{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2289935",
      "dok_id": "GQ01LU12",
      "rm": "2002/03",
      "beteckning": "LU12",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2002/03:LU12",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "LU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "12",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2003-04-01 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:57:17",
      "publicerad": "2006-03-15 11:57:21",
      "titel": "Skadeståndsrättsliga frågor",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01LU12/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01LU12",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GQ01LU12",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GQ01LU12",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Lagutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2002/03:LU12</div><h1>Skadeståndsrättsliga frågor</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\n\r\nI     betänkandet     behandlar    utskottet    åtta\r\nmotionsyrkanden från allmänna motionstiden år 2002 i\r\nolika skadeståndsrättsliga  frågor. Motionsyrkandena\r\ngäller införande av en rätt till ersättning för sorg\r\noch saknad, precisering av den  anhörigkrets som har\r\nrätt till ersättning för kostnader i samband med att\r\nen anhörig drabbats av personskada,  ersättning  för\r\nskador i tjänsten, patientskadelagen samt ersättning\r\nför fingerade personuppgifter m.m.\r\n\r\nUtskottet    avstyrker    bifall   till   samtliga\r\nmotionsyrkanden,  i  huvudsak  med  hänvisning  till\r\ntidigare  ställningstaganden  från  riksdagens  sida\r\nsamt pågående utredningsarbete.\r\nI  betänkandet  finns  tre reservationer  och  ett\r\nsärskilt yttrande.\r\n\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n\r\n\r\n1. Ersättning för sorg och saknad\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna    2002/03:L226\r\nyrkande 2 och 2002/03: Ju364 yrkande 18  i  denna\r\ndel.\r\nReservation 1 (m, fp)\r\n\r\n2. Kostnader för anhöriga\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:L226 yrkande 1.\r\nReservation 2 (m)\r\n\r\n3. Ersättning för skada i tjänsten\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:L260.\r\n\r\n4. Patientskadelagen\r\n\r\nRiksdagen  avslår  motionerna  2002/03:L215 och\r\n2002/03:L252.\r\n\r\n5. Ersättning för fingerade personuppgifter\r\nm.m.\r\n\r\nRiksdagen  avslår motion 2002/03:Ju364  yrkande\r\n18 i denna del.\r\nReservation 3 (fp)\r\n\r\n\r\nStockholm den 1 april 2003\r\n\r\nPå lagutskottets vägnar\r\n\r\n\r\nInger René\r\n\r\nFöljande ledamöter  har deltagit i beslutet: Inger\r\nRené (m), Marianne Carlström  (s),  Raimo  Pärssinen\r\n(s), Jan Ertsborn (fp), Christina Nenes (s), Hillevi\r\nLarsson (s), Yvonne Andersson (kd), Tasso Stafilidis\r\n(v), Maria Hassan (s), Bertil Kjellberg (m),  Rezene\r\nTesfazion   (s),  Martin  Andreasson  (fp),  Viviann\r\nGerdin (c), Anneli  Särnblad  Stoors (s), Henrik von\r\nSydow (m), Niclas Lindberg (s)  och  Johan Löfstrand\r\n(s).</pre><pre>\r\n2002/03\r\n\r\nLU12\r\n\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\n\r\n\r\n\r\nErsättning för sorg och saknad\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen   bör   avslå  motionsyrkanden  som\r\ngäller införande av  en  rätt till ersättning\r\nför  sorg och saknad vid nära  anhörigs  död.\r\nUtskottet      hänvisar     till     tidigare\r\nställningstaganden.  Jämför  reservation nr 1\r\n(m, fp).\r\n\r\nGällande bestämmelser\r\n\r\nRätten  till  skadestånd för ideell  skada  stärktes\r\ngenom ändringar  i  skadeståndslagen  (1972:207) som\r\nträdde  i  kraft  år  2002. Bland annat infördes  en\r\nregel i 5 kap. 2 § första stycket 3 skadeståndslagen\r\nvarigenom nära anhöriga  till den som dödas genom en\r\nskadeståndsgrundande  handling  har  en  lagreglerad\r\nrätt till ersättning för  personskada  som han eller\r\nhon åsamkas på grund av dödsfallet.\r\n\r\nHar  personskada  lett  till  döden, skall  alltså\r\nersättning betalas för personskada som till följd av\r\ndödsfallet  åsamkats  någon  som  stod  den  avlidne\r\nsärskilt  nära.  Sådant  skadestånd  skall   betalas\r\noavsett  grunden för skadeståndsskyldigheten. Skade-\r\nstånd skall  alltså  betalas även när dödandet skett\r\ngenom  oaktsamhet  som inte  är  grov  och  när  den\r\nskadeståndskyldige bär strikt skadeståndsansvar.\r\nDen närstående skall  ha \"åsamkats\" en personskada\r\ntill följd av dödsfallet.  Därmed  avses  att skadan\r\nkan  ha  uppkommit  mera  indirekt  än  när  den har\r\n\"tillfogats\" den skadelidande.\r\nSkadeståndet  omfattar  ersättning  för kostnader,\r\ninkomstförlust och ideella förluster till  följd  av\r\nskadan.  De  ideella förlusterna ersätts som fysiskt\r\noch psykiskt lidande  av övergående natur (sveda och\r\nvärk)  eller  av bestående  art  (lyte  eller  annat\r\nstadigvarande men).  I  förekommande  fall  kan även\r\nersättning för särskilda olägenheter betalas.\r\nPersonskadan  består i detta fall regelmässigt  av\r\nen psykisk chock  eller  andra  psykiska besvär. För\r\natt  sådana  besvär skall vara ersättningsgilla  som\r\npersonskada krävs  att  de  är medicinskt påvisbara.\r\nNär   någon   dödas  genom  en  skadeståndsgrundande\r\nhandling, kommer  dödsfallet som regel plötsligt och\r\noväntat,  inte sällan  på  ett  våldsamt  sätt.  Det\r\nligger i sakens natur att de efterlevande då drabbas\r\nav psykiskt  lidande  utöver den allmänna sorgen och\r\nsaknaden  efter  den  närstående.   Man  kan  därför\r\nnormalt utgå från att den närstående har förorsakats\r\npsykiska  besvär.  I  sådana  fall där det  inte  är\r\naktuellt att ersätta andra skadeföljder än sveda och\r\nvärk  och  smärre  belopp avseende  kostnader  eller\r\ninkomstförlust bör man  utan närmare utredning kunna\r\nutgå  från  att dessa besvär  är  att  hänföra  till\r\npersonskada.  Då bör det alltså inte vara nödvändigt\r\natt  den närstående  styrker  de  psykiska  besvären\r\ngenom   läkarintyg  eller  liknande  utredning  (jfr\r\nrättsfallet  NJA 2000 s. 521). Om besvären vitsordas\r\nav motparten i  en  process  behövs över huvud taget\r\ningen bevisning. Men även om kravet bestrids bör det\r\nnormalt räcka - på samma sätt  som  om  bestämmelsen\r\nskall tillämpas vid anspråk på brottsskadeersättning\r\n-  att de besvär som den närstående själv  beskriver\r\när  av   sådan  art  att  de  får  anses  medicinskt\r\npåvisbara och därmed är att anse som en personskada.\r\nEnbart ett  påstående om en personskada är dock inte\r\ntillräckligt.\r\nBevislättnaden  är  av  betydelse när den anhörige\r\nyrkar ersättning för psykiska besvär under sådan tid\r\neller av sådan omfattning i  övrigt som normalt sett\r\nuppkommer  i dessa typer av fall.  Yrkas  ersättning\r\nmed högre belopp  på  den  grunden  att  de psykiska\r\nbesvären  varit  särskilt  långvariga eller ovanligt\r\nomfattande i övrigt, kan särskild bevisning behövas.\r\nI undantagsfall kan de psykiska besvären leda till\r\npersonlighetsförändringar eller  på  annat  sätt bli\r\nbestående.  Då kan ersättning ges för bestående  men\r\nefter  den invaliditetsgrad  som  dessa  besvär  kan\r\nmedföra.  Det  kan någon gång även förekomma att den\r\nskadelidande  även  har  rätt  till  skadestånd  för\r\nsärskilda olägenheter  som  besvären medför. I dessa\r\nbåda  fall  bör  dock särskild utredning  om  skadan\r\nkrävas.\r\nBerättigade till  skadestånd  är  de som har stått\r\nden  avlidne särskilt nära. Regleringen  tar  främst\r\nsikte  på make, registrerad partner, sambo, barn och\r\nföräldrar.  I första hand avses då medlemmar i samma\r\netablerade hushållsgemenskap som den som ryckts bort\r\ngenom dödsfallet.  Det  kan  dock inte uteslutas att\r\näven andra personer någon gång kan komma i fråga för\r\nersättning,  t.ex. syskon som inte  sammanbodde  med\r\nden döde (jfr  rättsfallen  NJA  1996 s. 509 och NJA\r\n2000 s. 521).\r\nBestämmelsen är inte avsedd att  läggas till grund\r\nför  motsatsslutet att en rätt till skadestånd  inte\r\nfinns  i  andra  fall  än  när  en  nära anhörig har\r\ndödats.  Enligt  gällande  rätt  torde skadestånd  i\r\nvissa fall kunna betalas i en del andra situationer,\r\nt.ex.  när någon har fått en psykisk  chock  av  att\r\nbevittna att en nära anhörig har skadats allvarligt.\r\nNågon  rätt  till  ersättning  för sorg och saknad\r\neller för kränkning finns inte i de  situationer som\r\nbestämmelsen  avser  (prop. 2000/01:68,  bet.  LU19,\r\nrskr. 216).\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nLars Leijonborg m.fl.  (fp) begär i motion Ju364 ett\r\ntillkännagivande     om     att      de      svenska\r\nskadeståndsreglerna  kompletteras  med  en rätt till\r\nersättning  för sorg och saknad. Motionärerna  anser\r\natt en sådan  ersättning  bör  kunna  utgå  med  ett\r\nbegränsat  schablonmässigt  belopp  utan  någon mera\r\ntidsödande  och  omfattande  utredning  (yrkande  18\r\ndelvis).\r\n\r\nEtt motsvarande motionsyrkande framförs  av  Inger\r\nRené  m.fl.  (m)  i motion L226. Enligt motionärerna\r\nvore en ordning med  ersättning  för sorg och saknad\r\nen   skarp  markering  från  samhällets   sida   för\r\nefterlevande.  Genom den speciella ersättningsposten\r\ninskärps gärningens betydelse för offrets närstående\r\ngentemot den skadeståndsskyldige (yrkande 2).\r\n\r\nTidigare behandling\r\n\r\nI proposition 2000/01:68  om  ersättning  för ideell\r\nskada   gjorde   regeringen  bedömningen  att  någon\r\nsärskild ersättningspost  för  sorg och saknad då en\r\nnära  anhörig  avlidit genom en skadeståndsgrundande\r\nhandling inte borde  införas. I lagstiftningsärendet\r\nväcktes motionsyrkanden  om  att  en  sådan särskild\r\nrätt  borde  införas.  Med anledning härav  framhöll\r\nutskottet att de skäl som  anförts  till stöd för en\r\nsådan  särskild rätt är att det i rättstillämpningen\r\nhar krävts  att  de psykiska besvären skall bevisas,\r\nvilket ofta kan vara svårt och omständligt. Dessutom\r\nkan det många gånger  upplevas  som kränkande för en\r\nanhörig. Med en schabloniserad rätt  till ersättning\r\nför  sorg  och  saknad  skulle  den  som  inte  vill\r\nunderkasta  sig  en undersökning av de egna psykiska\r\nbesvären ändå få ersättning  för  de  starka känslor\r\noch   de  mer  eller  mindre  definierbara  psykiska\r\npåfrestningar som typiskt sett uppkommer vid en nära\r\nanhörigs död.\r\n\r\nDet finns  dock,  anförde  utskottet vidare, flera\r\nomständigheter som talar emot  den  av  motionärerna\r\nförordade  särskilda rätt till ersättning  för  sorg\r\noch saknad. För det första skulle en sådan rätt vara\r\nen principiell  nyhet  i svensk skadeståndsrätt, och\r\nen seriös bedömning av frågan bör därmed åtföljas av\r\növerväganden om en motsvarande  eller  liknande rätt\r\nbör  finnas i andra sammanhang, exempelvis  en  rätt\r\ntill  ersättning  för  de  känslor  av  ledsnad  och\r\nbedrövelse  som  normalt  följer  med  att  ett barn\r\nskadas  eller  förlusten  av alla ägodelar i samband\r\nmed en brand. En sådan principiell  nyhet  inom  den\r\nsvenska  skadeståndsrätten  bör,  anförde utskottet,\r\ninte  införas  utan  att  mer ingående  överväganden\r\nkommer  till  stånd.  Vidare  uppkommer   fråga   om\r\nskadeståndsrätten    över   huvud   taget   är   ett\r\nändamålsenligt instrument  för att ge ersättning för\r\nkänslor som sorg och saknad.\r\nFör  det andra, fortsatte utskottet,  sammanhänger\r\ndet eventuella  behovet  av  en rätt till ersättning\r\nför   sorg  och  saknad  i  stor  utsträckning   med\r\nbevisproblem. I den frågan erinrade utskottet om att\r\nHögsta   domstolen   genom   en   dom   hösten  2000\r\n(rättsfallet NJA 2000 s. 521) kan sägas ha infört en\r\nbevislättnad  för psykiska besvär som tillfogats  på\r\ngrund  av  att  en  nära  anhörig  dödats  genom  en\r\nuppsåtlig eller därmed  jämförlig  handling.  Enligt\r\nutskottets  bedömning  är  det  naturligt att vid en\r\nlagstadgad  rätt  till ersättning i  detta  avseende\r\nutgå från en sådan  bevislättnad, och utgångspunkten\r\nbör  vara  att  samma beviskrav  gäller  oavsett  om\r\nskadan framkallats  uppsåtligen  eller  av ett grovt\r\nvårdslöst  eller ett enbart vårdslöst beteende.  Det\r\nfinns  inte  heller,  anförde  utskottet,  skäl  att\r\nsärbehandla fall  där skadeståndet är strikt. Vid en\r\nlagstadgad rätt till ersättning för psykiskt lidande\r\ntill följd av att en  nära  anhörig  dödats  bör det\r\nalltså,  uttalade  utskottet,  normalt  inte  krävas\r\nläkarintyg  eller  liknande utredning för att styrka\r\natt  de  psykiska  besvären   är  att  hänföra  till\r\npersonskada.  När det inte är aktuellt  att  ersätta\r\nandra skadeföljder  än  sveda  och värk bör man utan\r\nnärmare utredning kunna utgå från  att  dessa besvär\r\ninnebär  en personskada. Därmed förlorar,  fortsatte\r\nutskottet,  också  det viktigaste skälet för en rätt\r\ntill ersättning för sorg och saknad sin tyngd.\r\nVidare pekade utskottet  på  att  det  i praktiken\r\ninte  är  någon större skillnad mellan en rätt  till\r\nersättning  för  psykiska  besvär  som  normalt inte\r\nbehöver   styrkas   med  läkarintyg  eller  liknande\r\nutredning och en rätt  till  ersättning för sorg och\r\nsaknad. De praktiska konsekvenserna att ersättningen\r\navser  psykiska besvär, och inte  sorg  och  saknad,\r\ntorde framför  allt  visa  sig  däri  att  en rätt i\r\nenskilda    fall    till   ersättning   utöver   ett\r\nschablonbelopp fordrar  en  särskild  utredning  som\r\npåvisar ovanligt omfattande psykiska besvär.\r\nMot bakgrund av vad som anförts instämde utskottet\r\ni  regeringens  bedömning att det inte borde införas\r\nnågon särskild rätt  till  ersättning  för  sorg och\r\nsaknad. Motionsyrkandena med krav på införande av en\r\nsådan   rätt   avstyrktes,   och   riksdagen  följde\r\nutskottet.\r\nMotsvarande motionsyrkanden avstyrktes också våren\r\n2002   i   det  av  riksdagen  godkända  betänkandet\r\n2001/02:LU10.  Utskottet  hänvisade  därvid  till de\r\nställningstaganden som gjorts året dessförinnan.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet  har  inte ändrat uppfattning i frågan  om\r\ndet bör införas en rätt till ersättning för sorg och\r\nsaknad. Motionerna  L226 yrkande 2 och Ju364 yrkande\r\n18 i denna del bör därför avslås.\r\n\r\n\r\nKostnader för anhöriga\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen  bör  avslå ett  motionsyrkande  om\r\nprecisering av den  anhörigkrets som har rätt\r\ntill ersättning för kostnader  i  samband med\r\natt  en  anhörig har drabbats av personskada.\r\nUtskottet      hänvisar     till     tidigare\r\nställningstagande.  Jämför  reservation  nr 2\r\n(m).\r\n\r\nGällande bestämmelser\r\n\r\nEnligt   i   5   kap.   1   §   första   stycket   1\r\nskadeståndslagen (1972:207) omfattar skadestånd till\r\nden  som tillfogats personskada ersättning för bl.a.\r\nsjukvårdskostnad   och   andra   kostnader  för  den\r\nskadelidande,  inbegripet  skälig kompensation  till\r\nden som står den skadelidande särskilt nära.\r\n\r\nKompensationsersättningen      tillkommer      den\r\nskadelidande  för  att  sedan användas av denne till\r\natt gottgöra de närstående  för deras kostnader. Det\r\nskall  göras en skälighetsbedömning.  Detta  avviker\r\nfrån  den   annars   gällande   skadeståndsrättsliga\r\ngrundsatsen   att  kostnader  till  följd   av   ett\r\nskadefall skall ersättas fullt ut.\r\nKostnader för  närståendes  sjukbesök kan ersättas\r\näven  för tiden efter den akuta  sjukdomstiden.  Det\r\ngäller  inte  bara  när den skadelidande är ett barn\r\nutan också när besöken  kan antas vara till gagn för\r\nen  vuxen  person även om denne  inte  lider  av  en\r\nlivshotande  skada. Det kan röra sig om besök hos en\r\nskadelidande som vistas en längre tid på ett sjukhus\r\neller någon annan  vårdinrättning.  De kostnader för\r\nnärståendes  sjukbesök  som i skälig omfattning  kan\r\ningå i skadeståndet till  den  skadelidande är t.ex.\r\nutgifter för resa och förlust av arbetsinkomst. Även\r\nkostnader   för   närståendes   omvårdnad   av   den\r\nskadelidande kan ersättas i den omfattning  som  det\r\när skäligt. Den närståendes inkomstförlust bör kunna\r\nersättas  även  när denna kostnad överstiger vad det\r\nnormalt skulle kosta  att  anlita  hjälp  utifrån, i\r\nvarje  fall om sådan hjälp inte kan tillhandahållas.\r\nSärskilda  omständigheter  i det enskilda fallet kan\r\nmedföra att ersättning ges för  kostnader  för  vård\r\nutöver  den  som  det  allmänna tillhandahåller (jfr\r\nrättsfallet NJA 1996 s.  639).  En förutsättning för\r\nersättning  är att besöken och omvårdnaden  är  till\r\ngagn för den skadade. Det bör genom läkarintyg eller\r\npå  annat lämpligt  sätt  styrkas  att  besöken  och\r\nomvårdnaden   kan  främja  den  skadades  hälsa  och\r\nrehabilitering.\r\nMed  närstående  avses  främst  make,  registrerad\r\npartner  eller sambo, barn och föräldrar. Även andra\r\npersoner  än   familjemedlemmar   kan   anses   vara\r\nnärstående i paragrafens mening, t.ex. en person som\r\nen  äldre  skadelidande  utan nära släktingar känner\r\nsärskild samhörighet med.\r\n\r\nMotionen\r\n\r\nInger  René  m.fl.  (m)  begär  i  motion  L226  att\r\nriksdagen skall besluta att  i  lagtexten  precisera\r\nden  anhörigkrets  som  omfattas av en skadelidandes\r\nersättningsrätt.     Enligt     motionärerna     bör\r\nlagstiftarens  syfte klargöras i lagtexten  när  det\r\nändå är den i praxis  erkända  närståendekretsen som\r\navses (make, registrerad partner,  sambo,  barn  och\r\nföräldrar).  I annat fall är det risk för att regeln\r\nblir svårtillämpad (yrkande 1).\r\n\r\nTidigare behandling\r\n\r\nNär ett motsvarande motionsyrkande behandlades våren\r\n2001 uttryckte  utskottet att det delade regeringens\r\nuppfattning i proposition  2000/01:68 att lagen inte\r\nbör    innehålla    en    uppräkning     av    vissa\r\npersonkategorier   då   en   sådan  inte  medger  en\r\nnyanserad  bedömning med hänsyn  till  de  särskilda\r\nomständigheter som kan finnas i det enskilda fallet.\r\nVidare anförde  utskottet  bl.a.  att  det  inte kan\r\nuteslutas fall där det är rimligt att låta en person\r\nsom står den skadelidande särskilt nära omfattas  av\r\nskadeståndsmöjligheten   utan   att  för  den  skull\r\ntillhöra   den  med  bestämmelsen  närmast   avsedda\r\npersonkretsen.   Motionsyrkandet  avstyrktes  därmed\r\n(bet. 2000/01:19).\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet har inte  ändrat  uppfattning  i frågan om\r\nbehovet  av  en  precisering  av  anhörigkretsen   i\r\nlagtexten.   Med   den   av  motionärerna  förordade\r\npreciseringen  skulle  exempelvis  andra  närstående\r\npersoner  än familjemedlemmar  helt  uteslutas  från\r\nrätt till ersättning,  en ordning som utskottet inte\r\nkan ställa sig bakom. Utskottet  föreslår därför att\r\nriksdagen avslår motion L226 yrkande 1.\r\n\r\n\r\nErsättning för skada i tjänsten\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen bör avslå ett motionsyrkande om ett\r\nregelsystem    som   berättigar   alla   till\r\nskadestånd om de  blir  utsatta  för  våld  i\r\ntjänsten.    Utskottet   hänvisar   till   de\r\nlagändringar   och    uttalanden    riksdagen\r\nbeslutade om våren 2001.\r\n\r\nGällande bestämmelser\r\n\r\nI  2  kap.  skadeståndslagen  finns bestämmelser  om\r\nskadeståndsansvar på grund av eget  vållande.  I 1 §\r\nsägs   bl.a.   att  den  som  uppsåtligen  eller  av\r\nvårdslöshet vållar  en  person- eller sakskada skall\r\nersätta den skadan. Vidare  skall,  enligt  3 §, den\r\nsom  allvarligt kränker någon annan genom brott  som\r\ninnefattar  ett  angrepp  mot dennes person, frihet,\r\nfrid  eller ära ersätta den  skada  som  kränkningen\r\ninnebär.   Denna   kränkningsersättning   avser  att\r\nkompensera känslor som den kränkande handlingen  har\r\nframkallat   hos  den  skadelidande,  såsom  rädsla,\r\nförnedring, skam  eller  liknande  som  inte tar sig\r\nsådana  medicinska  uttryck  att  det föreligger  en\r\npersonskada.\r\n\r\nI    samband    med   ändringarna   år   2002    i\r\nskadeståndslagen rörande ersättning för ideell skada\r\nanförde regeringen  i proposition 2000/01:68 att den\r\nbrottsliga handlingen  som  avses  i  2 kap. 3 § bör\r\nvara  av  väsentlig  betydelse  för  frågan   om  en\r\nersättningsbar  kränkning föreligger eller inte.  En\r\nannan sak är att  vissa  personer  i sitt arbete har\r\nanledning  att  räkna  med  att  mötas med  angrepp.\r\nPersoner  i en del yrkesgrupper, t.ex.  poliser  och\r\nvissa anställda  inom kriminalvården och psykiatrin,\r\nhar anledning att  räkna  med  att  mötas  med vissa\r\nmindre  grova  angrepp  i  arbetet  och har också  i\r\npraktiken  en  beredskap  för  detta. Det  ligger  i\r\nsakens natur, anförde regeringen  vidare, att det då\r\nkrävs  något  mer  än normalt för att  en  allvarlig\r\nkränkning skall kunna konstateras. Detta synsätt bör\r\ndock  inte  dras  så  långt   att   den   personliga\r\nkränkningen hamnar i bakgrunden. Även om det ingår i\r\nen   persons  normala  arbetsuppgifter  att  hantera\r\nvåldsamma  och stökiga personer, bör ersättning ofta\r\nkunna  ges när  denne  i  tjänsten  utsätts  för  en\r\nbrottslig  kränkning  som  är  skymflig  och  direkt\r\nangriper den privata sfären. Ett exempel som nämndes\r\ni  den då aktuella propositionen kan vara ett sådant\r\nrenodlat  kränkande angrepp som att bli spottad rakt\r\ni  ansiktet.   -   Vad  regeringen  sålunda  anförde\r\nföranledde  inga  erinringar  från  riksdagens  sida\r\n(bet. 2000/01:LU19).\r\nOm ersättning inte  kan  fås  av den skadevållande\r\neller på grund av en försäkring eller  liknande, kan\r\ns.k.  brottsskadeersättning  enligt brottsskadelagen\r\n(1978:413)  betalas  av statsmedel.  Ersättning  kan\r\nutgå       för       personskador       innefattande\r\nkränkningsersättning,   sakskador   och   s.k.  rena\r\nförmögenhetsskador    enligt    skadeståndsrättsliga\r\ngrundsatser.  Ansökan om brottsskadeersättning  görs\r\nhos Brottsoffermyndigheten  som skall pröva ärendet.\r\nÄrenden  av principiell betydelse  eller  annars  av\r\nstörre  vikt   skall   avgöras   av   en  nämnd  vid\r\nBrottsoffermyndigheten.\r\n\r\nMotionen\r\n\r\nI    motion   L260   yrkar   Hillevi   Larsson   (s)\r\ntillkännagivande  om  att regelsystemen bör ses över\r\nså att alla, oavsett vilken  yrkesgrupp  de tillhör,\r\nblir berättigade till skadestånd om de blir  utsatta\r\nför  våld  i tjänsten samt att det i första hand  är\r\ngärningsmannen  som  skall  stå  för  denna kostnad.\r\nMotionären anser att det är självklart  att alla som\r\nblir utsatta för våld skall få skadestånd oavsett om\r\ndet sker i eller utanför tjänsten och oavsett vilket\r\ntyp  av arbete vederbörande har. Gärningsmannen  bör\r\nenligt  motionären bli skyldig att betala skadestånd\r\nvid  hot  eller   våld   mot   företrädare   för  de\r\nyrkeskategorier som brottsoffermyndigheten inte  ger\r\nersättning  till, t.ex. poliser, väktare och vårdare\r\ninom psykiatrin.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet   kan    inte    finna    annat   än   att\r\nmotionsönskemålen   är   tillgodosedda   genom    de\r\nlagändringar och uttalanden som gjordes våren 2001 i\r\nsamband  med att den nuvarande bestämmelsen i 2 kap.\r\n3  § skadeståndslagen  kom  till.  Med  det  anförda\r\navstyrker utskottet bifall till motion L260.\r\n\r\n\r\nPatientskadelagen\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen  bör  avslå motionsyrkanden som rör\r\npatientskadelagen.  Utskottet  hänvisar  till\r\npågående utredningsarbete.\r\n\r\nGällande bestämmelser\r\n\r\nPatientskadelagen (1996:799), som trädde i kraft den\r\n1 januari 1997, innehåller bestämmelser om rätt till\r\npatientskadeersättning och skyldighet för vårdgivare\r\natt   ha   en  patientförsäkring  som  täcker  sådan\r\nersättning (prop.  1995/96:187,  bet.  LU27).  Lagen\r\nbygger   i   stor   utsträckning   på  den  tidigare\r\nfrivilliga  patientförsäkringen men tillhör  nu  det\r\nobligatoriska                   försäkringssystemet.\r\nPatientskadeersättning   lämnas  för   personskador,\r\nsåväl fysiska som psykiska, som drabbar en patient i\r\nsamband   med   hälso-  och  sjukvård   i   Sverige.\r\nFörutsättningarna  för  ersättning  anges  genom  en\r\nuppräkning    i    lagen    av   ett   antal   olika\r\nskadesituationer. I korthet kan sägas att ersättning\r\nlämnas för skada som orsakas  av  undersökning, vård\r\noch behandling, oriktiga diagnoser,  fel  hos  eller\r\nfelaktig  hantering  av medicinsk-tekniska produkter\r\noch sjukvårdsutrustning,  smittämnen som överförts i\r\nsamband  med  vården och som  lett  till  infektion,\r\nolycksfall som  inträffat  i samband med vården samt\r\noriktig hantering av läkemedel.\r\n\r\nRätten till patientskadeersättning  är  fristående\r\nfrån skadeståndsrätten, vilket innebär att patienten\r\ninte  behöver  bevisa att skadan orsakats genom  att\r\nhälso-  och sjukvårdspersonalen  gjort  sig  skyldig\r\ntill fel  eller försummelse för att ersättning skall\r\nkunna  lämnas.   I   stället   sker  bedömningen  på\r\nobjektiva grunder. Ersättningen  bestäms  i huvudsak\r\nenligt reglerna i 5 kap. skadeståndslagen.\r\nEnligt  huvudregeln åläggs alla vårdgivare,  såväl\r\noffentliga  som  privata,  en  skyldighet att teckna\r\nförsäkring   som   täcker   ersättningsskyldigheten.\r\nErsättningen lämnas av försäkringsgivaren,  och  för\r\natt  tillgodose patientskyddsintresset i sådana fall\r\ndå    en     vårdgivare     inte    fullgjort    sin\r\npatientförsäkringsplikt         åläggs          alla\r\nförsäkringsgivare som meddelar patientförsäkring ett\r\nsolidariskt  ansvar  för ersättningen för skador som\r\ninträffar     hos     vårdgivare      som     saknat\r\npatientförsäkring.  Försäkringsgivarna  ingår  i  en\r\npatientförsäkringsförening   som   skall   handlägga\r\nersättningsfrågor   som   rör  vårdgivare  som  inte\r\ntecknat     försäkring.     Vidare      skall     en\r\npatientskadenämnd upprätthållas och bekostas av de i\r\npatientförsäkringsföreningen  ingående  medlemmarna.\r\nNämnden   skall   på   begäran   av  bl.a.  patient,\r\nvårdgivare,  försäkringsgivare  och   domstol   avge\r\nyttranden över ersättningsfall.\r\nErsättningsbestämmelserna i patientskadelagen, som\r\ninnebär att även patientens efterlevande kan ha rätt\r\ntill  ersättning, är tvingande till de skadelidandes\r\nförmån.   Den   som   vill   ha   ersättning  enligt\r\npatientskadelagen kan föra talan om detta vid allmän\r\ndomstol.  Möjligheten  för  en  skadelidande  att  i\r\nstället   vända   sig   mot   vårdgivaren   med   en\r\nskadeståndstalan  finns dock fortfarande  kvar,  och\r\npatientskadelagen inskränker således inte rätten att\r\nföra talan om skadestånd  i  anledning  av inträffad\r\nskada.\r\nPreskriptionstiden  är  tre  år  från det att  den\r\nskadelidande  fick  kännedom om att anspråket  kunde\r\ngöras gällande. Rätten  till  patientskadeersättning\r\nförloras i vart fall om den skadelidande inte väcker\r\ntalan  inom  tio  år  från  den tidpunkt  då  skadan\r\norsakades (23 §). I stället för  att väcka talan kan\r\nett s.k. preskriptionsavbrott också  göras genom att\r\nskadan  anmäls  till vård- eller försäkringsgivaren.\r\nDen  som  har gjort  en  anmälan  till  vård-  eller\r\nförsäkringsgivaren  och  begärt  ersättning  för  en\r\nskada  har alltid sex månader på sig att väcka talan\r\nsedan del  tagits  av  försäkringsgivarens  slutliga\r\nställningstagande  i  ärendet. Detta gäller även  om\r\nbeslutet  fattas  först efter  det  att  tre-  eller\r\ntioårsfristen har gått ut.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nUlla Löfgren och Elizabeth  Nyström (båda m) yrkar i\r\nmotion  L252 att riksdagen för  regeringen  som  sin\r\nmening ger  till  känna  att kvinnor med bröstcancer\r\nsom drabbats av felaktig medicinsk behandling i form\r\nav för höga stråldoser bör  få  ersättning  för sina\r\nskador.    Likaså   bör   de   få   fri   vård   och\r\nrehabilitering.  Enligt motionärerna användes mycket\r\nstarka stråldoser  från  år  1960 fram till år 1985.\r\nStråldoserna har visat sig ge  mycket  svåra  skador\r\noch biverkningar. Skadorna kan vara förlamade armar,\r\nmycket    svåra    nervsmärtor,    pålagringar    på\r\nskelettdelar   nära  brösten  och  förträngningar  i\r\nkärlen.  Dessa  skador   kan   kräva   medicinering,\r\nregelbunden  rehabilitering  och ibland operationer,\r\nvilket delvis betalas av den drabbade.\r\n\r\nI motion L215 begär Kenneth  Lantz (kd) en översyn\r\nav  patientskadelagens  prekriptionsregler   så  att\r\ndessa  ändras  på  så  sätt att patienter som blivit\r\nsjuka  av  smittat  blod kan  hävda  sin  rätt  till\r\nersättning (yrkande 1).  Vidare anser motionären att\r\nnuvarande  preskriptionsbestämmelser   skall  tolkas\r\nförmånligt   för  de  patienter  som  smittats   för\r\nlängesedan  (yrkande   2).   Reglerna   bör   enligt\r\nmotionären ändras dels för att de som inte har  känt\r\ntill  sin smitta skall kunna få ersättning trots att\r\npreskriptionstiden  har  gått  ut, dels för att alla\r\npatienter   skall  erhålla  samma  försäkringsskydd.\r\nMotionären yrkar  även  ett  tillkännagivande om att\r\nden   särskilde   utredare   som   skall   se   över\r\npatientskadelagen  uppmanas  att  se  till  hur  den\r\nenskilde individens risktagande kan minskas  så  att\r\nfolk  inte ska behöva leva i okunskap om regelverket\r\n(yrkande  3).  Många tror att försäkringen täcker de\r\nfall     där     blodsmitta      överförts      utom\r\npreskriptionsregelns tidsram. Översynen skall därför\r\nenligt  motionären  lyfta  fram  detta  problem, och\r\nutredaren  bör  komma med ett förtydligande  så  att\r\ndrabbade människor erhåller adekvat ersättning.\r\n\r\nPågående arbete\r\n\r\nSommaren  2002 tillkallade  regeringen  en  särskild\r\nutredare med  uppgift  att se över patientskadelagen\r\noch   läkemedelsförsäkringen   (dir.   2002:92).   I\r\ndirektiven  konstateras att redan den omständigheten\r\natt patientskadelagen  har varit i kraft i drygt fem\r\når gör att det finns skäl  att  se  öven  lagen.  En\r\nfråga  som enligt direktiven bör belysas särskilt är\r\nbestämmelserna   om   preskriptionstid.   Detta  mot\r\nbakgrund  av  att det i olika sammanhang framhållits\r\natt preskriptionstiden  i  vissa  fall  kan vara för\r\nkort.  Problemet uppstår, enligt regeringen,  främst\r\nför  patienter   där   det   tar   flera   år   från\r\nskadetillfället  till  insjuknandet eller upptäckten\r\nav  skadan.  Ett  uppmärksammat  sådant  exempel  är\r\npersoner som har smittats av hepatit-C.\r\n\r\nUtredaren  skall  därutöver   bl.a.  analysera  om\r\nnuvarande system för ersättning till  patienter  som\r\nskadas   inom   hälso-   och   sjukvården   ger  ett\r\ntillfredsställande  skydd  för  patienten. Utredaren\r\nskall  även  vid  behov  föreslå  åtgärder  för  hur\r\nsystemet kan förbättras för de fall ett sådant skydd\r\nsaknas. Utredningen skall enligt direktiven  avsluta\r\nsitt arbete den 31 december 2003.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nI likhet med motionärerna anser utskottet att det är\r\nangeläget   att  patienter  som  orsakats  skador  i\r\nsamband med vård  och behandling inom sjukvården ges\r\nen rimlig möjlighet  att  hävda  sin  rätt  och  ser\r\ndärför  med tillfredsställelse på att regeringen har\r\ntillkallat  en  särskild utredare med uppgift att se\r\növer  patientskadelagen.   Som  redovisats  tidigare\r\ningår i utredningsuppdraget  som en särskild uppgift\r\natt     belysa     preskriptionsbestämmelserna     i\r\npatientskadelagen. Utskottet  utgår  därför från att\r\nmotionsspörsmålen   kommer   att  bli  föremål   för\r\nuppmärksamhet  i det pågående utredningsarbetet  och\r\nfinner  nu inte skäl  för  någon  riksdagens  vidare\r\nåtgärd. Utskottet  föreslår  att motionerna L215 och\r\nL252 lämnas utan bifall.\r\n\r\n\r\nErsättning för fingerade\r\npersonuppgifter m.m.\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nRiksdagen  bör  avslå ett motionsyrkande  med\r\nkrav på införande  av en rätt till ersättning\r\nför     personer    som    fått     fingerade\r\npersonuppgifter   m.m.  Utskottet  anser  att\r\nresultatet av pågående  utredningsarbete inte\r\nbör föregripas. Jämför reservation nr 3 (fp).\r\n\r\nGällande bestämmelser\r\n\r\nEnligt 7 kap. 15 § sekretesslagen  (1980:100) gäller\r\nsekretess bl.a. i verksamhet som avser folkbokföring\r\neller  annan liknande registrering av  befolkningen.\r\nSekretessen   gäller   för   uppgift   om   enskilds\r\npersonliga förhållanden om det av särskild anledning\r\nkan   antas  att  den  enskilde  eller  någon  honom\r\nnärstående  lider  men  om uppgiften röjs. Sekretess\r\nkan  gälla  för  en  särskilt   känslig  uppgift  om\r\nexempelvis  adoption,  men  också  för   en  normalt\r\nharmlös uppgift om adress som kan behöva skyddas vid\r\npersonförföljelse.  I vissa fall kan man på  förhand\r\nmisstänka att en uppgift  kommer att efterfrågas för\r\natt användas på ett sätt som  kan  vara till men för\r\nden enskilde, t.ex. att en adressuppgift används som\r\nett   led  i  förföljelse.  Skattemyndigheten,   som\r\nansvarar   för   folkbokföringsregistret,   har   då\r\nmöjlighet  att  föra in en s.k. sekretessmarkering i\r\nregistret.   Markeringen    anger    att    särskild\r\nförsiktighet  bör  iakttas  vid  bedömningen  av  om\r\nuppgifter   om  personen  i  fråga  bör  lämnas  ut,\r\neftersom uppgifterna  kan omfattas av sekretess. För\r\natt  markeringen  skall få  avsedd  effekt  får  den\r\nregelmässigt  omfatta   samtliga   medlemmar  i  den\r\nförföljdes hushåll.\r\n\r\nReglerna      om     kvarskrivning     finns     i\r\nfolkbokföringslagen  (1991:481).  Enligt 16 § får en\r\nperson  som av särskilda skäl kan antas  bli  utsatt\r\nför    brott,    förföljelser    eller    allvarliga\r\ntrakasserier på annat sätt, om han har flyttat eller\r\navser att  flytta,  efter  ansökan  medges  att vara\r\nfolkbokförd på den gamla folkbokföringsorten i högst\r\ntre   år  (kvarskrivning).  Kvarskrivning  får  även\r\nmedges  den  utsatte  personens medflyttande familj.\r\nKvarskrivning beslutas av skattemyndigheten. Skyddet\r\nvid kvarskrivning är inriktat på att hemlighålla den\r\nförföljdes bostadsort och  verkliga  adress då skydd\r\nmed  stöd av sekretessreglerna bedöms otillräckligt.\r\nDen kvarskrivne är i folkbokföringen registrerad med\r\nadress   endast  hos  den  skattemyndighet  som  har\r\nbeslutat om kvarskrivningen.\r\nBestämmelser om fingerade personuppgifter infördes\r\nden 1 juli  1991  och regleras i lagen (1991:483) om\r\nfingerade personuppgifter.  Enligt 1 § får en person\r\nsom är folkbokförd i landet medges att använda andra\r\npersonuppgifter  om  sig  själv   än   de   verkliga\r\n(fingerade personuppgifter) om det finns en uppenbar\r\nrisk  att  personen  kan  bli  utsatt  för  särskilt\r\nallvarlig  brottslighet  som  riktar  sig mot dennes\r\nliv,  hälsa  eller  frihet.  Det  krävs  också   att\r\npersonen  inte  kan  ges tillräckligt skydd på annat\r\nsätt.  När  ett  medgivande  att  använda  fingerade\r\npersonuppgifter har  givits registreras den som fått\r\nmedgivandet med bl.a. fingerat personnummer och namn\r\ni  folkbokföringen.  Därifrån   förs   de  fingerade\r\nuppgifterna  vidare till bl.a. olika myndigheter  på\r\nsamma sätt som  andra  folkbokföringsuppgifter.  Den\r\nsom  fått  fingerade  personuppgifter är folkbokförd\r\nunder de nya uppgifterna  på  den  ort där hon eller\r\nhan är bosatt.\r\n\r\nMotionen\r\n\r\nI motion Ju364 av Lars Leijonborg m.fl.  (fp) begärs\r\natt  riksdagen  som  sin mening ger regeringen  till\r\nkänna    att    personer    som     får    fingerade\r\npersonuppgifter,         sekretessmarkering        i\r\nfolkbokföringen eller kvarskrivning  skall  ha  rätt\r\ntill  ekonomisk  ersättning  för  de  kostnader  som\r\nuppkommer (yrkande 18 delvis).\r\n\r\nTidigare behandling\r\n\r\nNär  utskottet  våren  2001  (bet. 2000/01:LU19) och\r\nvåren    2002    (bet.   2001/02:LU10)    behandlade\r\nmotsvarande motionsyrkanden  erinrade  utskottet  om\r\natt  frågan  om  ersättning  till  enskild  som fått\r\nfingerade  personuppgifter  behandlats i regeringens\r\nproposition 2000/01:79 om stöd till brottsoffer. Där\r\nanförde regeringen att det i  många  fall  kan  vara\r\nskäligt  att  en  person som på grund av förföljelse\r\ntvingas byta sin identitet  får ekonomisk hjälp från\r\nstaten. Det kan vara kostnader  som  har samband med\r\nbyte  av  bostadsort  eller  med försäljning  av  en\r\nfastighet eller bostadsrätt och  kostnader i samband\r\nmed  att den enskilde måste byta arbete.  Regeringen\r\npåminde  i  propositionen om att den i november 1999\r\nbeslutat att  uppdra  åt  Rikspolisstyrelsen  att  i\r\nsamverkan med Riksåklagaren, Kriminalvårdsstyrelsen,\r\nDomstolsverket  och  Brottsoffermyndigheten utarbeta\r\nett förslag till ett nationellt handlingsprogram för\r\nskydd    av    vittnen,   målsägande    och    andra\r\nbevispersoner. Uppdraget  redovisades i en rapport -\r\nNationellt    handlingsprogram    för    skydd    av\r\nbevispersoner.  I rapporten lämnades förslag till en\r\nlag  om  skydd för  bevispersoner  samt  underströks\r\nnödvändigheten   av   att  samordna  det  skydd  som\r\nföreslås   i   lagen   med  andra   åtgärder   såsom\r\nsekretessmarkering,  kvarskrivning   och   fingerade\r\npersonuppgifter.\r\n\r\nPågående arbete\r\n\r\nRegeringen  beslutade  i december 2001 att tillkalla\r\nen särskild utredare med  uppgift  att utforma ramen\r\nför  ett program till skydd för bevispersoner  m.fl.\r\noch  föreslå   den  lagstiftning  som  behövs  (dir.\r\n2001:107). Förslaget skall utformas med utgångspunkt\r\ni den tidigare nämnda Rikspolisstyrelsens rapport om\r\nett  nationellt  handlingsprogram   för   skydd   av\r\nbevispersoner.  Utredaren  skall  överväga  hur  den\r\npersonkrets  som  kan  komma  att  omfattas  av  ett\r\nskyddsprogram skall avgränsas.\r\n\r\nVidare   skall   utredaren   överväga   frågan  om\r\nersättning skall kunna lämnas till bevispersoner och\r\nandra  personer  som  är i behov av skydd. Utredaren\r\nskall här ta hänsyn till  vad  regeringen  uttalat i\r\nproposition 2000/01:79 Stöd till brottsoffer i fråga\r\nom  ersättning  för de personer som medges rätt  att\r\nanvända fingerade  personuppgifter  m.m.  Regeringen\r\nkonstaterade  i  direktiven  att det är förenat  med\r\nstora  kostnader, både direkta  och  indirekta,  att\r\nskydda  en   person.   Ersättningsfrågan  innehåller\r\nenligt  regeringen  många   komplexa   frågor  såsom\r\nersättningsnivåer    och   beskattningskonsekvenser,\r\nvarför  det  är  nödvändigt  att  dessa  och  därmed\r\nsammanhängande frågor närmare utreds och analyseras.\r\nMöjligheten  att  lämna  ersättning  till  andra  än\r\nbevispersoner som är  i  behov  av skydd borde också\r\nenligt regeringens uppfattning övervägas.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nEnligt utskottets mening bör resultatet\r\nav pågående utredningsarbete, som enligt\r\ndirektiven skall slutredovisas senast den\r\n1 september 2003, inte föregripas genom\r\nnågon riksdagens åtgärd i förevarande\r\nsammanhang. Riksdagen bör därför avslå\r\nmotion Ju364 yrkande 18 i denna del.\r\n\r\n\r\n</pre><pre>\r\nReservationer\r\n\r\n\r\n\r\n1. Ersättning för sorg och saknad (punkt 1)\r\n\r\nav  Inger  René  (m), Jan Ertsborn  (fp),  Bertil\r\nKjellberg (m), Martin  Andreasson (fp) och Henrik\r\nvon Sydow (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag  under punkt 1 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservation 1.\r\nRiksdagen  bifaller  därmed motionerna  2002/03:L226\r\nyrkande 2 och 2002/03:Ju364 yrkande 18 i denna del.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi anser att en särskild  rätt  till  ersättning för\r\nsorg  och  saknad  skall införas i skadeståndslagen.\r\nDet argument som väger  särskilt tungt till stöd för\r\nen  sådan  ordning är att det  i  rättstillämpningen\r\nställs  krav  på  att  de  psykiska  besvären  skall\r\nbevisas, vilket ofta kan vara svårt och omständligt.\r\nDessutom  kan  det,  enligt vår mening, många gånger\r\nupplevas som kränkande  för  en  anhörig att tvingas\r\nföra  särskild  bevisning  i sådana frågor.  Med  en\r\nschabloniserad  rätt till ersättning  för  sorg  och\r\nsaknad  kan den som  inte  vill  underkasta  sig  en\r\nundersökning  av  de  egna psykiska besvären ändå få\r\nersättning för de starka  känslor  och  de mer eller\r\nmindre   definierbara  psykiska  påfrestningar   som\r\ntypiskt sett  uppkommer  vid  en  nära anhörigs död.\r\nDetta  skulle  innebära  en  skarp  markering   från\r\nsamhällets  sida  och  att  svensk  rätt ytterligare\r\nharmoniseras  med  stora delar av övriga  europeiska\r\nländers skadeståndrätt.  En ersättningsmöjlighet för\r\nsorg  och  saknad finns nämligen  i  bl.a.  England,\r\nFrankrike och  Italien. Skadeståndet betalas då ofta\r\nut med standardiserade  belopp.  Genom den speciella\r\nersättningsposten  skulle gärningens  betydelse  för\r\noffrets närstående inskärpas hos gärningsmannen. Ett\r\nsådant  förtydligande   ligger   även  i  linje  med\r\nrättsutvecklingen där psykisk/ideell  skada tillmäts\r\nallt större betydelse.\r\n\r\nVad  som  anförts  ovan bör riksdagen, med  bifall\r\ntill motionerna L226 yrkande  2 och Ju364 yrkande 18\r\ni  denna  del,  som  sin mening ge  regeringen  till\r\nkänna.\r\n\r\n2. Kostnader för anhöriga (punkt 2)\r\n\r\nav Inger René, Bertil  Kjellberg  och  Henrik von\r\nSydow (alla m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt  2 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen antar i bilaga 2 av reservanterna framlagt\r\nförslag  till  lag  om  ändring  i  skadeståndslagen\r\n(1972:207).\r\nRiksdagen   bifaller   därmed   motion  2002/03:L226\r\nyrkande 1.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nMot bakgrund av de uttalanden som  regeringen gjorde\r\ni proposition 2000/01:68 Ersättning för ideell skada\r\nkan vi konstatera att den närståendekrets  som avses\r\ni  5  kap.  1  §  första  stycket 1 skadeståndslagen\r\nutgörs   av  den  i  praxis  erkända,   dvs.   make,\r\nregistrerad  partner, sambo, barn och föräldrar. För\r\natt inte tillämpningssvårigheter  skall  uppstå  vid\r\nden   praktiska  skaderegleringen  bör,  enligt  vår\r\nmening,  lagstiftarens  avsikt  komma  till  uttryck\r\ngenom   en   precisering   av   närståendekretsen  i\r\nlagtexten. Vi föreslår att riksdagen  nu beslutar om\r\nen   ändring  av  5  kap.  1  §  första  stycket   1\r\nskadeståndslagen   enligt   vad   som   framgår   av\r\nreservanternas förslag i bilaga 2.\r\n\r\n\r\n3. Ersättning för fingerade personuppgifter\r\nm.m. (punkt 5)\r\n\r\nav Jan Ertsborn och Martin Andreasson (båda fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi  anser att utskottets förslag under punkt 5 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som anförs i reservation 3.\r\nRiksdagen   bifaller   därmed  motion  2002/03:Ju364\r\nyrkande 18 i denna del.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEnligt vår mening är det  angeläget att personer som\r\nfår  fingerade  personuppgifter,  sekretessmarkering\r\neller kvarskrivning  i folkbokföringen har rätt till\r\nekonomisk ersättning för  de kostnader som uppkommer\r\ni samband med detta. Vi anser  därför att ett sådant\r\nförslag bör tas fram omgående.\r\n\r\nVad vi ovan anfört bör riksdagen,  med  bifall  till\r\nmotion  Ju364 yrkande 18 i denna del, som sin mening\r\nge regeringen till känna.\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nSärskilt yttrande\r\n\r\n\r\n\r\nErsättning för sorg och saknad\r\n\r\nav Yvonne Andersson (kd).\r\nJag anser  att  det  är  synnerligen  viktigt  att\r\nmänniskor  får erforderligt skadestånd i samband med\r\nanhörigs bortgång  när  detta åsamkats av brott. Det\r\när  också  viktigt  att  skadestånd  utgår  även  om\r\ngärningsmannen är okänd eller  saknar tillgångar. Om\r\nen ny ersättning skall införas för  sorg  och saknad\r\nriskeras  möjligheterna  för  dem  som  har verkligt\r\npsykiskt  lidande  att  få sina behov tillgodosedda.\r\nInnan en sådan reform genomförs bör först undersökas\r\ni   vilken   grad  de  skadeståndsersättningar   som\r\nfastställts  av   domstol   eller   annan  myndighet\r\nfaktiskt kommit de skadeståndsberättigade till del.\r\n\r\nBilaga 1\r\n\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\n\r\n\r\n\r\n</pre><pre></pre><pre>\r\nMotioner från allmänna\r\nmotionstiden\r\n\r\n\r\n2002/03:L215 av Kenneth Lantz (kd) vari föreslås att\r\nriksdagen fattar följande beslut:\r\n\r\n1.  Riksdagen  tillkännager  som  sin mening  vad  i\r\nmotionen     anförs     om     en    översyn    av\r\npatientskadelagens preskriptionsregler.\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening     vad     i    motionen     anförs     om\r\npreskriptionsbestämmelsernas   tolkning   avseende\r\nblodsmittade patienter.\r\n\r\n3.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin\r\nmening vad i motionen anförs  om  att den kommande\r\növersynen  av patientskadelagen följs  upp  enligt\r\ndir. 2002:92.\r\n\r\n2002/03:L226 av  Inger  René m.fl. (m) vari föreslås\r\natt riksdagen fattar följande beslut:\r\n\r\n1. Riksdagen beslutar att  i lagtexten precisera den\r\nanhörigkrets   som   omfattas   av   rätten   till\r\nersättning för kostnader.\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om ersättning för\r\nsorg och saknad.\r\n\r\n2002/03:L252 av Ulla Löfgren  och  Elizabeth Nyström\r\n(m)  vari  föreslås  att  riksdagen fattar  följande\r\nbeslut:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad i motionen anförs om ersättning till kvinnor med\r\nbröstcancer  som  drabbats  av   felaktig  medicinsk\r\nbehandling.\r\n\r\n2002/03:L260  av Hillevi Larsson (s)  vari  föreslås\r\natt riksdagen fattar följande beslut:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad i motionen  anförs  om att regelsystemen bör ses\r\növer  syftande  till en ordning  där  alla,  oavsett\r\nvilken yrkesgrupp  de tillhör, blir berättigade till\r\nskadestånd om de blir  utsatta  för  våld i tjänsten\r\noch  att  det  i  första hand är gärningsmannen  som\r\nskall stå för denna kostnad.\r\n\r\n2002/03:Ju364 av Lars  Leijonborg  m.fl.  (fp)  vari\r\nföreslås att riksdagen fattar följande beslut:\r\n\r\n18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om ersättningsfrågor.\r\n\r\n</pre><pre>\r\nBilaga 2\r\n\r\nAv reservanterna föreslagen lagändring\r\n\r\n\r\nReservation 2 (punkt 2)\r\n\r\nFörslag till lag om ändring i skadeståndslagen\r\n(1972:207)\r\n\r\nHärigenom föreskrivs att 5 kap. 1 § skadeståndslagen\r\n(1972:207) skall ha följande lydelse.\r\n\r\n-----------------------------------------------------\r\nNuvarande lydelse          Föreslagen lydelse\r\n-----------------------------------------------------\r\n5 kap.\r\n1 §\r\n-----------------------------------------------------\r\nSkadestånd  till  den som   Skadestånd  till den som\r\nhar            tillfogats  har            tillfogats\r\npersonskada      omfattar  personskada      omfattar\r\nersättning för             ersättning för\r\n-----------------------------------------------------\r\n1.  sjukvårdskostnad  och   1.  sjukvårdskostnad och\r\nandra  kostnader  för den  andra  kostnader  för den\r\nskadelidande,  inbegripet  skadelidande,  inbegripet\r\nskälig  kompensation till  skälig  kompensation till\r\nden    som    står    den  make,         registrerad\r\nskadelidande     särskilt  partner,  sambo, barn och\r\nnära,                      föräldrar,\r\n-----------------------------------------------------\r\n2. inkomstförlust,          2. inkomstförlust,\r\n-----------------------------------------------------\r\n3.  fysiskt  och psykiskt   3.  fysiskt och psykiskt\r\nlidande   av   övergående  lidande   av   övergående\r\nnatur  (sveda  och  värk)  natur  (sveda  och  värk)\r\neller  av  bestående  art  eller  av  bestående  art\r\n(lyte     eller     annat  (lyte     eller     annat\r\nstadigvarande  men)  samt  stadigvarande  men)  samt\r\nsärskilda     olägenheter  särskilda     olägenheter\r\ntill följd av skadan.      till följd av skadan.\r\n-----------------------------------------------------\r\nErsättning  för  inkomstförlust motsvarar skillnaden\r\nmellan den inkomst  som  den  skadelidande skulle ha\r\nkunnat uppbära, om han icke hade  skadats,  och  den\r\ninkomst  som  han  trots  skadan  har eller borde ha\r\nuppnått eller som han kan beräknas  komma  att uppnå\r\ngenom  sådant arbete som motsvarar hans krafter  och\r\nfärdigheter  och  som  rimligen kan begäras av honom\r\nmed hänsyn till tidigare  utbildning och verksamhet,\r\nomskolning eller annan liknande  åtgärd  samt ålder,\r\nbosättningsförhållanden    och   därmed   jämförliga\r\nomständigheter.\r\n-----------------------------------------------------\r\nMed     inkomstförlust     likställs    intrång    i\r\nnäringsverksamhet. Med inkomst  likställs  värdet av\r\nhushållsarbete i hemmet.\r\n-----------------------------------------------------\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n</pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Ersättning för sorg och saknad",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju364 yrkande 18 i denna del och 2002/03:L226 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"fp\"",
          "votering_id": "1AA9E68A-68ED-11D7-AEA0-0004755300AB",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (m, fp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "118",
                    "0",
                    "0",
                    "26"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "45",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "17",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "35",
                    "0",
                    "13"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "24",
                    "2",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "22",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "12",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "193",
                    "82",
                    "0",
                    "74"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/1AA9E68A-68ED-11D7-AEA0-0004755300AB",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "LU12",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Konstnader för anhöriga",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:L226 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "LU12",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Ersättning för skada i tjänsten",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:L260.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "LU12",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Patientskadelagen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L215 yrkandena 1-3 och 2002/03:L252.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "LU12",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "5",
          "rubrik": "Ersättning för fingerade personuppgifter m.m.",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju364 yrkande 18 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "LU12",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Ersättning för sorg och saknad",
          "partier": "\"m\",\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Konstnader för anhöriga",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Ersättning för fingerade personuppgifter m.m.",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "5"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-02-11 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-02-18 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2003-04-01 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2003-04-07 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2003-04-11 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2003-04-16 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2003-04-16 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2003-04-16 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2003-12-17 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Avslag på motionerna",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-22 06:28:30"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Riksdagen avslog motioner från allmänna motionstiden 2002 om skadeståndsrättsliga frågor. Motionerna handlar bl.a. om att införa en rätt till ersättning för sorg och saknad, att precisera vilka anhöriga som har rätt till ersättning för kostnader i samband med att en anhörig drabbats av personskada, ersättning för skador i tjänsten, patientskadelagen samt ersättning för fingerade personuppgifter.",
          "dok_id": "GQ01LU12",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Motioner om skadestånd (LU12)",
          "dok_id": "GQ01LU12",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottets förslag",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-22 06:28:30"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GQ01LU12",
          "systemdatum": "2017-10-20 10:24:47"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Lagutskottet föreslår att riksdagen avslår motioner från allmänna motionstiden 2002 om skadeståndsrättsliga frågor. Motionerna handlar bl.a. om att införa en rätt till ersättning för sorg och saknad, att precisera vilka anhöriga som har rätt till ersättning för kostnader i samband med att en anhörig drabbats av personskada, ersättning för skador i tjänsten, patientskadelagen samt ersättning för fingerade personuppgifter.</p>",
          "dok_id": "GQ01LU12",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:45:10"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Motioner om skadestånd (LU12)",
          "dok_id": "GQ01LU12",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:45:11"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GQ01LU12",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_lu_12.docx",
          "filstorlek": "95939",
          "filtyp": "docx",
          "titel": "Skadeståndsrättsliga frågor",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/F3751425-11CE-43B8-B948-EA22F3415E28"
        },
        {
          "dok_id": "GQ01LU12",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_lu_12.pdf",
          "filstorlek": "278407",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Bilaga: bet_200203_lu_12",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/F32A94B5-1A40-4D6B-8DBE-06086F98AD53"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Ju364 Stärkt rättstrygghet och rättssäkerhet",
          "ref_dok_id": "GQ02Ju364",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Ju364",
          "ref_dok_titel": "Stärkt rättstrygghet och rättssäkerhet",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:L215 Preskriptionsregeln i patientskadelagen",
          "ref_dok_id": "GQ02L215",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "L215",
          "ref_dok_titel": "Preskriptionsregeln i patientskadelagen",
          "ref_dok_subtitel": "av Kenneth Lantz (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:L226 Ersättning för ideell skada",
          "ref_dok_id": "GQ02L226",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "L226",
          "ref_dok_titel": "Ersättning för ideell skada",
          "ref_dok_subtitel": "av Inger René m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:L252 Medicinskt felbehandlade",
          "ref_dok_id": "GQ02L252",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "L252",
          "ref_dok_titel": "Medicinskt felbehandlade",
          "ref_dok_subtitel": "av Ulla Löfgren och Elizabeth Nyström (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:L260 Skadestånd till personer som drabbas av våld i tjänsten",
          "ref_dok_id": "GQ02L260",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "L260",
          "ref_dok_titel": "Skadestånd till personer som drabbas av våld i tjänsten",
          "ref_dok_subtitel": "av Hillevi Larsson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2003-04-16",
          "ref_dok_id": "GQ0992",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "92",
          "ref_dok_titel": "2003-04-16",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2003-04-16",
          "ref_dok_id": "GQ0992",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "92",
          "ref_dok_titel": "2003-04-16",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        }
      ]
    }
  }
}