{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2288586",
      "dok_id": "GQ01KUU2",
      "rm": "2002/03",
      "beteckning": "KUU2",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2002/03:KUU2",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "KUU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "2",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2003-05-22 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:57:47",
      "publicerad": "2006-03-15 11:57:51",
      "titel": "EU:s  yttre förbindelser i ett framtidakonstitutionellt fördrag",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01KUU2/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01KUU2",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GQ01KUU2",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GQ01KUU2",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Sammansatta konstitutions- och utrikesutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2002/03:KUU2</div><h1>EU:s  yttre förbindelser i ett framtidakonstitutionellt fördrag</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\n\r\nI  betänkandet  tar utskottet  upp  vissa\r\nfrågor    om    EU:s   utrikesrelationer.\r\nBetänkandet   lämnas  mot   bakgrund   av\r\ndiskussionerna i det pågående  Europeiska\r\nkonventet.\r\nFokus    i    betänkandet   ligger    på\r\nbeslutsformer          inom          EU:s\r\nutrikesrelationer,     men      utskottet\r\nkonstaterar samtidigt att form inte  helt\r\nkan   skiljas  från  innehåll.  Utskottet\r\ndelar den grundläggande problemanalys som\r\nlyfts  fram  genom arbetet  i  konventet,\r\nnämligen   att   EU:s   utrikesrelationer\r\nskulle  vinna  avsevärt på ökad  politisk\r\nsamordning  och  samverkan.  Sådan   ökad\r\nsamverkan   diskuteras   därefter    inom\r\nföljande områden.\r\n\r\n-     En    ny    målformulering     för\r\nutrikespolitiken\r\n\r\n- Den institutionella strukturen\r\n-   Röstreglerna   (främst   frågan   om\r\nmajoritetsröstning)\r\n-   Säkerhets-   och   försvarspolitiskt\r\nsamarbete\r\n\r\nInom  avsnittet  om  den  institutionella\r\nstrukturen   diskuteras  frågan   om   en\r\nsammanslagning av funktionerna  som  EU:s\r\nhöge   representant  för   utrikes-   och\r\nsäkerhetspolitik   å   ena   sidan    och\r\nkommissionens   ansvarige   ledamot   för\r\nutrikesfrågor å andra sidan.\r\n\r\nI  betänkandet behandlas en  motion  med\r\nkrav på agerande från regeringens sida  i\r\nrelevanta sammanhang rörande bl.a.  ökade\r\nkrav    på    lojalitet    mellan    EU:s\r\nmedlemsstater.  Motionsyrkandet  föreslås\r\nanses  besvarat med hänvisning  till  vad\r\nsom anförs i betänkandet.\r\nTill betänkandet har fogats 5\r\nreservationer.\r\n\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n1.       EU:s yttre förbindelser i\r\nett framtida konstitutionellt\r\nfördrag\r\n\r\nRiksdagen      förklarar       motion\r\n2002/03:U10 besvarad med vad  utskottet\r\nanfört.\r\nReservation 1 (m) - motiv.\r\nReservation 2 (fp) - motiv.\r\nReservation 3 (v)- motiv.\r\nReservation 4 (c) - motiv.\r\nReservation 5 (mp)- motiv.\r\n\r\n\r\nStockholm den 22 maj 2003\r\n\r\n\r\n\r\nPå    sammansatta   konstitutions-    och\r\nutrikesutskottets vägnar\r\n\r\nUrban Ahlin\r\n\r\nFöljande   ledamöter  har   deltagit   i\r\nbeslutet:   Urban   Ahlin   (s),    Göran\r\nLennmarker (m), Gunnar Hökmark (m), Göran\r\nMagnusson  (s),  Carl  B  Hamilton  (fp),\r\nBirgitta  Ahlqvist (s),  Ingvar  Svensson\r\n(kd),  Lars  Ohly  (v), Helene  Petersson\r\n(s),  Inger Segelström (s), Tobias Krantz\r\n(fp),   Kerstin  Lundgren   (c),   Anders\r\nBengtsson (s), Nils Fredrik Aurelius (m),\r\nRonny Olander (s), Lotta N Hedström  (mp)\r\noch Kaj Nordquist (s).\r\n\r\n1 Redogörelse för ärendet\r\n\r\n\r\n1.1 Ärendet och dess beredning\r\nI  detta  betänkande tar det  sammansatta\r\nkonstitutions-  och utrikesutskottet  upp\r\nfrågor   som   diskuteras  i   Europeiska\r\nkonventet   och   som  rör   EU:s   yttre\r\nförbindelser.   Utskottet   har   i   ett\r\ntidigare  betänkande under detta riksmöte\r\nbehandlat konventets arbete i stort (bet.\r\n2002/03:KUU1  EU:s framtidsfrågor  -  ett\r\nkonstitutionellt  fördrag  för  EU).  Ett\r\ntredje     betänkande    planeras     med\r\nutgångspunkt   i  Europeiska   konventets\r\ndiskussioner    om    reformer    rörande\r\nrättsligt   samarbete.  EU:s   gemensamma\r\nutrikes-  och säkerhetspolitik diskuteras\r\ntill  sitt innehåll även i ett betänkande\r\nunder behandling i utrikesutskottet (bet.\r\n2002/03:\r\nUU10).\r\nI     betänkandet    behandlas    motion\r\n2002/03:U10   av  Maud  Olofsson   m.fl.,\r\nvilken  väckts med anledning av  händelse\r\nav större vikt.\r\nUtskottet   arrangerade   en   offentlig\r\nutfrågning  den 9 maj om EU:s  gemensamma\r\nutrikes-    och   säkerhetspolitik.    En\r\nutskrift  från  denna utfrågning  bifogas\r\ndetta betänkande. Av det som framkom  vid\r\nutfrågingen   kan   bl.a.   noteras   den\r\nsystematisering  av  olika   synsätt   på\r\nEuropas   roll   i   världen   och    den\r\ntransatlantiska   relationen   som    den\r\nbrittiske  professorn  Christopher   Hill\r\nangav.   I   anslutning   till   ärendets\r\nberedning  har också en intern utfrågning\r\nmed   statssekreterare  Lars   Danielsson\r\ngenomförts.\r\nUtskottet berör i detta betänkande  EU:s\r\nyttre  förbindelser avseende  såväl  form\r\nsom   innehåll.  Fokus   ligger   på   de\r\nförändringar   som  kan   bli   aktuella.\r\nUtskottet  noterar  i  sammanhanget   att\r\nutrikesutskottet i ett parallellt  arbete\r\ni anledning av den sedvanliga, årliga EU-\r\nskrivelsen från regeringen också har  att\r\nta  ställning till frågor om  EU:s  yttre\r\nförbindelser, främst vad avser politikens\r\ninnehåll.\r\n\r\n1.2 Bakgrund - utvecklingen av EU:s yttre\r\nförbindelser\r\n\r\nFrån    EPS   via   GUSP   till   ESFPDet\r\nursprungligen   i   huvudsak   ekonomiska\r\neuropeiska  samarbetet  hade  redan  från\r\nbörjan inslag av utrikes agerande,  t.ex.\r\navseende     tullpolitik    och     annan\r\nutrikeshandelspolitik.    Utöver    detta\r\nformella        samarbete         började\r\nmedlemsstaterna  under  1960-talet   även\r\nsamordna  sitt  allmänna utrikespolitiska\r\nagerande. Länge var detta samarbete  helt\r\ninformellt,  men med tiden blev  det  mer\r\norganiserat,  även om det alltjämt  hölls\r\nutanför det fördragsbundna agerandet. Vid\r\nett  toppmöte  i  Haag  i  december  1969\r\nbeslutades  att  man  skulle  strukturera\r\nagerandet  något,  och  under  flera   år\r\nbetecknades       detta      semiformella\r\nutrikessamarbete     som      \"Europeiska\r\npolitiska  samarbetet\",  EPS.  EPS  fick,\r\nliksom  de  återkommande  toppmötena  som\r\nutvecklades vid samma tid, stor informell\r\nbetydelse.\r\n\r\nEnhetsakten och EU-fördraget\r\n\r\nVid   den  stora  fördragsreformen  inför\r\ngenomförandet  av  inre  marknaden,   som\r\nkröntes  med  antagandet  av  Enhetsakten\r\n1986,  fördes EPS in som en del  av  EG:s\r\nprimärrätt. När EG blevkompletterades med\r\nEU           genom           EU-fördraget\r\n(Maastrichtfördraget)  utvecklades  detta\r\noch  man  döpte om samarbetet till  GUSP,\r\nGemensam  utrikes-  och säkerhetspolitik.\r\nSamtidigt slog man fast principen om  det\r\nenhetliga institutionella ramverket,  som\r\ngjorde det möjligt för EU-institutionerna\r\natt    i    formell   mening   stå    för\r\nbeslutsfattandet. GUSP skildes dock  från\r\nEG  på flera sätt: genom att EU-fördraget\r\nvar   åtskilt  från  EG-fördraget,  genom\r\n\"pelarstrukturen\",      genom      skilda\r\nbeslutsmetoder och genom att EU inte hade\r\nstatus som juridisk person.\r\nI  och  med  att EPS växte fram  ur  ett\r\nsamarbete  som  inte var  fördragsbaserat\r\nfanns  det  självklara  begränsningar   i\r\nformell mening. Det var inte möjligt  att\r\nlåta  gemenskapsinstitutionerna förbereda\r\nmöten eller diskussionsunderlag, och  det\r\nvar  inte heller möjligt att använda EG:s\r\nbudgetmedel     för     projekt     eller\r\nmötesfinansiering. Detta kan sägas ha ett\r\nstarkt  samband med dagens  situation  då\r\nsamarbetet   inom   GUSP   är   utpräglat\r\n\"ordförandeskaps-drivet\"     och      med\r\nmotsvarande mindre framträdande roll  för\r\nt.ex. Europeiska kommissionen. Till detta\r\nbidrar  i  hög grad också det faktum  att\r\nutrikespolitik  i  alla  medlemsstaternas\r\ninhemska        konstitutioner         är\r\nregeringskompetens, vilket är en naturlig\r\nförklaring till att ministerrådet  spelar\r\nden  dominerande rollen inom EU på  detta\r\nområde.\r\n\r\nUtvecklingen sedan Maastricht\r\n\r\nDe   grundläggande  fördragsmässiga   och\r\npolitiska förutsättningarna för GUSP  har\r\ninte förändrats sedan EU-fördraget trädde\r\ni   kraft.   Däremot  har  samarbetet   i\r\npraktiken  både breddats och  fördjupats.\r\nBreddats, genom geografisk utvidgning och\r\ngenom att nya dimensioner på det utrikes-\r\noch säkerhetspolitiska området efter hand\r\nkommit att omfattas; fördjupats genom att\r\nkonsultationerna i dag sker både  tätare,\r\nsnabbare och i fler slags situationer  än\r\nnär  EU-fördraget trädde i kraft. Här kan\r\nEU:s   agerande   i   anledning   av   de\r\nsuccessiva  kriserna  på  Västra   Balkan\r\ntjäna  som  illustration:  från  att   ha\r\nagerat   tafatt,   senkommet   och   illa\r\nkoordinerat   i   Bosnien   till   dagens\r\nförhållandevis     starka     och     väl\r\nkoordinerade    roll   i    Kosovo    och\r\nMakedonien.  Likväl  har  debatten  under\r\nvåren 2003 kommit att handla mest om  den\r\ngemensamma              utrikespolitikens\r\ntillkortakommanden, i ljuset av de  olika\r\nståndpunkter  som EU-länderna  intagit  i\r\nIrakkonflikten.\r\nDet  område  som utvecklats  mest  under\r\nsenare     år    är    säkerhets-     och\r\nförsvarspolitiken. Man talar i dag om  en\r\nESFP,   en   Europeisk   säkerhets-   och\r\nförsvarspolitik, som är en  del  av  GUSP\r\noch   som   har  en  egen  institutionell\r\nuppbyggnad.  Utvecklingen har  lett  fram\r\ntill en omfattande institutionell ram för\r\nmilitär  och  civil  krishantering,   med\r\nsåväl     politiska     och     operativa\r\nbeslutsstrukturer som steg mot en stående\r\ninsatsstyrka. De typer av uppdrag som kan\r\nkomma  i fråga är sådana som ligger  inom\r\nramen för de s.k. Petersbergsuppgifterna,\r\nalltså krishantering i vid mening.\r\nI  motion  2002/03:U10 av Maud  Olofsson\r\nm.fl.  (c)  ställs krav på agerande  från\r\nregeringens  sida i relevanta sammanhang,\r\nnämligen avseende ökade krav på lojalitet\r\nmellan    medlemsstaterna   inom    GUSP-\r\nsamarbetet,  förstärkning  av  den   höge\r\nrepresentanten inom ministerrådet,  ökade\r\nmöjligheter till majoritetsagerande  samt\r\nett   påskyndande   av   medlemsstaternas\r\nuppfyllande  av  sina  åtaganden   enligt\r\növerenskommelsen          om           en\r\nkrishanteringsstyrka.\r\n\r\n1.3 Förslagen i konventet\r\n\r\n\r\nLaekendeklarationen\r\n\r\nI Laekendeklarationen, som ger Europeiska\r\nkonventet     dess     mandat,      intar\r\nutrikesfrågor  en framträdande  plats.  I\r\ninledningsavsnittet,  \"Europa   vid   ett\r\nvägskäl\", heter ett av avsnitten \"Europas\r\nnya  roll i en globaliserad värld\". Bland\r\nde   många  frågor  som  sedan  väcks   i\r\nLaekendeklarationen kan följande noteras:\r\n\"Hur kan man även öka konsekvensen i  den\r\neuropeiska     utrikespolitiken?      Hur\r\nförstärks en samarbetsdynamik mellan  den\r\nhöge   representanten  och  den  behörige\r\nkommissionsledamoten?    Bör     unionens\r\nrepresentation   utåt  i  internationella\r\nforum ytterligare utvidgas?\"\r\n\r\nKonventets beredning av utrikesfrågorna\r\n\r\nEuropeiska   konventet   arbetade   under\r\nhösten    2002    i    huvudsak     genom\r\narbetsgrupper.   Centrala    för    detta\r\nbetänkande    är   arbetsgrupperna    VII\r\n(utrikesfrågor)         och          VIII\r\n(försvarsfrågor).        Utrikespolitiskt\r\nbeslutsfattande har också berörts i grupp\r\nIII   (förenkling   av   fördragen),   IX\r\n(förenkling  av beslutsformerna)  och  VI\r\n(ekonomisk styrning). Beträffande de  tre\r\nsistnämnda  kan  här nämnas  att  förslag\r\npresenterats   om  en  nyformulering   av\r\nreglerna  för slutande av internationella\r\navtal  (arbetsgrupp III), om en minskning\r\nav    antalet   beslutsformer   och   nya\r\nbenämningar  på  dessa  (arbetsgrupp  IX)\r\nsamt   om  euroländernas  internationella\r\nrepresentation   i   frågor    som    rör\r\nvalutasamarbete (arbetsgrupp VI).\r\nArbetsgrupperna     VII     och     VIII\r\nsammanträdde   parallellt  under   hösten\r\n2002.   Deras  slutrapporter1  innehåller\r\nsammantaget  en  stor  mängd  förslag  av\r\nintresse      för     det     sammansatta\r\nkonstitutions- och utrikesutskottet.\r\nUtrikespolitiken i det  nya  framväxande\r\nkonstitutionella fördraget ser ut att  få\r\nen  mycket  mer sammanhållen presentation\r\nän  tidigare.  Genom att  pelarstrukturen\r\navskaffas  (arbetsgrupp III),  och  genom\r\natt uppdelningen i ett EG-fördrag och ett\r\nEU-fördrag därmed försvinner,  tycks  för\r\nförsta  gången  EU:s yttre åtgärder  inom\r\nsäkerhetspolitik,  handel,  bistånd  etc.\r\nkunna    sammanföras   till   ett   eget,\r\ngemensamt   kapitel   i   fördragstexten.\r\nDessutom  kan reglerna om hur EU  träffar\r\ninternationella avtal formuleras  på  ett\r\nsätt  som  omfattar  hela  spektrumet  av\r\nutrikesagerande.\r\nArbetsgrupp    VII    och     presidiets\r\nartikelförslag    i    motsvarande    del\r\nfokuserar  i hög grad på ett identifierat\r\nbehov   av   ökad   samverkan   i   flera\r\ndimensioner  inom  EU:s  yttre  agerande:\r\nsamverkan  mellan EU och medlemsstaterna,\r\nsamverkan   mellan  olika  medlemsstater,\r\nsamverkan  mellan  olika  delar  av   EU-\r\npolitiken    (t.ex.   miljöpolitik/GUSP,\r\nutrikeshandel/GUSP),   samverkan   mellan\r\ninre  och yttre politik. De åtgärder  som\r\nföreslås berör både beslutsfattandet  som\r\nsådant  (t.ex.  ett ökat  utnyttjande  av\r\nmöjligheter    till    omröstning     med\r\nkvalificerad        majoritet)        och\r\ninstitutionerna  (t.ex. förslaget  om  en\r\nsärskild,   sammanslagen   funktion   som\r\n\"utrikesminister\"). Delar av  de  förslag\r\nsom lades fram av arbetsgrupp VII betonar\r\nbehovet  av ökad samverkan inom de  olika\r\ninstitutionerna.  Dessa  frågor  är  dock\r\nbara      i      begränsad     omfattning\r\nfördragsbundna, och konventets  presidium\r\nhar inte lagt fram konkreta förslag.\r\nI  och med att pelarstrukturen avskaffas\r\nblir  det möjligt att slå fast målen  för\r\nEU:s   yttre   agerande   i   en   samlad\r\nfördragsartikel. Arbetsgrupp VII föreslog\r\nen  sådan artikel, och detta förslag togs\r\nnärmast   ordagrant  upp  av   konventets\r\npresidium som en ny artikel med  följande\r\nlydelse:\r\n\r\n\"Europeiska  unionen  skall  fastställa\r\noch   följa  en  gemensam  politik  och\r\ngemensamma  unionsåtgärder samt  arbeta\r\nför  mesta möjliga samarbete inom  alla\r\nområden       för       internationella\r\nförbindelser för att\r\n\r\na)  skydda unionens gemensamma  värden,\r\ngrundläggande intressen, oberoende  och\r\nintegritet,\r\nb)  konsolidera  och stödja  demokrati,\r\nrättsstatsprincipen,    de    mänskliga\r\nrättigheterna samt folkrätten,\r\nc)  bevara freden, förebygga konflikter\r\noch  stärka internationell säkerhet,  i\r\nenlighet  med  principerna  i   Förenta\r\nnationernas stadga,\r\nd)  främja  en  hållbar  ekonomisk  och\r\nsocial    utveckling   i   utvecklings-\r\nländerna  med  det primära  syftet  att\r\nutrota   fattigdomen,  i  synnerhet   i\r\nlåginkomstländer,\r\ne)  främja integreringen av alla länder\r\ni   världsekonomin,  inbegripet   genom\r\ngradvis  avskaffande  av  restriktioner\r\nför internationell handel,\r\nf)   utforma  internationella  åtgärder\r\nför   att  bevara  miljön  och  jordens\r\nnaturresurser samt säkerställa  hållbar\r\nutveckling,\r\ng)   bistå  befolkningar,  länder   och\r\nregioner  som ställs inför katastrofer,\r\noavsett  om  de  orsakas  av  människor\r\neller naturen och\r\nh)  främja  ett internationellt  system\r\nsom  bygger  på  starkare multilateralt\r\nsamarbete och ett gott globalt styre.\"\r\n\r\n\"Dubbel-hattning\"\r\n\r\nDet  finns  i  dag  två  maktsfärer  inom\r\nBrysselinstitutionerna       på       det\r\nutrikespolitiska området.  Sedan  gammalt\r\nhar  Europeiska kommissionen  en  ledamot\r\nsom  ansvarar för utrikesfrågorna. I  den\r\nnuvarande kommissionen innehas denna post\r\nav Chris Patten. Vid sidan av honom finns\r\nandra kommissionsledamöter som har ansvar\r\nför   delar   av  utrikesområdet,   såsom\r\nutrikesinte     minst     Pascal     Lamy\r\n(handelspolitik)     ochPoul      Nielson\r\n(utvecklingssamarbete).  Deras  roll   är\r\nsammantaget  av naturliga skäl  begränsad\r\ntill  vad  kommissionen  som  institution\r\nförfogar över i form av utrikeskompetens,\r\ndvs.        i        främsta       rummet\r\nhandelsförbindelser,                visst\r\nutvecklingssamarbete och externa aspekter\r\npå  politikområden som miljöpolitik.  Den\r\nandra    maktsfären   är    rollen    som\r\ngeneralsekreterare    i    ministerrådet,\r\ntillika   \"hög  representant\"   för   den\r\ngemensamma          utrikes-          och\r\nsäkerhetspolitiken. Den tjänsten  innehas\r\nför  närvarande  av  Javier  Solana.  Ett\r\ntredje maktcentrum inom EU-systemet finns\r\nutanför Bryssel, nämligen i form  av  det\r\nroterande       ordförandeskapet        i\r\nministerrådet.\r\nI    Laekendeklarationens   fråga   \"Hur\r\nförstärks en samarbetsdynamik mellan  den\r\nhöge   representanten  och  den  behörige\r\nkommissionsledamoten?\" ryms  en  föraning\r\nom  den  diskussion som skulle komma  att\r\ndominera  arbetsgrupp VII.  Arbetsgruppen\r\nlaborerade    med   fyra    grundläggande\r\noptioner  för  samarbetet  mellan  dagens\r\nSolana och Patten:\r\n\r\n1.           att    stärka    den    höge\r\nrepresentantens  roll  och   söka   öka\r\nsynergin mellan de två funktionerna, dock\r\nutan att slå ihop dem,\r\n\r\n2.        att  fusionera de två  rollerna\r\noch föra in dem som en del av Europeiska\r\nkommissionen,\r\n3.       att fusionera men utan att lägga\r\nrollen formellt inom kommissionens ram,\r\n4.        att  fusionera men placera inom\r\nministerrådets ram.\r\n\r\nDet  förslag  som arbetsgruppen  fastnade\r\nför,  och som speglas i det förslag  till\r\nfördragsartiklar  som presidiet  kom  att\r\nlägga  fram,  bygger på diskussionerna  i\r\narbetsgruppen.  Det växte  nämligen  fram\r\nett mycket brett stöd för en sådan fusion\r\nsom  förutses i optionerna 2 till 4 ovan.\r\nArbetsgruppens  kompromissförslag  bygger\r\npå följande punkter:\r\n\r\n\"För    denna   person,   som    skulle\r\nkombinera    uppgifterna    som     hög\r\nrepresentant   och   kommissionsledamot\r\nför    yttre    förbindelser,    skulle\r\nföljande gälla:\r\n\r\n-    Han/hon   skulle   utnämnas    med\r\nkvalificerad  majoritet av  rådet,  som\r\nsammanträder     på    stats-     eller\r\nregeringschefsnivå,  efter  godkännande\r\nfrån   kommissionens   ordförande   och\r\nEuropaparlamentets bekräftelse.\r\n-  Han/hon skulle få direkt mandat från\r\noch  vara ansvarig inför rådet i frågor\r\nsom   rör  GUSP.  I  egenskap  av   hög\r\nrepresentant    skulle    han/hon    ha\r\nformell,     men     inte     exklusiv,\r\ninitiativrätt. När han/hon  utövar  sin\r\ninitiativrätt   i   GUSP-frågor   skall\r\nkommissionen avhålla sig  från  att  ta\r\nett       konkurrerande      initiativ.\r\nHans/hennes   initiativ  i  GUSP-frågor\r\noch  beslut  att genomföra  dem  skulle\r\ninte  behöva  godkännas  i  förväg   av\r\nkommissionskollegiet.  Beslut  i  GUSP-\r\nfrågor   skulle  även  fortsättningsvis\r\nfattas  i  rådet  i  enlighet  med   de\r\nrelevanta förfarandena. Han/hon  skulle\r\ninte ha rätt att rösta i rådet.\r\n-   Han/hon   skulle  vara   fullvärdig\r\nkommissionsledamot      och       helst\r\nkommissionens   vice   ordförande.    I\r\negenskap   av  kommissionsledamot   för\r\nyttre   förbindelser   skulle   han/hon\r\nlägga  fram  förslag för kollegiet  och\r\ndelta  fullt ut i dess beslut i  frågor\r\nsom  ligger inom gemenskapens nuvarande\r\nbehörighetsområde.   Besluten    skulle\r\nfattas enligt de normala förfarandena.\r\n-   Han/hon   skulle   sköta   unionens\r\nrepresentation  utåt  och  ersätta  den\r\nnuvarande trojkan.\"\r\n\r\nAv  dessa förslag från arbetsgruppen  tar\r\npresidiets  förslag  upp  i  stort   sett\r\nsamtliga.  På  ett  par punkter  föreslår\r\nemellertid presidiet en ändring.  Sålunda\r\nföreslås en något annorlunda procedur för\r\nutnämningen      av      utrikesministern\r\n(presidiet  föreslår att han/hon  utnämns\r\nav  Europeiska  rådet, men  utan  separat\r\nroll  för kommissionens ordförande  eller\r\nEuropaparlamentet)  och  en   modifiering\r\nbeträffande   förslagsrätten    (som    i\r\npresidiets    förslag    fördelas     mer\r\ndetaljerat och något varierande  beroende\r\npå sakområdet).\r\n\r\n\r\nMajoritetsomröstning\r\n\r\nInom de delar av utrikespolitiken som har\r\nsitt   hemvist  i  EG,  alltså  i  första\r\npelaren,    förekommer    sedan     länge\r\nmajoritetsomröstning som huvudregel. Inom\r\nområdet    utrikeshandel    finns     det\r\nemellertid  ett  notabelt  undantag  från\r\ndenna  huvudregel  om majoritetsröstning,\r\nnämligen  för frågor rörande  handel  med\r\ntjänster.   Efter   i  huvudsak   franskt\r\nmotstånd   har  överenskommelse  hittills\r\ninte  kunnat nås om att avskaffa det krav\r\npå enhällighet som råder här.\r\nI  det utrikespolitiska beslutsfattandet\r\ninom  GUSP  har  det inte  funnits  samma\r\npolitiska  förutsättningar för omröstning\r\nmed   kvalificerad  majoritet  som   inom\r\nhandelspolitiken. Likväl har  möjligheten\r\ntill majoritetsomröstning öppnats, om  än\r\ni   mycket  begränsad  omfattning.  Inför\r\nförhandlingarna som ledde fram till såväl\r\nAmsterdamfördraget   som    Nicefördraget\r\nfanns  förslag  om en ökad övergång  till\r\nmajoritetsröstning,  men  resultatet  får\r\nsägas    spegla   den   tveksamhet    som\r\nmedlemsstaterna känner inför den  tanken.\r\nDenna tveksamhet kan också anas bakom det\r\nfaktum  att  ingen av de regler  som  ger\r\nmöjlighet till majoritetsomröstning  inom\r\ndagens   andra   pelare   någonsin    har\r\nutnyttjats. Nicefördraget innebar  endast\r\nmarginella  förändringar och  huvudregeln\r\när  fortfarande att enhällighet krävs för\r\nbeslut inom GUSP. Till bilden hör de s.k.\r\ngemensamma  strategierna, som  är  tänkta\r\natt utgöra övergripande beslut att fattas\r\nmed  enhällighet av Europeiska rådet, men\r\ninnanför            vilkas            ram\r\nimplementeringsbeslutgenomförandebeslut,\r\nsåsom s.k. gemensamma åtgärder och beslut\r\nom  genomförande av gemensamma  åtgärder,\r\nkan fattas med kvalificerad majoritet.  I\r\nkonventet  ligger  nu  förslag   om   att\r\navskaffa     beslutsformen     gemensamma\r\nstrategier.\r\nArbetsgrupp  VII  förde  ett  resonemang\r\nkring        förutsättningarna        för\r\nmajoritetsröstning    inom    GUSP.     I\r\nslutrapporten framförs ett antal  förslag\r\noch  resonemang,  som  sedan  omsatts   i\r\nkonkreta förslag:\r\n\r\n·        Arbetsgruppen framhåller vikten\r\nav att utnyttja de möjligheter som redan\r\nfinns till omröstning med kvalificerad\r\nmajoritet.\r\n·        Möjligheter till \"konstruktivt\r\navstående\" bör också utnyttjas.\r\n·        Delar av arbetsgruppen ansåg att\r\nmajoritetsbeslut  bör   gälla   när\r\nkommissionen    och     den     nya\r\nutrikesrepresentanten  lägger  fram\r\ngemensamma förslag.\r\n·           Som   en   kompromiss   i\r\narbetsgruppen, på initiativ av brittiske\r\nregeringsföreträdaren  Peter  Hain,\r\nföreslås  att Europeiska rådet  med\r\nenhällighet kan besluta om ytterligare\r\növergång till majoritetsbeslut; en regel\r\nsom inte är olik den redan gällande om\r\ns.k. gemensamma strategier.\r\n·        Arbetsgruppen föreslår övergång\r\ntill majoritetsbeslut för tjänstehandel.\r\nAlla  dessa  förslag,  med  undantag  för\r\nförslaget    om   majoritetsbeslut    för\r\ntjänstehandel,  tas  upp   i   presidiets\r\nförslag  till fördragsartiklar. Politiska\r\nskäl  uppges som motivering för att  inte\r\nta upp frågan om tjänstehandel.\r\n\r\nSäkerhets- och försvarspolitik\r\n\r\nInom   konventet   har   säkerhets-   och\r\nförsvarsfrågor diskuterats i  arbetsgrupp\r\nVIII.  Den gruppens slutrapport  innehöll\r\nen mängd förslag, varav en del var mycket\r\nlångtgående.  Samtidigt var slutrapporten\r\ninte en spegling av något slags konsensus\r\ni  gruppen, utan uttalade tvärtom på  ett\r\nflertal   punkter  att  det  inte   rådde\r\nenighet  (eller  ens majoritet,  kan  man\r\nutläsa    mellan   raderna)   för    alla\r\ndelförslag.  Det förslag  som  fått  mest\r\nuppmärksamhet, och som hade brett stöd  i\r\ngruppen,    rör    en    särskild    s.k.\r\nsolidaritetsklausul       vid       bl.a.\r\nterroristattacker.  I  sådana  fall  bör,\r\nenligt     gruppen,    strukturer     för\r\nsolidaritet     mellan    medlemsstaterna\r\nfinnas.    Den    bärande    punkten    i\r\narbetsgruppens förslag lyder: \"\r\n\r\nDenna    klausul   skulle   medge    en\r\nmobilisering  av  alla  instrument  som\r\nunionen  förfogar  över  (inklusive  de\r\nmilitära  resurser  och  de  strukturer\r\nsom    ursprungligen   inrättats    för\r\nPetersberguppdragen,      men      även\r\npolissamarbetet,     det      rättsliga\r\nsamarbetet,  räddningstjänsten,   osv.)\r\ngenom  insatser på unionens territorium\r\nför  att  bl.a. förhindra terroristhot,\r\nskydda    civilbefolkningen   och    de\r\ndemokratiska    institutionerna    samt\r\nbistå    en   medlems-stat   på    dess\r\nterritorium  för att hantera  följderna\r\nav  en  eventuell terroristattack.  Det\r\ngäller  följaktligen att  utnyttja  den\r\nsektorsövergripande   karaktären    hos\r\nunionens strategi i syfte dels  att  på\r\nett   effektivt  sätt  reagera  på  nya\r\nutmaningar,  dels  klart  framhäva  vad\r\nsom skiljer Europeiska unionen från  en\r\nmilitärallians.\"\r\n\r\nVidare sägs om förslaget:\r\n\r\n\"Denna  klausul  skulle  inte  vara  en\r\nklausul  för  kollektivt  försvar   med\r\nskyldighet  att  bistå  militärt.   Den\r\nskulle  tillämpas vid  hot  från  icke-\r\nstatliga  enheter.  För  övrigt  skulle\r\nhjälp  med att hantera följderna av  en\r\nattack  bara  lämnas på begäran  av  de\r\ncivila   myndigheterna  i  det  berörda\r\nlandet.     Europeiska    rådet     bör\r\nregelbundet  utvärdera  hotbilden,  för\r\natt  ett system för tidig varning skall\r\nkunna fungera.\"\r\n\r\nDet   betonas   att  detta   inte   skall\r\nuppfattas  som  eller  sammanblandas  med\r\nömsesidiga  försvarsgarantier.  Till   de\r\npunkter som gruppen diskuterade men  inte\r\nkunde enas om hör:\r\n\r\n·        Inrättandet av en särskild EU-\r\nmyndighet för krigsmaterielfrågor\r\n·            Närmare    samarbete    på\r\nförsvarsområdet\r\n·        En permanent struktur för länder\r\nsom   vill   gå  längre  i  gemensam\r\nkapacitetsuppbyggnad\r\n·          Överförande   till   EU   av\r\nVästeuropeiska  unionens  artikel  V\r\n(ömsesidiga försvarsgarantier)\r\n·\r\nPresidiets förslag\r\n\r\nKonventets  presidium  har  i  slutet  av\r\napril  2003  lagt fram förslag  till  hur\r\nutrikes-   och   försvarsfrågorna   skall\r\nregleras  i ett framtida fördrag2.  Detta\r\nförslag   bygger   i   stora   delar   på\r\nresultatet   från   arbetsgrupperna   och\r\nomfattar  bl.a.  följande  punkter:   nya\r\nmålparagrafen,         \"dubbel-hattning\",\r\nmajoritetsröstning,  solidaritetsklausul,\r\nkrigsmaterielmyndighet,           närmare\r\nsamarbete,    permanent   struktur    för\r\nkapacitetsstyrka och övertagande  av  VEU\r\nartikel V.\r\n\r\nI presidiets tidigare skisser till\r\nuppbyggnaden för det kommande\r\nkonstitutionella fördraget har\r\nförsvarsfrågor fått ett eget kapitel i\r\nfördragstexten, skilt från utrikesfrågor\r\ni stort och även skilt från\r\nkrishanteringsfrågor. Detta har\r\nkritiserats av svenska ledamöter av\r\nkonventet som har gjort gällande att\r\nförsvarsfrågorna endast kan ses som en\r\ndel av krishanteringsområdet. I det nu\r\nföreliggande mer detaljerade förslaget\r\nhar säkerhets- och försvarsfrågorna inte\r\nlängre en egen rubrik.</pre><pre>\r\n2002/03\r\nKUU2\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\n\r\n\r\n2.1 Problemformuleringen\r\nDiskussionen  om EU:s yttre  förbindelser\r\nbör  röra  såväl formen som innehållet  i\r\npolitiken.   Inom   ramen    för    detta\r\nbetänkande    (som    har    fokus     på\r\nframtidsdebatten, inte minst som den förs\r\ni  konventet) står formen i centrum,  men\r\ndiskussionen  om  form kan  inte  skiljas\r\nfrån den om innehåll.\r\nSett   till  formen  finns  det   enligt\r\nutskottet anledning att försöka analysera\r\nvad som fungerar väl och vad som fungerar\r\nmindre väl av EU:s yttre åtgärder i  dag.\r\nTill  det  som i allt väsentligt fungerar\r\nhör t.ex. utrikeshandelspolitik (även  om\r\nman  kan  vara  kritisk  till  delar   av\r\ninnehållet   i   den  förda   politiken),\r\nutvidgningsprocessen som utrikespolitiskt\r\ninstrument och MEDA-politiken. Det  finns\r\nockså   exempel   på  tillkortakommanden:\r\njordbrukspolitikens    mycket    negativa\r\ninternationella    återverkningar    samt\r\nunderlåtenhetssynder (dvs. områden där EU\r\nkunde     gjort     mer,     t.ex.      i\r\nAfrikapolitiken).\r\nDen      gemensamma     utrikes-     och\r\nsäkerhetspolitiken,  GUSP,   har   ibland\r\nfungerat väl, ibland inte. Visserligen är\r\ndet  inte möjligt att helt skilja  mellan\r\nbrister  i  beslutsformer  och  bristande\r\npolitisk  vilja. Alldeles oavsett  frågan\r\nom  sådan  bristande politisk  vilja  kan\r\ndock    konstateras   att   inte   heller\r\nbBeslutsformerna    uppvisade     brister\r\nfungerade  väl  i början av  Balkankrisen\r\noch   i   samband   med   Irak-konflikten\r\ntidigare  i år. ; men har åÅ andra  sidan\r\nhar  beslutsfattandet  i  frågor  rörande\r\nVästra  Balkan under senare tid  fungerat\r\navsevärt   bättre.   Exempel    på    det\r\nsistnämnda  är agerandet i Kosovo  och  i\r\nMakedonien.  I fallet Irak kan  utskottet\r\ninte  undgå  att  ställa  frågan  om  det\r\nstörsta  problemet varit svårigheten  för\r\nde   europeiska  länderna  att  enas  när\r\nkrisen  flammat  upp,  eller  om  det   i\r\nstället  varit bristen på samordning  och\r\nlångsiktighet dessförinnan, dvs.  snarast\r\nen långvarig underlåtenhetssynd. Dessutom\r\när  det  inte  möjligt att helt  avskilja\r\nbrister  i  beslutsformer från  bristande\r\npolitisk vilja.\r\nSett   till  innehållet  finns  det   en\r\nviktig   skiljelinje  i  den   europeiska\r\ndebatten  mellan  å  ena  sidan  dem  som\r\nbetonar  den transatlantiska dimensionen,\r\ndvs.  Nato  och länken till  USA,  och  å\r\nandra  sidan  dem som betonar möjligheten\r\nför   Europa  att  vara  en  balanserande\r\npartner  till USA. Till bilden  hör  även\r\nsåväl Sveriges - och som andra staters  -\r\nmilitärt   alliansfria   politik.     som\r\ndecentralistiska krafter.\r\nDet  finns  uppenbara  gränser  för  hur\r\nlångt  EU:s  medlemsstater kan  förväntas\r\nsöka  utrikespolitisk samordning gentemot\r\nomvärlden.  Utrikespolitik  skiljer   sig\r\nfrån  annan politik genom att den  ligger\r\nnära hjärtat av nationell suveränitet och\r\nnationella intressen samt genom  att  den\r\ninom         EU-samarbetet        förblir\r\n\"regeringsdriven\",   med   förhållandevis\r\nsvagt      parlamentariskt     inflytande\r\nåtminstone  på  dagspolitiken.   När   nu\r\nsystemet  med  tre  pelare  föreslås  bli\r\navskaffat   är   det  ändock   utskottets\r\nfortsatta uppfattning att, som uttrycktes\r\ni         betänkande        2002/03:KUU1,\r\npelarstrukturens avskaffande i  sig  inte\r\ninnebär     någon     tillämpning      på\r\nutrikespolitiken     av      överstatliga\r\nbeslutsformer  som  hämtas  från   dagens\r\nförsta       pelare       (EG-fördraget).\r\nTraktatkompetensen bör inte heller ändras\r\npå grund av pelarstrukturens avskaffande.\r\nDetta  bör  noga bevakas i det  fortsatta\r\narbetet med EU:s framtidsfrågor.\r\nUtskottet  kan  ställa  sig  bakom   den\r\ngrundläggande        analysen         och\r\nproblemformuleringen   från    konventet,\r\nnämligen  att det finns utrymme för  ökad\r\npolitisk samordning och samverkan i  EU:s\r\nyttre       agerande.       Med       den\r\nproblemformuleringen blir det logiskt att\r\nsöka utveckla de instrument och lösningar\r\nsom   främjar   samverkan  mellan   olika\r\naktörer,        institutioner         och\r\npolitikområden.  Det  kan  finnas   flera\r\ndimensioner   där   ökad   samverkan   är\r\nönskvärd:\r\n\r\n·         mellan olika politikområden\r\n(t.ex. utrikeshandel, GUSP, hållbar\r\nutveckling, utvecklingssamarbete samt\r\nasyl- och migrationsfrågor),\r\n·         mellan medlemsstaterna  (en\r\nuppenbar brist i samband med  Irak-\r\nkonflikten),\r\n·        mellan EU:s institutioner samt\r\n·        mellan inre och yttre agerande.\r\nI de kommande avsnitten skall dessa olika\r\naspekter av ökad politisk samordning  och\r\nsamverkan belysas mer ingående.\r\n\r\n2.2 En ny målformulering för\r\nutrikespolitiken\r\n\r\nPå   förslag  från  arbetsgrupp  VII  har\r\npresidiet    i    sitt    utkast     till\r\nfördragsartiklar på utrikesområdet  tagit\r\nin  en  ny  målparagraf  för  EU:s  yttre\r\nagerande.  Den  citeras i  sin  helhet  i\r\navsnitt  1 ovan. Det är första gången  en\r\nsådan   kan   formuleras,  eftersom   den\r\ntidigare   uppdelningen   mellan    yttre\r\nagerande   i   första  respektive   andra\r\npelaren gjort det omöjligt att samla alla\r\nelement  i  politiken  på  ett  ställe  i\r\nfördraget. Utskottet välkomnar denna  nya\r\nmålparagraf  och noterar att avskaffandet\r\nav  pelarstrukturen här  får  en  tydlig,\r\npositiv effekt. Vad avser formuleringarna\r\nav  innehållet i politiken kan  utskottet\r\nunderstryka     behovet     av     starka\r\nformuleringar      för      grundläggande\r\nvärderingar såsom fred, frihet, demokrati\r\noch   mänskliga  rättigheter  men   också\r\nfrihandel,  utvecklingssamarbete  och  en\r\naktiv global miljöpolitik. Den föreslagna\r\nnya   målparagrafen  svarar  delvis   mot\r\nkravet  på  ökad samverkan  mellan  olika\r\npolitikområden,  den  första  punkten   i\r\nuppräkningen    som    avslutade    förra\r\navsnittet. I någon mån rör den  även  den\r\nfjärde   och  sista  punkten  som   berör\r\nsamverkan mellan inre och yttre politik.\r\n\r\n2.3 Den institutionella strukturen\r\n\r\nEn  av  de mest omdiskuterade delarna  av\r\ndet förslag som lades fram av arbetsgrupp\r\nVII  i konventet rör möjligheterna att  i\r\nframtiden  kombinera de uppgifter  som  i\r\ndag  vilar på den höge representanten för\r\nGUSP,  knuten  till  ministerrådet,   och\r\nkommissionens  ledamot  med  ansvar   för\r\nyttre  förbindelser. I debatten har detta\r\nkommit   att   betecknas   som   \"dubbel-\r\nhattning\", eftersom det bygger på att  en\r\noch  samma person skall kunna uppträda  i\r\ntvå  olika funktioner, med olika huvudmän\r\n(ministerrådet  respektive  kommissionen)\r\ndvs.  med  två olika \"hattar\". Förslagets\r\ninnehåll redovisas i avsnitt 1 ovan.\r\nUtskottet  ställde sig,  i  avsnitt  2.1\r\novan,   bakom   konventets  grundläggande\r\nproblemformulering  om  behovet  av  ökad\r\nkoordinering  av  EU:s  yttre   åtgärder.\r\nFörslaget  om  \"dubbel-hattning\"   syftar\r\ntill   att   åstadkomma  en  sådan   ökad\r\nkoordinering, något som enligt  utskottet\r\nalltså  är  önskvärt. Emellertid  befarar\r\nutskottet att förslaget som det nu ligger\r\nriskerar  att medföra betydande  negativa\r\nkonsekvenser.  Utskottet  kan   för   det\r\nförsta inte se att förslaget bidrar  till\r\nkonventets uttalade mål om ökad  enkelhet\r\noch överskådlighet i EU:s institutionella\r\nstruktur   -  tvärtom  blir  det   enligt\r\nutskottets  synsätt  en  mer  komplicerad\r\nstruktur.  För  det  andra  blir  det  en\r\npolitiskt svårhanterlig situation för den\r\nperson   som  innehar  den  nya  \"dubbel-\r\nhattade\"   tjänsten,   med   två    olika\r\npolitiska mandat på en och samma  gång  -\r\nett  mandat  från ministerrådet  och  ett\r\nannat  från  kommissionen. Slutligen  kan\r\nutskottet inte frigöra sig från  en  viss\r\noro  för  att den dubbla roll som  skapas\r\nkan  innebära en urholkning av Europeiska\r\nkommissionens oberoende som  institution,\r\ngenom      att     en     ledamot      av\r\nkommissionskollegiet har ett delat mandat\r\nsom gör att dennes odelade lojalitet till\r\nkommissionen  kan  ifrågasättas.   Dagens\r\nordning  med två politiska aktörer  -  en\r\nhög företrädare för GUSP-frågorna med sin\r\nbas   i   ministerrådet   respektive   en\r\nkommissionsledamot med ansvar  för  yttre\r\nåtgärder inom kommissionens område -  har\r\nfungerat  i huvudsak väl. Huruvida  detta\r\nskulle  ha  varit fallet  även  utan  den\r\nomvittnat  väl fungerande personkemi  som\r\nfinns  mellan  dagens företrädare  Javier\r\nSolana  och Chris Patten går naturligtvis\r\ninte  att  uttala sig om. Utskottet  vill\r\ninte  stänga dörren för reformer på detta\r\nområde,  men  de  problem  som  utskottet\r\npekat  på  ovan måste i så fall  antingen\r\nundvikas eller motverkas.\r\n\r\n2.4 Röstreglerna\r\n\r\nHuvudprincipen i EU:s grundfördrag i  dag\r\när   att   omröstning  med   kvalificerad\r\nmajoritet gäller för yttre åtgärder  inom\r\nden  första pelaren (såsom handelspolitik\r\noch      utvecklingssamarbete)      medan\r\nenhällighet  krävs  inom  andra   pelaren\r\n(GUSP).       EU-fördraget       tillåter\r\nmajoritetsomröstning även för GUSP, men i\r\nmycket    begränsad   utsträckning    och\r\nomgärdat    av    flera   inskränkningar.\r\nEffekten är att enhällighet söks även där\r\nmajoritetsomröstning  i  princip   skulle\r\nvara möjlig.\r\nUtskottet  ser två tänkbara angreppssätt\r\nför  att möjliggöra ökad samverkan mellan\r\nmedlemsstaterna (jämför den andra punkten\r\ni  slutet  av avsnitt 2.1 ovan). Antingen\r\nbehåller  man enhällighet som  huvudregel\r\noch  föreskriver punkt för punkt i  vilka\r\nfrågor  majoritetsomröstning  skall  vara\r\nmöjlig,  eller vänder man på presumtionen\r\noch    anger   majoritetsomröstning   som\r\nhuvudregel  men slår fast de  situationer\r\ndå  enhällighet  ändå  skall  gälla.  Det\r\nförra av de två nämnda angreppssätten  är\r\nenligt  utskottet att föredra. Det senare\r\nav   dessa   två   angreppssätt   ställer\r\navsevärt högre krav på stringens.\r\nOavsett  med  vilket  angreppssätt   man\r\nnärmar  sig  frågan bör följande  element\r\nvara bärande delar i slutresultatet:\r\n\r\n·        Vetorätt skall alltid gälla när\r\nen medlemsstat åberopar att en fråga rör\r\neller ligger nära nationell integritet\r\noch oberoende.\r\n\r\n·            Dagens    möjlighet    till\r\n\"konstruktivt avstående\" bör behållas.\r\n·          Möjlighet   till  \"frivilliga\r\nkoalitioner\" för implementeringen  av\r\nåtgärder.\r\n·         Av  konstitutionella skäl  bör\r\nskall beslut om generell övergång till\r\nomröstning med kvalificerad majoritet\r\nfattas   genom  fördragsändring   med\r\nefterföljande nationellt godkännande.\r\n\r\n2.5 Säkerhets- och försvarspolitiskt\r\nsamarbete\r\n\r\n\"Sveriges säkerhetspolitik syftar  till\r\natt  bevara  fred  och  självständighet\r\nför  vårt  land, bidra till  stabilitet\r\noch  säkerhet  i  vårt närområde,  samt\r\nstärka    internationell    fred    och\r\nsäkerhet.\r\nSverige   är   militärt  alliansfritt.\r\nDenna  säkerhetspolitiska  linje,   med\r\nmöjlighet    till    neutralitet    vid\r\nkonflikter   i   vårt  närområde,   har\r\ntjänat oss väl.\r\nFör  framtiden  är  det  tydligare  än\r\nnågonsin   att  säkerhet  är   mer   än\r\navsaknad  av  militära konflikter.  Hot\r\nmot  freden och vår säkerhet  kan  bäst\r\navvärjas i gemenskap och samverkan  med\r\nandra länder. På det globala planet  är\r\ndet  främsta uttrycket för  detta  vårt\r\nstöd  till  Förenta  nationerna.  Genom\r\nvårt   medlemskap  i   den   Europeiska\r\nunionen   deltar  vi  i  en  solidarisk\r\ngemenskap  vars främsta  syfte  är  att\r\nförhindra   krig   på  den   europeiska\r\nkontinenten.\r\nEn  betryggande försvarsförmåga är  en\r\ncentral       del       av       svensk\r\nsäkerhetspolitik.    Sverige     verkar\r\naktivt  för att främja nedrustning  och\r\nicke-spridning                       av\r\nmassförstörelsevapen.\r\n\"Så  lyder  den säkerhetspolitiska  linje\r\nsom   riksdagen  ställt  sig  bakom.  Den\r\nutesluter  inte svenskt aktivt deltagande\r\ni    det   framväxande   säkerhets-   och\r\nförsvarspolitiska  samarbetet  inom   EU.\r\nDetta   samarbete  baseras  på  de   s.k.\r\nPetersbergsuppgifterna,   syftande   till\r\nkrishantering  och  konfliktförebyggande.\r\nSamarbetet  förutsätter  i  viss  mån  en\r\ncivil  och  militär  kapacitetsuppbyggnad\r\ninom EU:s ram.\r\nUtskottet kan ställa sig bakom de\r\ntankar som väckts i konventet om\r\nutveckling av Petersbergsuppgifterna och\r\nom en ny solidaritetsklausul. Vidare\r\nnoterar utskottet möjligheter till ökat\r\nsamarbete inom EU på\r\nkrigsmaterielområdet. Däremot är\r\nutskottet skeptiskt till att tillämpa\r\nregler om närmare samarbete eller andra\r\nbestämmelser som tillåter att några\r\nmedlemsstater, inom EU:s ram, fattar\r\nbeslut om något som liknar ömsesidiga\r\nförsvarsgarantier. Sådana initiativ\r\nstrider mot vår syn på EU:s uppgifter och\r\nriskerar, i synnerhet om de har sin\r\npolitiska udd riktad mot den\r\ntransatlantiska dimensionen i andra delar\r\nav den europeiska försvars- och\r\nsäkerhetsarkitekturen, att verka\r\nsplittrande i en tid då ökad enighet i\r\nstället bör eftersträvas.\r\n\r\n2.6 Motionen\r\n\r\nUtskottet  anser att motion 2002/03:UU10\r\nkan   besvaras  med  vad  utskottet  ovan\r\nanfört.</pre><pre>\r\nReservationer\r\nUtskottets  förslag  till  riksdagsbeslut\r\noch   ställningstaganden  har   föranlett\r\nföljande reservationer. I rubriken  anges\r\ninom  parentes vilken punkt i  utskottets\r\nförslag till riksdagsbeslut som behandlas\r\ni avsnittet.\r\n\r\n1.EU:s yttre förbindelser i ett framtida\r\nkonstitutionellt fördrag (punkt 1,\r\nmotiveringen) (m)\r\n\r\nav  Göran  Lennmarker,  Gunnar  Hökmark\r\noch Nils Fredrik Aurelius (alla m).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nProblemformuleringen (mellan raderna 32\r\noch 33)\r\n\r\nEU:s  utrikespolitik måste vara en tydlig\r\nröst  för frihet, demokrati och mänskliga\r\nrättigheter. I det perspektivet  får  det\r\ninte  råda någon tvekan om att  EU  måste\r\nsamverka  med  Nato  och  USA  och   inte\r\nutvecklas till en motkraft.\r\n\r\nDen institutionella strukturen\r\n\r\nUppdelningen  av EU:s utrikesagerande  på\r\nbåde  kommissionen  och rådssekretariatet\r\när olycklig. Tillsammans med ansvaret hos\r\nordförandelandets      utrikesdepartement\r\nleder  det till att det finns tre centrum\r\nför  EU:s  utrikesagerande.  Den  bärande\r\ntanken  för  framtiden bör vara  att  det\r\nskall    finnas    ett    centrum    inom\r\nkommissionen som svarar för att det finns\r\nsammanhållning  och  konsekvens  i   EU:s\r\nutrikespolitik  utifrån   ett   gemensamt\r\neuropeiskt  perspektiv. Den s.k.  dubbel-\r\nhattningen  är nödvändig därför  att  det\r\nfinns två skilda beslutsordningar när det\r\ngäller  dels GUSP, dels handel,  bistånd,\r\nmiljöfrågor    och   andra    delar    av\r\nutrikesagerandet.\r\n\r\nRöstreglerna\r\n\r\nI ett EU med ett trettiotal medlemsländer\r\när    det   önskvärt   med   kvalificerat\r\nmajoritetsbeslut som huvudregel även inom\r\nutrikespolitiken,   men   med   de    tre\r\nväsentliga  undantagen: vitalt nationellt\r\nintresse,   konstruktivt  avstående   och\r\nkoalition  av frivilliga när  det  gäller\r\nESDP.\r\n\r\nSäkerhets- och försvarspolitiskt\r\nsamarbete\r\n\r\nDen    säkerhetspolitiska   linjen    som\r\nriksdagen i bred enighet beslutat betonar\r\natt    den   framtida   säkerheten   bäst\r\ngaranteras i gemenskap och samverkan  med\r\nandra länder. Det är därför naturligt att\r\nSverige fullt ut ingår i både Nato och  i\r\nEU:s  säkerhetspolitiska  samarbete   där\r\nnästan  alla  våra grannar i  Norden  och\r\nkring Östersjön deltar. Sverige får  inte\r\nvälja att stå isolerat.\r\nDet  framväxande  samarbetet  inom  EU:s\r\nsäkerhets- och försvarspolitik baseras på\r\nen  nära samverkan med USA, som spelar en\r\ncentral  roll  för Europas säkerhet  inte\r\nminst  i  Östersjöområdet  och  när   det\r\ngäller att stärka samverkan med Ryssland.\r\nDenna  syn  delas  av det  överväldigande\r\nantalet   av   nuvarande   och   framtida\r\nmedlemsstater.\r\nEU:s  krishanteringsförmåga är  god  men\r\nalldeles  för liten. Orsaken  till  detta\r\nberor  på  att  de flesta  medlemsländer,\r\ninklusive  Sverige,  inte  förmår  ställa\r\ntillräckliga  styrkor  till   förfogande.\r\nBehovet  är  mycket  stort.  Förutom   på\r\nBalkan,  där EU bör ta över,  behövs  det\r\nbetydligt  större insatser i  Afghanistan\r\noch  i Afrika där krigen och konflikterna\r\nskördar  miljontals  offer.  Det  hjälper\r\ninte  med aldrig så goda beslutsordningar\r\noch  institutioner  om  inte  kapaciteten\r\nfinns.  EU  måste växa  upp  och  ta  ett\r\nbetydligt större ansvar.\r\n\r\n2.EU:s yttre förbindelser i ett framtida\r\nkonstitutionellt fördrag (punkt 1,\r\nmotiveringen) (fp)\r\n\r\nav  Carl  B Hamilton och Tobias  Krantz\r\n(båda fp).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEuropas  röst behövs i världen. Mänskliga\r\nrättigheter,  demokrati,  marknadsekonomi\r\noch  frihandel  ses i dag med  rätta  som\r\nuniversella värden, men de är alla värden\r\nsom  först formades och kläddes i  ord  i\r\nEuropa. Därför är det en paradox, och  en\r\nstor  förlust,  att Europa  inte  har  en\r\ntydligt definierad röst i världspolitiken\r\ntill  försvar för dessa ideal. Det  finns\r\nmånga        brister:       otillräckliga\r\nbeslutsprocesser,   bristande    politisk\r\nvilja,    otillräckliga   resurser    för\r\nsamordning och kapacitetsuppbyggnad  samt\r\nen otydlighet i vår yttre representation.\r\nAllt det här vill Folkpartiet liberalerna\r\nåtgärda.\r\nSett  till politikens innehåll  vill  vi\r\nfullfölja        resonemanget         där\r\nutskottsmajoriteten gör halt. Det är  för\r\noss    uppenbart   att    Europas    både\r\nlångsiktiga   och  kortsiktiga   intresse\r\nligger  i  en stark transatlantisk  länk,\r\ninte  i  isolering  från  USA  eller,  än\r\nvärre, konfrontation.\r\nVi       delar      utskottsmajoritetens\r\ngrundläggande  problemanalys  i   avsnitt\r\n2.1. Betänkandets viktigaste slutsats  är\r\nden  om  behovet  av ökad samverkan  inom\r\nEuropas  utrikespolitik.  Samverkan  sägs\r\nbehövas i flera dimensioner: mellan olika\r\npolitikområden,  mellan  medlemsstaterna,\r\nmellan  EU:s  institutioner  samt  mellan\r\ninre  och  yttre agerande. Till  skillnad\r\nfrån utskottsmajoriteten vill vi dock stå\r\nför      konsekvenserna     av      denna\r\nproblemanalys.  Därför föreslår  vi,  för\r\nvarje  punkt  där ökad samverkan  behövs,\r\nverkligt verksamma åtgärder och inte  vad\r\nsom   måste   ses   som   lätt   uppgivna\r\nhalvmesyrer.  Vår  utgångspunkt  är  dock\r\nalltjämt att utrikespolitik är och  måste\r\nförbli till stor del en angelägenhet  för\r\nregeringar - och att därmed ministerrådet\r\ninom EU måste spela en viktig roll.\r\nÖkad      samverkan     mellan     olika\r\npolitikområden    och     mellan     EU:s\r\ninstitutioner  kan bara  uppnås  med  den\r\ns.k.  dubbel-hattning som det finns  bred\r\nuppslutning  för i Europeiska  konventet.\r\nUtskottsmajoritetens      tankar      och\r\nproblematisering  av frågan  är  riktiga,\r\nförutom   det  paradoxala  och  felaktiga\r\npåståendet att dagens ordning fungerat  i\r\nhuvudsak väl. Att de två rollerna och  de\r\ntvå  mandaten  -  ett från ministerrådet,\r\nett annat från Europeiska kommissionen  -\r\nskulle vara oförenliga är överdrivet  och\r\ntyder   på   ett  monolitiskt   politiskt\r\ntänkande. Sveriges regering riskerar  här\r\natt     hamna     i    ett     besvärligt\r\nförhandlingsläge redan  långt  innan  den\r\nkommande regeringskonferensen börjat.\r\nÖkad  samverkan  mellan  medlemsstaterna\r\nförutsätter  att beslut  kan  fattas  med\r\nkvalificerad majoritet i ministerrådet  i\r\nlångt  större utsträckning än vad som  är\r\nfallet i dag. Detta blir än mer uppenbart\r\nmed  tanke  på  att antalet medlemsländer\r\nnära  nog fördubblas inom mindre  än  ett\r\når.  Kvalificerad majoritet bör vara  den\r\nambitiösa  huvudregeln,  enhällighet  bör\r\nvara undantag. I övrigt instämmer vi  med\r\nde  generella  principer som  uttalas  om\r\nvarje   lands   rättighet   att   åberopa\r\nnationellt     intresse,     konstruktivt\r\navstående samt frivilliga koalitioner.\r\nFolkpartiet   liberalerna   kan   stödja\r\nutskottsmajoriteten  om  säkerhets-   och\r\nförsvarspolitiskt   samarbete,   och   vi\r\navvisar  alla  tankar på ett  EU-försvar,\r\näven om vi som bekant inte står bakom den\r\ngrundläggande utgångspunkten  i  form  av\r\nsvensk  säkerhetspolitisk  doktrin.   För\r\növrigt    bör   Sverige,   som    bekant,\r\nomedelbart  gå  med  i  Nato,  något  som\r\nutskottsmajoriteten väljer att, av  olika\r\nskäl, inte ta upp.\r\nLiksom utskottsmajoriteten välkomnar  vi\r\nden       nya      målparagrafen      för\r\nutrikespolitiken.  Det  är  för  oss   en\r\nuppenbar     konsekvens     att      EU:s\r\njordbrukspolitik    och    handelspolitik\r\nomgående   bör   reformeras   till   sitt\r\ninnehåll för att leva upp till de  stolta\r\nformuleringarna i denna målparagraf.\r\n\r\n3.EU:s yttre förbindelser i ett framtida\r\nkonstitutionellt fördrag (punkt 1,\r\nmotiveringen) (v)\r\n\r\nav Lars Ohly (v).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVänsterpartiet                förespråkar\r\ninternationellt samarbete. Även samverkan\r\ni  utrikespolitiska frågor är  något  bra\r\nmen   förutsätter  att   den   nationella\r\nbestämmanderätten   bevaras.   Vetorätten\r\nmåste   finnas  kvar  vad   gäller   alla\r\nutrikespolitiska   frågor.    Flera    av\r\nkonventets    förslag    innebär     ökad\r\nharmonisering av EU:s utrikes-, säkerhets-\r\noch försvarspolitik, inklusive förslag om\r\nmajoritetsbeslut på detta område,  vilket\r\nskulle   innebära   ökad  överstatlighet.\r\nDärmed   ställer   vi  oss   inte   bakom\r\nkonventets  grundläggande analys  om  att\r\ndet  finns utrymme för ökad samverkan och\r\nett  behov  av ökad koordinering  i  EU:s\r\nyttre  agerande.  Det finns  i  dag  stor\r\nanledning att noga följa denna fråga, och\r\nden  svenska regeringen måste  med  kraft\r\nmotverka  de  beslut som kan tänkas  leda\r\ntill  att Sverige måste ge ifrån sig  mer\r\nmakt   över   utrikes-,  säkerhets-   och\r\nförsvarspolitiken.\r\n\r\nNy målformulering\r\n\r\nDen      gemensamma     utrikes-      och\r\nsäkerhetspolitiken omfattar  alla  frågor\r\nsom rör EU:s säkerhet och ger EU-länderna\r\nmöjlighet  att  när de  så  önskar  agera\r\ntillsammans    på   den   internationella\r\narenan.  Detta  var själva  avsikten  med\r\nGUSP,  och detta bör fortsätta  att  vara\r\ndess   målsättning.  Vänsterpartiet  vill\r\nunderstryka vikten av att Sverige inom EU\r\nvärnar  nationernas  självbestämmanderätt\r\noch   välkomnar  därför  inte   den   nya\r\nmålformulering  för utrikespolitiken  som\r\npresidiet  tagit fram och  som  utskottet\r\nställer  sig  bakom.  EU  bygger  på  ett\r\nsamarbete  mellan  självständiga  stater,\r\noch   all  utveckling  mot  en  europeisk\r\nsuperstat  måste undvikas  för  att  EU:s\r\nfolkliga  legitimitet inte skall förfalla\r\ni  ännu  större utsträckning än  vad  som\r\nredan skett.\r\nDen   nya   målparagrafen  innebär   att\r\nutrikespolitiken harmoniseras  och  leder\r\ntill  att  samarbete  betraktas  som  ett\r\növerordnat   mål.   Detta   ställer   den\r\nnationella   självbestämmanderätten    åt\r\nsidan    i    utrikespolitiska    frågor.\r\nVänsterpartiet  är  motståndare  till  en\r\nsådan utveckling. Detta betyder inte  att\r\nett  gemensamt  agerande  är  omöjligt  i\r\nfrågor då det är av vikt att EU agerar  i\r\ngemensam sak.\r\n\r\nDen institutionella strukturen\r\n\r\nVad  gäller  konventets förslag  om  s.k.\r\ndubbel-hattning menar utskottet att denna\r\nföreslagna  struktur  inte  bidrar   till\r\nnågon      ökad      koordinering      av\r\nutrikespolitiken och avvisar modellen med\r\nhänvisning   till  att  den  genom   sina\r\nkonstitutionella brister inte bidrar till\r\natt förstärka den gemensamma utrikes- och\r\nsäkerhetspolitiken. Vänsterpartiet  delar\r\nutskottets   slutsatser   om   att   inte\r\nförespråka denna institutionella struktur\r\nmen avviker från utskottets argumentation\r\nom  varför  detta  inte  bör  komma  till\r\nstånd.  En struktur där en person  sitter\r\npå  två  politiska  mandat  samtidigt  är\r\nenligt  vår uppfattning inte önskvärd  då\r\nutrikes-      och      säkerhetspolitiken\r\nföreträdesvis   bör  betraktas   som   en\r\nnationell               bestämmandefråga.\r\nTillsättningen   av   posten   som   EU:s\r\nutrikespolitiska talesman var i  sig  ett\r\nled    i    en   utveckling   mot    ökad\r\növerstatlighet i utrikespolitiska frågor,\r\nvilket Vänsterpartiet avvisar. Det är den\r\nsvenska utrikesministern som är och skall\r\nförbli  talesman/taleskvinna  vad  gäller\r\nSveriges  utrikespolitik.  Vår   syn   är\r\nalltså att den struktur som gäller i dag,\r\nmed  två olika politiska aktörer,  bättre\r\nän     modellen    med    dubbel-hattning\r\nbibehåller utrikespolitiska frågor på  en\r\nmellanstatlig nivå.\r\n\r\nRöstreglerna\r\n\r\nUnder  de  senaste  femton  åren  har  EU\r\npräglats   av  en  ökad  misstro   mellan\r\nmedborgarna  i  medlemsstaterna  och  den\r\nstyrande eliten inom EU. Samtidigt har en\r\nbetydande   maktförskjutning  skett   där\r\nmedlemsländerna fått lämna plats för EU:s\r\nolika institutioner. De fördragsändringar\r\nsom  antagits i Maastricht, Amsterdam och\r\nNice  pekar  alla i denna  riktning.  Det\r\nodemokratiska  klimat  som  ofta  benämns\r\nkaraktärisera EU-systemet  är  något  som\r\ninte  bör  få  en utvidgad plats  i  EU:s\r\ninstitutionella struktur. Detta gäller  i\r\nsynnerhet för den gemensamma utrikes- och\r\nsäkerhetspolitiken  där  det   nationella\r\nsjälvbestämmandet  är av  särskild  vikt.\r\nDetta  hindrar inte samarbete i de frågor\r\ndå det är lämpligt. Vi menar dock att ett\r\nbevarande  av  vetorätten  och  även  ett\r\nåterförande    av   fler   frågor    till\r\nenhällighet är mycket angeläget och  vill\r\nmed  detta understryka att det mandat den\r\nsvenska  regeringen gått  in  med  i  det\r\neuropeiska samarbetet kring utrikes-  och\r\nsäkerhetspolitiken  vilar  på  att  detta\r\nskall röra sig om mellanstatlig samverkan\r\ndär   den   nationella  bestämmanderätten\r\nbevaras.\r\nEtt  system  som bygger på  kvalificerad\r\nmajoritetsomröstning ger inte väljarna  i\r\nrespektive  medlemsstat  någon  möjlighet\r\natt  utkräva ett samlat politiskt  ansvar\r\nav  den  församling som stiftar  lagarna.\r\nRiksdagen  har  vare  sig  formell  eller\r\nreell  makt över de lagar som  bestäms  i\r\nEU.  Därför  måste den svenska regeringen\r\nverka för att enhällighet bli den normala\r\nbeslutsformen       i      ministerrådet.\r\nKvalificerad   majoritetsomröstning   bör\r\ninte   tillämpas  inom  utrikespolitikens\r\nområde. Med detta avvisar vi alltså  även\r\nnuvarande  regler och menar att  vetorätt\r\nmåste    finnas   vad   gäller   samtliga\r\nutrikespolitiska frågor.\r\nI    och    med   ett   bevarande    och\r\nförstärkande av vetorätten faller  frågan\r\nom  att  behålla  både  möjligheten  till\r\nkonstruktivt  avstående  och   frivilliga\r\nkoalitioner. Vänsterpartiet ser i och för\r\nsig  inga  stora problem med  att  stater\r\nagerar på egen hand eller gemensamt kring\r\nvissa   frågor.   Det   finns   dock   en\r\növerhängande risk för att det  är  starka\r\nstater  som  kommer att  använda  sig  av\r\nfrivilliga  koalitioner för  att  påverka\r\nandra  att gå med på deras linje. Det  är\r\ndärför viktigt att Sverige står fast  vid\r\natt enhällighet skall råda i alla utrikes-\r\noch säkerhetspolitiska frågor.\r\n\r\nSäkerhets- och försvarspolitiskt\r\nsamarbete\r\n\r\nSpåren   av  Irakkriget  ger  en   tydlig\r\naktualitet  till frågan om ett  gemensamt\r\neuropeiskt försvar. Det som utspelade sig\r\nföre   och  under  kriget  visar  på   en\r\nbristande   samordning   som   i    flera\r\navseenden  bör  kunna  förbättras.  Detta\r\ninnebär  emellertid  inte  att  vare  sig\r\nSverige  eller  EU skulle  vinna  på  att\r\nbygga    upp   ett   gemensamt   försvar.\r\nUtgångspunkten    för    all    europeisk\r\nsamordning vad gäller krishantering måste\r\nvara icke-militära insatser.\r\nGenom    alliansfriheten   har   Sverige\r\nkunnat   föra  en  självständig  politik.\r\nNeutralitetsoptionen  har  gett  oss  den\r\ntrovärdighet  som behövts för  att  hävda\r\nden    självständiga   politiken.   Detta\r\nförhållningssätt har aldrig  hindrat  oss\r\nfrån att skarpt ta avstånd från brott mot\r\nmänskliga        rättigheter        eller\r\ninternationell lag. Inte heller  har  det\r\nförsvårat      vårt     deltagande      i\r\nfredsbevarande  insatser.  Vänsterpartiet\r\nvill  utveckla alliansfriheten samt värna\r\nden     radikala     och    självständiga\r\nutrikespolitik    som   varit    Sveriges\r\nkännemärke. Detta ställer krav på Sverige\r\natt     agera    konsekvent.    I     den\r\nsäkerhetspolitiska      doktrin       som\r\nförhandlats          fram          mellan\r\nSocialdemokraterna  och  tre   borgerliga\r\npartier,      och     som      utskottets\r\nställningstagande hänsyftar  till,  finns\r\nflera   skrivningar   som   öppnar    för\r\ntolkningar        som        ifrågasätter\r\nalliansfriheten.\r\nI   dagsläget  är  EU:s  säkerhets-  och\r\nförsvarspolitik      begränsad       till\r\nkrishantering. Sedan mötet  i  Köln  1999\r\nhar    arbetet   med   uppbyggnaden    av\r\nkrishanteringsförmågan gått  snabbt,  och\r\nmålet  om att EU-länderna senast år  2003\r\nskall  ha  kapacitet att  inom  60  dagar\r\nskicka    ut    60   000   soldater    på\r\nfredsfrämjande internationella uppdrag är\r\nnära.  Det  finns nu emellertid anledning\r\natt   tvivla   på   om  EU:s   regeringar\r\nverkligen kommer att stå fast vid att den\r\neuropeiska    försvarspolitiken     skall\r\nbegränsas   till   krishantering.   Sedan\r\nterrordåden  mot World Trade  Center  och\r\nPentagon i USA, har en debatt om  att  EU\r\nmåste  utveckla  ett  kollektivt  försvar\r\ntagit    fart.   Denna   utveckling    är\r\noroväckande,  och  Sverige  måste   agera\r\nkraftfullt för att stoppa alla beslut som\r\ni  någon  mån kan tänkas leda EU  närmare\r\nett kollektivt försvar.\r\nPå  EU-toppmötet strax efter terrordåden\r\ni  USA antog Sverige och övriga EU-länder\r\nen  kommuniké  som sade  att  EU-staterna\r\n\"efter  vars och ens förmåga\" var beredda\r\natt  stödja en militär motattack. I detta\r\nsammanhang betonades också behovet av att\r\ngöra   den   europeiska  säkerhets-   och\r\nförsvarspolitiken operativ så  snart  som\r\nmöjligt.  Redan  detta uttalande  antydde\r\nalltså  att krishanteringsstyrkan  skulle\r\nkunna  ha  en roll i terroristbekämpning,\r\nvilket skulle innebära flera steg in i en\r\ngråzon    mellan    krishantering     och\r\nkollektivt försvar.\r\nKonventets  förslag om en utveckling  av\r\nPetersbergsuppgifterna -  dvs.  de  olika\r\ntyper av fredsfrämjande uppgifter som  EU\r\nskall  genomföra - och tankarna om en  ny\r\nsolidaritetsklausul  skulle  innebära  en\r\nutvidgning   av   mandatet    för    EU:s\r\nkrishanteringsförmåga  till  att  omfatta\r\nterroristbekämpning. Detta är ett steg på\r\nvägen  mot ett kollektivt försvar, vilket\r\när    oförenligt    med    den    svenska\r\nalliansfriheten.    USA:s    krig     mot\r\nAfghanistan  har  av det  internationella\r\nsamfundet  definierats som  \"försvar  mot\r\nterrorism\". Det är oacceptabelt att tänka\r\nsig  att EU:s snabbinsatsstyrka -  i  det\r\nfall  ett  EU-land  blir  utsatt  för  en\r\nterroristattack - skall anfalla ett annat\r\nland   på  samma  sätt  som  USA   anföll\r\nAfghanistan  och  definiera   detta   som\r\nförsvar    mot   eller   bekämpning    av\r\nterrorism.\r\nEU:s    snabbinsatsstyrka   bör   endast\r\nanvändas    efter    beslut    i     FN:s\r\nsäkerhetsråd.  Alla  öppningar  för   att\r\ndenna  militära styrka skulle kunna agera\r\nsom  en  offensiv militär enhet utan  ett\r\nklart  uttalat  FN-mandat leder  tankarna\r\ntill  uppbyggandet av en ny  supermakt  i\r\nEuropa. Vänsterpartiet menar att  det  är\r\nav  avgörande betydelse, inte  minst  för\r\nvår   alliansfrihet,  att  denna  svenska\r\ninställning tydliggörs och förklaras.\r\nMed    hänvisning   till    överordnande\r\nrättssäkerhetsprinciper     kan      inte\r\nVänsterpartiet    ställa    sig     bakom\r\nkonventets  tankar  om  utvecklingen   av\r\nPetersbergs-uppgifterna      och       en\r\nsolidaritetsklausul. Vad gäller frågan om\r\nett   ökat  samarbete  inom  området  för\r\nkrishantering  menar  Vänsterpartiet  att\r\nfokus  från  konventet till alltför  stor\r\ndel      kommit     att     ligga      på\r\nkrigsmaterielområdet     och      militär\r\nkrishantering  på  bekostnad   av   civil\r\nkrishantering,    vilket    enligt    vår\r\nuppfattning   hade   varit   en    bättre\r\nmotiverad   utgångspunkt.   Den   svenska\r\nregeringen  bör  i denna  fråga  inom  EU\r\nverka för att det tydligt deklareras  att\r\nförsvars-  och  säkerhetspolitiken   inte\r\nskall  användas till terroristbekämpning.\r\nEtt europeiskt engagemang mot terrorismen\r\nbör  inte omfatta militära mandat. EU bör\r\ni   stället  öka  satsningarna   på   att\r\nförebygga   väpnade  konflikter,   främja\r\ndemokratisk   utveckling   och    bekämpa\r\nfattigdom. Vänsterpartiet vill också  med\r\nbestämdhet  ta avstånd från  alla  försök\r\noch   alla   tendenser  till   ömsesidiga\r\nförsvarsbeslut,  vilket  också  utskottet\r\nsäger sig vara kritisk till.\r\nMed hänvisning till ovanstående anser  vi\r\natt motion 2002/03:UU10 bör av-styrkas.\r\n\r\n4.EU:s yttre förbindelser i ett framtida\r\nkonstitutionellt fördrag (punkt 1,\r\nmotiveringen) (c)\r\n\r\nav Kerstin Lundgren (c).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nProblemformuleringen\r\n\r\nCenterpartiet  välkomnar  ett  nära   och\r\ndjupt  transatlantiskt  samarbete.  Detta\r\nfår å andra sidan inte hindra EU att söka\r\nutveckla    sin   förmåga    att    agera\r\nsjälvständigt för de värden  som  unionen\r\nstår för. Det handlar självfallet om  att\r\nverka  via  den gemensamma  utrikes-  och\r\nsäkerhetspolitiken  för   att   förebygga\r\nkriser och konflikter. Det handlar om att\r\nEU  måste  bidra  till  att  utveckla  en\r\nekologiskt och socialt hållbar värld. När\r\ndet  gäller  internationella  kriser  och\r\nkonflikter är världen i dag helt beroende\r\nav  USA:s  vilja att delta. Här måste  EU\r\nbygga   upp   en  förmåga   att   hantera\r\ninternationella kriser, inte bara  i  sin\r\ngeografiska  närhet, utan internationellt\r\n-  för  att såväl bevara som tvinga  fram\r\nfred.   Det  är  därför  nödvändigt   att\r\nfullfölja  insatsstyrkan och stärka  dess\r\nförmåga att agera självständigt.\r\n\r\nDen institutionella strukturen\r\n\r\nUtskottet pekar på ett antal problem  som\r\nförslaget  om  \"dubbel-hattning\"   skulle\r\nmedföra  om det genomförs så som  det  nu\r\nligger.    En    ökad    utrikes-     och\r\nsäkerhetspolitisk samordning inom EU  har\r\nmånga dimensioner men vilar i grunden  på\r\nmedlemsstaternas politiska vilja. Utifrån\r\nden  mellanstatliga karaktär som  präglar\r\nfrågorna   talar  mycket  för   att   den\r\ninstitutionella  basen  skall  byggas   i\r\nministerrådet.  Inriktningen  måste  vara\r\ntydlig  på att inte skapa någon  form  av\r\n\"dubbel-hattning\".        Den        höge\r\nrepresentanten bör tydligare än i dag stå\r\nför  EU:s  talan utåt. För att  skapa  en\r\nökad   tydlighet   och   förstärka    den\r\ngemensamma          utrikes-          och\r\nsäkerhetspolitiken måste EU  också  bygga\r\nupp  resurser att självständigt analysera\r\nutrikes-  och säkerhetspolitiken  ur  ett\r\neuropeiskt  perspektiv. Det skulle  kunna\r\nske i form av ett permanent sekretariat.\r\n\r\nRöstreglerna\r\n\r\nUtskottet    pekar   på   två    tänkbara\r\nangreppsätt   för  att  möjliggöra   ökad\r\nsamverkan   mellan   medlemsstaterna    -\r\nenhällighet   eller  majoritetsomröstning\r\nsom  huvudregel. Oavsett vilken  väg  som\r\nväljs  pekar  utskottet på några  bärande\r\nelement  som  att vetorätt  alltid  skall\r\ngälla när en medlemsstat åberopar att  en\r\nfråga  rör  eller ligger  nära  nationell\r\nintegritet  och  oberoende,  konstruktivt\r\navstående och frivilliga koalitioner  för\r\nimplementering  av  åtgärder   samt   att\r\növergångar till majoritetsröstning kräver\r\nfördragsändringar     med      nationellt\r\ngodkännande.\r\nHär  finns  skäl  att konstruktivt  söka\r\nutveckla beslutsprocessen för att  stärka\r\nmöjligheterna till ett gemensamt agerande\r\ninom utrikes- och säkerhetspolitiken. Det\r\nhandlar  självfallet om  tidigt  agerande\r\noch  om ömsesidiga överläggningar i syfte\r\natt  forma  EU:s politik. Men  det  finns\r\nockså  skäl  att, utifrån  vad  som  ovan\r\nsagts, pröva beslutsformer som förhindrar\r\natt  ett  gemensamt  agerande  stupar  på\r\nendast  en eller ett fåtal medlemsstater.\r\nPå den grunden kan man söka en inriktning\r\nmot  majoritetsomröstning som  huvudregel\r\ninom de områden där EU har att verka. Det\r\ninnebär     alltjämt    mycket     starka\r\nmajoriteter,  vilket är en  förutsättning\r\nför   att  den  gemensamma  utrikes-  och\r\nsäkerhetspolitiken       skall        bli\r\nframgångsrik.\r\n\r\n5.EU:s yttre förbindelser i ett framtida\r\nkonstitutionellt fördrag (punkt 1,\r\nmotiveringen) (mp)\r\n\r\nav Lotta N Hedström (mp).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nI  konventsförslaget skiljs  inte  längre\r\nGUSP,    en    gemensam   utrikes-    och\r\nsäkerhetspolitik,  från  ESFP,  europeisk\r\nsäkerhets- och förvars Ppolitik,\r\nnågot   som  måste  tolkas  som  att   de\r\nmilitära  övervägandena  alltmer  smälter\r\nsamman   och  blir  identiska  med   hela\r\nutrikespolitiken med utrikespolitik.\r\nLikaså    indikerar   borttagandet    av\r\npelarstrukturen  i konventsförslaget  EU-\r\nprojektets rent överstatliga ambitioner.\r\nVidare har dDe militära kapaciteterna  i\r\nEU  har vuxit fram betydligt snabbare  än\r\nde civila, trots avtal om att de skall gå\r\ni  takt  och vara likvärdiga i betydelse.\r\nUppbyggnaden      av       den       s.k.\r\nsnabbinsatsstyrkan    och    arbetet    i\r\nförsvarsmaterielpanelerna            samt\r\növerenskommelserna    i     WEAO,     det\r\nvästeuropeiska                  försvars-\r\nmaterielsamarbetet,  avslöjar  en   redan\r\ndjupt      gången     integration      av\r\nförsvarssamarbetet.\r\nHär  har  argument om att \"förbilliga\"\r\nförsvarskostnaderna  både    genom   ökad\r\nintegrering mellan EU:s medlemsstater och\r\nmellan  EU  och  Nato ofta framförts.  Vi\r\nvill framhålla att det blir billigast att\r\ninte  ha  några  vapensystem  alls,   att\r\nförhindra  väpnade konflikter och  att  i\r\nstället   lägga   tid   och   kraft    på\r\ndemokratiuppbyggnad                   och\r\nvälståndsutveckling i hela världen.\r\nMiljöpartiet  anser  att  varje  EU-land\r\nkan ha sitt eget försvar om de villsjälvt\r\nskall förfoga över sitt försvar. Därefter\r\nkan  länderna  ställa sina  kapaciteterna\r\ntill  FN:s förfogande i de fall de  anser\r\nsig  ha  anledning att ingripa  militärt.\r\nSom  uUtvecklingen inom EU har dock  lett\r\ntill  tett  sig de senaste fem  åren  har\r\nistället  gjort  att en  stående  EU-armé\r\nkommit  allt  närmare ett förverkligande.\r\nGUSP:ens   framväxt  och   den   gradvisa\r\növergången  till  en  försvarsallians  de\r\nsenaste   åren,  visar  på  en   uppenbar\r\nstatsbildningsprocess av EU.\r\nTillsammans    med    valutaunionens\r\ngradvisa   införande   bildar   de    två\r\nelementen  stommen till en europeisk  EU-\r\nsuperstat, vilket är något helt annat  än\r\nett   handelspolitiskt  samarbete  mellan\r\nlikvärdiga stater.\r\nVärst   i   konventets  arbete   och   i\r\nutskottsbetänkandet  är  tanken   på   en\r\n\"solidaritetsklausul\", även om  den  bara\r\ntills  vidare avser att bemöta eventuella\r\nterroristhot.   Definitionen    av    vad\r\nterroristhot inbegriper är i dag  ytterst\r\nluddig  och  ger möjlighet  till  väldigt\r\nöppna    och   vida   tolkningar    kring\r\nbegreppet.\r\nEn  egen  EU-artikel  5  ,  à  la  Nato,\r\nskulle även i mild form föra Sverige helt\r\nbort från alliansfriheten.\r\nUtrikespolitik skall i första hand  inte\r\nvara  detsamma  som  vapen  och  försvar,\r\nanfall      och      allianser      eller\r\nsäkerhetstänkande och hotbilder.\r\nUtrikespolitik, på vilken  nivå  den  än\r\nbedrivs,  bör i första rummet  handla  om\r\nfred  och utveckling och om åtgärder  som\r\nfrämjar sådana mål.\r\nMiljöpartiet    beklagar    djupt    den\r\nutveckling  som EU genomgått  och  har  i\r\nmånga  år  argumenterat mot  en  för  oss\r\nuppenbar militärisering militarisering av\r\nsamarbete i EU.\r\n\r\nProblemformuleringen\r\n\r\nProblemformuleringen\r\nProblemformuleringarna     anser      för\r\nMiljöpartiet handlar varken  till  mindre\r\ndel   handlar  om  bristande   samordning\r\nmellan  medlemstaterna, inte  bristen  på\r\n\"genuin gemensam politisk vilja\" och inte\r\nheller  eller brister i formerna för  hur\r\nen   samordnad   gemensam  utrikes-   och\r\nsäkerhetspolitik  för  EUuropeiska  skall\r\ngestaltas.\r\nFör  oss  finns  det inget  självändamål\r\nalls med att institutionalisera och styra\r\nutrikespolitiken för snart  25  disparata\r\nenskilda stater inom EU.\r\nUnder     vissa     specifika     finnas\r\nomständigheter kan det finnas behov avför\r\nett  samagerande,  t.ex.  eller  med   en\r\ngemensamt   artikulerad   ståndpunkt    i\r\nenskilda   fall,   vid   hotande    eller\r\nallvarliga lägen i omvärlden. Dock  måste\r\ndessa tillhöra undantagen och inte utgöra\r\nhuvudregeln. Kanske finns även  skäl  att\r\nupprätthålla  någon  form  av  gemensamma\r\nkapaciteter      för      analys      och\r\nomvärldsbevakning, som  en  service  till\r\nmedlemsstaterna.\r\nVi  menar att de som ivrar för en  stark\r\noch    fördjupad    utrikespolitik    med\r\nvidhängande institutioner  gärna vill tro\r\natt  det är stärkandet av institutionerna\r\nsom    skall   garantera   ett   homogent\r\npolitiskt utfall - helst mer samfällt  än\r\nvad   som  blev  fallet  av  EU-ländernas\r\nagerande inför USA:s anfall på Irak.\r\nI  själva  verket, menar  vi,  indikerar\r\nden  splittring  som då uppstod   på  ett\r\nmycket  illustrativt sätt  vilka  oerhört\r\nstarka krafter som skulle behövas för att\r\nförmå  olika länder med olika  behov  och\r\ntraditioner att fatta samma beslut och gå\r\ni   samma  riktning.  Med  andra  ord  är\r\nländerna  för  olika  för  att  enas   på\r\ndemokratisk  grund, och det var  det  som\r\nuppenbarades   vid   Irakkrisen.    Skall\r\ninstitutionella förändringar ändra på det\r\nmåste det ske med en järnhård styrning  -\r\nen   slutsats   som  de  flesta   svenska\r\ndebattörer   än  så  länge   värjer   sig\r\nininför.\r\nDe   olika   utvecklingsvägar   som   en\r\neuropeisk position på EU-nivå står  inför\r\nsammanfattas väl av professor Christopher\r\nHill, enligt bilaga 2 i betänkandet.\r\nAv   dem   är  det  två   scenarier   som\r\ndiskuteras mest:\r\na)               Ett         balanserande\r\nmotviktstänkande,   där   EU   i    någon\r\nbemärkelse    (antingen    som    militär\r\nkonkurrerande supermakt eller som \"civil\"\r\nsupermakt)  tänks  stå emot  ett  växande\r\namerikanskt        inflytande         och\r\nhegemonisträvanden.\r\nDet   skulle,  menar vi,  leda  till  en\r\nterrorbalansliknande    situation     som\r\nvärlden  med fasa borde minnas efter  det\r\nkalla krigets era.\r\nEn  intelligentare  slutsatsdragning  av\r\nhistorien är att inte alls skapa  militär\r\ntävlan    och    direkt    undvika    all\r\nupptrappning.\r\nDessutom  är möjligheten för  Europa  EU\r\natt bygga upp genuint egen kapacitet helt\r\növerspelad, eftersom sammanblandningen av\r\nvapensystem,    vapendelars     ursprung,\r\nkomponenthandeln     och     den     helt\r\ngränsöverskridande  krigsmaterielexporten\r\noch   forskningen   i   dag   är   mycket\r\nomfattande. USA dominerar vapenproduktion\r\noch   handel   i  världen  i   en   sådan\r\nutsträckning   att   oavhängigt   militär\r\nkapacitetsuppbyggnad i Europa/EU är  helt\r\nomöjlig.\r\nb)  \"Bevarandet  av  den  transatlantiska\r\nlänken\" är den modell som framställs  som\r\nalternativet   och  som   majoriteten   i\r\nutskottet förespråkar.\r\nDet  skall  uttolkas så, menar  vi,  att\r\nett  fortsatt Natoinflytande kan  fortgå.\r\nMed   gemensamma  vapen  och  med   stark\r\namerikansk        samordning,        dvs.\r\nNatosamordning.  Detta ger  USA  en  bred\r\nplattform att operera ifrån  på europeisk\r\nbotten, riktat åt vilket håll som helst.\r\nDen   processen  är  även  snarlik   det\r\nChristopher  Hill kallar  ett  \"tvåpelar-\r\nsystem\",  dvs.  ett  system  där   Europa\r\nskulle  vara Västs ena ben i världen  och\r\nUSA  det  andra. Skillnaden är försumbar,\r\nför    i    båda    scenarierna    kommer\r\nmaktutövandet  att  ske  på   USA:s/Natos\r\npremisser.\r\nMiljöpartiets  alternativ  är  inte  att\r\nutöka  dagens  omfattning av  samordning.\r\nInte     heller     är    en     renodlad\r\n\"åternationalisering\",    enligt    Hills\r\nsjunde  punkt,  vad vi  eftersträvar.  Vi\r\nvnskar  dels  se  en ett  decentraliserad\r\ndecentraliserat  Europeisk   UnionU   där\r\nvarje   medlemsland  behåller  sin   egen\r\nexklusiva utrikespolitiska kompetens, men\r\nsom  på  klassiskt  mellanstatligt  manér\r\nockså  kan samverka eller agera gemensamt\r\ntillsammans i de fall det finns en genuin\r\nvilja  och  en stark anledning till  det,\r\ndels   bör  all global militär samordning\r\nske  på FN:s villkor, på FN:s mandat  och\r\npå FN:s initiativ.\r\n\r\nNy målformulering\r\n\r\nUtskottsmajoriteten   menar  att  de   av\r\nkonventet föreslagna målformuleringarna å\r\nena  sidan  är välkomna då de  innehåller\r\nstarka formuleringar om fred,  men att de\r\nå  andra  sidan innehåller för  litet  av\r\nsamverkan mellan olika politikområden.\r\nVi  menar  i  stället att  det  ultimata\r\nmålet,    portalparagrafen,     om     en\r\nutrikespolitik alls hade varit önskvärd i\r\nEU,  borde  sikta in sig på ,  bort  vara\r\natt  säkerställa  fred,  nedrustning  och\r\nkonfliktlösning,   därnäst   att    genom\r\ndemokratiuppbyggnad och god handel främja\r\nfattigdomsbekämpning  i alla länder.\r\nSom  målen nu står är de maximalistiska,\r\ndvs. vill skapa ett obegränsat samarbete.\r\nVidare  syftar  de till  främst  Unionens\r\nEU:s  egen  utveckling, och de avser  att\r\nblott  agera \"i enlighet med FN-stadgan\",\r\ndvs. inte underställt FN.\r\nFrihandelsdoktrinen    skrivs    in    i\r\nmålsättningen,   liksom   ett    starkare\r\nmultilateralt  samarbete, vilket   tolkas\r\nsom fortsatt Natointegrering.\r\nSlutligen        finns        humanitära\r\nförpliktelser                         och\r\nhållbarhetsförpliktelser  med  blott  som\r\nrudiment på slutet.\r\nMiljöpartiet  menar inte  att  detta  är\r\nvärdiga    utrikespolitiska  mål   i   en\r\nglobaliserad  men sargad värld.  Vi  hade\r\nhellre  sett  en  doktrin  som  tog   sin\r\nutgångspunkt    i   det    program    för\r\nförebyggande av våldsamma konflikter  som\r\nantogs   på   EU-toppmötet  i   Göteborg,\r\nsommaren 2001.\r\n\r\nDen institutionella strukturen och\r\nröstreglerna\r\n\r\nHur     en    gemensam    utrikes-    och\r\nsäkerhetspolitik   på    EU-nivå    skall\r\ngestaltas  blir  i  ljuset  av  de   ovan\r\nredovisade ståndpunkterna blir   för  oss\r\nav  andrahandsintresse. Miljöpartiet står\r\ninte bakom vare sig en \"dubbel-hattning\",\r\ndvs.  en  gemensam  utrikespolitisk   EU-\r\ntalesman med administrativt hemvist  både\r\ni   Europeiska  kommissionen   och   EU:s\r\nministerråd,  och  inte  heller  ser   vi\r\nframför       oss        två       skilda\r\nbefattningshavare, som fallet är i dag.\r\nVi   menar  att,  givet  att  konventets\r\nresultat  ger  en  struktur  på  Unionens\r\ninstitutionerna lik den som finns i dag i\r\nEU,   utrikespolitikens  löpande  ärenden\r\nbäst  skall  handhas  av  en  ensam   EU-\r\nkommissionär. Riktningsförändringar eller\r\nsärskilt   profilerat   EU-agerande   tas\r\nbeslut om i rådet.\r\nPå  samma  sätt finns för oss  på  detta\r\nområde mest skäl att argumentera för  ett\r\nbeslutsförfarande     som      garanterar\r\nmedlemsstatens  största möjliga  integri-\r\ntet,\r\ndvs.   enhällighet  i  rådet  med   fullt\r\nbibehållen  vetorätt.  Alla   former   av\r\nmajoritetsbeslut     och     konstruktivt\r\navstående   skapar   ett   tryck    efter\r\nsamordning och likformighet, som urholkar\r\nmedlemslandets integritet.\r\n\r\nSäkerhets- och försvarspolitiskt\r\nsamarbete\r\n\r\nUtifrån  vad som stipuleras i den rådande\r\nsvenska    säkerhetspolitiska   doktrinen\r\nanser  majoriteten i utskottet  inte  att\r\ndet inte är förenat med några problem.\r\nMan  menar att vi fortsatt skulle  kunna\r\nbetecknas som alliansfria, trots  att  en\r\n\"solidaritetsklausul\",      dvs.      ett\r\nförpliktigande  för  medlemsländerna  att\r\nställa   upp  för  varandra   i   hotande\r\nsituationer,   finns  med  i   konventets\r\nförväntade resultat. Vi menar  att  detta\r\när    det    ultimata   självbedrägeriets\r\nfullbordan.   Svart   blir    vitt    och\r\nsimsalabim!      är     en      ömsesidig\r\nförsvarsgaranti   inte    en    ömsesidig\r\nförsvarsgaranti.\r\nUtskottet  är också tillfreds  med   det\r\nökade  beslutsöverförandet till  EU  inom\r\nsamarbetet  på  krigsmaterielområdet,  n.\r\nDetta är något som är helt främmande  för\r\nMiljöpartiets ideologi.\r\n\r\nHittills   har   gällt  att   den   fria\r\nrörligheten  för  varor  även  innefattar\r\nvapen,  och  därför har det argumenterats\r\nför  att också regler kring t.ex.  import\r\nav  krigsmateriel skulle omfattas av  EU-\r\nregler.  Miljöpartiet anser  bestämt  att\r\nvapen  inte kan jämföras med vilka  andra\r\nvaror  som  helst, utan kräver  särskilda\r\nbestämmelser, men vi anser att det  skall\r\ntillhöra  medlemsstaternas egen kompetens\r\natt  besluta  om  sådana regler.  Det  är\r\nviktigt  att  kunna bevara de restriktiva\r\nregler    som    Sverige    har     kring\r\nvapenexporten,  jämfört  med  övriga  EU-\r\nländer. Vår fasta övertygelse är att just\r\nförekomsten av vapen i sig är  en  av  de\r\nfaktorer som starkast bidrar till utbrott\r\nav krig.\r\nTill  sist  i betänkandet redovisar  det\r\nsammansatta      konstitutions-       och\r\nutrikesutskottet en ståndpunkt vilken  vi\r\ndelar, nämligen ett avståndstagande  från\r\noptionen att några länder skall kunna  gå\r\nföre  och  på egen hand forma en  allians\r\nmed gemensamma ambitioner. Det vore djupt\r\nolyckligt.\r\nMed  hänvisning  till ovanstående  anser\r\nvi   att  motion  2002/03:UU10  bör   av-\r\nstyrkas.\r\nBilaga 1\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\n\r\nMotion med anledning av händelse av\r\nstörre vikt\r\n\r\n\r\n2002/03:U10 av Maud Olofsson m.fl. (c):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin  mening vad i motionen anförs  om  en\r\nförstärkning   av   EU:s   utrikes-   och\r\nsäkerhetspolitiska förmåga.\r\n</pre><pre></pre><pre></pre><pre>\r\nBilaga 2\r\nOffentlig utfrågning\r\n\r\n\r\nEuropadagen\r\n\r\nFredagen den 9 maj 2003 kl. 9.00-12.40\r\n\r\nMedverkande:\r\n\r\nAnthony    Cary,    kabinettschef     hos\r\nkommissionsledamoten Chris Patten\r\nChristopher  Hill, professor  vid  London\r\nSchool of Economics\r\nMart    Laar,   parlametsledamot,    f.d.\r\npremiärminister i Estland\r\nKatarina  Engberg,  departementsråd   vid\r\nförsvarsdepartementet\r\nLena     Hjelm-Wallén,    statsministerns\r\nrepresentant i Europeiska konventet\r\nOffentlig  utskottsutfrågning   om   EU:s\r\ngemensamma  utrikes- och säkerhetspolitik\r\n(GUSP)  under ledning av det  sammansatta\r\nkonstitutions-    och   utrikesutskottets\r\nordförande Urban Ahlin.\r\nTalmannen: Mina damer och herrar!  Ladies\r\nand  gentlemen! A hearty welcome. You can\r\narrange  for  interpretation  -  if   you\r\nprefer. I will start in Swedish.\r\nI  dag  den  9  maj är det  Europadagen.\r\nEuropatanken   firas   över   hela    vår\r\nkontinent - också i Sveriges riksdag. Jag\r\nvill   här   hälsa   er  alla   hjärtligt\r\nvälkomna.\r\nTemat  är  Europeiska unionens  utrikes-\r\noch   säkerhetspolitik.  Det  har  i  den\r\neuropeiska  historien alltid  funnits  en\r\nspänning   mellan  enhetssträvanden   och\r\nsplittring.    Krafter     som     verkar\r\nsammanhållande  och  krafter  som  verkar\r\nsöndrande löper parallellt. Det har visat\r\nsig  att  de bästa perioderna  i  Europas\r\nhistoria  har  varit  när  gränserna  har\r\nhållits  öppna för människor,  idéer  och\r\nvaror.\r\nÅr  2003 står vi nu inför ett vidgat och\r\nfördjupat   europeiskt  samarbete.   Till\r\nsommaren  lämnar det europeiska konventet\r\nsina  förslag om EU:s framtid. Det  skall\r\nvara  ett  EU  som skall fungera  med  25\r\nmedlemsländer jämfört med nuvarande 15. I\r\nhöst,  här i Sverige, tar svenska  folket\r\nställning  till frågan om  Sverige  skall\r\ninföra  euron som valuta. Vi har  således\r\nviktiga och stora frågor framför oss.\r\nNär  vi  i dag på Europadagen diskuterar\r\nEU:s  utrikespolitik är vi  inne  på  ett\r\nområde  där  de splittrande krafterna  på\r\nsenare  tid  tydligt har trätt  fram.  Vi\r\nbehöver ha en kraftfull debatt om EU  och\r\nframtiden i riksdagen under det här året.\r\nÖverlag  bör riksdagen vara ännu aktivare\r\ni EU-frågorna än vad fallet är i dag. Det\r\när    angeläget    i   ett   demokratiskt\r\nperspektiv.  EU  är inte  en  väsensskild\r\nverksamhet, omöjlig att sätta sig  in  i,\r\nsom   många   tycks  tro.  Vi   har   ett\r\npedagogiskt  ansvar  att  visa  det.  Ja,\r\nEuropeiska   unionen  har  medfört   fler\r\nbeslutsnivåer. Det har blivit svårare för\r\nmedborgarna att få grepp om var  och  hur\r\nbesluten    fattas.   Vem   representerar\r\negentligen   medborgarna  i  Europa?   En\r\ngrundsten i vår demokrati är att väljarna\r\nskall   kunna   utkräva  ansvar   av   de\r\nfolkvalda. Därför måste vi bli  tydligare\r\ni hur beslutsfattandet i riksdagen hänger\r\nsamman  med beslutsfattandet i Europeiska\r\nunionen.  EU-frågorna bör  vara  en  lika\r\nnaturlig  del av riksdagsarbetet  som  de\r\nnationella frågorna.\r\nDet    sammansatta   konstitutions-   och\r\nutrikesutskottet, som följer arbetet  med\r\nEU:s   framtidsfrågor  i  det  europeiska\r\nkonventet,  är nu i färd med  att  skriva\r\ntvå betänkanden; ett om utrikesrelationer\r\noch  ett om rättsliga och inrikes frågor.\r\nVi  inleder  firandet av Europadagen  med\r\natt  det sammansatta utskottet nu  håller\r\nen    offentlig   utfrågning   om    EU:s\r\ngemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.\r\nEfter    kaffepausen    blir    det    en\r\npaneldebatt,  och  då  är  alla  i  salen\r\nvälkomna  att  ställa frågor  eller  göra\r\ninlägg. Det gäller dem på läktaren också!\r\nDessutom har allmänheten kunnat skicka in\r\nfrågor  i  förväg.  Ett  urval  av  dessa\r\nkommer  vi  också att ta upp. Jag  hoppas\r\natt  vi  kommer att ha en riktigt givande\r\nförmiddag  tillsammans. Jag  ber  att  få\r\növerlämna  ordet till ordföranden  i  det\r\nsammansatta         utrikes-          och\r\nkonstitutionsutskottet,   Urban    Ahlin.\r\nVarsågod!\r\nOrdföranden: Tack, herr talman! Det är en\r\nstor ära för mig att som ordförande i det\r\nsammansatta      konstitutions-       och\r\nutrikesutskottet    hälsa     ledamöterna\r\nvälkomna  och också åhörare och allmänhet\r\nvia   Sveriges  Televisions   kanal   24.\r\nVälkomna    till   den   här   offentliga\r\nutfrågningen.\r\nSom  talmannen sade har utskottet kallat\r\ntill denna offentliga utfrågning för  att\r\ndiskutera    gemensam    utrikes-     och\r\nsäkerhetspolitik   i    den    europeiska\r\nunionen. Vi har också gett allmänheten en\r\nmöjlighet  att  via  vår  hemsida  skicka\r\nfrågor. Allmänhetens representant  sitter\r\nhär  och kommer att ställa en del  frågor\r\nunder  utfrågningen. Vi  är  också  glada\r\növer  att ha fått möjligheten att få  tre\r\nprominenta  gäster  till  vår  offentliga\r\nutfrågning.   Det   är   Anthony    Cary,\r\nstabschef för externa relationer hos  EU-\r\nkommissionären Chris Patten. I en  av  de\r\nmer  kända morgontidningarna i  dag  stod\r\ndet att han har blivit utnämnd till näste\r\nambassadör      i      Stockholm      för\r\nStorbritannien. Hjärtligt välkommen  till\r\nStockholm! Christopher Hill är  professor\r\nvid  London  School of Economics.  Du  är\r\nockså hjärtligt välkommen hit. Före detta\r\npremiärministern i Estland Mart Laar.  Du\r\nhar  dessutom  varit premiärminister  vid\r\ntvå  tillfällen i Estland.  Du  är  också\r\nhjärtligt välkommen hit. Jag ber  er  att\r\ninta  era  platser  på podiet.  Hjärtligt\r\nvälkomna.\r\nUnder   tiden  de  intar  sina   platser\r\nskulle   jag   vilja   rikta   mig   till\r\nallmänheten.   Ni   måste    stänga    av\r\nmobiltelefonerna. Vårt system gör att det\r\nannars  skriker  mycket  i  våra  tolkars\r\nöron. Av rena arbetsskadeskäl vill jag nu\r\natt  alla stänger av sina mobiltelefoner.\r\nTack!\r\nVi  låter  våra tre deltagare i  panelen\r\nge  en introduktion av hur de ser på  hur\r\nden    europeiska   unionens   gemensamma\r\nutrikes-   och   säkerhetspolitik   skall\r\nutvecklas.  Därefter  är  det  öppet  för\r\nfrågor,  främst från våra ledamöter,  men\r\njag  kommer  också att ge tillfälle  till\r\nfrågor  från  allmänheten.  Först  ut  är\r\nAnthony Cary, stabschef hos Chris Patten.\r\nHjärtligt  välkommen.  Ordet   är   ditt,\r\nAnthony.\r\nAnthony Cary: Thank you very much.  As  a\r\nBritish   diplomat,   seconded   to   the\r\nEuropean  Commission, there is  always  a\r\ncertain   tension,   sometimes   even   a\r\ncognitive dissonance. When I find that  I\r\nappear    representing    the    European\r\nCommission, but nevertheless announced as\r\nthe   future   British   Ambassador    to\r\nStockholm,   it's  more  than   cognitive\r\ndissonance,  it  could be  schizophrenia.\r\nNevertheless, let me just say,  before  I\r\nbegin  on the Common Foreign and Security\r\nPolicy,   how  delighted  I  am   to   be\r\nappointed, what a great opportunity it is\r\nfor   me  today  to  be  in  the  Swedish\r\nParliament and how much I look forward to\r\ndeveloping a relationship with  you  over\r\nthe years to come.\r\nForeign    policy   for   the   European\r\nCommunity  as  it  was and  the  European\r\nUnion  as  it  is now has always  been  a\r\nparticularly  difficult area  of  policy.\r\nPeople  ask often: Why can't the European\r\nUnion  be like the United States?  Aren't\r\nwe  going through a process as the United\r\nStates  did 200 years ago? Where are  our\r\nJeffersons and our Franklins?  Why  can't\r\nwe write a really ringing constitution?\r\nThe  answer to these questions  is  that\r\nthe   United   States  was  formed   when\r\ncolonies  who weren't nations, they  were\r\nsub-national entities, came together, and\r\nthe  first  thing they got  together  was\r\nforeign policy, because they had a common\r\nenemy  in Europe. They needed to combine.\r\nThat  really was the birth of a nation  -\r\nas the famous film called it.\r\nThat  is  quite different from  what  we\r\nare  trying to do in the European  Union,\r\nwhere very established nations with their\r\nown  cultures, traditions, languages  and\r\nbackgrounds are trying to form  something\r\nsupranational.  Because  foreign   policy\r\ngoes  to the heart of what it is to be  a\r\nnation, the last thing that they want  to\r\ncombine  is foreign policy. The  European\r\nCommunity  started  out  with  trade  and\r\neconomics, and then developed early  into\r\nother  areas, like the justice  and  home\r\naffairs and indeed a common currency. The\r\nmost  difficult area of policy is foreign\r\npolicy,  because that is  so  central  to\r\nwhat  it  is to be an independent nation.\r\nThat meant that although there were great\r\nplans  in  the 1950's, the Fouchet  Plan,\r\nthe  Gaspari  Plan,  they  came  to  very\r\nlittle. All\r\nthrough the 1970's, the 1980's, there was\r\na  process called political co-operation,\r\nwhere  the member states talked  to  each\r\nother,  but  the  policy  they  had   was\r\nentirely  declaratory and they didn't  do\r\nanything.\r\nIt  was really only with the collapse of\r\nthe  Soviet  Union and the problems  that\r\nthen  broke  out  on the borders  of  the\r\nEuropean  Community  and  Union  that  we\r\nrealized  that  we  really  had   to   do\r\nsomething in the area of a common foreign\r\nand  security policy. By this time Europe\r\nwas  making  tremendous  strides  in  all\r\nthose other areas, the Single Market, the\r\n1992  Programme.  It was  expanding,  and\r\nSweden  was about to become a member.  It\r\nwas  moving  very fast towards  having  a\r\ncommon currency. It was developing in the\r\narea  of  justice and home  affairs.  The\r\ngreat vacuum was in foreign policy.  That\r\nbe-came   absolutely   clear   with   the\r\nproblems  in  the  Balkans  and  Europe's\r\ncomplete  inability  to  deal  with  that\r\nproblem.  Jacques Delors  famously  said:\r\n\"This  is the hour of Europe!\" And Europe\r\nwas  quite  unable to act. In fact,  what\r\nwas done in the Balkans was very close to\r\nwhat  Owen and Vance tried to do  in  the\r\nearly 90's. It was very close to what was\r\nlater  done under the Dayton Peace  Plan.\r\nBut it had no credibility, because people\r\non  the ground in the Balkans said: \"What\r\nconfidence  can  we  have  that   anybody\r\nstands  behind this? Where is the  United\r\nStates?\"\r\nThat  was  really  a wake  up  call  for\r\nEurope.  After  that experience,  through\r\nthe  1990's, Europe developed what is now\r\nthe  Common Foreign and Security  Policy,\r\ndeveloped  a  machinery for running  that\r\npolicy, created the Javier Solana  figure\r\nof   the  High  Representative  for   the\r\npolicy,  and  has made pretty  remarkable\r\nprogress,  given that we are  independent\r\ncountries   with  these  very   different\r\ntraditions. We should be clear  what  has\r\nbeen  achieved, now in the  Balkans  e.g.\r\nwith  the Stability and Association Pact,\r\nwhat    we   are   doing   together    in\r\nAfghanistan,  the fact  that  Europe  now\r\nworks in the quartette on the Middle East\r\nPeace  Process and the roadmap which  has\r\njust  been  published, what we are  doing\r\nalso  with the various presidencies, with\r\nyour  Prime Minister leading a troika  to\r\nNorth    Korea    during   the    Swedish\r\nPresidency,  my  commissioner  travelling\r\nregularly  with Anna Lindh on  behalf  of\r\nthe  European Union. It is an active  and\r\neffective policy.\r\nAt  the  moment  there is great  sadness\r\nabout  the terrible problems we have  had\r\nas  Europe in having a common position on\r\nIraq.  In  a  way  Iraq was  the  perfect\r\nstorm. It was a problem because there had\r\nalready  for  many years  been  sorts  of\r\ndisagreement between particularly  France\r\nand  Britain about whether to police  the\r\nno-fly  zone  and how to  deal  with  the\r\nproblem of sanctions, and so on.  And  it\r\nwent  to  the  heart of the transatlantic\r\nrelationship,  which has  always  been  a\r\nsource  of  difference  in  the  European\r\nUnion  between  those who see  Europe  as\r\ndeveloping  in  rivalry  and  competition\r\nwith  the United States and believe  that\r\nEurope must be autonomous and must  build\r\nitself as a rival pole in the world,  and\r\nthose  of  another tradition who  believe\r\nthat Europe should be complimentary, that\r\nwe  should work on a transatlantic  basis\r\nin  a single cause of western values  and\r\nthe tradition developed after the Age  of\r\nEnlightenment.   That   difference   came\r\ntogether  in the problem of Iraq.  Europe\r\nhas clearly been very badly split on that\r\nissue. It lead to a lot of depression  in\r\nthe  European  Convention, which  is  now\r\ndiscussing the future treaty.  There  was\r\neven   a   moment  where  some   in   the\r\nConvention said: \"Maybe we should give up\r\nat  the moment on the foreign policy  and\r\nleave that aside, try and move forward on\r\nthe  Treaty  in areas apart from  foreign\r\npolicy and come back to it later.\"\r\nI  think wisely they decided not  to  do\r\nthat. They decided to push ahead, to  try\r\nto  develop  what we can in the  area  of\r\nforeign policy. That's what the heads  of\r\ngovernment in the middle of last month in\r\nAthens  have asked for and what  will  be\r\ndone,  I hope, by the 20th June. I  won't\r\nin  these  introductory  remarks  go  any\r\nfurther  than that, except  to  say  that\r\nthere is always going to be attention  in\r\ndeveloping   European   foreign    policy\r\nbetween the member states and the central\r\ninstitutions  of the Union.  In  the  end\r\nthey've got to work together.\r\nAs  my  commissioner has once  said:  The\r\nCFSP,  the  Common Foreign  and  Security\r\nPolicy, is the child of two parents,  the\r\nmember    states    and    the    central\r\ninstitutions.  And  as  any  psychologist\r\nwill  tell you, the child is more  likely\r\nto  be  happy and healthy if the  parents\r\nlove one another.\r\nOrdföranden: Thank you very much. I would\r\nlike  to invite Christopher Hill to  make\r\nhis introduction.\r\nChristopher  Hill:  The  first  and  most\r\nimportant thing is to thank you very much\r\nfor  the  honour  of your  invitation  to\r\nspeak  on  this  day  of  Europe  to  the\r\nRiksdag.  I  am a great believer  in  the\r\ndemocratic   accountability  of   foreign\r\npolicy.   I   think  it's   of   enormous\r\nimportance  that  parliaments  and  their\r\ncommittees take this serious interest  in\r\nwhat  is  going on in EU foreign  policy.\r\nThis  is  a  neglected dimension  by  and\r\nlarge. It is true that on occasions  like\r\nthe  great  crisis over  Iraq  everything\r\nhits  the headlines, and people come  out\r\nwith  bold  statements about what  Europe\r\ncan  and can't do and what foreign policy\r\ncan  and can't do at the national  level.\r\nThen there are long periods of neglect of\r\nthe  issues,  and certainly  there  is  a\r\ndifficulty  about getting people  in  the\r\nwider  public to understand  the  way  in\r\nwhich,  as  Anthony  has  said,  European\r\nforeign  policy activity is the child  of\r\ntwo  parents  and  is the  result  of  an\r\ninteraction between member states and the\r\ninstitutions  of the Union.  Yet  at  the\r\nsame  time we see that, broadly speaking,\r\nover  the last 10 or 20 years, there  has\r\nbeen   increased  interest  among  public\r\nopinion  in  foreign policy matters.  Yet\r\nthere  is  a gap between the interest  in\r\nthe  substance of policy, the issues like\r\nIraq or Afghanistan or whatever, or human\r\nrights,  whatever it might  be,  and  the\r\nactual understanding of the processes and\r\nthe  powers and who takes what  decisions\r\nfor   whom.  I  very  much  welcome  this\r\nopportunity. Thank you very much.\r\nLet  me  just  make  a  few  preliminary\r\nremarks.  I  suppose  inevitably,  as  an\r\nacademic, I take a historical perspective\r\nas  my  starting point. It  seems  to  me\r\nthere are two interesting points to  make\r\nhere.\r\nOne  is  that whatever we think  of  the\r\nCFSP   there  has  been  nothing   really\r\nattempted  like it at anytime in  history\r\nbefore.  When  I say CFSP I  include  the\r\nEuropean  political co-operation  process\r\nwhich  started in 1970. There  have  been\r\nmany  occasions in which small groups  of\r\nstates  have tried to align their foreign\r\npolicies   or   they  have   created   an\r\nalliance,  the Triple Entente before  the\r\nFirst  World War, or whatever. Even NATO,\r\nin  a way, is a foreign policy generating\r\nsystem. But none of them have attemped an\r\nacross-the-board systematic, more or less\r\npermanent, co-ordination, not necessarily\r\nintegration,  of foreign policies  -  and\r\none  which is supposed to be progressive.\r\nThe  hidden tell-us of all this  in  some\r\nways is: although common policies is what\r\nwe are doing at the moment, i.e. separate\r\npolicies  grouped together,  in  the  end\r\nmaybe  it  will be possible to produce  a\r\nsingle  policy,  which  rather  begs  the\r\nquestion  of what kind of European  Union\r\nwe'll   develop.  Nonetheless,  it's   an\r\nimportant  distinction,  I  think,   that\r\nbetween common and single policy.\r\nDon't forget that even NATO failed  when\r\nit tried to co-ordinate so called out-of-\r\narea policies, i.e. outside its immediate\r\nremit   for  the  defence  of  the  north\r\nAtlantic area. It is very difficult to co-\r\nordinate  national foreign  policies.  In\r\nmany  ways the countries of the  European\r\nUnion did quite well.\r\nThe  second  point is that - let's  call\r\nit European foreign policy, as most of us\r\ndo,   as  a  form  of  shorthand,  rather\r\nambitious  shorthand - it  has  now  been\r\ngoing  on for 33 years, since 1970. Well,\r\nthat's  not  very  long  as  far  as  the\r\nhistorians  are  concerned.  They   would\r\njudge  the  concept  of  Europe  over   a\r\ncentury. But at the same time it is  long\r\nenough  for  us  to  make  some  kind  of\r\njudgement   and   for   some   sort    of\r\nfoundations  to  have  been  laid   down.\r\nIndeed, those foundations have been  laid\r\ndown.  Because  of the Maastricht  Treaty\r\nand  the end of the Cold War, people tend\r\nto  assume that - if I may disagree  with\r\nAnthony,  he  gave the slight  impression\r\nthat  this  is  a new thing  and  nothing\r\nreally   was  done  of  any  significance\r\nbefore 1991 - in many respects there were\r\nattempts   to  e.g.  produce   a   common\r\nEuropean  policy on the Middle East,  the\r\nVenice   Declaration  of  1980,  or   co-\r\nordination in the Conference on  Security\r\nand  Co-operation in Europe.  These  were\r\nmatters  not  merely  of  rhetoric.  They\r\ndidn't  always  succeed, of  course,  far\r\nfrom  it.  But  that is  not  the  point.\r\nSometimes pure diplomacy is also  action,\r\nit  can be a substantive matter. In-deed,\r\nmost of us Europeans would prefer foreign\r\npolicy  to be words and diplomacy  rather\r\nthan  fighting and physical intervention.\r\nWe    are    caught   in   that    slight\r\ncontradiction.\r\nWhat  about  other peoples'  perceptions\r\nof  European  foreign  policy?  They  are\r\nalmost always critical outside, and  even\r\nmany of them inside. I myself patented  a\r\nconcept  about ten years ago  called  the\r\n\"Capabilities-Expectations  gap\",   which\r\nsuggested  that there was a  gap  between\r\nthe  ability of the Union to produce  the\r\ncapabilities   necessary   to   make   an\r\neffective   foreign   policy   and    the\r\nperceptions  of  participants  and  their\r\noutsiders of that policy. In other words,\r\nwe  always have expectations that  it  is\r\ngoing to be just as effective as American\r\nforeign policy or even the foreign policy\r\nof    the   nation   states.   Yet    the\r\ncapabilities are not there to  enable  us\r\nto   do   that.  Inevitably  people   are\r\ndisappointed,  and  there  is  a  rebound\r\neffect.  When I say capabilities I  don't\r\njust mean military force or the budget of\r\nthe European Union, I also mean decision-\r\nmaking capability, the ability to produce\r\na unified position on any given case.\r\nIf   there   is  a  constant  sense   of\r\ndisappointed expectations, I think  there\r\nis  also  a  tendency  to  have  cyclical\r\ncrisis.  We  will have the  big  problems\r\nlike Iraq and the big disappointments. It\r\nis very difficult to live up to a unified\r\nforeign  policy when faced  by  something\r\nwhich genuinely does divide both informed\r\nand popular opinion. That's politics.  We\r\ncan't get away from that, nor should  we.\r\nThe  consequence of democratic debate  is\r\nthat   we   will  some-times   honourably\r\ndisagree,  and powerfully,  over  foreign\r\npolicy. Okay, that means we can't act  as\r\nwe would like in a unified way. It is not\r\nnecessarily  the  end  of  the  world.  I\r\ncertainly don't think that we are in  the\r\nbusiness of wanting to abolish the  CFSP.\r\nI  don't  regard myself as a  starry-eyed\r\nidealist  about  these  matters,  but   I\r\ncertainly  think that if we  didn't  have\r\nthe  CFSP we would have to invent  it  in\r\nsome  form.  I  haven't  heard  even  the\r\nstrongest  critics  say  that  we  should\r\nreally   simply  re-nationalize   foreign\r\npolicy  and go-it-alone on a nation-state\r\nbasis.   We  need  multilateralism,   and\r\nEuropean multilateralism is obviously the\r\nmost  immediate possibility and  probably\r\nthe most effective for us.\r\nIt  is  true  there are  differences  of\r\nview,  even  within  the  Union,   of   a\r\nstructural kind. Perhaps this business of\r\nnew  and old Europe and the candidate new\r\nmembers  being  more  supportive  of  the\r\nUnited  States  in recent times,  suggest\r\nthat there is going to be some structural\r\nthought  line. I would think it unlikely.\r\nI   think  this  is  the  product  of   a\r\nparticular   phase  and  maybe   even   a\r\nparticular  crisis. Although  undoubtedly\r\nthe  enlargement of the Union  to  25  is\r\ngoing  to  make  the  decision-making  of\r\nforeign  policy  much  more  complicated,\r\nit's  not  going  to  do  away  with  the\r\nimpetus  towards co-ordination.  I  think\r\nwhat  it's simply going to do is to  make\r\nit  more  likely that we have a  kind  of\r\nwhat  used to be called variable geometry\r\nor   flexibility,   coopération   forcée,\r\nwhatever,  that there will be some  forms\r\nof coalitions of the willing according to\r\nthe issue at stake.\r\nIt  is  said  that  public  opinion,  at\r\nleast  it is said by those who read  euro\r\nbarometer   polls,   wants   a   European\r\nsuperpower,  it wants a European  foreign\r\npolicy.   Those  two  things   are   very\r\ndifferent.  My own Prime Minister  called\r\nin  Warsaw  in 2000 for Europe  to  be  a\r\nsuperpower,   not   a  superstate.   With\r\nrespect to Tony Blair I think that was  a\r\nserious   contradiction   in   the   same\r\nsentence. I don't think we are likely  to\r\nhave   Europe  as  a  superpower  without\r\nEurope as a superstate, and I don't think\r\nmany  people in Europe want a superstate.\r\nTherefore, if we are going to have a more\r\neffective European foreign policy  it  is\r\nnot going to look like a superpower.\r\nOn  the other hand it's undoubtely  true\r\nthat  in  so far as European opinion  was\r\nunited   during  the  Iraq   crisis   and\r\ncritical of American policy, that implied\r\nthat   they  wanted  a  united   European\r\nposition  to  stand  up  to  the   United\r\nStates. Well, did they? I think this is a\r\nrather  weak finding, i.e. the idea  that\r\nthe   European  opinion  wants  a  strong\r\ncommon  foreign policy. It is a  question\r\nof  at what cost. Do they want it at  the\r\ncost  of  spending a lot more on defence?\r\nDo  they want it at the cost of a greater\r\nEuropean activism in the world?  Do  they\r\nwant it at the cost of a serious falling-\r\nout  with the United States? I don't  say\r\nthose   things  simply  to  say   it   is\r\nimpossible, but simply to point out  that\r\nit  is rather more complicated than it is\r\noften  suggested when people  cite  these\r\nopinion  polls  in  favour  of  a  common\r\nEuropean security policy.\r\nLet  me finish by making two points,  if\r\nI  may in this preliminary phase. One  is\r\nabout  institutions. We are going through\r\nthis   very  important  process  of   the\r\nconstitution, the Convention  effectively\r\nat  the  moment. There are  going  to  be\r\nchanges  in  the  treaties  and  in   the\r\norganization,  the  decision-making,   of\r\nEuropean  foreign policy. I would  simply\r\nissue  one  caveat. In the past when-ever\r\nwe've had a problem of foreign policy  we\r\nhave  tended  to assume that  it  can  be\r\nsolved  by institutional reform, that  we\r\ncan    just   invent   some   new    high\r\nrepresentative or some new committee,  or\r\na bit more qualified majority voting, and\r\neveryone will be happy. I am afraid  that\r\nis    a    non   sequitur   of   enormous\r\nproportions.  We  can  mess  around  with\r\ninstitutions as much as we like,  but  it\r\nwon't necessarily, certainly in the short\r\nmedium   term,   affect   the   political\r\nrealities.  Indeed  it  may  make  things\r\nworse.  If  the institutional description\r\ngets  too  far out of line with political\r\nrealities  it may actually lead  to  even\r\nmore disappointed expectations and a loss\r\nof  public  credibility.  Maybe  the  QMV\r\ndebate is an example of that.\r\nI  mean,  if  you spoke to  the  average\r\ninformed  persons on the street and  told\r\nthem  that you are about to increase  the\r\nqualified  majority  voting  on   foreign\r\npolicy in the EU and that this would make\r\nthings better, they would immediately say\r\nto  you: \"Well, if that would have solved\r\nthis disagreement between the British and\r\nSpanish  led  group and  the  French  and\r\nGerman  led  group over Iraq.\"  Well,  of\r\ncourse,  it wouldn't have done.  We  know\r\nthat   people  would  not  fall  in  line\r\nautomatically according to voting  rules.\r\nThey will, if they feel that it is in the\r\nlong  term a benefit and if it  is  on  a\r\nmatter  within  the  grandes  lignes   of\r\nforeign policy, and that may take a great\r\ndeal of time.\r\nThe  second  point I  want  to  make  is\r\nabout the options for us. What we've  got\r\nto decide in the short run and medium run\r\nand in this convention and in the IGC  is\r\nwhat is feasible, what we can actually do\r\nwhile keeping the system working. But  we\r\nalso must decide in the long run. We must\r\nhave some ideas, and that is why a debate\r\nlike this is so important, about what  is\r\ndesirable,  what we actually  want.  What\r\nkind of Europe in the world should it  be\r\nthat  we  should, broadly speaking,  work\r\ntowards?\r\nI'll just list seven options for you  to\r\nthink about, if I may.\r\nThe   first   option   is   the   famous\r\nsuperpower, which I more or less said  is\r\nthe far end of the spectrum.\r\nThe  second  option is  a  notion  of  a\r\ncivilian superpower, i.e.: Europe  should\r\nbe  active, united, deploy its  resources\r\nglobally   but  should  eschew   military\r\nforce,  should not get involved  in  war-\r\nfighting or building up a military\r\nindustrial complex. Obviously that  would\r\nbe   very   attractive  to  many  people,\r\nespecially to the human rights  lobby  in\r\nEurope.\r\nThe  third  option is that we should  be\r\nas co-ordinated as we can but accept that\r\nwe  are  the famous second pillar of  the\r\nWestern  Alliance. We are broadly closely\r\nrelated  to  the  United States,  and  we\r\nshould not do anything collectively which\r\nwould   endanger  Western   freedom   and\r\nsolidarity in the world. Therefore  we'll\r\nhave  to  make compromises with  American\r\npolicy.\r\nThe   fourth   option  is   almost   the\r\nopposition of that. It says Europe should\r\nbe   a  big  neutral  -  I  say  that  in\r\nStockholm  as it perhaps has a particular\r\nresonance - that Europe as a whole should\r\nbehave  like Sweden, or like  Austria  or\r\nIreland. We all know that there are  very\r\ndifferent kinds of neutrality, of course.\r\nBut Europe should not necessarily quarrel\r\nwith the United States, but it\r\nshould   not  automatically  support   it\r\neither. Perhaps it should be rather  more\r\nisolationist,  should  have  a   quietist\r\nforeign policy - lots of attractions  for\r\nthat  not least but because that the Cold\r\nWar  is ended. What happens in the Taiwan\r\nstraits  in  Korea? It is not necessarily\r\ngoing  to lead to a war in Europe,  which\r\nis  what might have happened before 1990.\r\nSo  maybe Europe doesn't have to be quite\r\nso global in its interests and activities\r\nas it was before.\r\nThe   fifth  option  is  core-periphery,\r\nthat  there  will be an  inner  group  of\r\ncountries,  the famous directoire,  which\r\nwill  make foreign policy. They  will  be\r\nthe  activists, and then the rest of  the\r\n25 will be a kind of chorus, or the outer\r\nring,  which  may  or  may  not  take  an\r\ninterest  on a given policy. But  by  and\r\nlarge,  the  periphery will be  quietist,\r\nand  the core will be activist. It is one\r\npossibility.\r\nThe  sixth  option is variable geometry,\r\ncoalitions of the willling. The group  of\r\nactive states will just vary according to\r\nthe  issue.  There  will  be  a  constant\r\nmovement - no strong central core.\r\nAnd  lastly  the other extreme  from  the\r\nsuperpower: re-nationalization of foreign\r\npolicy. CFSP gradually fades or falls  to\r\npieces. The European Union goes on  as  a\r\ntrade  actor  in  many  other  areas   of\r\ninternal policy. It doesn't really have a\r\nforeign policy. Foreign policy reverts to\r\nSweden, to Britain, to France and so  on.\r\nI  won't  tell you what I think  is  most\r\nlikely - I'm sure you have your own views\r\nanyway,  but it seems to me  that  it  is\r\nimportant for us to concentrate not  only\r\non  the  very details and complex matters\r\nto  do  with the legality of the treaties\r\nand  their  rewriting, which I  certainly\r\ndon't underestimate, but also on some  of\r\nthe bigger political choices that are  at\r\nstake for us in the next decade or two.\r\nOrdföranden:  Thank  you  very  much,  Mr\r\nChristopher  Hill! Now we  are  eager  to\r\nlisten  to  Mart Laar from  the  Estonian\r\nParliament.\r\nMart   Laar:   Thank  you!   Ladies   and\r\ngentlemen!  I am very honoured  to  speak\r\nhere  today  in this panel discussion  on\r\nthe European Day and in such an important\r\nquestion  as  that  of  European   Common\r\nForeign  and  Security Policy.  It  is  a\r\nreally important matter - whether we like\r\nit  or not, or what people on the streets\r\nthink of it or not.\r\nLet's  be  frank.  Owing  to  the  large\r\ndivisions towards the war in Iraq, Europe\r\nat  this  moment has lost a  lot  of  its\r\nauthority.  This  is a sad  fact  in  the\r\nworld.  The  question is  not  only  that\r\nthere  have  been divisions or  conflicts\r\nwith  our  allied over the  Atlantic  but\r\nalso that Europe is not looked upon as  a\r\nserious  player in the world after  those\r\ndivisions.  This  is a  reality,  looking\r\nfrom the point of view outside Europe  as\r\nwell.  Such a situation only shows  again\r\nthat  it  is  very necessary  to  develop\r\nEuropean   Common  Foreign  and  Security\r\nPolicy because Europe really needs it. If\r\nit is not existing or not working, we all\r\ncan get into trouble and problems and see\r\na loss of the importance of Europe.\r\nEstonia  as  a  candidate  country   and\r\nfuture member state believes that such  a\r\ncommon  policy  on foreign  and  security\r\naffairs  can  strengthen Europe  and  our\r\ntransatlantic ties and make  both  of  us\r\nstronger.  Of  course  those  words   are\r\nbeautiful,  and we have heard  a  lot  of\r\nsuch  words  and ideas in  the  last  few\r\nyears. Reality has, unfortunately,  moved\r\nin the opposite direction, but it\r\ndoesn't make the ideas wrong. It is  very\r\nimportant  to  discuss just  now  how  to\r\nachieve  those  goals  because  something\r\nprobably has gone wrong in the process of\r\nworking  out such a policy or during  the\r\nrealization of some parts of it.\r\nI  think  there  are two  mistakes  done\r\nduring the last months. First of all it's\r\nreally  important to understand  that  we\r\nmust  first realize the initiatives  that\r\nwe have, including the Common Foreign and\r\nSecurity  Policy, and not  all  the  time\r\nhave  new initiatives. Such ideas as  the\r\nnew  proposals given by the four European\r\nmembers  some  weeks  ago  can  be   very\r\nbeautiful, and even right and  nice,  but\r\nat    this   moment   they   are   highly\r\ncounterproductive and will  not  work  in\r\nthe direction in which it is necessary to\r\ngo. First of all it's necessary to finish\r\nthe job we already have and then look for\r\nthe new one.\r\nSecondly  I  think that in some  circles\r\nin  Europe  there is a hope that  we  can\r\nsolve  those  problems of common  foreign\r\nand    security    building    in    some\r\ninstitutions of reform, which means  that\r\nif  one institution maybe doesn't look to\r\nwork  so  well,  we will  create  another\r\ninstitution. Instead of an eagle with one\r\nhead, we thus must have an eagle with two\r\nheads   -  a  European  union  with   two\r\npresidencies. I don't think it will bring\r\nus  more  of Common Foreign and  Security\r\nPolicy.  I'm  afraid  that  if  it   goes\r\nthrough, it actually can move us far away\r\nfrom  it  and keep the conflicts.  That's\r\nnot what I think is the idea of where  we\r\nmust go.\r\nSo,  to put it shortly, we must talk more\r\nto each other. The Common\r\nForeign  and  Security Policy  cannot  be\r\nachieved  in the way that some  countries\r\nmust  shut  up  and others  can  talk.  I\r\nactually don't believe very much from the\r\ntheories  on the new and the  old  Europe\r\nwhere  this division is made on the basis\r\nof  anti-Americans and pro-Americans.  In\r\nthis  context  I only can  welcome  Great\r\nBritain  to  the new Europe - the  oldest\r\nEuropean   nation-state.  I  don't   know\r\nexactly  where  to  put  Sweden  in  this\r\nmatter  as a new member state in  Europe,\r\nin the Union, as well. Ten years, or less\r\nthan  ten years, is not a very long time.\r\nI think that such comments and ideas that\r\nthere  is a conflict between pro-American\r\nstates  and less pro-American states  are\r\nnot actually true and not showing what is\r\nreally going on in Europe. I think now is\r\nthe important time to understand that  if\r\nwe  want  to have the Common Foreign  and\r\nSecurity   Policy,  then  we  must   work\r\ntogether  and  finish the initiatives  we\r\nalready have before we are starting  with\r\nnew ones.\r\nOrdföranden:  Thank you very  much,  Mart\r\nLaar! Now we'll continue in Swedish.\r\nJag skulle vilja inbjuda ledamöterna från\r\ndet    sammansatta   konstitutions-   och\r\nutrikesutskottet att ställa frågor. Ordet\r\ngår   först  till  Gunnar  Hökmark,  vice\r\nordförande   och   ledamot   i   Moderata\r\nsamlingspartiet. Varsågod!\r\nGunnar  Hökmark (m): Tack så  mycket  och\r\ntack    för    spännande   och   trevliga\r\ninledningar till den här diskussionen.\r\nEn  sak  som det i dag är lätt att  säga\r\när   att  den  gemensamma  utrikes-   och\r\nsäkerhetspolitiken     inte     fungerade\r\nsärskilt  väl  i samband med  Irakkrisen.\r\nMen skall man ge Europa lite rättvisa kan\r\ndet  väl  också sägas att vi har  tio  år\r\nbakom  oss  av  en enorm och  fantastiskt\r\nomvälvande   förändring.  Plötsligt   har\r\ndiktaturer  fallit. Två delar  av  Europa\r\nåterförenas.    Den    inre     marknaden\r\nförverkligas.  Euron  har  lanserats  med\r\nmera.\r\nDet   här  innebär  en  förändring   som\r\nkanske  är  mycket större för oss  själva\r\noch  inte  minst för dem som  är  närmast\r\nberörda av denna utveckling i det dagliga\r\narbetet. På sätt och vis kan man säga att\r\ndetta  var första gången som EU mötte  en\r\nstor   utrikespolitisk  fråga   och   det\r\nverkligen inte bara var sex nationer  där\r\nTyskland och Frankrike bestämmer utan det\r\nvar  15  nationer. Nu står  vi  inför  en\r\nutvidgning   som  kommer   att   ge   oss\r\nytterligare tio medlemsländer.\r\nDen  fråga  som jag skulle vilja  ställa\r\ntill  er  i  varierande  kapaciteter   är\r\nföljande:   Vilket   inflytande,   vilken\r\nbetydelse,  tror  ni  att  de   tio   nya\r\nstaterna  kommer  att  få  dels  när  det\r\ngäller själva innehållet i kraven på  den\r\ngemensamma          utrikes-          och\r\nsäkerhetspolitiken, dels när  det  gäller\r\nrelationerna mellan olika stora länder?\r\nI   Europa  har  vi  tidigare  sett   att\r\nTyskland  och Frankrike haft ett  väldigt\r\ninflytande.  Nu ser vi att  till  exempel\r\nPolen  träder  fram som  en  mycket  stor\r\neuropeisk   nation.   Det   skulle   vara\r\nintressant  att  få  höra  från   er   om\r\ninnehållet  i denna utvidgning,  hur  den\r\nkommer  att  påverka. Och hur  kommer  de\r\nformella relationerna och begränsningarna\r\natt vara?\r\nAnthony Cary: First of all, can I say how\r\nmuch  I agree with you about the progress\r\nthat  has  been made over  the  last  ten\r\nyears, which I think has been remarkable.\r\nAs  I said in my introduction, I think we\r\nshouldn't  be too dismayed  by  what  has\r\nhappened  over Iraq, given how  much  has\r\nbeen  achieved and how much  progress  we\r\ncontinue  to make. I would say that  even\r\non Iraq incidently, although we disagreed\r\nabout the point at which to foreclose  on\r\nresolution  1441, we actually  agreed  in\r\nEurope  about an awful lot, even  between\r\nthose who are fighting within Europe.  We\r\nagreed  about the involvement of the  UN.\r\nWe  agreed  about  the possibility  of  a\r\npeaceful  resolution to the crisis  right\r\nto  the end. We agreed about the need  to\r\nsee  it  in a wider context of the Middle\r\nEast peace process. We agreed that it was\r\npart  of  the war on terrorism, which  is\r\nreally  a  matter for a  wider  range  of\r\nthings   needed  to  be  done   also   in\r\ninternational development. So  a  lot  of\r\nthe   underlying  themes  were   actually\r\nmatters   of   agreement   rather    than\r\ndisagreement.\r\nOn  the  entry of the new member  states\r\nand the difference that is going to make,\r\nthere  has  been a tendency, I think,  in\r\nthe   United  States  to  wonder  whether\r\nEurope   should   now  be   desegregated,\r\nwhether  it  might be more  in  America's\r\ninterest  to deal with Europe  separately\r\nfinding   coalitions  of   the   willing,\r\ndealing with the groups where it is  able\r\nto   find   agreement   rather   than   a\r\ntraditional  American postwar  policy  of\r\nencouraging integration in Europe.\r\nThere  are those, I think, in the United\r\nStates  who believe that it is  in  their\r\ninterest  to  have a desegregated  Europe\r\nwhere  they  can make coalitions  of  the\r\nwilling.  I feel very strongly the  other\r\nway,  that  it is actually  not  only  an\r\ninterest  of Europe but also an  interest\r\nof  the  United States that Europe should\r\ndevelop an integrated policy. It was  put\r\nto  me rather well by a German ambassador\r\nwho  said: \"It is possible that Bonn will\r\ndecide  for Paris against Washington.  It\r\nis  very unlikely that Berlin will decide\r\nfor Paris against Washington and Warsaw.\"\r\nI think that it is true that with a wider\r\nEurope   it  is  very  likely   that   an\r\nintegrated Europe will actually  be  what\r\nChristopher  earlier  talked   about,   a\r\nsecond  pillar of the Western Alliance  -\r\nsomething   that   contributes    to    a\r\ntransatlantic view of the  world.  But  a\r\ndivided Europe will have one part of that\r\ndivision,  will  be positively  anti  the\r\ntransatlantic  theme and  will  therefore\r\ntend  to weaken so that Europe as a whole\r\nwill  be  unable  to support  the  values\r\nwhich  we  all believe in. But  the  fact\r\nthat  it  has  a  part  of  it  which  is\r\nactively   trying   to  undermine   these\r\npolicies will also be a constant thorn in\r\nthe flesh of the United States in the UN,\r\nin NATO or wherever it may be. So I think\r\nthat the arrival of the new member states\r\nhas   brought  a  very  interesting   and\r\nimportant   new  dimension   to   foreign\r\npolicy.  It is maybe even more  important\r\nthat  we  should try to integrate foreign\r\npolicy as far as we can.\r\nMart   Laar:  I  think  it  is   a   very\r\ninteresting question, and I think  it  is\r\nthe  very  last time to realize  that  in\r\nsome  way the changes will be bigger than\r\nwe imagine today after the enlargement in\r\nall  different contexts. It will be  very\r\nhard  to  say in what directions all  the\r\nchanges will go, but it is not the end of\r\nhistory and not at all of Europe. I think\r\nit  is  just the beginning. There are,  I\r\nthink,    a    lot   of   very   positive\r\npossibilities  in this process,  as  just\r\nmentioned by the former speaker.\r\nI  think that one important thing  is  to\r\nreally    understand   that   development\r\ntowards  the Common Foreign and  Security\r\nPolicy actually has been quite stable and\r\npositive to Europe. Maybe we through  the\r\nlast two crises under-stand that if it is\r\nnot  working, then we have to improve it,\r\nwhich  only  shows that we need  it.  But\r\neven if we are looking at the last ten or\r\nfifteen  years of changes, or even  more,\r\njust   from  the  sight  of  the  captive\r\nnations    living   under   the    Soviet\r\ndictatorship, I can peacefully  say  that\r\nif  the European governments in the  80's\r\nhad  listened to the public  opinion  and\r\nthe  massive peace movement and  not  had\r\ndeployed the American missiles to Europe,\r\nwe   probably  wouldn't  have   had   the\r\nperestroika  and  the  break-off  of  the\r\nEmpire, at least not in this way. This is\r\na  very simple thought as well about  the\r\npublic opinion, and at this time more  or\r\nless    actively,   but   the    European\r\ngovernments just did what was  the  right\r\nthing  to  do.  They had  not  given  the\r\nCommon  Foreign  and Security  Policy  on\r\npaper, but they had this largely in fact,\r\nand  it worked. Thanks to this and thanks\r\nto  a  lot  of other steps,  we  are  now\r\nsitting   at  this  table   in   such   a\r\nconsultation.\r\nLotta  N Hedström (mp): Jag har en ganska\r\növergripande  fråga. Kanske  lyssnar  jag\r\nhelst  på  svaret från Christopher  Hill.\r\nHan  hade  en väldigt bra systematisering\r\nav   vilka  strukturer  som  en  gemensam\r\nutrikes-   och  säkerhetspolitik   skulle\r\nkunna  komma  att ta. Om vi bortser  från\r\nden  sista,  den  om åternationalisering,\r\nundrar   jag:   En  sådan  här   gemensam\r\nutrikespolitik    är    ju    inte    ett\r\nsjälvändamål  utan har  naturligtvis  ett\r\nsyfte.  Vilken  typ av budskap  -  vilket\r\ninnehåll  och vilken doktrin -  skall  vi\r\nförmedla   till   omvärlden?   I   vilken\r\nriktning   vill  vi  påverka  resten   av\r\nvärlden  med  en  gemensam  utrikes-  och\r\nsäkerhetspolitik?\r\nVad  jag  skulle önska att ni som  svarar\r\nhar i åtanke är vad vi hittills har sett.\r\nJag  menar att vi har sett väldigt mycket\r\nav  diskussioner om kapaciteter - var  vi\r\nskall hitta gemensamma styrkor och hur vi\r\nskall få ett billigare försvar. Ett  lite\r\nsorgligt  faktum tycker jag  är  att  det\r\nprogram  för  förebyggande  av  våldsamma\r\nkonflikter som antogs i Sverige i samband\r\nmed EU-toppmötet häromåret inte finns med\r\ni  diskussionen  i konventsutfallet.  Jag\r\nmenar   alltså   att   den   förebyggande\r\nfredsskapande verksamheten saknas. Vad är\r\ndet   budskap   som   en   utrikes-   och\r\nsäkerhetspolitik skall sprida?\r\nOrdföranden: I have an extra question for\r\nyou,  Mr  Christopher Hill. You mentioned\r\nseven   different   options.   I   didn't\r\nunderstand  the  difference  between  the\r\nsecond  and the third option. The  second\r\noption    was    creating   a    civilian\r\nsuperpower,  and that was  some  kind  of\r\nfighting  for our values. You  said  that\r\nshould  be  in contrast to the Americans.\r\nThe third option was more in a\r\ntransatlantic  relationship.  Could   you\r\nexplain  that and evaluate  it  a  little\r\nmore as I'm not really sure that there is\r\na  difference  between  your  second  and\r\nthird option?\r\nChristopher  Hill:  Let  me  answer  this\r\npoint   first  and  then  come   to   the\r\nimportant question of doctrine.\r\nClearly,  these options that I  outlined\r\nare  what we call heuristic devices,  the\r\nways  of clarifying the debate. They  are\r\nnot  strictly speaking separate from each\r\nother.  Obviously,  there  is  a  lot  of\r\noverlap.  It  would not in  principle  be\r\nimpossible  for a civilian superpower  to\r\nbe the second pillar of the West.\r\nIndeed  plenty of people who have  talked\r\nabout  the  division of labour hypotheses\r\nhave  suggested  that's exactly  what  it\r\nshould be.\r\nOn   the  other  hand:  This  has  often\r\nseemed   to   be  a  rather  disreputable\r\nposition   for  Europe,  both  for   some\r\nAmerican  critics and for some  Europeans\r\nthemselves. American critics like Michael\r\nMandelbaum  have  talked  about   foreign\r\npolicy  as social work with Europe simply\r\ndoing  the  kind of cleaning-up  business\r\nafter   the   United  States   does   the\r\ndifficult    business   of    necessarily\r\nfighting  wars  or  opposing  threats  to\r\nEuropean or to Western liberties and  all\r\nthe  rest  of  it.  Many Europeans  would\r\nthink  that there was something  slightly\r\ndishonourable  or frustrating  in  having\r\nonly  to  do this kind of after-the-fact-\r\nwork where Europe literally pays for  and\r\nalso  engages  with its  skills  of  post\r\nconflict repair and building up societies\r\nand  so on, but doesn't want to get  into\r\nany   serious   issues  of  international\r\nconflict.\r\nSo,  those people who want to see Europe\r\nas  a  powerful entity in the world would\r\nsee  this as too limited. And the  United\r\nStates  might  have a kind  of  political\r\ncontempt  for  that sort of role  because\r\nwhen it comes to a conflict, the civilian\r\nsuperpower wouldn't necessarily  be  able\r\nto  stand  up  to the United States.  Not\r\nthat  any  of  us envisage  any  kind  of\r\nmilitary conflict with the United States,\r\nbut  when  you want to have  a  political\r\nconflict,  you've got to have some  cards\r\nin your hand, I suppose.\r\nLet  me  turn to this important question\r\nof  doctrine. This, of course, very  much\r\nrelates  to the current debate  which  is\r\nraging  around  Robert  Kagan's  book  Of\r\nPower  and  Paradise, where the  American\r\ncritics   said   that  on  military   and\r\nsecurity matters the Europeans were  from\r\nVenus  and the Americans were from  Mars.\r\nWell,  many  Europeans  might  say:  Yes,\r\nexactly.  We would rather be  from  Venus\r\nthan  from  Mars - quite apart  from  the\r\ngender dimension of all this.\r\nJavier Solana actually made a speech  at\r\nHarvard  on April 7th in which  he  said:\r\n\"We  don't have to make a choice  between\r\nVenus  and Mars. Venus and Mars  in  fact\r\nproduced the daughter Harmonia.\" It is  a\r\nclassical analogy that we must  see  that\r\nVenus   and   Mars  are  both  absolutely\r\nnecessary.\r\nKagan  is  a close observer of  European\r\nevents and says: \"If you look at the view\r\nthat  Europeans  are  talking  about   in\r\ninternational relations,  it  is  a  view\r\nwhich  is  quasi-pacifist. It  says  that\r\nforces no longer are of any use. We  need\r\nalways   multilateralism.  We  need   co-\r\noperation.\"  It is a kind of new  variant\r\non  the  old  idealism of  the  inter-war\r\nperiod  which the Americans used to  call\r\nmoralism,  legalism. This  unfortunately,\r\naccording  to  Kagan and  many  realists,\r\nEuropean  realists  as  well,  is  simply\r\ninsufficient  because  sometimes   you'll\r\nneed  to  overthrow  Saddam  Hussein   or\r\nyou'll  need  to deal with  al-Qaeda.  No\r\nEuropean country is pacifist in the sense\r\nof  wanting to do without military forces\r\naltogether  or  in making the  assumption\r\nthat  the  world  is a sufficiently  safe\r\nplace,  that  we can all conduct  to  our\r\nrelations  in the way that we  do  inside\r\nthe European Union.\r\nRobert  Kagan and Robert Cooper, who  is\r\nnow  in  Brussels - Anthony knows he  was\r\nTony Blair's key foreign policy ideas man\r\nfor  some years - basically said: \"Europe\r\nhas   to   accept  the  double  standards\r\npolicy.  We  have  to behave  differently\r\ntowards  outsiders  who  might  be   more\r\ndangerous  towards  us  than  we   behave\r\namongst ourselves.\"\r\nThis  is  an  old version  of  the  19th\r\ncentury  notion that there are barbarians\r\noutside our civilized world, you know.  I\r\nam  sure you don't agree with it. I don't\r\nthink  I do myself. But equally, I  think\r\nit's  very important that Europe  doesn't\r\nsimply   have  a  view  of  international\r\nrelations  which is the mirror  image  of\r\nitself,  which simply says: The world  is\r\nas we would like it to be.\r\nI  think  we  should all be realists  in\r\nterms  at  least of saying: The world  is\r\nnot  as we would like it to be, but  that\r\ndoesn't  mean  to  say  that  we   cannot\r\nimprove  it.  But it will take  a  really\r\nlong,   slow   and   difficult   process.\r\nUnfortunately,  there  are  some   people\r\nalways   who   are  not   going   to   be\r\nsusceptible to the power of our  European\r\nreason  and our enlightenment. I'm afraid\r\nthat  Osama  bin Laden and his colleagues\r\nmight  be  among  that  group.  They  are\r\nsimply not going to sit down and talk  in\r\nthe   way   that  we  are  talking   now.\r\nTherefore  we  have  to  decide   whether\r\nsomething has to be done or not.  And  as\r\nit happens, Europe is totally on board on\r\nthat aspect of it. The Americans have not\r\nreally   complained  about   Europe   co-\r\noperating in the war on terrorism in  the\r\nquiet  police  security  means  even   in\r\nsupport  of the Afghanistan war  and  the\r\nwar  which overthrew the talibans. It has\r\ncomplained of Iraq, and it will  complain\r\neven  more  of  the debates about  Syria,\r\nNorth Korea, Iran and so on.\r\nI  think  our  doctrine  is  undoubtedly\r\ndifferent  from that which is represented\r\nby    the   current   administration   in\r\nWashington.  But it doesn't  have  to  be\r\nautomatically and forever different  from\r\nthat  which is American foreign policy  -\r\nor  Russian  foreign policy,  or  Chinese\r\nforeign  policy  or all the  policies  of\r\nother  important elements  in  the  world\r\nsystem.  Somehow we have to engage  in  a\r\nmultilateralism   which   is   not   mere\r\nidealism but which is actually an attempt\r\nto    build   institutions   and   common\r\nprojects, as we did with Russia,  in  the\r\nstabilization  of  Eastern  Europe  after\r\n1991  -  a great success, as Anthony  and\r\nsome others have said.\r\nBut  don't forget: That was not the CFSP.\r\nThat was not even called European foreign\r\npolicy.   In  fact,  it  is  a  wonderful\r\nparadox.   The  biggest  achievement   of\r\nEuropean  foreign  policy  has  been  the\r\nenlargement   and  it  is  never   called\r\nforeign  policy, has nothing to  do  with\r\nthe CFSP.\r\nAnthony  Cary: I agree with very much  of\r\nwhat  Christopher has said.  I  think  he\r\nused  the analogy of Robert Kagan talking\r\nabout  Mars  and Venus. I think  to  some\r\nextent  Europe, rather than being  Venus,\r\nis  the child of Mars. We have seen  war.\r\nWe   know  what  war  has  done  on   our\r\ncontinent.  We want war to be  the  very,\r\nvery  last  resort - so we don't  exclude\r\nthe  need of resort to force. There  will\r\nbe  occasions, as Christopher says,  when\r\npeople are not susceptible to reason  and\r\nwhere force is in the end the resort that\r\nhas  to be used. We also need the ability\r\nto   exert   force  in  order   to   give\r\ncredibility to the premise that we really\r\nsee it as a very last resort. And what we\r\nwant  to do is to watch a world which  is\r\nrule-based, which is co-operative,  which\r\nhas    multilateral   institutions    and\r\ndisciplines. You say: What is it all for?\r\nI  think  it  is  for all those  abstract\r\nwords  which  one can reel off:  We  want\r\npeace.  We  want  co-operation.  We  want\r\ndevelopment. It's always slightly sort of\r\nvacuous  to  list objectives  of  foreign\r\npolicy because there are always the  same\r\nwords - words about security, prosperity,\r\npeace,  co-operation  and  so  on  -  but\r\nnevertheless  tremendously  important  at\r\nthe moment.\r\nOrdföranden: Jag tillåter mig  att  hänga\r\npå det sistnämnda som Anthony Cary säger.\r\nI   det  sammansatta  konstitutions-  och\r\nutrikesutskottet     och     också      i\r\nutrikesutskottet diskuterar  vi  nämligen\r\njust  hur  vi  skall  använda  Europeiska\r\nunionen  för att bidra till det som  Cary\r\nsäger - fred, utveckling i världen och så\r\nvidare.   Men  ofta  störs  vi   av   att\r\npolitiken  från  den europeiska  unionen,\r\nfrån kommissionen, inte är koherent.\r\nMan  kan jämföra med det bistånd som  vi\r\nger  till några afrikanska länder och den\r\njordbrukspolitik  som Europeiska  unionen\r\nhar  eller andra handelshinder  som  inte\r\nger de här länderna en chans att faktiskt\r\nväxa.\r\nDu  har  en stor insyn i hur kommissionen\r\nfungerar.  Jag  är lite  nyfiken  att  få\r\nveta:  Hur  skall vi skapa en  sådan  mer\r\nkoherent utrikespolitik? Det handlar inte\r\nbara  om  hårda  militära  försvarsfrågor\r\nutan om hur vi skall bli mer koherenta  i\r\nde mjuka frågorna.\r\nAnthony Cary: First of all I can say: Mea\r\nculpa.  I think the Commission recognizes\r\nthat there is indeed a lot of incoherence\r\nin  European  policy. When we  were  e.g.\r\ndiscussing    the    agenda    for    the\r\nJohannesburg  Conference  on  Sustainable\r\nDevelopment and were trying  to  write  a\r\npolicy   paper  there  was  a  group   of\r\ncommissioners who said: \"We must be ready\r\nto  move quite a long way for example  on\r\nagricultural policy in the interest of  a\r\nsustainable\r\ndevelopment.\"\r\nBut    the   Commission   is   not    an\r\nindependant actor and doesn't have power.\r\nIt is in the end, although it can propose\r\npolicy  ideas, decisions that  have  been\r\ntaken  democratically in the  Council  of\r\nMinisters  by elected representatives  of\r\nelected governments.\r\nThere  are great differences between  the\r\nviews  of  different  formations  of  the\r\nCouncil.   The  Council  of   Agriculture\r\nministers will take a particular view  on\r\nmaintaining  the existing  structures  of\r\nthe  CAP, which may not be the same  view\r\nthat  has been taken by foreign ministers\r\nand external relations council and may be\r\ndifferent from views taken elsewhere.  So\r\nwhile  it sounds rather cheating  to  say\r\nthat  problem in the end is not ours,  it\r\nis  up to elected governments, I think it\r\nis true.\r\nOrdföranden:  Tack.  Om  jag   uppfattade\r\nChristopher  Hill rätt i  hans  inledning\r\npekade  han  på att det även i  framtiden\r\nkommer att finnas utrikespolitiska frågor\r\ndär  vi inte kommer att vara överens  och\r\natt  det  är  naturligt  att  det  är  så\r\neftersom  det handlar om demokratier  där\r\nman  har olika åsikter som diskuteras och\r\ndebatteras.  Jag delar uppfattningen  att\r\ndet kommer att finnas svåra frågor även i\r\nframtiden.\r\nMed  bakgrund i Irakkonflikten måste jag\r\nsäga  att jag har upplevt det som oerhört\r\nfrustrerande att EU inte har kunnat agera\r\ngemensamt. Hur skall vi göra i framtiden?\r\nVad   skall  vi  förvänta  oss   av   den\r\ngemensamma          utrikes-          och\r\nsäkerhetspolitiken,  och  hur  skall   vi\r\nförhålla oss till den just när det gäller\r\nde  riktigt svåra frågorna där det kommer\r\natt bli svårt att komma överens? Skall vi\r\nbara samarbeta om det som vi kan enas om,\r\noch  så  låter  vi bli att prata  om  det\r\nandra?  Det skulle vara en modell  som  i\r\nalla   fall  jag  tycker  känns   oerhört\r\notillfredsställande.\r\nJag  är  intresserad framför allt av  vad\r\nAnthony Cary tror om detta. Hur skall  vi\r\nförhålla  oss  till  de  verkligt   svåra\r\nfrågorna i framtiden?\r\nAnthony  Cary: As I tried to  say  in  my\r\nintroductory  remarks  I  think  that  we\r\nshouldn't be too blown off course by what\r\nhas  happened in Iraq if you look in  the\r\nround of what we have achieved, and  what\r\nChristopher   Hill   said    about    the\r\nenlargement is also true. That's  been  a\r\nmost  important foreign policy, it's been\r\na  tremendous source of stability on  our\r\ncontinent.  I  think  it  helped  a  soft\r\nlanding  from the break up of the  Soviet\r\nUnion  in  the  same way  as  it  earlier\r\nhelped  to  cement  the  democracies   in\r\nSpain, Greece and Portugal.\r\nSo,  overall I think the ledger shows  a\r\nvery  positive balance sheet,  but  there\r\nwill  be  difficult issues. As I  said  I\r\nthink  we  shouldn't hide,  we  shouldn't\r\npretend that we can create foreign policy\r\nat  the European level in our life-times,\r\nwhich  is  going  to be a  single  policy\r\nwhere  everybody buys into the policy  on\r\nall issues because we are not seeking  to\r\ncreate  a superstate, we are made  up  by\r\nindependant nations, they will  sometimes\r\ndiffer.\r\nThere  will  be  occasions  when  we  do\r\ndiffer, and I think we should be\r\nhonest about that, because if we don't do\r\nthat  then,  as Christopher  said,  there\r\nwill   be   a  \"Capabilities-Expectations\r\ngap\".\r\nWhat  I think is also true is that  over\r\ntime  there  is a gradual coincidence  of\r\nperception and interest between  European\r\nnations. We had 20-30 years ago  when  we\r\nwere  closer to the time when  there  had\r\nbeen great empires, European powers which\r\nwere  imperial, very different  interests\r\nin  the  world and we were used to waring\r\neach other and fighting for our interests\r\nin the world. We had particular customers\r\nand  interests in the world which  tended\r\nto  be  in conflict with one another.  It\r\nwas often very difficult for us to have a\r\ncommon  analysis of events in  Africa  or\r\nAsia or wherever it might be.\r\nAs  I  say,  it seems to me  that  rather\r\nrapidly  over  time we are  getting  this\r\ncoincidence  of perception and  interest,\r\nand  it is becoming easier and easier for\r\nus  to  find agreement even on  difficult\r\nissues,  both  because the member  states\r\nrecognize that they can be more effective\r\nnationally  when they can  agree  on  the\r\nEuropean  level and because  they  anyway\r\nare tending to get a common analysis.  My\r\noverall view is a very optimistic one.\r\nChristopher Hill: I would like to comment\r\non  this  issue. It seems to me that  the\r\ncrucial   question  is:  What   are   the\r\ndifficult issues?\r\nThe  two  most obvious difficult  issues\r\nare: Whether to go to war, and whether to\r\ndisagree    with   the   United    States\r\nsystematically,  publically  and  at  the\r\ncost of various damaging consequences  in\r\nour  relationship, which in many ways  we\r\nare  having  anyway even  though  we  are\r\ndivided, or some of the member states are\r\ngoing  to be punished. Do we want to  get\r\npunished collectively? Maybe we won't  be\r\nable  to be punished collectively because\r\nwe  will be too strong. The United States\r\nwill  use  that language if  we  are  all\r\nunited. That's the powerful argument  for\r\nbeing united on this difficult issue.\r\nI  tend  to  believe that we  have  only\r\ninvented   a   European  foreign   policy\r\nhistorically   in   order   to   disagree\r\npolitely with the United States.  Because\r\nif  we  agree with the United  States  on\r\nmost things there would be no need for  a\r\nparticular European policy, we just  fall\r\nin within the Atlantic Alliance and there\r\nwould   be  some  people  who  would   be\r\noutliers   or   neutral  and   dissociate\r\nthemselves, and that wouldn't  be  a  big\r\nproblem.\r\nWhy  does Europe need to have a distinct\r\npolicy?  Partly to do things  politically\r\nas   the  consequences  of  its  economic\r\nstrength,  like  development  policy   or\r\ntrade   policy   which   have   political\r\novertones, so we need to have a political\r\nprofile.  But also we learned the  lesson\r\nof  the Vietnam War that we need to  have\r\nsome capacity collectively to say to  the\r\nUnited States: \"Sorry, we think this is a\r\nbad  idea by the way and we are not going\r\nto  be  associated with it.\" And  in  the\r\nVietnam  War, apart from de  Gaulle,  all\r\nthe Europeans were totally quiet.\r\nWhen  it came to the Middle East  crisis\r\nover  the  war in October 1973,  although\r\nthe  Europeans were divided, it was clear\r\nthat     there     was     a     powerful\r\nEuropean-American     difference.     The\r\nAmericans were very unhappy about it  and\r\ntried to play on those differences.\r\nNow  we  could say 30 years  after  1973\r\nthat  we  are  not doing  all  that  much\r\nbetter.   We   are  divided  again,   the\r\nAmericans  are unhappy, we  are  unhappy,\r\nand  yet we have not collectively managed\r\nto  have the political strength to say to\r\nthe United States: This is a bad idea.\r\nI  don't think personally that this  was\r\ninevitable. I think that if Mr Blair  and\r\nMr  Chirac and so on had really tried  to\r\nact  together earlier in the process, and\r\nif  an  early warning system  had  worked\r\nproperly  so  that  they  understood  the\r\nseriousness of the American intentions on\r\nIraq  they could have said: First of all,\r\nplease,  don't  do this, this  is  a  bad\r\nidea.  Or if you are going to do it,  you\r\ndon't   do   it  with  our  blessing   or\r\nwhatever.\" This may sound like a form  of\r\npious sky idealism.\r\nI  don't  think  the British  Government\r\nhad to take the line that Tony Blair did,\r\nwhich   was   to   run   immediately   to\r\nWashington  and say: \"Yes,  I  think  you\r\nshouldn't   do   it   immediately   after\r\nSeptember 11th, but if you are  going  to\r\ndo  it then we will be alongside you.\" He\r\ngave   away   all  the  bargaining,   the\r\nleverage, I think, at an early stage  and\r\nthat was a mistake. It was also a mistake\r\nfrom  the French and the German side  not\r\nto  try to work more closely with Britain\r\nand  other  states  inside  the  European\r\nUnion.\r\nThe  second difficult issue  is:  Do  we\r\nwant to go to war on any given issue?  If\r\nwe  look back to 1974 when Turkey invaded\r\nCyprus,  what  did Europe do?  Absolutely\r\nnothing!   We  never  had  the  capacity,\r\neither politically or militarily,  to  go\r\nto  war  as Europeans, as opposed to  the\r\nAtlantic  Alliance.  At  the  moment   we\r\nprobably don't have it either.\r\nWe  can  have a solidarity clause in  the\r\nnew  treaty,  but  it's only  related  to\r\nterrorism as far as I understand it.  And\r\nif  there  will be terrorist  attacks  in\r\nParis, Stockholm or anywhere in Europe we\r\nare  all going to say: Yes, we are  going\r\nto work against it. That is not quite the\r\nsame  as  the  border  crossing  activity\r\nwhere  we  actually might have  to  fight\r\nanother state.\r\nThank  God it doesn't appear to  be  any\r\nreal  prospect to that for  any  European\r\ncountry  at the moment, not even  in  the\r\nTurkish-Greek  context.  But   it   might\r\nhappen one of these days. Even though  we\r\nare the closest group of countries in the\r\nworld  in  many respects, we dont't  give\r\neach  other  a mutual security guarantee.\r\nSo  it is still quite far away from  this\r\ndifficult issue.\r\nThe  last  category difficult  issues  is\r\nless dramatic. It is things like Zimbabwe\r\nwhere  we  couldn't,  I  say  this  as  a\r\nBritish,  find  it particularly  striking\r\nthat  the  French  decided  not  to  give\r\nBritain  something  over  Zimbabwe.  They\r\ndeliberately   made  it   difficult   for\r\nBritain.  Why  was this the case?  Partly\r\nbecause  the  countries  have  their  own\r\nseparate  sets of interest in  Africa  or\r\nwhatever,  and partly because  there  are\r\nall   kinds   of   games   being   played\r\nsimultaneously   that   link    up    and\r\ncomplicate  each other. With  25  members\r\nunfortunately, as the games theories will\r\ntell  you,  the  chances  of  getting   a\r\nwinning  coalition, a maximum  coalition,\r\nbecome even lower.\r\nOrdföranden: Vi har fått in  frågor  från\r\nallmänheten som berör just det sista  som\r\nChristopher      Hill      tar       upp,\r\nsolidaritetsklausul,             gemensam\r\nförsvarsunion, Natoutvidgning.\r\nMart  Laar måste snart åka tillbaka till\r\nTallinn. Nu har vi chansen att ställa  en\r\nfråga  till  Estlands representant.  Mart\r\nLaar  som premiärminister har ett  enormt\r\narbete  för att Estland skall  kunna  bli\r\nmedlem  i Europeiska unionen men också  i\r\nNato.  Många som har hört av sig  på  vår\r\nhemsida  undrar  över  allt  detta.  Nato\r\nutvidgas  nu till att omfatta 26  länder,\r\nvi   har   en  västeuropeisk  union   med\r\nförsvarsgarantier och  ändå  sitter  fyra\r\nländer i Bryssel och diskuterar att skapa\r\nen försvars- och säkerhetspolitisk union.\r\nHur  många  säkerhetsgarantier måste  man\r\nskapa  i  Europa? Hur ser  Mart  Laar  på\r\ndetta?\r\nMart  Laar:  As I said in my introductory\r\nremarks I think that most important is to\r\nmake the structures which we have to work\r\nwell, then we can see what the next  step\r\nwill  be. Looking on the NATO enlargement\r\nand  European Common Foreign and Security\r\nPolicy, if I take these aspects, they can\r\nnaturally be supported very well, because\r\nboth  sides are very interested in Europe\r\nhaving possibilities to intervene,  which\r\nit does not have now.\r\nI  don't  think it is funny  at  all  to\r\nhear that the United States' Senate is\r\nlaughing  at  and making remarks  on  the\r\nRomanian  participation  in  Afghanistan,\r\nthat  they  cannot even  transport  their\r\nbattalion there. It is not very nice from\r\ntheir   perspective,  but  this  is   the\r\nreality  and  I  think this  is  why  the\r\ncommon  security policy is very important\r\nand  actually why NATO is supporting this\r\ninitiative in this connection.\r\nI  am  not so pessimistic in the  aspect\r\nthat   the  enlargement  will  make   the\r\ndecision process weaker. I think that the\r\nlesson  we can learn from the Iraq crisis\r\nis that there was a possibility to have a\r\ncommon position, but the possibility  was\r\njust  missed.  And it was missed  because\r\nthere was no idea to talk because, to  be\r\nvery  frank,  I  am  little  bit  of   an\r\noutsider,  looking  at  European  foreign\r\npolicy  it  has very often been  so  that\r\nsome  major countries have come  together\r\nand made their decisions, and then nobody\r\nelse  has  had anything more  to  say  on\r\nthose questions.\r\nAt  this  moment  some  countries  which\r\notherwise maybe had been silent  realized\r\nthat  can  have some new allies and  they\r\nused the memento. It shows very well  one\r\nimportant   thing,  that  was  mentioned,\r\nnamely  that it was very easy for Germany\r\nto  support  France  against  the  United\r\nStates but with Warsaw it will be  a  lot\r\nmore difficult.\r\nIn  this context the enlargement can have\r\na   balancing  and  developing  role   in\r\npressing  to more consultations, pressing\r\nto more talk. This is the key issue. I am\r\nquite  sure that if there had  been  more\r\nearly warning consultations on the matter\r\nthere had been good possibilities to have\r\na common position on Iraq as well.\r\nOrdföranden:  Thank  you  very  much  for\r\nsharing your valuable time with us today.\r\nWe  know  that you are in a rush back  to\r\nTallinn,  and we wish you a safe  flight.\r\nThank you very much for coming.\r\nIngvar Svensson (kd): Jag har en fråga av\r\nkonstitutionellt     och     principiellt\r\nintresse  som  kanske främst  riktar  sig\r\ntill Mr Cary.\r\nEuropeiska   unionen  är  ju   en   unik\r\nkonstruktion  när  det  gäller   balansen\r\nmellan  institutionerna.  Vi  har  rådet,\r\nkommissionen    och    Europaparlamentet.\r\nKommissionen skall stå för långsiktighet,\r\nstabilitet  och oberoende,  medan  kanske\r\nrådet och Europaparlamentet faller  in  i\r\nkortsiktighet.\r\nDet    finns   nu   ett   förslag   från\r\nkonventets      presidium      om      en\r\n\"dubbelhattning\"    när    det     gäller\r\nutrikesfrågorna.  Man   skall   utse   en\r\nutrikesminister i rådet, till och  med  i\r\nEuropeiska rådet som dessutom skall  vara\r\nvice president i kommissionen. Utgör inte\r\ndetta  en  risk på sikt att  man  blandar\r\nihop  de  här institutionerna och  skapar\r\nproblem,  en utrikesminister  som  kanske\r\nfrämst har sin status i Europeiska  rådet\r\nblir en trojansk häst i kommissionen?\r\nDet  finns en dunkelhet i förslagen från\r\nkonventets   presidium,   nämligen    att\r\nutrikesministern  och kommissionen  skall\r\nkunna  lägga fram gemensamma förslag  och\r\nförslag var för sig. Skall man lägga fram\r\nförslag  var för sig förutsätter  det  en\r\nhög   grad   av   schizofreni,   eftersom\r\nkommissionen är ett kollektiv,  och  vice\r\npresident  ingår  där  och  dessutom   är\r\nutrikesminister i rådet.\r\nDet  är en intressant frågeställning, och\r\njag undrar hur Mr Cary ser på den.\r\nAnthony     Cary:    When    the     High\r\nRepresentative for the Common Foreign and\r\nSecurity Policy was created and there was\r\nalso  going  to  be  a  commissioner  for\r\nexternal  relations,  in  the  figure  of\r\nJavier Solana and Chris Patten, there was\r\na    tremendous   excitement    in    the\r\njournalistic community. They thought that\r\nthey   were   bound  to  have  wonderful,\r\ntheatrical  and  public  fights,  because\r\nthey  were  bound to be in  rivalry  with\r\neach other for control of the policy.\r\nChris  Patten  was determined  that  this\r\nshould  not happen. He said by a  Chinese\r\nproverb:  \"We shall be lips  and  teeth.\"\r\nThey tried to work very closely together,\r\nand  I  think  on  the  whole  they  have\r\nachieved  that.  They  worked  very  well\r\ntogether,  very closely together  in  the\r\nservice  of  the single policy,  and  the\r\ndifference between the two jobs really is\r\nwhether they can both contribute  to  the\r\nformation  of the policy in the  Council.\r\nThe   Commission   has   the   right   of\r\ninitiative as do the member states.  They\r\ndiscuss policy together in the Council.\r\nOnce  that  policy  is  decided  it   is\r\nJavier  Solana who is the main  face  and\r\nvoice  of  the policy, the main spokesman\r\nfor  it  and  the  main  mediator  if  it\r\ninvolves a process of mediation.  But  it\r\nis  Chris Patten in the Commission who is\r\nresponsible for the instruments  to  give\r\neffect to the policy, whether it is trade\r\npolicy or external assistance or whatever\r\nit  may  be. To some extent at the moment\r\nthe  Commission is the engine  room,  and\r\nthe  Council  is the main driver  of  the\r\npolicy,   the  main  spokesman  for   the\r\npolicy.\r\nIt   has  been  thought,  and  I   think\r\nrightly,  that  it  is  rather   weak   a\r\nstructure  to have a person who  is  most\r\nresponsible for the policy not having any\r\ncontrol   over   the   leaders   of   the\r\ninstruments. So it was not unnatural that\r\npeople  should think: Why don't we  bring\r\nthese two figures together under one  hat\r\nand  then  we will have a more integrated\r\nand coherent policy?\r\nI  think that's probably over time a good\r\ndevelopment. But as you say it  opens  up\r\nsome potential difficulties in the extent\r\nto   which   the  whole  policy   becomes\r\nintergovernmentalized and we'll lose  the\r\ndegree   of  integration  that  we   have\r\nalready achieved.\r\nAs   Christopher  said,  foreign  policy\r\ngoes  way  beyond the Common Foreign  and\r\nSecurity  Policy in the second pillar  of\r\nthe Treaty subject to special rules. In a\r\nway that is rather a small element of the\r\nforeign   policy.  Most  of  our  foreign\r\npolicy  is what we are doing in  external\r\ntrade,  external aspects on environmental\r\npolicy,  external aspects on justice  and\r\nhome   affairs,  the  whole  process   of\r\nenlargement and so on.\r\nThe  danger is that by creating a single\r\nfigure who has a mandate from the Council\r\nand  comes to the Commission saying \"this\r\nis   my   mandate,  this  is   what   the\r\nCommission  has to do to give  effect  to\r\nthe mandate, and this is the implications\r\nfor  the industrial policy, environmental\r\npolicy, transport policy, or whatever  it\r\nmay  be\", you might unravel a lot of what\r\nhas  already  been achieved in  terms  of\r\nintegrating   policy  and   having   some\r\nsupranational authorities.\r\nI  think  it  is a balance. There  is  a\r\nvery strong argument for trying to create\r\nsuch a figure, and I think that if it can\r\nbe   done  it  could  be  the  source  of\r\nstronger and more integrated policy,  but\r\nit  carries the risks of unravelling what\r\nhas been achieved.\r\nWhat  I  very much hope is  that  as  we\r\nproceed   with   this   convention   some\r\nsafeguards will be put in place  to  make\r\nsure that this figure is not able to lead\r\nto  an  intergovernmentalization of  what\r\nhas  been achieved, and in particular,  I\r\nam  sorry to be technical, the Article 47\r\nof  the  present treaty says that nothing\r\nthat  happens  in the second  pillar  can\r\nunravel  the existing aquis. And I  think\r\nwe  need some equivalent article  in  the\r\namended treaty.\r\nOrdföranden:   Tack.  Det   skulle   vara\r\nintressant  att  höra  också  Christopher\r\nHills synpunkt på \"dubbelhattning\".\r\nChristopher  Hill: I am not part  of  the\r\nprocess  so  I can speek freely.  Anthony\r\nhas  been  very frank and I think  he  is\r\nbroadly  right. I have sympathy with  the\r\nCommission's   position,   Mr    Patten's\r\nposition, because I think he has made  an\r\nenormous  effort. I think Mr  Solana  has\r\nmade  an  effort as well, he  has  worked\r\nwell, and a lot of people have asked  the\r\nquestion:  Is  it  dependant   on   their\r\npersonalities? What happens when  we  get\r\ndifferent people?\r\nIt  does seem to be logic to push it all\r\ntogether. It's the question of who speaks\r\nfor  Europe.  You  only want  one  person\r\nspeaking  for Europe. But the trouble  is\r\nthat it is not just Solana or Patten.  We\r\nhave got to lose the rotating Presidency,\r\nso  it seems, although I am not convinced\r\nthat's  either going to happen.  I  think\r\nthere  are  compromises  built  into  the\r\ndocuments I have seen, although it should\r\nhappen.  I  am rather devious  about  all\r\nthat.\r\nBe  as  it  may, we know that there  are\r\nplenty  of  opportunities for  individual\r\nheads   of   government   who   are   not\r\npresidents or elected presidents  of  the\r\nCouncil  or  presidents of the Commission\r\nto  speak  for Europe, I am including  my\r\nown prime minister naturally.\r\nThis  problem is not going  to  go  away\r\nwhatever kind of solution is\r\nengineered.  I think the real  difficulty\r\nis  going  to  be  further  down  on  the\r\nbureaucratic ladder in the sense that  it\r\nmakes  good sense to bring all  together.\r\nAs  I  said,  this  is the  case  at  the\r\nmoment:   the   expertise   within    the\r\nCommission at desk officer level, and the\r\nworking groups of the Council Secretariat\r\nand so on. Maybe that is the formation of\r\nthe  proto-European ministry  of  foreign\r\naffairs.  We  are  now  going   to   have\r\napparently  the  European  ministery   of\r\nforeign  affairs, but there  won't  be  a\r\nministry.\r\nThe  trouble with the European Union  is\r\nthat  nothing  can be done at  a  stroke,\r\neverything  has  to be  coupled  together\r\nover  time  and  that  then  leads  to  a\r\nconfusion   as   to   whether   we    got\r\nessentially  a centralized  system  or  a\r\nsystem of checks and balances, which  was\r\nalways  built in from the Treaty of  Rome\r\nonwards and under the present arrangement\r\nis    prefigured   in   the    Convention\r\ndocuments.\r\nIt  looks  like we'll have the worst  of\r\nboth  worlds.  We won't have  a  properly\r\ncentralized   system  with   a   powerful\r\nfigure, we'll just have a figure  who  is\r\ncalled  foreign  minister  but  will  not\r\nnecessarily be able to deliver the goods.\r\nAt  the same time the Commission will  be\r\nseriously weakened. It seems to  me  that\r\nthe checks and balances will be lost.\r\nFrom   the  outside  it  looks  like   an\r\nintergovernmentalization      of      the\r\nCommission, and the Commission will  also\r\ncome  even more under the control of  the\r\nCouncil that it has been in recent  years\r\nwhen  the  Commission has certainly  been\r\ndemoralized and weakened by comparison to\r\nthe years of Jacques Delors.\r\nThe  last point relevant to this is  the\r\nquestion  of  negotiating the agreements:\r\nWho  negotiates the agreement? If the  EU\r\nis to have a legal personality and it can\r\nsign  an agreement the Presidency or  the\r\nPresident  or  a  minister  can  sign  an\r\nagreement.  But  an  agreement  which  is\r\nmainly on CFSP the Foreign Minister  does\r\nit  and  if  it is mainly on  pillar  one\r\nmatters  it  is  the  President  of   the\r\nCommission that signs it.\r\nThis  seems to be a recipe for confusion\r\nto  me. Nobody is going to be able to say\r\nthat one agreement is largely on CFSP  or\r\nlargely external relations. It's going to\r\nbe  a  serious and tough battle over  who\r\nnegotiates,  whereas at  the  moment  the\r\ndivision  is reasonably clear, not  least\r\nbecause  you cannot sign an agreement  on\r\nbehalf of the Union strictly speaking.\r\nThat  raises a further question in which\r\nParliament no doubt will be\r\ninterested.  That  is  the  question   of\r\nconstitutional ratification.  If  Article\r\n24  is being abolished which says that if\r\na  member  state says that  it  wants  to\r\nratify  an EU agreement according to  its\r\nown  national  constitutional  provisions\r\nthey can have a referendum like the Irish\r\nhave done. That is going to be abolished.\r\nThe  only  national  provisions  will  be\r\nbefore  the agreement is signed. Once  an\r\nagreement is signed there will be no more\r\nprovisions for referendum, as  far  as  I\r\nunderstand it.\r\nThis  is  something that this parliament,\r\nthis committee, it seems to me,\r\nshould turn its attention to. It probably\r\nhas done it already, I beg your pardon.\r\nOrdföranden: Tack, vi skall absolut komma\r\nihåg detta.\r\nSom  jag  sade  tidigare har  allmänheten\r\nhaft  en  möjlighet att via  vår  hemsida\r\nskicka  in  frågor till denna  offentliga\r\nutfrågning.   Allmänheten   är   i    dag\r\nrepresenterad  av Håkan Jonsson,  som  nu\r\nfår ställa allmänhetens fråga.\r\nHåkan Jonsson: Det har kommit in en mängd\r\nfrågor  från allmänheten till den hemsida\r\nsom  har öppnats för detta ändamål,  inte\r\nbara  från svenska allmänheten utan  även\r\nfrån  den  norska  allmänheten  har   det\r\nkommit  in  en fråga. Den fråga  som  jag\r\nväljer   att   nu   ställa   handlar   om\r\nprinciperna  för  ett agerande  av  EU  i\r\nframtiden       i      fredsframtvingande\r\noperationer.\r\nFrågan lyder: I förslagen som ligger  på\r\nbordet  från framtidskonventet  står  det\r\natt  fredsframtvingande EU-insatser skall\r\nske  i  enlighet  med principerna  i  FN-\r\nstadgan. Detta är en vag formulering.\r\nHur   tolkar  ni  detta?  Kommer  EU  att\r\ngenomföra sådana insatser även  utan  ett\r\ntydligt och konkret FN-mandat?\r\nAnthony  Cary: The European  Union  as  a\r\nwhole  I think believes very strongly  in\r\nan  international rules-based system  and\r\nin  working particularly with the UN  and\r\nwith  the authority of the UN. If we  are\r\ntalking  about the use of  force  in  the\r\nsense of warfare I cannot conceive  of  a\r\nsituation  in  which Europe  collectively\r\nwould choose to act without a UN mandate.\r\nBut  of  course  the Treaty  also  talks\r\nabout the potential use of force in other\r\ncircumstances, the use of force for  what\r\nis  known  as  Petersberg  tasks  at  the\r\nmoment, of humanitarian and rescue tasks,\r\nof   peace-keeping   tasks,   of   crisis\r\nmanagement and even peacemaking tasks.\r\nThe  Convention at the moment is looking\r\nat  the possiblity of enlarging that list\r\nto  include joint disarmament operations,\r\nto    include    military   advice    and\r\nassistance,    to    include     conflict\r\nprevention,    to   include    combatting\r\nterrorism  at the invitation of  a  third\r\ncountry,  and  to include  post  conflict\r\nstabilization.\r\nThere are some areas where there might be\r\ndiscrete,  perhaps quite small operations\r\nwithin  the European Union or within  the\r\nborders  of the European Union where  one\r\nmight  not  need an explicit UN  mandate,\r\nbecause  it isn't a question of declaring\r\nwar or conducting a war. Apart from that,\r\nin  any larger military conflict I cannot\r\nconceive  of Europe acting outside  a  UN\r\nmandate.\r\nCarl  B  Hamilton  (fp):  I  dag  är  det\r\nEuropadagen, och det är därför som vi har\r\ndet här seminariet just i dag. Jag tänkte\r\nställa en lite annorlunda fråga.\r\nEuropa  är  ju hemorten för de  politiska\r\nideologierna - konservatism,  liberalism,\r\nsocialism.  Spelar  de  här  ideologierna\r\nnågon  som  helst roll för  utvecklingen,\r\nframtiden och innehållet i den gemensamma\r\nutrikes- och säkerhetspolitiken, eller är\r\ndet  bara  intressebaserat? Är det  i  så\r\nfall  bra  att ideologierna  inte  spelar\r\nnågon roll?\r\nChristopher  Hill:  This  sounds  like  a\r\nquestion for an academic, doesn't it? I'm\r\nafraid  I don't necessarily have  a  very\r\ngood   answer  for  it,  but  the  answer\r\nrevolves  around  the  extent  to   which\r\ndomestic values penetrate foreign policy.\r\nThe   old  realist  notions,  which  have\r\nactually  never been completely  dominant\r\nin any country at any time, but they have\r\nbeen  the  orthodoxy  of  the  so  called\r\nexperts of international relations, said:\r\nYou're  quite  right! Palmerson  said  in\r\nBritain:  We have no eternal friends  and\r\nno    eternal   enemies,   just   eternal\r\ninterests. Therefore, if you can identify\r\nthese  interests  you can  scientifically\r\nfollow  them and you shouldn't  be  blown\r\noff  course  by  public opinion,  liberal\r\nideology,   conservative   ideology    or\r\nwhatever.\r\nI  think  that  point of view  was  very\r\nnaïve,   ironically,   because   realists\r\nalways  think  they are the  least  naïve\r\npeople in the world. It is naïve, because\r\nyou  cannot nor should you in a democracy\r\ninsulate  foreign  policy  from  domestic\r\npolitics.  Your foreign policy is  always\r\neffected  by  the dominant ideology,  the\r\nview  of  the world and the view  of  the\r\nideal society, which is debated among the\r\ngreat   schools   of  thought   and   the\r\npolitical parties. It varies\r\naccording to country and the way that  it\r\nhappens,   of   which  is  the   dominant\r\nideology  and so on. Nor is it  always  a\r\ngood  idea if one simply translates one's\r\ndomestic    values   into   international\r\nrelations   as  if  there  were   of   no\r\ndifference.  My  earlier point  was  that\r\ninternational relations unfortunately  is\r\na rather special kind of environment.\r\nWhat  we  have to do, therefore,  is  to\r\ncreate an effective trade-off between our\r\nbeliefs and the kind of view that we have\r\nof    an    ideal   society,   an   ideal\r\ninternational system and what is actually\r\nalso  practical, the art of the possible.\r\nWhen  we  have  countries which  want  to\r\nexport  their domestic ideology,  whether\r\nit  is  Nazi  Germany or some periods  of\r\ncrusading  of  American democracy,  maybe\r\neven at the moment under Mr Bush, this is\r\nnot  a good idea because it almost always\r\nleads to other people saying: \"No, no, we\r\ndon't  want to live like you and we don't\r\nwant  to  certainly live like you because\r\nyou  tell us to do it!\" We want diversity\r\nand  we  want the right to make  our  own\r\ndecisions.  International  relations   is\r\nabout accepting diversity and that making\r\nsure   that   diversity  doesn't   become\r\nanarchy and dangerous to all.\r\nI  think  that we naturally as  Europeans\r\nagree,  even if we disagree on a  lot  of\r\nthings,   whether  we  are  liberals   or\r\nconservatives, socialists  or  greens  or\r\nwhatever.   But  we  also  have   certain\r\nagreements, and this is why we have  this\r\ndebate about Venus and Mars. We have this\r\nnotion  that Europe stands for something,\r\nand  we would like the rest of the  world\r\nto  be more like us by and large. But  we\r\naccept not only the limits of what we can\r\ndo,  but the limits of how far we  should\r\nshove  these  ideas down  other  people's\r\nthroats  because that is  the  nature  of\r\ninternational  relations.  Other   people\r\nhave  other societies and other  domestic\r\nsystems.  I think one of the reasons  why\r\nEuropean  public  opinion  has  been   so\r\ncritical of the United States even though\r\na  brutal dictator has been removed,  and\r\nmost  of  us  welcome the  human  rights'\r\nadvantages in Iraq or in North Korea that\r\nthat  might bring, is that ultimately  we\r\ndo  have  some notion that it is for  the\r\nsovereign  people of a given  country  or\r\nfor  a  particular region to develop  its\r\npolitics in the way that historically has\r\nbeen its politics and not our politics. I\r\nthink that that is something that we have\r\nto  bear  in  mind, because  actually  we\r\nhaven't  got  the  capability  of   doing\r\nanything different anyway.\r\nAnthony Cary: I just want to make another\r\npoint.  On  ideology first, I think  that\r\nwhen  Francis Fukuyama talked  about  the\r\nend of history, he was meaning the end of\r\nthe  great  isms, the sort of  nazism  or\r\ncommunism as a solution to everything. He\r\nwas   saying   that  certain   ideas   of\r\nliberalism  and human rights  and  so  on\r\nwere  now  being taken up  by  all  those\r\nwithin  the  political  debate  who  were\r\nconducting serious political debate. So I\r\nthink in that sense\r\nideology has become less important  as  a\r\ndriving force for policy. Policy is  more\r\ndriven by interest.\r\nBut  the real point I wanted to make  was\r\non  interest, where I think there is,  as\r\nChristopher says, rather a naïveté  about\r\nthe  idea  of  national interests  as  if\r\nthese  were  some discreet  things  which\r\ncould  be  defined in terms of  a  single\r\nnation.  More and more in an increasingly\r\ninterdependent  world it  is  simply  not\r\npossible  to  pursue a  very  hard-headed\r\npursutive   national  interest,   because\r\nnational interest can only be defined  in\r\nan  international context. Your  national\r\ninterest  on  terrorism is to  co-operate\r\nwith  others in dealing with the problem.\r\nYour  national  interest on transnational\r\ndiseases  is  to co-operate with  others.\r\nYour national interest on the environment\r\nis  to co-operate with others. So I think\r\nit  is  actually  rather a  feeble-minded\r\nidea  to  believe that you can have  this\r\nvery   hard-headed  pursuit  of  national\r\ninterest  outside  a wider  international\r\ncontext.\r\nGöran   Lennmarker   (m):   Utöver   vice\r\nordförande  i  utrikesutskottet  är   jag\r\nledamot av konventet och dess arbetsgrupp\r\nom  utrikespolitik. Där var vår  idé  att\r\nutrikesministern, som det kallas,  skulle\r\nsyfta  till att föra ihop de två  delarna\r\nav EU:s utrikespolitik. En del är den som\r\nligger  inom  kommissionen  och  som  har\r\nbeskrivits flera gånger här.  Det  är  en\r\nmycket effektiv och stark del. En del  är\r\nden    mer    klassiska   utrikes-    och\r\nsäkerhetspolitiken. Bekymret med detta är\r\ndock  om denne skall rapportera till  två\r\nskilda  chefer  - en kommissionspresident\r\noch  en  möjlig vald president  i  rådet,\r\neller   dubbelörnen,   som   Mart    Laar\r\nrefererade   till  just  nu.   Det   vore\r\nintressant att höra er kommentar. Är  det\r\nverkligen  möjligt att få en sammanhållen\r\noch  effektiv  utrikespolitik  om  vi  på\r\ntoppen  av  detta har två skilda  chefer,\r\nnämligen   både  kommissionens   och   en\r\npresident i det europeiska rådet?\r\nEn  annan aspekt av detta är att  om  man\r\ninstitutionaliserar utrikespolitiken  och\r\nstartar  i  det gemensamma i stället  för\r\natt   förhandla  mer  utifrån  nationellt\r\nperspektiv finns det en betydligt  större\r\nmöjlighet    för    små    länder,    som\r\ntraditionellt har haft ett mycket  mindre\r\ninflytande på utrikespolitiken, att  vara\r\nmed   och   påverka.   Det   kunde   vara\r\nintressant  att  höra  vad  ni  säger  om\r\ndetta.  Ni  båda  representerar   ju   en\r\neuropeisk     supermakt    vad     gäller\r\nutrikespolitik. Vilket perspektiv har  ni\r\npå att även vi som inte är fullt så många\r\noch  fullt så inflytelserika kan  växa  i\r\ninflytande      just       genom       en\r\ninstitutionalisering  av  den  gemensamma\r\nutrikes- och säkerhetspolitiken?\r\nAnthony  Cary: First of all, I  don't  at\r\nall  feel  that I represent a  superpower\r\nand  I  do  believe that  it  is  a  very\r\nimportant  part of the foreign policy  of\r\nthe United Kingdom that it is working  in\r\nan   increasingly   integrated   European\r\nforeign  policy.  As  I  think   I   said\r\nearlier, I believe that the small  member\r\nstates  can gain influence and contribute\r\nto  policy  in an increasingly integrated\r\nforeign policy process.\r\nChristopher  talked  earlier  about  the\r\ndanger  of creating institutions that  go\r\nbeyond what the market will bear - beyond\r\nreality - and become incredible and then,\r\ninstead  of leading the process  forward,\r\nsimply  become  absurd  and  hold  it  up\r\nbecause it either leads to splits  or  it\r\nis  impossible to work the machinery.  If\r\nit is decided by the Convention and later\r\nby the Intergovernmental Conference to go\r\nahead   with  this  idea  of  a   foreign\r\nminister I think we are right on the cusp\r\nof  whether this will be something  which\r\ncan  give  impetus to foreign  policy  or\r\nwhether it is beyond what the market will\r\nbear.\r\nPeople often talk about political will in\r\nforeign  policy.  It  is  true  that  one\r\nshould  call  on  the  member  states  to\r\ndemonstrate political will to really make\r\nthe  machinery work. But also,  political\r\nwill isn't something that can be\r\ncreated  in  the abstract. It  very  much\r\nhelps   to  give  affect  to  make   real\r\npolitical    will    by    having    some\r\ninstitutions, for example a commission to\r\nput  forward  joint  ideas  around  which\r\npeople can then coalesce. The ideas won't\r\ndrop  out  of  the  sky.  You  need  some\r\nmachinery to produce and keep the  engine\r\nmoving  and  give  people  something   to\r\nassemble  around. I think that a  foreign\r\nminister  could be very helpful  in  that\r\ncapacity,  in  pulling  things  together.\r\nBut,  as  I  said earlier, the danger  is\r\nthat  by  having  this figure  you  will,\r\ninstead  of  pushing further  towards  an\r\nintegrated      policy,      tend      to\r\nintergovernmentalize what we already have\r\nand  make us weaker rather than stronger.\r\nI think it is still all to playful, but I\r\nwould  be  more comfortable if  we  could\r\nbuild   in   to  the  Treaty  some   more\r\nsafeguards.\r\nChristopher Hill: I think this is a  very\r\nimportant issue. It could go either  way,\r\nnot  only  in  the respect of  the  small\r\nstates but in general terms. This new\r\nforeign minister position could have some\r\nquite   significant   consequences    for\r\nEurope.   I  suppose  in  the  past   the\r\nCommission  has  always been  seen  as  a\r\nsafeguard of the small states' interests,\r\nespecially in international organizations\r\nwhere it sometimes had a seat. There were\r\nrows  in the 70's whether it should  even\r\nhave a seat.\r\nIf  this double-hatted thing occurs  one\r\ncould  see, as I suggested earlier,  that\r\nit   would  represent  the  try   of   an\r\nintergovernalism and that gradually  even\r\nthe  president of the Commission will  be\r\nreduced  to a kind of head of a personnel\r\nservice,  just  organizing  a  particular\r\ngroup  of fonctionnaires. There  will  be\r\nlots  of  boring  but also time-consuming\r\ndisputes over who is whose boss,  who  is\r\nto  go  where, who is to be paid at  what\r\nrate  and  all that kind of thing  -  the\r\nkind  of thing that gives Brussels a  bad\r\nname.  This  will  probably  become  even\r\nworse  because of the two-bosses-problem,\r\nthe lion-staff-relationship.\r\nBut  in terms of looking after the small\r\nstates'  interests I suppose  it  follows\r\nthat if the Commission is no longer going\r\nto have the political clout to be able to\r\ndo  that  in  some sort of balancing  way\r\nthat  function  would move  over  to  the\r\nMinister  of  Foreign  Affairs.  But   by\r\nextension  it wouldn't solve the  problem\r\nbecause   if  the  Minister  of   Foreign\r\nAffairs  becomes a sort of spokesman  for\r\nthose countries which don't have so  much\r\nclout, which are not superpowers, as  you\r\nsaid, within Europe it follows that those\r\nwhich  are bigger will not be represented\r\nand  will not see that minister as  being\r\ntheir spokesperson. They will continue to\r\nuse  ther national foreign ministries and\r\nforeign ministers as direct actors on the\r\ninternational  scene.  So  the   European\r\nforeign  minister will become one foreign\r\nminister   among  many,   but   not   the\r\nspokesman for the whole system. I have no\r\ndoubt  that  if  a person of  appropriate\r\nseniority and personal weight like Solana\r\nor  Patten  were to be that  person  they\r\nwill be taken seriously, but, as it were,\r\nas   an   individual  rather   than   the\r\nspokesman for the whole system.\r\nAgain,  simply creating a greater  force\r\nfor  centralization doesn't mean  to  say\r\nthat  you solve the problems of coherence\r\nthat we talked about earlier. These exist\r\nof  the  national level. How do we relate\r\ndevelopment  policy  to  foreign  policy?\r\nShould  development  policy  be  at   the\r\nservice  of  foreign  policy  because  of\r\npolitical  conditionality  and   national\r\ninterest? Or should it be protected  from\r\nforeign  policy in order to preserve  the\r\nbudget  for the attack on world  poverty?\r\nThis  debate is raging within  individual\r\ncountries  and it is raging in  Brussels,\r\nas  I  understand it. Should DG  VIII  be\r\nabolished  effec-tively  and  the   whole\r\nthing   be  brought  inside  the  foreign\r\npolicy structure or not? Even if you have\r\na  single foreign minister you are  still\r\ngoing to have those kinds of arguments on\r\nwhich  the individual member states  have\r\nvery different positions as well.\r\nIt  is  not  enough simply to say:  There\r\nwill  be  difficulties! There are  always\r\ngoing  to  be  difficulties.  Your  group\r\nrecommended  a  quite perfectly  sensible\r\nreform  from  one point of  view.  But  I\r\nthink  it's  the  assumptions  which  are\r\nbehind  the  reform that  are  important.\r\nWhat do you realistically expect this  to\r\nbe  able  to  achieve? If it's  waving  a\r\nmagic  wand and say that Europe will  now\r\nbe  a  single  actor in  the  world,  I'm\r\nafraid that is slightly to be mistaken.\r\nOrdföranden: Jag tackar Anthony Cary  och\r\nChristopher  Hill för att  ni  har  varit\r\nvänliga  att  komma  till  Stockholm  och\r\nbidra  till  en bra diskussion  på  denna\r\noffentliga  utfrågning. Ni  har  bidragit\r\nmed  mycket tänkvärt tankegods för oss  i\r\ndet    sammansatta   konstitutions-   och\r\nutrikesutskottet  när   vi   kommer   att\r\nfortsätta arbeta med EU-frågorna.\r\n\r\nPaus\r\n\r\nPaneldebatt  om  Europas  framtid   under\r\nledning  av riksdagens talman  Björn  von\r\nSydow\r\nTalmannen: Ärade deltagare! Vi fortsätter\r\nmed den blandade språkregimen svenska och\r\nengelska.  Nu kommer jag att  säga  några\r\nord på svenska.\r\nVi   framför  ett  varmt  tack  för  den\r\ngångna  sessionen.  Nu  har  Lena  Hjelm-\r\nWallén    som    tidigare   varit    vice\r\nstatsminister        och         Sveriges\r\nutrikesminister tagit plats. Lena  Hjelm-\r\nWallén  är  regeringens  representant   i\r\nEuropeiska   konventet.   Dessutom    har\r\nKatarina   Engberg   kommit.    Hon    är\r\ndepartementsråd  och  ansvarig   för   en\r\nlångsiktig          analys           inom\r\nFörsvarsdepartementet.\r\nJag   skall  inledningsvis  göra   några\r\nkorta  reflexioner.  Morgonens  inledning\r\nvisade  ju  att EU:s gemensamma  utrikes-\r\noch  säkerhetspolitik är ett  område  som\r\nkan  beskrivas  på  två  nästan  motsatta\r\nsätt.  Å ena sidan lyfte deltagarna  fram\r\ntendensen  till bristande sammanhållning.\r\nSå  fort en viktig utrikespolitisk  fråga\r\nkommer upp går de stora länderna sin egen\r\nväg. Å andra sidan kan man hävda att över\r\nen  längre tid, 10 år och 30 år  nämndes,\r\nhar det varit en otvetydig utveckling mot\r\nmer   av   en   gemensam   utrikes-   och\r\nsäkerhetspolitik. Och  en  fråga  vi  kan\r\nfortsätta   att   diskutera   är    dessa\r\nmotstridiga tendenser.\r\nEn  annan fråga som vi har varit inne på\r\ngäller  relationen  mellan  EU  och  USA.\r\nOlika  länder i EU har olika  uppfattning\r\nom  hur den relationen bör se ut. Vi  kom\r\nin  på  boken som skrivits av Kagan.  Jag\r\nhar  också läst den, och jag finner  till\r\nmin  glädje att politiker efter politiker\r\nsom  man träffar i alla partier i  Europa\r\nläser  den. Den är säkert lika intressant\r\nsom  Fukuyamas bok för tio år sedan  var.\r\nJag  vill  ställa en fråga i min egenskap\r\nav  före  detta  försvarsminister:  Måste\r\nEuropa  satsa på att minska det  militära\r\ngapet  till  USA  i syfte  att  förbättra\r\nrelationen över Atlanten, eller finns det\r\nandra  vägar man kan gå för att förbättra\r\nförhållandet över Atlanten?\r\nUtvidgningen har ju förvandlat  EU  från\r\nen    västeuropeisk   union    till    en\r\nalleuropeisk      union.      De      nya\r\nmedlemsstaterna  deltar  sedan  en  vecka\r\nfullt  ut  som observatörer i ministerråd\r\noch  Europaparlament. Som medelstort land\r\nbehöver Sverige nära kontakter med  andra\r\nländer   för  att  bygga  allianser   som\r\nhjälper oss att påverka EU i den riktning\r\nvi vill. Då kommer vi in på saker som jag\r\nockså  tycker kunde vara intressanta  att\r\ndiskutera  vidare. Är  det  så  att  alla\r\nmedlemmar   vill   delta   fullt   ut   i\r\nsamarbetets  olika delar?  Det  tror  jag\r\npersonligen  är  en mycket  betydelsefull\r\nsak.  Det finns redan exempel på att  man\r\ngår i lite olika takt: Schengensamarbetet\r\noch   naturligtvis   valutaunionen.   Det\r\ntycker  jag är en fråga både för Sveriges\r\nvägval   och  generellt  för   hela   det\r\neuropeiska samfundet: Hur skall valet att\r\ngå  före  och  fördjupa på vissa  områden\r\nställas  mot  riskerna för en  splittring\r\ninom unionen?\r\nSlutligen  en fråga som inte varit  uppe\r\nhär  så  mycket  ännu. Det är  relationen\r\nmellan Europeiska unionen och Europarådet\r\noch  frågan om den bästa formen för skydd\r\nav  den  enskildes rättigheter.  Inom  EU\r\nfinns    en   stadga   om   grundläggande\r\nrättigheter, och det verkar  troligt  att\r\nden  blir rättsligt bindande i framtiden.\r\nSamtidigt  skapas sannolikt en  möjlighet\r\nför    EU    att   ansluta    sig    till\r\nEuropakonventionen om skydd för mänskliga\r\nfri-  och rättigheter. En fråga är också:\r\nHur  skall  dessa gå i takt med varandra?\r\nVad är egentligen mest betydelsefullt?\r\nDet  finns många reflexioner som man  kan\r\ngöra, vilket på sätt och vis blir lite av\r\npanelens  uppgift. Men vi skall vinnlägga\r\noss  om att få in frågor. Det finns flera\r\npå   gång.  De  kan  handla  både  om  de\r\ngenerella tendenserna och strävandena och\r\nom   den  svenska  politiken.  Det  finns\r\nnaturligtvis delade meningar om  hur  den\r\nbör  utformas. Det är min förhoppning att\r\nsamtalet  kan fokusera ganska  mycket  på\r\ndiskussionen  om  vilken politik  Sverige\r\nskall  föra  självt  och  hur  man  skall\r\nsträva  efter  att prägla det  europeiska\r\nsamfundet.  Och, som sagt, allt  är  inte\r\nEU, det finns också ett viktigt Europaråd\r\nmed  sina åtaganden. Hur skall detta  och\r\nandra saker kombineras med varandra?\r\nKatarina  Engberg: Tack  för  möjligheten\r\natt få vara med denna festdag. Det är  en\r\nfestdag  då  vi diskuterar  substans  och\r\nnågra  mycket  hårda frågor.  Jag  tänker\r\ndärför  hålla just ett kort  festtal  med\r\nnågra svarta frågetecken instoppade i den\r\nblandning som jag tycker att en sådan här\r\ndag förtjänar.\r\nDet  finns anledning till fest och  till\r\natt  vi i Europa gratulerar varandra till\r\natt  vi  nu  står  på tröskeln  till  att\r\növervinna  några av de sista resterna  av\r\nden  uppdelning  av  Europa  som  uppstod\r\nefter  andra  världskriget. Det  är  inte\r\nfärdigt   med   utvidgningen    av    den\r\neuropeiska unionen nästa år, men vi är en\r\ngod bit på väg.\r\nAlltfler länder i Europa tillhör  nu  de\r\neuropeiska institutionerna eller  har  en\r\nnära  anknytning till dem, det vill  säga\r\nmedlemskap  i  de  olika  institutionerna\r\ntenderar  alltmer att överlappa varandra.\r\nMan  kan därför hysa hopp om att ett helt\r\ndemokratiskt,  fredligt  och   integrerat\r\nEuropa kan ligga inom räckhåll för  nästa\r\ngeneration, och det förefaller som om det\r\nändå  är  det vi kan hoppas på.  Men  jag\r\nsäger  förefaller, därför att  så  mycket\r\narbete  återstår, först och främst  innan\r\nvi har släckt de sista konflikthärdarna i\r\nEuropa.  Några  pyr fortfarande,  framför\r\nallt  på  Balkan.  Och inte  minst  innan\r\ndemokratin har vunnits i hela Europa, ett\r\narbete  som  ännu torde ta ett  decennium\r\neller fler. Förefaller är ett viktigt ord\r\ni  europeiska  sammanhang därför  att  vi\r\nmåste stå ödmjuka inför en osäkerhet  som\r\nalltid är förknippad med framtiden,  inte\r\nminst  i ljuset av det katastrofala förra\r\nårhundradet i europeisk historia.\r\nMen  det har ändå gått mycket bättre  än\r\nvi  hade  kunnat hoppas. När  Solidarnoúã\r\nför  drygt 20 år sedan slogs ned i Polen,\r\nvem  hade  kunnat  drömma  om  att  Polen\r\nskulle  inbjudas att leda en  sektion  av\r\nIrak  under  amerikansk  ledning  20   år\r\nsenare? De baltiska folken, som för drygt\r\ntio år sedan bildade en mänsklig kedja  i\r\nkampen  för  att vinna sin frihet,  eller\r\nnär   för  ungefär  ett  decennium  sedan\r\nkuppmakare  besköt Vita huset  i  Moskva,\r\nför   att   inte  tala  om   de   blodiga\r\nBalkankrigen    som    skördat     kanske\r\nhundratusentals offer bara för ett  halvt\r\noch  ett decennium sedan. Så mycket våld,\r\nså nära i europeisk historia - därför den\r\nödmjukhet  inför  framtiden  som   alltid\r\nmåste finnas.\r\nDet  paradoxala  är att  när  vi  nu  har\r\nanledning  att ändå känna oss  i  festlig\r\nsinnesstämning och gratulera  oss  själva\r\ntill    de   synbarliga   framstegen    i\r\nintegrationsprojekten, eller kanske  just\r\ndärför, håller världen efter de tio  åren\r\nav  internationell fokusering på  Europas\r\nomställning på att skifta blickfält, från\r\nEuropa   till  det  som  ligger   utanför\r\nEuropa,  mot  Mellanöstern i första  hand\r\nmen också mot Asien.\r\nEuropa  är  på det hela taget  fredligt,\r\nsäger  amerikanarna i en  nyckelmening  i\r\nden    amerikanska    säkerhetsstrategin.\r\n\"Europe is largely at peace.\" Och,  säger\r\nman   i   Washington,  efter  50  år   av\r\neuropeiskt stabiliseringsprojekt  är  det\r\nnu  dags  för Mellanöstern. Nu vänder  vi\r\nvår  uppmärksamhet dit. Vill Europa  vara\r\nen partner? Frågan splittrar Europa - det\r\nhar  flera talare varit inne på -  mellan\r\ndet  gamla  och det nya Europa,  som  den\r\namerikanske försvarsministern formulerade\r\ndet,  mellan dem som framför sig ser  ett\r\nnytt  demokratiskt projekt som bygger  på\r\nvästliga värderingar och dem som  fruktar\r\nett  Mesopotamien 2 av detta nygamla möte\r\nmellan arabvärlden och västerlandet, även\r\nom  vi har en helt ny västlig aktör i den\r\nhär  delen  av världen just vid  den  här\r\ntypen av projekt, nämligen USA.\r\nI    bakgrunden   för   de    europeiska\r\nställningstagandena från de central-  och\r\nösteuropeiska  länderna  i  denna   fråga\r\nspökar också de traumatiska upplevelserna\r\nav     konsekvenserna    av     europeisk\r\nstormaktspolitik  just  för  länderna   i\r\ncentrala  och  östra Europa.  Även  detta\r\npåverkar  ställningstagandena   i   denna\r\nfråga.\r\nRiskerar  nu  detta  Europa,  som   just\r\nhåller  på att övervinna resterna av  det\r\nkalla  krigets delning, att splittras  på\r\nnytt?   Leder  utvidgningen   inte   till\r\nfördjupning  utan till förflackning,  den\r\nlätt  akademiska fråga som  ställdes  när\r\nutvidgningsprocessen   inleddes.   Håller\r\ndetta  på  att bli en politisk  realitet?\r\nJag  tror att vi måste vänja oss vid  att\r\nett   större  och  utvidgat  Europa   med\r\nnödvändighet  också kommer  att  bli  mer\r\nheterogent, men att detta kommer att  ske\r\ninom  ramen  för den större  gemenskapen.\r\nDet är nog en paradox vi får leva med. Vi\r\nkommer  att  få  se mer av  grupperingar,\r\nställningstaganden  i  olika  frågor  där\r\nländer  finner en gemensam ståndpunkt  på\r\nett  sätt som vi inte har varit vana  vid\r\nförut,   med   varandra   men   också   i\r\nförhållande till USA.\r\nEuropas  integration,  och  det  är  det\r\npositiva  sättet  att  se  på  det  hela,\r\nskapar  förutsättningarna för  mångfalden\r\ninom  Europa, men också för  att  USA  nu\r\nfaktiskt   kan   skifta  militärpolitiskt\r\nfokus   bort   från   Europa.   Det   ena\r\nförutsätter     det    andra.     Europas\r\nintegration,  det faktum att  \"Europe  is\r\nlargely  at  peace\" gör det  möjligt  för\r\namerikanarna  att  nu  ta  sig  an  andra\r\nfrågor  utanför  Europa.  Detta  är   den\r\npositiva   tolkningen  av  den  nuvarande\r\nsituationen, och här kommer frågetecknen.\r\nSåg  vi  med  90-talets  sena  europeiska\r\nvisioner  om  ett gränslöst Europa  också\r\nkulmen       av       de       europeiska\r\nintegrationssträvandena?    Den    frågan\r\nförtjänar  alltid  att ställas.  Jag  har\r\npekat  på  och  andra  har  talat  om  de\r\nproblem    vi   står   inför,   politiska\r\nmotsättningar  och  institutionsbyggande,\r\nmen    vi    får   aldrig   glömma    att\r\nsäkerhetspolitiken och  försvarspolitiken\r\när  nära  integrerade  med  handels-  och\r\nfinanspolitiken, den globala inte minst.\r\nHandlar  de  kommande åren om nya  hinder\r\noch   barriärer   i   stället   för    om\r\ngränsöverskridande rörelser av  i  första\r\nhand   människor,  om  nya   hinder   och\r\nbarriärer  i  spåren  av  terrorhot,  nya\r\nsäkerhetshot som en konsekvens av en allt\r\nsvagare  ekonomisk  utveckling?  Det   är\r\nalltid  så  att  Europa  har  varit   mer\r\nsäkerhetspolitiskt frimodigt i  tider  av\r\ngoda  konjunkturer, även om vi inte skall\r\nunderskatta  den impuls som kriser  också\r\nalltid  ger  Europa när  det  gäller  att\r\nförsöka   ta   nya   steg   framåt    mot\r\nintegration.  Så var det med Balkankrigen\r\noch så kanske Irakkriget också kommer att\r\nfungera,  som ett framsteg i  ytterligare\r\nfördjupning     av     säkerhetspolitiskt\r\nsamarbete eller kanske bara en  fuite  en\r\navant in i institutionella irrgångar.\r\nHur  skall vi européer göra med  världen\r\ndär  utanför, med de miljontals och  åter\r\nmiljontals  människor varav många  i  sin\r\nyttersta   desperation  är  beredda   att\r\nriskera  livet  för att ta  sig  innanför\r\nvälfärdsmurarna? Det må vara så, för  att\r\nalludera  på det som sades i ett tidigare\r\nanförande,  att  Europa  kanske  inte  på\r\nsamma  sätt  som under det  kalla  kriget\r\nskulle   ha   berörts  av   en   kris   i\r\nTaiwansundet. Men man skulle  lika  gärna\r\nkunna  argumentera att Europa  mindre  än\r\nnågonsin    kan    isolera    sig    från\r\nkonsekvenserna   av  den  internationella\r\nutvecklingen. Globaliseringen  har  gjort\r\noss  till  ett  och samma  samhälle,  och\r\nspridningsrisker av sjukdomar och krig  i\r\nden    nya   värld   vi   lever   i    är\r\nsvårförutsägbara      och      definitivt\r\ngränsöverskridande.\r\nVi   vet  aldrig  var  i  den  europeiska\r\nhistorien vi befinner oss. Är vi  på  väg\r\nmot  en  ljusare framtid, vilket är  lätt\r\nför  en välmående europé att känna? Eller\r\nhar  vi  nått platån eller kulmen för  en\r\nlycklig   utveckling,   en   kulmen   som\r\nnaturligtvis kan riskera att följas av en\r\nnedförsbacke? Det var några av de  svarta\r\nfrågetecken  jag  ändå ville  ta  upp  en\r\nfestdag som denna. Jag gör det därför att\r\nvi  alltid måste påminna oss, förutom att\r\njag  tycker  att de reflekterar  verkliga\r\nfrågor,  att  Europas  fred  och   frihet\r\naldrig  slutgiltigt är vunnen.  Fred  och\r\nfrihet  i  Europa,  integrationen,  måste\r\nständigt återerövras.\r\nLena  Hjelm-Wallén: Det  är  Europadagen.\r\nMånga  av  oss sysslar framför  allt  med\r\nEuropeiska  unionen,  men  Europa  är  så\r\nmycket  större  än det.  Nu  håller  det,\r\nprecis som Katarina sade, på att bli  mer\r\noch  mer samma sak. Vi vet att EU  den  1\r\nmaj  nästa  år  kommer att  bestå  av  25\r\nmedlemmar,  om ytterligare några  år  27,\r\n28, 30 medlemmar, vad kan det bli? Det är\r\nklart  att det gamla EU aldrig mer kommer\r\natt vara sig likt i den situationen.\r\nDet  är också viktigt när man skapar  en\r\nsådan  europeisk union att man tänker  på\r\nden   krets  av  stater  som  finns  runt\r\nomkring.  En  yttre ring har  det  ibland\r\ntalats  om,  vilket kanske  inte  är  det\r\nbästa  uttrycket.  Men  det  gäller   att\r\nstater  i  grannskapet som vi  har  olika\r\ntyper av relationer med, ofta mycket nära\r\nrelationer med, också hanteras på ett bra\r\nsätt  av  Europeiska unionen, så att  man\r\ninte  bygger in splittring i samband  med\r\nEuropeiska unionens utvidgning  utan  att\r\nman  ser till att man gör vad man kan för\r\natt  luckra  upp  de gränser  som  annars\r\nskapas  mot resten av Europa och för  den\r\ndelen  mot  världen. Det är  det  vi  mer\r\ngrundläggande   skall   göra    på    det\r\neuropeiska planet.\r\nDet   som  sker  just  nu  är  verkligen\r\nhändelser    av    historisk    dignitet.\r\nUtvidgningen kommer att leda  till  många\r\npraktiska  problem,  många  problem   med\r\nbeslutsfattandet  och så  vidare,  men  i\r\nrelation  till  vad  vi  faktiskt  uppnår\r\nmåste  man  hela tiden ha för ögonen  att\r\ndet vi uppnår av fredlig samverkan på vår\r\nkontinent är så enormt väsentligt.\r\nMen  detta större och utvidgade  EU  har\r\nockså  ett större och utvidgat  ansvar  i\r\nvärlden  i  dess helhet. Det  här  är  en\r\nunion  med  höga ambitioner, med  tydliga\r\nvärden  och  värderingar.  Det  ger   ett\r\nansvar  också  internationellt,  hur   vi\r\nställer  upp  inom FN, i  internationella\r\nsammanhang     för    fred,    demokrati,\r\nfattigdomsbekämpning,  frihandel  och  så\r\nvidare.\r\nJag  har  blivit ombedd att  säga  något\r\nmer  specifikt  om hur konventet  arbetar\r\nmed de utrikespolitiska frågorna. Det  är\r\nkanske inte så konstigt efter den hearing\r\nvi   hade  tidigare  på  förmiddagen  att\r\nutrikespolitiken kommer i förgrunden. Det\r\när  så mycket man vill, och sedan är  det\r\nfråga om vad man kan göra för att inom EU\r\noch  det utvidgade EU positivt främja  de\r\nhöga ambitioner vi har.\r\nJag   tror   allmänt  att  det   i   det\r\nutvidgade  EU är viktigt att man  har  en\r\nstark  kommission. Jag tror att allt  det\r\nvi  gör i konventet går ut på att se till\r\natt     kommissionens     styrka     inte\r\nundermineras utan tvärtom att vi  kan  ge\r\nkommissionen kraft både att initiera  och\r\natt  följa  upp  beslut  som  är  absolut\r\nnödvändiga när vi går från 15 till  25-30\r\nmedlemmar.\r\nPå  samma  sätt som kommissionen  är  en\r\nväldigt  viktig del - nu talar  jag  inte\r\nbara  om utrikespolitiken generellt -  är\r\nrådet  det  också. Det är ett  annat  ben\r\nhär.  Sedan  har vi parlamentet  som  det\r\ntredje. Men det är klart att rådet  också\r\nskall  kunna  fungera på ett sådant  sätt\r\natt  det med sina inspel och sina  beslut\r\nbetyder mycket i hela EU-processen.\r\nOm    vi   då   tittar   specifikt    på\r\nutrikespolitiken  härvidlag,  och  börjar\r\nmed Europeiska rådets ordförande, vet  vi\r\natt  denne  ordförande i dag är  den  som\r\nrepresenterar  Europeiska rådet,  och  på\r\ndet  viset medlemsländerna, i en hel  del\r\nsammanhang.  Vi svenskar kan  lätt  komma\r\nihåg  hur  det  var när vår statsminister\r\nvar ordförande i Europeiska rådet. Det är\r\ninte  så att vi nu hittar på att den  som\r\nskall  vara ordförande i Europeiska rådet\r\när  den som skall ha kontakterna, stå för\r\nmötena   och  så  vidare  när  Europeiska\r\nrådets ordförande träffar den amerikanske\r\npresidenten  och  den ryske  presidenten,\r\nhar  överläggningar i Kina,  Japan  eller\r\nKanada  på den nivån. Så har det varit  i\r\nEuropeiska  unionen,  och  så  måste  det\r\nockså fortsätta att vara.\r\nJag   säger  det  här  lite  i  polemik,\r\ndärför  att  det finns en del som  hävdar\r\natt  när  vi  har fokuserat på funktionen\r\natt vara ordförande i rådet, och att vara\r\ndet  också under lite längre tid, innebär\r\ndet     att    man    skall    ta    över\r\nutrikespolitiska  uppgifter  från   någon\r\nannan.  För mig, som ändå har  stått  för\r\ndet  svenska  förslaget  -  jag  är  inte\r\nensam,  utan vi är flera som har  skrivit\r\nunder  det  - har det aldrig  handlat  om\r\nannat  än att de uppgifter som Europeiska\r\nrådets  ordförande har i  dag  skall  den\r\npersonen också ha fortsättningsvis,  även\r\nom  vi  har lagt fram ett förslag  om  en\r\nvald  ordförande  och  att  den  personen\r\nsitter under en lite längre tid. I dag är\r\ndet sex månader, men vi har lagt fram ett\r\nförslag om två och ett halvt år. Jag tror\r\natt  det  är alldeles nödvändigt att  man\r\nhar  en person som blir så pass känd  att\r\nvederbörande   kan  spela   en   roll   i\r\nförhållande  till andra personer  på  den\r\nnivån.  Vi gör EU en stor otjänst  om  vi\r\ninte tillåter det. Det är min åsikt.\r\nOckså  av  pragmatiska skäl  tycker  jag\r\natt  vi  behöver en ordförande som sitter\r\nlängre i Europeiska rådet. Det handlar om\r\nkontinuitet och stabilitet. Jag tror inte\r\natt    vi   kan   klara   ett   roterande\r\nordförandeskap  på annat  sätt  än  genom\r\ngruppordförandeskap, med tre fyra  länder\r\nsamtidigt som delar på ministerråden - de\r\nnio som finns i dag eller så många som de\r\nkan  bli  i  framtiden. Om man har  denna\r\nmodell  med  gruppordförandeskap  är  det\r\nväldigt  svårt  att  inte  någonstans  ha\r\nkontinuiteten,  och  den  måste  då   ges\r\nEuropeiska  rådet. Jag tror att  en  vald\r\nordförande  är  väsentlig  också  av  det\r\nskälet.   Jag  vill  i  detta  sammanhang\r\nframför   allt  hålla  fram  det  externa\r\narbetet.\r\nI     rådet,    naturligtvis    särskilt\r\nutrikesministerrådet,  vill  man  att  vi\r\nskall   komma   överens  mycket   mer   i\r\nutrikespolitiken därför  att  den  är  så\r\nviktig.\r\nJag  kom in i utrikesministerrådet  1994\r\noch företrädde Sverige där i fyra år. Min\r\nerfarenhet  hela det första halvåret  var\r\natt jag var ganska förvånad över hur lätt\r\nvi   svenskar  hade  att  företräda  våra\r\nåsikter,   därför  att  vi  hade   alltid\r\nallierade.  På något sätt trodde  vi  här\r\nhemma  att vi var så speciella,  att  vår\r\nutrikespolitik  var så speciell,  att  vi\r\nskulle  få väldigt stora svårigheter.  Så\r\nsitter man vid bordet där och finner  att\r\ndet inte är så.\r\nJag  kan  bara påminna mig om  ett  enda\r\ntillfälle  då jag hade en, som  de  andra\r\ntyckte, väldigt apart åsikt som jag  höll\r\npå ganska länge. Jag fick sedan klart för\r\nmig  att  det  nog ändå var bäst  att  ge\r\nvika.  Det  var  en mycket  liten  fråga,\r\nhemkallande  av  en  ambassadör  på   ett\r\nställe,  där  jag  inte ville  kalla  hem\r\nvederbörande  och alla andra  tyckte  att\r\nman  skulle  göra det. Det var  den  enda\r\nfråga  där jag tyckte att \"de i EU\" förde\r\nen felaktig politik. Annars var det \"vi i\r\nEU\" hela tiden.\r\nJag  tror  att vi skall komma  ihåg  att\r\nSverige, som ett litet land och ett  land\r\nmed   en   ganska  tydlig   och   bestämd\r\nutrikespolitik, hamnar  inte  i  att  vår\r\npolitik   är   väldigt   annorlunda    än\r\nhuvudfåran  i  EU.  Det  var  en   nyttig\r\nerfarenhet för mig.\r\nJag  kunde också se under de här åren  -\r\njag  har ju följt det sedan dess också  -\r\nhur man mer och mer kommer samman och kan\r\nha  samma åsikter om utrikespolitiken. Vi\r\ntalar   då   om   att  ha   en   speciell\r\nutrikesminister.  Jag  har  bejakat   den\r\nfunktionen, men inte som en funktion  som\r\nskall   ha   sitt   mandat   såväl   från\r\nkommissionen som från rådet. Jag tror att\r\ndet  blir  schizofrent för  vederbörande;\r\njag  tror  inte  att man  kan  tjäna  två\r\nherrar  på det sättet. Därför håller  jag\r\npå  att  utrikesministern skall  få  sitt\r\nmandat  från rådet och sedan vara med  på\r\nkommissionens sammanträden,  så  att  man\r\nkan  koordinera  sig  mycket  bättre  och\r\nhitta funktioner för det, utan att ha den\r\nschizofrena lösningen.\r\nMin  huvudpoäng här - det är precis  som\r\nChristopher Hill sade - är att  jag  inte\r\ntror  att  man kan institutionalisera  en\r\nsamsyn  i utrikespolitiken. Jag tror  att\r\nden  måste  växa  fram på  ett  organiskt\r\nsätt,  genom att man för de här  ständiga\r\nsamtalen  med varandra. Att tro  att  det\r\nviktigaste  är att ha en person  som  kan\r\ntala  för  EU med tydlig röst, eller  hög\r\nröst,  som  det  ibland sägs,  är  ganska\r\nointressant   om  man  inte   har   något\r\nsamstämmigt eller viktigt att  säga.  Man\r\nfår något viktigt att säga bara om man  i\r\nde          olika          huvudstäderna,\r\nutrikesministrarna och  statsministrarna,\r\nhar  talat  sig  samman. Det  finns  inga\r\ngenvägar,  och  det tycker  jag  att  man\r\nborde inse.\r\nJag   tror  att  vi  successivt   kommer\r\nvarandra      mycket      närmare       i\r\nutrikespolitiken. Därför  är  jag  mycket\r\norolig när jag ser att det finns dem  som\r\nvill fara i väg med någon sorts förstärkt\r\nsamarbete   inom   det   utrikes-   eller\r\nförsvarspolitiska  området.  Det  innebär\r\natt  man institutionaliserar ett sätt att\r\ninte göra en gemensam utrikespolitik. Jag\r\ntycker    att    det    är    synnerligen\r\nkontraproduktivt i de här sammanhangen.\r\nJag  tror alltså att vi även på  det  här\r\nsvåra    området,    och    även    efter\r\nIrakproblemen, har stora möjligheter  att\r\ngå  framåt  på  ett  positivt  sätt.  Det\r\nhandlar ofta om att man ser till det  som\r\nhar  hänt som är positivt. Det kan  spela\r\nmycket   större  roll  vad   gäller   att\r\nförebygga konflikter, att hantera kriser,\r\natt  vara  aktiv ute i världen  på  olika\r\nsätt.  Vi kan det, och vi har redan visat\r\ndet.  Vi  kan göra det bättre också.  Låt\r\noss bygga på det, i stället för att hitta\r\ninstitutionella lösningar  på  saker  som\r\ninte kan lösas på det sättet. Det är  min\r\nåsikt i de här frågorna. Men jag har ändå\r\nen positiv syn på det.\r\nTalmannen: Nu skall jag be några som  har\r\nlämnat  in  frågor att  kort  -  och  jag\r\nkommer  att bestämma vad som  är  kort  -\r\nformulera sig. Jag skall lägga ihop några\r\nfrågor som har ungefär samma inriktning.\r\nJag  ger först möjlighet för två personer\r\natt  ställa sina frågor. Det är  Kristina\r\nLindahl  och Kenneth G Forslund. Kristina\r\nLindahl   är  politisk  sekreterare   för\r\nModeraterna,  och Kenneth G  Forslund  är\r\nsocialdemokratisk riksdagsledamot.\r\nKristina Lindahl: Min fråga gäller om ett\r\nfortsatt utvidgat EU, alltså EU plus  25,\r\nkommer  att innebära en motsättning  till\r\nen   fortsatt  fördjupad  integration  av\r\nsamarbetet.\r\nKenneth G Forslund (s): Lena Hjelm-Wallén\r\npekar på en framtida möjlighet med 27, 28\r\noch  kanske  30  medlemsländer.  Det  jag\r\nfunderar  på  är  hur  panelen   ser   på\r\nframtiden   vad   gäller   en    fortsatt\r\nutvidgning.   Om  vi  nu   bortser   från\r\nteknikaliteterna med beslutsfattandet och\r\nså - det kan vi naturligtvis prata om hur\r\nlänge  som  helst:  Är  det  geografiskt,\r\nmarknadsmässigt, sett ur  värdegemenskap,\r\nmöjligt med fler länder än dessa 25,  som\r\nvi  nu ser framför oss att vi kommer  att\r\nvara om mindre än ett år?\r\nAnthony   Cary:  The  question   of   the\r\ngeographical limits of Europe has  always\r\nbeen  an  open question. The  Treaty  has\r\nsaid  that any European country that  can\r\nmeet the conditions can join, and it  has\r\nbeen  open. But there has been no attempt\r\nto define geographically where the limits\r\nare.  Europe has grown larger and larger,\r\nand  now  we  are  talking  about  a  new\r\nperiphery,  with this latest enlargement,\r\nwhich   includes  for  example   Ukraine,\r\nMoldova,  Belorussia, the  Caucasus,  the\r\nBalkans and so on.\r\nAs  we  were saying earlier, the process\r\nof  enlargement  has been a  tremendously\r\nimportant   force   for   stability   and\r\nprosperity   in  Europe.  Europe's   most\r\nsuccessful  foreign policy has  been  the\r\nprocess  of its own enlargement.  But  we\r\ncan't  continue with that policy forever,\r\nas  the  questioner said. If we continued\r\nin  that  way,  eventually Indonesia  and\r\nJapan   would  become  members   of   the\r\nEuropean Union.\r\nBut  I  don't think that it  is  helpful\r\neither    to    try   now    to    define\r\ngeographically and say thus  far  and  no\r\nfurther,  that we will stop at  such  and\r\nsuch a country, and such and such another\r\ncountry  is  permanently  excluded.  That\r\nwould be to build, as it were, a new iron\r\ncurtain,  it  would be to build  a  fence\r\naround the European Union, which I  think\r\nwould  be  unhelpful  in  terms  of   our\r\nrelationships with those countries  which\r\nwere outside the \"charm-circle\".\r\nI think we are right not to try to define\r\nit  geographically, but to try to develop\r\nrelationships with the countries  on  our\r\nborder,    which    enables    them    to\r\nparticipate, as far as possible,  in  the\r\nfreedoms  of  the Treaty, in  the  single\r\nmarket,  in  freedom of movement  and  in\r\nfreedom  of  capital, without necessarily\r\nbeing  full members. And that is what  we\r\nhave  tried to do, to define the sort  of\r\nrelationship  which we  could  have  with\r\ncountries  on our periphery  in  a  paper\r\nthat has been put forward by the European\r\nCommission recently on a wider Europe.\r\nChristopher  Hill: Let me  disagree  with\r\nanswering  on  this creatively,  I  hope.\r\nHaving  said that enlargement was foreign\r\npolicy,  I  think  the way  it  has  been\r\nconducted  is  a  model  of  how  not  to\r\nconduct foreign policy actually. I  think\r\nit  has been never explicit - and I don't\r\nblame the Commission for this. I say that\r\nthe  member  states  must  take  ultimate\r\nresponsibility.   It   has   never   been\r\nconceived as a strategic action.  It  has\r\nbeen a series of modelling through events\r\nover the last ten years.\r\nAnd   although  there  is  a  very  good\r\nargument for saying, as Anthony did, that\r\nit's  dangerous to define limits  and  to\r\nmake people feel excluded, I feel certain\r\nthat   if  we  had  been  able  to   take\r\nintellectual  and political control  over\r\nthe  process  more, and to  talk  perhaps\r\nmore  in  the  old  Mitterand  terms   of\r\nconcentric  circles, whereby some  people\r\nhave the chance of genuine entry but some\r\npeople   would   always  be   close   and\r\nimportant  to  the  European  Union   but\r\nrealistically  could not join,  we  might\r\nhave  had  a less up and down  and  risky\r\nprocess,  particularly  in  relation   to\r\nTurkey,  which  is  of course  the  great\r\nunmentionable    in    this    particular\r\ndiscussion, because it's so sensitive.\r\nI  think  the  Europeans over  40  years\r\nhave treated Turkey disgracefully by  and\r\nlarge.  That  said, because they've  been\r\nmisled, and we have changed our minds  on\r\na  number  of  occasions and given  mixed\r\nmessages. We have engaged in the internal\r\naffairs  of  Turkey, trying to  encourage\r\nthe   western  modernizers,  but  without\r\nreally meaning to allow the whole country\r\nin.  I  think  that  we  could  at  least\r\nrectify that now, by trying to - I  think\r\nprobably  the  issue of Turkey  is  still\r\nbeing  fudged in a rather dangerous  way.\r\nAnd I think we have to consider, not only\r\nas  a  question  that is considered,  and\r\nindicate the new\r\nneighbours. Who are these new  neighbours\r\nthat  we  are  going to get  when  Turkey\r\njoins?  Is it going to be Iraq  and  Iran\r\nand  other  points west? But the  general\r\nimpact on Europe's image in the world is,\r\nif  Turkey joins, that it won't  be  long\r\nbefore Israel is thinking of itself as  a\r\npossible  member. The United States  will\r\nno  doubt  press Israel just as  they  do\r\nTurkey.  If  that is the  case,  I  can't\r\npersonally  see  why  we  should  exclude\r\nMorocco  for example, which has  actually\r\nbeen given a clear njet over the years.\r\nIt  is really about time actually that we\r\nnow start to think these things\r\nthrough strategically. And I think  that,\r\nas  Anthony says, de facto this is  being\r\ndone.  The message coming out of Brussels\r\nis: Well, enough is enough now, actually,\r\nbut we still won't talk about Turkey.\r\nTalmannen:  Nu lämnar jag ordet  för  två\r\nkommentarer på samma tema till Lena Hjelm-\r\nWallén och Katarina Engberg.\r\nLena  Hjelm-Wallén: Först tar jag  frågan\r\nom  integration, om den är möjlig med  25\r\neller  fler. Ja, det tror jag fortfarande\r\natt  den  är.  Det finns naturligtvis  en\r\nviss tveksamhet i det. Vad det kommer att\r\nkunna  leda  till  är  ju  att  det  blir\r\nsvårare att förändra saker och ting.  Det\r\nkan  vara så att man kan ena sig  om  att\r\njust  göra nya saker, men att förändra  -\r\nta  jordbrukspolitiken - kommer  att  bli\r\nsvårare. Det är ju den som vill ha  saker\r\noch  ting  kvar  som de är  just  nu  som\r\nalltid   har  det  översta  kortet.   Det\r\ninnebär naturligtvis svårigheter.\r\nMen  det  finns också en insikt  om  det\r\nhär.  Jag  har varit med i konventet  och\r\nsagt  att vi måste utöka området  där  vi\r\nröstar   med  kvalificerad  majoritet   i\r\nrådet.  På  ett  antal områden,  där  det\r\nkanske  inte  var så självklart  tidigare\r\nmen där vi ser den nya situationen med så\r\nmånga    medlemmar,   behöver   man    ha\r\nmöjligheten  att gå snabbare framåt  utan\r\natt   den  som  vill  minst  är  den  som\r\nbestämmer.\r\nJag  tar den andra frågan bara kort.  När\r\njag  säger  25-30  är det  ju  i  sig  en\r\nrealitet.  25 har vi den 1 maj nästa  år.\r\nSedan  har vi Bulgarien och Rumänien  som\r\nknackar på dörren väldigt bestämt och där\r\nvi  har  lämnat dörren något  öppen.  För\r\nTurkiet är det mycket längre till  detta,\r\nmen  de har ändå kandidatlandsstatus  och\r\när  med i konventet. Men jag säger  bara:\r\nSchweiz, Liechtenstein, Island och Norge.\r\nDå  är vi en bra bit över 30. Vi får  väl\r\nändå  hoppas, herr ambassadör  där  uppe,\r\natt Norge kommer snart.\r\nKatarina Engberg: I båda de här frågorna,\r\nintegration kontra utvidgning och Europas\r\nförhållande   till  sin  egen   periferi,\r\nskulle  jag bara än en gång vilja  betona\r\nhur viktigt det är att Europa tänker vitt\r\noch  brett  och tar in hela världen,  och\r\natt  man i arbetet med institutioner, som\r\nju har varit planerat sedan länge, tar in\r\nvilka megaförändringar som håller på  att\r\nske  i den internationella politiken. Det\r\nmå gälla USA:s skifte av fokus, eller det\r\nmå      gälla      de      mellanstatliga\r\ninstitutionernas kris, för att bara nämna\r\nnågra små saker; man måste ta in hela den\r\nstora bilden för att också kunna relatera\r\ntill   de  inre  cirklarna  av  europeisk\r\npolitik, geografiskt och substansmässigt.\r\nAnnars  riskerar man att ha bedömt  saker\r\nutifrån ett alltför snävt perspektiv. Det\r\när  naturligtvis lätt för européerna  att\r\ngöra det, så involverade som de är i sitt\r\ninstitutionsbyggande,   sitt    juridiska\r\nförhållningssätt till saker och ting  och\r\nså vidare.\r\nNär   det  gäller  frågan  om  de  yttre\r\ncirklarna  tror  jag att det  är  absolut\r\nnödvändigt  att  unionen  har  just   ett\r\nstrategiskt  förhållande  till  sin  egen\r\nperiferi,   som  då  inte   bara   gäller\r\nTurkiet, utan också Ryssland, Vitryssland\r\noch  Ukraina. Det är områden som, för att\r\ntala  om Ryssland, är euroasiatiska  till\r\nsin    karaktär,   även   om    Rysslands\r\ntyngdpunkt ligger och alltid har legat  i\r\nEuropa.  Med  denna del av Europa  öppnar\r\nman sig också mot andra delar av världen.\r\nDet  gäller  naturligtvis också  Turkiet,\r\nmot    Mellanöstern.   Allt   detta    är\r\nsjälvklarheter. Men man måste se det  här\r\ninte  bara  som frågor gällande  enskilda\r\nnationer,  utan som ett membran  mot  nya\r\nvärldsdelar,  nya typer  av  frågor,  och\r\njust förhålla sig strategiskt till det.\r\nDärför   ett  varningens  ord:   I   vår\r\ntillfredsställelse över integrationen  av\r\nde  här mer uppenbara europeiska länderna\r\nfår  vi  inte  glömma att  vi  har  stora\r\nländer  som betraktar sig som europeiska,\r\nmed    hundratals    miljoner    invånare\r\nsammanlagt,  vilkas plats  ännu  inte  är\r\ndefinierad  i  förhållande till  unionen.\r\nFrån  svensk  sida har vi haft  anledning\r\natt  förhålla  oss mycket praktiskt  till\r\njust   ett  av  dem,  Ryssland,  eftersom\r\nintegrationen  av  de  baltiska  länderna\r\nockså       innebär      ett      konkret\r\nförhållningssätt      till       exklaven\r\nKaliningrad.  Detta är stora  strategiska\r\nfrågor.\r\nUtvidgning  kontra  integration  -   ja,\r\nflera   av  oss  säger  att  utvidgningen\r\nnaturligtvis kommer att leda till  större\r\nheterogenitet, men förhoppningsvis håller\r\nden  yttre  ramen. Men  man  måste  också\r\nställa  detta mot alternativet. Hade  det\r\nvarit möjligt att förneka alla dessa nya,\r\nfria länder i Centraleuropa medlemskap  i\r\nunionen? Det hade naturligtvis inte gått.\r\nDet hade inneburit en kris för unionen om\r\nden  hade valt att ha skygglappar mot den\r\nstora  utvidgning som de facto  skett  av\r\ndet politiska Europa.\r\nJag tror att vi kommer att se mycket mera\r\nav    förkokande   av   bilaterala    och\r\ntrilaterala   gruppvisningar,   politiska\r\nståndpunkter   innan  man   kommer   till\r\nsammanträdesborden  i  Bryssel.  Det   är\r\nockså  en  del  av  en  dimension  på  de\r\nmellanstatliga institutionerna,  även  om\r\nEU  är mer än en sådan. Vi kommer att  få\r\nse,  just därför att kretsen är så  stor,\r\natt allt mindre av den verkliga politiska\r\nsubstansen     avgörs     vid      själva\r\nförhandlingsbordet. Det kommer  att  vara\r\nförkokat tidigare.\r\nTalmannen: Jag har en strategi här. Först\r\nskall   vi  ta  en  fråga  som  har   två\r\nfrågeställare. Det är Birgitta  Hambraeus\r\noch  Birgitta Jansson. Det är två  frågor\r\nsom   ligger   nära  varandra.   Det   är\r\nförebyggande,  icke-militära   konflikter\r\neller   avhjälpande  av  konflikter   med\r\nmilitära medel.\r\nSedan  skall vi ta en frågeställning  där\r\nflera  har  kommit  in  på  några  av  de\r\nförsvarspolitiska     eller      militära\r\nfrågeställningarna.\r\nBirgitta     Hambraeus    är     tidigare\r\ncenterpartistisk   ledamot   i   Sveriges\r\nriksdag.\r\nBirgitta Hambraeus: Jag representerar  nu\r\nInternationella kvinnoförbundet för  fred\r\noch frihet, IKFF.\r\nAnthony Cary sade att krig är den  sista\r\nutvägen.  Men i själva verket  satsas  ju\r\nalla   resurser  på  det   militära,   på\r\nvapenproduktion, på teknisk utveckling av\r\nvapen.  Man  önskar till  och  med  ökade\r\nstatsbudgetar för vapen, för  militär.  I\r\nGöteborg   togs  ett  program   för   att\r\nförhindra väpnade konflikter. Det var ett\r\nutmärkt  program,  som  antogs   av   EU-\r\ntoppmötet i Göteborg 2001.\r\nMin  fråga  till  både  kommissionen  och\r\nSverige är: Hur skall vi se till att  det\r\nverkligen blir konkreta resurser  på  EU-\r\nnivå    för   förebyggande   av   väpnade\r\nkonflikter, inte bara fagert tal?\r\nBirgitta  Jansson: Jag har en  fråga  som\r\ngäller  de  formuleringar kring  unionens\r\nframtida  mål  som finns i utkastet  till\r\nkonstitution. Det gäller målskrivningarna\r\nkring    fattigdomsbekämpning,    hållbar\r\nutveckling  och  barns  rättigheter.   Vi\r\ntalade  tidigare här i dag om behovet  av\r\nkoherens mellan de olika politikområdena,\r\noch   min  fråga  gäller:  Vilka  verktyg\r\nbehövs för att man verkligen skall  kunna\r\ngarantera  koherensen  mellan  de   olika\r\npolitikområdena, så att unionen verkligen\r\nkan   nå   de   långsiktiga   målen    om\r\nfattigdomsbekämpning, hållbar  utveckling\r\noch ett uppfyllande av barns rättigheter?\r\nTalmannen:  Det låg också i frågorna  att\r\nfå   reda  på  svenska  ståndpunkter  och\r\nhanterandet här, och då lämnar jag  först\r\nordet till Lena Hjelm-Wallén.\r\nThen  I  leave  for  you,  Anthony  Cary,\r\nspeaking on behalf of the Commission,  to\r\ngive  an answer to that and see what will\r\ncome out of the discussion so far.\r\nLena  Hjelm-Wallén:  Först  tar  jag  upp\r\nBirgitta      Hambraeus     fråga      om\r\nkonfliktförebyggande.  Hon  vet  att  jag\r\nägnade  mig mycket åt detta när  jag  var\r\nutrikesminister. Jag var väldigt glad att\r\nEU   kunde  samla  sig  kring   det   här\r\nbetydelsefulla programmet. Sedan  är  det\r\nalltid en fråga vad det blir av det.  Det\r\när  ju  en praktisk hantering. Hur  många\r\nkänner  att det här är viktigt?  Hur  får\r\nman  in  det i alla sammanhang? Jag  tror\r\nändå att det har påverkat rätt rejält.\r\nJag  kan  se när vi arbetar i  konventet\r\natt  det inte är svårt att få in de rätta\r\norden  - där handlar det ju om att få  in\r\nrätta ord. Vi gör ju inte politiken, utan\r\nstyrmedlet. Jag är ändå ganska  nöjd  med\r\ndet  som  finns  i  konventet  i  de  här\r\navseendena, både vad gäller målparagrafer\r\noch   när  vi  följer  upp  det  på   det\r\nutrikespolitiska området,  hur  vi  skall\r\nhantera  kriser och konflikter.  Det  som\r\nkallas   Petersbergsuppgifter   får    en\r\nförstärkning nu. Man tydliggör inom ramen\r\nför   den   hantering   som   ligger    i\r\nytterligare åtgärder som kan vidtas.  Jag\r\ntror att det här blir ganska bra.\r\nVi  skall komma ihåg att när vi talar om\r\nEU  och  EU:s försvarsdimension, som  det\r\nofta heter, är det krishantering. Där  är\r\ndet  inte  fråga om territorialförsvar  -\r\ndet  måste vi svenskar alltid komma ihåg,\r\nför  vi gör en felöversättning i huvudet.\r\nÄnnu viktigare än krishanteringen är  det\r\nförebyggande. Det måste alla  komma  ihåg\r\npå alla sina områden.\r\nTill Birgitta Jansson vill jag säga  att\r\nsvaret egentligen är detsamma. Det är  en\r\nsak    att    skriva    in    koherensen,\r\nsamstämmigheten, på alla områden  men  en\r\nannan  sak att sedan hitta verktygen  för\r\nhur det här skall fungera. När vi satt  i\r\nutrikesarbetsgruppen,  Göran   Lennmarker\r\noch  jag,  slogs  vi ordentligt  för  att\r\nkoherens skulle skrivas in. Vi hade  båda\r\ntvå  förslag  om detta. Så  får  man  det\r\ninskrivet  här och där. Jag exemplifierar\r\ndet  -  Göran kan säkert göra  precis  på\r\nsamma  sätt  - med att det vi skriver  om\r\nbiståndet     får    konsekvenser     för\r\njordbrukspolitiken. Om man menar  att  vi\r\nskall  ha den här biståndspolitiken,  den\r\nhär   synen  på  utvecklingen  i  fattiga\r\nländer,    kan    vi    inte    ha     en\r\njordbrukspolitik   som   förhindrar    de\r\nfattiga   länderna   att   utveckla   sin\r\nviktigaste  sektor, nämligen  jordbruket.\r\nDet är då ett politiskt ställningstagande\r\ni  nästa led. Att ge verktyg för  det  är\r\nväldigt  svårt,  eftersom  det   är   ett\r\npolitiskt ställningstagande.\r\nNär    man   talar   med   den   franska\r\nregeringen om detta förstår de inte alls.\r\nDe  tycker att det här är mycket bra.  De\r\nsäger  ungefär att vi till  och  med  ger\r\nbistånd på jordbruksområdet så att  dessa\r\nländer   kan  utvecklas  och   bli   lika\r\nkvalitativt högtstående som vi själva och\r\ndärmed  kan  konkurrera med oss.  När  de\r\nolika åsikterna skiljer hjälper det  inte\r\nsärskilt mycket med verktygen.\r\nDet  är  så som jag säger, att det  finns\r\ninga  genvägar, utan man måste  tala  sig\r\nsamman  om  en  politik som också  håller\r\nsamman.  Jag tror att vi kan få  in  goda\r\nskrivningar om samstämmighet, koherens, i\r\nkonventet  precis  på  det  sätt  som  du\r\nsäger. Sedan skall jobbet göras också.\r\nAnthony Cary: First of all, can I  rather\r\nnaughtily  just  come  back  quickly   to\r\nanswer Christopher Hill on Turkey, to the\r\nprevious question and then I\r\nanswer  this one? I just felt I  owe  the\r\nright to reply.\r\nHe  said  that  it was disgraceful  that\r\nthe question of Turkey had been left open\r\nfor so long. It is true; it has been left\r\nopen  for  40  years.  Turkey  originally\r\napplied in the mid-60's. But I would say,\r\non the contrary, that it's been the right\r\npolicy to leave this as an open question.\r\nHad  we  said yes 40 years ago,  I  think\r\nEurope  wasn't  ready, and Turkey  wasn't\r\nready.   It   would   have   been    very\r\ndestructive  to  the  development  of  an\r\nintegrated  Europe. Had  we  said  no  40\r\nyears  ago,  I think it would  have  been\r\nvery   unhelpful   to   the   forces   of\r\nsecularization   and   modernization   in\r\nTurkey.\r\nI  think  it has been right to leave  it\r\nopen.   It  has  been  helpful  for   the\r\ndevelopment  of  Turkey,  and  it  hasn't\r\nharmed the development of Europe. It  has\r\nmeant that Europe has developed in a  way\r\nthat   has   allowed  more  options   and\r\npossibilities.\r\nI'm  coming now to the question that I've\r\nbeen asked this time. I think it is wrong\r\nthat we are devoting all our resources to\r\nthe  military. It simply isn't true  that\r\nEuropean  governments  are  devoting  all\r\ntheir resources to military affairs.  One\r\ncould  say  that  the  United  States  is\r\ndevoting a large part of its resources to\r\ndefence.  It's devoting some 480  billion\r\ndollars  a year to defence, and  I  would\r\nsay  that that is too much. But I do  not\r\nthink  that it's wrong that Europe  shall\r\nbe  developing some potential,  which  is\r\nnot  the  potential that we  were  saying\r\nearlier, to make war. It is the potential\r\nto  be able to use military threat to get\r\neffect  to  diplomacy  so  that  we   are\r\ncredible in our diplomacy. It can give us\r\nthe means to help to prevent conflict and\r\nto  help  to deal with crises, and  those\r\nare all things that we need in the course\r\nof peace. That's the first thing I'd say.\r\nI'd  say  secondly  that  where  we  are\r\ndevoting   much   more  resources   quite\r\nrightly  is to international development.\r\nThe European Union, the member states and\r\nthe  central  institutions of  the  Union\r\nbetween them are providing some 55  %  of\r\nall  international  development  aid  and\r\nabout  66 % of all grant aid. I think  we\r\nshould be quite proud of that. It's right\r\nthat we should do it, and we should do it\r\nmore.  And Sweden in particular  plays  a\r\nvery  large part in this, and  we  should\r\nall be grateful.\r\nAt  the  moment that aid is  still  used\r\nextremely badly. I think the world\r\nshould  admit  that  we  have  been  very\r\nineffective in using aid. We administrate\r\nbadly  and we don't understand  well  how\r\nmoney  can be used to help the  cause  of\r\ndevelopment. Too much money has  gone  to\r\ncorrupt  governments, too much  has  gone\r\ninto bank accounts of corrupt leaders and\r\ntoo much has been wasted. We need to work\r\nharder,  and  I  think we  are  gradually\r\ngetting better working out how we need to\r\nbring  questions  of  governance  of  the\r\ncountries in which we are operating  into\r\nthe  equation rather than simply  working\r\non   large  projects  regardless  of  the\r\ngovernments with whom we are  dealing.  I\r\nthink we are gradually becoming better of\r\nthat.\r\nBut  ultimately it comes  to  the  second\r\nquestion  we were asked about  coherence.\r\nWe have to develop a more coherent policy\r\nacross  the  board.  We  too  often  have\r\npolicies which conflict with one another.\r\nWe  are  supporting  a  particular  place\r\nbecause  in  due  strategic  terms   it's\r\nimportant to support it although it has a\r\ngovernment  which  actually  stands   for\r\nthings  that we disagree with and so  on.\r\nAnd as the last speaker said there are no\r\npanaceas  and  no easy answers  and  some\r\nclear  question  of  endless  debate  and\r\ndiscussion  and  gratefully   trying   to\r\nimproving our coherence.\r\nKatarina   Engberg:  Jag  har   bara   en\r\nsakkomplettering till detta med  unionen.\r\nFörsvarsanslagen har gått  ned  betydligt\r\ntotalt  sett inom den europeiska unionen.\r\nStorbritannien  och Frankrike  har  några\r\nmindre   ökningar,  men  det   är   ingen\r\nförändring  av  den  stora  trenden.  Det\r\nskulle  inte förvåna mig om de skulle  gå\r\nned ytterligare i ljuset av de europeiska\r\nekonomiska  problem som  vi  ser  framför\r\noss.\r\nUnionens  styrka  är ju  också  pengarna\r\noch   diplomatin.  Det  är  två   viktiga\r\ninstrument         för          preventiv\r\nkonflikthantering.  Just  den  europeiska\r\ntraditionen av diplomati ser jag som  ett\r\nmycket  viktigt instrument för  preventiv\r\nkonflikthantering   där   européerna   nu\r\nalltmer   talar   med  gemensam   stämma,\r\nåtminstone  i  vissa  avseenden.  På  det\r\nsättet spelar man en viktig roll för  att\r\nförebygga konflikter.\r\nEtt exempel på där unionen har spelat  en\r\npositiv  roll  i  förhållande  till   den\r\nafrikanska   unionens  konflikthantering,\r\nsom  jag  av olika skäl kom att  göra  en\r\nstudie av, är att unionen där har gått in\r\nmed  betydande anslag till den afrikanska\r\nunionens      konflikthanteringsmekanism.\r\nDetta   överlagrar  då  gammal  europeisk\r\nbilateral  politik  i Afrika  som  ibland\r\ninte  alltid  går  i samma  riktning  som\r\növergripande  europeiska  mål.  Den   här\r\nmotsägelsefullheten  finns  i   europeisk\r\npolitik, men det är ett framsteg att  man\r\nger   gemensamma  anslag  till  afrikansk\r\nkonflikthantering och stöder afrikanerna.\r\nMen  jag  ser också att européerna  i  de\r\nbilaterala  programmen i Afrika,  som  är\r\nsäkerhets-      och     försvarspolitiskt\r\ninriktade, trots allt i förhållande  till\r\ndet förflutna, närmar sig varandra.\r\nTalmannen: Tack så mycket! Då  lämnar  vi\r\nde inläggen.\r\nNu  har  vi fått in tre frågor som gäller\r\nde    försvarspolitiska   och    militära\r\naspekterna.  Jag  skall  ge  ordet   till\r\nfrågeställarna.\r\nCarl B Hamilton (fp): Före pausen tog  vi\r\nupp   frågan   om   idéernas   makt   och\r\nideologiernas betydelse. Det handlar lite\r\nom    att    man   vill   se   hur    det\r\ninternationella   samfundet   eller    de\r\ninternationella relationerna kan påverkas\r\nav  utanförstående krafter. Nu skulle jag\r\nvilja  ställa  en  fråga  om  teknologins\r\nutveckling, det som Björn von  Sydow  var\r\ninne  lite på i sin introduktion.  Om  vi\r\nser  tillbaka  har  politiker  och  andra\r\növerraskats  av  teknologins   betydelse.\r\nRonald Reagans satsning på Star Wars  var\r\ni    alla    fall    en   faktor    bakom\r\nSovjetunionens kollaps. En annan var  den\r\ninformationsteknologiska revolutionen  på\r\n1980-talet som skapade en helt  ny  miljö\r\nför  ekonomisk  politik med  självständig\r\nriksbank, valutastormar och så vidare.\r\nNu  har  vi  den amerikanska utvecklingen\r\nsom  Björn  var  inne  på.  Man  har   en\r\nteknologisk nivå på sin militär som ingen\r\nannan  snart kan matcha. Det  leder  till\r\natt  amerikanarna kanske inte  bara  blir\r\nointresserade, utan det blir bara  bökigt\r\natt   samordna  sig  och  samarbeta   med\r\neuropéer.  Vad  betyder detta  för  Natos\r\növerlevnad?  Vad betyder  detta  för  den\r\ntransatlantiska  länken?  Kan   den   här\r\nteknologiska   utvecklingen    ge    lika\r\ngenomgripande   konsekvenser   för    det\r\ninternationella  samfundet  som  de   två\r\ntidigare som jag gav exempel på?\r\nTore Bolstad: Som försvarsattaché är  det\r\nen  av mina uppgifter att följa med i den\r\nsvenska försvars- och säkerhetspolitiken.\r\nJag  ser att Sverige som Natopartner  har\r\nkommit  mycket långt när det  gäller  att\r\ngöra  sin försvarsmakt interoperabel  med\r\nNato  på  alla  områden, både  doktriner,\r\nundervisning,       procedurer        och\r\nmaterielanskaffning.   Jag   har    också\r\nregistrerat  att  fyra  länder  inom  EU,\r\nTyskland,    Frankrike,    Belgien    och\r\nLuxemburg,  har hållit ett  möte  där  de\r\nföreslår en egen EU-försvarsunion.\r\nMin  fråga  är:  Vilka  konsekvenser  kan\r\ndetta  få  för Sveriges förhållande  till\r\nNato    och    samarbetet   EU-Nato    på\r\nförsvarsområdet? Tror  man  att  det  här\r\nförslaget   kommer  att  bli  realiserat?\r\nKommer  det  att  bli  ett  villkor   att\r\nStorbritannien  är med de  fyra  som  har\r\ntagit initiativet?\r\nOlle  Tjernqvist: Jag är  intresserad  av\r\natt  höra  lite  om EU:s  säkerhetsstyrka\r\neller katastrofstyrka. Hur långt har  man\r\nkommit, och vad är syftet med den?\r\nChristopher Hill: I don't class myself as\r\na  military expert or even aficionado  in\r\nthis  respect.  But these  are  important\r\nquestions.    They    are    not     just\r\ntechnological  questions,  as  Clausewitz\r\npointed  out  so famously. Technology  is\r\nclearly going to march on, and the United\r\nStates  has got to be the prime mover  in\r\nit.  Its military industrial complex  has\r\ngot  to  be  one of the main  sources  of\r\ninnovation.  Europe  does  not   have   a\r\nmilitary    industrial   complex.    Even\r\nindividual member states like Britain and\r\nFrance do not have anything to rival  the\r\nUnited States. This ties up with what  we\r\nwere just being discussing.\r\nI  suppose it's why the French  came  to\r\nuse  the term hypopower. They were afraid\r\nthat the United States was putting itself\r\nin  a  completely different category from\r\nEurope  in  this respect. The recent  war\r\nand the use of smart weapons an so on has\r\ncertainly  put the points you raise  into\r\nsharp relief.\r\nNow  there  are  two  possible  European\r\nreactions. One is to say that we must run\r\nfaster,  we must spend more, we must  try\r\nto  close  the  gap and we must  do  more\r\nthings on our own because we cannot allow\r\nourselves to be totally at the  mercy  of\r\nUnited States' decision-making. I frankly\r\ndon't  think that we have the capability,\r\npolitical  or economic, at the moment  to\r\ndo  that.  That's not to say  that  there\r\naren't  things  that we can  do  together\r\nlike the A-400 transport aircraft or that\r\nwe  shouldn't engage in joint  operations\r\nor  that we shouldn't professionalize our\r\narmed  forces as many countries in Europe\r\nhave  been  doing with the  abolition  of\r\nconscription and so on in recent years.\r\nAlthough,   only  a  madman   would   be\r\nagainst    conflict    prevention     and\r\ndevelopment  of  an all long-term  policy\r\nthat the European Union is so good at,  I\r\nthink only a mad person would think  that\r\nconflict  prevention  will  prevent   all\r\nconflicts  and prevent all  problems.  We\r\nhave to have an insurance. Defence policy\r\nis essentially an insurance policy, isn't\r\nit? And the question is: How much premium\r\ndo  we  want  to  pay for  our  insurance\r\npolicy? We can get certain advantages  by\r\nbuying  a  common insurance  policy,  but\r\nthere are limits to what we can do there.\r\nThe other option is that we say that  we\r\ngive  up.  The  United  States  runs  the\r\nworld. Where there are military conflicts\r\nthey  make the decisions, they  have  got\r\nall  the  smart weapons. They spent  huge\r\namounts,  as  Anthony said.  The  gap  is\r\naccelerating. It's not closing at all. We\r\nare  in  a  very different position  from\r\neven 20 years ago.\r\nI  don't  think  we can completely  give\r\nup. But equally I don't think we have any\r\nchance   of  competing  with  the  United\r\nStates. I think we must make sure that we\r\nunderstand  that  the United  States  has\r\npolitical  need  of Europe.  That  partly\r\nmeans  it wants basis, it wants political\r\nlegitimacy  and so on. But it also  means\r\nthat   in   the  long  run  no   American\r\ngovernment,  whatever its  ambitions  and\r\nconfidence, is going to really think that\r\nit  can  take on every single problem  in\r\nthe  world.  It's going to want  so  say:\r\n\"Look,  this is not for us. This  is  for\r\nyou  or maybe it's for nobody.\" They  are\r\ngoing  to  want Europe to  be  active  in\r\ncertain respects.\r\nThis   relates  to  the  third  question\r\nabout  the rapid reaction force.  It's  a\r\nsmall   activity  at  the  moment.   It's\r\nstarting with police work and gendarmerie\r\nin  Macedonia. It may expand into  Bosnia\r\nbeyond  the police function.  It  may  be\r\nthat  if  we  needed to do  an  operation\r\nAlba,  which is what the Italians led  in\r\nAlbania in 1997, we now could do  it.  We\r\ndidn't  do  it then for various  reasons,\r\nbut probably Europe in the next couple of\r\nyears if necessary could do that kind  of\r\nthing.  But  we  mustn't  exaggerate  the\r\npossibilities,  otherwise  we   will   be\r\nseriously disappointed.\r\nIn  terms of the NATO issue, which is  a\r\ncross crucial not just to Norway, but  to\r\nmembers  of the EU as we have  seen  with\r\nthe  whole debate of the difficulty  over\r\nTurkey,   which   held  up   co-operation\r\nbetween  the  two institutions.  I  never\r\nbelieved the talk in Washington that NATO\r\nis  finished.  And now we  see  that  the\r\nAmericans take all the action in NATO. It\r\nmight  be quite a good idea after all  as\r\nopposed  to  the EU at equally.  I  don't\r\nthink  that  the EU is redundant  in  the\r\nmilitary area. I think, although  it's  a\r\ncomplicated    issue   of    interlocking\r\ninstitutions with NATO, still the WEU  is\r\naround  there  in  the margins  with  the\r\narticle 5-commitment and so on. Let's not\r\nforget the OSCE.\r\nI think it is a very important background\r\norganization  in Europe.  And  EU,  NATO,\r\nWEU,  OSCE  and  the Council  of  Europe,\r\nwhich   was   mentioned   as   being   so\r\nimportant,  have  a role  in  the  mutual\r\nreinforcement to play.\r\nWe  see that the EU will have problems as\r\nwe  enlarge  it. And my collea-gues  have\r\nmentioned  the  possibility  of   30   or\r\nbeyond,  but  didn't mention the  western\r\nBalkans  if I remember rightly. We  still\r\ngot  the question of Croatia, Albania and\r\nSerbia and Montenegro. If we had all this\r\nin  the  next  ten years we  come  to  35\r\nprobably  or more. Now the question  then\r\narises,  it  seems  to  me:  Is  the   EU\r\neffectively becoming what I would call  a\r\nframework  organization  just  like   the\r\nOSCE,  in which its a loose organization?\r\nWe talk to each other, we do something in\r\ncommon  but  inner groups really  do  the\r\naction.   Or  is  it  still   an   action\r\norganization?  Is  it  still  capable  of\r\nbeing  persistent and consistently active\r\nin  foreign  and  defence  policy?  I  am\r\nafraid  on  the pure defence questions  I\r\nthink  inevitably it would be a framework\r\norganization   involved  in  interlocking\r\nrelationships with other institutions.\r\nKatarina   Engberg:   När   det    gäller\r\nteknologin är jag egentligen överens  med\r\nChristopher.  Den  skillnad  vi   ser   i\r\nteknologisk  utveckling, och  det  gäller\r\ninte   bara  militär  teknologi  eftersom\r\nmycket  av den teknologi som ger USA  ett\r\nsådant försprång i grunden är civil, är i\r\nstort  sett  omöjlig för  européerna  att\r\növerbrygga.    Den   baserar    sig    på\r\ninnovationsförmåga,     forskning     och\r\nekonomiska resurser i USA som ingen annan\r\nkan  matcha. Det gapet tenderar  att  öka\r\nsnarare än minska. Inte minst gäller  det\r\ndess militära tillämpning.\r\nDet       är       inget       normativt\r\nställningstagande hur man skall  förhålla\r\nsig till detta, men jag tror att det blir\r\nfruktlöst,    som    också    sades    av\r\nChristopher,  att tro  att  vi  på  något\r\navgörande   sätt   skall   kunna   matcha\r\namerikanarna  fullt  ut.  I   några   små\r\nnischer  kan  vi nå upp till samma  nivå,\r\nmen när det gäller att sända styrkor till\r\nIrak   av   det  slag  vi  sett  alldeles\r\nnyligen,   är  det  i  stort  sett   bara\r\nbritterna  som  kan  delta.  Det  är  ett\r\nkonstaterande av faktum, och  ändå  måste\r\nvi  erkänna att amerikanarna hade  klarat\r\ndet  där  på egen hand också om det  hade\r\nbehövts. Vi spelar helt enkelt i en annan\r\ndivision.\r\nJag   tror   också   att   den   väldiga\r\nfokusering som har varit de senaste  åren\r\npå  kapabilitetsproduktion både  när  det\r\ngäller    DCI    inom    Nato,    Defence\r\nCapabilities  Initiative,  och   möjligen\r\nockså  Headline Goal-processen i  EU  har\r\nvarit      ensidigt      fixerad      vid\r\nförmågeproduktion.  Det  kommer  möjligen\r\natt  vara  mer  fruktbart  att  titta  på\r\noutput.  Vad  får vi ut som är  effektivt\r\noch  användbart? Då måste man också titta\r\npå  andra  aspekter  av försvarspolitiken\r\noch   försvarsplaneringen  som  har   med\r\nberedskapsnivåer, strategisk  samordning,\r\nbeslutsfattande och så vidare  att  göra.\r\nDet  gör  att  man  faktiskt  kan  få  ut\r\neffekter  av det gemensamma systemet.  De\r\nlånga listor över 40-50 olika mål som man\r\nskall  försöka uppnå är kanske  inte  det\r\nbästa  sättet att komma framåt  i  önskan\r\natt  européerna också skall kunna  matcha\r\nsitt  politiska  ansvarstagande  med  den\r\nmilitära förmåga som är nödvändig.\r\nMen  om  vi  tittar  på  verkligheten  i\r\nförhållande till önskan att sätta upp  en\r\nkrishanteringsstyrka, har  européerna  nu\r\nett omfattande åtagande om vi lägger ihop\r\nde  olika  operationerna. Det  är  kanske\r\njust i den konkreta tillämpningen som  vi\r\nkan  se  de stora framsteg som har gjorts\r\npå det här området i Europa.\r\nNär    det   gäller   arbetsfördelningen\r\nmellan  Nato  och den europeiska  unionen\r\nbehövs  det  politisk  enighet,  som  har\r\ntalats   om   här.   Fördelen   med   den\r\neuropeiska  unionen är ju att  den  växer\r\norganiskt   underifrån  genom   politisk-\r\nekonomiskt samarbete. Här tror jag att vi\r\nhar  den  sunda basen för att hela  också\r\nden  splittring som har uppstått i Europa\r\ni  samband med Irakkriget. Jag  tror  att\r\nman  kommer att finna vägar tillbaka till\r\nvarandra.  Fransmän  och  tyskar  behöver\r\nbritterna för den europeiska unionen, men\r\nockså  för  att förbättra sina relationer\r\nmed  amerikanarna. Och britterna  har  ju\r\nvarit  arkitekterna  till  några  av   de\r\nviktiga  initiativen till  ökad  gemensam\r\neuropeisk  krishantering. Parallellt  med\r\nsitt samarbete med amerikanerna kommer de\r\nnaturligtvis   att  vilja  utveckla   sin\r\neuropeiska dimension.\r\nDär  tror  jag att det finns en organisk\r\nbas,    men   den   kommer   inte   under\r\növerskådlig framtid, vad jag kan se,  att\r\ngälla något annat än krishantering i  det\r\nsom    i    FN-doktriner   benämns    som\r\nfredsframtvingande operationer.  När  det\r\ngäller regelrätta krig av det slag som vi\r\nhar  sett i Irak ser jag inte unionen som\r\nen  deltagare  som union. Om  det  är  så\r\nkvalificerade operationer som i Irak  kan\r\ninte  heller  Nato,  vare  sig  politiskt\r\neller  teknologiskt,  genomföra  dem  som\r\norganisation, utan det kommer att bli mer\r\nav koalitioner.\r\nNato  befinner sig uppenbart i kris just\r\nav  dessa  skäl. Man kunde inte  ena  sig\r\npolitiskt  om  Irakoperationen.  Det   är\r\negentliga  bara britterna som  kan  följa\r\nmed  amerikanarna  i  den  här  typen  av\r\noperationer.  Men jag  ser  Nato  som  en\r\nstyrka när man växlar ned åtagandena  vad\r\ngäller stridsnivåer, som nu håller på att\r\nske  i  Afghanistan och som kanske kommer\r\natt   ske   i   Irak  i   framtiden   när\r\nkonfliktnivån   sjunker.   Men   det   är\r\nnaturligtvis en helt annan  roll  än  den\r\nNato var tänkt för från början.\r\nNär  det  gäller de svåra  politiska  och\r\nmilitära  uppgifterna tror jag  att  Nato\r\näven i framtiden kommer att ha svårt  att\r\nena  sig som organisation. Här kommer  vi\r\natt   få  se  mer  av  Coalition  of  the\r\nwilling.\r\nTalmannen:   Jag  tror  att   vi   slutar\r\ndiskussionen kring de här frågorna nu. Vi\r\nhar  några  få till. Vi skall använda  de\r\ntio minuter vi har kvar till dem.\r\nBjörn      von     der     Esch     (kd):\r\nUtrikespolitiken,  vilken  linje  den  än\r\nkommer  att följa, kommer ju att vara  så\r\nkomplicerad  att vanliga  medborgare  får\r\nväldigt svårt att sätta sig in i den. Det\r\nbygger  därför  på att de har  förtroende\r\nför  de ledande politikerna inom EU.  Som\r\njag ser det står det och faller med detta\r\nförtroende.  I  EU:s nästa ordförandeland\r\nsitter  den  tilltänkte  ordföranden  för\r\nnärvarande  i  domstol och försvarar  sig\r\nmot  väldigt  allvarliga anklagelser  för\r\nbrott.   Samma  sak  är  det  med   ECB:s\r\ntilltänkte ordförande, som också befinner\r\nsig  i domstol. Vi vet inte vem det  blir\r\nberoende   på   hur   domstolen    dömer.\r\nPresidenten  i  kommissionen   är   också\r\nindragen genom Italiens premiärminister.\r\nDet  här är väldigt allvarligt i sig. Men\r\njag  tror att det allra allvarligaste  är\r\natt  ingen  ledande  inom  EU  ger  några\r\nsignaler om man tycker det här är en svår\r\nsak eller om man accepterar det. Det hörs\r\ningenting från EU. Jag tror att detta  är\r\nförödande  för tilltron bland medborgarna\r\ni  dag.  Utan den tilltron kan EU väldigt\r\nlätt  råka i kris. Jag skulle gärna vilja\r\nhöra hur panelen ser på det.\r\nFrida  Svensson: Min fråga  är  följande:\r\nSer   EU:s  medlemmar  positivt   på   en\r\ndynamisk   utveckling  av  en   europeisk\r\nsäkerhetspolitik,  det   vill   säga   en\r\nutveckling  av EU:s säkerhetspolitik  som\r\nman  inte  riktigt vet  var  den  slutar?\r\nFinns  det någon slutgräns när det gäller\r\nEU:s   roll   och   ambition   inom   det\r\nsäkerhetspolitiska området?\r\nMaud Nilsson: Jag har en enkel fråga. Kan\r\nEU  överleva  i längden utan en  gemensam\r\nutrikes- och säkerhetspolitik?\r\nLena  Hjelm-Wallén: Björn  von  der  Esch\r\nhade  ju  många  negativa  synpunkter  på\r\ndiverse  personer  som företräder  EU  på\r\nolika  sätt.  Det  är  bara  i  den   mån\r\npersoner faktiskt blir dömda som vi också\r\nskall  anse  dem  dömda. Jag  tyckte  att\r\nlistan blev lite lång.\r\nVi  har  haft åsikter om den  italienska\r\nregeringen,  och  då talar  jag  inte  om\r\nsådana saker som att man är lagförd eller\r\ninte, utan jag menar mer den politik  som\r\nman  står för och det partierna där  står\r\nför.  Det  har  vi demonstrerat  i  olika\r\nsammanhang. Men EU bestämde sig  för  att\r\neftersom  det italienska folket har  valt\r\nden  här  regeringen skulle man  förhålla\r\nsig   till  den.  Sedan  får  vi  ta   de\r\npolitiska svårigheterna vartefter  om  de\r\nuppstår.  Än så länge har det inte  varit\r\nså  komplicerat. Vi får väl  se  hur  det\r\nkommer   att  bli  under  det  italienska\r\nordförandeskapet. Det är faktiskt  ganska\r\nspännande  att se hur det kommer  att  ta\r\nsig ut.\r\nJag talar för en dynamisk utveckling  av\r\nden     gemensamma     säkerhets-     och\r\nutrikespolitiken. Jag talar  om  att  den\r\nskall mogna fram och växa fram. Den skall\r\ninte   institutionaliseras   fram   eller\r\npiskas fram. Det tror jag inte på . Då är\r\nfrågan om det finns någon slutpunkt. Nej,\r\njag   ser   inte  att  det  finns   någon\r\nslutpunkt.  Vi  skall hela tiden  försöka\r\nleva  upp till de ambitioner som  vi  har\r\noch  de  regler som finns i  fördrag  och\r\nbeslut. Det här kan ju ändras hela tiden.\r\nJag  tror  att det vore ganska  olyckligt\r\natt  sätta  upp  någon  sorts  finalitet,\r\nnågon slutpunkt, här. Världen kommer hela\r\ntiden att förändras. Våra möjligheter att\r\nagera kommer att förändras. Jag tror inte\r\natt  vi någonsin kommer i den situationen\r\natt  vi lever i en värld utan konflikter.\r\nKonflikter  är  en del av  mänsklighetens\r\nsamvaro.   Det   gäller  inom   familjen,\r\nsamhällen   och   internationellt.    Det\r\nhandlar   hela   tiden   om   att   hitta\r\nciviliserade    lösningar    på     dessa\r\nkonflikter.\r\nDen sista frågan, om EU kan överleva utan\r\nen       gemensam      utrikes-       och\r\nsäkerhetspolitik, tycker jag  är  väldigt\r\nintressant. Jag kan inte säga att jag har\r\ntänkt  på det på det sättet. I dag skulle\r\njag  känna att det vore väldigt konstigt.\r\nJag   tycker  ändå  att  vi  har   kommit\r\nvarandra ganska nära även på det området.\r\nSkulle   det   spricka  upp  skulle   det\r\nnaturligtvis  få stora konsekvenser  även\r\nför   annat  samarbete.  Det  skulle   få\r\nnegativa konsekvenser för andra delar  av\r\nvårt  samarbete inom EU. Det jag har lärt\r\nmig  av EU är att man klarar alla möjliga\r\nkriser  och konflikter. Man skulle säkert\r\nklara  en väldigt stor konflikt  även  på\r\ndet   utrikespolitiska  området  om   det\r\nsamarbetet tillfälligtvis skulle  spricka\r\nupp  helt  och hållet. Jag tror  att  man\r\nhittar sätt att överleva även då, men det\r\nvore olyckligt. Jag tycker i stället  att\r\nvi   skall  gå  framåt  mot  en  gemensam\r\nutrikes- och säkerhetspolitik.\r\nAnthony  Cary: First of all let me  begin\r\nto  go  back very quickly to the question\r\nthat  I  couldn't comment  on  before  on\r\ntechnology. The questioner suggested that\r\ntechnology was a divisive force, that  it\r\nwas  tending to increase the  gap  across\r\nthe   Atlantic  and  was  disintegrating.\r\nHistorically I think technology has  been\r\nsomething  that  has  been  shared.   The\r\nindustrial  revolution was  very  quickly\r\nshared.  The  developments in  technology\r\nlike  IT and so on have been very quickly\r\nshared.  I think the Internet  is  now  a\r\ntremendous force for\r\nintegration   and  offers   opportunities\r\nwhich didn't exist before for many people\r\naround  the world. I think it is  a  very\r\ndepressing way to look at it to see  this\r\nsort  of  gap getting wider and wider.  I\r\ndon't  quite share your despair  that  we\r\ncan never catch up. I rather hope that we\r\ndon't  catch  up in the area of  military\r\ntechnology. But I believe that we can  be\r\na   very  powerful,  strong,  useful  and\r\ncontributory power in civil technology.\r\nOn  the  question of integrity  I  think\r\nthat's  clearly  a very  important  issue\r\nthat  the  European population must  have\r\nconfidence  in  the institutions  of  the\r\nEuropean  Union and in the  integrity  of\r\nthose  running them. It's a very  serious\r\nthing  when  people  distrust  the  whole\r\nprocess  of Europe and believe it  to  be\r\ncorrupt. There is a difficulty in  Europe\r\n-  as  we get larger we are dealing  with\r\nsocieties   which  have  very   different\r\nnational traditions. It may seem  strange\r\nseen  from Sweden, but as seen from  many\r\ncountries  in  the south of  Europe  they\r\nlook  to Brussels for a greater integrity\r\nof   government   and  less   corruption,\r\nbecause  they see it as a force that  can\r\nhelp   develop  their  tendencies  within\r\ntheir national policies.\r\nOverall,  having worked in the  European\r\ninstitutions, which I have done  now  for\r\nthe  last  four years and also  for  four\r\nyears  in the early 90's, I have  to  say\r\nthat  the  levels of corruption are  very\r\nmuch less than the reputation that Europe\r\nhas  in  London and, I suspect,  also  in\r\nStockholm. I have been very impressed  by\r\nthe  quality of the people working in the\r\nsocial  institutions and their  integrity\r\nand competence, I may say.\r\nOn  the  question of whether the European\r\nUnion  can  survive without an  effective\r\nCommon  Foreign  and Security  Policy  my\r\nanswer  would  be  yes. It  can  survive,\r\nbecause  nobody  really  knows  what  the\r\nEuropean  Union  is and  what  it  should\r\naspire  to  become. So it could  survive,\r\nbut  it  would be a far less  useful  and\r\nimportant body than I think it should  be\r\nand  can be. So I think that we are right\r\nto  be pressing for a Common Foreign  and\r\nSecurity Policy. As I said, I don't think\r\nit  is ever going to be perfect. It  will\r\nnever  be  as if it was the policy  of  a\r\nsingle  state,  but  I  think  it's  very\r\nimportant  and  I  think  it  can  enable\r\nEurope to become what my vision of it is.\r\nMy  vision is that it is something  which\r\nbuilds  on what is best about the nation-\r\nstates   in   Europe,   their   different\r\ntraditions,   cultures,   languages   and\r\nhistorical  experiences,  but   overcomes\r\nwhat  has  been  worst about  the  nation\r\nstates   over  our  history:  xenophobia,\r\ndistrust    of   each   other,   mutually\r\ndestructive policies - both military,  in\r\ntrade  and  in monetary affairs.  We  can\r\nbuild  on what is best about the  nations\r\nand  overcome the xenophobia and the  war\r\nthat has been its historical tradition.\r\nChristopher  Hill: I agree  with  Anthony\r\nfor once - that we can survive without an\r\neffective  Common  Foreign  and  Security\r\nPolicy. We would be much better off if we\r\nhad  a  sophisticated  one.  But  it   is\r\ninteresting that we still use a different\r\nlanguage.  I see the documents  from  the\r\nConvention, and they talk about the  CFSP\r\nand  now  the Common Security and Defence\r\nPolicy  as opposed to the ESDP, and  then\r\nthe  documents  go on  to  a  chapter  on\r\nforeign policy and a CSDP. It is not  the\r\nsame  thing  yet, and that is because  we\r\ncan  do certain things better than we can\r\ndo  other things. We are in a process  of\r\nchange,  and it is organic, as colleagues\r\nhave said.\r\nOf   course,  in  the  crude  sense   it\r\ndepends  on  the external threat.  If  we\r\nhave a major external threat agaist us in\r\nEurope  and  we don't have  an  effective\r\nsecurity  and defence policy  we  are  in\r\nserious  difficulty. But nobody  can  see\r\njust  at  the  moment a serious  external\r\nborder-crossing style threat. The threats\r\nthat people talk about have actually more\r\nto do with a sort of pressure of the poor\r\nmajority of the world wanting some  slice\r\nof   our   very   pleasant,  comfortable,\r\ncivilized, prosperous world and that that\r\ntakes  the form of illegal migration  and\r\nso  on. In that sense, if enlargement  is\r\nforeign   policy  so  justice  and   home\r\naffairs  have now become foreign  policy.\r\nThings  need  to be made more consistent,\r\nand  to  be made more consistent  in  the\r\nhead  - not just in the institutions.  So\r\nit seems to me.\r\nOn  one other aspect of foreign security\r\npolicy  we've  talked  a  lot  about  the\r\nupdating of the Petersberg task, which  I\r\nthink  will  happen in the way  that  has\r\nbeen   described.   On   one   area   the\r\nPetersberg task, which is what we say  we\r\ncan  do  at  the moment as the  realistic\r\nstatement  of what the EU can do  on  the\r\nsecurity  front,  has  not  been  thought\r\nthrough  or updated, however.  It  is  in\r\nterms  of its geographical reach. Are  we\r\nonly  doing  these  things  in  the  near\r\nabroad?   Maybe  we  can  even  do   them\r\neverywhere in the world wherever there is\r\na  demand or wherever somebody says: \"You\r\nought to, that's your responsibility!\" It\r\nwould  be  foolish to put into  a  treaty\r\nthat  we  only  do  things  in  the  near\r\nabroad,  but  we still should  have  some\r\nsense  of  foreign  policy  planning  and\r\nearly  warning  which makes  us  probably\r\nconcentrate  on some things  rather  than\r\nother  things.  We  should  have  debates\r\nabout    these   matters.   Interestingly\r\nenough,  we  talked about  the  need  for\r\nearly warning on the Iraq issue. We  have\r\ngot  a policy planning and early-warning-\r\nunit  in  the Council Secretariat.  Where\r\nwas   it?   It   shows  the   limits   of\r\ninstitutions. People might well have been\r\nsaying: \"Don't forget about Iraq!\" But if\r\nit  is  not  the political  will  nothing\r\nreally happens.\r\nMy  last  point is to come back  to  the\r\nquestion   about   the   confidence    of\r\ncitizens.  I  can't really  say  anything\r\nabout the politicians, although we know -\r\nand I say this as a lover of Italy - that\r\nconviction in Italy is only the start  of\r\nthe  whole process effectively. It  takes\r\nten  years to challenge all the  rest  of\r\nit.  So  we just have to wait for a  long\r\ntime to see what happens there, and I  am\r\nafraid the public will be cynical anyway,\r\nwhatever happens.\r\nBut  actually I think things are  a  lot\r\nbetter than a hundred years ago, and  not\r\njust in terms of corruption. When I think\r\nof  Britain,  whose  country  and  indeed\r\nfamily was marked by the savagery of  the\r\nFirst World War and the blood-letting  of\r\nmillions  of  lives in that  conflict,  I\r\nthink that the sense of the impotence  of\r\nordinary  people in the early  stages  of\r\nmodernization fade into the  great  meat-\r\nmincer of war. It is striking and tragic.\r\nThat  has  informed all our  views  about\r\nwhat  we  want Europe to be now. I  think\r\nalthough citizens have many disadvantages\r\nvis-à-vis  politicians, they are  now  on\r\nthe  whole  more  interested  and  better\r\neducated  and  they  have  more   of   an\r\nopportunity  to participate.  They  don't\r\nalways take those chances. They leave it,\r\noften to the elites. But when things  get\r\nhot  you do see a million people  on  the\r\nstreets of London. This is listened to in\r\na way that did not exist before the First\r\nWorld War, when there, as we know, was an\r\nattempt   to  get  a  kind  of  socialist\r\ninternational against war, which  failed.\r\nThere    was   a   sense   of    complete\r\npowerlessness.  So  I  am  a   bit   more\r\noptimistic on that front.\r\nMy  only  warning would be that although\r\nwe  must  be  international it  would  be\r\nstupid for Europe to be isolationist  and\r\nforget what's going on in the rest of the\r\nworld. We mustn't make the opposite error\r\neither  of assuming that because  we  are\r\nEurope  and potentially a big  player  we\r\ncan  play the great game of international\r\nrelations in the old way or on  the  same\r\nterms  as the United States. We are going\r\nto  have to make some choices, and we are\r\ngoing  to have to be careful not  to  get\r\ntoo  involved, because we cannot actually\r\nachieve  things  without  imposing  those\r\nsame  kind of costs on our citizens which\r\nwe have shied away from historically.\r\nOn  the  plane over yesterday I  read  an\r\ninteresting  article in  the  SAS  flight\r\nmagazine.  It was an interview with  Hans\r\nBlix. I don't know whether he got it from\r\nsomeone else or if it is his own,  but  I\r\nthink  it is an old quotation. He quoted:\r\n\"The noble art of losing face may one day\r\nsave the human race.\" I have a great deal\r\nof sympathy with that.\r\nKatarina Engberg: Jag har först bara  ett\r\nlitet  klargörande.  När  jag  säger  att\r\nEuropa  på bredden inte kan nå  upp  till\r\nden  amerikanska teknologin menar jag den\r\nmilitära tillämpningen. Det var  det  som\r\njag avsåg.\r\nKan  Europa  klara sig utan en  gemensam\r\nutrikes-   och   säkerhetspolitik?   Nej,\r\ntroligen inte därför att så mycket av den\r\nfortfarande  är  internt europeisk.  Bara\r\ndet  faktum  att man skapar institutioner\r\nför  att undvika åternationalisering  och\r\nkonflikt  mellan  medlemmarna  i  sig  är\r\nfortfarande  ett arbete in progress,  för\r\natt   inte   tala   om  att   ytterligare\r\nintegrera de europeiska länder  som  ännu\r\ninte   är  med.  Den  energi  som   detta\r\nfortsatta integrationsprojekt kommer  att\r\nkräva  skall  man  inte underskatta,  men\r\ninte    heller   värdet    av    det    i\r\ninternationell politik.\r\nNär  det  gäller prioriteringar  utanför\r\nEuropa måste man nu förhålla sig till det\r\nMellanöstern som USA på allvar  har  gått\r\nin  i.  I  övrigt gäller det naturligtvis\r\nAfrika,  som är fortsatt nära  européerna\r\npolitiskt och av många skäl.\r\nÄnnu    viktigare   än    utrikes-    och\r\nsäkerhetspolitiken        är         dock\r\nhandelspolitiken. Det skulle bli  riktigt\r\nallvarligt  i internationell  politik  om\r\nden        nuvarande        förbistringen\r\ninstitutionsmässigt   efter    Irakkriget\r\nskulle   spilla  över  på  handels-   och\r\nfinanspolitiken. Jag tror  inte  att  det\r\nfinns  någon  anledning att tro  att  den\r\nskall  göra det, men vi står inför  några\r\nviktiga  rundor av samtal nu  inom  ramen\r\nför  handelspolitiken till att börja med.\r\nDet  är naturligtvis viktigt att visa att\r\ndet  inte uppstår allvarliga problem där,\r\nför  då  är  vi  på väg  in  i  ett  nytt\r\npolitiskt landskap.\r\nTalmannen:  Tack  så  mycket!  Detta  var\r\nsista ordet från oss i panelen.\r\nI  would very much like to thank the two\r\nindependent  British citizens,  one  from\r\nthe   academic   side,   autonomous   and\r\nindependent,  and  one  representing  the\r\nCommission  as an integral but autonomous\r\npart  of  the  European institutions  and\r\nUnion. You are definitely very welcome as\r\nher  Majesty's  ambassador to  Stockholm.\r\nThank you very much for attending!\r\nEtt  varmt  tack  till  det  sammansatta\r\nutskottet för det arrangemang som ni  har\r\ngjort den här dagen - Europadagen!\r\n\r\n\r\n\r\n_______________________________\r\n1  Dokument CONV 459/02 (arbetsgrupp VII)\r\nrespektive   CONV   461/02   (arbetsgrupp\r\nVIII).\r\n2 Dokument CONV 685/03.</pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": {
        "punkt": "1",
        "rubrik": "EU:s yttre förbindelser i ett framtida konstitutionellt fördrag",
        "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:U10.\r\n",
        "beslutstyp": "röstning",
        "motforslag_nummer": "1",
        "motforslag_partier": "\"m\"",
        "votering_id": "B98665DD-90E7-11D7-AE6A-0004755038F6",
        "votering_sammanfattning_html": {
          "table": {
            "tr": [
              {
                "td": {
                  "h4": "Omröstning i motivfrågan",
                  "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (m)\r\n"
                }
              },
              {
                "th": [
                  "Parti",
                  "Ja",
                  "Nej",
                  "Avstående",
                  "Frånvarande"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "s",
                  "132",
                  "0",
                  "0",
                  "12"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "m",
                  "0",
                  "49",
                  "0",
                  "6"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "c",
                  "0",
                  "0",
                  "17",
                  "5"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "fp",
                  "0",
                  "0",
                  "42",
                  "6"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "kd",
                  "27",
                  "0",
                  "1",
                  "5"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "v",
                  "0",
                  "0",
                  "24",
                  "6"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "mp",
                  "0",
                  "0",
                  "14",
                  "3"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "-",
                  "0",
                  "0",
                  "0",
                  "0"
                ]
              },
              {
                "td": [
                  "Totalt",
                  "159",
                  "49",
                  "98",
                  "43"
                ]
              },
              {
                "td": {
                  "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                }
              }
            ]
          }
        },
        "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/B98665DD-90E7-11D7-AE6A-0004755038F6",
        "rm": "2002/03",
        "bet": "KUU2",
        "vinnare": "utskottet",
        "voteringskrav": "",
        "beslutsregelkvot": "",
        "beslutsregelparagraf": "",
        "punkttyp": ""
      }
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "EU:s yttre förbindelser i ett framtida konstitutionellt fördrag",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "EU:s yttre förbindelser i ett framtida konstitutionellt fördrag",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "EU:s yttre förbindelser i ett framtida konstitutionellt fördrag",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "EU:s yttre förbindelser i ett framtida konstitutionellt fördrag",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "5",
          "rubrik": "EU:s yttre förbindelser i ett framtida konstitutionellt fördrag",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-05-08 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2003-05-22 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2003-06-02 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2003-06-05 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2003-06-10 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2003-06-10 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2003-06-10 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2003-12-17 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Avslag på motionerna.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-23 12:34:54"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Riksdagen godkände inte en motion med krav på att regeringens ska agera när det gäller bl.a. ökade krav på lojalitet mellan EU:s medlemsstater. ",
          "dok_id": "GQ01KUU2",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "EU:s utrikesrelationer (KUU2)",
          "dok_id": "GQ01KUU2",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottet",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-23 12:34:54"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GQ01KUU2",
          "systemdatum": "2017-10-20 10:24:47"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet tar upp frågor om EU:s utrikesrelationer mot bakgrund av diskussionerna i Europeiska konventet, det särskilda forum som debatterar EU:s framtidsfrågor. Fokus ligger på beslutsformer inom EU:s utrikesrelationer, men form kan inte helt skiljas från innehåll. Utskottet delar den grundläggande problemanalys som lyfts fram genom arbetet i konventet, nämligen att EU:s utrikesrelationer skulle vinna mycket på ökad politisk samordning och samverkan. Utskottet föreslår också att riksdagen inte godkänner en motion med krav på att regeringens ska agera när det gäller bl.a. ökade krav på lojalitet mellan EU:s medlemsstater.</p>",
          "dok_id": "GQ01KUU2",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:44:55"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "EU:s utrikesrelationer (KUU2)",
          "dok_id": "GQ01KUU2",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:44:55"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GQ01KUU2",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_kuu_2.docx",
          "filstorlek": "175158",
          "filtyp": "docx",
          "titel": "EU:s  yttre förbindelser i ett framtidakonstitutionellt fördrag",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/3A68E3CA-E02A-4A92-A271-F8A581579D87"
        },
        {
          "dok_id": "GQ01KUU2",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_kuu_2.pdf",
          "filstorlek": "724857",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Bilaga: bet_200203_kuu_2",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/51AF1C92-D8CF-4675-A6EA-AFC0F0082EC9"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U10 EU:s utrikes- och säkerhetspolitik (väckt enligt 3 kap. 15 § RO med anledning av händelse av större vikt)",
          "ref_dok_id": "GQ02U10",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U10",
          "ref_dok_titel": "EU:s utrikes- och säkerhetspolitik (väckt enligt 3 kap. 15 § RO med anledning av händelse av större vikt)",
          "ref_dok_subtitel": "av Maud Olofsson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2003-06-10",
          "ref_dok_id": "GQ09119",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "119",
          "ref_dok_titel": "2003-06-10",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2003-06-10",
          "ref_dok_id": "GQ09119",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "119",
          "ref_dok_titel": "2003-06-10",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        }
      ]
    }
  }
}