{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2286762",
      "dok_id": "GQ01KUU1",
      "rm": "2002/03",
      "beteckning": "KUU1",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2002/03:KUU1",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "KUU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "1",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2003-03-27 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:57:13",
      "publicerad": "2006-03-15 11:57:17",
      "titel": "Europeiska   unionens   framtidsfrågor    -    ettkonstitutionellt fördrag för EU",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01KUU1/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01KUU1",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GQ01KUU1",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GQ01KUU1",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Sammansatta konstitutions- och utrikesutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2002/03:KUU1</div><h1>Europeiska   unionens   framtidsfrågor    -    ettkonstitutionellt fördrag för EU</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\n\r\nI  detta  betänkande  tar sammansatta konstitutions-\r\noch  utrikesutskottet  upp   ett  antal  frågor  som\r\ndiskuteras  i  Europeiska konventet,  det  särskilda\r\nforum   som  debatterar   EU:s   framtidsfrågor.   I\r\nbetänkandet  behandlas  också  några  motioner  från\r\nallmänna  motionstiden  som alla anses besvarade med\r\nutskottets överväganden.  På  en punkt, avseende den\r\ntidtabell som skall gälla för den regeringskonferens\r\nsom   skall  diskutera  EU:s  framtidsfrågor   efter\r\nEuropeiska   konventet,   föreslår   utskottet   ett\r\ntillkännagivande  till  regeringen  av  innebörd att\r\ntillräcklig  tid  måste  förflyta  mellan konventets\r\navslutande och regeringskonferensens inledande.\r\n\r\nBland de institutionella EU-frågor  som  tas upp i\r\nbetänkandet  finns  först  fördragsstrukturen,   där\r\nutskottet i huvudsak välkomnar de förslag som bereds\r\ni   konventet.   Vidare   finns   de   grundläggande\r\nvärderingarna  och  målen för EU samt principer  och\r\nbefogenheter, där utskottet uttalar stöd för svenskt\r\nagerande  i  konventet   vad   gäller  frågor  såsom\r\nöppenhet och jämställdhet. Utskottet  välkomnar  här\r\nett   förslag   inom   konventet   om   en  särskild\r\nutträdesparagraf i EU:s grundfördrag. I ett  avsnitt\r\ndiskuteras   möjligheterna  att  effektivisera  EU:s\r\ninstitutioner.  Dit  hör  också  frågan  om  en vald\r\nordförande  i  Europeiska  rådet  samt frågan om hur\r\nEuropeiska  kommissionens ordförande  skall  väljas.\r\nEtt  särskilt   avsnitt   behandlar   de  nationella\r\nparlamentens  roll  inom EU-systemet, inklusive  nya\r\nförslag om tillämpningen av subsidiaritetsprincipen.\r\nÄven i sistnämnda avseenden välkomnas förslagen inom\r\nEuropeiska konventet.\r\nTill betänkandet finns fogat 7 reservationer.</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n\r\n\r\n1. Fördragsstruktur\r\n\r\nRiksdagen   förklarar    motionerna   2002/03:K288\r\nyrkande 8 i denna del, 2002/03:K431  yrkande  1  och\r\n2002/03:U326  yrkandena 15 (delvis) och 16 besvarade\r\nmed vad utskottet anfört.\r\n\r\nReservation 1 (v) - motiv.\r\nReservation 2 (mp) - motiv.\r\n\r\n2. Grundläggande värderingar, m.m.\r\n\r\nRiksdagen   förklarar    motionerna   2002/03:K288\r\nyrkandena 8 i denna del och  9, 2002/03:K379 yrkande\r\n6, 2002/03:K431 yrkandena 3-5,  2002/03:K432 yrkande\r\n5, 2002/03:U324 yrkande 2 och 2002/03:U326 yrkandena\r\n18 och 22 besvarade med vad utskottet anfört.\r\n\r\nReservation 3 (s) - motiv.\r\nReservation 4 (m) - motiv.\r\nReservation 5 (fp) - motiv.\r\nReservation 6 (kd) - motiv.\r\nReservation 7 (c) - motiv.\r\n\r\n3. Tidtabell för regeringskonferensen\r\n\r\nRiksdagen  tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  utskottet  anfört  om  tidtabellen  och\r\nregeringskonferensen     samt    förklarar    motion\r\n2002/03:U326 yrkande 15 (delvis)  besvarad  med  vad\r\nutskottet anfört.\r\n\r\n\r\nStockholm den 27 mars 2003\r\n\r\n\r\n\r\nPå  sammansatta konstitutions- och utrikesutskottets\r\nvägnar\r\n\r\n\r\nUrban Ahlin\r\n\r\nFöljande  ledamöter har deltagit i beslutet: Urban\r\nAhlin (s), Gunnar  Hökmark (m), Göran Magnusson (s),\r\nCarl  B  Hamilton  (fp),   Pär  Axel  Sahlberg  (s),\r\nBirgitta Ahlqvist (s), Ingvar  Svensson (kd), Helene\r\nPetersson (s), Tobias Krantz (fp),  Kerstin Lundgren\r\n(c),  Anders  Bengtsson  (s), Nils Fredrik  Aurelius\r\n(m), Gustav Fridolin (mp),  Kenneth  G Forslund (s),\r\nMats Einarsson (v) och Göran Lindblad  (m)  och  Kaj\r\nNordquist (s).</pre><pre>\r\n2002/03\r\n\r\nKUU1\r\n\r\n</pre><pre>\r\nUtskottet\r\n1  Redogörelse för ärendet\r\n\r\n\r\n1.1 Ärendet och dess beredning\r\n\r\n\r\nInom  Europeiska  unionen pågår sedan ett par år ett\r\nstrukturerat   arbete   med   att   analysera   EU:s\r\nframtidsfrågor.   Målet,   som   slogs   fast  i  en\r\ndeklaration antagen i december 2000 i Nice  av  EU:s\r\nstats-    och    regeringschefer,    är    att    en\r\nregeringskonferens  skall  sammankallas  år 2004 för\r\natt diskutera sådana frågor. Riksdagen har  vid  tre\r\ntillfällen   under   de   närmast   föregående   två\r\nriksmötena  yttrat sig över de aktuella frågorna och\r\nslagit  fast  sina   utgångspunkter   inom   området\r\n(betänkandena   2000/01:KUU1   EU:s  framtidsfrågor;\r\n2001/02:\r\nKUU1      Nicefördraget;      2001/02:KUU2      EU:s\r\nframtidsfrågor).     För     en     mer     utförlig\r\nbakgrundsbeskrivning   om  EU:s  framtidsfrågor  kan\r\nhänvisas till dessa betänkanden.\r\n\r\nEn   central   roll   i   förberedelserna    inför\r\nregeringskonferensen  spelas  av  det  för ändamålet\r\nsärskilt   tillsatta  Europeiska  konventet.   Detta\r\nbestår   av  105   ordinarie   ledamöter   och   102\r\nsuppleanter,   hämtade   från   samtliga   EU:s   15\r\nmedlemsländer   och  13  kandidatländer.  Konventets\r\nsammansättning, mandat  och arbetsmetod fastslogs av\r\nstats-  och  regeringscheferna   i   Laeken  utanför\r\nBryssel  i december 2001. Riksdagen representeras  i\r\nkonventet  av Sören Lekberg (s) och Göran Lennmarker\r\n(m), med Kenneth  Kvist (v) och Ingvar Svensson (kd)\r\nsom suppleanter. På  regeringssidan är tidigare vice\r\nstatsministern Lena Hjelm-Wallén (s) statsministerns\r\npersonliga representant  i  konventet med ambassadör\r\nSven-Olof  Petersson  som suppleant.  Konventet  och\r\ndess   mandat   beskrivs   ingående   i   betänkande\r\n2001/02:KUU2 EU:s framtidsfrågor med bilagor.\r\nEuropeiska konventet har satt  upp som mål för sig\r\natt  anta  en  text  som  utgör  förslag   till  ett\r\n\"konstitutionellt  fördrag\"  för EU.[1] Arbetet  har\r\nfortskridit  så  långt  att konventet  bl.a.  hunnit\r\ndiskutera förslag från konventets  presidium  om  en\r\nskiss till nytt konstitutionellt fördrag och förslag\r\ntill  artiklarna  1-16  i  fördraget. Dessa artiklar\r\npresenterades i konventsdokumentet CONV 528/03[2]. I\r\ndetta  betänkande  behandlar utskottet  motioner  om\r\nförfattningsreglering   inom  EU.  Utskottet  tar  i\r\nanslutning  därtill upp flera  konstitutionella  och\r\ninstitutionella  frågor  som föranletts av arbetet i\r\nEuropeiska konventet. Fokus  i betänkandet ligger på\r\nprinciper,  övergripande prioriteringar  och  allmän\r\ninriktning snarare än på detaljer.\r\n\r\n1.2 Förslagen i konventet i\r\nhuvuddrag\r\n\r\n\r\nEuropeiska  konventet   har   hittills   hållit   19\r\nplenimöten  och  ytterligare  minst 5 planeras innan\r\narbetet  slutförs. Detta skall ske  i  tid  för  att\r\nresultatet  skall  kunna  presenteras för Europeiska\r\nrådets möte i Thessaloniki den 20-21 juni 2003. Elva\r\narbetsgrupper  har  under  hösten  2002  tagit  fram\r\ndelrapporter som diskuterats  i  plenum. Ledamöterna\r\nhar  under hela tiden haft möjlighet  att  lämna  in\r\nförslag till konventet. Hittills har över 600 sådana\r\nlämnats  in.  Under  hösten  2002  presenterades  en\r\nförsta  skiss  över hur ett konstitutionellt fördrag\r\nkan  byggas  upp  (dokument   CONV  369/02[3]).  Den\r\nskissen  välkomnades till sin struktur  av  en  stor\r\nmajoritet  i  konventet och ligger till grund för en\r\nserie mer fullgångna  delförslag  under våren, varav\r\nfem hunnit presenteras när detta betänkande justeras\r\ni utskott (dokumenten CONV 528/03, CONV 571/03, CONV\r\n579/03, CONV 602/03 samt CONV 614/03). En stor mängd\r\nändringsförslag från konventets ledamöter  har också\r\nlämnats  in  rörande  de enskilda fördragsartiklarna\r\n(sålunda t.ex. 1 187 stycken  avseende  de första 16\r\nartiklarna).\r\n\r\nEn  nyckelfråga  för det kommande konstitutionella\r\nfördraget är tanken på att besluta att ge Europeiska\r\nunionen egen juridisk  rättskapacitet,  vilket är en\r\nförutsättning  för att dels lämna systemet  med  tre\r\nskilda pelare i  EU:s  uppbyggnad,  dels  sammanföra\r\ndagens    EG-fördrag   och   EU-fördrag   till   ett\r\nsammanhållet   fördrag.   Frågor   som  berör  detta\r\ndiskuteras  nedan  i  avsnitt  2.1. I det  avsnittet\r\nberörs  också namnfrågor (benämningen  av  fördraget\r\nsamt benämningen  av EU självt) och frågor kring det\r\nkommande  fördragets   struktur   och  uppbyggnad  i\r\növrigt.\r\nEn  annan  viktig fråga är hur EU:s  grundläggande\r\nvärderingar beskrivs  i  fördraget.  Nära förknippat\r\nmed detta är dels hur EU:s stadga för  grundläggande\r\nrättigheter kan infogas i fördraget, dels  hur  EU:s\r\nanslutning till Europarådets konvention om mänskliga\r\nrättigheter    och    grundläggande   friheter   kan\r\nåstadkommas. Dessa frågor behandlas i avsnitt 2.2. I\r\nsamma avsnitt behandlas  EU:s  mål  såsom  de  skall\r\nformuleras   i   portalparagraferna   till  det  nya\r\nfördraget.\r\nFördelningen  av  kompetens  mellan  EU  och  dess\r\nmedlemsstater,  inklusive frågan om en mekanism  för\r\nkontroll av subsidiariteten  ur ett principiellt EU-\r\nperspektiv, behandlas i avsnitt  2.3. Där diskuteras\r\nockså de grundläggande principer som skall anges för\r\nEU:s   beslutsfattande,   inklusive   principen   om\r\nöppenhet   och   insyn.   Frågan   om   en  särskild\r\nutträdesparagraf behandlas också här.\r\nAvsnitt    2.4    behandlar    de    grundläggande\r\ninstitutionella  frågorna,  något  som  också  berör\r\nmaktbalansen  mellan  institutionerna.  I  tur   och\r\nordning  diskuteras  frågor som rör Europeiska rådet\r\noch ministerrådet, Europaparlamentet  och Europeiska\r\nkommissionen.   I   sammanhanget   behandlas    även\r\nledarskapet   för   dessa   institutioner   (typ  av\r\nordförande, metod för val av ordförande).\r\n\r\nDe  nationella  parlamentens roll i EU-systemet  tas\r\nupp  i  avsnitt  2.5,  jämte  frågan  om  riksdagens\r\nbefattning med den föreslagna kontrollmekanismen för\r\nsubsidiaritet.\r\n\r\nI ett avslutande  avsnitt  2.6 slår utskottet fast\r\nvilken tidtabell som enligt utskottet  bör gälla för\r\ndet fortsatta arbetet efter konventets avslutande.\r\n\r\n1.3 Motionerna\r\n\r\n\r\nUnder  allmänna  motionstiden  2002  har väckts  ett\r\nantal motioner som avser författningsreglering  inom\r\nEU.\r\n\r\nBehovet  av  ett  konstitutionellt fördrag tas upp\r\nbl.a. i motionerna K431  av  Holger Gustafsson m.fl.\r\n(kd) yrkande 1 och U326 av Maud  Olofsson  m.fl. (c)\r\nyrkande  16.  I  den  senare motionen tas också  upp\r\nbehovet av en bred debatt  om  EU:s  beslutsstruktur\r\n(yrkande 15).\r\nEnligt motionen från Holger Gustafsson  m.fl.  bör\r\nregeringen  verka  för  ett konstitutionellt fördrag\r\nför  EU.  Målet  för  fördragsarbetet   bör   enligt\r\nmotionärerna    vara    att    förenkla   fördragen,\r\neffektivisera  beslutsfattandet,  stärka  demokratin\r\noch öppenheten samt  tydligt  definiera och avgränsa\r\nunionens uppgifter. Det konstitutionella  fördraget,\r\neller  konstitutionen, bör göras kort och läsvänligt\r\ngenom att  de  grundlagsmässiga delarna av nuvarande\r\nfördrag redigeras  och  förs ihop till en helhet och\r\nresterande   bestämmelser  förs   samman   till   en\r\nregelrätt   lagsamling.   Unionens   uppgifter   bör\r\ndefinieras  med   hänsyn  till  subsidiaritets-  och\r\nproportionalitetsprincipen,  samtidigt  som EU måste\r\nha   möjlighet  att  utvecklas.  Unionens  mål   och\r\nbefogenheter  bör  beskrivas  och  de  principer som\r\nskall  styra  unionens  verksamhet  fastställas.  De\r\ngrundläggande   rättigheterna   bör   införlivas   i\r\nfördraget.    Fördraget   skall   vidare   innehålla\r\nbeslutsregler samt  den  i  Nicefördraget  tillkomna\r\nvarningsmekanismen    för    brott    mot   unionens\r\ngrundläggande     principer.     Slutligen     anser\r\nmotionärerna att fördraget bör innehålla regler  för\r\nhur tillägg och ändringar skall göras.\r\nMaud  Olofsson m.fl. anser att en konstitution för\r\nEU måste  ta  sin grund i unionens historiska rötter\r\noch utveckling  och  långsiktigt sträva mot en union\r\nsom   bättre   motsvarar   medborgarnas   krav.   De\r\nframhåller  också att en institutionell  reformering\r\när en utdragen process och måste få vara det. Tanken\r\nom ett medborgarnas  Europa  måste innebära att fler\r\nav  unionens  medborgare  har  möjlighet  att  läsa,\r\nförstå  och ge synpunkter på unionens  grundläggande\r\ndokument,   att   beslutsfattare   är   möjliga  att\r\nidentifiera  och  utkräva ansvar av. Regeringen  bör\r\ninitiera en bred debatt  om EU:s beslutsstruktur när\r\ndet   gäller   relationen   mellan   överstatlighet,\r\nmellanstatlighet och federalism.\r\nI en annan motion, K288 av  Gudrun  Schyman  m.fl.\r\n(v) yrkande 8, anförs i stället att regeringen i  EU\r\nbör  avvisa  kravet på att upprätta en konstitution.\r\nMotionärerna  anser  dock  att  det  är  viktig  att\r\ngenomföra en förenkling av fördragen.\r\nI fyra motioner  -  K379  av Bo Lundgren m.fl. (m)\r\nyrkande  6,  K431  av Holger Gustafsson  m.fl.  (kd)\r\nyrkandena 3 och 4, K288  av Gudrun Schyman m.fl. (v)\r\nyrkande  9  och  U326  av Maud  Olofsson  m.fl.  (c)\r\nyrkande  22  - tas specifikt  upp  de  grundläggande\r\nrättigheternas ställning i unionen.\r\nBo Lundgren  m.fl.  framhåller i sin motion vikten\r\nav att EU inte har ett  sämre  skydd  för  fri-  och\r\nrättigheter än vad medlemsstaterna har till följd av\r\nbestämmelserna    i   Europarådets   konvention   om\r\nmänskliga rättigheter.  Ett sätt att säkerställa ett\r\nfullgott  skydd  är  enligt   motionärerna   att  EU\r\nansluter sig till Europakonventionen, och regeringen\r\nbör  verka  för att så sker. Holger Gustafsson m.fl.\r\nanser att det bör göras möjligt för EU att tillträda\r\nEuroparådets  konvention  om  mänskliga  rättigheter\r\nsamt att grundläggande rättigheter behöver  tas in i\r\nEU:s   konstitutionella   fördrag  för  att  ge  ett\r\nkompletterande rättighetsskydd  inom  unionen.  Maud\r\nOlofsson    m.fl.   anser   att   EU:s   stadga   om\r\ngrundläggande   rättigheter  bör  införlivas  i  EU-\r\nfördragen eller i  en  framtida konstitution. Gudrun\r\nSchyman m.fl. önskar att regeringen i EU skall verka\r\nför att EU ansluts till Europakonventionen.\r\nFrågan om avgränsning av unionens kompetensområden\r\ntas upp främst i motionerna  K432 av Lars Leijonborg\r\nm.fl.  (fp)  yrkande  5, K431 av  Holger  Gustafsson\r\nm.fl. (kd) yrkande 5, K288  av  Gudrun Schyman m.fl.\r\n(v)  yrkande 8 och U326 av Maud Olofsson  m.fl.  (c)\r\nyrkande   18,   där   olika   tillkännagivanden  för\r\nregeringen begärs.\r\nLars Leijonborg m.fl. förordar  i  sin  motion ett\r\nfederalt system för EU där rätt frågor behandlas  på\r\nrätt  nivå  samt  där  makt- och ansvarsfördelningen\r\nmellan medlemsstaterna och  unionen tydligt regleras\r\ni    en   europeisk   författning.   Federalism    i\r\nmotionärernas   mening   bygger   på  principen  att\r\nmaktdelningen  mellan  unionen  och  medlemsstaterna\r\nklargörs   på   ett   tydligt   sätt   i   grundlag.\r\nMotionärerna framhåller också nödvändigheten  av  en\r\ngemensam författning för EU.\r\nHolger  Gustafsson  m.fl.  framhåller  att  det är\r\nsvårgörligt  att fastställa en s.k. kompetenskatalog\r\nför EU eftersom det skulle begränsa flexibiliteten i\r\nsamarbetet men  att det är önskvärt att EU avgränsar\r\noch   fokuserar   sin    verksamhet,    dvs.    EU:s\r\nkompetensområden bör avgränsas tydligare.\r\nI   motionen   från  Gudrun  Schyman  m.fl.  anser\r\nmotionärerna  att  regeringen   i   EU   bör  avvisa\r\nförslaget     till     en    kompetenskatalog.    En\r\nkompetenskatalog skulle enligt dem vara ett led i en\r\nytterligare federalisering  av  EU, och förslaget om\r\nen sådan katalog bör uppfattas som  ett  försök  att\r\nvinna  anklang  för skapandet av en konstitution som\r\nanses nödvändig för  att  skapa  en stat på EU-nivå.\r\nFörslaget måste därutöver enligt motionärerna  anses\r\nsom  orealistiskt  eftersom  gränsdragningar  mellan\r\nolika politikområden blir svåra att göra.\r\nMaud  Olofsson  m.fl.  anser att en diskussion bör\r\nföras  dels  om  hur man skall  tydliggöra  unionens\r\nkompetenser, dels  om  vilka  frågor  som skall vara\r\nföremål för gemensamt agerande.\r\nFrågan  om utträdesbestämmelser tas upp  i  motion\r\nU324 av Ulf  Holm m.fl. (mp) yrkande 2. Motionärerna\r\nbegär    ett    tillkännagivande     om    att    en\r\nutträdesparagraf  bör införas, dvs. i fördraget  bör\r\nregleras vad som skall hända om ett medlemsland vill\r\nlämna EU.\r\n2 Utskottet\r\n\r\n\r\n2.1 Fördragsstruktur\r\n\r\n\r\n2.1.1 Bakgrund\r\n\r\n\r\nTanken på att renodla och förenkla den grundläggande\r\nstrukturen hos de fördrag  som bär upp EU-samarbetet\r\när  inte ny. Tidigare betänkanden  från  sammansatta\r\nkonstitutions-  och  utrikesutskott har mer ingående\r\nbehandlat de olika förslag  som  lagts  fram,  bl.a.\r\nfrån    Europeiska    kommissionen   samt   European\r\nUniversity Institute i  Florens.  Vad som är nytt är\r\ndock  att  arbetet  inom  konventet  nu   skapat  en\r\nförutsättning för en sådan renodling genom  en serie\r\nslutsatser   och  principdiskussioner  rörande  EU:s\r\nstatus  som  juridisk  person  och  pelarstrukturen.\r\nSlutsatserna  från   konventets   arbetsgrupp   III,\r\njuridisk   person,[4]  är  grundläggande  härvidlag.\r\nRiksdagen  har  tidigare  ställt  sig  positiv  till\r\ntanken  på en  sådan  renodling  och  förenkling  av\r\nfördragsstrukturen.  I  betänkande 2000/01:KUU1 EU:s\r\nframtidsfrågor, uttalades:\r\n\r\nEnkelt uppställda fördrag,  som  är lättlästa och\r\nbegripliga, är enligt utskottets uppfattning till\r\nfördel  för  EU:s  sätt att fungera.  Det  gäller\r\nsärskilt   i  ett  utvidgningsperspektiv.   Enkla\r\nfördrag är emellertid  också  en  demokratifråga.\r\nLiksom på det nationella planet har  medborgarnas\r\nmöjligheter  att överblicka fördragen och  själva\r\ntillägna sig texternas innehåll ett egenvärde och\r\nbidrar till unionens demokratiska legitimitet. En\r\nuppdelning i grundfördrag  och andra bestämmelser\r\nkan  ses som ett sätt att göra  regelverket  mera\r\nlättillgängligt.\r\n\r\nDetta synsätt  bekräftades i betänkande 2001/02:KUU2\r\nEU:s framtidsfrågor:\r\n\r\nEtt av de främsta  syftena [med framtidsdebatten]\r\när att försöka göra  Europeiska  unionen och dess\r\nbeslutsfattande    mer    lättillgängliga     för\r\nmedborgarna. En nyckelfråga är då att göra själva\r\ngrundtexterna  lättförståeliga och överblickbara.\r\nDet  finns därmed  skäl  att  noga  studera  alla\r\nförslag som kan bidra till detta.\r\n\r\nI det senare  betänkandet  togs  även ställning till\r\nmöjligheten  av  en  längre  gående  uppdelning   av\r\nfördraget  i  en  första  och  en andra del, där den\r\nandra delen skulle underkastas en  enklare metod för\r\nändringar   än   krav   på  regeringskonferens   och\r\nnationellt   godkännande.   Riksdagen   var   mycket\r\nskeptisk  till  sådana  tankar.  Utskottet  uttalade\r\nbl.a.:\r\n\r\nUtskottet har dock svårt  att  se  att  det  över\r\nhuvud  taget kan tänkas finnas sådana regler som,\r\nå ena sidan,  är  såpass  ingripande  att  de hör\r\nhemma i ett \"grundfördrag\", ett \"konstitutionellt\r\nfördrag\"  eller  en  \"konstitution\"  och, å andra\r\nsidan,  samtidigt  är av sådan natur att  de  bör\r\nkunna ändras utan riksdagens medverkan.\r\n\r\n\r\n2.1.2 Förslagen i konventet\r\n\r\n\r\nDen skiss som presenterades i oktober 2002 (dokument\r\nCONV  369/02)  är  uppbyggd   som  ett  sammanhållet\r\nkonstitutionellt  fördrag, där EU  tilldelas  status\r\nsom juridisk person och pelarstrukturen avskaffas, i\r\nenlighet  med  slutsatserna  från  arbetsgrupp  III,\r\njuridisk   person.   Detta   grundläggande   upplägg\r\nvälkomnades   av  en  stor  majoritet  i  konventet,\r\ndäribland samtliga  svenska  ledamöter. Dessutom har\r\nkonventets ordförande uttalat  målet  att fördragets\r\nförsta - konstitutionella - del skulle vara utformat\r\npå  ett  sätt  som  gjorde  det  möjligt för  \"varje\r\ngymnasieelev\" att förstå det och ta  det  till  sig.\r\nDet  föreligger  inte  i dagsläget något realistiskt\r\nalternativ  till  detta upplägg.  Sannolikheten  får\r\nsägas vara mycket stor att detta blir en bärande del\r\nav konventets slutresultat.\r\n\r\n\r\n2.1.3 Utskottets överväganden\r\n\r\n\r\nUtskottet ser, i likhet  med  vad riksdagen tidigare\r\nuttalat, enbart fördelar med en  förenkling  av  den\r\ngrundläggande  fördragsstrukturen  inom  EU.  Sådana\r\nansatser har vid tidigare fördragsrevisioner -  inte\r\nminst  inför  Amsterdamfördraget - fallit på att det\r\ninte  funnits tillräcklig  förhandlingstid  och  att\r\nsubstansförändringar  ansetts högre prioriterade. De\r\nfrågeställningar från Nice  och  Laeken  som  ligger\r\ntill  grund  för  konventets arbete, tillsammans med\r\nkonventets öppna och  prestigelösa  arbetsmetod, får\r\nanses  vara  delförklaringar  till  att  tillräcklig\r\nuppslagsrikedom  och  politisk  vilja  för en  sådan\r\ngrundlig förenkling av fördragsstrukturen  nu  tycks\r\nfinnas.  Detta  kan mycket väl visa sig bli det mest\r\nbestående och värdefulla  resultatet  av  konventets\r\narbete.\r\n\r\nUtskottet  har,  i  likhet  med  riksdagen  i sitt\r\ntidigare  ställningstagande,  svårt  att  se att det\r\növer  huvud  taget  kan  tänkas finnas sådana regler\r\nsom, å ena sidan, är såpass  ingripande  att  de hör\r\nhemma  i  ett  \"grundfördrag\", ett \"konstitutionellt\r\nfördrag\" eller en \"konstitution\" och, å andra sidan,\r\nsamtidigt är av  sådan natur att de bör kunna ändras\r\nutan riksdagens medverkan.\r\nVad  beträffar  namnet   på   fördraget   är   det\r\nutskottets      uppfattning     att     beteckningen\r\n\"konstitutionellt  fördrag\"  är  att föredra framför\r\nalternativ såsom \"konstitution\". Detta  är dock inte\r\nnågon   avgörande   punkt  så  länge  innehållet   i\r\nfördraget  klargör dess  status  av  i  grunden  ett\r\nfolkrättsligt  fördrag.  Sålunda är det en fördel om\r\nfördraget  inleds  med  sedvanlig   formulering  som\r\nförtydligar  att  det  är  de \"höga fördragsslutande\r\nparterna\", dvs. EU:s medlemsstater,  som  är  herrar\r\növer fördraget.\r\nAtt frångå strukturen med uppdelning i pelare  är,\r\nenligt utskottet av godo eftersom det kan bidra till\r\nen  mer  överskådlig  struktur.  Detta i sig innebär\r\ninte   någon  tillämpning  på  nya  områden,   såsom\r\nutrikespolitik    eller   straffrättssamarbete,   av\r\növerstatliga beslutsformer  som  hämtas  från dagens\r\nförsta  pelare (EG-fördraget). Riksdagen bör  bevaka\r\nden  frågan   i   de   fortsatta  förhandlingarna  i\r\nkonventet. I sammanhanget  vill  utskottet framhålla\r\nsin positiva syn på att tilldela EU  rättskapacitet,\r\nnågot som bl.a. banar väg för att EU som  helhet kan\r\nansluta  sig  till  Europakonventionen  om mänskliga\r\nrättigheter och grundläggande friheter.\r\nTill bilden hör de ändringar i regeringsformen som\r\nbeslutades   hösten   2002   och   som  innebär  att\r\n\"beslutanderätt   som   inte  rör  principerna   för\r\nstatsskicket\" numera kan  överlåtas  \"inom ramen för\r\nsamarbete i Europeiska unionen\".\r\nI förslagen till konventet från presidiet  har  en\r\ndiskussion  om EU-samarbetets beteckning förts fram.\r\nDet   är   olyckligt,   eftersom   det   lett   till\r\nspekulationer   i   huruvida   detta  skulle  spegla\r\nplanerade  förändringar i samarbetets  grundläggande\r\nkaraktär.  Utskottet   förordar   att   dagens  namn\r\n\"Europeiska  unionen\"  behålls  och i synnerhet  att\r\nnamnförslaget  \"Europas  förenta  stater\"   avvisas,\r\neftersom  det  leder  tankarna till en statsbildning\r\nmed en uppbyggnad liknande Förenta staternas.\r\n\r\n2.2 Grundläggande värderingar och\r\nmålformuleringar\r\n\r\n\r\n2.2.1 Bakgrund\r\n\r\n\r\nEU:s   agerande  härleds  ur   vad   medlemsstaterna\r\növerlåtit  i  form av beslutskompetens. Både för att\r\nbeskriva dessa  tilldelade  befogenheter och för att\r\nge  tolkningsdatum  och  ledning   för   EU:s   egen\r\nlagstiftning  och  domstolspraxis  innehåller dagens\r\nEG-fördrag och EU-fördrag av naturliga skäl allmänna\r\nprincipformuleringar  som  anger de värderingar  och\r\nmål som beslutsbefogenheterna skall uppfylla. Dagens\r\nfördrag  är  resultatet av ett  flertal  beslut  vid\r\nolika  tillfällen   och   ger   därför   inte  någon\r\nsammanhållen   bild   av   vare   sig   kompetenser,\r\nvärderingar  eller mål. De förslag som konventet  nu\r\nhar att ta ställning  till  bygger  i stället på att\r\ndessa värderingar, mål och kompetenser  samlas i ett\r\nfåtal   artiklar   i  inledningen  av  det  kommande\r\nkonstitutionella fördraget.  Även  här  kan  därför,\r\nliksom   fallet   är   rörande   den   grundläggande\r\nfördragsstrukturen,  hittillsvarande  förslag   inom\r\nkonventet sägas utgöra en renodling och förenkling.\r\n\r\nEn   nyhet   i   det  publicerade  förslaget  till\r\nartiklarna  1-16  är  att  begreppet  \"federal\"  för\r\nförsta gången figurerar  i officiellt sammanhang som\r\nbeteckning på en del av karaktären  hos EU-systemet.\r\nI  föreslagna  artikel 1 sägs nämligen  att  EU  \"på\r\nfederalt  sätt  skall   förvalta   vissa  gemensamma\r\nbefogenheter\".\r\nInom  EU-debatten  föreligger viss förvirring  när\r\ndet gäller de begrepp  som används. Olika debattörer\r\nlägger  in  olika tolkningar.  Orden  \"federal\"  och\r\n\"federalism\"  är  typiska  för  detta problem. Dessa\r\nbegrepp har, för att anföra ett exempel,  helt olika\r\nbetydelse  i  tysk  debatt  på  delstatsnivå  och  i\r\nbrittisk  EU-debatt.  I  tysk debatt står federalism\r\nregelmässigt  för en balans  i  makt  och  kompetens\r\nmellan tre lagstiftningsnivåer  (EU-nivå, nationell,\r\ndelstatlig). En decentralisering  av  makt  ned till\r\ndelstatsnivå    ses    ofta    som   den   praktiska\r\nkonsekvensen.  I  Storbritannien  används  begreppet\r\nfederalism,  särskilt  av  EU-  skeptiker,  för  att\r\nbeskriva en extrem integration, med en centraliserad\r\nsuperstat som mål, alltså i praktiken motsatsen till\r\nden förstnämnda tolkningen. Användningen  i  det nya\r\nfördragsutkastet    av    begreppet   \"federal\"   är\r\nförmodligen  avsedd att läsas  neutralt,  mellan  de\r\nolika möjliga  extremtolkningar av detta begrepp som\r\nkan  göras.  Samtidigt   har   orden  \"allt  fastare\r\nsammanslutning  mellan  de europeiska  folken\",  som\r\ntidigare ofta tolkats som  en  grund  för  planer på\r\nkraftigt    ökad    integration,    strukits    från\r\nportalparagraferna.\r\nEU:s stadga för grundläggande rättigheter antogs i\r\ndecember  2000  i  Nice som en politisk deklaration.\r\nTanken  på  att göra denna  rättsligt  bindande  har\r\ndiskuterats  sedan   antagandet,   och   sammansatta\r\nkonstitutions-  och  utrikesutskottet tog upp  denna\r\nfråga i betänkande 2001/02:KUU2 EU:s framtidsfrågor.\r\nRiksdagen har vid flera  tillfällen  också  förordat\r\nmöjligheten     att    EU    ansluter    sig    till\r\nEuropakonventionen   om  mänskliga  rättigheter  och\r\ngrundläggande friheter.\r\n\r\n2.2.2 Förslagen i konventet\r\n\r\n\r\nDe förslag inom konventet  som  är  aktuella i denna\r\ndel ingår i det paket som lades fram  den 20 januari\r\n(artiklarna  1-16  i  det planerade konstitutionella\r\nfördraget, dokument CONV  528/03).  I dessa artiklar\r\nfinns värderingar och mål beskrivna på  ett  flertal\r\nställen   och   med   en   i   sammanhanget   tydlig\r\nnivåstruktur.  Värderingar  i  en  eller  annan form\r\nfinns   beskrivna   i   artiklarna   1-3   och  5-7.\r\nMålformuleringar  återfinns  i  artiklarna 3 och  5,\r\nsamt   implicit   också   genom   beskrivningen   av\r\nbefogenheter i artiklarna 11-13 samt artikel 15.\r\n\r\nFörst   skall   konstateras  att  de  utkast   som\r\ndiskuteras i konventet inte innebär någon förändring\r\ni EU:s grundläggande  uppbyggnad. EU bygger alltjämt\r\npå  principen  att befogenheter  tilldelats  unionen\r\ngenom mellanstatliga  fördrag.  Såväl den skiss till\r\nhela fördragsstrukturen som presenterades  i oktober\r\n2002 som de mer detaljerade förslag som presenterats\r\nunder våren 2003 bygger på detta synsätt. I dokument\r\nCONV   528/03   av  den  6  februari  2003  föreslås\r\nutformning  för  de   första  16  artiklarna  i  det\r\nplanerade konstitutionella  fördraget.  Bland  dessa\r\nartiklar  kan  nämnas  artiklarna 1 och 2, som anger\r\nunionens övergripande mål  och  syfte,  artiklarna 3\r\noch  6,  som  anger  en uppsättning värderingar  och\r\nallmänna  målsättningar  i  övrigt,  artikel  5  som\r\nbehandlar   dels   frågan   om   EU:s   stadga   för\r\ngrundläggande  rättigheter,  dels EU:s relation till\r\nEuropakonventionen  om  mänskliga   rättigheter  och\r\ngrundläggande friheter samt slutligen  artiklarna  8\r\noch 9 som slår fast några grundläggande principer på\r\nett sätt som anger ytterligare värderingar.\r\nDe  svenska  ledamöterna i konventet har lämnat in\r\nändringsförslag      till      dessa      föreslagna\r\nfördragsartiklar.  Ändringsförslagen  återfinns   på\r\nkonventets          hemsida         http://european-\r\nconvention.eu.int.\r\n\r\n2.2.3 Utskottets överväganden\r\n\r\n\r\nRiksdagen har tidigare,  vid  Sveriges  inträde i EU\r\noch  vid  senare  godkännanden  av  ändringar  genom\r\nAmsterdamfördraget  och  Nicefördraget,  ställt  sig\r\nbakom  de  grundläggande  värderingar  som  bär  upp\r\ndagens  EG-fördrag  och  EU-fördrag.   Utskottet  är\r\ndärför   à   priori   öppet   inställt  till  sådana\r\nformuleringar i nya fördragsutkast  som kan sägas på\r\nett  mer  sammanhållet  och pregnant sätt  framhålla\r\ndessa redan knäsatta värderingar.\r\n\r\nUtskottet noterar att frågorna om EU:s värderingar\r\noch   mål   blivit  föremål  för   en   stor   mängd\r\nändringsförslag  från de svenska ledamöterna, liksom\r\nfrån   ledamöter   från    andra    länder.   Sådana\r\nändringsförslag som syftar till att betona öppenhet,\r\njämställdhet och frihandel får anses  naturliga från\r\nsvenska utgångspunkter. Med detta sagt  kan det dock\r\näven konstateras att de ursprungliga förslagen  från\r\nkonventets   presidium   är  en  god  grund  för  de\r\nfortsatta  diskussionerna.   De  förhandlingar  inom\r\nkonventet som kommer att följa  kan från svensk sida\r\nmed fördel inriktas på ett fortsatt  arbete  för att\r\nbetona de nämnda frågorna.\r\nI  sammanhanget  vill  utskottet särskilt peka  på\r\nbehovet av ett aktivt svenskt agerande för öppenhet.\r\nDagens EU-fördrag, artikel  1, talar om skapandet av\r\n\"en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska\r\nfolken, där besluten skall fattas  så  öppet  och så\r\nnära medborgarna som möjligt.\" I texten nämns alltså\r\nöppenhetsprincipen redan i artikel 1, således mycket\r\nhögt      prioriterad,     och     jämställd     med\r\nsubsidiaritetsprincipen.\r\nDet förslag  som  nu  föreligger  i  konventet har\r\ndäremot helt förbisett öppenhetsprincipen  i  de  16\r\ninledande  artiklarna, medan subsidiariteten nämns i\r\nartiklarna 8.1,  8.3  och  9.2.  En  befarad negativ\r\neffekt  av  detta  är  att  det  kan tolkas  som  om\r\nöppenheten tar ett steg tillbaka i  förhållande till\r\ngällande regler.\r\nUtskottet  är  tveksamt  till  värdet  av   att  i\r\nportalparagraferna  skriva in att EU förvaltar vissa\r\nbefogenheter \"på federalt  sätt\".  Såsom  framgår av\r\nresonemanget  om  begreppet \"federal\" ovan är  detta\r\nett  begrepp  som  kan   leda   till   vitt   skilda\r\ntolkningar.  Det  är  därför inte oproblematiskt när\r\ndet förekommer i fördragstext.  Å andra sidan kan en\r\nkompromiss  skymtas, där termen \"på  federalt  sätt\"\r\nersätter den  tidigare  använda frasen \"allt fastare\r\nsammanslutning\".   I   ett  sådant   scenario,   där\r\nbegreppet \"på federalt sätt\"  inte  av andra aktörer\r\ntolkas som grunden för en ökad överstatlighet i sig,\r\när det dock en acceptabel formulering i ett kommande\r\nfördrag.\r\nUtskottet  kan  ställa sig bakom konventsförslagen\r\nom ett införlivande  i  EU:s grundfördrag av stadgan\r\nför    grundläggande   rättigheter.    Ett    sådant\r\ninförlivande  kan innebära ett stärkt rättsskydd för\r\nenskilda   gentemot    EU:s    institutioner   eller\r\nbeslutsfattande grundat på EU-bestämmelser,  men det\r\nfår   inte  i  sig  innebära  tillskapandet  av  nya\r\nkompetenser   för   EU.   Utskottet   välkomnar  att\r\nmöjligheten  för  EU  att ansöka om anslutning  till\r\nEuropakonventionen  om  mänskliga   rättigheter  och\r\ngrundläggande friheter nu tycks kunna  förverkligas.\r\nDet är, enligt utskottets uppfattning, av  stor vikt\r\natt  dessa  båda  frågor kopplas till varandra.  Ett\r\nsätt att uppnå sådan koppling vore att ett de-facto-\r\nbeslut   om   att   ansöka    om   anslutning   till\r\nEuroparådskonventionen, t.ex. i  form av en politisk\r\nviljeförklaring,     antas     av     stats-     och\r\nregeringscheferna  samtidigt  med ett beslut om nytt\r\nfördrag med införlivad rättighetsstadga.\r\n\r\n2.3 Principer, befogenheter\r\n\r\n\r\n2.3.1 Bakgrund\r\n\r\n\r\nEU:s beslutsfattande vägleds som ovan nämnts redan i\r\ndag av ett antal principer. Principen  om tilldelade\r\nbefogenheter är grundläggande för\r\nhela    systemets    legitimitet   och   uppbyggnad.\r\nSubsidiaritetsprincipen                          och\r\nproportionalitetsprincipen,   som   båda   har  till\r\nfunktion  att avgränsa EU:s makt i förhållande  till\r\nmedlemsstaternas,     är    båda    erkända    genom\r\nformuleringar       i       EU:s       grundfördrag.\r\nProportionalitetsprincipen har dessutom  fått riklig\r\nuttolkning  i  domstolspraxis.  Principen om  lojalt\r\nsamarbete härleds även den ur såväl  dagens  fördrag\r\nsom domstolspraxis. Till dessa fyra principer kommer\r\nprincipen  om EU-rättens företräde framför nationell\r\nrätt, som följer  av  domstolspraxis. Den sistnämnda\r\nprincipen  skall  dock  ses  som  ena  sidan  av  en\r\nproblematik,   vars  andra  sida   utgörs   av   hur\r\nmedlemsstaterna  betraktar  sin  bindning  till  EU-\r\nrätten. Den tyska författningsdomstolens dom rörande\r\nMaastrichtfördraget  innehåller  nyckelformuleringen\r\natt  Tyskland bara kan anses rättsligt  förpliktigat\r\natt underkasta  sig  EU:s rättssystem så länge detta\r\nEU-system uppfyller samma krav på grundläggande fri-\r\noch rättigheter som den  tyska författningen ställer\r\nupp. Denna s.k. \"so-lange-als-princip\"  gäller  även\r\nför Sveriges del.\r\n\r\nFrågan om avgränsningen av befogenheter mellan  EU\r\noch  medlemsstaterna  är  central i framtidsdebatten\r\ninom EU. Inte minst efter tyska förslag ingår som en\r\nav de fyra övergripande frågorna  som formulerades i\r\nNice-deklarationen  den om \"hur man  skall  upprätta\r\noch därefter upprätthålla  en  mer exakt avgränsning\r\nav    Europeiska   unionens   och   medlemsstaternas\r\nbefogenheter       som       överensstämmer      med\r\nsubsidiaritetsprincipen\".  I Laekenförklaringen  har\r\nfrågor kring kompetensfördelning utvecklats än mer i\r\ndetalj. Från tysk sida har ofta  hörts  krav  på  en\r\nfullfjädrad  kompetenskatalog,  något  som  av andra\r\nkritiserats  såsom  en  alltför  rigid metod. Dagens\r\nfördrag kan sägas innehålla något av en katalog över\r\nkompetenser,  men  det finns två viktiga  skillnader\r\nmellan  detta  och  vad   som  ligger  i  det  tyska\r\ntänkandet. För det första är  fördragens  befintliga\r\nkatalog inte en komplett motsvarighet till det tyska\r\nsystemet i det att den endast tar upp vad som  skall\r\nligga  på  EU-nivå  och  alltså  inte berör vare sig\r\nsådant som skall ligga på medlemsstatsnivå eller, än\r\nmindre, vad som inom medlemsstaterna  skall ligga på\r\nregional  eller  lokal  nivå. För det andra  är  den\r\ntyska   metoden   baserad   på    en   grundläggande\r\nkonstitutionell \"uppgörelse en gång för alla\" mellan\r\nolika  nivåer  i en flernivådemokrati.  Någon  sådan\r\norubblig uppgörelse  har  inte  bedömts  som aktuell\r\neller ens möjlig för ett EU som från tid till  annan\r\när    precis   så   mäktigt   eller   maktlöst   som\r\nmedlemsstaterna vill att det skall vara.\r\nSammansatta  konstitutions-  och  utrikesutskottet\r\nyttrade     i     betänkande    2001/02:KUU2    EU:s\r\nframtidsfrågor att det finns både för- och nackdelar\r\nmed att inrätta en särskild kompetenskatalog:\r\n\r\nDagens  system  -   där  befogenheterna  anges  i\r\nfördraget, men på ett flexibelt sätt som tillåter\r\nen försiktig utveckling  och  som  garanterar det\r\nnationella valet av beslutsnivå inom  egna landet\r\n-  är enligt utskottets mening rimligt.  Det  får\r\nockså    stöd    av    debatten    i   konventet.\r\nSubsidiaritetsprincipen  är  en bidragande  orsak\r\ntill denna utskottets slutsats och bör värnas.\r\n\r\nUtskottet  står  fast  vid  sin  bedömning  att\r\narbetet  med att tydliggöra kompetensfördelningen\r\nkan  bidra  till  större  klarhet,  men  att  det\r\narbetet  främst bör ske som ett led i arbetet med\r\natt förenkla  fördragen.  I likhet med regeringen\r\nvill utskottet understryka  behovet  av  att,  om\r\nförändringar  skall  ske i systemet, noga se till\r\natt  bevara dynamik och  flexibilitet.  Utskottet\r\nstår också  fast  vid  att beslutsnivån för olika\r\nfrågor inom medlemsstaterna  är en helt nationell\r\nangelägenhet som berör statsskicket  i respektive\r\nland.\r\n\r\nDagens  EG-fördrag  och  EU-fördrag innehåller  inte\r\nnågon regel om utträde ur unionen. Det är dock fullt\r\nmöjligt  för  en  medlemsstat   som  så  önskar  att\r\ninitiera en process om utträde. I  riksdagen har vid\r\nolika tillfällen motioner väckts med yrkanden om att\r\nSverige skall verka för att det i EU:s  grundfördrag\r\nskall  införas  en  uttrycklig  rätt  till  utträde.\r\nKonstitutionsutskottet  har  behandlat  flera sådana\r\nyrkanden,  första  gången  bara  drygt ett år  efter\r\nSveriges  inträde  i EU och senast i  sitt  yttrande\r\n1999/2000:KU7y. Utskottet  har  därvid  anfört bl.a.\r\natt det inte låg i linje med Sveriges intressen att,\r\ndrygt  ett  år  efter  inträdet i unionen, driva  en\r\nfråga som måste uppfattas  som att Sverige avsåg att\r\nlämna unionen. Utrikesutskottet  delade i betänkande\r\n1999/2000:UU10 konstitutionsutskottets bedömningar i\r\ndenna fråga. Riksdagen bekräftade senast under förra\r\nriksmötet  detta  synsätt  (bet.  2001/02:KUU2  EU:s\r\nframtidsfrågor). Subsidiaritetsprincipen inom EU får\r\nsin   viktigaste   effekt   i   form   av  att   EU-\r\ninstitutionerna,   främst  Europeiska  kommissionen,\r\nmåste motivera varför  beslut  som  föreslås behöver\r\nfattas  på  EU-nivå  och  inte  hanteras  bättre  på\r\nmedlemsstatsnivå.   Konventets  arbetsgrupp  I,   om\r\nsubsidiaritet, lade i  sin  slutrapport  i september\r\n2002  (CONV  286/02)  fram  förslag  om  en politisk\r\nmekanism för tidig varning (\"early warning  system\")\r\nsom även direkt involverar de nationella parlamenten\r\nför     kontroll     av     subsidiaritetsprincipens\r\nefterlevnad.\r\n\r\n\r\n2.3.2 Förslagen i konventet\r\n\r\n\r\nArtiklarna 8 och 9 i det paket som lades fram den 20\r\njanuari  i år utvecklar de ovan  nämnda  principerna\r\noch presenterar  dem  på  ett sätt som nära ansluter\r\ntill vad som gäller redan i dag men mer sammanhållet\r\noch i viss mån med kodifiering i fördragsform av vad\r\nsom  tidigare  härletts  ur domstolspraxis.  Förutom\r\ndessa  textförslag  finns  det   ett   stort   antal\r\nändringsförslag från konventets ledamöter.\r\n\r\nI  den  skiss  till  konstitutionellt  fördrag som\r\npresenterades  den 28 oktober 2002 finns förslag  om\r\nen ny artikel 46 som reglerar rätten till utträde ur\r\nunionen.\r\nKonventets presidium  har  följt  grundtankarna  i\r\nrapporten  från  arbetsgrupp  I,  subsidiaritet, och\r\nföreslår att varje nationellt parlament  skall kunna\r\navge  ett  motiverat  yttrande över lagförslag  från\r\nkommissionen avseende lagförslagets överensstämmelse\r\nmed   subsidiaritetsprincipen.    Europaparlamentet,\r\nrådet och kommissionen skall ta hänsyn  till  sådana\r\nmotiverade yttranden från de nationella parlamenten.\r\nOm  minst  en tredjedel av de nationella parlamenten\r\nanför  att kommissionens  förslag  inte  respekterar\r\nsubsidiaritetsprincipen  skall  kommissionen ompröva\r\nsitt  förslag. Efter omprövningen  kan  kommissionen\r\nbesluta  att  antingen  stå  fast  vid sitt förslag,\r\nändra det eller dra tillbaka det. Presidiets förslag\r\ninnebär vidare möjligheter för parlamenten  att avge\r\nyttranden  under förlikningsförfarandet. Möjligheten\r\ntill domstolsprövning av subsidiaritetsprincipen tas\r\nockså upp i förslaget.\r\n\r\n2.3.3 Utskottets överväganden\r\n\r\n\r\nAnalogt med  vad  utskottet uttalade i avsnitt 2.2.3\r\novan  kan  det konstateras  att  riksdagen  tidigare\r\nställt sig bakom  de grundläggande principer som bär\r\nupp dagens EG-fördrag  och EU-fördrag. Utskottet ser\r\nfördelar med att försöka  framhålla  dessa principer\r\nmer  sammanhållet. Däremot ser utskottet  inga  skäl\r\ntill att  försöka i fördragsform kodifiera principer\r\nsom hittills  härletts  ur  domstolspraxis. En sådan\r\nkodifiering medför inte ökad juridisk förutsägbarhet\r\neller klarhet, utan kan tvärtom  skapa  osäkerhet om\r\nhuruvida  alla  de  ofta  omfattande  och nyanserade\r\nresonemang  som EG-domstolen fört i sina  vägledande\r\ndomslut  fortfarande   skall   anses  gälla  när  de\r\növerförs  till  en  formulering  om  blott  ett  par\r\nmeningar   i  en  fördragsartikel.  Utskottet   vill\r\nsärskilt ifrågasätta  tanken  på  att  fördragsfästa\r\nprincipen   om  EU-rättens  företräde  framför   all\r\nnationell lagstiftning.  All  EU-lagstiftning  måste\r\nbygga     på     respekt     för    medlemsstaternas\r\nkonstitutionella  principer.  EG-domstolens   praxis\r\nbalanseras  här i ett känsligt samspel av nationella\r\nprinciper liknande den tyska \"so-lange-als\".\r\n\r\nUtskottet vill  även  här uppmärksamma öppenheten.\r\nFör det fall konventets förhandlingar  visar att det\r\ninte finns acceptans för att skriva in öppenhet  som\r\nen   grundläggande   värdering  -  vilket  utskottet\r\nförordar som förstahandslösning - kan ett alternativ\r\nvara  att  formulera  detta   som  en  grundläggande\r\nprincip,  jämställd  med  de  övriga   som  nämns  i\r\nutkastet till konstitutionellt fördrag,  artikel  8.\r\nTill   skillnad   från  jämställdhet  mellan  könen,\r\nlikabehandling oberoende  av  andra  faktorer  såsom\r\netnicitet   eller   sexuell  läggning  samt  en  god\r\nmiljökvalitet, som alla  är värderingar men inte kan\r\nräknas som institutionella  principer,  kan öppenhet\r\npresenteras  antingen  som en princip eller  som  en\r\nvärdering.\r\nRiksdagen har tidigare tagit ställning till frågan\r\nom en kompetenskatalog.  Utskottet vidhåller att det\r\nfinns både för- och nackdelar  med en sådan katalog.\r\nFörslaget  till  artiklar 11-14 från  presidiet  har\r\nemellertid visat att  det  är  möjligt  att  på  ett\r\ntydligare  sätt  än i dag - men lika flexibelt inför\r\nframtida förändringar  -  slå fast kompetenserna för\r\nEU.   Detta   förslag   kommer  sedan   att   behöva\r\nkompletteras  med  mer specificerade  regler  längre\r\nfram i fördragstexten.\r\nUtskottet noterar  att  planer  nu  finns på att i\r\nEU:s  grundfördrag  reglera  rätten till utträde  ur\r\nunionen.      Riksdagens      tidigare     avvisande\r\nställningstaganden  med  anledning  av  motioner  om\r\nutträdesparagraf  utgick  från   en   situation  som\r\nskiljer  sig från vad som nu är för handen.  Sverige\r\nförutsätts  nu  inte,  i  oträngt  mål  och  som  ny\r\nmedlemsstat,    själv    ta    initiativ   till   en\r\nutträdesparagraf.  Utskottet  kan   därför  välkomna\r\nförslaget.\r\nUtskottet   stöder   strävandena  efter   att   ge\r\nsubsidiaritetsprincipen     och     de    nationella\r\nparlamenten en mer central roll i EU.  Riksdagen kan\r\nnaturligtvis      redan     i     dag     ta     upp\r\nsubsidiaritetsprincipen  i  kontakterna - i kammare,\r\nutskott och EU-nämnd - med regeringen. Detta hindrar\r\ninte att det kan finnas skäl  att i enlighet med vad\r\nsom  diskuterats  i konventet utveckla  mekanismerna\r\nför subsidiaritetskontrollen.  Utan att ta ställning\r\ni detalj välkomnar utskottet en  tydligare  roll för\r\nde   nationella   parlamenten   i   granskningen  av\r\nsubsidiariteten.  En  ordning  med yttranden  direkt\r\nfrån de nationella parlamenten kan  vara  ett sådant\r\ninslag.    Utskottet   vidhåller   den   uppfattning\r\nriksdagen tidigare  uttalat  att domstolskontroll av\r\nsubsidiaritetsprincipen  redan  är  möjlig  och  att\r\nbehovet  av  en  regeländring  på  den  punkten  kan\r\nifrågasättas.\r\n\r\n2.4 EU:s institutioner\r\n\r\n\r\n2.4.1 Bakgrund\r\n\r\n\r\nEU-samarbetet  har   sedan  bildandet  av  kol-  och\r\nstålunionen     1951     haft      tre      centrala\r\nbeslutsinstitutioner: ett parlament, ett ministerråd\r\noch  en  kommission.  Dagens  EU har även Europeiska\r\nrådet som skall \"ge unionen de  impulser  som behövs\r\nför   dess   utveckling   och   fastställa  allmänna\r\npolitiska  riktlinjer  för  denna  utveckling\"  (EU-\r\nfördragets  artikel  4).  Lagstiftningsmetoden   har\r\nförändrats  genom åren, men i centrum står i dag vad\r\nsom  brukar  kallas  gemenskapsmetoden,  baserad  på\r\nexklusiv   initiativrätt   för   kommissionen   samt\r\nbeslutsrätt   för   ministerrådet   i   samspel  med\r\nEuropaparlamentet.           Den          vanligaste\r\nlagstiftningsproceduren        är        i       dag\r\nmedbeslutandeförfarandet, fastslaget i artikel 251 i\r\ngällande  EG-fördrag.  Alla tre institutionerna  har\r\nutvecklats, inte minst Europaparlamentet  som  i dag\r\nhar  avsevärt  mer  verkligt  inflytande  än  i  EU-\r\nsamarbetets     barndom.    Varje    förändring    i\r\ninstitutionernas   arbetssätt   och  inflytande  har\r\nbeslutats      i      sedvanlig      ordning     via\r\nregeringskonferens,  så  den institutionella  balans\r\nsom  i  dag  råder får sägas  spegla  fullt  ut  vad\r\nfördragsfäderna,  dvs.  medlemsstaterna, i dag anser\r\nvara en lämplig ordning.\r\n\r\nInom  ramen  för framtidsdebatten  och  arbetet  i\r\nkonventet har ett  flertal  förslag  väckts  som rör\r\ninstitutionernas  inflytande och funktionssätt.  Dit\r\nhör  frågor  såsom  en   utökning   av   sfären  för\r\nmedbeslutandeförfarandet eller sfären för omröstning\r\nmed kvalificerad majoritet i rådet, men även metoden\r\nför  val  av  ordförande  samt  mandatperioden   för\r\nordföranden  i  ministerrådet/Europeiska  rådet samt\r\nEuropeiska  kommissionen. Till bilden hör också  ett\r\npar  förslag som  synes  skapa  -  eller  åtminstone\r\nligger   mycket   nära   ett   skapande   av  -  nya\r\ninstitutioner såsom t.ex. en särskild \"kongress\".\r\nRiksdagen  har  tidigare uttalat sig i frågor  som\r\nrör  den  institutionella   balansen   mellan   EU:s\r\ninstitutioner.   I   betänkande   2001/02:KUU2  EU:s\r\nframtidsfrågor sägs i denna fråga:\r\n\r\nDet    är    naturligt    att   frågor   om   EU-\r\ninstitutionernas    uppbyggnad    och    inbördes\r\nmaktbalans  ingår  i  det   som  diskuteras  inom\r\nframtidsdebatten.   Hur   denna  uppbyggnad   och\r\nmaktbalans bör se ut är i hög grad en funktion av\r\nvilken framtida inriktning  man  vill  se för EU.\r\nUtskottet  är  av uppfattningen att den nuvarande\r\ninstitutionella  strukturen  är lämplig som grund\r\näven för framtiden.\r\n\r\nUtskottet     stöder     därvid     regeringens\r\nutgångspunkt  såsom  den  framställs  i skrivelse\r\n2001/02:115. Förbättringar behöver ske,  men  det\r\när  utskottets  mening att diskussioner om sådana\r\nförbättringar  bör  ta  avstamp  i  de  nuvarande\r\ninstitutionerna och deras inbördes maktbalans.\r\n\r\nRiksdagens hittillsvarande  inställning  kan  med en\r\nsamlande fras betecknas som positiv till möjligheter\r\natt  stärka de centrala institutionerna men obenägen\r\natt  därvid   rubba   den   rådande  institutionella\r\nbalansen.\r\n\r\nEuropeiska rådet\r\n\r\nTvå  frågor  har  aktualiserats  rörande  Europeiska\r\nrådet. För det första:  hur  skall  dess  ordförande\r\nutses  -  med  dagens  automatiskt  roterande system\r\neller via val för en längre period (fem år eller två\r\noch ett halvt år har nämnts)? För det  andra:  skall\r\ndess  roll  i  att  ange den allmänna färdriktningen\r\nmanifesteras på annat sätt än genom dagens politiska\r\nslutsatstexter?   Tanken    på   ett   mer   konkret\r\nlagstiftningsprogram - något  som  i  dag  får anses\r\nåvila   kommissionen   -   har   väckts   av   bl.a.\r\nStorbritanniens   premiärminister.   Ett   gemensamt\r\nförslag till konventet från Frankrikes och Tysklands\r\nrespektive   stats-  och  regeringschefs  personliga\r\nrepresentanter  (utrikesministrarna  de Villepin och\r\nFischer)  har  fått  stor  uppmärksamhet.   I  detta\r\nförslag  ingår  just  dessa  tankar, men det är inte\r\nklart hur långt de båda länderna  önskar gå i att ge\r\nordföranden en mer politiskt aktiv roll.\r\n\r\nEuropaparlamentet\r\n\r\nDe viktigaste frågorna rörande Europaparlamentet som\r\när under diskussion i konventet rör  ökad användning\r\nav   medbeslutande   samt   ökat   inflytande   över\r\nflexibilitetsregeln  i  föreslagna  artikel   16   i\r\nkonstitutionella  fördraget,  som  motsvarar  dagens\r\nartikel  308  EG. Andra frågor, vilka tidigare varit\r\naktuella, är det  inte längre. Sålunda förordas inte\r\ni   dagsläget   någon   ny,    andra    kammare   av\r\nEuropaparlamentet.\r\n\r\nMinisterrådet\r\n\r\nFrågan om ordföranderollen i ministerrådet  är  nära\r\nsammanbunden  med  motsvarande  fråga för Europeiska\r\nrådet.  Dagens  system  med  ordföranderotation  har\r\nifrågasatts även här, men förslagen  till alternativ\r\nlösning  är  mer  varierande.  Flera sådana  förslag\r\ninnefattar  en  ny  roll för rådets  särskilde  höge\r\nrepresentant för utrikes-  och  säkerhetspolitik som\r\nordförande för utrikesministrarnas  rådsmöten.  Till\r\ndet  förslaget  kopplas  ofta en tudelning av dagens\r\nministerråd   för   allmänna   frågor    och   yttre\r\nförbindelser.[5]\r\n\r\nDiskussionerna    om   ministerrådet   har   också\r\nfokuserat  på  möjligheterna   att  på  nya  områden\r\nanvända   omröstning  med  kvalificerad   majoritet.\r\nKonventets   arbetsgrupp   VI,  ekonomisk  styrning,\r\nföreslog  övergång  till  beslut   med  kvalificerad\r\nmajoritet på skatteområdet.\r\nTill  bilden  hör också en allmän önskan  om  ökad\r\nöppenhet  i  ministerrådets   beslutsformer.  Dagens\r\nsituation, sedan ändringar beslutats vid toppmötet i\r\nSevilla förra året, är att ministerrådet skall mötas\r\ni offentlighet vid lagstiftningsärenden,  men endast\r\nvid   första   och   sista   sammanträdet   i  varje\r\nlagstiftningsfråga.  Den  regeln  är införd i rådets\r\ninterna arbetsordning. Två möjligheter  finns därför\r\natt  förstärka  kravet  på  offentlighet:  dels  att\r\nskriva  in  regler  i frågan direkt i fördraget  och\r\ndärmed göra det till  en  fråga för hela EU och inte\r\nför  rådet  internt,  dels  att   utöka   kravet  på\r\noffentlighet   till,  vilket  föreslagits,  samtliga\r\nmöten då rådet agerar lagstiftare.\r\n\r\nEuropeiska kommissionen\r\n\r\nEuropeiska kommissionens roll och ledning är föremål\r\nför diskussion inom  konventet.  Kommissionen  har i\r\nett  par  bidrag till konventet föreslagit en utökad\r\nroll för sig själv, inte minst på utrikesområdet.[6]\r\nEn fråga som  förts in i debatten är metoden för val\r\nav kommissionsordförande. I dagsläget väljs denne av\r\nEuropeiska rådet,  och  valet  bekräftas därefter av\r\nEuropaparlamentet.  Några av de alternativa  förslag\r\nsom  nu  föreligger  i konventet  skall  presenteras\r\nnedan. Statsministern uttryckte sig inför riksdagens\r\nkammare den 19 februari  till  försvar för nuvarande\r\nbeslutsordning men uttryckte viss öppenhet för att i\r\nframtiden  välja  kommissionsordföranden   genom  en\r\nkombination  av Europaparlamentariker och nationella\r\nparlamentariker.\r\n\r\n2.4.2 Förslagen i konventet\r\n\r\nI konventet har  förslag  förts  fram  om  en direkt\r\nfolkvald  president, som skulle vara ordförande  för\r\nkommissionen.    Vidare    har    föreslagits    att\r\nEuropaparlamentet        skall        välja       en\r\nkommissionsordförande   som   sedan   bekräftas   av\r\nEuropeiska rådet. Tankar om att valet skulle  ske av\r\nen  europeisk  kongress  bestående av ledamöter från\r\nEuropaparlamentet och nationella parlament har också\r\nväckts.  Sören  Lekberg,  en   av  ledamöterna  från\r\nriksdagen i konventet, har lämnat in ett bidrag till\r\nkonventet   enligt   vilket   kommissionsordföranden\r\nskulle  väljas  av de nationella  parlamenten  (dok.\r\nCONV 500/03). Ett ökat engagemang från de nationella\r\nparlamenten i EU-frågor  skulle  enligt motiveringen\r\ntill bidraget stärka EU:s demokratiska  legitimitet.\r\nValproceduren  skulle  inledas  med  att  Europeiska\r\nrådet med kvalificerad majoritet nominerar tre eller\r\nfyra  kandidater.  Därefter  håller  Europaparlament\r\nutfrågningar   med  kandidaterna  och  genomför   en\r\nindikativ    omröstning     mellan     kandidaterna.\r\nAvslutningsvis,  efter  att  möjlighet  skapats  för\r\nkandidaterna  att  söka  stöd för sina kandidaturer,\r\nhåller  de nationella parlamenten  omröstningar  vid\r\nsamma  tidpunkt   i   syfte   att  undvika  taktiskt\r\nröstande. Varje parlament har lika  många röster som\r\nantalet  ledamöter  i  Europaparlamentet   från  det\r\nlandet. Rösterna från varje parlament skall fördelas\r\nproportionellt mellan kandidaternas röstetal  i  det\r\nparlamentet.\r\n\r\n\r\n2.4.3 Utskottets överväganden\r\n\r\n\r\nUtskottet   är,  liksom  riksdagen  tidigare,  öppet\r\ninställt    till     möjligheter    att    förstärka\r\neffektiviteten  hos  var   och  en  av  de  centrala\r\ninstitutionerna i EU, inklusive Europeiska rådet och\r\nministerrådet. På samma sätt  som  kommissionen  och\r\nEuropaparlamentet  med  bibehållen  legitimitet  kan\r\npresentera förslag till bättre funktionssätt för sin\r\negen  del  måste det vara ministerrådet obetaget att\r\ngöra detsamma.  Frågan om en reform av ministerrådet\r\nmåste alltså kunna diskuteras.\r\n\r\nOm en vald ordförande  för  Europeiska  rådet  och\r\nministerrådet är rätt väg att gå är en fråga som det\r\nråder  delade  meningar  om. Utskottet har vägt för-\r\noch  nackdelarna med en sådan  vald  ordförande  och\r\nfunnit   att   nackdelarna   överväger.  EU  behöver\r\nreformer    som    tydliggör    beslutsformer    och\r\ninstitutioner.  Förenklingen och konsolideringen  av\r\nfördragen - som utskottet  välkomnar  - är en del av\r\nden  processen.  Även  i  övrigt  syftar  många   av\r\nförslagen i Europeiska konventet till förenkling och\r\nökad  samverkan.  Tanken  på  att  tillskapa en vald\r\nordförande   i  Europeiska  rådet  går  emot   dessa\r\nsträvanden efter förenkling. Det har varit avgörande\r\nför EU:s framgångar  hittills  att små medlemsstater\r\ntillåtits få väl så mycket inflytande i många frågor\r\nsom  stora  medlemsstater. Ett system  med  en  vald\r\nordförande i  Europeiska  rådet  skulle  med största\r\nsannolikhet   i  praktiken  komma  att  gynna  stora\r\nstater. Enligt  utskottets mening skall samarbetet i\r\nrådet  präglas  av   att   alla   medlemsstater  har\r\nlikaberättigande till inflytande och  rätt att utöva\r\nordförandeskapet.     Ett     rotationssystem    för\r\nordförandeskapet   i   Europeiska   rådet    och   i\r\nministerrådet har den mycket stora fördelen att  det\r\när  helt  rättvist  och  ger  alla  stater den unika\r\ninblick  i EU:s inre verksamhet som ordförandeskapet\r\nger.\r\nFrågan om ökat medbeslutande för Europaparlamentet\r\när inte av  sådan  karaktär  att  den lämpar sig för\r\ngenerella regler. I stället bör, som hittills, saken\r\navgöras från fall till fall.\r\nNär   det   gäller   frågan  huruvida  beslut   på\r\nskatteområdet skall kunna  fattas  med  kvalificerad\r\nmajoritet   i   rådet   vill   utskottet   framhålla\r\nriksdagens centrala roll i skattefrågor; den svenska\r\nriksdagen  beskattar  det  svenska  folket. Så länge\r\nbeslut kring de skattefrågor som hanteras på EU-nivå\r\nfattas  enhälligt i rådet kan riksdag  och  regering\r\nfullt  ut  kontrollera  de  beslut  som  fattas.  En\r\növergång   till   beslutsfattande  med  kvalificerad\r\nmajoritet ligger inte  i  Sveriges  intresse  på ett\r\nområde  som  är  så  centralt  som skattepolitikens.\r\nUtskottet tar också avstånd från  tankar  på  en  så\r\nkallad   EU-skatt   som   direkt  skulle  finansiera\r\nunionens  verksamhet. Dagens  ordning  med  avgifter\r\nfrån medlemsstaterna bör bestå.\r\nI fråga om  valet  av  ordförande  i  kommissionen\r\nnoterar utskottet att ett flertal möjliga procedurer\r\ndiskuterats.  Det  är  enligt utskottets synsätt  en\r\nfördel om Europeiska kommissionen  -  liksom i dag -\r\nhar en bred politisk sammansättning som  speglar den\r\npolitiska  mångfalden  i medlemsländerna, inte  bara\r\nden  rådande  majoriteten  i  Europaparlamentet.  En\r\nordning där kommissionsordföranden  har stöd av bara\r\nen  del  av  det  politiska spektrumet kan  dessutom\r\nanses   principiellt    tveksam    med    tanke   på\r\nkommissionens    starka    ställning    som    ensam\r\ninitiativtagare   inom   EU.  Detta  är  de  främsta\r\nargumenten       emot      en      ordning       där\r\nkommissionsordföranden      skall      väljas     av\r\nEuropaparlamentet.\r\nUtskottet ser inte några avgörande motiv  till att\r\nändra  dagens  ordning  -  att  Europeiska rådet med\r\nkvalificerad   majoritet   nominerar   kommissionens\r\nordförande och Europaparlamentet  därefter godkänner\r\nnomineringen.  Utskottet vill dock hålla  öppet  för\r\nriksdagen att framöver  studera  andra lösningar som\r\nkonventet kan komma att föreslå och  som innebär ett\r\nbredare och mer offentligt beslutsunderlag för valet\r\nav  kommissionsordförande.  En  möjlighet,  som  den\r\nsvenske   ledamoten   av  konventet  Sören   Lekberg\r\nföreslagit, och som kontrasterar  till  förslaget om\r\natt   kommissionens  ordförande  skulle  väljas   av\r\nEuropaparlamentet,  vore att låta denne väljas av de\r\nnationella parlamenten.\r\n\r\n2.5 De nationella parlamentens roll\r\ni den europeiska strukturen\r\n\r\n\r\n2.5.1 Bakgrund\r\n\r\n\r\nDe nationella parlamentens  roll  i  den  europeiska\r\nstrukturen  var  en  av  fyra  frågor  som  särskilt\r\nnämndes  i Niceförklaringen om unionens framtid.  De\r\nnationella  parlamenten  har spelat en viktig roll i\r\nbeslutsfattandet inom EU och  dess  föregångare ända\r\nsedan      EKSG-fördragets      tillkomst      1951.\r\nKonstitutionellt har de nationella parlamenten stått\r\nför   den   yttersta  garantin  för  hela  systemets\r\ndemokratiska  förankring  och legitimitet, genom sin\r\nroll att godkänna grundfördragen. Utöver detta finns\r\nde  nationella  parlamenten  bakom  medlemsstaternas\r\nregeringars  agerande  inom  ministerrådet   och   i\r\nregeringskonferenser.  Men  trots denna nyckelroll i\r\nbeslutsfattandet   som  de  nationella   parlamenten\r\nspelat  så har de varit  osynliga  i  fördragen.  De\r\nomnämns  i   primärrätten   första   gången   i   en\r\ndeklaration    som    bifogades    slutakten    till\r\nMaastrichtfördraget  1991 och senare i ett protokoll\r\nom  de  nationella parlamentens  roll  i  Europeiska\r\nunionen.  Detta  protokoll  antogs i anslutning till\r\nAmsterdamfördraget 1997.\r\n\r\n\r\n2.5.2 Förslagen i konventet\r\n\r\n\r\nAv  konventets totalt 105 ledamöter  är  56  utsedda\r\ngenom  de  nationella parlamenten. Arbetsgrupp IV om\r\nde  nationella   parlamentens   roll   lämnade   sin\r\nslutrapport  i  oktober  2002 (dok. CONV 353/02) och\r\ntog där särskilt upp\r\n\r\n·  de nationella parlamentens  roll vid granskningen\r\nav regeringarna (nationella granskningssystem),\r\n·\r\n·  de nationella parlamentens roll  när  det  gäller\r\natt       kontrollera       tillämpningen      av\r\nsubsidiaritetsprincipen samt\r\n·\r\n·  roll och funktion för multilaterala nätverk eller\r\nmekanismer  på  EU-nivå  som  kan   involvera  de\r\nnationella parlamenten.\r\n·\r\nArbetsgruppen    diskuterade    om   de   nationella\r\nparlamenten och Europaparlamentet  bör  ingå  i  ett\r\nnytt  forum,  eventuellt  benämnt kongress, men hade\r\ndelade meningar i denna fråga.\r\n\r\nPresidiets förslag till protokoll om de nationella\r\nparlamentens roll i Europeiska unionen (CONV 579/03)\r\ntar sin utgångspunkt i det  protokoll  som  antogs i\r\nsamband  med  förhandlingarna om Amsterdamfördraget.\r\nKraven på information till de nationella parlamenten\r\nskärps,  t.ex.  genom  att  det  explicit  sägs  att\r\nkommissionen       skall       skicka       samtliga\r\nlagstiftningsförslag  direkt  till  medlemsstaternas\r\nnationella  parlament  samtidigt  som de  tillställs\r\nEuropaparlamentet och rådet.\r\nFlera  ledamöter  från de nationella  parlamenten,\r\nbland dem de fyra svenska ledamöterna, har lämnat in\r\nett  ändringsförslag  där  de  föreslår  ytterligare\r\nskärpta krav, inte minst  när det gäller tidsgränser\r\ni  rådets  arbete  som skall skapa  utrymme  för  de\r\nnationella parlamenten  att  hinna granska frågorna.\r\nVidare  har de fyra svenska konventsledamöterna  som\r\nutsetts    genom    riksdagen    lämnat    in    ett\r\nändringsförslag  där  värdet av interparlamentariskt\r\nsamarbete, bilateralt eller  multilateralt, särskilt\r\nframhålls.\r\n\r\n2.5.3 Utskottets överväganden\r\n\r\n\r\nUtskottet  vill i enlighet med  riksdagens  tidigare\r\nställningstaganden   framhålla   vikten  av  att  de\r\nnationella  parlamenten kan spela en  aktiv  roll  i\r\nhanteringen  av   EU-frågor.   Utskottet   välkomnar\r\nförslag  som innebär att goda tidsmarginaler  skapas\r\npå EU-nivå  i  syfte  att underlätta för parlamenten\r\natt  följa  frågorna.  Därmed   skapas  utrymme  för\r\npåverkan av den egna regeringen.\r\n\r\nI    frågan    om    en    andra    kammare   inom\r\nEuropaparlamentet  bestående  av ledamöter  från  de\r\nnationella parlamenten ser utskottet ingen anledning\r\ntill att ha någon annan uppfattning  än  sammansatta\r\nutskottet våren 2002 (bet. 2001/02:KUU2 s.  49)  som\r\nuttryckte   tveksamhet   till  värdet  av  en  sådan\r\ninstitution.\r\nUtskottet betonar vikten av kontakter mellan olika\r\nEU-medlemsländers   nationella    parlament,   såväl\r\nbilateralt    som    mellan    samtliga   parlament.\r\nErfarenheterna, bl.a. av de informella  nätverk  som\r\nförekommit  utskottsvis, har i allt väsentligt varit\r\ngoda.\r\n\r\n2.6 Tidtabellen för konventet och\r\nregeringskonferensen\r\n\r\n\r\n2.6.1 Bakgrund\r\n\r\n\r\nRegeringskonferenser   är   den  metod  som  i  EU:s\r\ngrundfördrag anges som den enda  möjliga  proceduren\r\nför   förhandlingar   om   ändringar   i  fördragen.\r\nProceduren   anges   i  EU-fördragets  artikel   48.\r\nFörutsättningarna är:\r\n\r\n1. ett förslag från ministerrådet\r\n2.\r\n3. yttrande   från   Europaparlamentet   och,   i\r\nförekommande fall, kommissionen\r\n4.\r\n5. beslut av ministerrådet\r\n6.\r\n7. formellt  sammankallande   av   ministerrådets\r\nordförandeland.\r\n8.\r\nI praktiken är det på högsta politiska nivå, dvs. på\r\nstats-  och  regeringschefsnivå, som beslut  om  att\r\nsammankalla   regeringskonferens    brukar   fattas.\r\nEnhällighet söks regelmässigt, även om  den formella\r\nbeslutsregeln är enkel majoritet, dvs. minst hälften\r\nav   dagens   15  medlemmar  (utan  tillämpning   av\r\nröstviktning).\r\n\r\nSammankallandet av en regeringskonferens förbereds\r\ntraditionellt mycket  noga och i god tid. Europeiska\r\nkonventet  är,  som  framhållits  tidigare  i  detta\r\nbetänkande, ett led i  förberedelsearbetet  för  den\r\nregeringskonferens  år  2004 som överenskoms redan i\r\nNice i december 2000.\r\nBåde i Nice och i Laeken  ett år senare var alltså\r\ngrundförutsättningen   att   en   regeringskonferens\r\nskulle hållas år 2004. I Nice blev  detta  uttalat i\r\nen  förklaring  som  alla stats- och regeringschefer\r\nstod  bakom;  i  Laeken  kan   det  sägas  ha  varit\r\nunderförstått  genom  tidtabellen   för   konventets\r\narbete och den allmänna överenskommelsen om  behovet\r\nav en förankringsperiod mellan konventets avslutande\r\noch regeringskonferensens början. Både riksdagen och\r\nregeringen  har arbetat med denna tidsplanering  som\r\nutgångspunkt. Det är mot den bakgrunden man skall se\r\nriksdagens    tidigare     tillkännagivanden    till\r\nregeringen    om    behovet    av    en     särskild\r\nregeringsskrivelse   efter   konventets  slutförande\r\n(bet. 2000/01:KUU1, s. 63 samt bet. 2001/02:KUU2, s.\r\n27) liksom regeringens löfte om  en  sådan skrivelse\r\n(skrivelse 2001/02:115, s. 8).\r\nInom  EU  har  nu  vissa  röster  höjts  för   att\r\nsammankalla    regeringskonferensen    tidigare   än\r\nförutsett, redan under hösten 2003. Ett skäl som har\r\nangivits är att det skulle ligga en extra symbolik i\r\natt  den  stora  fördragsrevision  som  nu  planeras\r\nskulle krönas med ett fördrag som undertecknas under\r\ndet  italienska  ordförandeskapet  hösten 2003,  och\r\ndärmed  i  Rom,  vilket  ju  var  platsen   för  EG-\r\nfördragets  undertecknande  år 1958. \"Från Rom  till\r\nRom\" kallas den tanken. Flera  länder  stöder  öppet\r\ndet  synsättet,  bl.a.  Frankrike  och Tyskland inom\r\nramen    för    den    politiska    uppgörelse   som\r\nutrikesministrarna de Villepin och Fischer  sänt  in\r\ntill konventet (dok. CONV 489/03).\r\nFrågan  om tidtabellen är inte direkt en fråga för\r\nkonventet,  utan  för  stats- och regeringscheferna.\r\nDen  hör  dock till paketet  av  framtidsfrågor  och\r\nutskottet väljer  därför  att  ta  upp  den  i detta\r\nsammanhang. Det kan noteras att flera av stats-  och\r\nregeringscheferna  tidigare  uttalat  sig starkt för\r\nett     bibehållande     av     tågordningen    från\r\nNiceförklaringen. Såvitt bekant för utskottet är det\r\ni  dagsläget  minst  två  av  dagens EU-medlemmar  -\r\nSverige och Finland - som uttalat  sig  entydigt för\r\nen  bibehållen  tidtabell. Inom konventet har  -  på\r\ninitiativ från svenske  ledamoten Sören Lekberg - en\r\nskrivelse lämnats in med  29  undertecknare som alla\r\nkräver att tidtabellen från Nice  och  Laeken  skall\r\nbestå (dok. CONV 599/03).\r\n\r\n2.6.2 Utskottets överväganden\r\n\r\n\r\nUtskottet betonar, liksom riksdagen tidigare, vikten\r\nav   att   en   regeringsskrivelse  läggs  fram  för\r\nriksdagen efter konventets avslutande, men innan det\r\natt regeringskonferensen  inleds.  Syftet  är att ge\r\ntillfälle  till  en  gedigen  debatt  om  konventets\r\nutfall, både bland de folkvalda i riksdagen  och hos\r\nallmänheten,      innan      regeringen      inleder\r\nförhandlingarna   inom   ramen   för   den  kommande\r\nregeringskonferensen. Från konstitutionell  synpunkt\r\när  det  av  största  betydelse  att  riksdagen  ges\r\nmöjlighet  att  på grundval av den debatten slå fast\r\ndet mandat som skall  gälla för regeringens agerande\r\ninom  ramen  för  en sådan  regeringskonferens.  Med\r\ndenna utgångspunkt förordar utskottet att den i Nice\r\nförutsedda    tidtabellen    bibehålls    och    att\r\nregeringskonferensen sammankallas först år 2004.\r\n\r\nEn tidtabell som den förutsedda torde ligga även i\r\nde   blivande   nya    medlemsstaternas    intresse.\r\nVisserligen  har uttalats att de nya medlemsstaterna\r\nbör beredas tillfälle  att  fullt  ut  delta  i  den\r\nkommande  regeringskonferensen,  oavsett  när  denna\r\ninkallas.   Men   om  en  regeringskonferens  skulle\r\ninledas redan under  tidiga  hösten  år 2003 innebär\r\ndetta att många av dessa nya medlemmar ändå inte kan\r\nfullt ut ta till vara sina intressen.  De kommer att\r\nsuccessivt  bygga  upp  sin förhandlingskapacitet  i\r\nBryssel  men  kan  inte  förväntas   ha   nått  full\r\npotential   redan   så  långt  före  sitt  egentliga\r\nmedlemskap. Vidare torde  det  vara konstitutionellt\r\nbetänkligt för en del av de nya  staterna  att börja\r\nförhandla  och  bygga  upp  full  styrka på plats  i\r\nBryssel  redan  innan  de  har  haft sin  respektive\r\nfolkomröstning.\r\nTanken  har  framlagts  att ett direkt  veto  från\r\nSverige mot att kalla in regeringskonferensen  redan\r\ntill  hösten  skulle  vara  verkningslöst,  eftersom\r\nbeslut   om   att   sammankalla   regeringskonferens\r\nformellt  kan fattas med enkel majoritet.  Utskottet\r\nser det likväl  som  utmanande  att  ett  så viktigt\r\nbeslut  skulle fattas i direkt strid med ett  starkt\r\nintresse hos minst ett par av medlemsländerna.\r\nSlutligen  vill  utskottet  understryka det faktum\r\natt  det  hittills  rådande beslutet,  från  Nice  i\r\ndecember år 2000, har  fattats  av  EU:s  stats- och\r\nregeringschefer i enhällighet och att knäsatt praxis\r\nger vid handen att beslut på så hög nivå inte ändras\r\nmed  mindre  än  att mycket tungt bärande, nya  skäl\r\nframkommer. Det argument som framförts till stöd för\r\nen forcerad tidtabell  bygger  inte  på  några  nya,\r\ntidigare  icke  kända  faktorer.  Det  argument  som\r\nframförts  och  som utgår ifrån symboliken i att ett\r\nnytt fördrag kan  slutas just i staden Rom är enligt\r\nutskottets  mening  inte   heller   särskilt   tungt\r\nvägande.\r\nUtskottet  välkomnar  att såväl statsministern som\r\nde svenska ledamöterna i  konventet så tydligt tagit\r\nställning  för  en  bevarad tidtabell.  Likväl  vill\r\nutskottet ta detta naturliga  tillfälle till att för\r\nregeringen kraftigt understryka  frågans vikt. Detta\r\nriksdagens synsätt bör ges regeringen till känna.\r\n\r\n2.7 Ställningstagande till\r\nmotionerna\r\n\r\n\r\nUtskottet  har  ovan  diskuterat  frågor   om  ett\r\nkonstitutionellt  fördrag  för  EU och därmed frågor\r\nsom berör de grundläggande rättigheternas  ställning\r\ni    unionen,    en    avgränsning    av    unionens\r\nkompetensområden  och  behovet  av  att  reglera  en\r\nmedlemsstats  utträde ur unionen. De nämnda frågorna\r\nhar  tagits  upp   i   de   motioner   som  angivits\r\ninledningsvis i betänkandet. Motionerna  bör  enligt\r\nutskottets  mening anses besvarade med vad utskottet\r\ni olika avsnitt anfört ovan. Motionerna 2002/03:K288\r\n(v) yrkandena  8  och 9, 2002/03:K379 (m) yrkande 6,\r\n2002/03:K431 (kd) yrkandena  1 och 3-5, 2002/03:K432\r\n(fp)  yrkande 5, 2002/03:U324 (mp)  yrkande  2  samt\r\n2002/03:U326   (c)  yrkandena  15,  16,  18  och  22\r\navstyrks följaktligen.\r\n\r\n**FOOTNOTES**\r\n[1]:   Termen  \"konstitutionellt   fördrag\"   har\r\nmyntats  av konventets ordförande, Valéry Giscard\r\nd''''''''''''''''Estaing.  De  utkast  till  texter som hittills\r\npresenterats   och   debatterats   har    kallats\r\n\"konstitutionellt  fördrag\" i titeln medan termen\r\n\"konstitution\" används i själva fördragstexten.\r\n\r\n[2]:\r\nhttp://register.consilium.eu.int/pdf/su/03/cv00/cv00528sv03.pdf\r\n\r\n[3]:\r\nhttp://register.consilium.eu.int/pdf/su/02/cv00/00369s2.pdf\r\n\r\n[4]: Dokument CONV 305/02.\r\n[5]:  Det  fransk-tyska  förslaget  (CONV 489/03)\r\ninnehåller t.ex. inte mindre än fem olika metoder\r\nför   olika   ordföranderoller  inom  ramen   för\r\nEuropeiska   rådet    och   ministerrådet:   vald\r\nordförande på två och ett  halvt  eller  fem år i\r\nEuropeiska  rådet;  rådets generalsekreterare  är\r\nordförande för allmänna  rådet;  den  person  som\r\ninnehar   den   nya   funktionen   som  europeisk\r\nutrikesminister       är      ordförande      för\r\nutrikesministerrådet; valda ordföranden på två år\r\ni   Ekofin,   Eurogruppen  och   RIF-rådet   samt\r\nroterande ordförandeskap  i någon form för övriga\r\nrådskonstellationer.\r\n[6]: Jfr dok. CONV 229/02 samt dok. CONV 481/03.</pre><pre>\r\nReservationer\r\n\r\n\r\n1. Fördragsstruktur (punkt 1, motiveringen) (v)\r\nav Mats Einarsson (v).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDetta  betänkande har tagits  fram  i  ett  läge  då\r\nEuropeiska  konventet  ännu  pågår.  Vänsterpartiets\r\nmotion   2002/03:K288   avser  att  få  till   stånd\r\ntillkännagivande  till  regeringen.  Regeringen  som\r\nsådan  är  emellertid  inte  någon  direkt  aktör  i\r\nkonventet.  Jag avser därför  att  återkomma  då  en\r\nregeringskonferens  senare  inleds. Utan att jag för\r\nden skull frånträder min ståndpunkt,  kan jag på det\r\nhär  stadiet  därför  acceptera  att motionen  anses\r\nbesvarad.\r\n\r\nVänsterpartiet förespråkar internationell politisk\r\nsamverkan.  Samarbete  och  överenskommelser  mellan\r\nstater    om   gemensamma   och   gränsöverskridande\r\nsamhällsproblem    -   miljöförstöring,   kapitalets\r\ninternationellt samordnade angrepp på arbetsrätt och\r\nsociala  rättigheter,  människohandel,  prostitution\r\noch   narkotika,    undergrävande    av    mänskliga\r\nrättigheter   osv.   -  är  i  vår  tid  en  absolut\r\nnödvändighet. Denna samverkan  kan  och  måste ske i\r\nformer  som  respekterar  och  stärker demokratin  i\r\nstället för att urholka den.\r\nEU:s  fördrag  gör  i praktiken kapitalets  frihet\r\ntill överordnad princip  och  dess beslutsstrukturer\r\ninnebär     en     inskränkning    av    demokratin.\r\nMellanstatliga överenskommelser  ersätts  alltmer av\r\növerstatliga majoritetsbeslut. Folkets möjlighet att\r\nutkräva ansvar blir alltmer illusorisk, såväl reellt\r\nsom    formellt.   Europaparlamentets   demokratiska\r\nlegitimitet  är svag. EU uppfyller inte minimikraven\r\npå en demokrati.\r\nVänsterpartiet  motsatte  sig  mot  denna bakgrund\r\nSveriges   medlemskap   i   EU.   Skälen   för  vårt\r\nställningstagande  har  inte  förlorat i styrka.  Vi\r\nrespekterar  resultatet i folkomröstningen  men  har\r\ninte ändrat vår  principiella  ståndpunkt. Vi verkar\r\nför   en   demokratisering   av  Europas   politiska\r\ninstitutioner.   Vårt  mål  är  att   ersätta   EU:s\r\nodemokratiska   beslutsformer   och   fördragsbundna\r\nhögerpolitik med fri, alleuropeisk samverkan grundad\r\npå demokratiska ideal,  social  rättvisa och respekt\r\nför mänskliga rättigheter.\r\nStarka krafter verkar dock för  att EU utvecklas i\r\nriktning mot en federal statsbildning.  Skapandet av\r\nEMU   och   den   gemensamma   valutan,   euron,  är\r\ntillsammans  med  de  uttalade militära ambitionerna\r\ndet  främsta uttrycket för  denna  strävan.  Även  i\r\nframtidskonventets   arbete  har  de  federalistiska\r\nambitionerna gjort sig  gällande,  även  om de också\r\nmött motstånd.\r\nVänsterpartiet har på ett antal punkter  en  annan\r\nuppfattning   än   utskottsmajoriteten.  Enligt  vår\r\nmening borde utskottets  betänkande ha givit uttryck\r\nför nedanstående ståndpunkter.  I  övrigt delar vi i\r\nprincip utskottets bedömningar.\r\n\r\nFördragsstruktur\r\n\r\nEn förenkling av EU:s fördrag är visserligen  i  sig  önskvärd,\r\nmen  det  är  svårt  att se att denna förenkling kan\r\nåstadkommas utan att också  fördragens substantiella\r\ninnebörd  påverkas.  Sannolikt   kommer   detta  att\r\nframstå  tydligare  när slutresultatet av konventets\r\narbete analyseras närmare.  Det  snabba  och närmast\r\nformella  stadfästande  av  konventets resultat  som\r\nställts i utsikt torde inte vara  möjligt. Kravet på\r\natt alla fördragsändringar beslutas  med  konsensus,\r\ndet  vill  säga  att  medlemsländerna  även framgent\r\nförblir   fördragets   herrar,   kommer   att  kräva\r\nfortsatta förhandlingar innan beslut kan fattas.\r\n\r\nBeteckningen \"konstitutionellt fördrag\" är  förvisso\r\natt föredra framför \"konstitution\", men det sätt som\r\ndessa  och  liknande  begrepp används på i förslaget\r\ntill nytt fördrag är ägnat  att  skapa  oklarhet  om\r\ndess   reella  innebörd  och  skapar  ett  olyckligt\r\nutrymme för att tolka det i federalistisk riktning.\r\n\r\nGrundläggande värderingar och målformuleringar\r\n\r\nAnvändandet  av begreppet federal som beteckning för\r\nen del av karaktären  av  EU-systemet  är olyckligt.\r\nVisserligen   kan   det   tolkas   som   en  neutral\r\nkarakterisering av de överstatliga elementen  i  EU,\r\nmen   detta  begrepps  ideologiska  laddning  i  EU-\r\nsammanhang är svår att överskatta. Dess funktion kan\r\nkomma att  bli att legitimera ytterligare utveckling\r\ni överstatlig  riktning och därmed ha samma funktion\r\nsom den tidigare  formuleringen  om en \"allt fastare\r\nsammanslutning mellan de europeiska  folken\"  och är\r\ndärför inte acceptabel i fördragstexten.\r\n\r\nEU   bör  ansluta  sig  till  Europakonventionen  om\r\nmänskliga  rättigheter  och  grundläggande friheter.\r\nDetta innebär att EU:s status  som  juridisk  person\r\nmåste accepteras. EU:s egen stadga för grundläggande\r\nrättigheter  bör  dock  inte  införlivas i fördraget\r\nutan förbli en politisk deklaration.  Även  innan EU\r\när  formellt  bundet  av  Europakonventionen  kommer\r\ndetta att skapa en situation där två legala dokument\r\noch  två  domstolar  -  EG-domstolen i Luxemburg och\r\nEuropadomstolen i Strasbourg  - riskerar att komma i\r\nkonflikt  med  varandra  eller  i varje  fall  skapa\r\nbetydande  oklarhet  om  det  legala   skyddet   för\r\nmänskliga rättigheter på alleuropeisk nivå.\r\n\r\nPrinciper, befogenheter\r\n\r\nSkälen    mot    att    i    fördraget   införa   en\r\nkompetenskatalog   efter   mönster    av    federala\r\nstatsbildningar   som  t.ex.  Tyskland  är  alltjämt\r\nstarka.  Den uppräkning  av  politiska  områden  med\r\nexklusiva   och   delade  befogenheter  som  görs  i\r\nutkastet till nytt  fördrag  är  flexibel  uppåt men\r\nrestriktiv  nedåt.  Inga  hinder  läggs för framtida\r\nkompetensöverföring uppåt, från medlemsländerna till\r\nEU:s   institutioner,   medan  ett  återförande   av\r\nbeslutskompetens   till   medlemsländerna   knappast\r\nförutses över huvud taget.\r\n\r\nDe nationella parlamentens  ställning  i förhållande\r\ntill   EU:s   institutioner   bör  stärkas  och   de\r\növerstatliga inslagen i beslutsfattandet  reduceras.\r\nDärför  kan  det  synas  positivt  att de nationella\r\nparlamenten  föreslås  få  en  tydligare   och   mer\r\nformaliserad      roll      i      kontrollen     av\r\nsubsidiaritetsprincipen.   Dock   får   inte   denna\r\nfunktion  utformas  på  ett  sådant  sätt  att  EU:s\r\nkaraktär av i grunden mellanstatlig samverkan  - där\r\nmedlemsländerna   företräds  av  sina  regeringar  -\r\neroderas.\r\n\r\nEU:s institutioner\r\n\r\nEn generell förstärkning  av  EU:s institutioner vad\r\ngäller kompetens och beslutsmakt  i förhållande till\r\nmedlemsländerna  och  de nationella parlamenten  kan\r\ninte  accepteras.  Tvärtom   bör  de  mellanstatliga\r\nsamverkansformerna förstärkas och utvecklas.\r\n\r\nDen   politiskt  starka  kommissionen   utgör   ur\r\ndemokratisk  synpunkt  ett  av  de  mest  diskutabla\r\ninslagen  i  EU:s maktstruktur. Kommissionen  är  en\r\ntjänstemannainstans   som  genom  bland  annat  sitt\r\ninitiativmonopol givits  en politisk roll som saknar\r\ndemokratisk legitimitet. Denna  konflikt  löses inte\r\ngenom att på konstlad väg omvandla kommissionen till\r\nen  EU-regering  med  hjälp av pseudoparlamentariska\r\narrangemang  (t.ex.  att   kommissionens  ordförande\r\nskulle  utses  av  Europaparlamentet   eller  av  de\r\nnationella parlamenten). Kommissionen bör  i stället\r\nfråntas   sin   initiativrätt  och  göras  till  ett\r\nkansliorgan under Rådet.\r\n\r\n2. Fördragsstruktur (punkt 1, motiveringen)\r\n(mp)\r\n\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDetta betänkande  har  tagits  fram  i  ett  läge då\r\nEuropeiska   konventet   ännu  pågår.  Miljöpartiets\r\nmotion  2002/03:U324  avser   att   få   till  stånd\r\ntillkännagivande  till  regeringen.  Regeringen  som\r\nsådan  är  emellertid  inte  någon  direkt  aktör  i\r\nkonventet.  Jag  avser  därför att återkomma  då  en\r\nregeringskonferens senare  inleds.  Utan att jag för\r\nden skull frånträder min ståndpunkt,  kan jag på det\r\nhär  stadiet  därför  acceptera  att motionen  anses\r\nbesvarad.\r\n\r\nMiljöpartiet de grönas demokratiska  dröm  är  att\r\nmakten  skall  vara  så  nära människor som det över\r\nhuvud taget är möjligt. Vår  politik  är  att  varje\r\nindivid  skall  kunna  påverka  varje  beslut som de\r\nsjälva  blir  påverkade av, inte bara indirekt  utan\r\nockså   direkt.   Det   kräver   såväl   långtgående\r\ndecentralisering som  ett  globalt beslutsfattande i\r\nde frågor som inte känner några  gränser. Det kräver\r\nvidare ett ökat internationellt samarbete, något som\r\nMiljöpartiet alltid förordat och ställt sig bakom.\r\nDen grundsyn vi nu presenterat gör  oss  skeptiska\r\ntill  Europeiska unionen och dess utveckling  då  vi\r\nser att man flyttar makt allt längre ifrån människor\r\noch att  det inte heller blir en optimal beslutsnivå\r\nför gränsöverskridande frågor. De principer EU vilar\r\npå går dessutom  stick  i  stäv  med de principer vi\r\ngröna  bygger  vår  politik  på  och författar  våra\r\npolitiska  program utifrån; det gäller  såväl  miljö\r\nkontra ohämmad  ekonomisk  tillväxt, rättvisa kontra\r\noinskränkt  frihandel  som  decentralisering  kontra\r\ncentralisering.  EU:s  väg från  Maastrichtfördraget\r\nvia Amsterdam och Nice till  det  som  nu förhandlas\r\nfram  i det s.k. framtidskonventet och sedermera  på\r\nen ny regeringskonferens  går allt tydligare mot att\r\nmer makt centraliseras till  EU:s institutioner, och\r\nvi   ser   en   federal   statsbildning   ta   form.\r\nMiljöpartiet godkänner inte denna statsbildning, som\r\nvi menar saknar folklig förankring,  legitimitet och\r\nskäl och godkänner därför inte heller den utveckling\r\nsom framtidskonventet skissar på.\r\nSå länge Sverige är medlem i EU agerar vi dock med\r\nkraft, tillsammans med gröna partier från  alla EU:s\r\nmedlemsländer, för att göra EU så grönt som möjligt.\r\nDetta innebär att vi hade stora förväntningar på det\r\nframtidskonvent  som riksdagen nu har att debattera.\r\nVi hoppades att konventet skulle präglas av verklig,\r\ndeltagande demokrati,  av folkligt inflytande och av\r\nen känsla av att EU, för  att  få legitimitet, måste\r\nflytta makt närmare människor. Vi såg i konventet en\r\nmöjlighet  att  arbeta  för  att  EU:s  befogenheter\r\nrenodlades till att omfatta de områden som verkligen\r\när   överstatliga   och   där   ett  offensivt   och\r\nprogressivt  EU  skulle  kunna  göra   skillnad.  Vi\r\nhoppades    t.ex.    att    positionerna    på   det\r\nmiljöpolitiska  området skulle flyttas fram. Det  vi\r\nhar sett hittills har tyvärr inte infriat detta.\r\n\r\nMiljöpartiet   hade,    som    konstaterats,   stora\r\nförväntningar på framtidskonventet  som  arbetsform,\r\nmen  är  skeptiskt till den form som det kommit  att\r\nfå. Den utveckling  konventet  fått  nämligen som en\r\nförhandlingsarena     snarare    än    en    kreativ\r\ndiskussionsklubb för nya idéer är olycklig. Att EU:s\r\nstora länder utsett ministrar  på  höga  poster inom\r\nsina  regeringar  att  ingå i framtidskonventet  har\r\nskapat  en  oklarhet  kring   vilken  ställning  den\r\nkommande regeringskonferensen kommer  att  få. Detta\r\nborde den svenska regeringen med kraft borde reagera\r\nemot.\r\n\r\nFördragsstruktur\r\n\r\nMiljöpartiet    delar    inte   utskottsmajoritetens\r\nuppfattning att \"en förenkling  av den grundläggande\r\nfördragsstrukturen   inom   EU\"   innebär    \"enbart\r\nfördelar\"  eftersom varje nytt fördrag inom EU,  och\r\nvarje ny förhandling,  har inneburit att EU har fått\r\nmer   makt   på   medlemsländernas,    och    därmed\r\nmedborgarnas,    bekostnad.    EU:s    allra    mest\r\ngrundläggande      problem,     det     demokratiska\r\nunderskottet, löses  inte  genom  att man fortsätter\r\natt  göra  EU  till en ständigt expanderande  union.\r\nMiljöpartiet är  inga  anhängare  av pelarstrukturen\r\nsom grund men att frångå den strukturen  kan  mycket\r\nväl komma att leda till ökad överstatlighet och ökad\r\nkompetens    för    unionen   inom   områden   såsom\r\nutrikespolitik och straffrättssamarbete,  vilket  vi\r\nbestämt  motsätter  oss.  Miljöpartiet anser att det\r\ns.k. \"skelett till konstitutionellt fördrag\" och det\r\nförslag på skrivningar till  framför  allt de första\r\n16  punkterna  i  fördraget tyvärr ger oss  rätt  på\r\ndenna punkt och tycker  inte att utskottsmajoriteten\r\ntydligt nog tagit detta i  beaktande. Jag delar dock\r\nutskottsmajoritetens  bedömning  att  riksdagen  bör\r\nbevaka att de överstatliga  beslutsformer  som i dag\r\nanvänds  inom  första  pelaren inte skall komma  att\r\nanvändas oftare i framtiden.\r\n\r\nMiljöpartiet  delar  likväl   utskottsmajoritetens\r\nåsikt att det inte å ena sidan kan finnas regler som\r\när så pass ingripande att de hör hemma i ett fördrag\r\nsom det som det skissas på och å andra sidan inte är\r\nav sådan natur att riksdagen måste kopplas in vid en\r\neventuell förändring. Jag vill dock,  till  skillnad\r\nmot   utskottsmajoriteten,   tydligt   klargöra  vår\r\ninställning att såväl ett \"konstitutionellt fördrag\"\r\nsom en \"konstitution\", eller för den delen\r\nett    \"grundfördrag\",    är    ett    led    i   en\r\nfederaliseringsprocess och ett led i att omvandla EU\r\ntill en renodlad statsbildning.\r\nMiljöpartiet motsätter sig vidare att EU tilldelas\r\nrättskapacitet  och blir ett juridiskt subjekt.  Det\r\nfinns argument som  talar  för  att EU skall ansluta\r\nsig till Europakonventionen om mänskliga rättigheter\r\noch grundläggande friheter, men detta får inte göras\r\ntill priset av att EU blir en fördragsslutande part.\r\nOckså detta innebär enligt vårt sätt  att se det ett\r\nled  i  en  ökad  federalisering  och  är en  del  i\r\nbyggandet av en EU-stat.\r\n\r\nSlutligen  så konstaterar jag med tillfredsställelse\r\natt utskottet  förkastar förslaget att EU byter namn\r\ntill \"Europas förenta  stater\",  men  kan  samtidigt\r\ninte  avstå  från  anmärkningen  att det faktum  att\r\ndiskussionen  över  huvud  taget  kommer   upp   ger\r\nMiljöpartiet  rätt  i  de  farhågor  kring  unionens\r\nutveckling som vi enligt ovan länge varnat för.\r\n\r\nGrundläggande värderingar och målformuleringar\r\n\r\nI  det liggande skrivningsförslaget på de första  16\r\ninledande  artiklarna  (främst i artiklarna 2 och 3)\r\nfastslås unionens grundläggande  värderingar.  Dessa\r\nformuleringar  bygger  på  en  tanke  om en enhetlig\r\nsammanslutning  och för tankarna till skrivningar  i\r\nmånga europeiska länders konstitutioner. Även om jag\r\ngivetvis inte på  minsta sätt vill propagera mot att\r\nEU  bör sträva efter  fred,  social  rättvisa  eller\r\njämställdhet  mellan  könen  - vilket är värderingar\r\nsom  kommit upp i diskussionen  och  som  jag  gärna\r\nskulle  se  mer  kraftfullt betonades - så motsätter\r\njag mig tanken på  att man inom EU, ovanifrån, skall\r\nfastslå     vissa     grundläggande     värderingar.\r\nMiljöpartiet vill dock,  i sammanhanget, understryka\r\nvikten av ett aktivt svenskt  agerande för öppenhet.\r\nDetta är en av de värderingar som  försvunnit  i  de\r\nskrivningsförslag som föreligger framtidskonventet.\r\n\r\nMiljöpartiet  kan  aldrig  acceptera att förslaget\r\ntill  fördrag  ger utrymme för en  ökad  federalism.\r\nSverige borde kraftfullt  markera  mot förslaget att\r\ndet  redan  i portalparagrafen skall slås  fast  att\r\nvissa av EU:s  befogenheter  skall förvaltas \"på ett\r\nfederalt  sätt\".  Miljöpartiet motsätter  sig  varje\r\nsådan skrivning och  anser  inte denna på något sätt\r\nvara bättre än dagens lydelse  om  en  \"allt fastare\r\nsammanslutning\".  Båda  dessa  fraser är menade  att\r\nförsvara en union med stark centralmakt,  vilket jag\r\noch   Miljöpartiet  motsätter  oss.  Några  hållbara\r\ngarantier  kommer  aldrig  att  kunna  ges  för  att\r\nbegreppet   \"på   ett  federalt  sätt\"  inte  kommer\r\nanvändas   och   tolkas    för    att   skapa   ökad\r\növerstatlighet.\r\n\r\nAtt stadgan för grundläggande rättigheter  förs in i\r\nfördraget  förefaller  sympatiskt,  men  ifrågasätts\r\nstarkt av Miljöpartiet, då anledningen till  stadgan\r\nuppenbarligen  har  varit  att skapa ytterligare  en\r\nbyggsten för den författning  vi  nu ser i vardande.\r\nDe rättigheter som stadgan föreskriver  finns  redan\r\nnedtecknade  i varje enskilt medlemslands nationella\r\nkonstitution. Detta senare ger inte bara att stadgan\r\när onödig i sig,  utan väcker också frågan om vilken\r\njuridisk status EU:s  stadga kommer att få efter ett\r\neventuellt införlivande  i  fördraget  i förhållande\r\ntill       medlemsländernas,      ofta      hårdare,\r\ngrundlagsskrivningar.  Denna  fråga  anser  jag ännu\r\ninte vara tillräckligt utredd. Då jag inte anser att\r\nEU  skall  ha rättslig status att underteckna avtal,\r\nsäger jag också  nej  till  varje form av beslut som\r\nhandlar om att unionen som helhet  skall ansluta sig\r\ntill    Europarådets    konvention    om   mänskliga\r\nrättigheter   och   grundläggande   friheter,    hur\r\nvällovliga  dessa  friheter  och  rättigheter  än må\r\nvara.\r\n\r\nPrinciper, befogenheter\r\n\r\nMiljöpartiet  de  gröna  delar  utskottsmajoritetens\r\ntveksamhet   inför   att  kodifiera  principer   som\r\nhärleder   tillbaka   till   domstolspraxis.   Denna\r\ntveksamhet borde dock uttryckas snarare som ett rent\r\navståndstagande då sådana  kodifieringar i de flesta\r\nfall  oundvikligen  kommer  att   innebära  att  det\r\nkommande   fördraget   går  att  använda   för   att\r\nlegitimera  mer  makt  till  EU.  Att  fördragsfästa\r\nprincipen om EG-rättens  företräde  är  att  på  ett\r\nmycket   tydligt  sätt  visa  upp  unionen  som  den\r\nstatsbildning   den   är  på  väg  att  bli.  Ur  en\r\ndemokratisk  och decentralistisk  synvinkel  är  det\r\ngivetvis  fullständigt   uteslutet   med   en  sådan\r\nfördragsfästning som också kommer att innebära stora\r\nproblem   då   den   krockar  med  flera  nationella\r\nprinciper. Miljöpartiet  delar  utskottets bedömning\r\nom  vikten av att föra in principen  om  öppenhet  i\r\nfördragsarbetet.\r\n\r\nDe  gröna  ser  klara poänger i upprättandet av en\r\nkompetenskatalog. Det  hade  varit  välkommet  om EU\r\nklart  och  tydligt definierade ett fåtal, i sanning\r\ngränsöverskridande,    kompetenser,    men    dagens\r\nmajoritetsförhållande  och  utveckling  ger  att  vi\r\nbefarar  att  varje sådant arbete innebär att EU får\r\nökade befogenheter, snarare än minskade. Att inom EU\r\nupprätta en katalog  som  inskränker medlemsländerna\r\nfår bygga upp sin inbördes  struktur är något som vi\r\när helt emot.\r\nMiljöpartiet   välkomnar  riksdagens   uppvaknande\r\nangående behovet av  en  utträdesparagraf  inom EU:s\r\nregelverk.    Jag   kan   emellertid   inte   förstå\r\nbetänkandets   argumentation    för   att   förklara\r\nförkastandet  av  detta  förslag,  då   det   väckts\r\ntidigare  år.  Antingen  är man för att reglerna för\r\nett utträde ur unionen klarläggs eller så är man mot\r\ndetsamma.    Skälen   är,   enligt    vår    mening,\r\ntidsoberoende.\r\nMiljöpartiet  välkomnar  vidare framtidskonventets\r\ntankar   om   nya   mekanismer   för    att    hävda\r\nsubsidiaritetsprincipen.   Att   ge   de  nationella\r\nparlamenten  en  ökad  betydelse  och möjlighet  att\r\npåpeka  övertramp från EU och dess institutioner  är\r\nsjälvklart  bra. Denna mekanism är dock alltför svag\r\noch borde kompletteras  med  tydliga  regler som ger\r\nrätt till åternationalisering av en rad kompetenser.\r\nDessutom  borde principen kunna domstolskontrolleras\r\ni den mån att  domstolsbeslut  skall kunna avgöra om\r\nen  viss  fråga  lämpligare avgörs  på  lägre  nivå,\r\nnärmare människorna, inom EU.\r\n\r\nEU:s institutioner\r\n\r\nMiljöpartiet  delar  utskottsmajoritetens  uppfattning  rörande\r\nordförandeskapet för EU:s ministerråd.\r\n\r\nMiljöpartiet  har  en  delvis annan syn på hur man\r\nutser     av     kommissionens     ordförande     än\r\nutskottsmajoriteten.   De   som   förespråkar    att\r\nkommissionsordföranden    väljs    direkt   av   EU-\r\nparlamentet bygger otvivelaktigt upp en struktur som\r\nefterliknar    den    som    finns    i   de   olika\r\nmedlemsstaterna.  Man  får  ett  parlament   och  en\r\nregering.  Medborgarna i EU har inte godkänt att  EU\r\npå  detta  sätt   utvecklas   till   en   stat   där\r\nmedlemsländerna  mer  får  rollen som län än länder,\r\noch  därför kan inte heller vi  acceptera  en  sådan\r\nordning.      Vi      saknar      förståelse     för\r\nutskottsmajoritetens vilja att hålla  öppet  för att\r\nstudera nya lösningar inom detta område. Det innebär\r\natt  vi  också  förkastar  förslag  som  de  om  att\r\nkommissionsordföranden skall väljas av de nationella\r\nparlamenten eller av ett elektorskollegium.\r\n\r\nMiljöpartiet  instämmer  i principen att den svenska\r\nriksdagen är den nivå som äger rätt att beskatta det\r\nsvenska   folket,   och  vi  motsätter   oss,   likt\r\nutskottsmajoriteten,  varje förslag om en fiskal EU-\r\nbeskattning.  Vi är däremot  inte  lika  kategoriska\r\nmotståndare till  varje  övergång  till  beslut  med\r\nkvalificerad  majoritet,  i stället för enhällighet,\r\nrörande  miljöskatter.  Skall  EU  fungera  som  ett\r\nkraftfullt  verktyg  för miljön  kan  inte  enskilda\r\nmedlemsländer blockera varje beslut om miljöstyrande\r\nskatter.   Detta   gör  att   vi   kan   tänka   oss\r\nmajoritetsbeslut inom  EU  om  miniminivåer  på till\r\nexempel koldioxidskatter.\r\n\r\nDe  nationella  parlamentens  roll  i den europeiska\r\nstrukturen\r\n\r\nMiljöpartiet      delar      i      detta     stycke\r\nutskottsmajoritetens bedömning.\r\n\r\nTidtabellen för konventet och regeringskonferensen\r\n\r\nMiljöpartiet      delar      i      detta     stycke\r\nutskottsmajoritetens bedömning.\r\n\r\n\r\n3. Grundläggande värderingar, m.m. (punkt 2,\r\nmotiveringen) (s)\r\n\r\nav   Urban  Ahlin,  Göran  Magnusson,  Pär   Axel\r\nSahlberg,  Birgitta  Ahlqvist,  Helene Petersson,\r\nAnders  Bengtsson,  Kenneth  G Forslund  och  Kaj\r\nNordquist (alla s).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi   socialdemokratiska  ledamöter  av   sammansatta\r\nkonstitutions-  och  utrikesutskottet  har  en  från\r\nmajoriteten  avvikande  motivering i den del som rör\r\nfrågan om en vald ordförande  i Europeiska rådet och\r\nministerrådet.\r\n\r\nUtskottsmajoriteten konstaterar, helt riktigt, att\r\ndet  finns  delade  meningar  i frågan  om  en  vald\r\nordförande för Europeiska rådet  och  ministerrådet.\r\nVi   finner  tanken  på  en  sådan  vald  ordförande\r\nintressant  men  anser  det  angeläget att diskutera\r\ngränserna  för  den  roll en sådan  vald  ordförande\r\nskall ha. Denna roll bör  t.ex.  inte konkurrera med\r\nden  som  åvilar  kommissionens ordförande  när  det\r\ngäller att stå för drivkraften i det dagliga arbetet\r\npå de områden som är  gemenskapskompetens. Tanken på\r\nen  vald ordförande i Europeiska  rådet  bör  därför\r\nunder   alla   omständigheter   kombineras  med  ett\r\nroterande gruppordförandeskap i ministerrådets olika\r\nkonstellationer.\r\nDet  är  önskvärt  med  en  tydlig  struktur   för\r\nordförandeskapet  i  ministerrådet.  De  förslag som\r\ninnebär att ett flertal olika principer skall  gälla\r\nför  olika  rådskonstellationer  riskerar att ge ett\r\nsvåröverskådligt resultat. Vi förordar i stället att\r\nett fåtal principer skall vara vägledande.  En sådan\r\nmöjlighet  är en kombination av vald ordförande  för\r\nEuropeiska     rådet      och      ett     roterande\r\nteamordförandeskap    för    ministerrådets    olika\r\nkonstellationer.  En  fördel  med  att  på  så  sätt\r\nbehålla en del av ordföranderotationen  är  att  det\r\nför  ett nytt medlemsland ger helt unika möjligheter\r\natt  delta  i  gemenskapsmetoden.  Rotationen  måste\r\nbaseras på jämlikhet mellan medlemsländerna.\r\n\r\n4. Grundläggande värderingar, m.m. (punkt 2,\r\nmotiveringen) (m)\r\n\r\nav  Gunnar  Hökmark,  Nils  Fredrik  Aurelius och\r\nGöran Lindblad (alla m).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDetta  betänkande  har  tagits  fram  i ett läge  då\r\nEuropeiska    konventet    ännu    pågår.   Moderata\r\nsamlingspartiets motion 2002/03:K379  avser  att  få\r\ntill   stånd   tillkännagivande   till   regeringen.\r\nRegeringen som sådan är emellertid inte någon direkt\r\naktör i konventet. Vi avser därför att återkomma  då\r\nen regeringskonferens senare inleds. Utan att vi för\r\nden  skull  frånträder vår ståndpunkt, kan vi på det\r\nhär stadiet därför  acceptera  att  vår motion anses\r\nbesvarad.\r\n\r\nI   fråga  om  metod  för  val  av  ordförande   i\r\nEuropeiska kommissionen ser Moderata samlingspartiet\r\ninte några  avgörande  motiv  till  att ändra dagens\r\nordning  -  att  Europeiska  rådet  med kvalificerad\r\nmajoritet  nominerar  kommissionens  ordförande  och\r\nEuropaparlamentet  därefter  godkänner nomineringen.\r\nVi  vill därmed avvisa tanken på  att  kommissionens\r\nordförande skall väljas enbart av parlamentet.\r\nI fråga om kompetenskatalog är det vår uppfattning\r\natt syftet med det konstitutionella fördraget är att\r\ntydliggöra  unionens  kompetens  inom olika områden.\r\nDet   förslag  som  presenterats  inom   ramen   för\r\nkonventets  arbete  i  form  av  artiklarna 11-14 är\r\notillräckliga  för att uppnå detta  syfte  och   ger\r\nanledning   till   ytterligare    preciseringar   av\r\nkompetensfördelningen.\r\n\r\n5. Grundläggande värderingar, m.m. (punkt 2,\r\nmotiveringen) (fp)\r\n\r\nav Carl B Hamilton och Tobias Krantz (båda fp).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDetta  betänkande  har  tagits fram i  ett  läge  då\r\nEuropeiska konventet ännu pågår. Folkpartiets motion\r\n2002/03:K432    avser    att    få     till    stånd\r\ntillkännagivande  till  regeringen.  Regeringen  som\r\nsådan  är  emellertid  inte  någon  direkt  aktör  i\r\nkonventet.  Vi  avser  därför  att återkomma  då  en\r\nregeringskonferens senare inleds.  Utan  att  vi för\r\nden  skull frånträder vår ståndpunkt, kan vi på  det\r\nhär stadiet  därför  acceptera  att vår motion anses\r\nbesvarad.\r\n\r\nEuropatanken är i grunden liberal.  Tanken  på ett\r\nsamarbete   där   européer   tillsammans,  över  och\r\noberoende av nationsgränser, kan lösa problem är ett\r\nutslag av den internationalism som är en fundamental\r\ndel  av  liberalismen.  Europeiska  unionen  är  ett\r\nsamarbete mellan länder som  ytterst syftar till ett\r\nsamarbete  mellan  människor.  Folkpartiet   strävar\r\nefter ett medborgarnas Europa.\r\nEuropéernas   direkta   insyn   och  inflytande  i\r\nEuropeiska unionen bör utvidgas och  bl.a. därigenom\r\nnå en ökad legitimitet hos européerna.  Folkpartiets\r\nvision är att EU utvecklas till en form av  federalt\r\nsystem - en överstatlig demokratisk arena med enkla,\r\nöppna och effektiva modeller att fatta beslut.\r\nEtt  federalt  system  för  oss  innebär,  för det\r\nförsta,  en ständig strävan efter tydlig maktdelning\r\nmellan   europeisk    nivå   och   nationell   nivå.\r\nKompetensfördelningen  bör  ta  sin  utgångspunkt  i\r\nnärhetsprincipen, det vill  säga  idén  att besluten\r\nskall  fattas  så nära den enskilde medborgaren  som\r\nmöjligt. I den aktuella  debatten  ligger vår vision\r\ndärför  närmast  den tyska innebörden  av  begreppet\r\nfederalism (på federalt  sätt).  En,  i en europeisk\r\nförfattning, reglerad kompetensfördelning  utgör ett\r\nvärn mot centralistiska tendenser.\r\n\r\nFör  det  andra  betyder den federala principen  att\r\nbesluten  på  europeisk  nivå  skall  tas  i  öppna,\r\nlättbegripliga  och demokratiska former. Det innebär\r\natt vi välkomnar  förenklingar som gör EU:s sätt att\r\nfatta beslut lättare att förstå för medborgarna. Det\r\nindirekt  valda  och   slutna  ministerrådet  -  som\r\nrepresenterar medlemsstaternas  regeringar - bör ges\r\nmindre   makt   till   förmån  för  det  direktvalda\r\nEuropaparlamentet.   Grundregeln    bör   vara   att\r\nEuropaparlamentet skall vara medbeslutande  på  alla\r\nområden   där   ministerrådet   fattar   beslut  med\r\nkvalificerad  majoritet.  På  sikt bör ministerrådet\r\noch  Europaparlamentet  omvandlas   till  ett  slags\r\ntvåkammarsystem   med   en   första   kammare    som\r\nrepresenterar  medlemsstaterna  (motsvarande  dagens\r\nministerråd)  och en andra kammare som representerar\r\nunionens befolkning i sin helhet (motsvarande dagens\r\nEuropaparlament).\r\n\r\nKommissionens    demokratiska    legitimitet   bör\r\nstärkas.  Det kan bl.a. ske genom att  kommissionens\r\nordförande  väljs  av  Europaparlamentet  efter  att\r\nEuropeiska rådet har nominerat ett antal kandidater.\r\nTanken  bakom  att  ge  de nationella parlamenten en\r\nutvidgad roll i valproceduren  är sympatisk. Men den\r\nbör inte ta sig uttryck i ett elektorsförfarande  av\r\ndet   slag   som   har   skisserats.  De  nationella\r\nparlamentens primära uppgift  är att kontrollera och\r\ngranska  respektive  regerings  agerande   inom  EU.\r\nFörfarandet    svarar   knappast   heller   mot   de\r\nberättigade kraven  på  enkelhet,  ökad begriplighet\r\noch färre antal beslutformer i EU.\r\nUtskottsmajoritetens    inställning    till    hur\r\nbeslutsfattandet      i      ministerrådet      inom\r\nskattepolitiken  skall  gå till är alltför rigid och\r\nverklighetsfrämmande. Det  gäller  exempelvis  vissa\r\nregler  inom  företags- och kapitalbeskattningen och\r\ns.k.  miljöskatter.   De  bör,  enligt  Folkpartiets\r\nmening, lyftas över till  den typ av beslut som blir\r\növerstatliga och bindande genom  majoritetsbeslut  i\r\nministerrådet.  Ett  skäl  till att länder inte vill\r\nskärpa koldioxidskatterna på  enbart  nationell nivå\r\när  att  det riskerar att försämra konkurrenskraften\r\nför den inhemska  industrin. Det är därför angeläget\r\natt  EU  beslutar  om   en   lägsta   nivå   för  en\r\nkoldioxidavgift i EU-länderna.\r\nPå flera punkter - synen på federalism, vikten  av\r\nen    strikt   kompetensfördelning   inom   unionen,\r\ninställningen  till Europaparlamentets roll, hur EG-\r\nkommissionens ordförande  skall utses och betydelsen\r\nav att exempelvis när det gäller  s.k.  miljöskatter\r\nkunna fatta majoritetsbeslut - har vi en, helt eller\r\ndelvis,        annorlunda       uppfattning       än\r\nutskottsmajoriteten.  I  flera andra avseenden delar\r\nvi  majoritetens  inställning.   Låt   oss  särskilt\r\nframhålla    de    positiva    skrivningarna   kring\r\nsubsidiaritetskontroll, avståndstagandet från tanken\r\npå  en  vald  ordförande  för Europeiska  rådet  och\r\nministerrådet och att värden  som  jämställdhet  och\r\nglobal  frihandel  ges framskjutna platser i det nya\r\nfördraget.\r\n\r\n6. Grundläggande värderingar, m.m. (punkt 2,\r\nmotiveringen) (kd)\r\n\r\nav Ingvar Svensson (kd).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDetta betänkande har  tagits  fram  i  ett  läge  då\r\nEuropeiska  konventet ännu pågår. Kristdemokraternas\r\nmotion  2002/03:K431   avser   att   få  till  stånd\r\ntillkännagivande  till  regeringen.  Regeringen  som\r\nsådan  är  emellertid  inte  någon  direkt  aktör  i\r\nkonventet.  Jag  avser  därför att återkomma  då  en\r\nregeringskonferens senare  inleds.  Utan att jag för\r\nden skull frånträder min ståndpunkt,  kan jag på det\r\nhär  stadiet  därför  acceptera  att motionen  anses\r\nbesvarad.\r\n\r\nDet  som  i  dag  kallas Europeiska  unionen  (EU)\r\nskapades  för att förhindra  återkommande  förödande\r\nkrig i Europa. Fredstanken är det bärande argumentet\r\nför EU även  om  samarbete  inom olika områden är av\r\nvärde  i  sig.  Genom  att integrera  de  europeiska\r\nländerna i ekonomiskt avseende skapas ett ömsesidigt\r\nberoende, vilket i sig då  utgör  en  fredsbevarande\r\nuppgift. En titt i backspegeln klargör att denna idé\r\nhar visat sig hållbar.\r\nEU/EG  är  till  sin  konstruktion en maktpolitisk\r\nhybrid.   Den   makt   och   kompetens   som   detta\r\nsamarbetsorgan  kan  utöva  bygger   på   tilldelade\r\nbefogenheter.  Befogenheterna  tilldelas av unionens\r\nmedlemsstater. Unionen byggs upp  genom fördrag, som\r\nratificeras  av  medlemsstaterna. Därmed  överlämnas\r\nbefogenheter vars utövande sedan medlemsstaterna får\r\nunderordna sig. Unionen  har  alltså  ingen  autonom\r\nrättskompetens,  det  som  man  ibland  brukar kalla\r\nkompetens-kompetens.  Kristdemokraterna  anser   att\r\ndenna   typ   av   konstruktion  bör  gälla  även  i\r\nframtiden.\r\nKristdemokraterna   har   länge  arbetat  för  ett\r\nförtydligande av unionens befogenheter. I likhet med\r\nutskottet välkomnar vi arbetet  med att konventet nu\r\narbetar  fram  ett  konstitutionellt   fördrag   som\r\ntydligare  och  något  förenklat  ger en god bild av\r\nunionens  funktionalitet.  Vi har inga  problem  att\r\nbenämna  ett sådant fördrag som  EU:s  konstitution.\r\nUtgångspunkten  är  ju att denna konstitution bygger\r\npå tilldelad makt.\r\nVi  delar  också  utskottets   uppfattning  om  en\r\nenhetlig uppbyggnad av unionen så  att  man  slipper\r\ntudelningen  mellan  EG  och  EU  och  därmed  också\r\navvecklar  pelarsystemet.  Det är därför rimligt att\r\nEU blir den juridiska personen för samarbetet.\r\nKristdemokraterna ser det  som viktigt att unionen\r\nhar sin utgångspunkt i grundläggande värden och i de\r\ngrundläggande mänskliga fri- och  rättigheterna.  Vi\r\nhar länge arbetat för att EU skall kunna ansluta sig\r\ntill  Europakonventionen  om  de  mänsklig  fri- och\r\nrättigheterna.  Vi ser också att det är rimligt  att\r\nden  politiska  deklarationen   -  antagen  vid  EU-\r\ntoppmöte i Nice - om de mänskliga rättigheterna inom\r\nunionen  nu  görs juridiskt bindande.  Denna  stadga\r\ntillför inga nya  kompetenser  till  EU  men tillför\r\nmedborgarna   rätt   att  hävda  sina  intressen   i\r\nförhållande till EU:s  institutioner.  Att det finns\r\nett  fri-  och  rättighetskapitel  i  EU:s  framtida\r\nkonstitution samtidigt som unionen bör kunna ansluta\r\nsig  till  Europakonventionen är inte märkligare  än\r\natt det i Sveriges  regeringsform  finns  ett sådant\r\nkapitel   samtidigt  som  Sverige  har  inkorporerat\r\nEuropakonventionen.\r\nEnligt  Kristdemokraternas   syn   skall  EU  inte\r\nutvecklas  till en federation av typ Tyskland  eller\r\nFörenta  staterna.   Däremot   är  det  för  oss  en\r\nsjälvklarhet   att   EU   skall   kunna   utöva   de\r\nbefogenheter som medlemsstaterna har  avstått  ifrån\r\ngenom   fördragen.   Att  dessa  då  utövas  på  ett\r\n\"federalt sätt\", dvs.  EU-lag  gäller  i  dessa fall\r\növer  nationell  lag,  utgör  inte något problem  ur\r\nkristdemokratisk synvinkel.\r\nDe   överstatliga   momenten  utövas   inom   sina\r\nbegränsade områden på ett federalt sätt.\r\nVi     delar    utskottets    resonemang     kring\r\nöppenhetsfrågorna.\r\nSubsidiaritetsprincipen  har  varit  programmatisk\r\nfastslagen   hos   Kristdemokraterna   sedan   1989.\r\nPrincipen  bör  tillämpas  vid  all diskussion kring\r\nmaktfördelning.\r\n\r\nSubsidiaritetsprincipen har sin utgångspunkt  i  ett\r\ngemenskapstänkande.  En  gemenskap definieras som en\r\nstabil   förening  av  två  eller   flera   personer\r\nsammanhållen  av  ömsesidiga  etiska band, och genom\r\nsamverkan   strävande   efter  ett  gemensamt   gott\r\nändamål.   Det   sistnämnda  om   ändamål   är   ett\r\nnyckelbegrepp för principen.\r\n\r\nSubsidiaritetsprincipen har två ben:\r\n\r\n1. Det en gemenskap  på  ett ändamålsenligt sätt kan\r\nsköta skall den också få sköta.\r\n\r\n2. De överordnade gemenskaperna  (staten, m.fl.) har\r\nen  skyldighet att stödja där så behövs,  och  detta\r\nstöd   måste  respektera  de  enskilda  människornas\r\nrättigheter och gemenskapernas eget kompetensområde.\r\n\r\nOm en överordnad  gemenskap  vill överta en funktion\r\nfrån en underordnad så ligger alltså bevisbördan för\r\nbättre    ändamålsenlighet   på   den    överordnade\r\ngemenskapen.\r\n\r\nSubsidiaritetsprincipen      är     enbart     ett\r\ntankeverktyg.  Den  säger inte något  om  hur  något\r\nfaktiskt skall vara,  men  den  ger  en hjälp vid en\r\nanalys då man skall fördela kompetens  mellan  olika\r\ngemenskaper   och/eller   nivåer.  Kristdemokraterna\r\nvälkomnar förslaget för ett  tidigt  varningssystem,\r\ndär  de nationella parlamenten får en möjlighet  att\r\nagera     utifrån     principen.     Förslaget    om\r\ndomstolskontroll   i  efterhand  bör  dock   avvisas\r\neftersom subsidiaritetsprincipen  har den utformning\r\nden har och därmed inte kan anses vara  en  juridisk\r\ntillämpbar regel.\r\nEnligt Kristdemokraterna bör huvudprinciperna  för\r\nbeslut inom unionen vara den s.k. gemenskapsmetoden.\r\nKommissionen  tar  initiativ för olika beslut. Rådet\r\nbeslutar    med    kvalificerad    majoritet,    och\r\nEuropaparlamentet  ger   sitt   samtycke  med  enkel\r\nmajoritet.  Sedan  skall  det finnas  undantag  från\r\ndenna    huvudregel,    t.ex.    fastställande    av\r\nmedlemsstaternas ekonomiska bidrag  till unionen bör\r\nske med enhällighet i rådet och endast  med yttrande\r\nfrån Europaparlamentet.\r\nEnligt vårt synsätt bör kommissionen ha en central\r\nställning  i balansen mellan unionens institutioner.\r\nDen   skall  garantera   oberoendet   och   ha   det\r\nstrategiska   ansvaret   för   långsiktigt  hållbara\r\nlösningar. Alltför stor maktkoncentration till rådet\r\neller   Europeiska   rådet   leder   till    minskat\r\nhandlingsutrymme  för  detta  ansvar. Rådet riskerar\r\nalltsomoftast  att  hamna  i dagsaktuella  politiska\r\nsituationer som kan äventyra  systematiken  och  det\r\nlångsiktiga  arbetet inom unionen. En god utveckling\r\nför  unionen  förutsätter  en  kompetent  och  stark\r\nkommission.\r\nEnligt vår mening  bör  Nicefördragets  regel  för\r\nutnämnande   av   kommissionen   och   kommissionens\r\nordförande  gälla  även i fortsättningen,  dvs.  där\r\nEuropeiska   rådet   med    kvalificerad   majoritet\r\nnominerar         kommissionsordförande          och\r\nEuropaparlamentet sedan godkänner nomineringen.\r\nVad   avser  synen  på  nationella  parlament  och\r\ntidtabellen   för   regeringskonferensen   delar  vi\r\nutskottets uppfattning.\r\n\r\n7. Grundläggande värderingar, m.m. (punkt 2,\r\nmotiveringen) (c)\r\n\r\nav Kerstin Lundgren (c).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nCenterpartiets vision om ett enat Europa handlar  om\r\nett  smalare  men effektivare EU som värnar fred och\r\nfrihet, mänskliga  rättigheter, rörlighet och utbyte\r\n-  men  som  också  slår   vakt  om  mångfalden  och\r\nolikheterna  i vår världsdel.  Det  är  ett  EU  där\r\nmakten byggs underifrån  och  delegeras  uppåt.  Var\r\nbesluten skall fattas måste avgöras av närheten till\r\ndem  som  berörs,  men också av om det går att fatta\r\nbeslutet på just den  nivån.  Unionens  huvudsakliga\r\nämnesområden skall vara frågor som inte kan hanteras\r\nlokalt, regionalt eller nationellt.\r\n\r\nTill de frågor som löses bättre på nationell eller\r\nregional  nivå hör bl.a. form och val av utbildning,\r\nkultur och  socialpolitik. Detta innebär självfallet\r\natt medlemsländerna  kan  samarbeta.  När det gäller\r\nfred    och   rättssäkerhet,   miljö   och   hållbar\r\nutveckling,  främjandet  av  välstånd  och ekonomisk\r\nutveckling skall EU vara ett offensivt arbetsforum.\r\n\r\nDe   fördrag   som  bygger  upp  Europeiska  unionen\r\nåterspeglar i många  avseenden  våra utgångspunkter.\r\nSamtidigt återstår mycket för att  trygga människors\r\ndelaktighet och möjlighet att utkräva  ansvar  av de\r\neuropeiska institutionerna och deras makthavare. Det\r\nbehövs  delvis  en  ny balans mellan institutionerna\r\nför att utveckla medborgarnas  Europa.  Tyngdpunkten\r\nbör   förskjutas   i   riktning   mot  de  folkvalda\r\ninstitutionerna.\r\n\r\nEn  utgångspunkt  skall vara att bygga  vidare  på\r\nEU:s   unika   karaktär  av   mellanstatlighet   och\r\növerstatlighet.  För  att  detta  arbete  skall blir\r\nframgångsrikt  är  det angeläget att eftersträva  en\r\nännu  tydligare kompetensfördelning  mellan  unionen\r\noch medlemsländerna  och tydligt avgränsa de områden\r\nsom  EU  har  kompetens på,  såväl  när  det  gäller\r\nexklusiva som delade  kompetenser.  Även  här  måste\r\nsubsidiaritetsprincipen  och  delegation  underifrån\r\nvara vägledande. Centerpartiet förordar skapandet av\r\nen kompetenskatalog. Den kan mycket väl ingå  som en\r\ndel av en tvådelad konstitution, med en hård kärna.\r\nGenom      en      tydligare     och     avgränsad\r\nkompetensfördelning   minskas    utrymmet   för   en\r\nflexibilitetsklausul.  Om  en  sådan   ändå   skulle\r\ninföras  i konstitutionen måste den ges en snäv  och\r\ntydlig  formulering,   samtidigt   som   det  skapas\r\nsärskilda rättsliga grunder för denna.\r\nKommissionens   roll   i  ett  framtida  EU  måste\r\nförtydligas och renodlas. Dess viktigaste uppgift är\r\natt  vara  en  verkställande   kraft,  att  övervaka\r\nfördragen och deras tillämpning.  Såväl  ministerråd\r\nsom   parlament   bör   ha   initiativrätt,  och  de\r\nförändringar som görs i dessa institutioner bör inte\r\nunderställas kommissionen. Inom  områden där unionen\r\nhar  exklusiv  kompetens  bör  beslut  fattas  genom\r\nmajoritetsbeslut  i  de båda beslutande  organen.  I\r\nfrågor som rör mellanstatlighet  skall  besluten tas\r\nmed  enhällighet  inom  rådet,  och parlamentet  ges\r\nendast begränsat inflytande.\r\nDe  nationella parlamentens roll  i  EU-samarbetet\r\nbehöver  stärkas.  Ytterst  är  det  de  som  direkt\r\nföreträder  medborgarna.  Genom  att  bilda en andra\r\nkammare i Europaparlamentet, bestående  av ledamöter\r\nfrån  de  nationella parlamenten, skulle den  direkt\r\nfolkvalda   nivåns    ställning    i   EU   stärkas.\r\nCenterpartiet   anser   att   detta  bör  vara   den\r\nlångsiktiga målsättningen.\r\nDetta betänkande har tagits fram  i  ett  läge  då\r\nEuropeiska   konventet  ännu  pågår.  Centerpartiets\r\nyrkanden i motion  2002/03:U326  avser  att  få till\r\nstånd  tillkännagivanden till regeringen. Regeringen\r\nsom sådan  är  emellertid  inte någon direkt aktör i\r\nkonventet. Vi avser därför att  återkomma till dessa\r\nfrågor då en regeringskonferens senare  inleds. Utan\r\natt  vi för den skull frånträder vår ståndpunkt  kan\r\nvi  på   det   här   stadiet   acceptera   att  vårt\r\nmotionsyrkande anses besvarat.\r\nBilaga\r\n\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\n\r\n\r\nMotioner från allmänna motionstiden\r\n2002/03\r\n\r\n\r\n2002/03:K288 av Gudrun Schyman m.fl. (v):\r\n\r\n8.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin\r\nmening vad i motionen anförs  om  att regeringen i\r\nEU     avvisar    såväl    förslaget    till    en\r\nkompetenskatalog    som    upprättandet    av   en\r\nkonstitution.\r\n\r\n9.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att  regeringen  i\r\nEU   bör   verka   för   att   EU   ansluts   till\r\nEuropakonventionen om de mänskliga rättigheterna.\r\n\r\n2002/03:K379 av Bo Lundgren m.fl. (m):\r\n\r\n6.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening   vad   i   motionen   anförs  om  EU   och\r\nEuropakonventionen  om  skydd  för   de  mänskliga\r\nrättigheterna och de grundläggande friheterna.\r\n\r\n2002/03:K431 av Holger Gustafsson m.fl. (kd):\r\n\r\n1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs om att verka för ett\r\nkonstitutionellt fördrag för EU.\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  att göra det\r\nmöjligt   för   EU   att   tillträda  Europarådets\r\nkonvention om mänskliga rättigheter.\r\n\r\n4.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om att skriva in\r\nrättighetsstadgan i EU:s fördrag.\r\n\r\n5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen   anförs   om   att  EU:s\r\nkompetensområden bör avgränsas tydligare.\r\n\r\n2002/03:K432 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n5.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs  om  ett  federalt\r\nsystem för EU där  rätt  frågor  behandlas på rätt\r\nnivå samt där makt- och ansvarsfördelningen mellan\r\nmedlemsstaterna och unionen tydligt  regleras i en\r\neuropeisk författning.\r\n\r\n2002/03:U324 av Ulf Holm m.fl. (mp):\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om  att  införa  en\r\nutträdesparagraf, dvs. fördragsfästa vad som skall\r\nhända om ett land vill lämna EU.\r\n\r\n2002/03:U326 av Maud Olofsson m.fl. (c):\r\n\r\n15. Riksdagen begär att regeringen initierar en bred\r\ndebatt om EU:s beslutsstruktur.\r\n\r\n16.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs  om  en  europeisk\r\nkonstitution  som  underlättar  relationen  mellan\r\nmedborgarna och institutionerna.\r\n\r\n18. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om skapandet av  en\r\nkompetenskatalog.\r\n\r\n22. Riksdagen  tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om  införlivandet  av\r\nstadgan för de mänskliga rättigheterna i en framtida\r\nkonstitution.\r\n\r\n\r\n</pre><pre></pre><pre></pre><pre></pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Fördragsstruktur",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K288 yrkande 8 i denna del, 2002/03:K431 yrkande 1 och 2002/03:U326 yrkandena 15 i denna del och 16.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"v\"",
          "votering_id": "D2762CC1-6100-11D7-AE2D-0004755038F6",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i motivfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (v)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "128",
                    "0",
                    "0",
                    "16"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "47",
                    "0",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "1",
                    "0",
                    "18",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "38",
                    "0",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "28",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "24",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "0",
                    "14",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "242",
                    "24",
                    "32",
                    "51"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/D2762CC1-6100-11D7-AE2D-0004755038F6",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Ordförande i Europeiska rådet och ministerrådet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K432 yrkande 5 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "3",
          "motforslag_partier": "\"s\"",
          "votering_id": "96EEA910-699D-11D7-AE6A-000103094657",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i motivfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 3 (s)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "0",
                    "128",
                    "0",
                    "16"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "48",
                    "0",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "20",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "36",
                    "0",
                    "2",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "27",
                    "0",
                    "1",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "23",
                    "1",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "14",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "168",
                    "129",
                    "3",
                    "49"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/96EEA910-699D-11D7-AE6A-000103094657",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Grundläggande värderingar, m.m.",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K288 yrkandena 8 i denna del och 9, 2002/03:K379 yrkande 6, 2002/03:K431 yrkandena 3-5, 2002/03:K432 yrkande 5 i denna del, 2002/03:U324 yrkande 2 och 2002/03:U326 yrkandena 18 och 22.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "4",
          "motforslag_partier": "\"m\"",
          "votering_id": "26455C32-6120-11D7-AE2D-0004755038F6",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i motivfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 4 (m)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "128",
                    "0",
                    "0",
                    "16"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "48",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "0",
                    "20",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "0",
                    "38",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "0",
                    "28",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "0",
                    "23",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "0",
                    "14",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "128",
                    "48",
                    "123",
                    "50"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/26455C32-6120-11D7-AE2D-0004755038F6",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Tidtabell för regeringskonferensen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:U326 yrkande 15 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KUU1",
          "vinnare": "uppgift saknas",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Fördragsstruktur",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Fördragsstruktur",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Ordförande i Europeiska rådet och ministerrådet",
          "partier": "\"s\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Grundläggande värderingar, m.m.",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "5",
          "rubrik": "Grundläggande värderingar, m.m.",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "6",
          "rubrik": "Grundläggande värderingar, m.m.",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "7",
          "rubrik": "Grundläggande värderingar, m.m.",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-03-11 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2003-03-27 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2003-04-01 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2003-04-01 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2003-04-04 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2003-04-09 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2003-04-10 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2003-04-10 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "RSKR",
          "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse",
          "datum": "2003-04-10 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "6",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Avslag på motionerna.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-24 09:28:37"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Riksdagen gjorde ett uttalande om tidtabellen för den regeringskonferens som ska diskutera EU:s framtidsfrågor efter Europeiska konventet. Det måste gå tillräcklig tid mellan att konventet avslutas och regeringskonferensen inleds. Detta för att både riksdagen och allmänheten ska hinna debattera resultatet av konventet innan regeringen inleder förhandlingarna inom ramen för regeringskonferensen. Den tidtabell som förutsågs vid toppmötet i Nice bör därför behållas och regeringskonferensen sammankallas först 2004.",
          "dok_id": "GQ01KUU1",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "EU:s framtidsfrågor och tidtabellen för regeringskonferensen (KUU1)",
          "dok_id": "GQ01KUU1",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottets förslag",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-24 09:28:37"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GQ01KUU1",
          "systemdatum": "2017-10-20 10:24:47"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>  Sammansatta konstitutions- och utrikesutskottet förslår att riksdagen gör ett uttalande om tidtabellen för den regeringskonferens som ska diskutera EU:s framtidsfrågor efter Europeiska konventet. Det måste gå tillräcklig tid mellan att konventet avslutas och regeringskonferensen inleds. Detta för att både riksdagen och allmänheten ska hinna debattera resultatet av konventet innan regeringen inleder förhandlingarna inom ramen för regeringskonferensen. Den tidtabell som förutsågs vid toppmötet i Nice bör därför behållas och regeringskonferensen sammankallas först 2004.</p>",
          "dok_id": "GQ01KUU1",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:45:13"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "EU:s framtidsfrågor och tidtabellen för regeringskonferensen (KUU1)",
          "dok_id": "GQ01KUU1",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:45:13"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GQ01KUU1",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_kuu_1.docx",
          "filstorlek": "118646",
          "filtyp": "docx",
          "titel": "Europeiska   unionens   framtidsfrågor    -    ettkonstitutionellt fördrag för EU",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/A533FC49-B45A-4AAC-8D41-3511550F9AA1"
        },
        {
          "dok_id": "GQ01KUU1",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_kuu_1.pdf",
          "filstorlek": "463803",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Bilaga: bet_200203_kuu_1",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/CD993594-CC82-4EE2-B390-9DDBADB1D049"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K288 EU:s framtid",
          "ref_dok_id": "GQ02K288",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K288",
          "ref_dok_titel": "EU:s framtid",
          "ref_dok_subtitel": "av Gudrun Schyman m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K379 En frihetens författning",
          "ref_dok_id": "GQ02K379",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K379",
          "ref_dok_titel": "En frihetens författning",
          "ref_dok_subtitel": "av Bo Lundgren m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K431 Europas framtidsfrågor",
          "ref_dok_id": "GQ02K431",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K431",
          "ref_dok_titel": "Europas framtidsfrågor",
          "ref_dok_subtitel": "av Holger Gustafsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K432 Liberal europapolitik",
          "ref_dok_id": "GQ02K432",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K432",
          "ref_dok_titel": "Liberal europapolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U324 EU:s framtidsfrågor",
          "ref_dok_id": "GQ02U324",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U324",
          "ref_dok_titel": "EU:s framtidsfrågor",
          "ref_dok_subtitel": "av Ulf Holm m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:U326 Ett EU för framtiden",
          "ref_dok_id": "GQ02U326",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "U326",
          "ref_dok_titel": "Ett EU för framtiden",
          "ref_dok_subtitel": "av Maud Olofsson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2003-04-10",
          "ref_dok_id": "GQ0988",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "88",
          "ref_dok_titel": "2003-04-10",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2003-04-09",
          "ref_dok_id": "GQ0987",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "87",
          "ref_dok_titel": "2003-04-09",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2002/03:140",
          "ref_dok_id": "GQ0K140",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "140",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2002/03:140",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        }
      ]
    }
  }
}