{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2289377",
      "dok_id": "GQ01KU26",
      "rm": "2002/03",
      "beteckning": "KU26",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2002/03:KU26",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "KU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "26",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2003-02-13 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:58:05",
      "publicerad": "2006-03-15 11:58:09",
      "titel": "Fri- och rättighetsskyddsfrågor",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01KU26/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01KU26",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GQ01KU26",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GQ01KU26",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Konstitutionsutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2002/03:KU26</div><h1>Fri- och rättighetsskyddsfrågor</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre></pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n1. Förstärkt skydd för fri- och\r\nrättigheter\r\nRiksdagen       avslår       motionerna\r\n2002/03:K379  yrkandena  7,  8  och  10\r\nsamt 2002/03:K386.\r\nReservation 1 (m)\r\n2.En utredning om mänskliga fri- och\r\nrättigheter\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:K375.\r\nReservation 2 (kd)\r\n3.Värdekommission\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:K361.\r\nReservation 3 (kd)\r\n4.Livsåskådning\r\nRiksdagen  avslår  motion  2002/03:K307\r\nyrkande 1.\r\n5.Samvetsklausul\r\nRiksdagen  avslår motion  2002/03:Ub495\r\nyrkande 1.\r\nReservation 4 (kd) - villkorad\r\n6. Förbud mot rasistiska organisationer\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:K322.\r\n7. Åtgärder mot det politiska våldet\r\nRiksdagen  avslår  motion  2002/03:K385\r\nyrkande 10.\r\nReservation 5 (fp)\r\n8. Negativ föreningsfrihet\r\nRiksdagen  avslår  motion  2002/03:K379\r\nyrkande 13.\r\nReservation 6 (m, fp, kd, c)\r\n9. Retroaktivitetsförbud\r\nRiksdagen       avslår       motionerna\r\n2002/03:K237  och 2002/03:K241  yrkande\r\n35.\r\nReservation 7 (m, kd, c)\r\n10.        Skyddet mot diskriminering i\r\n2 kap. 15 § regeringsformen\r\nRiksdagen       avslår       motionerna\r\n2002/03:K275,  2002/03:K310  yrkande  2\r\noch 2002/03:L249 yrkande 8.\r\nReservation 8 (v, mp)\r\nReservation 9 (fp)\r\nReservation 10 (kd) - villkorad\r\n11.        Begreppet sexuell läggning i\r\n1 kap. 2 § regeringsformen\r\nRiksdagen       avslår       motionerna\r\n2002/03:K310 yrkande 1\r\nReservation 11 (fp, mp)\r\n12.        Samordning av ombudsmän m.m.\r\nRiksdagen       avslår       motionerna\r\n2002/03:K241  yrkande 37, 2002/03:K280,\r\n2002/03:K395,   2002/03:Ju364   yrkande\r\n23,     2002/03:So444    yrkande     3,\r\n2002/03:Sf289  yrkande 6, 2002/03:Sf334\r\nyrkande 43 och 2002/03:A213 yrkande 2.\r\nReservation 12 (fp)\r\nReservation 13 (mp)\r\n13.   Minoritetsombudsman\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:K366.\r\n14.   Översyn av lagstiftningen\r\nRiksdagen  avslår motion  2002/03:So512\r\nyrkande 5.\r\nReservation 14 (fp, mp)\r\n15.   Åtgärder för att motverka\r\nheteronormativitet\r\nRiksdagen  avslår motion  2002/03:Ub556\r\nyrkande 6.\r\n16.   De nationella minoriteternas\r\nskydd och delaktighet\r\nRiksdagen       avslår       motionerna\r\n2002/03:K264   yrkandena    1-4    samt\r\n2002/03:K421.\r\n17.   Utvidgning av samiska\r\nförvaltningsområdet\r\nRiksdagen  avslår  motion  2002/03:K277\r\nyrkande 1.\r\n18.   Omfattningen av det\r\nfinskspråkiga förvaltningsområdet\r\nRiksdagen  avslår 2002/03:K277  yrkande\r\n2,    2002/03:K294   i    denna    del,\r\n2002/03:K324 och 2002/03:K391.\r\n19.   Minoritetsfrågor\r\nRiksdagen       avslår       motionerna\r\n2002/03:K294 i denna del och 2002/03:\r\nK277 yrkande 3.\r\n20.   Äldreomsorg för den\r\nfinsktalande minoritetsgruppen\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:K420.\r\n21.   ILO-konventionen nr 169\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:K394.\r\nReservation 15 (fp, mp)\r\n22.   Teckenspråket\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:K220.\r\n23.   Svenskt medborgarskap\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:K408.\r\nReservation 16 (m)\r\n24.   Äganderätt\r\nRiksdagen      avslår      2002/03:K216\r\nyrkandena  1  och  2, 2002/03:K323  och\r\n2002/03:K379 yrkande 12.\r\nReservation 17 (m, fp, kd, c)\r\n25.   Internationella kvinnodagen\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:K272.\r\nReservation 18 (v)\r\n26.   Upprättelse för personer som\r\nplacerades i interneringsläger\r\nRiksdagen  avslår  motion  2002/03:K339\r\nyrkandena 1 och 2.\r\nReservation 19 (v, mp)\r\n27.   Rättigheter för människoapor\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:K342.\r\n28.   Partibidrag från fackligt\r\nanslutna personer\r\nRiksdagen  avslår  motion  2002/03:K384\r\nyrkandena 1-4.\r\nReservation 20 (m, fp, kd, c, mp)\r\n\r\nStockholm den 13 februari 2003\r\nPå konstitutionsutskottets vägnar\r\n\r\nGunnar Hökmark\r\n\r\nFöljande   ledamöter   har   deltagit   i\r\nbeslutet:   Gunnar  Hökmark  (m),   Göran\r\nMagnusson  (s),  Barbro Hietala  Nordlund\r\n(s),   Helena   Bargholtz   (fp),   Kenth\r\nHögström (s), Ingvar Svensson (kd),  Mats\r\nEinarsson (v), Mats Berglind (s),  Henrik\r\nS   Järrel  (m),  Anders  Bengtsson  (s),\r\nTobias Krantz (fp), Kerstin Lundgren (c),\r\nHelene   Petersson  (s),   Nils   Fredrik\r\nAurelius   (m),  Billy  Gustafsson   (s),\r\nGustav Fridolin (mp) och Inger Jarl  Beck\r\n(s).</pre><pre>\r\n2002/03:KU26\r\nKU26\r\nI    detta   betänkande   behandlas    55\r\nmotionsyrkanden   från    den    allmänna\r\nmotionstiden 2002. Motionerna gäller  ett\r\nförstärkt    skydd    för    fri-     och\r\nrättigheterna,  skydd för  livsåskådning,\r\nförbud   mot   rasistiska  organisationer\r\nm.m.,     ett    skydd    för     negativ\r\nföreningsfrihet   och   mot    retroaktiv\r\nlagstiftning,\r\nantidiskrimineringslagstiftningen,     de\r\nnationella   minoriteterna,   skydd   för\r\nteckenspråket,  möjlighet  att  återkalla\r\nett  svenskt  medborgarskap, skyddet  för\r\näganderätten,   och   ett    skydd    för\r\nsamvetsfrihet. Vidare behandlas  motioner\r\nom  stöd  till  åtgärder mot  rasism  och\r\nfrämlingsfientlighet,     internationella\r\nkvinnodagen som helgdag, upprättelse  för\r\npersoner       som      placerats       i\r\ninterneringsläger  och  rättigheter   för\r\nmänniskoapor.\r\nUtskottet    har    avstyrkt    samtliga\r\nmotionsyrkanden.  20  reservationer   har\r\navgetts.\r\nInnehållsförteckning\r\n\r\nSammanfattning                          1\r\nInnehållsförteckning                    2\r\nUtskottets förslag till\r\nriksdagsbeslut                          5\r\nUtskottets överväganden                 9\r\nFramväxten av det svenska fri- och\r\nrättighetsskyddet                   9\r\n1974 års regeringsform             10\r\nFörstärkta fri- och rättigheter\r\n1976                             10\r\n1979 års reform                    10\r\nGrundlagsfäst integritetsskydd     11\r\nInkorporering av\r\nEuropakonventionen och andra\r\nfri- och rättighetsfrågor        11\r\nFörstärkt skydd för utsatta\r\ngrupper och ett skydd för\r\nmiljön                           12\r\nGällande bestämmelser                13\r\nRegeringsformen                    13\r\nEuropakonventionen                 14\r\nEU-stadga om de grundläggande\r\nrättigheterna                    14\r\nFörstärkt skydd för fri- och\r\nrättigheterna, m.m.                15\r\nMotionerna                       15\r\nBakgrund                         17\r\nUtskottets ställningstagande     25\r\nLivsåskådning                        27\r\nMotionen                         27\r\nBakgrund                         27\r\nTidigare behandling              30\r\nUtskottets ställningstagande     30\r\nSamvetsklausul                       31\r\nMotionen                         31\r\nBakgrund                         31\r\nTidigare behandling              32\r\nUtskottets ställningstagande     33\r\nFörbud mot rasistiska\r\norganisationer, m.m.               33\r\nMotionerna                       33\r\nBakgrund                         34\r\nTidigare behandling              38\r\nUtskottets ställningstagande     38\r\nNegativ föreningsfrihet              39\r\nMotionen                         39\r\nGällande regler                  39\r\nTidigare riksdagsbehandling      40\r\nUtskottets ställningstagande     41\r\nRetroaktivitetsförbud                41\r\nMotionerna                       41\r\nGällande regler m.m..            42\r\nTidigare behandling              43\r\nUtskottets ställningstagande     44\r\nSkydd mot diskriminering             44\r\nMotionerna                       44\r\nTidigare behandling m.m.         47\r\nUtredning om en sammanhållen\r\ndiskrimineringslagstiftning    49\r\nUtskottets ställningstagande     51\r\nNationella minoriteter               52\r\nMotioner                         52\r\nBakgrund                         54\r\nTidigare behandling              59\r\nUtskottets ställningstagande     61\r\nTeckenspråket                        62\r\nMotionen                         62\r\nBakgrund                         63\r\nTidigare behandling              64\r\nUtskottets ställningstagande     64\r\nSvenskt medborgarskap                64\r\nMotionen                         64\r\nBakgrund                         65\r\nTidigare behandling              65\r\nUtskottets ställningstagande     67\r\nÄganderätten                         67\r\nMotionerna                       67\r\nGällande regler                  69\r\nTidigare riksdagsbehandling\r\nm.m.                           70\r\nUtskottets ställningstagande     71\r\nInternationella kvinnodagen          71\r\nMotionen                         71\r\nBakgrund                         72\r\nUtskottets ställningstagande     73\r\nUpprättelse för personer som\r\nplacerades i interneringsläger     73\r\nMotionen                         73\r\nTidigare behandling              73\r\nUtskottets ställningstagande     76\r\nRättigheter för människoapor         76\r\nMotionen                         76\r\nGällande regler                  76\r\nTidigare behandling              77\r\nUtskottets ställningstagande     77\r\nPartibidrag från fackligt anslutna\r\npersoner                           77\r\nMotionen                         77\r\nBakgrund                         78\r\nUtskottets ställningstagande     79\r\nReservationer                          80\r\n1.Förstärkt skydd för fri- och rättigheter (punkt 1)    80\r\n2.En utredning om mänskliga fri- och rättigheter (punkt 2)\r\n81\r\n3.            Värdekommission (punkt 3)        82\r\n4. Samvetsklausul (punkt 5 - villkorad)        83\r\n5.Åtgärder mot det politiska våldet (punkt 7)  84\r\n6.    Negativ föreningsfrihet (punkt 8)        85\r\n7.      Retroaktivitetsförbud (punkt 9)        85\r\n8.Skyddet mot diskriminering i 2 kap. 15 § regeringsformen\r\n(punkt 10)                         86\r\n9.Skyddet mot diskriminering i 2 kap. 15 § regeringsformen\r\n(punkt 10)                         87\r\n10.Skyddet mot diskriminering i 2\r\nkap. 15 § regeringsformen\r\n(punkt 10 - villkorad)             87\r\nStällningstagande                    87\r\n11.Begreppet sexuell läggning i 1\r\nkap. 2 § regeringsformen\r\n(punkt 11)                         88\r\n12.Samordning av ombudsmän m.m.\r\n(punkt 12)                         88\r\n13.Samordning av ombudsmän m.m.\r\n(punkt 12)                         89\r\n14.Översyn av lagstiftningen\r\n(punkt 14)                         90\r\n15.ILO-konventionen nr 169\r\n(punkt 21)                         90\r\n16.Svenskt medborgarskap (punkt 23)  91\r\n17.Äganderätt (punkt 24)             91\r\n18.Internationella kvinnodagen\r\n(punkt 25)                         92\r\n19.Upprättelse för personer som\r\nplacerades i interneringsläger\r\n(punkt 26)                         93\r\n20.Partibidrag från fackligt\r\nanslutna personer (punkt 28)       94\r\nStällningstagande                94\r\nSärskilda yttranden                    95\r\n1. Förbud mot rasistiska\r\norganisationer (punkt 6)           95\r\n2. Samordning av ombudsmän m.m.\r\n(punkt 12)                         95\r\n3. Utvidgning av det samiska\r\nförvaltningsområdet (punkt 17)     95\r\n4. Omfattningen av det\r\nfinskspråkiga förvaltningsområdet\r\n(punkt 18)                         96\r\n5. Minoritetsfrågor (punkt 19)       96\r\n6. Internationella kvinnodagen\r\n(punkt 23)                         96\r\nBilaga 1 Förteckning över behandlade\r\nförslag                                97\r\nMotioner från allmänna motionstiden  97\r\nBilaga 2 Reservanternas lagförslag\r\n(reservation 8)                       103\r\nFörslag till lag om ändring i\r\nregeringsformen                   103\r\n\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\n\r\nFramväxten av det svenska fri- och\r\nrättighetsskyddet\r\nRedan  konungabalken i  Magnus  Erikssons\r\nlandslag   från   mitten  av   1300-talet\r\ninnehöll  föreskrifter med inriktning  på\r\nskydd  för  medborgarna. Konungen  skulle\r\nstyrka, älska och vårda all rättvisa  och\r\nsanning och undertrycka all vrångvisa och\r\nosanning  och  all orätt  samt  vara  sin\r\nallmoge  trogen och trofast, så  att  han\r\nicke  skulle fördärva någon, fattig eller\r\nrik, på något sätt till liv eller lemmar,\r\nutan  att  han  var  lagligen  förvunnen,\r\nsåsom  lagen säger och rikets  rätt,  och\r\nhan skulle icke heller på något sätt taga\r\nnågot gods från någon utom enligt lag och\r\nefter laga dom.\r\nDelar  av  denna  konungaed  togs  in  i\r\nsenare  konungaförsäkringar samt i  1719,\r\n1720 och 1772 års regeringsformer.\r\nÄven 1809 års regeringsform innehöll  en\r\nbestämmelse vars syfte var att skydda den\r\nenskilde  mot  övergrepp av den  styrande\r\nmakten,   16   §.  Där  fastslogs   vissa\r\nrättsstatliga    och    för     individen\r\nväsentliga principer - inga ingrepp i den\r\nenskildes personliga frihet, välfärd  och\r\negendom  utan  laga  rannsakan  och  dom,\r\nskydd mot husrannsakan, garanti för  laga\r\ndomstol  samt  religionsfrihet  -   vilka\r\ningår   som   ett  viktigt   led   i   de\r\nmedborgerliga  fri- och rättigheterna.  I\r\nbestämmelsen nämns dock över huvud  taget\r\ninte     vare    sig    yttrandefriheten,\r\nmötesfriheten eller föreningsfriheten.\r\nMed   undantag  för  tryckfriheten   och\r\nrätten  att ta del av allmänna handlingar\r\nväxte  dock  de  medborgerliga  fri-  och\r\nrättigheterna fram i sin moderna  form  i\r\nden  vanliga lagstiftningen. Utvecklingen\r\ni  Europa  under 1930-talet aktualiserade\r\nemellertid  frågan om ett starkare  skydd\r\nför    de    medborgerliga    fri-    och\r\nrättigheterna.  År  1938  tillsattes  den\r\ns.k.  tingstenska  utredningen  för   att\r\nutreda    frågan    om    \"införande    i\r\nregeringsformen av sådana principer,  som\r\nför  det  fortbestående svenska samhället\r\nvar  av den fundamentala vikt att  de  ej\r\nmåtte     kunna     åsidosättas      utan\r\ngrundlagsändring\". Utredningens  förslag,\r\nsom  lades fram år 1941, ledde dock  inte\r\ntill      någon      lagstiftningsåtgärd.\r\nErfarenheterna  från  andra  världskriget\r\nföranledde att frågan togs upp  på  nytt.\r\nFörfattningsutredningen   tillsattes   år\r\n1954  och  lade i sitt slutbetänkande  år\r\n1963    fram   ett   förslag   till    ny\r\nregeringsform som innehöll  ett  särskilt\r\nkapitel   om   grundläggande   fri-   och\r\nrättigheter.  På  grund  av   bl.a.   den\r\nremisskritik  som framfördes  ansågs  det\r\natt  förslaget  inte  kunde  läggas  till\r\ngrund  för en författningsreform.  En  ny\r\nutredning,           Grundlagberedningen,\r\ntillsattes   därför  år  1966   för   att\r\nslutföra  arbetet på en  ny  författning.\r\n1974   års  regeringsform  kom   i   allt\r\nväsentligt       att       bygga       på\r\nGrundlagberedningens  år   1972   avgivna\r\nförslag (SOU 1972:15).\r\n1974 års regeringsform\r\nI förarbetena till 1974 års regeringsform\r\nframhöll   departementschefen   att   den\r\npolitiska  utvecklingen  visat   att   en\r\ndemokrati kan växa fram och befästas utan\r\natt  grundlagen innehåller några bindande\r\nregler om lagstiftningens innehåll i form\r\nav  en fri- och rättighetskatalog av  det\r\nslag   som  ofta  återfinns  i  utländska\r\nförfattningar.  Enligt departementschefen\r\nmåste  medborgarnas  främsta  skydd   mot\r\növergrepp   ligga   i  det   demokratiska\r\nsystemet  som  sådant med fritt  verkande\r\npolitiska  partier som slår  vakt  om  de\r\ngrundläggande   politiska  rättigheterna,\r\nmed  fria  val byggda på allmän och  lika\r\nrösträtt,  med behandling i riksdagen  av\r\nlagförslag  och med en vidsträckt  allmän\r\ndebatt.  Departementschefen framhöll  att\r\nden   yttersta  garantin  för  fri-   och\r\nrättigheter  är demokratins förankring  i\r\nfolkopinionen (prop. 1973:90 s. 192).\r\nVad   departementschefen  hade   uttalat\r\nföranledde     ingen     erinran     från\r\nkonstitutionsutskottet.   Utskottet   var\r\nangeläget att framhålla att i dessa delar\r\ninte  förelåg  någon meningsskiljaktighet\r\ninom  utskottet. Däremot  förelåg  delade\r\nmeningar  i  fråga  om  sättet  för   och\r\nomfattningen av regleringen i grundlag av\r\nmedborgerliga fri- och rättigheter  (bet.\r\nKU 1973:26, s. 40 f.).\r\nRegeringens     förslag     till      ny\r\nregeringsform  byggde,  som  nämnts,   på\r\nGrundlagberedningens  förslag.  När   det\r\ngäller   fri-  och  rättighetsregleringen\r\nutgjorde  beredningens förslag resultatet\r\nav   en   kompromiss  som   innebar   att\r\nregeringsformen i fråga om  de  politiska\r\nfri- och rättigheterna och den personliga\r\nfriheten    skulle    innehålla     klara\r\nbeskrivningar  men medge att  dessa  fri-\r\noch  rättigheter  skulle kunna  begränsas\r\ngenom enkel majoritet. Lagprövningsrätten\r\nerkändes  men  skulle inte skrivas  in  i\r\nregeringsformen.\r\nFörstärkta fri- och rättigheter 1976\r\nVid   behandlingen  av   förslaget   till\r\nregeringsform  begärde  riksdagen  en  ny\r\nutredning  med uppgift att  i  hela  dess\r\nvidd på nytt överväga frågan om reglering\r\ni grundlagen av skyddet för enskildas fri-\r\noch   rättigheter.  Syftet  med   arbetet\r\nskulle  vara  dels att sträva  efter  att\r\nuppnå ett utbyggt skydd i grundlag för de\r\npolitiska  fri-  och rättigheterna,  dels\r\natt  överväga frågan om en utvidgning  av\r\nrättighetsområdet i övrigt. Denna uppgift\r\nutfördes    av   1973   års   fri-    och\r\nrättighetsutredning   (SOU  1975:75)  och\r\nledde år 1976 fram till vissa ändringar i\r\nregeringsformen.\r\nÄndringarna  innebar  att  de  rättsligt\r\nsett bindande reglerna sammanfördes  i  2\r\nkap.  Vidare utökades de rättigheter  som\r\nendast      kan      begränsas      genom\r\ngrundlagsändring. Även de rättigheter som\r\nkan  inskränkas genom vanlig lag utökades\r\nsamtidigt  som möjligheterna att  besluta\r\nom  rättighetsbegränsande lag inskränktes\r\n(prop. 1975/76:209, bet. KU 1975/76:56).\r\n1979 års reform\r\nEn              ny             utredning,\r\nRättighetsskyddsutredningen,    fick    i\r\nuppdrag  att utreda några frågor som  var\r\nföremål för olika meningar. I utredningen\r\nenades  de fyra största riksdagspartierna\r\nom flera förstärkningar av skyddet för de\r\nredan  införda  rättigheterna  genom  ett\r\nsärskilt          förfarande          vid\r\nrättighetsbegränsande       lagstiftning,\r\nutökad    lagrådsgranskning    och    ett\r\ngrundlagsfästande  av  lagprövningsrätten\r\n(SOU 1978:34). Utredningsförslaget fördes\r\nfram  till riksdagsbeslut år 1979  (prop.\r\n1978/79:195, bet. KU 1978/79:39).\r\nGrundlagsfäst integritetsskydd\r\nDen    1   januari   1989   infördes    i\r\nregeringsformen  en grundregel  om  skydd\r\nför  den  enskildes personliga integritet\r\nvid dataregistrering. Ändringen byggde på\r\nett     förslag    från     Data-     och\r\noffentlighetskommittén  (Ds  Ju  1987:8).\r\nAlla  riksdagspartier  var  företrädda  i\r\nkommittén,  som var enig i  sitt  förslag\r\n(prop.  1987/88:57,  bet.  1987/88:KU19).\r\nSamtidigt  gjordes en mindre justering  i\r\nfråga        om        mötes-         och\r\ndemonstrationsfriheterna           (prop.\r\n1986/87:151, bet. 1987/88:KU36).\r\nInkorporering av Europakonventionen och\r\nandra fri- och rättighetsfrågor\r\nDen   2   december  1993   träffades   en\r\növerenskommelse          i          olika\r\nförfattningsfrågor                 mellan\r\nriksdagspartierna.  Av   överenskommelsen\r\nframgår  bl.a.  att de  förslag  som  den\r\nparlamentariska         Fri-          och\r\nrättighetskommittén  hade  lagt  fram   i\r\ndelbetänkandet  Fri- och rättighetsfrågor\r\n(SOU  1993:40) skulle läggas  till  grund\r\nför      lagstiftning.      Fri-      och\r\nrättighetskommittén,  som  tillsattes  år\r\n1991, hade i uppdrag dels att överväga en\r\nförstärkning av regeringsformens fri- och\r\nrättighetsskydd liksom att utreda  frågor\r\nsom rörde domstols kontroll av normbeslut\r\noch förvaltningsbeslut, dels att överväga\r\nom  och  i så fall hur Europakonventionen\r\nskulle  kunna införlivas med den  interna\r\nsvenska rätten. Kommittén hade fått  stor\r\nfrihet  att  ta upp olika  frågor  på  de\r\nområden som uppdraget avsåg. I direktiven\r\nnämndes  emellertid särskilt rätten  till\r\nenskilt    ägande,    beskattningsmaktens\r\ngränser,  närings- och yrkesfriheten  och\r\nden  s.k. negativa föreningsfriheten samt\r\nden  med  fri- och rättigheterna förenade\r\nlagprövningsrätten.    Utöver    de     i\r\ndirektiven   särskilt   nämnda   frågorna\r\nprövade  kommittén  också  om  det  borde\r\ninföras  grundlagsskydd för  rätten  till\r\nliv,    rätten   till   utbildning    och\r\nföräldrarätten,  rätten till  arbete  och\r\nfackliga     rättigheter     samt     för\r\nallemansrätten. Kommittén prövade även om\r\nförfarandet   vid   rättighetsbegränsande\r\nlagstiftning behövde förändras.\r\nFri-  och  rättighetskommittén  föreslog\r\natt   regeringsformens   bestämmelse   om\r\negendomsskydd skulle utformas så att  den\r\ngav   en   närmare  precisering  av   det\r\negendomsskydd som Europakonventionen ger.\r\nVidare föreslog kommittén ett uttryckligt\r\nförbehåll för allemansrätten och att  det\r\nskulle  införas  ett  grundlagsskydd  för\r\nnärings-   och  yrkesfriheten   samt   en\r\nbestämmelse som garanterar alla barn rätt\r\natt    kostnadsfritt   få   grundläggande\r\nutbildning  i  allmän  skola.   Kommittén\r\nföreslog   också  att  Europakonventionen\r\nskulle  inkorporeras i den svenska rätten\r\ngenom  en särskild lag och att det skulle\r\ninföras   en   särskild   bestämmelse   i\r\nregeringsformen som stadgar att lag eller\r\nannan  föreskrift  inte  får  meddelas  i\r\nstrid med Sveriges åtaganden på grund  av\r\nEuropakonventionen.   Enligt   kommitténs\r\nbedömning  stod  svensk  lagstiftning  på\r\npraktiskt    taget   alla    områden    i\r\növerensstämmelse med Europakonventionen.\r\nFri-  och  rättighetskommitténs  förslag\r\nfördes  fram till riksdagsbeslut år  1994\r\n(prop.  1993/94:117,  bet.  1993/94:KU24,\r\nrskr.   1993/94:246,  bet.   1994/95:KU5,\r\nrskr. 1994/95:11).\r\nFörstärkt skydd för utsatta grupper och\r\nett skydd för miljön\r\nFrågan om att stärka grundlagsskyddet för\r\nvissa  utsatta grupper diskuterades under\r\nen    lång    period.    I    betänkandet\r\nHomosexuella och samhället (SOU  1984:63)\r\nföreslog   Utredningen  om  homosexuellas\r\nsituation i samhället att reglerna på fri-\r\noch rättighetsområdet i 2 kap. 15 och  20\r\n§§  regeringsformen  skulle  kompletteras\r\noch  även omfatta missgynnanden på  grund\r\nav sexuell läggning. Med sexuell läggning\r\navsåg  utredningen  hetero-,  homo-   och\r\nbisexuell   läggning.   Förslaget   ledde\r\nemellertid  inte till lagstiftning  bl.a.\r\npå  grund  av  svårigheter att  finna  en\r\nändamålsenlig    begränsning    av    det\r\nföreslagna    grundlagsförbudet    (prop.\r\n1986/87:124, bet. SoU 1986/87:31).\r\nI  betänkandet  Ett  samhälle  för  alla\r\n(SOU   1992:52)  föreslogs  att  2   kap.\r\nregeringsformen  skulle kompletteras  med\r\nen ny paragraf där det sägs att lag eller\r\nannan  föreskrift inte får  innebära  att\r\nnågon  medborgare missgynnas på grund  av\r\nfunktionshinder. Förslaget avstyrktes  av\r\nde    rättsliga   remissinstanserna.    I\r\nbetänkandet  Lindqvists nia -  nio  vägar\r\natt  utveckla bemötandet av personer  med\r\nfunktionshinder (SOU 1999:21) togs  fasta\r\npå  kritiken och man föreslog  i  stället\r\nett tillägg till 1 kap. 2 § andra stycket\r\nregeringsformen   enligt    vilket    det\r\nsärskilt  skulle åligga det allmänna  att\r\nverka  för  att  alla medborgare  oavsett\r\nkön, ålder, funktionshinder, ras, sexuell\r\nläggning, etnisk, språklig eller religiös\r\ntillhörighet  skall  kunna   uppnå   full\r\ndelaktighet och jämlikhet i samhället.\r\nDen    2    september   1999   beslutade\r\nregeringen     direktiv      till      en\r\nparlamentarisk kommitté med  uppdrag  att\r\nutreda    vissa    frågor    som    rörde\r\nregeringsformen.         1999         års\r\nförfattningsutredning   gavs    i    sina\r\nursprungliga direktiv i uppdrag bl.a. att\r\nse   över  lydelsen  av  regeringsformens\r\nbestämmelse om egendomsskydd, 2  kap.  18\r\n§.  I  mars  2000 fick utredningen  genom\r\ntilläggsdirektiv  i  uppdrag  att   bl.a.\r\nföreslå  hur  skyddet  för  miljön   samt\r\nfunktionshindrades  och   andra   utsatta\r\ngruppers  delaktighet  och  jämlikhet   i\r\nsamhället skulle regleras i 1  kap.  2  §\r\nregeringsformen.                   Enligt\r\ntilläggsdirektiven fick  de  invändningar\r\nsom   framförts  mot   att   i   2   kap.\r\nregeringsformen införa en ny  bestämmelse\r\nom    förbud   mot   diskriminering    av\r\nfunktionshindrade anses ha en sådan tyngd\r\natt  ett stärkt skydd för såväl denna som\r\nandra  utsatta  grupper  borde  ske  inom\r\nramen för programstadgandet i 1 kap. 2  §\r\nregeringsformen.         1999         års\r\nförfattningsutredning  avgav  i  februari\r\n2001 delbetänkandet Vissa grundlagsfrågor\r\n(SOU 2001:19). Utredningen hänvisade till\r\natt  när det gäller stiftande och ändring\r\nav  grundlag eftersträvas normalt största\r\nmöjliga  enighet. Någon  uppgörelse  över\r\npartigränserna     om    regeringsformens\r\nbestämmelse  om  egendomsskydd,  2   kap.\r\n18 §, kunde inte nås och utredningen lade\r\ndärför  inte  fram  något  förslag   till\r\nändrad       lydelse.      1999       års\r\nförfattningsutrednings    förslag    till\r\nändringar  i  1 kap. 2  § regeringsformen\r\nfördes  fram  till  riksdagsbeslut   2002\r\n(prop.   2001/02:72,  bet.  2001/02:KU18,\r\nbet. 2002/03:KU6, rskr. 2002/03:15).\r\n\r\nGällande bestämmelser\r\nRegeringsformen\r\nEnligt  1 kap. 2 § regeringsformen  skall\r\nden  offentliga makten utövas med respekt\r\nför  alla människors lika värde  och  för\r\nden   enskilda  människans   frihet   och\r\nvärdighet.   Den  enskildes   personliga,\r\nekonomiska  och kulturella välfärd  skall\r\nvara grundläggande mål för den offentliga\r\nverksamheten.  Det skall särskilt  åligga\r\ndet   allmänna  att  trygga  rätten  till\r\nhälsa, arbete, bostad och utbildning samt\r\natt verka för social omsorg och trygghet.\r\nDet  allmänna  skall  främja  en  hållbar\r\nutveckling  som leder till en  god  miljö\r\nför  nuvarande och kommande generationer.\r\nDet   allmänna   skall  verka   för   att\r\ndemokratins  idéer blir  vägledande  inom\r\nsamhällets  alla områden samt  värna  den\r\nenskildes  privatliv och familjeliv.  Det\r\nallmänna   skall  verka  för   att   alla\r\nmänniskor  skall kunna uppnå  delaktighet\r\noch  jämlikhet i samhället. Det  allmänna\r\nskall    motverka    diskriminering    av\r\nmänniskor  på  grund  av  kön,   hudfärg,\r\nnationellt   eller   etniskt    ursprung,\r\nspråklig   eller  religiös  tillhörighet,\r\nfunktionshinder, sexuell läggning,  ålder\r\neller  annan omständighet som gäller  den\r\nenskilde  som person. Etniska,  språkliga\r\noch  religiösa  minoriteters  möjligheter\r\natt behålla och utveckla ett eget kultur-\r\noch samfundsliv bör främjas.\r\nDet   är  inte  fråga  om  en  rättsligt\r\nbindande  regel utan om ett program-  och\r\nmålsättningsstadgande som ger uttryck för\r\nvissa  särskilt  viktiga  principer   för\r\nsamhällsverksamhetens         inriktning.\r\nStadgandets  främsta  funktion   är   att\r\nålägga  det  allmänna att positivt  verka\r\nför  att de ifrågavarande målsättningarna\r\ni     största     möjliga    utsträckning\r\nförverkligas.\r\n1  kap.  2  § regeringsformen ger,  till\r\nskillnad  från reglerna i 2  kap.  om  de\r\ngrundläggande   fri-  och  rättigheterna,\r\ninte  upphov  till några rättigheter  för\r\nden  enskilde.  Den enskilde  kan  alltså\r\ninte   med   stöd   av   1   kap.   2   §\r\nregeringsformen     påkalla      domstols\r\ningripande  mot  det allmänna.  I  vilken\r\nutsträckning det allmänna lever upp  till\r\nmålsättningarna  kan enbart  bli  föremål\r\nför  politisk  kontroll.  Stadgandet  kan\r\ndock    få    rättslig   betydelse    som\r\ntolkningsdata vid tillämpningen av  olika\r\nrättsregler.\r\nI  2  kap. regeringsformen finns  samlat\r\nbestämmelserna om grundläggande fri-  och\r\nrättigheter.  Kapitlet  inleds   med   en\r\nbeskrivning      av      de      positiva\r\nopinionsfriheterna:     yttrandefriheten,\r\ninformationsfriheten,      mötesfriheten,\r\ndemonstrationsfriheten, föreningsfriheten\r\noch    religionsfriheten.   De   negativa\r\nopinionsfriheterna      behandlas       i\r\nnästföljande  paragraf  och  innebär  ett\r\nskydd  mot  tvång att ge till  känna  sin\r\nåskådning    i   politiska,    religiösa,\r\nkulturella  eller dylika  hänseenden  och\r\natt  tillhöra sammanslutningar för sådana\r\nåskådningar  samt  skydd  mot  tvång  att\r\ndelta i demonstrationer o.d.\r\nKapitlet  innehåller också  bestämmelser\r\nom    skydd    mot   integritetskränkande\r\nregistreringar   (3   §),   förbud    mot\r\ndödsstraff (4 §), förbud mot kroppsstraff\r\noch    tortyr    (5   §),    skydd    mot\r\nkroppsvisitation  och  andra   påtvingade\r\ningrepp (6 §), förbud mot landsförvisning\r\noch   skydd  för  medborgarskap  (7   §),\r\nrörelsefrihet    (8   §),    rätt    till\r\ndomstolsprövning vid frihetsberövande  (9\r\n§),  förbud  mot retroaktiva straff-  och\r\nskattelagar  (10 §), rätt till  offentlig\r\nrättegång  och  förbud  mot  att  inrätta\r\ndomstol  för  redan begången gärning  (11\r\n§).  Föreskrifter  om  möjligheterna  att\r\ngöra  begränsningar i de nämnda fri-  och\r\nrättigheterna  finns  i   12-14   §§.   I\r\nkapitlet           finns            också\r\ndiskrimineringsförbud såvitt  avser  ras,\r\nhudfärg och etniskt ursprung (15 §)  samt\r\nkön (16 §).\r\nVidare  innehåller kapitlet bestämmelser\r\nom  rätten  till  fackliga stridsåtgärder\r\n(17  §),  egendomsskydd och  allemansrätt\r\n(18   §),   upphovsrätt  och  angränsande\r\nrättigheter   (19   §),   närings-    och\r\nyrkesfrihet   (20  §)  och  rätten   till\r\nutbildning    (21    §).     Fri-     och\r\nrättighetsregleringen  i  2  kap.  gäller\r\ntill  stor  del  även  till  förmån   för\r\nutlänningar som vistas i Sverige (22  §).\r\nKapitlet avslutas med en bestämmelse  (23\r\n§) om att lag eller annan föreskrift inte\r\nfår   meddelas   i  strid  med   Sveriges\r\nåtaganden enligt Europakonventionen.\r\nDet  skydd för fri- och rättigheter  som\r\nges   i  2  kap.  regeringsformen  gäller\r\ngentemot  det  allmänna och  inte  mellan\r\nenskilda. Bestämmelserna i 17 § och 19  §\r\nkan ses som undantag från denna regel.\r\nEuropakonventionen\r\nEuropakonventionen är numera  uppdelad  i\r\ntre avdelningar. Rättigheter och friheter\r\nbehandlas i avdelning I (artikel 2-18).\r\nKonventionen innehåller bestämmelser  om\r\nrätten  till liv (artikel 2), förbud  mot\r\ntortyr  samt  omänsklig  och  förnedrande\r\nbehandling och bestraffning (artikel  3),\r\nförbud    mot   slaveri,   träldom    och\r\ntvångsarbete  (artikel  4),  rätten  till\r\nfrihet  och  personlig säkerhet  (artikel\r\n5),  rätten till domstolsprövning och  en\r\nrättssäker  process (artikel  6),  förbud\r\nmot  att döma till straff utan stöd i lag\r\noch  mot retroaktiva straffdomar (artikel\r\n7),  rätten  till skydd för  privat-  och\r\nfamiljeliv,    hem   och    korrespondens\r\n(artikel 8), rätten till tanke-, samvets-\r\noch  religionsfrihet (artikel 9),  rätten\r\ntill  yttrandefrihet (artikel 10), rätten\r\ntill   församlings-  och  föreningsfrihet\r\n(artikel  11), rätten att ingå  äktenskap\r\n(artikel  12), rätten till ett  effektivt\r\nrättsmedel  (artikel 13) samt förbud  mot\r\ndiskriminering (artikel 14). I artiklarna\r\n15-18 regleras möjligheterna för staterna\r\natt     i    vissa    situationer    göra\r\ninskränkningar i rättigheterna.\r\nI       Europakonventionens       första\r\ntilläggsprotokoll finns  bestämmelser  om\r\nskydd  för egendom (artikel 1) och rätten\r\ntill undervisning (artikel 2).\r\nEU-stadga om de grundläggande\r\nrättigheterna\r\nEuropeiska   unionens   stadga   om    de\r\ngrundläggande rättigheterna proklamerades\r\nhögtidligen  i  samband  med   Europeiska\r\nrådets  möte i Nice den 7 december  2000.\r\nStadgans räckvidd anges i artikel 51, där\r\ndet anges bl.a. att bestämmelserna riktar\r\nsig till unionens institutioner och organ\r\nsamt  till  medlemsstaterna  endast   när\r\ndessa   tillämpar  unionsrätten.  Stadgan\r\nmedför inte någon ny befogenhet eller  ny\r\nuppgift   för gemenskapen och unionen.  I\r\nartikel 52.3 förklaras att i den mån  som\r\nstadgan    omfattar    rättigheter    som\r\nmotsvarar   sådana  som   garanteras   av\r\nEuropakonventionen  skall  de  ha   samma\r\ninnebörd och räckvidd som i konventionen,\r\nmen     bestämmelsen     hindrar     inte\r\nunionsrätten  från att  tillförsäkra  ett\r\nmer långtgående skydd.\r\nStadgan  innehåller  medborgerliga   och\r\npolitiska    rättigheter    med     bl.a.\r\nEuropakonventionen     och     gemensamma\r\nkonstitutionella traditioner som förebild\r\nsamt ekonomiska och  sociala rättigheter.\r\nRättigheterna  har  sammanfattats  i  sex\r\nkapitel:\r\n1. Värdighet\r\n2. Friheter\r\n3. Jämlikhet\r\n4. Solidaritet\r\n5. Medborgarnas rättigheter\r\n6. Rättskipning\r\nDet  europeiska framtidskonventet arbetar\r\nbl.a. med frågan om vilken ställning EU:s\r\nstadga  om de grundläggande rättigheterna\r\nskall  ha.  En  arbetsgrupp  för  stadgan\r\navgav  i oktober 2002 en rapport. Gruppen\r\nansåg att stadgan efter vissa justeringar\r\nbör  införlivas  i  det  konstitutionella\r\nfördraget  och  att EU bör kunna  ansluta\r\nsig till europeiska konventionen om skydd\r\nför     de    mänskliga    rättigheterna.\r\nKonventets arbete skall avslutas  i  juni\r\n2003 med ett eller flera förslag till den\r\nkommande regeringskonferensen.\r\n\r\nFörstärkt skydd för fri- och\r\nrättigheterna, m.m.\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet avstyrker med hänvisning  till\r\ntidigare     ställningstaganden      tre\r\nmotionsyrkanden  som gäller  behovet  av\r\nförstärkning  av skyddet  för  fri-  och\r\nrättigheter   bl.a.   genom    att    en\r\nutvidgning    av    det    kvalificerade\r\nbeslutsförfarandet till att  gälla  även\r\nandra  fri- och rättigheter,  genom  att\r\nEuropakonventionens ställning  förstärks\r\noch  genom  att  skyddet  för  fri-  och\r\nrättigheter     skall    gälla     också\r\nförhållanden   mellan   enskilda.    Med\r\nhänvisning   till   upprepade   tidigare\r\nställningstaganden     av      riksdagen\r\navstyrks  också  ett  motionsyrkande  om\r\ntillsättande av en värdekommission.\r\nJämför  reservationerna 1  (m),  2  (kd)\r\noch 3 (kd).\r\nMotionerna\r\nBo  Lundgren m.fl. (m) tar i motion  K379\r\nupp     frågan     om     skyddet     mot\r\nrättighetsinskränkande  lagstiftning.  En\r\nförstärkning  av  såväl minoritetsskyddet\r\nsom  fri- och rättighetsskyddet är enligt\r\nmotionen  ett viktigt led i  strävan  att\r\nstärka  medborgarnas förtroende  för  det\r\npolitiska  systemet och den  demokratiska\r\nbeslutsprocessen   men    skulle    också\r\ntydliggöra  att Sverige är  en  rättsstat\r\nsom  inte  per  automatik sätter  statens\r\nintresse    framför   individens    rätt.\r\nGrundlagens           skydd           mot\r\nrättighetsinskränkningar  bör  vara  lika\r\nstarkt, oavsett vilken fri- och rättighet\r\ndet  gäller.  Det skulle enligt  motionen\r\nbl.a.   innebära  att  de  tre   allmänna\r\nbegränsningsgrunderna i 2 kap. 12 § andra\r\nstycket  regeringsformen blir tillämpliga\r\näven    vid   begränsningar   av    t.ex.\r\näganderätten  (yrkande  7).  Motionärerna\r\nkonstaterar  att  regeringsformen   utgår\r\nfrån   att   majoritetsbeslut   är    den\r\nbeslutsform  som bäst gagnar  demokratins\r\noch    folkstyrelsens   princip.   Enligt\r\nmotionärernas mening bör emellertid  ökad\r\nhänsyn   också   tas  till   minoritetens\r\nlegitima  intressen. I linje  härmed  bör\r\nminoritetsskyddet stärkas  generellt  vid\r\nbeslut   om   lagstiftning  som   innebär\r\ninskränkningar  i  de medborgerliga  fri-\r\noch rättigheterna. Detta skulle kunna ske\r\ngenom    att    reglerna   om    särskilt\r\nbeslutsförfarande  2  kap.  12  §  tredje\r\nstycket regeringsformen blir tillämpliga.\r\nPå så sätt skulle en riksdagsminoritet om\r\nendast  en  sjättedel  av  ledamöterna  i\r\nkammaren alltid kunna tvinga fram ett års\r\nuppskov  med  en i och för  sig  tillåten\r\nrättighetsbegränsande        lagstiftning\r\n(yrkande  8).  Den nuvarande  bristen  på\r\nsamstämmighet  mellan Europakonventionens\r\noch  regeringsformens skyddsnivåer skulle\r\nenligt   motionen  upphävas   genom   att\r\nupphöja Europakonventionen till grundlag.\r\nEtt  annat  sätt  kan  vara  att  utvidga\r\ntillämpningsområdet  för  2  kap.  12   §\r\nregeringsformen  till  att  omfatta  även\r\nEuropakonventionen (yrkande 10).\r\nHenrik  von  Sydow (m)  begär  i  motion\r\nK386 ett tillkännagivande till regeringen\r\nom    förstärkning   av   de    mänskliga\r\nrättigheternas genomslag i  Sverige,  med\r\nhänvisning  till kampen mot  terrorismen.\r\nBrott   mot   rättsstatens  grundläggande\r\nprinciper måste leda till mycket kännbara\r\nkonsekvenser  för  ansvariga   politiker.\r\nÅsidosättande  av rättsstatens  principer\r\nmåste jämställas med att grovt åsidosätta\r\nsin   tjänsteplikt  som  statsråd   eller\r\nansvarig  tjänsteman.  Grundlagens  skydd\r\nmot  rättighetsinskränkningar skall  vara\r\nlika  starkt, oavsett vilken  fri-  eller\r\nrättighet det gäller. Det innebär  enligt\r\nmotionen   konkret  bl.a.  att   de   tre\r\nallmänna begränsningsgrunderna i  2  kap.\r\n12  §  andra stycket regeringsformen blir\r\ntillämpliga även vid begränsningar av den\r\nenskildes    äganderätt.     Det     s.k.\r\nuppenbarhetsrekvisitet   bör   avskaffas.\r\nMinoritetsskyddet  bör stärkas  generellt\r\nvid   beslut   om  rättighetsinskränkande\r\nlagstiftning   genom  att   reglerna   om\r\nsärskilt beslutsförfarande i 2 kap. 12  §\r\ntredje   stycket   regeringsformen   blir\r\ntillämpliga.\r\nI  motion K375 av Ingvar Svensson  m.fl.\r\n(kd)  begärs  en utredning om  förstärkta\r\nmänskliga   fri-  och  rättigheter.   Den\r\nnuvarande  svenska  rättsordningen  utgår\r\nenligt  motionen  i  hög  grad  från  ett\r\nrättspositivistiskt betraktelsesätt,  där\r\nrätten definieras operationellt, det vill\r\nsäga  rätt är det som lagstiftarna kallar\r\nrätt.   Men   rätten   ingår   som    ett\r\nundersystem  i  ett  samhälle,   där   de\r\ngrundläggande  värdena - etiken  -  utgör\r\nett   sammanhållande  band.   Rättsnormen\r\nskall  därför ta sin utgångspunkt  i  det\r\nsom   är  etiskt  godtagbart.  Den  skall\r\nalltså   förankras  i  den  svenska   och\r\nvästerländska  kulturtraditionen.   Denna\r\nsyn  på rättsstaten anknyter mer till ett\r\nmera  normalt europeiskt betraktelsesätt.\r\nDet  är  viktigt  att  Sverige  tydligare\r\nanknyter     till    den     traditionen.\r\nRättspositivismen bör successivt sorteras\r\nut   ur  det  rättsliga  perspektivet   i\r\narbetet  att förstärka de mänskliga  fri-\r\noch  rättigheterna. Det  svenska  skyddet\r\nför  dessa  fri- och rättigheter  behöver\r\nvidgas och förstärkas. Exempel på områden\r\nsom  borde bearbetas ytterligare är t.ex.\r\nvidden   av  skyddet  för  den  mänskliga\r\nintegriteten,     föräldrarätten,     den\r\nnegativa      föreningsfriheten       och\r\näganderätten.   Det  behövs   också   ett\r\ntydligt     diskrimineringsskydd      för\r\nmänniskans   integritet   oberoende    av\r\nreligion,   ålder,  ras,  hudfärg,   kön,\r\nspråk,   sexuell   identitet,   genetiska\r\nsärdrag,  börd,  ekonomisk  eller  social\r\nställning,  funktionshinder  och   etnisk\r\neller  politisk tillhörighet. Detta skydd\r\nmåste   vara  effektivt  inte  enbart   i\r\nförhållandet mellan den enskilde och  det\r\nallmänna  utan  rättsstaten  måste  också\r\ntillförsäkra  ett  sådant  skydd   mellan\r\nenskilda. I denna del kan det inte  anses\r\nråda     full    parallellitet     mellan\r\nregeringsformen  och  Europakonventionen.\r\nDenna   konvention   kan   antas   ålägga\r\nkonventionsstaterna viss  skyldighet  att\r\ngenom lagstiftning trygga vissa fri-  och\r\nrättigheter  även  mellan  enskilda.  Det\r\nvore  enligt motionärerna värdefullt  att\r\nutreda   om  även  fri-  och  rättigheter\r\nmellan enskilda borde grundlagsfästas.\r\nIngvar  Svensson  m.fl.  (kd)  begär   i\r\nmotion  K361  ett  tillkännagivande  till\r\nregeringen    om    behovet     av     en\r\nvärdekommission för att stimulera en bred\r\noffentlig debatt om människovärdet och de\r\nmänskliga    fri-    och   rättigheterna.\r\nMotionärerna  hänvisar  till  den  norska\r\nvärdekommissionen som hade  som  huvudmål\r\natt  bidra  till en bred värdemässig  och\r\nsamhällsetisk mobilisering för att stärka\r\npositiva  gemenskapsvärden  och  ansvaret\r\nför  miljön och samhällsgemenskapen.  Det\r\nansågs  viktigt att motverka likgiltighet\r\noch  främja personligt ansvar, deltagande\r\noch  demokrati. Det finns för  en  svensk\r\nvärdekommission anledning att fokusera på\r\nföljande   frågeställningar:   vilka   de\r\ngrundläggande  värdena   för   ett   gott\r\nsamhälle är och vilka inspirationsgivarna\r\nför   dessa  är,  hur  vi  tillägnar  oss\r\netiken/värdena,    familjens,    skolans,\r\nrättssystemets,  mediernas   och   övriga\r\nsignalgivares  betydelse som  värde-  och\r\nnormöverförare,  hur  rättssystemet   och\r\nrättstänkande  byggs  upp   utifrån   den\r\ngemensamma  värdebasen, samhällsekonomins\r\nberoende av en fungerande etik i form  av\r\ntillit   och  förtroende  och   ekonomins\r\ndrivkrafter, familjens betydelse för  ett\r\ngemenskapstänkande, värdebasens betydelse\r\nför    uppbyggande   av   företags-   och\r\norganisationskulturer,        värdebasens\r\nutveckling    och   betydelse    i    ett\r\ninformationssamhälle     jämfört      med\r\njordbruks-  och  industrisamhällena  samt\r\nvärdebasens  utveckling och  betydelse  i\r\nett  samhälle som får allt större  etnisk\r\nmångfald.\r\nBakgrund\r\nGrundlagsskydd för fri- och rättigheter i\r\nförhållande till enskilda\r\nRegeringsformens         fri-         och\r\nrättighetskapitel reglerar  -  med  vissa\r\nundantag, exempelvis rätten till fackliga\r\nstridsåtgärder   -  endast   förhållandet\r\nmellan  enskilda och det  allmänna,  inte\r\nförhållandet  mellan  enskilda  inbördes.\r\nFör  att  skydda medborgarnas rättigheter\r\nmot    angrepp   från   andra   enskilda,\r\nexempelvis organisationer, har det  i  de\r\nflesta  fall  ansetts  tillräckligt   med\r\nvanlig lag.\r\nArtikel  1 i Europakonventionen  stadgar\r\natt  konventionsstaterna skall  garantera\r\nvar  och en som befinner sig under  deras\r\njurisdiktion de fri- och rättigheter  som\r\nanges  i konventionen. Europakonventionen\r\nriktar  sig  alltså i  första  hand  till\r\nkonventionsstaterna.  Det  är  dessa  som\r\nskall   rätta   sig  efter  konventionens\r\nbestämmelser och således avhålla sig från\r\natt   inkräkta   på  enskilda   personers\r\ngrundläggande fri- och rättigheter,  utom\r\ni  de fall där det finns stöd  för sådant\r\nhandlande         i         konventionens\r\nundantagsbestämmelser.\r\nMånga   av   konventionens  bestämmelser\r\nförpliktar konventionsstaterna  att  inte\r\nhandla på ett visst sätt. Som exempel kan\r\nnämnas  artiklarna 2, 9  och  10:  staten\r\nskall  inte beröva någon livet  och  inte\r\nhindra någon att utöva sin religion eller\r\natt  uttrycka  sina åsikter,  såvida  det\r\ninte    finns   stöd   för   ingrepp    i\r\nkonventionen. Till staternas skyldigheter\r\natt  inte handla på ett visst sätt  är  i\r\nmånga fall kopplat en plikt till positivt\r\nhandlande för att tillse att den enskilda\r\nindividen   kommer   i   åtnjutande    av\r\nkonventionens   rättigheter    också    i\r\nrelation till andra enskilda rättssubjekt\r\n(se  Danelius,  Mänskliga  rättigheter  i\r\neuropeisk  praxis, andra upplagan s. 59).\r\nRätten  till  skydd för  yttrandefriheten\r\nkan  t.ex.  kräva att staten ingriper  om\r\nenskilda  grupper söker hindra  utgivning\r\nav en tidning.\r\nI  sitt  betänkande  Medborgerliga  fri-\r\noch rättigheter (SOU 1975:75) diskuterade\r\n1973  års  fri-  och  rättighetsutredning\r\nfrågan mot vem ett grundlagsskydd för fri-\r\noch  rättigheter skulle gälla. Slutsatsen\r\nblev  att det inte var praktiskt  möjligt\r\natt   i   grundlag  ta  in  en   generell\r\nreglering   av  skyddet  för   fri-   och\r\nrättigheterna såvitt gällde  förhållandet\r\nmellan de enskilda inbördes. Man skulle i\r\nså  fall  -  utan  att  ändå  helt  kunna\r\növerblicka  verkningarna av regelsystemet\r\n-   tvingas  till  en  reglering  som  så\r\ndetaljerat angav vilka beteenden som  var\r\nförbjudna och vilka påföljder som  skulle\r\nknytas  till  de uppställda förbuden  att\r\nden   till   följd   av  sin   omfattning\r\nsvårligen  kunde rymmas inom  en  rimligt\r\ntilltagen ram. Utredningen anförde vidare\r\natt  en  grundlagsreglering som generellt\r\nskyddar  fri-  och  rättigheterna   också\r\ngentemot  enskilda medför  vissa  problem\r\nsom     gäller    förhållandet     mellan\r\ngrundlagens rättighetsskydd och vissa  av\r\ncivilrättens regler. Ett av dessa problem\r\nangavs  ha  sin  grund  i  principen   om\r\nenskildas        avtalsfrihet.         En\r\ngrundlagsreglering skulle nämligen enligt\r\nutredningen   ge   upphov   till   frågan\r\nhuruvida   fri-   och  rättighetsreglerna\r\nskall  anses innefatta förbud  mot  vissa\r\ntyper   av  avtalsklausuler.  Utredningen\r\nanförde  att man t.ex. kan hävda att  det\r\ninte bör vara möjligt för någon att i ett\r\navtal förbinda sig att aldrig träda in  i\r\nföreningar, utöva religion eller lämna en\r\nviss  ort.  Om man intar den ståndpunkten\r\natt  en fri- och rättighetsreglering, som\r\ngäller  också  för förhållandet  enskilda\r\nemellan,  som huvudregel skulle  utesluta\r\navtalsfrihet,    tvingas    man    enligt\r\nutredningen   att  undersöka   i   vilken\r\nomfattning     man    genom     särskilda\r\nföreskrifter  skall tillåta avtalsmässiga\r\ninskränkningar  i fri- och rättigheterna.\r\nUtredningen  anförde att det  torde  vara\r\nofrånkomligt att sådana inskränkningar  i\r\nviss utsträckning måste vara möjliga.\r\nI    proposition   1975/76:209    delade\r\nregeringen utredningens bedömning att det\r\ninte var praktiskt möjligt att i grundlag\r\nge rättigheterna ett omfattande skydd mot\r\nangrepp  från enskilda. I de flesta  fall\r\nförelåg enligt propositionen  inte  något\r\nbehov av ett sådant skydd. De möjligheter\r\nsom  erbjöds  genom  vanlig  lagstiftning\r\nfick anses vara helt tillräckliga.\r\nI  sitt  betänkande Förstärkt skydd  för\r\nfri-   och   rättigheter  (SOU   1978:34)\r\ndiskuterade   Rättighetsskyddsutredningen\r\nfrågan  om det rättighetsskydd som  genom\r\nregeringsformen tillförsäkras medborgarna\r\ngentemot  det  allmänna borde  utsträckas\r\ntill  att gälla även förhållanden  mellan\r\nenskilda. Utredningen fann emellertid att\r\ndet  inte var möjligt att gå in på  dessa\r\nvittomfattande problem.\r\nFri-       och       rättighetskommittén\r\nkonstaterade  i  sitt delbetänkande  Fri-\r\noch  rättighetsfrågor (SOU  1993:40)  att\r\ngrundlagens  rättighetsreglering  -   med\r\nundantag   för   rätten   till   fackliga\r\nstridsåtgärder och författares m.fl. rätt\r\ntill  sina  verk (2 kap.  17  och  19  §§\r\nregeringsformen)    -    endast    gäller\r\nförhållandet mellan den enskilde och  det\r\nallmänna,   inte   förhållandet    mellan\r\nenskilda   inbördes.   För   att   skydda\r\nmedborgarnas rättigheter mot angrepp från\r\nandra         enskilda,        exempelvis\r\norganisationer, var det enligt kommittén,\r\ntill  skillnad från skyddet gentemot  den\r\noffentliga  makten,  i  de  flesta   fall\r\ntillräckligt   med  vanlig   lag.   Detta\r\nhindrade  enligt kommittén dock inte  att\r\ndet  kunde finnas skäl att i grundlag  ta\r\nin  vissa  klart  avgränsade  regler  som\r\ngällde   förhållandet  mellan   enskilda.\r\nKommittén  anförde att  detta  exempelvis\r\nkunde    vara   fallet   då   man   gjort\r\nbedömningen  att den vanliga lagformen  i\r\nvissa  hänseenden  inte ger  tillräckligt\r\nstarkt  skydd  för den enskilde  gentemot\r\nandra enskilda.\r\nKommittén      delade      Fri-      och\r\nrättighetsutredningens slutsats  att  det\r\ninte var praktiskt möjligt att i grundlag\r\nta  in  en generell reglering av  skyddet\r\nför    de    medborgerliga    fri-    och\r\nrättigheterna såvitt gällde  förhållandet\r\nmellan enskilda.\r\nFrågan  om grundlagsskydd för  fri-  och\r\nrättigheter   för  enskilda   mot   andra\r\nenskilda       har       berörts       av\r\nkonstitutionsutskottet  vid  ett  flertal\r\ntillfällen  i  samband med behandling  av\r\nmotioner  om  negativ föreningsrätt.  Som\r\nskäl för avstyrkande av motionerna har  i\r\nhuvudsak   anförts  att   det   inte   är\r\npraktiskt möjligt eller lämpligt att till\r\nutredning  ta upp också den i sin  helhet\r\nmycket      omfattande     frågan      om\r\nrättighetsskydd  för  enskild  mot  annan\r\nenskild.  Frågor  om sådant  skydd  borde\r\nenligt  utskottets  mening  som  dittills\r\nlösas  inom  den  vanliga lagstiftningens\r\nram.  (Se  bet. KU 1983/84:8, 1984/85:30,\r\n1986/87:17,     1987/88:9,    1987/88:32,\r\n1989/90:KU7,   1990/91:KU6,  1992/93:KU2,\r\noch 1993/94:KU24).\r\nI  betänkandet 1999/2000:KU11 (s. 53 f.)\r\navstyrkte utskottet ett motionsyrkande om\r\ngrundlagsskydd för fri- och rättigheter i\r\nförhållande    till    andra    enskilda.\r\nUtskottet  hänvisade till att såväl  Fri-\r\noch  rättighetsutredningen 1975 som  Fri-\r\noch  rättighetskommittén 1993 konstaterat\r\natt  det inte är praktiskt möjligt att  i\r\ngrundlag  ta in en generell reglering  av\r\nskyddet för fri- och rättigheterna såvitt\r\ngällde   förhållandet  mellan   enskilda.\r\nUtskottet hade vid ett flertal tillfällen\r\nuttalat  sitt  stöd för den uppfattningen\r\noch   det   fanns   inte  anledning   för\r\nutskottet  att nu ändra sin  inställning.\r\nFrågor  om  skydd för enskilda mot  andra\r\nenskilda bör som hittills lösas inom  den\r\nvanliga  lagstiftningens  ram.  De  olika\r\nönskemål som därvid kan vara aktuella får\r\nhanteras allteftersom de framkommer. - En\r\nmotion  liknande  den  nu  aktuella  K375\r\navstyrktes   senast   våren   2002    med\r\nhänvisning         till          tidigare\r\nställningstaganden (bet. 2001/02: KU15 s.\r\n22). En reservation (kd) avgavs.\r\nMinoritetsskydd vid lagstiftning på fri-\r\noch rättighetsområdet\r\nDe  grundläggande fri- och  rättigheterna\r\nsom regleras i 2 kap. regeringsformen kan\r\nsägas  vara  av tre slag. För det  första\r\nfinns  där  fri- och rättigheter  som  är\r\nabsoluta  i den meningen att de inte  kan\r\nbegränsas  annat än efter  en  ändring  i\r\ngrundlagen. Till denna grupp av fri-  och\r\nrättigheter  hör religionsfriheten  (1  §\r\nförsta  stycket 6) och de  s.k.  negativa\r\nopinionsfriheterna (2  §)  samt  förbuden\r\nmot   åsiktsregistrering  (3   §   första\r\nstycket),  dödsstraff (4 §), kroppsstraff\r\noch tortyr (5 §). Hit hör vidare förbudet\r\nmot   landsförvisning  och  skyddet   för\r\nsvenskt  medborgarskap (7 §), rätten  att\r\nfå ett frihetsberövande prövat av domstol\r\neller  därmed jämställd nämnd (9 §)  samt\r\nförbuden  mot retroaktivstrafflag  (10  §\r\nförsta stycket), retroaktiv skattelag (10\r\n§    andra   stycket)   och   tillfälliga\r\ndomstolar (11 §).\r\nFör   det  andra  finns  det  fri-   och\r\nrättigheter  som  får  begränsas,  men  i\r\nprincip  bara genom lag. Dessa  fri-  och\r\nrättigheter  är  yttrandefriheten  (1   §\r\nförsta  stycket  1), informationsfriheten\r\n(1  § första stycket 2), mötesfriheten (1\r\n§        första        stycket        3),\r\ndemonstrationsfriheten   (1   §    första\r\nstycket  4),  förenings-friheten   (1   §\r\nförsta  stycket 5), skyddet mot påtvingat\r\nkroppsligt ingrepp, kroppsvisitation  och\r\nhusrannsakan och liknande intrång (6  §),\r\nskyddet  för  förtrolig kommunikation  (6\r\n§),  rörelsefriheten (8  §)  samt  rätten\r\ntill  offentlig  rättegång  (11  §  andra\r\nstycket).\r\nDe  nu  angivna  fri- och  rättigheterna\r\nfår,  enligt  2  kap. 12 § andra  stycket\r\nregeringsformen, endast begränsas i  viss\r\nutsträckning.  En  begränsning  får  bara\r\ngöras för att tillgodose ett ändamål  som\r\när    godtagbart   i   ett   demokratiskt\r\nsamhälle.  Begränsningen  får  aldrig  gå\r\nutöver  vad som är nödvändigt med  hänsyn\r\ntill  det  ändamål som har föranlett  den\r\noch  inte heller sträcka sig så långt att\r\nden   utgör   ett  hot   mot   den   fria\r\nåsiktsbildningen     såsom     en      av\r\nfolkstyrelsens grundvalar. En begränsning\r\nfår vidare inte göras enbart på grund  av\r\npolitisk, religiös, kulturell eller annan\r\nsådan   åskådning.  För   yttrande-   och\r\ninformationsfriheterna  ges   ytterligare\r\nföreskrifter  i 13 § och för  mötes-  och\r\ndemonstrationsfriheterna  i  14  §.   Vid\r\nbegränsning    av    rättigheter    måste\r\nlagstiftaren också beakta förbud i 15 och\r\n16  §§ mot diskriminering med hänsyn till\r\nras, hudfärg eller etniskt ursprung eller\r\npå grund av kön.\r\nTill  de två nu behandlade grupperna  av\r\nrättigheter  kommer ett antal rättigheter\r\nsom  alla  kan  få en stor  del  av  sitt\r\ninnehåll bestämt genom vanlig lag, varvid\r\nlagstiftaren  inte  i  nämnvärd  mån   är\r\nbunden   av  några  styrande   regler   i\r\ngrundlagen. Hit hör reglerna om skydd mot\r\nintegritetskränkande ADB-registrering  (3\r\n§  andra stycket) och om skyddet  för  de\r\nfackliga   friheterna   (17    §),    för\r\näganderätten och allemansrätten  (18  §),\r\nför     upphovsrätten    och     liknande\r\nrättigheter  (19  §),  för  närings-  och\r\nyrkesfriheten (20 §) och för rätten  till\r\nutbildning (21 §).\r\nAv   2   kap.   12   §   tredje   stycket\r\nregeringsformen framgår att ett  särskilt\r\nlagstiftningsförfarande skall tillämpas i\r\nfråga       om      rättighetsbegränsande\r\nlagstiftning.   Bestämmelsen,   som    är\r\nutformad   som   ett  uppskovsförfarande,\r\ninfördes  den 1 januari 1980 i syfte  att\r\nförstärka  skyddet för  de  grundläggande\r\nfri-     och     rättigheterna     (prop.\r\n1978/79:195,  bet.  KU 1978/79:39,  rskr.\r\n1978/79:359,  bet.  KU  1979/80:1,  rskr.\r\n1979/80:2).      Om       minst       tio\r\nriksdagsledamöter  begär  det  skall  ett\r\nlagförslag  om begränsningar i  de  icke-\r\nabsoluta  fri- och rättigheterna  vila  i\r\nminst  tolv  månader  från  det  att  det\r\nförsta  utskottsyttrandet över  förslaget\r\nanmäldes i kammaren. Ett uppskov kan dock\r\nundvikas  på  två sätt. Lagförslaget  kan\r\nomedelbart   avslås.   Det   kan    också\r\nomedelbart antas om minst fem sjättedelar\r\nav  de  röstande förenar sig om beslutet.\r\nEnligt  paragrafens femte  stycke  prövar\r\nkonstitutionsutskottet   för   riksdagens\r\nvidkommande     om     det      särskilda\r\nlagstiftningsförfarandet är tillämpligt i\r\nfråga  om ett visst lagförslag. Enligt  4\r\nkap. 10 § riksdagsordningen får utskottet\r\ninte    förklara   att   det    särskilda\r\nförfarandet inte är tillämpligt utan  att\r\nLagrådet  först hörts i saken.  Utskottet\r\när  emellertid inte bundet  av  Lagrådets\r\nyttrande.\r\nDen                      parlamentariska\r\nRättighetsskyddsutredningen  var  i  sitt\r\nbetänkande Förstärkt skydd för  fri-  och\r\nrättigheter (SOU 1978:34) enig om att det\r\nvore bäst om rättighetsskyddet utformades\r\nmed  hjälp  av  en s.k. materiell  metod,\r\nvarmed  avses bl.a. att man i  grundlagen\r\nanger  vilka rättighetsbegränsningar  som\r\nriksdagen  skall få besluta genom  vanlig\r\nlag. Utredningen kom emellertid fram till\r\natt  det  var  svårt att  på  detta  sätt\r\nförstärka  rättighetsskyddet, oavsett  om\r\ndet  gällde opinionsfriheterna  eller  de\r\n\"kroppsliga\" fri- och rättigheterna,  och\r\natt ett särskilt förfarande för beslut om\r\nlagar    som    begränsar    fri-     och\r\nrättigheterna  var det  enda  ytterligare\r\ngrundlagsskydd     som     kunde     ges.\r\nRättighetsskyddsutredningen      föreslog\r\ndärför       att       ett       särskilt\r\nlagstiftningsförfarande  skulle  införas.\r\nBakom  förslaget stod representanterna  i\r\nutredningen  för riksdagens fyra  största\r\npartier.   Endast   representanten    för\r\nVänsterpartiet kommunisterna  reserverade\r\nsig mot förslaget.\r\nNär  det gäller tillämpningsområdet  för\r\ndet  särskilda  förfarandet  hade  det  i\r\ndirektiven  bl.a. uttalats att  kommittén\r\nborde   överväga   om  förfarandereglerna\r\nkunde  begränsas  till opinionsfriheterna\r\neller  om  de skulle ha större  räckvidd.\r\nRättighetsskyddsutredningen   ansåg   att\r\ninte  bara opinionsfriheterna utan  också\r\nde    kroppsliga   friheterna   var    av\r\ngrundläggande  betydelse för  demokratins\r\nfunktion  och bestånd, varför  skyddet  i\r\nstörsta   möjliga   utsträckning    borde\r\nomfatta   också   dessa.  Det   särskilda\r\nbeslutsförfarandet      borde      enligt\r\nutredningen   vara  tillämpligt   på   de\r\nbegränsningsbara fri- och rättigheter som\r\nfanns   upptagna  i  2   kap.   1-11   §§\r\nregeringsformen.     Bestämmelsen      om\r\nförfattares  m.fl. rätt  till  sina  verk\r\npassade  enligt utredningen inte för  att\r\nomfattas  av detta skydd. Inte  heller  i\r\nfråga  om de fackliga rättigheterna ansåg\r\nutredningen  att  begränsningar   behövde\r\nbeslutas    med   särskilt    förfarande.\r\nUtredningen  menade vidare  att  förbuden\r\nmot     rasdiskriminering     och     mot\r\nkönsdiskriminering   hade   en    absolut\r\nkaraktär     inom     sina     respektive\r\ntillämpningsområden och därför  inte  var\r\naktuella  i  detta sammanhang,  samt  att\r\näven    regeln    om    ersättning    vid\r\nexpropriation  i  princip  var  av  denna\r\nnatur.\r\nI   proposition  1978/79:195,  som  hade\r\nföregåtts   av  partiledaröverläggningar,\r\nanfördes  att det föreslagna  förfarandet\r\nskulle innebära en väsentlig förstärkning\r\nav  rättighetsskyddet och att det i  allt\r\nväsentligt  borde genomföras. Beträffande\r\ntillämpningsområdet  för  det   särskilda\r\nförfarandet  konstaterade regeringen  att\r\nutredningens  förslag i  allt  väsentligt\r\nhade godtagits av remissinstanserna. Inte\r\nheller  regeringen såg   några  skäl  att\r\nfrångå utredningsförslaget.\r\nKonstitutionsutskottet       tillstyrkte\r\nenhälligt regeringens förslag i denna del\r\n(bet. KU 1978/79:39).\r\nKonstitutionsutskottet      har      vid\r\nupprepade  tillfällen därefter  behandlat\r\nmotioner          om         kvalificerat\r\nbeslutsförfarande                     vid\r\nrättighetsbegränsningar.\r\nI     betänkande    1996/97:KU26    fann\r\nutskottet   att  de  skäl  som  utskottet\r\ntidigare   anfört  mot  ett  system   med\r\nkvalificerad        majoritet         vid\r\nrättighetsbegränsningar  fortfarande  var\r\ngiltiga.   Utskottet   konstaterade   att\r\nmöjligheterna         att          införa\r\nrättighetsbegränsande  lagar   försvårats\r\ngenom            det            särskilda\r\nlagstiftningsförfarandet,  enligt  vilket\r\nen     minoritet    kan    skjuta     upp\r\nriksdagsbehandlingen   i    minst    tolv\r\nmånader. Den aktuella motionen avstyrktes\r\n(s. 5).\r\nI   betänkande  1997/98:KU32   avstyrkte\r\nutskottet   den  aktuella  motionen   med\r\nmotiveringen att bestämmelsen om särskilt\r\nlagstiftningsförfarande i  2  kap.  12  §\r\ntredje  stycket regeringsformen  ger  ett\r\ntillräckligt  skydd för  minoriteter  när\r\ndet    gäller   inskränkningar    i    de\r\nmedborgerliga fri- och rättigheterna.\r\nI  betänkandet  1999/2000:KU11  (s.  59)\r\navstyrktes en motion i frågan.  Utskottet\r\nframhöll  att  det väsentligaste  motivet\r\nför             det             särskilda\r\nlagstiftningsförfarandet är att  de  fri-\r\noch  rättigheter  som omfattas  anses  ha\r\nsärskild    betydelse   för   demokratins\r\nfunktion och bestånd. Utskottet hänvisade\r\nockså  till att den nuvarande regleringen\r\nvuxit fram under stort samförstånd mellan\r\nriksdagspartierna. Utskottet framhöll att\r\ndet  tidigare funnit att regleringen  ger\r\nett tillräckligt skydd för minoriteter  i\r\nriksdagen, och utskottet gjorde  inte  nu\r\nnågon annan bedömning. Våren 2002 vidhöll\r\nutskottet  sin bedömning i  frågan  (bet.\r\n2001/02:KU15  s. 23). En reservation  (m)\r\navgavs.\r\nEuropakonventionens ställning\r\nEuropakonventionen gäller som lag  här  i\r\nlandet sedan den 1 januari 1995. När  det\r\ngäller  konventionens ställning i  svensk\r\nrätt  ansåg  Fri- och rättighetskommittén\r\natt  regler  om  de  mänskliga  fri-  och\r\nrättigheterna är av sådan vikt att de har\r\nsin plats i en grundlag (SOU 1993:40, del\r\nB  s.  127). Kommittén konstaterade  dock\r\natt 2 kap. regeringsformen redan innehöll\r\nen   omfattande  reglering  av  fri-  och\r\nrättigheter,  vari också stadgades  under\r\nvilka     förutsättningar    fri-     och\r\nrättigheterna  får  begränsas,  och   att\r\ndenna  reglering till stor del  utformats\r\nmed         Europakonventionen        som\r\ninspirationskälla.    Enligt    kommittén\r\nskulle  en  inkorporering av konventionen\r\nmed  status  av  grundlag  leda  till  en\r\ndubbelreglering på grundlagsnivå av vissa\r\nrättigheter och hur dessa får inskränkas.\r\nVid    en   eventuell   konflikt   mellan\r\nkonventionen  och regeringsformen  skulle\r\nkonventionen  enligt  kommittén  dessutom\r\nsom  senare lag ges företräde. Detta fann\r\nkommittén mindre lämpligt och föreslog  i\r\nstället att Europakonventionen skulle  få\r\nstatus  av  vanlig lag.  Konsekvensen  av\r\ndetta skulle enligt kommittén bli att  en\r\nlag stiftad före inkorporeringslagen inte\r\nskulle   tillämpas  om  den   stred   mot\r\nkonventionen.    För    att     garantera\r\nEuropakonventionen   företräde   även   i\r\nförhållande till senare stiftad lag ansåg\r\nkommittén att den skulle ges en  särskild\r\nbetydelse   genom   en   bestämmelse    i\r\nregeringsformen som, efter förebild av  1\r\nkap.      7      §     andra      stycket\r\nyttrandefrihetsgrundlagen,  stadgade  att\r\nlag   eller  annan  föreskrift  inte  får\r\nmeddelas i strid med Europakonventionen.\r\nFrågan      om     inkorporering      av\r\nEuropakonventionen     behandlades      i\r\nproposition 1993/94:117. Till  grund  för\r\npropositionen  låg  en överenskommelse  i\r\nolika    författningsfrågor   som    hade\r\nträffats   mellan   riksdagspartierna   i\r\ndecember   1993.  I propositionen  delade\r\nregeringen   kommitténs   bedömning   att\r\ninkorporeringen   av   Europakonventionen\r\nskulle   ske  genom  vanlig  lag.  Vidare\r\nmenade   regeringen  att  den  föreslagna\r\ngrundlagsbestämmelsen hade ett  betydande\r\nvärde.  Genom  en regel i regeringsformen\r\nmarkerades,   enligt   regeringen,    den\r\nsärskilda betydelse som konventionen  har\r\noch  som själva inkorporeringsförfarandet\r\nsyftade  till  att förstärka.  Regeringen\r\nunderströk  att  konventionen  genom  den\r\nföreslagna   bestämmelsen    inte    fick\r\ngrundlags status och att det inte  heller\r\nskapades  någon  ny nivå i  normhierarkin\r\nmellan  vanlig  lag och grundlag.  Enligt\r\nregeringen  innebar det  att  i  fall  av\r\nverklig  eller  skenbar  konflikt  mellan\r\nkonventionen   och  annan   lag   -   och\r\nmotstridigheten inte är av den  uppenbara\r\nkaraktär      som      förutsätts       i\r\nlagprövningsregeln   (11   kap.   14    §\r\nregeringsformen) - måste konflikten lösas\r\ngenom  lagtolkning  eller  med  hjälp  av\r\nrättstillämpningsmetoder. Vidare framhöll\r\nregeringen att någon risk för en konflikt\r\nmellan  Europakonventionens  bestämmelser\r\noch     föreskrifterna    i    2     kap.\r\nregeringsformen inte gärna kan uppstå.  I\r\nden  mån  de två regelsystemen  inte  ger\r\nsamma  skydd  kommer, enligt  regeringen,\r\nden  regel som går längst att bli den som\r\navgör  hur  långt skyddet  för  fri-  och\r\nrättigheterna sträcker sig. Med andra ord\r\nkompletterar   regelsystemen    varandra.\r\nDetsamma kunde enligt regeringen sägas om\r\ntryckfrihetsförordningens             och\r\nyttrandefrihetsgrundlagens    förhållande\r\ntill konventionen.\r\nVid   riksdagsbehandlingen  ställde  sig\r\nkonstitutionsutskottet bakom  regeringens\r\nförslag,   med  undantag  i   ett   visst\r\navseende   för  motivtexten   beträffande\r\naktuella  principer för  lagtolkning  och\r\nrättstillämpningsmetoder  (bet.  1993/94:\r\nKU24 s. 17 f.).\r\nVåren   2000  avstyrkte  utskottet   ett\r\nmotionsyrkande      (m)      om       att\r\nEuropakonventionens rättighetsskydd borde\r\nanpassas   till  regeringsformens   högre\r\nskyddsnivå (bet. 1999/2000:KU11  s.  59).\r\nUtskottet  framhöll  att  regleringen  av\r\ngrundläggande  fri- och rättigheter  i  2\r\nkap.   regeringsformen  till   stor   del\r\nutformats   med  Europakonventionen   som\r\ninspirationskälla. Att Europakonventionen\r\ninte gavs grundlags status berodde främst\r\npå    att    man    ville   undvika    en\r\ndubbelreglering på samma konstitutionella\r\nnivå  av  vissa rättigheter  och  av  hur\r\ndessa får begränsas.\r\nOm   Europakonventionen  gavs  ställning\r\nsom grundlag, skulle det innebära att den\r\nsom  senare tillkommen lag gavs företräde\r\nframför regeringsformen. I likhet med Fri-\r\noch  rättighetskommittén ansåg  utskottet\r\natt det skulle vara mindre lämpligt. Till\r\nden   del   fri-   och  rättigheterna   i\r\nEuropakonventionen har sin motsvarighet i\r\nregeringsformen,  omfattas  de  av  samma\r\nskydd mot rättighetsbegränsningar som det\r\nsom    gäller   enligt   regeringsformen.\r\nUtskottet  ville  i  sammanhanget   också\r\nframhålla  dels  att artiklarna  15-18  i\r\nkonventionen  reglerar möjligheterna  för\r\nstaterna  att  i  vissa situationer  göra\r\nbegränsningar       i       konventionens\r\nrättigheter,    dels   att    flera    av\r\nkonventionens   artiklar  innehåller   en\r\ntydlig  reglering av i vilka  situationer\r\nsom  den  rättighet som avses i  artikeln\r\nfår  begränsas.  Att  införa  ytterligare\r\ninskränkningar  av när en  rättighet  som\r\navses i konventionen kan begränsas skulle\r\nskapa     oklarhet    om    konventionens\r\nställning.   Enligt   utskottets   mening\r\nsaknades det mot denna bakgrund anledning\r\natt  utvidga  tillämpningsområdet  för  2\r\nkap.   12  §  regeringsformen  till   att\r\nomfatta även Europakonventionen.\r\nI   betänkandet  2001/02:KU15  (s.   22)\r\navstyrktes   motioner   i   frågan    med\r\nhänvisning  till tidigare bedömningar.  I\r\ntvå  reservationer (m resp. kd)  begärdes\r\ngrundlagsskydd för Europakonventionen.\r\nI  betänkande  2000/01:KU11 konstaterade\r\nutskottet  att utrymmet för att  tillämpa\r\nuppenbarhetsrekvisitet i  11  kap.  14  §\r\nandra punkten regeringsformen har minskat\r\ngenom   Sveriges  medlemskap  i  EU   och\r\ninförlivandet  av  Europakonventionen   i\r\nsvensk  rätt. Utskottet ansåg därför  att\r\nregeringen borde ges i uppdrag  att  låta\r\nutreda  frågor om skyldigheten enligt  11\r\nkap.  14  § regeringsformen för domstolar\r\neller  andra offentliga organ att i vissa\r\nfall inte tillämpa  en föreskrift och  om\r\nundantaget  från  denna  skyldighet,  det\r\ns.k. uppenbarhetsrekvisitet.\r\nRiksdagen   beslutade  i  enlighet   med\r\nutskottets       hemställan        (rskr.\r\n2000/01:149). Våren 2002 ansåg  utskottet\r\nalltjämt att det finns ett behov  av  att\r\nde   frågor  som  berördes  i  utskottets\r\ntillkännagivande  till  regeringen  under\r\nföregående  riksmöte  blir  föremål   för\r\nutredning.  Enligt utskottets mening  var\r\ndet  angeläget att åtgärder vidtas så att\r\nett  utredningsarbete snarast möjligt kan\r\ninledas. Utskottet förutsatte att så sker\r\n(bet. 2001/02:KU13 s. 57 f.).\r\nVärdekommission\r\nLagutskottet  har  vid  fyra   tillfällen\r\navstyrkt motioner om tillsättandet av  en\r\nvärdekommission. Senast skedde detta  den\r\n24    januari   2002   (2001/02:LU8)   då\r\nlagutskottet inledningsvis redovisade att\r\nden  dåvarande norska regeringen år  1998\r\ntillsatte   en   kommission,   den   s.k.\r\nVerdikommisjonen,    som    bestod     av\r\nföreträdare    för   en    mängd    olika\r\nsamhällssektorer.  Kommissionens   arbete\r\nfinansierades med statliga medel men  var\r\ni  övrigt  helt fristående  från  staten.\r\nSyftet  med  kommissionen  var  att   den\r\nskulle bidra till en bred värdemässig och\r\nsamhällsetisk mobilisering för att stärka\r\ngemenskapsvärderingar  och   ansvar   för\r\nmiljön  och  samhället.  Arbetet  bedrevs\r\nbl.a.   genom  utfrågningar,  seminarier,\r\nkonferenser,             massmedieutspel,\r\ninstitutionsbesök,  folkmöten  och  genom\r\npublicering   av  rapporter   och   andra\r\npublikationer. Kommissionens arbete  hade\r\nnu slutredovisats. Lagutskottet fann inte\r\nskäl  ändra  tidigare  ställningstagande.\r\nVid  föregående års behandling av  frågan\r\n(bet.   2000/01:LU13)  hade  lagutskottet\r\nframhållit att det självfallet inte  hade\r\nnågon  annan  uppfattning än motionärerna\r\nvad  gäller det angelägna i att det i  så\r\nmånga sammanhang som möjligt förs samtal,\r\ndiskussioner och debatter i sådana frågor\r\nsom   tagits   upp   i  motionerna.   Som\r\nutskottet   funnit   våren   1999   (bet.\r\n1998/99:LU18)   och  våren   2000   (bet.\r\n1999/2000:LU16) var dock  den  föreslagna\r\nvärdekommissionen inte en framkomlig  väg\r\nom   man   ville  komma  vidare  med   de\r\ntankegångar  som utskottet givit  uttryck\r\nför. Det föreligger nämligen en risk  för\r\natt  bara  tillsättandet  av  en  statlig\r\nkommission av många kan uppfattas som ett\r\nförsök   att  lägga  fast  en  för   alla\r\nmänniskor    gemensam    syn    på     de\r\nfrågeställningar  som   förts   fram   av\r\nmotionärerna.  Det  kunde   inte   heller\r\nuteslutas  att samtal och diskussioner  i\r\nandra   sammanhang  kring   grundläggande\r\nmänskliga  värden  avstannade   och   det\r\nsynsätt   som   kom   till   uttryck    i\r\nkommissionen blev allenarådande.  Vad  en\r\nvärdekommission skulle kunna  lägga  fast\r\nkunde  dessutom endast bli  redovisningar\r\nav uppfattningar hos enskilda ledamöter i\r\nen  statlig kommitté. Därtill kom att det\r\ninte    gick   att   bortse   från    att\r\nkommissionens  slutsatser  kan   bli   så\r\nallmänt   hållna  att  de  framstår   som\r\nointressanta och arbetet därmed utförts i\r\nonödan.\r\nLagutskottet       hänvisade        till\r\nBiokteknikkommitténs    betänkande    Att\r\nspränga gränser (SOU 2000:103), som lyfte\r\nfram  och  hade  förslag  rörande  sådana\r\nspörsmål  som  motionärerna  önskade   få\r\nbelysta.  Vad  som därvid togs  upp  hade\r\nnära  beröringspunkter med delar  av  den\r\nnorska      Verdikommisjonens     arbete.\r\nLagutskottet hänvisade också  till  Forum\r\nför  levande  historia. Det  övergripande\r\nmålet  för  detta forum  skall  vara  att\r\nstärka  viljan hos var och en att  aktivt\r\nverka för alla människors lika värde (SOU\r\n2001:5).  Det  redovisade  ledde   enligt\r\nlagutskottet  fram till samma  slutsatser\r\nsom    våren   1999   och   våren   2000.\r\nLagutskottet var således inte berett  att\r\nställa sig bakom kravet på inrättandet av\r\nen svensk värdekommission.\r\nKonstitutionsutskottet  avstyrkte  våren\r\n2002 en motion (kd) om inrättandet av  en\r\nvärdekommission   motsvarande   den    nu\r\naktuella.  (bet.  2001/02:KU15,  s.  22).\r\nEnligt    utskottets   mening    saknades\r\nanledning   att   gå   ifrån   riksdagens\r\ntidigare ställningstaganden i frågan.  En\r\nreservation (kd) avgavs.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nFrågor om utvidgning av dels området  för\r\nde  begränsningsgrunder i fråga  om  fri-\r\noch  rättigheter som gäller enligt 2 kap.\r\n12 § andra stycket regeringsformen), dels\r\nutvidgning av minoritetsskyddet vid  fri-\r\noch   rättighetsbegränsande  lagstiftning\r\nenligt  tredje  stycket i samma  paragraf\r\ntill ytterligare fri- och rättigheter har\r\nbehandlats   av   utskottet   vid   flera\r\ntidigare   tillfällen.   Utskottet    har\r\navstyrkt motioner om sådan utvidgning med\r\nhänvisning  till  att  den  nu   gällande\r\nregleringen   vuxit  fram   under   stort\r\nsamförstånd mellan partierna och till att\r\nregleringen  ger  ett tillräckligt  skydd\r\nför  minoriteter  i riksdagen.  Utskottet\r\ngör inte nu någon annan bedömning.\r\nNär      det     gäller     det     s.k.\r\nuppenbarhetsrekvisitet   vill   utskottet\r\nhänvisa  till  att  utskottet  avser  att\r\nbehandla  frågan i ett senare  betänkande\r\nom  författningsfrågor.  Utskottet  anser\r\ninte heller att det finns något behov  av\r\nett  tillkännagivande till regeringen  om\r\nkännbara   konsekvenser   för   ansvariga\r\npolitiker   för  brott  mot   rättstatens\r\ngrundläggande principer. Som  framhållits\r\ni  förarbetena till regeringsformen måste\r\nmedborgarnas främsta skydd mot  övergrepp\r\nligga  i  det  demokratiska systemet  med\r\nbl.a.  allmänna  val  och  en  vidsträckt\r\nallmän  debatt.  Genom de allmänna  valen\r\nutkrävs   ansvar  för  politiska  beslut.\r\nMotionerna  K379 yrkandena 7 och  8  (m),\r\noch K386 (m) avstyrks.\r\nNär     det     gäller     frågan     om\r\nEuropakonventionens   förhållande    till\r\nregeringsformen  har  utskottet  tidigare\r\nvid  flera tillfällen hänvisat  till  att\r\nregleringen  av grundläggande rättigheter\r\ni  2  kap. regeringsformen till stor  del\r\nutformats   med  Europakonventionen   som\r\ninspirationskälla    och     till     att\r\nkonventionen  inte getts  grundlagsstatus\r\nfrämst  beroende på att man ville undvika\r\nen      dubbelreglering     på      samma\r\nkonstitutionella    nivå     av     vissa\r\nrättigheter   och  av   hur   dessa   får\r\nbegränsas.  När  det gäller  alternativet\r\natt  utvidga  tillämpningsområdet  för  2\r\nkap.   12  §  regeringsformen  till   att\r\nomfatta   även   Europakonventionen   har\r\nutskottet  hänvisat  till  att  en  sådan\r\nordning   skulle   skapa   oklarhet    om\r\nkonventionens ställning. Utskottet  anser\r\nmot  denna bakgrund fortfarande  att  det\r\ninte     finns    anledning    att     ge\r\nEuropakonventionen grundlags status eller\r\nförstärka   konventionens  ställning   på\r\nannat  sätt.  Utskottet avstyrker  motion\r\nK379 yrkande 10 (m).\r\nOckså frågan om grundlagsskydd för  fri-\r\noch  rättigheter  i  förhållanden  mellan\r\nenskilda   har  tidigare  behandlats   av\r\nutskottet   vid   upprepade   tillfällen.\r\nUtskottet har hänvisat till att det efter\r\nutredningar i frågan konstaterats att det\r\ninte  är praktiskt möjligt att i grundlag\r\nta  in  en generell reglering av  skyddet\r\nför  fri-  och rättigheter såvitt  gäller\r\nförhållandet  mellan enskilda.  Utskottet\r\ngör    fortfarande    samma    bedömning.\r\nUtskottet  har vidare vid flera  tidigare\r\ntillfällen tagit ställning mot  en  sådan\r\nutvidgning  av fri- och rättighetsskyddet\r\nsom nu förordas i motion K375 i fråga  om\r\nbl.a.  den  mänskliga  integriteten   och\r\nföräldrarätt.  Som  utskottet  uttalar  i\r\nsenare  avsnitt i detta betänkande  anser\r\ninte   utskottet  att  skyddet  för   den\r\nnegativa föreningsrätten och äganderätten\r\när   otillräckligt  och  när  det  gäller\r\ndiskrimineringsskyddet gör  utskottet  en\r\nhänvisning till Diskrimineringskommitténs\r\narbete.   Motion   K375   (kd)   avstyrks\r\nföljaktligen.\r\nRiksdagen  har tidigare vid ett  flertal\r\ntillfällen    avslagit    yrkanden     om\r\ntillsättandet   av   en  värdekommission.\r\nEnligt utskottets mening saknas anledning\r\natt     frångå    riksdagens     tidigare\r\nställningstaganden i frågan. Motion  K361\r\n(kd) avstyrks.\r\nLivsåskådning\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet  avstyrker en  motion  (s)  om\r\ngrundlagsskydd  mot  diskriminering   på\r\ngrund av livsåskådning.\r\nMotionen\r\nHillevi  Larsson (s) begär i motion  K307\r\nen översyn av det lagrum i grundlagen som\r\nförbjuder  diskriminering  på  grund   av\r\ntrosuppfattning  så  att  även   sekulära\r\nlivsåskådningar  innefattas,   exempelvis\r\nveganism.   Enligt  motionären   bör   en\r\nreligiös    livsåskådning    inte    vara\r\növerordnad en sekulär livsåskådning. Tron\r\natt  det är fel att döda och äta upp djur\r\nnär det finns alternativ vilket motiverar\r\nmånga  vegetarianer och veganer är enligt\r\nmotionen  på  intet sätt en mindre  stark\r\noch okränkbar tro än tron på Gud.\r\nBakgrund\r\nEnligt                   regeringsformens\r\nmålsättningsstadgande 1 kap.  2  §  skall\r\ndet allmänna verka för att alla människor\r\nskall   kunna   uppnå   delaktighet   och\r\njämlikhet i samhället. Det allmänna skall\r\nmotverka  diskriminering av människor  på\r\ngrund  av kön, hudfärg, nationellt  eller\r\netniskt ursprung, språklig eller religiös\r\ntillhörighet,  funktionshinder,   sexuell\r\nläggning,  ålder eller annan omständighet\r\nsom   gäller  den  enskilde  som  person.\r\nEtniska,    språkliga    och    religiösa\r\nminoriteters möjligheter att behålla  och\r\nutveckla ett eget kultur- och samfundsliv\r\nbör främjas.\r\nReligionsfriheten    hör     till     de\r\ngrundläggande  fri- och  rättigheter  som\r\nskyddas i 2 kap. 1 § regeringsformen. Den\r\ndefinieras där som frihet att ensam eller\r\ntillsammans med andra utöva sin  religion\r\noch  utgör  liksom de övriga i paragrafen\r\ndefinierade  friheterna en  s.k.  positiv\r\nopinionsfrihet.   I   2    kap.    2    §\r\nregeringsformen  föreskrivs   skydd   mot\r\ntvång  att ge till känna sin åskådning  i\r\npolitiskt,  religiöst,  kulturellt  eller\r\nannat  sådant hänseende och att  tillhöra\r\ntrossamfund  eller  annan  sammanslutning\r\nför  sådan  åskådning som  nämnts.  Detta\r\nskydd   kan  definieras  som  en  negativ\r\nopinionsfrihet.\r\nEfter    1976   års   författningsreform\r\n(prop.  1975/76:209, bet.  KU  1975/76:56\r\noch   1976/77:1,  rskr.  1976/77:2)   kan\r\nreligionsfriheten över huvud  taget  inte\r\nbegränsas. Religionsfriheten är den  enda\r\nav  de  positiva  opinionsfriheterna  för\r\nvilken  detta  gäller. Det hänger  samman\r\nmed   det   sätt   varpå   friheten   har\r\ndefinierats       i      grundlagstexten:\r\ndefinitionen  syftar uteslutande  på  vad\r\nsom     är     specifikt     just     för\r\nreligionsfriheten  -  att   ensam   eller\r\ntillsammans med andra utöva sin religion.\r\nDe moment i religionsfriheten som närmast\r\när  utflöden  av  andra  friheter,  såsom\r\nyttrandefriheten,   informationsfriheten,\r\nmötesfriheten och föreningsfriheten,  kan\r\nbegränsas enligt vad som gäller för dessa\r\nfriheter.\r\nDe  allmänna  begränsningar  som  gäller\r\nför  människors handlande i samhället kan\r\ni  vissa  fall komma att beröra  åtgärder\r\nsom    uppfattas   såsom   utövande    av\r\nreligionsfriheten.   En    i    allmänhet\r\nstraffbar handling är t.ex. inte  skyddad\r\nbara  därför  att  den förekommer  i  ett\r\nreligiöst   sammanhang.  Grundlagsskyddet\r\ninnebär  ett förbud mot bestämmelser  som\r\nuttryckligen  riktar sig mot  någon  viss\r\nreligionsutövning eller som, även  om  de\r\nhar   fått  en  mera  allmän  avfattning,\r\nuppenbart  syftar till  att  motverka  en\r\nviss religiös riktning.\r\nFöredragande  statsrådet  framhöll   (s.\r\n104  f.)  att  religionsfriheten  närmast\r\nframstår      som     ett      omfattande\r\nrättighetskomplex    med    inslag     av\r\nyttrandefrihet,         informationsrätt,\r\nmötesfrihet  och föreningsfrihet,  att  i\r\nföreningsfriheten ingår betydande  inslag\r\nav       mötesfrihet       samt       att\r\ndemonstrationsrätten nästan helt omfattas\r\nav    mötesfriheten.   Om   den   närmare\r\ninnebörden yttrade statsrådet  (a.  prop.\r\ns. 114):\r\nReligionsfriheten anges  t.ex.  normalt\r\ninnefatta inte bara en frihet att  hysa\r\nviss   religiös  övertygelse  och   att\r\nenskilt   utöva  religion  utan   också\r\nfrihet   att  sprida  och  ta  del   av\r\nreligiös  förkunnelse, att anordna  och\r\ndelta  i  gudstjänster samt  att  bilda\r\noch      medverka      i      religiösa\r\nsammanslutningar. Samtidigt som det  är\r\nangeläget  att  bereda dessa  särskilda\r\ninslag    i    religionsfriheten    ett\r\ntillfredsställande   skydd    är    det\r\nsjälvklart     att     reglerna      om\r\nreligionsfriheten inte får  hindra  att\r\nde  bestämmelser som i allmänhet gäller\r\nför     begränsning    av    yttrande-,\r\ninformations-,  mötes-, demonstrations-\r\noch  föreningsfriheterna är tillämpliga\r\nockså  när  dessa  friheter  utövas   i\r\nreligiösa  sammanhang.  Det  är   t.ex.\r\nangeläget  att  under en epidemi  kunna\r\nhindra  sammankomster  där  smitta  kan\r\nspridas  vare  sig  det  är  fråga   om\r\ngudstjänster,     teaterföreställningar\r\neller   politiska  möten.  Ärekränkande\r\nyttranden  måste, för att ta ett  annat\r\nexempel,  kunna beivras  också  när  de\r\nfälls   i  religiösa  sammanhang,   och\r\nrasistisk  verksamhet  skall   givetvis\r\nkunna   hindras  också  när  den   till\r\näventyrs    bedrivs   under    religiös\r\ntäckmantel.\r\nOm övriga friheter finns föreskrifter som\r\nanger  hur och för vilka ändamål  de  får\r\nbegränsas   (2   kap.   12-14   §§   RF).\r\nBegränsningar  får göras endast  för  att\r\ntillgodose  ett ändamål som är godtagbart\r\ni      ett     demokratiskt     samhälle.\r\nBegränsningen  får aldrig gå  utöver  vad\r\nsom  är  nödvändigt med hänsyn  till  det\r\nändamål  som har föranlett den  och  inte\r\nheller sträcka sig så långt att den utgör\r\nett hot mot den fria åsiktsbildningen som\r\nen    av    folkstyrelsens    grundvalar.\r\nBegränsning  får  inte  göras  enbart  på\r\ngrund  av  politisk, religiös,  kulturell\r\neller annan sådan åskådning. Förbudet mot\r\nbegränsning enbart på grund av  åskådning\r\ngäller   för   både   lagstiftning    och\r\nrättstillämpning och innebär således dels\r\natt  lagstiftaren  inte  kan  besluta  en\r\nföreskrift som möjliggör ingrepp  \"enbart\r\npå   grund   av  någons  verkliga   eller\r\nförmodade    åskådning    i    politiska,\r\nreligiösa    eller    andra    -    t.ex.\r\nkonstnärliga   eller   vetenskapliga    -\r\nfrågor\",  dels att det inte  heller  blir\r\nmöjligt för en tillämpande myndighet  att\r\ngöra   ingrepp   i   någons   fri-    och\r\nrättigheter  enbart på  grund  av  dennes\r\nåskådning.  En myndighet får alltså  inte\r\nenbart av någons åskådning dra slutsatsen\r\natt  förutsättningarna för ingripande  är\r\nuppfyllda (a. prop. s. 120).\r\nYttrandefriheten                     och\r\ninformationsfriheten  får  begränsas  med\r\nhänsyn      till     rikets     säkerhet,\r\nfolkförsörjningen,  allmän  ordning   och\r\nsäkerhet, enskilds anseende, privatlivets\r\nhelgd  eller förebyggandet och beivrandet\r\nav  brott. Vidare får friheten att  yttra\r\nsig  i  näringsverksamhet  begränsas.   I\r\növrigt      får     begränsningar      av\r\nyttrandefriheten och informationsfriheten\r\nske   endast  om  särskilt  viktiga  skäl\r\nföranleder det. Vid bedömandet  av  vilka\r\nbegränsningar som får ske skall  särskilt\r\nbeaktas   vikten   av   vidaste   möjliga\r\nyttrandefrihet  och informationsfrihet  i\r\npolitiska,      religiösa,      fackliga,\r\nvetenskapliga       och        kulturella\r\nangelägenheter.\r\nMötesfriheten                        och\r\ndemonstrationsfriheten får  begränsas  av\r\nhänsyn  till  ordning  och  säkerhet  vid\r\nsammankomsten eller demonstrationen eller\r\ntill   trafiken.  I  övrigt   får   dessa\r\nfriheter begränsas endast av hänsyn  till\r\nrikets  säkerhet eller för  att  motverka\r\nfarsot.            Mötes-             och\r\ndemonstrationsfriheterna behandlas ibland\r\nsom     en     och    samma    rättighet,\r\nförsamlingsfrihet.  Med  sammankomst  för\r\n\"annat   liknande  syfte\"   avses   bl.a.\r\ngudstjänster och andra sammankomster  för\r\nreligionsutövning.  Mötesfriheten  gäller\r\ninte  bara  allmän sammankomst utan  även\r\nenskilt   möte.   Föreningsfriheten   får\r\nbegränsas     endast    såvitt     gäller\r\nsammanslutningar vilkas verksamhet är  av\r\nmilitär   eller  liknande   natur   eller\r\ninnebär förföljelse av folkgrupp av  viss\r\nras,  med  viss  hudfärg eller  av  visst\r\netniskt ursprung.\r\nSverige  är  som  nämnts  ovan  anslutet\r\ntill Europeiska konventionen om skydd för\r\nde     mänskliga    rättigheterna     och\r\ngrundläggande       friheterna        med\r\ntilläggsprotokoll,  och  den  har  numera\r\nockså   direkt  införlivats  med   svensk\r\nlagstiftning.    Artiklarna    9-11     i\r\nkonventionen          handlar          om\r\nopinionsfriheterna. Enligt artikel 9  har\r\nvar   och   en   rätt  till  tankefrihet,\r\nsamvetsfrihet  och  religionsfrihet,  och\r\ndenna  rätt innefattar frihet  bl.a.  att\r\nbyta  religion eller tro och  frihet  att\r\nensam   eller  i  gemenskap  med   andra,\r\noffentligt  eller  enskilt,   utöva   sin\r\nreligion   eller  tro  genom  gudstjänst,\r\nundervisning,  sedvänjor  och   ritualer.\r\nFriheten att utöva sin religion eller tro\r\nfår     endast     underkastas     sådana\r\ninskränkningar som är föreskrivna  i  lag\r\noch  som  i ett demokratiskt samhälle  är\r\nnödvändiga  med hänsyn till den  allmänna\r\nsäkerheten  eller till skydd  för  allmän\r\nordning,  hälsa  eller moral  eller  till\r\nskydd   för  andra  personers  fri-   och\r\nrättigheter.\r\nGenom   att   tanke-  och  samvetsfrihet\r\nnämns  vid sidan av religionsfrihet  görs\r\nklart   att  konventionen  skyddar  såväl\r\nreligiösa      som     icke     religiösa\r\nlivsåskådningar.  Det skall  således  stå\r\nindividen  fritt  att  ansluta  sig  till\r\nvilken  religion som helst men också  att\r\nha   en   ateistisk  uppfattning.  Enligt\r\nartikel  10  har  var och  en  rätt  till\r\nyttrandefrihet.  Denna  rätt   innefattar\r\nåsiktsfrihet samt frihet att ta emot  och\r\nsprida   uppgifter   och   tankar    utan\r\noffentlig   myndighets  inblandning   och\r\noberoende   av   territoriella   gränser.\r\nUtövandet    av   dessa   friheter    får\r\nunderkastas    sådana   formföreskrifter,\r\nvillkor,       inskränkningar       eller\r\nstraffpåföljder som är föreskrivna i  lag\r\noch  som  i ett demokratiskt samhälle  är\r\nnödvändiga   med  hänsyn   till   statens\r\nsäkerhet,    till    den    territoriella\r\nintegriteten    eller    den     allmänna\r\nsäkerheten, till förebyggande av oordning\r\neller  brott, till skydd för hälsa  eller\r\nmoral  eller  för annans  goda  namn  och\r\nrykte   eller   rättigheter,   för    att\r\nförhindra  att  förtroliga underrättelser\r\nsprids   eller   för   att   upprätthålla\r\ndomstolarnas auktoritet och opartiskhet.\r\nEnligt  artikel 11 har var och  en  rätt\r\ntill   frihet   att  delta   i   fredliga\r\nsammankomster  samt till föreningsfrihet.\r\nUtövandet av dessa rättigheter  får  inte\r\nunderkastas   andra   inskränkningar   än\r\nsådana som är föreskrivna i lag och som i\r\nett  demokratiskt samhälle är  nödvändiga\r\nmed  hänsyn  till statens säkerhet  eller\r\nden     allmänna     säkerheten,     till\r\nförebyggande  av  oordning  eller  brott,\r\ntill  skydd  för hälsa eller moral  eller\r\ntill  skydd för andra personers fri-  och\r\nrättigheter.\r\nFri-  och  rättighetskommittén gjorde  i\r\nsitt betänkande Fri- och rättighetsfrågor\r\n(SOU  1993:40, del B s. 62) en jämförelse\r\nmellan   Europakonventionen  och  svenska\r\nregler     till    skydd    för     bl.a.\r\nreligionsfriheten,  och  kommittén   fann\r\ninte  annat  än  att svensk  lagstiftning\r\nstod      i     överensstämmelse      med\r\nEuropakonventionen.\r\nI   FN:s  deklaration  om  de  mänskliga\r\nrättigheterna, som antogs  1948,  sägs  i\r\nartikel  18  att  envar  har  rätt   till\r\ntankefrihet,      samvetsfrihet       och\r\nreligionsfrihet.  Denna  rätt  innefattar\r\nfrihet  att byta religion eller  tro  och\r\natt  ensam  eller i gemenskap  med  andra\r\noffentligt   eller  enskilt   utöva   sin\r\nreligion  eller  tro genom  undervisning,\r\nandaktsövningar,      gudstjänst      och\r\niakttagande   av   religiösa   sedvänjor.\r\nRätten     till     åsiktsfrihet      och\r\nyttrandefrihet omnämns i artikel  19  och\r\nrätten  till  frihet i fråga om  fredliga\r\nmöten och sammanslutningar i artikel  20.\r\nEnligt  artikel  20 har envar  rätt  till\r\nfrihet  i  fråga  om fredliga  möten  och\r\nsammanslutningar  och ingen  får  tvingas\r\natt tillhöra en sammanslutning.\r\nInternationella     konventionen      om\r\nmedborgerliga  och politiska  rättigheter\r\ninnehåller    också    bestämmelser    om\r\ntankefrihet,      samvetsfrihet       och\r\nreligionsfrihet (artikel 18) samt om rätt\r\ntill fredliga sammankomster (artikel  21)\r\noch  rätt  till föreningsfrihet  (artikel\r\n22).\r\nTidigare behandling\r\nUtskottet  behandlade  frågan  om  att  i\r\nregeringsformen   utvidga   skyddet   för\r\nreligionsfriheten       till        annan\r\nlivsåskådning  i betänkandet  1992/93:KU2\r\n(s.  13 f.). En motion i ämnet avstyrktes\r\nmed       hänvisning       till       att\r\nlivsåskådningsfriheten enligt  utskottets\r\nmening redan skyddades av olika regler  i\r\nregeringsformen  och  att   i   den   mån\r\nbegreppet    livsåskådningsfrihet    inte\r\nomfattades av religionsfriheten gav andra\r\ni   regeringsformen  upptagna  fri-   och\r\nrättigheter  ett  gott  skydd  mot   icke\r\nönskvärda   ingrepp.  Det  kunde   enligt\r\nutskottet  inte  heller bortses  från  de\r\navgränsningsproblem som kunde finnas  när\r\ndet  gäller att avgöra vad som  inryms  i\r\nbegreppet   livsåskådningsfrihet.   Våren\r\n1997 avstyrkte utskottet åter en liknande\r\nmotion  (fp)  med samma motivering  (bet.\r\n1996/97: KU14).\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet   vidhåller  sitt  tidigare   ställningstagande.\r\nMotion K307 (s) avstyrks.\r\n\r\nSamvetsklausul\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet avstyrker med hänvisning  till\r\ntidigare  ställningstaganden  en  motion\r\n(kd)   om   att  samvetsfriheten   skall\r\ninförlivas       i      regeringsformens\r\nrättighetskatalog.\r\nJämför reservation 4 - villkorad (kd).\r\nMotionen\r\nPer Landgren och Tuve Skånberg (kd) begär\r\ni    motion   Ub495   (yrkande   1)   att\r\nsamvetsfriheten       införlivas        i\r\nrättighetskatalogen i Sveriges  grundlag.\r\nSamvetet  kan  definieras  som  en  etisk\r\nmedvetenhet  i  var  människa.   Med   en\r\nsamvetsklausul    kan   man    tillvarata\r\nkunnandet  och engagemanget hos  alla  de\r\npersoner  som  funnit  sin  uppgift  inom\r\nsjukvården, utan att tvinga den som hyser\r\nsamvetsbetänkligheter kring  vissa  svåra\r\netiska   frågor   att   delta   i    viss\r\nverksamhet.   Detta  kan   gälla   abort,\r\ninsättandet   av  abortiv  spiral   eller\r\ntransplantationer  av och  forskning  som\r\ninbegriper celler från aborterade foster,\r\nembryonala  stamceller samt annan  praxis\r\nsom   utifrån   traditionell   etik    är\r\nkontroversiell    och    oetisk.    Annan\r\nverksamhet som kan vara stötande  ur  ett\r\nannat    etiskt   perspektiv   är   vissa\r\ndjurförsök  eller  transplantationer   av\r\ndjurorgan till människor. Frågan när  det\r\ngäller   samvetsklausul  är  hur  Sverige\r\nskall  tillämpa  Europakonventionen,  som\r\nredan är en del av svensk lagstiftning.\r\nBakgrund\r\nRegeringen  beslutade 1993 att  tillsätta\r\nen   utredning  (dir.  1993:48)   om   en\r\nsamvetsklausul   i  högskoleutbildningen.\r\nDen särskilde utredaren hade till uppgift\r\natt   mot  bakgrund  av  högskolereformen\r\nutreda  frågan hur studenternas rätt  att\r\nav  religiösa,  etiska eller  andra  skäl\r\nvägra   delta   i   vissa   obligatoriska\r\nutbildningsmoment  kunde  tillgodoses   i\r\nhögskoleförordningen. Som exempel nämndes\r\nstudenter på barnmorskelinjen som  nekats\r\ndispens  från den obligatoriska kursen  i\r\ninsättning  av  spiral.  Skälen  till  en\r\nsådan  vägran kunde vara religiösa  eller\r\netiska.  En  vägran  kunde  innebära  att\r\nstudenten    inte   blev    godkänd    på\r\nutbildningen och alltså inte fick ut sitt\r\nexamensbevis.\r\nUtredningen   om  en  samvetsklausul   i\r\nhögskoleutbildningen   lade   fram   sitt\r\nbetänkande 1994 (SOU 1994:84).  Utredaren\r\nframhöll  att  frågan om  behovet  av  en\r\nsamvetsklausul egentligen handlar om  att\r\ngöra    en   rimlig   avvägning    mellan\r\nsamhällsintressena  och   respekten   för\r\nstudenters    etiska    och     religiösa\r\nåskådningar.   Enligt  utredaren   talade\r\nsammantaget övervägande skäl för att inte\r\ninföra    någon    samvetsklausul    inom\r\nhögskoleutbildningen. Utredaren  föreslog\r\ndock  att det skulle införas en möjlighet\r\natt hos Överklagandenämnden för högskolan\r\növerklaga   beslut   som   innebär    att\r\nstudenten    fått    avslag    på     sin\r\ndispensansökan.   Den   av    utredningen\r\nföreslagna ändringen genomfördes år 1996.\r\nTidigare behandling\r\nUtbildningsutskottet   behandlade   våren\r\n1994  flera  motioner  vari  ifrågasattes\r\ninförandet  av  en s.k. samvetsklausul  i\r\nhögskoleutbildningen som innebär  att  en\r\nstuderande  av  samvetsskäl  kan  befrias\r\nfrån  att delta i vissa utbildningsmoment\r\n(bet.  1993/94:UbU16, rskr. 1993/94:308).\r\nEn  majoritet av utbildningsutskottet tog\r\navstånd  från  att införa en  bestämmelse\r\nsom  innebär att studenter kan vägra  att\r\ngenomgå  ett obligatoriskt kursmoment  av\r\nreligiösa, etiska eller andra skäl.\r\nDen  fråga  som motionärerna väckte  var\r\nenligt majoritetens mening av mycket stor\r\nprincipiell  vikt.  Utbildningsutskottets\r\ngrundläggande uppfattning var  att  varje\r\npatient  som  söker hälso-  och  sjukvård\r\nalltid  skall vara säker på  att  få  den\r\nvård   och   behandling  som  situationen\r\nkräver.   Han   eller  hon   skall   vara\r\ngaranterad att bli behandlad av  personal\r\nsom  är utbildad och kompetent att  sköta\r\nuppgiften.  Alla vårdsökande skall  känna\r\nsig  förvissade om att personalen handlar\r\nenligt  vetenskap och beprövad erfarenhet\r\noch  följer gällande föreskrifter.  Denna\r\nprincip ställer naturligtvis höga krav på\r\nde patientorienterade utbildningarna. För\r\natt   vårdpersonal  skall   erhålla   den\r\nutbildning  och kompetens  som  samhället\r\nfordrar  får  det i princip  inte  finnas\r\nutrymme  för en student att vägra genomgå\r\nett       obligatoriskt       kursmoment.\r\nUtbildningsutskottet  erinrade   om   att\r\nriksdagen   tidigare   i   samband    med\r\nutformningen   av  barnmorskeutbildningen\r\nbehandlat   frågan  om   ett   eventuellt\r\ninförande  av samvetsklausul  med  hänsyn\r\ntill      sjukvårdspersonalens     etiska\r\növertygelse  (bet. 1986/87: SoU5).  Någon\r\nsamvetsklausul   hade   emellertid   inte\r\ninförts och yrkesverksam personal saknade\r\nlagstadgad rätt att t.ex. slippa medverka\r\nvid  aborter.  Utbildningsutskottet  hade\r\nunder hand erfarit att problemen föreföll\r\nvara   av  ringa  omfattning.  Det  fanns\r\nenligt  utskottets mening förutsättningar\r\natt    i    det   enskilda   fallet    nå\r\ntillfredsställande      lösningar      på\r\nkonflikten mellan utbildningens krav  och\r\nden          etiska         övertygelsen.\r\nUtbildningsutskottet kunde i sammanhanget\r\npeka   på  att,  enligt  Socialstyrelsens\r\nallmänna råd för sjukvårdspersonal, borde\r\npersoner, som på etiska, religiösa  eller\r\nandra  grunder  inte  kan  acceptera  att\r\nabort utförs, inte delta i abortvården av\r\nhänsyn  till  den  abortsökande  kvinnan.\r\nEnligt   utbildningsutskottets   bestämda\r\nmening   borde   en   samvetsklausul    i\r\nhögskoleutbildningen i enlighet  med  vad\r\nsom       anförts       i       beslutade\r\nutredningsdirektiv inte  komma  i  fråga.\r\nUtbildningsutskottet     föreslog     ett\r\ntillkännagivande   till   regeringen   om\r\ndetta.\r\nSocialutskottet framhöll  våren  1995  i\r\nbetänkande  1994/95:SoU21 att  frågan  om\r\nsamvetsklausul   nyligen   utretts   (SOU\r\n1994:84).   Med   hänsyn   härtill    var\r\nsocialutskottet    inte    berett     att\r\ntillstyrka  ett  motionsyrkande   om   en\r\nsamvetsklausul      innebärande       att\r\nvårdpersonal skall ha möjlighet att avstå\r\nfrån    deltagande   i   forskning    och\r\ntransplantationsverksamhet   där   vävnad\r\nfrån aborterat foster används.\r\nVåren           2002           avstyrkte\r\nkonstitutionsutskottet    motionsyrkanden\r\n(kd)  motsvarande det nu  aktuella  (bet.\r\n2001/02:KU15   s.   87   f.).   Utskottet\r\nhänvisade till att frågan om införande av\r\nen  samvetsklausul  inom  sjukvården  och\r\nhögskoleutbildningen    tidigare    varit\r\nföremål  för  ingående  bedömningar  inom\r\nriksdagen  och av en offentlig utredning.\r\nDet  hade befunnits att övervägande  skäl\r\ntalade     mot    att    införa    sådana\r\nsamvetsklausuler.  Utskottet   var   inte\r\nberett att göra någon annan bedömning.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet    har    inte    funnit    nya\r\nomständigheter  som talar  för  en  annan\r\nbedömning   än  den  utskottet   tidigare\r\ngjort.   Motion  Ub495  yrkande  1   (kd)\r\navstyrks.\r\n\r\nFörbud mot rasistiska organisationer,\r\nm.m.\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet avstyrker med hänvisning  till\r\ntidigare  ställningstaganden  en  motion\r\n(mp)    om    förbud   mot    rasistiska\r\norganisationer.  Vidare   avstyrks   med\r\nhänsyn  till vidtagna åtgärder m.m.  ett\r\nmotionsyrkande (fp) om åtgärder mot  det\r\npolitiska våldet.\r\nJämför   reservation  5  (fp).  Särskilt\r\nyttrande 1 (kd).\r\nMotionerna\r\nGustav   Fridolin   och   Helena   Hillar\r\nRosenqvist (båda mp) begär i motion  K322\r\nett förbud mot rasistiska organisationer.\r\nEnligt motionärerna visar utredning efter\r\nutredning att Sverige är ett av de länder\r\ni   Europa  som  har  mest  problem   med\r\nhögerextremism  och  vardagsrasism.   Den\r\nsvenska  högerextremismen är i  hög  grad\r\nuppbyggd  kring  det faktum  att  den  är\r\nlaglig. Motionärerna ifrågasätter om  det\r\när samhällets sak att garantera människor\r\nrätten  att organisera sig för att samlas\r\nbakom  kravet att utrota andra människor.\r\nVarje samhälle har en naturlig gräns  för\r\nsin  organisations-  och  yttrandefrihet.\r\nOrganisationsfrihet    för     rasisterna\r\nkränker  i  dag  svenskars  med  utländsk\r\nbakgrund  frihet att fritt röra sig,  att\r\nslippa  vara rädda och ibland  också  den\r\nprimära  rätten till liv. Ett förbud  och\r\nökad upplysning och information måste  gå\r\nhand  i  hand.  Motionärerna ifrågasätter\r\natt    ett    förbud    mot    rasistiska\r\norganisationer skulle innebära  en  sämre\r\nkontroll. Motionärerna framhåller att det\r\nkommer  att  bli  svårt att  dra  gränser\r\nmellan  vilka  organisationer  som   blir\r\nolagliga  och  vilka som måste  betraktas\r\nsom  legala.  Varje ny lag  innebär  dock\r\ngränsdragningsproblem. Risken för att ett\r\nförbud   mot   rasistiska  organisationer\r\nskulle öppna för ytterligare förbud väger\r\nenligt motionerna inte tungt.\r\nHelena  Bargholtz  m.fl.  (fp)  begär  i\r\nmotion  K385 att regeringen skall ta  itu\r\nmed  det  politiska våldet (yrkande  10).\r\nMotionärerna  säger  sig  vara  bekymrade\r\növer de senaste årens utveckling när  det\r\ngäller  brott med rasistiska,  nazistiska\r\noch    antisemitiska    förtecken.    Att\r\nmänniskor skräms till tystnad kan  enligt\r\nmotionen    aldrig    accepteras.     När\r\ndemonstranter  missbrukar demonstrations-\r\noch  yttrandefriheten  på  det  sätt  som\r\nskett  i  Göteborg 2001 är det inte  bara\r\nett  angrepp  mot  dem som  drabbades  av\r\nvandaliseringen utan också en attack  mot\r\ndemokratin. Det odlas enligt motionen  en\r\nvåldsromantik   och   en   tro   på   att\r\nutomparlamentariska      aktioner      är\r\növerlägsna den representativa demokratin,\r\nsom       får      legitimera      direkt\r\nantidemokratiska handlingar. Det är  alla\r\ndemokraters    uppgift    att     reagera\r\nkraftfullt när den extrema högern och den\r\nyttersta vänstern gör gemensam sak.\r\nBakgrund\r\nEnligt  2  kap. 1 § 5 regeringsformen  är\r\nvarje  medborgare gentemot  det  allmänna\r\ntillförsäkrad    föreningsfrihet,    dvs.\r\nfrihet att sammansluta sig med andra  för\r\nallmänna    eller    enskilda     syften.\r\nFöreningsfriheten får enligt 2 kap. 14  §\r\nbegränsas     endast    såvitt     gäller\r\nsammanslutningar, vilkas verksamhet är av\r\nmilitär   eller  liknande   natur   eller\r\ninnebär förföljelse av folkgrupp av  viss\r\nras,  med  viss  hudfärg eller  av  visst\r\netniskt ursprung.\r\nSverige   ratificerade   år   1971   FN-\r\nkonventionen  om  avskaffandet  av   alla\r\nformer av rasdiskriminering (SÖ 1971:40).\r\nKonventionen    syftar    till    faktisk\r\njämlikhet    mellan    människor     utan\r\nåtskillnad på grund av ras, hudfärg eller\r\nnationellt   eller   etniskt    ursprung.\r\nKonventionsstaterna har  åtagit  sig  att\r\nförbjuda  och  med alla  lämpliga  medel,\r\ndäribland     den    lagstiftning     som\r\nomständigheterna påkallar, göra  slut  på\r\nrasdiskriminering     från     personers,\r\ngruppers   eller   organisationers   sida\r\n(artikel 2 1 d). Staterna skall, i  syfte\r\natt  avskaffa rasdiskrimineringen och med\r\nvederbörligt  beaktande av  de  principer\r\nsom omfattas av den allmänna förklaringen\r\nom  de mänskliga rättigheterna och av  de\r\nrättigheter  som  uttryckligen  anges   i\r\nartikel  5,  bl.a.  olagligförklara   och\r\nförbjuda  organisationer och  organiserad\r\noch  annan  propaganda  som  främjar  och\r\nuppmanar   till  rasdiskriminering   samt\r\nförklara     deltagande     i      dylika\r\norganisationer eller dylik verksamhet som\r\nen  brottslig handling, straffbar  enligt\r\nlag  (artikel  4  b). I artikel  5  nämns\r\nbl.a.    rätten    till    åsikts-    och\r\nyttrandefrihet samt till församlings- och\r\nföreningsfrihet i fredligt syfte.\r\nEtt  förslag  till  lagstiftning  riktad\r\nmot rasistiska organisationers verksamhet\r\nlades  år  1991  fram av Utredningen  för\r\nåtgärder  mot  etnisk  diskriminering   i\r\nbetänkandet   Organiserad   rasism   (SOU\r\n1991:75).  Utredningen  föreslog  en   ny\r\nbestämmelse   i   brottsbalken   avseende\r\norganiserad    rasism   och    stöd    åt\r\norganiserad   rasism.  Enligt   förslaget\r\nskulle det göras straffbart att delta  i,\r\nbilda eller stödja en sammanslutning som,\r\ngenom  att medverka i eller uppmana  till\r\nbrottslighet som innebär våld, hot  eller\r\ntvång,  måste  anses  förfölja  folkgrupp\r\neller  annan  sådan grupp av personer  på\r\ngrund  av ras, hudfärg, nationellt  eller\r\netniskt  ursprung  eller  trosbekännelse.\r\nMotsvarande bestämmelse föreslogs införas\r\ni tryckfrihetsförordningen.\r\nRegeringen   gjorde   bedömningen    att\r\nutredningens    förslag    inte     borde\r\ngenomföras (prop. 1993/94:101 s. 23)  och\r\nanförde  bl.a.  att  det  kunde  förutses\r\nstora  svårigheter  i bevishänseende.  De\r\nsammanslutningar      som      förslagets\r\nstraffbestämmelse tog sikte på torde inte\r\nvara  registrerade och kan lätt ombildas.\r\nI  praktiken torde det vara fråga om löst\r\nsammansatta   grupperingar   utan   någon\r\negentlig           organisationsstruktur.\r\nSvårigheten  att  tillämpa  de   aktuella\r\nbestämmelserna  kunde  enligt  regeringen\r\nleda   till   att   bestämmelserna   blir\r\nineffektiva  och  därigenom   utgör   ett\r\ndåligt  hjälpmedel i kampen mot rasismen.\r\nEn  rasistisk  organisation kan  nämligen\r\noförtjänt komma att uppfattas som godkänd\r\ni  samhället  i  fall då inget  rättsligt\r\nförfarande  inleds  eller,  om  så  sker,\r\ndetta  inte  leder  till  fällande   dom.\r\nYtterligare   en   aspekt   var    enligt\r\nregeringen  att det är svårt att  utforma\r\nstraffbestämmelser av den typ utredningen\r\nföreslagit     utan    att     eftersätta\r\ngrundläggande   rättssäkerhetskrav    som\r\nförutsebarhet  och  avgränsning  av   det\r\nstraffbara  området.  Som  hade  påpekats\r\nfrån  ett  flertal remissinstanser  fanns\r\ndet   i   en   rad  hänseenden  betydande\r\nosäkerhet om den närmare innebörden av de\r\nföreslagna          straffbestämmelserna.\r\nOsäkerheten     gällde     både     vilka\r\nsammanslutningar som bestämmelsen  skulle\r\nvara  tillämplig på och vilken befattning\r\nmed  sammanslutningen som var avsedd  att\r\nmedföra  ansvar. Eftersom  de  föreslagna\r\nstraffbestämmelserna skulle föra med  sig\r\nen  inskränkning  av  den  grundlagsfästa\r\nföreningsfriheten   talade   detta    med\r\nsärskild styrka mot förslaget.\r\nKommittén     om    straffansvar     för\r\norganiserad brottslighet, m.m.  avlämnade\r\ni  oktober  2000 betänkandet  Organiserad\r\nbrottslighet,  hets mot  folkgrupp,  hets\r\nmot  homosexuella, m.m. - straffansvarets\r\nräckvidd (SOU 2000:88).\r\nEn  av kommitténs huvuduppgifter var att\r\növerväga   om   det  borde  införas   ett\r\nstraffansvar  för  aktivt  deltagande   -\r\nt.ex.  finansiering av verksamheten eller\r\nupplåtelse av lokal - i en sammanslutning\r\nsom  har  brottslighet som ett väsentligt\r\ninslag    i   sin   verksamhet.   Däremot\r\navvisades  i  direktiven ett straffansvar\r\nför själva medlemskapet i organisationer.\r\nEnligt   direktiven   skulle   en   sådan\r\nkriminalisering utgöra ett alltför  stort\r\ningrepp i föreningsfriheten, och dessutom\r\nskulle  den  komma att träffa förfaranden\r\nsom  helt  saknar straffvärde.  Kommittén\r\ndiskuterade  förutsättningarna   för   en\r\nutvidgad   kriminalisering   av    aktivt\r\ndeltagande    i    eller    stöd     till\r\nsammanslutningar      där       allvarlig\r\nbrottslighet   förekommer   och    gjorde\r\ndärefter   bedömningen   att   en   sådan\r\nutvidgning    inte   borde    genomföras.\r\nKommittén  pekade dock på en lösning  som\r\ninnebär    att   det   införs   särskilda\r\nstraffbestämmelser, som direkt tar  sikte\r\npå just de förfaranden som borde omfattas\r\nav   en   utvidgning  av  det  straffbara\r\nområdet. En konkret modell för utvidgning\r\nav     det     kriminaliserade    området\r\nutarbetades.  Enligt denna modell  skulle\r\ndet i brottsbalken tas in en ny paragraf,\r\nsom  riktar  sig mot personer  i  ledande\r\nställning   i   en   sammanslutning   där\r\nallvarlig brottslig verksamhet förekommer\r\noch mot dem som lämnar stöd till en sådan\r\nsammanslutning. Kommittén ansåg dock inte\r\natt   en   sådan  kriminalisering   borde\r\ninföras.  Bestämmelserna  skulle  närmast\r\nkomma   att  utgöra  kompletteringar   av\r\nnuvarande     regler    om     medverkan,\r\nförberedelse och stämpling till brott och\r\nskulle följaktligen få ett förhållandevis\r\nbegränsat             tillämpningsområde.\r\nBestämmelserna   skulle    vidare    vara\r\nförknippade     med     svårigheter     i\r\nbevishänseende,         och         vissa\r\ntillämpningsproblem    kunde    förutses.\r\nSammantaget  betydde  problemen  att  det\r\nkunde  befaras  att  bestämmelserna  inte\r\nskulle  bli  särskilt  effektiva.  Vidare\r\nfanns  det enligt kommittén en  risk  för\r\natt vissa organisationer som i dag verkar\r\ntämligen  öppet skulle välja  att  övergå\r\ntill  \"underjordisk\" verksamhet  eller  i\r\nvart  fall försöka organisera sig så  att\r\ndet  blir  svårt att identifiera personer\r\nmed ledande ställning i organisationen.\r\nEn   kriminalisering   enligt   modellen\r\nskulle  enligt kommitténs bedömning  inte\r\ninnebära   en   sådan   begränsning    av\r\nföreningsfriheten  som   förutsätter   en\r\nändring  i  regeringsformen. En  fråga  i\r\nsammanhanget var emellertid om  en  sådan\r\nkriminalisering ändå skulle kunna medföra\r\natt     möjligheten     till     politisk\r\nopinionsbildning   inskränktes   på   ett\r\notillbörligt  sätt.  I  direktiven   till\r\nutredningen  hade  konstaterats  att  det\r\ninom   miljörörelsen  och   fredsrörelsen\r\nfinns grupper som för att uppnå politiska\r\nmål  som  i och för sig är accepterade  i\r\nett demokratiskt samhälle använder sig av\r\nmetoder  som  är brottsliga och  genomför\r\nsina aktioner i organiserad form. Även om\r\nde   brottsliga  gärningarna  som  sådana\r\ngivetvis  måste beivras kunde det  enligt\r\ndirektiven inte komma i fråga att ingripa\r\nmot   deltagandet  i  eller  stödet  till\r\nsådana organisationer i och för sig. Just\r\nett sådant ingripande skulle innebära att\r\nmöjligheterna        till        politisk\r\nopinionsbildning  skulle  kringskäras  på\r\nett   sätt  som  är  oacceptabelt  i  ett\r\ndemokratiskt  samhälle. Enligt  kommittén\r\nkunde  det  inte gärna komma i fråga  att\r\nutforma   straffbestämmelserna   på   ett\r\nsådant  sätt  att skillnad  skulle  göras\r\nmellan olika sammanslutningar beroende på\r\nvilka mål de vill uppnå med de brottsliga\r\naktiviteterna.   Kommittén   ansåg    att\r\növervägande skäl talade mot att införa de\r\ndiskuterade lagbestämmelserna.  Kommittén\r\ngjorde  bedömningen att någon  utvidgning\r\ninte  borde  ske  av det  kriminaliserade\r\nområdet såvitt gäller deltagande i  eller\r\nstöd  till  de sammanslutningar  där  det\r\nförekommer allvarlig brottslighet.\r\nKommittébetänkandet   har   legat   till\r\ngrund    för   regeringens   förslag    i\r\npropositionen  Hets  mot  folkgrupp  m.m.\r\n(prop.  2001/02:59). Frågan  om  det  bör\r\ninföras  ett  utvidgat  straffansvar  för\r\naktivt deltagande i en sammanslutning som\r\nhar   brottslighet  som  ett   väsentligt\r\ninslag i sin verksamhet behandlades  inte\r\ni propositionen.\r\nSäkerhetspolisens     verksamhet     för\r\nförfattningsskydd       har        enligt\r\nverksamhetsberättelsen för 2001 inriktats\r\npå  inhemska  grupper  och  nätverk  samt\r\nenskilda   individer   som   genom   sitt\r\nhandlande visat att de är beredda att  ta\r\ntill  våld  eller  hot  i  syfte  att  nå\r\npolitisk  vinning eller som  kan  befaras\r\nstödja  sådana  aktiviteter.  Det  gäller\r\nfrämst  personer  med koppling  till  Vit\r\nmakt eller den autonoma miljön.\r\nAntalet  anmälda  brott  med  ideologisk\r\nkoppling   till  vit  makt-miljön   ökade\r\nmellan  1999 och 2000 från 1 331  till  2\r\n092.   Ökningen  avsåg  mest   hets   mot\r\nfolkgrupp,  skadegörelse  och  olaga  hot\r\nmedan   antalet  våldsbrott   visade   en\r\nsvagare ökning. Antalet anmälda brott  av\r\nantifascister och övrig vänster  var  383\r\når  2000  mot  113 år 1997. År  2000  var\r\nmisshandel  det tredje vanligaste  av  de\r\naktuella   brotten,  efter  klotter   och\r\nskadegörelse.\r\nEnligt  verksamhetsberättelsen hade  var\r\nfemte             till             sjätte\r\nkommunalnämndsordförande   övervägt   att\r\nlämna sitt uppdrag på grund av inträffade\r\nhot.  I  september 2001  tillsattes  inom\r\nRegeringskansliet en arbetsgrupp mot våld\r\noch  hot  mot politiker. I november  2002\r\npresenterades  handboken  Ett   hot   mot\r\ndemokratin  och broschyren Hot  och  våld\r\nmot  politiker. Broschyren är  tänkt  som\r\nett  stöd  till  den  förtroendevalde  om\r\ndenne    skulle    utsättas    för     en\r\nhotsituation.\r\nEnligt  budgetpropositionen för år  2003\r\n(prop. 2002/03:1 utg. omr. 4) prioriteras\r\nbl.a.  att  polisen  skall  utveckla  sin\r\nförmåga att bekämpa våldsbrott och  brott\r\nmed  rasistiska eller främlingsfientliga,\r\nantisemitiska och homofobiska inslag  (s.\r\n18).  Regeringen framhåller (s.  29)  att\r\nordningsstörningar och våld av  det  slag\r\nsom förekom vid Europeiska rådets möte  i\r\nGöteborg  utgör ett hot mot demokratin  i\r\nflera avseenden. Sådana angrepp hotar att\r\nhindra demokratiskt valda företrädare att\r\nmötas,    och   de   hotar   att   hindra\r\ndemokratiska  organisationer   från   att\r\nanordna  demonstrationer eller  på  annat\r\nsätt   uttrycka  åsikter.  Dessutom   kan\r\nangreppen leda till att människor skadas,\r\negendom  förstörs  och  samhället   känns\r\notryggare.  Enligt  propositionen   skall\r\npolisen    och   rättsväsendets    övriga\r\nmyndigheter  ha goda möjligheter  och  en\r\nhög   beredskap   att   effektivt   kunna\r\nförebygga    och    bekämpa    allvarliga\r\nordningsstörningar.\r\nI  budgetpropositionen  (utg.omr.  1  s.\r\n16)   redovisas  också  att   det   under\r\n2000-2002   genomförts  ett   långsiktigt\r\nutvecklingsarbete   för    den    svenska\r\nfolkstyrelsen   -  Tid   för   demokrati.\r\nAvsikten med utvecklingsarbetet har varit\r\natt    utveckla    medborgarnas    aktiva\r\ndeltagande      i      de       politiska\r\nbeslutsprocesserna  och  i  samhället   i\r\növrigt.  Ambitionen  har  varit  att   nå\r\nsådana  grupper som vanligen inte  nås  i\r\ndemokratiutvecklingsarbetet  Under   2000\r\ngenomfördes  ett  nationellt  rådslag  om\r\ndemokrati och delaktighet, och bidrag har\r\nlämnats       till      projekt       för\r\nutvecklingsarbete   för    den    svenska\r\nfolkstyrelsen.    En    utvärdering    av\r\nutvecklingsarbetet aviserades. Regeringen\r\navser att med beaktande av resultatet  av\r\nutvärderingen överväga hur det  fortsatta\r\nstödet för demokratiutveckling skall vara\r\norganiserat.\r\nGöteborgskommittén hade som uppgift  att\r\ngöra   en  kartläggning  och  analys   av\r\nhändelserna i samband med EU-toppmötet  i\r\nGöteborg   den  14-16  juni   2001.   Med\r\nutgångspunkt   i  den  analysen   och   i\r\nerfarenheter  av liknande evenemang  hade\r\nkommittén   att  överväga   och   föreslå\r\nåtgärder  som  med behållen  respekt  för\r\ndemonstrationsfriheten kan leda till  att\r\nallvarliga     ordningsstörningar     kan\r\nförebyggas.  Kommittén  redovisade   sitt\r\narbete  i betänkandet Göteborg 2001  (SOU\r\n2002:122).    Enligt    kommittén     kan\r\nprotesterna  i Göteborg inte  enbart  ses\r\nsom ordningsfrågor som skall hanteras med\r\npolisiära  insatser.  En  analys  av   de\r\nbakomliggande  orsakerna  visar  att  det\r\nframför  allt handlar om frågor som  bara\r\nkan  lösas politiskt inom de demokratiska\r\nstrukturerna.    När    det     politiska\r\nengagemanget liksom den politiska  arenan\r\nförändras  krävs nya kanaler  för  dialog\r\noch påverkan. Dagens nya rörelser präglas\r\nav  en  mångfald  av åsikter,  ett  icke-\r\nhierarkiskt nätverk, avsaknad av visionen\r\nom     den    stora    samhällslösningen,\r\nengagemang  i de konkreta orättvisorna  i\r\nvärlden  samt  ett växande medieberoende.\r\nUpparbetade  kanaler, t.ex. traditionella\r\nfolkrörelser   och   politiska   partier,\r\nfångar inte alltid upp de nya rörelsernas\r\nuttryckssätt. Kommittén betonar vikten av\r\nden  politiska dialogen i form av  samtal\r\noch   andra  kanaler  för  påverkan   och\r\ndeltagande     i     det     demokratiska\r\nbeslutsfattandet. Kommittén  konstaterade\r\nbrister rörande polisens insatser för att\r\nförebygga    och    bekämpa    allvarliga\r\nordningsstörningar och  föreslog  en  rad\r\nförbättringar.  Kommittén föreslog  också\r\natt  det  införs ett förbud mot maskering\r\nvid  demonstrationer  och andra  liknande\r\nsammankomster.\r\nTidigare behandling\r\nRiksdagen behandlade utförligt frågor  om\r\nrasistisk  brottslighet under våren  1994\r\nmed anledning av ett regeringsförslag  om\r\nåtgärder  mot rasistisk brottslighet  och\r\netnisk   diskriminering   i   arbetslivet\r\n(prop. 1993/94:101, bet. 1993/94:JuU13).\r\nJustitieutskottet,    som    tillstyrkte\r\nregeringens  förslag, delade  regeringens\r\nbedömning    att    FN-konventionen    om\r\navskaffande    av    alla    former    av\r\nrasdiskriminering inte innebär en absolut\r\nplikt att lagstifta om ett sådant förbud,\r\nutan  att  varje stat har rätt att  själv\r\nbestämma vilka metoder som skall användas\r\nför att uppfylla konventionens syfte. Den\r\nsvenska      lagstiftningen     uppfyllde\r\nkonventionens krav, eftersom  den  medför\r\natt varje yttring av rasism är förbjuden,\r\nvilket i praktiken tvingar organisationer\r\nsom    främjar   rasdiskriminering   till\r\npassivitet.  Med  hänvisning  till  bl.a.\r\nsvårigheter        att       upprätthålla\r\ngrundläggande   rättssäkerhetskrav    vad\r\ngäller  förutsebarhet och avgränsning  av\r\ndet    straffbara    området    avstyrkte\r\njustitieutskottet motioner om förbud  mot\r\nrasistiska   organisationer.   År    1996\r\nvidhöll justitieutskottet denna bedömning\r\n(bet. 1995/96:JuU14).\r\nKonstitutionsutskottet   behandlade    i\r\nbetänkande 1996/97:KU14 bl.a.  en  motion\r\nom  kriminalisering av den som  deltar  i\r\neller lämnar stöd till sammanslutning som\r\nägnar   sig   åt  rasistisk   förföljelse\r\nantingen  genom  att  ligga  bakom  eller\r\nuppmana  till allvarliga brott. Utskottet\r\nansåg  att  riksdagen borde vidhålla  sin\r\ntidigare bedömning i fråga om förbud  mot\r\nrasistiska   organisationer   m.m.    och\r\navstyrkte motionen.\r\nKonstitutionsutskottet   avstyrkte   med\r\nhänvisning     till     ett      aviserat\r\nutredningsarbete       i       betänkande\r\n1997/98:KU32  en motion  om  ändringar  i\r\nregeringsformen  som  syftade  till   att\r\nkunna kriminalisera enskilds deltagande i\r\norganiserad brottslighet.\r\nVåren   2000  avstyrkte  utskottet   ett\r\nliknande  motionsyrkande  med  hänvisning\r\ntill  arbetet i Kommittén om straffansvar\r\nför  organiserad brottslighet m.m.  (bet.\r\n1999/2000:KU11).\r\nVåren  2002  behandlade  utskottet  åter\r\nfrågan   (bet.   2001/02:KU15   s.   82).\r\nUtskottet hänvisade till att Kommittén om\r\nstraffansvar för organiserad brottslighet\r\nm.m.  i oktober 2000 redovisat resultatet\r\nav  sitt  arbete (SOU 2000:88). Kommittén\r\nansåg efter ingående överväganden att det\r\ninte  borde  ske  en  utvidgning  av  det\r\nkriminaliserade  området  såvitt   gäller\r\ndeltagande    i    eller    stöd     till\r\nsammanslutningar   där   det   förekommer\r\nbrottslighet.    Remissbehandlingen    av\r\nutredningens betänkande ledde  inte  till\r\natt    regeringen   gjort   någon   annan\r\nbedömning.  Mot bakgrund  av  att  frågan\r\nnyligen utretts var utskottet inte berett\r\natt ställa sig bakom ett tillkännagivande\r\ntill regeringen i kriminaliseringsfrågan.\r\nEn reservation (kd) avgavs.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet   anser  liksom  vid   tidigare\r\nställningstaganden       att        bl.a.\r\nsvårigheterna      att       upprätthålla\r\ngrundläggande   rättssäkerhetskrav    vad\r\ngäller  förutsebarhet och avgränsning  av\r\ndet  straffbara området för med  sig  att\r\nett  förbud mot rasistiska organisationer\r\ninte   bör  införas.  Motion  K322   (mp)\r\navstyrks.\r\nNär  det  gäller frågan om det politiska\r\nvåldet    delar   utskottet   självfallet\r\nmotionärernas uppfattning  om  vikten  av\r\natt  våldsromantik  och  antidemokratiska\r\nhandlingar        motverkas.        Bland\r\nprioriteringarna    för    polisen    och\r\nrättsväsendet   i   övrigt   ingår    att\r\nförebygga    och   bekämpa   brott    med\r\nrasistiska och främlingsfientliga  inslag\r\nliksom  sådana  händelser som  inträffade\r\nunder  EU-mötet  i Göteborg  våren  2001.\r\nFöreteelserna måste emellertid  motverkas\r\nockså  i andra sammanhang. Det är  enligt\r\nutskottets  mening  bl.a.  angeläget  att\r\nfrämja   ett  aktivt  deltagande   i   de\r\npolitiska  beslutsprocesserna inom  ramen\r\nför  den  representativa demokratin.  Ett\r\nsådant långsiktigt utvecklingsarbete  har\r\nskett  i  projektet  Tid  för  demokrati.\r\nEnligt    utskottets   mening   är    ett\r\ntillkännagivande till regeringen i frågan\r\ninte påkallat. Utskottet avstyrker motion\r\nK385 yrkande 10 (fp).\r\n\r\nNegativ föreningsfrihet\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet avstyrker med hänvisning  till\r\ntidigare     ställningstaganden      ett\r\nmotionsyrkande  om förstärkning  av  den\r\nnegativa föreningsrätten.\r\nJämför  reservation 6 (m,  fp,  kd,  och\r\nc).\r\nMotionen\r\nI  motion  K379 av Bo Lundgren m.fl.  (m)\r\nbegärs   ett   förslag  om   ändring   av\r\nregeringsformen vad gäller  den  negativa\r\nföreningsfriheten      (yrkande      13).\r\nMotionärerna anser att det med rätten att\r\nansluta  sig  till  en förening  rimligen\r\nockså  borde  följa  en  rätt  att   utan\r\nsanktion utträda ur en förening, men  att\r\nen  sådan  rätt är långt ifrån given  med\r\nnuvarande       regelsystem.       Enligt\r\nmotionärerna  förekommer det  fortfarande\r\natt  en facklig organisation nekar  eller\r\nställer  upp hinder när en medlem  önskar\r\nutträda.  På  samma sätt kan  det  uppstå\r\nsvårigheter    när    ett    arbetsgivare\r\nförbundit   sig   att   endast   anställa\r\npersoner  med  viss facklig tillhörighet.\r\nDet   förekommer  enligt  motionen  också\r\npåtryckningar    på   arbetsgivare    att\r\nacceptera  kollektivavtal. Den  nuvarande\r\nbristen  i  regeringsformen  bör  snarast\r\navhjälpas   på  så  sätt   att   det   av\r\ngrundlagen   uttryckligt   framgår    att\r\nenskilda   kan   ingå  exempelvis   icke-\r\nkollektivavtalsbundna arbetsrättsavtal.\r\nGällande regler\r\nEnligt  2  kap. 1 § 5 regeringsformen  är\r\nvarje  medborgare gentemot  det  allmänna\r\ntillförsäkrad föreningsfrihet: frihet att\r\nsammansluta  sig med andra  för  allmänna\r\noch  enskilda syften. Enligt 2 kap.  2  §\r\nregeringsformen   är   varje   medborgare\r\ngentemot  det allmänna skyddad mot  tvång\r\natt     delta    i    sammankomst     för\r\nopinionsbildning  eller  i  demonstration\r\neller  annan  meningsyttring  eller   att\r\ntillhöra     politisk     sammanslutning,\r\ntrossamfund  eller  annan  sammanslutning\r\nför  åskådning  i  politiskt,  religiöst,\r\nkulturellt eller annat sådant hänseende.\r\nTidigare riksdagsbehandling\r\nFrågan  om den negativa föreningsfriheten\r\nhar  behandlats av konstitutionsutskottet\r\nvid  ett  flertal tillfällen (se bet.  KU\r\n1983/84:8,  KU 1984/85:30, KU 1986/87:17,\r\nKU 1987/88:9, KU 1987/88:32, 1989/90:KU7,\r\n1990/91:KU6,  1992/93:KU2, 1999/2000:KU11\r\noch  2001/02:KU15). Vid  varje  tillfälle\r\nhar motionerna avstyrkts. Som skäl härför\r\nhar  i  huvudsak anförts att det inte  är\r\npraktiskt möjligt eller lämpligt att till\r\nutredning  ta upp också den i sin  helhet\r\nmycket      omfattande     frågan      om\r\nrättighetsskydd  för  enskild  mot  annan\r\nenskild.  Frågor  om sådant  skydd  borde\r\nenligt  utskottets  mening  som  dittills\r\nlösas  inom  den  vanliga lagstiftningens\r\nram.\r\nI  betänkande  1993/94:KU24  behandlades\r\nregeringens  proposition om inkorporering\r\nav  Europakonventionen och andra fri- och\r\nrättighetsfrågor.  Utskottet   behandlade\r\nbl.a.   en   motion  vari  begärdes   ett\r\ntillkännagivande  till   rege-ringen   om\r\ngrundlagsfäst    negativ   föreningsrätt.\r\nUtskottet  som avstyrkte motionen  gjorde\r\nföljande bedömning (s. 49).\r\nDe  personer  eller organisationer  mot\r\nvilka  en skyddsregel i grundlagen  för\r\nden  negativa föreningsfriheten  skulle\r\nverka     bör,     som     Fri-     och\r\nrättighetskommittén anför, ha rätt  att\r\nnågorlunda  detaljerat  få  veta  vilka\r\nhandlingar  från  deras  sida  som   är\r\nförbjudna.  Detta låter sig inte  göras\r\nmed  hjälp  av  sådana allmänna  regler\r\nsom     skulle    bli    aktuella     i\r\nregeringsformen.  Utskottet  anser  att\r\ndet  inte  heller  är  möjligt  att   i\r\ngrundlagen reglera vilka påföljder  som\r\neventuellt  skall följa  då  exempelvis\r\nen     facklig     organisation,     en\r\narbetsgivare    eller    arbetskamrater\r\nutövar    påtryckningar    på     eller\r\ndiskriminerar en enskild.\r\nEtt  ytterligare  problem  som  skulle\r\nuppstå  om  ett skydd för den  negativa\r\nföreningsfriheten      infördes       i\r\ngrundlagen  är, som kommittén  påpekar,\r\nhur  en  sådan reglering skall förhålla\r\nsig till principen om avtalsfrihet.  En\r\ngrundlagsreglering  av   den   negativa\r\nföreningsfriheten ger  nämligen  upphov\r\ntill   frågan  om  denna  skall   anses\r\ninnefatta  förbud mot  vissa  typer  av\r\navtalsklausuler,             exempelvis\r\norganisationsklausuler.       Utskottet\r\nanser   i  likhet  med  kommittén   att\r\nprincipen om avtalsfrihet är så  viktig\r\natt denna inte bör inskränkas annat  än\r\ni   de  fall  då  avtalsfriheten  klart\r\nmissbrukas.    Inte    heller     detta\r\nförhållande  är  möjligt  att  på   ett\r\nlämpligt    sätt    avgränsa    i    en\r\ngrundlagsregel.\r\nI  betänkande  1997/98:KU32  behandlades\r\nåter  frågan om förstärkt skydd  för  den\r\nnegativa   föreningsfriheten.   Utskottet\r\ngjorde då följande bedömning.\r\nDen      grundlagsskyddade     negativa\r\nföreningsrätten  ger  medborgarna   ett\r\nskydd  mot  att  det  allmänna  tvingar\r\nnågon    att   tillhöra   en   politisk\r\nsammanslutning,    trossamfund    eller\r\nannan  sammanslutning för  åskådning  i\r\npolitiskt, religiöst, kulturellt  eller\r\nannat  sådant hänseende. Den europeiska\r\nkonventionen  angående  skydd  för   de\r\nmänskliga    rättigheterna    och    de\r\ngrundläggande friheterna  gäller  sedan\r\nden  1  januari 1995 som lag i Sverige.\r\nEnligt  konventionen  skall  envar  äga\r\nrätt   till   frihet  att   deltaga   i\r\nfredliga   sammankomster   samt    till\r\nföreningsfrihet,    däri     inbegripet\r\nrätten  att bilda och ansluta sig  till\r\nfackföreningar  för  att  skydda   sina\r\nintressen.   Enligt   sin   ordalydelse\r\ngaranteras    endast    den    positiva\r\nföreningsfriheten. Europadomstolen  har\r\nemellertid  fastslagit att rätten  till\r\nföreningsfrihet inbegriper  rätten  att\r\ninte   vara   medlem  av  en  förening.\r\nUtskottet   vidhåller   sin    tidigare\r\ninställning  när det gäller  frågan  om\r\nen   utvidgad   grundlagsfäst   negativ\r\nföreningsrätt   och  avstyrker   därför\r\nmotionerna.\r\nMotionsyrkanden liknande det nu  aktuella\r\nbehandlades  åren  2000  och  2002  (bet.\r\n1999/2000:KU11  resp. bet. 2001/02:KU15).\r\nUtskottet     vidhöll    sin     tidigare\r\ninställning   i   frågan  och   avstyrkte\r\nmotionsyrkandena.   År   2000    framhöll\r\nutskottet  att  några nya  omständigheter\r\nsom     talade    för    att    förstärka\r\nregeringsformens skydd för  den  negativa\r\nföreningsfriheten inte  hade  framkommit.\r\nVid båda tillfällena avgavs reservationer\r\n(m, kd, c och fp).\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet   har   vid   flera    tidigare\r\ntillfällen  avstyrkt  motionsyrkanden  om\r\nförstärkning  av  regeringsformens  skydd\r\nför den negativa föreningsfriheten.\r\nUtskottet  anser  fortfarande  att   det\r\ninte  framkommit några nya omständigheter\r\nsom     talar     för    att    förstärka\r\nregeringsformens skydd för  den  negativa\r\nföreningsfriheten. Motion K379 yrkande 13\r\n(m) avstyrks.\r\n\r\nRetroaktivitetsförbud\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet avstyrker med hänvisning  till\r\ntidigare   bedömningar  en   motion   om\r\nutvidgning  av  området för  förbud  mot\r\nretroaktiv  lagstiftning och  en  motion\r\nom    ytterligare    begränsningar    av\r\nriksdagens  möjligheter att  besluta  om\r\nretroaktiv tillämpning av skattelag.\r\nJämför reservation 7 (m, kd, c).\r\nMotionerna\r\nI  motion K241 av Maud Olofsson m.fl. (c)\r\nbegärs        en        översyn        av\r\nretroaktivitetsförbudet i  2  kap.  10  §\r\nregeringsformen    som    skyddar     mot\r\nretroaktiv   lagstiftning  i   fråga   om\r\nstrafflagstiftning  och   skatter   eller\r\navgifter  (yrkande 35). Det finns  enligt\r\nmotionen problem när andra regler  ändras\r\nmed  retroaktiv verkan. Det är  uppenbart\r\natt  förändringar av t.ex. bidrag kan  ha\r\nnog  så  stor betydelse för företags  och\r\nenskildas    möjligheter   att    planera\r\nlångsiktigt.   Det   är   därför   enligt\r\nmotionen      önskvärt      att      göra\r\nretroaktivitetsförbudet    mer    allmänt\r\ntillämpligt  i fråga om all  lagstiftning\r\nmed   retroaktiv  verkan  som  missgynnar\r\nmedborgare eller en grupp av medborgare.\r\nMarietta de Pourbaix-Lundin (m)  begär  i\r\nmotion  K237  att regeringen skall  lägga\r\nfram  förslag  till  sådana  ändringar  i\r\nregeringsformen    att     det     införs\r\nytterligare       begränsningar        av\r\nmöjligheterna  för  riksdagen   att   med\r\nhänvisning  till  särskilda  skäl   fatta\r\nbeslut   om  skatter  och  avgifter   med\r\nretroaktiv verkan. Motionären vänder  sig\r\nmot det nuvarande utrymmet för undantaget\r\nsom medger att skatt eller statlig avgift\r\nfår  tas ut trots att lagen inte trätt  i\r\nkraft när omständigheterna inträffat.\r\nGällande regler m.m..\r\nEnligt   2  kap.  10  §  första   stycket\r\nregeringsformen  får straff  eller  annan\r\npåföljd inte åläggas för gärning som icke\r\nvar  belagd  med  brottspåföljd  när  den\r\nförövades.   Ej   heller   får    svårare\r\nbrottspåföljd  åläggas för  gärningen  än\r\nden  som var föreskriven då. Samma gäller\r\näven   förverkande  och  annan   särskild\r\nrättsverkan   av  brott.   Enligt   andra\r\nstycket får skatt eller avgift ej uttagas\r\ni  vidare mån än som följer av föreskrift\r\nsom    gällde    när   den   omständighet\r\ninträffade   som  utlöste  skatt-   eller\r\navgiftsskyldigheten.   Finner   riksdagen\r\nsärskilda skäl påkalla det, får dock  lag\r\ninnebära  att skatt eller statlig  avgift\r\nuttages trots att lagen inte hade trätt i\r\nkraft    när    nyssnämnda   omständighet\r\ninträffade,    om    regeringen     eller\r\nriksdagsutskott  då hade  lämnat  förslag\r\nhärom   till   riksdagen.   Med   förslag\r\njämställs ett meddelande i skrivelse från\r\nregeringen  till riksdagen om att  sådant\r\nförslag är att vänta.\r\n1973  års  fri-  och rättighetsutredning\r\növervägde  att  införa  ett  förbud   mot\r\nretroaktiv lagstiftning enligt 8 kap. 3 §\r\nregeringsformen,  dvs.  föreskrifter   om\r\nförhållandet  mellan  enskilda  och   det\r\nallmänna,  som avser ingrepp  i  enskilda\r\npersonliga eller ekonomiska förhållanden.\r\nAv två skäl fann utredningen att det inte\r\nvar   möjligt  att  föreslå  ett   sådant\r\nförbud.  Först  konstaterades  att  något\r\nundantagslöst   förbud   mot   retroaktiv\r\nlagstiftning  inte  upprätthålls  på   de\r\nangivna  rättsområdena, och att i lagtext\r\nmed   någon   grad   av  precision   ange\r\nförutsättningarna  för  när  avsteg   får\r\nmedges   fann   utredningen   inte   vara\r\nmöjligt. Till det sagda kom problemet att\r\navgöra  vad som skall förstås med att  en\r\nlag   är   tillbakaverkande   eller   har\r\nretroaktiv  verkan. Utanför straffrättens\r\nområde,  menade utredningen, är det  ofta\r\noklart  och  föremål för delade  meningar\r\nvad  som  skall anses vara en  retroaktiv\r\nverkan av en lag (SOU 1975:75 s. 159).\r\nRättighetsskyddsutredningen,  som   1978\r\növervägde  frågan om förstärkt skydd  mot\r\nretroaktiv lagstiftning, framhöll att det\r\nvarit  en angelägen uppgift att fortsätta\r\növervägningarna om retroaktivitetsförbud.\r\nSom  de tidigare övervägandena hade visat\r\nuppställde  sig emellertid  några  ganska\r\nsvårlösta   problem  när  man  undersökte\r\nmöjligheterna  att  vidga  förbudet   mot\r\nretroaktiv lagstiftning. Ett bestod i att\r\nman  dittills  inte helt  kunnat  undvika\r\nretroaktivitet i lagstiftningsarbetet  på\r\nnågot  rättsområde utanför straffrättens.\r\nEtt annat huvudproblem var att avgöra vad\r\nsom  skall  förstås med  att  en  lag  är\r\ntillbakaverkande  eller  har   retroaktiv\r\nverkan.  Utanför straffrätten fanns  inga\r\ngodtagna principer för att avgöra  detta.\r\nDet  hade inte varit möjligt att överväga\r\nhela  frågan  om en vidgning av  förbudet\r\nmot    retroaktiv    lagstiftning,    och\r\nutredningen  begränsade  sig   till   ett\r\nförslag om att retroaktivitetsförbudet  i\r\n2   kap.   10  §  regeringsformen  skulle\r\nutvidgas  till  att utöver  straffrättens\r\nområde gälla föreskrifter om skatt  jämte\r\navgifter  till det allmänna (SOU  1978:34\r\ns. 156).\r\nUtredningen  anförde  inledningsvis  att\r\nhuvudskälet  mot retroaktiv  lagstiftning\r\när  att en sådan lagstiftning bryter  mot\r\ngrundsatsen att man i förväg skall  kunna\r\nbedöma  de  rättsliga  konsekvenserna  av\r\nsitt handlande. En medborgare som handlar\r\nmed utgångspunkt i gällande rätt riskerar\r\natt  hans  handling  kommer  att  bedömas\r\nenligt  regler som tillkommit i efterhand\r\nnär  han  inte kan göra gjort ogjort.  Om\r\nretroaktiviteten  innebär  skärpning   av\r\nskattelag  kan han t.ex. i efterhand  bli\r\nvägrad   avdrag  för  utgifter  som   var\r\navdragsgilla   när   de   bestreds.   Ett\r\nindirekt   resultat  är  ofta   att   den\r\nenskilde  finner  att han  har  gjort  en\r\ncivilrättslig  handling  som   han   inte\r\nskulle  ha gjort - eller skulle ha  gjort\r\npå  annat  sätt  - om han vetat  hur  den\r\nskulle bli bedömd skatterättsligt.\r\nÅ  ena  sidan var det enligt utredningen\r\nett    samhällsintresse   av   vikt   att\r\nlagstiftaren  skall kunna  handla  snabbt\r\nsedan   han  väl  fått  ögonen   på   ett\r\noförutsett  och  inte önskvärt  sätt  att\r\nutnyttja  skatteregler.  Direkt  stötande\r\nskulle  det vara om just det förhållandet\r\natt regeringen lägger fram en proposition\r\nmed  förslag  till lag  som  hindrar  ett\r\nvisst  slag  av kringgående transaktioner\r\ntill    följd    av   ett   undantagslöst\r\nretroaktivitetsförbud skulle leda till en\r\nökning av sådana transaktioner fram  till\r\ndess  att  lagen trätt i kraft.  Å  andra\r\nsidan  kan  den  skattskyldige  som  vill\r\nförutse   skattekonsekvenserna  av   sitt\r\nhandlande    känna    sig    osäker    om\r\nlagstiftarens  planer.  Utredningen  fann\r\natt  rimlig  hänsyn  till  de  motstående\r\nintressena   togs  om  ett   förbud   mot\r\nretroaktiv             skattelagstiftning\r\nkompletterades  med  ett   undantag   för\r\nsådana situationer där de skattskyldiga i\r\nförväg  har fått ett auktoritativt besked\r\nom  att en kommande skatteregel avsågs få\r\nretroaktiv tillämpning.\r\nFri-  och  rättighetskommittén övervägde\r\ni     sitt     betänkande    Fri-     och\r\nrättighetsfrågor  - Regeringsformen  (SOU\r\n1993:40,   Del  A,  s.  110)  frågan   om\r\nbestämmelsen i 2 kap. 10 § andra  stycket\r\nregeringsformen om förbud mot  retroaktiv\r\nskattelagstiftning    är     tillräckligt\r\neffektiv   eller   om   reglerna    borde\r\nförändras.  Kommittén  framhöll  att  det\r\nutredningsarbete  som  ligger  bakom  den\r\nnuvarande  regleringen klart visar  vilka\r\nsvårbemästrade gränsdragningsproblem  som\r\nmåste    övervinnas,    där    motstående\r\nintressen ofta bryts mot varandra. Enligt\r\nkommitténs  uppfattning var  de  argument\r\nsom   åberopades  till   stöd   för   den\r\nnuvarande  regleringen alltjämt hållbara.\r\nDen  utformning som bestämmelsen erhållit\r\nsyntes enligt kommittén också väl avvägd.\r\nSedan    början   av   1990-talet    har\r\nretroaktiv  skattelagstiftning  beslutats\r\nen eller ett par gånger per riksmöte.\r\nTidigare behandling\r\nVåren   1998   avstyrkte  utskottet   ett\r\nmotionsyrkande   om   en   utredning   om\r\nskärpning   av  förbudet  mot  retroaktiv\r\nskattelagstiftning  (1997/98:KU32  s.   3\r\nf.).   Utskottet   hänvisade   till   att\r\nbestämmelserna   i   regeringsformen   om\r\ngrundläggande   fri-   och    rättigheter\r\nnyligen   hade  utretts   av   Fri-   och\r\nrättighetskommittén. Kommittén hade bl.a.\r\nuttalat att dess uppfattning var att  den\r\nutformning som bestämmelsen i 2 kap. 10 §\r\nandra  stycket regeringsformen om  förbud\r\nmot     retroaktiv     skattelagstiftning\r\nerhållit  syntes  vara  lämpligt  avvägd.\r\nUtskottet  gjorde ingen annan  bedömning.\r\nEn reservation (m) avgavs.\r\nVåren     2002    (bet.    2001/02:KU15)\r\navstyrktes    ett   motionsyrkande    (c)\r\nmotsvarande det nu aktuella K241  yrkande\r\n35.  Enligt utskottets mening gjorde  sig\r\nde    skäl    för   att   inte    utvidga\r\nretroaktivitetsförbudet som  anfördes  av\r\n1973 års fri- och rättighetsutredning och\r\nRättighetsskyddsutredningen   fortfarande\r\ngällande. En reservation (c) avgavs.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet    vidhåller   sina    tidigare\r\nbedömningar. Motionerna K241  yrkande  35\r\n(c) och K237 (m) avstyrks.\r\n\r\nSkydd mot diskriminering\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nFlera  motionsyrkanden  om  skyddet  mot\r\ndiskriminering  på  grund   av   sexuell\r\nläggning  avstyrks med  hänvisning  till\r\ntidigare   ställningstagande.   En   rad\r\nmotionsyrkanden  i frågor  som  omfattas\r\nav  pågående  utredningsarbete  avstyrks\r\nmed       hänvisning      till       att\r\nutredningsarbetet inte  bör  föregripas.\r\nEtt   par   motioner  som  gäller   dels\r\ngenomgång av lagstiftning, dels  behovet\r\nav  att motverka heteronormativitet  och\r\natt      minoriteter     utsätts     för\r\ndiskriminering och utanförskap  avstyrks\r\nmed  hänvisning  till HomO:s  uppgifter.\r\nSlutligen  avstyrks  en  motion  om   en\r\nminoritetsombudsman.\r\nJämför  reservationerna  8  (v,  mp),  9\r\n(fp), 10 (kd), 11 (fp, mp), 12 (fp),  13\r\n(mp)  och 14 (fp, mp), särskilt yttrande\r\n2 (c).\r\nMotionerna\r\nLars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion\r\nL249   en   översyn   av   2   kap.    15\r\nregeringsformen (yrkande 8). Den  nyligen\r\nbeslutade    ändringen    i    1     kap.\r\nregeringsformen är enligt  motionen  inte\r\ntillräcklig på denna punkt. Homosexuella,\r\nbisexuella och transpersoner bör omfattas\r\nav  regeringsformens förbud i 2 kap.  mot\r\ndiskriminerande lagstiftning.\r\nMats  Einarsson m.fl. (v) begär i motion\r\nK275 att 2 kap. 15 § regeringsformen  ges\r\nföljande   lydelse:  \"Lag   eller   annan\r\nföreskrift  får  ej  innebära  att  någon\r\nmissgynnas därför att han eller  hon  med\r\nhänsyn   till   ras,   hudfärg,   etniskt\r\nursprung  eller sexuell läggning  tillhör\r\nminoritet.\"  Motionärerna anser  att  den\r\nnyligen  införda  ändringen  i   1   kap.\r\nregeringsformen som föreskriver  att  det\r\nallmänna     bl.a.     skall     motverka\r\ndiskriminering   på  grund   av   sexuell\r\nläggning  inte  räcker för  att  motverka\r\ndiskriminering  av skäl som  har  samband\r\nmed sexuell läggning. Att diskriminerande\r\nlagstiftning  förekommer har  inte  minst\r\nSamboendekommittén   påvisat    i    sitt\r\nbetänkande    Nya    samboregler     (SOU\r\n1999:104).\r\nOckså  i  motion K310 av Gabriel Romanus\r\nm.fl. (fp, s, v, c, mp) begärs att 2 kap.\r\n15  §  regeringsformen utvidgas  (yrkande\r\n2).   Motionärerna  anser  att   det   är\r\nangeläget  att införa ett skydd  mot  att\r\nriksdagen    kan    anta    lagar     som\r\ndiskriminerar HBT-personer (homosexuella,\r\nbisexuella   och  transpersoner).   Trots\r\nuttalanden av riksdag och regering  finns\r\ndet    lagstiftning   som   diskriminerar\r\nhomosexuella  och  bisexuella  samt  även\r\ntranspersoner. Transpersoner är individer\r\nvars        könsidentitet       och/eller\r\nkönsidentitetsuttryck tidvis eller alltid\r\nskiljer  sig från normen för det kön  som\r\nregistrerats för dem vid födseln.\r\nI  motionen  begärs  också  att  sexuell\r\nläggning  skall omfattas av 1  kap.  2  §\r\nregeringsformen (yrkande 1). Motionärerna\r\nanser  att riksdagen skall fullfölja  den\r\npåbörjade  förändringen av  skrivningarna\r\nom  diskriminering  i regeringsformens  1\r\nkap. 2 § men att denna utvidgas till  att\r\nockså omnämna diskriminering på grund  av\r\nkönsidentitet.\r\nI  motion  So512  av  Martin  Andreasson\r\nm.fl.  (fp,  s,  v, c och mp)  begärs  en\r\növersyn   av   lagstiftningen   för   att\r\nundanröja   förekomsten  av   återstående\r\ndiskriminering   i   lagstiftningen   mot\r\nhomosexuella,       bisexuella        och\r\ntranspersoner (yrkande 5).\r\nTasso  Stafilidis  (v)  begär  i  motion\r\nUb556  (yrkande  6) ett  tillkännagivande\r\ntill  regeringen om behovet  av  åtgärder\r\nför  att motverka heteronormativitet  och\r\natt      minoriteter     utsätts      för\r\ndiskriminering      och      utanförskap.\r\nFortfarande existerar det enligt motionen\r\nen    heterosexuell   norm.   Homo-   och\r\nbisexuella  diskrimineras  fortfarande  i\r\nlagstiftningen.      De      osynliggörs,\r\nnedvärderas, särbehandlas och utsätts för\r\nvåld  enbart  på  grund av  sin  sexuella\r\nläggning. Könsrollsnormerna tillåter  ett\r\nalltför litet spelrum för män och kvinnor\r\natt  utveckla sin egen könsidentitet  och\r\ninskränker  livet för transpersoner,  som\r\nhelt eller delvis vill leva i en könsroll\r\ntraditionellt  förbehållen  det  motsatta\r\nkönet.\r\nGustav  Fridolin  (mp)  begär  i  motion\r\nK395   ett  lagförslag  med  förbud   mot\r\nåldersdiskriminering. I motsats till  vad\r\nsom gäller för diskriminering på grund av\r\nkön,  etnicitet eller funktionshinder  är\r\nåldersdiskriminering inte  förbjudet.  En\r\nkrogägare   har  rätt  att   diskriminera\r\nmyndiga     människor     genom     olika\r\nåldersgränser. Samhället bör inte tillåta\r\nnågon form av diskriminering. Vissa i dag\r\nbefintliga  åldersgränser  bör  behållas.\r\nDet  gäller  20-årsgränsen för  inköp  av\r\nalkohol  på  Systembolaget  och  likartad\r\n\"skyddslagstiftning\".     Det     privata\r\nnäringslivet  skall  dock  inte  tillåtas\r\ndiskriminera människor.\r\nI  motion  So444  av  Kenneth  Johansson\r\nm.fl.   (c)  begärs  åtgärder   för   att\r\nförhindra  åldersdiskriminering  (yrkande\r\n3).      Det     behövs     en     samlad\r\ndiskrimineringslagstiftning  för  att  ge\r\ndiskrimineringsombudsmannen           ett\r\nkraftfullt   verktyg.   En   sammanhållen\r\nlagstiftning  som  också  gäller  utanför\r\narbetslivet  gör det möjligt  att  ställa\r\nkrav på en större del av arbetslivet  som\r\nockså    omfattar   åldersdiskriminering.\r\nDiskriminering av äldre inom  vården  och\r\nandra  sammanhang är enligt  motionärerna\r\nett reellt problem.\r\nI  motion Sf289 av Peter Eriksson  m.fl.\r\n(mp)  begärs att lagarna om olika  former\r\nav   diskriminering  slås  ihop  till  en\r\ngemensam  antidiskrimineringslag  baserad\r\npå  mänskliga  rättigheter  (yrkande  6).\r\nMotionärerna  anser att  diskrimineringen\r\nmåste förebyggas och motverkas inom  alla\r\nområden  och på olika nivåer i samhället.\r\nDet  är  en mänsklig rättighet att slippa\r\ndiskriminering  på grund av  ovidkommande\r\nfaktorer.       Jämställdhets-        och\r\nmångfaldsplaner   skall   ingå   som   en\r\nnaturlig del av lagen.\r\nLars Leijonborg m.fl. (fp) begär i motion\r\nJu364    ett    tillkännagivande     till\r\nregeringen      om      det       svenska\r\nombudsmannasystemet     (yrkande     23).\r\nMotionärerna anser att JO:s makt  minskat\r\nmed  avskaffandet av ämbetsmannaansvaret,\r\noch   med   införandet  av  en  rad   nya\r\nombudsmän  sjunkit ned till att  bli  ett\r\nämbetsverk  bland andra.  Ombudsmannaidén\r\nhar    försvagats   och    tunnats    ut.\r\nOmbudsmannainstitutionen bör  tydliggöras\r\noch  förenklas. Ingripanden mot  statliga\r\noch  kommunala ämbetsmän och  myndigheter\r\nbör  samordnas  under JO-ämbetet.  Övriga\r\nombudsmän  bör  slås  samman   till   ett\r\nombudsmannaämbete.  Stor   återhållsamhet\r\nbör iakttas när det gäller att införa nya\r\nombudsmannauppgifter.  JO  skulle  enligt\r\nmotionärerna med en sådan ordning  kanske\r\nåterfå något av sin forna status, och det\r\nsammanslagna ombudsmannaämbetet skulle få\r\nstörre  kraft.  Det bör  enligt  motionen\r\nvidare övervägas att utöka talerätten för\r\norganisationer  som särskilt  tillvaratar\r\nsvaga och utsatta gruppers intressen.\r\nI  motion  K241  av Maud Olofsson  m.fl.\r\n(c)        begärs        en        samlad\r\ndiskrimineringslagstiftning    och     en\r\nsamordning   av   ombudsmannafunktionerna\r\n(yrkande   37).   Med   en   sammanhållen\r\nlagstiftning  som  också  gäller  utanför\r\narbetslivet   är   det  enligt   motionen\r\nmöjligt att ställa krav på en större  del\r\nav       samhällslivet,      inkluderande\r\nåldersdiskriminering. Med en sammanhållen\r\nlagstiftning    kan    även    de     fem\r\nombudsmannafunktionerna DO,  JämO,  HomO,\r\nHO och BO samordnas under riksdagen.\r\nSven  Brus  m.fl. (kd)  begär  i  motion\r\nSf334  (yrkande 43) att Ombudsmannen  mot\r\ndiskriminering  ges ett  särskilt  ansvar\r\nför  opinionsbildning mot diskriminering,\r\nfrämlingsfientlighet     och      rasism.\r\nMotionärerna  anser  att  DO   eller   en\r\nframtida Rättighetsombudsman bör  ha  ett\r\nspeciellt ansvar och fungera som motor  i\r\nopinionsbildningen. Försöket  med  lokala\r\ndiskrimineringsombudsmän         avvisas.\r\nMotionärerna anser vidare att DO bör vara\r\nen  från  regeringen fristående myndighet\r\noch  i  stället  underställas  riksdagen.\r\nDetta bör behandlas av den utredning  som\r\nnu      utreder     sammanslagning     av\r\nfrämjandeombudsmännen.\r\nI   motion  A213  begär  Sven  Brus  och\r\nKenneth       Lantz       (kd)        att\r\ndiskrimineringsombudsmän   utifrån   kön,\r\netnicitet och sexuell läggning sammanförs\r\ntill att avse all form av diskriminering,\r\nbl.a. på grund av ålder (yrkande 2).\r\nHenrik S Järrel (m) begär i motion  K280\r\natt det inrättas ett ämbete för mänskliga\r\nrättigheter, som bl.a. skulle  överta  de\r\nnuvarande ombudsmannamyndigheternas  roll\r\noch    uppgifter   samt   sortera   under\r\nriksdagen. Motionären hänvisar  till  att\r\nFN  har  rekommenderat sina medlemsländer\r\natt  inrätta  ett  fristående  organ  med\r\nuppgift  att skydda och främja  mänskliga\r\nrättigheter. Det rimligaste  vore  därför\r\natt   sammanföra   de   nuvarande   olika\r\nombudsmannainstituten till ett samlat MR-\r\nämbete  för  att  vinna  ökad  slagkraft,\r\nspridning  av övergripande kompetens  och\r\nett bättre, integrerat tillvaratagande av\r\nden  enskildes  rättigheter.  Ett  sådant\r\nrättighetsorgan  bör  enligt   motionären\r\nsortera  direkt under riksdagen  för  att\r\nmarkera större oberoende, konstitutionell\r\ntyngd och demokratisk insyn.\r\nPaavo Vallius (s) begär i motion K366 ett\r\ntillkännagivande  till regeringen  om  en\r\nminoritetsombudsman. Enligt motionen  har\r\ninsikten           om          riksdagens\r\nminoritetspolitiska  beslut   inte   nått\r\nbeslutsfattare  på ett tillfredsställande\r\nsätt.  På den lokala nivån, där de flesta\r\nbesluten     angående    de    nationella\r\nminoriteterna fattas, upplever många  att\r\nde  inte får lagens stöd och att den inte\r\ntas  på  allvar. Detta gäller  både  inom\r\nförvaltningsområdet och utanför det.  För\r\natt se till att intentionerna av beslutet\r\ngenomförs  även i praktiken och  för  att\r\ninformationen  om det nya  politikområdet\r\nnår   olika  intressenter  samt   berörda\r\nmyndigheter   kan   en   ny    myndighet,\r\nminoritetsombudsmannen,      som       på\r\nmotsvarande    sätt    som    JämO    och\r\nDiskrimineringsombudsmannen, skall  kunna\r\nfölja  upp det konkreta genomförandet  av\r\nden  nationella minoritetspolitiken  vara\r\nen   lösning.  Myndigheten  skulle  kunna\r\nfölja  upp det konkreta genomförandet  av\r\nden nationella minoritetspolitiken.\r\nTidigare behandling m.m.\r\nSedan den 1 januari 2003 gäller enligt  1\r\nkap.  2  § regeringsformen bl.a. att  det\r\nallmänna  dels skall verka för  att  alla\r\nmänniskor  skall kunna uppnå  delaktighet\r\noch  jämlikhet  i samhället,  dels  skall\r\nmotverka diskriminering på grund av  kön,\r\nhudfärg,    nationellt   eller    etniskt\r\nursprung,    språklig   eller    religiös\r\ntillhörighet,  funktionshinder,   sexuell\r\nläggning,  ålder eller annan omständighet\r\nsom gäller den enskilde som person (prop.\r\n2001/02:72,       bet.      2001/02:KU18,\r\n2002/03:KU6)\r\nI  propositionen framhölls att det  inte\r\när  fråga om en rättsligt bindande  regel\r\nutan     om     ett     program-      och\r\nmålsättningsstadgande som ger uttryck för\r\nvissa  särskilt  viktiga  principer   för\r\nsamhällsverksamhetens         inriktning.\r\nStadgandets  främsta funktion  är  enligt\r\npropositionen att ålägga det allmänna att\r\npositivt  verka för att de  ifrågavarande\r\nmålsättningarna    i   största    möjliga\r\nutsträckning förverkligas. Till  skillnad\r\nfrån reglerna i 2 kap. regeringsformen om\r\nde  grundläggande fri- och rättigheterna,\r\nger  1  kap.  2  §  regeringsformen  inte\r\nupphov  till  några rättigheter  för  den\r\nenskilde.  I propositionen påpekades  att\r\nden  enskilde alltså inte med stöd  av  1\r\nkap.  2  §  regeringsformen  kan  påkalla\r\ndomstols  ingripande mot det allmänna.  I\r\nvilken  utsträckning det  allmänna  lever\r\nupp  till målsättningarna kan enbart  bli\r\nföremål för politisk kontroll. Stadgandet\r\nkan   dock  få  rättslig  betydelse   som\r\ntolkningsdata vid tillämpningen av  olika\r\nrättsregler.\r\nNär    det   gäller   sexuell   läggning\r\nanfördes     i     propositionen      att\r\nRiksförbundet        för         sexuellt\r\nlikaberättigande    begärt    att    även\r\nkönsidentitet  inkluderas i uppräkningen.\r\nRegeringen ville med anledning  av  detta\r\nframhålla  att uppräkningen av  otillåtna\r\ndiskrimineringsgrunder     endast      är\r\nexemplifierande och inte uttömmande.  Det\r\nåligger  alltså det allmänna att motverka\r\ndiskriminering även på grund av  andra  -\r\nliknande  -  osakliga omständigheter  som\r\ngäller den enskilde som person, än de som\r\nuttryckligen har angetts.\r\nI   betänkande  2001/02:KU15  behandlade\r\nutskottet      under      våren      2002\r\nmotionsyrkanden (v) om ett  tillägg  i  2\r\nkap. 15 § som innebär ett skydd mot lagar\r\noch  andra  föreskrifter  som  missgynnar\r\nnågon av skäl som har samband med sexuell\r\nläggning.   Utskottet   hänvisade    till\r\nregeringens förslag om ändring av 1  kap.\r\n2  §  regeringsformen. Utskottet framhöll\r\natt   en  sådan  ändring  i  likhet   med\r\ndiskrimineringsbestämmelserna  i  2  kap.\r\ninnebär ett skydd mot att diskriminerande\r\nlagar  stiftas  och bibehålls.  Utskottet\r\nvar  inte  berett  att  förorda  att   en\r\nbestämmelse  om  skydd mot diskriminering\r\npå  grund av sexuell läggning införs i  2\r\nkap. regeringsformen eller att frågan  om\r\ngrundlagsskyddet   för   vissa    utsatta\r\ngrupper   nu   åter  blev   föremål   för\r\nutredning (s. 43). En reservation (v  och\r\nmp) avgavs.\r\nI  samma  betänkande avstyrkte utskottet\r\nett  motionsyrkande (c) om diskriminering\r\nav ungdomar (bet. 2001/02:KU15 s. 44 f.).\r\nUtskottet  redovisade att kulturutskottet\r\nnyligen   avstyrkt   motionsyrkanden   om\r\nåldersgränserna   (bet.    2001/02:KrU8).\r\nKulturutskottet  hänvisade  till  att  en\r\ningående           genomgång           av\r\nförfattningsreglerade       åldersgränser\r\ngjorts  i  utredningsbetänkandet  Bevakad\r\növergång  -  Åldersgränser för  unga  upp\r\ntill     30     år     (SOU    1996:111).\r\nKulturutskottet   ville   framhålla   att\r\nfrågan  om  mera enhetliga  åldersgränser\r\nkompliceras av att uppsatta åldersgränser\r\navser  så  skilda förhållanden som  ungas\r\nrättigheter, deras skyldigheter och deras\r\nbehov  av  skydd.  Att med  dessa  skilda\r\nutgångspunkter   fastställa    en    enda\r\nenhetlig åldersgräns torde innebära stora\r\nproblem.    Kulturutskottet   var    dock\r\nmedvetet om att ungdomar upplever mängden\r\nav      olika      åldersgränser      som\r\notillfredsställande  och  att   gränserna\r\nibland   kan  kännas  godtyckligt  satta.\r\nGränser  som funnits under en längre  tid\r\nkanske    också    kan    upplevas    som\r\notidsenliga,        eftersom        t.ex.\r\nsamhällsutveckling                    och\r\nutbildningsväsendets utbyggnad  på  olika\r\nsätt   har  påverkat  ungdomars   mognad.\r\nÅldersgränser  som ungdomar  kan  uppleva\r\nsom  orättvisa och onödiga kan också vara\r\nsådana  som inte är författningsreglerade\r\nutan  satta  av  t.ex.  restauranger  och\r\nandra   nöjesarrangörer.  Kontakter   med\r\nbranschföreträdare   hade   tagits   från\r\nRegeringskansliet,  men  överläggningarna\r\nhade  inte lett till att splittringen  av\r\nåldersgränser    för    tillträde    till\r\nrestauranger        m.m.         ändrats.\r\nKulturutskottet   hänvisade   till    att\r\nregeringen    beslutat    tillsätta    en\r\nparlamentarisk kommitté med  uppdrag  att\r\narbeta  med  frågan  om  en  sammanhållen\r\ndiskrimineringslagstiftning. I  uppdraget\r\ningår   att   lämna  förslag   till   hur\r\nbestämmelserna om åldersdiskriminering  i\r\nEG-direktivet    om   likabehandling    i\r\narbetslivet (2000:78/EG) skall genomföras\r\ni     Sverige.     När     det     gäller\r\ndiskrimineringsgrunden    ålder     skall\r\nutredningen    kartlägga     i     vilken\r\nutsträckning det finns ett behov  av  att\r\ninföra   sådan  lagstiftning   på   andra\r\nsamhällsområden än de områden  som  täcks\r\nav   direktivet   om   likabehandling   i\r\narbetslivet.\r\nFrågan  om en samlad ombudsmannamyndighet\r\nbehandlades     hösten     2000     (bet.\r\n2000/01:KU3).     Utskottet      framhöll\r\ninledningsvis   i   sin   bedömning   den\r\nsärställning  som  Riksdagens   ombudsmän\r\nhar.  Utskottet ansåg inte att det  fanns\r\nnågon  anledning  att  ifrågasätta   JO:s\r\nställning och verksamhet.\r\nNär  det gällde frågan om att föra  ihop\r\nde    ombudsmän   som   är   underställda\r\nregeringen            till             en\r\nombudsmannaorganisation  ansåg  utskottet\r\natt tiden nu var mogen att utreda frågan.\r\nEnligt   utskottet   borde   således   en\r\nutredning  tillsättas  med  uppgift   att\r\nundersöka  om  det finns  förutsättningar\r\nför   att  slå  samman  några  av   eller\r\nsamtliga  dessa  ombudsmannainstitutioner\r\ntill    en    institution.   Frågan    om\r\nhuvudmannaskapet  för   dessa   ombudsmän\r\nmåste, enligt utskottet, ses i ljuset  av\r\nde  uppgifter ombudsmännen tilldelas. Vad\r\nutskottet  anfört  gavs  regeringen  till\r\nkänna (rskr. 2000/01:33-35).\r\nVåren    2002    behandlade    utskottet\r\nmotioner      om      en     sammanhållen\r\ndiskrimineringsorganisation och om ett MR-\r\nämbete.  Utskottet  hänvisade  till   att\r\nregeringen beslutat om direktiv  till  en\r\nkommitté  som skall utreda frågan  om  en\r\nsamlad    antidiskrimineringslagstiftning\r\noch en samordning eller sammanslagning av\r\nombudsmän (bet. 2001/02:KU15 s.  29  f.).\r\nUtskottet    konstaterade    dock     att\r\nBarnombudsmannen   inte   omfattades   av\r\nkommittédirektiven   och   föreslog   ett\r\ntillkännagivande till regeringen  om  att\r\nuppdraget  till kommittén  skall  omfatta\r\nsamtliga  ombudsmän under regeringen.  En\r\nreservation  (s,  v)  förelåg.  Riksdagen\r\nbeslutade   i  enlighet  med   utskottets\r\nförslag     (rskr.    2001/02:191).     I\r\nproposition  2001/02:96  hade  regeringen\r\nnämnt  sin  avsikt att i tilläggsdirektiv\r\nge   utredningen   om   en   sammanhållen\r\ndiskrimineringslagstiftning i uppdrag att\r\nse   över   frågan  om  Barnombudsmannens\r\nställning.   -   Enligt   uppgift    från\r\nRegeringskansliet                beräknas\r\ntilläggsdirektiv     till     utredningen\r\nbeslutas under våren 2003.\r\nUtredning om en sammanhållen\r\ndiskrimineringslagstiftning\r\nRegeringen   har  den  31  januari   2002\r\nbeslutat   tillkalla  en   parlamentarisk\r\nkommitté  med uppdrag bl.a. att  överväga\r\nen      gemensam     lagstiftning     mot\r\ndiskriminering  som omfattar  alla  eller\r\nflertalet   diskrimineringsgrunder    och\r\nsamhällsområden    och    överväga     en\r\nsamordning eller sammanslagning av  några\r\nav        eller        samtliga        av\r\nJämställdhetsombudsmannen,   Ombudsmannen\r\nmot         etnisk        diskriminering,\r\nHandikappombudsmannen  och   Ombudsmannen\r\nmot  diskriminering på grund  av  sexuell\r\nläggning,  samt om den eller de  framtida\r\nombudsmannainstitutioner   som   föreslås\r\nskall  vara underställda regeringen eller\r\nriksdagen.\r\nI  uppdraget ingår att lämna förslag till\r\nhur           bestämmelserna           om\r\nåldersdiskriminering i  EG-direktivet  om\r\nlikabehandling i arbetslivet (2000/78/EG)\r\nskall  genomföras  i  Sverige  samt   att\r\növerväga  om ett skydd mot diskriminering\r\nav   juridiska   personer  bör   införas.\r\nKommittén   skall   också   överväga   om\r\nlagstiftning mot diskriminering på  grund\r\nav  funktionshinder, sexuell läggning och\r\nkönstillhörighet skall införas även på de\r\nandra  områden som omfattas av direktivet\r\n2000/43/EG om likabehandling oavsett  ras\r\neller      etniskt      ursprung       än\r\narbetslivsområdet  och   högskoleområdet.\r\nKommittén  skall vidare enligt direktiven\r\növerväga   om  ett  liknande  skydd   mot\r\ndiskriminering bör införas  för  samtliga\r\ndiskrimineringsgrunder   på   ytterligare\r\nnågot  eller några andra samhällsområden.\r\nBeträffande diskrimineringsgrunden  ålder\r\nskall   utredningen  kartlägga  i  vilken\r\nutsträckning det finns ett behov  av  att\r\ninföra   sådan  lagstiftning   på   andra\r\nsamhällsområden än de områden  som  täcks\r\nav   direktivet   om   likabehandling   i\r\narbetslivet.\r\nI  direktiven  framhålls  att  lagen  om\r\nförbud  mot  diskriminering i arbetslivet\r\npå  grund  av sexuell läggning  har  till\r\nändamål  att  motverka  diskriminering  i\r\narbetslivet på grund av sexuell läggning.\r\nI  direktiven framhålls att  med  sexuell\r\nläggning avses homosexuell, bisexuell och\r\nheterosexuell  läggning  och  att  termen\r\nsexuell   läggning  även   förekommer   i\r\ndirektivet     om    likabehandling     i\r\narbetslivet  och  får  anses   ha   samma\r\ninnebörd  där.  Enligt  denna  definition\r\nomfattas  inte  s.k.  transpersoner.  Med\r\ntranspersoner     brukar     man     avse\r\ntransvestiter,  transsexuella  och  andra\r\npersoner  som har en könsidentitet  eller\r\nett  beteende  som  tidvis  eller  alltid\r\nskiljer   sig   från  vad   som   utifrån\r\nstereotypa  men  utbredda föreställningar\r\nkan    förväntas   beroende   på    deras\r\nbiologiska kön. Transsexualism  har  både\r\ninom  EG-rätten och i svensk rätt ansetts\r\nvara  en  fråga  om könstillhörighet  och\r\ninte  om  sexuell läggning. Transsexuella\r\npersoner har därmed redan i dag ett skydd\r\nmot  diskriminering i  arbetslivet  genom\r\njämställdhetslagen    och    lagen     om\r\nlikabehandling av studenter i  högskolan.\r\nDetta  skydd  omfattar  emellertid   inte\r\nnågra  andra transpersoner. I  direktiven\r\nhänvisas till att det under senare  år  i\r\nolika    sammanhang,   bl.a.   i    flera\r\nriksdagsmotioner, har framförts  önskemål\r\nom  införande av ett särskilt  skydd  mot\r\ndiskriminering   av  transpersoner.   Det\r\nfinns enligt regeringens mening anledning\r\natt  nu  närmare undersöka om  det  finns\r\nbehov  av  att införa ett särskilt  skydd\r\nmot  diskriminering av transpersoner  och\r\nhur  ett  sådant skydd i  så  fall  skall\r\nutformas.\r\nKommittén  skall, med  beaktande  av  de\r\nställningstaganden   och   förslag    som\r\nkommittén lägger fram i övrigt,  särskilt\r\növerväga  om  det finns skäl att  ersätta\r\nstraffbestämmelsen        om        olaga\r\ndiskriminering  med någon  annan  typ  av\r\nreglering.    Kommittén   skall    belysa\r\neventuella fördelar och problem  med  ett\r\nersättande av bestämmelsen samt analysera\r\nkonsekvenserna  av dubbelreglering  genom\r\nbåde          civilrättslig         eller\r\noffentligrättslig    lagstiftning     och\r\nstraffrättslig lagstiftning.\r\nEnligt  direktiven  har  framförts   att\r\nalltför  många  specialiserade  ombudsmän\r\nskulle  kunna  undergräva den  auktoritet\r\nsom ligger i ombudsmannainstitutionen som\r\nsådan  och  medföra risk  för  att  vissa\r\ngrupper   kan  falla  mellan   de   olika\r\nombudsmännens verksamhet. Kommittén skall\r\növerväga möjligheterna till och analysera\r\nkonsekvenserna  av  en sammanslagning  av\r\nnågra eller samtliga av JämO, DO, HO  och\r\nHomO   till  en  institution  eller   att\r\nsamordna   dem  på  något   annat   sätt.\r\nKommittén  skall  även  överväga  om  den\r\neller  de  ombudsmannainstitutioner   som\r\nkommittén  lämnar förslag om  skall  vara\r\nunderställda regeringen eller  riksdagen.\r\nI  uppdraget ingår också att överväga hur\r\ntillsynen    över    ett    förbud    mot\r\ndiskriminering  på grund av  ålder  skall\r\nutövas.\r\nFrån  olika håll har det ifrågasatts  om\r\nde  svenska  ombudsmän  som  lyder  under\r\nregeringen   uppfyller   de    krav    på\r\nopartiskhet och självständighet  som  har\r\nkommit  till  uttryck  i  internationella\r\növerenskommelser om organ  för  skydd  av\r\nmänskliga    rättigheter.     I     flera\r\nriksdagsmotioner,    och    även     från\r\nombudsmännen  själva, har  det  framförts\r\natt myndigheter med ombudsmannaansvar bör\r\nlyda  under riksdagen med tanke på  deras\r\nsärskilda roll som fristående och obundna\r\nombudsmannamyndigheter.            Enligt\r\nregeringens mening måste huvudmannaskapet\r\nför  ombudsmännen  ses  i  ljuset  av  de\r\nuppgifter ombudsmännen tilldelas.\r\nKommittén,     som     tagit      namnet\r\nDiskrimineringskommittén   (N    2002:6),\r\nskall  redovisa uppdraget  senast  den  1\r\ndecember 2004 (dir. 2002:11).\r\nUtskottets ställningstagande\r\nFlera  motioner  tar  upp  frågan  om  en\r\nutvidgning    av    det     skydd     mot\r\ndiskriminerande lagstiftning som ges i  2\r\nkap.  15 § regeringsformen till att också\r\nomfatta   diskriminering  på   grund   av\r\nsexuell  läggning eller av  homosexuella,\r\nbisexuella  och transpersoner.  Riksdagen\r\nhar nyligen beslutat om ett införande i 1\r\nkap. 2 § regeringsformen av ett skydd mot\r\ndiskriminering  till  följd  av   sexuell\r\nläggning.   Våren  2002  förklarade   sig\r\nutskottet inte berett att förorda att  en\r\nbestämmelse  om  skydd mot diskriminering\r\npå grund av sexuell läggning skulle föras\r\nin  i  2  kap. regeringsformen. Utskottet\r\nvidhåller  detta  ställningstagande   och\r\navstyrker motionerna L249 yrkande 8 (fp),\r\nK275 (v) och K310 yrkande 2 (fp, s, v, c,\r\nmp).\r\nNär  det gäller frågan om diskriminering\r\npå  grund av könsidentitet vill utskottet\r\nhänvisa  till att det i förarbetena  till\r\nden nyligen beslutade ändringen av 1 kap.\r\n2   §   regeringsformen  framhållits  att\r\nuppräkningen         av         otillåtna\r\ndiskrimineringsgrunder     endast      är\r\nexemplifierande och inte uttömmande.  Det\r\nåligger  alltså det allmänna att motverka\r\ndiskriminering även på grund av  andra  -\r\nliknande  -  osakliga omständigheter  som\r\ngäller den enskilde som person. Utskottet\r\nanser mot denna bakgrund att det inte  är\r\nnödvändigt med utvidgning av 1 kap.  2  §\r\nså  att  även diskriminering på grund  av\r\nkönsidentitet   omnämns.   Motion    K310\r\nyrkande 1 (fp, s, v, c, mp) avstyrks.\r\nFlertalet  övriga frågor som tas  upp  i\r\nmotionerna   berörs  av  uppdraget   till\r\nDiskrimineringskommittén. Kommittén skall\r\nsålunda överväga en gemensam lagstiftning\r\nmot   diskriminering  som  omfattar  alla\r\neller   flertalet  diskrimineringsgrunder\r\noch   samhällsområden  och  överväga   en\r\nsamordning   eller   sammanslagning    av\r\nombudsmän,  dock ej Riksdagens ombudsmän.\r\nFrågor  som gäller diskrimineringsgrunden\r\nsexuell läggning, ett särskilt skydd  mot\r\ndiskriminering   av   transpersoner   och\r\nbehovet      av     lagstiftning      mot\r\ndiskriminering på grund av ålder omfattas\r\nav  kommitténs uppdrag. Enligt utskottets\r\nmening   bör   resultatet  av  kommitténs\r\narbete inte föregripas. Utskottet är inte\r\nheller berett att nu ställa sig bakom ett\r\nkrav      på     införande     av      en\r\nminoritetsombudsman.    Utskottet    vill\r\nhänvisa  till  redovisningen  i  följande\r\navsnitt   som   visar   att   det    från\r\nregeringens   sida  har   vidtagits   och\r\naviserats en rad åtgärder för att se till\r\natt intentionerna bakom riksdagens beslut\r\nom  de nationella minoriteterna genomförs\r\noch   för   att  sprida  information   om\r\nbeslutet.  Utskottet är inte  berett  att\r\ndärutöver  nu förorda inrättandet  av  en\r\nsärskild  minoritetsombudsman. Motionerna\r\nK395  (mp),  So444 yrkande 3  (c),  Sf289\r\nyrkande  6 (mp), Ju364 yrkande  23  (fp),\r\nK241  yrkande  37 (c), Sf334  yrkande  43\r\n(kd),  A213 yrkande 2 (kd), K280 (m)  och\r\nK366 (s) avstyrks.\r\nNär    det    gäller   en   översyn    av\r\nlagstiftningen    för    att    undanröja\r\nförekomsten av återstående diskriminering\r\ni    lagstiftningen   mot   homosexuella,\r\nbisexuella    och   transpersoner    vill\r\nutskottet  hänvisa till att  Ombudsmannen\r\nmot  diskriminering av  homosexuella  har\r\nsom  uppgift bl.a. att föreslå regeringen\r\nåtgärder  som  kan ha betydelse  för  att\r\nmotverka  att diskriminering  förekommer.\r\nDels sker detta inom ramen för det gängse\r\nremissförfarandet, dels gör  ombudsmannen\r\nframställningar  på eget  initiativ.  När\r\ndet     gäller    transsexualitet     har\r\nJämställdhetsombudsmannen     motsvarande\r\nuppgift  på arbetslivsområdet.  Utskottet\r\nanser  mot denna bakgrund att en  översyn\r\nav   hela  lagstiftningsområdet   i   ett\r\nsammanhang  inte  är  nödvändig.   Motion\r\nSo512  yrkande 5 (fp, s,  v,  c  och  mp)\r\navstyrks.\r\nOckså  när det gäller frågan om åtgärder\r\nför  att motverka heteronormativitet  och\r\natt      minoriteter     utsätts      för\r\ndiskriminering   och   utanförskap   vill\r\nutskottet  hänvisa till HomO:s uppgifter.\r\nDenna  ombudsman  skall  verka  för   att\r\ndiskriminering   på  grund   av   sexuell\r\nläggning  inte förekommer.  Motion  Ub556\r\nyrkande 6 (v) avstyrks följaktligen.\r\n\r\nNationella minoriteter\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet avstyrker med hänvisning  till\r\ntidigare      ställningstagande      ett\r\nmotionsyrkande (c) om att de  nationella\r\nminoriteterna    skall    omnämnas     i\r\nregeringsformen.  Motionsyrkanden   från\r\n(c)   respektive  (s)  om   minoriteters\r\ndelaktighet  och  samrådsförfarande,  om\r\nfördelning  av kulturmedel, om  fortsatt\r\nreformarbete och om äldreomsorg för  den\r\nfinsktalande minoritetsgruppen  avstyrks\r\nmed  hänvisning  till vidtagna  åtgärder\r\noch  pågående arbete. Ett motionsyrkande\r\n(fp)   om   utvidgning  av  det  samiska\r\nförvaltningsområdet till det  sydsamiska\r\nområdet  avstyrks  med  hänvisning  till\r\natt  frågan utreds. Fyra motionsyrkanden\r\n(v  och  kd,  resp. fp, kd  samt  s)  om\r\nutvidgning    av    det    finskspråkiga\r\nförvaltningsområdet      till      bl.a.\r\nMälardalsområdet      avstyrks       med\r\nhänvisning  till  pågående  överväganden\r\nmed   anledning  av  en   rapport.   Med\r\nhänvisning         till         tidigare\r\nställningstagande      avstyrks      ett\r\nmotionsyrkande   (fp)   om   att    alla\r\nsverigefinländare skall  få  status  som\r\nnationell minoritet. En motion  (mp)  om\r\nratificering av ILO-konventionen nr  169\r\navstyrks  med  hänvisning till  tidigare\r\nställningstagande    att    arbetet    i\r\nGränsdragningskommissionen           bör\r\navvaktas.\r\nJämför  reservation  15  (fp  och   mp).\r\nSärskilda  yttranden 3  (fp,  v,  c  och\r\nmp), och 4-5 (fp, kd, v, c, och mp).\r\nMotioner\r\nÅsa  Torstensson (c) begär i motion  K264\r\natt   de  nationella  minoriteterna   och\r\nursprungsbefolkningen  skall   nämnas   i\r\nregeringsformen   (yrkande   3).   Vidare\r\nbegärs  tillkännagivanden till regeringen\r\nom  minoriteters delaktighet i demokratin\r\n(yrkande  1)  och  om  minoritetsgruppers\r\nmöjlighet att utöva sitt självbestämmande\r\nexempelvis genom att ta över fördelningen\r\nav     kulturmedel    till    de     egna\r\ninstitutionerna   (yrkande   2).    Detta\r\nförutsätter   ett  generöst   stöd   utan\r\nmotsvarande krav på insyn och kontroll. I\r\nmotionen  framhålls också att  offentliga\r\ninstitutioner        bör         utnyttja\r\nsamrådsförfarande     med     minoriteter\r\n(yrkande 4).\r\nMartin  Andreasson (fp) begär  i  motion\r\nK277  att  regeringen ges i  uppdrag  att\r\nefter  samråd  med berörda  kommuner  och\r\nlänsstyrelse samt frivilligorganisationer\r\nlägga  fram de lagförslag som behövs  för\r\nen       utvidgning      av       samiska\r\nförvaltningsområdet till några kommuner i\r\ndet   sydsamiska  området  (yrkande   1).\r\nMotionären  framhåller att sydsamiskan  -\r\nsom   i   Sverige  har  sin   ungefärliga\r\nutsträckning i Västerbotten, Jämtland och\r\nHärjedalen  - nu talas av endast  ca  500\r\npersoner  och befinner sig i  ett  mycket\r\nutsatt  läge. Det finns en påtaglig  risk\r\natt  språket  helt  dör  ut.  I  motionen\r\nbegärs också att regeringen ges i uppdrag\r\natt  lägga fram de lagförslag som  behövs\r\nför  en  utvidgning av det  finskspråkiga\r\nförvaltningsområdet   till    Stockholms-\r\neller Mälardalsregionen (yrkande 2).  Att\r\ninkludera   huvudstadsregionen   i    det\r\nfinskspråkiga förvaltningsområdet  skulle\r\ninnebära  förbättringar för finskspråkiga\r\ni  kontakten med myndigheter,  men  också\r\nvara   en  markering  av  stor  symbolisk\r\ninnebörd.  Slutligen yrkas att regeringen\r\nges i uppdrag att pröva förutsättningarna\r\nför  att  låta sverigefinländare  oavsett\r\nmodersmål   få   status   som   nationell\r\nminoritet   i   Sverige   (yrkande    3).\r\nMotionären hänvisar till kriterierna  att\r\ngruppen har en uttalad samhörighet,  inte\r\nhar    en   med   hänsyn   till   antalet\r\ndominerande ställning och att den har  en\r\nreligiös,  språklig,  traditionell  eller\r\nkulturell  särart, att den har historiska\r\nband  med  Sverige och att det  finns  en\r\nsjälvidentifikation  där   den   enskilda\r\nindividen såväl som gruppen har vilja att\r\nbehålla sin identitet.\r\nI  motion K294 av Erling Wälivaara  (kd)\r\nbegärs  ett  fortsatt  reformeringsarbete\r\nför    att    stärka   minoritetsspråkens\r\nställning  i hela landet. Det  är  enligt\r\nmotionen  viktigt  att minoritetsspråkens\r\nställning      även      utanför       de\r\nförvaltningsområden som gäller i enlighet\r\nmed     riksdagens     beslut     stärks.\r\nReformarbetet   måste   enligt   motionen\r\ngenomföras  så  att det stegvis  blir  en\r\npositiv   utveckling   i   hela   landet.\r\nSpeciellt     kommuner      med      stor\r\ninvandrartäthet  har   ett   ansvar   för\r\nutvecklingen. Vidare sägs att Mälardalen,\r\nGöteborgs-, Borås- och Olofströmsområdena\r\nsärskilt bör uppmärksammas eftersom stora\r\ngrupper  sverigefinländare  bor  i  dessa\r\nområden.\r\nPaavo  Vallius  (s) tar  i  motion  K324\r\nockså  upp  frågan  om en  utvidgning  av\r\nförvaltningsområdet för  finska  språket.\r\nMed  beaktande av Sveriges  och  Finlands\r\ngemensamma  historia och det  faktum  att\r\nfinskan  än i dag är ett levande språk  i\r\nSverige är det enligt motionären dags att\r\nlyfta fram finskans ställning i Stockholm\r\noch Mälardalen.\r\nI  motion K391 av Elina Linna m.fl.  (v,\r\nkd)  begärs  att  det i uppföljningen  av\r\nlagarna   om  rätt  att  använda  samiska\r\nrespektive   finska  och  meänkieli   hos\r\nförvaltningsmyndigheter   och   domstolar\r\ngörs  en  översyn  av  begränsningarna  i\r\nförvaltningsområdena.        Motionärerna\r\nhänvisar till att 95 % av sverigefinnarna\r\nbor utanför förvaltningsområdena, t.ex. i\r\nMälardalen och runt Göteborg.\r\nPaavo  Vallius m.fl. (s) begär i  motion\r\nK420 ett tillkännagivande till regeringen\r\nom   äldreomsorg  för  den   finsktalande\r\nminoritetsgruppen. Motionärerna anser att\r\nde  äldre bör få en lagstadgad rätt  till\r\nfinskspråkig  äldreomsorg i hela  landet,\r\ninte  bara inom förvaltningsområdet.  Det\r\när  också viktigt att ge ekonomiskt  stöd\r\ntill ny- eller ombyggnad för dem som vill\r\nstarta  senior-  eller  äldreboende   för\r\nfinsktalande                       äldre.\r\nInformationsinsatserna               till\r\nbiståndshandläggare i olika kommuner  bör\r\nöka.  Det  behövs medel för  arbetet  för\r\nutökad   äldreomsorg  för   finsktalande,\r\nutbildning  av sverigefinska  pensionärer\r\nom  svensk äldreomsorg samt för temadagar\r\nför  politiker och tjänstemän om  behovet\r\nav        finskspråkig       äldreomsorg.\r\nOrganisationen Sverigefinska  Pensionärer\r\nbör   få   utse   en  representant   till\r\nregeringens           pensionärskommitté.\r\nLandstingsförbundet      och      Svenska\r\nKommunförbundet har ett stort ansvar  när\r\ndet  gäller  information  om  behovet  av\r\nfinskspråkig   äldreomsorg,  hemsjukvård,\r\nrehabilitering,   demensutredningar   och\r\npsykiatrisk  vård  och  när  det   gäller\r\nsamarbetet mellan kommuner. Sverigefinska\r\nföreningar  och andra organisationer  bör\r\nfå  projektstöd.  Svenska Kommunförbundet\r\noch Landstingsförbundet bör ta upp frågan\r\nom    ökat    stöd   till   Sverigefinska\r\nPensionärers        distrikts-        och\r\ngrundorganisationer  och  frågan  om  att\r\ndessa  skall få utse representanter  till\r\nkommunernas        och       landstingens\r\npensionärsråd.\r\nI  motion  K421  av Paavo Vallius  m.fl.\r\n(s)   begärs  ett  tillkännagivande  till\r\nregeringen      om     de      nationella\r\nminoriteternas      möjligheter      till\r\ninflytande och samråd i frågor som  berör\r\ndem.  Motionärerna understryker  att  den\r\nnationella minoritetspolitiken berör hela\r\nlandet och alla samhällsnivåer. Därför är\r\ndet  enligt  motionen av  stor  vikt  för\r\npolitikens   konkreta  genomförande   att\r\nbeslutsfattare på alla samhällsnivåer  är\r\nväl   informerade   om   innebörden    av\r\nriksdagsbeslutet  i frågan.  Motionärerna\r\nanser  att  minoriteternas organisationer\r\nbör  garanteras tillräckliga  resurser  i\r\nframtiden  för  att  på  jämlika  villkor\r\nkunna    ansvara   för   uppdraget    som\r\nintressenter    för    sina    respektive\r\nminoritetsgrupper. Vidare  anser  de  att\r\nregeringen ansvarar för att informationen\r\nom  innehållet och konsekvenserna av  den\r\nnationella    minoritetspolitiken     får\r\ngenomslag även lokalt och regionalt.\r\nÅsa  Domeij (mp) begär i motion K394  ett\r\nförslag  till  en svensk anslutning  till\r\nILO:s  konvention  169 om  ursprungsfolks\r\nrättigheter. Enligt motionen  innebär  de\r\nförberedande steg som tagits att  Sverige\r\nnu kan ansluta sig till ILO-konventionen.\r\nDet  finns  ingen anledning  att  invänta\r\npågående   och   eventuellt  tillkommande\r\nutredningar  med  den  tid  det  tar  att\r\nfärdigställa   dessa   samt   bereda   en\r\nproposition.  En  sådan  ordning   skulle\r\ninnebära att det tar åtta-tio år innan en\r\nsvensk  anslutning skulle kunna  komma  i\r\nfråga.    Det   bör   räcka    med    den\r\nviljeinriktning som Sverige visat när det\r\ngäller att lösa återstående frågor.\r\nBakgrund\r\nSverige ratificerade i februari 2000  den\r\neuropeiska  stadgan om  landsdels-  eller\r\nminoritetsspråk\r\n(minoritetsspråkskonventionen)        och\r\nEuroparådets ramkonventionen om skydd för\r\nnationella         minoriteter.         I\r\nminoritetsspråkskonventionen    framhålls\r\nbl.a.   att   skydd  och   främjande   av\r\nlandsdels- eller minoritetsspråk i  olika\r\nländer  och regioner i Europa  utgör  ett\r\nviktigt bidrag till uppbyggandet  av  ett\r\nEuropa    som   vilar   på   demokratiska\r\nprinciper  och  kulturell  mångfald  inom\r\nramen   för  nationell  suveränitet   och\r\nterritoriell                  integritet.\r\nMinoritetsspråkskonventionen   innehåller\r\nbestämmelser   om  vilka  kriterier   som\r\nligger till grund för att ett språk skall\r\nbehandlas       som      minoritetsspråk.\r\nKriterierna  är  att  språket  skall   ha\r\nanvänts  av  hävd i ett viss  territorium\r\ninom en stat av medborgare i staten,  att\r\ndet   skall   vara  annorlunda   än   det\r\nofficiella språket och att det  talas  av\r\ntillräckligt många personer.  Om  språket\r\ninte   uppfyller  kravet   på   historisk\r\ngeografisk anknytning kan det omfattas av\r\nvissa av konventionens bestämmelser såsom\r\nett territoriellt obundet språk.\r\nEuroparådets ramkonvention om skydd  för\r\nnationella  minoriteter, ramkonventionen,\r\när   en   principdeklaration  som   skall\r\nförverkligas  genom  nationell  lag   och\r\nlämplig regeringspolitik. Ramkonventionen\r\ninnehåller inte någon  definition  på  en\r\nnationell minoritet. I artikel 5  framgår\r\nendast att nationella  minoriteter har en\r\nidentitet som baseras på religion, språk,\r\ntraditioner  och kulturarv. Konventionens\r\nutformning  medför att  de  ratificerande\r\nstaterna  själva  kan  avgöra   vad   som\r\nkännetecknar   en  nationell   minoritet.\r\nUnder  konventionens  tillkomst  har  det\r\ndock  framgått  att begreppet  syftar  på\r\ngrupper med långvarig anknytning till  en\r\nstat.       Ramkonventionen      omfattar\r\nbestämmelser  om  skydd  för  språk  samt\r\nskydd  och  stöd  för minoritetskulturer,\r\ntraditioner,   kulturarv  och   religion,\r\nvilket    är   vidare   än   de   områden\r\nminoritetsspråkskonventionen  tar   sikte\r\npå.  Regeringen  framhöll  i  proposition\r\n1998/99:143   Nationella  minoriteter   i\r\nSverige  (s.  43) att följande  kriterier\r\nborde  vara  uppfyllda för att  en  grupp\r\nskall    betraktas   som   en   nationell\r\nminoritet:\r\nGrupp  med uttalad samhörighet som  till\r\nantalet  i  förhållande  till  resten  av\r\nbefolkningen  har  en  icke   dominerande\r\nställning  i samhället. Gruppbestämningen\r\nkan  inte  enbart  göras  efter  gruppens\r\nnumerära antal utan här måste också vägas\r\nin  och  belysas  gruppens  struktur  och\r\nsammanhållning.\r\nReligiös,     språklig,     traditionell\r\noch/eller kulturell tillhörighet.  Endast\r\nett  av  de  uppräknade  särdragen  måste\r\nföreligga  men  de  särdrag  som  gruppen\r\nuppvisar   måste   i   något   väsentligt\r\navseende skilja den från majoriteten.\r\nSjälvidentifikation. Den enskilde  såväl\r\nsom gruppen skall vilja ha en strävan att\r\nbehålla sin identitet.\r\nHistoriska  eller  långvariga  band  med\r\nSverige. Regeringen ansåg inte att det är\r\nmöjligt att dra någon absolut gräns  mätt\r\ni  år. Regeringens bedömning var dock att\r\nendast       minoritetsgrupper       vars\r\nminoritetskultur funnits i  Sverige  före\r\nsekelskiftet    uppfyller    kravet    på\r\nhistoriska och långvariga band.\r\nDe  nationella  minoriteterna  är  samer,\r\nsverigefinnar, tornedalingar,  romer  och\r\njudar.  Lagarna (1999:1175 och  1176)  om\r\nrätt   att   använda  samiska  respektive\r\nfinska       och      meänkieli       hos\r\nförvaltningsmyndigheter och domstolar ger\r\nenskilda rätt att använda dessa  språk  i\r\noffentliga  sammanhang i de  områden  där\r\nspråken  används av hävd och  fortfarande\r\nanvänds  i  tillräcklig  omfattning.  För\r\nsamiska  omfattas  Arjeplogs,  Gällivare,\r\nJokkmokks  och  Kiruna kommuner  och  för\r\nfinska     och    meänkieli    Gällivare,\r\nHaparanda,  Kiruna, Pajala och Övertorneå\r\nkommuner.  Till följd av de  nya  lagarna\r\nhar   6   miljoner  kronor  avsatts   som\r\nstatsbidrag till kommuner och Landstinget\r\ni  Norrbottens län för de åligganden  som\r\nföljer av lagstiftningen. Bestämmelser om\r\nfördelningen    finns   i    förordningen\r\n(2000:86)  om  statsbidrag till  åtgärder\r\nför  att  stödja användningen av samiska,\r\nfinska  och  meänkieli  i  kontakter  med\r\nförvaltningsmyndigheter och domstolar.\r\nI   budgetpropositionen  för   år   2003\r\n(prop.   2002/03:1,   utgiftsområde    8)\r\nframhålls   att   inflytandet   för    de\r\nnationella       minoriteterna       inom\r\nminoritetspolitiken är av stor betydelse.\r\nBland   annat   hålls  samrådsmöten   med\r\nföreträdare     för    regeringen     och\r\nminoriteternas  organisationer.  För   år\r\n2001   tillfördes   organisationer    som\r\nföreträder nationella minoriteter  1  550\r\n000  kr  för att stärka deras möjligheter\r\ntill  inflytande i frågor som berör  dem.\r\nMedlen    har    använts    till    bl.a.\r\nmötesverksamhet,     informationsinsatser\r\nsamt  till åtgärder som syftar  till  att\r\nförbättra kunskaperna i det egna språket.\r\nRegeringen  har vidare gett  Skolverket,\r\nKulturrådet   och  Folkbildningsrådet   i\r\nuppdrag att inom respektive ansvarsområde\r\nredovisa hur de nationella minoriteternas\r\nintressen  tillgodoses i olika avseenden.\r\nUppdraget   har  år  2001  redovisats   i\r\nrapporter  till  regeringen.  Rapporterna\r\ninnehåller   förslag   till   ytterligare\r\nåtgärder. Av Kulturrådets rapport framgår\r\natt  stora  och  olika behov  finns  inom\r\nminoriteterna  när det  gäller  språkvård\r\noch kulturverksamhet. Det statliga stödet\r\ntill  litteratur-  och  kulturtidskrifter\r\nökades  med  1 miljon kronor  fr.o.m.  år\r\n2000  för  att särskilt kunna  beakta  de\r\nnationella  minoriteterna vid  fördelning\r\nav   stödet.   Från  och  med   år   2002\r\ntillfördes Kulturrådet 7 miljoner  kronor\r\nför  ett  nytt  bidrag för  insatser  som\r\nsyftar  till  att  främja  de  nationella\r\nminoriteternas språk och kultur.\r\nRegeringen  har vidare gett Ombudsmannen\r\nmot diskriminering i uppdrag att under en\r\ntvåårsperiod   genomföra   ett   särskilt\r\narbete  för  att förebygga  och  motverka\r\ndiskriminering     av     romer.     Inom\r\nRegeringskansliet   har    en    särskild\r\narbetsgrupp  inrättats för  att  samordna\r\nfrågor   inom  minoritetspolitiken.   För\r\nsamarbete  mellan Sverige och Finland  om\r\nminoritets-   och  minoritetsspråksfrågor\r\nhar     inrättats     en     finsk-svensk\r\narbetsgrupp.\r\nEn   arbetsgrupp  vid  Länsstyrelsen   i\r\nNorrbottens län har bildats för att följa\r\ni vilken utsträckning lagarna om rätt att\r\nanvända samiska, finska och meänkieli har\r\nanvänts. Hittills har arbetsgruppen låtit\r\ngöra  en  enkätundersökning hos  statliga\r\noch   kommunala   förvaltningsmyndigheter\r\nsamt domstolar i förvaltningsområdena för\r\nsamiska  respektive finska och meänkieli.\r\nHärutöver  skall  länsstyrelsen   årligen\r\nredovisa    hur    statsbidraget     till\r\nkommunerna och landstinget fördelats samt\r\nvilket  resultat  uppföljningen   av   de\r\nregionala insatserna och kostnaderna  för\r\ndessa    gett.    I   budgetpropositionen\r\nframhålls  att  det, för  att  målet  för\r\nminoritetspolitiken      skall      kunna\r\nförverkligas,    krävs    att    samtliga\r\nnationella   minoriteters    behov    och\r\nintressen beaktas i alla delar av  landet\r\noch      på      alla      nivåer       i\r\nsamhällsförvaltningen. Det  gäller  såväl\r\nstatliga  myndigheter  som  kommuner  och\r\nlandsting.  Åtgärder  kommer  därför  att\r\nvidtas   för   att   öka   kunskapen   om\r\nminoritetspolitiken     och     diskutera\r\npolitikens konkreta genomförande på olika\r\nnivåer  i samhällsförvaltningen, särskilt\r\npå den kommunala nivån.\r\nI  budgetpropositionen framhålls att ett\r\nresultat  av  den nya minoritetspolitiken\r\när  en större medvetenhet och kunskap  om\r\nde  nationella  minoriteterna  både  inom\r\nminoritetsgrupperna    själva    och    i\r\nmajoritetssamhället. Minoriteternas ökade\r\nmöjligheter till inflytande har lett till\r\nväxande         aktiviteter         bland\r\nminoritetsgrupperna, bl.a.  bildandet  av\r\nsverigefinländarnas  delegation  som  ett\r\norgan     för    den    sverigefinländska\r\nminoriteten,  etablerandet av  flera  nya\r\nromska  riksorganisationer och  initiativ\r\ntill  ett  språkvårdsorgan för meänkieli.\r\nLänsstyrelsen i Norrbottens län skall  år\r\n2003  lämna  en redovisning som  särskilt\r\nskall    inriktas   på    de    enskildas\r\nförutsättningar    att    utnyttja     de\r\nrättigheter  och möjligheter  som  finns.\r\nDenna   bör   enligt  budgetpropositionen\r\nkunna  lämna ett värdefullt bidrag  kring\r\nfrågor  om  vilka hinder  som  eventuellt\r\nfinns  för  att den enskilde skall  kunna\r\nanvända  minoritetsspråken i kontakt  med\r\nmyndigheter  samt hur dessa hinder  skall\r\nåtgärdas.  I  budgetpropositionen   anges\r\nvidare  att  frågan om en  utvidgning  av\r\nförvaltningsområdet   för   samiska   har\r\ntagits  upp  i olika sammanhang  och  att\r\nLänsstyrelsen  i Norrbottens  län  har  i\r\nuppdrag  att  inom ramen  för  befintliga\r\nresurser    förutsättningslöst     utreda\r\nkonsekvenserna av en eventuell utvidgning\r\nav förvaltningsområdet för samiska så att\r\ndet omfattar några kommuner inom de södra\r\ndelarna   av  det  traditionellt  samiska\r\nspråkområdet,  det  sydsamiska   området.\r\nUppdraget  skall redovisas senast  den  1\r\nmars 2003.\r\nEnligt  budgetpropositionen har  behovet\r\nav  äldreomsorg på andra språk än svenska\r\nuppmärksammats på senare år. I juni  2001\r\nredovisade  Socialstyrelsen  ett  uppdrag\r\natt  kartlägga  och  redovisa  hur  olika\r\nkommuner    organiserat   och   genomfört\r\näldreomsorg    för    finsktalande.    Av\r\nrapporten  framgår bl.a. att en  anpassad\r\näldreomsorg     kan    erbjudas     äldre\r\nfinsktalande  utan att det medför  större\r\nkostnader.  Frågan om vilka åtgärder  som\r\nskall  vidtas med anledning av  rapporten\r\növervägs     för     närvarande      inom\r\nRegeringskansliet.\r\nEnligt   budgetpropositionen   bör   det\r\ngöras ett fortsatt arbete för utvärdering\r\nav     insatserna    inom    ramen    för\r\nminoritetspolitiken. När  det  gäller  de\r\nregionala insatserna är det angeläget att\r\nfå     kunskap     om    de     enskildas\r\nförutsättningar    att    utnyttja     de\r\nrättigheter    och    möjligheter     som\r\nlagstiftningen medför.\r\nEn   gemensam  finsk-svensk  arbetsgrupp\r\nför            minoritets-            och\r\nminoritetsspråksfrågor tillsattes i  juni\r\n2001   som  ett  forum  för  dialog   och\r\nerfarenhetsutbyte, där olika problem  kan\r\nidentifieras  och förslag till  lösningar\r\nläggas    fram.    Sverige    har    haft\r\nordförandeskapet   under    det    första\r\nverksamhetsåret  (1  juli  2001-30   juni\r\n2002). I en rapport den 16 september 2002\r\nfrån det första verksamhetsåret anges ett\r\nantal  frågeområden som  behöver  belysas\r\noch  utvecklas. Det gäller  bl.a.  former\r\nför    inflytande    för   minoriteterna,\r\nkulturaktiviteter    av    olika    slag,\r\näldreomsorg samt informationsinsatser för\r\natt    öka    kunskapen   om   nationella\r\nminoriteter och minoritetsspråk. För  att\r\nmålen  och syftet med politiken skall  få\r\ngenomslag krävs enligt rapporten  kunskap\r\noch  förståelse för minoriteternas kultur\r\noch  språk hos befolkningen i övrigt. Det\r\nkrävs också kunskap om minoriteterna  och\r\nminoritetspolitiken  på  alla  nivåer   i\r\nsamhällsförvaltningen.      Här       har\r\narbetsgruppen kunnat konstatera  att  det\r\nfortfarande finns stora brister  även  om\r\nbetydande  ansträngningar  görs.   Enligt\r\narbetsgruppens  mening  bör   ytterligare\r\nåtgärder  vidtas  för att  öka  kunskapen\r\nbåde  hos majoritetsbefolkningen och  hos\r\nmyndigheterna. Särskilt när det gäller de\r\nkommunala  myndigheterna behövs  åtgärder\r\nför att minoritetspolitikens mål skall få\r\ngenomslag.  Arbetsgruppen  föreslog   att\r\ndessa  frågor  ges hög  prioritet  i  det\r\nfortsatta arbetet.\r\nArbetsgruppen  konstaterade  vidare  att\r\nden   största  delen  av  sverigefinnarna\r\nlever i sådana delar av Sverige som  inte\r\nomfattas       av      den      särskilda\r\nminoritetsspråkslagstiftningen,     bl.a.\r\nMälardalen.   Att   lagstiftningen   inte\r\nomfattar   dessa   områden   upplevs   av\r\nsverigefinnarna själva som en klar brist.\r\nÅ andra sidan ges konkreta exempel på ett\r\ntilltagande intresse för finska och finsk\r\nkultur  i  dessa  delar av  Sverige.  Ett\r\nsådant  exempel  är  grundandet  av   ett\r\nfinskt   språk-  och  kulturcentrum   vid\r\nMälardalens  högskola, som tillkommit  på\r\nregionalt     och    lokalt    initiativ.\r\nArbetsgruppen  ansåg mot  denna  bakgrund\r\natt   det   finns   skäl   att   överväga\r\nförutsättningarna för och  konsekvenserna\r\nav att utvidga lagstiftningen om rätt att\r\nanvända            finska             hos\r\nförvaltningsmyndigheter   och   domstolar\r\ntill  vissa områden utanför det nuvarande\r\nförvaltningsområdet.\r\nEn   fråga  som  arbetsgruppen  särskilt\r\ndiskuterade   gäller   möjligheten    att\r\nanordna    äldreomsorg    anpassad    för\r\nfinsktalande. Arbetsgruppen noterade  att\r\ndet  av  en  rapport från Socialstyrelsen\r\nbl.a. framgår att en anpassad äldreomsorg\r\nkan genomföras utan att det medför större\r\nkostnader.   Arbetsgruppen   ansåg    att\r\nresultaten       av      Socialstyrelsens\r\nkartläggning borde följas upp och spridas\r\ntill kommunerna.\r\nI  mars  1999 överlämnade Utredningen  om\r\nILO:s  konvention nr 169 till  regeringen\r\nsitt    betänkande    Samerna    -    ett\r\nursprungsfolk   i  Sverige.   Frågan   om\r\nSveriges anslutning till ILO:s konvention\r\nnr  169  (SOU 1999:25). Utredaren bedömde\r\natt  Sverige kan ansluta sig  till  ILO:s\r\nkonvention nr 169, men att detta inte bör\r\nske  förrän  ett antal åtgärder  som  rör\r\nsamernas    rätt   till    mark    blivit\r\ngenomförda, en process som beräknades  ta\r\nfem år. För det första måste den mark som\r\nsamerna   har  rättigheter  till   enligt\r\nkonventionen    identifieras    och    en\r\ngränsdragningskommission            borde\r\ntillsättas.    För   det   andra    måste\r\nomfattningen   av  samernas   jakt-   och\r\nfiskerätt   inom   den   mark   som    de\r\ntraditionellt  innehar  klarläggas.   När\r\ndessa   frågor  klarats  ut   kan   andra\r\nåtgärder    vidtas   för   att   samernas\r\nrättigheter  skall nå upp till  den  nivå\r\nsom  konventionen kräver. Det är  framför\r\nallt fråga om åtgärder för att ge samerna\r\nett  stärkt  skydd  mot inskränkningar  i\r\nrenskötselrätten,   åtgärder   för    att\r\nsäkerställa  att samerna har tillräckligt\r\nmed  mark  för  att kunna  fortsätta  att\r\nbedriva rennäring, införande av möjlighet\r\ntill    ersättning   från   staten    för\r\nrättegångskostnader    i     principiellt\r\nviktiga      mål     rörande     samernas\r\nmarkrättigheter samt genomförandet av  en\r\nnationell informationskampanj om  samerna\r\nsom  ursprungsfolk  och  om  den  samiska\r\nkulturen.  Enligt  utredningen   behövdes\r\nockså  en  nationell  informationskampanj\r\nsom  klargör  vad  en  svensk  anslutning\r\nskulle   innebära  för  berörda   parter.\r\nUtredaren  rekommenderade att  det  borde\r\ntas  under övervägande om inte åtgärderna\r\nkunde  anses  så angelägna att  de  borde\r\ngenomföras  oavsett  om  en  ratificering\r\nkommer till stånd eller inte.\r\nRegeringen  beslutade  den  24   januari\r\n2002      om     direktiv     för      en\r\ngränsdragningskommission  (dir.  2002:7).\r\nSammanfattningsvis innebär uppdraget  att\r\nkommissionen skall utreda omfattningen av\r\nden mark där renskötselrätten föreligger.\r\nI uppdraget ingår att fastställa i vilken\r\nomfattning som samerna, såsom det anges i\r\nILO:s  konvention nr 169 om ursprungsfolk\r\noch   stamfolk  i  självstyrande  länder,\r\ntraditionellt  innehar  mark   respektive\r\nnyttjar   mark  tillsammans  med   andra.\r\nGränsdragningskommissionen  (Jo  2002:01)\r\nskall    redovisa   sitt   arbete    till\r\nregeringen senast den 31 december 2004.\r\nFör  en  informationssatsning om samerna\r\nhar  beviljats  projektmedel  på  ca  6,5\r\nmiljoner    kronor   till   30   projekt.\r\nRegeringen har gett Sametinget i  uppdrag\r\natt  utveckla och etablera ett  permanent\r\nnationellt    informationscentrum     för\r\nsamefrågor.\r\nTidigare behandling\r\nVåren     2002    behandlade    utskottet\r\nmotionsyrkanden motsvarande  motion  K264\r\nyrkandena    1    och    2     (c)     om\r\ntillkännagivanden  till   regeringen   om\r\nminoriteters       delaktighet        och\r\nsjälvbestämmande   i   demokratin   (bet.\r\n2001/02:KU15 s. 58). Utskottet  hänvisade\r\ntill   att  det  från  regeringens   sida\r\nvidtagits  en rad åtgärder  i  syfte  att\r\nstärka  dessa  gruppers möjligheter  till\r\ninflytande i frågor som rör dem och  till\r\natt  det i den nationella handlingsplanen\r\nför  mänskliga  rättigheter  diskuterades\r\nytterligare  åtgärder. Enligt  utskottets\r\nmening  saknades anledning att  göra  ett\r\ntillkännagivande till regeringen i  dessa\r\navseenden. Motionsyrkandena avstyrktes.\r\nNär  det gäller frågan om omnämnande  av\r\nde     nationella    minoriteterna    och\r\nursprungsbefolkningen  i  regeringsformen\r\nville  utskottet  i likhet  med  tidigare\r\nställningstaganden  i  fråga  om  samerna\r\nhänvisa   till  det  grundlagsskydd   som\r\nfinns.  Ett sådant skydd finns dels  i  1\r\nkap.   2   §  regeringsformen   där   det\r\nföreskrivs  att  etniska,  språkliga  och\r\nreligiösa  minoriteters  möjligheter  att\r\nbehålla och utveckla ett eget kultur- och\r\nsamfundsliv bör främjas, dels i 2 kap. 20\r\n§   andra  stycket  som  föreskriver  att\r\nsamernas   rätt  att  bedriva  renskötsel\r\nregleras   i   lag.  Ett   motionsyrkande\r\nmotsvarande K264 yrkande 3 avstyrktes.\r\nUtskottet  ansåg  inte  heller  att  det\r\nbehövdes   ett   tillkännagivande    till\r\nregeringen  om  ett  systematiskt  arbete\r\nfrån  politiska institutioners  sida  för\r\natt  tillvarata minoriteters  synpunkter.\r\nUtskottet  hänvisade  till  att  det   på\r\nregeringsnivå  redan  pågår  ett   sådant\r\narbete   bl.a.   genom  de   återkommande\r\nsammanträffanden  som  förekommer  mellan\r\nföreträdare  för minoritetsorganisationer\r\noch   ansvarigt  statsråd.   Behovet   av\r\ninsatser  från regeringens sida  för  att\r\nuppmärksamma  kommunerna på intresset  av\r\nsamrådsförfarande  kan  naturligen  komma\r\nupp  i dessa sammanhang. Det fanns enligt\r\nutskottet  inte anledning att anta  annat\r\nän  att  åtgärder i möjligaste mån kommer\r\natt  vidtas för att komma till rätta  med\r\nde  brister  som  då  uppmärksammas.  Ett\r\nmotionsyrkande motsvarande K264 yrkande 4\r\navstyrktes.\r\nUtskottet     avstyrkte    också     ett\r\nmotionsyrkande (kd) om fortsatta insatser\r\nför    att    stärka   minoritetsspråkens\r\nställning med hänvisning till att en  rad\r\nåtgärder vidtagits i form av bl.a.  medel\r\nför   att   främja  språk   och   kultur,\r\nutbildningsinsatser och insatser i  radio\r\noch   TV   samt   en   undersökning    om\r\nkonsekvenserna   av   att   utvidga   det\r\ngeografiska   området  för   rätten   att\r\nanvända            samiska            hos\r\nförvaltningsmyndigheter   och   domstolar\r\ntill   även  några  kommuner   inom   det\r\nsydsamiska området.\r\nI    samband    med   behandlingen    av\r\nregeringens    proposition     Nationella\r\nminoriteter    hösten   1999    avstyrkte\r\nutskottet  en  motion (c) om  att  termen\r\nsverigefinnar    borde    ändras     till\r\nsverigefinländare  och  om  att  det  vid\r\nratificeringen  klart  borde  yttras  att\r\näven  finlandssvenskarna i Sverige  anses\r\ningå  i  den  sverigefinska eller  kanske\r\nhellre    sverigefinländska   minoriteten\r\n(prop. 1998/99:143, bet. 1999/2000:KU6 s.\r\n22).   Utskottet    framhöll   att    den\r\nminoritet  i  Sverige som har  anknytning\r\ntill  Finland  innefattar  en  grupp  med\r\nfinska  som  modersmål och en  grupp  med\r\nsvenska   som  modersmål.  När  uttrycket\r\nsverigefinnar  brukades  i  propositionen\r\nåsyftades  såvitt framgick  personer  som\r\nhar  finska som modersmål. Den finländska\r\ngrupp   som  har  svenska  som  modersmål\r\nåsyftades   med  andra  ord   inte.   Mot\r\nbakgrund     av     de    ändamål     som\r\nminoritetsspråkskonventionen skall  tjäna\r\nvar  detta enligt utskottet följdriktigt.\r\nEnligt  den  bedömning  som  framgick  av\r\nregeringens  proposition  tillhör  den  i\r\nförsta  hand  svensktalande gruppen  inte\r\nheller  dem  som bör anses  omfattade  av\r\nåtagandena     enligt    ramkonventionen.\r\nUtskottet  gjorde i dessa avseenden  inte\r\nnågon annan bedömning än den som låg till\r\ngrund  för  propositionen.  Därav  följde\r\nemellertid  inte  att den finlandssvenska\r\nminoritetsgruppen i Sverige  inte  skulle\r\nkunna  få  del  av  åtgärder  som  enligt\r\npropositionen skulle vidtas för dem som i\r\npropositionen        omtalades        som\r\nsverigefinnar.\r\nI  samma  betänkande avstyrkte utskottet\r\nen  motion om finskspråkig äldreomsorg  i\r\nsamband  med  behandlingen av regeringens\r\nproposition   Nationella  minoriteter   i\r\nSverige    (prop.    1998/99:143,    bet.\r\n1999/2000:KU6,  s. 45 f.).  Vad  särskilt\r\ngäller   den   finskspråkiga  minoriteten\r\nkonstaterades   i   ett   yttrande   från\r\nsocialförsäkringsutskottet att den är den\r\nstörsta     minoriteten    i     Sverige.\r\nSverigefinnarna bor relativt koncentrerat\r\ntill  vissa orter i landet och utgör  ett\r\nsådant  antal att det borde  finnas  goda\r\nmöjligheter  att erbjuda  äldreomsorg  på\r\nfinska till en inte alltför stor kostnad.\r\nDessutom angavs att situationen är  sådan\r\natt  det inom en kort tid kunde förväntas\r\nfinnas ett stort antal äldre finsktalande\r\nsom    är   i   behov   av   äldreomsorg.\r\nSocialförsäkringsutskottet   såg   därför\r\npositivt på att regeringen avsåg  att  ge\r\nSocialstyrelsen i uppdrag  att  kartlägga\r\näldreomsorgen för finsktalande i kommuner\r\nmed  ett  stort antal äldre som  använder\r\nfinska. Socialförsäkringsutskottet  ansåg\r\ndock   inte  att  något  tillkännagivande\r\nborde  föreslås.  Konstitutionsutskottet,\r\nsom   delade  socialförsäkringsutskottets\r\nuppfattning,   framhöll  att   kommunerna\r\nskall  kunna  erbjuda alla medborgare  en\r\ngod äldrevård, vilket kan innebära att de\r\näldre  bemöts  på sitt eget  språk.  Inte\r\nminst   när   det  gäller  de  nationella\r\nminoritetsspråken  framstod  det   enligt\r\nutskottet som naturligt att noga  ge  akt\r\npå   de  behov  som  visar  sig.   I   en\r\nreservation   (fp)  framhölls   att   ett\r\nkommittéförslag om rikstäckande  åtgärder\r\nsom  gäller  äldreomsorg och  som  skulle\r\nstödja   initiativ  inom  det  sydsamiska\r\nområdet   borde  tas  upp  till   förnyad\r\nbedömning.\r\nI   betänkande   2001/02:KU15   avstyrkte\r\nutskottet ett motionsyrkande (fp) om  att\r\nILO-konventionen skall ratificeras (s. 61\r\nf.)      Utskottet      vidhöll      sitt\r\nställningstagande     från     föregående\r\nriksmöte  (bet.  2000/01:K14),  vari   en\r\nmotion  i frågan avstyrkts med hänvisning\r\ntill  att  Utredningen om  ILO-konvention\r\n169  bedömt att Sverige inte bör  ansluta\r\nsig   till  ILO-konventionen  förrän  ett\r\nantal  åtgärder  som  rör  samernas  mark\r\nblivit  genomförda, bl.a. måste den  mark\r\nsom  samerna har rättigheter till  enligt\r\nkonventionen  identifieras genom  försorg\r\nav  en  gränsdragningskommission.  Enligt\r\nutskottets  mening  borde  resultatet  av\r\nkommissionens  arbete  avvaktas.   I   en\r\nreservation   (fp,   mp)   begärdes   ett\r\ntillkännagivande till regeringen  om  att\r\nILO-konvention 169 bör ratificeras.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet   avstyrkte  våren   2002   ett\r\nmotionsyrkande  om  att   de   nationella\r\nminoriteterna  och  ursprungsbefolkningen\r\nskall    omnämnas    i   regeringsformen.\r\nUtskottet  hänvisade till att  ett  skydd\r\nredan finns genom bestämmelsen i 1 kap. 2\r\n§  regeringsformen  som  föreskriver  att\r\netniska,    språkliga    och    religiösa\r\nminoriteters möjligheter att behålla  och\r\nutveckla ett eget kultur- och samfundsliv\r\nbör  främjas  och när det gäller  samerna\r\ngenom  bestämmelsen i 2 kap. 20  §  andra\r\nstycket som föreskriver att samernas rätt\r\natt  bedriva renskötsel regleras  i  lag.\r\nUtskottet   gör  inte  nu   någon   annan\r\nbedömning.  Motion  K264  yrkande  3  (c)\r\navstyrks.\r\nNär  det gäller minoriteters delaktighet\r\ni  demokratin  och samrådsförfarande  med\r\nminoriteter  vill utskottet hänvisa  till\r\natt     regeringen    understrukit    att\r\ninflytandet     för     de     nationella\r\nminoriteterna inom minoritetspolitiken är\r\nav  stor  betydelse. En rad åtgärder  har\r\nvidtagits. Bland annat hålls samrådsmöten\r\nmed   företrädare  för   regeringen   och\r\nminoriteternas  organisationer.  Åtgärder\r\nkommer  att vidtas för att öka  kunskapen\r\nom   minoritetspolitiken  och   diskutera\r\npolitikens konkreta genomförande på olika\r\nnivåer  i samhällsförvaltningen, särskilt\r\npå   den  kommunala  nivån.  En  särskild\r\narbetsgrupp     har     bildats      inom\r\nRegeringskansliet för att samordna frågor\r\ninom    minoritetspolitiken.   I    detta\r\nsammanhang      kan     också      nämnas\r\nutvecklingsarbetet Tid för demokrati  där\r\navsikten  varit att utveckla medborgarnas\r\naktiva    deltagande   i   de   politiska\r\nbeslutsprocesserna med ambitionen att  nå\r\nsådana  grupper som vanligen inte  nås  i\r\ndemokratiarbete. Utskottet anser inte att\r\ndet   behövs  ett  tillkännagivande  till\r\nregeringen om minoriteters delaktighet  i\r\ndemokratin. När det gäller frågan om rätt\r\nför  minoritetsgrupperna att  utan  insyn\r\noch kontroll fördela kulturmedel till  de\r\negna   institutionerna   vill   utskottet\r\nhänvisa  till att regeringen inrättat  en\r\narbetsgrupp  för  att  göra   en   samlad\r\növersyn   av  minoritetsorganisationernas\r\nrätt  till stöd. Enligt utskottets mening\r\nbör  översynen avvaktas. Motionerna  K264\r\nyrkandena  1, 2 och 4 (c) samt  K421  (s)\r\navstyrks.\r\nKonsekvenserna    av    en     eventuell\r\nutvidgning      av      det       samiska\r\nförvaltningsområdet till några kommuner i\r\ndet   sydsamiska  området    utreds   för\r\nnärvarande     förutsättningslöst      av\r\nLänsstyrelsen i Norrbottens  län.  Enligt\r\nutskottets mening bör resultatet av detta\r\narbete   inte  föregripas.  Motion   K277\r\nyrkande 1 (fp) avstyrks.\r\nAtt           det          finskspråkiga\r\nförvaltningsområdet  skall  omfatta  även\r\nbl.a. Stockholms- eller Mälardalsregionen\r\nhar  föreslagits  i flera  motioner.  Den\r\ngemensamma   finsk-svenska  arbetsgruppen\r\nför minoritets- och minoritetsspråkfrågor\r\nhar  i sin rapport den 16 september  2002\r\nmed hänvisning till att största delen  av\r\nsverigefinnarna       lever       utanför\r\nförvaltningsområdet, bl.a. i  Mälardalen,\r\nfunnit  att  det finns skäl att  överväga\r\nförutsättningarna för och  konsekvenserna\r\nav att utvidga lagstiftningen om rätt att\r\nanvända            finska             hos\r\nförvaltningsmyndigheter   och   domstolar\r\ntill  vissa områden utanför det nuvarande\r\nförvaltningsområdet.  Utskottet  är  inte\r\nberett att föregripa de överväganden  som\r\npågår  i  Regeringskansliet med anledning\r\nav  rapporten. Motionerna K277 yrkande  2\r\n(fp), K294 i denna del (kd), K324 (s) och\r\nK391 (v, kd) avstyrks.\r\nAv  budgetpropositionen för 2003 framgår\r\natt en rad åtgärder har vidtagits och att\r\ndet  pågår arbete i skilda hänseenden för\r\natt  stärka  de  nationella minoriteterna\r\noch  stödja minoritetsspråken. Det gäller\r\nutbildningsfrågor,      kulturverksamhet,\r\nmassmedier,  arkivfrågor och äldreomsorg.\r\nDet  saknas mot denna bakgrund  anledning\r\natt   göra   ett  tillkännagivande   till\r\nregeringen  om ett fortsatt  reformarbete\r\nför    att    stärka   minoritetsspråkens\r\nställning  i hela landet. Motion  K294  i\r\ndenna del (kd) avstyrks.\r\nUtskottet  avstyrker också  motion  K277\r\nyrkande  3  (fp) om att sverigefinländare\r\noavsett  modersmål skall  få  status  som\r\nnationell   minoritet  i   Sverige.   Som\r\nutskottet framhöll i samband med beslutet\r\nom    att   godkänna   ratificering    av\r\nminoritetsspråkskonventionen          och\r\nramkonventionen tillhör den i första hand\r\nsvensktalande gruppen inte  dem  som  bör\r\nanses   omfattade  av  åtagandena  enligt\r\nramkonventionen. Därav följer  dock  inte\r\natt den finlandssvenska minoritetsgruppen\r\ni  Sverige  inte skulle kunna få  del  av\r\nåtgärder för sverigefinnarna.\r\nNär   det  gäller  äldreomsorg  för  den\r\nfinsktalande  minoritetsgruppen   utanför\r\nförvaltningsområdet    vill     utskottet\r\nhänvisa  till att Socialstyrelsen  funnit\r\natt  en  anpassad äldreomsorg kan införas\r\nutan större kostnader, att den gemensamma\r\nfinsk-svenska  arbetsgruppen  ansett  att\r\nresultatet       av      Socialstyrelsens\r\nkartläggning bör följas upp  och  spridas\r\ntill  kommunerna samt att frågan om vilka\r\nåtgärder  som  bör vidtas  övervägs  inom\r\nRegeringskansliet.   Enligt    utskottets\r\nmening  behövs  inte ett tillkännagivande\r\ntill regeringen i frågan. Motion K420 (s)\r\navstyrks.\r\nFrågan  om ratificering av ILO-konvention\r\nnr  169 har vid flera tidigare tillfällen\r\nbehandlats  av  utskottet. Utskottet  har\r\navstyrkt motioner i frågan med hänvisning\r\nbl.a.   till  det  arbete  som  pågår   i\r\nGränsdragningskommissionen.     Utskottet\r\nvidhåller  denna bedömning.  Motion  K394\r\n(mp) avstyrks.\r\n\r\nTeckenspråket\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet avstyrker med hänvisning  till\r\ntidigare   ställningstagande   att    en\r\naviserad   översyn  bör   avvaktas   ett\r\nmotionsyrkande   om  att   teckenspråket\r\nskall       bli      ett      nationellt\r\nminoritetsspråk.\r\nMotionen\r\nSofia Larsen och Birgitta Sellén (båda c)\r\nbegär  i  motion  K220 att  teckenspråket\r\nskall bli ett nationellt minoritetsspråk.\r\nMotionärernas    uppfattning    är    att\r\nteckenspråket    skall    erkännas    och\r\nlikställas med minoritetsspråken  så  att\r\ndöva  får laglig rätt till teckenspråket.\r\nVidare framhålls att teckenspråket bör få\r\nsamma  resurser  för sin  utveckling  och\r\nspridning      som     minoritetsspråken.\r\nMotionärerna  begär ett  tillkännagivande\r\ntill regeringen om detta.\r\nBakgrund\r\nTeckenspråket har använts i Sverige sedan\r\n1875  och  är en viktig del av  de  dövas\r\nkultur. Teckenspråket är modersmål för ca\r\n10  000  personer i Sverige som  är  döva\r\nfrån    födsel   eller   tidig   barndom.\r\nTeckenspråkets  status  som  eget   språk\r\nfastslogs  i  början av 1980-talet  genom\r\natt  det  i  läroplanen för specialskolan\r\nfastställdes    att    teckenspråk     är\r\nförstaspråk för döva.\r\nMinoritetsspråkskommittén         gjorde\r\nbedömningen att teckenspråket inte skulle\r\nomfattas   av   svensk  ratificering   av\r\nminoritetsspråkskonventionen.   Främjande\r\nav  teckenspråket kunde enligt  kommittén\r\ninte     rymmas     inom    konventionens\r\növergripande syfte att stödja  historiska\r\nspråk    i    Europa   utifrån   språkets\r\nkulturella   funktion   (SOU   1997:192).\r\nRegeringen  och  riksdagen  gjorde   inte\r\nnågon annan bedömning än kommittén (prop.\r\n1998/99:143,     bet.     1999/2000:KU6).\r\nKommittén  för  det svenska  språket  (Ku\r\n2000:03) har i sitt betänkande Mål i  mun\r\n(SOU     2002:27)     föreslagit      att\r\nteckenspråkets ställning skall klarläggas\r\noch  att  åtgärder skall vidtas  för  att\r\nstärka  och  utveckla teckenspråket.  Det\r\nfinns enligt kommittén flera faktorer som\r\ntalar   för   att   teckenspråket   borde\r\nbetraktas      som     ett     nationellt\r\nminoritetsspråk. Kommittén anser att  det\r\nskall   ingå   i  uppgifterna   för   den\r\nutredning  regeringen avser att tillsätta\r\natt  utreda  och klarlägga teckenspråkets\r\nställning  samt  att  lämna  förslag  med\r\nsyfte    att   stärka   dess   ställning.\r\nKommittén  föreslår  att  insatser  skall\r\nvidtas   för  att  stärka  och   utveckla\r\nteckenspråket och tillgodose de dövas och\r\nhörselskadades rättigheter.  Även  frågor\r\nom    bl.a.   teckenspråksforskning   och\r\nutbildning   av  teckenspråkslärare   bör\r\nbehandlas  i  samband med utredningen  om\r\nteckenspråkets ställning.\r\nEuropaparlamentet antog den 18  november\r\n1998   en   resolution  om   teckenspråk.\r\nParlamentet  uppmanade bl.a. kommissionen\r\natt  lägga fram ett förslag för rådet  om\r\noffentligt erkännande av teckenspråk  som\r\ndöva  använder  i varje medlemsstat,  att\r\nsäkerställa   att  alla   EU-program   är\r\ntillgängliga för döva och att behovet  av\r\nteckentolkning erkänns.\r\nEuroparådets parlamentariska  församling\r\nantog  i  januari 2001 en  rekommendation\r\n(1492/2001)     vari    ministerkommittén\r\nrekommenderades   att   ge    de    olika\r\nteckenspråk  som  används  i  Europa  ett\r\nskydd   liknande  det   som   ges   genom\r\nminoritetsspråkskonventionen,    möjligen\r\ngenom  att  anta  rekommendationer   till\r\nmedlemsstaterna.  I sitt  svar  till  den\r\nparlamentariska  församlingen   hänvisade\r\nministerkommittén till vad Kommittén  för\r\nrehabilitering och integrering  (CD-P-RR)\r\nanfört.   Kommittén  rekommenderade   att\r\nEuroparådet  förbereder ett dokument  för\r\natt  skydda  teckenspråk och  användarnas\r\nrättigheter och särskilt för  att  främja\r\nindividens   rätt  att  allmänt   använda\r\nteckenspråk    och    underlätta    denna\r\nanvändning   genom   samordning   av   de\r\nåtgärder som bedöms lämpligast med hänsyn\r\ntill   de   olika  medel  som   finns   i\r\nmedlemsstaterna.\r\nEU  och  Europarådet anordnade  år  1991\r\ndet   europeiska  året  för  språk  2001.\r\nSyftet   var   att  öka   den   språkliga\r\nmångfalden      i     Europa,      främja\r\nflerspråkigheten och uppmuntra  till  ett\r\nlivslångt lärande. Teckenspråk omfattades\r\nav verksamheten.\r\nTidigare behandling\r\nVåren  2001 behandlade utskottet  en  rad\r\nmotioner   i   frågor  kring   nationella\r\nminoriteter      (bet.     2000/01:KU14).\r\nUtskottet       tillstyrkte        därvid\r\nmotionsyrkanden  (s)  om   teckenspråkets\r\nställning  (s. 17). Utskottet ansåg  inte\r\natt   teckenspråk  skulle  erkännas   som\r\nminoritetsspråk.  Enligt  utskottet  hade\r\nutvecklingen  under  senare   år,   bl.a.\r\narbetet   inom   ramen  för  Europarådets\r\nverksamhet,  understrukit vikten  av  att\r\nteckenspråket  har  en  stark  ställning.\r\nUtskottet ansåg att det var angeläget att\r\ndövas och hörselskadades rättigheter  när\r\ndet      gäller      teckenspråk      och\r\nteckenspråksinformation      säkerställs.\r\nEnligt utskottets mening behövdes i detta\r\nsyfte   en   översyn   av   rätten    och\r\nmöjligheterna  att använda teckenspråket,\r\nliksom  dövas och hörselskadades tillgång\r\ntill  samhällets  utbud  av  kultur   och\r\nlitteratur.   Riksdagen  gav   regeringen\r\ndetta  till  känna som sin mening  (rskr.\r\n2000/01:147).   Våren   2002   behandlade\r\nutskottet ett motionsyrkande liknande den\r\nnu   aktuella  motionen  och   av   samma\r\nmotionärer  (bet.  2001/02:KU15  s.  59).\r\nUtskottet  hänvisade till  att  riksdagen\r\nsom sin mening gett regeringen till känna\r\natt  det behövs en översyn av rätten  och\r\nmöjligheterna  att använda  teckenspråket\r\nm.m.  och  till  att ett arbete  med  att\r\nföranstalta om en sådan översyn pågick  i\r\nRegeringskansliet.   Enligt    utskottets\r\nmening  borde resultatet av detta  arbete\r\navvaktas. Motionen avstyrktes.  -  Enligt\r\nuppgift från Regeringskansliet har  visst\r\nutredningsarbete  inför  utformningen  av\r\nkommittédirektiv genomförts under  hösten\r\n2002  och  under  våren  2003  fortsätter\r\narbetet med kommittédirektiven.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nEnligt   uppgift  från  Regeringskansliet\r\npågår ett arbete med att utforma direktiv\r\ntill  en  utredning som  i  enlighet  med\r\nriksdagens     tillkännagivande      till\r\nregeringen  skall  se över  frågor  kring\r\nteckenspråkets     ställning.      Enligt\r\nutskottets   mening  bör  resultatet   av\r\nutredningsarbetet avvaktas.  Motion  K220\r\n(c) avstyrks.\r\n\r\nSvenskt medborgarskap\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet  avstyrker ett  motionsyrkande\r\nom  att svenskt medborgarskap som  getts\r\npå    felaktig    grund   skall    kunna\r\nåterkallas.\r\nJämför reservation 16 (m).\r\nMotionen\r\nKrister Örnfjäder (s) begär i motion K408\r\nen  lagändring för att medborgarskap  som\r\ngivits  på  felaktig  grund  skall  kunna\r\nåterkallas. Motionären hänvisar till  att\r\n28    personer   i   en   mutaffär    vid\r\nMigrationsverket  tros  ha  köpt  svenskt\r\nmedborgarskap.\r\nBakgrund\r\nEnligt  2  kap.  7 § regeringsformen  får\r\ningen  medborgare som är eller har  varit\r\nbosatt i riket berövas sitt medborgarskap\r\ni  annat fall än då han samtidigt,  efter\r\nuttryckligt  samtycke  eller  genom   att\r\ninträda i allmän tjänst blir medborgare i\r\nannan stat.\r\n1997      års     medborgarskapskommitté\r\nbehandlade  i  sitt  betänkande   Svenskt\r\nmedborgarskap        (SOU        1999:34)\r\nmedborgarskapets   rättsliga   betydelse.\r\nKommittén berörde därvid behovet  av  att\r\nundvika   statslöshet.   Undvikande    av\r\nstatslöshet är enligt kommittén en viktig\r\nutgångspunkt för svensk lagstiftning  och\r\npraxis  på  medborgarskapsområdet.  Detta\r\nkommer  till uttryck bl.a. genom  att  en\r\nstatslös   person  som  regel   kan   bli\r\nnaturaliserad  efter fyra års  hemvist  i\r\nSverige  i stället för efter fem år,  som\r\när  det  normala. Principen om undvikande\r\nav statslöshet är inskriven i flera av de\r\nkonventioner som Sverige har  åtagit  sig\r\natt följa.\r\nTidigare behandling\r\nFrågan  om  återkallelse av medborgarskap\r\nbehandlades  av riksdagen  under  1998/99\r\nårs  riksmöte  (prop.  1997/98:178,  bet.\r\n1998/99:SfU3),  då riksdagen  beslöt  att\r\nöppna  möjlighet att göra  undantag  från\r\nkravet  på styrkt identitet i ärenden  om\r\nsvenskt  medborgarskap.  I  propositionen\r\nlämnades   en   redogörelse   för   såväl\r\nfolkrättslig bakgrund som vissa  tidigare\r\növerväganden i frågan om återkallelse. En\r\nhänvisning gjordes till förarbetena  till\r\nden   då   gällande   medborgarskapslagen\r\n(prop.  1950:217). Bland  annat  återgavs\r\nLagrådets  konstaterande att expatriering\r\nvar  ett  i  svensk rätt  dittills  okänt\r\ninstitut och Lagrådets påpekande att det,\r\nom  den  då  i lagrådsremissen föreslagna\r\nmöjligheten  till expatriering  infördes,\r\nmed   fog   kunde  göras   gällande   att\r\nnaturaliserade  medborgares   rättigheter\r\noch  förmåner inte var desamma som  andra\r\nmedborgares.\r\n2  kap. 7 § regeringsformen har haft sin\r\nnuvarande lydelse sedan 1979, då  skyddet\r\nför   svenskt  medborgarskap  förstärktes\r\n(prop.  1978/79:195, bet. KU  1978/79:39,\r\nrskr.  1978/79:359,  bet.  KU  1979/80:1,\r\nrskr. 1979/80:2). Föredragande statsrådet\r\nframhöll  som angeläget att  skyddet  mot\r\nförlust     av     medborgarskapet      i\r\nregeringsformen så långt  möjligt  skulle\r\nkomma  att  gälla även sådana  medborgare\r\nsom utan eget initiativ eller egen önskan\r\ninnehade  medborgarskap  också  i   annan\r\nstat.  De  kategorier  av  personer   som\r\ndärvid  främst  stod i  blickpunkten  var\r\npersoner som hade kommit till Sverige som\r\nflyktingar eller av annan orsak  och  som\r\ndärefter  hade blivit svenska  medborgare\r\nutan   att  befrias  från  sitt  tidigare\r\nmedborgarskap  i  annan stat.  Man  kunde\r\ninte utesluta möjligheten att vårt land i\r\nett  skärpt  utrikespolitiskt läge  kunde\r\nutsättas  för påtryckningar i  syfte  att\r\ntvinga  fram sådana lagändringar  att  de\r\nberörda  personerna skulle  berövas  sitt\r\nsvenska  medborgarskap. Också i fråga  om\r\nett  par  andra  kategorier  med  dubbelt\r\nmedborgarskap - bl.a. svenska kvinnor som\r\nvar eller hade varit gifta med medborgare\r\ni  sådana  stater där hustrun automatiskt\r\nfick mannens medborgarskap - framstod det\r\nenligt   föredragande   statsrådet    som\r\nangeläget med ett starkare skydd för  det\r\nsvenska  medborgarskapet än den  tidigare\r\ngrundlagsregeln gav.\r\nI  lagstiftningsärendet år  1998  gjorde\r\nregeringen bedömningen att ett beslut  om\r\nnaturalisation som meddelats på  grundval\r\nav   felaktiga  identitetsuppgifter  inte\r\nheller   i  fortsättningen  borde   kunna\r\nåterkallas. Regeringen hänvisade till att\r\nsträvan i svensk politik under de senaste\r\nårtiondena  hade  varit  att   så   långt\r\nmöjligt  utjämna skillnaderna i rättsligt\r\navseende  mellan svenska  medborgare  och\r\nden övriga befolkningen och att införande\r\nav  en möjlighet att återkalla ett beslut\r\nom  svenskt medborgarskap skulle innebära\r\nen   grundläggande  förändring   av   den\r\nsvenska   medborgarskapsrätten,    vilket\r\nbl.a.  skulle  kräva en grundlagsändring.\r\nMot    denna   bakgrund   krävde   enligt\r\nregeringens bedömning en sådan förändring\r\nmycket  starka skäl. Regeringen  erinrade\r\nom   att   frågan   varit   föremål   för\r\nregeringens  prövning  i  flera  tidigare\r\nlagstiftningsärenden och att  skälen  mot\r\natt   införa  en  sådan  ordning   därvid\r\nbefunnits   vara  så  starka  att   något\r\nförslag aldrig hade förelagts riksdagen.\r\nSamtidigt   som   det  kunde   förefalla\r\nstötande att det saknades möjligheter att\r\ningripa och återkalla medborgarskapet för\r\nen  person  som  naturaliserats  i  falsk\r\nidentitet, särskilt när det skett för att\r\ndölja  ett kriminellt förflutet eller  en\r\nterroristanknytning,  fanns  det   enligt\r\nregeringen starka skäl som talade mot  en\r\nsådan  ordning  både från en  principiell\r\nståndpunkt   och  ur  en   mer   praktisk\r\nsynvinkel.    En    återkallelsemöjlighet\r\nskulle  bl.a.  innebära  att  det  skulle\r\nkomma  att  finnas två  slag  av  svenskt\r\nmedborgarskap  -  ett oåterkalleligt  för\r\nden  som  blivit  svensk  medborgare  vid\r\nfödseln  och  ett som kan återkallas  för\r\nden  som förvärvat medborgarskapet  genom\r\nnaturalisation.\r\nTill detta kom enligt regeringen att  en\r\nperson    som   berövats   det    svenska\r\nmedborgarskapet i de flesta  fall  skulle\r\nbli statslös, något som hängde samman med\r\nhuvudprincipen     i     den      svenska\r\nmedborgarskapslagstiftningen att den  som\r\nnaturaliserades  samtidigt  måste  avsäga\r\nsig  sitt tidigare medborgarskap  om  det\r\ninte  förlorades automatiskt.  En  avsikt\r\nbakom  återkallelse av ett  medborgarskap\r\nvar  att kunna avlägsna vederbörande från\r\nlandet,  men det torde inte vara  möjligt\r\nbeträffande den som blivit statslös. Även\r\ni        andra        fall       bedömdes\r\nverkställighetshinder kunna uppkomma.  En\r\nåterkallelse   av  svenskt  medborgarskap\r\nskulle    vidare    kunna    leda    till\r\nfamiljerättsliga komplikationer.\r\nVid    en    samlad   bedömning    ansåg\r\nregeringen    att    skälen    för     en\r\nåterkallelsemöjlighet,  ställda  mot   de\r\nstarka   invändningar  som  kunde   resas\r\ndäremot,  inte motiverade  att  en  sådan\r\nmöjlighet infördes i svensk rätt.\r\nSocialförsäkringsutskottet,          som\r\nbehandlade  frågan med  anledning  av  en\r\nmotion, delade regeringens bedömning  att\r\nen  möjlighet  att  återkalla  beslut  om\r\nnaturalisation inte borde införas.\r\nFrågan om återkallelse av ett beslut  om\r\nnaturalisation  som  har   meddelats   på\r\ngrundval  av felaktiga uppgifter berördes\r\näven i proposition 1999/2000: 147 Lag  om\r\nsvenskt medborgarskap, vari föreslogs  en\r\nny  lag  som bl.a. fullt ut ger möjlighet\r\natt    inneha    dubbelt   medborgarskap.\r\nFörslaget         tillstyrktes         av\r\nsocialförsäkringsutskottet          (bet.\r\n2000/01:SfU8).     Konstitutionsutskottet\r\nframhöll       i      yttrande       till\r\nsocialförsäkringsutskottet i fråga om den\r\nmotionsvis  väckta frågan om  möjligheten\r\natt  beröva en svensk medborgare  som  är\r\neller  har  varit bosatt här det  svenska\r\nmedborgarskapet att detta skulle kräva en\r\ngrundlagsändring  (yttr.   2000/01:KU4y).\r\nDet  innebar enligt utskottet att det bör\r\nkrävas  mycket starka skäl för en ändring\r\noch  i princip också att en ändring  inte\r\nbör  beslutas utan stor politisk enighet.\r\nFörslaget  i motionen skulle innebära  en\r\ngenomgripande förändring av  den  svenska\r\nmedborgarskapsrätten.  Efter   en   sådan\r\nändring  skulle det komma att finnas  två\r\nslag   av   svenskt  medborgarskap:   ett\r\noåterkalleligt för den som blivit  svensk\r\nmedborgare    vid   födseln    och    ett\r\nåterkalleligt   för  den  som   förvärvat\r\nmedborgarskapet   genom   naturalisation.\r\nUtskottet  ansåg inte att  en  ändring  i\r\nregeringsformen   på  denna   punkt   var\r\nmotiverad. I en reservation (m)  anfördes\r\natt  regeringsformens regler om  undantag\r\nfrån    förbudet   att   beröva   svenska\r\nmedborgare     medborgarskapet      borde\r\nkompletteras.  Möjligheten borde  utredas\r\natt  genom lag göra ytterligare  undantag\r\nför  den  som  förvärvat  medborgarskapet\r\ngenom   naturalisation.  Det  var  enligt\r\nreservationen stötande för  den  allmänna\r\nrättskänslan att t.ex. en terrorist eller\r\ngrov  narkotikabrottsling, eller en annan\r\nperson  som  begått grova brott  och  som\r\nljugit eller bluffat sig till ett svenskt\r\nmedborgarskap inte kan fråntas detta.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet vill understryka att risken för\r\natt personer blir statslösa om de berövas\r\nsitt  svenska medborgarskap  strider  mot\r\nden  viktiga  utgångspunkten  för  svensk\r\nlagstiftning      och      praxis      på\r\nmedborgarskapsområdet att statslöshet bör\r\nundvikas.\r\nUtskottet  anser  liksom  vid   tidigare\r\nbedömning  att  det  bör  krävas   mycket\r\nstarka    skäl   för   en   ändring    av\r\nregeringsformens förbud  mot  att  beröva\r\nden  som  är eller varit bosatt  i  riket\r\nsvenskt  medborgarskap och att en ändring\r\ninte  bör  beslutas  utan  stor  politisk\r\nenighet.  Utskottet är  fortfarande  inte\r\nberett att tillstyrka en sådan ingripande\r\nförändring  som föreslås i  motionen  och\r\nsom  skulle innebära att det skulle komma\r\natt     finnas    två    slags    svenskt\r\nmedborgarskap. Motion K408 (s) avstyrks.\r\nÄganderätten\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet         avstyrker         fyra\r\nmotionsyrkanden  om en  förstärkning  av\r\näganderätten    med   hänvisning    till\r\ntidigare ställningstaganden.\r\nJämför  reservation 17 (m,  fp,  kd  och\r\nc).\r\nMotionerna\r\nBo Lundgren m.fl. (m) begär i motion K379\r\n(yrkande  12) ett förslag om  ändring  av\r\nregeringsformens  skydd för  äganderätten\r\nså   att   detta  står  i  samklang   med\r\nEuropakonventionen.  Med  egendom  enligt\r\nEuropakonventionen   avses   inte    bara\r\näganderätt till fast och lös egendom utan\r\näven   rättigheter  som  fordringar   och\r\nimmateriella      rättigheter.      Något\r\nmotsvarande  skydd för egendom  bestående\r\nav fordringar och immateriella tillgångar\r\nfinns  inte  i  regeringsformen.  Det  är\r\nenligt     motionen     angeläget     att\r\nregeringsformen innehåller en  regel  som\r\nstår     i     full     samklang      med\r\nEuropakonventionen, som slår fast att den\r\nenskilda    äganderättens   princip    är\r\nokränkbar   och   att  inskränkningar   i\r\ndganderätten  endast  får  ske  i   klart\r\nangivna  fall och då med full  ersättning\r\ntill  den enskilde. I sammanhanget  måste\r\nockså     hänsyn     tas     till     att\r\nsamhällsutvecklingen i stort, inte  minst\r\ngenom  IT-utvecklingen, bl.a.  lett  till\r\natt  en ökande andel av samhällets totala\r\nförmögenhetsmassa   i   dag   består   av\r\nimmateriella   tillgångar   i   form   av\r\nutbildning,  dataprogram  och  databaser,\r\nmusik,    varumärken,    närings-     och\r\npatenträtter m.m. Mot bakgrund  av  detta\r\nframstår    det    som   angeläget    att\r\ngrundlagsskyddet   för    den    enskilda\r\näganderätten        anpassas         till\r\nsamhällsutvecklingen  och   att   skyddet\r\nutökas  så att det uttryckligen  omfattar\r\näven annan egendom än mark och byggnader.\r\nI  motion K216 av Kenneth Johansson  och\r\nEskil  Erlandsson  (båda  c)  begärs  att\r\nregeringen  skall tillsätta en kommission\r\nmed   uppgift  att  belysa  den   privata\r\näganderättens  betydelse  för   ekonomisk\r\nutveckling (yrkande 1). Vidare begärs ett\r\nförslag  från regeringen om stärkt  skydd\r\nav äganderätten i både grundlagen och den\r\nvanliga   lagstiftningen   (yrkande   2).\r\nMotionärerna   anser  att   den   privata\r\näganderättens    betydelse    inte    kan\r\nunderskattas.    Äganderätten    är    av\r\ngrundläggande    betydelse    för    hela\r\nsamhällssystemet och en av  grundstenarna\r\ni   den  svenska  rättsordningen.  Enligt\r\nmotionärerna       kännetecknas       vår\r\nförfattningstradition i  flera  avseenden\r\nav  bristande respekt för grundlagen.  En\r\nförfattning som inte ger ett  starkt  och\r\nstabilt    skydd    för    den    privata\r\näganderätten riskerar enligt motionen att\r\nfå   en   kraftigt  dämpande  effekt   på\r\nföretagande och ekonomisk tillväxt.\r\nÅsa  Torstensson  och  Eskil  Erlandsson\r\n(båda   c)   begär  i  motion  K323   ett\r\ntillkännagivande  till regeringen  om  en\r\nstärkt     äganderätt     med     tydliga\r\nersättningsregler  vid   inskränkning   i\r\nnyttjanderätten. Inte minst införandet av\r\nmiljöbalken har enligt motionen  bidragit\r\ntill   att  problematisera  äganderätten.\r\nMedan  t.ex.  jordägare har  upplevt  att\r\nägande-  och  nyttjanderätten  inskränkts\r\nutan    rätt    till    ersättning    har\r\nnaturvårdsintressen       menat       att\r\näganderätten inte får gå framför  viktiga\r\nintressen.     Det     finns,      enligt\r\nmotionärerna,  en  fara  i  att  ensidigt\r\nhävda  de  gemensamma intressena  framför\r\nden   enskildes  äganderätt.  Inte  minst\r\nriskerar  det  att  leda  till  en   ökad\r\nmisstro  mot  rättsstaten  och  till  att\r\nmänniskor   i  allt  mindre  utsträckning\r\nkänner  det personliga ansvaret  för  sin\r\negendom  och  för den egna miljöpåverkan.\r\nDe  möjligheter som finns inte bara  till\r\natt  expropriera egendom utan också  till\r\natt   inskränka  nyttjanderätten,   måste\r\ndärför    vara   förenade   med   tydliga\r\nersättningsregler. Sådana  inskränkningar\r\nsom  inte drabbar generellt utan inom ett\r\nbestämt geografiskt område eller enskilda\r\nindivider  skall  som huvudregel  medföra\r\nrätt till ersättning.\r\nGällande regler\r\nEnligt   2  kap.  18  §  första   stycket\r\nregeringsformen   är  varje   medborgares\r\negendom  tryggad  genom  att  ingen   kan\r\ntvingas   avstå  sin  egendom  till   det\r\nallmänna  eller till någon enskild  genom\r\nexpropriation    eller    annat    sådant\r\nförfogande  eller tåla att  det  allmänna\r\ninskränker  användningen  av  mark  eller\r\nbyggnad  utom  när  det  krävs  för   att\r\ntillgodose angelägna allmänna intressen.\r\nRätten   till  ersättning  behandlas   i\r\nparagrafens andra stycke. Den  som  genom\r\nexpropriation    eller    annat    sådant\r\nförfogande  tvingas  avstå  sin   egendom\r\nskall  vara tillförsäkrad ersättning  för\r\nförlusten.  Sådan ersättning skall  också\r\nvara  tillförsäkrad den  för  vilken  det\r\nallmänna inskränker användningen av  mark\r\neller byggnad på sådant sätt att pågående\r\nmarkanvändning   inom   berörd   del   av\r\nfastigheten   avsevärt  försvåras   eller\r\nskada   uppkommer  som  är  betydande   i\r\nförhållande till värdet på denna  del  av\r\nfastigheten. Ersättningen skall bestämmas\r\nenligt grunder som anges i lag.\r\nI    första   tilläggsprotokollet    till\r\nEuropakonventionen föreskrivs i artikel 1\r\natt  varje  fysisk eller juridisk  person\r\nskall  ha  rätt  till  respekt  för   sin\r\negendom  och  att ingen får  berövas  sin\r\negendom annat än i det allmännas intresse\r\noch under de förutsättningar som anges  i\r\nlag    och    i   folkrättens    allmänna\r\ngrundsatser.      Dessa      bestämmelser\r\ninskränker  dock inte en stats  rätt  att\r\ngenomföra  sådan lagstiftning som  staten\r\nfinner    nödvändig   för   att   reglera\r\nnyttjandet  av egendom i överensstämmelse\r\nmed  det allmännas intresse eller för att\r\nsäkerställa  betalning av  skatter  eller\r\nandra pålagor eller av böter och viten.\r\nEgendomsbegreppet i artikeln  har  getts\r\nen  vidsträckt  innebörd.  Med  uttrycket\r\negendom avses inte enbart äganderätt till\r\nfast  och  lös  egendom  i  civilrättslig\r\nmening    utan   även   fordringar    och\r\nimmateriella   rättigheter   skyddas   av\r\nartikeln.\r\nI   fråga  om  immateriella  rättigheter\r\nstadgas det i 2 kap. 19 § regeringsformen\r\natt författare, konstnärer och fotografer\r\näger   rätt   till   sina   verk   enligt\r\nbestämmelser som meddelas i  lag.  Enligt\r\nförarbetena   har  den  verksamhet    som\r\nbedrivs    av   författare   och    andra\r\nkonstnärer     stor     betydelse     för\r\nopinionsbildningen   och   den    andliga\r\nodlingen  över huvud taget. Det  yttersta\r\nsyftet med bestämmelsen är att  förstärka\r\nskyddet  för den fria åsiktsbildningen  i\r\nsamhället.  Föredragande  statsråd  ansåg\r\ndet  därför inte motiverat att  låta  den\r\nomfatta  rättigheter  av  det  slag   som\r\ntillkommer uppfinnare och mönsterskapare.\r\nInte    heller    sådana    upphovsrätten\r\nnärstående  rättigheter  som  innehas  av\r\nfonogramframställare  eller  radioföretag\r\nansågs  böra  omfattas (prop. 1975/76:209\r\ns. 129).\r\nAv   grundlagsbestämmelsen  framgår  att\r\ndet  skall  finnas  lagbestämmelser    om\r\nförfattares, konstnärers och  fotografers\r\nverk,  men  den  säger ingenting  om  vad\r\ndessa   skall   innehålla.   De   avsedda\r\nlagbestämmelserna    finns    i     lagen\r\n(1960:729) om upphovsrätt till  litterära\r\noch  konstnärliga verk. Där  finns  bl.a.\r\nföreskrifter       om      upphovsmannens\r\nförfoganderätt  och  ideella   rätt,   om\r\nupphovsrättens    övergång    och    dess\r\ngiltighetstid           samt           om\r\nersättningsskyldighet  och   straffansvar\r\nvid      intrång     i     upphovsmannens\r\nförfoganderätt eller ideella rätt.\r\nDe   begränsningar  av  yttrandefriheten\r\nsom     upphovsrätten    innebär    anses\r\nföranledda av särskilt viktiga  skäl  och\r\ndärför  tillåtna  enligt  2  kap.  13   §\r\nregeringsformen (se prop. 1975/76:209  s.\r\n155).\r\nTidigare riksdagsbehandling m.m.\r\nNär    riksdagen   år   1994   behandlade\r\nregeringens förslag till ny lydelse av  2\r\nkap.   18   §  regeringsformen  avstyrkte\r\nkonstitutionsutskottet motioner om längre\r\ngående  grundlagsskydd än vad  regeringen\r\nhade föreslagit (bet. 1993/94: KU24 s. 28\r\nf.).  Utskottet  ansåg  det  därvid  inte\r\nmotiverat att låta all egendom, både fast\r\noch    lös,   omfattas   av   grundlagens\r\negendomsskydd. Utskottet pekade också  på\r\natt  bestämmelser varigenom den  enskilde\r\ntillförsäkras   full   ersättning   eller\r\nersättning för hela förlusten inte skulle\r\nvara helt rättvisande med hänsyn till att\r\nvissa  s.k.  förväntningsvärden  inte  är\r\nersättningsgilla.  Utskottet   underströk\r\nvidare    att    införandet    av     ett\r\ngrundlagsskydd                        för\r\nrådighetsinskränkningar   i   sig    inte\r\ninnebar  att ersättningsrätten utvidgades\r\ni förhållande till vad som redan gällde.\r\nFrågan  om  innebörden av 2  kap.  18  §\r\nregeringsformen      behandlades       av\r\nkonstitutionsutskottet våren 1998  i  ett\r\nyttrande  till  jordbruksutskottet   över\r\nregeringens  förslag till  ny  miljöbalk,\r\nvarvid frågan om huruvida ordalydelsen  i\r\nparagrafen   var  förenlig  med   motiven\r\ndiskuterades     (yttr.    1997/98:KU8y).\r\nUtskottet   gjorde  då  bedömningen   att\r\ngrundlagsbestämmelsen  trots  den  mindre\r\ntillfredsställande   ordalydelsen   måste\r\nuppfattas   så   att  en  utvidgning   av\r\nersättningsrätten   inte    skett.    Med\r\nanledning  av  flera  motioner  från  den\r\nallmänna   motionstiden  kom  ett   enigt\r\nkonstitutionsutskott     i     betänkande\r\n1997/98:KU30 (s. 7) fram till  slutsatsen\r\natt  det  inte gick att bortse  från  att\r\nbestämmelsen i 2 kap. 18  § andra stycket\r\nregeringsformen  hade varit  föremål  för\r\nomfattande   debatt  och   att   Lagrådet\r\nförordat en ändring av bestämmelsen. Även\r\nom utskottet ansåg att bestämmelsen måste\r\nkunna  uppfattas i enlighet med  vad  som\r\navsetts  vid  dess  tillkomst  fanns  det\r\nanledning att se över dess lydelse.\r\nFrågan  behandlades  åter  av  utskottet\r\nvåren  2000 i betänkande 1999/2000: KU11.\r\nUtskottet  hänvisade  till  att  det  vid\r\nflera  tillfällen  avstyrkt  motioner  om\r\nutvidgning  av grundlagens egendomsskydd.\r\nUtskottet  ansåg inte att det  framkommit\r\nskäl  att  ändra sin tidigare  bedömning.\r\nUtskottet ansåg inte heller att det fanns\r\nskäl att ge äganderätten samma skydd  mot\r\nbegränsningar  som  gäller  för  de  s.k.\r\npolitiska  rättigheterna.  Även  när  det\r\ngäller     ersättningsfrågan    hänvisade\r\nutskottet   till  att   det   vid   flera\r\ntillfällen   avstyrkt  motioner   om   en\r\nutvidgning    till    full    ersättning.\r\nUtskottet   framhöll  att   när   det   i\r\nbetänkande  1997/98:KU30  förordades  att\r\nordalydelsen   av    2    kap.    18    §\r\nregeringsformen  skulle ses  över,  ansåg\r\nutskottet  att  utredningen  inte   borde\r\nomfatta  frågan om utvidgning  till  full\r\nersättning.  Utskottet gjorde fortfarande\r\nsamma bedömning.\r\n1999   års  författningsutredning,   som\r\nhade   i   uppdrag  bl.a.  att  se   över\r\nordalydelsen      av     regeringsformens\r\nbestämmelse om egendomsskydd, avlämnade i\r\nfebruari    2001    betänkandet     Vissa\r\ngrundlagsfrågor  (SOU 2001:19).  När  det\r\ngällde   regeringsformens   egendomsskydd\r\nkonstaterade    utredningen    att    man\r\nmisslyckats.  Mot  bakgrund  av  att  ett\r\nförslag till ändring av grundlag  bör  ha\r\nett  brett parlamentariskt stöd  och  att\r\nett  sådant stöd inte hade kunnat uppnås,\r\nhade  utredningen beslutat att avstå från\r\natt  lägga fram något förslag till ändrad\r\nlydelse  av  2 kap. 18 § regeringsformen.\r\nMot bakgrund av utredningens slutsats när\r\ndet  gäller  regeringsformens bestämmelse\r\nom  egendomsskydd  lade  inte  regeringen\r\nfram  förslag  till ändrad lydelse  av  2\r\nkap. 18 regeringsformen.\r\nFrågan  om Europakonventionens ställning\r\ni  lagstiftningen  efter  inkorporeringen\r\nbehandlades  av utskottet i  samband  med\r\nbehandlingen  av proposition  1993/94:117\r\nmed   förslag   till   inkorporering   av\r\nEuropakonventionen i svensk lagstiftning.\r\nUtskottet  delade  regeringens  bedömning\r\natt  i  det säkerligen fåtal fall  då  en\r\nsvensk  lagregel  kan  anses  strida  mot\r\nkonventionen,  fick  det  bl.a.  bli   en\r\nuppgift      för     domstolarna      och\r\nförvaltningsmyndigheterna att avgöra  hur\r\nkonflikterna    skall     lösas     (bet.\r\n1993/94:KU24 s. 20).\r\nMotioner    om    äganderätten,    bl.a.\r\nmotioner  (m respektive c) liknande  K379\r\nrespektive   K216  och  K323  behandlades\r\nsenast    våren    2002   i    betänkande\r\n2001/02:KU15   (s.  88   f.).   Utskottet\r\nvidhöll sina tidigare bedömningar när det\r\ngäller  ett förstärkt grundlagsskydd  för\r\näganderätten  och  avstyrkte  motionerna.\r\nUtskottet ansåg mot bakgrund av  tidigare\r\nbedömningar inte heller att det  behövdes\r\nett  tillkännagivande till regeringen  om\r\nstärkande  av  äganderätten  med  tydliga\r\nersättningsregler  vid  inskränkning   av\r\nnyttjanderätten  eller om  en  kommission\r\nför  att belysa den privata äganderättens\r\nbetydelse  och avstyrkte därför  motioner\r\nom  detta. En reservation (m, kd, fp, och\r\nc) avgavs.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet    vidhåller   sina    tidigare\r\nbedömningar. Motionerna K379  yrkande  12\r\n(m), K216 yrkandena 1 och 2 (c) samt K323\r\navstyrks.\r\nInternationella kvinnodagen\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet avstyrker med hänvisning  till\r\ntidigare      ställningstagande      ett\r\nmotionsyrkande om att den 8  mars  skall\r\nbli helgdag.\r\nJämför  reservation  18  (v),   särskilt\r\nyttrande 6 (mp).\r\nMotionen\r\nI motion K272 av Mats Einarsson m.fl. (v)\r\nbegärs  att den 8 mars skall bli helgdag.\r\nÅr  1980  proklamerade FN den 8 mars  som\r\ninternationell  kvinnodag.   Motionärerna\r\nhänvisar   till  att  15   länder   redan\r\nbeslutat att göra den 8 mars till helgdag\r\noch    anser   att   Sverige   bör   vara\r\nytterligare  ett  land bland  dessa.  Ett\r\nbeslut  om  att  den 8  mars  skall  vara\r\nhelgdag  skulle dessutom vara  en  viktig\r\nmarkering av att Sverige som land strävar\r\nefter   jämställdhet.   Regeringen   bör,\r\nenligt  motionärerna, utreda  kostnaderna\r\noch bedöma om de bör anses inrymmas i det\r\ntotala samhällsekonomiska utrymmet  eller\r\nom  det  bör  ske  en växling  mot  annan\r\nhelgdag, innan frågan slutligt avgörs.\r\nBakgrund\r\nEnligt  1  § lagen (1989:253) om allmänna\r\nhelgdagar   avses  med   allmän   helgdag\r\nsöndagar,    däribland   påskdagen    och\r\npingstdagen,       samt       nyårsdagen,\r\ntrettondedag  jul, första  maj,  juldagen\r\noch   annandag  jul,  även  när  de  inte\r\ninfaller    på    en    söndag,    vidare\r\nlångfredagen,   annandag   påsk,   Kristi\r\nhimmelsfärdsdag,     annandag     pingst,\r\nmidsommardagen och alla helgons dag.\r\nI  förarbetena (prop. 1988/89:114 s.  5)\r\nkonstateras   att  flera  funktioner   är\r\nknutna   till   helgdagsbegreppet   genom\r\nföreskrifter  i olika författningar.  Det\r\ngäller  framför  allt  föreskrifter   som\r\nreglerar  när åtgärder skall  vidtas  och\r\nhur   tiden   skall   beräknas   när   en\r\nförfallodag  e.d. infaller på  en  söndag\r\neller  annan allmän helgdag. Som  exempel\r\nnämns vidare att enligt 9 § semesterlagen\r\n(1977:480)  gäller  bl.a.  att  helgdagar\r\nnormalt  inte  räknas som  semesterdagar.\r\nVidare framhålls i propositionen att  vad\r\nsom är allmän helgdag är av stor rättslig\r\noch samhällsekonomisk betydelse.\r\nFrågan   om  nationaldagen  som   allmän\r\nhelgdag har  behandlats av utskottet  vid\r\nflera  tillfällen. Vid riksmötet  1991/92\r\n(bet.  1991/92:KU9) ansåg utskottet,  som\r\nvar   medvetet   om  att   införande   av\r\nytterligare   en   helgdag   bl.a.   hade\r\nekonomiska   aspekter,  att   frågan   på\r\nlämpligt  sätt  borde  bli  föremål   för\r\nutredning.\r\nRegeringen  tillsatte i  september  1993\r\nen   utredning  med  syfte   att   utreda\r\nförutsättningarna    för     att     göra\r\nnationaldagen  den 6 juni  till  helgdag.\r\nEnligt direktiven (dir. 1993:104) var det\r\nav    vikt   att   utredningen   särskilt\r\nstuderade  de  ekonomiska  konsekvenserna\r\nsom  inrättandet av en ny helgdag  skulle\r\nfå,  såväl för den offentliga sektorn som\r\nför  näringslivet  och  övriga  delar  av\r\nsamhället. I utredarens uppdrag låg också\r\natt  undersöka konsekvenserna, ekonomiska\r\noch  andra,  av att inrätta nationaldagen\r\nsom  helgdag  på bekostnad  av  någon  nu\r\nexisterande allmän helgdag.\r\nUtredaren  föreslog  i  sitt  betänkande\r\n(SOU  1994:58)  att nationaldagen  den  6\r\njuni  blir  allmän helgdag samtidigt  som\r\nannandag  pingst upphör att vara helgdag.\r\nUtredaren  hade  kommit fram  till  denna\r\nslutsats  bl.a.  genom  att  studera   de\r\nekonomiska  konsekvenserna av ytterligare\r\nen   helgdag.  Sammanfattningsvis   angav\r\nutredaren    att    om    man     införde\r\nnationaldagen  som en helgdag,  utan  att\r\nändra något annat, skulle det medföra ett\r\nårligt        inkomstbortfall        inom\r\ntillverkningsindustrin på omkring 0,3 % i\r\ngenomsnitt.       Bruttonationalprodukten\r\nskulle  minska med mellan 0,2 och 0,3  %,\r\ndvs.  mellan  3  och 4  miljarder  kronor\r\nbaserat på 1992 års produktion. Utredaren\r\nanförde  att det inte kunde anses rimligt\r\natt   i  dagens  ekonomiska  läge  införa\r\nytterligare  en helgdag. Om nationaldagen\r\nskulle  bli  helgdag borde  en  befintlig\r\nhelgdag   tas  bort  eller   flyttas.   I\r\nbudgetpropositionen 1994/95:100  (bil.  3\r\ns.  14)  angav regeringen att tanken  att\r\ngöra   nationaldagen  till  helgdag  inte\r\nborde fullföljas.\r\nKonstitutionsutskottet  har  vid   flera\r\ntillfällen härefter avslagit motioner  om\r\nnationaldagen    som    helgdag     (bet.\r\n1995/96:KU11,   1997/98:KU9,   1999/2000:\r\nKU18  och  2000/01:KU15).  I  betänkandet\r\n1999/2000:KU18  avstyrkte  utskottet   en\r\nmotion  om  att  göra den internationella\r\nkvinnodagen till allmän helgdag.\r\nFrågan  om  införande av  nya  helgdagar\r\nbehandlades    senast    i     betänkande\r\n2001/02:KU9 s. 5 f. Utskottet  ansåg  att\r\nnationaldagen den 6 juni bör  bli  allmän\r\nhelgdag.  Utskottet var medvetet  om  att\r\ndetta kan få ekonomiska konsekvenser  för\r\nsamhället.  Om  den 6  juni  blir  allmän\r\nhelgdag   på   bekostnad  av   någon   nu\r\nexisterande  helgdag blir  de  ekonomiska\r\neffekterna beroende av vilken existerande\r\nallmän  helgdag som skall komma i  fråga.\r\nUtskottet  ansåg att det fick ankomma  på\r\nregeringen  att utarbeta ett förslag  som\r\ninnebär  att  nationaldagen  den  6  juni\r\nskall  bli allmän helgdag. Riksdagen  gav\r\nregeringen detta till känna (rskr. 139 ).\r\nNär  det gällde frågan om kvinnodagen den\r\n8   mars  hänvisade  utskottet  till  sin\r\ntidigare   bedömning  att  motioner   med\r\nyrkanden  om att göra den internationella\r\nkvinnodagen  till allmän  helgdag  skulle\r\navstyrkas. Två motioner (v respektive mp)\r\ni frågan avstyrktes.\r\nEnligt  uppgift  från  Regeringskansliet\r\nförbereds för närvarande utformningen  av\r\ndirektiv    till    en    utredning    om\r\nnationaldagen som helgdag.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet    vidhåller   sitt    tidigare\r\nställningstagande.   Motion   K272    (v)\r\navstyrks.\r\n\r\nUpprättelse för personer som placerades i\r\ninterneringsläger\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet     avstyrker    bl.a.     med\r\nhänvisning         till         tidigare\r\nställningstagande    en    motion     om\r\nupprättelse  för  personer   som   under\r\nandra    världskriget    placerades    i\r\ninterneringsläger.\r\nJämför reservation 19 (v, mp).\r\nMotionen\r\nKarin  Svensson Smith m.fl. (v)  begär  i\r\nmotion  K339  ett  tillkännagivande  till\r\nregeringen  om upprättelse  för  dem  som\r\nunder  andra  världskriget  placerades  i\r\ninterneringsläger,  s.k.  arbetskompanier\r\n(yrkande 1). Ett tillkännagivande  begärs\r\nockså    om   behovet   om   ett    fullt\r\nklarläggande   kring   interneringslägren\r\nunder  andra världskriget, vilket motivet\r\nvar   för  deras  upprättande,  på   vems\r\ninitiativ de tillkom samt om de kriterier\r\nsom   avgjorde  vem  som  placerades  där\r\n(yrkande 2). För att en granskning  skall\r\nkomma  till stånd är det enligt  motionen\r\nnödvändigt  att  regeringen  helt   häver\r\nsekretessen        i        sammanhanget.\r\nKommenderingen   av   värnpliktiga   till\r\narbetskompanier skedde i många fall efter\r\nbristfälliga      utredningar.      Dessa\r\nutredningar fick Karl Molin aldrig se när\r\nhan   skulle  granska  källorna  i   sitt\r\navhandlingsarbete    om    de     svenska\r\narbetskompanierna.\r\nTidigare behandling\r\nEn  motion om åtgärder för upprättelse av\r\npersoner  som internerades i  arbetsläger\r\nunder  andra  världskriget avstyrktes  av\r\nutskottet hösten 1987 (bet. 1987/88:10 s.\r\n11).  Utskottet framhöll  att  det  under\r\nandra   världskriget  förekom  att  vissa\r\nmedborgare        inkallades         till\r\nvärnpliktstjänstgöring    i     särskilda\r\narbetskompanier.    Enligt    vad     som\r\nredovisades av försvarsminister Per Edvin\r\nSköld   i   ett   interpellationssvar   i\r\ndecember     1941    inrättades     efter\r\nmobiliseringen     inom     ramen     för\r\nkrigsorganisationen       ett       antal\r\narbetskompanier   avsedda    för    bl.a.\r\nvägarbeten.    Till   sådana    kompanier\r\ninkallades  sådana  personer  \"vilka  med\r\nskäl  kunnat  misstänkas  för  att  bland\r\ntrupperna   driva   en   agitation   till\r\nförsvagande av försvarsviljan\". Enligt de\r\nprinciper      som      försvarsministern\r\nredovisade    skulle    främst     sådana\r\nvärnpliktiga   som   hade   en    ledande\r\nställning inom ytterlighetspartierna  och\r\nsom       kunde      befaras      bedriva\r\ndisciplinupplösande  verksamhet  inkallas\r\ntill arbetskompanierna.\r\nUtskottet  ansåg att man vid bedömningen\r\nav  vad  som  föreslogs i motionen  måste\r\nbeakta  det allvarliga läge vårt neutrala\r\nland    befann   sig   i   under    andra\r\nvärldskriget     och     de     speciella\r\nförhållanden  och  säkerhetskrav  som  då\r\ngällde.  Enligt utskottet var  det  efter\r\nden   långa   tid   som  förflutit   inte\r\nmeningsfullt att vidta åtgärder  i  syfte\r\natt utreda de påtalade förhållandena.  En\r\nreservation (vpk) avgavs.\r\nDe   frågor  som  tas  upp  i   motionen\r\ndiskuterades    våren    2000    i     en\r\ninterpellationsdebatt              (prot.\r\n1999/2000:91).  Vice  statsminister  Lena\r\nHjelm-Wallén    hänvisade    till     att\r\nregeringen vid flera tillfällen  besvarat\r\nfrågor  om  att ge upprättelse  av  eller\r\nutröna  sakförhållandena  kring  dem  som\r\nunder andra världskriget inkallades  till\r\nvärnpliktstjänstgöring    i     särskilda\r\narbetskompanier.  I  samtliga   frågesvar\r\nhade hänvisats till regeringens beslut av\r\nden   30   maj   1985   att   avslå    en\r\nframställning om en särskild utredning om\r\nomständigheterna kring arbetskompanierna.\r\nI motiveringen till sitt beslut framförde\r\nregeringen följande:\r\nBesluten att inrätta särskilda  enheter\r\nför  värnpliktiga  som  bedömdes  kunna\r\nskapa    oro    genom   till    exempel\r\nagitatorisk    verksamhet    vid     de\r\nreguljära  förbanden hade sin  bakgrund\r\ni  då rådande uppfattningar om vad  som\r\nutgjorde  hot  mot landet.  Strävandena\r\natt   hålla   Sverige  utanför   kriget\r\nsattes  före  individens  rättssäkerhet\r\npå   grunder  som  inte  skulle   anses\r\ngodtagbara   i  dagens  samhälle.   Den\r\ntillgängliga   dokumentationen    visar\r\nockså     att     kommenderingen     av\r\nvärnpliktiga  till arbetskompanierna  i\r\nalltför   många   fall   skedde   efter\r\nbristfälliga   utredningar.   Det    är\r\nemellertid  inte  meningsfullt  att  nu\r\ngranska  förhållandena under början  av\r\n1940-talet i syfte att få underlag  för\r\nuttalanden  om  lämpligheten  av  vissa\r\nåtgärder.  Detta  gäller  särskilt  som\r\ndet  måste vara praktiskt omöjligt  att\r\nefter  så lång tid pröva om uttagningen\r\nav  värnpliktiga till arbetskompanierna\r\ni  det enskilda fallet haft fog för sig\r\nutifrån  vad  som kunde  anses  rimligt\r\nvid den tidpunkten.\r\nLena  Hjelm-Wallén delade  den  bedömning\r\nsom  regeringen  och  riksdagen  tidigare\r\ngjort   och   framhöll  att   regeringens\r\ntidigare hållning i frågan inte inneburit\r\natt     det    saknas    kunskaper     om\r\nomständigheterna   kring    arbetslägren.\r\nRegeringen  gav redan år 1975 historikern\r\nKarl  Molin tillgång till allt väsentligt\r\nhemligt material om arbetskompanierna för\r\nvetenskaplig   forskning.   Karl    Molin\r\nredovisade   sina  forskningsresultat   i\r\nboken  Hemmakriget. Molin lämnar i  boken\r\nen  uttömmande redogörelse för bakgrunden\r\ntill     arbetskompaniernas    tillkomst,\r\nrekryteringsprinciperna,   tjänstgöringen\r\nvid kompanierna, den allmänna debatten om\r\ndessa, statsmakternas åtgärder m.m.\r\nAtt   frågan  så  grundligt  har  blivit\r\nbelyst var enligt statsrådets uppfattning\r\nytterligare   ett   skäl   till    varför\r\nregeringen eller riksdagen inte nu bör ta\r\ninitiativ   till   en  särskild   statlig\r\nutredning.  Hon  framhöll  också  att  de\r\nhandlingar om arbetskompanierna som  Karl\r\nMolin  fick tillgång till inte längre  är\r\nbelagda med sekretess.\r\nStatsrådet  betonade att  handläggningen\r\nkring   arbetskompanierna  visade   stora\r\nbrister. När man säger det är det  enligt\r\nhenne  också  en  sorts  erkännande.  Det\r\nuttalades  redan år 1985. Med reservation\r\nför   de   brister  som  fanns  och   hur\r\nutredningarna var måste man  också  komma\r\nihåg  i  vilken  situation landet  befann\r\nsig.  Det  pågick  krig  runtomkring  och\r\nlandet var i en krigssituation. De som då\r\nvar   verksamma  kände  sig  naturligtvis\r\npotentiellt hotade. Att då värna  landets\r\ninre  säkerhet var viktigt. Många av  dem\r\nsom   placerades   i  dessa   läger   var\r\nmedlemmar  i  Vänsterpartiets föregångare\r\nSveriges  kommunistiska parti,  SKP.  Det\r\nvar   ett  parti  som  hade  mycket  nära\r\nkontakt  med Sovjetunionens kommunistiska\r\nparti.  Statsrådet hänvisade  bl.a.  till\r\nett uttalande från Ny Dag, SKP:s tidning,\r\ndär  man  i december 1939 i fråga  om  de\r\nsovjetiska truppernas försök att invadera\r\nFinland,    angav   att   sovjettrupperna\r\nrepresenterade en fri finsk  folkrepublik\r\nomfattande  de  finländska  och  karelska\r\nfolken,   genom  ett  i  verklig   mening\r\ndemokratiskt   styrelseskick.   Det   var\r\ndärför   enligt  statsrådet   inte   helt\r\nunderligt    att   svenska    myndigheter\r\nifrågasatte lojaliteten hos en hel del av\r\nde  personer  som  var engagerade  i  det\r\nparti  som  är föregångaren  till  dagens\r\nvänsterparti.\r\nFrågan     om     ökad     öppenhet     i\r\nSäkerhetspolisens   arkiv   har   nyligen\r\nbehandlats av utskottet med anledning  av\r\nregeringens proposition 2001/02:191, vari\r\nföreslogs   ändringar  i   sekretesslagen\r\n(1980:100) för att öka offentligheten för\r\nuppgifter   hos  Säkerhetspolisen   (bet.\r\n2002/03:KU13). Det gäller dels  uppgifter\r\nsom  har  förts in i allmänna  handlingar\r\nföre  år 1949, dels uppgifter om huruvida\r\npersoner har registrerats eller inte  hos\r\nSäkerhetspolisen  enligt   vissa   numera\r\nupphävda författningar. Förslaget innebar\r\natt sekretessen föll bort för uppgift som\r\nhänför        sig       till        sådan\r\nunderrättelseverksamhet som avses i  3  §\r\npolisdatalagen  (1998:622)  eller  som  i\r\nannat     fall    hänför     sig     till\r\nSäkerhetspolisens  verksamhet   för   att\r\nförebygga brott mot rikets säkerhet eller\r\nterrorism, om uppgiften har införts i  en\r\nallmän   handling  före  1949.  Utskottet\r\ntillstyrkte förslaget.\r\nI   en  motion  (v),  som  väcktes   med\r\nanledning av propositionen, föreslogs att\r\nriksdagen  skulle begära  att  regeringen\r\nlägger   fram  förslag  till  ändring   i\r\nsekretesslagen  som gör det  möjligt  att\r\nutan   föregående  sekretessprövning   få\r\ntillgång   till  handlingar   hos   t.ex.\r\nFörsvarsmakten  och  Utrikesdepartementet\r\nsom  hänför sig till tiden före år  1949.\r\nMotionärerna ansåg att det - om man menar\r\nallvar  med ambitionen att öka  kunskaper\r\nom   andra   världskriget   -   inte   är\r\ntillräckligt att endast Säkerhetspolisens\r\nhandlingar blir offentliga, utan att även\r\nandra arkivs innehåll behöver kunna komma\r\ntill allmänhetens kännedom.\r\nUtskottet  noterade  att  sekretesstiden\r\nför  uppgifter som är belagda endast  med\r\ns.k. utrikessekretess och som härrör från\r\nandra  världskriget har gått ut  och  att\r\ndetsamma  enligt huvudregeln gäller  även\r\nför  s.k.  försvarssekretess  från  samma\r\ntid.        För       uppgifter        av\r\nunderrättelsekaraktär   ville   utskottet\r\nerinra   om   den   utredning   om   ökad\r\noffentlighet     för    uppgifter     hos\r\nFörsvarsmakten  som regeringen  aviserat.\r\nOm  denna utredning kommer fram till  att\r\nsamma ökade offentlighet kan införas  för\r\nuppgifter  hos  Försvarsmakten   som   nu\r\nföreslås      för      uppgifter      hos\r\nSäkerhetspolisen,   kommer   det   enligt\r\nutskottets   uppfattning   knappast   att\r\nfinnas  behov av den ytterligare  vidgade\r\noffentlighet  som anges i  motionen.  Den\r\nbör   därför   anses  vara   i   huvudsak\r\ntillgodosedd    genom    den    aviserade\r\nutredningen.     Utskottet      avstyrkte\r\nmotionen.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet anser att de skäl som  tidigare\r\nanförts    för    att    avstyrka     ett\r\nmotionsyrkande    om   upprättelse    för\r\npersoner  som  under  andra  världskriget\r\nplacerades       i      interneringsläger\r\nfortfarande gör sig gällande.  Man  måste\r\nbeakta  det allvarliga läge vårt neutrala\r\nland    befann   sig   i   under    andra\r\nvärldskriget     och     de     speciella\r\nförhållanden  och  säkerhetskrav  som  då\r\ngällde. Efter den långa tid som förflutit\r\nframstår det inte heller som meningsfullt\r\natt  från  statens sida vidta åtgärder  i\r\nsyfte     att    utreda    de    påtalade\r\nförhållandena.  Frågan   om   ett   fullt\r\nklarläggande kring interneringslägren  är\r\nnärmast  en  uppgift för  forskningen.  I\r\nenlighet  med vad utskottet  redovisat  i\r\nbetänkande  2002/03:KU13 kan  det  finnas\r\nskäl  att  anta att sekretessregler  inte\r\nkommer  att lägga hinder i vägen för  ett\r\nsådant    klarläggande.    Motion    K339\r\nyrkandena 1 och 2 (v) avstyrks.\r\n\r\nRättigheter för människoapor\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet  avstyrker ett  motionsyrkande\r\nom   grundläggande  rättighetsskydd  för\r\nmänniskoapor.\r\nMotionen\r\nSven-Erik    Sjöstrand   och   Kjell-Erik\r\nKarlsson  (v)  begär i  motion  K342  att\r\nmänniskoapor     skall     ges      vissa\r\ngrundläggande  rättigheter  som  hittills\r\nvarit  reserverade endast för  människor.\r\nDessa rättigheter borde vara rätten  till\r\nliv,  rätten att slippa tortyr och rätten\r\natt inte godtyckligt frihetsberövas.\r\nGällande regler\r\nI    djurskyddslagen   (1988:534)   finns\r\ngrundläggande bestämmelser  om  hur  djur\r\nskall   hållas  och  skötas.  Djur  skall\r\nbehandlas  väl  och skyddas  mot  onödigt\r\nlidande och sjukdom. Djur som används för\r\nvetenskapligt  ändamål  skall  dock  inte\r\nanses  vara  utsatta för onödigt  lidande\r\neller  sjukdom vid användningen, om denna\r\nhar godkänts av en djurförsöksetisk nämnd\r\n(2  §).  Djur skall ges tillräckligt  med\r\nfoder och vatten och tillräcklig tillsyn.\r\nStall  och  andra förvaringsutrymmen  för\r\ndjur skall ge djuren tillräckligt utrymme\r\noch  skydd samt hållas rena (3  §).  Djur\r\nfår  inte överansträngas. Inte heller får\r\nde  agas eller drivas på med redskap  som\r\nlätt  kan såra eller på annat sätt  skada\r\ndjuret (5 §). Djur får inte hållas bundna\r\npå  ett för djuren plågsamt sätt eller så\r\natt de inte kan få behövlig rörelsefrihet\r\neller  vila eller tillräckligt skydd  mot\r\nväder och vind (6 §).\r\nTidigare behandling\r\nUtrikesutskottet avstyrkte våren 2001 ett\r\nmotionsyrkande om att Sverige  skulle  ta\r\ninitiativ  till en FN-konferens  och  FN-\r\ndeklaration   om   djurens   rättigheter.\r\nUtrikesutskottet  menade   att   Sverige,\r\ninternationellt och inom EU,  verkar  för\r\ndjurens rätt till rimliga livsvillkor men\r\nansåg  inte att en speciell FN-konvention\r\nskulle komma att förändra situationen för\r\ndjuren.  Det  arbete som  redan  bedrivs,\r\nfrämst inom EU, kan stärkas och utvecklas\r\n(bet. 2000/01: UU10).\r\nKonstitutionsutskottet  avstyrkte  våren\r\n2002  ett  motionsyrkande (v) motsvarande\r\ndet nu aktuella (bet. 2001/02:KU15 s.  95\r\nf.).   Utskottet   delade   motionärernas\r\nuppfattning om vikten av att djur -  även\r\nmänniskoapor  - har rimliga  livsvillkor.\r\nDjurskyddslagstiftningen    ger     också\r\nuttryck för ett sådant synsätt. Utskottet\r\nvar  dock  inte  berett att  förorda  att\r\nskyddet  för djuren skall likställas  med\r\ndet  skydd för de grundläggande fri-  och\r\nrättigheter som tillerkänns människor.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet    vidhåller    sin    tidigare\r\nbedömning. Motion K342 (v) avstyrks.\r\n\r\nPartibidrag från fackligt anslutna\r\npersoner\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet avstyrker en motion  (fp,  mp)\r\nsom   vänder   sig  mot   att   fackligt\r\nanslutna  mot  sin  vilja  skall  behöva\r\nbidra  till  politiska partier  och  mot\r\nrisken   för   tvånget  att   i   sådana\r\nsammanhang   redovisa   sin    politiska\r\nuppfattning. Utskottet vänder  sig  emot\r\nde   långtgående  statliga   ingrepp   i\r\nföreningars  verksamhet  som   förslagen\r\ninnebär.\r\nJämför reservation 20 (m, fp, kd, c  och\r\nmp).\r\nMotionen\r\nCarl  B  Hamilton m.fl. (fp, mp) begär  i\r\nmotion  K384  en  lag  mot  att  fackligt\r\nanslutna mot sin vilja skall behöva bidra\r\ntill   politiska  partier  direkt   eller\r\nindirekt  (yrkande 1). Vidare  begärs  en\r\nlag   som   skyddar   särskilt   fackligt\r\nanslutnas  rätt  att inte behöva  avslöja\r\nsin  partisympati för att  undgå  att  ge\r\nbidrag till politiskt parti (yrkande  2).\r\nI motionen begärs också tillkännagivanden\r\ntill  regeringen  om  fackligt  anslutnas\r\nrätt att slippa ge partibidrag utan aktiv\r\nhandling  och om fackligt anslutnas  rätt\r\natt  inte  behöva avslöja sin partsympati\r\nför  att  undgå  att genom  sin  fackliga\r\norganisation  ge  bidrag  till  politiskt\r\nparti (yrkandena 3 och 4).\r\nEnligt motionen röstade 38-40 % av  LO:s\r\nmedlemmar    på    annat     parti     än\r\nSocialdemokraterna vid  valet  2002.  Det\r\nfinns  en  växande minoritet  LO-anslutna\r\nsom  tvingas  finansiera  ett  parti   på\r\nvilket  man  inte lägger sin  röst  i  de\r\nallmänna  valen. Särskilt anmärkningsvärt\r\när  det  enligt motionärerna när  fackets\r\nmedlemmar inte själva vet eller får  veta\r\nhur  mycket  penningstöd deras  fack  ger\r\ntill  politiska partier eller hur  mycket\r\narbetstid som facket gratis ställer  till\r\nett  partis  förfogande. En  enskild  kan\r\nenligt  motionen i dag inte ens  formellt\r\ntacka  nej till att ge partibidrag om  en\r\nmajoritet  på  ett  medlemsmöte  beslutat\r\ntvångsuttaxera bidrag till ett parti.\r\nBakgrund\r\nEn  särskild utredare fick i juni 2002  i\r\nuppdrag  att  överväga hur  man  kan  öka\r\nallmänhetens  insyn i  hur  de  politiska\r\npartierna   finansierar   sin   politiska\r\nverksamhet och hur de personer som driver\r\nen s.k. personvalskampanj finansierar den\r\n(dir. 2002:83). Uppdraget skall redovisas\r\ni september 2003.\r\nUtredaren  skall redovisa och  utvärdera\r\nhur     riksdagspartiernas     frivilliga\r\növerenskommelse angående  redovisning  av\r\npartiernas   intäkter  har   fungerat   i\r\npraktiken.  Det är av flera skäl  viktigt\r\natt  allmänheten kan få insyn  i  hur  de\r\npolitiska   partierna   finansierar   sin\r\npolitiska verksamhet och hur de  personer\r\nsom   driver  en  s.k.  personvalskampanj\r\n(valkandidater)     finansierar      sina\r\nkampanjer. Sådan offentlighet kan öka det\r\npolitiska   systemets   legitimitet   och\r\nförebygga  korruption. Informationen  kan\r\nockså  utgöra  ett underlag för  väljarna\r\nvid  val och främja en debatt om etik och\r\nbevekelsegrunder i politiken.  Redan  det\r\nförhållandet  att  partiernas  verksamhet\r\ntill stor del finansieras av det allmänna\r\ngör  det  rimligt att det finns  insyn  i\r\npartiernas  intäkter. För bedömningen  av\r\npartistödssystemets    utformning     och\r\neffekter  kan det också ha betydelse  att\r\nfå  reda på de övriga finansieringskällor\r\npartierna   har.  Mot  bakgrund   av   de\r\npolitiska  partiernas stora  betydelse  i\r\ndagens   samhälle  är  det  rimligt   att\r\ninformation  om  partiernas  intäkter  är\r\noffentlig,  särskilt  som  andra  viktiga\r\nmaktcentrum  inom såväl det allmänna  som\r\nnäringslivet   är   underkastade    vissa\r\noffentlighetskrav.\r\nI      dag      finns     det      ingen\r\nförfattningsreglering i Sverige  som  ger\r\nallmänheten   insyn   i   partiers    och\r\nvalkandidaters intäkter. Det  är  däremot\r\ntradition  att  riksdagspartierna   genom\r\nömsesidiga  överenskommelser  åstadkommer\r\nöppenhet  för sina intäkter. Den  senaste\r\növerenskommelsen angående redovisning  av\r\npartiernas  intäkter som träffats  mellan\r\nriksdagspartierna  är  från  april  2000.\r\nRekommendationerna   i   överenskommelsen\r\nomfattar även information om hur enskilda\r\nkandidater        finansierar        sina\r\npersonvalskampanjer. Riksdagspartierna är\r\nsåledes  medvetna om vikten av insyn  och\r\nhar  vidtagit  vissa  åtgärder.  Men  det\r\nfinns  enligt  direktiven inga  garantier\r\nför  att  nya  partier  eller  fristående\r\nlokala  partier tar sitt ansvar på  samma\r\nsätt.  Därför  finns det vissa  skäl  som\r\ntalar  för att det, trots den samsyn  som\r\nfinns  i  dag hos riksdagspartierna,  kan\r\nvara befogat med en författningsreglering\r\nsom  ger  insyn.  I  ett  internationellt\r\nperspektiv kan man konstatera att det  är\r\nvanligt   med  någon  form  av   rättslig\r\nreglering      av     partiernas      och\r\nvalkandidaternas     intäkter.      Sådan\r\nlagstiftning   finns   numera   också   i\r\nFinland,  Danmark  och Norge.  Frågan  om\r\nfinansiering av politiska partier  berörs\r\nvidare     allt    oftare     i     olika\r\ninternationella      sammanhang,      för\r\nnärvarande t.ex. vid förhandlingar  i  FN\r\nom en konvention mot korruption.\r\nUtredningsuppdraget     avser      såväl\r\nrikstäckande  som  lokala  -   exempelvis\r\nkommunala  - partier och kampanjer.  Även\r\nfrågan om insyn i lämnat indirekt stöd  i\r\nform   av   exempelvis   stödannonsering,\r\nsubventionering  av  annonskostnader  och\r\npersonella    resurser    omfattas     av\r\nuppdraget.    Utgångspunkten    är    att\r\nallmänhetens  insyn i politiska  partiers\r\noch valkandidaters intäkter skall öka. De\r\nlösningar       som       använts       i\r\nriksdagspartiernas             frivilliga\r\növerenskommelse angående  redovisning  av\r\npartiernas    intäkter    bör    beaktas.\r\nUtredaren  skall redovisa  och  utvärdera\r\nhur     riksdagspartiernas     frivilliga\r\növerenskommelse har fungerat i  praktiken\r\nsamt  vilka  internationella erfarenheter\r\nsom  finns inom området. Utredaren  skall\r\nvidare  följa  hur frågan om offentlighet\r\nför intäkter hanterats i samband med 2002\r\nårs  val. Om utredaren finner det befogat\r\nskall  lämpliga åtgärder föreslås.  Dessa\r\nkan  avse  en utveckling av de frivilliga\r\ninsatserna,  men även åtgärder  från  det\r\nallmännas   sida.  Utredaren   skall   på\r\nlämpligt sätt informera riksdagspartierna\r\nom   sitt   arbete   och   även   inhämta\r\npartiernas    synpunkter   på    kommande\r\nförslag.\r\nStatsrådet  Pär  Nuder  har  i  november\r\n2002  som svar på en interpellation  från\r\nCarl   B  Hamilton  anfört  att  han   är\r\növertygad om att det är till gagn för vår\r\ndemokrati   och  välfärdsutveckling   att\r\nlöntagarnas organisationer engagerar  sig\r\ni  politiken. Av flera skäl är det enligt\r\nPär Nuder viktigt att allmänheten kan  få\r\ninsyn  både  i hur partierna  finansierar\r\nsin  politiska  verksamhet  och  hur   de\r\nvalkandidater        som         bedriver\r\npersonvalskampanjer   finansierar    dem.\r\nVäljarna   skall  kunna   använda   sådan\r\ninformation   som   underlag   för   sina\r\nställningstaganden. Insyn och öppenhet är\r\nockså  ett  sätt att stärka det politiska\r\nsystemets   legitimitet   och   förebygga\r\nkorruption (prot. 2002/03:26).\r\nUtskottets ställningstagande\r\nUtskottet vill hänvisa till att frågan om\r\nallmänhetens   insyn  i   hur   partierna\r\nfinansierar sin politiska verksamhet  för\r\nnärvarande är föremål för utredning. Även\r\nfrågan  om insyn i lämnat indirekt  stöd,\r\nbl.a. från olika intresseorganisationer i\r\nsamhället,    i   form   av    exempelvis\r\nstödannonsering,    subventionering    av\r\nannonskostnader  och personella  resurser\r\nomfattas  av  uppdraget.  Som  regeringen\r\nframhållit  är  en  sådan  insyn  viktig.\r\nInformationen kan utgöra ett underlag för\r\nväljarna vid val och främja en debatt  om\r\netik  och  bevekelsegrunder i  politiken.\r\nInformationen  kan också bidra  till  den\r\ninterna   fackliga  debatten  i   frågan.\r\nUtskottet  är  däremot  inte  berett  att\r\nställa  sig bakom de långtgående statliga\r\ningrepp  i  föreningars  verksamhet   som\r\nmotionen  innebär. Motion K384  yrkandena\r\n1-4 (fp, mp) avstyrks.\r\nReservationer\r\n\r\nUtskottets  förslag  till  riksdagsbeslut\r\noch   ställningstaganden  har   föranlett\r\nföljande reservationer. I rubriken  anges\r\ninom  parentes vilken punkt i  utskottets\r\nförslag till riksdagsbeslut som behandlas\r\ni avsnittet.\r\n1.Förstärkt skydd för fri- och\r\nrättigheter (punkt 1)\r\nav  Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel\r\n(m) och Nils Fredrik Aurelius (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi  anser  att  utskottets förslag  under\r\npunkt 1 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen  ger som sin mening  regeringen\r\ntill  känna  vad som anförs i reservation\r\n1.   Därmed  bifaller  riksdagen   motion\r\n2002/03:K379 yrkandena 7, 8 och  10  samt\r\ndelvis motion 2002/03:K386.\r\nStällningstagande\r\nRegeringsformens fri- och rättighetsskydd\r\nmåste   förstärkas.   Vissa   av   de   i\r\nregeringsformen  garanterade   fri-   och\r\nrättigheterna    åtnjuter    inte     ett\r\ntillräckligt          skydd           mot\r\nrättighetsbegränsande       lagstiftning.\r\nSkyddet     för     äganderätten      och\r\nnäringsfriheten  är  t.ex.   svagare   än\r\nskyddet  för  de s.k. opinionsfriheterna.\r\nSverige  bör vara ett land där  mänskliga\r\nfri-  och  rättigheter skyddas fullt  ut.\r\nDärför   bör   grundlagens   skydd    mot\r\nrättighetsinskränkningar    vara     lika\r\nstarkt,    oavsett   vilka    fri-    och\r\nrättigheter det gäller. Det skulle  bl.a.\r\ninnebära     att    de    tre    allmänna\r\nbegränsningsgrunderna i 2 kap. 12 § andra\r\nstycket  regeringsformen blir tillämpliga\r\näven    vid   begränsningar   av    t.ex.\r\ndganderätten.  En  inskränkning   i   den\r\nenskildes äganderätt skulle då endast  få\r\ngöras  för att tillgodose ändamål som  är\r\ngodtagbara  i ett demokratiskt  samhälle.\r\nVidare   skulle  det  innebära   att   en\r\nbegränsning aldrig får gå ut över vad som\r\när nödvändigt med hänsyn till det ändamål\r\nsom   har  föranlett  den.  Begränsningar\r\nskulle  inte heller få göras på grund  av\r\nåskådning eller sträcka sig så långt  att\r\nde   utgör   ett   hot   mot   den   fria\r\nåsiktsbildningen.\r\nEnligt  vår  mening bör  vid  riksdagens\r\nbeslutsfattande  ökad  hänsyn  tas   till\r\npolitiska      minoriteters      legitima\r\nintressen. Minoritetsskyddet bör  stärkas\r\ngenerellt vid beslut om lagstiftning  som\r\ninnebär inskränkningar i de medborgerliga\r\nfri-  och rättigheterna, vilket  kan  ske\r\ngenom    att    reglerna   om    särskilt\r\nbeslutsförfarande i 2 kap.  12  §  tredje\r\nstycket regeringsformen blir tillämpliga.\r\nDet uppskovsförfarande som där föreskrivs\r\nskulle         påtagligt        förstärka\r\nminoritetsskyddet och dessutom ge mer tid\r\nför   debatt,  eftertanke  och   noggrant\r\növervägande.  En  förstärkning  av  såväl\r\nminoritetsskyddet    som     fri-     och\r\nrättighetsskyddet skulle inte bara utgöra\r\nett  viktigt steg i den allmänna  strävan\r\natt  stärka  medborgarnas förtroende  för\r\ndet    politiska   systemet    och    den\r\ndemokratiska  beslutsprocessen.  Reformen\r\nskulle också tydliggöra att Sverige är en\r\ndemokrati och en rättsstat som  inte  per\r\nautomatik sätter statens intresse framför\r\nindividens rätt.\r\nDen  nuvarande  bristen på samstämmighet\r\nmellan      Europakonventionens       och\r\nregeringsformen skyddsnivåer skulle kunna\r\nupphävas      genom      att      upphöja\r\nEuropakonventionen  till  grundlag.   Ett\r\nannat   sätt   kan   vara   att   utvidga\r\ntillämpningsområdet  för  2  kap.  12   §\r\nregeringsformen  till  att  omfatta  även\r\nEuropakonventionen. Riksdagen bör som sin\r\nmening ge regeringen detta till känna.\r\n2.En utredning om mänskliga fri- och\r\nrättigheter (punkt 2)\r\nav Ingvar Svensson (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag  anser  att utskottets förslag  under\r\npunkt 2 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen   ger som sin mening regeringen\r\ntill  känna  vad som anförs i reservation\r\n2.   Därmed  bifaller  riksdagen   motion\r\n2002/03:K375.\r\nStällningstagande\r\nRättens  legitimitet är inte bara  knuten\r\ntill sättet för beslutsfattande utan även\r\ntill  medborgarnas  sociala  medvetenhet,\r\nvärdeskalor och värderingar. Den legitima\r\nrättsstaten  måste visa  respekt  för  de\r\ngrundläggande    mänskliga    fri-    och\r\nrättigheterna.      Rättskipning      och\r\nmyndighetsutövning  skall  vara   rimligt\r\nförutsebara  med stöd av  lagen  och  med\r\nhänsyn  till etiska värden. En medborgare\r\nskall   åtnjuta   rättsskydd   både   mot\r\nenskilda  och  mot staten.  Grundläggande\r\nkriterier för en fungerande rättsstat  är\r\nmänskliga     fri-    och    rättigheter,\r\nmaktdelning,  förvaltningens lagenlighet,\r\nrättsskydd genom oavhängiga domstolar och\r\nden        statliga       maktutövningens\r\nförutsebarhet.    Rättsordningen    måste\r\ndärför     präglas    av     rättslikhet,\r\nrättssäkerhet,             rättstrygghet,\r\nrättstillgänglighet     och     öppenhet.\r\nRättssäkerhet,  likhet inför  lagen,  den\r\navtalsrättsliga  partsautonomin  (parters\r\nsjälvständighet) och avtalsfrihet skyddar\r\nindividens  behov  av  att  tryggt  kunna\r\nplanera  sitt liv. Rättsnormen  skall  ta\r\nsin  utgångspunkt  i det  som  är  etiskt\r\ngodtagbart. Den skall alltså förankras  i\r\nden     svenska     och     västerländska\r\nkulturtraditionen.    Denna    syn     på\r\nrättsstaten  anknyter mer till  ett  mera\r\n\"normalt\" europeiskt betraktelsesätt.\r\nDet  är  viktigt att successivt  sortera\r\nut  rättspositivismen  ur  det  rättsliga\r\nperspektivet  i arbetet att förstärka  de\r\nmänskliga  fri-  och  rättigheterna.  Det\r\nsvenska   skyddet  för  dessa  fri-   och\r\nrättigheter    behöver     vidgas     och\r\nförstärkas. Exempel på områden som  borde\r\nbearbetas ytterligare är t.ex. vidden  av\r\nskyddet  för  den mänskliga integriteten,\r\nföräldrarätten,       den        negativa\r\nföreningsfriheten  och äganderätten.  Det\r\nbehövs       också      ett       tydligt\r\ndiskrimineringsskydd    för    människans\r\nintegritet oberoende av religion,  ålder,\r\nras,   hudfärg,   kön,   språk,   sexuell\r\nidentitet,   genetiska   särdrag,   börd,\r\nekonomisk    eller   social    ställning,\r\nfunktionshinder,  etnisk  eller  politisk\r\ntillhörighet.  Detta  skydd  måste   vara\r\neffektivt   inte  enbart  i  förhållandet\r\nmellan den enskilde och det allmänna utan\r\nrättsstaten måste också tillförsäkra  ett\r\nsådant skydd mellan enskilda.\r\nRegeringsformen    tillförsäkrar     med\r\nsmärre  undantag  medborgarna  fri-   och\r\nrättigheter  uppräknade  i  2  kap.  1  §\r\nregeringsformen endast i förhållande till\r\ndet  allmänna.  Medborgarna tillförsäkras\r\ndäremot  inte sådana generella  fri-  och\r\nrättigheter  i  förhållande  till   andra\r\nenskilda     eller     andra     enskilda\r\nrättssubjekt        (företag        eller\r\norganisationer). I denna del kan det inte\r\nanses   råda  full  parallellitet  mellan\r\nregeringsformen  och  Europakonventionen.\r\nDenna   konvention   kan   antas   ålägga\r\nkonventionsstaterna viss  skyldighet  att\r\ngenom lagstiftning trygga vissa fri-  och\r\nrättigheter även mellan enskilda.  Enligt\r\nvår mening vore det värdefullt att utreda\r\nom   även  fri-  och  rättigheter  mellan\r\nenskilda  borde grundlagsfästas och  inte\r\nsom  nu  i  huvudsak  vara  inriktade  på\r\nförhållandet mellan den enskilde och  det\r\nallmänna.         Konstitutionsutskottets\r\nmajoritet  har i ett tidigare  betänkande\r\nkonstaterat  att  det inte  är  praktiskt\r\nmöjligt  att  i  en  grundlag  ta  in  en\r\ngenerell   reglering   av   skyddet   för\r\nmänskliga  fri-  och  rättigheter  såvitt\r\navser  förhållandet mellan enskilda.  Det\r\nfinns  emellertid  några  bestämmelser  i\r\nregeringsformen  som  visar  att  det  är\r\nmöjligt.  Det  är med andra  ord  mer  en\r\nfråga  om  att vilja än att kunna.  Denna\r\ntyp   av  frågeställning  anknyter   till\r\nfrågan  om diskrimineringsförbud. Det  är\r\nangeläget  just att ett sådant skydd  får\r\nbäring  även mellan enskilda,  inte  bara\r\nmellan  den  enskilde och  det  allmänna.\r\nRegeringen bör tillsätta en utredning  om\r\nett  vidgat  skydd för de mänskliga  fri-\r\noch  rättigheterna i enlighet med vad som\r\nanförs i reservationen.\r\n3.Värdekommission (punkt 3)\r\nav Ingvar Svensson (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag  anser  att utskottets förslag  under\r\npunkt 3 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen  ger som sin mening  regeringen\r\ntill  känna  vad som anförs i reservation\r\n3.   Därmed  bifaller  riksdagen   motion\r\n2002/03:K361.\r\nStällningstagande\r\nInget   samhälle  kan  bestå   utan   ett\r\ngrundläggande etiskt minimum. Men  om  vi\r\ninte bryr oss om att utkristallisera  och\r\ndiskutera  och förklara detta minimum  är\r\nrisken  uppenbar att det faller i glömska\r\noch ersätts av ett moraliskt gungfly. Att\r\nföra  en  debatt  om  dessa  idéer  borde\r\ndärför     vara    centralt    i     allt\r\nsamhällsengagemang.     De      politiska\r\npartierna  är naturligtvis inte  de  mest\r\ncentrala  signalgivarna  när  det  gäller\r\növerförande  av  värden och  värderingar.\r\nFamiljen   är  givetvis  den  viktigaste.\r\nSkolan,  medierna,  vänner  och  kamrater\r\nkompletterar  denna uppgift. Lagstiftaren\r\ndeltar också - det torde vara påvisat att\r\nlagstiftning är normerande, åtminstone  i\r\nviss    utsträckning.   Men   även   inom\r\npolitikens domäner finns det behov av ett\r\nsamtal,  debatt,  kring de  grundläggande\r\nmänskliga värdena. Och självfallet är det\r\noerhört centralt att de politiska  beslut\r\nsom fattas av riksdag, landsting/regioner\r\noch   kommuner   är   grundade   på   ett\r\naccepterat värdemönster.\r\nTill   det  politiska  ledarskapet   hör\r\nockså    möjligheten   att   starta    en\r\ndiskussion och att försöka leda den in på\r\nmeningsfulla områden. I andra  sammanhang\r\nhar regeringen och de politiska partierna\r\nvarit  angelägna om att  bidra  till  att\r\ndebatt   skapas   kring   andra   frågor.\r\nMaktutredningen  och Demokratiutredningen\r\nvar t.ex. så uppbyggda att ett av syftena\r\nmed dem vara att stimulera debatten kring\r\nrespektive frågeområde. EU 2004-kommittén\r\noch   etikkommissionen  för  företagandet\r\nvisar  också att argumentet mot en värde-\r\neller     etikkommission     för     hela\r\nsamhällslivet  har  undanröjts.  För   en\r\nsvensk  värdekommission går  det  utmärkt\r\natt  använda  sig  av  det  grundläggande\r\nupplägg  som den norska värdekommissionen\r\nhar  haft. Det finns t.ex. anledning  att\r\nfokusera  på  följande  frågeställningar:\r\nvilka  de grundläggande värdena  för  ett\r\ngott     samhälle    är     och     vilka\r\ninspirationsgivarna för dessa är,  liksom\r\nhur   vi  tillägnar  oss  etiken/värdena,\r\nfamiljens,    skolans,    rättssystemets,\r\nmediernas    och   övriga   signalgivares\r\nbetydelse  som värde- och normöverförare,\r\nhur rättssystemet och rättstänkande byggs\r\nupp  utifrån  den gemensamma  värdebasen,\r\nsamhällsekonomins    beroende    av    en\r\nfungerande  etik  i form  av  tillit  och\r\nförtroende,     ekonomins    drivkrafter,\r\nfamiljens     betydelse      för      ett\r\ngemenskapstänkande, värdebasens betydelse\r\nför    uppbyggande   av   företags-   och\r\norganisationskulturer,        värdebasens\r\nutveckling    och   betydelse    i    ett\r\ninformationssamhälle     jämfört      med\r\njordbruks-  och  industrisamhällena   och\r\nvärdebasens  utveckling och  betydelse  i\r\nett  samhälle som får allt större  etnisk\r\nmångfald. Sverige bör i syfte att  bredda\r\noch  entusiasmera den etiska diskussionen\r\nmed  sikte  på  samhällets fundament  och\r\ndärmed    de    mänskliga    fri-     och\r\nrättigheterna        tillsätta         en\r\nvärdekommission. Detta bör ges regeringen\r\ntill känna.\r\n4.Samvetsklausul (punkt 5 - villkorad)\r\nav Ingvar Svensson (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser, såvida riksdagen inte beslutar\r\ni   enlighet  med  reservation   2,   att\r\nutskottets förslag under punkt 5 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen  ger som sin mening  regeringen\r\ntill  känna  vad som anförs i reservation\r\n4.   Därmed  bifaller  riksdagen   delvis\r\nmotion 2002/03:Ub495 yrkande 1.\r\nStällningstagande\r\nSamvetet  kan  definieras  som  en  etisk\r\nmedvetenhet   i   var   människa.   Denna\r\nmedvetenhet    är   beroende    av    den\r\nbakomliggande  etiken  och  kulturen  och\r\ninte  minst  de grundläggande värden  som\r\nvår   demokrati  ytterst  vilar  på.   Om\r\nSveriges  riksdag  skulle  lagstifta   om\r\nt.ex.  rätt  till dödshjälp i någon  form\r\noch  om  det skulle ingå i en yrkesgrupps\r\nuppgifter   och  åligganden  att   utföra\r\nmomentet,    då   hör   det    till    de\r\ngrundläggande  mänskliga rättigheterna  i\r\nen  rättsstat att kunna vägra att  utföra\r\ndetta  för  sitt  samvetes  skull,   utan\r\nrättslig eller någon annan påföljd.\r\nDe  länder  som  har samvetsklausul  kan\r\ntillvarata kunnandet och engagemanget hos\r\nalla  de  personer som funnit sin uppgift\r\ninom sjukvården, utan att tvinga den  som\r\nhyser  samvetsbetänkligheter kring  vissa\r\nsvåra  etiska  frågor att  delta  i  viss\r\nverksamhet. Till syvende och sist handlar\r\ndet   emellertid  inte  om   att   utreda\r\nhuruvida    Sverige    skall    ha     en\r\nsamvetsklausul inom sjukvården eller  ej.\r\nFrågan  är  i  stället hur Sverige  skall\r\ntillämpa Europakonventionen, som redan är\r\nen del av svensk lagstiftning. Enligt min\r\nmening  bör  regeringen  efter  utredning\r\nsnarast  återkomma  till  riksdagen   med\r\nlagförslag      om     att      införliva\r\nsamvetsfriheten  i rättighetskatalogen  i\r\nSveriges grundlag.\r\n5.Åtgärder mot det politiska våldet\r\n(punkt 7)\r\nav  Helena  Bargholtz (fp)  och  Tobias\r\nKrantz (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi  anser  att  utskottets förslag  under\r\npunkt 7 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen  ger som sin mening  regeringen\r\ntill  känna  vad som anförs i reservation\r\n5.   Därmed  bifaller  riksdagen   motion\r\n2002/03:K385 yrkande 10.\r\nStällningstagande\r\nDemokratin bygger på samtalets metod.  De\r\nmänniskor  som  i stället försöker  ändra\r\nsamhället med våld och hot utgör ett  hot\r\nmot både enskilda individer och samhället\r\ni  stort. Vi är mycket bekymrade över  de\r\nsenaste  årens utveckling när det  gäller\r\nbrott  med  rasistiska,  nazistiska   och\r\nantisemitiska  förtecken. Vi  kan  aldrig\r\nacceptera   att  människor  skräms   till\r\ntystnad.    Kartläggning   av   politiska\r\nmotståndare,   systematiska  trakasserier\r\noch publicering av \"dödslistor\" via olika\r\nhemsidor  utgör  steg i  ett  försök  att\r\ntysta    ned   demokratiska   motkrafter.\r\nBrottsligheten inskränker sig  dock  inte\r\ntill  hot, utan flera våldsdåd, och  till\r\noch   med  mord,  har  utförts  av  dessa\r\nrörelser.  När  demonstranter  missbrukar\r\ndemonstrations-  och yttrandefriheten  på\r\ndet  sätt som skedde i Göteborg  2001  är\r\ndet  inte  bara ett angrepp mot  dem  som\r\ndrabbades av vandaliseringen utan det  är\r\nockså en attack mot demokratin. Det odlas\r\nen   våldsromantik  och  en  tro  på  att\r\nutomparlamentariska      aktioner      är\r\növerlägsna  den representativa demokratin\r\nsom       får      legitimera      direkt\r\nantidemokratiska handlingar. Vi menar att\r\ndet   är  alla  demokraters  uppgift  att\r\nreagera kraftfullt när den extrema högern\r\noch  den  yttersta vänstern gör  gemensam\r\nsak.\r\n6.Negativ föreningsfrihet (punkt 8)\r\nav    Gunnar   Hökmark   (m),    Helena\r\nBargholtz  (fp), Ingvar Svensson  (kd),\r\nHenrik  S  Järrel  (m),  Tobias  Krantz\r\n(fp),  Kerstin Lundgren  (c)  och  Nils\r\nFredrik Aurelius (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi  anser  att  utskottets förslag  under\r\npunkt 8 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen  ger som sin mening  regeringen\r\ntill  känna  vad som anförs i reservation\r\n6.   Därmed  bifaller  riksdagen   motion\r\n2002/03:K379 yrkande 13.\r\nStällningstagande\r\nMed  rätten  att  ansluta  sig  till   en\r\nförening  borde rimligen också  följa  en\r\nrätt  att  utan  sanktion utträda  ur  en\r\nförening.   Enligt   den   tolkning   som\r\nEuroparådets  organ  i  Strasbourg   gett\r\nEuropakonventionen är också den  negativa\r\nföreningsfriheten   skyddad   på   svensk\r\narbetsmarknad.  Trots att Arbetsdomstolen\r\nvid  flera  tillfällen klargjort  att  en\r\nmedlem i en facklig organisation har rätt\r\natt  lämna organisationen på egen begäran\r\nförekommer det emellertid fortfarande att\r\nfackliga   organisationer   nekar   eller\r\nställer  upp  hinder då en medlem  önskar\r\nutträda  eller  skapar  svårigheter   för\r\narbetsgivare som vill anställa någon  som\r\ninte  är fackligt ansluten. På samma sätt\r\nkan   det  uppstå  svårigheter   för   en\r\narbetssökande  i  de  fall  arbetsgivaren\r\nförbundit sig att endast anställa dem med\r\nviss   facklig   tillhörighet   och   den\r\narbetssökande    tillhör     en     annan\r\norganisation  eller  inte  tillhör  någon\r\nfacklig organisation alls. Det förekommer\r\näven  påtryckningar på  arbetsgivare  att\r\nacceptera kollektivavtal. Rätten att  stå\r\nutanför en förening är alltså inte  någon\r\nsjälvklarhet i Sverige. Någon  uttrycklig\r\nbestämmelse  om skydd för  den  enskildes\r\nrätt  att  stå  utanför  en  organisation\r\nfinns  inte i regeringsformens  fri-  och\r\nrättighetskatalog. Regeringen  bör  lägga\r\nfram ett sådant förslag.\r\n7.Retroaktivitetsförbud (punkt 9)\r\nav  Gunnar Hökmark (m), Ingvar Svensson\r\n(kd),  Henrik  S  Järrel  (m),  Kerstin\r\nLundgren  (c) och Nils Fredrik Aurelius\r\n(m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi  anser  att  utskottets förslag  under\r\npunkt 9 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen  ger som sin mening  regeringen\r\ntill  känna  vad som anförs i reservation\r\n7.  Därmed  bifaller riksdagen motionerna\r\n2002/03:K237 och 2002/03:K241 yrkande 35.\r\nStällningstagande\r\nRegeringen    föreslår    då    och    då\r\nlagstiftning  med retroaktiv  tillämpning\r\npå  skatteområdet. Syftet  kan  vara  att\r\neliminera  en skatteflyktsmöjlighet,  att\r\nförhindra  ett överutnyttjande  av  någon\r\nskattefördel  innan  nya  skärpta  regler\r\nträder i kraft eller att över huvud taget\r\ntäppa      till     något     oavsiktligt\r\nskatteläckage.  Användningen  av  den   i\r\nlagstiftningen     tänkta      begränsade\r\nmöjligheten att lagstifta med  retroaktiv\r\nverkan  på skatteområdet leder till  stor\r\nrättsosäkerhet för enskilda individer och\r\nför  näringslivet. Det visar sig dessutom\r\natt  tiden  mellan  en skrivelse  och  en\r\nproposition tenderar att bli allt längre.\r\nUnder  de  senaste  tio  åren  har  sådan\r\nretroaktiv  skattelagstiftning  beslutats\r\nen  eller  par  gånger om  året.  Det  är\r\nuppenbart  att det utrymme för retroaktiv\r\nlagstiftning  som  av  lagstiftaren   var\r\ntänkt  att  vid särskilda skäl möjliggöra\r\nbegränsade undantag används allt  oftare.\r\nDe     är    därför    nödvändigt     att\r\nregeringsformens principiella förbud  mot\r\nretroaktiv skattelagstiftning skärps.\r\nEtt   annat  problem  gäller  retroaktiv\r\nändring av andra regler. Det är uppenbart\r\natt  förändringar av t.ex. bidrag kan  ha\r\nnog  så  stor betydelse för företags  och\r\nenskildas    möjligheter   att    planera\r\nlångsiktigt.  Det är därför önskvärt  att\r\nse  över  retroaktivitetsskyddet för  att\r\ngöra  det mer allmänt tillämpligt i fråga\r\nom all lagstiftning med retroaktiv verkan\r\nsom  missgynnar medborgare eller en grupp\r\nav medborgare.\r\nRegeringen  bör  därför  återkomma  till\r\nriksdagen  med  förslag till  ytterligare\r\nbegränsningar av möjligheten att  besluta\r\nlagar med retroaktiv verkan.\r\n8.Skyddet mot diskriminering i 2 kap. 15\r\n§ regeringsformen (punkt 10)\r\nav   Mats  Einarsson  (v)  och   Gustav\r\nFridolin (mp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi  anser  att  utskottets förslag  under\r\npunkt 10 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen  beslutar att som vilande  anta\r\nbifogat  förslag till lag  om  ändring  i\r\nregeringsformen.     Därmed      bifaller\r\nriksdagen motion 2002/3:K275 samt  delvis\r\nmotionerna  2002/03:L249  yrkande  8  och\r\n2002/03:K310 yrkande 2.\r\nStällningstagande\r\nRätten    till   likabehandling   oavsett\r\nsexuell   läggning  är  en  grundläggande\r\nmänsklig rättighet, skyddad bl.a.  enligt\r\nden  europeiska  konventionen  av  den  4\r\nnovember  1950  angående  skydd  för   de\r\nmänskliga  rättigheterna  och  1966   års\r\ninternationella       konvention       om\r\nmedborgerliga och mänskliga  rättigheter.\r\nEnligt             båda             dessa\r\nmänniskorättsinstrument, som  Sverige  är\r\nfolkrättsligt  bundet  av,  åligger   det\r\nstatsmakterna att säkerställa  att  denna\r\nrätt  till  likabehandling  förverkligas.\r\nEtt av många sätt att bidra till det vore\r\natt  införa  ett skydd mot  antagande  av\r\nlagar   och   andra   föreskrifter    som\r\nmissgynnar någon av skäl som har  samband\r\nmed  sexuell  läggning. Vi välkomnar  det\r\nskydd  mot  diskriminering  på  grund  av\r\nsexuell   läggning  som  nu   införts   i\r\nmålsättningsbestämmelserna i 1 kap.  2  §\r\nregeringsformen, men anser att  den  inte\r\nräcker för att motverka diskriminering av\r\nnågon av skäl som har samband med sexuell\r\nläggning.       Att       diskriminerande\r\nlagstiftning  förekommer har  inte  minst\r\nSamboendekommittén   påvisat    i    sitt\r\nbetänkande    Nya    samboregler     (SOU\r\n1999:104).  Det  är således  inte  endast\r\nprincipiella  skäl  som  talar  för   att\r\ninföra  ett förbud i grundlag. Även  rent\r\npraktiskt  skulle en sådan ordning  kunna\r\nförebygga   att  diskriminerande   regler\r\nantas   eller   tillåts   fortleva.   Mot\r\nbakgrund av vad vi här redovisat yrkar vi\r\ndärför att riksdagen beslutar att 2  kap.\r\n15   §   regeringsformen   ges   följande\r\nlydelse: \"Lag eller annan föreskrift  får\r\nej  innebära att någon missgynnas  därför\r\natt  han  eller hon med hänsyn till  ras,\r\nhudfärg,  etniskt ursprung eller  sexuell\r\nläggning tillhör en minoritet.\"\r\n9.Skyddet mot diskriminering i 2 kap. 15\r\n§ regeringsformen (punkt 10)\r\nav  Helena  Bargholtz (fp)  och  Tobias\r\nKrantz (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi  anser  att  utskottets förslag  under\r\npunkt 10 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen  ger som sin mening  regeringen\r\ntill  känna  vad som anförs i reservation\r\n9.  Därmed  bifaller riksdagen motionerna\r\n2000/03:K310  yrkande 2 och  2002/03:L249\r\nyrkande    8    samt    delvis     motion\r\n2002/03:K275.\r\nStällningstagande\r\nVi   anser   att  den  nyligen  beslutade\r\nändringen  i  1 kap. 2 § regeringsformen,\r\nsom  ålägger  det allmänna  att  motverka\r\ndiskriminering på grund av bl.a.  sexuell\r\nläggning, inte är tillräcklig. Inte  bara\r\nprincipiella skäl utan även vikten av att\r\nförebygga       att       diskriminerande\r\nlagstiftning  antas  eller  får  fortleva\r\ntalar  för  att  förbudet  i  2  kap.  15\r\nregeringsformen    mot    diskriminerande\r\nlagstiftning på grund av ras, hudfärg och\r\netniskt  ursprung utvidgas till att  även\r\nomfatta sexuell läggning.\r\n\r\n10.        Skyddet mot diskriminering i\r\n2 kap. 15 § regeringsformen (punkt 10\r\n- villkorad)\r\nav Ingvar Svensson (kd).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag anser, såvida riksdagen inte beslutar\r\ni   enlighet  med  reservation   2,   att\r\nutskottets förslag under punkt  10  borde\r\nha följande lydelse:\r\nRiksdagen  ger som sin mening  regeringen\r\ntill  känna  vad som anförs i reservation\r\n10.   Därmed  bifaller  riksdagen  delvis\r\nmotionerna   2000/03:K310   yrkande    2,\r\n2002/03:L249 yrkande 8 och 2002/03:K275.\r\nStällningstagande\r\nGrundlagens,         dvs.         närmast\r\nregeringsformens,  grundläggande  synsätt\r\nmåste  ändras så att det ges ett  tydligt\r\ndiskrimineringsskydd    för    människans\r\nintegritet oberoende av religion,  ålder,\r\nras,   hudfärg,   kön,   språk,   sexuell\r\nidentitet,   genetiska   särdrag,   börd,\r\nekonomisk    eller   social    ställning,\r\nfunktionshinder etnisk tillhörighet eller\r\npolitisk tillhörighet. Detta bör  utredas\r\ngenom regeringens försorg.\r\n11.        Begreppet sexuell läggning i\r\n1 kap. 2 § regeringsformen (punkt 11)\r\nav   Helena   Bargholtz  (fp),   Tobias\r\nKrantz (fp) och Gustav Fridolin (mp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi  anser  att  utskottets förslag  under\r\npunkt 11 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen  ger som sin mening  regeringen\r\ntill  känna  vad som anförs i reservation\r\n11.   Därmed  bifaller  riksdagen  motion\r\n2002/03:K310 yrkande 1.\r\nStällningstagande\r\nEn  grundläggande mänsklig  rättighet  är\r\natt  inte  utsättas  för  diskriminerande\r\nlagstiftning  på  grund av  sin  sexuella\r\nläggning eller könstillhörighet. De facto\r\nfinns     det     många    exempel     på\r\ndiskriminerande  lagstiftning   (se   SOU\r\n1999:104).    Därför    vill    vi    att\r\nregeringsformens   portalparagraf   skall\r\nange  vilka  grunder  för  diskriminering\r\neller  särbehandling i samhället  som  är\r\notillåtna. Vi anser således att riksdagen\r\nskall     fullfölja     den     påbörjade\r\nförändringen    av    skrivningarna    om\r\ndiskriminering i regeringsformens 1  kap.\r\n2 § men att denna utvidgas till att också\r\nnämna   diskriminering   på   grund    av\r\nkönsidentitet.\r\n12.        Samordning av ombudsmän m.m.\r\n(punkt 12)\r\nav  Helena  Bargholtz (fp)  och  Tobias\r\nKrantz (fp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi  anser  att  utskottets förslag  under\r\npunkt 12 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen  ger som sin mening  regeringen\r\ntill  känna  vad som anförs i reservation\r\n12.   Därmed  bifaller  riksdagen  motion\r\n2002/03:Ju364  yrkande  23   och   avslår\r\nmotionerna   2002/03:K241   yrkande   37,\r\n2002/03:K280, 2002/03:K395, 2002/03:So444\r\nyrkande   3,  2002/03:Sf289  yrkande   6,\r\n2002/03:Sf334 yrkande 43 och 2002/03:A213\r\nyrkande 2.\r\nStällningstagande\r\nNär  Sverige  genom 1809 års  författning\r\nfick  sin  första justitieombudsman,  var\r\ndetta en världsnyhet. JO skulle vara  den\r\nvalda  folkförsamlingens  ombud  för  att\r\ntillse  att  vad riksdagen hade  beslutat\r\ngenom  lagar och författningar  verkligen\r\nefterlevdes  av  domare  och   ämbetsmän.\r\nUnder  senare år har vi fått en hel flora\r\nav  ombudsmän:  Jämställdhetsombudsmannen\r\n1980,     Ombudsmannen     mot     etnisk\r\ndiskriminering   1986,   Barnombudsmannen\r\n1993,   Handikappombudsmannen  1994   och\r\nOmbudsmannen mot diskriminering på  grund\r\nav    sexuell    läggning    1999.    Med\r\nämbetsansvarets avskaffande minskade JO:s\r\nmakt  och  med införandet av en  rad  nya\r\nombudsmän    har    ombudsmannafunktionen\r\nsjunkit  ned till att bli ett  ämbetsverk\r\nbland    andra.    Ombudsmannaidén    har\r\nförsvagats  och tunnats ut. I många  fall\r\nhar  det  dessutom blivit  en  effektfull\r\nåtgärd  för  politiker att peka  på,  när\r\negentligen     svårare      och      mera\r\nkostnadskrävande insatser varit av nöden.\r\nOmbudsmannainstitutionen      bör      nu\r\ntydliggöras  och  förenklas.  Ingripanden\r\nmot  statliga och kommunala ämbetsmän och\r\nmyndigheter  bör  samordnas   under   JO-\r\nämbetet. Övriga ombudsmän bör slås samman\r\ntill  ett ombudsmannaämbete. Hit  kan  då\r\nföras           eventuella            nya\r\nombudsmannauppgifter. Stor återhållsamhet\r\nbör  dock  iakttas  när  det  gäller  att\r\ninföra sådana. Med sådana åtgärder skulle\r\nde  enskilda medborgarnas möjligheter öka\r\noch  JO kanske återfå något av sin  forna\r\nstatus.          Det         sammanslagna\r\nombudsmannaämbetet   skulle   få   större\r\nkraft.\r\n13.        Samordning av ombudsmän m.m.\r\n(punkt 12)\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag  anser  att utskottets förslag  under\r\npunkt 12 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen  ger som sin mening  regeringen\r\ntill  känna  vad som anförs i reservation\r\n13.   Därmed  bifaller  riksdagen  motion\r\n2000/03:Sf289  yrkande   6   och   avslår\r\nmotionerna   2002/03:K241   yrkande   37,\r\n2002/03:K280, 2002/03:K395, 2002/03:Ju364\r\nyrkande  23,  2002/03:So444  yrkande   3,\r\n2002/03:Sf334 yrkande 43 och 2002/03:A213\r\nyrkande 2.\r\nStällningstagande\r\nDiskriminering   måste   förebyggas   och\r\nmotverkas inom alla områden och på  olika\r\nnivåer  i  samhället. Det är en  mänsklig\r\nrättighet  att  slippa diskriminering  på\r\ngrund  av ovidkommande faktorer.  Det  är\r\nväsentligt  att  detta  sker   genom   en\r\nsamordnad    och    samlad     syn     på\r\ndiskrimineringsfrågorna   till   skillnad\r\nfrån dagens spretiga rättssystem med helt\r\nskilda  lagar  för  olika  diskriminerade\r\ngrupper  och skilda lagar för arbetslivet\r\noch utanför. Dessa olika lagar bör samlas\r\ni    en   lag   mot   alla   former    av\r\ndiskriminering            -            en\r\nantidiskrimineringslag     baserad     på\r\nmänskliga rättigheter. Jämställdhets- och\r\nmångfaldsplaner   skall   ingå   som   en\r\nnaturlig  del  av lagen.  Detta  bör  ges\r\nregeringen till känna.\r\n14.        Översyn av lagstiftningen\r\n(punkt 14)\r\nav   Helena   Bargholtz  (fp),   Tobias\r\nKrantz (fp) och Gustav Fridolin (mp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi  anser  att  utskottets förslag  under\r\npunkt 14 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen  ger som sin mening  regeringen\r\ntill  känna  vad som anförs i reservation\r\n14.   Därmed  bifaller  riksdagen  motion\r\n2002/03:So512 yrkande 5.\r\nStällningstagande\r\nNågon  samlad  genomgång av homosexuellas\r\nsituation inom olika lagstiftningsområden\r\nhar  inte  gjorts sedan 1984. Bisexuellas\r\noch  transpersoners  rättsliga  situation\r\nhar aldrig varit föremål för någon samlad\r\ngenomgång.  Det är dags att  nu  göra  en\r\nsamlad   översyn   av   förekomsten    av\r\nåterstående       diskriminering        i\r\nlagstiftningen     mot      homosexuella,\r\nbisexuella och transpersoner för  att  få\r\nfram  förslag  på  lagreformer  som   kan\r\neliminera   all   återstående    juridisk\r\ndiskriminering.\r\n15.        ILO-konventionen nr 169\r\n(punkt 21)\r\nav   Helena   Bargholtz  (fp),   Tobias\r\nKrantz (fp) och Gustav Fridolin (mp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi  anser  att  utskottets förslag  under\r\npunkt 21 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen  ger som sin mening  regeringen\r\ntill  känna  vad som anförs i reservation\r\n15.   Därmed  bifaller  riksdagen  motion\r\n2002/03:K394.\r\nStällningstagande\r\nDe  steg som nu tagits är tillfyllest för\r\natt  Sverige  nu skall kunna ansluta  sig\r\ntill    ILO-konventionen   nr   169    om\r\nursprungsfolks  rättigheter.  Det   finns\r\ninte någon anledning att invänta pågående\r\noch  eventuellt tillkommande  utredningar\r\nmed den tid det tar att därefter upprätta\r\nett  lagförslag  efter  remissbehandling.\r\nTidsperspektivet med en sådan ordning  är\r\nåtta   till   tio  år  innan  en   svensk\r\nanslutning kan komma i fråga, dvs.  tjugo\r\når  efter  det att konventionen trädde  i\r\nkraft.\r\nDet  är  genant att Sverige, som är  ett\r\ndemokratiskt  samhälle  som   värnar   om\r\nminoriteter   och   ursprungsfolk,   inte\r\nansluter sig till en konvention  som  har\r\nstor   betydelse  för  det  egna  landets\r\nursprungsfolk,   samerna.   Sverige   bör\r\ngenast  ratificera konventionen. Det  går\r\ninte  att  avvakta att Sverige  uppfyller\r\nvarje  liten del. Det bör räcka  med  den\r\nviljeinriktning som Sverige visat när det\r\ngäller att lösa återstående frågor.  ILO-\r\nkonventionen    nr   169    bör    genast\r\nratificeras.\r\n16.        Svenskt medborgarskap\r\n(punkt 23)\r\nav  Gunnar Hökmark (m), Henrik S Järrel\r\n(m) och Nils Fredrik Aurelius (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi  anser  att  utskottets förslag  under\r\npunkt 23 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen  ger som sin mening  regeringen\r\ntill  känna  vad som anförs i reservation\r\n16.   Därmed  bifaller  riksdagen  motion\r\n2002/03:K408.\r\nStällningstagande\r\nRegeringsformens regler om undantag  från\r\nförbudet  att  beröva svenska  medborgare\r\nmedborgarskapet     bör     kompletteras.\r\nRegeringen  bör  låta utreda  möjligheten\r\natt  genom lag göra ytterligare  undantag\r\nför  dem  som  förvärvat  medborgarskapet\r\ngenom naturalisation. Det är stötande för\r\nden  allmänna rättskänslan att  t.ex.  en\r\ngrov  narkotikabrottsling, eller en annan\r\nperson belastad med grovt brottsregister,\r\nsom förvärvat det svenska medborgarskapet\r\ngenom  falska uppgifter eller bestickning\r\ninte skall kunna fråntas detta. En person\r\nmed  dubbelt medborgarskap bör  i  sådana\r\nfall    kunna    fråntas   det    svenska\r\nmedborgarskapet.\r\n17.        Äganderätt (punkt 24)\r\nav    Gunnar   Hökmark   (m),    Helena\r\nBargholtz  (fp), Ingvar Svensson  (kd),\r\nHenrik  S  Järrel  (m),  Tobias  Krantz\r\n(fp),  Kerstin Lundgren  (c)  och  Nils\r\nFredrik Aurelius (m).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi  anser  att  utskottets förslag  under\r\npunkt 24 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen  ger som sin mening  regeringen\r\ntill  känna  vad som anförs i reservation\r\n17.  Därmed bifaller riksdagen motionerna\r\n2002/03:K216 yrkande 2, 2002/03:K323  och\r\n2002/03:K379  yrkande  12   samt   delvis\r\nmotion 2002/03:\r\nK216 yrkande 1.\r\nStällningstagande\r\nRegeringen  bör  lägga  fram  förslag  om\r\nstärkt  grundlagsskydd  för  äganderätten\r\noch  för  immateriella  rättigheter.  Den\r\nprivata äganderättens betydelse kan  inte\r\nunderskattas. Den privata äganderätten är\r\nav   grundläggande  betydelse  för   hela\r\nsamhällssystemet. En författning som inte\r\nger  ett starkt och stabilt skydd för den\r\nprivata äganderätten riskerar att  ge  en\r\nkraftigt  dämpande effekt på  företagande\r\noch  ekonomisk tillväxt. Det är  på  sikt\r\nett  stort hot mot välståndsutvecklingen.\r\nEtt   starkt   skydd   för   egendom    i\r\nförfattningen  liksom i den underliggande\r\nlagstiftningen   är  grundförutsättningen\r\nför  ekonomisk utveckling. Det  finns  en\r\nfara  i  att ensidigt hävda de gemensamma\r\nintressena    framför    den    enskildes\r\näganderätt. Inte minst riskerar  det  att\r\nleda  till  ökad misstro mot  rättsstaten\r\noch  till  att  människor i  allt  mindre\r\nutsträckning   känner   det    personliga\r\nansvaret  för  sin egendom och  den  egna\r\nmiljöpåverkan. Sådana inskränkningar  som\r\ninte  drabbar  generellt  utan  inom  ett\r\nbestämt geografiskt område eller enskilda\r\nindivider  skall  som huvudregel  medföra\r\nrätt till ersättning.\r\nDen    enskilda   äganderätten   skyddas\r\nförutom av bestämmelserna i 2 kap. 18   §\r\nregeringsformen          även           i\r\nEuropakonventionen. Med egendom  avses  i\r\nkonventionen  inte bara  äganderätt  till\r\nfast    och   lös   egendom   utan   även\r\nrättigheter     som    fordringar     och\r\nimmateriella  rättigheter.  Något  sådant\r\nskydd  för  immateriella rättigheter  ges\r\nemellertid inte i regeringsformen. Det är\r\nangeläget  att regeringsformen innehåller\r\nen  regel  som  står i full samklang  med\r\nEuropakonventionen, som slår fast att den\r\nenskilda   äganderätten  i   princip   är\r\nokränkbar   och   att  inskränkningar   i\r\näganderätten  endast  får  ske  i   klart\r\nangivna  fall och då med full  ersättning\r\ntill  den enskilde. I sammanhanget  måste\r\nockså     hänsyn     tas     till     att\r\nsamhällsutvecklingen i stort,  som  bl.a.\r\nlett   till  att  en  ökande   andel   av\r\nsamhällets    totala    förmögenhetsmassa\r\nbestår  av  immateriella tillgångar.  Mot\r\nden bakgrunden framstår det som angeläget\r\natt  grundlagsskyddet  för  den  enskilda\r\näganderätten        anpassas         till\r\nsamhällsutvecklingen  och   att   skyddet\r\nutökas   till  att  uttryckligen  omfatta\r\nannan  egendom  än  mark  och  byggnader.\r\nÄganderätten behöver stärkas med  tydliga\r\nersättningsregler  vid   inskränkning   i\r\nnyttjanderätten.\r\nRegeringen  bör således efter  utredning\r\nlägga  fram  ett förslag  om  ändring  av\r\nregeringsformens  skydd för  äganderätten\r\nså   att  detta  förstärks  och  står   i\r\nsamklang  med Europakonventionen  och  så\r\natt  det  finns tydliga ersättningsregler\r\nvid   inskränkning   av  nyttjanderätten.\r\nSkyddet   för  äganderätten   bör   också\r\nförstärkas genom annan lagstiftning.\r\n18.        Internationella kvinnodagen\r\n(punkt 25)\r\nav Mats Einarsson (v).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nJag  anser  att utskottets förslag  under\r\npunkt 25 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen  ger som sin mening  regeringen\r\ntill  känna  vad som anförs i reservation\r\n18.   Därmed  bifaller  riksdagen  motion\r\n2002/03:K272.\r\nStällningstagande\r\nRegeringen  bör  lägga fram  ett  förslag\r\ntill lag om ändring i lagen (1989:253) om\r\nallmänna helgdagar som innebär att den  8\r\nmars   blir  allmän  helgdag.   År   1980\r\nproklamerade   FN   den   8   mars    som\r\ninternationell kvinnodag.  Femton  länder\r\nhar  redan beslutat att göra den  8  mars\r\ntill  helgdag.  Ett  sådant  beslut   för\r\nSveriges del skulle också vara en  viktig\r\nmarkering  att Sverige som  land  strävar\r\nefter  jämställdhet. Innan frågan  avgörs\r\nbör       regeringen      utreda       de\r\nsamhällsekonomiska kostnaderna och bedöma\r\nom  dessa bör anses inrymmas i det totala\r\nsamhällsekonomiska utrymmet eller om  det\r\nbör ske en växling mot en annan helgdag.\r\n19.        Upprättelse för personer som\r\nplacerades i interneringsläger\r\n(punkt 26)\r\nav   Mats  Einarsson  (v)  och   Gustav\r\nFridolin (mp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi  anser  att  utskottets förslag  under\r\npunkt 26 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen  ger som sin mening  regeringen\r\ntill  känna  vad som anförs i reservation\r\n19.  Därmed bifaller riksdagen motionerna\r\n2002/03:K339 yrkandena 1 och 2.\r\nStällningstagande\r\nUnder andra världskriget internerades ett\r\nstort antal värnpliktiga, det övervägande\r\nflertalet  kommunister. Motiven  för  att\r\nflytta  vissa  av  de  värnpliktiga  till\r\ninterneringsläger har aldrig delgetts  de\r\nsom  flyttades vare sig före eller  efter\r\nlägrens   existens.  Ingen  dokumentation\r\növer     deras    påstått    orosskapande\r\nverksamhet har presenterats. Ingen av  de\r\ninternerade    har    fått     officiella\r\nanmärkningar  över sitt  uppträdande  som\r\nvärnpliktiga.   Flera   av    dem    hade\r\nförtroendeuppdrag, t.ex. i form  av  valt\r\nbatteriombud. Eftersom de berörda  aldrig\r\nfick   någon  officiell  förklaring  till\r\nvarför de placerades i interneringsläger,\r\nhade de ingen möjlighet att försvara  sig\r\neller  överklaga beslutet. Därför är  det\r\nrimligt  med en ursäkt till dem som  ännu\r\när i livet och till anhöriga till dem som\r\nhar  avlidit. Att lång tid har  förflutit\r\nvar  inget  hinder för att frambringa  en\r\nursäkt  till dem som tvångssteriliserades\r\neller  till  samer för maktövergrepp  och\r\nborde följaktligen inte vara något hinder\r\nbeträffande  dem som placerades  i  läger\r\nunder   andra   världskriget.   För   att\r\nförhindra    tillväxten   av   nazistiska\r\nrörelser  och  minska  risken   för   att\r\nindividers  rättssäkerhet  blir  satt  på\r\nundantag,  måste  det enligt  vår  mening\r\nvara   högst  meningsfullt  att   granska\r\nförhållandena under början av 1940-talet.\r\nÄnnu  lever  några få  av  dem  som  blev\r\ninternerade i svenska läger utan  att  få\r\nreda  på  varför. De har vid ett  flertal\r\ntillfällen  krävt  upprättelse.  För   de\r\nanhöriga  till  de f.d.  lägerfångar  som\r\navlidit  är  kravet på  upprättelse  lika\r\nrimligt.  Detta  bör  riksdagen  som  sin\r\nmening ge regeringen till känna. För  att\r\nen  granskning skall komma till stånd  är\r\ndet  nödvändigt att regeringen helt häver\r\nsekretessen  kring de handlingar  som  är\r\naktuella i sammanhanget. Behovet är stort\r\nav    ett    fullt   klargörande    kring\r\ninterneringslägren      under       andra\r\nvärldskriget, om vilket motivet  var  för\r\nderas  upprättande, på vems initiativ  de\r\ntillkom samt vilka kriterier som avgjorde\r\nvem  som  placerades där. Detta  bör  ges\r\nregeringen till känna.\r\n20.        Partibidrag från fackligt\r\nanslutna personer (punkt 28)\r\nav    Gunnar   Hökmark   (m),    Helena\r\nBargholtz  (fp), Ingvar Svensson  (kd),\r\nHenrik  S  Järrel  (m),  Tobias  Krantz\r\n(fp),   Kerstin  Lundgren   (c),   Nils\r\nFredrik   Aurelius   (m)   och   Gustav\r\nFridolin (mp).\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi  anser  att  utskottets förslag  under\r\npunkt 28 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen  ger som sin mening  regeringen\r\ntill  känna  vad som anförs i reservation\r\n20  om  tilläggsdirektiv till Utredningen\r\nom    offentlighet   för   partiers   och\r\nvalkandidaters intäkter. Därmed  bifaller\r\nriksdagen  delvis  motion  2002/03:  K384\r\nyrkandena 1-4.\r\nStällningstagande\r\nPenningbidrag  och andra former  av  stöd\r\ntill de politiska partierna har varit  en\r\nomdebatterad  fråga under  senare  år.  I\r\njuni  förra  året beslöt  regeringen  att\r\ntillkalla   en   särskild  utredare   med\r\nuppgift  att  överväga hur  man  kan  öka\r\nallmänhetens  insyn i  hur  de  politiska\r\npartierna   finansierar   sin   politiska\r\nverksamhet och hur de personer som driver\r\nen   s.k.  personvalskampanj  finansierar\r\nden. I ett internationellt perspektiv kan\r\nman  konstatera  att det är  vanligt  med\r\nnågon  form  av  rättslig  reglering   av\r\npartiernas och valkandidaternas intäkter.\r\nEn  sådan  lagstiftning  finns  t.ex.   i\r\nFinland, Danmark och Norge.\r\nDirektiven  till utredningen tar  främst\r\nsikte  dels på frågan om finansiering  av\r\npersonvalskampanjer, dels användningen av\r\noffentliga  medel  (partistöd  på   olika\r\nnivåer).      För     bedömningen      av\r\npartistödssystemets    utformning     och\r\neffekter har det också betydelse  att  få\r\nreda på de övriga finansieringskällor och\r\nstödformer   partierna  och  kandidaterna\r\nhar.  Det måste i detta sammanhang  göras\r\nklart  att även socialdemokraternas  stöd\r\nfrån  fackföreningsrörelsen  behöver  bli\r\nsynligt.  År 2002 uppgick det sammanlagda\r\nstödet  till någonstans mellan 75 och  85\r\nmiljoner kronor, enligt uppgifter lämnade\r\ntill   riksdagens  utredningstjänst  (dnr\r\n2002:144).  Stödets  exakta  storlek  har\r\nvarit svårt att fastställa. I flera  fall\r\när  bidragen hemliga också för LO:s  egna\r\nmedlemmar.\r\nDet  är angeläget att öppenhet och insyn\r\npräglar  stöd  och  finansiering  av   de\r\npolitiska  partierna. Detta  måste  gälla\r\noavsett  arten  och graden  av  stödform.\r\nEnligt  vår mening bör därför redovisning\r\nav  de  politiska  partiernas  stöd  från\r\nfackliga organisationer också belysas  av\r\nutredningen.    Utredningen    bör    ges\r\ntilläggsdirektiv  med   sådan   innebörd.\r\nDetta  bör  riksdagen som sin  mening  ge\r\nregeringen till känna.\r\n\r\nSärskilda yttranden\r\n\r\nUtskottets   beredning  av  ärendet   har\r\nföranlett följande särskilda yttranden. I\r\nrubriken anges inom parentes vilken punkt\r\ni  utskottets förslag till riksdagsbeslut\r\nsom behandlas i avsnittet.\r\n1. Förbud mot rasistiska organisationer\r\n(punkt 6)\r\nav Ingvar Svensson (kd).\r\nDe   senaste   årens  händelser   påvisar\r\nbehovet  av  förändringar när det  gäller\r\nåtgärder  mot  rasistiska och  kriminella\r\norganisationer. Eftersom  Sverige  saknar\r\nen  generell organisationslagstiftning är\r\ndet svårt - för att inte säga meningslöst\r\n-  att  direkt förbjuda rasistiska  eller\r\nlikvärdiga  organisationer. Den  förening\r\nsom förbjuds i dag, kan snabbt återuppstå\r\nunder annat namn i morgon. Därför är  det\r\nmycket effektivare att kriminalisera  det\r\nenskilda  deltagandet  i  den  typen   av\r\norganiserad rasism.\r\nKristdemokraterna      har      tidigare\r\naktualiserat     frågeställningen      om\r\nkriminalisering  av enskilds  stöd  eller\r\ndeltagande  i  kriminella organisationer.\r\nDenna   framställan  behandlas  i   annat\r\nsammanhang.\r\n2. Samordning av ombudsmän m.m. (punkt\r\n12)\r\nav Kerstin Lundgren (c).\r\nDet        behövs        en        samlad\r\ndiskrimineringslagstiftning som kan  vara\r\nett      kraftfullt      verktyg      för\r\nDiskrimineringsombudsmannen,  DO.  I  dag\r\nhar  vi  skilda  lagstiftningar  för  att\r\nskydda  mot  diskriminering i arbetslivet\r\nberoende  på om det är diskriminering  av\r\nkön, etnicitet eller homosexualitet.  Med\r\nen  sammanhållen lagstiftning  som  också\r\ngäller utanför arbetslivet är det möjligt\r\natt  ställa  krav  på en  större  del  av\r\nsamhällslivet,   vilket   även   omfattar\r\nåldersdiskriminering. Med en sammanhållen\r\nlagstiftning    kan    även    de     fem\r\nombudsmannafunktionerna DO,  JämO,  HomO,\r\nHO  och BO samordnas under riksdagen. Jag\r\nförutsätter                           att\r\nDiskrimineringsutredningens arbete kommer\r\natt leda till en sådan ordning.\r\n3. Utvidgning av det samiska\r\nförvaltningsområdet (punkt 17)\r\nav    Helena   Bargholtz   (fp),   Mats\r\nEinarsson   (v),  Tobias  Krantz   (fp)\r\nKerstin   Lundgren   (c)   och   Gustav\r\nFridolin (mp).\r\nRegeringen   har  gett  Länsstyrelsen   i\r\nNorrbotten i uppdrag att inom  ramen  för\r\nbefintliga   resurser  förutsättningslöst\r\nutreda  konsekvenserna  av  en  eventuell\r\nutvidgning  av  förvaltningsområdet   för\r\nsamiska   till  några  kommuner   i   det\r\nsydsamiska  området. Vi  förutsätter  att\r\nregeringen  sedan konsekvenserna  utretts\r\noch  efter  samråd med berörda  kommuner,\r\nlänsstyrelser och frivilligorganisationer\r\nlägger fram de lagförslag som behövs  för\r\nen     utvidgning    av    det    samiska\r\nförvaltningsområdet till några kommuner i\r\ndet sydsamiska området.\r\n4. Omfattningen av det finskspråkiga\r\nförvaltningsområdet (punkt 18)\r\nav   Helena   Bargholtz  (fp),   Ingvar\r\nSvensson  (kd),  Mats  Einarsson   (v),\r\nTobias  Krantz  (fp), Kerstin  Lundgren\r\n(c) och Gustav Fridolin (mp).\r\nDen   största   gruppen   av   nationella\r\nminoriteter är sverigefinnarna, av  vilka\r\nca 95 % bor utanför förvaltningsområdena,\r\nt.ex. i Mälardalen och runt Göteborg.\r\nMinoritetspolitiken    är    ett    nytt\r\npolitikområde som behöver utvärderas  och\r\nförbättras.  Redan från  början  har  det\r\nfunnits    ett   missnöje    bland    den\r\nsverigefinländska    befolkningen     mot\r\navgränsningen av förvaltningsområdet till\r\nde  fem nordliga kommunerna. Det inte kan\r\nbortses    från    den    månghundraåriga\r\nkontinuerliga närvaron av en finskspråkig\r\nbefolkning  och  finskspråkig  kultur   i\r\nStockholm.     Att    inkludera     bl.a.\r\nhuvudstadsregionen  i  det  finskspråkiga\r\nförvaltningsområdet ser vi därför som ett\r\nangeläget  första  steg.  Enligt  uppgift\r\növervägs     en    sådan    ordning     i\r\nRegeringskansliet.  Vi  förutsätter   att\r\nregeringen återkommer till riksdagen  med\r\nerforderliga lagförslag.\r\n5. Minoritetsfrågor (punkt 19)\r\nav   Helena   Bargholtz  (fp),   Ingvar\r\nSvensson  (kd),  Mats  Einarsson   (v),\r\nTobias  Krantz  (fp), Kerstin  Lundgren\r\n(c) och Gustav Fridolin (mp).\r\nVi  anser  att kriterierna i Europarådets\r\nramkonvention  om  skydd  för  nationella\r\nminoriteter,   i   motsats    till    den\r\neuropeiska  stadgan om  landsdels-  eller\r\nminoritetsspråk,  är tillämplig  på  alla\r\nsverigefinländare,              inklusive\r\nfinlandssvenskar.                 Gruppen\r\nfinlandssvenskar uppfyller  konventionens\r\nkriterier  att ha en uttalad samhörighet,\r\ninte   ha  en  med  hänsyn  till  antalet\r\ndominerande  ställning  och  att  ha   en\r\nreligiös,      språklig,     traditionell\r\noch/eller  kulturell  särart.   Den   har\r\nhistoriska   och  långvariga   band   med\r\nSverige     och     det     finns      en\r\nsjälvidentifikation  där   den   enskilda\r\nindividen såväl som gruppen har en  vilja\r\noch strävan att behålla sin identitet.\r\n6. Internationella kvinnodagen (punkt 23)\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\nFemton  länder har beslutat att göra  den\r\nav    FN   proklamerade   internationella\r\nkvinnodagen,  den 8 mars, till  nationell\r\nhelgdag. För Sveriges del vore ett sådant\r\nbeslut   ett  möjligt  sätt  att  markera\r\njämställdhetssträvan, därför  skulle  jag\r\ninte  ha  några principiella invändningar\r\nmot     att     regeringen     gör     en\r\nsamhällsekonomisk      bedömning       om\r\nmöjligheterna  att  göra  8   mars   till\r\nnationell helgdag. Jag är dock i  grunden\r\nkritisk  till hela det stelbenta systemet\r\nmed  nationella helgdagar som gäller lika\r\nför alla, oavsett religion, livsåskådning\r\noch  personliga  prioriteringar  och  har\r\nmotionerat  till  förmån  för  en   total\r\növersyn   med   sikte   på   att   införa\r\nindividuella \"helgkonton\" eller  förlängd\r\nsemester. Mot bakgrund av detta  har  jag\r\nvalt  att inte reservera mig till  förmån\r\nför motion 2002/03:K272.\r\nBILAGA 1\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\n\r\nMotioner från allmänna motionstiden\r\n2002/03:K216 av Kenneth Johansson och\r\nEskil Erlandsson (c):\r\n1.   Riksdagen   begär   att   regeringen\r\ntillsätter en kommission med uppgift  att\r\nbelysa    den    privata    äganderättens\r\nbetydelse för ekonomisk utveckling.\r\n2.  Riksdagen begär att regeringen lägger\r\nfram förslag till ändring om stärkt skydd\r\nav äganderätten i både grundlagen och den\r\nvanliga lagstiftningen.\r\n2002/03:K220 av Sofia Larsen och Birgitta\r\nSellén (c):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin  mening vad i motionen anförs om  att\r\nteckenspråket blir ett minoritetsspråk.\r\n2002/03:K237 av Marietta de Pourbaix-\r\nLundin (m):\r\nRiksdagen  begär  att  regeringen  lägger\r\nfram  förslag  till  sådana  ändringar  i\r\nregeringsformen    att     det     införs\r\nytterligare       begränsningar        av\r\nmöjligheterna  för  riksdagen   att   med\r\nhänvisning  till  särskilda  skäl   fatta\r\nbeslut   om  skatter  och  avgifter   med\r\nretroaktiv verkan.\r\n2002/03:241 av Maud Olofsson m.fl. (c):\r\n35. Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom  sin mening vad i motionen anförs  om\r\nen översyn av retroaktivitetsförbudet i 2\r\nkap. 10 § RF.\r\n37. Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom  sin mening vad i motionen anförs  om\r\nen samlad diskrimineringslagstiftning och\r\nen samordning av ombudsmannafunktionerna.\r\n2002/03:K264 av Åsa Torstensson (c):\r\n1.  Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom  sin mening vad i motionen anförs  om\r\nminoriteters delaktighet i demokratin.\r\n2.  Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom  sin mening vad i motionen anförs  om\r\nminoritetsgruppers  möjlighet  att  utöva\r\nsitt  självbestämmande  exempelvis  genom\r\natt  ta  över fördelningen av kulturmedel\r\ntill de egna institutionerna.\r\n3.  Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom  sin mening vad i motionen anförs  om\r\natt   de  nationella  minoriteterna   och\r\nursprungsbefolkningen   bör   nämnas    i\r\nregeringsformen.\r\n4.  Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom  sin mening vad i motionen anförs  om\r\natt offentliga institutioner bör utnyttja\r\nsamrådsförfarande med minoriteter.\r\n2002/03:K272 av Mats Einarsson m.fl. (v):\r\nRiksdagen  begär  att  regeringen  lägger\r\nfram   förslag  till  ändring   i   lagen\r\n(1989:253)  om  allmänna  helgdagar   som\r\ninnebär  att  den  8  mars  blir   allmän\r\nhelgdag.\r\n2002/03:K275 av Mats Einarsson m.fl. (v):\r\nRiksdagen beslutar att 2 kap. 15 § RF ges\r\nföljande   lydelse:  \"Lag   eller   annan\r\nföreskrift  får  ej  innebära  att  någon\r\nmissgynnas därför att han eller  hon  med\r\nhänsyn   till   ras,   hudfärg,   etniskt\r\nursprung  eller sexuell läggning  tillhör\r\nen minoritet.\"\r\n2002/03:K277 av Martin Andreasson (fp):\r\n1.  Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom  sin mening vad i motionen anförs  om\r\nförvaltningsområdet för samiska.\r\n2.  Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom  sin mening vad i motionen anförs  om\r\nförvaltningsområdet för finska.\r\n3.  Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom  sin mening vad i motionen anförs  om\r\nsverigefinländare      som      nationell\r\nminoritet.\r\n2002/03:280 av Henrik S Järrel (m):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin  mening  vad  i  motionen  anförs  om\r\ninrättande  av ett MR-ämbete,  som  bl.a.\r\nskulle      överta      de      nuvarande\r\nombudsmannamyndigheternas    roll     och\r\nuppgifter samt sortera under riksdagen.\r\n2002/03: K294 av Erling Wälivaara (kd):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin  mening vad i motionen anförs om  att\r\nstegvis  fortsätta reformarbetet med  att\r\nstärka  minoritetsspråkens  ställning   i\r\nhela landet.\r\n2002/03:K307 av Hillevi Larsson (s):\r\n1.  Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom  sin mening vad i motionen anförs  om\r\natt  lagrummet i grundlagen som förbjuder\r\ndiskriminering      på      grund      av\r\ntrosuppfattning bör ses över så att  även\r\nsekulära    livsåskådningar   innefattas,\r\nexempelvis veganism.\r\n2002/03:K310 av Gabriel Romanus m.fl.\r\n(fp, s, v, c, mp):\r\n1.  Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom  sin mening vad i motionen anförs  om\r\natt sexuell läggning skall omfattas av  1\r\nkap. 2 § regeringsformen om statsskickets\r\ngrunder.\r\n2.  Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom  sin mening vad i motionen anförs  om\r\natt föra in sexuell läggning i 2 kap.  15\r\n§ regeringsformen.\r\n2002/03:K322 av Gustav Fridolin och\r\nHelena Hillar Rosenqvist (mp):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin  mening vad som i motionen anförs  om\r\nett förbud mot rasistiska organisationer.\r\n2002/03:K323 av Åsa Torstensson och Eskil\r\nErlandsson (c):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin  mening vad i motionen anförs om  att\r\nstärka     äganderätten    med    tydliga\r\nersättningsregler  vid  inskränkning   av\r\nnyttjanderätten.\r\n2002/03:K324 Paavo Vallius (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin  mening vad i motionen anförs om  att\r\nse  över  förvaltningsområdet för  finska\r\nspråket.\r\n2002/03:K339 av Karin Svensson Smith\r\nm.fl. (v):\r\n1.  Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom  sin mening vad i motionen anförs  om\r\nupprättelse  för  dem  som  under   andra\r\nvärldskriget         placerades         i\r\ninterneringsläger.\r\n2.  Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom  sin mening vad i motionen anförs  om\r\nbehovet  av  ett fullt klargörande  kring\r\ninterneringslägren      under       andra\r\nvärldskriget,  vilket  motivet  var   för\r\nderas  upprättande, på vems initiativ  de\r\ntillkom samt om de kriterier som avgjorde\r\nvem som placerades där.\r\n2002/03:K342 av Sven-Erik Sjöstrand och\r\nKjell-Erik Karlsson (v):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin  mening vad i motionen anförs om  att\r\nmänniskoapor     skall     ges      vissa\r\ngrundläggande  rättigheter  som  hittills\r\nendast varit reserverade för människor.\r\n2002/03:K361 av Ingvar Svensson m.fl.\r\n(kd):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin  mening  vad  i  motionen  anförs  om\r\nbehovet  av  en värdekommission  för  att\r\nstimulera  en  bred offentlig  debatt  om\r\nmänniskovärdet och de mänskliga fri-  och\r\nrättigheterna.\r\n2002/03:K366 av Paavo Vallius (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin  mening vad i motionen anförs  om  en\r\nminoritetsombudsman.\r\n2002/03:K375 av Ingvar Svensson m.fl.\r\n(kd):\r\nRiksdagen begär att regeringen tillsätter\r\nen  utredning  med  anledning  av  vad  i\r\nmotionen  anförs om förstärkta  mänskliga\r\nfri- och rättigheter.\r\n2002/03:K379 av Bo Lundgren m.fl. (m):\r\n7.  Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom  sin mening vad i motionen anförs  om\r\ngrundlagens           skydd           mot\r\nrättighetsinskränkande lagstiftning.\r\n8.  Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom  sin mening vad i motionen anförs  om\r\nminoritetsskyddet.\r\n10. Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom  sin mening vad i motionen anförs  om\r\nförhållandet   mellan  Europakonventionen\r\noch regeringsformen.\r\n12. Riksdagen begär att regeringen lägger\r\nfram     förslag    om     ändring     av\r\nregeringsformens  skydd för  äganderätten\r\nså   att   detta  står  i  samklang   med\r\nEuropakonventionen i enlighet med vad som\r\nanförs i motionen.\r\n13. Riksdagen begär att regeringen lägger\r\nfram     förslag    om     ändring     av\r\nregeringsformen vad gäller  den  negativa\r\nföreningsfriheten i enlighet med vad  som\r\nanförs i motionen.\r\n2002/03:K384 av Carl B Hamilton m.fl.\r\n(fp, mp):\r\n1.  Riksdagen beslutar i enlighet med vad\r\ni  motionen  anförs om  en  lag  mot  att\r\nfackligt anslutna, direkt eller indirekt,\r\nmot  sin  vilja skall behöva  bidra  till\r\npolitiska partier.\r\n2.  Riksdagen beslutar i enlighet med vad\r\ni  motionen  anförs om  lag  som  skyddar\r\nsärskilt fackligt anslutnas rätt att inte\r\nbehöva  avslöja sin partisympati för  att\r\nundgå att ge bidrag till politiskt parti.\r\n3.  Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom  sin mening vad som i motionen anförs\r\nom  fackligt anslutnas rätt att slippa ge\r\npartibidrag utan aktiv handling.\r\n4.  Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom  sin mening vad som i motionen anförs\r\nom   fackligt  anslutnas  rätt  att  inte\r\nbehöva  avslöja sin partisympati för  att\r\nundgå att genom sin fackliga organisation\r\nge bidrag till politiskt parti.\r\n2002/03:K385 av Helena Bargholtz m.fl.\r\n(fp):\r\n10. Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom  sin mening vad i motionen anförs  om\r\natt ta itu med det politiska våldet.\r\n2002/03:K386 av Henrik von Sydow (m):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin  mening vad i motionen anförs om  att\r\nstärka    de   mänskliga   rättigheternas\r\ngenomslag i Sverige.\r\n2002/03:K391 av Elina Linna m.fl. (v,\r\nkd):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin  mening  att  det i uppföljningen  av\r\nlagen   (1999:1175/1176)  om   rätt   att\r\nanvända samiska, finska och meänkieli hos\r\nförvaltningsmyndigheter   och   domstolar\r\ngörs  en  översyn  av  begränsningarna  i\r\nförvaltningsområdena   enligt    vad    i\r\nmotionen anförs.\r\n2002/03:K394 av Åsa Domeij (mp):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin  mening vad i motionen anförs om  att\r\nlägga   fram  förslag  till   en   svensk\r\nanslutning till ILO:s konvention  169  om\r\nursprungsfolks rättigheter.\r\n2002/03:K395 av Gustav Fridolin (mp):\r\nRiksdagen  begär  att  regeringen  lämnar\r\nförslag  på lagstiftning för att förbjuda\r\nåldersdiskriminering.\r\n2002/03:K408 av Krister Örnfjäder (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin  mening  vad  i  motionen  anförs  om\r\nlagändring  i  grundlagen för  att  kunna\r\nåterkalla  medborgarskap  som  givits  på\r\nfelaktig grund.\r\n2002/03:K420 av Paavo Vallius m.fl. (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin  mening  vad  i  motionen  anförs  om\r\näldreomsorg    för    den    finsktalande\r\nminoritetsgruppen.\r\n2002/03:K421 av Paavo Vallius m.fl. (s):\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin  mening vad i motionen anförs  om  de\r\nnationella   minoriteternas   möjligheter\r\ntill  inflytande och samråd i frågor  som\r\nberör dem.\r\n2002/03:Ju364 av Lars Leijonborg m.fl.\r\n(fp):\r\n23. Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom  sin mening vad i motionen anförs  om\r\ndet svenska ombudsmannasystemet.\r\n2002/03:L249 av Lars Leijonborg m.fl.\r\n(fp):\r\n8.  Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom  sin mening vad i motionen anförs  om\r\nbestämmelsen i regeringsformens 2 kap. om\r\ndiskriminerande lagstiftning.\r\n2002/03:Sf289 av Peter Eriksson m.fl.\r\n(mp):\r\n6.  Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom  sin mening vad i motionen anförs  om\r\natt  slå ihop lagarna om olika former  av\r\ndiskriminering    till    en     gemensam\r\nantidiskrimineringslag     baserad     på\r\nmänskliga rättigheter.\r\n2002/03:Sf334 av Sven Brus m.fl. (kd):\r\n43.  Riksdagen beslutar att  Ombudsmannen\r\nmot  etnisk  diskriminering ges  särskilt\r\nansvar    för    opinionsbildning     mot\r\ndiskriminering, främlingsfientlighet  och\r\nrasism och att DO skall vara en myndighet\r\nunderställd riksdagen, i enlighet med vad\r\nsom anförs i motionen.\r\n2002/03:So444 av Kenneth Johansson m.fl.\r\n(c):\r\n3.  Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom  sin mening vad i motionen anförs  om\r\natt  vidta  åtgärder  för  att  förhindra\r\nåldersdiskriminering.\r\n2002/03:So512 av Martin Andreasson m.fl.\r\n(fp, s, v, c, mp):\r\n5.  Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom  sin mening vad i motionen anförs  om\r\natt  göra  en  översyn av förekomsten  av\r\nåterstående       diskriminering        i\r\nlagstiftningen     mot      homosexuella,\r\nbisexuella och transpersoner.\r\n\r\n2002/03:Ub495 av Per Landgren och Tuve\r\nSkånberg (kd):\r\n1.  Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom  sin mening vad i motionen anförs  om\r\natt    införliva    samvetsfriheten     i\r\nrättighetskatalogen i Sveriges grundlag.\r\n2002/03:Ub556 av Tasso Stafilidis (v):\r\n6.  Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom  sin mening vad i motionen anförs  om\r\natt   vidta  åtgärder  för  att  motverka\r\nrådande   heteronormativitet   och    att\r\nminoriteter  utsätts  för  diskriminering\r\noch utanförskap.\r\n2002/03:A213 av Sven Brus och Kenneth\r\nLantz (kd):\r\n2.  Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom  sin mening vad i motionen anförs  om\r\nett samlat ombudsmannaverk.\r\nBILAGA 2\r\nReservanternas lagförslag (reservation 8)\r\n\r\nFörslag till lag om ändring i\r\nregeringsformen\r\nHärmed  föreskrivs  att  2  kap.  15   §\r\nregeringsformen   skall    ha    följande\r\nlydelse:\r\nNuvarande lydelse    Föreslagen lydelse\r\n2 kap.\r\n15 §\r\nLag   eller  annan   Lag   eller   annan\r\nföreskrift  får  ej  föreskrift  får   ej\r\ninnebära att  någon  innebära  att  någon\r\nmedborgare           medborgare\r\nmissgynnas   därför  missgynnas    därför\r\natt  han med hänsyn  att  han med  hänsyn\r\ntill  ras,  hudfärg  till  ras,  hudfärg,\r\neller       etniskt  etniskt     ursprung\r\nursprung    tillhör  eller        sexuell\r\nminoritet.           läggning     tillhör\r\nminoritet.\r\n____________\r\nDenna  lag träder i kraft den 1  januari\r\n2007.\r\n</pre><pre></pre><pre></pre><pre></pre><pre></pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Förstärkt skydd för fri- och rättigheter",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K379 yrkandena 7, 8 och 10 och 2002/03:K386.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"m\"",
          "votering_id": "FDCF720A-4896-11D7-AE2C-000475503867",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (m)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "132",
                    "0",
                    "0",
                    "12"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "45",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "21",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "44",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "29",
                    "0",
                    "2",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "15",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "266",
                    "45",
                    "2",
                    "36"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/FDCF720A-4896-11D7-AE2C-000475503867",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU26",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "En utredning om mänskliga fri- och rättigheter",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K375.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU26",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Värdekommission",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K361.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "3",
          "motforslag_partier": "\"kd\"",
          "votering_id": "FDCF7211-4896-11D7-AE2C-000475503867",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 3 (kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "132",
                    "0",
                    "0",
                    "12"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "45",
                    "0",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "21",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "44",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "31",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "15",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "282",
                    "31",
                    "0",
                    "36"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/FDCF7211-4896-11D7-AE2C-000475503867",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU26",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Livsåskådning",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K307 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU26",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "5",
          "rubrik": "Samvetsklausul",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:Ub495 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU26",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "6",
          "rubrik": "Förbud mot rasistiska organisationer",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K322.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU26",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "7",
          "rubrik": "Åtgärder mot det politiska våldet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K385 yrkande 10.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU26",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "8",
          "rubrik": "Negativ föreningsfrihet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K379 yrkande 13.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "6",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "votering_id": "FDCF721B-4896-11D7-AE2C-000475503867",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 6 (m, c, fp, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "131",
                    "0",
                    "0",
                    "13"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "45",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "21",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "44",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "31",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "15",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "171",
                    "141",
                    "0",
                    "37"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/FDCF721B-4896-11D7-AE2C-000475503867",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU26",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "9",
          "rubrik": "Retroaktivitetsförbud",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K237 och 2002/03:K241 yrkande 35.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU26",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "10",
          "rubrik": "Skyddet mot diskriminering i 2 kap. 15 § regeringsformen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K275, 2002/03:K310 yrkande 2 och 2002/03:L249 yrkande 8.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "9",
          "motforslag_partier": "\"fp\"",
          "votering_id": "FDCF7220-4896-11D7-AE2C-000475503867",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 9 (fp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "131",
                    "1",
                    "0",
                    "12"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "45",
                    "0",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "21",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "44",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "0",
                    "30",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "25",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "3",
                    "12",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "200",
                    "82",
                    "30",
                    "37"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/FDCF7220-4896-11D7-AE2C-000475503867",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU26",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "11",
          "rubrik": "Begreppet sexuell läggning i 1 kap. 2 § regeringsformen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K310 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU26",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "12",
          "rubrik": "Samordning av riksdagens ombudsmän m.m.",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K241 yrkande 37, 2002/03:K280, 2002/03:K395, 2002/03:Ju364 yrkande 23, 2002/03:Sf289 yrkande 6, 2002/03:Sf334 yrkande 43, 2002/03:So444 yrkande 3 och 2002/03:A213 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU26",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "13",
          "rubrik": "Minoritetsombudsman",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K366.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU26",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "14",
          "rubrik": "Översyn av lagstiftningen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:So512 yrkande 5.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU26",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "15",
          "rubrik": "Åtgärder för att motverka heteronormativitet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:Ub556 yrkande 6.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU26",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "16",
          "rubrik": "De nationella minoriteternas skydd och delaktighet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K264 yrkandena 1-4 och 2002/03:K421.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU26",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "17",
          "rubrik": "Utvidgning av det samiska förvaltningsområdet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K277 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU26",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "18",
          "rubrik": "Omfattningen av det finskspråkiga förvaltningsområdet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K277 yrkande 2, 2002/03:K294 i denna del, 2002/03:K324 och 2002/03:K391.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU26",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "19",
          "rubrik": "Minoritetsfrågor",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K277 yrkande 3 och 2002/03:K294 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU26",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "20",
          "rubrik": "Äldreomsorg för den finsktalande minoritetsgruppen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K420.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU26",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "21",
          "rubrik": "ILO-konventionen nr 169",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K394.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "15",
          "motforslag_partier": "\"fp\",\"mp\"",
          "votering_id": "FDCF7247-4896-11D7-AE2C-000475503867",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 15 (fp, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "132",
                    "0",
                    "0",
                    "12"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "45",
                    "0",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "20",
                    "0",
                    "1",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "44",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "31",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "24",
                    "1",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "15",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "252",
                    "60",
                    "1",
                    "36"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/FDCF7247-4896-11D7-AE2C-000475503867",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU26",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "22",
          "rubrik": "Teckenspråket",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K220.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU26",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "23",
          "rubrik": "Svenskt medborgarskap",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K408.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU26",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "24",
          "rubrik": "Äganderätt",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K216 yrkandena 1 och 2, 2002/03:K323 och 2002/03:K379 yrkande 12.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "17",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "votering_id": "FDCF724D-4896-11D7-AE2C-000475503867",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 17 (m, c, fp, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "131",
                    "0",
                    "0",
                    "13"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "45",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "21",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "44",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "31",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "15",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "171",
                    "141",
                    "0",
                    "37"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/FDCF724D-4896-11D7-AE2C-000475503867",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU26",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "25",
          "rubrik": "Internationella kvinnodagen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K272.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU26",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "26",
          "rubrik": "Upprättelse för personer som placerades i interneringsläger",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K339 yrkandena 1 och 2.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "19",
          "motforslag_partier": "\"v\",\"mp\"",
          "votering_id": "FDCF7254-4896-11D7-AE2C-000475503867",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 19 (v, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "132",
                    "0",
                    "0",
                    "12"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "44",
                    "1",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "21",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "44",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "30",
                    "1",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "25",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "14",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "271",
                    "41",
                    "0",
                    "37"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/FDCF7254-4896-11D7-AE2C-000475503867",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU26",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "27",
          "rubrik": "Rättigheter för människoapor",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K342.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU26",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "28",
          "rubrik": "Partibidrag från fackligt anslutna personer",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K384 yrkandena 1-4.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "20",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\",\"mp\"",
          "votering_id": "FDCF7259-4896-11D7-AE2C-000475503867",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 20 (m, c, fp, kd, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "130",
                    "0",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "45",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "21",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "44",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "31",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "15",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "155",
                    "156",
                    "0",
                    "38"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll reservation 20"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/FDCF7259-4896-11D7-AE2C-000475503867",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU26",
          "vinnare": "reservation 20",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Förstärkt skydd för fri- och rättigheter",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "En utredning om mänskliga fri- och rättigheter",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Värdekommission",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Samvetsklausul",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "5"
        },
        {
          "nummer": "5",
          "rubrik": "Åtgärder mot det politiska våldet",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "7"
        },
        {
          "nummer": "6",
          "rubrik": "Negativ föreningsfrihet",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "8"
        },
        {
          "nummer": "7",
          "rubrik": "Retroaktivitetsförbud",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "9"
        },
        {
          "nummer": "8",
          "rubrik": "Skyddet mot diskriminering i 2 kap. 15 § regeringsformen",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "10"
        },
        {
          "nummer": "9",
          "rubrik": "Skyddet mot diskriminering i 2 kap. 15 § regeringsformen",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "10"
        },
        {
          "nummer": "10",
          "rubrik": "Skyddet mot diskriminering i 2 kap. 15 § regeringsformen",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "10"
        },
        {
          "nummer": "11",
          "rubrik": "Begreppet sexuell läggning i 1 kap. 2 § regeringsformen",
          "partier": "\"fp\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "11"
        },
        {
          "nummer": "12",
          "rubrik": "Samordning av riksdagens ombudsmän m.m.",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "12"
        },
        {
          "nummer": "13",
          "rubrik": "Samordning av riksdagens ombudsmän m.m.",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "12"
        },
        {
          "nummer": "14",
          "rubrik": "Översyn av lagstiftningen",
          "partier": "\"fp\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "14"
        },
        {
          "nummer": "15",
          "rubrik": "ILO-konventionen nr 169",
          "partier": "\"fp\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "21"
        },
        {
          "nummer": "16",
          "rubrik": "Svenskt medborgarskap",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "23"
        },
        {
          "nummer": "17",
          "rubrik": "Äganderätt",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "24"
        },
        {
          "nummer": "18",
          "rubrik": "Internationella kvinnodagen",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "25"
        },
        {
          "nummer": "19",
          "rubrik": "Upprättelse för personer som placerades i interneringsläger",
          "partier": "\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "26"
        },
        {
          "nummer": "20",
          "rubrik": "Partibidrag från fackligt anslutna personer",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "28"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-01-21 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-01-30 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-02-11 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2003-02-13 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2003-02-25 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2003-02-27 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2003-03-03 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2003-03-05 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2003-03-06 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2003-03-06 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "RSKR",
          "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse",
          "datum": "2003-03-06 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "6",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Avslag på motionerna.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-21 20:59:59"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Bidrag från fackföreningar till politiska partier behöver redovisas. Just nu arbetar en statlig utredning med att ta fram förslag på hur allmänheten kan få bättre insyn i hur partierna finansierar sin verksamhet. Utredningen uppmärksammar bland annat frågan om finansiering av personvalskampanjer. Riksdagen vill nu att utredningen också ska belysa en redovisning av stödet från fackföreningar. Beslutet fattades med anledning av motionsförslag. Riksdagen avslog också motioner från allmänna motionstiden 2002 om fri- och rättighetsskydd.",
          "dok_id": "GQ01KU26",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Partibidrag från facken behöver redovisas (KU26)",
          "dok_id": "GQ01KU26",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Bifall till reservation 20 punkt 28. I övrigt biföll kammaren utskottets förslag.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-21 20:59:59"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GQ01KU26",
          "systemdatum": "2017-10-20 10:24:50"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Konstitutionsutskottet föreslår att riksdagen avslår motioner från allmänna motionstiden 2002 om fri- och rättighetsskydd. Motionerna handlar om skydd för fri- och rättigheterna, skydd för livsåskådning, förbud mot rasistiska organisationer, ett skydd för negativ föreningsfrihet och mot retroaktiv lagstiftning, antidiskrimineringslagstiftningen, de nationella minoriteterna, skydd för teckenspråket, möjlighet att återkalla ett svenskt medborgarskap, skyddet för äganderätten och ett skydd för samvetsfrihet. Andra motioner handlar om stöd till åtgärder mot rasism och främlingsfientlighet, internationella kvinnodagen som helgdag, upprättelse för personer som placerats i interneringsläger och rättigheter för människoapor.</p>",
          "dok_id": "GQ01KU26",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:45:23"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Motioner om fri- och rättighetsskydd (KU26)",
          "dok_id": "GQ01KU26",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:45:23"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GQ01KU26",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_ku_26.docx",
          "filstorlek": "180872",
          "filtyp": "docx",
          "titel": "Fri- och rättighetsskyddsfrågor",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/DBE691F4-F993-40F2-B1DA-333BA8DD4E2E"
        },
        {
          "dok_id": "GQ01KU26",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_ku_26.pdf",
          "filstorlek": "820876",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Bilaga: bet_200203_ku_26",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/3DD8AB0E-2B11-4C33-9EFF-801330966FE7"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A213 Diskriminering av äldre",
          "ref_dok_id": "GQ02A213",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A213",
          "ref_dok_titel": "Diskriminering av äldre",
          "ref_dok_subtitel": "av Sven Brus och Kenneth Lantz (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Ju364 Stärkt rättstrygghet och rättssäkerhet",
          "ref_dok_id": "GQ02Ju364",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Ju364",
          "ref_dok_titel": "Stärkt rättstrygghet och rättssäkerhet",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K216 Äganderätten och ekonomisk utveckling",
          "ref_dok_id": "GQ02K216",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K216",
          "ref_dok_titel": "Äganderätten och ekonomisk utveckling",
          "ref_dok_subtitel": "av Kenneth Johansson och Eskil Erlandsson (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K220 Teckenspråk som minoritetsspråk",
          "ref_dok_id": "GQ02K220",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K220",
          "ref_dok_titel": "Teckenspråk som minoritetsspråk",
          "ref_dok_subtitel": "av Sofia Larsen och Birgitta Sellén (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K237 Förbud mot retroaktiv skattelagstiftning",
          "ref_dok_id": "GQ02K237",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K237",
          "ref_dok_titel": "Förbud mot retroaktiv skattelagstiftning",
          "ref_dok_subtitel": "av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K241 Demokrati - Där människor får växa",
          "ref_dok_id": "GQ02K241",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K241",
          "ref_dok_titel": "Demokrati - Där människor får växa",
          "ref_dok_subtitel": "av Maud Olofsson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K264 Minoriteters delaktighet i demokratiskt arbete",
          "ref_dok_id": "GQ02K264",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K264",
          "ref_dok_titel": "Minoriteters delaktighet i demokratiskt arbete",
          "ref_dok_subtitel": "av Åsa Torstensson (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K272 Internationella kvinnodagen",
          "ref_dok_id": "GQ02K272",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K272",
          "ref_dok_titel": "Internationella kvinnodagen",
          "ref_dok_subtitel": "av Mats Einarsson m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K275 Skydd mot diskriminerande lagstiftning",
          "ref_dok_id": "GQ02K275",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K275",
          "ref_dok_titel": "Skydd mot diskriminerande lagstiftning",
          "ref_dok_subtitel": "av Mats Einarsson m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K277 Minoritetspolitiken",
          "ref_dok_id": "GQ02K277",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K277",
          "ref_dok_titel": "Minoritetspolitiken",
          "ref_dok_subtitel": "av Martin Andreasson (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K280 Ett nytt ämbete för mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_id": "GQ02K280",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K280",
          "ref_dok_titel": "Ett nytt ämbete för mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_subtitel": "av Henrik S Järrel (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K294 Minoritetsspråken ",
          "ref_dok_id": "GQ02K294",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K294",
          "ref_dok_titel": "Minoritetsspråken ",
          "ref_dok_subtitel": "av Erling Wälivaara (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K307 Diskriminering av veganer",
          "ref_dok_id": "GQ02K307",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K307",
          "ref_dok_titel": "Diskriminering av veganer",
          "ref_dok_subtitel": "av Hillevi Larsson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K310 Grundlagsfrågor gällande HBT-personer",
          "ref_dok_id": "GQ02K310",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K310",
          "ref_dok_titel": "Grundlagsfrågor gällande HBT-personer",
          "ref_dok_subtitel": "av Gabriel Romanus m.fl. (FP, S, V, C, MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K322 Förbud mot rasistiska organisationer",
          "ref_dok_id": "GQ02K322",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K322",
          "ref_dok_titel": "Förbud mot rasistiska organisationer",
          "ref_dok_subtitel": "av Gustav Fridolin och Helena Hillar Rosenqvist (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K323 Stärkt äganderätt",
          "ref_dok_id": "GQ02K323",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K323",
          "ref_dok_titel": "Stärkt äganderätt",
          "ref_dok_subtitel": "av Åsa Torstensson och Eskil Erlandsson (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K324 Utvidgning av förvaltningsområdet för finska språket",
          "ref_dok_id": "GQ02K324",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K324",
          "ref_dok_titel": "Utvidgning av förvaltningsområdet för finska språket",
          "ref_dok_subtitel": "av Paavo Vallius (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K339 Upprättelse för personer som placerades i interneringsläger",
          "ref_dok_id": "GQ02K339",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K339",
          "ref_dok_titel": "Upprättelse för personer som placerades i interneringsläger",
          "ref_dok_subtitel": "av Karin Svensson Smith m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K342 Rättigheter för människoapor",
          "ref_dok_id": "GQ02K342",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K342",
          "ref_dok_titel": "Rättigheter för människoapor",
          "ref_dok_subtitel": "av Sven-Erik Sjöstrand och Kjell-Erik Karlsson (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K361 Värdekommission",
          "ref_dok_id": "GQ02K361",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K361",
          "ref_dok_titel": "Värdekommission",
          "ref_dok_subtitel": "av Ingvar Svensson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K366 Minoritetsombudsman",
          "ref_dok_id": "GQ02K366",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K366",
          "ref_dok_titel": "Minoritetsombudsman",
          "ref_dok_subtitel": "av Paavo Vallius (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K375 Förstärkta fri- och rättigheter",
          "ref_dok_id": "GQ02K375",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K375",
          "ref_dok_titel": "Förstärkta fri- och rättigheter",
          "ref_dok_subtitel": "av Ingvar Svensson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K379 En frihetens författning",
          "ref_dok_id": "GQ02K379",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K379",
          "ref_dok_titel": "En frihetens författning",
          "ref_dok_subtitel": "av Bo Lundgren m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K384 Partibidrag från fackligt anslutna personer",
          "ref_dok_id": "GQ02K384",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K384",
          "ref_dok_titel": "Partibidrag från fackligt anslutna personer",
          "ref_dok_subtitel": "av Carl B Hamilton m.fl. (FP, MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K385 Förnyelse av demokratin",
          "ref_dok_id": "GQ02K385",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K385",
          "ref_dok_titel": "Förnyelse av demokratin",
          "ref_dok_subtitel": "av Helena Bargholtz m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K386 Förstärkta mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_id": "GQ02K386",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K386",
          "ref_dok_titel": "Förstärkta mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_subtitel": "av Henrik von Sydow (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K391 Sverigefinska minoriteters ställning",
          "ref_dok_id": "GQ02K391",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K391",
          "ref_dok_titel": "Sverigefinska minoriteters ställning",
          "ref_dok_subtitel": "av Elina Linna m.fl. (V, KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K394 En svensk anslutning till ILO 169 om ursprungsfolks rättigheter",
          "ref_dok_id": "GQ02K394",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K394",
          "ref_dok_titel": "En svensk anslutning till ILO 169 om ursprungsfolks rättigheter",
          "ref_dok_subtitel": "av Åsa Domeij (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K395 Ungdomsdiskriminering",
          "ref_dok_id": "GQ02K395",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K395",
          "ref_dok_titel": "Ungdomsdiskriminering",
          "ref_dok_subtitel": "av Gustav Fridolin (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K408 Återkallande av medborgarskap",
          "ref_dok_id": "GQ02K408",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K408",
          "ref_dok_titel": "Återkallande av medborgarskap",
          "ref_dok_subtitel": "av Krister Örnfjäder (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K420 Äldreomsorg för finsktalande minoritetsgrupp",
          "ref_dok_id": "GQ02K420",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K420",
          "ref_dok_titel": "Äldreomsorg för finsktalande minoritetsgrupp",
          "ref_dok_subtitel": "av Paavo Vallius m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K421 Nationella minoriteters möjlighet till inflytande",
          "ref_dok_id": "GQ02K421",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K421",
          "ref_dok_titel": "Nationella minoriteters möjlighet till inflytande",
          "ref_dok_subtitel": "av Paavo Vallius m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:L249 Sexuellt likaberättigande",
          "ref_dok_id": "GQ02L249",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "L249",
          "ref_dok_titel": "Sexuellt likaberättigande",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Sf289 Ett mångkulturellt samhälle",
          "ref_dok_id": "GQ02Sf289",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Sf289",
          "ref_dok_titel": "Ett mångkulturellt samhälle",
          "ref_dok_subtitel": "av Peter Eriksson m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Sf334 Invandrare och flyktingar, utgiftsområde 8",
          "ref_dok_id": "GQ02Sf334",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Sf334",
          "ref_dok_titel": "Invandrare och flyktingar, utgiftsområde 8",
          "ref_dok_subtitel": "av Sven Brus m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So444 Livskvalitet för äldre",
          "ref_dok_id": "GQ02So444",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So444",
          "ref_dok_titel": "Livskvalitet för äldre",
          "ref_dok_subtitel": "av Kenneth Johansson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So512 Homosexuellas, bisexuellas och transpersoners hälsa och sociala situation m.m.",
          "ref_dok_id": "GQ02So512",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So512",
          "ref_dok_titel": "Homosexuellas, bisexuellas och transpersoners hälsa och sociala situation m.m.",
          "ref_dok_subtitel": "av Martin Andreasson m.fl. (FP, S, V, C, MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Ub495 Om samvetsfrihet och samvetsklausul",
          "ref_dok_id": "GQ02Ub495",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Ub495",
          "ref_dok_titel": "Om samvetsfrihet och samvetsklausul",
          "ref_dok_subtitel": "av Per Landgren och Tuve Skånberg (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Ub556 Sexualitet",
          "ref_dok_id": "GQ02Ub556",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Ub556",
          "ref_dok_titel": "Sexualitet",
          "ref_dok_subtitel": "av Tasso Stafilidis (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2003-03-05",
          "ref_dok_id": "GQ0967",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "67",
          "ref_dok_titel": "2003-03-05",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2003-03-05",
          "ref_dok_id": "GQ0966",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "66",
          "ref_dok_titel": "2003-03-05",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2002/03:110",
          "ref_dok_id": "GQ0K110",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "110",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2002/03:110",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        }
      ]
    }
  }
}