{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2303220",
      "dok_id": "GQ01KUU3",
      "rm": "2002/03",
      "beteckning": "KUU3",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2002/03:KUU3",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "KUU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "3",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2003-05-22 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:57:48",
      "publicerad": "2006-03-15 11:57:52",
      "titel": "EU:s    rättsliga    frågor    i    ett   framtidakonstitutionellt fördrag",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01KUU3/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01KUU3",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GQ01KUU3",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GQ01KUU3",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Sammansatta konstitutions- och utrikesutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2002/03:KUU3</div><h1>EU:s    rättsliga    frågor    i    ett   framtidakonstitutionellt fördrag</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\n\r\nI  betänkandet  tar  utskottet  upp  vissa rättsliga\r\nfrågor i Europeiska unionen (EU). Betänkandet lämnas\r\nmot   bakgrund  av  diskussionerna  i  det  pågående\r\nEuropeiska konventet.\r\n\r\nUtskottet  menar  att  samarbetet  när  det gäller\r\nrättsliga och inrikes frågor tillhör de områden  som\r\ndet   är   viktigt  att  Europeiska  unionen  i  väl\r\navgränsade delar utvecklar såväl beslutsformer som i\r\nförlängningen   effektiviteten.   Reformeringen   av\r\narbetsformerna inom den nuvarande tredje pelaren bör\r\nvara ett prioriterat område, och förslaget om slopad\r\npelarstruktur  som väckts under konventet öppnar upp\r\nför  förbättringar.   Det   är   emellertid,  enligt\r\nutskottets  mening,  viktigt att överstatlighet  och\r\nharmonisering  väljs  på  områden  där  det  med  de\r\nmetoderna går att vinna  något  som  inte går att nå\r\nannars. Harmonisering har inget egenvärde i sig. Det\r\när    också    viktigt   att   utvidgning   av   EU-\r\ninstitutionernas  kompetens  kan  ske  endast  efter\r\nfördragsändringar.\r\nUtskottet tar därefter upp följande ämnen:\r\n\r\n- Beslutsformer\r\n\r\n- Rättssäkerhet och demokratisk kontroll\r\n\r\n- Straffrättsligt samarbete\r\n\r\n- Polis- och åklagarsamarbete\r\n\r\n- Behörigheten för Europeiska gemenskapernas domstol\r\n\r\nUtskottet   instämmer   på  de  flesta  punkterna  i\r\njustitieutskottets yttrande (2002/03:JuU2y).\r\n\r\nI betänkandet behandlas  en  motion vari yrkas att\r\nEuropol  och  Eurojust  byggs  upp  till   effektiva\r\norganisationer.    Motionsyrkandet    avstyrks   med\r\nhänvisning till den pågående fördragsöversynen.\r\nTill betänkandet har fogats 3 reservationer  och 5\r\nsärskilda yttranden.</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n\r\n\r\n1. Europol och Eurojust\r\n\r\nRiksdagen  avslår  motion  2002/03:U323 yrkande\r\n16.\r\nReservation 1 (m)\r\nReservation 2 (v) - motiv.\r\nReservation 3 (mp) - motiv.\r\n\r\n\r\nStockholm den 22 maj 2003\r\n\r\n\r\n\r\nPå sammansatta konstitutions- och  utrikesutskottets\r\nvägnar\r\n\r\n\r\nUrban Ahlin\r\n\r\nFöljande ledamöter har deltagit i  beslutet: Urban\r\nAhlin (s), Göran Lennmarker (m), Gunnar Hökmark (m),\r\nGöran Magnusson (s), Carl B Hamilton (fp),  Birgitta\r\nAhlqvist (s), Ingvar Svensson (kd), Helene Petersson\r\n(s),  Inger  Segelström  (s),  Tobias  Krantz  (fp),\r\nKerstin  Lundgren  (c),  Anders  Bengtsson (s), Nils\r\nFredrik  Aurelius  (m),  Ronny Olander  (s),  Gustav\r\nFridolin (mp), Kaj Nordquist  (s)  och  Alice Åström\r\n(v).</pre><pre>\r\n2002/03\r\n\r\nKUU3\r\n\r\n\r\nRedogörelse för ärendet\r\n\r\n\r\nÄrendet och dess beredning\r\n\r\nSammansatta   konstitutions-   och  utrikesutskottet\r\navgav  i  mars  2003  ett betänkande  om  ett  antal\r\ninstitutionella   EU-frågor    (bet.    2002/03:KUU1\r\nEuropeiska    unionens    framtidsfrågor    -    ett\r\nkonstitutionellt  fördrag för EU).I detta betänkande\r\ntar   utskottet  upp  vissa   rättsliga   frågor   i\r\nEuropeiska  unionen  (EU).  Betänkandet  utarbetades\r\nlämnas mot bakgrund av diskussionerna i det pågående\r\nEuropeiska   konventet,  det  särskilda  forum   som\r\ndebatterar  EU:s   framtidsfrågor.  Konventet  skall\r\nenligt   planeringen  avsluta   sitt   arbete   före\r\nEuropeiska  rådets  möte  i Thessaloniki den 20 juni\r\n2003. Därefter kommer diskussionerna om ett framtida\r\nkonstitutionellt fördrag att  föras  vidare  till en\r\nregeringskonferens.    Regeringen    kommer    inför\r\nregeringskonferensen  att  lämna  en  skrivelse till\r\nriksdagen.  Mot  bakgrund av att det inte  nu  finns\r\nnågra  formliga  förslag   för   riksdagen   att  ta\r\nställning  till  lämnar utskottet i betänkandet  mer\r\nprincipiellt  hållna  ställningstaganden.  Riksdagen\r\nfår anledning att  återkomma till frågorna bl.a. när\r\nregeringens skrivelse skall behandlas under hösten.\r\n\r\nI   betänkandet  behandlas   motion   2002/03:U323\r\nyrkande  16  av  Bo Lundgren m.fl. (m) från allmänna\r\nmotionstiden  hösten  2002.  I  motionen  yrkas  att\r\nEuropool  och  Eurojust  byggs  upp  till  effektiva\r\norganisationer.\r\nDen  10 april 2003  anordnades  en  utfrågning  om\r\nrättssäkerhet och beslutsformer i EU:s tredje pelare\r\nav     det    sammansatta     konstitutions-     och\r\nutrikesutskottet, justitieutskottet samt EU-nämnden.\r\nUtskrift från utfrågningen bifogas detta betänkande.\r\nEn andra  utfrågning  i samma ämne kommer att hållas\r\nden 22 maj 2003hölls den  22  maj  2003.  Utskrifter\r\nfrån utfrågningarna bifogas detta betänkande. (???)\r\nJustitieutskottet har yttrat sig i frågor  som rör\r\nutvidgat    polissamarbete    och    straffrättsligt\r\nsamarbete   inom   EU.   Yttrandet   bifogas  (yttr.\r\n2002/03:JuU2y).\r\nUtskottet tar i detta betänkande huvudsakligen upp\r\nkonstitutionella aspekter på EU-samarbetet  inom det\r\nrättsliga området.\r\n\r\nInledningBakgrund\r\n\r\n\r\nRättsliga  och  inrikes frågor (RIF) växte fram  som\r\nett    samarbetsområde    på    1970-talet    mellan\r\nmedlemsländerna  i  dåvarande  EG.  Syftet  var  att\r\nbekämpa  gränsöverskridande  brottslighet  och vidta\r\nandra  åtgärder  för  att  kompensera  för  befarade\r\nnegativa  bieffekter  av  den  fria  rörligheten för\r\npersoner      mellan     länderna.     Sedan     EU-\r\nMaastrichfördraget  är  RIF  en  formell  del av EU-\r\nsamarbetet  och  innefattar  frågor  som  asyl-  och\r\ninvandringspolitik,     civilrätt,     polis-    och\r\ntullsamarbete    samt    straffrätt.    Asyl-    och\r\nmigrationspolitik samt civilrätt ingår numera i EU:s\r\nförsta  pelare  medan samarbetet kring polisiära och\r\nstraffrättsliga frågor  fortfarande  sker inom ramen\r\nför tredje pelaren.\r\n\r\nDet  rättsliga  samarbetet  inom EU har  emellanåt\r\nkritiserats     för     att     vara    ineffektivt.\r\nBeslutsprocesserna  i tredje pelaren,  med  krav  på\r\nenhällighet och i vissa fall nationell ratifikation,\r\nhar  ansetts  vara  omständliga.   Krav  har  därför\r\nställts på mer effektiva beslutsformer,  i praktiken\r\ngenom   att   beslut  kan  fattas  med  kvalificerad\r\nmajoritet i ministerrådet. I betänkande 2001/02:KUU2\r\n(s.  61)  uttalade  sammansatta  konstitutions-  och\r\nutrikesutskottet  att ett exempel där omröstning med\r\nkvalificerad  majoritet   kan   övervägas  är  vissa\r\nsakfrågor i tredje pelaren.\r\nI debatten om EU:s framtid har  formerna  för  det\r\nrättsliga    samarbetet    uppmärksammats,   och   i\r\nLaekendeklarationen från december 2001, där en mängd\r\naspekter  inom  skilda  områden   tas   upp,  ställs\r\nföljande fråga:\r\n\r\n\"Vill   vi   integrera  mer  av  det  polisiära  och\r\nstraffrättsliga samarbetet till gemenskapen?\"\r\n\r\nI konventet har  således  det rättsliga samarbetet diskuterats,\r\nfrämst i termer av \"ett område  med frihet, säkerhet\r\noch  rättvisa\",  och  en  särskild  arbetsgrupp  har\r\nbehandlat dessa frågor. Arbetsgruppen framhöll i sin\r\nslutrapport[1] att gränsöverskridande  brottslighet,\r\nasylpolitik  och kontroll av unionens yttre  gränser\r\ninte kan hanteras  effektivt av stater som agerar på\r\negen  hand.  Den  institutionella   ramen,   med  en\r\nuppdelning  i pelare och i olika fördrag, har enligt\r\narbetsgruppen   försvårat  arbetet  i  EU  och  alla\r\nbestämmelser om ett  europeiskt  område  med frihet,\r\nsäkerhet och rättvisa bör följaktligen sammanföras i\r\nen enda avdelning i fördraget.\r\n\r\nKonventet har ställt sig bakom denna slutsats  och\r\nkommer att föreslå att den nuvarande uppdelningen av\r\nEU-samarbetet  i  tre pelare avskaffas. De nuvarande\r\npelarna  förs in under  samma  institutionella  ram.\r\nDetta  innebär   dock   inte   i   sig   att   samma\r\nbeslutsmetoder måste tillämpas på samtliga frågor. I\r\nkonventet   har   det  således  ofta  framförts  att\r\nåtminstone  vissa  delar   av   samarbetet   på  det\r\nrättsliga  området  även  framdeles bör vara föremål\r\nför andra beslutsformer än  den  form  som synes bli\r\nden         dominerande,         dvs.         dagens\r\nmedbeslutandeförfarande.\r\nI  mars  2003  presenterade  konventets  presidium\r\nförslag   till   artiklar   i  det  konstitutionella\r\nfördraget rörande ett område  med  frihet,  säkerhet\r\noch   rättvisa.[2]  Presidiet  föreslog  således  en\r\nsammanhållen   avdelning  i  fördraget  kring  dessa\r\nfrågor.   I  avdelning   I1,   som   innehåller   de\r\ngrundläggande  bestämmelserna i det konstitutionella\r\nfördraget, föreslogs  en  särskild  artikel  om  ett\r\nområde med frihet, säkerhet och rättvisa. Presidiets\r\nförslag  debatterades i plenum den 3 april 2003, och\r\ni slutet av  maj förväntas presidiet komma med en ny\r\nversion   av   dessa   artiklar,   tillsammans   med\r\nomarbetade  versioner  av  de  övriga  artiklar  som\r\ndebatterats i plenum.\r\n\r\nDet rättsliga sSamarbetet inom den\r\nnuvarande tredje pelaren\r\n\r\n\r\nI avdelning IVI,  artiklarna  29-42,  i fördraget om\r\nEuropeiska  unionen  (FEU) finns de bestämmelser  om\r\nrättsliga  och  inrikes   frågor   som   handlar  om\r\npolissamarbete    och   straffrättsligt   samarbete.\r\nBestämmelserna påverkar inte medlemsstaternas ansvar\r\nför att upprätthålla lag och ordning samt att skydda\r\nden inre säkerheten (artikel 33).\r\n\r\nI artikel 29 anges att unionens mål skall vara att\r\nge medborgarna en hög  säkerhetsnivå inom ett område\r\nmed frihet, säkerhet och  rättvisa genom att utforma\r\ngemensamma insatser på områdena  polissamarbete  och\r\nstraffrättsligt  samarbete  samt genom att förebygga\r\noch bekämpa rasism och främlingsfientlighet.\r\nMålet   skall   uppnås   genom  förebyggande   och\r\nbekämpande  av  brottslighet,   vare  sig  denna  är\r\norganiserad    eller    ej,    särskilt   terrorism,\r\nmänniskohandel   och   brott   mot   barn,   olaglig\r\nnarkotikahandel och olaglig vapenhandel,  korruption\r\noch  bedrägeri.  Som  medel för att uppnå detta  mål\r\nnämns     bl.a.     närmare     samarbete     mellan\r\nmedlemsstaternas polismyndigheter,  både  direkt och\r\ngenom  Europol,  mellan rättsliga myndigheter  genom\r\nEurojust och genom  tillnärmning  av straffrättsliga\r\nregler när det är nödvändigt.\r\nFör  att  främja  samarbetet inom de  områden  som\r\nanges i avdelning 4VI  i FEU skall rådet på lämpligt\r\nsätt vidta åtgärder som bidrar till att unionens mål\r\nuppnås. För detta ändamål  får rådet efter initiativ\r\nfrån en eller flera medlemsstater eller kommissionen\r\ngenom  enhälligt  beslut bl.a.  anta  rambeslut  och\r\nbeslut som inte har direkt effekt i medlemsstaterna.\r\nRambeslut - till skillnad  från  beslut  - medför en\r\ntillnärmning   av   medlemsstaternas  författningar.\r\nRambeslut    är    folkrättsligt     bindande    för\r\nmedlemsstaterna när det gäller de resultat som skall\r\nuppnås, men inte avseende hur implementeringen skall\r\ngöras  (artikel  34). Innan rådet fattar  beslut  om\r\nantagande av ett rambeslut  eller  ett  beslut skall\r\nEuropaparlamentet  höras.  Europaparlamentet   skall\r\navge  sitt  yttrande  inom en tidsfrist som inte får\r\nvara kortare än tre månader.  Om något yttrande inte\r\navges  inom  denna  tid får rådet  fatta  beslut  om\r\nantagande  av  det rättsliga  instrumentet  (artikel\r\n39).\r\nDet  straffrättsliga   samarbetet   inom   unionen\r\nomfattar  samarbete  mellan  behöriga myndigheter  i\r\nmedlemsstaterna - för svenskt  vidkommande  i första\r\nhand   polis,  åklagare  och  domstolar  -  avseende\r\nrättsliga  förfaranden och verkställighet av beslut.\r\nVidare   omfattar    samarbetet   utlämning   mellan\r\nmedlemsstaterna samt frågor om behörighetskonflikter\r\noch   förenlighet  av  medlemsstaternas   regelverk.\r\nSlutligen  omfattar  samarbetet  gradvisa  beslut om\r\nåtgärder   som   fastställer  minimiregler  avseende\r\nbrottsrekvisit och påföljder på områdena organiserad\r\nbrottslighet, terrorism och narkotikahandel (artikel\r\n31.1).\r\nVad  gäller  polissamarbetet  inom  unionen  skall\r\nrådet  främja  detta  bl.a.  genom  samarbete  genom\r\nEuropol. Europol  skall ges möjlighet att underlätta\r\noch stödja förberedelse  samt  främja samordning och\r\nutförande av utredningsinsatser  av medlemsstaternas\r\npolis. Operativa insatser skall ledas  av de berörda\r\nmedlemsstaternas  egna myndigheter. Europol  har  en\r\nstödjande funktion i dessa fall. Europol skall också\r\nkunna anmoda medlemsstaternas  behöriga  myndigheter\r\natt  genomföra  och samordna utredningar i särskilda\r\nfall (artikel 30).\r\nRådet skall uppmuntra  att  samarbete  sker  genom\r\nEurojust,   samarbetsorganet   för  medlemsstaternas\r\nnationella åklagarmyndigheter, och  bl.a. möjliggöra\r\nför Eurojust att underlätta en god samordning mellan\r\ndem.  Eurojust skall vidare stödja brottsutredningar\r\nsom gäller  grov  gränsöverskridande brottslighet, i\r\nsynnerhet om den är organiserad (artikel 31.2).\r\nSamarbetet     inom     Europol     regleras     i\r\nEuropolkonventionen medan Eurojust  inrättats  genom\r\nett beslut av rådet.\r\nEG-domstolen   får,  om  medlemsstaterna  godtagit\r\ndomstolens   behörighet   i   denna   del,   meddela\r\nförhandsbesked  om  giltigheten  och  tolkningen  av\r\nbl.a.  rambeslut  och  beslut  som  antagits  enligt\r\nbestämmelserna   i  avdelning  4VI  i  FEU  samt  om\r\nåtgärderna för att genomföra dessa i medlemsstaterna\r\n(artikel 35). Sverige  har  avgett en förklaring som\r\ninnebär att EG-domstolen har  behörighet  att  pröva\r\ndessa frågor.\r\n\r\n**FOOTNOTES**\r\n[1]: Dokument CONV 426/02, återfinns på:\r\nhttp://register.consilium.eu.int/pdf/su/02/cv00/00426s2.pdf\r\n[2]: Dokument CONV 614/03, återfinns på:\r\nhttp://european-\r\nconvention.eu.int/docs/Treaty/cv00614.SV03.pdf\r\n</pre><pre>\r\nUtskottet\r\n\r\n\r\nEtt område med frihet, säkerhet och\r\nrättvisa\r\n\r\n\r\nInledning\r\n\r\n\r\nInom  Europeiska unionen har man samarbetat inom det\r\nrättsliga    området    i    ett    par   decennier.\r\nEffektiviteten har dock ifrågasatts, och i konventet\r\nhar frågan om samarbetets former tagits upp.\r\n\r\nKonventet  kan förväntas föreslå att  en  särskild\r\navdelning i fördraget rörande ett område med frihet,\r\nsäkerhet   och  rättvisa   införs.   Presidiet   har\r\nföreslagit artiklar  för denna avdelning, där frågor\r\nsom kontroll vid yttre  gränser, asyl och invandring\r\ntas  upp, inklusive en artikel  om  solidaritet  och\r\nrättvis   ansvarsfördelning   även   i   finansiellt\r\nhänseende  mellan  medlemsstaterna.  En  fråga   som\r\norsakat  debatt  i  konventet  är ett förslag om att\r\nbestämmelser  skall antas avseende  alla  nödvändiga\r\nåtgärder  för att  stegvis  upprätta  ett  gemensamt\r\nsystem för integrerad förvaltning av gränserna.\r\nVidare  behandlas   i   förslaget   civilrättsligt\r\nsamarbete,  t.ex.  anförs att beslut (om  lagar  och\r\nramlagar)    inom   familjerättens    område    även\r\nfortsättningsvis  bör kräva enhällighet i rådet, med\r\nundantag  för beslut  om  föräldraansvar  som  skall\r\nantas enligt det så kallade lagstiftningsförfarandet\r\n(motsvarande     dagens    medbeslutandeförfarande).\r\nStraffrättsligt samarbete,  åklagarsamarbetet  Euro-\r\njust,    en    europeisk    åklagarmyndighet    samt\r\npolissamarbete,  inklusive Europol, tas också upp  i\r\nförslaget.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet kan ta upp:\r\nEtt inledande omdöme  om  att tredjepelarsamarbetet inte alltid\r\nfungerat så effektivt, nya former kan behövas?\r\nUppfattning om att pelarstrukturen upphör?\r\nKriterier för vad som ska  behandlas  på  EU-nivå:\r\ngränsöverskridande fenomen, t.ex. gränsöverskridande\r\nbrottslighet.\r\nSolidaritetsklausulen vid asyl och invandring.\r\nPresidiets  förslag om \"integrerad förvaltning  av\r\ngränserna\". Skrivningen i presidiets förslag är lite\r\noklar,  utskottet   kan  diskutera  hur  frågan  ska\r\nhanteras.\r\nCivilrättsligt  och   straffrättsligt   samarbete,\r\nfinns   något   att   säga   om  harmonisering  samt\r\nömsesidigt erkännande?\r\nProblematisera europeisk åklagare?\r\nSamarbetet beträffande rättsliga och inrikes frågor,\r\ndvs.  asyl-  och  invandringsfrågor,  gränskontroll,\r\npolis-   och   tullsamarbete,   bedrägeribekämpning,\r\nnarkotikafrågor   samt  civil-  och  straffrättsligt\r\nsamarbete  tillhör,  enligt  utskottets  mening,  de\r\npolitikområden  som  det  är  viktigt att Europeiska\r\nunionen  i  väl  avgränsade  delar  utvecklar  såväl\r\nbeslutsformer  som  i förlängningen  effektiviteten.\r\nSamarbetet inom den tredje  pelaren  tillkom för att\r\ngarantera ett smidigt införande av fri rörlighet för\r\npersoner inom den gemensamma marknaden genom att man\r\nockså   kunde   besluta   om   s.k.  kompensatoriska\r\nåtgärder. Syftet var att bekämpa  gränsöverskridande\r\nbrottslighet  och  vidta  andra  åtgärder   för  att\r\nkompensera  för befarade negativa bieffekter av  den\r\nfria rörligheten  för  personer mellan länderna. Det\r\nfinns  uppenbart  goda  skäl   att   samarbeta  inom\r\nunionen,      t.ex.      mellan     medlemsstaternas\r\npolismyndigheter för att bekämpa  gränsöverskridande\r\nbrottslighet, för att nå det mål om ett \"området för\r\nfrihet,  säkerhet  och  rättvisa\"  som  fastslogs  i\r\nAmsterdamfördraget  och  som unionen arbetat  vidare\r\nmed i olika sammanhang, inte  minst  genom  de  s.k.\r\nTammerforsslutsatserna  som  antogs  under  Finlands\r\nordförandeskap hösten 1999.\r\n\r\nDet är i denna anda som Sverige har arbetat aktivt\r\nför  att föra upp brottsförebyggande frågor på  EU:s\r\ndagordning.  Det  ledde  bl.a.  till att rådet under\r\nSveriges ordförandeperiod beslutade  att inrätta ett\r\neuropeiskt nätverk för förebyggande av  brottslighet\r\n(2001/427/RIF)  och  ett  finansieringsprogram   för\r\nbrottsförebyggande        frågor,        Hippokrates\r\n(2001/515/RIF).\r\nUtvecklingen  av samarbetet har gått i överstatlig\r\nriktning. Sedan Maastrichfördraget  är rättsliga och\r\ninrikes  frågor en formell del av EU-samarbetet  och\r\ninnefattar  frågor som asyl- och invandringspolitik,\r\ncivilrätt, polis- och tullsamarbete samt straffrätt.\r\nAsyl-  och migrationspolitik  samt  civilrätt  ingår\r\nnumera i  EU:s  första pelare medan samarbetet kring\r\npolisiära  och  straffrättsliga  frågor  fortfarande\r\nsker  inom  ramen för  tredje  pelaren.  Det  finns,\r\nenligt   utskottet,    skäl   att   överväga   vissa\r\nytterligare  förändringar  i  överstatlig  riktning.\r\nSamarbetet  inom  tredje  pelaren  har  ibland  gått\r\nalltför långsamt, och det finns en uppenbar risk för\r\natt utvidgningen  kommer  att  kunna leda till ökade\r\nsvårigheter att utveckla samarbetet på det rättsliga\r\noch   inrikes   området   om  man  inte   reformerar\r\nbeslutsformerna. Att avskaffa pelarstrukturen öppnar\r\nför möjligheten att införa sådana inslag.\r\nReformeringen   av   arbetsmetoderna    inom   det\r\nrättsliga   och   inrikes   samarbetet   bör  enligt\r\nutskottets  mening  vara  en prioriterad fråga.  För\r\nSveriges  del  kom prioriteringen  för  övrigt  till\r\nuttryck  i  den  s.k.   Hagaprocessen   som  Sverige\r\nlanserade  under sin ordförandeperiod. Hagaprocessen\r\nsyftade  till   att   effektivisera   processen  och\r\nbeslutsstrukturerna.  Detta  skulle ske bl.a.  genom\r\natt   fokusera   på  prioriterade  sakområden,   öka\r\nförutsebarheten  och   samordningen  i  samband  med\r\ninitiativ,  förbättrad långsiktig  planering,  färre\r\narbetsgrupper,  mer  projektbaserat  arbete  och  en\r\növersyn   av   resurserna  på  såväl  nationell  som\r\növerstatlig nivå.\r\nEffektivare beslutsformer framstår som nödvändiga,\r\nmen utskottet vill  i det sammanhanget också peka på\r\nnödvändigheten  av  försiktighet.  Harmonisering  av\r\nt.ex. familjerätt och  straffrätt  har inget värde i\r\nsig.  Harmonisering  och  överstatlighet   är   bara\r\nönskvärd i den mån som man därigenom kan vinna något\r\nsom inte annars går att nå. På familjerättens område\r\nkan  nämnas  förslaget  om  barns  umgängesrätt  när\r\nbarnets föräldrar bor i olika länder: en umgängesdom\r\nskall  kunna  verkställas direkt i annan medlemsstat\r\nutan  att  man först  måste  anlita  något  särskilt\r\nförfarande för  godkännande  i verkställighetsstaten\r\n(Bryssel II a). På straffrättens  område  gäller det\r\nområden    som   trafficking,   narkotikabrott   och\r\nmiljöbrott när  syftet  är  att undvika att det inom\r\nden inre marknaden uppstår frihamnar  för  allvarlig\r\nbrottslighet.   På   andra   områden,   såsom  yttre\r\ngränskontroll  och  handläggning av asylansökningar,\r\när  det däremot svårare  att  se  nödvändigheten  av\r\nrättslig      harmonisering     och     överstatligt\r\nbeslutsfattande.\r\nEn viktig utgångspunkt  i  EU-arbetet  och  i  den\r\nfortsatta  debatten  om EU:s framtid och legitimitet\r\när,   enligt   utskottet,   det   förhållandet   att\r\nmedlemsstaterna   är   avtalsslutande  parter  i  de\r\ngrundläggande fördrag som  reglerar EU:s verksamhet.\r\nEU är i grunden ett mellanstatligt  samarbete  som -\r\nvilket utskottet tidigare påpekat (bet. 2000/01:KUU1\r\noch   2001/02:KUU2   )  -  bygger  på  principen  om\r\ntilldelade  befogenheter.   Det  är  medlemsstaterna\r\nsjälva  som disponerar fördragen  och  som  har  det\r\navgörande  inflytandet över EU:s utveckling. Det nya\r\nkonstitutionella  fördraget som är under utarbetande\r\nförändrar inte detta  förhållande.  Därav följer att\r\ndet också är mycket angeläget att det  nya fördraget\r\ninnehåller       tydliga       bestämmelser       om\r\nkompetensfördelningen  mellan unionens institutioner\r\noch   medlemsstaternas   kompetens.   Detta   gäller\r\nnaturligtvis  alla  politikområden  som  regleras  i\r\nfördraget, men det är  särskilt  viktigt  på områden\r\nsom  i  hög grad berör frågor som ligger inom  ramen\r\nför den nationella  suveräniteten.  Det  är  därför,\r\nenligt utskottet, angeläget att fördraget - särskilt\r\npå  det  straffrättsliga  området  -  inte  ger EU:s\r\ninstitutioner   någon  självständig  möjlighet  till\r\nutvidgning   av   unionens   kompetens.   En   sådan\r\nutvidgning  bör endast  kunna  ske  genom  enhälligt\r\nbeslut  och  ratificeras   som  en  fördragsändring.\r\nEnligt   utskottet   bör   inte   heller    -    som\r\nkonventspresidiet  föreslår  -  en motsvarighet till\r\nden nuvarande s.k. generalklausulen  i artikel 308 i\r\nEG-fördraget  kunna tillämpas på det straffrättsliga\r\nområdet.\r\n\r\nMetoder för avgränsning av kompetensen\r\n\r\nInledning\r\nEn viktig slutsats  av konventets arbete är att pelarstrukturen\r\nbör  upphävas. Således  slås  EU-fördraget  och  EG-\r\nfördraget  ihop  till ett fördrag, men detta behöver\r\ninte innebära att  områden  som  nu  ligger i tredje\r\npelaren  blir  föremål  för samma beslutsformer  som\r\ndagens  förstapelarfrågor.   Det  finns  fortfarande\r\nmöjlighet att ha olika beslutsformer för olika delar\r\nav EU-samarbetet.\r\nAvskaffandet  av  pelarstrukturen   kan   få  till\r\nkonsekvens  att  bestämmelser  som  avsetts  för EG-\r\nfördraget  nu  kommer  att  tillämpas  också  på  de\r\npolitikområden   som   ligger  i  EU-fördraget.  Ett\r\nexempel är dagens artikel 308 i EG-fördraget, den så\r\nkallade flexibilitetsklausulen,  som  med presidiets\r\nförslag  ska  kunna tillämpas på hela det  rättsliga\r\nsamarbetet.\r\nPresidiets  förslag   inom   det   straffrättsliga\r\nområdet   kritiserades   i  konventets  debatt   för\r\noklarhet på några punkter.  Ett  förslag innebär att\r\nEuropaparlamentet  och  rådet  får, i  enlighet  med\r\nlagstiftningsförfarande,    anta    ramlagar     som\r\ninnehåller    minimiregler   om   fastställande   av\r\nstraffbarhet och  påföljder inom områden av särskilt\r\nallvarlig brottslighet  med  ett  gränsöverskridande\r\ninslag till följd av karaktären eller  effekterna av\r\nbrotten  eller av ett särskilt behov av att  lagföra\r\ndem gemensamt.  Efter  att  ett  antal  områden  har\r\nräknats   upp   heter   det   att  med  hänsyn  till\r\nutvecklingen   av  brottslighet  får   rådet   genom\r\nenhällighet    och    Europaparlamentets    samtycke\r\nfastställa  andra   områden   av   brottslighet  som\r\nuppfyller de nyss nämnda kriterierna.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet kan ta upp:\r\nResonemang   kring   effekter   av  pelarstrukturens\r\navskaffande   och   möjligen  flexibilitetsklausulen\r\n(dagens artikel 308 EG).\r\nFrågan  om  att  EU:s  kompetens  inte  ska  kunna\r\nutvidgas av EU själv  genom  gummiparagrafer; EU ska\r\ninte ha \"kompetenskompetens.\r\nUtskottet kan, utan att diskutera  enskilda  fall,\r\nunderstryka  vikten  av  att  det  är  tydligt vilka\r\nkompetenser som överlåts till EU.\r\nUtskottet kan nämna att det redan idag finns olika\r\nbeslutsformer  inom  första  pelaren; rådet  har  en\r\nstarkare  ställning  inom jordbrukspolitiken  och  i\r\nEMU-frågor än på många andra politikområden i första\r\npelaren,   där   Europaparlamentet    är   jämställd\r\nlagstiftare med rådet.\r\n\r\nBeslutsformer\r\n\r\n\r\nInledning\r\n\r\n\r\nKonventets        presidium       föreslår       att\r\nlagstiftningsproceduren      (motsvarande     dagens\r\nmedbeslutandeförfarande)  skall  tillämpas  på  fler\r\nområden   än   i   dag.   Proceduren   innebär   att\r\nEuropaparlamentet är jämställd lagstiftare med rådet\r\noch att rådet beslutar med  kvalificerad  majoritet.\r\nFör  vissa  frågor  föreslås  dock  att  rådet skall\r\nbesluta    (enhällighet   eller   med   kvalificerad\r\nmajoritet) medan  Europaparlamentet har yttranderätt\r\ni stället för medbeslutanderätt.\r\n\r\nBeslutsformer m.m.\r\n\r\nKonventspresidiets      förslag      innebär     att\r\npelarstrukturen     avskaffas     och     att    det\r\nstraffrättsliga   samarbetet,   i   vid  bemärkelse,\r\nförändras från att vara mellanstatligt  till  att få\r\ntydliga  överstatliga  inslag.  Något  förenklat kan\r\nförslaget  beskrivas  som  att  de  frågor  som   nu\r\nomfattas  av  den  nuvarande tredje pelaren överförs\r\ntill den första pelaren. Vissa särbestämmelser bl.a.\r\nvad  avser  initiativrätten   och  beslutsfattandet,\r\njämfört med gemenskapsrätten i  övrigt,  kommer dock\r\nalltjämt att finnas.\r\n\r\nFör närvarande fattas beslut i rådet som  rör  det\r\nstraffrättsliga samarbetet med enhällighet efter det\r\natt  Europaparlamentet haft möjlighet att yttra sig.\r\nSverige  representeras  i  rådet  av företrädare för\r\nregeringen. Kravet på enhällighet i rådet för att en\r\nrättsakt,   vanligen  ett  rambeslut,  skall   antas\r\ninnebär  att samtliga  medlemsstater  har  vetorätt.\r\nDenna används  inte  i praktiken men är naturligtvis\r\nnågot som har betydelse för förhandlingsarbetet.\r\nOm     den     föreslagna    rättsakten     kräver\r\nlagstiftningsåtgärder  i  Sverige  måste  regeringen\r\ninhämta riksdagens godkännande innan den röstar  för\r\natt rättsakten skall antas i rådet (se RF 10 kap.  2\r\n§).      Rörande     dessa     rättsakter     lämnar\r\nregeringsrepresentanter   en   s.k.   parlamentarisk\r\ngranskningsreservation under förhandlingarna.  Detta\r\ninnebär  att  regeringen  inte  kan  ingå  någon för\r\nSverige  bindande  överenskommelse  förrän riksdagen\r\nlämnat sitt godkännande. Såsom praxis  i Sverige har\r\nutbildats      föreslår      regeringen     i     en\r\ngodkännandeproposition att riksdagen  godkänner  ett\r\nutkast   till   rambeslut.   I   ärendet   redovisas\r\nlagstiftningsbehovet.  Regeringen  återkommer   till\r\nriksdagen  efter rambeslutets antagande i ett senare\r\närende med förslag  till lagändringar. Denna ordning\r\nblir inaktuell om konventspresidiets förslag antas.\r\nEnligt  konventspresidiets   utkast  till  förslag\r\nskall  nuvarande rättsliga instrument  ersättas  med\r\nlagar och  ramlagar.  I  likhet med dagens rambeslut\r\nbinder ramlagar medlemsstaterna  avseende de mål som\r\nskall uppnås men överlåter till medlemsstaterna  att\r\nbestämma  hur  detta  skall ske; härför krävs alltså\r\nnationell  lagstiftning.  Lagar  däremot  är  direkt\r\ntillämpliga.  Beslut  fattas  enligt  förslaget i de\r\nflesta fall med kvalificerad majoritet  i  rådet och\r\nmed    medbeslutande    av    Europaparlamentet.   -\r\nKonventspresidiet föreslår, i ett  nyligen  framlagt\r\ndokument,  vad  gäller  beslut som skall fattas  med\r\nkvalificerad majoritet i  rådet, att förslaget skall\r\nstödjas  av  en  majoritet  av  medlemsstaterna  som\r\nföreträder   minst   tre  femtedelar   av   unionens\r\nbefolkning för att det skall bli antaget (se artikel\r\n17 b i CONV 691/03). Utkastet  till  förslag skiljer\r\nsig från vad som bestämdes genom Nicefördraget genom\r\natt vägningen av medlemsstaternas röster i rådet tas\r\nbort och att de befolkningsrika medlemsstaterna  ges\r\nett större inflytande.\r\nKonventspresidiets  utkast  till  förslag avseende\r\nbeslutsformerna    som   rör   det   straffrättsliga\r\nsamarbetet  innebär  att   regeringen   inte  längre\r\nbehöver begära godkännande av riksdagen innan  en ny\r\nrättsakt  antas. Riksdagens formella inflytande över\r\nlagstiftningen  på  detta  område minskar. Samtidigt\r\nökar Europaparlamentets inflytande. Situationen blir\r\nmed andra ord likartad den som  i  dag  gäller  inom\r\nförsta pelaren.\r\nSamtidigt skall framhållas att besluten, liksom  i\r\ndag,  skall  föregås av sedvanligt informations- och\r\nsamrådsförfarande  gentemot riksdagen i enlighet med\r\n10.  kap  6  §  regeringsformen  och  10  kap.  5  §\r\nriksdagsordningen.\r\nI sammanhanget  bör  nämnas att vissa åtgärder för\r\natt på unionsnivå genomföra  beslut och konventioner\r\nsom  rör  det  straffrättsliga  samarbetet   i   dag\r\nbeslutas  med  kvalificerad  majoritet  i rådet utan\r\nhörande av Europaparlamentet (artikel 34.2 c och d i\r\nFEU).  Vidare  bör  påpekas  att det i det nuvarande\r\nfördraget  finns  en möjlighet att  genom  enhälligt\r\nbeslut i rådet, efter att ha hört Europaparlamentet,\r\nbesluta  att  frågor  som  rör  det  straffrättsliga\r\nsamarbetet skall  omfattas  av det beslutsförfarande\r\nsom  konventspresidiet  nu föreslår  (artikel  42  i\r\nFEU).  Av artikeln framgår  också  att  rådet  skall\r\nrekommendera  medlemsstaterna  att  anta  ett sådant\r\nbeslut   i   enlighet   med  deras  konstitutionella\r\nbestämmelser.    Slutligen    bör     nämnas     att\r\nregeringsformen efter den senaste ändringen tillåter\r\növerförande   av   kompetens   till   EU   på  detta\r\nområderiksdagen  att  inom  ramen  för  samarbete  i\r\nEuropeiska unionen överlåta beslutanderätt  som inte\r\nrör principerna för statsskicket (se RF 10 kap. 5 §,\r\nprop.    2001/02:124,    bet.   2001/02:KU18,   bet.\r\n2002/03:KU6, SFS 2002:903).\r\n\r\nInitiativrätten\r\n\r\nKommissionen och enskilda  medlemsstater  har  i dag\r\ninitiativrätt     rörande     det    straffrättsliga\r\nsamarbetet.   För   svenskt   vidkommande   är   det\r\nregeringen,   inte   riksdagen,   som    har   denna\r\ninitiativrätt.  Om  riksdagen  vill  att  regeringen\r\nskall  utnyttja  sin initiativrätt kan detta  uppnås\r\ngenom ett tillkännagivande från riksdagens sida.\r\n\r\nKonventspresidiets  utkast  till  förslag  innebär\r\ningen  förändring för kommissionen i denna del.  Vad\r\ngäller medlemsstaternas  initiativrätt inskränks den\r\ngenom att ett initiativ måste  ha  stöd  av minst en\r\nfjärdedel av medlemsstaterna för att bli behandlat.\r\n\r\nJustitieutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nBeträffande       beslutsformer      m.m.      anför\r\nJustitieutskottet  i    sitt    yttrande\r\n(2002/03:JuU2y)    att   frågan   om   de   framtida\r\nbeslutsformerna för  det  straffrättsliga samarbetet\r\ninnehåller  en rad komplicerade  problemställningar.\r\nDen av konventspresidiet föreslagna beslutsordningen\r\n-   kvalificerad   majoritet   i   rådet   och   med\r\nmedbeslutande av Europaparlamentet - skall tillämpas\r\npå majoriteten  av  de  EU-frågor  utskottet  i  dag\r\nhandlägger. Man kan förvänta sig att besluten enligt\r\nden  föreslagna  nyordningen som regel får formen av\r\nramlagar.\r\n\r\nEn  grundläggande   princip   för   det  rättsliga\r\nsamarbetet   inom   unionen  är  den  om  ömsesidigt\r\nerkännande  av  domar och  beslut.  Oavsett  hur  de\r\nframtida beslutsformerna  kommer  att  se  ut är det\r\ndärför   viktigt  att  insatser  görs  för  att  öka\r\nförtroendet  mellan medlemsstaternas myndigheter för\r\nvarandras rättssystem.\r\nFramtidens EU  kommer  att  bestå av 25 eller fler\r\nmedlemsstater. Reformeras inte beslutsformerna finns\r\ndet en uppenbar risk för att samarbetet  på  viktiga\r\nområden,   t.ex.  vad  gäller  operativt  samarbete,\r\nallvarligt försvåras.\r\nDen allvarliga  gränsöverskridande  brottsligheten\r\nutgör  ett  hot mot både enskilda individer  och,  i\r\nförlängningen,  hela  samhället.  För  att effektivt\r\nbekämpa   gränsöverskridande   brottslighet    krävs\r\ngränsöverskridande        operativa        insatser.\r\nBrottslighetens  internationalisering  talar  alltså\r\nför  att  det  på  unionsnivå måste finnas effektiva\r\nverktyg för att bekämpa denna typ av brottslighet.\r\nVad som nu anförts  kan  anföras  som argument för\r\nett  visst inslag av överstatlighet när  det  gäller\r\ndet straffrättsliga  samarbetet.  Majoritetsbeslut i\r\nrådet tillämpas för närvarande i frågor  som  gäller\r\nt.ex.  den inre marknaden. Det har kunnat genomföras\r\nutan allvarliga nackdelar för Sverige. Det nuvarande\r\nenhällighetskravet kan å ena sidan vara ett sätt att\r\nskydda legitima  nationella  särdrag.  Å andra sidan\r\nkan vetorätten, av nationella skäl, användas för att\r\nblockera nödvändiga reformer.\r\nEtt  argument  mot  att  överföra  delar  av   det\r\nstraffrättsliga  samarbetet  till  att  omfattas  av\r\nunionskompetensen   är   att  riksdagens  inflytande\r\nminskar i de delarna. Vidare  innebär  utkastet till\r\nförslag  avseende  omröstningsreglerna  i rådet  att\r\ninflytandet  ökar  för befolkningsrika medlemsstater\r\npå bekostnad av medlemsstater med liten befolkning.\r\nJustitieutskottet   ställer   sig   tveksamt  till\r\nkonventspresidiets utkast till förslag  om  vad  som\r\nskall  avses  med  begreppet kvalificerad majoritet.\r\nDen   frågan   bör  bli  föremål   för   ytterligare\r\növerväganden.\r\nEn viktig utgångspunkt  är att det, oavsett vilken\r\nframtida  beslutsform som kommer  att  väljas,  inte\r\nråder  några   oklarheter   om   huruvida   det   är\r\nmedlemsstaterna  eller unionen som har kompetens att\r\nvidta åtgärder i en  viss  fråga. Det är viktigt att\r\nde nationella parlamenten vet  i vilken utsträckning\r\noch  rörande  vilka specifika frågor  som  kompetens\r\növerförts till  EU  med  det  nya fördraget. I denna\r\nfråga  återstår  mycket  arbete  med   artiklarna  i\r\nkonventspresidiets utkast till förslag.\r\nFrågor  om  hur  vi  i  Sverige  organiserar  vårt\r\nrättsväsende bör vara en angelägenhet  för riksdagen\r\noch inte överlåtas till EU. Sådana frågor bör alltså\r\ninte omfattas av unionens kompetens.\r\n\r\nBeträffande  initiativrätten anför justitieutskottet\r\natt förslag i  rådet,  enligt  utskottets  mening, i\r\nförsta   hand   bör  läggas  fram  av  kommissionen.\r\nMedlemsstaternas   initiativrätt  bör  ses  som  ett\r\nkomplement.\r\n\r\nVad  gäller initiativrätten  kan  konstateras  att\r\nframför allt vissa ordförandeskap använt den för att\r\ndriva nationella frågor på EU-nivå. Detta har ibland\r\nblockerat  arbetet med frågor av större relevans för\r\nunionen  som   helhet.  När  ordförandeskapet  sedan\r\növertas   av  en  annan   medlemsstat,   med   andra\r\nprioriteringar,  riskerar  frågan att tappa styrfart\r\nutan  att  för  den  skull bli helt  avskriven  från\r\nunionens dagordning. I  praktiken  innebär  utkastet\r\ntill  förslag  att  förankringsprocessen måste börja\r\ninnan     förslaget    läggs     fram.     I     ett\r\neffektivitetsperspektiv  finns  det å ena sidan skäl\r\nsom  talar  för en inskränkning av  medlemsstaternas\r\ninitiativrätt.  En  bibehållen  initiativrätt  kan å\r\nandra sidan vara ett medel för medlemsstaterna att i\r\nså  stor  utsträckning  som  möjligt  kunna  behålla\r\nkontrollen    över   utvecklingen   av   sitt   eget\r\nrättsväsende.\r\nUtskottet känner  sig  inte  helt övertygat om att\r\njust en fjärdedel av medlemsstaterna skall stå bakom\r\nett förslag, vilket i praktiken  innebär 7 länder av\r\n25 medlemsstater. Man kan tänka sig  situationen att\r\nregeringarna  i  Sverige,  Danmark och Finland  vill\r\nlägga fram ett nordiskt förslag. Det är inte möjligt\r\nenligt konventspresidiets utkast till förslag.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nKUU kan ta upp:\r\nPrinciper  för  användning  av   omröstning   med  kvalificerad\r\nmajoritet             samt             medbeslutande\r\n(\"lagstiftningsförfarande\").   Fokus   på  principer\r\nsnarare  än  på  enskilda fördragsartiklar.Utskottet\r\ninstämmer i justitieutskottets yttrande i denna del.\r\n\r\n\r\nRättssäkerhet och demokratisk\r\nkontroll\r\n\r\n\r\nInledning\r\n\r\n\r\nFrågor om rättssäkerhet  och demokratisk kontroll är\r\nav   stor  vikt  i  diskussionen   kring   rättsligt\r\nsamarbete.  I  konventets  arbetsgrupp om ett område\r\nmed  frihet,  säkerhet  och rättvisa  framhölls  att\r\nförändringarna inom området kommer att leda till ett\r\nökat ansvar för Europaparlamentet, men de nationella\r\nparlamenten bör ha fortsatt stor betydelse.\r\n\r\nI  presidiets  förslag till  artiklar  på  området\r\nnämns  redan  i  den   föreslagna  första  delen  av\r\nfördraget  de  nationella   parlamentens   roll.  De\r\nnationella  parlamenten  skall  kunna  delta  i  ett\r\nutvärderingssystem rörande genomförandet av unionens\r\npolitik   och   vara   knutna   till  den  politiska\r\nkontrollen av Europols verksamhet. Parlamenten skall\r\nockså  kunna  delta  i  utvärderingen  av  Eurojusts\r\nverksamhet.\r\nKonventspresidiet föreslår  att  det skall införas\r\nen  fördragsreglerad  möjlighet  för  de  nationella\r\nparlamenten  att  granska kommissionens förslag  med\r\nbeaktande        av       subsidiaritets-        och\r\nproportionalitetsprincipen.  Syftet  är  att undvika\r\natt  på  unionsnivå reglera förhållanden som  bättre\r\nregleras   på    nationell   nivå.   De   nationella\r\nparlamenten  skulle   alltså  enligt  utkastet  till\r\nförslag  få granska kommissionens  förslag  för  att\r\ninom en viss  tid meddela kommissionen skriftligt om\r\nden      anser      att      förslaget       kränker\r\nsubsidiaritetsprincipen.   Under   tiden   får  inga\r\nåtgärder   vidtas  med  förslagetrådet  inte  avgöra\r\närendet. Om  minst  en  fjärdedel  av  de nationella\r\nparlamenten     anser    att    förslaget    kränker\r\nsubsidiaritetsprincipen  skall  kommissionen ompröva\r\nsitt  förslag. Efter omprövningen  kan  kommissionen\r\nbesluta  att  antingen  stå  fast  vid sitt förslag,\r\nändra det eller dra tillbaka det. Kommissionen skall\r\nmotivera     sitt     beslut.     Den     föreslagna\r\nsubsidiaritetskontrollen    skall    även    omfatta\r\ninitiativ   på   detta   område  från  en  grupp  av\r\nmedlemsstater.\r\nDen   föreslagna  ordningen   innebär   inte   med\r\nautomatik  att kommissionens förslag har fallit även\r\nom  ett  tillräckligt   stort   antal  medlemsstater\r\nnationella         parlament        anser        att\r\nsubsidiaritetsprincipen   kränks.   Om  kommissionen\r\nväljer   att   lägga   fram   sitt   förslag   efter\r\nomprövningen    medför    omröstningsreglerna    att\r\nförslaget  ändå kan komma att röstas igenom i rådet.\r\nFörslaget antas  om  det  stöds  av  en majoritet av\r\nmedlemsstaterna  som  företräder  tre femtedelar  av\r\nunionens  befolkning.  De  stater  som   anser   att\r\nförslaget  kränker  subsidiaritetsprincipen  blir då\r\növerröstade.  För  att  förslaget  skall  genomföras\r\nkrävs dock att Europaparlamentet godkänner detta.\r\n\r\nKonventspresidiets utkast till förslag i denna\r\ndel innebär således att de nationella\r\nparlamenten får en fördragsreglerad rätt att\r\nkontrollera kommissionens förslag i vissa\r\nhänseenden. Omröstningsreglerna i rådet enligt\r\nkonventspresidiets utkast till förslag innebär\r\nemellertid att kommissionens förslag kan komma\r\natt genomföras även om en stor grupp\r\nmedlemsstater tar avstånd ifrån förslaget.\r\n\r\n\r\nJustitieutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nI  sitt yttrande anför justitieutskottet beträffande\r\nde nationella parlamentens roll att det är i princip\r\npositivt   att  de  nationella  parlamenten  ges  en\r\nfördragsreglerad      rätt      att      göra     en\r\nsubsidiaritetskontroll av kommissionens förslag. Som\r\nredovisats  ovan  innebär konventspresidiets  utkast\r\ntill  förslag inte att  ett  kommissionsförslag  med\r\nnågon  automatik   stoppas   om  tillräckligt  många\r\nnationella  parlament  anser att  förslaget  kränker\r\nsubsidiaritetsprincipen. Om kommissionen ändå väljer\r\natt  lägga  fram  sitt  förslag  efter  omprövningen\r\ninnebär    omröstningsreglerna     i    rådet    att\r\nbefolkningsrika  medlemsstater har större  möjlighet\r\nän medlemsstater med  liten  befolkning att få gehör\r\nför  invändningar  om  att  förslaget   strider  mot\r\nsubsidiaritetsprincipen. Enligt utskottet  finns det\r\nskäl att ytterligare överväga hur kontrollen  av att\r\nsubsidiaritetsprincipen  inte kränks skall utformas.\r\nVidare kan övervägas vilken effekt ett konstaterande\r\nav att subsidiaritetsprincipen  kränks  skall  ha på\r\nkommissionens förslag. Det bör också ifrågasättas om\r\ndet  ankommer  på unionen att besluta vilket svenskt\r\norgan som skall svara för kontrollen.\r\n\r\nOm   konventspresidiets    utkast   till   förslag\r\ngenomförs i denna del kommer det  att  ställa  andra\r\nkrav  på  hur  riksdagen skall arbeta med EU-frågor.\r\nDetta   är   en   fråga    som   kräver   omfattande\r\növerväganden. En av flera tänkbara  förändringar  är\r\natt   fackutskotten  övertar  EU-nämndens  uppgifter\r\navseende frågorna inom respektive beredningsområde.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nNär det  gäller  de nationella parlamentens roll för\r\natt    kontrollera    subsidiaritetsprincipen    har\r\nutskottet  redan  behandlat   frågan   i  betänkande\r\n2002/03:\r\nKUU1. Utskottet välkomnade där en tydligare roll för\r\nde   nationella   parlamenten   i  granskningen   av\r\nsubsidiariteten  och  anförde  att  en  ordning  med\r\nyttranden direkt från de nationella parlamenten  kan\r\nvara  ett  sådant  inslag. Utskottet vidhåller denna\r\nuppfattning och har inga invändningar mot de förslag\r\ni denna riktning som diskuteras i konventet.\r\n\r\nUtskottet vill vidare,  när det gäller EU-nämndens\r\nuppgifter, erinra om att riksdagen  på  förslag från\r\nRiksdagskommittén     (förs.    2000/01:RS1,    bet.\r\n2000/01:KU23)  har  beslutat   om   riktlinjer   för\r\nriksdagens arbete med EU-frågor. Riktlinjerna bildar\r\ntillsammans       med      regeringsformens      och\r\nriksdagsordningens  bestämmelser grunden för arbetet\r\noch  innebär  att  det är  EU-nämndens  uppgift  att\r\nsamråda med regeringen inför ministerrådsmötena. Som\r\nutskottet ser det är  frågan  om  vilka konsekvenser\r\nsom införandet av subsidiaritetskontrollen  i EU kan\r\ntänkas  komma  att få för riksdagens arbete med  EU-\r\nfrågor för tidigt väckt.\r\n\r\nStraffrättsligt samarbete\r\n\r\n\r\nInledning\r\n\r\n\r\nSamarbetet inom  det  straffprocessrättsliga området\r\nbygger bl.a. på principen  om  ömsesidigt erkännande\r\nav  medlemsstaternas  domar  och  beslut.  Inom  den\r\nmateriella    straffrätten    arbetar    man     med\r\ntillnärmning,  t.ex.  i  form  av \"minsta gemensamma\r\nmaximistraff\",     men     även    med    gemensamma\r\nbrottsbeskrivningar.  Beslut   fattas   i   form  av\r\nrambeslut och kräver alltså enhällighet.\r\n\r\nKonventspresidiet föreslår att samarbetet också  i\r\nfortsättningen  skall  bygga  på  den  grundläggande\r\nprincipen  om  ömsesidigt  erkännande  i  fråga   om\r\nstraffprocessrätten.  I  utkastet till förslag anges\r\nockså      att     behörighetskonflikter      mellan\r\nmedlemsstaterna  skall  förebyggas  och  lösas,  att\r\nutbildning av domare och domarpersonal skall främjas\r\noch    att   samarbetet   mellan   myndigheterna   i\r\nmedlemsstaterna   skall   främjas   inom  ramen  för\r\nlagföring  och  verkställighet  av beslut.  Ramlagar\r\nskall enligt utkastet till förslag beslutas av rådet\r\nmed kvalificerad majoritet och med  medbeslutande av\r\nEuropaparlamentet.\r\nVidare  föreslås  att  rådet  i  syfte att  stärka\r\nförtroendet mellan medlemsstaternas  myndigheter  på\r\nangivet  sätt  skall få fatta beslut om ramlagar med\r\nminimiregler bl.a.  om  tillåtlighet  av  bevis  och\r\nfastställande   av  personers  rättigheter  vid  det\r\nstraffrättsliga förfarandet  med  iakttagande  av de\r\ngrundläggande  rättigheterna.  Det  skall också vara\r\nmöjligt att i samma syfte anta minimiregler på andra\r\nområden av det straffprocessuella förfarandet. Detta\r\nkräver  i  sådana fall enhällighet och  samtycke  av\r\nEuropaparlamentet.\r\nNär  det  gäller   den   materiella   straffrätten\r\nföreslår  konventspresidiet en ordning med  ramlagar\r\nmed minimiregler  om  fastställande  av straffbarhet\r\noch  påföljder  inom  områden av särskilt  allvarlig\r\nbrottslighet  med gränsöverskridande  inslag.  Detta\r\ngäller en rad i  utkastet  till  förslag  uppräknade\r\nbrott, nämligen terrorism, människohandel,  sexuellt\r\nutnyttjande    av    kvinnor   och   barn,   olaglig\r\nnarkotikahandel, olaglig  vapenhandel, penningtvätt,\r\nkorruption,  förfalskning  av  betalningsmedel,  IT-\r\nbrottslighet och organiserad  brottslighet, den s.k.\r\nlistan.   Rådet  ges  också  en  möjlighet   att   i\r\nenhällighet   och  med  Europaparlamentets  samtycke\r\nytterligare  utvidga  listan  med  andra  brott  som\r\nuppfyller de inledningsvis angivna kraven.\r\nTill sist föreslås  också  att  ramlagar  skall få\r\nbeslutas inom områden av brottslighet som skadar ett\r\ngemensamt  intresse som omfattas av unionens politik\r\nom straffrättsliga  påföljder  visar  sig nödvändiga\r\nför att politiken skall genomföras effektivt.\r\nDet nu sagda innebär att ramlagar enligt  utkastet\r\ntill förslag kan beslutas dels beträffande brott som\r\nfinns  på listan, dels beträffande ännu inte närmare\r\nangivna   brott   som   skadar  unionens  gemensamma\r\nintressen. Ramlagar beslutas  med  majoritetsbeslut.\r\nFör  att  utvidga  listan (brott som i  första  hand\r\nriktar sig mot tredje man) krävs enhällighet.\r\n\r\nJustitieutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nGenom en fortsatt tillnärmning  av  medlemsstaternas\r\nstraff- och straffprocessrätt minskar  möjligheterna\r\natt använda sig av den fria rörligheten för att begå\r\nbrott, det blir svårare för gärningsmännen att hitta\r\nsafe  havens.  För  att effektivt kunna bekämpa  den\r\nallvarliga gränsöverskridande brottsligheten kan det\r\ndärför, anför justitieutskottet  i  sitt yttrande, å\r\nena sidan, finnas skäl för en viss harmonisering  av\r\ndelar   av   straffrätten.   Å   andra   sidan   kan\r\nmöjligheterna  för  medlemsstaterna att vidmakthålla\r\nsina unika rättstraditioner  minska  vid en övergång\r\ntill överstatlighet.\r\n\r\nDet  fortsatta  samarbetet  på det straffrättsliga\r\nområdet bygger, i likhet med vad  som  gäller i dag,\r\npå    principen    om   ömsesidigt   erkännande.   I\r\nkonventspresidiets   utkast   till   förslag   ingår\r\nkomponenter  som  möjliggör  tillnärmning  av  vissa\r\nstraff-  och straffprocessrättsliga  frågor,  vilket\r\nkan  öka  förtroendet   för   andra   medlemsstaters\r\nrättsordningar och därigenom få till stånd en utökad\r\ntillämpning  av principen om ömsesidigt  erkännande.\r\nKonventspresidiets utkast till förslag innebär bl.a.\r\nå ena sidan att  det  blir  möjligt att införa vissa\r\nminimiregler  till  skydd  för  den  enskilde  genom\r\nbeslutsfattande med kvalificerad  majoritet. Å andra\r\nsidan  kan  utkastet  till förslag på  sikt  medföra\r\nförhållandevis stora förändringar  för  den  svenska\r\nstraffprocessrätten. Detta får ses som en konsekvens\r\nav  behovet  av  att  stärka  samarbetet  mot  vissa\r\nbrottstyper inom unionen.\r\nPåföljderna  för  vissa brott är mer ingripande  i\r\nett antal av unionens  medlemsstater än de påföljder\r\nsom  följer  av  den  svenska   straffrätten.   Ökad\r\ntillnärmning   på  detta  område  kan  också  minska\r\nSveriges möjligheter att behålla egna regler rörande\r\nt.ex.   verkställighet    av    fängelsestraff   och\r\nvillkorlig frigivning samt straffbarhetsålder.\r\nRörande lagstiftning i allmänhet  och  i synnerhet\r\nsådan  som innefattar ingripanden mot enskilda  från\r\nsamhällets sida är det viktigt att lagstiftningen är\r\nklar  och   tydlig   för   att   i  största  möjliga\r\nutsträckning       undvika       tolknings-      och\r\ngränsdragningsproblem.  Vid  en  eventuell  övergång\r\nfrån  mellanstatligt  samarbete  till   överstatligt\r\nsådant  på det straffrättsliga området är  det,  som\r\nanförts ovan,  viktigt  att det klart framgår vilken\r\nkompetens som tillfaller  EU  respektive de enskilda\r\nmedlemsstaterna.  Skrivningar av  typen  \"underlätta\r\nvarje annat samarbete\",  \"andra specifika delar\" och\r\n\"alla andra i följande punkt  ej  angivna  åtgärder\"\r\nbör  därför  så långt som möjligt undvikas. Artiklar\r\nmed sådana skrivningar behöver omarbetas.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet,  som   instämmer   i   justitieutskottets\r\nyttrande  i  denna  del,  vill också erinra  om  vad\r\nutskottet  anfört  under  rubriken  Ett  område  för\r\nfrihet,   säkerhet   och   rättvisa    vad    gäller\r\nkompetenskompetens.  Vad  utskottet  där anförde har\r\nsärskild betydelse för förslaget om den s.k. listan.\r\nDet  är  enligt  utskottets  mening viktigt  att  en\r\nutvidgning    av   listan   förutsätter    nationell\r\nratificering innan den kan träda i kraft.\r\n\r\n\r\nPolis- och åklagarsamarbete\r\n\r\n\r\nInledning\r\n\r\n\r\nEnligt FEU skall  polis-  och åklagarsamarbetet inom\r\nunionen  syfta  till  att  förebygga   och   bekämpa\r\nbrottslighet vare sig denna är organiserad eller ej.\r\nVissa    brott,   t.ex.   olaglig   narkotikahandel,\r\nmänniskohandel,   korruption  och  bedrägeri,  anses\r\nsärskilt angelägna att bekämpa. Samarbetet skall ske\r\ndels  genom direkt samarbete  mellan  de  nationella\r\npolis-  och åklagarmyndigheterna, dels genom Europol\r\noch Eurojust.\r\n\r\nRamarna för Europols och Eurojusts verksamhet slås\r\nfast i FEU  (art. 30 och 31). I övrigt regleras, som\r\nframgått    tidigare,    Europols    verksamhet    i\r\nEuropolkonventionen   medan   Eurojusts   verksamhet\r\nregleras i ett rådsbeslut.\r\nEuropols   huvuduppgift   är   att  svara  för  en\r\nomfattande kriminalunderrättelseverksamhet  och  att\r\npå  olika sätt främja samarbete mellan de nationella\r\npolismyndigheterna  för  att förebygga, upptäcka och\r\nutreda  brott.  Det finns också  utrymme  för  visst\r\noperativt samarbete.  Detta  utförs i sådana fall av\r\nden     aktuella    medlemsstatens    polis,     men\r\nEuropolpersonal kan delta.\r\nEurojusts  huvuduppgift  är att stödja utredningar\r\nsom gäller grov gränsöverskridande  brottslighet och\r\natt   främja   samarbetet   mellan   de   nationella\r\nåklagarmyndigheterna.    Verksamheten    har    inga\r\noperativa inslag.\r\nDet  finns  ingen  fördragsreglerad  rätt  för  de\r\nnationella   parlamenten  att  granska  Europol  och\r\nEurojust. Däremot  skall  Europaparlamentet varje år\r\nfå  en  rapport  om  deras  respektive   verksamhet.\r\nRapporterna avfattas av rådet.\r\nKonventspresidiet  föreslår att polissamarbetet  i\r\nstort skall ha samma utformning  som för närvarande.\r\nDäremot öppnar man för att rådet,  efter  hörande av\r\nEuropaparlamentet, enhälligt skall kunna anta  lagar\r\noch  ramlagar  för  att fastställa villkoren för och\r\ngränserna inom vilka  de  behöriga myndigheterna kan\r\ningripa  på  en  annan  medlemsstats  territorium  i\r\nförbindelse och i samförstånd  med  myndigheterna  i\r\nden staten i vilken ingripandet sker.\r\nI    fråga    om   Europol   föreslås   ett   nytt\r\nbeslutsförfarande. Europols verksamhet skall sålunda\r\nenligt utkastet till förslag inte längre regleras av\r\nen konvention utan  av en unionslag som beslutas med\r\nkvalificerad majoritet i rådet och med medbeslutande\r\nav Europaparlamentet i enlighet med vad som framgått\r\ni det föregående. Det  slås  redan  i fördraget fast\r\natt   alla   Europols   operativa   insatser   skall\r\ngenomföras i samverkan och samförstånd med organen i\r\nden    eller    de    medlemsstater    som   berörs.\r\nTvångsåtgärder skall endast få genomföras av berörda\r\nnationella myndigheter.\r\nEnligt  utkastet  till  förslag  skall  alltså  en\r\nunionslag   antas   som   skall   innehålla  närmare\r\nbestämmelser om Europols uppgifter och struktur m.m.\r\nI  unionslagen skall vidare den granskning  regleras\r\nsom  Europaparlamentet  redan  med  gällande  regler\r\nskall  utföra  av Europols verksamhet. De nationella\r\nparlamenten skall  knytas  till  den granskningen. I\r\nkonventspresidiets utkast till förslag  finns  ingen\r\nbeskrivning    av    hur    och   på   vilket   sätt\r\nEuropaparlamentet skall granska Europol eller vilken\r\nroll   de   nationella  parlamenten   skall   ha   i\r\ngranskningen.\r\nI fråga om  regleringen  av  Eurojusts  verksamhet\r\nföreslås en motsvarande ordning med en grundläggande\r\nreglering  i  fördraget  och  en  unionslag.  Enligt\r\nutkastet  till  förslag skall Eurojust vid sidan  av\r\natt   främja   samarbetet   mellan   de   nationella\r\nåklagarmyndigheterna   kunna   inleda  och  samordna\r\nstraffrättsliga   förfaranden   som   genomförs   av\r\nnationella  myndigheter.  Formella  processrättsliga\r\nåtgärder skall vidtas av behörig nationell personal.\r\nEurojusts  uppgifter  skall  också  omfatta  lämplig\r\növervakning  av Europols verksamhet.  I  unionslagen\r\nskall   regler   tas    in    om    villkoren    för\r\nEuropaparlamentets  och  de  nationella parlamentens\r\ndeltagande i utvärderingen av  Eurojusts verksamhet.\r\nI  konventspresidiets  utkast  till  förslag  saknas\r\nockså  här beskrivningar av hur den  parlamentariska\r\ntillsynen skall gå till.\r\nVidare  föreslår  konventspresidiet,  vilket är en\r\nnyhet  jämfört  med  dagens  regler,  att  det   får\r\ninrättas   en   kommitté  med  uppgift  att  på  ett\r\növergripande  plan   säkerställa   samordningen   av\r\nåtgärder  som vidtas av medlemsstaternas myndigheter\r\nför att främja  och  stärka det operativa samarbetet\r\ninom EU vad gäller den inre säkerheten.\r\nSlutligen föreslår konventspresidiet, vilket också\r\när  en nyhet jämfört med  dagens  fördrag,  att  det\r\nskall  införas  en  rättslig  grund  för  att  genom\r\nenhälligt  beslut i rådet och med Europaparlamentets\r\nsamtycke inrätta  en europeisk åklagarmyndighet inom\r\nEurojust.  Den europeiska  åklagarmyndigheten  skall\r\nvara behörig  att  utreda,  lagföra  och  väcka åtal\r\navseende    grova    brott    som   påverkar   flera\r\nmedlemsstater   och  rörande  brott   mot   unionens\r\nfinansiella intressen.  Åtal skall väckas och drivas\r\nav  den europeiska åklagarmyndigheten  vid  behöriga\r\nnationella   domstolar   i   medlemsstaterna.  I  en\r\nunionslag  skall bl.a. de processrättsliga  reglerna\r\nför  den  europeiska   åklagarmyndigheten  regleras,\r\ninklusive bestämmelser om  tillåtande  av bevisning,\r\noch  regler  för  domstolskontroll av den europeiska\r\nåklagarmyndigheten.\r\n\r\nJustitieutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nEtt utökat samarbete  avseende operativt polisarbete\r\nmot  gränsöverskridande   brottslighet   är,  enligt\r\njustitieutskottet  (yttr.  2003/03:JuU2y)  positivt.\r\nEtt   effektivt   bekämpande  av  gränsöverskridande\r\nbrottslighet   förutsätter   att   det   finns   ett\r\nfungerande   samarbete    mellan    medlemsstaternas\r\nåklagar-  och  polisorganisationer. Det  kan  därför\r\nfinnas skäl för  viss  överstatlighet  även på detta\r\nområde.  Tvångsåtgärder  mot enskilda i Sverige  bör\r\nutföras  av  företrädare  för  svenska  myndigheter.\r\nDetta  är  även  innebörden  av   konventspresidiets\r\nutkast till förslag rörande operativa  insatser  där\r\nEuropol och Eurojust är involverade. Det är positivt\r\natt  det  införs  en fördragsreglerad parlamentarisk\r\ngransknings-  respektive   utvärderingsfunktion   av\r\nEuropols   och   Eurojusts  verksamhet.  De  närmare\r\nreglerna       för       denna       parlamentariska\r\ngranskningsfunktion skall  regleras  i en unionslag.\r\nDet  kan övervägas om det redan i fördraget  närmare\r\nborde anges vilken uppgift de nationella parlamenten\r\nrespektive  Europarlamentet  skall ha i granskningen\r\nrespektive utvärderingen och vad  syftet skall vara.\r\nOckså  här aktualiseras frågan om arbetsfördelningen\r\nmellan riksdagen  och  regeringen  och  om  det  bör\r\nankomma på unionen att besluta härom.\r\n\r\nKonventspresidiets  utkast till förslag rörande en\r\neuropeisk   åklagarmyndighet    kräver    omfattande\r\nytterligare överväganden.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet instämmer i justitieutskottets yttrande  i\r\ndenna del.\r\n\r\n\r\nBehörigheten för Europeiska\r\ngemenskapernas domstol\r\n\r\n\r\nInledning\r\n\r\n\r\nDomstolens    behörighet   enligt   gemenskapsrätten\r\nomfattar bl.a.  frågor  om  huruvida  en medlemsstat\r\nunderlåtit   att   uppfylla   en  skyldighet  enligt\r\nfördraget  (fördragsbrottstalan),  lagenligheten  av\r\nrättsakter      (ogiltighetstalan)       och      om\r\nEuropaparlamentet,    rådet    eller    kommissionen\r\nunderlåtit   att  vidta  åtgärder  enligt  fördraget\r\n(passivitetstalan).  Domstolen får vidare på begäran\r\nav en nationell domstol  meddela  förhandsavgöranden\r\nom gemenskapsrättens tolkning och i  vissa fall dess\r\ngiltighet. Domstolens behörighet rörande  frågor som\r\nomfattas av det nuvarande straffrättsliga samarbetet\r\när  som  ovan  redovisats  (se  ovan s. 3) inskränkt\r\njämfört     med     vad    som    gäller    avseende\r\ngemenskapsrätten.\r\n\r\nKonventspresidiets utkast till förslag innebär - i\r\nlikhet med vad som gäller i dag - att domstolen inte\r\nskall vara behörig att  pröva  frågor som rör polis-\r\noch  ordningsfrågor  som  sorterar  under  nationell\r\nrätt. Undantaget från domstolens behörighet omfattar\r\nsåväl  frågor  om  en  insats  giltighet   och  dess\r\nproportionalitet  som  medlemsstaternas  ansvar  att\r\nupprätthålla lag och ordning samt att skydda statens\r\ninre säkerhet.\r\nVad  gäller  frågor  som rör insatser av nationell\r\npolis eller andra nationella  brottsbekämpande organ\r\nsom   görs  med  tillämpning  av  unionsrätt   skall\r\ndomstolen vara behörig att besluta om tillämpning av\r\ndenna unionsrätt.\r\n\r\nJustitieutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nDomstolen   bör,   menar   justitieutskottet  (yttr.\r\n2002/03:JuU2y), i likhet med  vad  som gäller i dag,\r\nvara behörig att döma i unionsrättsliga  frågor.  Om\r\nkonventspresidiets  utkast  till  förslag leder till\r\nfördragsändringar kommer domstolens kompetens alltså\r\näven att omfatta frågor som rör det  straffrättsliga\r\nsamarbetet.  För  svenskt vidkommande innebär  detta\r\natt fler frågor på  detta  område  kommer  att kunna\r\nprövas  av  domstolen. Det är viktigt att domstolens\r\nkompetens tydligt framgår av det framtida fördraget.\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet instämmer  i justitieutskottets yttrande i\r\ndenna del.\r\n\r\n\r\nMotionenEffektivisering av Europol\r\noch Eurojust\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet  avstyrker en  motion  om  effektivisering  av\r\nEuropol och  Eurojust med hänvisning till den\r\npågående fördragsöversynen.\r\n\r\nMotionen\r\n\r\n\r\nI  motion  2002/03:U323  (m)  yrkande  16  framhålls\r\nvikten av att  Europol  och  Eurojust byggs upp till\r\neffektiva organisationer.\r\n\r\n\r\nJustitieutskottets yttrande\r\n\r\n\r\nMot   bakgrund  av  den  pågående  fördragsöversynen\r\nfinner  justitieutskottet  i  sitt yttrande inte att\r\ndet   föreligger  skäl  för  något  uttalande   från\r\nriksdagens    sida.   Utskottet   avstyrker   motion\r\n2002/03:U323  i  här  behandlad  del.  En  avvikande\r\nmening har fogats  till yttrandet av företrädare för\r\nModerata samlingspartiet.\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet instämmer  i justitieutskottets yttrande\r\noch  avstyrker  motionen  med  hänvisning  till  den\r\npågående fördragsöversynen.\r\nReservationerer\r\n\r\n\r\nUtskottets    förslag   till   riksdagsbeslut    och\r\nställningstaganden     har     föranlett    följande\r\nreservationerer.  I  rubriken  anges  inom  parentes\r\nvilken    punkt    i    utskottets   förslag    till\r\nriksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.\r\n\r\n1. Europol och Eurojust (punkt 1) (m)\r\n\r\nav  Göran  Lennmarker, Gunnar  Hökmark  och  Nils\r\nFredrik Aurelius (alla m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets  förslag under punkt 1 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen ger regeringen som  sin  mening till känna\r\nvad  i  motionen anförs om vikten av att  bygga  upp\r\nEuropol och  Eurojust till effektiva organisationer.\r\nDärmed  bifaller   riksdagen   motion   2002/03:U323\r\nyrkande 16.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi anser att betänkandet i avsnittet Motionen  borde\r\nha  följande lydelse: Konventspresidiets utkast till\r\nförslag  innehåller  delar  som  kan  leda  till att\r\nEuropol och Eurojust blir effektiva verktyg i kampen\r\nmot      den      allvarliga      gränsöverskridande\r\nbrottsligheten.  Den  allvarliga  gränsöverskridande\r\nbrottsligheten  utgör  dock  ett  sådant   hot   mot\r\nenskilda individer att omedelbara åtgärder krävs för\r\natt effektivisera dessa unionsorgan.\r\n\r\nRiksdagen  bör alltså uppmana regeringen att vidta\r\nlämpliga åtgärder inom EU.\r\n\r\n2. Europol och Eurojust (punkt 1, motiveringen)\r\n(v)\r\n\r\nav Alice Åström (v).\r\n\r\nStällningstagande beträffande behörigheten för\r\nEuropeiska gemenskapernas domstol\r\n\r\nI denna fråga  avviker  inte  Vänsterpartiets  åsikt\r\nfrån   liggande  förslag.  Det  är  viktigt  att  de\r\nnationella   domstolarna  behåller  kontrollen  över\r\npolis-  och  ordningsfrågor  samtidigt  som  det  är\r\nrimligt att förhandsbesked  skall  kunna begäras när\r\ndet gäller unionsrätt.\r\n\r\nStällningstagande beträffande befogenhetsfrågor\r\n- skall åtgärder vidtas av EU eller av\r\nmedlemsstaterna?\r\n\r\nGivetvis är det mycket viktigt att det klart framgår\r\nhur  avgränsningen skall ske. Oavsett  detta  kommer\r\nden rent  nationella  lagstiftningen, och inte minst\r\nenskilda   medborgare,   att    påverkas   av   ökad\r\növerstatlighet  även om avgränsningen  blir  tydlig.\r\nÖverstatlighet  kommer,   såväl  för  de  nationella\r\nlagstiftarna som för medborgarna,  att  innebära  en\r\nsämre       överblick      över      lagstiftningen.\r\nRättsosäkerheten kommer att öka.\r\n\r\nStällningstagande beträffande polis- och\r\nåklagarsamarbete\r\n\r\nVi anser att  det  givetvis  är viktigt att utveckla\r\nett väl fungerande samarbete på  såväl  åklagar- som\r\npolissidan,  men  detta samarbete skall struktureras\r\npå  mellanstatlig  basis.   När  det  gäller  rådets\r\nmöjligheter att enhälligt anta  lagar, efter hörande\r\nav  Europaparlamentet, och att fastställa  villkoren\r\nför ingripande  på  annan  medlemsstats  territorium\r\nlämnar man helt det nationella parlamentet utanför i\r\nen   fråga   som  rör  tvångsåtgärder  på  det  egna\r\nterritoriet. Detta  är  givetvis  helt oacceptabelt.\r\nNär det gäller granskningen av Europol  och Eurojust\r\när  det  tydligt att förslaget är ett hafsverk.  Det\r\nframgår inte  vilken  roll de nationella parlamenten\r\nskall   ha,   hur  granskningen   skall   gå   till,\r\nbefogenheter   för    granskningen    eller   varför\r\nEuropaparlamentet  skall ha en framträdande  roll  i\r\ngranskningen. Slutligen, när det gäller den kommitté\r\nsom   skall   ha   till  uppgift   att   säkerställa\r\nsamordningen   som   vidtas    av   medlemsstaternas\r\nmyndigheter  så  ställer Vänsterpartiet  sig  starkt\r\nfrågande till vad denna kommitté egentligen skall ha\r\nför  uppgifter.  Vilka  skall  ingå  och  vad  skall\r\nmålsättningen vara?\r\n\r\n\r\n3. Europol och Eurojust (punkt 1, motiveringen)\r\n(mp)\r\n\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nStällningstagande beträffande ett område med\r\nfrihet, säkerhet och rättvisa\r\n\r\nHarmoniseringen   och   överstatligheten   inom   de\r\nrättsliga och inrikes  frågorna har minskat Sveriges\r\nmöjlighet att på ett självständigt  sätt  bygga  upp\r\nett  alternativ  för omvärlden i fråga om solidarisk\r\nflyktingpolitik, effektivt  och  humant  polis-  och\r\nstraffrättsarbete  och gränskontroller som försvårar\r\nför  droger  att  komma   in  i  landet.  Därför  är\r\nMiljöpartiet starkt skeptiskt  till  samarbete  inom\r\ndessa politikområden.\r\n\r\nMiljöpartiet  de  gröna  tror  inte  heller  på de\r\nkompensatoriska åtgärder som finns och planeras inom\r\nEU.  Vi  är  positiva  till den fria rörligheten för\r\npersoner inom unionen, och  vill  utvidga  den  till\r\nhela  Europa,  men  anser inte att man från centralt\r\nhåll  i  unionen  skall   beskära   den  genom  s.k.\r\nkompensatoriska åtgärder. Vi ser inte  de  goda skäl\r\nsom   utskottsmajoriteten  anför  för  att  inom  EU\r\norganisera    samarbete    mellan   medlemsstaternas\r\npolismyndigheter utan tror att  detta  kan  ske inom\r\nandra, mer mellanstatliga, samarbetsorgan.\r\nUtskottsmajoriteten   anför,   helt  riktigt,  att\r\nutvecklingen   av   RIF-samarbetet   har    gått   i\r\növerstatlig   riktning.   Miljöpartiet  är  av  ovan\r\nanförda skäl starkt kritiskt  till  detta  och delar\r\ninte majoritetens bedömning att det finns \"skäl  att\r\növerväga    vissa    ytterligare    förändringar   i\r\növerstatlig riktning\". Tvärtom tror vi  att  världen\r\nbehöver   stater   som   Sverige  som  kan  visa  på\r\nmöjligheten  att  föra  en  human   flyktingpolitik,\r\nmöjligheten att vara effektiva samtidigt  som man är\r\nhumana   i   polisarbetet  och  möjligheten  att  ha\r\ngränskontroller mot droginförsel.\r\nAv det ovan  skrivna  framgår,  enligt min mening,\r\natt Miljöpartiet inte välkomnar ett  frångående från\r\npelarstrukturen  då  detta  öppnar  för  ytterligare\r\növerstatlighet.\r\nSärskilda yttranden\r\n\r\n\r\nUtskottets   beredning   av  ärendet  har  föranlett\r\nföljande särskilda yttranden.\r\nI  rubriken  anges  inom  parentes  vilken  punkt  i\r\nutskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas\r\ni avsnittet.\r\n\r\n1. Beslutsformer (mp)\r\n\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nDetta är frågor som med fördel i huvudsak handhas av\r\njustitieutskottet, och jag  välkomnar därför att det\r\ni sitt yttrande till det sammansatta  konstitutions-\r\noch utrikesutskottet i de flesta frågor lämnar öppet\r\nför  olika  ståndpunkter  som  kan framkomma  i  den\r\npolitiska debatten. Jag vill dock i detta sammanhang\r\nklargöra att Miljöpartiet inte delar JuU:s och KUU:s\r\nmajoritets      analys      att     \"brottslighetens\r\ninternationalisering  talar (...)  för  att  det  på\r\nunionsnivå måste finnas  effektiva  verktyg  för att\r\nbekämpa   (...)   brottslighet\",   då  vi  tror  att\r\npolissamarbete    kan   ske   inom   andra,   mindre\r\növerstatliga,  samarbetsorgan.   Vi  avfärdar  också\r\ntanken  på  varje  beslutsfattande  med   annat   än\r\nenhällighet  i  dessa  frågor  och ser farhågor i en\r\nutveckling  som innebär att lagar  skall  kunna  bli\r\nbindande utan att passera nationella parlament.\r\n\r\n\r\n2. Rättssäkerhet och demokratisk kontroll (mp)\r\n\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nDetta är frågor som med fördel i huvudsak handhas av\r\njustitieutskottet och jag välkomnar därför att det i\r\nsitt yttrande  till  det  sammansatta konstitutions-\r\noch utrikesutskottet i de flesta frågor lämnar öppet\r\nför  olika  ståndpunkter som  kan  framkomma  i  den\r\npolitiska debatten.  Vad gäller förslagen om en från\r\nde  nationella  parlamenten  initierad  kontroll  av\r\nsubsidiaritetsprincipen     har    Miljöpartiet    i\r\nbetänkande      2002/03:KUU1     klargjort      sitt\r\nställningstagande.   Vi   har   i  andra  sammanhang\r\nklargjort vår kritik mot EU-nämnden och hur vi anser\r\natt riksdagen skall behandla EU-frågor.\r\n\r\n\r\n3. Straffrättsligt samarbete (mp)\r\n\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nDetta är frågor som med fördel i huvudsak handhas av\r\njustitieutskottet och jag välkomnar därför att det i\r\nsitt  yttrande  till det sammansatta  konstitutions-\r\noch utrikesutskottet i de flesta frågor lämnar öppet\r\nför  olika ståndpunkter  som  kan  framkomma  i  den\r\npolitiska debatten. Jag vill dock i detta sammanhang\r\nklargöra    att    Miljöpartiet    inte    godkänner\r\nharmonisering  av  straffrätten och understryka  den\r\ndel av justitieutskottens  yttrande  som  handlar om\r\nvikten av att tydligt klargöra EU:s kompetens.\r\n\r\n\r\n4. Polis- och åklagarsamarbete (mp)\r\n\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nDetta är frågor som med fördel i huvudsak handhas av\r\njustitieutskottet och jag välkomnar därför att det i\r\nsitt  yttrande  till  det sammansatta konstitutions-\r\noch utrikesutskottet i de flesta frågor lämnar öppet\r\nför  olika ståndpunkter  som  kan  framkomma  i  den\r\npolitiska debatten. Jag vill dock i detta sammanhang\r\nklargöra att Miljöpartiet inte delar JuU:s och KUU:s\r\nmajoritets analys att \"ett utökat samarbete avseende\r\noperativt   polissamarbete   mot  gränsöverskridande\r\nbrottslighet är (...) positivt\".  Miljöpartiet anser\r\ninte att Europol skall ha operativ  befogenhet  i de\r\nenskilda  medlemsländerna.  Vi  tror  inte heller på\r\növerstatlighet inom detta område utan tror  att  det\r\när  viktigt  att betona enskilda staters roll att, i\r\nsamarbete  med   andra,   bekämpa   alla   typer  av\r\nbrottslighet.\r\n\r\n\r\n5. Behörigheterna för Europeiska gemenskapernas\r\ndomstol (mp)\r\n\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\nDetta är frågor som med fördel i huvudsak  handhas\r\nav  justitieutskottet  och jag välkomnar därför  att\r\ndet   i   sitt   yttrande   till   det   sammansatta\r\nkonstitutions-  och  utrikesutskottet  i  de  flesta\r\nfrågor lämnar öppet för  olika  ståndpunkter som kan\r\nframkomma i den politiska debatten.  Jag vill dock i\r\ndetta  sammanhang klargöra att Miljöpartiet  ställer\r\nsig  tveksamt   till   att  EG-domstolen  skall  ges\r\nkompetens  på  frågor som  rör  det  straffrättsliga\r\nsamarbetet.\r\nBilaga 1\r\n\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\n\r\n\r\n\r\nMotion från allmänna motionstiden\r\n\r\n2002/03:U323 av Bo Lundgren m.fl. (m):\r\n\r\n16. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om vikten av att\r\nbygga  upp  Europol  och  Eurojust till  effektiva\r\norganisationer.\r\n\r\n\r\n\r\n</pre><pre></pre><pre></pre><pre></pre><pre>\r\nBilaga 2\r\n\r\nJustitieutskottets yttrande\r\n2002/03:JuU2y\r\n\r\n\r\nUtvidgat polissamarbete och\r\nstraffrättsligt samarbete inom EU\r\n\r\n\r\nTill det sammansatta konstitutions-\r\noch utrikesutskottet\r\n\r\n\r\nSammanfattning\r\n\r\n\r\nI   yttrandet   redovisar  justitieutskottet   vissa\r\nallmänt hållna synpunkter  som  bör  beaktas  i  det\r\nfortsatta konvents- och förhandlingsarbetet inom EU.\r\nUtskottet  behandlar  också en motion om effektivare\r\npolis-    och   åklagarsamarbete.    Motionsyrkandet\r\navstyrks   med    hänvisning   till   den   pågående\r\nfördragsöversynen.\r\n\r\n\r\nInledning\r\n\r\n\r\nDet sammansatta konstitutions-  och utrikesutskottet\r\nhar berett justitieutskottet tillfälle att yttra sig\r\növer framtidskonventets presidiums  förslag till ett\r\nnytt konstitutionellt fördrag för EU  i de delar som\r\nberör justitieutskottets beredningsområde  samt  ett\r\nmotionsyrkande  från  den  allmänna motionstiden som\r\nrör  Europols  och  Eurojusts  effektivitet,  motion\r\n2002/03:U323 (m) yrkande 16.\r\n\r\nKonventspresidiets         förslag         innebär\r\nsammanfattningsvis   att   pelarstrukturen  inom  EU\r\navskaffas  och  att  det nuvarande  samarbetet  inom\r\nunionen    rörande   frågor    som    faller    inom\r\njustitieutskottets  beredningsområde  förändras från\r\natt  vara huvudsakligen mellanstatligt till  att  få\r\ntydliga överstatliga inslag där huvudregeln blir att\r\nnya rättsakter  -  lagar  och ramlagar - antas genom\r\nbeslut i rådet med kvalificerad  majoritet  och  med\r\nmedbeslutande      av      Europaparlamentet.      -\r\nMedlemsstaternas  nationella parlament ges möjlighet\r\natt granska förslag  från  kommissionen mot bakgrund\r\nav  subsidiaritets-  och proportionalitetsprincipen.\r\nOm minst en fjärdedel  av  de nationella parlamenten\r\nanser  att  subsidiaritetsprincipen   kränks   skall\r\nkommissionen  ompröva  sitt  förslag.  De nationella\r\nparlamenten  ges  även en roll i den parlamentariska\r\ngranskningen av Eurojust och Europol.\r\nKonventspresidiets   förslag   redovisas   på  ett\r\növergripande  plan.  Anledningen  till  detta är att\r\nförslaget  är  ett  första  utkast  -  fler  än  700\r\nändringförslag     har     därefter    lämnats    av\r\nkonventsledamöterna - och att  flera av de förslagna\r\nartiklarna uppenbarligen behöver  justeras  på olika\r\nsätt.  Justitieutskottet  har  mot bakgrund av bl.a.\r\ndetta förhållande valt att inte gå in i detalj på de\r\nolika   förslagen  utan  att  framföra   vissa   för\r\nutskottets   beredningsområde  relevanta  synpunkter\r\ninför det fortsatta arbetet med ett nytt fördrag för\r\nEU. - Yttrandet  innebär  inte  att  de  i utskottet\r\nrepresenterade partierna har tagit ställning  i  sak\r\ntill de behandlade förslagen.\r\n\r\nDet rättsliga samarbetet inom den\r\nnuvarande tredje pelaren\r\n\r\n\r\nI  avdelning  VI,  artiklarna  29-42, i Fördraget om\r\nEuropeiska  unionen (FEU) finns de  bestämmelser  om\r\nrättsliga  och   inrikes   frågor   som  handlar  om\r\npolissamarbete    och   straffrättsligt   samarbete.\r\nBestämmelserna påverkar inte medlemsstaternas ansvar\r\nför att upprätthålla lag och ordning samt att skydda\r\nden inre säkerheten (artikel 33).\r\n\r\nI artikel 29 anges att unionens mål skall vara att\r\nge medborgarna en hög  säkerhetsnivå inom ett område\r\nmed frihet, säkerhet och  rättvisa genom att utforma\r\ngemensamma insatser på områdena  polissamarbete  och\r\nstraffrättsligt  samarbete  samt genom att förebygga\r\noch bekämpa rasism och främlingsfientlighet.\r\nMålet   skall   uppnås   genom  förebyggande   och\r\nbekämpande  av  brottslighet,   vare  sig  denna  är\r\norganiserad    eller    ej,    särskilt   terrorism,\r\nmänniskohandel   och   brott   mot   barn,   olaglig\r\nnarkotikahandel och olaglig vapenhandel,  korruption\r\noch  bedrägeri.  Som  medel för att uppnå detta  mål\r\nnämns     bl.a.     närmare     samarbete     mellan\r\nmedlemsstaternas polismyndigheter,  både  direkt och\r\ngenom  Europol,  mellan rättsliga myndigheter  genom\r\nEurojust och genom  tillnärmning  av straffrättsliga\r\nregler när det är nödvändigt.\r\nFör  att  främja  samarbetet inom de  områden  som\r\nanges i avdelning VI  i  FEU skall rådet på lämpligt\r\nsätt vidta åtgärder som bidrar till att unionens mål\r\nuppnås. För detta ändamål  får rådet efter initiativ\r\nfrån en eller flera medlemsstater eller kommissionen\r\ngenom  enhälligt  beslut bl.a.  anta  rambeslut  och\r\nbeslut som inte har direkt effekt i medlemsstaterna.\r\nRambeslut - till skillnad  från  beslut  - medför en\r\ntillnärmning   av   medlemsstaternas  författningar.\r\nRambeslut är bindande  för  medlemsstaterna  när det\r\ngäller  de  resultat  som  skall  uppnås,  men  inte\r\navseende  hur  implementeringen skall göras (artikel\r\n34). Innan rådet  fattar  beslut om antagande av ett\r\nrambeslut eller ett beslut  skall  Europaparlamentet\r\nhöras.  Europaparlamentet skall avge  sitt  yttrande\r\ninom en tidsfrist  som  inte får vara kortare än tre\r\nmånader. Om något yttrande inte avges inom denna tid\r\nfår rådet fatta beslut om antagande av det rättsliga\r\ninstrumentet (artikel 39).\r\nDet   straffrättsliga  samarbetet   inom   unionen\r\nomfattar  samarbete  mellan  behöriga  myndigheter i\r\nmedlemsstaterna - för svenskt vidkommande  i  första\r\nhand   polis,  åklagare  och  domstolar  -  avseende\r\nrättsliga  förfaranden och verkställighet av beslut.\r\nVidare   omfattar    samarbetet   utlämning   mellan\r\nmedlemsstaterna samt frågor om behörighetskonflikter\r\noch   förenlighet  av  medlemsstaternas   regelverk.\r\nSlutligen  omfattar  samarbetet  gradvisa  beslut om\r\nåtgärder   som   fastställer  minimiregler  avseende\r\nbrottsrekvisit och påföljder på områdena organiserad\r\nbrottslighet, terrorism och narkotikahandel (artikel\r\n31.1).\r\nVad  gäller  polissamarbetet  inom  unionen  skall\r\nrådet  främja  detta  bl.a.  genom  samarbete  genom\r\nEuropol. Europol  skall ges möjlighet att underlätta\r\noch stödja förberedelse  samt  främja samordning och\r\nutförande av utredningsinsatser  av medlemsstaternas\r\npolis. Operativa insatser skall ledas  av de berörda\r\nmedlemsstaternas  egna myndigheter. Europol  har  en\r\nstödjande funktion i dessa fall. Europol skall också\r\nkunna anmoda medlemsstaternas  behöriga  myndigheter\r\natt  genomföra  och samordna utredningar i särskilda\r\nfall (artikel 30).\r\nRådet skall uppmuntra  att  samarbete  sker  genom\r\nEurojust,   samarbetsorganet   för  medlemsstaternas\r\nnationella åklagarmyndigheter, och  bl.a. möjliggöra\r\nför Eurojust att underlätta en god samordning mellan\r\ndem.  Eurojust skall vidare stödja brottsutredningar\r\nsom gäller  grov  gränsöverskridande brottslighet, i\r\nsynnerhet om den är organiserad (artikel 31.2).\r\nSamarbetet     inom     Europol     regleras     i\r\nEuropolkonventionen medan Eurojust  inrättats  genom\r\nett beslut av rådet.\r\nEG-domstolen   får,  om  medlemsstaterna  godtagit\r\ndomstolens   behörighet   i   denna   del,   meddela\r\nförhandsbesked  om  giltigheten av och tolkningen av\r\nbl.a.  rambeslut  och  beslut  som  antagits  enligt\r\nbestämmelserna  i  avdelning   VI   i  FEU  samt  om\r\nåtgärderna för att genomföra dessa i medlemsstaterna\r\n(artikel  35). Sverige har avgett en förklaring  som\r\ninnebär att  EG-domstolen  har  behörighet att pröva\r\ndessa frågor.\r\n\r\nKonventspresidiets utkast till\r\nförslag avseende det framtida\r\npolissamarbetet och det\r\nstraffrättsliga samarbetet inom EU\r\n\r\n\r\nBeslutsformer m.m.\r\n\r\n\r\nKonventspresidiets      förslag     innebär      att\r\npelarstrukturen avskaffas och att det straffrättliga\r\nsamarbetet,  i vid bemärkelse,  förändras  från  att\r\nvara mellanstatligt till att få tydliga överstatliga\r\ninslag. Något  förenklat kan förslaget beskrivas som\r\natt  de frågor som  nu  omfattas  av  den  nuvarande\r\ntredje  pelaren  överförs  till  den första pelaren.\r\nVissa     särbestämmelser     bl.a.     vad    avser\r\ninitiativrätten  och  beslutsfattandet, jämfört  med\r\ngemenskapsrätten i övrigt,  kommer dock alltjämt att\r\nfinnas.\r\n\r\nFör närvarande fattas beslut  i  rådet som rör det\r\nstraffrättsliga samarbetet med enhällighet efter det\r\natt Europaparlamentet haft möjlighet  att yttra sig.\r\nSverige  representeras  i  rådet av företrädare  för\r\nregeringen. Kravet på enhällighet i rådet för att en\r\nrättsakt,  vanligen  ett  rambeslut,   skall   antas\r\ninnebär  att  samtliga  medlemsstater  har vetorätt.\r\nDenna  används  inte i praktiken men är naturligtvis\r\nnågot som har betydelse för  förhandlingsarbetet.\r\nOm     den    föreslagna     rättsakten     kräver\r\nlagstiftningsåtgärder  i  Sverige  måste  regeringen\r\ninhämta riksdagens godkännande innan den röstar  för\r\natt rättsakten skall antas i rådet (se RF 10 kap.  2\r\n§).      Rörande     dessa     rättsakter     lämnar\r\nregeringsrepresentanter   en   s.k.   parlamentarisk\r\ngranskningsreservation under förhandlingarna.  Detta\r\ninnebär  att  regeringen  inte  kan  ingå  någon för\r\nSverige  bindande  överenskommelse  förrän riksdagen\r\nlämnat sitt godkännande. Såsom praxis  i Sverige har\r\nutbildats      föreslår      regeringen     i     en\r\ngodkännandeproposition att riksdagen  godkänner  ett\r\nutkast   till   rambeslut.   I   ärendet   redovisas\r\nlagstiftningsbehovet.  Regeringen  återkommer   till\r\nriksdagen  efter rambeslutets antagande i ett senare\r\närende med förslag  till lagändringar. Denna ordning\r\nblir inaktuell om konventspresidiets förslag antas.\r\nEnligt  konventspresidiets   utkast  till  förslag\r\nskall  nuvarande rättsliga instrument  ersättas  med\r\nlagar och  ramlagar.  I  likhet med dagens rambeslut\r\nbinder ramlagar medlemsstaterna  avseende de mål som\r\nskall uppnås men överlåter till medlemsstaterna  att\r\nbestämma  hur  detta  skall ske; härför krävs alltså\r\nnationell  lagstiftning.  Lagar  däremot  är  direkt\r\ntillämpliga.  Beslut  fattas  enligt  förslaget i de\r\nflesta fall med kvalificerad majoritet  i  rådet och\r\nmed    medbeslutande    av    Europaparlamentet.   -\r\nKonventspresidiet föreslår, i ett  nyligen  framlagt\r\ndokument,  vad  gäller  beslut som skall fattas  med\r\nkvalificerad majoritet i  rådet, att förslaget skall\r\nstödjas  av  en  majoritet  av  medlemsstaterna  som\r\nföreträder   minst   tre  femtedelar   av   unionens\r\nbefolkning för att det skall bli antaget (se artikel\r\n17b i CONV 691/03). Utkastet  till  förslag  skiljer\r\nsig från vad som bestämdes genom Nicefördraget genom\r\natt vägningen av medlemsstaternas röster i rådet tas\r\nbort och att de befolkningsrika medlemsstaterna  ges\r\nett större inflytande.\r\nKonventspresidiets  utkast  till  förslag avseende\r\nbeslutsformerna    som   rör   det   straffrättsliga\r\nsamarbetet  innebär  att   regeringen   inte  längre\r\nbehöver begära godkännande av riksdagen innan  en ny\r\nrättsakt  antas. Riksdagens formella inflytande över\r\nlagstiftningen  på  detta  område minskar. Samtidigt\r\nökar Europaparlamentets inflytande. Situationen blir\r\nmed andra ord likartad den som  i  dag  gäller  inom\r\nförsta pelaren.\r\nI  sammanhanget  bör nämnas att vissa åtgärder för\r\natt på unionsnivå genomföra  beslut och konventioner\r\nsom  rör  det  straffrättsliga  samarbetet   i   dag\r\nbeslutas  med  kvalificerad  majoritet  i rådet utan\r\nhörande av Europaparlamentet (artikel 34.2 c och d i\r\nFEU).  Vidare  bör  påpekas  att det i det nuvarande\r\nfördraget  finns  en möjlighet att  genom  enhälligt\r\nbeslut i rådet, efter att ha hört Europaparlamentet,\r\nbesluta  att  frågor  som  rör  det  straffrättsliga\r\nsamarbetet skall  omfattas  av det beslutsförfarande\r\nsom  konventspresidiet  nu föreslår  (artikel  42  i\r\nFEU). Slutligen bör nämnas att regeringsformen efter\r\nden  senaste  ändringen  tillåter   överförande   av\r\nkompetens  till  EU på detta område (se RF 10 kap. 5\r\n§,  prop.  2001/02:124,   bet.   2001/02:KU18,  bet.\r\n2002/03:KU6, SFS 2002:903).\r\n\r\nInitiativrätten\r\n\r\n\r\nKommissionen och enskilda medlemsstater  har  i  dag\r\ninitiativrätt     rörande     det    straffrättsliga\r\nsamarbetet.   För   svenskt   vidkommande   är   det\r\nregeringen,   inte   riksdagen,   som    har   denna\r\ninitiativrätt.  Om  riksdagen  vill  att  regeringen\r\nskall  utnyttja  sin initiativrätt kan detta  uppnås\r\ngenom ett tillkännagivande från riksdagens sida.\r\n\r\nKonventspresidiets  utkast  till  förslag  innebär\r\ningen  förändring för kommissionen i denna del.  Vad\r\ngäller medlemsstaternas  initiativrätt inskränks den\r\ngenom att ett initiativ måste  ha  stöd  av minst en\r\nfjärdedel av medlemsstaterna för att bli behandlat.\r\n\r\nDe nationella parlamentens\r\nsubsidiaritetskontroll\r\n\r\n\r\nFör närvarande finns inga bestämmelser i FEU  om  de\r\nnationella  parlamentens deltagande i normgivningen.\r\nFormerna  för  godkännande  av  olika  åtaganden  är\r\ndärmed en nationell angelägenhet.\r\n\r\nKonventspresidiet  föreslår  att det skall införas\r\nen  fördragsreglerad  möjlighet  för  de  nationella\r\nparlamenten  att granska kommissionens  förslag  med\r\nbeaktande        av       subsidiaritets-        och\r\nproportionalitetsprincipen.  Syftet  är  att undvika\r\natt  på  unionsnivå reglera förhållanden som  bättre\r\nregleras   på    nationell   nivå.   De   nationella\r\nparlamenten  skulle   alltså  enligt  utkastet  till\r\nförslag  få granska kommissionens  förslag  för  att\r\ninom en viss  tid meddela kommissionen skriftligt om\r\nden      anser      att      förslaget       kränker\r\nsubsidiaritetsprincipen.   Under   tiden   får  inga\r\nåtgärder vidtas med förslaget. Om minst en fjärdedel\r\nav  de  nationella  parlamenten  anser att förslaget\r\nkränker  subsidiaritetsprincipen skall  kommissionen\r\nompröva  sitt   förslag.   Efter   omprövningen  kan\r\nkommissionen besluta att antingen stå  fast vid sitt\r\nförslag,   ändra   det   eller   dra  tillbaka  det.\r\nKommissionen   skall   motivera  sitt  beslut.   Den\r\nföreslagna   subsidiaritetskontrollen   skall   även\r\nomfatta initiativ  på  detta område från en grupp av\r\nmedlemsstater.\r\nDen   föreslagna  ordningen   innebär   inte   med\r\nautomatik  att kommissionens förslag har fallit även\r\nom ett tillräckligt  stort antal medlemsstater anser\r\natt subsidiaritetsprincipen  kränks. Om kommissionen\r\nväljer   att   lägga   fram   sitt   förslag   efter\r\nomprövningen    medför    omröstningsreglerna    att\r\nförslaget ändå kan komma att  röstas igenom i rådet.\r\nFörslaget  antas  om det stöds av  en  majoritet  av\r\nmedlemsstaterna som  företräder  tre  femtedelar  av\r\nunionens   befolkning.   De  stater  som  anser  att\r\nförslaget  kränker subsidiaritetsprincipen  blir  då\r\növerröstade.  För  att  förslaget  skall  genomföras\r\nkrävs dock att Europaparlamentet godkänner detta.\r\nKonventspresidiets utkast till förslag i denna del\r\ninnebär således att de nationella parlamenten får en\r\nfördragsreglerad  rätt att kontrollera kommissionens\r\nförslag  i vissa hänseenden.  Omröstningsreglerna  i\r\nrådet enligt  konventspresidiets utkast till förslag\r\ninnebär emellertid  att  kommissionens  förslag  kan\r\nkomma   att   genomföras   även  om  en  stor  grupp\r\nmedlemsstater tar avstånd från förslaget.\r\n\r\nStraffrättsligt samarbete\r\n\r\n\r\nSamarbetet  inom det straffprocessrättsliga  området\r\nbygger bl.a.  på  principen om ömsesidigt erkännande\r\nav  medlemsstaternas  domar  och  beslut.  Inom  den\r\nmateriella     straffrätten    arbetar    man    med\r\ntillnärmning, t.ex.  i  form  av  \"minsta gemensamma\r\nmaximistraff\"     men     även     med    gemensamma\r\nbrottsbeskrivningar.   Beslut  fattas  i   form   av\r\nrambeslut och kräver alltså enhällighet.\r\n\r\nKonventspresidiet föreslår  att samarbetet också i\r\nfortsättningen  skall  bygga  på  den  grundläggande\r\nprincipen  om  ömsesidigt  erkännande   i  fråga  om\r\nstraffprocessrätten.  I utkastet till förslag  anges\r\nockså      att     behörighetskonflikter      mellan\r\nmedlemsstaterna  skall  förebyggas  och  lösas,  att\r\nutbildning av domare och domarpersonal skall främjas\r\noch    att   samarbetet   mellan   myndigheterna   i\r\nmedlemsstaterna   skall   främjas   inom  ramen  för\r\nlagföring  och  verkställighet  av beslut.  Ramlagar\r\nskall enligt utkastet till förslag beslutas av rådet\r\nmed kvalificerad majoritet och med  medbeslutande av\r\nEuropaparlamentet.\r\nVidare  föreslås  att  rådet  i  syfte att  stärka\r\nförtroendet mellan medlemsstaternas  myndigheter  på\r\nangivet  sätt  skall få fatta beslut om ramlagar med\r\nminimiregler bl.a.  om  tillåtlighet  av  bevis  och\r\nfastställande   av  personers  rättigheter  vid  det\r\nstraffrättsliga förfarandet  med  iakttagande  av de\r\ngrundläggande  rättigheterna.  Det  skall också vara\r\nmöjligt att i samma syfte anta minimiregler på andra\r\nområden av det straffprocessuella förfarandet. Detta\r\nkräver  i  sådana fall enhällighet och  samtycke  av\r\nEuropaparlamentet.\r\nNär  det  gäller   den   materiella   straffrätten\r\nföreslår  konventspresidiet en ordning med  ramlagar\r\nmed minimiregler  om  fastställande  av straffbarhet\r\noch  påföljder  inom  områden av särskilt  allvarlig\r\nbrottslighet  med gränsöverskridande  inslag.  Detta\r\ngäller en rad i  utkastet  till  förslag  uppräknade\r\nbrott, nämligen terrorism, människohandel,  sexuellt\r\nutnyttjande    av    kvinnor   och   barn,   olaglig\r\nnarkotikahandel, olaglig  vapenhandel  penningtvätt,\r\nkorruption,  förfalskning  av  betalningsmedel,  IT-\r\nbrottslighet och organiserad brottslighet,  den s.k.\r\nlistan.   Rådet   ges   också  en  möjlighet  att  i\r\nenhällighet  och  med  Europaparlamentets   samtycke\r\nytterligare  utvidga  listan  med  andra  brott  som\r\nuppfyller de inledningsvis angivna kraven.\r\nTill  sist  föreslås  också  att ramlagar skall få\r\nbeslutas inom områden av brottslighet som skadar ett\r\ngemensamt intresse som omfattas  av unionens politik\r\nom  straffrättsliga påföljder visar  sig  nödvändiga\r\nför att politiken skall genomföras effektivt.\r\nDet  nu sagda innebär att ramlagar enligt utkastet\r\ntill förslag kan beslutas dels beträffande brott som\r\nfinns på  listan, dels beträffande ännu inte närmare\r\nangivna  brott   som   skadar   unionens  gemensamma\r\nintressen.  Ramlagar beslutas med  majoritetsbeslut.\r\nFör att utvidga  listan  (brott  som  i  första hand\r\nriktar sig mot tredje man) krävs enhällighet.\r\n\r\nPolis- och åklagarsamarbete\r\n\r\n\r\nEnligt  FEU skall polis- och åklagarsamarbetet  inom\r\nunionen  syfta   till   att  förebygga  och  bekämpa\r\nbrottslighet vare sig denna är organiserad eller ej.\r\nVissa   brott,   t.ex.   olaglig    narkotikahandel,\r\nmänniskohandel,  korruption  och  bedrägeri,   anses\r\nsärskilt angelägna att bekämpa. Samarbetet skall ske\r\ndels  genom  direkt  samarbete  mellan de nationella\r\npolis- och åklagarmyndigheterna,  dels genom Europol\r\noch Eurojust.\r\n\r\nRamarna för Europols och Eurojusts verksamhet slås\r\nfast i FEU (art. 30 och 31). I övrigt  regleras, som\r\nframgått    tidigare,    Europols    verksamhet    i\r\nEuropolkonventionen   medan   Eurojusts   verksamhet\r\nregleras i ett rådsbeslut.\r\nEuropols   huvuduppgift   är   att  svara  för  en\r\nomfattande kriminalunderrättelseverksamhet  och  att\r\npå  olika sätt främja samarbete mellan de nationella\r\npolismyndigheterna  för  att förebygga, upptäcka och\r\nutreda  brott.  Det finns också  utrymme  för  visst\r\noperativt samarbete.  Detta  utförs i sådana fall av\r\nden     aktuella    medlemsstatens    polis,     men\r\neuropolpersonal kan delta.\r\nEurojusts  huvuduppgift  är att stödja utredningar\r\nsom gäller grov gränsöverskridande  brottslighet och\r\natt   främja   samarbetet   mellan   de   nationella\r\nåklagarmyndigheterna.    Verksamheten    har    inga\r\noperativa inslag.\r\nDet  finns  ingen  fördragsreglerad  rätt  för  de\r\nnationella   parlamenten  att  granska  Europol  och\r\nEurojust. Däremot  skall  Europaparlamentet varje år\r\nfå  en  rapport  om  deras  respektive   verksamhet.\r\nRapporterna avfattas av rådet.\r\nKonventspresidiet  föreslår att polissamarbetet  i\r\nstort skall ha samma utformning  som för närvarande.\r\nDäremot öppnar man för att rådet,  efter  hörande av\r\nEuropaparlamentet, skall kunna enhälligt anta  lagar\r\noch  ramlagar  för  att fastställa villkoren för och\r\ngränserna inom vilka  de  behöriga myndigheterna kan\r\ningripa  på  en  annan  medlemsstats  territorium  i\r\nförbindelse och i samförstånd  med  myndigheterna  i\r\nden staten i vilken ingripandet sker.\r\nI    fråga    om   Europol   föreslås   ett   nytt\r\nbeslutsförfarande. Europols verksamhet skall sålunda\r\nenligt utkastet till förslag inte längre regleras av\r\nen konvention utan  av en unionslag som beslutas med\r\nkvalificerad majoritet i rådet och med medbeslutande\r\nav Europaparlamentet i enlighet med vad som framgått\r\ni det föregående. Det  slås  redan  i fördraget fast\r\natt   alla   Europols   operativa   insatser   skall\r\ngenomföras i samverkan och samförstånd med organen i\r\nden    eller    de    medlemsstater    som   berörs.\r\nTvångsåtgärder skall endast få genomföras av berörda\r\nnationella myndigheter.\r\nEnligt  utkastet  till  förslag  skall  alltså  en\r\nunionslag   antas   som   skall   innehålla  närmare\r\nbestämmelser om Europols uppgifter och struktur m.m.\r\nI unionslagen skall vidare regleras  den  granskning\r\nsom  Europaparlamentet  redan  med  gällande  regler\r\nskall  utföra  av Europols verksamhet. De nationella\r\nparlamenten skall  knytas  till  den granskningen. I\r\nkonventspresidiets utkast till förslag  finns  ingen\r\nbeskrivning    av    hur    och   på   vilket   sätt\r\nEuropaparlamentet skall granska Europol eller vilken\r\nroll   de   nationella  parlamenten   skall   ha   i\r\ngranskningen.\r\nI fråga om  regleringen  av  Eurojusts  verksamhet\r\nföreslås en motsvarande ordning med en grundläggande\r\nreglering  i  fördraget  och  en  unionslag.  Enligt\r\nutkastet  till  förslag skall Eurojust vid sidan  av\r\natt   främja   samarbetet   mellan   de   nationella\r\nåklagarmyndigheterna   kunna   inleda  och  samordna\r\nstraffrättsliga   förfaranden   som   genomförs   av\r\nnationella  myndigheter.  Formella  processrättsliga\r\nåtgärder skall vidtas av behörig nationell personal.\r\nEurojusts  uppgifter  skall  också  omfatta  lämplig\r\növervakning  av Europols verksamhet.  I  unionslagen\r\nskall    tas   in   regler    om    villkoren    för\r\nEuropaparlamentets  och  de  nationella parlamentens\r\ndeltagande i utvärderingen av  Eurojusts verksamhet.\r\nI  konventspresidiets  utkast  till  förslag  saknas\r\nockså  här beskrivningar av hur den  parlamentariska\r\ntillsynen skall gå till.\r\nVidare  föreslår  konventspresidiet,  vilket är en\r\nnyhet  jämfört  med  dagens  regler,  att  det   får\r\ninrättas   en   kommitté  med  uppgift  att  på  ett\r\növergripande  plan   säkerställa   samordningen   av\r\nåtgärder  som vidtas av medlemsstaternas myndigheter\r\nför att främja  och  stärka det operativa samarbetet\r\ninom EU vad gäller den inre säkerheten.\r\nSlutligen föreslår konventspresidiet, vilket också\r\när  en nyhet jämfört med  dagens  fördrag,  att  det\r\nskall  införas  en  rättslig  grund  för  att  genom\r\nenhälligt  beslut i rådet och med Europaparlamentets\r\nsamtycke inrätta  en europeisk åklagarmyndighet inom\r\nEurojust.  Den europeiska  åklagarmyndigheten  skall\r\nvara behörig  att  utreda,  lagföra  och  väcka åtal\r\navseende    grova    brott    som   påverkar   flera\r\nmedlemsstater   och  rörande  brott   mot   unionens\r\nfinansiella intressen.  Åtal skall väckas och drivas\r\nav  den europeiska åklagarmyndigheten  vid  behöriga\r\nnationella   domstolar   i   medlemsstaterna.  I  en\r\nunionslag skall regleras bl.a.  de  processrättsliga\r\nreglerna   för  den  europeiska  åklagarmyndigheten,\r\ninklusive bestämmelser  om  tillåtande av bevisning,\r\noch regler för domstolskontroll  av  den  europeiska\r\nåklagarmyndigheten.\r\n\r\nBehörigheten för Europeiska gemenskapernas\r\ndomstol\r\n\r\n\r\nDomstolens    behörighet   enligt   gemenskapsrätten\r\nomfattar bl.a.  frågor  om en medlemsstat underlåtit\r\natt   uppfylla   en  skyldighet   enligt   fördraget\r\n(fördragsbrottstalan),  lagenligheten  av rättsakter\r\n(ogiltighetstalan)  och om Europaparlamentet,  rådet\r\neller  kommissionen underlåtit  att  vidta  åtgärder\r\nenligt fördraget  (passivitetstalan).  Domstolen får\r\nvidare  på  begäran av en nationell domstol  meddela\r\nförhandsavgöranden om gemenskapsrättens tolkning och\r\ni vissa fall  dess  giltighet. Domstolens behörighet\r\nrörande  frågor  som  omfattas   av   det  nuvarande\r\nstraffrättsliga  samarbetet  är som ovan  redovisats\r\n(se ovan s. 3) inskränkt jämfört  med vad som gäller\r\navseende gemenskapsrätten.\r\n\r\nKonventspresidiets utkast till förslag innebär - i\r\nlikhet med vad som gäller i dag - att domstolen inte\r\nskall vara behörig att pröva frågor  som  rör polis-\r\noch  ordningsfrågor  som  sorterar  under  nationell\r\nrätt. Undantaget från domstolens behörighet omfattar\r\nsåväl   frågor  om  en  insats  giltighet  och  dess\r\nproportionalitet  som  medlemsstaternas  ansvar  att\r\nupprätthålla lag och ordning samt att skydda statens\r\ninre säkerhet.\r\nVad  gäller  frågor  som rör insatser av nationell\r\npolis eller andra nationella  brottsbekämpande organ\r\nsom   görs  med  tillämpning  av  unionsrätt   skall\r\ndomstolen vara behörig att besluta om tillämpning av\r\ndenna unionsrätt.\r\n\r\nUtskottets överväganden\r\n\r\n\r\nKonventspresidiets utkast till förslag\r\n\r\n\r\nBeslutsformer m.m.\r\n\r\nFrågan   om  de  framtida  beslutsformerna  för  det\r\nstraffrättsliga   samarbetet   innehåller   en   rad\r\nkomplicerade      problemställningar.     Den     av\r\nkonventspresidiet  föreslagna   beslutsordningen   -\r\nkvalificerad majoritet i rådet och med medbeslutande\r\nav    Europaparlamentet   -   skall   tillämpas   på\r\nmajoriteten   av   de   EU-frågor  utskottet  i  dag\r\nhandlägger. Man kan förvänta sig att besluten enligt\r\nden föreslagna nyordningen  som  regel får formen av\r\nramlagar.\r\n\r\nEn   grundläggande   princip  för  det   rättsliga\r\nsamarbetet  inom  unionen   är   den  om  ömsesidigt\r\nerkännande  av  domar  och  beslut. Oavsett  hur  de\r\nframtida beslutsformerna kommer  att  se  ut  är det\r\ndärför   viktigt  att  insatser  görs  för  att  öka\r\nförtroendet  mellan medlemsstaternas myndigheter för\r\nvarandras rättssystem.\r\nFramtidens EU  kommer  att  bestå av 25 eller fler\r\nmedlemsstater. Reformeras inte beslutsformerna finns\r\ndet  en  uppenbar  risk  att samarbetet  på  viktiga\r\nområden,  t.ex.  vad  gäller   operativt  samarbete,\r\nallvarligt försvåras.\r\nDen  allvarliga gränsöverskridande  brottsligheten\r\nutgör ett  hot  mot  både  enskilda individer och, i\r\nförlängningen, mot hela samhället. För att effektivt\r\nbekämpa   gränsöverskridande   brottslighet    krävs\r\ngränsöverskridande        operativa        insatser.\r\nBrottslighetens  internationalisering  talar  alltså\r\nför  att  det  på  unionsnivå måste finnas effektiva\r\nverktyg för att bekämpa denna typ av brottslighet.\r\nVad som nu anförts  kan  anföras  som argument för\r\nett  visst inslag av överstatlighet när  det  gäller\r\ndet straffrättsliga  samarbetet.  Majoritetsbeslut i\r\nrådet tillämpas för närvarande i frågor  som  gäller\r\nt.ex.  den inre marknaden. Den har kunnat genomföras\r\nutan allvarliga nackdelar för Sverige. Det nuvarande\r\nenhällighetskravet  kan emellertid vara ett sätt att\r\nskydda legitima nationella  särdrag.  Å  andra sidan\r\nkan vetorätten, av nationella skäl, användas för att\r\nblockera nödvändiga reformer.\r\nEtt   argument  mot  att  överföra  delar  av  det\r\nstraffrättsliga  samarbetet  till  att  omfattas  av\r\nunionskompetensen   är   att  riksdagens  inflytande\r\nminskar i de delarna. Vidare  innebär  utkastet till\r\nförslag  avseende  omröstningsreglerna  i rådet  att\r\ninflytandet  ökar  för befolkningsrika medlemsstater\r\npå bekostnad av medlemsstater med liten befolkning.\r\nUtskottet    ställer     sig     tveksamt     till\r\nkonventspresidiets  utkast  till  förslag om vad som\r\nskall  avses  med begreppet kvalificerad  majoritet.\r\nDen  frågan  bör   bli   föremål   för   ytterligare\r\növerväganden.\r\nEn viktig utgångspunkt är att det, oavsett  vilken\r\nframtida  beslutsform  som  kommer  att väljas, inte\r\nråder  några  oklarheter  om  det är medlemsstaterna\r\neller unionen som har kompetens att vidta åtgärder i\r\nen  viss  fråga.  Det är viktigt att  de  nationella\r\nparlamenten vet i vilken  utsträckning  och  rörande\r\nvilka specifika frågor som kompetens överförts  till\r\nEU  med  det  nya  fördraget. I denna fråga återstår\r\nmycket  arbete med artiklarna  i  konventspresidiets\r\nutkast till förslag.\r\nFrågor  om  hur  vi  i  Sverige  organiserar  vårt\r\nrättsväsende  bör  vara  en  fråga för riksdagen och\r\ninte  överlåtas till EU. Sådana  frågor  bör  alltså\r\ninte omfattas av unionens kompetens.\r\n\r\nInitiativrätten\r\n\r\nEnligt  utskottets  mening  bör  förslag  i  rådet i\r\nförsta    hand    läggas   fram   av   kommissionen.\r\nMedlemsstaternas  initiativrätt   bör  ses  som  ett\r\nkomplement.\r\n\r\nVad  gäller  initiativrätten  kan konstateras  att\r\nframför allt vissa ordförandeskap använt den för att\r\ndriva nationella frågor på EU-nivå. Detta har ibland\r\nblockerat arbetet med frågor av större  relevans för\r\nunionen  som  helhet.  När  ordförandeskapet   sedan\r\növertas   av   en   annan   medlemsstat,  med  andra\r\nprioriteringar, riskerar frågan  att  tappa styrfart\r\nutan  att  för  den  skull  bli helt avskriven  från\r\nunionens  dagordning. I praktiken  innebär  utkastet\r\ntill förslag  att  förankringsprocessen  måste börja\r\ninnan     förslaget    läggs    fram.    Från    ett\r\neffektivitetsperspektiv  finns  det sålunda skäl som\r\ntalar   för   en  inskränkning  av  medlemsstaternas\r\ninitiativrätt.  En  bibehållen  initiativrätt  kan å\r\nandra sidan vara ett medel för medlemsstaterna att i\r\nså  stor  utsträckning  som  möjligt  kunna  behålla\r\nkontrollen    över   utvecklingen   av   sitt   eget\r\nrättsväsende.\r\nUtskottet känner  sig  inte  helt övertygat om att\r\njust en fjärdedel av medlemsstaterna skall stå bakom\r\nett förslag, vilket i praktiken innebär 7 länder med\r\n25 medlemsstater. Man kan tänka  sig situationen att\r\nregeringarna  i  Sverige, Danmark och  Finland  vill\r\nlägga fram ett nordiskt förslag. Det är inte möjligt\r\nenligt konventspresidiets utkast till förslag.\r\n\r\nDe nationella parlamentens\r\nsubsidiaritetskontroll\r\n\r\nDet  är  i  princip  positivt   att   de  nationella\r\nparlamenten ges en fördragsreglerad rätt att göra en\r\nsubsidiaritetskontroll av kommissionens förslag. Som\r\nredovisats  ovan  innebär konventspresidiets  utkast\r\ntill  förslag inte att  ett  kommissionsförslag  med\r\nnågon  automatik   stoppas   om  tillräckligt  många\r\nnationella  parlament  anser att  förslaget  kränker\r\nsubsidiaritetsprincipen. Om kommissionen ändå väljer\r\natt  lägga  fram  sitt  förslag  efter  omprövningen\r\ninnebär    omröstningsreglerna     i    rådet    att\r\nbefolkningsrika  medlemsstater har större  möjlighet\r\nän medlemsstater med  liten  befolkning att få gehör\r\nför  invändningar  om  att  förslaget   strider  mot\r\nsubsidiaritetsprincipen. Enligt utskottet  finns det\r\nskäl att ytterligare överväga hur kontrollen  av att\r\nsubsidiaritetsprincipen  inte kränks skall utformas.\r\nVidare kan övervägas vilken effekt ett konstaterande\r\nav att subsidiaritetsprincipen  kränks  skall  ha på\r\nkommissionens förslag. Det bör också ifrågasättas om\r\ndet  ankommer  på unionen att besluta vilket svenskt\r\norgan som skall svara för kontrollen.\r\n\r\nOm   konventspresidiets    utkast   till   förslag\r\ngenomförs i denna del kommer det  att  ställa  andra\r\nkrav  på  hur  riksdagen skall arbeta med EU-frågor.\r\nDetta   är   en   fråga    som   kräver   omfattande\r\növerväganden. En av flera tänkbara  förändringar  är\r\natt   fackutskotten  övertar  EU-nämndens  uppgifter\r\navseende frågorna inom respektive beredningsområde.\r\n\r\nStraffrättsligt samarbete\r\n\r\nGenom en  fortsatt  tillnärmning av medlemsstaternas\r\nstraff- och straffprocessrätt  minskar möjligheterna\r\natt använda sig av den fria rörligheten för att begå\r\nbrott, det blir svårare för gärningsmännen att hitta\r\n\"safe havens\". För att effektivt  kunna  bekämpa den\r\nallvarliga gränsöverskridande brottsligheten kan det\r\ndärför  finnas  skäl  till en viss harmonisering  av\r\ndelar   av   straffrätten.   Å   andra   sidan   kan\r\nmöjligheterna  för  medlemsstaterna att vidmakthålla\r\nsina unika rättstraditioner  minska  vid en övergång\r\ntill överstatlighet.\r\n\r\nDet  fortsatta  samarbetet  på det straffrättsliga\r\nområdet bygger, i likhet med vad  som  gäller i dag,\r\npå    principen    om   ömsesidigt   erkännande.   I\r\nkonventspresidiets   utkast   till   förslag   ingår\r\nkomponenter  som  möjliggör  tillnärmning  av  vissa\r\nstraff-  och straffprocessrättsliga  frågor,  vilket\r\nkan  öka  förtroendet   för   andra   medlemsstaters\r\nrättsordningar och därigenom få till stånd en utökad\r\ntillämpning  av principen om ömsesidigt  erkännande.\r\nKonventspresidiets utkast till förslag innebär bl.a.\r\natt det blir möjligt  att  införa vissa minimiregler\r\ntill  skydd för den enskilde  genom  beslutsfattande\r\nmed  kvalificerad   majoritet.  Å  andra  sidan  kan\r\nutkastet till förslag på sikt medföra förhållandevis\r\nstora     förändringar     för      den      svenska\r\nstraffprocessrätten. Detta får ses som en konsekvens\r\nav   behovet   att   stärka   samarbetet  mot  vissa\r\nbrottstyper inom unionen.\r\nPåföljderna för vissa brott är  mer  ingripande  i\r\nett antal av unionens medlemsstater än de som följer\r\nav  den  svenska  straffrätten. Ökad tillnärmning på\r\ndetta område kan också  minska  Sveriges möjligheter\r\natt behålla egna regler rörande t.ex. verkställighet\r\nav  fängelsestraff  och villkorlig  frigivning  samt\r\nstraffbarhetsålder.\r\nRörande lagstiftning  i  allmänhet och i synnerhet\r\nsådan som innefattar ingripanden  mot  enskilda från\r\nsamhällets sida är det viktigt att lagstiftningen är\r\nklar   och   tydlig   för   att  i  största  möjliga\r\nutsträckning       undvika      tolknings-       och\r\ngränsdragningsproblem.  Vid  en  eventuell  övergång\r\nfrån   mellanstatligt  samarbete  till  överstatligt\r\nsådant på  det  straffrättsliga  området är det, som\r\nanförts ovan, viktigt att det klart  framgår  vilken\r\nkompetens  som  tillfaller EU respektive de enskilda\r\nmedlemsstaterna.  Skrivningar  av  typen \"underlätta\r\nvarje annat samarbete\", \"andra specifika  delar\" och\r\n\"alla  andra  i  följande punkt ej angivna åtgärder\"\r\nbör därför så långt  som  möjligt undvikas. Artiklar\r\nmed sådana skrivningar behöver omarbetas.\r\n\r\nPolis- och åklagarsamarbete\r\n\r\nEtt utökat samarbete avseende  operativt polisarbete\r\nmot gränsöverskridande brottslighet är positivt. Ett\r\neffektivt     bekämpande    av    gränsöverskridande\r\nbrottslighet   förutsätter   att   det   finns   ett\r\nfungerande   samarbete    mellan    medlemsstaternas\r\nåklagar-  och  polisorganisationer. Det  kan  därför\r\nfinnas skäl till  viss  överstatlighet även på detta\r\nområde. - Tvångsåtgärder  mot enskilda i Sverige bör\r\nutföras  av  företrädare  för  svenska  myndigheter.\r\nDetta  är  även  innebörden  av   konventspresidiets\r\nutkast till förslag rörande operativa  insatser  där\r\nEuropol och Eurojust är involverade. Det är positivt\r\natt  det  införs  en fördragsreglerad parlamentarisk\r\ngransknings-  respektive   utvärderingsfunktion   av\r\nEuropols   och   Eurojusts  verksamhet.  De  närmare\r\nreglerna       för       denna       parlamentariska\r\ngranskningsfunktion skall  regleras  i en unionslag.\r\nDet  kan övervägas om det redan i fördraget  närmare\r\nborde anges vilken uppgift de nationella parlamenten\r\nrespektive  Europarlamentet  skall ha i granskningen\r\nrespektive utvärderingen och vad  syftet skall vara.\r\n-     Också     här     aktualiseras    frågan    om\r\narbetsfördelningen mellan  riksdagen  och regeringen\r\noch om det bör ankomma på unionen att besluta härom.\r\n\r\nKonventspresidiets utkast till förslag  rörande en\r\neuropeisk    åklagarmyndighet    kräver   omfattande\r\nytterligare överväganden.\r\n\r\nBehörigheten för Europeiska gemenskapernas\r\ndomstol\r\n\r\nDomstolen bör, i likhet med vad som  gäller  i  dag,\r\nvara  behörig  att döma i unionsrättsliga frågor. Om\r\nkonventspresidiets  utkast  till  förslag leder till\r\nfördragsändringar kommer domstolens kompetens alltså\r\näven att omfatta frågor som rör det  straffrättsliga\r\nsamarbetet.  För  svenskt vidkommande innebär  detta\r\natt fler frågor på  detta  område  kommer  att kunna\r\nprövas  av  domstolen. Det är viktigt att domstolens\r\nkompetens tydligt framgår av det framtida fördraget.\r\n\r\n\r\nMotionen\r\n\r\n\r\nI  motion  2002/03:U323  (m)  yrkande  16  framhålls\r\nvikten av att  Europol  och  Eurojust byggs upp till\r\neffektiva  organisationer.  Mot   bakgrund   av  den\r\npågående fördragsöversynen finner utskottet inte att\r\ndet   föreligger   skäl  för  något  uttalande  från\r\nriksdagens   sida.   Utskottet    avstyrker   motion\r\n2002/03:U323 i här behandlad del.\r\n\r\nStockholm den 15 maj 2003\r\n\r\n\r\nPå justitieutskottets vägnar\r\n\r\n\r\nJohan Pehrson\r\n\r\n\r\nFöljande  ledamöter  har deltagit i beslutet:  Johan\r\nPehrson (fp), Susanne  Eberstein  (s),  Alice Åström\r\n(v),  Margareta  Sandgren (s), Lennart Nilsson  (s),\r\nHelena Zakariasén  (s), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe\r\nJohnsson  (m),  Torkild   Strandberg   (fp),   Johan\r\nLinander (c), Göran Norlander (s), Cecilia Magnusson\r\n(m),  Joe  Frans (s), Kerstin Andersson (s), Hillevi\r\nEngström (m) och Catharina Bråkenhielm (s).\r\n\r\nAvvikande mening\r\n\r\n\r\n\r\nEuropol och Eurojust\r\n\r\n\r\nav Jeppe  Johnsson (m), Cecilia Magnusson (m) och\r\nHillevi Engström (m).\r\n\r\nVi anser att justitieutskottets yttrande i avsnittet\r\nMotionen     borde      ha     följande     lydelse:\r\nKonventspresidiets utkast  till  förslag  innehåller\r\ndelar  som  kan  leda  till att Europol och Eurojust\r\nblir effektiva verktyg i  kampen  mot den allvarliga\r\ngränsöverskridande  brottsligheten.  Den  allvarliga\r\ngränsöverskridande  brottsligheten  utgör  dock  ett\r\nsådan  hot  mot enskilda  individer  att  omedelbara\r\nåtgärder   krävs   för   att   effektivisera   dessa\r\nunionsorgan.\r\n\r\nDet sammansatta  konstitutions- och utrikesutskottet\r\nbör alltså uppmana  regeringen  att  vidta  lämpliga\r\nåtgärder inom EU.\r\n\r\nBilaga 3\r\n\r\nOffentlig utfrågning\r\n\r\n\r\n\r\nEU-nämndens offentliga utfrågning i samarbete\r\nmed   det   sammansatta   konstitutions-  och\r\nutrikesutskottet  samt justitieutskottet  den\r\n10 april 2003\r\n\r\n\"Rättssäkerhet  och   beslutsformer   i  EU:s\r\ntredje pelare - om framtidskonventets idéer\"\r\n\r\nMedverkande:\r\n\r\nDepartementsråd Peter Strömberg, Justitiedepartementet\r\n\r\nSören Lekberg (s), riksdagsrepresentant i konventet\r\n\r\nIngvar   Svensson   (kd),   riksdagsrepresentant   i\r\nkonventet\r\n\r\nDocent Petter Asp, Uppsala Universitet\r\n\r\nRiksåklagare Klas Bergenstrand\r\n\r\nStatssekreterare Dan Eliasson, Justitiedepartementet\r\n\r\nOrdförande Inger Segelström (s): Jag vill hälsa alla\r\nvälkoma  till denna offentliga  utfrågning  om  EU:s\r\nframtidskonvent, som ska handla om rättssäkerhet och\r\nbeslutsformer i nuvarande tredje pelaren. Arrangörer\r\när EU-nämnden, justitieutskottet och det sammansatta\r\nkonstitutions-    och    utrikesutskottet.   Susanne\r\nEberstein från justitieutskottet  och jag kommer att\r\ndela på ordförandeskapet och försöka  hålla  ordning\r\npå mötet, tider och sådana saker.\r\n\r\nVi  tre  som  är  arrangörer  gör detta för att vi\r\ntycker att det är viktigt att riksdagen  följer  med\r\noch  diskuterar  vad  som  händer  i  konventet  och\r\nframför  allt  vad  som  kan påverka vårt arbete. Vi\r\ntycker att det ska bli en mycket spännande förmiddag\r\natt få lyssna på de talare som vi har bjudit in. Jag\r\nvill hälsa alla välkomna.\r\n\r\nVi   börjar   med   det   första   anförandet,    av\r\ndepartementsrådet          Peter          Strömberg,\r\nJustitiedepartementet. Varsågod, Peter!\r\n\r\nDepartementsrådet          Peter          Strömberg,\r\nJustitiedepartementet: Tack för inbjudan. Mitt  namn\r\när   Peter  Strömberg.  Jag  är  departementsråd  på\r\nJustitiedepartementet  och  dessutom  departementets\r\ninternationella chefsförhandlare, vilket betyder att\r\njag     har     övergripande    ansvar    för    den\r\nförhandlingsverksamhet  som  bedrivs  inom ramen för\r\nJustitiedepartementets verksamhetsområde.  Fokus  är\r\nnaturligtvis särskilt på EU-området och då speciellt\r\ntredjepelarfrågorna.\r\n\r\nJag  har  blivit  ombedd att i dag redogöra lite för\r\nhur dagens verklighet  ser  ut,  vad  som händer och\r\nvilka regler som gäller för att teckna  en  bakgrund\r\nför diskussionen.\r\n\r\nVi har inom unionen en bild av tre pelare, som ett\r\ngrekiskt   tempel.   Man  har  en  bottenplatta  med\r\ngemensamma fördrag och  bestämmelser, så har man tre\r\nverksamhetsområden som innefattar pelarna, och sedan\r\nhar  man  en överbyggnad i  form  av  de  gemensamma\r\ninstitutionerna:      rådet,     parlamentet     och\r\nkommissionen.\r\nDet  är stora skillnader  mellan  beslutsfattandet\r\noch den  ordning som gäller inom de tre pelarna. Den\r\ntredje pelaren  karakteriseras av ett mellanstatligt\r\nbeslutsfattande och  ett  mellanstatligt  förfarande\r\növer  huvud  taget.  Första  pelaren, som innefattar\r\nfrågor  om tullunionen och den  inre  marknaden  med\r\nmera, innebär  en överstatlig beslutsordning -det vi\r\nbrukar kalla för gemenskapsrätten.\r\nVad  är  det då  för  skillnad  mellan  dessa?  Ur\r\nkonstitutionell    synvinkel    har   det   på   det\r\nmellanstatliga tredjepelarområdet  inte  skett någon\r\növerföring       av       beslutskompetens      till\r\nrådsinstitutionerna från riksdagen eller regeringen.\r\nDet  har däremot skett beträffande  de  områden  som\r\nfigurerar  inom  den så kallade första pelaren, inom\r\ngemenskapsrätten.\r\nMan kan också beskriva  överstatligheten  som  att\r\nman  där har ett företräde för gemenskapsrätten. Jag\r\ntar några  axplock  av  det  hela.  Omröstnings- och\r\nbeslutsförfarandet sker med kvalificerad  majoritet.\r\nDe  rättsakter  och  beslut - det vill säga direktiv\r\noch förordningar - som antas har i vissa fall direkt\r\neffekt    i    medlemsstaterna.     Man    har    en\r\ngenomförandekontroll av domstolen och  kommissionen,\r\noch  kommissionen  har  en exklusiv initiativrätt  i\r\ndessa frågor. Det är de grundläggande  skillnaderna.\r\nJag  ska  gå in lite närmare på hur motsvarigheterna\r\nter sig inom ramen för tredje pelaren.\r\nNär man tittar  på  totaliteten av allt det jag nu\r\nnämnde  kan  man  konstatera  att  man  inom  första\r\npelaren så att säga  har en överstatlig regim. Varje\r\nenskilt    moment   av   detta    innefattar    inte\r\növerstatlighet.   Beslutsfattande  med  kvalificerad\r\nmajoritet behöver till  exempel  inte  nödvändigtvis\r\ngöra det, men när detta kombineras med annat  så  är\r\ntotaliteten överstatlig. Var gränserna exakt går kan\r\nman  diskutera.  Jag  tänkte  inte  gå in närmare på\r\ndetta.\r\nOm  vi nu tittar närmare på den tredje  pelaren  -\r\ndet rättsliga  och inrikes samarbetet, det samarbete\r\nsom  rör  polisiära   och  rättsliga  frågor  -  vad\r\ninnefattar då den för någonting?  Man  kan börja med\r\natt    konstatera    att    i    samband   med   att\r\nAmsterdamfördraget  trädde i kraft  förde  man  från\r\ntredje pelaren bort frågor  som rör migration, asyl,\r\ngränskontroll,   visering   etcetera,    och    även\r\ncivilprocessuella  frågor.  Dessa  fördes  från  den\r\ndåvarande   tredje  pelaren  över  till  den  första\r\npelaren   och   ingår    nu   i   den   överstatliga\r\ngemenskapsrätten.\r\nInom  de  områden  som  är  kvar   samarbetar   vi\r\nmellanstatligt.  Vi  har  polissamarbete  -  det  är\r\nfrågan  om operativt samarbete à la Schengen och det\r\när frågan  om  Europol.  Vi har rättsligt samarbete,\r\nsom man kallar det. Ett exempel  på sådant samarbete\r\när  den  europeiska  arresteringsordern.   Ömsesidig\r\nrättslig  hjälp,  verkställighet  av  straff  - till\r\nexempel böter, som diskuteras just nu - och Eurojust\r\när  andra  exempel  på  sådant som regleras inom den\r\ndel  av  tredje pelaren  som  handlar  om  rättsligt\r\nsamarbete.  Man  har  också  en  del  som handlar om\r\nstraffrättslig harmonisering. Där handlar  det  till\r\nexempel    om    barnpornografifrågor,    terrorism,\r\nmänniskohandel och trafficking. Det visar vad vi rör\r\noss på för områden.\r\nI tredje pelaren fattar man beslut med enhällighet\r\ni  princip  i alla frågor. Staterna har vetorätt.  I\r\nden  första  pelaren,   inom   gemenskapsrätten,  är\r\nhuvudregeln kvalificerad majoritet i omröstningar. I\r\ntredje pelaren har medlemsstaterna  var  för  sig en\r\negen,  fri  initiativrätt. De får lägga fram förslag\r\ntill  rättsakter.   I  den  första  pelaren  är  det\r\nkommissionen som har initiativrätten som en exklusiv\r\nbehörighet. I den tredje  pelaren  finns en mekanism\r\ndär  man konsulterar och hör parlamentet,  men  inte\r\nmer  än   så.   I  första  pelaren  har  parlamentet\r\nmedbeslutanderätt  och  deltar  i  lagstiftningen  i\r\nprincip som en jämbördig partner med rådet.\r\nVilka  beslutsinstrument  förekommer  då  i dagens\r\ntredje  pelare?  Det  finns  rambeslut och det finns\r\nbeslut.    Båda   dessa   ska   enligt    fördragets\r\nföreskrifter  vara  bindande,  men  de  ska  inte ha\r\ndirekt  effekt.  Det  innebär i korthet att enskilda\r\ninte kan grunda rättighetsanspråk  direkt på vad som\r\nstår i ett rambeslut eller ett beslut.\r\nRambesluten  ska  användas  för att tillnärma  och\r\nharmonisera  medlemstaternas  lagstiftning,  men  de\r\nbeslut  som  fattas ska genomföras  genom  nationell\r\nlagstiftning.  Det  är  precis på samma sätt som med\r\ndirektiven    inom   den   första    pelaren,    det\r\ngemenskapsrättsliga  området.  Men  det  finns  inte\r\nnågon  allmän  regel  som  ger dessa beslutsformer -\r\nrambesluten och besluten inom tredje pelaren - något\r\nföreträde framför nationell  rätt,  vilket det finns\r\nfast  domstolspraxis  om när det gäller  motsvarande\r\nbeslut inom första pelaren.\r\nDet förekommer också beslutande genom konventioner\r\ni tredje pelaren. De fungerar precis som vilka andra\r\nkonventioner som helst.\r\nDomstolens roll skiljer  sig  också  mellan första\r\noch  tredje  pelaren.  I  tredje pelarens finns  det\r\nmöjlighet att lämna över en  rätt  till EG-domstolen\r\natt  meddela förhandsavgöranden. Sverige  har  gjort\r\ndet.  Några   länder   har  avstått  från  att  låta\r\ndomstolen göra det. Domstolen  får  inte lägga sig i\r\npolis-  eller  åklagaroperativ verksamhet.  Den  får\r\ngranska lagenlighet av rambeslut och beslut, och den\r\nfår    avgöra    tvister    om    tolkning    mellan\r\nmedlemsstaterna.  Domstolen  har  alltså  en  ganska\r\ninskränkt roll när  det  gäller regelövervakningen i\r\nförhållande  till  vad  som är  fallet  inom  första\r\npelaren.\r\nJag vill också tala lite om riksdagens roll och om\r\nhur det har fungerat under förhandlingarnas gång och\r\nefter förhandlingarna. Det  jag  säger  gäller också\r\nvanliga   beslut,   men   jag  tar  rambesluten  som\r\nutgångspunkt.   Rambesluten   skiljer    sig    från\r\ndirektiven i det avseendet att de inte ska ha direkt\r\neffekt. Regeln om gemenskapsrättens företräde gäller\r\nsom  jag  sade  inte  på tredje pelarens område. Det\r\nbetyder att de ur vår synvinkel  är  fattade  på ett\r\nområde  där  vi inte har överlåtit beslutskompetens.\r\nDå  följer man  vanliga  regler  om  internationella\r\növerenskommelser,   det   vill   säga   att  det  är\r\nregeringen    som    ingår   överenskommelsen.   Men\r\nregeringen   måste   naturligtvis    ha   riksdagens\r\ngodkännande   om  överenskommelsen  innefattar   ett\r\nåtagande om ändring  av  lag, om den berör ett annat\r\nområde som riksdagen ska besluta  om  eller  om  den\r\nannars   är  av  större  vikt.  Det  är  de  vanliga\r\nreglerna.\r\nEftersom   rambesluten   enligt   fördragen   blir\r\nbindande direkt när regeringen har röstat ja i rådet\r\nlägger     regeringen     fram    en    så    kallad\r\nparlamentsreservation     när     den      politiska\r\növerenskommelsen  är klar. Det sker alltså när  alla\r\nrådsmedlemmar är ense om hur rambeslutet ska se ut -\r\nnär  beslutet  är  färdigförhandlat  men  innan  det\r\nformellt   är  antaget.   Därefter   inleds   genast\r\nprocessen med  att  få beslutet godkänt av riksdagen\r\ngenom ett formellt beslut  i kammaren. Det görs i de\r\nfall   rambeslutet  innefattar   ett   åtagande   om\r\nlagändring  etcetera,  annars  ligger  det  ju under\r\nregeringens kompetens. När riksdagen har givit  sitt\r\ngodkännande   röstar  regeringen  ja  i  rådet,  och\r\nrambeslutet antas formellt.\r\nDetta förfarande  ska  man skilja från det normala\r\nsamråds-   och  informationsförfarande   som   finns\r\nföreskrivet  i  10  kap.  6 §  regeringsformen och i\r\nriksdagsordningen, där det stadgas  att  samråd  och\r\ninformation    med    EU-nämnden   ska   ske   inför\r\nförhandlingar i rådet.  Det  här är något annat. Jag\r\ntänker i det här sammanhanget  inte gå in närmare på\r\ndet vanliga samrådsförfarandet med EU-nämnden.\r\nVi har en fast riksdagspraxis  om  godkännandet av\r\nrambeslut.  Riksdagen  har i ett antal fall  godkänt\r\natt  regeringen inte har  lagt  fram  något  konkret\r\nlagförslag  utan  bara  begärt  ett  godkännande  av\r\növerenskommelsen  som  sådan  för  att  sedan  kunna\r\nåterkomma   med   ett   lagförslag.  Men  ibland  är\r\nlagstiftningen av så okomplicerad  karaktär  att man\r\nfaktiskt kan lägga fram det genast. Så var det  till\r\nexempel när riksdagen godkände beslutet om Eurojust.\r\nUr  en förhandlingssynvinkel finns det ganska goda\r\nskäl för  en  sådan  här ordning. Man har ett mycket\r\nstort skyndsamhetskrav  på  sig från unionens övriga\r\nmedlemsländer att kunna fatta beslutet formellt. Den\r\nsvenska parlamentsreservationen  innebär  i  princip\r\natt  man  lägger  ett veto mot antagande av beslutet\r\ntill dess att riksdagen har sagt ja. Det innebär att\r\nman inte kan komma  i  gång med genomförande i andra\r\nländer. Det är därför mycket  angeläget  att den här\r\ntiden blir ganska kort.\r\nTill sist vill jag komma med en reflexion i frågan\r\nom enhällighet och majoritetsomröstning. Använder vi\r\noss  i  det  här  sammanhanget  av den vetorätt  som\r\nSverige som medlemsstat har? Svaret  är  både ja och\r\nnej.  Man  kan  säga  att  vi gör det varje gång  vi\r\nlägger en parlamentsreservation,  men då är det inte\r\nen  politisk  markering.  Alla vet att  den  svenska\r\nregeringen har gått med på  beslutet  politiskt  och\r\natt  man  inte går till riksdagen med ett beslut som\r\ninte har majoritet.  Det  har  inte  hänt  i  de här\r\nsammanhangen  i  alla  fall.  Frågan  är så att säga\r\navgjord  i  förhållande  till  rådet. Man den  andra\r\nformen  av vetorätt, den politiska  vetorätten,  har\r\nformellt  aldrig  använts  någon  gång. Man har haft\r\nnytta av den i förhandlingssituationer, till exempel\r\nvad  gäller skyddet av tryckfrihetsförordningen  och\r\nyttrandefrihetsgrundlagens  reglering.  Där vet alla\r\nmedlemsstater att det blir tvärstopp om inte Sverige\r\nfår som man vill. Då har man fått gehör för detta.\r\n\r\nI de flesta andra frågor har man förhandlat sig fram\r\noch kompromissat sig fram. Det är sällsynt att någon\r\nblockerar, men kompromisserna är många, och  det kan\r\nibland leda till att man klagar på att besluten blir\r\nen aning urvattnade.\r\n\r\nOrdföranden: Tack för det, Peter. Om du stannar kvar\r\ni  talarstolen  finns det utrymme för ledamöter  att\r\nställa frågor.\r\n\r\nJohan  Linander  (c):  Tack  så  mycket.  De  första\r\nfrågorna ska som jag förstår det gälla den nuvarande\r\nsituationen.  Som det  ser  ut  nu  är  den  rådande\r\nordningen  att  departementet   först   kommer  till\r\nriksdagen  med  rambeslutet  för godkännande.  Först\r\nsenare kommer förslag om lagändring. Som jag ser det\r\när det inte riktigt tillfredsställande  att  vi  som\r\nriksdag  inte  vet  riktigt vilka ändringar i svensk\r\nlag som behövs för att  rambeslutet senare ska kunna\r\nuppfyllas.\r\n\r\nFrågan  är  om  departementet  har  för  avsikt  att\r\nfortsätta jobba så,  eller  om ni också skulle tycka\r\natt  det  vore bättre om man kunde  lägga  fram  ett\r\nförslag om  lagändring i samband med att rambeslutet\r\ngodkänns i riksdagen.\r\n\r\nPeter Strömberg:  Det var en svår fråga, och den får\r\nsom vanligt besvaras både med ja och nej.\r\n\r\nRegeringen gör alltid en mycket noggrann beskrivning\r\nav den lagstiftning  som  man  tänker sig behöva för\r\natt  genomföra  åtagandena i det rambeslut  som  man\r\nvill att riksdagen  ska  godkänna,  men  det är inte\r\nutmejslat   i   detalj,  så  att  man  har  konkreta\r\nbestämmelser,   paragrafer    och   ändringsförslag.\r\nRegeringen har hittills menat att det är viktigt att\r\nbehålla skyndsamheten i processen,  så  att man inte\r\nuppehåller  alla  andra  medlemsländer. Man  har  en\r\nförväntan  på  sig  att en ingången  överenskommelse\r\nkommer  att  genomföras   så   snart   som  möjligt.\r\nNaturligtvis vore det önskvärt att få in  så  mycket\r\nlagstiftning  som  möjligt innan beslutet ska antas,\r\noch regeringen gör ju  det i de fall det är möjligt.\r\nMen i vissa fall är lagstiftningsproceduren tekniskt\r\nså komplicerad att regeringen  inte anser att det är\r\nrimligt  att  uppehålla det formella  antagandet  av\r\nrambeslutet under  den  tid  som  detta  kan  ta. Då\r\nförsöker man beskriva det så tydligt det någonsin är\r\nmöjligt för att ge riksdagen en klar och tydlig bild\r\nav   vad   åtagandet   innefattar  och  sedan  komma\r\ntillbaka.\r\n\r\nDetta förfarande har riksdagen godkänt vid ett antal\r\ntillfällen, så jag kan inte tänka mig att regeringen\r\nkommer att göra några stora  avsteg från det. Om det\r\nfinns      möjligheter      lägger      man     fram\r\nlagstiftningsförslag   direkt.   Det  kommer  sådana\r\nexempel också.\r\n\r\nBeatrice  Ask (m): Jag vill bara ställa  en  konkret\r\nfråga för att  få detta fastlagt. Innebär det du har\r\nredovisat vad vi förmodligen redan vet, nämligen att\r\nriksdagen inte kan invända mot följdlagstiftning när\r\nrådet har fattat  ett  beslut?  Riksdagen har alltså\r\nbara en formell möjlighet att fatta  beslut, men det\r\npolitiska  beslutet  är redan fattat i och  med  att\r\nrambeslutet är antaget, eller hur?\r\n\r\nPeter Strömberg: Formellt  sett  kan  riksdagen göra\r\ndet.  I  praktiken är väl möjligheterna mindre.  Men\r\ndet går också  att komma med sådana invändningar som\r\ninnebär att man lagstiftar på ett annat sätt för att\r\nuppnå samma mål.  Det  finns  inget som hindrar det.\r\nMen riksdagen har politiskt bundit  sig  och Sverige\r\ngenom antagandet av själva rambeslutet.\r\n\r\nAlice Åström (v): Jag har en följdfråga till  detta.\r\nDet  talades  om  att  det  i  sammanhang där det är\r\ntekniskt  komplicerat  inte går att  lägga  fram  en\r\nlagstiftning  vid  samma  tidpunkt.  I  den  normala\r\nlagstiftningsprocessen  i  svårare   ärenden  går  i\r\nprincip   all   lagstiftning   till   Lagrådet   för\r\ngranskning.   Man  granskar  om  förslagen  står   i\r\nkonflikt med våra  grundlagar, andra internationella\r\növerenskommelser  och  ser  på  många  grundläggande\r\nfrågor.  Lagrådets  granskning   är   ofta  ett  bra\r\nunderlag   för   riksdagen.   Men   när  det  gäller\r\nrambesluten   och   den  beskrivande  lagstiftningen\r\nkommer Lagrådets granskning  aldrig  med, vilket gör\r\ndet mycket svårare.\r\n\r\nHur  ser  man  från  regeringshåll på att  Lagrådets\r\nfunktion       egentligen       minimeras        när\r\nlagstiftningsfrågorna lyfts upp till EU-nivå?\r\n\r\nPeter    Strömberg:    Det    är   naturligtvis   en\r\nkomplikation.   Man   har   ett   förslag   om   hur\r\nlagstiftningen i grova drag ska se ut men inte något\r\nkonkret lagförslag. Det är riktigt att Lagrådet inte\r\nbrukar      höras      inför     framläggande     av\r\nrambeslutspropositioner.  Nu  har  jag  inte riktigt\r\nklart för mig i vilken mån man kan och ska göra det.\r\nJag  vet att man inte är tvungen att göra  det,  men\r\nhuruvida det är lämpligt kan man diskutera.\r\n\r\nGunnar  Hökmark  (m):  När  det  gäller  denna fråga\r\ntycker jag att det är anmärkningsvärt att  man  från\r\nregeringens sida inte har tagit upp hur man ska göra\r\nför  att undvika att riksdagen ställs inför ett fait\r\naccompli.  Det här förfarandet fungerar så länge det\r\när möjligt,  men  plötsligt kommer man att köra in i\r\nväggen. Med de former  vi  har i riksdagen är kravet\r\natt  stifta  lag  vår viktigaste  uppgift.  Det  har\r\nfunnits en allmän insikt  om  att man måste leva upp\r\ntill de gemensamma mål och förutsättningar  som  har\r\nfunnits inom ramen för EU-arbetet.\r\n\r\nVi  kommer  nu  mer  och  mer att befinna oss i en\r\nnormalprocess där just det som  också är föremål för\r\ndiskussion        i        konventet,       nämligen\r\nsubsidiaritetsprincipen    och     de     nationella\r\nparlamentens roll, sätts i förgrunden. Det  är klart\r\natt  det finna andra metoder att närma sig riksdagen\r\nän att komma i efterhand. Det finns möjlighet att på\r\nolika  sätt  redovisa inriktningen av lagstiftningen\r\noch  att  se till  att  diskussionen  förs,  så  att\r\nregeringen vet vilket mandat den faktiskt har.\r\n\r\nFörs det inte  någon  diskussion  om  att man ska se\r\ntill  att  gå  till riksdagen först för att  få  ett\r\ntydligt mandat och  veta  vad  man  kan  gå med på i\r\nrådet,  i stället för att komma tillbaka och  ställa\r\nriksdagen  inför  vad  som  i  praktiken är ett fait\r\naccompli och sedan hoppas att det  ska  fungera  som\r\ndet  tidigare  har  fungerat?  Jag tror mig med viss\r\nsäkerhet kunna säga att det inte  alltid  kommer att\r\nfungera på samma sätt som förut.\r\n\r\nPeter  Strömberg:  Jag  vill påstå att detta sker  i\r\nmycket   stor   utsträckning.    Vi    har    ju   i\r\nJustitiedepartementets förhandlingsarbete ett mycket\r\nnära  samarbete  och  samråd  med justitieutskottet.\r\nNågra  gånger har vi i förhandlingssituationer  haft\r\nett extrainkallat  möte  med EU-nämnden, där man har\r\ngett  en  bild  av  förhandlingssituationen  och  en\r\nganska     noggrann     redovisning      av      det\r\nlagstiftningsbehov  som  kan  aktualiseras.  Men det\r\nfinns  inga  formella  möjligheter att med nuvarande\r\narbetsordning inhämta något  förhandsgodkännande, om\r\ndetta nu skulle vara önskvärt.\r\n\r\nJag vill påstå att vi hittills  har  gjort så gott\r\nvi  kan.  Vi  avhjälper  den  här bristen genom  att\r\nskriva    så    utförliga,    tydliga   och    klara\r\ngodkännandepropositioner  som någonsin  är  möjligt.\r\nRiksdagen  har  därmed  en reell  möjlighet  att  ta\r\nställning till vad som ska komma.\r\nSå  har  vi  gjort  inte  bara   när   det  gäller\r\nrambesluten.     Det    var    samma    sak    inför\r\nSchengengenomförandet.  Hela  det  jättekomplicerade\r\nlagstiftningspaketet   beskrevs   i  en  så   kallad\r\ngodkännandeproposition  först, och sedan  följde  en\r\nganska omfattande lagstiftning.  Metoden  är inte på\r\nnågot sätt inskränkt till rambesluten.\r\n\r\nDen  väg  vi har framför oss att gå är nog att  göra\r\ngodkännandepropositionerna  så  utförliga och så bra\r\nsom de någonsin kan bli.\r\n\r\nLennart  Hedquist  (m):  Jag  tycker   att  det  har\r\nframstått som otillfredsställande att man  inte  har\r\nlagen  färdig  i anslutning till att man presenterar\r\nrambeslutet. Den praxis som har utvecklats är alltså\r\nolycklig.\r\n\r\nNu sägs det att  det  ibland  är  komplicerat  att\r\nåstadkomma  lagförslaget samtidigt. Då är min fråga:\r\nVilka   hinder   föreligger   för   att   presentera\r\nlagförslaget  samtidigt?  Är det personella resurser\r\npå Regeringskansliet det handlar  om,  eller  är det\r\nrena handläggningsrutiner som orsakar detta?\r\nMin   andra   fråga   gäller   närmast  detta  med\r\ninkopplandet av Lagrådet.\r\n\r\nI vilken utsträckning föreligger i  dag något hinder\r\nför  att  riksdagen  hör Lagrådet i anslutning  till\r\nberedning   av  ärendet?   I   vilken   utsträckning\r\nföreligger  hinder   för  riksdagsutskott  att  höra\r\nLagrådet? Jag har fått en sådan bild att det inte är\r\nnågot  hinder  för  att även  riksdagsutskottet,  om\r\nregeringen inte har kommit  med lagförslaget och det\r\ndärmed har granskats av Lagrådet, hör Lagrådet.\r\n\r\nPeter Strömberg: De hinder som  föreligger  för  att\r\nredan  i  samband  med godkännande av en proposition\r\npresentera ett fullständigt  lagförslag ligger i den\r\nberedningsmekanism, det remissförfarande,  som krävs\r\nför själva lagstiftningen. Det innebär att det  drar\r\nut  på  tiden  så  länge  att  man,  med  riksdagens\r\ngodkännande,  har ansett att det är av intresse  att\r\nfå till stånd ett  snabbt antagande formellt i rådet\r\nav produkten. Vi har accepterat det skyndsamhetskrav\r\nsom ligger i det. Det handlar om några månader i den\r\nprocessen.   En   lagstiftningsprocedur,   för   att\r\ngenomföra ett större lagstiftningspaket, går inte på\r\nden korta tiden. Det  är  den  verklighet som ligger\r\nbakom.\r\n\r\nHuruvida det finns några strikt  formella hinder mot\r\natt  höra  Lagrådet  inför ett rambeslut  måste  jag\r\ntyvärr avstå från att besvara.\r\n\r\nOrdföranden:  Vi  tackar   departementsrådet   Peter\r\nStrömberg  för  att  han kom hit och startade med en\r\nlägesbeskrivning av hur det ser ut i dag.\r\n\r\nVi går vidare till nästa  del  som  handlar  om  nya\r\nbeslutformer, effektivitet och rättssäkerhet. Vi får\r\nhöra Sören Lekberg och Ingvar Svensson som bägge två\r\när våra riksdagsrepresentanter i konventet.\r\n\r\nSören Lekberg (s), riksdagsrepresentant i konventet:\r\nJag  ska  vara  mycket  kortfattad.  Jag  och Ingvar\r\nSvensson delar på det här ämnesområdet.\r\n\r\nJag  vill  direkt anknyta till den diskussion  som\r\nvar tidigare här  om  hur  läget  är  i  dag  på det\r\nrättsliga  och  inrikes  området inom EU. Innan dess\r\nska jag rekapitulera vad konventet  håller  på  med.\r\nKonventet  arbetar  med  att  försöka  förenkla EU:s\r\nfördrag.  En  uppgift  som  vi  har  från Europeiska\r\nrådet, från både Nice och Laeken, är att  försöka få\r\nfram ett sammanhållet fördrag. Vi ska också titta på\r\nkompetensfördelningen  mellan  medlemsstaterna   och\r\nunionen.  Vi  har kommit ganska långt på det området\r\nnu. Vi har framme  konturerna,  och  mer därtill, av\r\nett sammanhållet fördrag som ska ersätta  de fördrag\r\nsom  vi  i dag har på EU-området. Ni känner ju  till\r\nhur de ser ut i dag, hur svåröverskådliga de är.\r\nMen  nu  är   det   på   väg  att  växa  fram  ett\r\nkonstitutionellt fördrag som består av tre delar. En\r\ninledande konstitutionell del  som  beskriver  målen\r\nför  EU,  EU:s värderingar etc., institutionerna och\r\nsedan en del  med de olika politikområdena, där just\r\nområdet för rättsliga frågor är ett politikområde.\r\nGenomgående tema är att åstadkomma transparens och\r\nenkelhet  i  beslutsförfarandet.   Det  ska  tydligt\r\nframgå   vilka   kompetenser   unionen  har,   vilka\r\nkompetenser man delar med medlemsstaterna osv.\r\nDet  har  varit  utgångspunkten,   och   jag  tror\r\nfaktiskt att konventet kommer att lyckas med detta.\r\n\r\nEn  sak  som  gäller  lagstiftningsförfarandet  över\r\nhuvud  taget i unionen är att vi är inne på att byta\r\nnamn på  detta  med förordning och direktiv, som kan\r\nvara lite förvirrande  för  en svensk. Det är på väg\r\natt  få heta lag, EU-lag respektive  EU-ramlag.  EU-\r\nramlag    kommer    att    vara    den   dominerande\r\nlagstiftningsformen, vilket innebär att det blir ett\r\nutrymme  för  medlemsstaterna  när de ska  genomföra\r\nramlagarna   att   anpassa   dem  efter   nationella\r\nförhållanden.\r\n\r\nVi kommer in på en annan viktig  fråga, som jag tror\r\natt man ska hålla i huvudet och som  jag  hela tiden\r\nförsöker  hålla  i  mitt  huvud.  Det är att det  är\r\nmedlemsstaterna som ger unionen befogenheter. Det är\r\ninte  tvärtom.  EU  ska  inte  självt ge  sig  några\r\nbefogenheter,  utan det är medlemsstaterna  som  gör\r\ndet. Sedan har man  gemensamma institutioner där man\r\ngemensamt   fattar   besluten.    Det    är    också\r\nmedlemsstaterna  som  finansierar  unionen  och  som\r\nbestämmer nivån på medlemsavgiften.\r\n\r\nVi  har  i konventsarbetet arbetat ingående med de\r\nolika delfrågorna. Vi har haft arbetsgrupper som har\r\nhandlat om att  förenkla  fördraget.  Vi har haft en\r\narbetsgrupp om EU som juridisk person,  vi har en om\r\nstadgan  om  de  grundläggande  rättigheterna.   Där\r\ndeltog  Ingvar  Svensson,  som  kommer  att utveckla\r\ndetta senare. Vi har haft en särskild arbetsgrupp om\r\nde  rättsliga  och  inrikes  frågorna, där jag  hade\r\nförmånen att delta.\r\nPå det rättsliga området fick  vi  höra  av  Peter\r\nStrömberg  hur  utvecklingen har varit, att det från\r\nbörjan  inte var något  samarbete  alls,  sedan  kom\r\nMaastricht,  vi  fick  en  möjlighet  att  samarbeta\r\nnärmare  men det skedde inom konventioners ram  till\r\nen början,  de  är  väldigt tröga och långsamma. Man\r\nskulle förbättra det  genom  att  initiera detta med\r\nrambeslut,  som innebär att länderna  förbinder  sig\r\natt göra saker och ting, men det är fortfarande inte\r\nbindande på något  sätt,  utan det beror på farten i\r\nrespektive land. Dessutom har  man  konstaterat  att\r\ndet går alldeles för långsamt. Vi hade en erfarenhet\r\nav det för några år sedan när toppmötet i Tammerfors\r\nkom   fram   till   att   EU   skulle   ta  itu  med\r\ngränsöverskridande  brottslighet. Det började  stolt\r\noch fint, men sedan tog  det  slut, det stannade upp\r\nhelt och hållet. Som en följd av  den  11  september\r\ntog  det  fart  igen. Det var alltså yttre händelser\r\nsom gjorde att processen startade igen.\r\nVad man nu diskuterar  inom ramen för konventet är\r\natt försöka få den här processen  snabbare, dvs. att\r\nfå   den   att   likna   det   som  är  det  normala\r\nlagstiftningsförfarandet, med rådet och i vissa fall\r\nmedbeslutande från parlamentet.  Jag  ska inte gå in\r\npå   alla   detaljer  i  förslaget,  utan  jag   ska\r\nkoncentrera  mig   på   det   som   jag   tycker  är\r\nprincipiellt,  och det är att i det fördrag  som  vi\r\nhar  sett  utkastet   till   finns   en  lista  över\r\nallvarliga gränsöverskridande brott. Man  ska  kunna\r\ngemensamt  lagstifta emot de brotten. Det öppnas  en\r\nmöjlighet   för    att    rådet    tillsammans   med\r\nEuropaparlamentet och på förslag av kommissionen ska\r\nfatta  beslut om ramlagar på detta område.  Men  det\r\nfinns kvar  en   initiativrätt  för medlemsstaterna.\r\nDet   beror   på   att   det   här  har  varit   ett\r\nmellanstatligt område, och för att acceptera att det\r\ngår    över    till   överstatlighet   måste    även\r\nmedlemsstaterna ha kvar en initiativrätt. Det är det\r\nsom ingår i presidiets förslag.\r\nDet ska vara en lista som är klart definierad. Jag\r\nhar tillsammans  med  andra lagt in ändringsförslag.\r\nVi   tycker  att  den  här  listan   är   lite   för\r\nopreciserad.  Den  är  lite  för flexibel enligt vår\r\nmening som ger utrymme för att  lägga till mer saker\r\npå den. Det vill inte vi, utan vi  vill ha den klart\r\ndefinierad.   Om  sedan  listan  ska  utökas   eller\r\nrevideras är det  Europeiska rådet som i enhällighet\r\nska  fatta  beslut  om   det,   och  sedan  ska  det\r\nratificeras   på  samma  sätt  som  vi   ratificerar\r\nfördragsändringar. Då får man helt klart för sig vad\r\nEU ska göra på det här området.\r\nDe gummiskrivningar som finns dels på listan, dels\r\npå förfarandereglerna vill vi alltså ta bort.\r\nVi  är  heller   inte  förtjusta  i  idén  med  en\r\neuropeisk åklagare.  Nu kan man säga att det förslag\r\nsom ligger innebär inte att man ska införa en sådan,\r\nutan man öppnar den möjligheten.  Om  man  så skulle\r\nönska skulle Europeiska rådet med enhällighet  kunna\r\nbesluta om att införa en europeisk åklagare.\r\nJag   ska   sluta  med  att  nämna  de  nationella\r\nparlamentens roll.  Som ni har hört talas om har det\r\ni konventet diskuterats och föreslagits en möjlighet\r\nför  de  nationella  parlamenten  att  på  ett  mera\r\ningående sätt reagera  över  kommissionsförslag. Det\r\nkan  man  i  och  för sig göra i dag,  och  Sveriges\r\nriksdag har den möjligheten. Men det här innebär att\r\nnär ett lagförslag läggs på bordet ska det gå en sex\r\nveckors period innan  någonting  får göras i unionen\r\nmed  förslaget.  Under  den  tiden  ska   nationella\r\nparlament analysera detta förslag, och om de  tycker\r\natt  det strider mot subsidiaritetsprincipen ska  de\r\nreagera  och skriva  till EU:s institutioner. Om mer\r\nän en tredjedel av de nationella parlamenten är emot\r\nförslaget  ska  kommissionen på allvar överväga sitt\r\nförslag. Det innehåller  ingen  sanktion  på  att om\r\nytterligare  ett  visst  antal är emot förslaget ska\r\ndet   dras   tillbaka,  utan  det   ska   allvarligt\r\növervägas. Men  jag kan säga att får man en reaktion\r\nfrån en tredjedel  av  de  nationella  parlamenten i\r\nmedlemsstaterna    måste    kommissionen   verkligen\r\növerväga om den ska gå vidare med lagförslaget.\r\n\r\nPå samma sätt är det med frågorna  på  RIF-rådet. De\r\nska behandlas på likartat sätt. Här har  presidiet i\r\nkonventet,  för  att  förstärka detta, sagt att  det\r\ninte räcker med en tredjedel  utan det ska vara 25 %\r\nav de nationella parlamenten. Man har alltså lagt in\r\nen säkerhetsventil där.\r\n\r\nOrdföranden: Tack för det. Nu ska  vi  få  lyssna på\r\nIngvar   Svensson,   som   också   sitter   som  vår\r\nrepresentant i konventet.\r\n\r\nIngvar   Svensson   (kd),   riksdagsrepresentant   i\r\nkonventet: Det har fallit på min lott att titta lite\r\npå  skyddet för fri- och rättigheterna inom unionen.\r\nI det  nuvarande  EU-fördraget  artikel 6:2 finns en\r\nhänvisning      till     Europakonventionen      och\r\nmedlemsstaternas  konstitutionella regler på det här\r\nområdet.  Det  har förekommit  en  debatt  under  en\r\nlängre   tid   om   unionsmedborgarnas    fri-   och\r\nrättigheter  i  förhållande till EU-institutionerna.\r\nDet ledde fram till att man faktiskt tillkallade ett\r\nkonvent för ett par  år  sedan just för att titta på\r\nfri- och rättighetsfrågorna.  I  det  konventet  var\r\nGöran   Magnusson   och   Lars   Tobisson  ordinarie\r\nledamöter,  och  där  var  Kenneth  Kvist   och  jag\r\nsuppleanter.   Fast  det  arbetet  höll  vi  på  ett\r\nbetydligt   större    avstånd   än   det   nuvarande\r\nkonventsarbetet.  Vi hade  inte  samma  understöd  i\r\nriksdagen,  och  det   var   helt  andra  regelverk.\r\nDessutom  kan  man  säga att erfarenheten  från  det\r\nkonventet inte var så  positiv,  så jag var relativt\r\nnegativ  till  att  skapa  ett  nytt  konvent.   Men\r\ndessbättre  har mina farhågor inte besannats när det\r\ngäller det senare.\r\n\r\nI   detta   konvent    arbetades   det   fram   en\r\ngrundläggande  stadga  för  mänskliga   rättigheter.\r\nEgentligen är det väldigt konstigt att använda ordet\r\nstadga  om  någonting  som  sedan  blir  en politisk\r\ndeklaration,  men  det  är  den  vokabulär  som   vi\r\nanvänder  i  den  svenska  debatten.  Där  hade  man\r\nförebilder   -  och  Göran  Magnusson  skulle  kunna\r\nberätta  väldigt  mycket  mer  om  detta  -  och  de\r\nförebilderna  finns i Europakonventionen och i andra\r\ninternationella konventioner. Det intressanta är att\r\nman   i  den  här  stadgan   blandar   substantiella\r\nrättigheter  med mera allmänna principer. Vi har det\r\nockså  i vår regeringsform,  i  första  kapitlet,  i\r\nandra  paragrafen,   där   vi  har  den  så  kallade\r\nmålsättningsstadgan, som man  inte  kan  använda som\r\nutgångspunkt  för  rättsliga  processer,  åtminstone\r\ninte  direkt.  Möjligtvis  kan den påverka domsluten\r\nindirekt.\r\nMen principerna är blandade  med  rättigheter. Jag\r\nkan ta ett exempel från den stadga som antogs i Nice\r\n2000 som en pliktdeklaration, alltså  inte juridiskt\r\nbindande. Där står det att inga får dömas till döden\r\neller avrättas. Det är ju en substantiell rättighet.\r\nSedan finns mera principiellt inriktade rättigheter,\r\nså  kallade  principer.  Var  och  en har rätt  till\r\nutbildning  och  tillträde till yrkesutbildning  och\r\nfortbildning. Var  och  en  har  rätt att arbeta och\r\nutöva  ett  fritt  valt eller accepterat  yrke.  Det\r\nfinns fler sådana här luddigheter i denna stadga.\r\nI samband med Nicefördraget sade man att frågan om\r\nstadgan skulle bli juridiskt bindande skulle utredas\r\ntill  den  kommande regeringskonferensen  2004.  När\r\nsedan konventet  tillsattes  fick man två uppgifter,\r\nnämligen att dels titta på om man kunde göra stadgan\r\nrättsligt  bindande  för  unionen,   dels  titta  på\r\nmöjligheten     att     ansluta     unionen     till\r\nEuropakonventionen.  Jag  hamnade  i den arbetsgrupp\r\nsom  sysslade  med dessa frågor, och jag  återkommer\r\nstrax  till  Europakonventionen.   När   vi  började\r\ndiskussionen  var  det  en  ganska  negativ stämning\r\ngentemot     anslutningen     av     unionen    till\r\nEuropakonventionen. Jag återkommer till den frågan.\r\nNär  det  gäller stadgan om mänskliga  rättigheter\r\nvar frågan hur  vi skulle hantera den på bästa sätt.\r\nAlla var egentligen  överens  om  att  vi inte kunde\r\nöppna den vid de olika artiklarna, för då  skulle vi\r\nbörja  från scratch och därmed få ett väldigt  tufft\r\narbete  att   hantera   det   hela.   Så   småningom\r\nutkristalliserades   ett   initiativ   främst   från\r\nbritternas  sida  som  jag  och  irländarna och även\r\nordföranden stödde, nämligen att vi  skulle titta på\r\nde allmänna bestämmelserna i slutet av  stadgan,  de\r\nså  kallade  horisontella  artiklarna, och se om man\r\nkunde  hitta  en  lösning som löste  upp  konflikten\r\nmellan rättigheter och principer.\r\nFör  övrigt  kan  man   säga   att   de   allmänna\r\nbestämmelserna  begränsar  stadgans inflytande  rent\r\nrättsligt. Man säger att de  inte  får  tillämpas  i\r\nstrid  till  exempel  med Europakonventionen, och de\r\nska  vara  i  överensstämmelse   med  de  nationella\r\nkonstitutionella bestämmelserna. Man  kunde ha gjort\r\nännu fler förbättringar för att klargöra  detta.  En\r\nväldigt  viktig bestämmelse är den som är tillagd av\r\narbetsgruppen  i  52:5,  där man säger att om det är\r\nprinciper   som   hanteras  måste   de   följas   av\r\nföljdlagstiftning innan  de  ska kunna användas i en\r\njuridisk  process.  Det där är väldigt  viktigt  att\r\nfastslå, man kan inte  ställa  krav  på t.ex. arbete\r\nutan    vidare,    utan    det   måste   finnas   en\r\nföljdlagstiftning som följer upp principen innan att\r\nden ska kunna tillämpas rent rättsligt. Det löste ut\r\nen  del  av  problematiken,  och  vi  kunde  enas  i\r\narbetsgruppen. Även konventet  har  välkomnat de här\r\njusteringarna i de allmänna bestämmelserna  för  att\r\ngöra stadgan rättsligt bindande.\r\nDet finns olika uppfattningar om man ska ha in den\r\nsom  en  del  av  fördraget eller ett protokoll till\r\nfördraget. Men i juridisk  mening  innebär det ingen\r\nförändring därvidlag. Det är mera en statusfråga.\r\nArbetsgruppen      har     också     tittat     på\r\nEuropakonventionen. Som sagt var man väldigt negativ\r\ntill  en  början.  Vi  har   fått   hjälp   av  både\r\nriksdagstjänstemän   och  Regeringskansliet  i  vårt\r\narbete. Regeringskansliet  arbetade fram ett väldigt\r\nbra   arbetsdokument   omkring   anslutningen   till\r\nEuropakonventionen,  där  man också  pekade  på  det\r\nproblem som gällde speciellt  för britternas del; de\r\nhar  inte ratificerat alla tilläggsprotokoll.  Detta\r\nproblematiserade  en  hel del, och Lena Hjelm-Wallén\r\noch  jag lade in detta som  ett  gemensamt  dokument\r\ntill arbetsgruppen.  Hade jag inte ställt upp på det\r\nhade det inte behandlats  av  arbetsgruppen,  så det\r\nvar  en  väldigt viktig förutsättning för att få  in\r\ndet i arbetet.  Annars  hade  det blivit ett allmänt\r\nbidrag som hade hamnat i de väldiga högarna.\r\nDet möttes av väldigt stort och  positivt intresse\r\nnär  det  kom  därför  att  det hade problematiserat\r\nanslutningen till Europakonventionen  och  pekade på\r\nmöjligheterna.   Arbetsgruppen  enades  utan  större\r\ndiskussioner   om   att   ställa   sig   bakom   den\r\ninriktningen. Det såg  vi  från  svenskt håll som en\r\nväldigt stor framgång. Även i konventet  har man när\r\nman  diskuterat  detta  ställt sig bakom dokumentet.\r\nDet   finns   föreslaget  i  artikelförslagen   från\r\npresidiet i konventet  att man ska ge möjlighet till\r\nministerrådet    att    ansluta     unionen     till\r\nEuropakonventionen.  Det  förutsätter att EU blir en\r\njuridisk person. Det debatterade  vi  i  kammaren  i\r\ngår.\r\n\r\nIbland  talas  det  om  att  det finns konkurrerande\r\nrättssystem. Jag fick själv lära  mig  en  del under\r\ndet  här arbetet om förhållandet mellan domstolarna.\r\nEuropadomstolen   i   Strasbourg   är   inte   någon\r\növerdomstol   till  de  nationella  domstolarna  och\r\nskulle inte heller  bli  det  i förhållande till EG-\r\ndomstolen. Den har att tolka rättsfall i förhållande\r\ntill  Europakonventionen, och sedan  avger  den  ett\r\nutlåtande.  Men  den  har inga sanktionsmöjligheter,\r\ndet   är   alltså   ingen   överprövningsdomstol   i\r\nförhållande till de nationella domstolarna eller EG-\r\ndomstolen.  Men  däremot  har  de   länder  som  har\r\nanslutit sig till Europakonventionen  förbundit  sig\r\natt  följa  domstolens  utslag,  men det är en annan\r\nsak. Det är alltså folkrättsligt moraliskt  bindande\r\nförhållande som man har i det avseendet. Där har det\r\nibland   rått   lite   oklarheter   i   den  svenska\r\ndiskussionen.  De  är  inte  konkurrerande system  i\r\nsammanhanget.\r\n\r\nOrdföranden:  Tack  för  det. Nu  lämnar  jag  ordet\r\nfritt.\r\n\r\nJoe Frans (s): Sören Lekberg  nämnde  att man kommer\r\natt  flytta  gränsöverskridande  brott  från  dagens\r\ntredje pelare till första pelaren. Då vill  jag veta\r\nom  det  finns andra liknande frågor som kommer  att\r\nflyttas. Vad gäller beslutsprocessen senare i rådet:\r\nÄr det enbart  enhällighet  i  de  frågorna som blir\r\nkvar?\r\n\r\nDet finns en del som talar om att  man  ska  ha en\r\ngemensam   europeisk  gränspolis.  Det  skulle  vara\r\nintressant att få veta dina synpunkter på det.\r\n\r\nIngvar Svensson nämnde konkurrerande lagstiftningar.\r\nKan du tydliggöra  vad  som händer under mellantiden\r\ndå följdlagstiftningen inte är klar än?\r\n\r\nRangwi Marcelind (kd): Sören Lekberg inledde med att\r\nsäga att uppdraget var att  förenkla  fördraget, och\r\ndär  får man ha en stor pedagogisk förmåga  för  att\r\nkunna  förenkla  detta som är så svårförståeligt. På\r\ndet rättsliga området  är det oerhört viktigt att vi\r\nsom nation ändå har möjlighet  att  fatta  beslut  i\r\nfrågor   där   vi   tycker  att  vi  har  den  bästa\r\nlagstiftningen. När man  tittar  på  den  grupp  som\r\narbetade  med subsidiaritetsfrågorna och som lämnade\r\nsin slutrapport  i  oktober  2002 kan man se att där\r\nfanns en stor enighet om att subsidiaritetsprincipen\r\nbör beaktas bättre. Dessutom var det en stor enighet\r\nom att förbättringarna inte fick  förlänga,  försena\r\neller blockera lagstiftningen.\r\n\r\nDå      blir     min     följdfråga:     Hur     ska\r\nsubsidiaritetskontrollen  gå till? Hur ska man kunna\r\nsäkerställa att subsidiaritetsprincipen respekteras?\r\nHur ska det gå till vid varje lagstiftningstillfälle\r\nnär  det står att det bör innehålla  ett  så  kallat\r\nsubsidiaritetskort?  Det  här  är  jätteviktigt  för\r\nrättsområdet.\r\n\r\nGöran Magnusson (s): Med tillåtelse från ordföranden\r\nska  jag lämna en kort kommentar till den föregående\r\ndiskussionen  om rambeslutshanteringen. Det kom inte\r\nfram  att riksdagen  numera  har  en  möjlighet  att\r\nförhandsgodkänna    en    nästan    färdigförhandlad\r\növerenskommelse   som  handlar  om  rambeslut.   Det\r\ntillhör bilden av möjligheter.\r\n\r\nJag har inte någon  direkt  fråga,  men  jag  blev\r\napostroferad  av Ingvar Svensson kring stadgefrågan,\r\noch jag vill lämna ett par kommentarer. Oberoende av\r\nom EU:s rättighetsstadga  tas  in  i fördraget eller\r\ngörs till en bilaga till fördraget -  hur det nu kan\r\nvara tänkt - så kommer den som politisk  deklaration\r\noch som ett faktum att kunna spela en roll  för  hur\r\ndomstolen  i Luxemburg dömer i olika sammanhang. Den\r\ndomstolen  är   alltså   fri  att  använda  den  här\r\nrättighetsstadgan oberoende  av vilken ställning den\r\ntill sist får i regeringskonferensen.\r\n\r\nSedan vill jag peka på vikten  av anslutningen av EU\r\ntill Europakonventionen om mänskliga rättigheter och\r\ngrundläggande friheter. Där är inte  problemet  bara\r\natt EU måste skaffa sig en juridisk personlighet som\r\nkan   göra   det,  utan  sett  ur  stadgans  och  ur\r\nEuroparådets synpunkt  är  det  också nödvändigt att\r\nmöjliggöra för en juridisk person  att  ansluta  sig\r\ntill  den stadgan. Den är för närvarande förbehållen\r\nbara stater.  Det  är  en rad olika tekniska problem\r\nsom måste lösas. Men det  är  också  nödvändigt  att\r\nlösa  denna  fråga  därför  att  konkurrensen mellan\r\ndomstolarna,  som  ju förr eller senare  kommer  att\r\nuppstå,  hittills har  klarats  på  det  sättet  att\r\ndomstolen  i  Luxemburg  de facto har accepterat den\r\nsyn  och de utslag som domstolen  i  Strasbourg  har\r\ngjort.  Över  tid  och  längd  kommer detta inte att\r\nfungera,   utan  man  måste  lösa  anslutningsfrågan\r\nenligt min mening.\r\n\r\nSören Lekberg  (s): Joe Frans frågade om listan över\r\neuropeiska brott.  Det  är  redan  i  dag  en ganska\r\nkomprimerad  lista,  men i den artikel som presidiet\r\nhar föreslagit finns en  strecksats  som ger utrymme\r\natt tolka in fler brott än de som är beskrivna i den\r\ntidigare delen i artikeln. Där har vi  lagt  in  ett\r\nändringsförslag  att ta bort den meningen så att det\r\nhelt klart ska framgå  av listan vilka brott det är.\r\nDet   ska   alltså   vara   grova    internationella\r\nnarkotikabrott, det ska vara trafficking med män och\r\nkvinnor  etc.  Om  man  vill  revidera listan  måste\r\nEuropeiska rådet med enhällighet  besluta om att man\r\nska göra detta. Och det ska i sin tur  godkännas  av\r\nmedlemsstaternas parlament. Då har man en säkerhet.\r\n\r\nJag   vill  tillägga  att  jag  tror  att  det  är\r\nnödvändigt,  om  vi ska komma åt denna brottslighet,\r\natt göra någonting  på  det här området. Erkänner vi\r\natt det är EU som ska ta  itu  med  detta  måste  vi\r\nockså  acceptera  de  beslutsformer  som  finns inom\r\nunionen,    att   det   är   normala   kvalificerade\r\nmajoriteter i  rådet,  att  man ger medbeslutande åt\r\nparlamentet. Det är i alla fall min uppfattning.\r\nSedan tog du upp gränspolisfrågan.  Den  har  fått\r\nstort  utrymme.  Det  är en del förespråkande länder\r\nsom har talat så mycket  om  en gemensam gränspolis.\r\nNu står det inte riktigt så i det utkast som kommer.\r\nVi  har  reagerat  mot  detta, och  i  den  allmänna\r\ndebatten på konventet var  majoriteten  för  att man\r\ninte  vill  ha en gemensam gränspolis. Vad man talar\r\nom  i  stället   är  att  samarbeta  och  kanske  ha\r\nsolidaritet som innebär  att  man  hjälper de länder\r\nsom har en lång yttre gräns så att de kan finansiera\r\nsin egen gränspolis så att den blir effektiv.\r\nRedan i dag ska en subsidiaritetskontroll  utövas.\r\nRiksdagen  kommer  i  kontakt  med  den i form av de\r\nfaktapromemorior som regeringen är nödsakad  att  ge\r\nut  då  det  gäller  viktiga lagförslag. Där sker en\r\ngenomgång av rättslig  grund  och så vidare. Men vad\r\ndet  nu kommer att bli fråga om  och  som  jag  tror\r\nkommer  att  bli den stora effekten av detta, är att\r\nvarje nationellt  parlament  nu  tvingas att granska\r\nvarje lagförslag som kommissionen  lägger  fram  och\r\ngöra   en   bedömning  av  om  det  verkligen  är  i\r\növerensstämmelse  med  principen  eller inte. Är det\r\ninte  det har man möjlighet att lämna  ett  yttrande\r\ntill EU:s institutioner.\r\n\r\nBlir det upp till en tredjedel av antalet nationella\r\nparlament  måste kommissionen verkligen överväga det\r\nhela. Det var  tal  om  att om två tredjedelar säger\r\nnej skulle kommissionen förkasta  förslaget,  men en\r\ndel sade då att en kommission som får så många  emot\r\nsig  med  automatik  kommer  att  dra  tillbaka sitt\r\nförslag. Jag tror alltså att det här kan  bli så att\r\nsäga en verksam beståndsdel i fortsättningen.\r\n\r\nIngvar  Svensson  (kd):  Först förstod jag inte  Joe\r\nFrans fråga om följdlagstiftningen,  men  sedan slog\r\ndet mig att han förmodligen syftade på principerna i\r\nstadgan  och den bestämmelse som jag pekade  på  att\r\narbetsgruppen  hade  föreslagit,  nämligen  att  det\r\nskulle  vara  en  följdlagstiftning  om  det  skulle\r\ngälla.\r\n\r\nVad  händer  under mellantiden, frågade Joe Frans.\r\nDet händer ingenting, för om det inte finns en sådan\r\nföljdlagstiftning   kan  man  inte  använda  de  här\r\nprinciperna för rättsliga  processer.  Först när det\r\nfinns  en  följdlagstiftning  kommer  de  att   vara\r\nanvändbara i en rättslig process.\r\nGöran Magnusson har rätt i analysen när det gäller\r\nrambesluten. Vi har nu förändrat regeringsformen  så\r\natt  regeringen  kan  gå  in  tidigare,  även om det\r\nkanske  ibland  är  mera en teoretisk möjlighet.  På\r\nlängre sikt kommer situationen  också  att förändras\r\nom  den inställning som konventets majoritet  -  får\r\njag förmoda  -  står  bakom  att  man ska ändra hela\r\nsystemet  för beslut, nämligen lagar  och  ramlagar.\r\nDe nuvarande direktiven kommer då att jämställas med\r\nrambeslut     inom   det   här   området.   De   här\r\nfrågeställningarna  kan  man  ta  upp  också när det\r\ngäller direktiv i förhållande till rambesluten,  för\r\nde  är  ju väldigt likartade även om de i dag ligger\r\ninom olika pelare.\r\nGöran Magnusson  har  klart rätt i att en politisk\r\ndeklaration om de mänskliga  fri- och rättigheterna,\r\nprecis      som      målsättningsstadgandena       i\r\nregeringsformen,     indirekt    kan    påverka    i\r\ndomstolsutslag. De kan  inte  direkt användas av dem\r\nsom  är drabbade för att ställa  krav,  men  de  kan\r\ngivetvis påverka ett utfall i en process. Jag vill i\r\ndet sammanhanget  också  säga  att  det  enligt  min\r\npersonliga åsikt är väldigt viktigt att göra den här\r\nstadgan juridiskt bindande. Du täcker igen ett hål i\r\nunionsmedborgarens  möjlighet att när han känner sig\r\nkränkt av unionsinstitutionerna  åberopa  ett skydd,\r\noch att då ha en juridiskt bindande stadga  är något\r\npositivt för unionsmedborgarna.\r\n\r\nNär det gäller Europakonventionen är det riktigt att\r\ndet   är   två   parter,  och  det  förutsätter  att\r\nEuroparådet accepterar  att  släppa  in  EU  med vad\r\ndetta innebär. Såvitt jag förstår är det inte  någon\r\ntanke  om  att EU ska ingå i Europarådet, men själva\r\nanslutningen  till  konventionen  är  så att säga en\r\nrättslig procedur. I förslaget till fördrag sägs det\r\natt   unionen   kan   eller  får  ansluta  sig  till\r\nEuropakonventionen, men  alla  vi  svenska delegater\r\nhar   krävt  att  det  ska  stå  att  vi  ska   söka\r\nanslutning.  Nu  tänkte  jag,  som jobbar mycket med\r\nkonstitutionella frågor, att man  inte kan skriva så\r\ndär i ett konstitutionellt fördrag,  men det har man\r\ntydligen gjort tidigare i EU-fördrag.  Har  man  väl\r\nanslutit  sig  är  det väldigt konstigt att det står\r\n\"ska söka\", men då gör man vid nästa fördragsändring\r\nså att man tar bort den klausulen.\r\n\r\nGustav Fridolin (mp):  Jag  har  två frågor. Den ena\r\nrör   den   något   oprecisa   listan   över   vilka\r\ngränsöverskridande brott som unionen ska ägna sig åt\r\natt beivra. En parallell som möjligtvis haltar något\r\när  den  lista  över  delade  befogenheter  som  har\r\ndiskuterats  tidigare  och  som  också Sverige menar\r\nvarit för oprecis. Man har fått ett  löfte,  och det\r\nhar  funnits  en plan om att man senare ska upprätta\r\nett klarläggande  av  exakt vilka områden inom dessa\r\nbefogenheter som EU ska ha kompetens över.\r\n\r\nFinns det när det gäller den svenska synen på listan\r\növer gränsöverskridande brott några möjligheter till\r\nframgång  på  så  sätt  att   det   mer  kommer  att\r\npreciseras vilka brott det rör?\r\n\r\nDet var den första frågan. Den andra  gäller att det\r\nkanske   mest  omdiskuterade  spörsmålet  inom   det\r\nrättsliga  området har varit värnandet av asylrätten\r\noch flyktingpolitiken.  Jag  tror  att  vi  kan vara\r\nganska eniga om detta, åtminstone utåt sett. Där har\r\nden  svenska  synen traditionellt varit att man  ska\r\nriva den mur som  vissa av  oss hävdar finns runt EU\r\noch som gör att människor  tvingas  smuggla sig in i\r\nunionen och dör i containrar vid gränserna.  Ni  har\r\nhört  historierna  tidigare. Det förekommer också en\r\nviss jakt efter flyktingar  inom  unionen.  Jag vill\r\nfråga på vilket sätt man menar att den svenska synen\r\nhar gett avtryck på de skrivningar som finns  i dag.\r\nRåder   det  inte  en  risk  för  att  när  man  gör\r\nomröstningar  med  kvalificerad majoritet, om det nu\r\nblir  så, en svensk mer  human  flyktingpolitik  kan\r\ntänkas omöjliggöras av detta?\r\n\r\nTobias   Krantz   (fp):   Tack  för  en   intressant\r\ngenomgång! Jag skulle vilja  ställa en väldigt enkel\r\nfråga, som jag tycker behöver  klargöras.  Vilka nya\r\növerstatliga    befogenheter   får   EU   genom   de\r\nfördragsskrivningar   som   nu   finns   liggande  i\r\nkonventet?  Det talas här om att det när det  gäller\r\nasylpolitik och  vissa  andra områden ska det finnas\r\nkvalificerad   majoritet   och   medbeslutande   för\r\nparlamentet. Vilka nya områden  är  det som EU genom\r\nde här nya fördragsskrivningarna skaffar sig?\r\n\r\nMats  Einarsson  (c):  Jag  ska kort återkomma  till\r\nfrågan   om   förhållandet   mellan    stadgan   och\r\nEuropakonventionen.  Vi  diskuterade också  detta  i\r\nkammaren i går, och det finns  kanske  anledning att\r\nåterkomma till det. Ingvar Svensson påpekar  att det\r\ni  stadgan  sägs  att  den  inte får tillämpas eller\r\ntolkas i strid med Europakonventionen.  Det  är gott\r\noch  väl,  men då uppkommer följande fråga: Om någon\r\nanser att så  ändå  har  skett,  det  vill  säga att\r\nLuxemburg   har   gjort  ett  domslut  i  strid  med\r\nEuropakonventionen,  vem  avgör  i  så  fall  om det\r\nfaktiskt föreligger en diskrepans eller inte?\r\n\r\nSvensson   har   helt   rätt   när   han  säger  att\r\nStrasbourgdomstolen  inte  är överordnad  Luxemburg.\r\nNej,  just  det! Det är det som  lite  grann  skapar\r\nproblemet,  i   synnerhet   om  man  kan  tänka  sig\r\nåtminstone  hypotetiskt  att  såväl   Luxemburg  som\r\nStrasbourg  fattar  beslut  i  samma  ärende   eller\r\nåtminstone i ett likartat ärende. Såvitt jag förstår\r\när det i praktiken omöjligt att lösa denna konflikt.\r\n\r\nBeatrice  Ask  (m):  Jag  har  tre korta frågor. Den\r\nförsta  är  delvis föranledd av Sören  Lekberg.  Vad\r\ngäller den här  listan:  Hur  troligt  är det att vi\r\nvinner    gehör    för   att   ta   bort   den   där\r\ngummiparagrafen?  Vilken  är  inställningen  hos  de\r\nandra länderna?\r\n\r\nJag har också en fråga som ansluter till det: Har ni\r\ndiskuterat   den   diskrepans   som   finns   mellan\r\nkompetensområdet när  det  gäller listan och det som\r\nden berör och vad Europol och  Eurojust sysslar med?\r\nDe  har  ju  betydligt vidare kompetensbefogenheter.\r\nHar man en helhetssyn  när det gäller EU:s arbete på\r\ndet här området? Risken  är  ju  stor att man kommer\r\natt  arbeta med olika avgränsningar  i  vad  EU  får\r\nsyssla  med och inte. Det diskuteras väldigt lite om\r\ndet.\r\n\r\nDen tredje  frågan gäller bara ett förtydligande som\r\njag skulle vilja  ha. När det gäller initiativrätten\r\nför medlemsstaterna  är det väl knappast en stat som\r\nkan ta initiativ utan  det  är  en  begränsning. Man\r\nmåste ju hitta kompisar. Hur många är  det  som  man\r\nska hitta? Jag har missat det.\r\n\r\nKerstin  Lundgren  (c):  Ordförande! Jag har bara en\r\nväldigt  liten  fråga  i sammanhanget,  men  den  är\r\nintressant  med  tanke  på  att  vi  diskuterar  hur\r\nriksdagen ska kunna vara  delaktig  och  att  det är\r\nviktigt att det finns en tidsrymd som är tillräcklig\r\nför  att  riksdagen  ska  kunna  arbeta  på  rimliga\r\ngrunder. Jag undrar om sexveckorsperioden efter  det\r\natt  lagförslag lagts på bordet och då ingenting får\r\nhända:  Hur  har man resonerat för att landa just på\r\nsex veckor, och  har det någon betydelse för vad som\r\nanses vara rimlig  tid  för  parlamentens arbete när\r\ndet gäller övriga områden i förhållande till EU?\r\n\r\nJohan  Linander  (c): Jag återkommer  till  gemensam\r\ntull. I artikel 10  står  det:  stegvis  införa  ett\r\ngemensamt  system  för  integrerad förvaltning av de\r\nyttre gränserna. Jag tolkar  detta  som ett steg mot\r\nen gemensam tull. Har ni lagt in ändringsförslag  på\r\ndenna  punkt,  och  i så fall: Vilket stöd känner ni\r\natt ni har för detta ändringsförslag?\r\n\r\nCarl B Hamilton (fp):  Jag lade märke till någonting\r\nsom Sören Lekberg sade.  På  något  sätt luktade det\r\ngammal EU-nämndsordförande om konstaterandet att det\r\nverkligen  blir  bett  i  de nationella parlamentens\r\nsubsidiaritetskontroll om det är som du sade, att de\r\när tvungna att yttra sig. Men  vad händer om de inte\r\ngör det? Blåser de en chans att  yttra sig, eller är\r\ndet så att processen i EU då stannar  upp  och går i\r\nbaklås?  Måste  man vänta tills andra parlament  har\r\nyttrat sig? Det är  naturligtvis  då som det blir en\r\nväldig press.\r\n\r\nGunilla  Carlsson  (m):  Något  som  vi   inte   har\r\ndiskuterat  är  den  öppna  samordningen. Jag tycker\r\nändå att det finns anledning  att ställa en fråga om\r\nni tycker att det är bra att den  finns.  Den kommer\r\nju  inte  att  kunna regleras av konventet, för  den\r\nfinns egentligen  inte,  men  varhelst människor och\r\npolitiker  träffas  hittar man på  nya  jippon.  Jag\r\ntycker att det här är  ett bekymmer, för det ger ett\r\nsken av att EU har en kompetens  som  man inte har i\r\nolika samarbeten.\r\n\r\nLägg  detta  till  den andra frågan, som handlar  om\r\nländer som vill gå vidare  och integrera samarbetet.\r\nDet    pågår   nu   initiativ   på   utrikes-    och\r\nsäkerhetsområdet  mellan  fyra  rätt viktiga länder,\r\nsom ska träffas den 29:e. Diskuteras  på  något sätt\r\nmöjligheterna  eller avgränsningarna för hur  mycket\r\nman får använda unionens kapacitet?\r\n\r\nDet  sista handlar  om  rambeslut.  Sören  Lekberg\r\nskulle   ju   prata   just   om   effektivitet   och\r\nrättssäkerhet  i beslutsformerna. Vi har haft mycket\r\nav strider om rambesluten  just därför att de kanske\r\ninte är så väl förankrade. Det  kommer  väl att leda\r\ntill att vi inte kommer att  behöva hantera  den här\r\nfrågan,  för  besluten ska ju förberedas på ett  och\r\nsamma  sätt genom  EU-kommissionen.  Eller  har  jag\r\ntolkat detta fel?\r\nSedan  vill  jag bara göra en kommentar vad gäller\r\nlistan. Jag har  faktiskt  svårt att se mervärdet av\r\natt  medlemsstater ska schackra  med  att  definiera\r\nbrott.  Om  vi nu ska gå vidare med att göra det här\r\nenklare och låta  kommissionen få större möjligheter\r\npå det här området,  ska  man  bara för en liten bit\r\nförbehålla  sig  rätten att definiera  området?  Jag\r\nvill ställa frågan  om  det  blir görligt och om man\r\ninte bygger in ett annat spänningsmoment.  Jag  vill\r\ngöra  en  liknelse  med  när man byggde upp den inre\r\nmarknaden.  Vad hade hänt   om  medlemsstaterna  där\r\nhade fått vara  med  om  att  definiera  vad  som är\r\nsnedvridande  konkurrens,  otillåtna statsstöd eller\r\nnågonting annat?\r\n\r\nJag vill att man tänker ett  varv  till  när  man nu\r\nförsöker  att  utveckla,  förtydliga eller mer eller\r\nmindre dölja listan. Det finns  olika  synpunkter på\r\nom  man behöver den här listan och över huvud  taget\r\nden här makten hos staterna. Det är en öppen fråga.\r\n\r\nOrdföranden:  Jag  lämnar  nu  ordet till er som ska\r\nsvara. Ni får väl dela upp svaren  så  som ni tycker\r\nkan vara lämpligt.\r\n\r\nSören Lekberg (s): Gustav Fridolin tog upp  en fråga\r\nsom  jag  tror  har  bäring  på en del andra frågor,\r\nnämligen  hur  framgångsrika  vi   nu  är  med  våra\r\nändringsförslag. Vi har lagt in ändringsförslag, och\r\nvi har haft en allmän plenardebatt om det. Nu bereds\r\nde olika ändringsförslagen, och presidiet  kommer så\r\nsmåningom  med ett ytterligare förslag. De reviderar\r\nalltså sitt förslag, och då får vi se vilket intryck\r\ndet  har  gett.   Sedan   ska  vi  göra  en  slutlig\r\nbedömning. Ingenting är ju  klart  förrän allting är\r\nklart. Konventet är en sak. Konventets  resultat ska\r\növerlämnas till Europeiska rådet, och sedan  ska det\r\nbli en reguljär regeringskonferens, som beslutar med\r\nenhällighet.  Där har medlemsstaterna möjlighet  att\r\n\"säga sitt\" och  att  kunna  stoppa  de saker som de\r\ninte tycker ska finnas med.\r\n\r\nDet är processen framöver. Men man ska  naturligtvis\r\nvara  klar  över  att  om det här konventet med  den\r\nsammansättning  som det har  når  enhällighet  eller\r\nstor konsensus blir  det  ganska  vägledande. Därför\r\nlägger vi i det här skedet ned väldigt  mycket jobb,\r\nså att det påverkar utvecklingen.\r\n\r\nNär det gäller asylpolitiken är det riktigt  att den\r\nnu  förs över till att bli överstatlig. Det var  ett\r\nbeslut som togs för några år sedan. Det togs i Nice,\r\noch i  samband  med det sade man att de frågorna ska\r\növer till första pelaren. Det beslutet har dock inte\r\nformellt tagits ännu i Europeiska rådet, där det ska\r\nfattas med enhällighet.  Det  kan  vi alltså redan i\r\ndag göra.\r\n\r\nVad  vi  har  varit  eniga  om  från  de   svenska\r\ndeltagarnas  sida är att lägga in om att det handlar\r\nom minimistandarder, så att man också kan lägga till\r\nnationella villkor  med  utgångspunkt  i att det ska\r\nkunna vara en humanare hantering om vi så vill.\r\nTobias Krantz frågade vad det exakt är  som vi för\r\növer  till  EU.  Det  är  det som nu står i det  här\r\nutkastet. Det är begränsade  delar  av straffrätten.\r\nJag betonar att vi är väldigt noga med  att  de  ska\r\nvara  gränsöverskridande och bara detta. Vi har även\r\nmed asyl-  och  immigrationsområdet,  som  jag  nyss\r\nnämnde.  Vi  har  också civilrätten med ett undantag\r\nsom vi vill ha, nämligen  att  det  när  det  gäller\r\nfamiljerättsområdet ska råda enhällighet.\r\nMats  Einarsson  tog  upp  den  delikata frågan om\r\ndomstolarnas roll i stadgan, som Ingvar Svensson får\r\nta sig an.\r\nBeatrice Ask tog upp Europol och  Eurojust. Det är\r\nju  samarbetsområden, och hur de är reglerade  finns\r\nmed här.  Vi har också där understrukit att det inte\r\nfår vara för  extensivt  på  det området. Vi är noga\r\nmed att inga främmande plötsligt  skulle kunna börja\r\ninleda  förhör  i Sverige, påbörja förundersökningar\r\noch så vidare. Det är vi noga med.\r\nDu nämnde initiativrätten. Det var en del i att få\r\nländerna att acceptera  att  man  lämnar över de här\r\nstraffrättsliga   frågorna   till   det   gemensamma\r\nområdet. Man vill ha kvar initiativrätten som  man i\r\ndag har då det gäller rambeslutshanteringen. Här  är\r\ndet  medlemsstaterna som tar initiativ och så vidare\r\ni samarbete  med  kommissionen. Men för att det inte\r\nskulle bli blockerande och kaotiskt har man satt upp\r\nen tröskel vid 25 %.\r\nKerstin Lundgren  frågade om sexveckorsperioden är\r\nrimlig och vad man bygger  den  på.  Det finns sedan\r\ntidigare   ett   Amsterdamprotokoll   om  nationella\r\nparlament  och  som  talar  om att handlingarna  ska\r\nkomma  över. Läggs det då lagförslag  får  man  inte\r\nbörja  hantera  dem  inom  sex  veckor  för  att  de\r\nnationella  parlamenten ska ha möjligheter att sätta\r\nsig in i de här frågorna.\r\nI den arbetsgrupp  som  har arbetat med nationella\r\nparlament har vi sagt att det  inte  räcker med bara\r\nsex veckor formellt i rådet, utan inte heller rådets\r\narbetsgrupper  får  börja  jobba  med  frågorna.  Vi\r\ntycker  att det är en rimlig tid. Man borde  på  sex\r\nveckor kunna  bilda  sig en uppfattning om ifall det\r\nstrider mot subsidiariteten eller inte.\r\nJohan  Linander tog upp  gränspolisen.  Jag,  Lena\r\nHjelm-Wallén  och Ingvar Svensson har tolkat det här\r\nså  att  det  inte   är   fråga  om  någon  gemensam\r\ngränspolis.  Därmed  har  vi inte  lagt  fram  något\r\nändringsförslag för att ta  bort en sådan. Vi vill i\r\nstället  ha  markerat  att det handlar  om  gemensam\r\nsamordning och den typen av frågor, inte att det ska\r\nanställas EU-gränspoliser  som  ska ha EU-lön och så\r\nvidare. Det är inte fråga om det.\r\n\r\nCarl  B  Hamiltons fråga om subsidiaritetskontrollen\r\nförstod jag  inte  riktigt.  Det  är inte så att man\r\nbehöver  invänta.  Det  är  en  sexveckorsperiod  då\r\njobbet  med  frågan ligger nere i rådet.  Under  den\r\nperioden har de nationella parlamenten möjlighet att\r\nreagera.  Reagerar   de  inte  och  är  de  inte  en\r\ntredjedel rullar det vidare. Så är det.\r\n\r\nGunilla Carlsson gav  uttryck för de uppfattningar\r\nsom  man  väldigt mycket möter  i  konventet  och  i\r\narbetsgrupperna,  att  man  helt  och  hållet  borde\r\növerlämna det här till unionen att sköta. Jag märker\r\nnär jag är hemma en helt annan uppfattning, att  man\r\när  väldigt  försiktig  med  detta  och  att det här\r\negentligen  är nationella frågor. Men vi tycker  att\r\nom vi ska komma  åt  den här brottsligheten måste vi\r\nutnyttja EU-samarbetet för det. Då ska det dock vara\r\nfråga om avgränsade brott.  Det  får  inte  vara den\r\nallmänna  generalklausulen  som skulle ge Europeiska\r\nunionen möjlighet att gå in i  vilka brott som helst\r\noch fatta beslut.\r\n\r\nI den arbetsgrupp som ägnade sig  åt  detta  var  vi\r\nväldigt  noga med det här. Vi tittade bland annat på\r\nFörenta  staterna,   där  det  är  väldigt  noggrant\r\nreglerat vad som är federalt  brott  och  vad som är\r\ndelstatligt  brott.  Samma  sak måste det ju vara  i\r\nEuropeiska unionen.\r\n\r\nOrdföranden:  Ingvar Svensson  får  tyvärr fatta sig\r\nkort.\r\n\r\nIngvar  Svensson (kd): Ja, tiden har gått,  och  jag\r\nska bli väldigt  kortfattad.  Mats Einarsson frågade\r\nvem  som avgör. Ja, det är bara  under  mellantiden,\r\ninnan     EU     har     blivit     anslutet    till\r\nEuropakonventionen,  som  den här typen  av  problem\r\nuppstår. Men det är redan nu  så  att EG-domstolen i\r\nfrågor som har anknytning till detta  tittar väldigt\r\nnoga på hur Strasbourgdomstolen har bedömt  liknande\r\nting.  Jag  håller  med  om  att  det  kan  vara ett\r\növergångsproblem, men det är inget stort problem.  I\r\narbetsgruppen  hade vi också besök av representanter\r\nför  båda  domstolarna,   och   de  såg  inte  någon\r\nproblematik i detta.\r\n\r\nKomplementära rättigheter i stadgan  som inte ligger\r\ninom   Europakonventionen  faller  inte  under   EG-\r\ndomstolens  domvärjo.  Men de nationella domstolarna\r\nfår  kanske  den  viktigaste   rollen   i   det  här\r\nsammanhanget.  Det är inte avgjort hur EG-domstolen,\r\nsom  vi  fortfarande   kallar   den,   ska  agera  i\r\nförhållande   till   de   här   frågorna   utan  det\r\nviktigaste finns i det rättsligt  bindande  som  kan\r\nprövas även av de nationella domstolarna.\r\n\r\nOrdföranden:  Jag  tackar  Sören  Lekberg och Ingvar\r\nSvensson för deras inlägg. Vi går snabbt vidare till\r\nnästa  punkt.  Vi  tar alltså inte någon  paus.  Jag\r\növerlämnar ordförandeskapet till Susanne Eberstein.\r\n\r\nOrdförande Susanne Eberstein  (s):  Jag lämnar ordet\r\ntill docent Petter Asp.\r\n\r\nDocent  Petter  Asp, Uppsala universitet:  Jag  vill\r\nförst tacka för att jag har blivit inbjuden. Jag har\r\nblivit  ombedd  att   kommentera  framtidskonventets\r\nidéer och förslag i ett rättstillämpningsperspektiv.\r\nI programmet anges att jag ska kommentera förslagets\r\nkonsekvenser för rättstillämpningen  i Sverige. Noga\r\ntaget  är det väl bara halva sanningen.  Som  kommer\r\natt framgå  av  det  som  jag  ska  säga  är det min\r\nuppfattning  att konsekvenserna på lagstiftningsnivå\r\när nog så viktiga  som  de  som kommer att uppstå på\r\nrättstillämpningsnivå.\r\n\r\nJag kommer först att kort peka  ut  de punkter som\r\njag  har valt att kommentera. Man kan väl  säga  att\r\njag är  väldigt selektiv. Jag  kommer i huvudsak att\r\nfokusera   på   harmoniseringen  av  den  materiella\r\nstraffrätten. Jag vill innan jag sätter i gång också\r\nreservera mig så  till vida att när man talar om vad\r\nkonsekvenserna kommer  att  bli på ett så här tidigt\r\nstadium,  är  det  naturligtvis   ganska  mycket  av\r\nspekulation.  Dels kan jag ha missförstått  vad  man\r\nhar avsett, dels kan mycket hända än.\r\nEn första punkt som jag kommer att anknyta till är\r\nnaturligtvis  vad   som   kallas  nedmonteringen  av\r\ntrepelarstrukturen.    Enligt    förslagen    kommer\r\nstraffrätten inte längre  att  ligga  i en i princip\r\nmellanstatlig  tredje  pelare  utan  den kommer  att\r\nhamna  inom  det  som  tidigare  har betecknats  som\r\nförsta  pelaren. Vi tar så att säga  ett  steg  från\r\nmellanstatlighet   till  överstatlighet.  Vi  kommer\r\ndärigenom också att gå från mellanstatligt samarbete\r\ngenom  rambeslut,  beslut   och   konventioner  till\r\nbeslutsfattande på EU-nivå som gäller  direktiv  och\r\nförordningar eller med den nya terminologin ramlagar\r\noch lagar.\r\nDe  frågor  som jag vill ställa är dels om det här\r\ninnebär  att  EU-rätten  kommer  att  få  lika  stor\r\nbetydelse   i   straffrättstillämpningen   som   den\r\nfaktiskt har fått  på områden som tidigare har legat\r\ni  första  pelaren, dels  vad  det  innebär  på  ett\r\ninstitutionellt  plan. Jag går dock bara in på vissa\r\npunkter.\r\nOm  vi  inleder  med   att   se   närmare  på  vad\r\nnedmonteringen  av  trepelarstrukturen  innebär  för\r\nstraffrättstillämpningen  kan  vi konstatera att det\r\nfinns  vissa  grundläggande  skillnader  mellan  den\r\nförsta och den tredje pelaren.  Peter  Strömberg var\r\nganska mycket inne på dem. Den viktigaste skillnaden\r\ni ett rättstillämpningsperspektiv är sannolikt att i\r\nden  första  pelaren  spelar  principerna om  direkt\r\neffekt,  EG-rättens  företräde  i   kombination  med\r\nmöjligheterna  för nationella domstolar  att  begära\r\nförhandsavgöranden  en  väsentlig roll. Genom de här\r\nprinciperna     kommer     EG-rätten      ned     på\r\nrättstillämpningsnivå,  det  vill  säga  att svenska\r\ndomstolar tillämpar EG-rätten på olika sätt.\r\nPå    tredjepelarområdet    är    det   väsentligt\r\nannorlunda.  Där  gäller att instrumenten  inte  kan\r\ntillämpas direkt utan  alltid  måste  omsättas.  Det\r\nstadgas   uttryckligen   vad   gäller   rambeslut  i\r\nfördraget, och det gäller också i konventioner. Inom\r\ntredje  pelaren  kan alltså rättstillämpare  på  ett\r\nhelt annat sätt än  inom  första  pelaren  hålla sig\r\ntill den svenska genomförandelagstiftningen.\r\nOm  man nu bryter ned trepelarstrukturen, som  det\r\när tänkt,  skulle  man  kunna föreställa sig att det\r\nskulle innebära att straffrättstillämpningen  kommer\r\natt påverkas på ett sätt som påminner om det som har\r\nskett   i  första  pelaren,  men  jag  skulle  vilja\r\nifrågasätta  om  det  inte  finns vissa faktorer som\r\ntalar emot en sådan slutsats,  åtminstone vad gäller\r\nden   materiella   straffrätten,   det   vill   säga\r\ndefinitionen av brott och så vidare.\r\nAv   förslaget   framgår   att   när   det  gäller\r\nharmoniseringen  av den nationella straffrätten  har\r\nman tänkt sig att  byta ut rambesluten som tillämpas\r\nnu mot direktiv eller,  med  den  nya  terminologin,\r\nramlagar.  Vad skulle det egentligen innebära?  Rent\r\ntekniskt kan  man  säga  att rambesluten redan i dag\r\npåminner  väldigt  mycket  om  direktiven  i  första\r\npelaren.   Båda   instrumenten   är   bindande   för\r\nmedlemsstaterna  med  avseende  på de  mål  som  ska\r\nuppnås, men de lämnar form och tillvägagångssätt  åt\r\nmedlemsstaterna. Det är alltså ett beslutsfattande i\r\ntvå    nivåer,    så   att   säga.   Man   ger   ett\r\nlagstiftningsuppdrag åt medlemsstaterna.\r\nDen enda riktigt  centrala  skillnaden är väl just\r\natt   direktiv   i   första   pelaren  under   vissa\r\nförutsättningar kan ha direkteffekt  medan rambeslut\r\ninte har sådan direkteffekt, det vill  säga de måste\r\nalltid implementeras i medlemsstaterna för att kunna\r\ntillämpas.\r\nDet  jag  skulle  vilja påpeka nu är att  när  det\r\ngäller  den  materiella  straffrätten  får  den  här\r\nskillnaden inte  så väldigt stor betydelse, eftersom\r\nEG-domstolen, bland annat av rättssäkerhetsskäl, men\r\nockså  på grund av EG-rättsliga hänsynstaganden, har\r\nslagit  fast  att  direktiv,   eller   de   framtida\r\nramlagarna,  inte  kan  åberopas  av  staten  mot en\r\nenskild.  På  den  materiella  straffrättens  område\r\nkommer  man  alltså  inte  heller  efter att man har\r\növergått från rambeslut till direktiv eller ramlagar\r\natt   kunna  grunda  straffansvar  direkt   på   ett\r\ndirektiv. Det faktum att man flyttar in straffrätten\r\npå det  överstatliga  området  får  alltså  inte det\r\ngenomslag i rättstillämpningen som EG-rätten  kan ha\r\npå många andra områden.\r\nDet  gäller  åtminstone inte om direktivet innebär\r\natt man på nationell  nivå  ska  ingripa med straff,\r\ndet vill säga att direktivet kräver  en viss nivå av\r\nstraff, en viss nivå av kriminalisering.  I  den mån\r\nett straffrättsligt direktiv eller en straffrättslig\r\nramlag    innehåller    bestämmelser   som   hindrar\r\nbestraffning,     det    vill    säga     innehåller\r\nansvarsfrihetsregler, förbud mot att bestraffa vissa\r\nsaker, kommer övergången  från  tredje  till  första\r\npelaren  att  innebära  en  viss  förändring. Sådana\r\nansvarsfrihetsregler  - om de nu alls  förekommer  -\r\nkommer till skillnad mot  vad  som  gäller  i  dag i\r\nrambeslut  att  kunna  ges  direkt effekt och hindra\r\ntillämpningen  av  nationella  straffbestämmelser  i\r\nsvenska domstolar.\r\nI det sammanhanget bör man hålla i minnet dels att\r\nsådana här regler om ansvarsfrihet och så vidare lär\r\nbli  väldigt  sällsynta, eftersom  hela  arbetet  är\r\ninriktat  på  att  skapa  miniminivåer.  Arbetet  är\r\ninriktat på att  främja  brottsbekämpningen  i någon\r\nmening.  Dels  bör  man  hålla  i  minnet att sådana\r\nregler som hindrar tillämpningen av  den  nationella\r\nstraffrätten förekommer redan i dag inom den  första\r\npelaren, alltså regler som rör fri rörlighet och  så\r\nvidare   kan  i  dag  hindra  tillämpningen  av  den\r\nnationella  straffrätten.  Så  det  är inte fråga om\r\nnågon principiell nyhet i den delen.\r\nSammantaget  kan  jag  alltså när det  gäller  den\r\nmateriella straffrätten säga  att jag är långt ifrån\r\nsäker   på   att  övergången  från  rambeslut   till\r\ndirektiv,  övergången   från  mellanstatlighet  till\r\növerstatlighet,  kommer  att   innebära   någon  mer\r\nrevolutionerande            förändring            på\r\nrättstillämpningsnivå.  Man  kan uttrycka det så att\r\nde  allra mest centrala och utmärkande  elementen  i\r\nEG-rätten   inte  får  genomslag  fullt  ut  på  den\r\nmateriella straffrättens område.\r\nDet jag har  sagt  nu med stöd av de rapporter och\r\nförslag som finns tillgängliga,  och  som låg på ett\r\nbord  utanför  salen,  bygger  på  att  en eventuell\r\nharmonisering av straffrätten kommer att  ske  genom\r\ndirektiv  eller ramlagar och inte genom förordningar\r\neller lagar,  som  det  ska kallas i fortsättningen.\r\nTeoretiskt är det fullt tänkbart  att  EU utöver det\r\nhär  med  direktiven skulle kunna ges kompetens  att\r\nutfärda   direkt    tillämpliga   förordningar   med\r\nstraffbestämmelser i  som sedan direkt ska tillämpas\r\nav nationella domstolar.  Om  det  skulle bli så kan\r\nman tala om en verklig övernationell straffrätt, och\r\ndå kan man tala om en lätt revolution av den svenska\r\nstraffrätten som vi känner den i dag. Men såvitt jag\r\nkan  bedöma  är  det  inte  vad  man  strävar   mot,\r\nåtminstone  inte  i  dagsläget. Men det är en viktig\r\npoäng. Så länge man håller  sig  till  direktiv  och\r\nramlagar  blir förändringen på rättstillämpningsnivå\r\ninte så jättestor. Skulle man däremot börja köra med\r\nförordningar   och  lagar  är  det  en  mycket  stor\r\nförändring.\r\nInnan jag avslutar den här punkten vill jag betona\r\natt det jag har  sagt  gäller  harmonisering  av den\r\nmateriella  straffrätten.  På  andra  områden,  till\r\nexempel     när     det    gäller    internationella\r\nstraffprocessrätten, alltså utlämning, överlämnande,\r\ninternationell rättslig  hjälp  och  så  vidare,  är\r\nsituationen  delvis  annorlunda. Dels ska man enligt\r\nförslagen,  såvitt jag  kan  förstå,  kunna  använda\r\nförordningar.  Dels kan de här reglerna i vissa fall\r\nges  direkteffekt,   alltså   tillämpas   direkt  av\r\ndomstolarna,  eftersom  de inte alltid är betungande\r\nmot den enskilde. I de delarna är det fullt tänkbart\r\natt det här får ganska stora  konsekvenser  också på\r\nrättstillämpningsnivån.\r\nSedan  tänkte jag bara kort säga ett par saker  om\r\nförändringarna  på lagstiftningsnivå. Först vill jag\r\nuppmärksamma       att       nedmonterandet       av\r\ntrepelarstrukturen     och      överförandet      av\r\nbeslutsbefogenheter  -  det  här  är helt självklart\r\nnaturligtvis - kommer att innebära att de nationella\r\nparlamenten får betydligt mindre att säga till om än\r\nde har i dag. Både rambeslut och konventioner  måste\r\npå  delvis  olika  sätt  godkännas  av  den  svenska\r\nriksdagen   för   att   bli  bindande  för  Sverige,\r\nåtminstone om rättsakten  innebär  något väsentligt.\r\nDen yttersta beslutanderätten ligger  ändå,  även om\r\ndet  kanske  inte  alltid  är  så  i  praktiken, hos\r\nriksdagen.  Om kompetens överförs till EU  får  inte\r\nriksdagen den  här  rollen.  Det  blir  fråga om att\r\nriksdagen,  på  sätt  som  i  dag  sker  inom första\r\npelaren,   får  försöka  samverka  med  och  påverka\r\nregeringen på olika sätt. I viss mån får man en roll\r\nockså      vad      gäller       hanterandet      av\r\nsubsidiaritetsprincipen. Men helt  klart  är väl att\r\nman  får  en väsentligt mindre roll. Jag tycker  att\r\nman  i  alla   fall   kan   väcka  frågan  i  vilken\r\nutsträckning   det   är   rimligt   och    bra   att\r\nstrafflagstiftning   i   praktiken  tillkommer  utan\r\nriktig    medverkan    av   parlamentariskt    valda\r\nförsamlingar.\r\nEn liten punkt som också  förtjänar  uppmärksamhet\r\när den föreslagna övergången från beslutanderätt med\r\nenhällighet till beslut med kvalificerad  majoritet.\r\nSåvitt jag kan bedöma är det inte helt orättvist att\r\nsäga  att  en  medlemsstat  redan  i  dag  i  ganska\r\nbegränsad utsträckning kan utnyttja den vetorätt som\r\nligger  i  kravet på enhällighet. I förhandlingar  i\r\nBryssel måste  man  så  att säga välja sina strider.\r\nMan  kan inte bråka om allt  som  man  skulle  vilja\r\nbråka  om  eller som man borde bråka om. Ser man det\r\npå  det  sättet   är   det  klart  att  de  faktiska\r\nmöjligheterna  att säga nej  till  olika  initiativ,\r\nförslag och utkast  minskar  med  en  övergång  från\r\nenhällighet  till kvalificerad majoritet. Det är väl\r\nockså så att har  man  en  vetorätt  kan man påverka\r\nganska starkt i förhandlingarna. Peter  var  inne på\r\ndet.  Är  det  kvalificerad  majoritet  krävs det en\r\nklick  av  medlemsstater  för  att  kunna påverka  i\r\nförhandlingarna på det viset.\r\nDet  här  ökar naturligtvis möjligheterna  att  få\r\nsaker gjorda.  Det är alldeles klart. När det gäller\r\ndet straffrättsliga  området  skulle  jag bara vilja\r\npeka  på  den  risk som bottnar i att samarbetet  är\r\ninriktat   på   miniminivåer.    När    det   gäller\r\nkriminalpolitiken kan man lugnt säga att  EU  i  sig\r\noch   många   medlemsstater  i  Europa  har  en  mer\r\nrepressivt inriktad  kriminalpolitik  än  vi  har  i\r\nSverige  och  delvis  i de övriga nordiska länderna.\r\nNär man ska harmonisera och tillskapa minimiregler i\r\nEuropa är det rätt givet  att man inte utgår från de\r\nländer  som  har så att säga  den  minst  repressiva\r\nattityden, utan man vill flytta upp nivån. Det leder\r\ntill en väldigt  ensidig kriminalpolitik. Jag skulle\r\nnog vilja hävda att  riskerna  för  att den svenska,\r\noch  som  jag  uppfattar  den ganska rationella  och\r\nhumana kriminalpolitiken, riskerar  att  gå förlorad\r\npå sikt i ett samarbete. Den risken förstärks om man\r\növergår  till kvalificerad majoritet. Det blir  helt\r\nenkelt svårare  att  i  förhandlingar  putsa  och få\r\nförslagen mer aptitliga.\r\n\r\nDet  finns  mycket  mer  att säga och mycket mer att\r\ndiskutera,  men jag nöjer mig  här  och  tackar  för\r\nuppmärksamheten.\r\n\r\nOrdföranden: Tack så mycket, Petter Asp! Jag är glad\r\nom du stannar  på  podiet. Vi har redan nu några som\r\nvill ställa frågor.  Men  vi  kommer först att lämna\r\nordet till Klas Bergenstrand, vår riksåklagare.\r\n\r\nRiksåklagare Klas Bergenstrand:  Fru ordförande! Jag\r\nhar sett min uppgift här i dag inte  så mycket eller\r\nkanske inte alls vara att recensera eller  ge  några\r\nsynpunkter  på  den politiska processen att utvidga,\r\nförändra  och  utveckla   Europeiska   unionen  utan\r\nsnarare   att  ge  en  lägesrapport  från  den   mer\r\npraktiskt operativa  nivån.  Som  företrädare för en\r\norganisation  som varje dag arbetar  i  en  helt  ny\r\nmiljö vill jag  säga  att  det  är en utomordentligt\r\ndramatisk,  positiv och helt riktig  utveckling  som\r\nhar skett de  allra  senaste  åren,  framför allt på\r\nstraffprocessrättens område.\r\n\r\nFram  till  mitten  av 90-talet eller till  och  med\r\nsekelskiftet levde vi  som åklagare kvar i den värld\r\nsom mycket präglades av  staternas  suveränitet  och\r\nrätt  att  själva  bestämma över straffprocessen och\r\nbrottsbekämpningen   inom   respektive   land.   Men\r\ndärefter   har   dramatiska    förändringar   alltså\r\ninträffat som jag vill säga generellt sett är mycket\r\nbra.\r\n\r\nVi har hört här och  ni känner väl  till  att de här\r\nförändringarna  tar sikte både på ett nytt regelverk\r\noch på nya institutioner,  på nya samarbetsformer på\r\ndet   praktiska  planet.  Allt  detta   har   alltså\r\ndramatiskt     förändrat    förutsättningarna    för\r\nbrottsbekämpning  för  åklagare  och  även för andra\r\naktörer inom det här området. Det är en  utveckling,\r\nkan jag säga, som har gått oerhört snabbt.  Jag  ska\r\ninte  recensera  den utvecklingen utan bara ge några\r\nsmå inblickar i hur  det  praktiska arbetet ser ut i\r\ndag och kanske också göra några reflexioner över hur\r\nvi  egentligen vill se arbetet  utvecklas  framöver.\r\nDet är  min uppfattning, och jag tror att alla delar\r\nden, att  det här inte på något sätt är slutet på en\r\nutvecklingsprocess.  Det  är definitivt början på en\r\nprocess som rimligen bör leda  fram till ännu bättre\r\nförutsättningar      för      ett     arbete     med\r\nbrottsbekämpningen över och utanför  gränserna, vill\r\njag säga.\r\n\r\nUtvecklingen  har  alltså  gällt att förändra  och\r\nharmonisera regelverket. Jag ska  inte uppehålla mig\r\nså mycket vid det utan bara konstatera  att vi i dag\r\nhar nya förutsättningar att arbeta på ett  effektivt\r\noch  rationellt  sätt  när det gäller internationell\r\nrättslig  hjälp.  Vi har fått  nya  möjligheter  att\r\nhantera också utlämningsärenden, och vi har i Europa\r\nfått en utveckling  som  rätt  så  mycket liknar den\r\nnordiska  utvecklingen, som vi är vana  att  hantera\r\noch har levt med under många, många år.\r\nVi har också  fått institutioner som på olika sätt\r\nska medverka till  den  här  utvecklingen och som är\r\nviktiga  beståndsdelar  i  processen.  Eurojust  har\r\nnämnts.  Där har Sverige från  början  varit  aktivt\r\ndärför  att  Eurojust  tillkom  precis  när  vi  var\r\nordförandeland.  Vi  lade  ned  mycket  energi  från\r\nåklagarväsendets  sida,  kan jag säga, på att ge den\r\nhär institutionen rätt inriktning  och bra praktiska\r\nförutsättningar  att  arbeta. Vi har också  fått  en\r\nvice ordförande som är svensk åklagare, så vi tycker\r\natt vi har kommit väl in i det arbetet.\r\nVi har i kombination  med  Eurojust också fått ett\r\neuropeiskt rättsligt nätverk som  bygger  på det som\r\när viktigt, nämligen direkta kontakter med operativt\r\nverksamma  åklagare.  Man  skaffar  sig alltså  både\r\nkunskaper  och erfarenheter, personlig  kunskap  och\r\nkännedom om andra länders rättssystem, och får också\r\npersonliga kontakter  med  kolleger  i andra länder.\r\nDet är en utomordentligt bra institution,  vill  jag\r\npåstå.\r\nVi har i kombination med detta, vilket också är en\r\nny   utveckling,   även   lärt   känna  varandra  på\r\nverksledningsnivå.  Jag och mina kolleger  i  Europa\r\nträffas   regelbundet  för   att   diskutera   olika\r\nutvecklingsfrågor.  Det  är inte bara vi som gör det\r\nutan de här institutionerna  och  vi själva anordnar\r\nmängder  av  kontaktpunkter  och  mötesplatser   för\r\nåklagare  som  är  operativt verksamma. Vi har möten\r\ndär vi diskuterar gemensamma  rättsliga  frågor,  vi\r\nhar  språkutbildning  och vi har rader av seminarier\r\noch  andra  kontakter också.  Allt  detta  medverkar\r\nockså till att  de  nya instrumenten fungerar på ett\r\npraktiskt och operativt effektivt sätt. Jag vill med\r\nall respekt säga, och  så  måste  det vara så klart,\r\natt  de  beslut som fattas och de regelverk  som  på\r\nolika  sätt  tas  fram  i  Bryssel  naturligtvis  är\r\nförutsättningen   för   att   få   en  bra  operativ\r\nverksamhet.  Men erfarenheterna från  alla  områden,\r\ninte minst från  det  polisiära  området, är att ska\r\ndet här fungera på ett bra sätt i  praktiken, ja, då\r\nkrävs det närmast ett personligt förtroende  för den\r\nkollega  ute  i Europa som man samarbetar med i  ett\r\nvisst ärende.\r\nTiden är knapp men jag skulle vilja göra några små\r\nreflexioner om  den  fortsatta utvecklingsprocessen.\r\nFörst och främst vill  jag  bara säga att man ska se\r\nupp  lite  grann  med  farten och  hastigheten.  Det\r\nnämndes här att utvecklingen har varit snabb och att\r\ndet  är  bra.  Men  jag  ska  också,  som  en  liten\r\nobservation, säga att man  inte  bara  ska fatta den\r\nhär typen av stora beslut utan de ska också omsättas\r\ni  praktiken. Det krävs administrativa rutiner.  Det\r\nkräver  utbildning  och  det  kräver  att man skapar\r\nkontakter. Det här tar tid.\r\nVi  har  nu  under  mycket  kort  tid  fått  olika\r\nkombinationer av regelverk och institutioner. Ibland\r\nkan  i varje fall vi som arbetar praktiskt  med  det\r\nhär fundera lite grann på vilken väg vi ska använda.\r\nSka vi använda oss av Eurojust, som är en kontaktyta\r\nmellan  åklagare,  numera  stationerad i Haag, eller\r\nska  vi  använda  oss av det rättsliga  nätverk  som\r\nfinns  för att byta  information  med  varandra  och\r\nbedriva  utredningar  eller  ska vi, vilket också är\r\ntillåtet, ta direktkontakt mellan åklagare i Sverige\r\noch  i  andra  europeiska länder.  Frågan  uppkommer\r\nsedan också lite  grann  hur de här olika instituten\r\noch instrumenten ska samverka  med  varandra. Det är\r\nlätt hänt att man i den här hastigheten  inte tänker\r\nriktigt   på   hur   gränsytorna   mellan  de  olika\r\ninstrumenten ser ut, vilket man ska  prioritera, när\r\nman ska använda olika typer av instrument och hur de\r\nska  samverka med varandra. Vi kan se att  det  just\r\npågår  en  ganska  intensiv diskussion exempelvis om\r\nsamverkan mellan nätverken och Eurojust.\r\nEn annan liten reflexion  som  jag  tycker är värd\r\natt  nämna  här  är  att  hela  den här utvecklingen\r\nbygger på att man har tillit till och förtroende för\r\nvarandras rättssystem. Det är väl enkelt uttryckt så\r\natt de rättssystem som geografiskt  sett  är närmast\r\nhar  man  störst  förtroende  för, känner man kanske\r\nockså  mest  och  har  haft mest kontakter  med.  Ju\r\nlängre bort de finns desto  mer tveksam är det klart\r\natt man börjar känna sig till  hur det egentligen är\r\nmed olika typer av beslut. Man förstår  kanske  inte\r\nriktigt de materiella rättsliga bestämmelserna bakom\r\nett visst beslut. Man har ibland kanske inte riktigt\r\nförtroende  för  eller  i varje fall inte kunskap om\r\nhur rättsordningen i sig ser ut.\r\nDen  här känslan kan jag  säga  finns  bland  alla\r\npraktikerna   när  man  träffas  för  att  diskutera\r\nutvecklingen  i   Europa.   Ett   bra   exempel  som\r\ndiskuteras just nu runt om i olika sammanhang är den\r\neuropeiska  arresteringsordern,  som väldigt  mycket\r\nbygger just på att man antar och godtar  en gemensam\r\neuropeisk  standard och att man känner säkerhet  och\r\ntrygghet inför  beslut  av  rättsliga  myndigheter i\r\nmedlemsländerna.  Jag  kan  inte  peka på några  fel\r\nnågonstans,  men jag säger att den känslan  finns  i\r\nvarje fall: Är  det verkligen så att alla domstolar,\r\nalla åklagare och  kanske också alla andra rättsliga\r\nmyndigheter i hela Europeiska unionen har samma höga\r\nstandard som vi har  här  i  Sverige? För det har vi\r\nju. Det kanske är så, men jag  kan  förutse  att det\r\nsäkerligen  kan  bli  diskussioner  och  det kan bli\r\ndebatter om just den typen av frågor också. Här tror\r\njag   att   man   får   vara  lite  uppmärksam  från\r\nbeslutsfattarnas sida. Ska  de  här systemen fungera\r\npå  ett  bra sätt krävs det att man  har  förtroende\r\nför, att man  känner  tillit  till och att man också\r\nhar kunskap om varandras rättssystem.\r\n\r\nEn  annan  liten  observation  som  man  i  det  här\r\nsammanhanget kan nämna är att de här institutionerna\r\npå  något sätt har en inbyggd kraft  att  kunna  bli\r\nganska  starka  i  sig  själva. Jag vill inte direkt\r\npåstå att de utvecklas mot en byråkrati, men man ska\r\nvara väldigt uppmärksam på  att det vi som praktiker\r\nbehöver   inte   så   att   säga   är   komplicerade\r\nkonstruktioner med en stor överbyggnad, utan vi vill\r\nha  möjligheter  att driva operativa frågor,  alltså\r\nförundersökningar och utredningar, på ett enkelt och\r\nobyråkratiskt sätt.  Jag  kan  säga  att  det alltid\r\nfinns  tendenser  i den här typen av internationella\r\ninstitutioner och organisationer att utveckla sig på\r\nandra områden. Det  kan  jag  säga  att vi är mycket\r\nuppmärksamma  på.  Vår åklagare i Eurojust  har  det\r\nunder observation hela tiden, och jag vill hävda att\r\ndär ser vi inga sådana  faror  ännu.  Men  de  finns\r\nnågonstans  där, det ligger på lut att man utvecklar\r\nsig från den  rent  operativa verksamheten över till\r\nkanske helt andra frågor också.\r\n\r\nSedan bara en synpunkt som, det ska jag säga, inte\r\ngäller Sverige, för vi  har mycket bra kontakter med\r\nvårt fackdepartement och  deltar  i  arbetsgrupp och\r\nexpertgrupp också i Bryssel. Men jag kan  ju se lite\r\ngrann  när jag möter mina kolleger ute i Europa  att\r\ndet ibland  finns ett ganska långt avstånd mellan de\r\nsom ska tillämpa  de nya systemen och de som en gång\r\ni tiden var med och utarbetade dem. En allmän önskan\r\nsom kom fram bland  annat vid ett möte som vi hade i\r\nVisby mellan europeiska  riksåklagare  var  att  man\r\nkanske  i  större  utsträckning  och  på  ett tidigt\r\nstadium  borde  lyssna  på  och ta med experter  och\r\noperativa åklagare när det gäller  att  utveckla  de\r\nnya systemen och institutionerna också i Europa.\r\n\r\nMen  generellt  sett vill jag säga det att det är en\r\nutomordentligt bra utveckling. Jag tror inte att det\r\nfinns någon som önskar  sig  tillbaka till den värld\r\nsom gällde tidigare, där man på ett mycket invecklat\r\noch  komplicerat  sätt måste resonera  med  varandra\r\növer gränserna via de diplomatiska kanalerna. Det är\r\nen riktig utveckling.  Den  går fort, men jag tror i\r\noch för sig att det är bra.\r\n\r\nOrdföranden:    Tack    för    de   observationerna,\r\nriksåklagaren. Var snäll och sitt fram vid podiet!\r\n\r\nVi  har  lite tidsnöd, och jag vädjar  till  de  fem\r\nfrågeställare   som   anmält  sig  att  vara  mycket\r\nkortfattade  så  att  vi  också  har  möjlighet  att\r\ngenomföra den sista programpunkten.\r\n\r\nGöran Lennmarker (m): Jag sitter  också  i konventet\r\nså jag vill göra följande kommentarer:\r\n\r\nFörst  och  främst är hela konventets idé  att  de\r\nolika rättssystemen kommer att fortsätta att finnas.\r\nDet finns ingen  ambition  att  skapa ett europeiskt\r\nrättssystem. Common law, romersk rätt och vad det nu\r\när  vi har som bas kommer att fortsätta  för  evigt.\r\nJa, i  alla  fall  så  länge detta konvents resultat\r\nfortgår. Det vill säga det  handlar  inte  om detta.\r\nAmato,  som  har lett dessa möten, berättade om  hur\r\nman i Italien  försökte  kombinera  två rättssystem.\r\nDet  går  åt  pipan, som han säger. Vi ska  ha  våra\r\nlånga rättstraditioner. Dem kommer vi att leva med.\r\nDet handlar mer  om att tackla just de problem man\r\nibland har när man har skilda synsätt på straff. Där\r\när Sverige normalt inne  på  att  öka  straffen. Det\r\ngäller  trafficking,  knarket - Holland och  Danmark\r\noch haschet, ni vet. Vi har miljöbrott där vi ibland\r\nhar en känsla av att det  är  för låga straffsatser.\r\nSå   normalt   är  Sverige  inne  på  att   få   upp\r\nstraffsatserna på  vissa  brott av den här typen som\r\nses  som  lindriga eller inga  brott  alls  i  vissa\r\nländer. Spontant  finns  det en harmonisering redan.\r\nPå  större  delen  av  straffområdet  finns  det  en\r\nspontan harmonisering därför att man betraktar brott\r\nrelativt lika.\r\nLåt mig också säga att  det stora är att vi får in\r\nEuropaparlamentet i lagstiftningen.  Det  tycker jag\r\när det kvalitativt absolut viktigaste kravet att ett\r\nparlament   ordentligt   behandlar   lagstiftningen.\r\nErfarenheten vi har, inte minst efter det som följde\r\nefter   den  11  september,  är  att  vi  inte   har\r\ntillräcklig     kvalitet     i     den    europeiska\r\nlagstiftningen.  Vi  måste  ha  ett  parlament   som\r\nordentligt granskar allting.\r\n\r\nLåt  mig  också säga att det inte finns någon idé om\r\natt vi skulle ha ett särskilt EU-rättssystem, alltså\r\nden   amerikanska    modellen   med   ett   federalt\r\nrättssystem och delstatliga.  Det  finns alltså inte\r\nutan det finns nationella system.\r\n\r\nOrdföranden: Ingen fråga, det var bara  en inblick i\r\nevigheten.\r\n\r\nGustav Fridolin (mp): Jag har två frågor till Petter\r\nAsp.  Den  första ligger möjligen något utanför  det\r\nområde som du  naturligt  brottas  med  men  som  du\r\nberörde  när  du höll ditt anförande. Det handlar om\r\ndet problem som  jag  och Miljöpartiet också ser och\r\nhar påtalat, att straffrätten  kan  komma  att missa\r\nden parlamentariska vägen, så att säga, och  inte gå\r\ngenom ett parlament, åtminstone inte på det sätt som\r\nvi  är  vana  vid.  Då undrar jag, om du gör en kort\r\nanalys: Var tror du att  systemet  kommer att behöva\r\nförändras?  Är  det  någonstans på den  överstatliga\r\nnivån  man  kommer  att se  det  här  problemet  och\r\nförsöka förändra det,  blir  det  på  den nationella\r\nnivån man anpassar sig genom att tänka  sig  att  en\r\nregering  måste  vara  en  majoritetsregering  eller\r\nkommer  man på annat sätt att försöka få ett bredare\r\nfolkligt  stöd för de linjer man möjligtvis driver i\r\nministerrådet?\r\n\r\nDen andra frågan  rör  det du avslutade med, att det\r\nhär skulle kunna innebära  en  risk  för att den mer\r\nrationella och humana synen på straffrätt som vi har\r\ni  Sverige  kan  tänkas urholkas vad det  lider.  Du\r\nnämnde det, men du  kom  liksom aldrig riktigt in på\r\nhur stor risken är och vilken  tidsrymd  du talar om\r\nnär  du  gör  ett  sådant uttalande. Det skulle  jag\r\nvilja att du utvecklade något.\r\n\r\nJoe Frans (s): Lite kort bara. Gäller konsekvenserna\r\nför  den  nationella lagstiftningen  och  riksdagens\r\nroll, som du  var  inne  på,  Petter Asp, enbart det\r\nstraffrättsliga området eller gäller det civilrätten\r\növer huvud taget om man undantar familjerätten?\r\n\r\nTill Klas Bergenstrand: Hur ser  du  på förhållandet\r\nmellan  Eurojust och Europol? Det finns  ju  länder,\r\nsom Frankrike,  som exempelvis pratar om att man ska\r\nkunna övervaka Europols  förundersökningsverksamhet.\r\nKan du kommentera det?\r\n\r\nAlice Åström (v): Min fråga  till Petter Asp handlar\r\nom vilken påverkan detta har på  rättstillämpningen.\r\nOfta hamnar vi i diskussioner om pelarstrukturer och\r\nvad det formellt är. Men om man lägger  ihop det här\r\nmed den samtidigt allt snabbare harmoniseringen blir\r\nmin   fråga,  utifrån  ett  individperspektiv:   Hur\r\npåverkas den rättstillämpning och rättstradition som\r\nbygger  på  att  det  ska  finnas en förutsägbarhet,\r\nlikhet  inför  lagen och rättssäkerhet  av  att  man\r\nbygger  mycket  på  ett  ömsesidigt  förtroende  för\r\nvarandras rättssystem,  när vi egentligen har ganska\r\nskilda  rättssystem?  Hur kan  det  här  påverka  de\r\nenskilda individerna? Det  är ju de som det här ändå\r\npåverkar i allra högsta grad  och  inte bara oss som\r\nlagstiftare.\r\n\r\nTobias  Krantz  (fp):  Mina  synpunkter  gäller  det\r\nPetter Asp pratade om. Du sade att du var orolig för\r\nden parlamentariska beredningen  av de här frågorna.\r\nJag  tycker att det finns mycket av  missförstånd  i\r\nsvensk debatt. När man diskuterar att frågor flyttas\r\növer till europeisk nivå fokuserar man alltid på att\r\nden svenska  riksdagen  får  minskat  inflytande.  I\r\nsjälva  verket får alla nationella instanser minskat\r\ninflytande  eftersom ett beslut följaktligen flyttas\r\nfrån  en nivå  till  en  annan.  Också  den  svenska\r\nregeringen  får  förstås  minskat  inflytande om man\r\nflyttar  beslut  från nationell nivå till  europeisk\r\nnivå.\r\n\r\nI själva verket  tycker  jag  att det finns större\r\nmöjligheter, ungefär som Göran Lennmarker  också var\r\ninne  på,  att bereda det här parlamentariskt  genom\r\natt Europaparlamentet  kommer  in, genom att man för\r\nin det här i den normala överstatliga beslutsgången.\r\n\r\nDe    nationella    parlamentens    uppgift    måste\r\nhuvudsakligen  vara  att  bevaka  i  det här  fallet\r\nministerrådets beslutsfattande och se  till  att  de\r\npositioner  som  den  svenska regeringen intar är så\r\nväl förankrade i riksdagen  som  möjligt.  Det måste\r\nväl   vara   där   som   de  nationella  parlamenten\r\nhuvudsakligen ska komma in.\r\n\r\nOrdföranden: Jag tackar för  det. Ni får två minuter\r\nvar  på  er  för  att  svara  på  dessa  frågor  som\r\negentligen skulle kräva en hel vecka.\r\n\r\nPetter Asp: Med bara två minuter till förfogande vet\r\njag inte riktigt hur jag ska börja.  Jag  kan  börja\r\nmed  Gustav  Fridolin.  Du  talade  bland  annat  om\r\nrepression  och om hur stora riskerna egentligen är.\r\nDet beror lite  på  hur  fort  man  går fram och hur\r\nmycket man gör. Blir det så att en väldigt  stor del\r\nav straffrätten kommer att ligga i Bryssel tror  jag\r\natt  det  finns  en risk att vi kommer att se ganska\r\nstor påverkan. Är det en mindre del är det klart att\r\ndet kanske blir öar i ett större hav.\r\n\r\nFrågan om parlamentens  inblandning  och var man ska\r\ngöra förändringar avstår jag från att  svara  på  så\r\nhär kort tid.\r\n\r\nJoe Frans! Det jag sade gällde bara straffrätten.\r\n\r\nAlice Åström tar upp tanken på ömsesidigt förtroende\r\noch  ömsesidigt  erkännande,  vilket  i  och för sig\r\nsyftar  på  rätt  mycket.  Det  kan för den enskilde\r\ninnebära att man får längre till den instans som har\r\nfattat  det  beslut  som  man drabbas  av.  Man  kan\r\ndrabbas av ett beslut fattat i Italien. Det är klart\r\natt det i praktiken kan påverka ens möjligheter. Det\r\när svårt att ringa upp och  fråga  vad  det betyder.\r\nDet   blir   på   visst   sätt  kanske  svårare  att\r\nifrågasätta beslut. Det är  väl en naturlig följd av\r\navståndet   mellan   beslutande  och   verkställande\r\nmyndigheter.\r\n\r\nDessutom kan man ibland  känna  att det går för fort\r\nfram   när   det  gäller  principen  om   ömsesidigt\r\nerkännande,  som   Klas   var   inne  lite  på.  Det\r\nförtroende  som  man vill visa varandra  finns  inte\r\nalltid på lägre nivåer,  alltså  det  förtroende som\r\nman   visar   vid  ett  förhandlingsbord  i  Bryssel\r\nmotsvaras inte  alltid  av  de reella förhållandena.\r\nDet tror jag att man kan säga  utan  att  sticka  ut\r\nhakan alltför mycket.\r\n\r\nDemokratifrågan  och  parlamentens  inblandning tror\r\njag att jag avstår från att kommentera.  Det är lite\r\nkort tid för att det ska bli meningsfullt.\r\n\r\nKlas Bergenstrand: Kort svar till Joe Frans. Jag vet\r\natt  det  finns  många  förslag om en utveckling  av\r\nEurojust ända fram till att  bli  en  kärna  för den\r\neuropeiske åklagaren. För mig som praktiker kan  jag\r\nsäga  att  utgångspunkten  är  att  Eurojust  är  en\r\nmötesplats  för operativt verksamma åklagare, numera\r\ni  Haag. Tyngdpunkten  ska  enligt  min  uppfattning\r\nligga   just   i  att  man  byter  information.  Man\r\nsamordnar utredningar  med  varandra. Där tycker jag\r\natt  man  ligger just i dag, och  jag  skulle  gärna\r\nvilja se att  den  kärnuppgiften  först utvecklas på\r\nett bra sätt. Sedan kan man säkert  tänka  sig också\r\nandra uppgifter. Jag har ingen egen klar uppfattning\r\nom  man  exempelvis  ska  kontrollera  Europol eller\r\ninte.   Jag   vill   satsa  på  den  rent  operativa\r\nverksamheten under överskådlig tid framåt.\r\n\r\nOrdföranden: Jag tackar  så  hemskt  mycket för det.\r\nJag  överlämnar  nu ordet till statssekreteraren  på\r\nJustitiedepartementet Dan Eliasson.\r\n\r\nStatssekreterare            Dan            Eliasson,\r\nJustitiedepartementet:   Tack   så    mycket,    fru\r\nordförande,  för inbjudan att komma hit och resonera\r\nmed  er  om  framtidsfrågorna   när  det  gäller  de\r\nrättsliga frågorna och inrikes frågor. Jag har varit\r\nstatssekreterare   på  Justitiedepartementet   sedan\r\nungefär  två  år  tillbaka.   Dessförinnan  var  jag\r\nansvarig   för   de  internationella   frågorna   på\r\ndepartementet ett  antal  år. Jag har jobbat på hel-\r\neller  deltid  med EU-frågor  sedan  1987.  Jag  har\r\nalltså sett den  utveckling  som har skett i Sverige\r\nnär  det  gäller  vårt  förhållningssätt   till  den\r\neuropeiska  integrationen och unionen. Jag har  sett\r\noch jag har känt  den  oro  som har präglat många av\r\noss  när  det  gällt  de  steg  vi   skulle   ta  på\r\nintegrationens väg i EU när vi blev medlemmar:  EES-\r\navtalet, medlemskap, Amsterdam, Nice och nu det här.\r\nSamtidigt har jag också sett och känt de möjligheter\r\nsom  integrationen har gett oss när vi har utnyttjat\r\ndem.\r\n\r\nJag  kommer  ihåg  1995,  och  hur  tveksamma  och\r\nmisstänksamma vi var mot Europol. Vad är det här för\r\nnågonting  egentligen?  sade vi. Ett internationellt\r\npolisorgan! Det dröjde ett  eller  två  år  tills vi\r\nsade  att Europol är slagskeppet när det gäller  att\r\nbekämpa den internationella brottsligheten i Europa.\r\nDet  tog  inte  lång  stund  förrän  vi  var  en  av\r\ninitiativtagarna  till Eurojust. Sverige är faktiskt\r\nen av initiativtagarna  tillsammans  med  Frankrike,\r\nBelgien och Portugal till att skapa Eurojust. Det är\r\negentligen en ganska fantastisk utveckling.\r\nNu  står vi inför en situation där vi på nytt  ska\r\nta någon  typ  av kvalitativt och kvantitativt steg.\r\nVi känner en viss  berättigad oro: Vad leder det här\r\ntill? Men jag är övertygad  om att när vi nu tar ett\r\nsteg, hur stort det än blir,  så kommer vi att skapa\r\noerhört  goda  förutsättningar  för   ett   tryggare\r\nSverige och Europa.\r\nJag  går  nu över till dagens diskussion, och  jag\r\nska säga några  korta  ord  om utgångspunkterna. Jag\r\nhar också några ord om behovet  av  framsteg på RIF-\r\nområdet. Vägen framåt, viss överstatlighet och visst\r\nbeslutande med kvalificerad majoritet blir det också\r\nnågra ord om. Slutligen ska jag säga  lite  grann om\r\ntydliga gränser för samarbetet.\r\nOm vi börjar med utgångspunkterna för diskussionen\r\nså  skulle  jag  vilja måla en bild som jag tror  är\r\nganska talande. Jag tänker nämna narkotikan. I stort\r\nsett  all  narkotika  som  finns  i  Sverige  kommer\r\nutomlands ifrån. En stor del - vi vet inte exakt hur\r\nmycket  -  kommer  från  eller  genom  dagens  eller\r\nmorgondagens   EU-länder.  Vi  tittar  i  den  undre\r\nvärlden i våra större  städer och vi konstaterar att\r\ndet  finns  stora  internationella   kopplingar.  Vi\r\ntittar på våra fängelser i Sverige och  vi  ser  att\r\nnog finns det internationella kopplingar även där.\r\n\r\nDetta  talar  naturligtvis  för  ett  fördjupat  och\r\nförbättrat   samarbete   inom  unionen.  Det  är  en\r\nutgångspunkt.   Brottsligheten   blir   naturligtvis\r\nalltmer internationell, och detta bara accentueras.\r\n\r\nEn  annan punkt är  att  vi  svenskar  blir  alltmer\r\nrörliga.  Vi reser utomlands, vi studerar utomlands,\r\nvi turistar  utomlands  och  vi jobbar utomlands. Vi\r\nhar kopplingar inom unionen till varandra. Det finns\r\nolika system och olika tvister.  Det  är  klart  att\r\nvåra  rättssystem  måste fungera nära ihop så att vi\r\nkan   kräva  våra  rättigheter   och   så   att   de\r\nskyldigheter  som vi har kan utkrävas av oss oavsett\r\nom vi rör oss över gränserna.\r\n\r\nDet  är  också   en  fråga  om  rättssäkerhet.  Vi\r\nsvenskar  fokuserar  mycket   på   rättssäkerhet   i\r\nSverige,  men  beakta  all den rörelse som sker från\r\nSverige - runtom i Europa!  Har inte vi behov av att\r\nockså aktivt jobba för rättssäkerhetsfrågor runtom i\r\nEuropa? Det är trots allt inte  bara till fromma för\r\nandra  länders  medborgare,  utan  också  våra  egna\r\nmedborgare  när  vi  hamnar någonstans  utomlands  i\r\ntvist  eller i delo med  rättsvårdande  myndigheter.\r\nDet finns ett egenvärde där också.\r\nDet finns  även  en  annan  sak,  som jag tror att\r\nRiksåklagaren  var  inne på. Det är oerhört  viktigt\r\natt  vi ytterligare kan  bygga  upp  det  ömsesidiga\r\nförtroendet  mellan  de rättstillämpande myndigheter\r\nsom nu håller på att byggas  upp  inom  unionen. Det\r\nbehövs  regler till stöd för att kunna utveckla  det\r\nhär ytterligare. Det är helt uppenbart.\r\nDetta leder  oss  till  att resonera lite grann om\r\nbehovet  av framsteg på området  för  rättsliga  och\r\ninrikes frågor.  Uppfattningen måste nog vara att vi\r\nmåste fördjupa samarbetet  i många frågor. Det finns\r\nnågra  uppgifter  som  är  särskilt   angelägna  för\r\nunionen.  Jag  tror  att  en av nyckelfrågorna,  som\r\nockså Riksåklagaren var inne  på, är att vi måste se\r\ntill att vi ytterligare fördjupar  samarbetet mellan\r\nde brottsbekämpande myndigheterna. En  förutsättning\r\nför  att  vi  ska  kunna  bekämpa gränsöverskridande\r\nbrottslighet   är   framför  allt   ett   fungerande\r\noperativt  samarbete mellan  våra  polismyndigheter.\r\nJag som kommer  från Dalarna brukar säga att det ska\r\nvara lika lätt för  polisen i Borlänge att samarbeta\r\nmed polisen i Barcelona som det är att samarbeta med\r\npolisen i Stockholm.  Det  är väl ganska självklart,\r\nnär   vi   rör   oss  så  mycket  -  bortsett   från\r\nspråkbarriären, som man naturligtvis får jobba med.\r\nEn  annan  fråga  som   måste   effektiviseras  är\r\nEurojust  och  Europol. Vi måste vidareutveckla  det\r\nhär   till   ytterligare   effektiva   verktyg   för\r\nkoordinering av  åklagar- och polissamarbetet. Vi är\r\nen bra bit på väg,  men  vi  kan  bli ännu bättre på\r\ndet.\r\nJag  går  nu  över  till  principen om  ömsesidigt\r\nerkännande.  Ni  vet att det egentligen  finns  två,\r\neller kanske tre, skolor inom unionen för hur vi ska\r\nfördjupa samarbetet.  En  del  vill  ha  en enhetlig\r\nrättsordning  bland  alla länder. Andra länder  vill\r\natt   vi   ska   bygga   broar   mellan   de   olika\r\nrättskulturerna.  En tredje  skola,  som  vi  kanske\r\ntillhör, är mer en kombination av de första två. Den\r\ninnebär  att man inte  ska  vara  så  dogmatisk  med\r\nuniformering av lagstiftning och inte heller alltför\r\ndogmatisk med att bara bygga broar. Vi ska i stället\r\nsöka oss fram praktiskt för varje ämnesområde.\r\nDet   finns   väl   också   skäl   för   en   viss\r\nstraffrättslig   harmonisering.   Gränsöverskridande\r\nbrottslighet     kan     i    vissa    fall    kräva\r\ngränsöverskridande straffbestämmelser.  Ska vi komma\r\nåt människohandel så måste nog brottsrekvisiten vara\r\nenhetliga och tillräckligt vidsträckta för  att  bli\r\neffektiva.  Vi  tycker  att det är ofantligt jobbigt\r\nmed  människohandel. Många  av  de  kvinnor  som  är\r\nutsatta kommer hit. Men människohandeln har ju många\r\ngånger  inte sitt ursprung i Sverige. Handeln kanske\r\nsker här,  men  kvinnorna  kommer från andra länder.\r\nDet  är  klart  att  det  finns  ett  behov  av  att\r\nharmonisera lagstiftningen med de  länderna  för att\r\nkomma åt problematiken i ursprungsländerna.\r\nVilken är då vägen framåt? Viss överstatlighet och\r\nvisst  beslutande  med  kvalificerad majoritet, står\r\ndet  i  mitt  manuskript här.  Det  är  väl  en  bra\r\nsammanfattning av vad jag tror är vägen framåt.\r\nDet är uppenbart  att  utvidgningen innebär att vi\r\nförutom  ett  större  antal  medlemsstater  får  mer\r\nkomplicerade beslutsstrukturer. Jag har suttit med i\r\nnästan alla rådsmöten med RIF-rådet  sedan 1995. Jag\r\nhar  varit  med  i  K4-kommittén  och  artikel   36-\r\nkommittén,  som  det  hette,  inför  och  under  det\r\nsvenska  ordförandeskapet  och lett det arbetet. Det\r\när  helt uppenbart att det krävs  effektiviseringar.\r\nDet går  tungt.  Det  går inte snabbt. En del hävdar\r\natt det går framåt för  fort  ibland.  Jag  vill nog\r\nhävda att det skulle kunna gå ännu snabbare på vissa\r\nområden. Sedan finns det en del centrala frågor  som\r\nman naturligtvis måste vara försiktig med, men vissa\r\nsaker i tredje pelaren går otroligt långsamt, skulle\r\njag  vilja säga. Här är det klart att QMV kommer att\r\nvara en viktig del.\r\nDet  är  inte okomplicerat att gå från enhällighet\r\ntill  QMV  på  en  del  områden  -  vilka  måste  vi\r\nnaturligtvis  resonera  om.  Kvalificerad  majoritet\r\ninnebär de facto att man kan bli överröstad.  Men om\r\nvi tittar på Sveriges medlemskap sedan 1995 och  ser\r\nhur  vi  har  utvecklat den inre marknaden och varit\r\nmed på det arbetet så ser vi att QMV fungerar ganska\r\nbra för oss i Sverige.  Vi lyckas i grund och botten\r\nklara hem de centrala värden  som vi vill värna. Det\r\nfinns någon typ av inbyggt samförstånd  inom  EU när\r\ndet  gäller  att vi naturligtvis måste ha förståelse\r\nför  när  något   land  har  stora  politiska  eller\r\nrättsliga problem i  en  viss  fråga.  Man  försöker\r\nhitta  lösningar på det. Jag tror att så skulle  bli\r\nfallet också  om man gick över till QMV på en del av\r\nde frågor som finns inom tredje pelaren.\r\nJag tror alltså  inte  att  det  behöver  vara  så\r\ndramatiskt  i  praktiken. Det handlar om förtroende,\r\noch det handlar  också om självförtroende - vår egen\r\nmöjlighet att klara av förhandlingar. Jag tycker att\r\nvi  kan  ha ganska gott  självförtroende  i  Sverige\r\ngivet den  historia  vi  har  sedan  1995 på det här\r\nområdet.\r\nOm man ska gå över till QMV så tror jag att det är\r\nviktigt  att  man  avgränsar  QMV-områdena   väldigt\r\ntydligt.  Jag tror inte att någon av oss vill ha  en\r\nordning  där   vi   inte   kan  ha  kontroll  på  de\r\nämnesområden som vi skickar  över  till  EU,  om jag\r\nuttrycker  mig  lite vanvördigt, för att tillsammans\r\nmed andra länder  vara  med  och besluta om med QMV.\r\nDet måste i så fall vara mycket väl definierat.\r\nSlutligen, fru ordförande, finns det några gränser\r\nför samarbetet där vi måste vara  tydliga och där vi\r\ninte  ska  släppa  i  väg vårt beslutsfattande.  Jag\r\ntycker  att  frågor som myndighetsutövning  gentemot\r\nenskilda är ett sådant område. När polis ska ingripa\r\noch när brottsbekämpande  myndighet  ska ingripa mot\r\nen enskild så tycker vi nog att det är  bra och rätt\r\natt  det  är  svensk  myndighet som gör det.  Mycket\r\ntalar för att vi ska ha den gränsen kvar.\r\n\r\nHur vi organiserar vårt  rättsväsende  är  en  annan\r\nsådan gräns som är viktig. Jag tror att man ska vara\r\nförsiktig  med  att släppa i väg tillskapande av nya\r\nmyndigheter hursomhelst  inom  unionen  på  det  här\r\nområdet.  Här  har vi värden att värna i Sverige. Vi\r\nska se till att  vi  själva  kan bestämma över detta\r\noch inte blir överkörda på något sätt.\r\n\r\nFru  ordförande! Vi kommer att  navigera  mellan  de\r\ntydliga  behoven  av  att  fördjupa samarbetet givet\r\nbrottslighetens utveckling,  den tyngre struktur som\r\nkommer att finnas efter utvidgningen  och de tydliga\r\navgränsningar  som vi måste ha i framtiden.  Det  är\r\nnågonstans  däremellan  som  vi  ska  hitta  de  nya\r\nfördragsbestämmelserna.  Konventet har några förslag\r\npå området. Jag tror att de  slutliga bestämmelserna\r\nkommer att se delvis annorlunda  ut,  och vi behöver\r\ndiskutera det här i Sverige. Men en rörelse  och ett\r\ndelvis bejakande av tendenserna i konventet tror jag\r\när rätt.\r\n\r\nOrdföranden:\r\n\r\nOm det finns någon som kanske inte vet vad QMV  är  så  ska  vi\r\nsäga att det betyder kvalificerad majoritet.\r\n\r\nJoe Frans (s):\r\n\r\nVi   har   ju   hört  andras  synpunkter  här  när  det  gäller\r\ngränspolisen och Eurojusts och Europols förhållande.\r\nDet kan vara bra  att  få  din  bild tydliggjord för\r\noss.\r\n\r\nDan Eliasson:\r\n\r\nNär  det  gäller  gränspolis  finns  det   all   anledning  att\r\ntillsammans   utveckla   metodik,   utrustning   och\r\ngemensamt     regelverk.     Men     just     själva\r\nmyndighetsutövningen  -  myndighet mot enskild -  är\r\nsådant  som vi tycker alltid  ska  vara  förbehållet\r\nnationell   gränsmyndighet  i  Sverige,  i  huvudsak\r\npolis.\r\n\r\nVi tycker att  vi  ser  att  frågan  om  europeisk\r\ngränspolis försvinner mer och mer från dagordningen.\r\nDet  skulle  vara  intressant  att höra en reflexion\r\nfrån dem som sitter i konventet.  Är detta verkligen\r\nuppe på allvar eller inte? Jag tycker att det verkar\r\nbörja försvinna.\r\n\r\nDet  är  samma  sak  när  det  gäller  Europol   och\r\nEurojust.     Vi    tycker    inte    att    faktisk\r\nmyndighetsutövning  som riktar sig mot enskild är en\r\nfråga  där  vi  ska  ha europeiska  myndigheter  som\r\nbeslutar, utan det kan  skötas genom våra nationella\r\nmyndigheter.  När  man  däremot   pratar   om  vilka\r\nbrottstyper  de  ska hålla på med, hur det hela  ska\r\nförvaltas och hur  den  inre  strukturen på Eurojust\r\nska se ut, om det ska finnas en eller två biträdande\r\nchefer  där och så vidare så tror  jag  att  vi  med\r\nganska gott  samvete  kan lämna över det till beslut\r\nfattade med kvalificerad majoritet. Det samma gäller\r\nEuropol. Det är inte frågan om att skapa en operativ\r\npolisstyrka i dag, utan det är snarare frågan om att\r\nha en gemensam kriminalunderrättelsetjänst  och  att\r\nbearbeta  strömningar och kunskap och skicka ärenden\r\ndär nationella  poliser kan göra ingripanden mot den\r\ninternationella  brottsligheten  på  nationell  nivå\r\ntillbaka till dem.  Jag  tror  alltså  att vi ligger\r\nganska rätt i de frågorna.\r\n\r\nGöran Lennmarker (m):\r\n\r\nFörst  vill  jag instämma i det mycket centrala  som  du  sade,\r\nnämligen att det  är  den nationella myndigheten som\r\nden   enskilde   träffar  och   har   kontakt   med.\r\nGränspolisstyrkan  finns  inte där, men den inbjuder\r\ntill  missförstånd. Därför har  jag  lagt  fram  ett\r\nförslag  om att man uttryckligen ska tala om att det\r\ninte ska vara en gemensam gränspolis. Det strider ju\r\nmot principerna  om  att  EU  inte har nationell och\r\nlokal  förvaltning,  utan  den  går   alltid   genom\r\nmedlemsstaterna.\r\n\r\nVad  som  däremot  kan  tumma på det är idén om en\r\neuropeisk åklagare. Vi är åtskilliga  som  inte vill\r\nse  en sådan, utan vi menar att det hela alltid  ska\r\nske via  nationella åklagare. Där står det och väger\r\ni konventet,  men  gränspolisstyrkan  är borta - det\r\nvar mycket tydligt i den senaste debatten.\r\nDu   pratade   också   om   den  tydliga  gränsen.\r\nÅtskilliga   av   oss   har  föreslagit   att   alla\r\ngummiparagraferna ska bort. Först räknar man upp vad\r\nsom är konsekvens och sedan  lägger  man  till något\r\noch säger att man därutöver skulle kunna göra  något\r\noch så vidare. Det måste vi ha bort.\r\n\r\nJag  vill  också ha bort Europeiska rådets möjlighet\r\natt själv ta  steg  framåt.  Antingen  har  vi det i\r\nfördraget  eller  också har vi det inte i fördraget.\r\nOm  man  vill utöka kompetensen  så  ska  man  ändra\r\nfördraget,  enligt  min mening. Därför har jag också\r\nlagt fram förslag om  att Europeiska rådets roll ska\r\nbort just på den gamla tredjepelarsamordningen.\r\n\r\nOrdföranden:\r\n\r\nHar Dan Eliasson någon reflexion?\r\n\r\nDan Eliasson:\r\n\r\nNej, det här var väl snarast  förtydliganden som var till hjälp\r\nför  oss  alla  när det gäller att  förstå  den  här\r\nprocessen.\r\n\r\nJohan Linander (c):\r\n\r\nDu säger att du vill  ha  det  på  ett  visst sätt. Men jag kan\r\nockså ana i det du säger att du inte är riktigt nöjd\r\nmed förslaget som det ligger. Det är för  mycket  av\r\ngummiparagraf  och  det  kan utveckla sig självt för\r\nmycket på det här området.  Samtidigt tycker jag att\r\njag förstår vad du säger, nämligen att ni vill ha en\r\nförändring från departementets  och regeringens sida\r\nnär detta kommer upp i regeringsförhandlingar om det\r\ninte har blivit någon förändring sedan tidigare.\r\n\r\nHar jag tolkat det som du säger på ett riktigt sätt?\r\n\r\nDan Eliasson:\r\n\r\nJa, det tycker jag att du har gjort.  Jag  tror  att det skulle\r\nkännas  svårt  för  det stora flertalet av oss, både\r\nfrån regeringens sida  och här i kammaren, att gå ut\r\noch torgföra en ordning  där vi inte riktigt vet vad\r\nvi överlåter till EU, även om ju vi är en del av EU.\r\nVi säger ju ofta att EU inte  är  vi,  men  vi är ju\r\nnaturligtvis en del av beslutsfattandet inom  EU. Om\r\nvi inte klart och tydligt har klart för oss vad  som\r\növerlåts  så  är  det inte bra. Därför är det i alla\r\nfall   i   ett  regeringsperspektiv   positivt   att\r\nkonstatera att  konventsledamöterna  har  lagt  fram\r\nförslaget   om  att  stryka  gummiparagraferna,  som\r\nskulle innebära  en  otydlighet  när  det gäller det\r\növerlåtna området.\r\n\r\nDet ska bli intressant att se hur det blir på allvar\r\nsedan  när de federalt inriktade staterna  i  Europa\r\nska  ta  tag   i   de   här   frågorna  och  se  hur\r\ngummiparagraferna  ser  ut.  Vi vet  ju  hur  jobbig\r\nmaktfördelningsläran  inom  en  federal   stat   är.\r\nTransponera  den  på  det europeiska planet, så blir\r\ndet  tio potentialer svårare.  Jag  tror  att  flera\r\nländer  kommer att ha problem med gummiparagraferna,\r\nså jag tror  att  Sverige  kommer att ha starkt stöd\r\nför det här. Det är min gissning  i  dagsläget.  Men\r\ndet  har  varit  svårt  att  sia om konventet. Några\r\nländers representanter som vi  vet  är  väl kopplade\r\ntill regeringarna har överraskat oss lite  grann  på\r\ndet här området. Jag trodde nog att det skulle sitta\r\nfast  lite  hårdare  i  mellanstatlighet  hos  några\r\nländer  än  vad det egentligen verkar göra. Men ännu\r\när inte sista  ordet  sagt.  Man  har  inte  varit i\r\nl Assemblée nationale i Frankrike ännu till exempel.\r\nJag misstänker att det finns synpunkter där också.\r\n\r\nOrdföranden:\r\n\r\nVi tackar statssekreteraren för den här gången.  Vi  har säkert\r\nanledning att återkomma.\r\n\r\nDet här är den första tredjepelarutfrågning som vi\r\nhar.  Det  är  viktigt  att  vi alla är informerade,\r\nengagerade och ifrågasättande när det gäller vad som\r\nhänder. Jag tycker att detta har  givit en ordentlig\r\nförsmak och mersmak, så jag hoppas  att ni kommer på\r\nvår  nästa hearing, som ska bli lite mer  detaljerad\r\nnär det gäller tredjepelarfrågorna. Den anordnas den\r\n22 maj i förstakammarsalen.\r\nJag  tackar  alla  som har hjälpt oss på vägen och\r\njag tackar alla närvarande  för  i  dag  för  en bra\r\nhearing.\r\n\r\n\r\n</pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": {
        "punkt": "1",
        "rubrik": "Europol och Eurojust",
        "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:U323 yrkande 16.\r\n",
        "beslutstyp": "röstning",
        "motforslag_nummer": "2",
        "motforslag_partier": "\"v\"",
        "votering_id": "C5611FF8-94D7-11D7-AE6C-0004755038F6",
        "votering_sammanfattning_html": {
          "table": [
            {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (m)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "132",
                    "0",
                    "0",
                    "12"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "49",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "14",
                    "0",
                    "3",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "42",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "28",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "3",
                    "0",
                    "22",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "0",
                    "14",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "219",
                    "49",
                    "39",
                    "42"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            },
            {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i motivfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 2 (v)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "132",
                    "0",
                    "0",
                    "12"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "0",
                    "49",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "15",
                    "0",
                    "2",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "41",
                    "0",
                    "1",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "28",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "25",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "0",
                    "14",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "216",
                    "25",
                    "66",
                    "42"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          ]
        },
        "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/C5611FF8-94D7-11D7-AE6C-0004755038F6",
        "rm": "2002/03",
        "bet": "KUU3",
        "vinnare": "utskottet",
        "voteringskrav": "",
        "beslutsregelkvot": "",
        "beslutsregelparagraf": "",
        "punkttyp": ""
      }
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Europol och Eurojust",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Europol och Eurojust",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Europol och Eurojust",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-05-20 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2003-05-22 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2003-06-02 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2003-06-05 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2003-06-10 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2003-06-10 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2003-06-10 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2003-12-17 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Avslag på motionerna.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-24 09:28:33"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Riksdagen avslog en motion om att Europol och Eurojust ska byggas upp till effektiva organisationer.",
          "dok_id": "GQ01KUU3",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "EU-samarbetet inom det rättsliga området (KUU3)",
          "dok_id": "GQ01KUU3",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottet",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-24 09:28:33"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GQ01KUU3",
          "systemdatum": "2017-10-20 10:24:47"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet tar upp rättsliga frågor mot bakgrund av diskussionerna i Europeiska konventet, det särskilda forum som debatterar EU:s framtidsfrågor. Utskottet menar att det är viktigt att EU utvecklar beslutsformer och effektiviteten i samarbetet när det gäller rättsliga och inrikes frågor. Reformeringen av arbetsformerna inom den nuvarande tredje pelaren bör prioriteras. Förslaget om slopad pelarstruktur som väckts under konventet öppnar upp för förbättringar. Men det är viktigt att överstatlighet och harmonisering väljs på områden där det med de metoderna går att vinna något som inte går att nå annars. Harmonisering har inget egenvärde i sig. Det är också viktigt att utvidgning av EU-institutionernas kompetens kan ske endast efter fördragsändringar. Utskottet föreslår också att riksdagen avslår en motion om att Europol och Eurojust ska byggas upp till effektiva organisationer.</p>",
          "dok_id": "GQ01KUU3",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:44:55"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "EU-samarbetet inom det rättsliga området (KUU3)",
          "dok_id": "GQ01KUU3",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:44:55"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GQ01KUU3",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_kuu_3.docx",
          "filstorlek": "172098",
          "filtyp": "docx",
          "titel": "EU:s    rättsliga    frågor    i    ett   framtidakonstitutionellt fördrag",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/0FB3BE43-8564-4DA5-AD32-F6C5AB1FD7F6"
        },
        {
          "dok_id": "GQ01KUU3",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_kuu_3.pdf",
          "filstorlek": "624224",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Bilaga: bet_200203_kuu_3",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/80439691-8BB6-46BA-8B19-BDB354EC62FF"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U323 Sverige i Europa",
          "ref_dok_id": "GQ02U323",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U323",
          "ref_dok_titel": "Sverige i Europa",
          "ref_dok_subtitel": "av Bo Lundgren m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2003-06-10",
          "ref_dok_id": "GQ09119",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "119",
          "ref_dok_titel": "2003-06-10",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2003-06-10",
          "ref_dok_id": "GQ09119",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "119",
          "ref_dok_titel": "2003-06-10",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        }
      ]
    }
  }
}