkommas  av  regeringen. Om\r\nregeringen av någon anledning inte anser  att  detta\r\när möjligt måste det anmälas till riksdagen, t.ex. i\r\nen    proposition.    Utskottet    har   inom   sitt\r\nansvarsområde under det senaste året  haft ett antal\r\nfall    där    regeringen    inte    har    hanterat\r\ntillkännagivanden  av  riksdagen  på ett tillbörligt\r\nsätt. Det har gällt en fråga om byte av elleverantör\r\noch     en     fråga     rörande     Patent-     och\r\nregistreringsverket.    Tillkännagivanden   är   ett\r\ninstrument  som  riksdagen  förfogar  över  för  att\r\nanmoda regeringen att vidta åtgärder i en fråga. Det\r\nfår inte uppstå en  situation där det kan skapas ett\r\nintryck  av  att  regeringen  inte  tillmäter  detta\r\ninstrument dess rättmätiga betydelse.\r\nRiksdagen bör göra  ett förnyat tillkännagivande i\r\nfrågan om kriminalisering  av  kartellsamarbete  och\r\nanmoda  regeringen  att  omedelbart tillsätta den av\r\nriksdagen tidigare begärda utredningen och återkomma\r\ntill riksdagen i frågan. Därmed  blir  de  båda  här\r\naktuella    motionerna    2002/03:N263    (fp)   och\r\n2002/03:N395 (kd) tillgodosedda i berörda delar  och\r\ntillstyrks.\r\n\r\n\r\nBilaga\r\n\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\n\r\n\r\n</pre><pre></pre><pre>\r\nMotioner från allmänna\r\nmotionstiden\r\n\r\n2002/03:Fi285 av Olle Sandahl m.fl. (kd):\r\n\r\n3.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening    vad    i    motionen   anförs   om   att\r\nkonkurrenshämmande  regleringar   i   den  privata\r\nsektorn bör identifieras och avvecklas.\r\n\r\n2002/03:L247 av Inger René m.fl. (m):\r\n\r\n3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening     vad     i    motionen     anförs     om\r\nstrukturförändringar i konkurrensfrämjande syfte.\r\n\r\n2002/03:L319 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om ökad konkurrens.\r\n\r\n12.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs  om Konkurrensverkets\r\ngranskningsverksamhet.\r\n\r\n2002/03:MJ422 av Lennart Fremling m.fl. (fp):\r\n\r\n15.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  att  se över\r\nkonkurrenssituationen inom livsmedelssektorn.\r\n\r\n2002/03:N212 av Tobias Krantz (fp):\r\n\r\n1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening    vad    i    motionen   anförs   om   att\r\nKonkurrensverket bör granska välfärdssektorn.\r\n\r\n2002/03:N227 av Bo Lundgren m.fl. (m):\r\n\r\n9. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om bättre konkurrens.\r\n\r\n12.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening   vad   i   motionen   anförs    om    ökad\r\netableringsfrihet och regler för upphandling.\r\n\r\n2002/03:N228 av Catharina Elmsäter-Svärd (m):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad i motionen anförs om betydelsen av att förbättra\r\nmöjligheten för kvinnligt egenföretagande.\r\n\r\n2002/03:N258 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  i  motionen anförs om behovet av att regeringen\r\nskyndsamt   framlägger   förslag   till   beslut  om\r\nkonkurrens  på  lika  villkor  mellan offentlig  och\r\nprivat sektor.\r\n\r\n2002/03:N263 av Eva Flyborg m.fl. (fp):\r\n\r\n7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen   anförs   om   den  fria\r\nkonkurrensen.\r\n\r\n9.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin\r\nmening    vad   i   motionen   anförs    om    ett\r\nkriminaliserande av karteller.\r\n\r\n10.  Riksdagen   beslutar   att   upphäva  det  s.k.\r\nLeniencyprogrammet i konkurrenslagstiftningen.\r\n\r\n2002/03:N304 av Mikael Odenberg m.fl. (m):\r\n\r\n10.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening   vad   i  motionen  anförs  om  att  öppna\r\noffentliga monopol inom vård, skola och omsorg för\r\nkonkurrens.\r\n\r\n2002/03:N331 av Eva Flyborg m.fl. (fp):\r\n\r\n5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om turistnäringens\r\nkonkurrensförhållanden  i  relation till offentlig\r\nnäringsverksamhet.\r\n\r\n2002/03:N367 av Ann-Kristine Johansson m.fl. (s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  i  motionen  anförs om effekterna  av  om-  och\r\navregleringar.\r\n\r\n2002/03:N391 av Lars Lindén m.fl. (kd):\r\n\r\n8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening     vad     i     motionen     anförs    om\r\nkonkurrenssnedvridande kommunal verksamhet.\r\n\r\n2002/03:N392 av Maria Larsson m.fl. (kd):\r\n\r\n7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om rättvis konkurrens\r\nmellan offentlig och privat sektor.\r\n\r\n8. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om avveckling av\r\nsnedvridande företagsstöd.\r\n\r\n2002/03:N395 av Alf Svensson m.fl. (kd):\r\n\r\n3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om kommunernas roll i\r\nnäringspolitiken.\r\n\r\n5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om en effektivare\r\nkonkurrenspolitik.\r\n\r\n6.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om kriminalisering av\r\nkarteller.\r\n\r\n2002/03:A241 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n8. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om behovet av att\r\nkonkurrensutsätta den offentliga sektorn.\r\n\r\n2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd):\r\n\r\n12. Riksdagen tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening   vad   i   motionen   anförs  om   en   ökad\r\nkonkurrensutsättning inom offentlig sektor, särskilt\r\ninom  vård-  och  omsorgssektorn  för   att   främja\r\nkvinnors arbetsmarknad.\r\n\r\n\r\n</pre><pre></pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Konkurrenspolitikens inriktning",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L247 yrkande 3, 2002/03:L319 yrkandena 2 och 12, 2002/03:MJ422 yrkande 15, 2002/03:N227 yrkande 9, 2002/03:N263 yrkande 7, 2002/03:N367 och 2002/03:N395 yrkande 5.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "votering_id": "DB9A0CD5-86CC-11D7-AF0C-000475504AA4",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (m, c, fp, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "126",
                    "0",
                    "0",
                    "18"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "46",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "20",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "41",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "26",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "24",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "13",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "163",
                    "133",
                    "0",
                    "53"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/DB9A0CD5-86CC-11D7-AF0C-000475504AA4",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "NU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi285 yrkande 3, 2002/03:N212 yrkande 1, 2002/03:N227 yrkande 12, 2002/03:N228, 2002/03:N258, 2002/03:N304 yrkande 10, 2002/03:N331 yrkande 5, 2002/03:N391 yrkande 8, 2002/03:N392 yrkandena 7 och 8, 2002/03:N395 yrkande 3, 2002/03:A241 yrkande 8 och 2002/03:A242 yrkande 12.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "NU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Upphävande av det s.k. leniencyprogrammet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:N263 yrkande 10.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "3",
          "motforslag_partier": "\"c\",\"fp\"",
          "votering_id": "DB9A0CD7-86CC-11D7-AF0C-000475504AA4",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 3 (c, fp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "127",
                    "0",
                    "0",
                    "17"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "45",
                    "1",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "20",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "41",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "26",
                    "0",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "24",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "12",
                    "1",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "234",
                    "63",
                    "0",
                    "52"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/DB9A0CD7-86CC-11D7-AF0C-000475504AA4",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "NU10",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Kriminalisering av karteller",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:N263 yrkande 9 och 2002/03:N395 yrkande 6.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "4",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\",\"mp\"",
          "votering_id": "DB9A0CD8-86CC-11D7-AF0C-000475504AA4",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 4 (m, c, fp, kd, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "119",
                    "0",
                    "0",
                    "25"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "46",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "20",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "41",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "26",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "24",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "1",
                    "12",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "144",
                    "145",
                    "0",
                    "60"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll reservation 4"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/DB9A0CD8-86CC-11D7-AF0C-000475504AA4",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "NU10",
          "vinnare": "reservation 4",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Konkurrenspolitikens inriktning",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Konkurrens på lika villkor mellan offentlig och privat sektor",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Upphävande av det s.k. leniencyprogrammet",
          "partier": "\"c\",\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Kriminalisering av karteller",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "4"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-04-29 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2003-05-13 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2003-05-16 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2003-05-16 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2003-05-21 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2003-05-23 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2003-05-28 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2003-05-28 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Avslag på motionerna.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-18 05:09:19"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Riksdagen gav, med anledning av motionsförslag, på nytt regeringen i uppdrag att omedelbart tillsätta en utredning om kriminalisering av kartellsamarbete. Riksdagen gav regeringen ett sådant uppdrag våren 2002, men regeringen har inte tillsatt någon utredning. (Se även 2001/02:NU16 .) ",
          "dok_id": "GQ01NU10",
          "systemdatum": "2016-08-09 10:22:46"
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Motioner om konkurrenspolitiska frågor (NU10)",
          "dok_id": "GQ01NU10",
          "systemdatum": "2016-08-09 10:22:46"
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll dels reservation 4 under punkt 4 och dels i övrigt bifallit utskottets förslag till riksdagsbeslut.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-18 05:09:19"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GQ01NU10",
          "systemdatum": "2017-10-20 10:24:42"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Näringsutskottet föreslår att riksdagen avslår motioner om konkurrenspolitiska frågor. Moderaterna, Folkpartiet, Kristdemokraterna, Centern och Miljöpartiet föreslår i en gemensam reservation att riksdagen på nytt ger regeringen i uppdrag att omedelbart tillsätta en utredning om kriminalisering av kartellsamarbete. Riksdagen gav regeringen ett sådant uppdrag våren 2002, men regeringen har inte tillsatt någon utredning. Majoriteten i utskottet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet, förstår att regeringen inte hunnit tillsätta utredningen. Detta eftersom ett program för eftergift och nedsättning av konkurrensskadeavgift, som ska motverka karteller, startade först den 1 augusti 2002. (Se även <a href=\"/bik/beslut.asp?ptnr=1913\">2001/02:NU16</a>.)</p>",
          "dok_id": "GQ01NU10",
          "systemdatum": "2016-08-09 10:22:46"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Motioner om konkurrenspolitiska frågor (NU10)",
          "dok_id": "GQ01NU10",
          "systemdatum": "2016-08-09 10:22:46"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GQ01NU10",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_nu_10.docx",
          "filstorlek": "108671",
          "filtyp": "docx",
          "titel": "Vissa konkurrenspolitiska frågor",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/1C913E81-A905-44B7-9779-A5BB8FE09809"
        },
        {
          "dok_id": "GQ01NU10",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_nu_10.pdf",
          "filstorlek": "363109",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Bilaga: bet_200203_nu_10",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/49225A04-8018-4032-B61D-0737D93A4949"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A241 Liberal jämställdhetspolitik",
          "ref_dok_id": "GQ02A241",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A241",
          "ref_dok_titel": "Liberal jämställdhetspolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A242 Jämställdhet",
          "ref_dok_id": "GQ02A242",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A242",
          "ref_dok_titel": "Jämställdhet",
          "ref_dok_subtitel": "av Annelie Enochson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Fi285 Upphandling inom stat och kommun",
          "ref_dok_id": "GQ02Fi285",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Fi285",
          "ref_dok_titel": "Upphandling inom stat och kommun",
          "ref_dok_subtitel": "av Olle Sandahl m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:L247 Konsumentmakt",
          "ref_dok_id": "GQ02L247",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "L247",
          "ref_dok_titel": "Konsumentmakt",
          "ref_dok_subtitel": "av Inger René m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:L319 Liberal konsumentpolitik",
          "ref_dok_id": "GQ02L319",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "L319",
          "ref_dok_titel": "Liberal konsumentpolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:MJ422 Jordbruks- och livsmedelspolitiken",
          "ref_dok_id": "GQ02MJ422",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "MJ422",
          "ref_dok_titel": "Jordbruks- och livsmedelspolitiken",
          "ref_dok_subtitel": "av Lennart Fremling m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N212 Hinder för kvinnors företagande",
          "ref_dok_id": "GQ02N212",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N212",
          "ref_dok_titel": "Hinder för kvinnors företagande",
          "ref_dok_subtitel": "av Tobias Krantz (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N227 Företagsklimatet i Sverige",
          "ref_dok_id": "GQ02N227",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N227",
          "ref_dok_titel": "Företagsklimatet i Sverige",
          "ref_dok_subtitel": "av Bo Lundgren m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N228 Situationen för kvinnliga företagare",
          "ref_dok_id": "GQ02N228",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N228",
          "ref_dok_titel": "Situationen för kvinnliga företagare",
          "ref_dok_subtitel": "av Catharina Elmsäter-Svärd (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N258 Konkurrens mellan offentlig och privat sektor",
          "ref_dok_id": "GQ02N258",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N258",
          "ref_dok_titel": "Konkurrens mellan offentlig och privat sektor",
          "ref_dok_subtitel": "av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N263 Företagsklimatet",
          "ref_dok_id": "GQ02N263",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N263",
          "ref_dok_titel": "Företagsklimatet",
          "ref_dok_subtitel": "av Eva Flyborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N304 Effektiv regionalpolitik",
          "ref_dok_id": "GQ02N304",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N304",
          "ref_dok_titel": "Effektiv regionalpolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Mikael Odenberg m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N331 Turistpolitiken",
          "ref_dok_id": "GQ02N331",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N331",
          "ref_dok_titel": "Turistpolitiken",
          "ref_dok_subtitel": "av Eva Flyborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N367 Effekter av om- och avregleringar",
          "ref_dok_id": "GQ02N367",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N367",
          "ref_dok_titel": "Effekter av om- och avregleringar",
          "ref_dok_subtitel": "av Ann-Kristine Johansson m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N391 Turism",
          "ref_dok_id": "GQ02N391",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N391",
          "ref_dok_titel": "Turism",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Lindén m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N392 Småföretagande",
          "ref_dok_id": "GQ02N392",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N392",
          "ref_dok_titel": "Småföretagande",
          "ref_dok_subtitel": "av Maria Larsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:N395 Näringsliv, utgiftsområde 24",
          "ref_dok_id": "GQ02N395",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "N395",
          "ref_dok_titel": "Näringsliv, utgiftsområde 24",
          "ref_dok_subtitel": "av Alf Svensson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2003-05-28",
          "ref_dok_id": "GQ09113",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "113",
          "ref_dok_titel": "2003-05-28",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2003-05-23",
          "ref_dok_id": "GQ09110",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "110",
          "ref_dok_titel": "2003-05-23",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2002/03:194",
          "ref_dok_id": "GQ0K194",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "194",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2002/03:194",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        }
      ]
    }
  }
}