{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2303033",
      "dok_id": "GQ01KU24",
      "rm": "2002/03",
      "beteckning": "KU24",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2002/03:KU24",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "KU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "24",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2003-02-18 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:56:48",
      "publicerad": "2006-03-15 11:56:52",
      "titel": "Normgivning",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01KU24/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01KU24",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GQ01KU24",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GQ01KU24",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Konstitutionsutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2002/03:KU24</div><h1>Normgivning</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\n\r\nI  detta  betänkande  behandlas elva motionsyrkanden\r\nfrån     den    allmänna    motionstiden     rörande\r\nrättsinformationssystem,                   kommunala\r\nförfattningssamlingar,   lagreglering   av  kommunal\r\nverksamhet,    barn-    och    ungdomsperspektiv   i\r\nbeslutsfattande, klassperspektiv  i  utrednings- och\r\nberedningsprocessen     samt     införlivande     av\r\ninternationella   konventioner.  Samtliga   motioner\r\navstyrks   med  hänvisning   bl.a.   till   pågående\r\nutredningsarbete  eller  till att gällande regelverk\r\nanses vara tillfyllest.\r\n\r\nI betänkandet finns två reservationer.\r\n\r\n\r\n\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n\r\n\r\n1.Förenklat rättsinformationssystem och\r\nkommunala författningssamlingar\r\n\r\nRiksdagen    avslår   motionerna    2002/03:K221\r\nyrkandena 1-3 och  2002/03:K371.\r\n\r\n2.Lagreglering av kommunal verksamhet\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:K304 yrkandena 1\r\noch 2.\r\n\r\n3.Barn- och ungdomsperspektiv i\r\nbeslutsfattande\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:K383 yrkandena 5\r\noch 6.\r\n\r\nReservation 1 (mp)\r\n\r\n4.Klassperspektiv i utrednings- och\r\nberedningsprocessen\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:K426.\r\n\r\n5.Införlivande av internationella\r\nkonventioner\r\n\r\nRiksdagen avslår  motion 2002/03:Ju278 yrkandena\r\n1 och 3.\r\n\r\nReservation 2 (v)\r\n\r\nStockholm den 18 februari 2003\r\nPå konstitutionsutskottets vägnar\r\n\r\n\r\nGunnar Hökmark\r\n\r\n\r\nFöljande ledamöter har  deltagit  i beslutet: Gunnar\r\nHökmark  (m),  Göran  Magnusson (s), Barbro  Hietala\r\nNordlund  (s),  Helena  Bargholtz   (fp),  Pär  Axel\r\nSahlberg  (s),  Kenth  Högström (s), Mats  Einarsson\r\n(v), Mats Berglind (s),  Henrik S Järrel (m), Anders\r\nBengtsson (s), Tobias Krantz  (fp), Kerstin Lundgren\r\n(c),  Helene  Petersson (s), Nils  Fredrik  Aurelius\r\n(m), Billy Gustafsson  (s), Gustav Fridolin (mp) och\r\nTuve Skånberg (kd).\r\n\r\n\r\n</pre><pre>\r\n2002/03\r\n\r\nKU24\r\n\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\n\r\n\r\nRättsinformationssystem och\r\nkommunala författningssamlingar\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet  avstyrker motionsyrkanden  rörande\r\nrättsinformations-systemet   med   hänvisning\r\ntill   pågående  planering  och  arbete  inom\r\nStatskontoret.  Utskottet avstyrker också ett\r\nmotionsyrkande   rörande    lagreglering   av\r\nkommunala      författningssamlingar      med\r\nhänvisning till  den  frivilliga  ordning som\r\ngäller.\r\n\r\nGällande bestämmelser\r\n\r\nLagen  (1976:633) om kungörande av lagar  och  andra\r\nförfattningar  stadgar  att  författningar  som  har\r\nbeslutats  av riksdagen eller regeringen eller av en\r\nmyndighet under  regeringen  eller  riksdagen  skall\r\nkungöras enligt denna lag, om inte annat följer av 2\r\n§. Enligt 2 § samma lag undantas bl.a. författningar\r\nsom  av  sekretesskäl inte får lämnas ut till envar,\r\nförfattningar   som   endast   reglerar  en  statlig\r\nmyndighets  inre  förhållanden  eller   förhållandet\r\nmellan   statliga  myndigheter  inbördes  och   inte\r\ninnehåller   något   av   väsentligt   intresse  för\r\nutomstående.  Regeringen  får  föreskriva att  vissa\r\nföreskrifter inte behöver kungöras  på  det sätt som\r\nannars    gäller.    Det    gäller    t.ex.   lokala\r\ntrafikföreskrifter   och   föreskrifter  om   högsta\r\ntillåtna  hastighet.  Kungörelser   sker   i  Svensk\r\nförfattningssamling,  i  författningssamlingar   för\r\ncentrala   myndigheter  under  regeringen,  eller  i\r\nlänens författningssamlingar.  Enligt  10 § lagen om\r\nkungörande  av lagar och andra författningar  gäller\r\nom kungörande  av  kommunal  författning  vad som är\r\nsärskilt    föreskrivet.    Härmed   avses,   enligt\r\nförarbetena,    dels    föreskrifter     i     vissa\r\nspecialförfattningar    om   att   vissa   kommunala\r\nföreskrifter     skall    tas    in     i     länets\r\nförfattningssamling,      dels      de      allmänna\r\nkommunallagsreglerna    om    tillkännagivanden   av\r\nkommunala beslut på kommunernas anslagstavlor.\r\n\r\nEnligt  rättsinformationsförordningen  (1999:175),\r\nsom trädde  i  kraft  den     1  maj 1999, skall det\r\noffentliga    rättsinformationssystemet    innehålla\r\nSvensk författningssamling  (SFS)  som  den kungörs,\r\nreferensregister   över  författningar  i  SFS   och\r\ngrundförfattningarna  i  SFS  i  deras  lydelse  med\r\ninförda  ändringar.  Vidare skall systemet innehålla\r\nde  gällande  förordningar   som   kungörs  i  andra\r\nförfattningssamlingar än SFS. Systemet  skall  också\r\ninnehålla   sådana   gällande  föreskrifter  som  är\r\nbeslutade av myndigheter  under  regeringen  och som\r\nskall kungöras enligt lagen (1976:633) om kungörande\r\nav  lagar  och andra författningar. I systemet skall\r\ndet    ingå   förarbeten    i    form    av    bl.a.\r\nkommittédirektiv,                  förordningsmotiv,\r\nutredningsbetänkanden och propositioner.  Det  skall\r\näven  finnas  uppgifter  om vägledande avgöranden av\r\ndomstolar och myndigheter.  Även de överenskommelser\r\nsom  skall  publiceras  i  Sveriges  internationella\r\növerenskommelser   (SÖ)   skall   ingå   (3-8   §§).\r\nSamordningsmyndigheten får  besluta  att  även annat\r\nmaterial   får   ingå   i  systemet  (9  §).  Enligt\r\nförordningen är Regeringskansliet  och de offentliga\r\norgan      vilkas      material     publiceras     i\r\nrättsinformationssystemet    ansvariga    för    att\r\ninformationen  tillgänglig  i  systemet  är aktuell,\r\ntillförlitlig  och i övrigt uppfyller kraven  enligt\r\nförordningen. Statskontoret  är samordningsmyndighet\r\nför rättsinformationssystemet (15 §).\r\n\r\nMotioner\r\n\r\nI  motion  2002/03:K221  av  Ragnwi  Marcelind  (kd)\r\nföreslås   tillkännagivande   om  behovet   av   ett\r\nförenklat  rättsinformationssystem   som   gör   det\r\nmöjligt   att   överskåda   ett   visst  område  med\r\nregleringar    av    olika   dignitet,   vare    sig\r\nbestämmelserna   finns   i    lagar,   förordningar,\r\nmyndighetsföreskrifter eller kommunala författningar\r\n(yrkande  1),  om  behovet av att  fastställa  vilka\r\nkvalitetskrav för rättsinformation  som  skall  vara\r\nuppfyllda   (yrkande   2)  och  om  behovet  av  att\r\ntydliggöra         ansvarsförhållandet          inom\r\nbemyndigandekedjor (yrkande 3). Motionären anför att\r\nrättsinformationssystemet i dag inte är uppbyggt  på\r\nsådant sätt att det går att överskåda vad som gäller\r\ninom  ett  område. Det saknas beslut om hur systemet\r\nskall drivas  vidare  och  vilka  kvalitetskrav  som\r\nskall   vara   uppfyllda.   Ansvarsförhållandena  är\r\noklara.  Det  går inte att utan  ingående  kunskaper\r\nfölja bemyndigandekedjorna.\r\n\r\nI motion 2002/03:K371  av  Ingvar  Svensson  m.fl.\r\n(kd)   föreslås   att   riksdagen  tillkännager  för\r\nregeringen som sin mening  vad  i motionen anförs om\r\nkommunala författningssamlingar. Enligt motionärerna\r\när   utvecklingen   av   informationssamhället   och\r\nmedborgarnas ökade krav på och intresse av att kunna\r\ngranska  de  rättsliga grunderna  för  olika  beslut\r\nfaktorer som förstärker  behovet  av att ställa krav\r\npå     kommunerna     att     upprätta     kommunala\r\nförfattningssamlingar.\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\nRättsinformationssystemet\r\n\r\nSverigedirekt      och     rättsinformationssystemet\r\nsamordnas sedan den  1  januari  2003 inom ramen för\r\nStatskontorets verksamhet. Rättsinformationssystemet\r\när dock en separat tjänst.\r\n\r\nI  regeringens  skrivelse  Ett  nytt  offentligt\r\nrättsinformationssystem (1998/99:17),  som baserades\r\npå  rapporten Ett offentligt rättsinformationssystem\r\n(Ds 1998:10),  presenterade  regeringen översiktligt\r\nsin      syn      på     ett     nytt     offentligt\r\nrättsinformationssystem.  Enligt  regeringens mening\r\nskall staten svara för en kontinuerlig  grundservice\r\npå   rättsinformationens   område   med   hjälp   av\r\ninformationsteknik. Staten skall också ha ett ansvar\r\nför   att   rättsinformationen   finns  elektroniskt\r\ntillgänglig på ett överskådligt och  enhetligt  sätt\r\noch svara för att det finns grundläggande standarder\r\nför   märkning,   strukturering   och   sökning   av\r\ninformationen.  Varje  offentligt  organ  som ger ut\r\nviss rättsinformation skall ansvara för att  den  är\r\nkorrekt  och  aktuell. Om riksdagens och kommunernas\r\nmedverkan skulle  regleras  i  författning och göras\r\nobligatorisk,  skulle det krävas  reglering  i  lag.\r\nDetta  borde enligt  regeringen  av  praktiska  skäl\r\nundvikas.  En  bättre ordning vore enligt regeringen\r\natt riksdagens och kommunernas medverkan finge bygga\r\npå frivillighet  och  regleras  i  avtal  mellan  de\r\ninblandade parterna.\r\nRättsinformationssystemet  har  en decentraliserad\r\nstruktur.  Detta  innebär  att  de  myndigheter  som\r\ndeltar ansvarar för sin information och  för att den\r\ngörs    elektroniskt    tillgänglig.    Sökning    i\r\nrättsinformationssystemet  sker  genom  ingångssidan\r\nLagrummet    (www.lagrummet.gov.se)   på   Internet.\r\nRättsinformationssystemets  organisatoriska struktur\r\nregleras       i      rättsinformationsförordningen.\r\nStatskontoret  är   sedan   den   1   januari   2003\r\nsamordningsmyndighet   för  systemet  och  därigenom\r\nansvarigt   för   bl.a.   frågor    om   samordning,\r\nstandarder,     sammanlänkning     och    gemensamma\r\nsäkerhetsfrågor.\r\nInom  Regeringskansliet  pågick under  våren  2002\r\narbete  med en förstudie om förutsättningar  för  en\r\nsuccessiv  utveckling  av rättsinformationssystemet.\r\nStudien syftade till att  utröna  vilka åtgärder som\r\när  mest  lämpade  för att rättsinformationssystemet\r\nsuccessivt skall kunna utvecklas till ett system som\r\ni möjligaste mån tillgodoser  systemets målgrupper -\r\nenskilda och den offentliga sektorn.  En arbetsgrupp\r\nbenämnd Gulag (Gruppen för utveckling av  Lagrummet)\r\nlämnade    den    31   maj   2002   en   slutrapport\r\n(FA2001/1663/ARK/B)  i  förstudien  för en successiv\r\nutveckling       av       rättsinformationssystemet.\r\nArbetsgruppen konstaterade  bl.a.  att  regeringen i\r\nsin  skrivelse  (skr.  1998/99:17)  slagit fast  att\r\nrättsinformationssystemet         skall         vara\r\ndecentraliserat, dvs. att varje offentligt organ som\r\nger  ut  viss rättsinformation skall ansvara för att\r\nden sprids  elektroniskt  och att den är korrekt och\r\naktuell.  Arbetsgruppen  konstaterade   vidare   att\r\nregeringens     skrivelse    bl.a.    innehöll    en\r\nkravbeskrivning  i   vilken  regeringen  beskrev  de\r\nlångsiktiga ambitionerna med systemet. Beskrivningen\r\ninnefattade bl.a. kravet  att det på sikt skulle bli\r\nmöjligt att göra fritextsökningar  och strukturerade\r\nsökningar över hela systemet samtidigt, samt att det\r\nskall finnas bra länkningsmöjligheter. Arbetsgruppen\r\ntvingades  konstatera att det, såvitt  känt,  i  dag\r\ninte finns någon teknisk lösning som gör det möjligt\r\natt göra strukturerade  sökningar  i  olika typer av\r\ndatabaser  som  finns placerade på olika  platser  i\r\nlandet. Den möjlighet  som  finns  är  att kopior av\r\nmyndigheternas information samlas in till en central\r\ndatabas, där sökningen sker. Arbetsgruppens slutsats\r\nblev således att den tekniska utvecklingen inte nått\r\nså  långt att ambitionerna i skrivelsen var  möjliga\r\natt förverkliga.  Arbetsgruppen lade vidare fram ett\r\nantal  förslag på konkreta  åtgärder  för  att  göra\r\nwebbplatsen  mer pedagogisk och bättre strukturerad.\r\nArbetsgruppen  valde  dock  att  inte  föreslå några\r\naktiviteter      för      genomförande      eftersom\r\nuppdragsgivaren     för    studien    (chefen    för\r\nRegeringskansliet Arkiv  och  Bibliotek) inte längre\r\nformellt har något ansvar för frågorna.\r\nI  Riksdagens  revisorers  förstudie   Ordning  på\r\nrätten   -   reglerna  som  följer  på  lagarna  och\r\ninformationen   om   vad   som   gäller   (förstudie\r\n2001/02:21)  konstaterades  att  det  inom riksdagen\r\nunder sommaren 1994 genomfördes en del  förberedande\r\narbete  för  att  upprätta ett bemyndiganderegister.\r\nRegistret  föll  dock   på   att   det   inte  fanns\r\ninformation  om  hur  regeringen  och  myndigheterna\r\nanvänt riksdagens normgivningsbemyndiganden.  Frågan\r\naktualiserades enligt förstudien igen i samband  med\r\narbetet inför det nya rättsinformationssystemet. Det\r\nfinns     dock     ännu    inte    något    särskilt\r\nbemyndiganderegister. Det beror enligt förstudien på\r\natt  det  i  arbetet  med  rättsinformationssystemet\r\nhittills   bara   byggts   ett    länksystem    till\r\nmyndigheterna.   Varje  myndighet  måste  göra  sina\r\nförfattningar tillgängliga  och  sökbara,  något som\r\nännu  inte  görs  på  ett  enhetligt sätt. Det finns\r\nalltså inte något söksystem  som gör det möjligt att\r\nfölja     vilken     fortsatt     lagstiftning     -\r\nregeringsförordningar eller myndighetsföreskrifter -\r\nen lag resulterat i.\r\nEnligt   inhämtade  uppgifter  från  Statskontoret\r\nplaneras   för    närvarande   en   utveckling   och\r\nförbättring av rättsinformationssystemet,  bl.a.  på\r\nområden  rörande  pedagogik  och innehåll. Frågor om\r\nbemyndigandekedjor och sökvägar är under beaktande.\r\n\r\nKommunala författningssamlingar\r\n\r\n\r\nI  motsats  till  vad  som gäller  på  det  statliga\r\nområdet  finns inte någon  generell  skyldighet  för\r\nkommuner och  landsting att i en författningssamling\r\nkungöra författningar  som  har  beslutats av dem. I\r\npropositionen  om  kungörande  av  lagar  och  andra\r\nförfattningar (prop. 1975/76:112) anfördes  att  det\r\ninte    fanns   anledning   att   föreslå   bindande\r\nbestämmelser om en författningssamling för kommunala\r\nförfattningar  i  allmänhet. Svenska Kommunförbundet\r\nhade, enligt propositionen, förklarat sig berett att\r\nrekommendera  kommunerna   att   fortlöpande  ge  ut\r\ntryckta författningssamlingar och utfärda riktlinjer\r\nför  deras  innehåll  och  utformning.  Föredragande\r\nstatsråd  ansåg  att  en sådan  rekommendation  fick\r\nanses  innefatta  tillräckliga   garantier  för  att\r\ntillfredsställande  kommunala  författningssamlingar\r\nskulle   komma  till  stånd.  Riksdagen   (bet.   KU\r\n1975/76:51)  hade inget att erinra mot propositionen\r\ni denna del.\r\n\r\nMed  anledning   av   uttalandena   i  den  nämnda\r\npropositionen  utfärdade Svenska Kommunförbundet  år\r\n1977  ett  cirkulär  med  riktlinjer  för  kommunala\r\nförfattningssamlingar. Landstingsförbundet utfärdade\r\nsamma    år    en     skrivelse     om     kommunala\r\nförfattningssamlingar  med  likartat innehåll.  Inom\r\ndåvarande Civildepartementet  inrättades i början av\r\n1993  en  informell  arbetsgrupp  med   uppgift  att\r\növerväga  frågan  om publicering av kommunernas  och\r\nlandstingens författningar.  Resultatet  av  arbetet\r\nredovisades  i  februari  1995  i skriften Kommunala\r\nförfattningssamlingar  (Ds  1995:7).   Arbetsgruppen\r\nföreslog    bl.a.   att   det   skulle   finnas   en\r\nförfattningssamling  för varje kommun och landsting.\r\nKravet  på författningssamlingar  skulle  dock  inte\r\ngälla författningar  som  var sekretessbelagda eller\r\nsom  endast  berörde  en  kommunal  myndighets  inre\r\nförhållanden  eller  förhållandet  mellan  kommunala\r\nmyndigheter      inbördes.       Förslaget       har\r\nremissbehandlats.  Av remissammanställningen framgår\r\natt en knapp majoritet  av  de  instanser som yttrat\r\nsig var positiva till förslaget. Regeringen har ännu\r\ninte  lagt  fram  något förslag till  riksdagen  med\r\nanledning av den nämnda  departementspromemorian.  I\r\nett   interpellationssvar   (ip.   1996/97:233)  som\r\nlämnades  i  riksdagen  den  17  april 1997  anförde\r\ninrikesminister  Jörgen Andersson bl.a.  att  det  i\r\ndagens  ansträngda   ekonomiska   läge   inte  fanns\r\ntillräckligt starka skäl att vidta åtgärder  i fråga\r\nom  kommunala  författningssamlingar.  Ett  krav  på\r\nkommunala    författningssamlingar   skulle   enligt\r\ninrikesministern    nämligen   innebära   ett   nytt\r\nåliggande för kommunerna  som  staten  på  grund  av\r\nfinansieringsprincipen  måste  kompensera kommunerna\r\nför.  Regeringen  har  valt att ge  andra  angelägna\r\nkommunala   åtaganden  och   åligganden   en   högre\r\nprioritet.    Det     arbete    som    pågår    inom\r\nRegeringskansliet      med     ett      moderniserat\r\nrättsdatasystem skulle dock  enligt inrikesministern\r\nkunna   vara   ett   led  i  att  få  de   kommunala\r\nförfattningarna      mer      överblickbara      och\r\nlättillgängliga.\r\nI rapporten Ett offentligt rättsinformationssystem\r\n(Ds   1998:10)   föreslogs   bl.a.   att   kommunala\r\nföreskrifter av betydelse för allmänheten borde vara\r\nmed i rättsinformationssystemet på frivillig  basis.\r\nDe  enskilda  kommunerna  borde  enligt förslaget ha\r\ninformationsansvaret för sina föreskrifter. Som skäl\r\nför  bedömningen angavs bl.a. att ett  viktigt  steg\r\nför  att   öka   tillgängligheten   av   kommunernas\r\nföreskrifter          vore         att         hålla\r\nrättsinformationssystemet     öppet     för    dessa\r\nföreskrifter.   En   sådan   ordning   skulle  kunna\r\nstimulera  de  enskilda  kommunerna  att  göra  sina\r\nföreskrifter elektroniskt tillgängliga, vilket  även\r\nskulle  kunna  öka  benägenheten  att  ge ut tryckta\r\nförfattningssamlingar. Vissa grundläggande  krav  på\r\nföreskrifterna  skulle kunna höja kvaliteten och öka\r\nenhetligheten bland de kommunala föreskrifterna.\r\nI  Riksdagens  revisorers   förstudie   2001/02:21\r\nuttalas   bl.a.   att   hanteringen   av   kommunala\r\nförfattningar  ofta  kommer upp i Regeringskansliets\r\narbete med demokratifrågor, rättssäkerhetsfrågor och\r\ni  samband  med  frågor  rörande   ingripanden   mot\r\nkommuner.  Enligt  uppgifter  från Regeringskansliet\r\nskulle det inom många kommuner  fordras  ett  mycket\r\nomfattande  arbete  innan  det  skulle  gå  att föra\r\ninformationen vidare till rättsinformationssystemet.\r\n\r\nTidigare behandling\r\n\r\nJustitieutskottet  behandlade  frågan  om  ett  nytt\r\noffentligt   rättsinformationssystem   i  betänkande\r\n1998/99:JUU11   i   samband   med  behandlingen   av\r\nregeringens    skrivelse    Ett   nytt    offentligt\r\nrättsinformationssystem                (1998/99:17).\r\nJustitieutskottet föreslog utan särskild kommentar i\r\ndenna   del   att   skrivelsen  skulle  läggas  till\r\nhandlingarna.\r\n\r\nKonstitutionsutskottet   erinrade   i   betänkande\r\n1992/93:KU1  om  att det sedan 1986, efter initiativ\r\nav utskottet, fanns  en  förteckning över riksdagens\r\nnormgivningsbemyndiganden,   och  att  förteckningen\r\nhade  upprättats av Statsrådsberedningen.  Utskottet\r\nansåg att  förteckningen  utgjorde  en god grund för\r\nundersökningar        av        hur       riksdagens\r\nnormgivningsbemyndiganden  tillämpas,  men  att  den\r\nkunde  förbättras.  Riksdagens   revisorers  förslag\r\n1991/92:19   rörande   riksdagen  och  normgivningen\r\ninnefattade  bl.a.  förslag   om   ett  datorbaserat\r\nrättsinformationssystem  vari  bl.a.  kommuner   och\r\nlandsting  skulle  vara  skyldiga  att förteckna och\r\npublicera        författningar        samt       att\r\nStatsrådsberedningens redogörelse över bemyndiganden\r\nsom  årligen  lämnades  till  konstitutionsutskottet\r\nskulle  förbättras  liksom  återrapporteringen  till\r\nriksdagen  om  normgivningen.  Revisorernas  förslag\r\ntill     förbättringar     på     området    rörande\r\nbemyndigandekedjor  var enligt utskottet  värda  att\r\nbeakta,  och frågor om  sådana  förbättringar  borde\r\nliksom    tidigare     behandlas     i    utskottets\r\ngranskningsbetänkanden. Utskottet ansåg  att det för\r\nriksdagen skulle vara värdefullt att få uppgifter om\r\nriksdagens  normgivningsbemyndiganden  och  om   hur\r\ndessa används disponerade utskottsvis. Utskottet såg\r\ndärför  positivt  på förslaget framlagt i motion K29\r\nom  att inom riksdagen  lägga  upp  ett  utskottsvis\r\nsystematiserat informationssystem för överblick över\r\nriksdagens       normgivningsbemyndiganden       och\r\nföreskrifter   som   meddelats  med  stöd  av  dessa\r\nbemyndiganden.   Frågan   hade   emellertid   enligt\r\nutskottet ett nära samband med hur uppföljningen och\r\nutvärderingen av riksdagens  beslut  i  övrigt borde\r\nbedrivas.  Denna  fråga var föremål för överväganden\r\ninom Riksdagsutredningen. Utskottet ansåg därför att\r\nriksdagen borde ge talmanskonferensen till känna vad\r\nutskottet anfört om  ett  inom riksdagen utskottsvis\r\nfört         register         över        riksdagens\r\nnormgivningsbemyndiganden.\r\n\r\nI        betänkande       1994/95:KU27       anförde\r\nkonstitutionsutskottet  att  det  efter initiativ av\r\nutskottet sedan år 1986 funnits en  förteckning över\r\nriksdagens normgivningsbemyndiganden.  Förteckningen\r\nhar   upprättats   av   Statsrådsberedningen   efter\r\nkontakter  med utskottets kansli. Förteckningen hade\r\nförts departementsvis varje år och brukade redovisas\r\ni  utskottets  granskningsbetänkande.  Förteckningen\r\nutgjorde,   enligt   utskottet,  en  god  grund  för\r\nundersökningar        av       hur        riksdagens\r\nnormgivningsbemyndiganden    tillämpas.    Utskottet\r\nhänvisade     vidare     till     det     redovisade\r\ntillkännagivandet.  Arbetet  med  att utforma  detta\r\ninformationssystem pågick fortfarande vid tidpunkten\r\ndå betänkande 1994/95:KU27 behandlades.\r\n\r\nKonstitutionsutskottet  konstaterade   hösten   1992\r\n(bet.  1992/93:KU1)  att kommunerna, trots utfärdade\r\nriktlinjer, publicerat författningar endast i mycket\r\nbegränsad omfattning.  Med  anledning  av Riksdagens\r\nrevisorers förslag 1991/92:19 uttalade utskottet att\r\nregeringen  borde  låta  frågan  om  publicering  av\r\nkommunernas   och  landstingens  författningar   bli\r\nföremål för överväganden i något lämpligt sammanhang\r\noch  att  detta borde  ges  regeringen  till  känna.\r\nRiksdagen följde utskottet (rskr. 1992/93:5).\r\n\r\nKonstitutionsutskottet  behandlade  åter frågan om\r\nkommunala   författningssamlingar   våren   2000   i\r\nbetänkande  1999/2000:KU13.  Utskottet  konstaterade\r\natt regeringen inom ramen för arbetet med  ett  nytt\r\nrättsinformationssystem  vidtagit  åtgärder  som var\r\nägnade att underlätta för och stimulera kommuner och\r\nlandsting  att  tillhandahålla sina författningar  i\r\nelektronisk form.  Utskottet  ansåg  att den ordning\r\nsom  bygger på kommunernas frivilliga medverkan  var\r\nbra och  att  de  formella  krav  som ställdes på de\r\ndokument som skulle ingå i systemet var välgrundade.\r\nDet var utskottets förhoppning att samtliga kommuner\r\noch  landsting efter hand skulle komma  att  ansluta\r\nsig till rättsinformationssystemet.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nEnligt utskottets mening bör Statskontorets pågående\r\nplanering          och         utveckling         av\r\nrättsinformationssystemet   avvaktas.   Motion  K221\r\nyrkandena 1-3 (kd) avstyrks. Utskottet vidhåller sin\r\ntidigare      ståndpunkt      avseende     kommunala\r\nförfattningssamlingar,  dvs.  att  den  ordning  som\r\nbygger  på  kommunernas  frivilliga   medverkan   är\r\ntillfyllest. Motion K371 (kd) avstyrks.\r\n\r\n\r\nLagreglering av kommunal verksamhet\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet    avstyrker   ett   motionsyrkande\r\nrörande  konsekvensbeskrivning  avseende  den\r\nkommunala  självstyrelsen med hänvisning till\r\ngällande   regler,    och    avstyrker    ett\r\nmotionsyrkande   rörande   lag-reglering   av\r\nkommunal  verksamhet  med hänvisning till att\r\npågående  utredning  rörande   struktur   och\r\nuppgiftsfördelning                       inom\r\nsamhällsorganisationen bör avvaktas.\r\n\r\nGällande bestämmelser\r\n\r\nI  1  kap. 1 § regeringsformen föreskrivs bl.a.  att\r\nall offentlig  makt i Sverige utgår från folket, att\r\nden  svenska folkstyrelsen  förverkligas  genom  ett\r\nrepresentativt  och  parlamentariskt  statsskick och\r\ngenom  kommunal  självstyrelse.  Enligt  7  §  samma\r\nkapitel  skall det i riket finns primärkommuner  och\r\nlandstingskommuner,  där  beslutanderätten utövas av\r\nvalda församlingar. I samma  paragraf föreskrivs att\r\nkommunerna  får  ta ut skatt för  skötseln  av  sina\r\nuppgifter. Enligt  den  allmänna kompetensregeln i 2\r\nkap. 1 § kommunallagen (1991:900)  får  kommuner och\r\nlandsting själva ta hand om sådana angelägenheter av\r\nallmänt  intresse som har anknytning till  kommunens\r\neller landstingets  område eller deras medlemmar och\r\nsom inte skall handhas  enbart  av  staten, en annan\r\nkommun, ett annat landsting eller någon annan.\r\n\r\nEnligt 15 § kommittéförordningen (1998:1474) skall\r\ni  ett  betänkande bl.a. redovisas om förslagen  har\r\nbetydelse för den kommunala självstyrelsen.\r\n\r\nMotionen\r\n\r\nI motion 2002/03:K304 av Marietta de Pourbaix-Lundin\r\n(m) föreslås  att alla kommande regeringsförslag som\r\nberör  kommunal   verksamhet   skall   innehålla  en\r\nredovisning   av   på   vilket  sätt  den  kommunala\r\nsjälvstyrelsen påverkas (yrkande  1),  samt  att  en\r\ngenomgång  bör  göras  av  befintlig  lagstiftning i\r\nsyfte  att  vidta  sådana  ändringar som på  berörda\r\nområden  återupprättar den kommunala  självstyrelsen\r\n(yrkande  2).   Motionären  anför  att  riksdag  och\r\nregering inte kan  fortsätta  att  via  lagstiftning\r\ndetaljstyra   både  vad  kommunerna  skall  ha   för\r\nverksamhet och  hur den skall utformas och bedrivas.\r\nDetta om utgångspunkten  är  att  det  även framöver\r\nskall finnas en kommunnivå med kommunalpolitiker som\r\nhar   utrymme   att   fatta   lokalt  varierade  och\r\nförankrade beslut.\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\nI  förarbetena  till 1974 års regeringsform  uttalas\r\nbl.a.  att  staten  och  kommunerna  generellt  sett\r\nsamverkar på  skilda  områden och i olika former för\r\natt uppnå gemensamma samhälleliga  mål  och  att det\r\nvarken  är  lämpligt eller möjligt att dra orubbliga\r\noch preciserade gränser i grundlag kring en kommunal\r\nsjälvstyrelsesektor   (prop.  1973:90  s.  190  f.).\r\nNärmare  bestämmelser  om  kommunernas  befogenheter\r\nfinns   i   kommunallagen.   I    förarbetena   till\r\nkommunallagen  (prop.  1990/91:117  s.  23)  uttalas\r\nbl.a.  att bestämmelsen om självstyrelse  i  grunden\r\nhandlar  om  en princip för relationen mellan staten\r\noch den kommunala nivån och att denna princip gäller\r\nför all kommunal  verksamhet. Vidare uttalas att den\r\nkommunala självstyrelsen  aldrig  kan vara total och\r\natt  graden  av  självstyrelse  ytterst   avgörs  av\r\nformerna   för   samverkan  mellan  staten  och  den\r\nkommunala sektorn.\r\n\r\nI Kommittéhandboken (Ds 2000:1) återfinns bl.a. en\r\nchecklista med frågor  vilka  anges  kan  vara  till\r\nledning  vid  analys av om förslag i betänkanden har\r\nbetydelse  för  den   kommunala   självstyrelsen.  I\r\nchecklistan  nämns  bl.a. frågor rörande  förslagens\r\nbetydelse  för  den  lokala   demokratin   och   för\r\nuppgiftsfördelningen  mellan  stat och kommun och om\r\nförslagen   innebär   statlig  regelstyrning   eller\r\ntillsyn över den kommunala verksamheten.\r\n\r\nTidigare behandling\r\n\r\nDemokratiutredningen anförde  i  slutbetänkandet  En\r\nuthållig  demokrati!  -  Politik för folkstyrelse på\r\n2000-talet   (SOU   2000:1)   att    den   kommunala\r\nsjälvstyrelsen  bör  ges en starkare grundlags-  och\r\nlagreglering med möjligheter  till rättsprövning för\r\natt säkra kommunernas handlingsutrymme.  Utredningen\r\nansåg att ytterligare ansträngningar måste göras för\r\natt bringa ökad klarhet i ansvarsfördelningen mellan\r\nstatliga  organ  och  mellan  dessa  och kommunerna.\r\nRegelverken   måste   vara  tydligare,  spelreglerna\r\nklarare och styrningen konsekvent.\r\n\r\nFrågan  om  ett starkare  lagligt  skydd  för  den\r\nkommunala  självstyrelsen  behandlades  ingående  av\r\nkonstitutionsutskottet  i  betänkande  2000/01:KU12.\r\nUtskottet  avstyrkte i betänkandet bl.a.  en  motion\r\n(m) liknande  den nu aktuella. Utskottet erinrade om\r\nskyldigheten att  i  utredningsbetänkanden  redovisa\r\nframlagda   förslags  betydelse  för  den  kommunala\r\nsjälvstyrelsen.   Vidare   erinrade   utskottet   om\r\nuttalanden i förarbetena till regeringsformen (prop.\r\n1973:90  s.  190  f.)  om  att  förhållandet  mellan\r\nkommunerna   och   statsmakterna,   och  därmed  den\r\nkommunala självstyrelsen, präglas av  en helhetssyn,\r\natt det sålunda generellt sett gäller att staten och\r\nkommunerna samverkar på skilda områden  och  i olika\r\nformer för att uppnå gemensamma samhälleliga mål och\r\natt det, om man utgår från detta synsätt, varken  är\r\nlämpligt  eller  möjligt  att  en  gång för alla dra\r\norubbliga och preciserade gränser i  grundlag  kring\r\nen   kommunal   självstyrelsesektor.   Arbets-   och\r\nbefogenhetsfördelningen mellan stat och kommun måste\r\ni  stället  i  ganska  vid omfattning kunna ändras i\r\ntakt  med samhällsutvecklingen.  Utskottet  uttalade\r\näven att frågan om förtydliganden av eller ändringar\r\ni   grundlagsbestämmelserna    om    den   kommunala\r\nsjälvstyrelsen  och beskattningsrätten  utreddes  år\r\n1996 utan att förslaget ledde till lagstiftning.\r\nKonstitutionsutskottet    behandlade   frågan   om\r\nkonsekvensbeskrivningar   avseende   den   kommunala\r\nsjälvstyrelsen i betänkande  2001/02:KU29,  vari ett\r\nyrkande   (m)  om  att  regeringsförslag  som  berör\r\nkommunal verksamhet  skulle innehålla en redovisning\r\nav  på  vilket  sätt  den  kommunala  självstyrelsen\r\npåverkades  av detsamma  avstyrktes  med  hänvisning\r\ntill gällande regler.\r\nGenom  beslut   vid  regeringssammanträde  den  23\r\njanuari 2003 tillkallades en parlamentarisk kommitté\r\nmed   uppdrag   att   se    över    strukturen   och\r\nuppgiftsfördelningen   inom  samhällsorganisationen.\r\nEnligt kommittédirektivet  (2003:10)  skall  arbetet\r\nbedrivas  i  två etapper. I den första etappen skall\r\nbl.a. kommittén identifiera, belysa och övergripande\r\nanalysera de samhällsförändringar  som  inverkar  på\r\noch   skulle   kunna   föranleda   förändringar   av\r\nstrukturen  och  uppgiftsfördelningen  i  relationen\r\nmellan staten, landstingen och kommunerna. Kommittén\r\nskall  i  sitt  arbete  utgå  från  en  övergripande\r\nbeskrivning      av     rådande     struktur     och\r\nuppgiftsfördelning,    där    såväl    brister   som\r\nförtjänster med nuvarande ordning identifieras.  För\r\nden  första  etappen  skall  kommittén  redovisa ett\r\ndelbetänkande senast den 15 december 2003.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet  vidhåller sitt tidigare ställningstagande\r\nom  konsekvensanalyser  i  fråga  om  den  kommunala\r\nsjälvstyrelsen  och  avstyrker  därmed  motion  K304\r\nyrkande   1   (m).   När   det   gäller   frågan  om\r\ndetaljstyrning av kommunen anser utskottet  att  den\r\npågående    utredningen    rörande    struktur   och\r\nuppgiftsfördelning  inom samhällsorganisationen  bör\r\navvaktas, varför motion K304 yrkande 2 (m) avstyrks.\r\n\r\n\r\nBarn- och ungdomsperspektiv i\r\nbeslutsfattande\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet     vidhåller     sitt     tidigare\r\nställningstagande        och        avstyrker\r\nmotionsyrkandena    beträffande   barn-   och\r\nungdomsperspektiv och  barnkonsekvensanalyser\r\ni beslutsfattande på samtliga nivåer.\r\nJämför reservation 1 (mp).\r\n\r\nBarnkonventionen\r\n\r\nSverige  ratificerade  FN:s  konvention  om  barnets\r\nrättigheter (barnkonventionen)  efter  ett  beslut i\r\nriksdagen den 21 juni 1990 (prop. 1989/90:107, rskr.\r\n1989/90:350).   Riksdagen   godkände   i  mars  1999\r\nregeringens   förslag  till  en  strategi  för   att\r\nförverkliga FN:s konvention om barnets rättigheter i\r\nSverige (prop. 1997/98:182, bet. 1998/99:SoU6, rskr.\r\n1998/99:171). Barnkonventionen innehåller olika slag\r\nav rättigheter,  dels  medborgerliga  och  politiska\r\nrättigheter, dels ekonomiska, sociala och kulturella\r\nrättigheter.  Med  barn  avses, enligt konventionen,\r\nvarje  människa under 18 år,  om  inte  barnet  blir\r\nmyndigt  tidigare  enligt  den  lag  som  gäller för\r\nbarnet.     Barnkonventionen    är    en    bindande\r\növerenskommelse mellan de stater som har ratificerat\r\nden.  Staterna   är  förpliktigade  att  vidta  alla\r\nlämpliga åtgärder  för  att  genomföra konventionen.\r\nDet   är   staten   som   är   ansvarig    för   att\r\nförpliktelserna fullföljs och som har att svara  för\r\ntillkortakommanden   i  landet  i  förhållande  till\r\nkonventionen. Såväl domstolar  och  myndigheter  som\r\nkommuner  och  landsting  skall  ta  hänsyn  till de\r\nrättigheter   som   fastslås   i   barnkonventionen.\r\nBarnkonventionens intentioner skall  beaktas i olika\r\nverksamheters beslut. Barnombudsmannen  (BO) har som\r\nmyndighet  ett  särskilt  ansvar  att följa Sveriges\r\nåtagande enligt barnkonventionen och  har  en viktig\r\nuppgift när det gäller att driva på genomförandet av\r\nden på alla nivåer i samhället.\r\n\r\nMotionen\r\n\r\nI   motion  2002/03:K383  av  Gustav  Fridolin  (mp)\r\nföreslås  att  riksdagen  skall  ge  regeringen till\r\nkänna   vad   i  motionen  föreslås  om  barn-   och\r\nungdomsperspektiv   i  beslutsfattande  på  samtliga\r\nnivåer (yrkande 5). Motionären  anför att  barn- och\r\nungdomsperspektiv  bör  finnas  i  verksamheten  och\r\nbeslutsfattandet på nationell, regional och kommunal\r\nnivå,  att  barns  och  ungdomars  intressen   skall\r\ntillgodoses   och  deras  känsla  av  delaktighet  i\r\nsamhällsbyggandet   stärkas.   Vidare   föreslås   i\r\nmotionen   att   riksdagen   begär   att  regeringen\r\nåterkommer     med     förslag     om     krav    på\r\nbarnkonsekvensanalyser  i  allt  beslutsfattande  på\r\nkommunal, regional och nationell nivå (yrkande 6).\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\nDen    parlamentariskt   sammansatta   Barnkommittén\r\nkonstaterade  i  sitt  betänkande  Barnets  bästa  i\r\nfrämsta    rummet    (SOU   1997:116)   att   svensk\r\nlagstiftning och praxis i huvudsak överensstämde med\r\nbarnkonventionens  bestämmelser   och   intentioner.\r\nKommittén pekade samtidigt på att det var  angeläget\r\natt  bestämmelserna  verkligen  tillämpades och  att\r\nkonventionen genomfördes på alla nivåer.\r\n\r\nDen av riksdagen antagna nationella  strategin för\r\natt   förverkliga  FN:s  barnkonvention  om  barnets\r\nrättigheter   i  Sverige  (prop.  1997/98:182,  bet.\r\n1998/99:SoU6, rskr.  1998/99:171)  innehåller  bl.a.\r\nuttalanden om att konventionen skall vara ett aktivt\r\ninstrument  och  genomsyra  allt  beslutsfattande  i\r\nRegeringskansliet      som     rör     barn,     att\r\nbarnkonsekvensanalyser  skall   göras  vid  statliga\r\nbeslut som rör barn och att kommuner  och  landsting\r\nbör  inrätta  system för att kunna följa hur barnets\r\nbästa förverkligas i det kommunala arbetet.\r\nI   regeringens   demokratiproposition   (prop.\r\n2001/02:80  Demokrati  för  det  nya  seklet, s. 35)\r\nuttalades  bl.a.  att  medborgarnas möjligheter  att\r\npåverka  den  politiska  processen   skall  bli  mer\r\njämlika   än   de   är  i  dag  och  att  det  krävs\r\nkraftansträngningar för  att bekämpa det utanförskap\r\nsom  framför  allt  många ungdomar,  arbetslösa  och\r\npersoner med utländsk  bakgrund  känner.  En  viktig\r\nförutsättning  för att demokratin skall vara hållbar\r\när att den förankras  bland  barn  och ungdomar samt\r\natt  deras  deltagande  i  samhället  utvecklas  och\r\nuppmuntras.\r\nI  regeringens skrivelse 2001/02:166 Barnpolitiken\r\n- arbetet  med  strategin  för  att förverkliga FN:s\r\nkonvention om barnets rättigheter,  beskrevs arbetet\r\nmed  att  förverkliga  FN:s  konvention  om  barnets\r\nrättigheter i Sverige med utgångspunkt i den  av  en\r\nenhällig  riksdag  i  mars 1999 antagna strategin. I\r\nskrivelsen redovisades vad som dittills uppnåtts och\r\nvilken inriktning regeringen avser att ha i det kom-\r\nmande  arbetet  med  att  stärka   barns  och  ungas\r\nrättigheter. Regeringen hänvisade i  skrivelsen till\r\ndemokratipropositionen  där  regeringen   fört  fram\r\ntankar om barns och ungas rätt till delaktighet  och\r\ninflytande.   En   prioriterad   fråga  framöver  är\r\nsåledes, enligt skrivelsen, att utveckla metoder för\r\natt  ta  till  vara  och uppmuntra barns  och  ungas\r\nengagemang.  Särskild tyngd  bör  enligt  regeringen\r\nläggas vid att utveckla metoder för att förankra ett\r\ndemokratiskt  medvetande   bland   barn   och  unga.\r\nRegeringen  framhöll  avsikten  att kontinuerligt  -\r\nvartannat  år - i skrivelse till riksdagen  redogöra\r\nför arbetet inom politikområdet barnpolitik.\r\n\r\nTidigare behandling\r\n\r\nFrågan  om  ett   barn-  och  ungdomsperspektiv  och\r\nbarnkonsekvensanalyser i beslutsfattande behandlades\r\nav konstitutionsutskottet i betänkande 2001/02:KU14.\r\nUtskottet erinrade i betänkandet om att regeringen i\r\ndemokratipropositionen   framhållit   att   det   är\r\nangeläget att det i den kommunala verksamheten finns\r\nett  barn-  och  ungdomsperspektiv.  Utskottet ansåg\r\ninte  att något tillkännagivande till regeringen  om\r\nbehovet    av   ett   sådant   perspektiv   och   om\r\nbarnkonsekvensanalyser  behövdes.  Mot  bakgrund  av\r\ndetta  avstyrktes  yrkanden  (mp) med samma innehåll\r\nsom  de  nu  aktuella yrkandena 5  och  6  i  motion\r\n2002/03:K383.\r\n\r\nFrågan om barnkonsekvensanalyser i beslutsfattande\r\nbehandlades   av   konstitutionsutskottet   även   i\r\nbetänkande  2001/02:KU15,  vari  ett  motionsyrkande\r\nhärom avstyrktes.  Utskottet  anförde att det av den\r\nnationella handlingsplanen för  mänskliga  fri-  och\r\nrättigheter framgick att barnkonventionen skall vara\r\nett    aktivt    instrument   och   genomsyra   allt\r\nbeslutsfattande i  Regeringskansliet  som  rör barn,\r\natt  barnkonsekvensanalyser skall göras vid statliga\r\nbeslut  som rör barn, och att kommuner och landsting\r\nbör inrätta  system  för att kunna följa hur barnets\r\nbästa förverkligas i det  kommunala  arbetet. Enligt\r\nutskottets   mening   saknades  mot  denna  bakgrund\r\nanledning   att  göra  ett   tillkännagivande   till\r\nregeringen om  att barnkonsekvensanalyser skall ingå\r\nsom  en naturlig  del  av  beslutsunderlag  och  att\r\nbarnbilagor skall ingå i kommunala budgetar.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet  vidhåller sitt tidigare ställningstagande\r\noch avstyrker  således motion K383 yrkandena 5 och 6\r\n(mp).\r\n\r\n\r\nKlassperspektiv i utrednings- och\r\nberedningsprocessen\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet  avstyrker  ett  motionsyrkande  om\r\nklassperspektiv     i     utrednings-     och\r\nberedningsprocessen   med   hänvisning   till\r\ntidigare ställningstagande.\r\n\r\nGällande bestämmelser\r\n\r\nI  1  kap.  2  § regeringsformen föreskrivs att  den\r\noffentliga makten  skall utövas med respekt för alla\r\nmänniskors  lika  värde   och   för   den   enskilda\r\nmänniskans  frihet  och värdighet. Vidare föreskrivs\r\natt det allmänna skall  verka för att alla människor\r\nskall  kunna  uppnå  delaktighet   och  jämlikhet  i\r\nsamhället  och  att  det  allmänna  skall   motverka\r\ndiskriminering   av   människor  på  grund  av  kön,\r\nhudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, språklig\r\neller   religiös   tillhörighet,    funktionshinder,\r\nsexuell läggning, ålder eller annan omständighet som\r\ngäller  den  enskilde som person. Enligt  europeiska\r\nkonventionen för  de  mänskliga  rättigheterna skall\r\nåtnjutande av de fri- och rättigheter  som  anges  i\r\nkonventionen   säkerställas  utan  någon  åtskillnad\r\nsåsom  på  grund  av   kön,   ras,  hudfärg,  språk,\r\nreligion, politisk eller annan åskådning, nationellt\r\neller socialt ursprung, tillhörighet  till nationell\r\nminoritet,  förmögenhet,  börd  eller  ställning   i\r\növrigt (art. 14). I kommittéförordningen (1998:1474)\r\nanges  att  om  förslagen  i ett betänkande påverkar\r\nkostnaderna eller intäkterna  för  staten, kommuner,\r\nlandsting,  företag eller andra enskilda,  skall  en\r\nberäkning  av   dessa   konsekvenser   redovisas   i\r\nbetänkandet. Om förslaget innebär samhällsekonomiska\r\nkonsekvenser i övrigt, skall dessa redovisas. Om ett\r\nförslag  har  betydelse  för  brottsligheten och det\r\nbrottsförebyggande arbetet, för  sysselsättning  och\r\noffentlig  service  i olika delar av landet, för små\r\nföretags  arbetsförutsättningar,   konkurrensförmåga\r\neller  villkor  i övrigt i förhållande  till  större\r\nföretags, för jämställdheten  mellan kvinnor och män\r\neller     för     möjligheterna     att    nå     de\r\nintegrationspolitiska målen skall detta  redovisas i\r\nbetänkandet.\r\n\r\nRegeringen utfärdade den 31 januari 2002  direktiv\r\ntill en parlamentarisk kommitté under benämningen En\r\nsammanhållen    diskrimineringslagstiftning    (dir.\r\n2002:11).  I  kommitténs  uppdrag  ingår  bl.a.  att\r\növerväga en gemensam lagstiftning mot diskriminering\r\nsom      omfattar      alla      eller     flertalet\r\ndiskrimineringsgrunder      och     samhällsområden.\r\nKommittén  skall  redovisa uppdraget  senast  den  1\r\ndecember 2004.\r\n\r\nMotionen\r\n\r\nI motion 2002/03:K426  av  Anders  Ygeman  och Maria\r\nHassan  (s) föreslås att riksdagen tillkännager  för\r\nregeringen  som  sin mening vad i motionen anförs om\r\nklassperspektiv       i        utrednings-       och\r\nberedningsprocessen. Motionärerna  anför att statens\r\nutredningar  alltid bör följas upp med  analyser  av\r\nförslagen  ur  köns-,   klass-,   integrations-  och\r\nbarnperspektiv för att öka rättvisan och jämlikheten\r\ni samhället.\r\n\r\nTidigare behandling\r\n\r\nKonstitutionsutskottet behandlade en  motion rörande\r\nklassperspektiv        i       utrednings-       och\r\nberedningsprocessen   i   betänkande    2000/01:KU5.\r\nUtskottet      erinrade     i     betänkandet     om\r\nkommittéförordningens  krav  avseende det i motionen\r\nanförda.  Utskottet  anförde vidare  att  regeringen\r\nregelmässigt redovisar fördelningspolitiska analyser\r\ni de ekonomisk-politiska  propositionerna. Utskottet\r\nfann  mot  bakgrund  härav inte  någon  åtgärd  från\r\nriksdagen nödvändig och avstyrkte motionen.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet vidhåller sitt  tidigare ställningstagande\r\noch avstyrker därför motion K426 (s).\r\n\r\n\r\nInförlivande av internationella\r\nkonventioner\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet   avstyrker  motion   2002/03:Ju278\r\nyrkandena 1 och  3  med  hänvisning  till att\r\nsvensk   lagstiftning   stämmer  överens  med\r\nkonventionerna samt att Sveriges  åtagande  i\r\nenlighet   med  konventionerna  kontinuerligt\r\nbeaktas.   Inkorporering    av   de   angivna\r\nkonventionerna anses inte vara behövlig.\r\nJämför reservation 2 (v).\r\n\r\nMotionen\r\n\r\nI motion 2002/03:Ju278 av Gudrun  Schyman  m.fl. (v)\r\nföreslås   i   yrkande  1  att  riksdagen  skall  ge\r\nregeringen till känna  som sin mening vad i motionen\r\nanförs om inkorporering med svensk rätt av vissa MR-\r\nkonventioner  inom   ramen  för  FN  (internationell\r\nkonvention    om   medborgerliga    och    politiska\r\nrättigheter,    internationell     konvention     om\r\navskaffande  av  alla  former  av rasdiskriminering,\r\nkonvention    om    avskaffande    av   all    slags\r\ndiskriminering av kvinnor, konvention mot tortyr och\r\nannan  grym, omänsklig eller förnedrande  behandling\r\neller  bestraffning   och   konvention   om  barnets\r\nrättigheter),  samt i yrkande 3 ett tillkännagivande\r\nom att regeringen  bör genomföra de lagändringar och\r\nandra  konkreta  åtgärder   som  FN:s  MR-kommittéer\r\nrekommenderar.    Motionärerna   anför    att    den\r\ndualistiska principen beträffande tillämpligheten av\r\ninternationella   konventioner   som   tillämpas   i\r\nSverige,   vilken   innebär    att   domstolar   och\r\nmyndigheter  har  att  - i den mån  tolkningsutrymme\r\nfinns      -     tolka     gällande     lagstiftning\r\nfördragskonformt,  är  otillfredsställande.  När det\r\ngäller    vissa    grundläggande    MR-konventioners\r\nställning  i  svensk  rätt  har Sverige regelmässigt\r\nutsatts  för  allvarlig kritik  från  de  organ  som\r\növervakar  konventionernas   tillämpning   för   att\r\nkonventionerna inte gjorts tillämpliga i svensk rätt\r\noch  därmed  möjliga att åberopa inför domstolar och\r\nmyndigheter.    För    direkt    tillämplighet    av\r\nkonventionerna krävs  att  konventionerna  görs till\r\nsvensk        lag        genom        inkorporering.\r\nTransformationsmetoden  har  ofta  visat  sig   vara\r\nofullkomlig  då det är svårt att skaffa en överblick\r\növer vilka lagar  som  behöver ändras, och på vilket\r\nsätt, för att uppfylla konventionsåtagandet.  Vidare\r\nanför   motionärerna  att  det  regelmässigt  brukar\r\nriktas kritik  från  MR-kommittéerna mot Sverige för\r\natt konventionerna inte  uppfyllts på vissa punkter,\r\nofta  i  kombination  med  rekommendationer  om  att\r\nlagstiftning eller andra åtgärder bör vidtas. Kritik\r\nframförs också ofta i anslutning  till  behandlingen\r\nav  enskilda  fall.  Så har t.ex. FN:s kommitté  mot\r\ntortyr vid inte mindre  än nio tillfällen kritiserat\r\nSverige för att ha beslutat om avvisningar trots att\r\ndet  förelegat risk för tortyr.  Det  saknas  enligt\r\nmotionärerna  vilja  att  göra  något  effektivt mot\r\nmissförhållandena.   Någon  annan  förklaring   står\r\nknappast till buds beträffande de ständigt upprepade\r\nkonventionsstridiga      avvisningsbesluten.       I\r\nregeringens   skrivelse   2001/02:83   En  nationell\r\nhandlingsplan för de mänskliga rättigheterna  lämnas\r\nfelaktiga uppgifter om att Sverige alltid rättar sig\r\nefter  beslut  av Europadomstolen och CAT-kommittén.\r\nSå är icke fallet.  Regeringen  bör ta kritiken från\r\nFN:s  MR-kommittéer på största allvar,  inte  enbart\r\ngenom att  uttrycka  detta  i skrift utan även genom\r\natt  genomföra de lagändringar  och  andra  konkreta\r\nåtgärder som kommittéerna rekommenderar.\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\nDet är  vanligt att tala om två olika system för att\r\ninförliva internationella konventionsförpliktelser i\r\ndet  nationella   rättssystemet   -  monistiska  och\r\ndualistiska  rättssystem.  I  de stater  som  brukar\r\nhänföras   till   monistiska,  gäller   som   allmän\r\nstatsrättslig  princip   att  ingångna  konventioner\r\nautomatiskt blir en del av  den  nationella  rätten.\r\nDen   internationella   konventionen  skall  således\r\ndirekt tillämpas av domstolar  och andra myndigheter\r\npå samma sätt som nationellt stiftad  lag.  Detta är\r\nförhållandet   i  bl.a.  USA  och  flertalet  av  de\r\neuropeiska staterna.  I  de flesta monistiska stater\r\nanses också en ratificerad internationell konvention\r\nha företräde framför nationellt  stiftad  lag.  I en\r\ndualistisk stat, till vilka räknas bl.a. de nordiska\r\nländerna,   Storbritannien   och   Tyskland,   krävs\r\nsärskild  lagstiftning  för  att  konventionen skall\r\ngälla    internrättsligt.    Om    ingen    särskild\r\nlagstiftningsakt  har  vidtagits  blir  konventionen\r\nendast   indirekt   gällande   som   utfyllnad  till\r\nnationella  rättsregler. Vid en konflikt  mellan  en\r\nbestämmelse  i  en  konvention  och  den  nationella\r\nlagstiftningen  är det den nationella lagstiftningen\r\nsom   gäller.   När   regeringen    eller    svenska\r\nförvaltningsmyndigheter     ingår    internationella\r\növerenskommelser av offentligrättslig  natur  är det\r\nden   svenska   staten  som  bär  det  folkrättsliga\r\nansvaret   för   att    förpliktelserna    uppfylls.\r\nKonventionerna   ställer   krav   på   att   de  som\r\nratificerat  konventionerna  rapporterar  om hur  de\r\nefterlevs.  Rapportering  skall ske mellan vartannat\r\noch  vart  femte år beroende  på  konvention.  Olika\r\ndepartement  är  ansvariga för rapporterna som skall\r\nlämnas över till de olika konventionskommittéerna.\r\n\r\nNationella handlingsplanen för de mänskliga\r\nrättigheterna\r\n\r\nRegeringen  framhöll   i   skrivelse   En  nationell\r\nhandlingsplan   för   de   mänskliga   rättigheterna\r\n(2001/02:83), avlämnad till riksdagen den 24 januari\r\n2002,  bl.a.  följande. Sverige är bundet  av  olika\r\nkonventioner  som   tillförsäkrar   enskilda   olika\r\nrättigheter  gentemot statsmakten. Dessa rättigheter\r\nberör olika samhällsområden  och  anger vilka normer\r\nsom   statsmakten   måste   hålla   sig  inom.   Den\r\nbakomliggande tanken med att upprätta  en  nationell\r\nhandlingsplan  för  de  mänskliga  rättigheterna  är\r\nsåledes att det är statens ansvar att  de  mänskliga\r\nrättigheterna respekteras och tillgodoses. I  första\r\nhand  ligger ansvaret hos varje stats regering,  men\r\näven den  statliga  och  kommunala förvaltningen har\r\nett  ansvar.  Genom denna första  handlingsplan  för\r\nmänskliga rättigheter  lägger regeringen grunden för\r\nett  mer  samlat  synsätt  på  frågorna  i  Sverige.\r\nGenomförandet av handlingsplanen  skall  ske inom en\r\ntreårsperiod.  Regeringen  har för avsikt att  efter\r\ngenomförandet  av  de  åtgärder   som   redovisas  i\r\nhandlingsplanen i december 2004 påbörja arbetet  med\r\nytterligare  en  handlingsplan.  Erfarenheterna från\r\narbetet   med  den  första  handlingsplanen   kommer\r\ngivetvis att  ha betydelse för det fortsatta arbetet\r\nmed mänskliga rättigheter.  För  detta  krävs  bl.a.\r\nattitydförändringar   och   utbildning.  Regeringens\r\nnationella  handlingsplan  är ett  uttryck  för  den\r\npolitiska  viljan  att  se  till  att  de  mänskliga\r\nrättigheterna respekteras i enlighet med den svenska\r\ngrundlagen och våra internationella  åtaganden  samt\r\natt  skyddet  för  dessa  rättigheter  kontinuerligt\r\nförbättras.    De    åtgärder    som    aviseras   i\r\nhandlingsplanen  syftar  till  både kortsiktiga  och\r\nlångsiktiga förändringar i denna riktning.\r\n\r\nI  handlingsplanen för de mänskliga  rättigheterna\r\nbehandlades   bl.a.   kritik   och   synpunkter  som\r\nframförts  mot  Sverige  av  olika MR-kommittéer.  I\r\nskrivelsen    angavs   bl.a.   följande.    Sveriges\r\nförpliktelser vad  avser  de mänskliga rättigheterna\r\ngranskas i flera olika internationella fora. Sverige\r\nfår ibland ta emot kritik eller  synpunkter  på  hur\r\nSverige  bättre  kan  förverkliga  någon  fri- eller\r\nrättighet.  När  kritik  uttalas  eller  när en  dom\r\navkunnas  till statens nackdel tar regeringen  detta\r\npå det största  allvar.  Regeringen  följer noga upp\r\nden   kritik  som  riktas  mot  Sverige  vad   avser\r\nåtaganden  om mänskliga rättigheter. Sedan slutet av\r\n1980-talet  har   ett  antal  klagomål  riktats  mot\r\nSverige vid Europakommissionen  och Europadomstolen,\r\nav  utlänningar  som  nekats  uppehållstillstånd.  I\r\nklagomålen mot Sverige anförs ofta  att utlänningen,\r\nom han eller hon återsänds till sitt hemland, kommer\r\natt    utsättas    för   tortyr.   I   den   svenska\r\nutlänningslagen (1989:529)  finns ett absolut förbud\r\nmot att avvisa eller utvisa en  person  som riskerar\r\ndödsstraff,  kroppsstraff  eller  tortyr  eller  att\r\nutsättas   för  annan  omänsklig  eller  förnedrande\r\nbehandling  eller  bestraffning.  Den  som  riskerar\r\nsådan behandling  skall  beviljas uppehållstillstånd\r\nhär i landet som skyddsbehövande. Ärenden där tortyr\r\nåberopas  är ofta svåra att  utreda  och  innefattar\r\nkomplicerade  frågor  om bevisvärdering. Som exempel\r\nkan nämnas att den som  har  blivit  torterad kan ha\r\nsvårt för att sakligt redogöra för vad han eller hon\r\nhar   varit  utsatt  för.  Inte  sällan  finns   den\r\nbevisning  som  åberopas i ärendet i ett annat land.\r\nFN:s  tortyrkommitté   (CAT-kommittén)  har  uttalat\r\nkritik mot Sverige i åtta fall. Sverige har hittills\r\ninte  fällts  i  Europadomstolen   i   något  ärende\r\navseende artikel 3 i Europakonventionen  (förbud mot\r\ntortyr m.m.). En förutsättning för att CAT-kommittén\r\nskall  kunna  pröva  klagomål  från enskilda är  att\r\nstaten  i  fråga  har  accepterat  den  individuella\r\nklagorätten.  Många  stater  som  är  anslutna  till\r\ntortyrkonventionen    har    inte    gjort    detta.\r\nEuropadomstolen   däremot   är   behörig  att  pröva\r\nklagomål från enskilda mot samtliga  stater  som  är\r\nanslutna till Europakonventionen.\r\nI  flera  länder med en utvecklad rättsordning och\r\nen rättssäker  asylprocess  ökar antalet ärenden som\r\nförs  till dessa internationella  övervakningsorgan.\r\nÖkningen   gäller  framför  allt  ärenden  hos  CAT-\r\nkommittén. Detta  kan  ses  som en naturlig följd av\r\natt förutsättningarna för att juridiskt driva en sak\r\nvidare  genom  stöd  av  aktiva juridiska  ombud  är\r\nstörre i dessa länder. Andra  länder  som  har eller\r\nhar  haft  individuella  ärenden i CAT-kommittén  är\r\nt.ex. Frankrike, Schweiz och  Kanada. Regeringen ser\r\nallvarligt  på  den kritik som CAT-kommittén  riktat\r\nmot Sverige och fäster  stor  vikt  vid  rätten  för\r\nenskilda     att     klaga    hos    internationella\r\növervakningsorgan. Det  görs  en  noggrann analys av\r\nvarje  ärende där kritik har uttalats  mot  Sverige,\r\noch  på  olika   sätt   förbättras   rutinerna   för\r\nhandläggning och bedömning av asylärenden där tortyr\r\nkan  ha  förekommit. Sverige rättar sig alltid efter\r\nbeslut  som   fattas  av  Europadomstolen  och  CAT-\r\nkommittén. Ingen  avvisning  har skett i de fall där\r\nSverige   har   kritiserats.  Migrationsverket   och\r\nUtlänningsnämnden  arbetar  redan  i  dag aktivt med\r\ninternutbildning, seminarier och andra  åtgärder för\r\natt uppmärksamma ärenden där det åberopas  risk  för\r\ntortyr.  I Migrationsverkets vision anges att verket\r\nvärnar mänskliga  rättigheter och står för humanitet\r\noch   respekt,   rättssäkerhet    och    engagemang.\r\nRegeringen  avser  att i sin mål- och resultatdialog\r\nmed Migrationsverket  och  Utlänningsnämnden  aktivt\r\nfölja hur myndigheterna lever upp till visioner  och\r\nverksamhetsmål   för   att   låta  perspektivet  med\r\nmänskliga  rättigheter  genomsyra   riktlinjer   för\r\nhandläggning och beslutsfattande.\r\n\r\nTidigare behandling\r\n\r\nI   proposition   1970:87  angående  godkännande  av\r\nkonvention om avskaffande  av rasdiskriminering m.m.\r\nföreslogs att konventionen skulle  godkännas och att\r\nbefintlig lagstiftning skulle ändras  på sådant sätt\r\natt  möjligheterna  att straffrättsligt ingripa  mot\r\nsådan diskriminering  skulle öka, vilket innebar att\r\ntillämpningsområdet     för     bestämmelserna     i\r\nbrottsbalken  och tryckfrihetsförordningen  om  hets\r\nmot  folkgrupp behövde  vidgas  i  detta  hänseende.\r\nLagutskottet  anförde  bl.a. att det tillstyrkte att\r\nriksdagen skulle godkänna  konventionen  och  den  i\r\npropositionen  föreslagna  ändringen  av 16 kap. 8 §\r\nbrottsbalken.   Konstitutionsutskottet   tillstyrkte\r\nändring    i   tryckfrihetsförordningen   (utlåtande\r\n1970:31).\r\n\r\nI proposition 1971:125 angående godkännande av tre\r\ninternationella  överenskommelser  på området för de\r\nmänskliga    rättigheterna    m.m.    (vari    bl.a.\r\nkonventionen    om   medborgerliga   och   politiska\r\nrättigheter   ingick)    uttalades   att   flertalet\r\nbestämmelser utan svårighet  kunde  accepteras,  men\r\natt  på  någon  punkt  full  överensstämmelse mellan\r\nsvensk   rätt  och  konventionsbestämmelserna   inte\r\nförelåg. Förbehåll  i  samband  med  ratificering av\r\nkonventionen  ansågs  dock  vara  tillräckligt.  Det\r\nhemställdes bl.a. att riksdagen skulle  godkänna den\r\ninternationella  konventionen  om medborgerliga  och\r\npolitiska    rättigheter   med   vissa    förbehåll.\r\nUtrikesutskottet  behandlade  ärendet  och fann inte\r\nanledning   att   erinra   mot  propositionen  (bet.\r\nUU1971:13).\r\nI  proposition  1979/80:147   om   godkännande  av\r\nFörenta nationernas konvention om avskaffande av all\r\nslags  diskriminering  av kvinnor konstaterades  att\r\nsamtliga remissinstanser tillstyrkt, eller inte haft\r\ninvändningar  mot,  att  Sverige  skulle  ratificera\r\nkonventionen. Föredragande  statsrådet  föreslog att\r\nSverige  kunde  tillträda  FN-konventionen utan  att\r\nutnyttja de möjligheter till förbehåll som medgavs i\r\nkonventionen.  Arbetsmarknadsutskottet   tillstyrkte\r\npropositionen (bet. AU1979/80:30).\r\nI  proposition  1985/86:17 om godkännande  av  FN-\r\nkonventionen mot tortyr  och  annan  grym, omänsklig\r\neller   förnedrande  behandling  eller  bestraffning\r\nanfördes  att  någon  situation  där  Sverige skulle\r\nkunna  sägas  bryta  mot  konventionen inte  behövde\r\nuppkomma och att den praktiska slutsatsen torde vara\r\natt  något  behov  av  lagstiftning   inte  förelåg.\r\nUtrikesutskottet behandlade frågan och  anförde  att\r\ntillträdet  till  konventionen  inte  skulle  behöva\r\nföranleda  ändringar i gällande svensk lagstiftning.\r\nUtskottet    tillstyrkte     propositionen     (bet.\r\nUU1985/86:11)\r\nI proposition 1989/90:107 om  godkännande  av  FN-\r\nkonventionen  om  barnets  rättigheter  anfördes att\r\ntillträdet  till konventionen inte skulle  föranleda\r\nnågra   ändringar   i   gällande   lagstiftning.   I\r\npropositionen   föreslogs  att  konventionen  skulle\r\nantas med ett förbehåll  för  artikel  37  c rörande\r\nbl.a. att frihetsberövade barn skall hållas åtskilda\r\nfrån vuxna om det inte anses vara till barnets bästa\r\natt  inte  göra detta. I socialutskottets betänkande\r\n1989/90:SoU28       behandlades       propositionen.\r\nSocialutskottet  tillstyrkte  i huvudsak  förslaget,\r\nmen ansåg att något förbehåll mot artikel 37 punkt c\r\ninte  skulle  göras.   Riksdagen  följde   utskottet\r\n(rskr. 1989/90:350).\r\nI   samband   med   frågan   om  inkorporering  av\r\nbarnkonventionen  i  svensk  rätt 1994/95  avlämnade\r\nkonstitutionsutskottet     ett     yttrande     till\r\nsocialutskottet                      (1995/96:KU2y).\r\nKonstitutionsutskottet      anförde      att     vid\r\ntransformering    omarbetas    den   internationella\r\növerenskommelsen   eller   de   delar   som   saknar\r\nmotsvarighet    i    svensk    rätt    till   svensk\r\nförfattningstext. Inkorporering innebär  att  det  i\r\nlag   eller   annan   författning   föreskrivs   att\r\nkonventionens  bestämmelser direkt gäller i Sverige.\r\nUtskottet hade tidigare (bet. KU 1984/85:5 och yttr.\r\n1984/85:4y) uttalat  att  båda  metoderna fick anses\r\ngodtagbara från konstitutionell synpunkt.  Det  fick\r\navgöras  från fall till fall vilken metod som skulle\r\nanvändas.  Utskottet  hade dessutom tidigare uttalat\r\n(bet.  1989/90:KU18) att  om  en  konvention  saknar\r\nsvensk  autentisk  text  bör  huvudregeln  vara  att\r\ntransformationsmetoden    används.    I    yttrandet\r\nhänvisade konstitutionsutskottet också till 1973 års\r\nfri-  och  rättighetsutredning  (SOU  1975:75),  som\r\npekat  på  att texterna i konventioner om  mänskliga\r\nrättigheter är svåröverskådliga och svårtillgängliga\r\noch ofta bygger  på  en  terminologi  som  varken är\r\nenhetlig      eller     anpassad     till     svensk\r\nlagstiftningsteknik.    Utskottet   underströk   att\r\ninkorporeringen av Europakonventionen angående skydd\r\nför de mänskliga rättigheterna  och de grundläggande\r\nfriheterna  bl.a. motiverats med att  den  intog  en\r\nsådan särställning bland konventionerna om mänskliga\r\nrättigheter att  den i inkorporeringshänseende borde\r\nbehandlas  på  annat  sätt  än  övriga  konventioner\r\n(prop. 1993/94:117 s. 34, bet. 1993/94:KU24).\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet vill  inledningsvis  framhålla  att  det\r\nsjälvfallet   måste  vara  Sveriges  skyldighet  att\r\nuppfylla internationella åtaganden. Som redovisats i\r\ndet föregående  har  i  Sverige  enligt  praxis  två\r\nmetoder     tillämpats     för    införlivande    av\r\ninternationella  konventioner,   transformering  och\r\ninkorporering.  Utskottet har tidigare  uttalat  att\r\nbåda   metoderna   kan    anses    godtagbara   från\r\nkonstitutionell    synpunkt   (KU   1984/85:5    och\r\n1984/85:4y). Vilken  metod  som  skall  användas får\r\navgöras från fall till fall. Av tidigare redogörelse\r\nframgår  att  utskottet uttalat att om en konvention\r\nsaknar svensk autentisk  text  bör  huvudregeln vara\r\natt  transformationsmetoden  används. När  särskilda\r\nskäl  talar  för  det kan även inkorporeringsmetoden\r\ngodtas.  I  regel  bör  då  krävas  en  omsorgsfullt\r\nutarbetad    officiell    översättning.    Så    bör\r\novillkorligen  vara  fallet  om författningen riktar\r\nsig  till en bredare allmänhet.  I  nu  föreliggande\r\nmotioner   aktualiseras  frågan  om  införlivande  i\r\nsvensk  rätt   av  ett  flertal  FN-konventioner  om\r\nmänskliga  rättigheter.   Utskottet   har   tidigare\r\nintagit   den   ståndpunkten   att  konventioner  om\r\nmänskliga  rättigheter i allmänhet  inte  kan  anses\r\nlämpade för  direkt tillämpning av svenska domstolar\r\noch  myndigheter.   I  samband  med  beredningen  av\r\nförslaget  om  inkorporering  av  Europakonventionen\r\nangående skydd för de mänskliga rättigheterna och de\r\ngrundläggande   friheterna   framhölls   att   denna\r\nemellertid  intog   en   sådan   särställning  bland\r\nkonventionerna om mänskliga rättigheter  att  den  i\r\ninkorporeringshänseende  borde  behandlas  på  annat\r\nsätt  än  övriga  konventioner (prop. 1993/94:117 s.\r\n34). Enligt utskottets  mening  saknas anledning att\r\nfrångå  ståndpunkten att konventioner  om  mänskliga\r\nrättigheter  i  allmänhet inte kan anses lämpade för\r\ndirekt  tillämpning   av   svenska   domstolar   och\r\nmyndigheter.  Vad gäller de i motionerna angivna FN-\r\nkonventionerna saknas skäl att anse att dessa, såsom\r\nEuropakonventionen,    intar   en   särställning   i\r\ninkorporeringshänseende.  Utskottet  är  därför inte\r\nberett  att  förorda en inkorporering av de  angivna\r\nkonventionerna. Däremot vill utskottet framhålla att\r\ndet är av väsentlig  betydelse  att  det fortlöpande\r\nsker  en  kontroll  av  att svensk lagstiftning  och\r\npraxis  stämmer överens med  ingångna  konventioners\r\nbestämmelser. Motion 2002/03:Ju278 yrkandena 1 och 3\r\n(v) avstyrks.</pre><pre>\r\nReservationer\r\n\r\n\r\n\r\nUtskottets    förslag    till   riksdagsbeslut   och\r\nställningstaganden     har    föranlett     följande\r\nreservationer. I rubriken anges inom parentes vilken\r\npunkt i utskottets förslag  till  riksdagsbeslut som\r\nbehandlas i avsnittet.\r\n\r\n\r\n1. Barn- och ungdomsperspektiv i\r\nbeslutsfattande (punkt 3)\r\n\r\n\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att utskottets förslag  under   punkt  3\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som anförs  i  reservationen.  Därmed  bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:K383 yrkandena 5 och 6.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\n\r\nI den aktuella motionen aktualiseras i\r\nyrkandena 5 och 6 frågor om barn- och\r\nungdomsperspektiv i beslutsfattande på samtliga\r\nnivåer samt krav på barnkonsekvensanalyser i\r\nallt beslutsfattande på samtliga nivåer. Det är\r\ninte tillräckligt att ange att barnkonventionen\r\nskall genomsyra beslutsfattande i\r\nRegeringskansliet som rör barn och att\r\nbarnkonsekvensanalyser skall göras vid statliga\r\nbeslut. Barn- och ungdomsperspektiv och\r\nbarnkonsekvensanalyser bör ingå i\r\nbeslutsfattande på alla nivåer i samhället så\r\natt barns och ungdomars intressen bättre\r\ntillgodoses och deras känsla av delaktighet i\r\nsamhällsbyggandet stärks. Regeringen bör verka\r\nför att regleringar kommer till stånd som\r\ngaranterar det i motionsyrkandena anförda.\r\n\r\n\r\n2. Införlivande av internationella konventioner\r\n(punkt 5)\r\n\r\nav  Mats Einarsson (v).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som  anförs  i  reservationen.  Därmed  bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:Ju278 yrkandena 1 och 3.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nI nu föreliggande motion aktualiseras i yrkandena  1\r\noch  3  frågan  om införlivande i svensk rätt av ett\r\nflertal    FN-konventioner     rörande     mänskliga\r\nrättigheter.  Jag kan peka på flera allvarliga  fall\r\ndär Sveriges åtaganden  enligt  konventionerna  inte\r\nuppfyllts.  Ytterligare  transformeringsåtgärder kan\r\ninte  anses  tillräckliga för  att  säkerställa  att\r\nSverige följer  sina konventionsåtaganden. I stället\r\nbör konventionernas  status  och  betydelse i svensk\r\nrätt markeras genom en inkorporering.  Endast  genom\r\ndenna  metod  får  konventionerna  fullt genomslag i\r\nsvensk  rättstillämpning.  Jag anser därför  att  en\r\nutredning bör tillsättas med  uppgift att lägga fram\r\nett  förslag  om  inkorporering  av  de  i  motionen\r\nangivna FN-konventionerna. Mot bakgrund  av  att det\r\nför   närvarande  förekommer  allvarliga  brister  i\r\nSveriges   efterlevnad   av   konventionen   är  det\r\nangeläget att utredningsarbetet bedrivs skyndsamt.\r\n\r\nBilaga\r\n\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\n\r\n\r\n</pre><pre></pre><pre>\r\nMotioner från allmänna\r\nmotionstiden\r\n\r\n2002/03:K221 av Ragnwi Marcelind (kd):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin  mening  vad i\r\nmotionen   anförs   om   behovet  av  ett  förenklat\r\nrättsinformationssystem som  möjliggör  att  det går\r\natt  se  vad  som  gäller  inom ett område, vare sig\r\nbestämmelserna    finns    i    lag,     förordning,\r\nmyndighetsskrift eller i kommunal författning.\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om  behovet  av  att\r\nfastställa vilka  kvalitetskrav för rättsinformation\r\nsom skall vara uppfyllda.\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  behovet av att\r\ntydliggöra         ansvarsförhållandena         inom\r\nbemyndigandekedjor.\r\n\r\n2002/03:K304 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):\r\n\r\n1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad i motionen anförs om att  alla  kommande\r\nregeringsförslag som berör kommunal verksamhet skall\r\ninnehålla  en  redovisning  av  på  vilket  sätt den\r\nkommunala självstyrelsen påverkas.\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om  en  genomgång  av\r\nbefintlig lagstiftning  i  syfte  att  vidta  sådana\r\nändringar  som på berörda områden återupprättar  den\r\nkommunala självstyrelsen.\r\n\r\n2002/03:K371 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager  för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om kommunala författningssamlingar.\r\n\r\n2002/03:K383 av Gustav Fridolin (mp):\r\n\r\n5. Riksdagen tillkännager  för  regeringen som sin mening vad i\r\nmotionen  anförs  om  barn- och ungdomsperspektiv  i\r\nbeslutsfattandet på samtliga nivåer.\r\n\r\n6.  Riksdagen begär att  regeringen  återkommer  med\r\nförslag  om  krav  på  barnkonsekvensanalyser i allt\r\nbeslutsfattande på samtliga beslutsnivåer.\r\n\r\n2002/03:K426 av Anders Ygeman och Maria Hassan (s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för  regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om klassperspektiv i utrednings- och\r\nberedningsprocessen.\r\n\r\n2002/03:Ju278 av Gudrun Schyman m.fl. (v):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager för  regeringen  som sin mening vad i\r\nmotionen anförs om inkorporering med svensk  rätt av\r\nvissa MR-konventioner.\r\n\r\n3. Riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom sin mening vad i motionen anförs om\r\natt regeringen bör genomföra de\r\nlagändringar och andra konkreta åtgärder\r\nsom FN:s MR-kommittéer rekommenderar.\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n</pre><pre></pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Förenklat rättsinformationssystem och kommunala författningssamlingar",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K221 yrkandena 1-3 och 2002/03:K371.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU24",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Lagreglering av kommunal verksamhet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K304 yrkandena 1 och 2.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU24",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Barn- och ungdomsperspektiv i beslutsfattande",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K383 yrkandena 5 och 6.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU24",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Klassperspektiv i utrednings- och beredningsprocessen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K426.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU24",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "5",
          "rubrik": "Införlivande av internationella konventioner",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:Ju278 yrkandena 1 och 3.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "2",
          "motforslag_partier": "\"v\"",
          "votering_id": "F1A8AAA2-44E1-11D7-AE9C-0004755030A2",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 2 (v)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "132",
                    "0",
                    "0",
                    "12"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "45",
                    "0",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "21",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "44",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "31",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "25",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "15",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "288",
                    "25",
                    "0",
                    "36"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/F1A8AAA2-44E1-11D7-AE9C-0004755030A2",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU24",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Barn- och ungdomsperspektiv i beslutsfattande",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Införlivande av internationella konventioner",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "5"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-02-04 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-02-11 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2003-02-18 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2003-02-25 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2003-03-03 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2003-03-05 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2003-03-06 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2003-03-06 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2003-12-17 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Avslag på motionerna.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-22 00:26:59"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Riksdagen avslog motioner från allmänna motionstiden 2002 om normgivning. Motionerna handlar om rättsinformationssystem, kommunala författningssamlingar, lagreglering av kommunal verksamhet, barn- och ungdomsperspektiv i beslutsfattande, klassperspektiv i utrednings- och beredningsprocessen samt införlivande av internationella konventioner. ",
          "dok_id": "GQ01KU24",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Motioner om normgivning (KU24)",
          "dok_id": "GQ01KU24",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottets förslag",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-22 00:26:59"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GQ01KU24",
          "systemdatum": "2017-10-20 10:24:50"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Konstitutionsutskottet föreslår att riksdagen avslår motioner från allmänna motionstiden 2002 om normgivning. Motionerna handlar om rättsinformationssystem, kommunala författningssamlingar, lagreglering av kommunal verksamhet, barn- och ungdomsperspektiv i beslutsfattande, klassperspektiv i utrednings- och beredningsprocessen samt införlivande av internationella konventioner.</p>",
          "dok_id": "GQ01KU24",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:45:23"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Motioner om normgivning (KU24)",
          "dok_id": "GQ01KU24",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:45:23"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GQ01KU24",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_ku_24.docx",
          "filstorlek": "86570",
          "filtyp": "docx",
          "titel": "Normgivning",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/6E8AE63E-CC58-4D15-9750-E1620BA2F922"
        },
        {
          "dok_id": "GQ01KU24",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_ku_24.pdf",
          "filstorlek": "327941",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Bilaga: bet_200203_ku_24",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/06621B40-9581-43FD-BFC2-083D5904B3B3"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Ju278 Stärkt skydd för mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_id": "GQ02Ju278",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Ju278",
          "ref_dok_titel": "Stärkt skydd för mänskliga rättigheter",
          "ref_dok_subtitel": "av Gudrun Schyman m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K221 Rättsinformationen",
          "ref_dok_id": "GQ02K221",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K221",
          "ref_dok_titel": "Rättsinformationen",
          "ref_dok_subtitel": "av Ragnwi Marcelind (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K304 Det kommunala självstyret",
          "ref_dok_id": "GQ02K304",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K304",
          "ref_dok_titel": "Det kommunala självstyret",
          "ref_dok_subtitel": "av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K371 Kommunala författningssamlingar",
          "ref_dok_id": "GQ02K371",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K371",
          "ref_dok_titel": "Kommunala författningssamlingar",
          "ref_dok_subtitel": "av Ingvar Svensson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K383 Förnyelse av demokratin",
          "ref_dok_id": "GQ02K383",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K383",
          "ref_dok_titel": "Förnyelse av demokratin",
          "ref_dok_subtitel": "av Gustav Fridolin (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K426 Klassperspektiv i utrednings- och beredningsprocessen",
          "ref_dok_id": "GQ02K426",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K426",
          "ref_dok_titel": "Klassperspektiv i utrednings- och beredningsprocessen",
          "ref_dok_subtitel": "av Anders Ygeman och Maria Hassan (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2003-03-05",
          "ref_dok_id": "GQ0967",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "67",
          "ref_dok_titel": "2003-03-05",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2003-03-05",
          "ref_dok_id": "GQ0966",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "66",
          "ref_dok_titel": "2003-03-05",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        }
      ]
    }
  }
}