{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2286184",
      "dok_id": "GQ01KU23",
      "rm": "2002/03",
      "beteckning": "KU23",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2002/03:KU23",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "KU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "23",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2003-04-28 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:57:20",
      "publicerad": "2006-03-15 11:57:24",
      "titel": "Statlig förvaltning",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01KU23/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01KU23",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GQ01KU23",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GQ01KU23",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Konstitutionsutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2002/03:KU23</div><h1>Statlig förvaltning</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\n\r\nI detta betänkande behandlas regeringens proposition\r\n2002/03:62   Några   förvaltningsrättsliga   frågor.\r\nVidare   behandlas   31   motionsyrkanden  från  den\r\nallmänna motionstiden 2002.\r\n\r\nI    propositionen    föreslås     att    det    i\r\nförvaltningslagen  (1986:223)  införs en  uttrycklig\r\nskyldighet  för  myndigheterna  att   se   till  att\r\nmedborgarna  kan  kommunicera  med dem med hjälp  av\r\ntelefax och elektronisk post. Vidare föreslås en del\r\njusteringar av teknisk art i dels  lagen  (1976:633)\r\nom kungörande av lagar och andra författningar, dels\r\nlagen   (1988:205)   om   rättsprövning   av   vissa\r\nförvaltningsbeslut.  I propositionen diskuteras även\r\nnågra  andra  förvaltningsrättsliga   frågor,  bl.a.\r\ninförandet  av  utvidgad,  generell  skyldighet  för\r\nmyndigheterna att ompröva sina beslut.  Diskussionen\r\nrör   också   myndigheternas   användning   av  s.k.\r\nnummerpresentation.\r\nLagändringarna  föreslås träda i kraft den 1  juli\r\n2003.\r\nMotionerna från den  allmänna  motionstiden gäller\r\nmyndigheters     service,    m.m.,    öppenhet     i\r\nförvaltningen,  diarier  på  Internet,  myndigheters\r\nårsredovisningar,  tillsättning  av  högre  statliga\r\ntjänster   m.m.,   jämställdhet   i   förvaltningen,\r\nregionalt ansvar i förvaltningen, s.k. HBT-kompetens\r\ninom        offentlig        sektor,       särskilda\r\ninformationsinsatser, opinionsbildande  myndigheter,\r\nmyndigheters  sponsring,  alkoholfri representation,\r\nvegetarisk och vegansk mat  samt  skydd  för kvinnor\r\noch barn.\r\n\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n1. Regeringens förslag\r\n\r\nRiksdagen antar regeringens i bilaga  2 intagna\r\nförslag till\r\na)   lag   om   ändring  i  lagen  (1976:633)  om\r\nkungörande av lagar och andra författningar,\r\nb) lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223),\r\nc)  lag  om  ändring   i   lagen   (1988:205)  om\r\nrättsprövning av vissa förvaltningsbeslut.\r\n\r\n2. Bemötandefrågor\r\n\r\nRiksdagen  avslår  motionerna 2002/03:K215  och\r\n2002/03:So296 yrkande 3.\r\nReservation 1 (c)\r\n\r\n3. Utvidgad skyldighet att meddela\r\nskriftligt beslut\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:K269.\r\nReservation 2 (v, c, mp)\r\n\r\n4. Dröjsmålstalan\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna   2002/03:K226,\r\n2002/03:K241 yrkande 36 och 2002/03:K363.\r\nReservation 3 (m, fp, kd, c)\r\n\r\n5. Regelförenkling\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:K336.\r\nReservation 4 (m, fp, kd, c)\r\n\r\n6. Tillgänglig information och\r\nkommunikation\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna    2002/03:K334\r\nyrkande 2 och 2002/03:\r\nK359.\r\nReservation 5 (fp, c, mp)\r\n\r\n7. Språkhjälp vid myndighetskontakt\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:K299.\r\n\r\n8. Öppenhet i förvaltningen\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:K274 yrkande 1.\r\n\r\n9. Diarier på Internet\r\n\r\nRiksdagen  avslår  motion 2002/03:K241  yrkande\r\n32.\r\nReservation 6 (fp, c)\r\n\r\n10. Myndigheters årsredovisningar\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:K250.\r\n\r\n11. Tillsättning av högre statliga\r\ntjänster\r\n\r\nRiksdagen  avslår motion  2002/03:K379  yrkande\r\n18.\r\nReservation 7 (m, fp, kd, mp)\r\n\r\n12. Medborgarskapskrav vid tillsättning av\r\ntjänster\r\n\r\nRiksdagen avslår  motion  2002/03:Sf289 yrkande\r\n16.\r\nReservation 8 (mp)\r\n\r\n13. Jämställdhet i förvaltningen\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:A242  yrkandena\r\n1 och 21.\r\n\r\n14. Regionalt ansvar i förvaltningen\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:K332.\r\nReservation 9 (c)\r\n\r\n15. HBT-kompetens inom offentlig sektor\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:K310 yrkande 4.\r\nReservation 10 (fp, v, c, mp)\r\n\r\n16. Tillgång till samhällsinformation\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:K427.\r\n\r\n17. Saklig och allsidig information om\r\ndemokrati, EU m.m.\r\n\r\nRiksdagen  avslår motion 2002/03:K383 yrkandena\r\n3 och 14.\r\n\r\n18. Opinionsbildande myndigheter\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:K242.\r\nReservation 11 (m, fp, kd, c)\r\n\r\n19. Myndigheters sponsring\r\n\r\nRiksdagen avslår  motion 2002/03:K239 yrkandena\r\n1 och 2.\r\n\r\n20. Alkoholfri representation\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:K240.\r\nReservation 12 (mp)\r\n\r\n21. Vegetarisk och vegansk mat\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna   2002/03:K252,\r\n2002/03:K307   yrkande   2,    2002/03:K330   och\r\n2002/03:K349.\r\nReservation 13 (mp)\r\n\r\n22. Skydd av personuppgifter\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:K351.\r\n\r\nStockholm den 28 april 2003\r\n\r\nPå konstitutionsutskottets vägnar\r\n\r\n\r\nGunnar Hökmark\r\n\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet: Gunnar\r\nHökmark  (m),  Göran  Magnusson (s), Barbro  Hietala\r\nNordlund  (s),  Helena  Bargholtz   (fp),  Pär  Axel\r\nSahlberg  (s),  Kenth Högström (s), Ingvar  Svensson\r\n(kd), Mats Einarsson  (v), Mats Berglind (s), Anders\r\nBengtsson (s), Tobias Krantz  (fp), Kerstin Lundgren\r\n(c),  Helene  Petersson (s), Nils  Fredrik  Aurelius\r\n(m), Billy Gustafsson  (s), Gustav Fridolin (mp) och\r\nBertil Kjellberg (m).\r\n\r\n</pre><pre>\r\n2002/03\r\n\r\nKU23\r\n\r\n\r\nRedogörelse för ärendet\r\n\r\n\r\nÄrendet och dess beredning\r\n\r\n\r\nI  departementspromemorian   Fortsatt   översyn   av\r\nförvaltningsprocessen  (Ds 1997:29) föreslås att det\r\ni förvaltningsrätten införs  en  allmän  princip  om\r\ndomstolsprövning av förvaltningsbeslut och att denna\r\nprincip  kommer  till  utryck genom en bestämmelse i\r\nförvaltningslagen (1986:223) om att talan mot beslut\r\nfår  föras  i  allmän förvaltningsdomstol  genom  en\r\nansökan om rättens  prövning. I promemorian lämnades\r\nockså flera andra förslag,  bl.a.  om kompletterande\r\nregler   för   förfarandet   i   mål   om   resning,\r\nåterställande av försutten tid och rättsprövning.\r\n\r\nPromemorian      har      remissbehandlats.     En\r\nremissammanställning      är      tillgänglig      i\r\nJustitiedepartementet (dnr Ju1997/1333).\r\nFörslaget  att  i  förvaltningsrätten   införa  en\r\nallmän     princip     om     domstolsprövning    av\r\nförvaltningsbeslut   behandlades    i    proposition\r\n1997/98:101. Nya bestämmelser trädde i kraft  den  1\r\noktober     1998    (bet.    1997/98:JuU17,    rskr.\r\n1997/98:226).  Regeringen  tog  i  det  ärendet inte\r\nställning  till  om  rättsmedlet ansökan om  rättens\r\nprövning borde införas i förvaltningsprocessen.\r\nI departementspromemorian  Effektivare  omprövning\r\nav  förvaltningsbeslut  (Ds  1998:42)  föreslås  att\r\nbestämmelserna i förvaltningslagen om omprövning  av\r\nbeslut    skall    byggas    ut.   Syftet   är   att\r\nomprövningsförfarandet skall bli effektivare. Endast\r\nett beslut som har omprövats skall få överklagas hos\r\ndomstol.\r\nPromemorian      har     remissbehandlats.      En\r\nremissammanställning      är      tillgänglig      i\r\nJustitiedepartementet (dnr Ju1998/2357).\r\nI    departementspromemorian   Några   frågor   om\r\nmyndigheternas service (Ds 2001:25) föreslås att det\r\ni förvaltningslagen förs in en uttrycklig skyldighet\r\nför   myndigheter    att   vara   tillgängliga   för\r\nallmänheten per elektronisk post och telefax. Vidare\r\ndiskuteras vissa frågor  som  har  att göra med dels\r\nhanteringen av allmänna handlingar i  IT-miljö, dels\r\nanvändningen     inom    förvaltningen    av    s.k.\r\nnummerpresentation.\r\nPromemorian     har      remissbehandlats.      En\r\nremissammanställning      är      tillgänglig      i\r\nJustitiedepartementet (dnr Ju2001/4047).\r\nI propositionen Några förvaltningsrättsliga frågor\r\n(prop. 2002/03:62) tar regeringen upp frågor som har\r\nbehandlats  i promemoriorna. Regeringen tar även upp\r\nnågra frågor  om  tekniska  ändringar  i  dels lagen\r\n(1976:633)   om   kungörande   av  lagar  och  andra\r\nförfattningar,  dels  lagen  (1988:205)   om  rätts-\r\nprövning av vissa förvaltningsbeslut.\r\nUnder den allmänna motionstiden har det väckts ett\r\nantal     motioner     avseende     den     statliga\r\nförvaltningspolitiken. Dessa motionsyrkanden tas upp\r\ntill behandling i detta betänkande.\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\n\r\nRegeringen      har     inlett     ett     flerårigt\r\nförvaltningspolitiskt  handlingsprogram  i syfte att\r\nge förutsättningar för att de tre värdena demokrati,\r\neffektivitet och rättssäkerhet skall få genomslag  i\r\nhela  förvaltningen. I handlingsprogrammet redovisas\r\ninsatser    för    att    förbättra    de   statliga\r\nmyndigheternas service till medborgare och  företag.\r\nEtt  vägledande  begrepp  i arbetet med att utveckla\r\nförvaltningens     service    har     blivit     24-\r\ntimmarsmyndigheten.    Detta   begrepp   syftar   på\r\nmyndigheter  som  är elektroniskt  tillgängliga  för\r\ninformationsinhämtande  och ärendehantering. Ett mål\r\när  att  medborgare  och  företag   skall  kunna  få\r\ninformation,  ställa  frågor,  lämna uppgifter  samt\r\nuträtta andra ärenden när det passar  dem  oberoende\r\nav kontorstider och geografisk belägenhet.\r\n\r\n\r\nPropositionens huvudsakliga innehåll\r\n\r\n\r\nI propositionen föreslås att det i förvaltningslagen\r\n(1986:223)   införs  en  uttrycklig  skyldighet  för\r\nmyndigheterna   att  se  till  att  medborgarna  kan\r\nkommunicera  med  dem   med  hjälp  av  telefax  och\r\nelektronisk post. Förslaget  skall enligt regeringen\r\nses mot bakgrund av att myndigheterna skall uppfylla\r\nhögt    ställda    krav   på   tillgänglighet    och\r\ntillmötesgående och  att informationstekniken är ett\r\ncentralt  redskap  när  det   gäller   att  utveckla\r\nservicen. Det framstår därför som angeläget  att det\r\ninförs en otvetydig skyldighet för myndigheterna att\r\nerbjuda  medborgarna  möjlighet  att komma i kontakt\r\nmed  dem  med  hjälp av moderna kommunikationsmedel.\r\nVidare föreslås  en del justeringar av teknisk art i\r\ndels lagen (1976:633)  om  kungörande  av  lagar och\r\nandra   författningar,   dels  lagen  (1988:205)  om\r\nrättsprövning av vissa förvaltningsbeslut.\r\n\r\nLagändringarna föreslås  träda  i kraft den 1 juli\r\n2003.\r\nI propositionen diskuteras även några\r\nandra förvaltningsrättsliga frågor.\r\nRegeringen anser att inget av dessa\r\nförslag bör genomföras. Diskussionen rör\r\nockså myndigheternas användning av s.k.\r\nnummerpresentation. I denna del anser\r\nregeringen att det inte nu är påkallat\r\nmed några lagstiftningsåtgärder.\r\n\r\n\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\n\r\n\r\nNågra förvaltningsrättsliga frågor\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet tillstyrker regeringens förslag  om\r\nändring  i  förvaltningslagen (1986:223), som\r\ninnebär   att  det   införs   en   uttrycklig\r\nskyldighet  för myndigheterna att se till att\r\nmedborgarna kan kommunicera med dem med hjälp\r\nav telefax och  elektronisk  post.  Utskottet\r\ntillstyrker   även  regeringens  förslag   om\r\nändringar  av  teknisk   art   i  dels  lagen\r\n(1976:633) om kungörande av lagar  och  andra\r\nförfattningar,   dels   lagen  (1988:205)  om\r\nrättsprövning av vissa förvaltningsbeslut.\r\n\r\nAnvändning av fax och e-post hos myndigheterna\r\n\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\nAnvändning av fax och e-post\r\n\r\nI  4  och  5 §§ förvaltningslagen  (1986:223)  finns\r\ngrundläggande    regler   om   serviceskyldighet   i\r\nmyndigheternas förvaltningsverksamhet.  Enligt dessa\r\nföreskrifter gäller bl.a. följande.\r\n\r\nVarje    myndighet   skall   lämna   upplysningar,\r\nvägledning,  råd och annan sådan hjälp till enskilda\r\ni  frågor  som rör  myndighetens  verksamhetsområde.\r\nFrågor från  enskilda  skall  besvaras  så snart som\r\nmöjligt (4 §). Myndigheterna skall ta emot besök och\r\ntelefonsamtal från enskilda. Om särskilda  tider för\r\ndetta är bestämda, skall allmänheten underrättas  om\r\ndem på lämpligt sätt (5 §).\r\n\r\nJustitieombudsmannen  (JO)  har  i ett beslut den 31\r\nmaj  2000  framhållit  att  det  inte  finns   några\r\nförfattningsregler  som  innebär  en  skyldighet för\r\nmyndigheter att ta emot e-post (JO 2000/01 s. 510).\r\n\r\nI  regeringens  förvaltningspolitiska  program  En\r\nförvaltning        i        demokratins       tjänst\r\n(Justitiedepartementet 2000)  framhålls  att  det är\r\nett  grundläggande  krav  att förvaltningen anpassar\r\nsig till de förändringar som  sker  i samhället. Det\r\nsägs  också  att  myndigheterna skall uppfylla  höga\r\nkrav på tillgänglighet  och  tillmötesgående  och ge\r\nmedborgarna  tillfälle  till  dialog. Vidare betonas\r\natt  informationstekniken är det  främsta  redskapet\r\nför att utveckla servicen i förvaltningen.\r\nI   departementspromemorian    Några   frågor   om\r\nmyndigheternas service (Ds 2001:25) föreslås att det\r\ni förvaltningslagen förs in en uttrycklig skyldighet\r\nför   myndigheter   att   vara   tillgängliga    för\r\nallmänheten   per   elektronisk  post  (e-post)  och\r\ntelefax (fax).\r\nEnligt Statskontorets  rapport Staten i omvandling\r\n2000  (Statskontoret 2000:15)  är  förutsättningarna\r\nför den  framtida  utvecklingen  mot  en elektronisk\r\nförvaltning  i  Sverige  goda. Nästan alla  statliga\r\nmyndigheter har numera e-post  i  någon form. I juli\r\n2000 uppgick andelen till 98 %. Det  finns anledning\r\natt   anta   att  denna  andel  därefter  har   ökat\r\nytterligare. I  vilken  mån myndigheterna har endast\r\nen central e-postadress och  i  vilken  utsträckning\r\ndet  är  möjligt  för  allmänheten att sända  e-post\r\ndirekt  till  enskilda tjänstemän  framgår  inte  av\r\nrapporten. Eftersom  rapporten  belyser  endast  den\r\nstatliga  förvaltningen  framgår det inte heller hur\r\ne-postanvändningen hos kommunala myndigheter ser ut.\r\nI    rapporten    Staten    i   omvandling    2001\r\n(Statskontoret  2001:15)  ger  Statskontoret   olika\r\nexempel på den ökande användningen av Internet i  de\r\nstatliga myndigheternas verksamhet. Det har skett en\r\nkraftig  uppgång när det gäller antal medborgare som\r\nanvänder offentliga  tjänster som tillhandahålls via\r\nInternet.  I september  2000  använde  1,4  miljoner\r\npersoner i arbetsför  ålder,  vilket motsvarar 30 %,\r\nInternet  för  att  ta  kontakt  med  eller  uträtta\r\närenden  hos  statliga myndigheter,  kommuner  eller\r\nlandsting. Det  är  en  uppgång med 800 000 personer\r\nsedan maj 1998. På drygt  två år har användningen av\r\nförvaltningens Internettjänster således ökat med 145\r\n%.\r\n\r\nE-post och krav på skriftlighet\r\n\r\n\r\nDet finns bestämmelser i flera  författningar om att\r\nåtgärder i vissa fall skall företas  skriftligt. Som\r\nnågra    exempel   kan   nämnas   21   och   23   §§\r\nförvaltningslagen,   7   c  §  lagen  (1994:260)  om\r\noffentlig anställning, 5 kap.  4  och 14 §§ vallagen\r\n(1997:157)  samt  11  och  26 §§ personuppgiftslagen\r\n(1998:20).\r\n\r\nI  en kommentar till förvaltningslagen  uttalas  att\r\ndet  vid  krav på skriftlighet inte gärna kan godtas\r\natt  en  åtgärd   vidtas   genom   ett  elektroniskt\r\nmeddelande  (Trygve  Hellners och Bo Malmqvist,  Nya\r\nförvaltningslagen med kommentarer, 5 uppl., 1999, s.\r\n100).\r\n\r\nMot bakgrund av att det  i dag saknas en samlad bild\r\nav hur olika formkrav påverkar förutsättningarna för\r\nökad  elektronisk  kommunikation,   har   regeringen\r\nbeslutat   att   det  inom  Regeringskansliet  skall\r\ninrättas en arbetsgrupp  för  att  göra en översyn i\r\nsyfte  att  dels kartlägga och analysera  befintliga\r\nformkrav, dels  bedöma  och  lämna  förslag om vilka\r\nregeländringar  som  är  motiverade (regeringsbeslut\r\nden 24 januari 2002, dnr Ju2002/462).\r\n\r\nArbetsgruppen skall redovisa  resultatet  av  sitt\r\narbete  i  en  rapport till regeringen senast den 15\r\napril 2003 (regeringsbeslut  den  12  december 2002,\r\ndnr Ju2002/8760).\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nAnvändning av fax och e-post\r\n\r\nRegeringen   föreslår  att  det  skall  införas   en\r\nuttrycklig skyldighet  för myndigheterna att se till\r\natt medborgarna kan kommunicera med dem med hjälp av\r\nfax och e-post.\r\n\r\nRegeringen anför att fax  och e-post i dag används\r\nav  ett mycket stort antal människor  i  vårt  land.\r\nSärskilt när det gäller e-post har antalet användare\r\nökat kraftigt under senare år.\r\nDet är enligt regeringens mening ett grundläggande\r\nvillkor  att  förvaltningsmyndigheter  anpassar  sig\r\ntill   de   förändringar   som   sker  i  samhället.\r\nMyndigheterna skall uppfylla högt  ställda  krav  på\r\ntillgänglighet          och         tillmötesgående.\r\nInformationstekniken är ett centralt redskap när det\r\ngäller att utveckla servicen i förvaltningen. Enligt\r\nregeringen framstår det därför som angeläget att det\r\ninförs en otvetydig skyldighet för myndigheterna att\r\nerbjuda medborgarna möjlighet  att  komma  i kontakt\r\nmed  dem  med  hjälp av moderna kommunikationsmedel.\r\nUtgångspunkten är  att det alltid skall vara möjligt\r\nför en enskild att kontakta  en  myndighet med hjälp\r\nav  e-post i stället för att t.ex.  använda  telefon\r\neller  brev.  En hänvisning bör göras inte bara till\r\ne-post  utan  även  till  fax.  Detta  utgör,  menar\r\nregeringen,  i  praktiken   ett  bekräftande  av  en\r\nkontaktmöjlighet  som  redan  i  dag  existerar  hos\r\nmyndigheterna.\r\nFörslaget   innebär   att  5  §  förvaltningslagen\r\ntillfogas ett nytt andra stycke.\r\nI propositionen diskuterar regeringen också om den\r\nnya  bestämmelsen  skall  omfatta   även  andra  nya\r\nkommunikationssätt  än  fax  och e-post.  Regeringen\r\nanser därvid att en skyldighet av det slag som nu är\r\ni   fråga   endast  bör  avse  ändamålsenliga,   väl\r\ndefinierade och  etablerade medel för kommunikation,\r\nsåsom fax och e-post. Andra i dag förekommande vägar\r\natt kommunicera, t.ex.  genom  s.k. SMS-meddelanden,\r\nkan   -   i   den   mån  de  är  att  betrakta   som\r\nändamålsenliga - inte  anses  vara så etablerade att\r\ndet   finns  anledning  att  nu  föra   in   dem   i\r\nförvaltningslagens  serviceregler. I anslutning till\r\ndetta  framhåller regeringen  att  förvaltningslagen\r\ninte är  någon  statisk författning, utan justeras i\r\ntakt med att omvärlden  förändras och det ställs nya\r\nkrav på myndigheternas service.\r\n\r\nE-post och krav på skriftlighet\r\n\r\n\r\nMed   anledning   av  den  föreslagna   bestämmelsen\r\nbehandlar regeringen  i propositionen även frågan om\r\ne-post  och  krav  på skriftlighet.  Den  föreslagna\r\nbestämmelsen avser enligt  regeringen  i första hand\r\natt  träffa  sådana aktiviteter som brukar  benämnas\r\nfaktisk  förvaltningsverksamhet,   t.ex.  rådgivning\r\neller   tillhandahållande   av  allmän  information.\r\nHuruvida  ett e-postmeddelande  uppfyller  särskilda\r\nkrav  på  skriftlighet   saknar  i  de  sammanhangen\r\nbetydelse.\r\n\r\nI     andra     sammanhang     föreligger      ett\r\nförfattningsreglerat  krav  på  skriftlighet. Enligt\r\nregeringens bedömning är det inte  helt  klarlagt om\r\ne-post  uppfyller ett författningsreglerat  krav  på\r\nskriftlighet.  Regeringens  förslag  tar inte heller\r\nställning till den frågan. Det har varit  en uppgift\r\nför    den    inom    Regeringskansliet    inrättade\r\narbetsgruppen    (se   ovan)   att   genomföra   det\r\nanalysarbete som regeringen  har  beslutat  om.  När\r\narbetsgruppens bedömningar och förslag till åtgärder\r\nföreligger  avser  regeringen  att ta ställning till\r\nden fortsatta hanteringen av ärendet.\r\n\r\nFörvaltningslagens omprövningsregler\r\n\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\nI 27 § förvaltningslagen finns regler  om omprövning\r\nav förvaltningsbeslut. De innebär i huvudsak  att en\r\nmyndighet  är skyldig att ändra ett beslut, som  den\r\nhar  meddelat   som   första   instans,   endast  om\r\nmyndigheten   finner   att   beslutet  är  uppenbart\r\noriktigt  på  grund av nya omständigheter  eller  av\r\nnågon annan anledning  och  ändringen kan ske snabbt\r\noch enkelt och utan att det blir  till  nackdel  för\r\nenskild part.\r\n\r\nFörvaltningslagens  bestämmelser  innebär inte att\r\nmyndigheterna är förhindrade att ompröva sina beslut\r\näven i andra fall. Möjligheterna till  omprövning  i\r\ndessa fall är dock oreglerade. Ledning får i stället\r\nsökas i de allmänna principer om förvaltningsbesluts\r\nrättskraft  som  har  utbildats i praxis. Vidare kan\r\nman       i       speciallagstiftningen        finna\r\nomprövningsbestämmelser  som är mera heltäckande  än\r\nförvaltningslagens bestämmelser.\r\n\r\nI departementspromemorian  Effektivare omprövning av\r\nförvaltningsbeslut (Ds 1998:42)  föreslås  att  mera\r\nutvecklade   omprövningsregler   skall   införas   i\r\nförvaltningslagen.      Enligt     förslaget     ges\r\nmyndigheterna  ökade  möjligheter  att  ompröva  och\r\nändra  sina  beslut.  Endast   ett  beslut  som  har\r\nomprövats skall få överklagas hos domstol. Syftet är\r\nenligt       promemorian      att      effektivisera\r\nomprövningsförfarandet med bibehållen rättssäkerhet.\r\nFaktorer  som  enligt   promemorian   talar  för  en\r\nutvidgad  reglering  av  omprövningsförfarandet   är\r\nbl.a.       arbetsläget      i      de      allmänna\r\nförvaltningsdomstolarna med långa handläggningstider\r\nsom följd, bättre  underlag  såväl för den enskildes\r\nställningstaganden om huruvida  denne skall föra sin\r\nsak   vidare   till  förvaltningsdomstol   som   för\r\ndomstolarnas prövning, förvaltningens självkontroll,\r\nsärskilt  inom  den   kommunala   sektorn,  och  att\r\navståndet  mellan  den  enskilde och beslutsfattaren\r\nminskar  till  följd  av  en   enklare   och  mindre\r\nformaliebunden      beslutsprocess      och      ett\r\ndecentraliserat beslutsfattande.\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nRegeringen   gör  bedömningen  att  det  inte  skall\r\ninföras några  regler  i  förvaltningslagen  om  ett\r\ngenerellt, utvidgat omprövningsförfarande.\r\n\r\nRegeringen anför att förvaltningsförfarandet skall\r\nvara  så  effektivt  som  möjligt  med  beaktande av\r\nrättssäkerhetens    krav,    och    tyngdpunkten   i\r\nförfarandet  skall  ligga  i  första instans.  Detta\r\nåstadkoms bl.a. genom ändamålsenliga  rättelse-  och\r\nomprövningsregler. Grundläggande sådana regler finns\r\ni  förvaltningslagen.  I en del specialförfattningar\r\nfinns  kompletterande  bestämmelser   för  specifika\r\nrättsområden. Härutöver har myndigheterna  möjlighet\r\natt   i  vissa  fall  ändra  fattade  beslut  enligt\r\nprinciper som har utbildats i rättspraxis.\r\nMot    förslaget     att     införa    regler    i\r\nförvaltningslagen   om   ett   generellt,   utvidgat\r\nomprövningsförfarande finns enligt  regeringen flera\r\nskäl,  som  har  framförts  av  remissinstanser  som\r\nmotsatt sig ovan nämnda departementspromemorias  (Ds\r\n1998:42)  förslag. En generell omprövningsskyldighet\r\nskulle  skapa   ett   tungrott   system   med  långa\r\nhandläggningstider.   Det  skulle  leda  till  ökade\r\nkostnader hos myndigheter utan motsvarande vinst hos\r\ndomstolarna. Vidare finns en risk att kvaliteten hos\r\n\"grundbesluten\"  skulle   försämras.   Reglerna  för\r\nomprövning  skulle  bli ännu mer komplicerade  än  i\r\ndag.    Förslaget    innebär     också     att    en\r\nbeslutsmyndighet, till skillnad från i dag, skall ta\r\nställning även till talerättsfrågor.\r\nMot denna bakgrund talar enligt regeringens mening\r\növervägande  skäl  för  att departementspromemorians\r\nförslag      om     ett     generellt,      utvidgat\r\nomprövningsförfarande inte bör genomföras. I den mån\r\ndet är lämpligt  bör  enligt  regeringen  regler  om\r\nomprövning  som  avviker  från  vad som föreskrivs i\r\nförvaltningslagen    i    stället    tas    in     i\r\nspecialförfattningar    med   förfaranderegler   för\r\nsärskilda sektorer av förvaltningen.\r\n\r\nEtt nytt rättsmedel benämnt ansökan om rättens\r\nprövning\r\n\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\nSedan  länge  har  i svensk  rätt  som  en  oskriven\r\nprincip ansetts gälla att ett förvaltningsbeslut får\r\növerklagas till närmast  högre myndighet och i sista\r\nhand   till   regeringen.   Rättsutvecklingen    har\r\nemellertid  lett  till  att  denna princip fått allt\r\nmindre praktisk betydelse.\r\n\r\nGenom  en  1998  beslutad reform  har  i  22  a  §\r\nförvaltningslagen som huvudregel fastslagits att ett\r\nförvaltningsbeslut   får   överklagas   hos   allmän\r\nförvaltningsdomstol, varmed  avses  länsrätt. Dennas\r\navgörande     kan     sedan,     eventuellt    efter\r\nprövningstillstånd, överklagas hos  kammarrätt och i\r\nsista  instans  hos  Regeringsrätten.  Enligt   3  §\r\nförvaltningslagen    gäller   emellertid   avvikande\r\nbestämmelser i lag eller förordning.\r\nDet finns flera andra  slag  av prövningsinstanser\r\nän ovan nämnda, men dessas behörighet kräver således\r\nalltid uttryckligt stöd i lag eller förordning.\r\n\r\nI   departementspromemorian  Fortsatt   översyn   av\r\nförvaltningsprocessen  (Ds  1997:29) föreslås att en\r\nparagraf  införs  som  ger  uttryck  för  en  allmän\r\nprincip   att   talan   mot   ett   beslut   i   ett\r\nförvaltningsärende     får     göras     i    allmän\r\nförvaltningsdomstol, som innebär att huvudregeln att\r\nförvaltningsbeslut  skall  överklagas  till  närmast\r\nhögre myndighet och ytterst till regeringen överges.\r\nSom  huvudregel föreslås i stället att talan hos  en\r\nallmän  förvaltningsdomstol  mot  ett  beslut  av en\r\nförvaltningsmyndighet  skall  väckas  genom ett nytt\r\nrättsmedel  benämnt  ansökan  om  rättens  prövning.\r\nÖverklagande  skall dock även fortsättningsvis  vara\r\nrättsmedlet                  i                 ledet\r\nförvaltningsmyndighet-förvaltningsmyndighet   och  i\r\nledet  förvaltningsdomstol-förvaltningsdomstol.  Det\r\nskall        även        gälla        i        ledet\r\nförvaltningsmyndighet-förvaltningsdomstol  i de fall\r\ndetta följer av föreskrifter i specialförfattningar.\r\nSyftet med att införa rättsmedlet ansökan om rättens\r\nprövning   är  enligt  promemorian  att  betona  den\r\nskillnad som  bör  finnas  mellan  å  ena  sidan den\r\növerprövning  som  sker hos domstolarna och å  andra\r\nsidan den omprövning som sker hos myndigheterna.\r\n\r\nDen del av förslaget  som  avser en allmän princip\r\nom domstolsprövning av förvaltningsbeslut  har,  som\r\nframgått ovan, sedermera införts i förvaltningslagen\r\n(prop.   1997/98:101,   bet.   1997/98:JuU17,  rskr.\r\n1997/98:226). Regeringen tog därvid  i propositionen\r\ninte  ställning  till  om  rättsmedlet  ansökan   om\r\nrättens      prövning      borde      införas      i\r\nförvaltningsprocessen.\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nRegeringen   gör  bedömningen  att  det  inte  skall\r\ninföras  ett  nytt  rättsmedel  benämnt  ansökan  om\r\nrättens prövning.\r\n\r\nRegeringen anför  att  förslaget kan betecknas som\r\nkosmetiskt. Utan några förändringar i övrigt innebär\r\ndet  att  ett led i överklagningskedjan  ges  en  ny\r\nbenämning.  Regeringen finner att de fördelar som en\r\nsådan förändring  eventuellt  skulle medföra inte på\r\nnågot  sätt  skulle uppväga nackdelarna.  Resultatet\r\nskulle närmast  bli en terminologisk förvirring, som\r\nkan  antas  lägga  hinder   i  vägen  för  enskildas\r\nmöjlighet att ta till vara sin  rätt genom att klaga\r\npå  förvaltningsbeslut  hos  en  högre  instans.  En\r\nbetydande majoritet av de remissinstanser som yttrat\r\nsig  över  departementspromemorians   (Ds   1997:29)\r\nförslag  i  denna  del  motsätter sig eller kan inte\r\ntillstyrka att förslaget genomförs.\r\n\r\nAnvändning av nummerpresentation\r\n\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\nJO konstaterar i ett beslut  den  19  december  1995\r\n(1996/97     s.     458)     i    frågan    huruvida\r\nnummerregistrering  av  inkommande  samtal  till  en\r\nmyndighet är förenlig med  grundlagen  att  det inte\r\nfinns  någon  författningsbestämmelse  som  positivt\r\ntillerkänner  alla  rätt  att  vara  anonyma  i  sin\r\nkontakt    med    myndighet.    Däremot    finns   i\r\ntryckfrihetsförordningen           (TF)          och\r\nyttrandefrihetsgrundlagen  (YGL)  vissa   regler  om\r\nanonymitetsskydd. I TF och YGL finns bestämmelser om\r\nrätt till anonymitet för den som med stöd av  1 kap.\r\n1  §  tredje  stycket TF eller 1 kap. 2 § YGL lämnar\r\nuppgifter  för  offentliggörande   i  tryckt  skrift\r\nrespektive     i     radioprogram,     filmer    och\r\nljudupptagningar.  Vidare  får  enligt 2 kap.  14  §\r\ntredje stycket TF en myndighet inte  på grund av att\r\nnågon  begär  att  få  ta  del  av  allmän  handling\r\nefterforska  vem sökanden är eller vilket syfte  han\r\nhar med sin begäran i större utsträckning än vad som\r\nbehövs för att  myndigheten  skall  kunna  pröva  om\r\nhandlingen  kan  lämnas  ut.  JO  förutsatte  som en\r\nsjälvklarhet   att   nummerregistreringen  inom  den\r\naktuella    myndigheten    inte     begagnas     för\r\nefterforskning i strid med reglerna i TF och YGL.\r\n\r\nEnligt  52  §  telelagen  (1993:597)  får regeringen\r\neller,      efter      regeringens     bemyndigande,\r\ntillsynsmyndigheten  meddela  närmare  föreskrifter,\r\nbl.a. om de krav som skall  ställas  på teletjänster\r\nsom  medger  identifiering  av  det anropande  eller\r\nuppringda telefonnumret eller vidarekoppling.\r\n\r\nTeleförordningen       (1997:399)       innehåller\r\nbestämmelser  som  bl.a. reglerar nummerpresentation\r\nm.m.  Enligt 24 § avses  med  nummerpresentation  en\r\nteletjänst  i  ett  allmänt tillgängligt telenät som\r\nmedger presentation av  det anropande telefonnumret.\r\nEn anropande abonnent skall enligt 25 § ha möjlighet\r\natt enkelt och kostnadsfritt  varaktigt  skyddas mot\r\nnummerpresentation. En anropande användare  skall ha\r\nmöjlighet   att   på   motsvarande   sätt  förhindra\r\nnummerpresentation vid enstaka samtal.\r\n\r\nKonstitutionsutskottet   behandlade   i   betänkande\r\n1999/2000:KU7  en  motion  i  vilken  föreslogs  att\r\nriksdagen  som sin mening skulle ge regeringen  till\r\nkänna vad som  anförts  i  motionen om vikten av att\r\nkunna ringa till myndigheter  utan  att  den använda\r\ntelefonens  nummer presenteras. Utskottet ansåg  att\r\ndet är angeläget  att enskilda även telefonledes kan\r\nkontakta myndigheter anonymt för att lämna uppgifter\r\noch  begära  upplysningar   samt  att  det  inte  är\r\nsjälvklart att det är den enskilde  som  skall  bära\r\nansvaret    för   att   anonymiteten   upprätthålls.\r\nUtskottet menade  att  regeringen bör låta frågan om\r\nhur  anonymiteten  skall  kunna   upprätthållas  för\r\nenskilda som kontaktar myndigheter per telefon, utan\r\natt den enskilde själv skall behöva  vara aktiv, bli\r\nföremål    för   överväganden   i   något   lämpligt\r\nsammanhang.   Med  anledning  av  motionen  föreslog\r\nutskottet att riksdagen  som  sin  mening  skulle ge\r\nregeringen   till   känna   vad   utskottet  anfört.\r\nRiksdagen följde utskottet (rskr. 1999/2000:51).\r\n\r\nFrågan   om   nummerpresentation   har    därefter\r\nbehandlats i departementspromemorian Några frågor om\r\nmyndigheternas    service   (Ds   2001:25).   Enligt\r\npromemorian finns det generellt sett inget påtagligt\r\nbehov hos myndigheterna  av  tillgång  till tjänsten\r\nnummerpresentation.  Med hänsyn till de tveksamheter\r\nsom  tjänsten  kan ge upphov  till  när  det  gäller\r\nallmänhetens möjligheter  till  förtroliga kontakter\r\nmed myndigheterna, t.ex. vid utövandet av rätten att\r\nfå  del  av  innehållet  i allmänna handlingar,  bör\r\nmyndigheterna därför inte  använda  sig  av tjänsten\r\nför  externa  telefonsamtal  annat än om den  är  av\r\nväsentlig betydelse för att verksamheten skall kunna\r\nbedrivas på ett ändamålsenligt  och  effektivt sätt,\r\nt.ex.  inom  räddningstjänsten  och  polisen.  Någon\r\nförfattningsreglering    av    saken    är,   enligt\r\npromemorian,   dock   inte   påkallad   i   nuläget.\r\nMyndigheterna     förutsätts     självmant    iaktta\r\nerforderlig återhållsamhet på detta område.\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nRegeringen  förutsätter att myndigheterna  självmant\r\niakttar den försiktighet  som  är  påkallad  när det\r\ngäller  användning  av  nummerpresentation och anser\r\natt det i varje fall i nuläget  inte är påkallat med\r\nen författningsreglering av saken.\r\n\r\nDet   torde   enligt   regeringens  mening   kunna\r\nkonstateras  att  det  inte  föreligger  något  mera\r\npåtagligt behov hos myndigheterna  av  tillgång till\r\nnummerpresentation  för  externa  telefonsamtal.   I\r\nvarje  fall  väger  de skäl tyngre som talar emot en\r\ngenerell användning av  tjänsten. Regeringen uttalar\r\natt myndigheterna därför  bör,  om  det  är tekniskt\r\nmöjligt, avstå från att använda sig av denna  tjänst\r\nannat  än  om  den är av väsentlig betydelse för att\r\nverksamheten   skall    kunna    bedrivas   på   ett\r\nändamålsenligt och effektivt sätt.  Som  exempel  på\r\nverksamhet inom vilken nummerpresentation fyller ett\r\nsakligt  och  välmotiverat  behov  nämner regeringen\r\nräddningstjänsten.   Ett   annat   exempel    enligt\r\nregeringen   kan  vara  s.k.  servicetelefoner,  där\r\nuppgifter  om  den  uppringde  med  ledning  av  det\r\ntelefonnummer   som    uppringningen    görs    från\r\npresenteras   på   en  kundmottagares  datorskärm  i\r\nsamband med att denne tar emot samtalet.\r\nRegeringens bedömning överensstämmer i princip med\r\nbedömningen       i       den      ovan       nämnda\r\ndepartementspromemorian (Ds  2001:25).  I stort sett\r\nsamtliga remissinstanser som har yttrat sig ansluter\r\nsig till eller har inte något att invända  mot denna\r\nbedömning.\r\n\r\nFrågor av teknisk art\r\n\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\nI samband med att stat-kyrka-reformen trädde i kraft\r\nden   1   januari   2000   upphävdes  den  dåvarande\r\nbestämmelsen i 5 § lagen (1976:633) om kungörande av\r\nlagar  och andra författningar  (prop.  1998/99:124,\r\nbet.     1999/2000:KU5,     rskr.     1999/2000:45).\r\nBestämmelsen    avsåg    kungörande    av   kyrkliga\r\nförfattningar. Ändringen innebar att Svenska kyrkans\r\nförfattningssamling   inte   längre   omfattas    av\r\nföreskrifterna.  I  det  nämnda lagstiftningsärendet\r\ntogs inte hänvisningarna i  6,  9 och 10 §§ till den\r\nupphävda bestämmelsen bort.\r\n\r\nI 12 § samma lag används ordet \"besvär\".\r\nFör  att  göra  lagtext  lättbegripligare  används\r\nnumera ordet \"överklagande\"  i stället för \"besvär\".\r\nNågon saklig ändring avses inte därmed.\r\n\r\nBestämmelsen i 2 § andra stycket  punkterna  4 och 5\r\nlagen   (1988:205)   om   rättsprövning   av   vissa\r\nförvaltningsbeslut   överensstämmer   inte  med  den\r\nterminologi som används i andra författningar.\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nRegeringen föreslår att det görs en del  justeringar\r\ni lagen (1976:633) om kungörande av lagar  och andra\r\nförfattningar  med  anledning  av  dels det tidigare\r\nförbiseendet vad gäller hänvisningarna i 6, 9 och 10\r\n§§   till   den  numera  upphävda  bestämmelsen   om\r\nkungörande av kyrkliga författningar, dels att ordet\r\n\"överklagande\" numera används i stället för \"besvär\"\r\n(12 §).\r\n\r\nRegeringen föreslår även att punkterna 4 och 5 i 2\r\n§ andra stycket  lagen  (1988:205)  om rättsprövning\r\nförs  samman.  Ändringen  innebär  att  bestämmelsen\r\nanpassas  till den terminologi som används  i  andra\r\nförfattningar.    Ändringen    medför    inte    att\r\nbestämmelsens  innebörd  förändras i sak. Regeringen\r\nföreslår även en rent språklig  ändring  i  punkt  8\r\n(tidigare punkt 9) i samma paragraf.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet   tillstyrker   regeringens   förslag   om\r\nändringar   i  förvaltningslagen  (1986:223),  lagen\r\n(1976:633)  om   kungörande   av   lagar  och  andra\r\nförfattningar och lagen (1988:205) om  rättsprövning\r\nav  vissa  förvaltningsbeslut. Utskottet delar  även\r\nregeringens bedömningar i propositionen.\r\n\r\n\r\nMyndigheters service, m.m.\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet  avstyrker   med   hänvisning  till\r\ntidigare   ställningstaganden   motioner   om\r\nriktlinjer i förvaltningslagen för bemötandet\r\nav   medborgare,   utvidgad  skyldighet   för\r\nmyndigheter att meddela skriftliga beslut och\r\ninförande av rätt till dröjsmålstalan. Vidare\r\navstyrker  utskottet   en   motion   gällande\r\nregelförenklingsarbete.  Med hänvisning  till\r\npågående   arbete   för   en   tillgängligare\r\nstatsförvaltning  avstyrker  utskottet   även\r\nmotioner    om    utvidgad   skyldighet   för\r\nmyndigheter avseende  tillgänglig information\r\noch kommunikation. Utskottet  avstyrker också\r\nen  motion  om rätt till utvidgad  språkhjälp\r\nvid   kontakt   med    myndigheter.    Jämför\r\nreservationerna  1  (c),  2 (v, c, mp), 3 (m,\r\nfp, kd, c), 4 (m, fp, kd, c)  och  5  (fp, c,\r\nmp).\r\n\r\nMotioner\r\n\r\n\r\nI   motion  2002/03:K215  av  Rigmor  Stenmark   (c)\r\nföreslås  att  riksdagen som sin mening tillkännager\r\nför  regeringen  att   en   översyn   bör  göras  av\r\nmyndigheternas     servicepolicy.     Myndigheternas\r\npersonal  bör  utbildas för att bättre kunna  bemöta\r\nalla medborgare  på  ett  positivt  och respektfullt\r\nsätt.  Enligt motionären upplever människor  alltför\r\nofta   att    de   blir   nonchalant   bemötta   vid\r\nmyndighetskontakter.     Oklarheterna    beträffande\r\ntidpunkten för myndigheternas svar eller beslut, och\r\nformerna under vilka de meddelas,  är  i  dag sådana\r\natt de skapar oro bland de sökande.\r\n\r\nI motion 2002/03:K269 av Mats Einarsson m.fl.  (v)\r\nanförs  att  det  är viktigt att den enskilde alltid\r\nfår   ett   skriftligt   besked   liksom   skriftlig\r\nupplysning om hur beslut överklagas. Därför föreslås\r\ni motionen att  förvaltningslagen  bör ändras så att\r\nmyndigheten   åläggs  att  underrätta  den   sökande\r\nskriftligen om  det beslut som fattats med anledning\r\nav hans eller hennes  ansökan. Motionärerna föreslår\r\natt riksdagen begär att  regeringen  återkommer till\r\nriksdagen   med   förslag  till  sådan  ändring   av\r\nförvaltningslagen.\r\nI motion 2002/03:K363  av  Ingvar  Svensson  m.fl.\r\n(kd)  föreslås  att  riksdagen  begär att regeringen\r\nlägger fram förslag till lag om dröjsmålstalan. I en\r\nrättsstat är det viktigt att medel  står  till  buds\r\nsom  garanterar  den enskilde medborgarens rätt till\r\nen säker och snabb handläggning av ett ärende. Detta\r\när enligt motionärerna särskilt angeläget vad gäller\r\nfall  av myndighetsutövning  mot  den  enskilde.  En\r\nförstärkning av den enskildes ställning gentemot den\r\noffentliga   förvaltningen   föreslås  därför  genom\r\ninförandet av en s.k. dröjsmålstalan. En sådan talan\r\nger  den  enskilde en möjlighet  att  i  domstol  få\r\nprövat om ett  förvaltningsärende  onödigt uppehålls\r\nhos  den  myndighet  som  har  att  fatta  beslut  i\r\närendet.  Möjlighet till dröjsmålstalan  bör  enligt\r\nmotionärerna finnas avseende förvaltningsärenden som\r\nomfattar myndighetsutövning mot den enskilde.\r\nI motion 2002/03:K226 av Maria Larsson (kd) begärs\r\nen översyn av förvaltningslagen i syfte att sätta en\r\ntydlig  tidsgräns   för   myndigheters   svar   till\r\nmedborgare.  Därvid anförs att en \"rimlig\" tidsgräns\r\när  att  medborgare   skall  få  svar  från  statlig\r\nmyndighet inom tre månader.  Ett svar kan då i vissa\r\nfall innehålla besked om att svar i sakfrågan dröjer\r\nytterligare  en  tid  samt  om  orsak   till  detta.\r\nMotionären  anser  att samma regel bör omfatta  alla\r\nmyndigheter  på såväl  nationell  som  regional  och\r\nlokal nivå.\r\nI motion 2002/03:K241  av  Maud Olofsson m.fl. (c)\r\nföreslås att riksdagen som sin  mening  tillkännager\r\nför regeringen att det gentemot statliga myndigheter\r\noch   förvaltning   bör   inrättas  en  medborgarnas\r\nrättighetslista.   En   sådan  rättighetslista   bör\r\ninnehålla krav på att dröjsmål  inte  får  förekomma\r\nutan   giltiga   skäl  samt  en  längsta  tid  innan\r\nmedborgaren   får  svar   från   myndigheten   eller\r\nverkställigheten  genomförs. Den bör också innehålla\r\nkrav   på  vänligt  och   korrekt   bemötande   från\r\nmyndigheters företrädare (yrkande 36).\r\nI motion  2002/03:So296 av Kenneth Johansson m.fl.\r\n(c) föreslås  att  riksdagen  begär  att  regeringen\r\nlägger fram förslag till ändring i förvaltningslagen\r\nsom  innebär  att  lagen  förses med riktlinjer  för\r\nbemötandet av medborgare (yrkande 3).\r\nI  motion  2002/03:K336  av   Anna  Grönlund  (fp)\r\nföreslås  att riksdagen som sin mening  tillkännager\r\nför  regeringen  att  en  förenklingskommission  bör\r\ntillsättas med uppgift att se över och förenkla hela\r\nsamhällsbyråkratin.  Mångfalden  av lagar och regler\r\nblir enligt motionären allt större.  Många människor\r\nkänner inte till lagstiftningen och vet  inte heller\r\nvart  man  skall  vända sig för att få svar på  sina\r\nfrågor.  Som exempel  nämner  motionären  plan-  och\r\nbygglagen   och   regler   för   att   starta  eget.\r\nUtgångspunkten för kommissionens arbete bör vara att\r\ngöra  Sverige  mindre  byråkratiskt  och svenskarnas\r\nvardag enklare.\r\nI  motion  2002/03:K334  av Marietta de  Pourbaix-\r\nLundin  (m) föreslås att riksdagen  som  sin  mening\r\ntillkännager  för  regeringen  att det bör framgå av\r\nlagstiftningen  att  synskadade  som  kan  läsa  och\r\nskriva  punktskrift  har  rätt  att kommunicera  med\r\nmyndigheterna med hjälp av sitt skriftspråk (yrkande\r\n2).\r\nI  motion  2002/03:K359  av  Inger   Lundberg  (s)\r\nföreslås  att  riksdagen som sin mening tillkännager\r\nför regeringen att  regeringen bör ta initiativ till\r\natt utveckla information  på myndigheternas hemsidor\r\npå lätt svenska och att behoven  hos språkstörda och\r\nandra  grupper  med  funktionshinder  tas  på  stort\r\nallvar  i  det  fortsatta   utvecklingsarbetet   för\r\nmyndigheters information på Internet.\r\nI  motion 2002/03:K299 av Carina Hägg (s) föreslås\r\natt  riksdagen   som  sin  mening  tillkännager  för\r\nregeringen att myndighetsstrukturen  skall inkludera\r\näven  tjänster  som  i  dag  utförs  av  den  svarta\r\ntjänstemarknaden  och som vänder sig till invandrare\r\nmed  bristande  kunskaper  i  svenska  språket.  Som\r\nexempel  nämner  motionären  hjälp  med  att  få  en\r\nblankett      ifylld.      I      stället      borde\r\nkonsumentsekreterarnas uppgifter  kunna  vidgas till\r\natt omfatta sådan service.\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\n\r\nBemötande och serviceskyldighet\r\n\r\nEnligt   1   kap.  2  §  regeringsformen  skall  den\r\noffentliga  makten   utövas  med  respekt  för  alla\r\nmänniskors  lika  värde   och   för   den   enskilda\r\nmänniskans frihet och värdighet. Enligt 1 kap.  9  §\r\nregeringsformen       skall      domstolar      samt\r\nförvaltningsmyndigheter   och   andra   som  fullgör\r\nuppgifter  inom den offentliga förvaltningen  i  sin\r\nverksamhet beakta  allas  likhet  inför  lagen  samt\r\niaktta saklighet och opartiskhet.\r\n\r\nEnligt 4 § förvaltningslagen skall varje myndighet\r\nlämna  upplysningar, vägledning, råd och annan sådan\r\nhjälp till  enskilda  i  frågor som rör myndighetens\r\nverksamhetsområde.  Hjälpen   skall   lämnas  i  den\r\nutsträckning som är lämplig med hänsyn  till frågans\r\nart,  den  enskildes behov av hjälp och myndighetens\r\nverksamhet.  Frågor  från enskilda skall besvaras så\r\nsnart som möjligt.\r\nBestämmelsen  innebär   att   myndigheterna  skall\r\nhjälpa  enskilda,  varmed inte bara  menas  enskilda\r\nindivider  utan också  företag,  organisationer  och\r\nandra privaträttsliga  subjekt  (prop. 1985/86:80 s.\r\n59),    att    ta    till    vara    sin    rätt   i\r\nförvaltningsärenden.   Det   kan   gälla  exempelvis\r\nupplysningar om hur man gör en ansökan, råd om vilka\r\nhandlingar som bör bifogas och hjälp med att fylla i\r\nblanketter. Bestämmelsen ger uttryck  för  principen\r\natt myndigheter har ett ansvar för att deras ärenden\r\nblir tillräckligt utredda. Samtidigt innebär den att\r\nmyndigheten kan och bör anpassa sin service till den\r\naktuella  arbets-  och  resurssituationen. Försåvitt\r\nskäl  föreligger som talar  emot  att  en  myndighet\r\nhjälper   en  enskild  skall  dessa  vägas  mot  den\r\nenskildes behov av hjälp (prop. 1985/86:80 s. 60).\r\nMyndigheterna  skall  enligt 5 § förvaltningslagen\r\nta emot besök och telefonsamtal  från  enskilda.  Om\r\nsärskilda   tider   för   detta  är  bestämda  skall\r\nallmänheten underrättas om dem på ett lämpligt sätt.\r\nEn myndighet skall ha öppet  under  minst två timmar\r\nvarje  helgfri måndag-fredag för att kunna  ta  emot\r\noch registrera allmänna handlingar och för att kunna\r\nta emot framställningar om att få ta del av allmänna\r\nhandlingar   som  förvaras  hos  myndigheten.  Detta\r\ngäller  dock inte  om  en  sådan  dag  samtidigt  är\r\nmidsommarafton, julafton eller nyårsafton.\r\nBestämmelsen  innebär att myndigheterna skall vara\r\ntillgängliga för  allmänheten i så stor utsträckning\r\nsom  möjligt  (prop.  1985/86:80  s.  61),  men  den\r\nhindrar inte att  de  begränsar  sitt öppethållande,\r\nt.ex. sin telefonservice till vissa timmar på dagen,\r\nnär  det  är  nödvändigt.  Frågan  hur   långtgående\r\nbegränsningar   som   kan  göras  är  inte  bara  en\r\nresursfråga utan skall bedömas med hänsyn till också\r\nverksamhetens art.\r\nI en kommentar till förvaltningslagen  uttalas att\r\nomfattningen av myndigheternas serviceskyldighet  är\r\nen   avvägningsfråga   (Trygve   Hellners   och   Bo\r\nMalmqvist,  Nya förvaltningslagen med kommentarer, 5\r\nuppl., 1999,  s.  57). Det ligger i sakens natur att\r\ndelade meningar kan  uppkomma om hur avvägningen bör\r\ngöras och att den enskilde  i viss mån blir beroende\r\nav myndighetens uppfattning.  Myndigheten  får  dock\r\ninte  handla  godtyckligt  utan måste här som annars\r\niaktta saklighet och opartiskhet  och  beakta  allas\r\nlikhet inför lagen (1 kap. 9 § RF).\r\n\r\nJustitieombudsmannen  (JO) skall enligt 12 kap. 6  §\r\nregeringsformen utöva tillsyn  över  tillämpningen i\r\noffentlig    verksamhet    av    lagar   och   andra\r\nförfattningar.      Exempel     på     hur     långt\r\nserviceskyldigheten sträcker  sig  ges  av  JO i ett\r\nuttalande   rörande   omfattningen  av  allmänhetens\r\nmöjligheter att per telefon  komma  i kontakt med en\r\nmyndighets tjänsteman (2000/01 s. 529). I en anmälan\r\nriktad   mot   en   vårdcentral   ifrågasattes   ett\r\ntelefonkösystem  som  innebär  att telefonisten  tar\r\nemot telefonsamtalet och att sedan personalen ringer\r\nupp  den  som ringt samt att telefonisten  (som  tar\r\nemot samtalet)  sitter  på  en  annan myndighet (ett\r\nkommundelskontor).  Vidare  uppgavs  i  anmälan  att\r\nbegäran   om  att  få  ta  del  av  en   tjänstemans\r\ndirekttelefonnummer   inte  hade  efterkommits.  Med\r\nbeaktande av att mätningar som genomförts hade visat\r\natt en stor majoritet av  patienterna  var nöjda med\r\ndet  sätt på vilket telefonkösystemet fungerar  fann\r\nJO    inte     skäl     att    ifrågasätta    själva\r\ntelefonkösystemet.  Inte  heller  systemet  med  den\r\nmyndighetsgemensamma  telefonväxeln   ansågs  av  JO\r\nmedföra  att  serviceskyldigheten  åsidosätts.   Med\r\nanledning  av  icke  efterlevd  begäran om att få ut\r\ndirekttelefonnummer   anförde   JO   följande.    Av\r\nbestämmelserna   i  4  och  5  §§  förvaltningslagen\r\nbeträffande    myndigheternas    serviceskyldigheten\r\nföljer att tjänstemän  vid  myndigheter  skall  vara\r\ntillgängliga  för  allmänheten  på så sätt att varje\r\ntjänsteman skall kunna nås personligen  eller  genom\r\nen  annan  tjänsteman, t.ex. en sekreterare. Med det\r\navses  dock  inte   att  varje  enskild  tjänstemans\r\ntelefonnummer  måste  vara  tillgängligt.  Avgörande\r\nhärvidlag  är  hur  myndighetens   direktnummer   är\r\ndokumenterade  inom  myndigheten. Ifall direktnummer\r\nendast är upptagna i interna  telefonlistor och inte\r\ntas    om   hand   för   arkivering   utgör    dessa\r\narbetsmaterial.  Det  föreligger då ingen skyldighet\r\nenligt bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen och\r\nsekretesslagen att lämna ut listorna eller uppgifter\r\ndärur. Är direktnumren  däremot  intagna i en allmän\r\nhandling föreligger skyldighet att lämna ut dem.\r\n\r\nRegeringen   redovisade   i  propositionen   Statlig\r\nförvaltning    i    medborgarnas    tjänst    (prop.\r\n1997/98:136)  riktlinjer   för  och  kraven  på  den\r\nframtida   statliga   förvaltningen.   Propositionen\r\nantogs av en enig riksdag (bet. 1997/98:KU:31, rskr.\r\n1997/98:294-296).\r\n\r\nUtifrån de riktlinjer  som  angavs i propositionen\r\nhar      regeringen     inlett     ett     flerårigt\r\nförvaltningspolitiskt      handlingsprogram,      En\r\nförvaltning    i    demokratins    tjänst    -   ett\r\nhandlingsprogram  (Justitiedepartementet  2000).   I\r\nprogrammet  presenteras dels de grundläggande värden\r\noch  förutsättningar  som  enligt  propositionen  är\r\nvägledande,   dels   regeringens   åtgärder  för  en\r\nlångsiktig utveckling av förvaltningen.  Allt arbete\r\ni statsförvaltningen skall göras med utgångspunkt  i\r\nde  grundläggande  värdena  demokrati, rättssäkerhet\r\noch  effektivitet (s. 9). I programmet  betonas  att\r\ndet sätt  på  vilket förvaltningen fungerar, hur den\r\nstyrs, leds, organiseras  och  arbetar har avgörande\r\nbetydelse   för   människors  förtroende   för   det\r\ndemokratiska  samhällets   funktionsduglighet,   men\r\nockså    för   välfärd   och   ekonomisk   tillväxt.\r\nFörvaltningen  måste  tillhandahålla tjänster på ett\r\nsådant sätt att den ger  den  största  möjliga nytta\r\nför  medborgare,  företag,  kommuner, organisationer\r\nm.fl.   inom   givna  ekonomiska  ramar.   Ett   mål\r\nbeträffande myndigheternas  service  till medborgare\r\noch  företag  är  att  medborgare och företag  skall\r\nkunna få information, ställa frågor, lämna uppgifter\r\nsamt  uträtta  andra ärenden  när  det  passar  dem,\r\noberoende av kontorstider  och geografisk belägenhet\r\n(s. 19). Ett annat viktigt mål  härvidlag  är att få\r\nmedborgare    och    företag    mer    delaktiga   i\r\nförvaltningens  arbete  med att utforma och  erbjuda\r\nsina tjänster. Bland regeringens åtgärder för bättre\r\nservice till medborgare och  företag ingår bl.a. att\r\nutarbeta     kriterier    för    den    s.k.     24-\r\ntimmarsmyndigheten i syfte att stimulera myndigheter\r\natt utveckla elektroniska  tjänster  på ett sätt som\r\npassar  medborgares,  företags  och andra  avnämares\r\nbehov, en försöksverksamhet med servicedeklarationer\r\ni syfte att myndigheterna öppet skall  redovisa sina\r\nåtaganden  vad gäller service samt skapa  en  dialog\r\nmed sina avnämare  om hur servicen kan utvecklas och\r\ni  dialog  med blivande  och  befintliga  företagare\r\nvidareutveckla   användningen   av   Internet  genom\r\nsärskilda     ingångar     till     relevant     och\r\nsituationsanpassad     myndighetsinformation     för\r\nföretagare  i  syfte  att  underlätta  för  företags\r\nmyndighetskontakter   och   ge   lättillgänglig  och\r\ninnehållsmässigt  korrekt information  om  relevanta\r\nämnen  (s. 20 f.). Ytterligare  en  åtgärd  är  ökad\r\nsamverkan  mellan statliga och kommunala myndigheter\r\nför  att definiera  områden  där  ansvarsgränsen  är\r\noklar  och  skapa integrerade servicelösningar, dvs.\r\nlösningar  som   är   gemensamma  för  statliga  och\r\nkommunala tjänster.\r\nInom  ramen  för kvalitetsarbetet  har  regeringen\r\ninrättat en särskild  myndighet,  Statens kvalitets-\r\noch  kompetensråd. Myndighetens verksamhet  startade\r\nden 1  januari  1999  och den är enligt förordningen\r\n(1998:1647) med instruktion  för  Statens kvalitets-\r\noch  kompetensråd  en  central förvaltningsmyndighet\r\nmed uppgift att i medborgarnas  intresse  stödja och\r\nstimulera   arbetet   med   kvalitetsutveckling  och\r\nkompetensförsörjning      inom     den      statliga\r\nförvaltningen.\r\nI  regeringens  skrivelse 2000/01:151  Regeringens\r\nförvaltningspolitik,      som     behandlades     av\r\nkonstitutionsutskottet (bet.  2001/02:KU24), redogör\r\nregeringen  bl.a.  för att omfattande  informations-\r\noch  utbildningsinsatser   har  genomförts  för  att\r\npresentera  innehållet  i det  förvaltningspolitiska\r\nhandlingsprogrammet.  Målgrupper  har  framför  allt\r\nvarit  olika personalkategorier  inom  det  statliga\r\nområdet,  bl.a. har alla statsanställda fått en kort\r\nversion av  programmet. Den nya tekniken har använts\r\ni informationsspridningen.  Ett  e-brev  har gått ut\r\ntill alla statsanställda.\r\nRegeringen  redovisar  i  budgetpropositionen  för\r\n2003  (prop.  2002/03:1 utg.omr.  2  bil.  1)  vilka\r\ninsatser som dittills  genomförts och planerats inom\r\nramen       för       det      förvaltningspolitiska\r\nhandlingsprogrammet. Regeringen  gör bedömningen att\r\nhandlingsprogrammet har fått ett brett  genomslag  i\r\nförvaltningen  (s.  7).  Enligt  regeringen  har  de\r\nstatliga  myndigheterna under de senaste åren i allt\r\nhögre grad vinnlagt sig om att vara tillgängliga och\r\nserviceinriktade i sina kontakter med medborgare och\r\nförtag. Utvecklingsarbetet  de  närmaste åren kommer\r\natt inriktas på att genomföra en  rad olika åtgärder\r\nsom beskrivs i propositionen.\r\nRegeringen   gav  i  januari  2001  ett   tjugotal\r\nmyndigheter  och  försäkringskassor  i  uppdrag  att\r\ndelta i ett tvåårigt  försök med servicedialoger och\r\nserviceåtaganden. Uppdraget var ett av initiativen i\r\nregeringens  förvaltningspolitiska  handlingsprogram\r\noch syftade till  att  pröva  om servicedialoger och\r\nserviceåtaganden    bidrar    till   att    utveckla\r\nmyndigheters  service  samt  ökar   medborgares  och\r\nföretags  insyn  och  delaktighet  i  förvaltningens\r\narbete.  Samtidigt  gav  regeringen Statskontoret  i\r\nuppdrag  att  i  samråd med Statens  kvalitets-  och\r\nkompetensråd  samordna  och  ge  metodstöd  till  de\r\ndeltagande  myndigheterna   samt   lämna  en  samlad\r\nredovisning    av    försöket.   I   försöket    har\r\nmyndigheterna frågat medborgare  och  företag vad de\r\ntycker   om   myndighetens   service  och  tjänster.\r\nSynpunkterna har sedan tagits  om hand i arbetet med\r\natt utveckla verksamheterna. Myndigheterna har också\r\nställt ut löften till medborgarna  och  företagen om\r\nvad  de kan förvänta sig eller kräva när det  gäller\r\nt.ex. handläggningstider och bemötande.\r\nI  februari   2003   lämnade   Statskontoret   sin\r\nslutrapport  om  försöket  med  servicedialoger  och\r\nserviceåtaganden,  Lyssna  för  att  lära och lova -\r\nutvärdering     av    en    försöksverksamhet    med\r\nservicedialoger och  serviceåtaganden (Statskontoret\r\n2003:9).  Sammantaget  bedömer   Statskontoret   att\r\nservicedialoger      och     serviceåtaganden     är\r\nändamålsenliga arbetsmetoder  för  att få till stånd\r\nen     medborgarorienterad    verksamhetsutveckling.\r\nStatskontoret anser därför att arbetet bör fortsätta\r\noch  spridas   ytterligare  i  statlig  förvaltning.\r\nVidare  förordar   Statskontoret   i  nuläget  ingen\r\ngenerell  reglering  av  de  berörda  myndigheternas\r\narbete  med  servicedialoger  och  serviceåtaganden.\r\nStyrningen  bör  i  stället ske inom ramen  för  den\r\nårliga resultatstyrningen. På så sätt kan styrningen\r\nanpassas till enskilda myndigheters förutsättningar.\r\nStatens  kvalitets-  och   kompetensråd  bör  enligt\r\nStatskontoret få i uppdrag att stödja myndigheternas\r\nfortsatta arbete.\r\n\r\nVid    konstitutionsutskottets     behandling     av\r\nregeringens   proposition   Statlig   förvaltning  i\r\nmedborgarnas  tjänst (prop. 1997/98:136)  behandlade\r\nutskottet bl.a. en motion i vilken det föreslogs att\r\ndet  i förvaltningslagen  borde  införas  riktlinjer\r\nbeträffande  myndigheternas bemötande av medborgarna\r\n(bet. 1997/98:KU31).  Utskottet menade att det torde\r\nvara mer effektivt att  inom  förvaltningen motverka\r\nfelaktigt    bemötande    av    allmänheten    genom\r\nutbildningsinsatser och andra liknande  åtgärder  än\r\ngenom   att   göra  ändringar  i  förvaltningslagen.\r\nUtskottet  avstyrkte   motionen.  Utskottet  vidhöll\r\ndenna  uppfattning  i  betänkandena   1999/2000:KU3,\r\n2000/01:KU3   och  2001/02:KU24  med  anledning   av\r\nmotioner  om  ändring   i   förvaltningslagen  kring\r\nbemötandefrågor.\r\n\r\nSkriftlig underrättelse\r\n\r\nI 21 § förvaltningslagen föreskrivs  att en sökande,\r\nklagande  eller  annan  part  skall  underrättas  om\r\ninnehållet i det beslut varigenom myndigheten  avgör\r\närendet  om detta avser myndighetsutövning mot någon\r\nenskild. Parten behöver dock inte underrättas om det\r\när uppenbart obehövligt. Om beslutet går parten emot\r\noch kan överklagas  skall  parten underrättas om hur\r\nhan eller hon kan överklaga  det.  Parten  skall  då\r\nockså  underrättas  om sådana avvikande meningar som\r\navses  i  19  §  eller  som  har  antecknats  enligt\r\nsärskilda  bestämmelser.  Myndigheten  bestämmer  om\r\nunderrättelsen  skall  ske muntligt,  genom  vanligt\r\nbrev, genom delgivning eller  på  något  annat sätt.\r\nUnderrättelsen  skall dock alltid ske skriftligt  om\r\nparten begär det.\r\n\r\nBestämmelsen innebär  således  bl.a.  att  det  är\r\nmyndigheten  som bestämmer formen för underrättelsen\r\nmed den modifikation  som följer av sista meningen i\r\nstycket ovan. Genom lydelsen  i paragrafen i den nya\r\nförvaltningslagen     blev    det    klarare     att\r\nunderrättelsen kan ske  i  en  enklare och billigare\r\nform  än  genom  delgivning enligt  delgivningslagen\r\n(prop. 1985/86:80 s. 71).\r\n\r\nAv justitieombudsmännens  ämbetsberättelser  framgår\r\natt  JO  har  uttalat  att  beslut,  i  vart fall om\r\nbeslutet går part emot, bör tillhandahållas parten i\r\nskriftlig  form. För det fall myndigheten  muntligen\r\nunderrättar   part   om   ett   beslut  skall  detta\r\ndokumenteras i akten (JO 1990/91  s.  417 och beslut\r\nav  JO  den 7 november 2001, dnr 945-2000).  JO  har\r\näven riktat  kritik  mot  bristande dokumentation av\r\nbeslutsunderrättelse (JO 1995/96 s. 348) och mot att\r\nbeslut inte har meddelats part skriftligen trots att\r\nparten begärt detta (JO 1994/95 s. 388).\r\n\r\nVid    konstitutionsutskottets     behandling     av\r\nregeringens    skrivelse    2000/01:151   behandlade\r\nutskottet bl.a. en motion i vilken det föreslogs att\r\nförvaltningslagen borde ändras  så att myndigheterna\r\nåläggs att underrätta den sökande skriftligen om det\r\nbeslut  som  fattats  med anledning  av  hans  eller\r\nhennes ansökan (bet. 2001/02:KU24).  Utskottet ansåg\r\ndet  inte  motiverat  att  ändra  bestämmelserna   i\r\nförvaltningslagen. Utskottet avstyrkte motionen.\r\n\r\nDröjsmål\r\n\r\nEnligt  7 § förvaltningslagen skall varje ärende där\r\nnågon enskild  är  part handläggas så enkelt, snabbt\r\noch  billigt  som  möjligt   utan   att   säkerheten\r\neftersätts.  Vid  handläggningen  skall  myndigheten\r\nbeakta  möjligheten  att  själv inhämta upplysningar\r\noch  yttranden  från  andra  myndigheter  om  sådana\r\nbehövs. Myndigheten skall sträva  efter att uttrycka\r\nsig   lättbegripligt.  Även  på  andra  sätt   skall\r\nmyndigheten  underlätta  för den enskilde att ha med\r\nden att göra.\r\n\r\nI  propositionen  om  ny  förvaltningslag   framhöll\r\ndepartementschefen att reglerna i 7 § närmast  är av\r\nmålsättningskaraktär.  Frågan  om snabb handläggning\r\nägnades  särskild  uppmärksamhet under  förarbetena.\r\nKonstitutionsutskottet  uttalade  följande  (bet. KU\r\n1985/86:21 s. 9):\r\n\r\nDetta   är   en   central   fråga  för  de  enskilda\r\nmänniskorna   men   även   för   myndigheterna.   Om\r\nbehandlingen i många ärenden drar ut på tiden skapas\r\nlätt stora ärendebalanser. Myndigheterna får då ägna\r\nen  hel del tid åt att besvara förfrågningar  om  de\r\närenden   som   väntar  på  avgörande.  Inte  sällan\r\nuppkommer  dubbelarbete  genom  att  ärendena  måste\r\nläsas in av  olika  handläggare.  Det  är  dock  den\r\nenskilde   som   blir   hårdast   drabbad   av   att\r\närendehandläggningen   drar   ut  på  tiden.  Att  i\r\novisshet behöva gå och vänta under  lång  tid på ett\r\nmyndighetsbeslut  som  kanske gäller frågor som  har\r\navgörande betydelse för  en persons ekonomiska eller\r\npersonliga förhållanden kan  förorsaka otrygghet och\r\npersonligt   lidande,   kanske   också    ekonomiska\r\nförluster.  Det  gäller här inte en ren servicefråga\r\nutan  handlar  i hög  grad  också  om  den  enskilda\r\nmänniskans rättssäkerhet.\r\n\r\nJO  framför i förekommande  fall  kritik  mot  olika\r\nmyndigheter för dröjsmål och långsam handläggning av\r\nsärskilda    ärenden.    Av    justitieombudsmännens\r\nämbetsberättelser  framgår  att  JO  under  perioden\r\n1999/2000-2002/03 har tagit upp frågan  om  dröjsmål\r\noch/eller  långsam  handläggning 18 gånger. För  att\r\nåskådliggöra betydelsen  av  snabb  handläggning kan\r\nerinras  om  ett  fall  (JO 1989/90 s. 319)  där  JO\r\nriktade kritik mot handläggningen  av ett ärende hos\r\nlänsstyrelsen  om byggnadsminnesförklaring  för  att\r\ndet hade dröjt mer  än  nio  månader  från  det  att\r\nberedningen  av  ärendet  var  avslutad tills beslut\r\nmeddelades. I fråga om tidsfrist vid överlämnande av\r\nskrivelse  med  överklagande  och övriga  handlingar\r\ntill överklagandeinstansen anser  JO, med hänvisning\r\ntill 7 § förvaltningslagen, att det  bör ske inom en\r\nvecka  efter  det  att  överklagandet  kom  in  till\r\nmyndigheten,   försåvitt   inte  omprövning  företas\r\n(beslut av JO den 14 januari 2003, dnr 3528-2002).\r\n\r\nI  ett  mål i Högsta domstolen  (NJA  1998  s.  893)\r\nansågs staten  skadeståndsskyldig  enligt 3 kap. 2 §\r\nskadeståndslagen   när   handläggningen    av    ett\r\nbostadslån  hos  en  länsbostadsnämnd  dragit  ut på\r\ntiden  så  att  lånet  betalats  ut  i  ett  förhöjt\r\nränteläge.\r\n\r\nJustitiekanslern  (JK)  har enligt lagen (1975:1339)\r\ntillsyn över att de som utövar  offentlig verksamhet\r\nefterlever  lagar  och  andra författningar  samt  i\r\növrigt   fullgör  sina  åligganden.   Enligt   9   §\r\nförordningen   (1975:1345)   med   instruktion   för\r\nJustitiekanslern     skall     JK     granska     de\r\närendeförteckningar   som  myndigheterna  lämnar  JK\r\nenligt särskilda föreskrifter.\r\n\r\nEnligt 30 § verksförordningen (1995:1322) skall en\r\nmyndighet senast den 1  mars  varje  år  lämna JK en\r\nförteckning  över  de  ärenden  som  kommit in  till\r\nmyndigheten före den 1 juli föregående  år  men  som\r\ninte avgjorts vid årets utgång.\r\nAv  den  granskning  som  JK  utförde  beträffande\r\närendeförteckningar för år 1997 avseende ärenden som\r\nkommit  in till berörda myndigheter före den  1 juli\r\n1996  men  inte  slutförts  före  utgången  av  1996\r\nframgår   följande.   179  ärendeförteckningar  hade\r\nkommit  in till JK. Av myndigheterna  hade  58  inga\r\närenden i balans medan 121 hade ärenden i balans. JK\r\nhade med  anledning  av redovisad ärendebalans gjort\r\nförfrågan i 2 fall. Ärenden som lett till åtgärd hos\r\nJK  uppgick  till  2.  Ett  ärende  hade  lett  till\r\ninspektion.\r\nAv  den  granskning  som  JK  utförde  beträffande\r\närendeförteckningar för år 1998 avseende ärenden som\r\nkommit in till berörda myndigheter  före  den 1 juli\r\n1997  men  inte  slutförts  före  utgången  av  1997\r\nframgår   följande.   181  ärendeförteckningar  hade\r\nkommit  in till JK. Av myndigheterna  hade  58  inga\r\närenden i balans medan 123 hade ärenden i balans. JK\r\nhade med  anledning  av redovisad ärendebalans gjort\r\nförfrågan i 3 fall.\r\n\r\nFri-  och rättighetskommittén  avlämnade  i  augusti\r\n1994     slutbetänkandet     Domstolsprövning     av\r\nförvaltningsärenden    (SOU   1994:117).   Kommittén\r\nföreslog bl.a. att en generell  möjlighet till talan\r\nmot den offentliga förvaltningens  underlåtenhet att\r\navgöra  ärenden borde införas i svensk  rätt.  Detta\r\nvar enligt  kommittén  av  vikt  för att den svenska\r\nrättsordningen  väl  skall  ansluta  sig   till  den\r\neuropeiska standarden vad gäller domstolsprövning av\r\nförvaltningsärenden.   Det   innebar   också  enligt\r\nkommittén   en   förstärkning   av   den   enskildes\r\nrättsskydd  gentemot förvaltningen. Den enskilde  är\r\nnämligen enligt  kommittén  ofta tvungen att invänta\r\nett  tillstånd  från det offentliga  för  att  kunna\r\nsätta i gång med näringsverksamhet, byggnation eller\r\nandra    projekt.   En    långsam    behandling    i\r\nförvaltningsorganen  kan  skapa  inte bara otrygghet\r\nför den enskilde utan även ekonomiska  förluster  då\r\ninvesteringar  och  andra  projekteringar  kan  vara\r\nsvåra att planera. Detta talade enligt kommittén för\r\natt   den   enskilde   bör  vara  tillförsäkrad  att\r\närendehandläggningen inte  drar ut på tiden genom en\r\nmöjlighet  att  föra  talan  mot   dröjsmål  hos  en\r\nmyndighet.  Kommittén  föreslog  att  enskild   part\r\nskulle  ha en generell möjlighet till dröjsmålstalan\r\ni sådana  förvaltningsärenden  som  hade  väckts  av\r\nparten   och   som   avsåg   myndighetsutövning.  Om\r\nmyndigheten inte hade avgjort  det  aktuella ärendet\r\ninom  sex  månader  från det att det väcktes  skulle\r\nparten  få  begära  att  allmän  förvaltningsdomstol\r\nprövade om ärendet onödigt uppehållits. Om domstolen\r\nfann  att  så  var  fallet   skulle   den  förelägga\r\nmyndigheten att avgöra ärendet inom bestämd tid.\r\n\r\nI   proposition   1995/96:133  Några  frågor   om\r\nrättsprövning m.m.  övervägde regeringen om det i\r\nsvensk rätt borde införas  en  generell möjlighet\r\ntill  s.k.  dröjsmålstalan  i förvaltningsärenden\r\nsom avser myndighetsutövning  mot  enskild. Av de\r\nremissinstanser  som  yttrat  sig över  Fri-  och\r\nrättighetskommitténs förslag avstyrkte  de flesta\r\nkommitténs   förslag.   Regeringen  gjorde  bl.a.\r\nföljande bedömning:\r\nEn grundläggande förutsättning  för att införa en\r\nrätt  till  dröjsmålstalan  är att det  verkligen\r\nfinns  ett  behov av ett sådant  institut.  Såsom\r\nflera av remissinstanserna  har påpekat, har vi i\r\nSverige  medel  mot långsam handläggning,  främst\r\ngenom    JO:s   och   JK:s    tillsynsverksamhet.\r\nKommitténs  redogörelse för vissa tillsynsärenden\r\nhos JO, JK och konstitutionsutskottet visar i och\r\nför sig att det  ibland  förekommer  oacceptabelt\r\nlånga            handläggningstider           hos\r\nförvaltningsmyndigheterna     och     även    hos\r\nregeringen.  Därav  kan  man  dock  inte dra  den\r\nslutsatsen att långsam ärendehandläggning  är ett\r\nomfattande    problem.    I    de    fall   långa\r\nhandläggningstider   förekommer   är   det   inte\r\nklarlagt  vad  detta i allmänhet beror på. Är hög\r\narbetsbelastning  hos myndigheterna huvudorsaken,\r\när  det tveksamt om  handläggningstiderna  totalt\r\nsett  blir  kortare,  om  det  ges  en  rätt till\r\ndröjsmålstalan.    Det   skulle   tvärtom   kunna\r\nresultera  i längre handläggningstider  både  hos\r\nförvaltningsmyndigheterna  och  hos de länsrätter\r\nsom  skall  pröva  dröjsmålstalan. Det  kan  inte\r\nheller uteslutas att  bestämda handläggningstider\r\noch en rätt till dröjsmålstalan  skulle  kunna få\r\nen    negativ   inverkan   på   noggrannheten   i\r\närendehandläggningen.  Det  är även osäkert vilka\r\nkostnadseffekter  ett införande  av  en  generell\r\nrätt till dröjsmålstalan skulle få.\r\nMed hänsyn till det negativa remissutfallet och\r\nmot bakgrund av det  anförda anser regeringen att\r\nkommitténs  förslag om  dröjsmålstalan  inte  bör\r\ngenomföras.\r\n\r\nNågon generell rätt  att föra talan mot myndigheters\r\npassivitet  finns  således   inte   i   den  svenska\r\nförvaltningsrätten. Däremot har det i vissa lagar på\r\ndet finansiella området införts bestämmelser  om att\r\nen sökande efter viss tid kan begära förklaring  hos\r\nkammarrätten att ett ärende onödigt uppehålls. Avger\r\nkammarrätten sådan förklaring skall ansökan anses ha\r\navslagits  om  det  beslutande organet inte meddelat\r\nbeslut  inom  viss  angiven   tid.  Vidare  finns  i\r\nkonkurrenslagen (1993:20) en bestämmelse som innebär\r\natt om Konkurrensverket inte har  fattat  beslut med\r\nanledning  av  en  anmälan om undantag från förbudet\r\nmot konkurrensbegränsningar  inom  tre månader skall\r\nundantag   anses   beviljat.   Under   det  pågående\r\nriksmötet  har  riksdagen  även  tillkännagett   för\r\nregeringen  som sin mening att det bör sättas upp en\r\nbestämd tid inom  vilken myndigheter måste ha svarat\r\neller handlagt ärenden om företagsstart (se nedan).\r\n\r\nI  proposition  1997/98:136  Statlig  förvaltning  i\r\nmedborgarnas tjänst  lade regeringen fram riktlinjer\r\nför regeringens fortsatta  arbete  med  att utveckla\r\nden statliga förvaltningen. Som redogjorts  för ovan\r\när  regeringens  mål  enligt  propositionen  att den\r\nsvenska   statsförvaltningen,   med   höga  krav  på\r\nrättssäkerhet,  effektivitet  och  demokrati,  skall\r\nvara tillgänglig och tillmötesgående  och  därigenom\r\nvinna medborgarnas fulla förtroende.\r\n\r\nI  betänkande 1999/2000:KU3 behandlade utskottet  en\r\nmotion    med   yrkande   om   införande   av   s.k.\r\ndröjsmålstalan. Enligt utskottet hade det inte visat\r\nsig föreligga  ett  generellt behov av att införa en\r\nrätt  till  dröjsmålstalan   eller  ett  system  med\r\npunktlighetsmål vid myndighetsutövning.  I  de  fall\r\ndet  ändå  förekom långsam handläggning fanns enligt\r\nutskottet  möjligheten   att   JO  eller  JK  i  sin\r\ntillsynsverksamhet   granskade   denna.    Utskottet\r\nvidhöll  denna  uppfattning i betänkande 2000/01:KU3\r\nmed anledning av  motioner  om  dels en medborgarnas\r\nrättighetslista,  dels  förslag  till   en   lag  om\r\ndröjsmålstalan  och  i  betänkande  2001/02:KU24 med\r\nanledning   av  motioner  om  dels  en  medborgarnas\r\nrättighetslista,   dels   förslag  till  en  lag  om\r\ndröjsmålstalan  och  dels förslag  till  översyn  av\r\nförvaltningslagen  i  syfte   att  sätta  en  tydlig\r\ntidsgräns för myndigheters svar till medborgare.\r\n\r\nRegelförenklingsarbete\r\n\r\nRiktlinjer för och kraven på den  framtida  statliga\r\nförvaltningen    redovisades    av    regeringen   i\r\npropositionen  Statlig  förvaltning  i  medborgarnas\r\ntjänst  (prop.  1997/98:136). Propositionen  antogs,\r\nsom  nämnts  ovan,   av   en   enig   riksdag  (bet.\r\n1997/98:KU:31,  rskr. 1997/98:294-296).  Regeringens\r\nmål är en statlig förvaltning som med utgångspunkt i\r\nde grundläggande  värdena  demokrati,  rättssäkerhet\r\noch effektivitet sätter medborgare och företagare  i\r\ncentrum.\r\n\r\nI      det     fleråriga     förvaltningspolitiska\r\nhandlingsprogrammet  En  förvaltning  i  demokratins\r\ntjänst  (Justitiedepartementet 2000) som inletts  av\r\nregeringen   utifrån  de  riktlinjer  som  angavs  i\r\npropositionen bedriver regeringen ett arbete med att\r\nbl.a.  genomföra  förenklingar  för  medborgare  och\r\nföretagare. I programmet framhåller regeringen bl.a.\r\natt reglerna i samhället skall vara tillgängliga och\r\nlätta  att   förstå  för  alla  som  berörs.  Enligt\r\nprogrammet   bör   förvaltningen   fortlöpande   och\r\nsystematiskt förenkla  och  förbättra  regelsystemen\r\nsåväl innehållsligt som redaktionellt och  språkligt\r\n(s. 14).\r\nVarje  år  lämnar  regeringen  en  skrivelse  till\r\nriksdagen       där       man       redogör      för\r\nregelförenklingsarbetet    inom   Regeringskansliet,\r\nkommittéväsendet och myndigheterna. Enligt skrivelse\r\n2002/03:8      Regeringens      redogörelse      för\r\nregelförenklingsarbetet med särskild  inriktning  på\r\nsmå  företag  är  det  för regeringen en prioriterad\r\nuppgift att identifiera  krångliga befintliga regler\r\noch att analysera alla förslag  till nya och ändrade\r\nregler  ur ett småföretagsperspektiv.  En  permanent\r\nfunktion,     Simplex,     har    etablerats    inom\r\nRegeringskansliet för att ge  råd  och  stöd i detta\r\narbete, granska förslag på nya eller ändrade  regler\r\ninom    Regeringskansliet   samt   att   identifiera\r\nbefintliga   regler   i   behov  av  förenkling.  En\r\narbetsgrupp   med   företrädare    för    några   av\r\nnäringslivets   organisationer  samt  personer   med\r\nsmåföretagarbakgrund           har           biträtt\r\nNäringsdepartementet i regelförenklingsarbetet.  Man\r\nhar  dels  diskuterat  arbetssätt och arbetsmetoder,\r\ndels föreslagit förenklingar  av  befintliga regler.\r\nDe befintliga regelverken ses också över genom bl.a.\r\nde utredningar som regeringen tillsätter. Vidare har\r\nsom en del av ett utbildningsprogram  300 tjänstemän\r\ni  nyckelpositioner  inom Regeringskansliet,  övriga\r\nmyndigheter  och  utredningsväsendet   genomgått  en\r\nhalvdagsutbildning i regelförenklingsarbete.\r\nEnligt  4  § förordningen (1998:1820) om  särskild\r\nkonsekvensanalys   av   reglers   effekter  för  små\r\nföretags     villkor    (Simplexförordningen)     är\r\nmyndigheterna  skyldiga  att årligen rapportera till\r\nregeringen om det gångna verksamhetsårets arbete med\r\nsärskilda  konsekvensanalyser.  Under  2002  lämnade\r\nmyndigheterna     sin    tredje    rapport    enligt\r\nförordningen. Totalt  har  29 myndigheter under 2001\r\nsammantaget infört och ändrat i 377 föreskrifter med\r\nbäring på små företag. Myndigheterna har sammantaget\r\nupphävt 136 föreskrifter och allmänna råd.\r\n\r\nNäringsutskottet  har under det  pågående  riksmötet\r\nbehandlat       regeringens       skrivelse       om\r\nregelförenklingsarbetet  i  betänkande  2002/03:NU1.\r\nUtskottet  föreslog  därvid att riksdagen genom  ett\r\ntillkännagivande skulle  anmoda regeringen att vidta\r\nolika      åtgärder     för     att     intensifiera\r\nregelförenklingsarbetet.           Takten          i\r\nregelförenklingsarbetet    måste   öka,   och    ett\r\ninstrument för att åstadkomma  detta  är att det tas\r\nfram   ett   mått   som  kan  visa  hur  regelbördan\r\nutvecklas.  Utskottet   ansåg   vidare  att  det  är\r\nangeläget  att regeringen under 2003  inger  anmälan\r\ntill   OECD   med    begäran    om   granskning   av\r\nregelförenklingsarbetet  i Sverige.  Regeringen  bör\r\nockså   göra   en   översyn   av   regelverket   vid\r\nföretagsstart i syfte att åstadkomma en minskning av\r\nhandläggningstiden  för  dessa  ärenden.   Riksdagen\r\nbehandlade  utskottets  betänkande  i december  2002\r\n(rskr. 2002/03:74-76). Riksdagen beslutade  då  även\r\natt  tillkännage  för  regeringen som sin mening att\r\nregeringen  bör gå igenom  hela  det  regelverk  som\r\nberör företagande  i  syfte  att förenkla detta samt\r\natt det bör sättas upp en bestämd  tid  inom  vilken\r\nmyndigheterna  måste  ha  svarat  eller handlagt ett\r\närende    om    företagsstart    (bet.   2002/03:NU1\r\nreservation 2).\r\n\r\nBostadsutskottet har under det pågående  riksmötet\r\nbehandlat  en motion om förenklingar i planprocesser\r\noch nybyggnadsregler i betänkande 2002/03:\r\nBoU4. Utskottet  avstyrkte bl.a. den nämnda motionen\r\nmed hänvisning till  att  det  inte  ville föregripa\r\npågående  utredningar.  Riksdagen  följde  utskottet\r\n(rskr. 2002/03:120).\r\nSkatteutskottet  har under det pågående  riksmötet\r\nbehandlat  motioner  om   enklare   redovisning  och\r\ndeklaration för företagen i betänkande 2002/03:\r\nSkU12. Utskottet konstaterade att det är viktigt att\r\nregelförenklingsarbetet  på skatte- och  tullområdet\r\nsåvitt avser företagen fortsätter  men att frågan om\r\nförenklingar  ibland  kan  vara  komplicerad.   Till\r\nexempel         kan,        menade        utskottet,\r\nförenklingsambitionerna  ibland komma i konflikt med\r\nkraven   på   rättvisa   och   kontrollerbarhet    i\r\nbeskattningen.  Utskottet ansåg att det har skett en\r\nhel  del  under  senare  år  som  är  positivt  från\r\nförenklingssynpunkt   och   noterade   dessutom  med\r\ntillfredsställelse att regeringen håller  på med ett\r\nantal   konkreta   och  handfasta  förenklings-  och\r\nförbättringsprojekt  i  vad särskilt avser de mindre\r\nföretagen. Utskottet avstyrkte motionerna. Riksdagen\r\nföljde utskottet.\r\n\r\nMyndigheters information till och kommunikation\r\nmed personer med funktionshinder\r\n\r\nEnligt 4 § förvaltningslagen  skall  varje myndighet\r\nlämna upplysningar, vägledning, råd och  annan sådan\r\nhjälp  till  enskilda  i frågor som rör myndighetens\r\nverksamhetsområde.  Hjälpen   skall   lämnas  i  den\r\nutsträckning som är lämplig med hänsyn  till frågans\r\nart,  den  enskildes behov av hjälp och myndighetens\r\nverksamhet.  Enligt  8  §  förvaltningslagen  bör en\r\nmyndighet vid behov anlita tolk när den har att göra\r\nmed  någon  som inte behärskar svenska eller som  är\r\nallvarligt hörsel- eller talskadad.\r\n\r\nBestämmelsen  innebär alltså att myndigheterna bör\r\nanlita tolk i mellanhavanden med icke svenskspråkiga\r\npersoner eller personer  med allvarlig hörsel- eller\r\ntalskada. Tolkhjälpen skall  vara avgiftsfri för den\r\nenskilde.  Någon motsvarighet till  bestämmelsen  om\r\nhörsel-  och   talskadade   har  inte  ansetts  böra\r\nmeddelas i förvaltningslagen  i  fråga om synskadade\r\n(prop. 1971:30 s. 379 och 382).\r\nEnligt  förordningen  (2001:526)  om  de  statliga\r\nmyndigheternas    ansvar   för   genomförandet    av\r\nhandikappolitiken skall myndigheterna särskilt verka\r\nför att deras lokaler, verksamhet och information är\r\ntillgängliga för personer med funktionshinder.\r\n\r\nI  slutbetänkandet  Ett   samhälle   för  alla  (SOU\r\n1992:52)  föreslog  1989 års handikapputredning  ett\r\ntillägg i 4 § förvaltningslagen  för att understryka\r\nvikten av att personer med funktionshinder  får  den\r\nhjälp de behöver för att kunna ta del av information\r\nfrån  myndigheter.  Tillägget  skulle  innebära  att\r\nmyndigheter  inom  stat,  kommun  och landsting blev\r\nskyldiga  att se till att personer som  av  fysiska,\r\npsykiska eller  andra  skäl möter svårigheter att få\r\ntillgång till upplysningar och uppgifter ur allmänna\r\nhandlingar   får   behövlig    hjälp    med   detta.\r\nUtredningens förslag föranledde ingen åtgärd.\r\n\r\nI Bemötandeutredningens slutbetänkande  Lindqvists\r\nnia - nio vägar att utveckla bemötandet av  personer\r\nmed  funktionshinder  (SOU 1999:21) menade utredaren\r\natt förvaltningslagens  intentioner  inte uttrycktes\r\ntillräckligt klart i 4 §. Den nuvarande utformningen\r\nger  myndigheterna  ett  stort utrymme att  i  varje\r\nenskilt fall göra en bedömning av vilken information\r\nde  anser är rimligt att tillhandahålla,  trots  att\r\nden enskildes  behov  borde styra detta. Rätten till\r\nanpassad  information är,  ansåg  utredaren,  knuten\r\ntill grundläggande  demokratiska rättigheter, varför\r\nlagtexten  borde  förtydligas.   Utredaren  föreslog\r\ndärför  att  frågan  om  hur  rätten  till  anpassad\r\ninformation,  bl.a.  med hjälp av den nya  tekniken,\r\nkunde      stärkas      skulle     behandlas      av\r\nDemokratiutredningen. Frågan  togs  emellertid  inte\r\nupp av utredningen.\r\nI   ett   delbetänkande   av   Offentlighets-  och\r\nsekretesskommittén, Offentlighetsprincipen  och  den\r\nnya    tekniken    (SOU   2001:3),   föreslogs   att\r\nutskriftsundantaget     i     2     kap.     13    §\r\ntryckfrihetsförordningen  skulle  tas  bort  så  att\r\nrätten  att  få  en  avskrift  eller  en kopia av en\r\nallmän   handling   kommer   att   gälla  i  princip\r\ngenerellt,  dvs.  oavsett  i vilken form  handlingen\r\nfinns  lagrad.  I  dagsläget,  framhöll   kommittén,\r\nsaknas  rätt  för  den  enskilde att få ut en allmän\r\nhandling, som lagrats i elektronisk  form,  i  annan\r\nform     än     som     utskrift.    Av    2    kap.\r\ntryckfrihetsförordningen  framgår  att myndigheterna\r\nenbart  är  skyldiga att tillhandahålla  utskrifter.\r\nBestämmelserna  i  15  kap. 4 § sekretesslagen och 4\r\noch 5 §§ förvaltningslagen innebär inte heller någon\r\nutvidgning  av  den  enskildes   rättigheter  enligt\r\ntryckfrihetsförordningen i detta avseende.  Man  kan\r\nalltså inte åberopa dessa bestämmelser för att få ut\r\nen  offentlig  handling, som lagrats elektroniskt, i\r\nannan   form  än  som   utskrift.   Förslaget   från\r\nOffentlighets-     och     sekretesskommittén    att\r\nutskriftsundantaget i 2 kap.  13 § tas bort skulle i\r\npraktiken innebära att det införs  en skyldighet för\r\nmyndigheterna att lämna ut allmänna  handlingar  som\r\nfinns  lagrade  elektroniskt  i elektronisk form. En\r\nkonsekvens av förslaget som utredningen framhöll var\r\natt det skulle förbättra synskadades möjligheter att\r\nutnyttja rätten till insyn.\r\nRegeringen valde med hänsyn till  behovet av skydd\r\nför den personliga integriteten att inte föreslå att\r\ni  grundlagen  införa en skyldighet för  myndigheter\r\natt lämna ut allmänna  handlingar i elektronisk form\r\n(prop. 2001/02:70 s. 28).  Däremot  ansåg regeringen\r\natt tryckfrihetsförordningen bör ändras  så  att den\r\nmöjliggör  ett  införande  av en sådan skyldighet  i\r\nvanlig lag.\r\nKonstitutionsutskottet     delade      regeringens\r\nbedömning i frågan (bet. 2001/02:17 s. 17).\r\n\r\nVåren 2000 godkände riksdagen regeringens förslag om\r\nen  nationell  handlingsplan  för handikappolitiken,\r\nFrån  patient  till medborgare (prop.  1999/2000:79,\r\nbet. 1999/2000:SoU14,  rskr.  1999/2000:240). Därmed\r\ngäller      följande     nationella     mål      för\r\nhandikappolitiken:\r\n\r\n- en samhällsgemenskap med mångfald som grund,\r\n-\r\n-  att  samhället  utformas  så  att  människor  med\r\nfunktionshinder  i alla åldrar blir fullt delaktiga\r\ni samhällslivet samt\r\n-\r\n- jämlikhet i levnadsvillkor för flickor och pojkar,\r\nkvinnor och män med funktionshinder.\r\n-\r\nFöljande arbetsområden  skall enligt handlingsplanen\r\nprioriteras under de närmaste åren:\r\n\r\n1. att  se till att handikapperspektivet  genomsyrar\r\nalla samhällssektorer,\r\n2.\r\n3. att skapa ett tillgängligt samhälle samt\r\n4.\r\n5. att förbättra bemötandet.\r\n6.\r\nDet innebär  bl.a.  att  statliga  myndigheter får i\r\nuppdrag  att  integrera handikapperspektivet  i  sin\r\nverksamhet.  Till  exempel  skall  de  anpassa  sina\r\nlokaler  och  sin   information   så  att  den  blir\r\ntillgänglig för alla samhällsmedborgare.\r\n\r\nI december 2002 överlämnade regeringen  skrivelsen\r\nUppföljning  av  den Nationella handlingsplanen  för\r\nhandikappolitiken  (skr. 2002/03:25) till riksdagen.\r\nI skrivelsen redogör  regeringen för hur arbetet med\r\natt  genomföra  den nationella  handlingsplanen  för\r\nhandikappolitiken  utvecklats  sedan våren 2000. Vad\r\ngäller  statliga  myndigheter och  institutioner  är\r\nmålet att stora och  besöksviktiga  myndigheter fram\r\ntill år 2005 skall göra sin verksamhet  tillgänglig.\r\nDet  skall  ske  genom handlingsplaner som redovisar\r\nhur  myndigheters lokaler,  information  och  övriga\r\nverksamhet  kan  göras  tillgänglig  och  användbar.\r\nRegeringen  avser  att vart tredje år i en skrivelse\r\nåterkomma till riksdagen  med en redogörelse för hur\r\narbetet    med    att    genomföra   handlingsplanen\r\nfortskrider.\r\nI   skrivelsen   meddelar  regeringen   även   att\r\nHandikappombudsmannen  (HO) under 2003 kommer att få\r\ntill   uppgift   att   bl.a.  stödja   de   statliga\r\nmyndigheternas tillgänglighetsskapande  arbete genom\r\natt utveckla, förankra och sprida riktlinjer för dem\r\ndärvidlag.  I  november 2002 skickades HO:s  förslag\r\ntill riktlinjer  för en tillgänglig statsförvaltning\r\npå    remiss   till   handikapporganisationer    och\r\nmyndigheter,   och   under   våren   2003  avser  HO\r\nfastställa  riktlinjerna.  Ett  avsnitt i  förslaget\r\ngäller kommunikation och information.  I  detta slås\r\nfast    att    människor    med   olika   typer   av\r\nfunktionshinder   skall   kunna   kommunicera    med\r\nmyndigheter och söka information på lika villkor som\r\nandra  medborgare.  I avsnittet behandlas riktlinjer\r\nför   bl.a.   telefonsamtal,    korrespondens    och\r\nmeddelanden, skriftlig information och webbplats och\r\ne-tjänster.\r\n\r\nSpråkhjälp vid myndighetskontakter\r\n\r\nSom  framgått  i föregående avsnitt skall enligt 4 §\r\nförvaltningslagen      varje     myndighet     lämna\r\nupplysningar, vägledning,  råd och annan sådan hjälp\r\ntill   enskilda   i  frågor  som  rör   myndighetens\r\nverksamhetsområde.   Hjälpen   skall  lämnas  i  den\r\nutsträckning som är lämplig med  hänsyn till frågans\r\nart, den enskildes behov av hjälp  och  myndighetens\r\nverksamhet.  Enligt  8  § förvaltningslagen  bör  en\r\nmyndighet vid behov anlita tolk när den har att göra\r\nmed någon som inte behärskar  svenska  eller  som är\r\nallvarligt hörsel- eller talskadad.\r\n\r\nRegeln  om  tolk  tar  sikte  inte bara på muntlig\r\ntolkning vid förhandlingar, förhör  osv.  utan också\r\npå   skriftlig   översättning   när   handlingar  på\r\nfrämmande språk ges in till myndigheterna  eller när\r\ndessa  skall  meddela  sig skriftligt med någon  som\r\ninte   förstår   svenska.   I    förarbetena   ansåg\r\ndepartementschefen att den som behöver tolk vid sina\r\nkontakter med myndigheterna bör få  sådant bistånd i\r\nall rimlig utsträckning. Vilken utsträckning  som är\r\nrimlig  ansågs  bero  på bl.a. tillgången på tolkar,\r\nsom kan variera från en  ort  till en annan och även\r\nväxla   med   tiden.   Kostnaden   för    samhällets\r\ntolkservice  måste stå i rimlig proportion till  den\r\nbetydelse som  ärendet  har  för  den  enskilde. Med\r\nhänsyn till det ansåg departementschefen  att  något\r\nabsolut  krav  på tolkning och översättning inte bör\r\nföreskrivas i förvaltningslagen (prop. 1985/86:80 s.\r\n27).\r\nVidare gäller  regeln  om tolk vid handläggning av\r\nalla   ärenden  hos  förvaltningsmyndigheter,   inte\r\nenbart ärenden  som rör myndighetsutövning mot någon\r\nenskild. Myndigheterna kan själva vidta åtgärder för\r\natt minska behovet  av  att anlita särskilda tolkar,\r\nt.ex. genom att översätta  vissa  hos  myndigheterna\r\nvanligt förekommande blanketter till olika främmande\r\nspråk. Det bör även uppmärksammas att en  inlaga som\r\nkommer in till en myndighet inte får avvisas  enbart\r\nav  det  skälet  att den inte är avfattad på svenska\r\n(prop. 1971:30 s.  382).  Med nuvarande lagstiftning\r\nåvilar  det  emellertid  inte   myndigheten  att  ha\r\nsärskild   översättarservice  ordnad,   varför   den\r\nenskilde i sådana  fall  får  räkna  med  risken för\r\nförsening (prop. 1973:30 s. 72).\r\nFörvaltningslagen innehåller ingen regel  om vilka\r\nkvalifikationer  den  skall ha som fullgör uppdraget\r\nsom tolk i ärenden hos  en  förvaltningsmyndighet. I\r\nförarbetena framhöll departementschefen  att  när en\r\nmyndighet anlitar tolk, måste den se till att tolken\r\när  tillräckligt  kvalificerad  och i övrigt lämplig\r\nför uppgiften. En auktoriserad tolk är därför oftast\r\natt föredra framför en oauktoriserad.  En  reglering\r\nav vilka kompetenskrav som bör ställas på de  tolkar\r\nsom  myndigheterna  anlitar  riskerar  dock att leda\r\ntill  en  onödigt  byråkratisk  syn  på  tolkfrågan,\r\nvarför departementschefen ansåg att frågan  inte bör\r\nregleras (prop. 1985/86:80 s. 28).\r\nAllmänt     bygger     lagstiftningen    på    den\r\nunderförstådda förutsättningen  att  svenska språket\r\nskall  användas av myndigheterna. Sedan  våren  2000\r\nhar enligt  lagen  (1999:1175)  om  rätt att använda\r\nsamiska  hos  förvaltningsmyndigheter och  domstolar\r\noch lagen (1999:1176) om rätt att använda finska och\r\nmeänkieli hos förvaltningsmyndigheter  och domstolar\r\nenskilda rätt att använda minoritetsspråken samiska,\r\nfinska    och    meänkieli    hos    domstolar   och\r\nförvaltningsmyndigheter   med   verksamhet    i   de\r\ngeografiska områden där språken använts av hävd  och\r\nfortfarande   används  i  tillräcklig  utsträckning.\r\nFörslagen innebär  också rätt att i dessa områden få\r\nförskoleverksamhet och äldreomsorg helt eller delvis\r\npå de nämnda språken.\r\n\r\nFrågan om myndighets  skyldighet  att låta översätta\r\nen  på  utländskt språk författad överklagandeskrift\r\ntill  svenska   har   behandlats  av  JO  (1999/2000\r\ns. 216).     JO     konstaterade      därvid     att\r\nförvaltningslagens 8 § inte uppställer något absolut\r\nkrav på att tolk skall anlitas när en myndighet  har\r\natt  göra  med  någon  som  inte  behärskar  svenska\r\nspråket,  och  att  lagstiftningen  således inte ger\r\nstöd  för att myndigheter skall tvingas  till  någon\r\nslentrianmässig   översättning  av  alla  inkommande\r\nhandlingar  på främmande  språk.  Den  i  JO-ärendet\r\naktuella myndigheten  har  för  JO  uppgett  att den\r\nnormalt ser till att en överklagandeskrift översätts\r\nmen  att  om  en  klagande  bedöms  kunna få fram en\r\növersättning på egen hand denne inledningsvis ombeds\r\natt  inkomma  med  en sådan. Vidare har  myndigheten\r\nuppgett att den låter översätta ett överklagande, om\r\nklaganden som svar på uppmaningen att inkomma med en\r\növersättning  uppger  att  han  inte  behärskar  det\r\nsvenska språket,  alternativt  inte  hör  av sig. JO\r\nfann   inte   skäl   att  uttala  någon  kritik  mot\r\nmyndigheten i detta avseende  eller  att vidta någon\r\nytterligare åtgärd.\r\n\r\nKonstitutionsutskottet   behandlade   i   betänkande\r\n2001/02:KU15   ett   motionsyrkande   om  bl.a.  att\r\nminoritetsspråken  skulle kunna användas  också  hos\r\ncentrala myndigheter.  Utskottet  avstyrkte motionen\r\nmed  hänvisning  till tidigare ställningstagande  av\r\nutskottet  (bet.  1999/2000:KU6)  och  bedömning  av\r\nregeringen  (prop.  1998/99:143),  som  innebar  att\r\nSverige är enspråkigt i den offentliga förvaltningen\r\noch  att  rikstäckande   bestämmelser  om  rätt  att\r\nanvända samiska, finska och  meänkieli hos domstolar\r\noch förvaltningsmyndigheter skulle  kunna bli mycket\r\nresurskrävande, både ekonomiskt och när  det  gäller\r\ntillgången  till  språkkunnig  personal.  Att  i dag\r\ngenomföra rikstäckande åtgärder skulle därför enligt\r\nutskottet    vara    i    det   närmaste   praktiskt\r\nogenomförbart.\r\n\r\nKonsumentvägledning i kommunerna\r\n\r\nI propositionen Handlingsplan för konsumentpolitiken\r\n2001-2005   (prop.   2000/01:135)   gör   regeringen\r\nbedömningen att den kommunala  konsumentvägledningen\r\när  nödvändig  och  att  det  är  viktigt  att  alla\r\nmänniskor   i   Sverige  har  tillgång  till   lokal\r\nkonsumentvägledning.   Enligt   regeringen   är  det\r\nglädjande att fler kommuner nu satsar på någon  form\r\nav  konsumentvägledning,  men  att  ambitionen måste\r\nvara     att     alla    kommuner    tillhandahåller\r\nkonsumentvägledning  och att vägledningen håller hög\r\nkvalitet.    Av    hänsyn   till    den    kommunala\r\nsjälvstyrelsen  ansåg   regeringen   dock   att  den\r\nkommunala   konsumentvägledningen   bör   vara   ett\r\nfortsatt frivilligt åtagande i kommunerna.\r\n\r\nLagutskottet  delade  regeringens  bedömning (bet.\r\n2001/02:LU2).  Riksdagen  följde  utskottet   (rskr.\r\n2001/02:51).\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nI   fråga   om   myndigheters   bemötande   av   och\r\nserviceskyldighet   gentemot  allmänheten  vidhåller\r\nutskottet sin tidigare  uppfattning  att  det  torde\r\nvara  mer  effektivt att inom förvaltningen motverka\r\nbrister  härvidlag   genom  utbildningsinsatser  och\r\nandra    åtgärder,   t.ex.    servicedialoger    och\r\nserviceåtaganden,  än  genom  att  göra  ändringar i\r\nförvaltningslagen. Utskottet kan även konstatera att\r\ndet   inom   ramen   för  det  förvaltningspolitiska\r\nhandlingsprogrammet pågår  arbete  med  att utveckla\r\nmyndigheternas service till medborgare och  företag.\r\nUtskottet  avstyrker  därför motionerna 2002/03:K215\r\n(c) och 2002/03:So296 (c) yrkande 3.\r\n\r\nFormen för underrättelse  om  en myndighets beslut\r\när   enligt   huvudregeln   att  myndigheten   själv\r\nbestämmer  om  underrättelse  skall  ske  skriftligt\r\neller  muntligt,  men  om  parten  begär  det  skall\r\nunderrättelse  ske  skriftligt. JO har  uttalat  att\r\nbeslut som går part emot  enligt  nuvarande  ordning\r\nbör   tillhandahållas   parten   i  skriftlig  form.\r\nUtskottet vidhåller sin tidigare uppfattning att det\r\ninte  är  motiverat  att  ändra  de  nu   redovisade\r\nbestämmelserna  i  förvaltningslagen.  På nu anförda\r\ngrunder avstyrks motion 2002/03:K269 (v).\r\nVad  gäller  dröjsmålstalan noterar utskottet  att\r\nriksdagen under  det  pågående  riksmötet riktat ett\r\ntillkännagivande  till regeringen  om  att  det  bör\r\nsättas upp en bestämd  tid inom vilken myndigheterna\r\nmåste  ha  svarat  eller  handlagt   ett  ärende  om\r\nföretagsstart.      Inom      ramen      för     det\r\nförvaltningspolitiska handlingsprogrammet  har olika\r\nmyndigheter    ställt    ut   löften   i   form   av\r\nserviceåtaganden till medborgarna  och  företagen om\r\nvad  de kan förvänta sig eller kräva när det  gäller\r\nt.ex.   handläggningstider.  En  generell  reglering\r\ndärvidlag  skulle  riskera att försvåra anpassningen\r\ntill  enskilda  myndigheters   förutsättningar.  Mot\r\ndenna  bakgrund  vidhåller  utskottet  sin  tidigare\r\nuppfattning att det inte har visat sig föreligga ett\r\ngenerellt  behov  av  att  införa   en   rätt   till\r\ndröjsmålstalan  eller ett system med tidsgränser för\r\nmyndighetsansvar.   Motionerna   2002/03:K363  (kd),\r\n2002/03:K226 (kd) och 2002/03:K241  (c)  yrkande  36\r\navstyrks därför.\r\nI   fråga   om   regelförenklingsarbetet   noterar\r\nutskottet att riksdagen under det pågående riksmötet\r\näven riktat ett tillkännagivande till regeringen  om\r\nbehovet  av att intensifiera regelförenklingsarbetet\r\navseende företagande.  Inom  Regeringskansliet pågår\r\nlöpande  ett arbete med att förenkla  regler.  Något\r\nnytt  uttalande   av   riksdagen   för   att   fästa\r\nregeringens     uppmärksamhet    på    behovet    av\r\nregelförenklingar    mer   allmänt   behövs   enligt\r\nutskottets mening inte.  Utskottet  avstyrker därför\r\nmotion 2002/03:K336 (fp).\r\nFunktionsnedsättning får enligt utskottets  mening\r\ninte   utgöra   ett   hinder   för  att  ta  del  av\r\nmyndighetsinformation     och    kommunicera     med\r\nmyndigheter. Det är enligt utskottets mening av stor\r\nvikt att myndigheterna arbetar  aktivt  med att göra\r\nsin verksamhet tillgänglig. Utskottet vill härvidlag\r\nbetona de nationella målen i handikappolitiken,  och\r\nutskottet    instämmer    i   de   ovan   redovisade\r\nutgångspunkterna   för   de   riktlinjer    för   en\r\ntillgängligare  statsförvaltning  som  tas  fram  av\r\nHandikappombudsmannen under våren 2003. Mot bakgrund\r\nav     den     nationella     handlingsplanen    för\r\nhandikappolitiken   utgår   utskottet    från    att\r\nregeringen  delar  utskottets uppfattning. Utskottet\r\nanser därför att det tills vidare inte är nödvändigt\r\nmed  några  sådana tillkännagivanden  som  begärs  i\r\nmotionerna   2002/03:K334    (m)   yrkande   2   och\r\n2002/03:K359 (s).\r\nVad gäller myndigheters kontakt med invandrare med\r\nbristande  kunskaper  i  svenska  har  myndigheterna\r\nenligt   den   nuvarande   ordningen    en    allmän\r\nserviceskyldighet     att     lämna    upplysningar,\r\nvägledning,  råd  m.m.  i frågor som  rör  det  egna\r\nverksamhetsområdet. Däremot  innebär ordningen ingen\r\nabsolut      rätt      till      språkhjälp      vid\r\nmyndighetskontakter, men myndigheterna bör vid behov\r\nse  till  att  sådan  hjälp  anlitas.  Samtidigt bör\r\nnoteras  att  en inlaga avfattad på annat  språk  än\r\nsvenska  inte  är  skäl  att  avvisa  denna.  För  i\r\nsynnerhet myndigheter  som  har omfattande kontakter\r\nmed personer som inte behärskar  svenska  förefaller\r\ndet   således   av   bl.a.   arbetsekonomiska   skäl\r\nrationellt att vidta åtgärder som minskar behovet av\r\nspråkhjälp,   t.ex.   genom  översättning  av  vissa\r\nblanketter  till  olika främmande  språk.  Utskottet\r\nvidhåller  sitt  tidigare   ställningstagande,   att\r\nSverige    är    enspråkigt    i    den   offentliga\r\nförvaltningen. Enligt utskottets mening  innebär  de\r\nnuvarande  bestämmelserna en rimlig avvägning mellan\r\nden enskildes  behov  och samhällets kostnad. Vidare\r\nskulle     ett     beslut     om     att      ålägga\r\nkonsumentsekreterarna   i   kommunerna   att   bistå\r\ninvandrare  med  bristande  kunskaper  i svenska som\r\nvänder  sig  till  en  myndighet  dels  riskera  att\r\ninnebära att konsumentsekreterare åläggs  en uppgift\r\nsom de inte är tillräckligt kvalificerade för med de\r\neventuella  konsekvenser  det skulle kunna få,  dels\r\ninskränka   på  den  kommunala   självstyrelsen   då\r\nkonsumentvägledning   är  ett  frivilligt  kommunalt\r\nåtagande.  På  nu anförda  grunder  avstyrks  motion\r\n2002/03:K299 (s).\r\n\r\nÖppenhet i förvaltningen\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet utgår  från  att  regeringen  delar\r\nutskottets    inställning    i    fråga    om\r\nöppenhetsfrågornas  betydelse  och  avstyrker\r\ndärför ett motionsyrkande om tillkännagivande\r\nrörande  att  offentliganställda  skall   ges\r\ngrundläggande          information         om\r\nmeddelarfriheten.\r\n\r\nMotion\r\n\r\n\r\nI  motion 2002/03:K274 av  Alice  Åström  m.fl.  (v)\r\nföreslås  att  riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom sin mening att  alla  anställda  inom  offentlig\r\nverksamhet  skall  få  grundläggande information  om\r\nmeddelarfriheten     och     efterforskningsförbudet\r\n(yrkande 1).\r\n\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\n\r\nOffentlighetsprincipen\r\n\r\nOffentlighetsprincipen är en hörnsten  i den svenska\r\ndemokratin.  Den  regleras  bl.a. i regeringsformen,\r\ntryckfrihetsförordningen,  yttrandefrihetsgrundlagen\r\noch  sekretesslagen.  I  regeringens   skrivelse  om\r\nförvaltningspolitiken (skr. 2000/01:151) uttalas att\r\nmedborgare   och  medier  skall  ha  tillgång   till\r\nupplysningar  efter   eget   val  och  oberoende  av\r\nmyndigheternas      informationsverksamhet.      Att\r\nmedborgarna  har kunskap  om  offentlighetsprincipen\r\ninnebär att de känner till och begriper reglerna och\r\nvet hur de kan  utnyttja  dem  i praktiken. En öppen\r\nmyndighet innebär enligt regeringen att\r\n\r\n- medborgarna har goda möjligheter till insyn i dess\r\nverksamhet,\r\n-\r\n- den enskilde får god information i sitt ärende,\r\n-\r\n-  arbetsklimatet i organisationen  uppmuntrar  till\r\nintern  debatt  och att de anställda är delaktiga i\r\nutvecklingen av verksamheten.\r\n-\r\nI skrivelsen slås fast att öppenheten är grunden för\r\nallmänhetens   förtroende    för   myndigheter   och\r\nförvaltningar   -   och   därmed   för   demokratin.\r\nUndersökningar   visar  att  detta  förtroende   har\r\nminskat under senare  år. Det vilar alltså ett stort\r\nansvar på politiker och  tjänstemän i den offentliga\r\nsektorn att hålla kvar allmänhetens förtroende på en\r\nhög nivå.\r\n\r\nRegeringen uttalar i skrivelsen  att vårt land har\r\nett  regelverk som ger möjligheter till  mycket  god\r\ninsyn,  men  det finns klara brister i de anställdas\r\nkunskaper  och   därmed   även  i  efterlevnaden  av\r\nreglerna. En annan oroande  faktor  är att det finns\r\nstudier som pekar på att tystnaden på  de offentliga\r\narbetsplatserna ökat. Många känner inte  till  eller\r\nvågar  inte använda sig av sin lagstadgade yttrande-\r\noch meddelarfrihet.\r\n\r\nKampanjen Öppna Sverige\r\n\r\nInom   ramen    för    sitt    förvaltningspolitiska\r\nhandlingsprogram har regeringen tagit initiativ till\r\nkampanjen Öppna Sverige i syfte  att  förbättra  den\r\nyttre  och  inre  öppenheten  inom offentlig sektor.\r\nKampanjen  startade hösten 2000  och  har  letts  av\r\nRådet för Öppna  Sverige. Representanter för staten,\r\nSvenska Kommunförbundet  och Landstingsförbundet har\r\ningått  i  rådet,  och  dess sekretariat  har  varit\r\nknutet  till  Justitiedepartementet.  Kampanjen  har\r\nbl.a. arbetat med  att  förbättra  tillämpningen  av\r\noffentlighetsprincipen  inom  den offentliga sektorn\r\noch verka för en större öppenhet  på arbetsplatserna\r\ni den offentliga sektorn.\r\n\r\nKampanjen avslutade sitt arbete den  30 juni 2002.\r\nRådet för Öppna Sverige har i sin slutrapport  Öppna\r\nSverige  -  för  en  öppen offentlig förvaltning (Ds\r\n2002:27)   redovisat   sin   verksamhet   och   sina\r\nslutsatser. Rådet rapporterar  att totalt mer än 230\r\norganisationer        (myndigheter,        kommuner,\r\nlandsting/regioner    och   försäkringskassor)   har\r\ndeltagit  aktivt  i Öppna  Sverige-kampanjen.  Öppna\r\nSveriges hemsida, www.oppnasverige.gov.se  har varit\r\nen   viktig   kanal   till   projektledarna   i   de\r\norganisationer  som  engagerat  sig  och  till andra\r\nintressenter  och  allmänheten.  Hemsidan innehåller\r\ninformation,  utbildnings- och arbetsmaterial,  goda\r\nexempel,  nyheter,  debattartiklar,  viktiga  länkar\r\nm.m.  Rådet   föreslår  att  en  permanent  funktion\r\ninrättas  för  att   främja  öppenhet  och  insyn  i\r\noffentlig förvaltning.  Den  bör  arbeta  med  bl.a.\r\nverksamhetsområdet stimulans och stöd till offentlig\r\nförvaltning.  Funktionen  bör  verka  inom  hela den\r\noffentliga förvaltningen och arbeta i nära samarbete\r\nmed      departement,      myndigheter,      Svenska\r\nKommunförbundet,   Landstingsförbundet   och   andra\r\ncentrala samhällsorganisationer. Öppenhetsfunktionen\r\nbör   enligt   förslaget   förläggas   till  Statens\r\nkvalitets- och kompetensråd och den bör ledas av ett\r\nsärskilt  öppenhetsråd  med företrädare för  staten,\r\nSvenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet.\r\n\r\nStatens kvalitets- och kompetensråd\r\n\r\nI  budgetpropositionen  för  2003  (prop.  2002/03:1\r\nutg.omr. 2 bil. 1) uttalar  regeringen att den under\r\nhösten 2002 avser att ta ställning  till förslagen i\r\nrapporten.  Regeringen  har  uppdragit  åt   Statens\r\nkvalitets-  och kompetensråd att fr.o.m. den 1  juli\r\n2002 och tills  vidare  ansvara för driften av Öppna\r\nSveriges hemsida.\r\n\r\nEnligt regeringens regleringsbrev  för  budgetåret\r\n2003  avseende  Statens  kvalitets- och kompetensråd\r\nskall Statens kvalitets- och  kompetensråd  samverka\r\nmed  kommun- och landstingssektorn i öppenhetsfrågor\r\noch därvid bl.a. säkerställa att den information och\r\ndet material  om öppenhet som finns tillgängligt via\r\nÖppna Sveriges  webbplats  elektroniskt kan erbjudas\r\nkommuner, landsting, myndigheter  och  allmänhet för\r\nspridning.   Ett   av   myndighetens   mål   är  att\r\ntillhandahålla  efterfrågestyrt  och behovsrelaterat\r\nstöd     till     statsförvaltningens    långsiktiga\r\nkompetensförsörjning   genom   bl.a.  utveckling  av\r\nledningskompetens  och  spridning  av  grundläggande\r\nförvaltningskunskap    inklusive     öppenhet    och\r\ninsynsfrågor.\r\n\r\nUtvecklingsrådet för den statliga sektorn\r\n\r\nUtvecklingsrådet  för  den  statliga sektorn  är  en\r\nideell förening vars medlemmar är Arbetsgivarverket,\r\nOffentliganställdas  Förhandlingsråd,   SACO-S   och\r\nSEKO.   Utvecklingsrådet   stöder   i   första  hand\r\npartsgemensamt    lokalt   utvecklingsarbete,    men\r\nbedriver      även     centrala      partsgemensamma\r\nutvecklingsområden.  Ett  aktuellt utvecklingsområde\r\när Öppenhet på statliga arbetsplatser,  vilket bl.a.\r\nhar uppmärksammats av regeringen i dess skrivelse om\r\nförvaltningspolitiken (skr. 2000/01:151).  Målet för\r\nprojektet  är  att  bidra  till  kunskap hos statens\r\nchefer och medarbetare om offentlighetsprincipen med\r\ntyngdpunkt  på  yttrande- och meddelarfriheten.  Det\r\nskall också bidra  till  en  öppen  och  konstruktiv\r\ndialog  på myndigheter och hitta exempel på  metoder\r\nsom kan användas för att främja öppenhet och erbjuda\r\nstöd till  myndigheter  som  vill  öka öppenheten på\r\narbetsplatserna  genom  att  systematiskt  förbättra\r\ndialogen   mellan   medarbetare   och    chef   samt\r\nmedarbetare  emellan.  Projektet  gav under 2002  ut\r\nskriften   Bara   vi  har  tydliga  regler   så.   -\r\nyttrandefrihet  och   meddelarfrihet   för  statligt\r\nanställda   (Utvecklingsrådet   2002).   I  skriften\r\nfokuseras myndigheternas öppenhet i förhållande till\r\nomvärlden  och  de rättigheter och skyldigheter  som\r\ngäller för statligt  anställda.  Syftet med skriften\r\när att kortfattat göra det tydligt  vilka regler som\r\ngäller  för öppenhet på statliga arbetsplatser.  Det\r\nhandlar bl.a.  om informationsfrihet, yttrandefrihet\r\noch angränsande  frågor. Rättsfall och JO-uttalanden\r\nrefereras  för att  ge  arbetsgivare  och  anställda\r\ninsikt i hur reglerna kan tillämpas.\r\n\r\nTidigare riksdagsbehandling\r\n\r\nKonstitutionsutskottet   behandlade   i   betänkande\r\n2001/02:KU24      frågan     om     kunskaper     om\r\noffentlighetsprincipen  generellt  och  därmed också\r\nstörre öppenhet på arbetsplatser inom den offentliga\r\nsektorn.   Utskottet   var   av   uppfattningen  att\r\nöppenhetsfrågorna  även fortsättningsvis  bör  ägnas\r\nstor uppmärksamhet och  att ytterligare åtgärder kan\r\nbehöva   övervägas.  Utskottet   utgick   från   att\r\nregeringen  delar  utskottets  inställning och ansåg\r\ndet   därför   inte  nödvändigt  med  några   sådana\r\ntillkännagivanden som begärdes i motioner.\r\n\r\n\r\nUskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet vidhåller  sin  tidigare  uppfattning  att\r\nöppenhetsfrågorna  bör  ägnas stor uppmärksamhet och\r\natt det kan finnas behov av att överväga ytterligare\r\nåtgärder   utöver  de  som  redan   har   vidtagits.\r\nUtskottet utgår från att regeringen delar utskottets\r\ninställning  i  denna  fråga.  Det  är  därför  inte\r\nnödvändigt   med  ett  sådant  tillkännagivande  som\r\nbegärs i motion 2002/03:K274 (v) yrkande 1.\r\n\r\n\r\nDiarier på Internet\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet  avstyrker   med   hänvisning  till\r\npågående  arbete  ett motionsyrkande  om  att\r\ndiarier hos riksdagen  och  regeringen  skall\r\nläggas  ut på Internet. Jämför reservation  6\r\n(fp, c).\r\n\r\nMotion\r\n\r\n\r\nI motion  2002/03:K241  av  Maud  Olofsson m.fl. (c)\r\nföreslås att riksdagen tillkännager  för  regeringen\r\nsom sin mening att regering och riksdag bör lägga ut\r\nsina   diarier   på  Internet  i  syfte  att  stärka\r\noffentlighetsprincipen  (yrkande 32). Överläggningar\r\nom sådana insatser i landets alla kommuner bör också\r\ninledas med kommun- och landstingsförbund.\r\n\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\n\r\nDen   1   januari  2001  infördes   en   ändring   i\r\npersonuppgiftsförordningen      (1998:1191)      som\r\nunderlättar  för kommuner och landsting att lägga ut\r\nbl.a.   diarier    och    protokoll   på   Internet.\r\nPersonuppgifter som direkt pekar ut den registrerade\r\nfår  dock  endast  läggas  ut  om  det  inte  gäller\r\nkänsliga   personuppgifter   eller   uppgifter    om\r\nlagöverträdelser enligt 13 § respektive 21 § person-\r\nuppgiftslagen  och  det saknas skäl att anta att det\r\nfinns  risk  för  att den  registrerades  personliga\r\nintegritet kränks genom överföringen. Publicering av\r\npersonuppgifter på  Internet kan också vara tillåten\r\nenligt särregler i annan  lag  eller förordning (2 §\r\npersonuppgiftslagen).  Sådana  särregler  har  t.ex.\r\nmeddelats för vissa offentliga register  på Internet\r\nt.ex.   i   9   §   förordningen  (1995:  1386)  med\r\ninstruktion för Patent-  och registreringsverket, 23\r\n§ rättsinformationsförordningen  (1999:175)  och 8 §\r\nandra  stycket förordningen (2001:720) om behandling\r\nav personuppgifter  i  verksamhet enligt utlännings-\r\noch medborgarskapslagstiftningen.\r\n\r\nRegeringens  mål  med arbetet  inom  ramen  för  det\r\nförvaltningspolitiska     handlingsprogrammet    som\r\nsammanfattas i begreppet 24-timmarsmyndighet  är att\r\nförenkla   och   förbättra   samhällsservicen   till\r\nmedborgare  och  företag. Det innebär att tillgången\r\ntill service skall  vara oberoende av tid och plats,\r\natt  kontakterna  med  myndigheterna   skall   göras\r\nenklare   och   att   kvaliteten  i  servicen  skall\r\nförbättras. Informationstekniken  skall användas för\r\natt underlätta för medborgarna att  få tillgång till\r\ninformation  som möjliggör ett aktivt  deltagande  i\r\nbeslutsprocesserna  i  den offentliga förvaltningen.\r\nDen skall också användas  för  att  öka medborgarnas\r\ninsyn  och möjligheter att följa handläggningen  och\r\nlämna  synpunkter   i  enskilda  ärenden.  Härigenom\r\nstärks       öppenheten,       demokratin        och\r\nmedborgarinflytandet.\r\n\r\nRegeringen  har  den  7  juni  2001  uppdragit  åt\r\nStatskontoret  att stimulera och stödja utvecklingen\r\nav 24-timmarsmyndigheter  genom  att tillsammans med\r\nmyndigheterna  utveckla och tillhandahålla  metoder,\r\nvägledningar och  avtal  samt initiera och genomföra\r\nsamverkansprojekt.  Arbetet  skall  syfta  till  att\r\nstimulera  myndigheterna   att  bedriva  ett  aktivt\r\nutvecklingsarbete    för    att    förbättra     sin\r\ntillgänglighet    och    service    med   hjälp   av\r\ninformationstekniken, genom åtgärder såsom bl.a. att\r\nta fram olika typer av vägledningar inom områden som\r\ninnehåll och utformning av hemsidor samt  att  efter\r\nett  arbete  i  kontakt  med  Datainspektionen lämna\r\nförslag    till    riktlinjer    för    elektroniskt\r\ntillgängliga  diarier  som  säkerställer  kraven  på\r\nöppenhet och insyn i myndigheternas verksamhet  utan\r\natt   ge   avkall  på  skyddet  för  den  personliga\r\nintegriteten.   Arbetet   skall   bedrivas   i  bred\r\nsamverkan   med  de  statliga  myndigheterna  och  i\r\nkontakt med företrädare  för kommuner, landsting och\r\nandra  aktörer av betydelse  för  denna  utveckling.\r\nAnnat  pågående  utrednings-  och  utvecklingsarbete\r\nskall  också  beaktas.  En  slutlig  redovisning  av\r\nuppdraget skall lämnas till regeringen senast den 30\r\njuni 2003.\r\nStatskontoret  presenterar  i  sin  halvårsrapport\r\ntill regeringen Utveckling av 24-timmarsmyndigheten.\r\nLägesrapport  december 2002 (Statskontoret  2002:30)\r\nbl.a. det samlade  utfallet för staten, kommuner och\r\nlandsting  inom  området   \"e-demokrati\",  däribland\r\nöppenhet vad gäller information  om  beslutsunderlag\r\netc.  på  Internet (s. 38 f.). Enligt rapporten  går\r\narbetet  med   att  lägga  ut  diarier  på  Internet\r\nfortfarande trögt.  Av myndigheterna rapporteras 8 %\r\nlägga ut sina diarier på Internet; motsvarande andel\r\nför kommunerna och landstingen är 5 respektive 29 %.\r\nAnnan typ av information, som protokoll, kalendarium\r\noch arkiv, är det vanligare  att  man  lägger  ut på\r\nInternet.  Ett  mönster är att stora myndigheter med\r\nstora utvecklingsresurser  har  kommit längre i sitt\r\narbete    än   mindre   myndigheter.   Statskontoret\r\nkonstaterar   också   när  det  gäller  området  \"e-\r\ndemokrati\", möjligheter  till insyn och delaktighet,\r\natt det för statens del pågår en positiv utveckling,\r\nmen att den sker från mycket låga nivåer (s. 35).\r\nI  januari  2003  publicerade  Statskontoret  inom\r\nramen  för sitt uppdrag  att  stimulera  och  stödja\r\nutvecklingen   av   24-timmarsmyndigheter  rapporten\r\nDiarier  på Internet -  vägledning  för  myndigheter\r\n(Statskontoret  2003:1).  I  rapporten ges praktiska\r\nanvisningar   till   de   kommunala   och   statliga\r\nmyndigheter   som  avser  att  göra   sina   diarier\r\ntillgängliga  på   Internet.   Riktlinjerna  belyser\r\nfrågor  kring  publicering  av diarier  på  Internet\r\navseende\r\n\r\n1         arbetsformer,\r\n2\r\n3         tekniska överväganden,\r\n4\r\n5         urval av information i diariet,\r\n6\r\n7         utformningen av informationen i diariet,\r\n8\r\n9         information i anslutning till diariet,\r\n10\r\n11        övergången till diarium på Internet.\r\n12\r\nBland annat framhåller Statskontoret att arbetet med\r\ndiarium  på  Internet  bör involvera  personer  från\r\nåtminstone  följande  funktioner  inom  myndigheten:\r\nregistrator, arkiv, IT-stöd,  extern information och\r\npresskontakt  och verksjuridik.  Vad  gäller  själva\r\ndiariet kan det inte göras omedelbart tillgängligt i\r\nsin helhet via  Internet, utan vissa uppgifter måste\r\ndöljas  för  att den  personliga  integriteten  inte\r\nskall   kränkas.    Först    måste   sekretessbelagd\r\ninformation   döljas.   När   den   sekretessbelagda\r\ninformationen  dolts  måste diariet anpassas  enligt\r\nbestämmelserna i personuppgiftslagen. Huvudregeln är\r\ndärvid att den information  som läggs ut på Internet\r\ninte får innehålla personuppgifter  som direkt pekar\r\nut  den  enskilde.  Vidare  måste  utformningen   av\r\ninformationen  i  diariet  anpassas  både med hänsyn\r\ntill     integritetsaspekter    och    begriplighet.\r\nUtformningen av ärendemeningar och annan information\r\ni diariet  får  dock inte bli sådan att diariet inte\r\nkan användas för myndighetens interna arbete. Utöver\r\nden information som finns i diariet måste det finnas\r\ninformation  som  gör   det  praktiskt  möjligt  för\r\nmedborgarna att använda diariet.  Diariet  på  nätet\r\nskall därför åtföljas av användarinstruktioner.\r\n\r\nI  budgetpropositionen  för  2003 (prop. 2002/03:1\r\nutg.omr.   2   bil.   1)   redogör  regeringen   för\r\nStatskontorets uppdrag att utarbeta  riktlinjer  för\r\nelektroniskt     tillgängliga     diarier.    Enligt\r\npropositionen kommer Statskontoret  tillsammans  med\r\nett   antal   andra   myndigheter  att  fungera  som\r\npilotmyndigheter härvidlag.\r\n\r\nRegeringen  beslutade  den  20  september  2001  (SB\r\n2001/8259)    att    starta    ett    projekt    för\r\neffektivisering      och     rationalisering      av\r\nRegeringskansliet.   I  januari   2003   överlämnade\r\nprojektet     en    rapport,     Ett     effektivare\r\nregeringskansli   -   förslag  till  åtgärder,  till\r\nregeringen. Vad beträffar  Regeringskansliets  arkiv\r\nbedrevs    under    2002    enligt   rapporten   ett\r\nutvecklingsarbete  till vilket  hörde  förberedelser\r\nför  Regeringskansliets   utveckling   till  en  24-\r\ntimmarsmyndighet,      vilket     bl.a.     omfattar\r\ntillgängliggörande av Regeringskansliets diarier och\r\nannan allmän information på Internet (s. 127).\r\n\r\nFrågan   om   diarier  på  Internet   har   tidigare\r\nbehandlats   av  konstitutionsutskottet,   bl.a.   i\r\nbetänkande 2001/02:KU17. Utskottet avstyrkte där ett\r\nyrkande  liknande   det   nu   aktuella   bl.a.  med\r\nhänvisning  till att Statskontorets pågående  arbete\r\nmed elektroniskt  tillgängliga myndighetsdiarier bör\r\navvaktas, liksom arbetet  inom Regeringskansliet med\r\natt  göra  uppgifter  ur  RK-Dia   tillgängliga   på\r\nInternet.\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet  kan  konstatera  att  det  för närvarande\r\npågår  arbete  med att göra såväl Regeringskansliets\r\nsom  andra myndigheters  diarier  och  annan  allmän\r\ninformation  tillgängliga  på  Internet.  Arbetet är\r\nförenat  med  viss  komplexitet, t.ex. kopplat  till\r\nhantering   av  sekretessbelagd   information,   och\r\nförutsätter  noggranna  förberedelser.  Utvecklingen\r\ngår  ändå i positiv  riktning.  Utskottet  vidhåller\r\nsitt tidigare ställningstagande och avstyrker motion\r\n2002/03:K241 (c) yrkande 32.\r\n\r\n\r\nMyndigheters årsredovisningar\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet  avstyrker  med hänvisning till det\r\npågående    arbetet    med    att    utveckla\r\nresultatskrivelser en motion om  att utveckla\r\nmyndigheternas årsberättelser.\r\n\r\nMotion\r\n\r\n\r\nI motion 2002/03:K250 av Håkan Juholt  (s)  föreslås\r\natt  riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening   att   det   finns    skäl    att   utveckla\r\nmyndigheternas årsberättelser och genom  det  stärka\r\nriksdagens möjlighet att utöva sin kontrollmakt.  En\r\nviktig  del  i  riksdagens  arbete  är att följa upp\r\neffekterna av beslut som riksdagen har  fattat.  För\r\nden  enskilde  riksdagsledamoten  och allmänheten är\r\nmyndigheternas  årsredovisningar  enligt  motionären\r\ndet  enklaste  redskapet  för att se hur  riksdagens\r\nbeslut     omsatts     i     människors      vardag.\r\nÅrsredovisningarna  bör  enligt motionären utvecklas\r\nmed  en separat redovisning  till  riksdagen  av  de\r\nbeslut   som   inte   verkställts,  med  medföljande\r\nmotivering.\r\n\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\n\r\nGrunderna   för   riksdagens    arbete    anges    i\r\nregeringsformen  (RF)  och  riksdagsordningen  (RO).\r\nEnligt  1  kap.  4  §  RF  granskar riksdagen rikets\r\nstyrelse   och   förvaltning.   I    12    kap.   RF\r\ngrundlagsfästs  ett  antal institut som utgör  organ\r\nför riksdagens kontrollmakt: konstitutionsutskottets\r\ngranskning      av      regeringens      verksamhet,\r\nmisstroendeförklaring,   justitieombudsmännen    och\r\nriksdagsrevisorerna        (fr.o.m.       2003-07-01\r\nRiksrevisionen).  Enligt 4 kap.  16  §  RO  ingår  i\r\nrespektive utskotts  beredning  av ärenden uppgiften\r\natt följa upp och utvärdera riksdagsbeslut inom sitt\r\nämnesområde.\r\n\r\nRiksdagskommittén fick i december  1998  i uppdrag\r\natt  utvärdera  och  se  över  utskottens verksamhet\r\nbeträffande uppföljning och utvärdering samt göra en\r\nallmän  översyn  av riksdagens kontrollmakt  på  det\r\nekonomiska  området.   Enligt   kommitténs  direktiv\r\nställer införandet av mål- och resultatstyrning inom\r\nstaten och budgetprocessens ändrade  utformning  nya\r\nkrav  på  aktörerna  i  budgetprocessen,  så även på\r\nriksdagen.   Riksdagens   arbete   med  uppföljning,\r\nutvärdering, revision och annan kontroll  är  en del\r\nav denna process och behöver naturligen utvecklas  i\r\ntakt  med  att  verksamheten  utvecklas  hos  övriga\r\naktörer.  Om  inte  riksdagen  tar  en  aktiv roll i\r\nutvärdering och kontroll av de politiska  effekterna\r\nav    riksdagens   beslut   finns   risk   för   att\r\nmöjligheterna till politisk styrning från riksdagens\r\nsida urholkas.\r\nRiksdagskommittén  anförde  i sitt huvudbetänkande\r\nRiksdagen  inför 2000-talet (se  förs.  2000/01:RS1)\r\natt den nya  styrmodellen  förutsätter  ett flöde av\r\nstyr-  och  kontrollinformation.  Kommittén   menade\r\nvidare  att  det  numera  ställs  formella  krav  på\r\nmyndigheterna att upprätta årsredovisningar med både\r\nresultatredovisningar      och     resultat-     och\r\nbalansräkningar.   Den   konstaterade    även    att\r\nrevisionen   getts   en  förstärkt  ställning;  alla\r\nårsredovisningar revideras  av  Riksrevisionsverket,\r\nrevisionsberättelserna underställs regeringen och de\r\nviktigaste  iakttagelserna  i revisionen  anmäls  av\r\nregeringen  till  riksdagen.  Kommittén   ansåg  att\r\nriksdagen i ökad utsträckning skulle följa  upp  och\r\nutvärdera  fattade  beslut  för  att  åstadkomma ett\r\nbättre   berednings-  och  beslutsunderlag   i   den\r\npolitiska styr- och beslutsprocessen.\r\n\r\nFormerna för  det  statliga budgetarbetet regleras i\r\nRF,  RO  och  lagen  (1996:1059)   om  statsbudgeten\r\n(budgetlagen).   Enligt   2   §  budgetlagen   skall\r\nregeringen för riksdagen redovisa de mål som åsyftas\r\noch    de    resultat   som   uppnåtts   på    olika\r\nverksamhetsområden.  Enligt  44 § samma lag fastslås\r\natt   regeringen   är   redovisningsskyldig    inför\r\nriksdagen för statens medel och de övriga tillgångar\r\nsom  enligt  9  kap.  8  §  RF står till regeringens\r\ndisposition.\r\n\r\nI  förordningen (2000:605) om  årsredovisning  och\r\nbudgetunderlag   anger  regeringen  bestämmelser  om\r\nårsredovisning  m.m.   för   myndigheter  som  lyder\r\nomedelbart under regeringen. Enligt  2  kap.  4  § i\r\nförordningen   anger   regeringen  bestämmelser  för\r\nårsredovisningarnas    innehåll.     Enligt    dessa\r\nbestämmelser skall årsredovisningen bestå av\r\n\r\n- resultatredovisning,\r\n-\r\n- resultaträkning,\r\n-\r\n- balansräkning,\r\n-\r\n- anslagsredovisning,\r\n-\r\n- finansieringsanalys,\r\n-\r\n- noter.\r\n-\r\nMyndighetens årsredovisning skall även  innehålla en\r\nsammanställning   över  väsentliga  uppgifter   från\r\nresultaträkning,          balansräkning          och\r\nanslagsredovisning.  Sammanställningen   skall  även\r\ninnehålla  uppgifter om låneram, anslagskredit  samt\r\nvissa     nyckeltal.     Myndigheten     skall     i\r\nårsredovisningen  även  lämna  information  om andra\r\nförhållanden  av väsentlig betydelse för regeringens\r\nuppföljning och prövning av verksamheten.\r\n\r\nEnligt  3  kap.   1   §   samma  förordning  skall\r\nmyndigheterna redovisa och kommentera  verksamhetens\r\nresultat  i  förhållande till de mål och i  enlighet\r\nmed de krav på  återrapportering  som regeringen har\r\nangett i regleringsbrev eller i något  annat beslut.\r\nI  de  fall  regeringen  inte  beslutat  om krav  på\r\nåterrapportering  skall  myndigheten  redovisa   och\r\nkommentera  hur  prestationerna  har  utvecklats med\r\navseende på volym, intäkter, kostnader och kvalitet.\r\nEnligt 9 kap. 4 och 5 §§ samma förordning beslutar\r\nregeringen  varje  år vilka verksamheter  som  skall\r\ngenomgå fördjupad prövning.  Myndigheternas underlag\r\nför regeringens fördjupade prövning  skall  lämnas i\r\nen  särskild  rapport  senast den 15 januari det  år\r\nregeringen bestämmer. Underlaget  skall innehålla en\r\nsammanfattande   resultatanalys  och  förslag   till\r\ninriktning och finansiering  av verksamheten för det\r\neller    de    budgetår    underlaget    avser.    I\r\nresultatanalysen  skall verksamheten utvärderas  och\r\nredovisas i förhållande till de mål för verksamheten\r\nsom regeringen fastställt\r\n\r\nI enlighet med Riksdagskommitténs  förslag (se förs.\r\n2000/01:RS1)  har  riksdagen  uttalat att  det  vore\r\nönskvärt  att  regeringen  fr.o.m.  år  2003  lämnar\r\nresultatskrivelser  på  alla  utgiftsområden   (bet.\r\n2000/01:KU23,      rskr.     2000/01:273-276).     I\r\nbudgetpropositionen   för   2003   delar  regeringen\r\nriksdagens   uppfattning   att   skrivelserna    bör\r\nintegreras  i  det  ordinarie budgetarbetet, för att\r\nbl.a. stödja riksdagens  ökade  fokus på uppföljning\r\noch utvärdering (prop. 2002/03:1  utg.omr. 2 s. 31).\r\nEftersom  resultatskrivelser är ett  nytt  inslag  i\r\nbudgetprocessen  är det enligt regeringen väsentligt\r\natt de utvecklas i  dialog  mellan riksdagsutskotten\r\noch Regeringskansliet. Att ha som ambition att redan\r\n2003    lämna    resultatskrivelser     för     alla\r\nutgiftsområden   bedömer   regeringen   som  alltför\r\noptimistiskt.  I  stället  förordar  regeringen  ett\r\nsuccessivt införande över ett antal år.\r\n\r\nUnder   2002  har  regeringen  lämnat  ett   antal\r\nskrivelser  till  riksdagen  vilka har karaktären av\r\nresultatskrivelser.   Som   exempel    kan    nämnas\r\nskrivelserna    Sveriges    genomförande   av   EU:s\r\nsysselsättningsstrategi   (skr.   2001/02:187)   och\r\nKultur  och  delaktighet (skr.  2001/02:176)  liksom\r\nskrivelserna Utvecklingen inom den kommunala sektorn\r\n(skr.   2001/02:102)    och    Sveriges   nationella\r\nhållbarhetsstrategi    (skr.   2001/02:50).    Dessa\r\nregeringsskrivelser kan enligt regeringen ligga till\r\ngrund för en diskussion om utformning och omfattning\r\nav kommande resultatskrivelser.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet anser att det  pågående  arbetet  med  att\r\nutveckla  resultatskrivelser  på alla utgiftsområden\r\nkommer  att  stärka  riksdagens  möjlighet   att   i\r\nframtiden  utöva  sin  kontrollmakt  och  följa  upp\r\neffekterna  av  beslut  som  riksdagen  har  fattat.\r\nUtskottet  anser  mot  denna  bakgrund  att det inte\r\nbehövs något tillkännagivande i enlighet med vad som\r\nyrkas i motion 2002/03:K250 (s). Motionen avstyrks.\r\n\r\n\r\nTillsättning av högre statliga\r\ntjänster m.m.\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet  avstyrker  ett  motionsyrkande  om\r\nändrat  förfarande  vid tillsättning av högre\r\nstatliga tjänster och  hänvisar bl.a. till ny\r\nstatistik     som    visar    att     andelen\r\ngeneraldirektörer  med  politisk bakgrund har\r\nminskat sedan slutet av 1980-talet  samt till\r\npågående  utredningsarbete.  Vidare avstyrker\r\nutskottet med hänvisning till pågående arbete\r\nett   motionsyrkande   om   begränsning    av\r\nmedborgarskapskrav vid tjänstetillsättningar.\r\nJämför  reservationerna 7 (m, fp, kd, mp) och\r\n8 (mp).\r\n\r\nMotioner\r\n\r\n\r\nI motion  2002/03:K379  (yrkande  18) av Bo Lundgren\r\nm.fl.  (m)  föreslås att riksdagen tillkännager  för\r\nregeringen   som    sin   mening   att   regeringens\r\nutnämningsmakt  bör  reformeras   i  syfte  att  öka\r\ngenomlysningen   vid   tillsättningen  av   statliga\r\nmyndighets-  eller  verkschefer   och   andra  högre\r\ntjänster.  Mot  bakgrund  av  grundlagens  krav   på\r\nsaklighet  vid statliga tjänstetillsättningar är det\r\nenligt motionärerna anmärkningsvärt att regeringen i\r\nstor utsträckning tycks använda utnämningsmakten som\r\nett   belöningsinstrument   för   det   egna   eller\r\nnärstående  partiers  företrädare.  En möjlighet att\r\nmotverka detta vore att låta kandidater  till  högre\r\ntjänster    frågas    ut    offentligt   inför   det\r\nriksdagsutskott   som   bereder  ärenden   som   rör\r\nmyndighetens eller verkets område.\r\n\r\nI  motion  2002/03:Sf289  (yrkande  16)  av  Peter\r\nEriksson m.fl. (mp) föreslås att riksdagen begär att\r\nregeringen  lägger  fram  förslag  till  ändring  av\r\nkravet om svenskt  medborgarskap vid tillsättningar.\r\nDetta  krav  bör begränsas  väsentligt  och  omfatta\r\nbetydligt färre  anställningar  och  tillsättningar.\r\nSom exempel nämner motionärerna att det  inte  finns\r\nhållbara  skäl att utestänga icke-svenska medborgare\r\nfrån att vara nämndemän i domstolar.\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\n\r\nAllmänt om tillsättning av statliga tjänster\r\noch bedömningsgrunder därvid\r\n\r\nEnligt 11 kap.  9  §  regeringsformen (RF) tillsätts\r\ntjänst    vid    en    domstol    eller    vid    en\r\nförvaltningsmyndighet som lyder under  regeringen av\r\nregeringen  eller  av  en  myndighet  som regeringen\r\nbestämmer. Vid tillsättning av statlig  tjänst skall\r\navseende  fästas  endast vid sakliga grunder,  såsom\r\nförtjänst och skicklighet.\r\n\r\nNärmare bestämmelser  om  tillsättning av statliga\r\ntjänster  finns  i  lagen  (1994:260)  om  offentlig\r\nanställning (LOA). Enligt 4  §  skall  skickligheten\r\nsättas främst, om det inte finns särskilda  skäl för\r\nnågot   annat.   I  förarbetena  till  lagen  (prop.\r\n1993/94:65) påpekades  att förtjänst och skicklighet\r\ni RF nämns endast som exempel  och  att  även  andra\r\nsakliga grunder kan vägas in vid bedömningen. Enligt\r\n4  § anställningsförordningen (1994:373), som trädde\r\ni kraft  samtidigt  med  1994  års  lag om offentlig\r\nanställning, skall myndigheten utöver  skickligheten\r\noch förtjänsten också beakta sådana sakliga  grunder\r\nsom  stämmer  överens  med allmänna arbetsmarknads-,\r\njämställdhets-, social- och sysselsättningspolitiska\r\nmål.\r\nMyndighetschefer och vissa  andra chefer tillsätts\r\nnormalt  för  en  bestämd  tid, i allmänhet  sex  år\r\nförsta gången och därefter tre år per period. Enligt\r\n33  §  LOA  får chefen för ett  statligt  affärsverk\r\neller för Statens  arbetsgivarverk  -  om  denne  är\r\nanställd   för   bestämd  tid  -  skiljas  från  sin\r\nanställning före utgången  av  denna  tid, om det är\r\nnödvändigt av hänsyn till verkets bästa.  Är  chefen\r\nför  någon  annan  förvaltningsmyndighet  som  lyder\r\nomedelbart under regeringen anställd för bestämd tid\r\nfår  han  eller hon förflyttas till en annan statlig\r\nanställning  som  tillsätts  på samma sätt om det är\r\npåkallat  av organisatoriska skäl  eller  annars  är\r\nnödvändigt med hänsyn till myndighetens bästa.\r\n\r\nI  regeringens   proposition   1997/98:136   Statlig\r\nförvaltning  i  medborgarnas  tjänst  har regeringen\r\nredogjort för sin bedömning av chefsförsörjningen  i\r\nstatsförvaltningen.     Regeringen     har    enligt\r\npropositionen   (s.   50   f.)   mot   bakgrund   av\r\nutnämningsmaktens  ökade  betydelse  sett  över  sin\r\nchefspolicy    och    utvecklat    riktlinjer    för\r\nberedningsprocessen inom Regeringskansliet. Särskild\r\nuppmärksamhet    skall    ägnas    åt   att   bredda\r\nrekryteringsbasen   och  få  en  bättre  balans   av\r\nkompetens   och  erfarenheter   i   kollektivet   av\r\nmyndighetschefer.\r\n\r\nChefspolicyn  omfattar  rekrytering, introduktion,\r\nchefsutveckling, mål- och resultatdialog,  rörlighet\r\nsamt löner och anställningsvillkor.\r\nI fråga om rekryteringen av myndighetschefer anges\r\natt  den  skall  ske  utifrån preciserade krav,  ett\r\nbrett    sökförfarande    och    ett    omsorgsfullt\r\nurvalsförfarande. En skriftlig  kravprofil,  baserad\r\npå  myndighetens  nuvarande och kommande verksamhet,\r\nskall   alltid  tas  fram   innan   sökandet   efter\r\nkandidater  påbörjas.  Särskild  vikt bör läggas vid\r\nledaregenskaper och tidigare erfarenheter  som chef.\r\nEtt brett sökförfarande innebär att regeringen söker\r\nkandidater  även  från  näringslivet,  kommuner  och\r\nlandsting. Vidare skall det så långt möjligt  alltid\r\nfinnas  en  kvinnlig  kandidat  med  i  det slutliga\r\nurvalet. Målet att rekrytera så kvalificerade ledare\r\nsom  möjligt  inom  statsförvaltningen skall  uppnås\r\ngenom att ta vara på  den  kompetens som finns bland\r\nsåväl kvinnor som män.\r\nEnligt     Statsrådsberedningens     PM     1997:4\r\nSamrådsformer i Regeringskansliet har statsministern\r\nsärskild    betydelse     vid     beredningen     av\r\nutnämningsärenden,  och  flertalet utnämningar skall\r\nberedas gemensamt med Statsrådsberedningen.\r\nI skrivelsen Regeringens förvaltningspolitik (skr.\r\n2000/01:151) lämnade  regeringen 2001 en redogörelse\r\nför   arbetet  med  genomförandet   av   regeringens\r\nförvaltningspolitiska handlingsprogram och en allmän\r\nlägesbeskrivning   avseende   olika  områden,  bl.a.\r\nchefsförsörjning.     En     av     åtgärderna     i\r\nhandlingsprogrammet  som anges i skrivelsen  är  att\r\nutveckla      regeringens      chefsprogram      för\r\nmyndighetschefer.\r\nI budgetpropositionen för 2003  redogör regeringen\r\nbl.a.  för  utvecklingsinsatser för myndighetschefer\r\noch för ledamöter  i statliga styrelser, nämnder och\r\nråd (prop. 2002/03:1 utg.omr. 2 bil. 1).\r\n\r\nStatskontoret har på  eget  initiativ  genomfört  en\r\nstudie  om regeringens utnämningsmakt. I studien har\r\njämförts hur det går till när verkschefer rekryteras\r\ni Sverige  med  hur  det går till i Danmark, England\r\noch Holland. Studien har  publicerats under rubriken\r\nDet viktiga valet av verkschef (1999:21).\r\n\r\nI studien pekas på att om  man vill vidta åtgärder\r\nför   att   öka   förståelsen,  trovärdigheten   och\r\nöppenheten  vad  gäller   regeringens   utövning  av\r\nutnämningsmakten  kan  man  diskutera kompletterande\r\neller stödjande insatser under  en  eller  flera  av\r\nföljande faser i utnämningsprocessen:\r\n\r\n- sök- och urvalsfasen,\r\n-\r\n- utnämningsfasen,\r\n-\r\n- uppföljningsfasen.\r\n-\r\nSåvitt avser sök- och urvalsfasen pekas i studien på\r\natt regeringen skulle kunna bredda beslutsunderlaget\r\nför  sina  verkschefsutnämningar  genom  att ta fram\r\nskriftliga   kravprofiler,   annonsera   ut   lediga\r\nverkschefstjänster,   ta   stöd   av  professionella\r\nchefsrekryterare,       använda       professionella\r\nurvalsmetoder  och  ingående  anställningsintervjuer\r\nmed  flera  kandidater  samt  referenstagning.   Ett\r\nsådant   mer  formaliserat  urvalsförfarande  skulle\r\nenligt    studien     ställa    krav    på    större\r\nberedningsresurser än vad  regeringen  nu  har  till\r\nsitt förfogande.\r\n\r\nSåvitt   avser  utnämningsfasen  anges  att  i  de\r\nstuderade länderna  prövats vägen att regeringen tar\r\nråd inför enskilda utnämningsbeslut av någon form av\r\nfristående  organ  med  uppgift  att  bilda  sig  en\r\nuppfattning om och rangordna  de  mest kvalificerade\r\nkandidaterna. Organet skulle utses av regeringen och\r\nbestå av fyra eller fem personer med  hög integritet\r\noch  ingående  erfarenhet  av  såväl  offentlig  som\r\nideell och privat verksamhet.\r\n\r\nI  en  nyligen utgiven rapport av Expertgruppen  för\r\nstudier   i   offentlig   ekonomi  (ESO)  har  bl.a.\r\nstuderats politisk bakgrund  bland generaldirektörer\r\n(Ds 2003:7). År 2001 hade enligt undersökningen 33 %\r\nav generaldirektörerna politisk  bakgrund (statsråd,\r\nstatssekreterare,  riksdagsman, politisk  sakkunnig,\r\nlandstings- eller kommunalråd),  15  %  hade haft en\r\nopolitisk    befattning    inom    Regeringskansliet\r\n(expeditions- och rättschefer, departementsråd eller\r\nkansliråd)   och   52   %   hade  \"annan  bakgrund\".\r\nUtvecklingen sedan slutet av  1980-talet  har  varit\r\natt  andelen generaldirektörer med politisk bakgrund\r\nminskat  (42 %  år  1989).  Utvecklingen  av andelen\r\ngeneraldirektörer   med   opolitisk   bakgrund  inom\r\nRegeringskansliet har gått i samma riktning (26 % år\r\n1989).  I stället har andelen generaldirektörer  med\r\n\"annan  bakgrund\"   ökat  (32  %  år  1989).  Av  de\r\ngeneraldirektörer som  utsågs under perioden oktober\r\n1999-15 januari 2002 hade  21  %  politisk  bakrund.\r\nUndersökningen     visar     också    att    andelen\r\ngeneraldirektörer  med  politisk   respektive  icke-\r\npolitisk  bakgrund  inte  skiljer  nämnvärt   mellan\r\nmyndigheter med olika antal anställda.\r\n\r\nKonstitutionsutskottet    har    vid   ett   flertal\r\ntillfällen   inom   ramen  för  sin  granskning   av\r\nstatsrådens tjänsteutövning  och  regeringsärendenas\r\nhandläggning  granskat regeringens utnämningar  till\r\nstatliga chefstjänster.  I  samband  med  utskottets\r\ngranskning  under  2001/02  års  riksmöte  inhämtade\r\nutskottet    en    promemoria    i    ärendet   från\r\nRegeringskansliet    och    höll    utfrågning   med\r\nstatsminister  Göran Persson (bet. 2001/02:KU20).  I\r\npromemorian framhöll  regeringen  att den sedan 1995\r\nhar   en   samlad   policy   för  chefsförsörjningen\r\n(Regeringens chefspolicy. Kvalitet  i  den  statliga\r\nchefsförsörjningen,  Justitiedepartementet 2000).  I\r\nregeringens   arbete   med    utnämningar   av   nya\r\nmyndighetschefer skall enligt denna  policy särskild\r\nvikt   läggas   vid   ledaregenskaper  och  tidigare\r\nerfarenheter som chef. Ett brett sökförfarande skall\r\nmöjliggöra   att   chefer   rekryteras   även   från\r\nnäringslivet,   kommuner   och   landsting.   Vidare\r\nanfördes att huvuddelen av myndighetscheferna kommer\r\nfrån  annan  statlig  anställning (48  från  statlig\r\nchefsanställning     och    10     från     politisk\r\nanställning/verksamhet).  10 % kommer direkt från en\r\nanställning inom näringslivet  och  6 % har kommunal\r\nbakgrund.   I   sitt   ställningstagande   hänvisade\r\nutskottet  till  tidigare  granskning av regeringens\r\nutnämningspolitik,     varvid    utskottet     gjort\r\nbedömningen att den omständigheten att en person har\r\nen    politisk    bakgrund    inte     skall    vara\r\ndiskvalificerande  vid  tillsättningen av  t.ex.  en\r\ngeneraldirektörstjänst,  så   länge  endast  sakliga\r\ngrunder som förtjänst och skicklighet  tillämpas vid\r\ntillsättningen.   Utskottet  har  i  stället   velat\r\nframhålla att politisk  erfarenhet  ofta kan vara en\r\nviktig erfarenhet när det gäller att leda offentliga\r\nverksamheter.  Att  det  är  svårare  att  rekrytera\r\npersoner från näringslivet kunde enligt utskottet ha\r\nett  samband  med  de  högre  lönenivåer  som   ofta\r\ntillämpas i näringslivet. Detta kunde också vara  en\r\nförklaring  till  att  det kan uppfattas som att det\r\nföreligger      en      politisk      obalans      i\r\ntillsättningsärendena.  Granskningen  föranledde   i\r\ndenna   del   inga   ytterligare   uttalanden   från\r\nutskottet.\r\n\r\nKonstitutionsutskottet   behandlade  i  betänkande\r\n2000/01:KU11            motioner            angående\r\ntillsättningsförfarandet    för    högre    statliga\r\ntjänster. Såvitt gällde utnämningen av domare  ansåg\r\nutskottet    att    beredningen    av    betänkandet\r\nDomarutnämningar   och  domstolsledning  (se  nedan)\r\nborde avvaktas och avstyrkte motionerna i denna del.\r\nUtskottet ansåg vidare  att  den  nämnda beredningen\r\nvar   av   intresse   även   för   bedömningen    av\r\ntillsättningsförfarandet  för  andra högre tjänster,\r\noch utskottet såg inte någon anledning  till  åtgärd\r\nmed    anledning   av   övriga   motioner   angående\r\ntillsättningsförfarandet    för    högre    statliga\r\ntjänster.\r\nÄven    i   betänkande   2001/02:KU24   behandlade\r\nkonstitutionsutskottet       motioner       angående\r\ntillsättningsförfarandet    för    högre    statliga\r\ntjänster.    Utskottet    vidhöll    sitt   tidigare\r\nställningstagande och avstyrkte motionerna.\r\n\r\nKommittén om domstolschefens roll och\r\nutnämningen av högre domare\r\n\r\nMed anledning av ett tillkännagivande från riksdagen\r\nhar   formerna   för   tillsättandet   av  de  högre\r\ndomartjänsterna  varit  föremål för utredning  (bet.\r\n1997/98:JuU24 s. 3 f., rskr.  1997/98:228).  I  sitt\r\nbetänkande  Domarutnämningar  och  domstolsledning -\r\nfrågor   om   utnämning   av   högre   domare    och\r\ndomstolschefens   roll   (SOU   2000:99)   har   den\r\nparlamentariska  kommittén  lämnat  sitt  förslag. I\r\nbetänkandet     sägs     att     regeringen     även\r\nfortsättningsvis bör vara det organ som utnämner  de\r\nhögre  domarna  och  att den inte bör kunna delegera\r\nuppgiften att utnämna  ordinarie domare. Beredningen\r\nav  utnämningen  till  högre  domarbefattningar  bör\r\nenligt betänkandet inledas i ett särskilt från såväl\r\nriksdag  som regering organisatoriskt  självständigt\r\nberedningsorgan,   en   förslagsnämnd,   som  lämnar\r\nregeringen    förslag    på   lämpliga   kandidater.\r\nFörslagsnämnden  bör vara lagreglerad.  Alla  lediga\r\nbefattningar  bör tillkännages  offentligt  och  ett\r\nsystem  med  intresseanmälningar   införas.  Nämnden\r\nskall  lämna  regeringen ett offentligt  förslag  på\r\nlämpliga   kandidater   till   högre   befattningar.\r\nRegeringen skall  enligt  kommittébetänkandet  kunna\r\nvälja  fritt  bland de personer som nämnden fört upp\r\npå förslag. Om regeringen vill utse någon person som\r\nnämnden inte fört  upp  på förslag, skall regeringen\r\nanmäla det till justitieutskottet,  som  skall hålla\r\noffentlig  utfrågning. Om utskottet därefter  yttrar\r\nsig till förmån  för  någon  av  kandidaterna  skall\r\nregeringen vara bunden av yttrandet.\r\n\r\nUtredningens  betänkande  har remissbehandlats och\r\nbereds för närvarande i Regeringskansliet.  För  att\r\ninte       föregripa      beredningsarbetet      har\r\njustitieutskottet    under    innevarande   riksmöte\r\navstyrkt motioner om större öppenhet vid utnämningen\r\nav högre domare (bet. 2002/03:JuU1).\r\n\r\nMedborgarskapskrav vid tillsättning av tjänster\r\n\r\n11   kap.   9   §   tredje   stycket  RF  innehåller\r\nbestämmelser   om  i  vilken  utsträckning   svenskt\r\nmedborgarskap krävs  för  innehav  eller utövande av\r\noffentliga anställningar (tjänster) och uppdrag. Som\r\nhuvudregel gäller att utlänningar är  likställda med\r\nsvenska  medborgare  i  fråga om behörighet  att  få\r\nstatliga   eller   kommunala   anställningar   eller\r\nuppdrag.  Det  finns  emellertid   ett  stort  antal\r\nundantag från huvudregeln om likställdhet.  Krav  på\r\nsvenskt    medborgarskap    för    vissa    statliga\r\nanställningar  eller uppdrag uppställs direkt  i  11\r\nkap. 9 § tredje stycket RF. Enligt nämnda föreskrift\r\nfår endast den som är svensk medborgare inneha eller\r\nutöva domartjänst, ämbete som lyder omedelbart under\r\nregeringen, tjänst  eller  uppdrag  såsom  chef  för\r\nmyndighet som lyder omedelbart under riksdagen eller\r\nregeringen  eller  såsom  ledamot av sådan myndighet\r\neller  dess  styrelse,  tjänst  i  Regeringskansliet\r\nnärmast  under  statsråd eller  tjänst  som  svenskt\r\nsändebud. Även i  annat  fall  får endast den som är\r\nsvensk medborgare inneha tjänst  eller  uppdrag,  om\r\ntjänsten  eller  uppdraget  tillsätts  genom  val av\r\nriksdagen.    I   övrigt   får   krav   på   svenskt\r\nmedborgarskap för  behörighet att inneha eller utöva\r\ntjänst  eller  uppdrag   hos   staten  eller  kommun\r\nuppställas endast i lag eller enligt förutsättningar\r\nsom anges i lag.\r\n\r\nUtöver den grundläggande regleringen i 11 kap. 9 §\r\ntredje    stycket   RF   finns   det   även    några\r\nspecialbestämmelser  i  RF  som  uppställer  krav på\r\nsvenskt  medborgarskap  som  behörighetsvillkor  för\r\nvissa   anställningar  och  uppdrag.  Bestämmelserna\r\navser riksdagsledamöter  (3 kap. 10 § jfr 2 § första\r\nstycket RF), den som tjänstgör som statschef (5 kap.\r\n2 § första stycket RF) och  statsråd  (6  kap.  9  §\r\nförsta   stycket  RF).  För  behörigheten  att  vara\r\nstatsråd krävs svenskt medborgarskap sedan minst tio\r\når.\r\nI övrigt  uppställs  krav på svenskt medborgarskap\r\nför statliga anställningar  främst i LOA. Enligt 5 §\r\nfår bara svenska medborgare ha  en  anställning  som\r\nåklagare   eller   polis   eller   ha   en   militär\r\nanställning.  I  6  §  första stycket ges regeringen\r\nbefogenhet att föreskriva,  eller för särskilda fall\r\nbesluta, att vissa kategorier av anställningar skall\r\nförbehållas svenska medborgare, nämligen\r\n\r\n   anställning    inom    Regeringskansliet    eller\r\nutrikesförvaltningen,\r\n\r\n   statlig  anställning som  kan  vara  förenad  med\r\nmyndighetsutövning  eller  handläggning av frågor\r\nsom rör förhållandet till andra stater eller till\r\nmellanfolkliga organisationer,\r\n\r\n   statlig anställning som kan  medföra  kännedom om\r\nförhållanden  som  är  av  betydelse  för landets\r\nsäkerhet eller för andra viktiga, allmänna  eller\r\nenskilda ekonomiska intressen.\r\n\r\nDe befogenheter som regeringen har enligt andra  och\r\ntredje punkterna ovan utövas i fråga om arbetstagare\r\nhos  riksdagen  eller  dess myndigheter av riksdagen\r\neller den myndighet som  riksdagen  bestämmer  (6  §\r\nandra stycket LOA).\r\n\r\nDärutöver  uppställs krav på svenskt medborgarskap\r\nsom behörighetsvillkor  för offentliga anställningar\r\neller uppdrag i olika författningar  som har lagstöd\r\ni 11 kap. 9 § tredje stycket RF eller i 6 § LOA.\r\n\r\nKommittén om Medborgarskap\r\n\r\nI    december   2000   överlämnade   Kommittén    om\r\nMedborgarskap  betänkandet  Medborgarskap  i  svensk\r\nlagstiftning   (SOU   2000:106)   till   regeringen.\r\nKommitténs uppdrag har varit att göra en översyn  av\r\nkrav   på   svenskt  medborgarskap  och  andra  krav\r\nrelaterade till medborgarskap i lagstiftningen.\r\n\r\nEn ledande  princip  för kommitténs arbete var att\r\nlika  rättigheter  och skyldigheter  skall  gälla  i\r\nstörsta möjliga utsträckning  för  landets invånare.\r\nUtgångspunkten   var   att   medborgarskapskrav    i\r\nlagstiftningen skall tas bort om det inte är sakligt\r\nmotiverat att behålla kraven.\r\nBeträffande  offentliga  anställningar och uppdrag\r\nkonstaterade  kommittén  att  dagens   regelverk  är\r\noöverskådligt  och  omfattar fler anställningar  och\r\nuppdrag  än  vad som är  sakligt  motiverat.  Enligt\r\nkommittén bör  därför  regelverket  ersättas  av ett\r\nmindre  omfattande  och  tydligare  system.  Krav på\r\nsvenskt  medborgarskap  som  behörighetsvillkor  för\r\noffentliga  anställningar  och  uppdrag bör behållas\r\nnär det är motiverat med hänsyn till rikets säkerhet\r\neller  förhållandet  till  andra stater.  Även  viss\r\nverksamhet inom staten som på  ett  ingripande  sätt\r\nberör   enskildas   rättsförhållanden  bör  alltjämt\r\nförbehållas den som är svensk medborgare. I grundlag\r\nbör   i   första  hand  fästas   krav   på   svenskt\r\nmedborgarskap   för  de  viktigaste  anställningarna\r\neller uppdragen hos  de högsta statsorganen samt hos\r\norgan   med   funktioner   inom    ramen   för   den\r\nkonstitutionella   kontrollen.  Beträffande   övriga\r\nanställningar  eller   uppdrag  för  vilka  krav  på\r\nsvenskt medborgarskap är  sakligt  motiverat  är det\r\nenligt   kommitténs   uppfattning  tillräckligt  att\r\nkravet uppställs i lag  eller enligt förutsättningar\r\nsom anges i lag. Kommittén ansåg även att regeringen\r\nbör ha kvar sin befogenhet enligt 6 § första stycket\r\nLOA att förordna eller för särskilda fall besluta om\r\nkrav   på   svenskt   medborgarskap   för   statliga\r\nanställningar. Regeringens  kompetens  bör  i  detta\r\navseende   vidgas   på   så  sätt  att  den  förutom\r\nanställningar även omfattar uppdrag hos staten.\r\nVidare  ansåg  kommittén,   mot   bakgrund  av  de\r\nutgångspunkter som enligt kommitténs  bedömning  bör\r\ngälla   för   ett  reformerat  regelsystem,  att  de\r\nsärskilda   förutsättningar   som   föreskrivs   för\r\nregeringens kompetens bör ändras. Kommittén föreslog\r\natt regeringen  skall  ha  befogenhet att föreskriva\r\neller för särskilda fall besluta  att  bara  svenska\r\nmedborgare  får  ha  eller utöva statlig anställning\r\neller uppdrag\r\n\r\n- som kan medföra kännedom  om omständigheter som är\r\nav betydelse för rikets säkerhet,\r\n-\r\n-  som kan vara förenat med handläggning  av  frågor\r\nsom  rör  förhållandet till andra stater eller till\r\nmellanfolkliga organisationer,\r\n-\r\n- som kan vara förenat med myndighetsutövning som på\r\nett     ingripande     sätt     berör     enskildas\r\nrättsförhållanden.\r\n-\r\nBland anställningar  och uppdrag för vilka det i dag\r\nråder medborgarskapskrav  och  för  vilka  kommittén\r\nansåg  att  medborgarskap  även framöver bör ställas\r\nsom  absolut  krav  kan  nämnas   statsråd,  domare,\r\nsärskilda  ledamöter  i  allmän domstol  och  allmän\r\nförvaltningsdomstol, åklagare och polis.\r\n\r\nBland anställningar och  uppdrag  för  vilka det i\r\ndag råder medborgarskapskrav och för vilka kommittén\r\nansåg  att  medborgarskap  framöver inte alltid  bör\r\nställas   som  krav  kan  nämnas   statssekreterare,\r\nsvenskt sändebud  och  ämbete och chef för myndighet\r\nsom lyder omedelbart under regeringen.\r\nBland anställningar och  uppdrag  för  vilka det i\r\ndag råder medborgarskapskrav och för vilka kommittén\r\nansåg  att  medborgarskap framöver inte bör  ställas\r\nsom   krav   kan    nämnas    nämndemän,    jurymän,\r\ntingsnotarier, länsrättsnotarier och kronofogde.\r\nKommittén  föreslog även bl.a. att krav på svenskt\r\nmedborgarskap  eller medborgarskap inom EU eller EES\r\navskaffas  för antagning  till  ledamot  i  Sveriges\r\nadvokatsamfund.\r\nI propositionen Avskaffande för medborgarskapskrav\r\nför  advokater  m.fl.  (prop.  2001/02:92)  föreslog\r\nregeringen  bl.a. ändring i rättegångsbalkens regler\r\nsom innebär att  krav på svenskt medborgarskap eller\r\nmedborgarskap inom  EU  eller EES för antagning till\r\nledamot  i  Sveriges  advokatsamfund   avskaffas.  I\r\npropositionen  meddelade  regeringen  att kommitténs\r\nförslag  i  övriga  delar  är  föremål  för fortsatt\r\nberedning i Regeringskansliet.\r\nJustitieutskottet behandlade regeringens förslag i\r\nbetänkandet  Avskaffande  av medborgarskapskrav  för\r\nadvokater  m.fl.  (bet.  2001/02:JuU20).   Utskottet\r\nföreslog att riksdagen skulle bifalla propositionen.\r\nRiksdagen   följde  utskottet  (rskr.  2001/02:247).\r\nLagändringarna  trädde  i  kraft  den 1 juli 2002. I\r\nsitt betänkande framhöll utskottet att målsättningen\r\npå sikt bör vara att utlänningar bosatta i Sverige i\r\nstörsta  möjliga  utsträckning  skall  åtnjuta  lika\r\nrättigheter som svenska medborgare.  En utgångspunkt\r\nför  integrationspolitiken  är att alla  som  bor  i\r\nSverige skall ha lika rättigheter,  skyldigheter och\r\nmöjligheter.   Det   är  därför,  menade  utskottet,\r\nangeläget   att   olika   hinder    i   yrkes-   och\r\nsamhällslivet för personer med utländsk  bakgrund  i\r\nmöjligaste mån undanröjs.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nVid  tillsättning  av  statlig tjänst skall avseende\r\nfästas endast vid sakliga  grunder,  såsom förtjänst\r\noch  skicklighet. Den omständigheten att  en  person\r\nhar en politisk bakgrund skall enligt utskottet inte\r\nvara diskvalificerande  därvidlag,  så  länge endast\r\nsakliga  grunder  är tillämpliga vid tillsättningen.\r\nUtskottet  vill  i stället  framhålla  att  politisk\r\nerfarenhet ibland  kan  vara  viktigt när det gäller\r\natt  leda  offentliga  verksamheter.   Vidare  visar\r\nstatistik att andelen generaldirektörer med politisk\r\nbakgrund har minskat sedan slutet av 1980-talet.  En\r\nutredning,   den   s.k.  Ansvarskommittén,  ser  för\r\nnärvarande över strukturen  och uppgiftsfördelningen\r\ninom samhällsorganisationen (dir.  2003:10).  Enligt\r\nutskottet  kan  Ansvarskommitténs  arbete eventuellt\r\nkomma att beröra relationen mellan regeringen och de\r\nstatliga förvaltningsmyndigheterna på  ett  sätt som\r\nfår   betydelse   för   utskottets   uppfattning  om\r\nförfarandet  vid  tillsättningar  av högre  statliga\r\ntjänster. Ytterligare diskussion om  förfarandet vid\r\ntjänstetillsättningar  bör enligt utskottets  mening\r\ndärför anstå tills utfallet  av kommitténs arbete är\r\nkänt.   Även  beredningen  i  Regeringskansliet   av\r\nbetänkandet Domarutnämningar och domstolsledning bör\r\navvaktas.  Enligt  vad utskottet tidigare uttalat är\r\ndenna beredning av intresse också för bedömningen av\r\ntillsättningsförfarandet för andra högre tjänster än\r\ndomartjänster.  Vad  gäller  tillsättning  av  högre\r\nstatliga tjänster ser  utskottet  mot denna bakgrund\r\ninte  någon anledning till åtgärd med  anledning  av\r\nmotion   2002/03:K379   (m)   yrkande  18.  Motionen\r\navstyrks.\r\n\r\nVad gäller medborgarskapskrav  vid tillsättning av\r\nstatliga    tjänster    instämmer    utskottet     i\r\njustitieutskottets    uttalande    från   föregående\r\nriksmöte,  att det är angeläget att olika  hinder  i\r\nyrkes- och samhällslivet  för  personer med utländsk\r\nbakgrund i möjligaste mån undanröjs.  Regeringen har\r\nanfört  att Kommittén om Medborgarskaps  förslag  är\r\nföremål för  fortsatt  beredning.  Med  hänsyn  till\r\ndetta  anser  utskottet  att det tillsvidare inte är\r\nnödvändigt  med  något sådant  tillkännagivande  som\r\nbegärs  i  motion  2002/03:Sf289  (mp)  yrkande  16.\r\nMotionen avstyrks därför.\r\n\r\nJämställdhet i förvaltningen\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet  avstyrker   med   hänvisning  till\r\npågående    arbete   inom   Regeringskansliet\r\nmotionsyrkanden       om       dels      ökad\r\nkvinnorepresentation  bland  myndighetschefer\r\noch ambassadörer, dels åtgärder för att komma\r\ntill  rätta  med osakliga löneskillnader  för\r\nhandläggarna inom Regeringskansliet.\r\n\r\nMotion\r\n\r\n\r\nI motion 2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd)\r\nföreslår  motionärerna   att   riksdagen  begär  att\r\nregeringen inför riksdagen redovisar  hur  man skall\r\nöka  kvinnorepresentationen  bland  myndighetschefer\r\noch ambassadörer (yrkande 1). Motionärerna anser att\r\nregeringen      inte     tillämpat     sina     egna\r\njämställdhetsdoktriner     vid    tillsättning    av\r\nmyndighetschefer och ambassadörer, vilket resulterar\r\ni   fortsatt   låga  andelar  kvinnor   på   ledande\r\npositioner    i    myndigheter    och    ambassader.\r\nMotionärerna föreslår  också att riksdagen begär att\r\nregeringen vidtar åtgärder  för att komma till rätta\r\nmed  osakliga  löneskillnader  för   handläggarna  i\r\nRegeringskansliet  (yrkande 21). Därvid  anförs  att\r\nstatistik  för  september   2002   visar  att  bland\r\nhandläggarna   i   exempelvis  Justitiedepartementet\r\ntjänar  männen  runt 4  000  kr  mer  per  månad  än\r\nkvinnorna. Detta  innebär  enligt  motionärerna  att\r\nlöneskillnaden  har  ökat  med nästan 1 000 kr sedan\r\naugusti 2001.\r\n\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\n\r\nGällande bestämmelser\r\n\r\nI regeringsformen finns föreskrifter  vilkas ändamål\r\nbl.a.  är  att  jämställdhet mellan män och  kvinnor\r\nskall tillförsäkras  (1 kap. 2 §, 2 kap. 16 § och 11\r\nkap.   9   §   andra  stycket).   Därutöver   syftar\r\njämställdhetslagen   (1991:433)   till   att  främja\r\njämställdheten  i  arbetslivet. Det är framför  allt\r\narbetsförhållandena för kvinnor i jämförelse med män\r\nsom   jämställdhetslagen   inriktar   sig   på   att\r\nförbättra,    genom    att    bl.a.    främja   jämn\r\nkönsfördelning  och  jämställda  arbetsförhållanden,\r\nkartlägga      löneskillnader     samt     förbättra\r\nrekryteringsprocessen.\r\n\r\nDen 1 januari  2001  trädde  en  rad  ändringar  i\r\njämställdhetslagen  i  kraft  (prop.  1999/2000:143,\r\nbet.  2000/01:AU3,  rskr. 2000/01:4). Förändringarna\r\ninnebär  bl.a.  att  en   definition   av  begreppet\r\nlikvärdigt  arbete  förts  in  i jämställdhetslagen.\r\nArbetsgivare  åläggs  att  varje  år  kartlägga  och\r\nanalysera dels bestämmelser och praxis  om löner och\r\nandra    anställningsvillkor   som   tillämpas   hos\r\narbetsgivaren,  dels  löneskillnader  mellan kvinnor\r\noch  män  som  utför arbete som är att betrakta  som\r\nlika eller likvärdigt.  Vidare  skall  arbetsgivaren\r\nvarje  år  upprätta  en handlingsplan för jämställda\r\nlöner    med   redovisning    av    resultatet    av\r\nkartläggningen  och  analysen;  skyldigheten  gäller\r\ndock    inte    arbetsgivare    som    vid   senaste\r\nkalenderårsskifte    sysselsatte    färre   än   tio\r\narbetstagare.\r\n\r\nKönsfördelningen inom staten\r\n\r\nRegeringen  har  sedan  1995  en  samlad policy  för\r\nchefsförsörjningen,   Regeringens   chefspolicy    -\r\nkvalitet    i    den   statliga   chefsförsörjningen\r\n(Justitiedepartementet   2000).   Policyn   beskrivs\r\nutförligt  i  proposition  1997/98:136.  Vad  gäller\r\nrekrytering av myndighetschefer innebär policyn  att\r\ndet så långt möjligt alltid skall finnas en kvinnlig\r\nkandidat  med  i  det  slutliga  urvalet.  Målet att\r\nrekrytera  så kvalificerade ledare som möjligt  inom\r\nstatsförvaltningen skall uppnås genom att ta vara på\r\nden kompetens som finns bland såväl kvinnor som män.\r\nEn prioriterad  fråga  i chefspolicyn är att arbetet\r\nmed  att  öka  andelen  kvinnliga   myndighetschefer\r\nfortsätter.\r\n\r\nI  budgetpropositionen för 2003 redgör  regeringen\r\nför  könsfördelningen   inom  den  statliga  sektorn\r\n(prop.  2002/03:1  utg.omr.   2   bil.   1).  Enligt\r\nredogörelsen är staten den sektor på arbetsmarknaden\r\nsom   har  den  jämnaste  könsfördelningen.  Andelen\r\nkvinnor  i  staten uppgick år 2001 till 45 %, vilket\r\ninnebär en ökning  med en procentenhet sedan 2000. I\r\nkommuner och landsting,  där många av yrkesgrupperna\r\ninom vård, skola och omsorg  är kvinnodominerade, är\r\nca  80 % av personalen kvinnor.  Andelen  kvinnor  i\r\nprivat  sektor  är  ca 40 %. Av redogörelsen framgår\r\näven  att andelen kvinnor  bland  de  anställda  med\r\nchefsuppgifter  på  olika nivåer har ökat i små steg\r\noch  nu  uppgår  till 23 %.  Bland  myndighetschefer\r\nutnämnda av regeringen  är  andelen 29 %. Även bland\r\npersonalen  inom  kärnverksamheterna   har   andelen\r\nkvinnor  ökat,  från  40  till  41  %.  I  stöd- och\r\nsupportfunktionerna har den däremot sjunkit  från 60\r\ntill   57   %.  Dessa  förändringar  belyser  enligt\r\nregeringen en fortsatt trendmässig ökning av andelen\r\nkvinnor     på     mer      kvalificerade      eller\r\nsakområdesinriktade befattningar.\r\nVidare  betonar  regeringen  i budgetpropositionen\r\natt  jämställdhet  mellan  kvinnor  och  män  är  av\r\ngrundläggande betydelse i ett demokratiskt samhälle,\r\noch  att  jämställdhet  skall  prägla  den  statliga\r\nförvaltningen.    Regeringens    riktlinjer    skall\r\nfullföljas     i    de    statliga    myndigheternas\r\narbetsgivarpolitik.  Regeringen  understryker  också\r\nbehovet av ytterligare aktiva åtgärder för att bl.a.\r\nåstadkomma  samma  möjligheter  till  utveckling och\r\nbefordran för kvinnor och män.\r\nMed  anledning  av  en  fråga  (1999/2000:410)  av\r\nHelena  Bargholtz  (fp)  till  utrikesminister  Anna\r\nLindh   om   könsfördelningen   i  Regeringskansliet\r\nsvarade  utrikesministern  i januari  2000  att  den\r\nojämna könsfördelningen inom  UD  är ett problem. UD\r\nhar    av    tradition   varit   ett   mansdominerat\r\ndepartement.  Utrikesministern   framhöll  dock  att\r\nuppföljningen  av UD:s jämställdhetsplan  visar  att\r\njämställdheten på  UD går framåt. Resultatet av UD:s\r\nårliga handläggarantagning  de  senaste tio åren har\r\nbidragit   till   att  över  55  %  av  UD:s   yngre\r\nhandläggare är kvinnor.  Utnämningar av kvinnor till\r\nmellangradsnivå  (kansliråd   och  ambassadråd)  har\r\nökat, vilket kommer att skapa ett brett underlag för\r\nframtida    utnämningar    av   kvinnliga    chefer.\r\nUtrikesministern   ville   också    framhålla    att\r\njämställdhetsaspekten  beaktas mycket noga vid varje\r\nny chefsutnämning.\r\n\r\nI en nyligen utgiven rapport  av  Expertgruppen  för\r\nstudier   i   offentlig   ekonomi  (ESO)  har  bl.a.\r\nutvecklingen av andelen kvinnliga  generaldirektörer\r\növer    tid    studerats    (Ds    2003:7).   Enligt\r\nundersökningen       har      andelen      kvinnliga\r\ngeneraldirektörer ökat  sedan  slutet av 1980-talet,\r\nfrån 10 % år 1989 till 28 % år 2001.  Undersökningen\r\nvisar   vidare   att   männen  dominerar  vid  stora\r\nmyndigheter med fler än  200  anställda.  Bland  små\r\nmyndigheter   med   upp  till  100  anställda  utgör\r\nkvinnorna  en  tredjedel   av   generaldirektörerna.\r\nAndelen sjunker något bland myndigheter  med  mellan\r\n100  och  200  anställda.  När  det gäller de större\r\nmyndigheterna  med fler än 200 anställda  är  endast\r\ndrygt 20 % av generaldirektörerna kvinnor.\r\n\r\nFinansutskottet      behandlade     i     betänkande\r\n2001/02:FiU27 en motion  om  att  regeringen snarast\r\nbör      redovisa      hur     man     skall     öka\r\nkvinnorepresentationen  bland  myndighetschefer  och\r\nambassadörer.  Utskottet  avstyrkte   motionen   men\r\nföreslog  att  riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom   sin   mening   vad    utskottet    anfört   om\r\njämställdhetsaspekterna      på     den     statliga\r\narbetsgivarpolitiken.   Utskottet   underströk   att\r\nmålsättningen  för  regeringens   chefspolicy   inom\r\nutrikesförvaltningen  är att ytterligare öka andelen\r\nkvinnliga  chefer såväl  ute  som  hemma.  Utskottet\r\nansåg att denna  målsättning  måste  genomsyra  hela\r\npersonalpolitiken  och  komma  till  uttryck bl.a. i\r\njämställd       basrekrytering       och      aktivt\r\nbefordringsarbete.  Vidare ansåg utskottet  det  som\r\nangeläget att man inom  Regeringskansliet förbereder\r\nutveckling av strategier  för jämställd tillsättning\r\nav  utredare  och  styrelseordförande  för  att  öka\r\nmöjligheten    till    att    föra    en    medveten\r\njämställdhetspolitik även inom detta område. Det var\r\nenligt utskottet värdefullt  att  Statens kvalitets-\r\noch  kompetensråd fortsätter att aktivt  arbeta  med\r\natt  förverkliga   jämställdhetsmålen  genom  sådana\r\nsatsningar som exempelvis ett program med syftet att\r\nexponera   kvinnor   som   kandidater   till   högre\r\nchefsbefattningar   och   ett   mentorsprogram   för\r\nrelativt nya chefer på  mellannivå. Riksdagen följde\r\nutskottet (rskr. 2001/02:327).\r\n\r\nLöneskillnader inom staten\r\n\r\nI  budgetpropositionen  för  2003  (prop.  2002/03:1\r\nutg.omr.   2   bil.   1)  redogör   regeringen   för\r\nlöneskillnader  inom  staten.  Enligt  lönestatistik\r\nfrån  Arbetsgivarverket   var   i   september   2001\r\ngenomsnittslönen  inom  den statliga sektorn för män\r\n23 800 kr och för kvinnor  20 500 kr, vilket innebär\r\natt   kvinnornas   genomsnittslön    omräknat   till\r\nheltidslöner,  liksom  2000, uppgick till  86  %  av\r\nmännens. Om lönerna för  män  respektive kvinnor som\r\narbetar  vid  samma  myndighet  och   med  likartade\r\narbetsuppgifter  jämförs  med  hjälp  av  s.k.   TNS\r\nuppgick  kvinnornas  genomsnittslöner  till  97 %  i\r\nförhållande till männens. Enligt budgetpropositionen\r\nhar  Arbetsgivarverket i sina beräkningar med hänsyn\r\ntaget    till    förändringar    i    den   statliga\r\nbefattningsstrukturen sett en positiv förändring  på\r\ndenna punkt.\r\n\r\nVidare      har     enligt     budgetpropositionen\r\nArbetsgivarverket  undersökt  hur  stor  den  totala\r\nlöneskillnaden är mellan män och kvinnor inom staten\r\noch  sedan  steg  för  steg  tagit  bort de delar av\r\nlöneskillnaden som statistiken kan visa sakliga skäl\r\nför. Den löneskillnad som sedan återstår  kallas den\r\noförklarade  löneskillnaden.  Inom  denna  ryms  den\r\neventuella  osakliga  löneskillnaden,  den  som   är\r\nförbjuden  i  lag, men som inte kan fastställas utan\r\ningående  analys   på  den  enskilda  arbetsplatsen.\r\nUndersökningen,     som      avser      tid     före\r\njämställdhetslagens skärpning (se ovan),  visar  att\r\nden  totala  löneskillnaden mellan kvinnor och män i\r\nstaten var 16,9  % år 2000 (kvinnorna tjänade alltså\r\n83,1   %  i  förhållande   till   männen   vid   det\r\nmättillfället).  När  sedan steg för steg hänsyn tas\r\ntill   arbetstidens   omfattning,   befattningsnivå,\r\narbetsinnehåll  och  jämförelser  enbart  görs  inom\r\nrespektive    myndighet    minskar    löneskillnaden\r\nsuccessivt från 16,9 % till  3  %.  I ett sista steg\r\nbeaktas   även   skillnader   i   bl.a.  ålder   och\r\nutbildningsnivå, vilket minskar den löneskillnad som\r\nlönestatistiken inte kan förklara,  den  oförklarade\r\nlöneskillnaden, till 1,8 %. Detta innebär alltså att\r\nkvinnornas  andel  av  männens lön uppgår till  98,2\r\nprocent med hänsyn taget till det ovanstående. Detta\r\ntrots att det, menar Arbetsgivarverket, är betydligt\r\nvidare grupper än de som  har  lika eller likvärdiga\r\narbeten   som  har  jämförts.  Det  innebär   enligt\r\nArbetsgivarverket  att  den  eventuella löneskillnad\r\nsom är osaklig enligt jämställdhetslagen  torde vara\r\nmindre än så.\r\nEnligt  budgetpropositionen  uppgav i förra  årets\r\nredovisningar sju av tio myndigheter  att  de vidtar\r\naktiva   åtgärder   för   att  eliminera  eventuella\r\nosakliga löneskillnader mellan  könen,  vilket är en\r\nnågot högre andel än året dessförinnan. Även när det\r\ngäller åtgärder för att ge kvinnor och män lika goda\r\nmöjligheter  till  utveckling och befordran  har  en\r\nliten ökning skett.  Över  hälften  av myndigheterna\r\nuppgav att de vidtar aktiva åtgärder.\r\nRegeringen  har  i  regleringsbrev för  budgetåret\r\n2003   avseende  statliga   arbetsgivarfrågor   gett\r\nArbetsgivarverket  i  uppdrag att senast den 30 juni\r\n2003 särskilt rapportera hur löneskillnaderna mellan\r\nkvinnor och män utvecklas i staten.\r\n\r\nLöneskillnader inom Regeringskansliet\r\n\r\nKonstitutionsutskottet   har  i  sin  granskning  av\r\npersonalutvecklingen inom  Regeringskansliet  berört\r\nfrågan   om  jämställdhet  ett  antal  gånger  (bet.\r\n1991/92:KU30  s. 39, 1993/94:KU30 s. 9, 1994/95:KU30\r\ns. 30, 1997/98:\r\nKU10 s. 5, 1999/2000:KU10  s.  6,  2000/01:KU10 s. 6\r\nsamt 2001/02:KU10 s. 9).\r\n\r\nUnder föregående års granskning (bet. 2002/03:KU10\r\ns. 17 f.) granskade utskottet vissa personalgruppers\r\nlöner inom Regeringskansliet, nämligen  personal som\r\nsysslar  med juridiskt utredningsarbete och  allmänt\r\nutredningsarbete  i ålderskategorierna 30-49 och 50-\r\når. Lönestatistiken är indelad i s.k. TNS-familjer i\r\nolika  kvalifikationsnivåer.   I   de   två  utvalda\r\npersonalgrupperna     granskade     utskottet    två\r\nkvalifikationsnivåer,  vilket  ger  en bild  av  hur\r\nlöneförhållandena  ser  ut  i  olika  grupper.   Den\r\nframtagna  statistiken  visar  att  löneskillnaderna\r\nbland    chefsbefattningarna    (dvs.    den   högre\r\nkvalifikationsnivån)  mellan  män  och kvinnor  inom\r\njuridiskt utredningsarbete i kategorin  30-49  år är\r\n172 kr till förmån för de senare. I kategorin 50- år\r\nfinns  en  större  löneskillnad  mellan  könen,  som\r\ninnebär  att  männen  tjänar  ca  6 000  kr  mer  än\r\nkvinnorna.     Enligt     Regeringskansliet    beror\r\nskillnaderna på skillnader  i  titlar mellan kvinnor\r\noch  män  inom  TNS-gruppen.  Hälften  av  männen  i\r\ngruppen     är     expeditions-,    rätts-     eller\r\nexp./rättschef,  de  öviga  är  departementsråd.  Av\r\nkvinnorna är endast en  av  fem  expeditionschef, de\r\növriga  är  departementsråd.  Expeditions-,   rätts-\r\neller   exp./rättschefer  har  högre  medellöner  än\r\ndepartementsråd.     I    personalgruppen    allmänt\r\nutredningsarbete är löneskillnaderna  mellan män och\r\nkvinnor mindre. I kategorin 30-49 år är  lönerna för\r\nmän 291 kr lägre än för kvinnor, och i åldersgruppen\r\n50-  år  är  lönerna  för  män  181 kr lägre än  för\r\nkvinnor.\r\nBland anställda i ålderskategorin  30-49 år med en\r\nlägre  kvalifikationsnivå än chef visar  statistiken\r\natt männen  tjänar  i  genomsnitt  1 045  kr  mer än\r\nkvinnorna      i      personalgruppen      juridiskt\r\nutredningsarbete.  I  ålderskategorin  50- år tjänar\r\nmännen  i genomsnitt 5 271 kr mer än sina  kvinnliga\r\nkolleger. I personalgruppen allmänt utredningsarbete\r\nför anställda  i gruppen 30-49 år överstiger männens\r\nlöner kvinnornas  med  1 205  kr.  I  gruppen 50- år\r\ntjänar   männen  i  genomsnitt  2  491  kr  mer   än\r\nkvinnorna. Enligt Regeringskansliet är en förklaring\r\ntill skillnaderna  att en större andel av männen har\r\nmer kvalificerade arbetsuppgifter  och  andra titlar\r\nän kvinnorna.\r\nUtskottet  menade att granskningen lämnade  belägg\r\nför att löneskillnader  mellan män och kvinnor finns\r\ninom Regeringskansliet, i  vissa  viktiga hänseenden\r\ntill  nackdel  för  kvinnorna, men utskottet  gjorde\r\ninte någon mer ingående bedömning av lönesituationen\r\nhos myndigheten. Vidare menade utskottet att vad som\r\nframkommit under granskningen  ger vid handen att en\r\nutveckling   mot   jämställdhet   mellan   könen   i\r\nRegeringskansliet  eftersträvas  men  att  det  ännu\r\nfinns utrymme för ytterligare förbättringar  i detta\r\nhänseende.  Utskottet  anförde  att  det i vart fall\r\nfrån   konstitutionella  utgångspunkter  inte   hade\r\nanledning att göra några vidare uttalanden i frågan.\r\n\r\nSom   omnänts   ovan   skall   arbetsgivare   enligt\r\njämställdhetslagen (1991:433) varje år kartlägga och\r\nanalysera  dels bestämmelser och praxis om löner och\r\nandra   anställningsvillkor    som   tillämpas   hos\r\narbetsgivaren,  dels löneskillnader  mellan  kvinnor\r\noch män som utför  arbete  som  är  att betrakta som\r\nlika   eller   likvärdigt   (10  §).  Vidare   skall\r\narbetsgivaren varje år upprätta en handlingsplan för\r\njämställda löner med redovisning  av  resultatet  av\r\nkartläggningen och analysen (11 §).\r\n\r\nDen  31 januari 2003 överlämnade Regeringskansliet\r\ntill Jämställdhetsombudsmannen den senast utarbetade\r\nhandlingsplanen     för     jämställda    löner    i\r\nRegeringskansliet. I handlingsplanen  kartläggs  och\r\nanalyseras    utfallet   av   2002   års   lönenivå.\r\nKartläggningen omfattar 4 291 anställda. Frikretsen,\r\nsom lönesätts av  regeringen,  ingår  inte. Analysen\r\nsyftar  till  att  upptäcka,  åtgärda  och förhindra\r\neventuella  osakliga  skillnader  i  lön  och  andra\r\nanställningsvillkor  mellan  kvinnor  och  män.   En\r\nmetodik  för  kartläggning  av löner har tagits fram\r\nsom kan tillämpas för Regeringskansliet.\r\nI  handlingsplanen  beskrivs  lönejusteringar  och\r\nandra åtgärder som skall vidtas för att uppnå saklig\r\nlön mellan kvinnor och  män  inom  grupper som utför\r\nlikvärdigt arbete. Bland andra åtgärder i planen kan\r\nnämnas  att  på sikt utjämna könsfördelningen  bland\r\nambassadörer  och  attachéer  och  en  större  andel\r\nkvinnor  bland  vissa  grupper  ämnessakkunniga  och\r\ndepartementssekreterare    inom   Regeringskansliet.\r\nUtöver dessa åtgärder avses  i kommande lönerevision\r\nlönerna för kvinnor över 45 år i samtliga grupper av\r\nanställda att ses över.\r\nVidare  i  handlingsplanen beskrivs  åtgärder  som\r\nskall vidtas för att uppnå saklig lön för arbete som\r\när  att betrakta  som  likvärdigt.  Till  grund  för\r\nåtgärderna   ligger   analys  av  skillnader  mellan\r\nkvinno-  respektive  mansdominerande   grupper  inom\r\nRegeringskansliet  som  utför  arbete  som  är   att\r\nbetrakta som likvärdigt.\r\nI   handlingsplanen   beskrivs   även   ett  antal\r\nytterligare   åtgärder  som  skall  vidtas  för  ett\r\nframgångsrikt        jämställdhetsarbete        inom\r\nRegeringskansliet.  Bland   annat   skall  chefer  i\r\nledande    ställning    genomgå    utbildning     om\r\njämställdhetsperspektivet      vid      rekrytering,\r\nlönesättning    och    befordran,    föräldraledigas\r\nlönesättning   och  löneutveckling  följas   upp   i\r\nlönekartläggningar,     och     djupintervjuer    av\r\nföräldralediga  kvinnor och män genomföras  för  att\r\nskapa bättre förutsättningar  för  arbetstagarna att\r\nkunna förena förvärvsarbete och föräldraskap.\r\nFörvaltningschefen    i   Regeringskansliet    har\r\ninbjudits  till  konstitutionsutskottet  och  därvid\r\npresenterat handlingsplanen.\r\n\r\nKonstitutionsutskottet   behandlade   i   betänkande\r\n2001/02:KU24  ett  yrkande liknande det nu aktuella.\r\nUtskottet  gjorde bedömningen  att  löneskillnaderna\r\nmellan män och  kvinnor  inom  Regeringskansliet ger\r\nanledning    till   fortsatt   uppmärksamhet    från\r\nutskottets sida, men att det inte var nödvändigt med\r\nett tillkännagivande  för  regeringen i enlighet med\r\ndet yrkade. Motionen avstyrktes således.\r\n\r\n\r\nUskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nSom utskottet konstaterat tidigare  har  staten  ett\r\nansvar    som    föregångare    och    förebild   på\r\njämställdhetsområdet  (bet.  1999/2000:KU10  s.  9).\r\nUtskottet  vill  i  sammanhanget   understryka   att\r\ngällande  lagstiftning om jämställdhet i arbetslivet\r\nsyftar till  att  förbättra  arbetsförhållandena för\r\nkvinnor i jämförelse med män genom  att bl.a. främja\r\njämn       könsfördelning       och       jämställda\r\narbetsförhållanden,  kartlägga  löneskillnader  samt\r\nförbättra    rekryteringsprocessen.    Vad    gäller\r\nlöneskillnader   mellan   kvinnor   och   män   inom\r\nRegeringskansliet  vidhåller  utskottet sin tidigare\r\nbedömning  att  dessa  ger anledning  till  fortsatt\r\nuppmärksamhet   från  utskottets   sida.   Samtidigt\r\nkonstaterar utskottet att det inom Regeringskansliet\r\npågår arbete för  jämställda  löner. I arbetet ingår\r\näven  att  utjämna  könsfördelningen   bland   vissa\r\ngrupper  av  anställda.  Utskottet  ser  positivt på\r\ndetta. Utskottet vill också framhålla vikten  av att\r\ndet  i  det  pågående  arbetet  även ges utrymme för\r\nindividuell   lönesättning   för   att    underlätta\r\nrekrytering   av  personal  från  även  den  privata\r\nsektorn. Mot bakgrund  av det arbete som pågår anser\r\nutskottet  att  det inte är  nödvändigt  med  sådana\r\ntillkännagivanden  som  begärs i motion 2002/03:A242\r\n(kd) yrkandena 1 och 21. Motionsyrkandena avstyrks.\r\n\r\n\r\nRegionalt ansvar i förvaltningen\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet   avstyrker  med  hänvisning   till\r\ntidigare  ställningstagande   en   motion  om\r\nriktlinjer  för  regionalt  ansvar  i statlig\r\nförvaltningsverksamhet. Jämför reservation  9\r\n(c).\r\n\r\nMotion\r\n\r\n\r\nI  motion  2002/03:K332 av Inger Lundberg m.fl.  (s)\r\nföreslås att  riksdagen  tillkännager för regeringen\r\nsom  sin  mening  vad  i motionen  anförs  om  komp-\r\nlettering      av      det     förvaltningspolitiska\r\nhandlingsprogrammet med  riktlinjer  om  all statlig\r\nverksamhets  ansvar  för  att  bidra  till  regional\r\nutveckling.  Därvid anförs att det finns många  goda\r\nskäl för en komplettering av handlingsprogrammet med\r\nett avsnitt om  den  statliga  förvaltningens ansvar\r\nför en god utveckling i hela landet.  Att finna goda\r\nformer   för   regional   utveckling  kräver  enligt\r\nmotionärerna   både   medvetenhet,    kunskap    och\r\nuthållighet  från  olika  statliga aktörers sida och\r\nmåste ha stöd i klara mål hos  respektive myndighet.\r\nFör att det skall bli verklighet  krävs  tydlighet i\r\nalla de handlingsprogram som härrör från riksdag och\r\nregering.\r\n\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\n\r\nI  verksförordningen  (1995:1322), som är tillämplig\r\npå myndigheter under regeringen  (1  §),  anges  att\r\nmyndighetschefer  skall beakta de krav som ställs på\r\nverksamheten när det  gäller bl.a. regionalpolitiken\r\n(7 §).\r\n\r\nEnligt   2   §   förordningen    (1997:1258)   med\r\nlänsstyrelseinstruktion svarar länsstyrelsen för att\r\nlänet  utvecklas på ett sådant sätt att  fastställda\r\nnationella  mål  får genomslag, samtidigt som hänsyn\r\nskall   tas   till   regionala    förhållanden   och\r\nförutsättningar.  Länsstyrelsen skall  särskilt  med\r\nett samlat regionalt  perspektiv  i  länet  samordna\r\nolika     samhällsintressen     inom    myndighetens\r\nansvarsområde.  Länsstyrelsen  skall  främja  länets\r\nutveckling  och  noga  följa länets  tillstånd  samt\r\nunderrätta regeringen om vad som är särskilt viktigt\r\nför regeringen att få veta  om  länet  och händelser\r\nsom inträffat där. I 3 § anges att länsstyrelsen har\r\nuppgifter  inom  bl.a. regionalpolitik och  regional\r\nnäringspolitik.\r\nAv  15 § kommittéförordningen  (1998:1474)  följer\r\natt  kommittéer   och   särskilda  utredare  i  sina\r\nbetänkanden skall redovisa  eventuella  konsekvenser\r\nav sina förslag i de fall då förslagen har betydelse\r\nför    den    kommunala   självstyrelsen   och   för\r\nsysselsättning  och  offentlig service i olika delar\r\nav landet.\r\n\r\nI  regeringens  handlingsprogram  En  förvaltning  i\r\ndemokratins   tjänst    -    ett    handlingsprogram\r\n(Justitiedepartementet  2000)  anger regeringen  som\r\nmål  att  medborgare  och  företag  skall  kunna  få\r\ninformation,  ställa  frågor,  lämna uppgifter  samt\r\nuträtta andra ärenden när det passar  dem  oberoende\r\nav geografisk belägenhet.\r\n\r\nUnder       föregående      riksmöte      behandlade\r\nkonstitutionsutskottet  i betänkande 2001/02:KU24 en\r\nmotion om riktlinjer för  regionalt ansvar i statlig\r\nförvaltning.  Utskottet  konstaterade  att  gällande\r\nordning får anses innebära  att det åligger statliga\r\nmyndigheter   att   utifrån  respektive   myndighets\r\nförutsättningar    bidra    till    uppnåendet    av\r\nregionalpolitiska mål.  Utskottet  ansåg  därför att\r\ndet inte behövdes något tillkännagivande i  enlighet\r\nmed   vad   som   yrkades  och  avstyrkte  motionen.\r\nRiksdagen följde utskottet (rskr. 2001/02:258).\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet vidhåller  sin  tidigare  uppfattning  att\r\ngällande  ordning får anses innebära att det åligger\r\nstatliga   myndigheter    att   utifrån   respektive\r\nmyndighets förutsättningar  bidra till uppnåendet av\r\nregionalpolitiska  mål. Utskottet  avstyrker  därför\r\nmotion 2002/03:K332 (s).\r\n\r\n\r\nHBT-kompetens inom offentlig sektor\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet  avstyrker   med   hänvisning  till\r\npågående  arbete ett motionsyrkande  om  höjd\r\nkunskap   och    insikt   om   homosexuellas,\r\nbisexuellas  och  transpersoners  livsvillkor\r\n(HBT-kompetens). Jämför  reservation  10 (fp,\r\nv, c, mp).\r\n\r\nMotion\r\n\r\n\r\nI motion 2002/03:K310 av Gabriel Romanus  m.fl. (fp,\r\ns,  v,  c,  mp)  anförs  att  det  finns  allvarliga\r\nkunskapsbrister    inom    exempelvis   hälso-   och\r\nsjukvården, utbildningsväsendet,  rättsväsendet  och\r\npoliskåren  samt  socialtjänsten  om  homosexuellas,\r\nbisexuellas   och  transpersoners  (HBT)  situation.\r\nMotionärerna föreslår att riksdagen tillkännager för\r\nregeringen som  sin  mening att regeringen bör verka\r\nför   att  personal  vid  myndigheter   får   bättre\r\nkunskaper i HBT-frågor (yrkande 4).\r\n\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\n\r\nEnligt   1   kap.  2  §  regeringsformen  skall  den\r\noffentliga  makten   utövas  med  respekt  för  alla\r\nmänniskors  lika  värde   och   för   den   enskilda\r\nmänniskans frihet och värdighet. Det allmänna  skall\r\nmotverka  diskriminering  av  människor  på grund av\r\nbl.a.   sexuell   läggning.   Enligt   1  kap.  9  §\r\nregeringsformen       skall      domstolar      samt\r\nförvaltningsmyndigheter   och   andra   som  fullgör\r\nuppgifter  inom den offentliga förvaltningen  i  sin\r\nverksamhet beakta  allas  likhet  inför  lagen  samt\r\niaktta saklighet och opartiskhet.\r\n\r\nEnligt 4 § förvaltningslagen skall varje myndighet\r\nlämna  upplysningar, vägledning, råd och annan sådan\r\nhjälp till  enskilda  i  frågor som rör myndighetens\r\nverksamhetsområde.  Hjälpen   skall   lämnas  i  den\r\nutsträckning som är lämplig med hänsyn  till frågans\r\nart,  den  enskildes behov av hjälp och myndighetens\r\nverksamhet.  Frågor  från enskilda skall besvaras så\r\nsnart som möjligt.\r\n\r\nDen 1 maj 1999 inrättades  myndigheten  Ombudsmannen\r\nmot  diskriminering  på  grund  av  sexuell läggning\r\n(HomO). HomO skall dels se till att lagen (1999:133)\r\nom förbud mot diskriminering i arbetslivet  på grund\r\nav sexuell läggning (HomoL) och lagen (2001:1286) om\r\nlikabehandling av studenter i högskolan följs,  dels\r\nenligt  förordningen  (1999:170) med instruktion för\r\nOmbudsmannen mot diskriminering  på grund av sexuell\r\nläggning  (HomOF)  verka  för att diskriminering  på\r\ngrund av sexuell läggning inte  heller förekommer på\r\nandra områden i samhällslivet.\r\n\r\nEnligt  2  §  HomOF  skall HomO efter  samråd  med\r\nFolkhälsoinstitutet bl.a.  ta  initiativ  till eller\r\nmedverka  i  upplysnings- och informationsverksamhet\r\nsamt  andra  opinionsbildande   insatser   som   rör\r\ndiskriminering  på  grund  av sexuell läggning. HomO\r\nskall i sin verksamhet också  upprätthålla kontakter\r\nmed  organisationer vars verksamhet  rör  frågor  om\r\nsexuell     läggning,     övriga    ombudsmän    mot\r\ndiskriminering,  universitet,  högskolor  och  andra\r\nmyndigheter  samt  med   landsting,   kommuner   och\r\norganisationer på arbetsmarknaden.\r\nTranssexualitet/transsexualism är inte en fråga om\r\nsexuell läggning utan om könstillhörighet och faller\r\ndärför   under   Jämställdhetsombudsmannens   (JämO)\r\nansvar.\r\nEnligt  regeringens  regleringsbrev för budgetåret\r\n2003  avseende Statens kvalitets-  och  kompetensråd\r\nskall   Statens    kvalitets-    och    kompetensråd\r\nidentifiera   och   lyfta  fram  goda  exempel  från\r\nstatsförvaltningen,  som   andra   myndigheter   kan\r\nstudera  och  lära av. De goda exemplen skall spegla\r\ncentrala  förvaltningspolitiska  utvecklingsområden.\r\nOmråden som  bör  prioriteras  är bl.a. mångfald och\r\nkompetensförsörjning.  Enligt  vad   utskottet   har\r\ninhämtat  ingår  inte  HBT som ett särskilt område i\r\ndetta arbete.\r\n\r\nUnder  2001 lade regeringen  fast  inriktningen  för\r\narbetet    med    att    förebygga    och   motverka\r\ndiskriminering   i  regeringens  handlingsplan   mot\r\nrasism,    främlingsfientlighet,     homofobi    och\r\ndiskriminering   (skr.  2000/01:59).  I  regeringens\r\nnationella handlingsplan  för  mänskliga rättigheter\r\n(skr. 2001/02:83), som lades fram  i  januari  2002,\r\ntydliggjordes  ombudsmännens  roll  i arbetet med de\r\nmänskliga rättigheterna. I denna betonade regeringen\r\natt kunskap om vad mänskliga rättigheter är och alla\r\nmänniskors  lika  värde  är  särskilt  viktigt   för\r\nmyndighetspersoner,  och  flera myndigheter bedriver\r\nredan  i  dag  utbildning om mänskliga  rättigheter.\r\nRegeringen ville  särskilt  framhålla  vikten av att\r\nanställda i den offentliga förvaltningen  får del av\r\nutbildning   om  mänskliga  rättigheter.  Regeringen\r\nredovisade   sin    avsikt   bl.a.   att   i   t.ex.\r\nregleringsbreven för  2002  ge ett antal myndigheter\r\noch allmänna försäkringskassor i uppdrag att utbilda\r\nsin personal om mänskliga rättigheter.\r\n\r\nI  regeringens budgetproposition  för  2003  redogör\r\nregeringen   för  insatser  inom  verksamhetsområdet\r\nicke-diskriminering  (prop.  2002/03:1 utg.omr. 14).\r\nVerksamhetsområdet omfattar verksamheten  vid  HomO.\r\nEn omfattande del av HomO:s verksamhet består enligt\r\npropositionen        av       utbildnings-       och\r\ninformationsinsatser     för      att      förebygga\r\ndiskriminering och förbättra kunskaperna om  hur man\r\nkan  förhindra  diskriminering  och  om  hur den som\r\ndrabbats    kan    få    upprättelse.   Under   2001\r\naktualiserade  HomO frågor  som  rör  likabehandling\r\noavsett sexuell  läggning  inom många organisationer\r\noch   myndigheter,  såsom  fackförbund,   försvaret,\r\nSvenska  kyrkan,  polisen  och  åklagarväsendet. Ett\r\nannat  prioriterat  område  för  HomO   var   enligt\r\npropositionen   att   aktualisera  frågor  om  icke-\r\ndiskriminering  oavsett  sexuell  läggning  när  det\r\ngäller  barn  och  ungdomars  situation,  skola  och\r\nutbildning.   HomO  utvecklade   under   2001   sitt\r\nutbildnings-  och   informationsmaterial,   både   i\r\npappersform och på sin webbplats. Tillsammans med de\r\növriga   ombudsmännen  inrättade  HomO  en  gemensam\r\nwebbplats:  www.antidiskriminering.nu.  Sidan riktar\r\nsig   till   fackliga   företrädare,   arbetsgivare,\r\nbranschorganisationer och alla andra som arbetar för\r\natt      förebygga      diskriminering.      Utanför\r\nverksamhetsområdet    icke-diskriminering    arbetar\r\nenligt  propositionen Statens folkhälsoinstitut  med\r\nfrågor som  rör  diskriminering  på grund av sexuell\r\nläggning    ur   ett   hälsoperspektiv.   Institutet\r\ninitierar forskning,  tar  fram utbildningsmaterial,\r\nanordnar      seminarier,      administrerar      en\r\nforskningsdatabas m.m.\r\n\r\nI   HomO:s  årsredovisning  för  regeringen   2001\r\nbeskrivs  myndighetens  satsning  på  utbildning  om\r\ndiskrimineringsfrågor  och mänskliga rättigheter för\r\nanställda   inom   rättsväsendet   och   närliggande\r\nområden. Bland annat  har  HomO  löpande medverkat i\r\nutbildningen  på  Polishögskolorna i  Stockholm  och\r\nUmeå;  kontakter  har   också  tagits  med  den  nya\r\npolishögskolan i Växjö. Skolorna  har  delvis  olika\r\ninfallsvinklar   på   hur   homo-  och  bisexualitet\r\nbehandlas i undervisningen, men  i huvudsak sker det\r\nmed    fokus    på    mänskliga   rättigheter    och\r\nbrottsofferproblematik.  Avsikten är att säkerställa\r\natt de människor som drabbas av brott med anknytning\r\ntill sexuell läggning får  ett adekvat bemötande och\r\natt brotten snabbt skall kunna  klaras  upp genom en\r\naktiv förundersökningsledning och snabb lagföring.\r\n\r\nUnder   2002   har   en  särskild  arbetsgrupp  inom\r\nRegeringskansliet haft  till  uppgift  att  utarbeta\r\nförslag till hur det framtida antirasistiska arbetet\r\nskall  utformas  och  bedrivas (Ds 2002:26). Arbetet\r\nskall enligt uppdraget  avse  åtgärder  mot  rasism,\r\nfrämlingsfientlighet  och homofobi samt andra former\r\nav  antidemokratiska  yttringar.  Arbetsgruppen  har\r\ngjort en genomgång av det  arbete  som i dag bedrivs\r\npå olika håll. Bland annat redovisas  det arbete som\r\nbedrivs  eller skall bedrivas av Integrationsverket,\r\nStatens folkhälsoinstitut,  Ombudsmannen  mot etnisk\r\ndiskriminering,  HomO och den nya myndigheten  Forum\r\nför levande historia.  Arbetsgruppen  föreslår bl.a.\r\natt  ett  centrum  mot  rasism  och andra former  av\r\nintolerans etableras i form av en  ideell  förening.\r\nInom centrumets ansvarsområden skall ligga att bl.a.\r\nfungera som kontaktorgan för regeringen, myndigheter\r\noch   andra   centrala  aktörer  och  bedriva  aktiv\r\nverksamhet vad gäller dokumentation, information och\r\nopinionsbildning.   Enligt  budgetpropositionen  för\r\n2003 avser regeringen att underlätta etablerandet av\r\nett sådant centrum (prop. 2002/03:1 utg.omr. 8).\r\n\r\nI regeringens proposition  Mål för folkhälsan (prop.\r\n2002/03:35) lyfte regeringen  fram  att kunskapen om\r\nhomo-,  bi-  och  transsexuellas levnadsvillkor  och\r\nhälsa  alltjämt  är  begränsad.   Det  finns  enligt\r\nregeringen t.ex. inga nationella studier  som  visar\r\nhur  homo-,  bi-  och  transsexuellas hälsa ser ut i\r\nSverige.  Regeringen  anförde  att  homo-,  bi-  och\r\ntranssexuella kvinnors  och  mäns hälsa i likhet med\r\nmånga andra diskriminerade grupper är relaterad till\r\nbåde diskriminering och livsstil. Bland annat nämner\r\nregeringen att bristande kompetens  inom  hälso- och\r\nsjukvården  ofta  leder  till  svårigheter  att   få\r\nadekvat    behandling,    t.ex.    rapporteras    om\r\nhomosexuella  kvinnors  problem  i kontakten med den\r\ngynekologiska   vården.   I  propositionen   uttalar\r\nregeringen   att   den   avser   att    ge   Statens\r\nfolkhälsoinstitut  i  uppdrag  att, i samverkan  med\r\nberörda  myndigheter och organisationer,  följa  upp\r\noch   analysera    hälsan   hos   homo-,   bi-   och\r\ntranssexuella  personer,   med   särskilt  fokus  på\r\nungdomar, samt lämna förslag till  åtgärder  som kan\r\nförbättra deras levnadsvillkor.\r\n\r\nFrågor   om  insatser  för  homosexuella  m.fl.  har\r\ntidigare behandlats  av  justitieutskottet  bl.a.  i\r\nbetänkande  2001/02:JuU12.  Utskottet  avstyrkte där\r\nett  yrkande  liknande  det  nu  aktuella bl.a.  med\r\nhänvisning  till  att  det  pågick  arbete  med  den\r\ninriktning som motionärerna efterfrågade.\r\n\r\nSocialutskottet  har  i  betänkande  2000/01:SoU13\r\nbehandlat  och avstyrkt ett motionsyrkande  liknande\r\ndet nu aktuella.  Utskottet  framhöll att det behövs\r\nkraftfulla   åtgärder  för  att  på   alla   områden\r\nmotarbeta fördomar,  okunskap  och  olika  former av\r\ndiskriminering  på grund av sexuell läggning.  Detta\r\nangavs vara av betydelse inte minst för att motverka\r\nohälsa.  Vidare hänvisade  utskottet  till  att  det\r\nnyligen åter  hade  framhållit  vikten av att hälso-\r\noch sjukvårdspersonalen har goda kunskaper om homo-,\r\nbi-   och   transsexuellas   behov  av  vård   (bet.\r\n2000/01:SoU10). Utskottet såg  positivt  på  den  av\r\nregeringen   framlagda   handlingsplanen  mot  bl.a.\r\nhomofobi och diskriminering.  I  planen  redogjordes\r\nbl.a.  för  de  åtgärder som vidtagits för att  höja\r\npersonalkompetensen på området och för att motarbeta\r\nsexuell diskriminering. Utskottet hänvisade till att\r\nregeringen  också   avsåg   att  återkomma  i  vissa\r\nfrågeställningar   bl.a.   rörande    transsexuella.\r\nUtskottet  förutsatte  att regeringen fortsatte  att\r\nnärmare kartlägga övriga  problem  och  då  det  var\r\nerforderligt  lämnade  förslag  till hur dessa skall\r\nlösas.   Motionen   fick   enligt  utskottet   anses\r\nåtminstone delvis tillgodosedd  med  det  anförda. I\r\nbetänkande  2001/02:SoU13 behandlade socialutskottet\r\nmotioner om kompetens  inom sjukvården i HBT-frågor.\r\nUtskottet  vidhöll  sin  uppfattning  och  avstyrkte\r\nmotionerna.\r\nKonstitutionsutskottet    har     i     betänkande\r\n1999/2000:KU3 behandlat ett motionsyrkande  om  höjd\r\nkompetens  hos  nyckelgrupper  inom offentlig sektor\r\nnär det gäller kunskap om och insikt i homosexuellas\r\nlivsvillkor.  Utskottet,  som  avstyrkte   motionen,\r\nhänvisade  bl.a.  till de riktlinjer för regeringens\r\nfortsatta  arbete  med  att  utveckla  den  statliga\r\nförvaltningen  som hade  lagts  fram  i  proposition\r\n1997/98:136  Statlig   förvaltning   i  medborgarnas\r\ntjänst.   Vidare   hänvisade   utskottet  till   att\r\nregeringen  hade  inrättat  en  särskild  myndighet,\r\nStatens kvalitets- och kompetensråd,  som skall vara\r\ncentral  förvaltningsmyndighet  med  uppgift  att  i\r\nmedborgarnas  intresse stödja och stimulera  arbetet\r\nmed  kvalitetsutveckling   och  kompetensförsörjning\r\ninom den statliga förvaltningen.  Utskottet uttalade\r\natt  det  utgick från att myndigheterna  prioriterar\r\nutbildnings-   och   fortbildningsinsatser   utifrån\r\nrespektive    myndighets    behov.    I   betänkande\r\n2001/02:KU24    behandlade    konstitutionsutskottet\r\nmotioner  om  behovet  av  höjd  HBT-kompetens  inom\r\noffentlig  sektor.  Utskottet konstaterade  att  det\r\npågår  arbete med den  inriktning  som  motionärerna\r\nefterfrågar och avstyrkte motionerna.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nEnligt utskottets  mening  är  det  av stor vikt att\r\nolika  former  för  diskriminering  av homosexuella,\r\nbisexuella och transpersoner i samhället  undanröjs.\r\nRespekten för alla människors lika värde och för den\r\nenskilda människans frihet och värdighet skall  vara\r\nvägledande   för   myndigheters   agerande  gentemot\r\nenskilda. Härvidlag utgör brister som förekommer hos\r\nmyndigheters  personal  vad  gäller kunskap  om  och\r\nförståelse  för ovan nämnda gruppers  situation  ett\r\nproblem. Utskottet  anser  att  det är behövligt med\r\nåtgärder för att höja och garantera  kompetensen hos\r\nnyckelgrupper inom offentlig sektor när  det  gäller\r\nkunskap  om  och insikt i homosexuellas, bisexuellas\r\noch    transpersoners     livsvillkor.     Utskottet\r\nkonstaterar att regeringen har tagit initiativ  till\r\natt  sådant  arbete nu bedrivs av bl.a. Ombudsmannen\r\nmot diskriminering  på  grund  av  sexuell  läggning\r\n(HomO)   vad  gäller  homosexuella  och  bisexuella.\r\nRegeringen   har   även   tagit  initiativ  till  en\r\nuppföljning   och   analys   av   homo-,   bi-   och\r\ntranssexuella   personers   hälsa,   vilken    skall\r\nresultera  i förslag till åtgärder som kan förbättra\r\nlivsvillkoren    för    dessa   grupper.   Utskottet\r\nförutsätter    att    regeringen    även    framöver\r\nuppmärksammar hur de aktuella  grupperna  bemöts  av\r\nolika   myndigheter  och  vid  behov  ser  till  att\r\nytterligare  åtgärder  vidtas.  Mot  denna  bakgrund\r\nanser  utskottet  att  det  tills  vidare inte finns\r\nbehov av ett sådant tillkännagivande  som  begärs  i\r\nmotion  2002/03:K310  (fp,  s,  v, c, mp) yrkande 4.\r\nMotionsyrkandet avstyrks.\r\n\r\n\r\nSärskilda informationsinsatser\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet avstyrker med hänvisning till bl.a.\r\npågående     utredning     en    motion    om\r\ninformationsinsatser   för  att   minska   de\r\nnegativa effekterna av medieskuggan  i  vissa\r\nkommuner.   Vidare  avstyrker  utskottet  med\r\nhänvisning     till      pågående      arbete\r\nmotionsyrkanden     om     framtagande     av\r\nlättillgänglig   och  saklig  information  om\r\ndemokrati, mänskliga rättigheter, EU m.m.\r\n\r\nMotioner\r\n\r\n\r\nI motion 2002/03:K427  av  Eva  Arvidsson  m.fl. (s)\r\nföreslås  att  riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom sin mening att  det  är  angeläget att med olika\r\ninsatser  försöka minska de negativa  effekterna  av\r\nden nuvarande  medieskuggan som finns när det gäller\r\ndemokrati- och integrationsutveckling  i  Stockholms\r\nlän.   Motionärerna   refererar   till   en  nyligen\r\npublicerad    forskningsrapport    som   visar   att\r\nmedierapporteringen om kranskommuner  runt Stockholm\r\när  sporadisk  och  att  de  resurssvagare hushållen\r\nsällan kommer i kontakt med medier  som ger en vital\r\ninformation om det svenska samhället.\r\n\r\nI  motion  2002/03:K383  av  Gustav Fridolin  (mp)\r\nföreslås att riksdagen tillkännager  för  regeringen\r\nsom sin mening att regeringen bör ges i uppdrag  att\r\nutarbeta   en   lättillgänglig   demokratifolder  om\r\ndemokratiprinciper,  våra  grundlagar,  innefattande\r\nstyrelseskicket och beslutsprocesser  och  mänskliga\r\nrättigheter,     samt    EU:s    konstitution    och\r\nbehörighetskompetens      och      beslutsprocesser.\r\nExisterande   informationsmaterial  bör   ses   över\r\nspecifikt med hänsyn  till  EU-medlemskapet och dess\r\nbetydelse för den svenska demokratin. Materialet bör\r\nfinnas tillgängligt på andra  språk  än svenska samt\r\nför  synskadade  (yrkande  3).  I motionen  föreslås\r\nockså att riksdagen begär att regeringen  återkommer\r\nmed  åtgärder  för  att  stimulera mer objektiv  EU-\r\ninformation.   Motionären   framhåller   vikten   av\r\nobjektiv, saklig information  om  EU  som inte är av\r\nmarknadsföringskaraktär   eller   politiskt   färgad\r\n(yrkande 14).\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\n\r\nStorstadspolitiken\r\n\r\nRegeringen lämnade i proposition 1997/98:165 förslag\r\ntill  en  nationell politik för storstadsregionerna.\r\nEnligt    förslaget     syftar     den    nationella\r\nstorstadspolitiken till att bl.a. bryta  den sociala\r\noch etniska segregationen i storstadsregionerna  och\r\natt   verka  för  jämlika  levnadsvillkor  för  alla\r\ninvånare  i  storstäderna, oavsett ursprung och kön.\r\nRegeringen   framhöll   bl.a.   att   den   allmänna\r\nsamhällsinformationen  skall  göra  det  möjligt för\r\nmedborgarna att hävda sina idéer och intressen i den\r\ndemokratiska  processen, och att ansvaret för  denna\r\ninformation främst ligger på de politiska partierna,\r\nfolkrörelserna och massmedierna (s. 118).\r\n\r\nRegeringen beslutade  i januari 1999 att tillsätta\r\nen Storstadsdelegation med  uppgift att utveckla och\r\nsamordna den nationella storstadspolitiken med målen\r\natt verka för långsiktigt hållbar tillväxt och bryta\r\nsegregationen  i  de berörda områdena.  Delegationen\r\nskall  i  sitt arbete  utgå  från  de  mål  och  den\r\ninriktning för storstadspolitiken som regeringen har\r\nföreslagit i proposition 1997/98:165.\r\nI budgetpropositionen  för 2003 redogör regeringen\r\nför storstadspolitikens övergripande  mål  för  2003\r\n(prop. 2002/03:1 utg.omr. 8). Dessa är\r\n\r\n-  att  ge  storstadsregionerna goda förutsättningar\r\nför långsiktigt  hållbar  tillväxt och därmed kunna\r\nbidra  till att nya arbetstillfällen  skapas  såväl\r\ninom storstadsregionerna  som  i  övriga  delar  av\r\nlandet (tillväxtmålet) samt\r\n-\r\n- att bryta den sociala, etniska och diskriminerande\r\nsegregationen  i  storstadsregionerna och att verka\r\nför  jämlika  och  jämställda   levnadsvillkor  för\r\nstorstädernas invånare (segregationsmålet).\r\n-\r\nEnligt       budgetpropositionen       har       det\r\nstorstadspolitiska arbetet främst inriktats på målet\r\natt  bryta segregationen i storstäderna genom lokala\r\nutvecklingsavtal   med   sju   storstadskommuner  om\r\ninsatser   i   de   socioekonomiskt   mest   utsatta\r\nstadsdelarna. Avtalens längd varierar mellan tre och\r\nfem år och sträcker sig i dagsläget som  längst till\r\noch  med  2005.  I avtalen samlas cirka 600 statliga\r\noch   kommunala   storstadspolitiska    insatser   i\r\nsammanlagt   24   stadsdelar.  Samtliga  avtal   har\r\nreviderats   en   eller    flera    gånger.   Enligt\r\nbudgetpropositionen  har  ett  värderingsarbete   av\r\nrapporter, särskilda studier m.m. inletts och kommer\r\natt     ligga    till    grund    för    regeringens\r\nställningstagande till storstadspolitikens fortsatta\r\nutformning.\r\n\r\nUtöver ovan  nämnda  kan även noteras att regeringen\r\nhar gett en särskild utredare i uppdrag att beskriva\r\noch analysera fördelningen  av  makt  och inflytande\r\ninom  olika  delar av det svenska samhället  ur  ett\r\nintegrationspolitiskt   perspektiv  (dir.  2000:57).\r\nUtredaren bör bl.a. belysa eventuella samband mellan\r\nbostadsort   och  makt  och  inflytande   samt   den\r\nbetydelse det  segregerade  boendet  i  framför allt\r\nstorstadsområdena  kan  ha  för makt och inflytande.\r\nEtt  slutbetänkande  skall  lämnas   senast  den  31\r\ndecember 2003.\r\n\r\nPresstöd\r\n\r\nKonstitutionsutskottet   har   under   våren    2003\r\nbehandlat  en  motion  i  vilken yrkas att riksdagen\r\ntillkännager för regeringen som sin mening vad som i\r\nmotionen anförs om behovet  av en allsidig utredning\r\nav presstödet (bet. 2002/03:KU25).  Enligt  motionen\r\nhar   presstödet   varit   oförmöget   att   påverka\r\nsituationen för de delar av landet som saknar lokala\r\nmedier,  de  kommuner  som  ligger i medieskugga.  I\r\nmotionen   nämns   Stockholms   kranskommuner    som\r\nsamhällen  som  saknar  egna massmedier och en lokal\r\nnyhetsbevakning. Utskottet  var  för närvarande inte\r\nberett  att förorda en mer övergripande  översyn  av\r\npresstödet  och  avstyrkte motionen. Utskottet ville\r\ndock  bl.a. understryka  att  den  vidare  och  allt\r\ntydligare   bilden  av  att  storstädernas  förorter\r\nbefinner sig i medieskugga är oroande tecken när det\r\ngäller möjligheterna  att  genom presstödet värna om\r\nmångfalden  och främja en allsidig  nyhetsförmedling\r\noch opinionsbildning.  Utskottet  förutsatte att det\r\nsom utskottet anfört utgör sådana omständigheter som\r\nbeaktas i de överväganden som enligt  vad  utskottet\r\ninhämtat      för      närvarande      görs     inom\r\nKulturdepartementet    rörande    behovet    av   en\r\npresstödsutredning.\r\n\r\nGrundläggande information om demokrati m.m.\r\n\r\nI  propositionen Demokrati för det nya seklet (prop.\r\n2001/02:80)   föreslog   regeringen   en  långsiktig\r\nstrategi  för  att värna och fördjupa folkstyrelsen.\r\nRegeringen  lyfter   i   propositionen   bl.a.  fram\r\nbetydelsen  av  stor  demokratisk medvetenhet  bland\r\nmedborgare, dvs. insikt  om att det är medborgarna i\r\nen  demokrati  som  utgör demokratin.  Skolningen  i\r\ndemokratisk  medvetenhet   måste  enligt  regeringen\r\nförbättras ytterligare. Särskild  tyngd  bör  läggas\r\nvid  att  utveckla  metoder  för  att  förankra  ett\r\ndemokratiskt  medvetande bland barn och unga. Vidare\r\nmenar regeringen  att ansvaret för att uppnå en ökad\r\nmedvetenhet måste bäras  av  alla  men vissa har ett\r\nsärskilt  stort  ansvar. Forskning och  folkbildning\r\nhar av tradition haft  en  stark ställning i Sverige\r\nvad  gäller  att  öka  kunskapen  om  samhället  och\r\ndemokratin och att fostra  medborgare  i demokratisk\r\nmedvetenhet.  Fri och från staten autonom  forskning\r\noch  folkbildning   har   framöver   fortsatt   stor\r\nbetydelse.   Regeringen   vill  i  detta  sammanhang\r\nsärskilt  betona  att  skolan   har  en  nyckelroll.\r\nDärutöver  bör  även  kommunerna  och   landstingens\r\nbetydelse framhållas. En viktig roll har  exempelvis\r\näven aktiva arkiv, bibliotek och museer. De kan både\r\nerbjuda  mötesplatser  och ge möjligheter att  hämta\r\nkunskaper  och  insikter som  ger  redskap  för  att\r\naktivt kunna medverka  i  samhället. I propositionen\r\ntar regeringen upp ett antal  initiativ till att öka\r\nkunskapen   och  insikten  om  demokratin.   Förslag\r\npresenteras när  det  gäller  skolan liksom angående\r\nintroduktionsprogram  m.m.  för  personer   som  har\r\nerhållit  uppehållstillstånd  i  Sverige.  Därutöver\r\nåterges  regeringens  initiativ  att  inrätta en  ny\r\nmyndighet,  Forum  för  levande  historia,  samt  en\r\nnationell    handlingsplan    för    de    mänskliga\r\nrättigheterna i Sverige (se nedan).\r\n\r\nI   januari   2002   presenterade   regeringen  en\r\nnationell    handlingsplan    för    de    mänskliga\r\nrättigheterna  i  en skrivelse till riksdagen  (skr.\r\n2001/02:83). I skrivelsen avser regeringen bl.a. att\r\nlåta utarbeta en informationsstrategi för att sprida\r\nkunskap om de mänskliga  rättigheterna,  inrätta  en\r\nsärskild  hemsida  om  mänskliga rättigheter, sprida\r\nhandlingsplanen   till  kommuner,   vissa   statliga\r\nmyndigheter  och  enskilda   organisationer   m.fl.,\r\növersätta   en   sammanfattning   av   innehållet  i\r\nhandlingsplanen  till  engelska och till de  erkända\r\nminoritetsspråken  och  göra  en  sammanfattning  av\r\ninnehållet   i   handlingsplanen    tillgänglig   på\r\ntalkassett.\r\nEnligt   budgetpropositionen   för   2003    avser\r\nregeringen  att  under  2003  inrätta  en  myndighet\r\nbenämnd  Forum för levande historia (prop. 2002/03:1\r\nutg.omr. 1).  Myndighetens  uppdrag  skall  vara att\r\nfrämja arbete med, diskussion om och reflektion över\r\ndemokrati,  tolerans  och  mänskliga  rättigheter  i\r\nsamtiden med utgångspunkt i Förintelsen.\r\n\r\nRiksdagsförvaltningen skall genom aktiv  information\r\nverka för att allmänhetens intresse och kunskaper om\r\nriksdagen  och dess arbete ökar (förs. 2001/02:RS1).\r\nInom riksdagsförvaltningen  har nyligen avslutats en\r\nutredning       om       bl.a.      den      externa\r\ninformationsförsörjningen   i  riksdagsförvaltningen\r\n(2002/03:URF1). Av utredningens  betänkande  framgår\r\natt  riksdagsförvaltningen  producerar en stor mängd\r\nextern information om bl.a. riksdagens  funktion och\r\nuppgifter.  En stor del av informationen är  gratis.\r\nDen förmedlas både i elektronisk form via riksdagens\r\nwebbplats,   i   tryckt   form   som   studiehäften,\r\ninformationsbroschyrer,  presentationsmaterial  m.m.\r\noch i muntlig form via t.ex. riksdagens frågeservice\r\n(telefon),      riksdagens      Infocentrum      och\r\nRiksdagsbiblioteket.  I  sammanhanget kan nämnas att\r\nriksdagens webbplats under 2002 totalt hade nästan 4\r\nmilj. besökare, vilket motsvarar i genomsnitt nästan\r\n11 000 besökare per dag. Riksdagens  faktablad,  med\r\nfördjupad   information   om   olika   aspekter   av\r\nriksdagens organisation och arbetssätt, producerades\r\nunder  2001  i  en  upplaga  på  141 000 exemplar på\r\nspråken svenska, engelska, franska  och ryska. Under\r\n2001      distribuerades     också     studiehäften,\r\ninformationsbroschyrer,  presentationsmaterial  m.m.\r\nom  sammanlagt  cirka  300 000  exemplar.  Delar  av\r\nmaterialet   finns   på   talkassett.   Under   2002\r\navslutades även i riksdagsförvaltningen en förstudie\r\nvars   syfte  bl.a.  var  att  kartlägga  behov  och\r\nefterfrågan   hos  olika  grupper  i  samhället  med\r\nsärskilda behov  vad gäller anpassning av riksdagens\r\ndokument och informationsmaterial.  Under  2003  har\r\nriksdagsförvaltningen    gett    ut    en   lättläst\r\nintroduktion  till demokratins grunder, den  svenska\r\nparlamentarismen och arbetet i riksdagen.\r\n\r\nEU-information\r\n\r\nVad   gäller   information    om    EU    har   inom\r\nriksdagsförvaltningen   EU-upplysningen   riksdagens\r\nuppdrag  (bet.  1994/95:KU36, rskr. 1994/95:388-389)\r\natt    ge   allmänheten    partipolitiskt    neutral\r\ninformation  om  EU och om Sveriges medlemskap i EU.\r\nVerksamheten är inriktad  på att sprida fakta om EU,\r\ninformera om arbetet i riksdagen  samt  ge  råd  och\r\nvägledning till fördjupad information. Frågeservicen\r\nstår  för  en betydande del av verksamheten. Av ovan\r\nnämnda  utredning  (2002/03:URF1)  framgår  att  EU-\r\nupplysningen   under   2001  besvarade  över  9  000\r\nförfrågningar  från  allmänheten.  Vidare  hade  den\r\nunder 2002 över 300 000  besök på sin webbplats. EU-\r\nupplysningen   ger  ut  ett  antal   egenproducerade\r\nskrifter. I dessa förklaras och beskrivs ett flertal\r\nområden inom EU,  allt  från EU:s historia till vart\r\nman vänder sig för att ställa specifika frågor om EU\r\noch Sveriges medlemskap i unionen. Samtliga skrifter\r\när   kostnadsfria.   Delar   av   materialet   finns\r\ntillgängligt på talkassett.\r\n\r\nI   oktober   2002   överlämnade   en    utredning\r\nbetänkandet  Allmänhetens tillgång till EU-relaterad\r\ninformation   (SOU    2002:96)    till   regeringen.\r\nUtredningen menar att det är en statlig  uppgift att\r\nunderlätta för medborgarna att ta del av information\r\nom EU-relaterade frågor och att det är angeläget att\r\nstaten   fortsätter   att  erbjuda  en  central  EU-\r\nupplysning   i  allmänhetens   tjänst.   Utredningen\r\nföreslår fortsatt  och  utvecklad verksamhet för EU-\r\nupplysningen  med riksdagen  som  huvudman.  För  en\r\nplacering  vid riksdagen  talar  den  saklighet  och\r\nopartiskhet  som  ytterst  garanteras  av riksdagens\r\nparlamentariskt     sammansatta    riksdagsstyrelse.\r\nOberoende,  allsidig,   saklig   och  partipolitiskt\r\nneutral  information  är enligt utredningen  grunden\r\nför  verksamheten.  Utredningen  föreslår  även  ett\r\nantal åtgärder för att  ge EU-upplysningen en tydlig\r\nidentitet  och göra den mer  känd  för  allmänheten.\r\nRemisstiden  för  betänkandet  går ut den sista mars\r\n2003.\r\n\r\nRiksdagen  beslutade  i mars 2003  att  fördela  140\r\nmilj. kr till EMU-information inför folkomröstningen\r\nom EMU (prop. 2002/03:46,  bet. 2002/03:FiU24, rskr.\r\n2002/03:119).  Av  den  summan  går  90  milj.  till\r\nkampanjorganisationer,      30       milj.      till\r\nriksdagspartierna,        15        milj.       till\r\nfolkbildningsinsatser   och   5   milj.   till   EU-\r\nupplysningen  vid  Sveriges riksdag. I propositionen\r\nframhåller regeringen  att det ställs särskilda krav\r\npå neutralitet i den information som det här handlar\r\nom. Informationen får inte förmedla budskap från ja-\r\neller nej-sidan utan skall  på  ett  opartiskt  sätt\r\nlämna  upplysningar om EMU, euron och andra aspekter\r\nav  verksamheten   inom   EU.   EU-upplysningen  vid\r\nSveriges  riksdag  anses  av  regeringen   ha   goda\r\nförutsättningar  att  leva  upp till de höga krav på\r\nintegritet som kan ställas i detta sammanhang.\r\n\r\n\r\nUskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nVilken betydelse det segregerade  boendet  i framför\r\nallt   storstadsområdena   kan   ha   för  makt  och\r\ninflytande    utreds    för    närvarande    av   en\r\nintegrationspolitisk  maktutredning.  Resultatet  av\r\ndenna   utredning,   som   skall   överlämnas   till\r\nregeringen  senast  den 31 december i år, kan enligt\r\nutskottet förväntas ha  betydelse för vilka åtgärder\r\nsom    bör    vidtas    gällande   demokrati-    och\r\nintegrationsutvecklingen  i  bl.a.  Stockholms  län.\r\nUtskottet  vidhåller  även  sitt ställningstagande i\r\nbetänkande  2002/03:KU25  avseende   behovet  av  en\r\npresstödsutredning.   Med   hänvisning  till   detta\r\navstyrker utskottet motion 2002/03:K427 (s).\r\n\r\nEnligt  utskottets mening är  det  väsentligt  med\r\nförekomsten  av  saklig  och allsidig information om\r\ndemokrati, mänskliga rättigheter  och olika aspekter\r\nav vårt styrelseskick. Ytterst är det ett offentligt\r\nåtagande   att   garantera   detta.  Utskottet   kan\r\nkonstatera   att   det   också   pågår    omfattande\r\ninformationsverksamhet med ovan nämnda innehåll. Det\r\nfinns  här  anledning  att särskilt nämna vikten  av\r\nopartisk information inför  folkomröstningen om EMU.\r\nUtskottet  gör bedömningen att  EU-upplysningen  vid\r\nSveriges riksdag  har  goda förutsättningar att leva\r\nupp  till  de  krav  som  ställs  därvidlag.  Motion\r\n2002/03:K383 (mp) yrkande 3 och 14 avstyrks därför.\r\n\r\nOpinionsbildande myndigheter\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet avstyrker en motion om utredning av\r\nopinionsbildande  myndigheters  roll.  Jämför\r\nreservation 11 (m, fp, kd, c).\r\n\r\nMotion\r\n\r\n\r\nI motion 2002/03:K242  av  Tobias  Krantz  och Johan\r\nPehrson (fp) föreslås att riksdagen tillkännager för\r\nregeringen  som  sin  mening  att  frågan  om de nya\r\nopinionsbildande  myndigheternas  roll  bör utredas.\r\nMotionärerna  menar  att  det under senare år  vuxit\r\nfram en flora av myndigheter  vars  främsta  uppgift\r\negentligen  inte  är att verkställa av statsmakterna\r\nfattade beslut utan att ägna sig åt opinionsbildning\r\noch  att  skapa  debatt.   Förekomsten   av  de  nya\r\nopinionsbildande    myndigheterna    bidrar   enligt\r\nmotionärerna  till att göra rollfördelningen  mellan\r\nfolkvalda  politiker  och  verkställande  tjänstemän\r\notydlig, vilket  i förlängningen kan bli ett problem\r\nför demokratin.\r\n\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\n\r\nEnligt 1 kap. 9 §  regeringsformen  skall  domstolar\r\nsamt  förvaltningsmyndigheter  och andra som fullgör\r\nuppgifter  inom den offentliga förvaltningen  i  sin\r\nverksamhet bl.a. iaktta saklighet och opartiskhet.\r\n\r\nBestämmelsen uttrycker en objektivitetsprincip som\r\nbl.a.  innebär   att   förvaltningsorganen   i   sin\r\nverksamhet  inte  får  låta  sig  vägledas  av andra\r\nintressen än dem de är satta att tillgodose och inte\r\nheller  grunda sina avgöranden på hänsyn till  andra\r\nomständigheter   än   sådana   som  enligt  gällande\r\nförfattningar  får  beaktas  vid prövningen  av  ett\r\närende. De får sålunda inte låta  sig påverkas av en\r\nönskan  att  gynna  eller  missgynna vissa  enskilda\r\nintressen,   och   de  får  inte  ta   hänsyn   till\r\novidkommande  omständigheter,   t.ex.   en  sökandes\r\nhärstamning eller politiska åskådning.\r\nEnligt      regeringens      förvaltningspolitiska\r\nhandlingsprogram,  En  förvaltning   i   demokratins\r\ntjänst - ett handlingsprogram (Justitiedepartementet\r\n2000), skall allt arbete i statsförvaltningen  göras\r\nmed   utgångspunkt   i   de   grundläggande  värdena\r\ndemokrati, rättssäkerhet och effektivitet.  De  krav\r\nsom demokratin ställer innebär enligt programmet att\r\nförvaltningen   skall   fullgöra  sina  uppgifter  i\r\nenlighet med de beslut som  har  fattats  av riksdag\r\noch  regering.  Kraven på rättssäkerhet innebär  att\r\nförvaltningen skall  fatta materiellt riktiga beslut\r\npå   grundval   av   gällande    lagar   och   andra\r\nförfattningar samt att enskilda skall  ha  möjlighet\r\natt   få   sin  sak  prövad  i  domstol.  Kravet  på\r\neffektivitet   innebär   att   förvaltningen   skall\r\nåstadkomma  avsedda  resultat  och  uppnå de mål som\r\nfastställts av statsmakterna och att detta skall ske\r\nkostnadseffektivt.\r\nRegeringen   har   ansvaret   för  den  offentliga\r\nförvaltningen.  Regeringen styr myndigheterna  genom\r\nbl.a. förordningar med instruktion för myndigheterna\r\noch  regleringsbrev.   I  det  förvaltningspolitiska\r\nhandlingsprogrammet   anges    att   styrningen   av\r\nmyndigheterna        måste       utvecklas       och\r\nverksamhetsanpassas. I regeringens budgetproposition\r\nför  2003  redogör  regeringen   för   insatser  som\r\nvidtagits  för  att  förbättra  myndighetsstyrningen\r\n(prop. 2002/03:1 utg.omr. 2 bilaga 1).\r\nRegeringens styrning av förvaltningen  inskränks i\r\n11  kap.  7  § regeringsformen, enligt vilken  ingen\r\nmyndighet, t.ex.  regeringen,  ej  heller  riksdagen\r\neller en kommuns beslutande organ (fullmäktige)  får\r\nbestämma  hur  en  förvaltningsmyndighet  i särskilt\r\nfall    skall    besluta    i    ärende    som   rör\r\nmyndighetsutövning eller som rör tillämpning av lag.\r\nI budgetpropositionen redogör regeringen även  för\r\nresultatet av en undersökning om medborgarnas syn på\r\noffentlig  förvaltning som genomfördes under vintern\r\n2001/2002 (prop.  2002/03:1  utg.omr.  2  bilaga 1).\r\nUndersökningen  försöker  täcka ett flertal statliga\r\nmyndigheter   med  medborgarkontakter,   såväl   som\r\nkommunala        verksamheter,         ur        ett\r\nförvaltningsperspektiv. Medborgarnas förtroende  för\r\nde myndigheter som ingick i undersökningen är varken\r\nhögt  eller  lågt. Verksamheternas kvalitet, service\r\noch korrekt behandling  får högre betyg än reglernas\r\nlättbegriplighet och förmågan att samarbeta. Det som\r\nmest  påverkar  hur  nöjda medborgarna  är,  är  hur\r\nmyndigheterna sköter sina huvuduppgifter.\r\n\r\nDemokratiutredningen  såg   i   sitt  betänkande  En\r\nuthållig demokrati (SOU 2000:1) med  oro på hur verk\r\noch   myndigheter   allt   oftare   uppträder    som\r\nopinionsbildare        utifrån       ett       snävt\r\nverksamhetsintresse. Utredningen  ansåg att detta är\r\nen  misshushållning  med  skattemedel  och  att  det\r\nurgröper  tilltron  till myndigheternas  opartiskhet\r\n(s. 132). Utredningen  ansåg  att  det är betänkligt\r\natt  myndigheter  är medlemmar i lobbyorganisationer\r\nsom i konkurrens med  varandra lobbar mot staten (s.\r\n95).  Resultatet  blir,  menade   utredningen,   att\r\nmyndigheter  utkämpar  en intressekamp mot varandra,\r\noch den efterlyste en självrannsakan från de berörda\r\nmyndigheternas   sida.  Utredningen   betonade   att\r\nmyndigheternas uppgift inte är att propagera för det\r\negna  områdets  expansion  eller  en  viss  politisk\r\nstyrning, utan snarare  att  bl.a. bedöma om de krav\r\nsom kommer från organiserade intressen  är  befogade\r\neller inte (s. 134).\r\n\r\nVad  gäller  styrning  kan man allmänt skilja mellan\r\nnormerande    och    styrande     funktioner    (jfr\r\nStatskontoret  1998:23). Till normerande  funktioner\r\nräknas t.ex. författningsarbete inkl. myndigheternas\r\nföreskrifter  och   allmänna   råd.   Till  styrande\r\nfunktioner   räknas   hantering  av  administrativa,\r\nekonomiska  och  informativa   styrmedel.  Till  den\r\nsenare kategorin hör opinionsbildande  åtgärder  och\r\növrig   information,  råd  och  service  till  andra\r\naktörer på  fältet  liksom  utåtriktad utbildning. I\r\nfunktionerna    ingår    även   framställning    och\r\ntillhandahållande      av      utbildnings-      och\r\ninformationsmaterial.\r\n\r\nKonstitutionsutskottet   behandlade   i   betänkande\r\n2000/01:KU3  ett  yrkande  om   att   riksdagen  bör\r\ntillkännage  för  regeringen  som  sin  mening   att\r\nmyndigheter  inte skall ägna sig åt opinionsbildning\r\noch  ideologisk   produktion  i  syfte  att  påverka\r\nregeringen. Utskottet  utgick från att myndigheterna\r\niakttar  regeringsformens   krav  på  saklighet  och\r\nopartiskhet och avstyrkte motionen.\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nEnligt   utskottets   mening  kan   opinionsbildande\r\nåtgärder i vissa fall vara  ett  mer  ändamålsenligt\r\nstyrmedel  än  regler.  Som  exempel kan nämnas  att\r\nmyndigheter     i     olika     sammanhang     genom\r\nupplysningskampanjer  försöker  att   påverka  vissa\r\nattityder och beteenden i samhället. Utskottet utgår\r\nfrån  att myndigheterna i sådana sammanhang  iakttar\r\nregeringsformens  krav på saklighet och opartiskhet.\r\nFörsåvitt regeringen  anser  att  så är påkallat kan\r\nden   ändra  myndigheters  arbetssätt  genom   t.ex.\r\nändringar   i   förordningar   med  instruktion  för\r\nmyndigheterna  och  de  årliga  regleringsbrev   som\r\nregeringen   utfärdar   till  myndigheterna.  På  nu\r\nanförda grunder avstyrker utskottet motion 2002/03:\r\nK242 (fp).\r\n\r\n\r\nMyndigheters sponsring\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet   avstyrker  med  hänvisning   till\r\npågående utredning  en  motion  om riktlinjer\r\nför myndigheters sponsring.\r\n\r\nMotion\r\n\r\n\r\nI  motion  2002/03:K239  av  Lennart  Fremling  (fp)\r\nföreslås att riksdagen tillkännager  för  regeringen\r\nsom sin mening att regeringen bör medverka  till att\r\nta  fram  riktlinjer  för  den  offentliga  sektorns\r\nmöjligheter   att   ta   emot   sponsring  till  sin\r\nverksamhet  (yrkande  1)  samt  för  den  offentliga\r\nsektorns   möjligheter  att  lämna  sponsring   till\r\naktiviteter utanför sin egen verksamhet (yrkande 2).\r\nDet råder enligt  motionären i dag en stor osäkerhet\r\nhos statliga myndigheter och verk om vilka principer\r\nsom bör tillämpas.\r\n\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\n\r\nRiksdagens revisorer  granskade  under  2000/2001 på\r\neget  initiativ  sponsring  av statliga myndigheter.\r\nResultatet av granskningen redovisades  i  rapporten\r\nSponsring   av  statliga  myndigheter  (2000/01:13).\r\nSyftet   med   granskningen    var   att   uppskatta\r\nförekomsten av sponsring, studera  hur myndigheterna\r\nhanterar   samarbetet   med  sponsorer  samt   vilka\r\neffekter   sponsringen   har    för   myndigheternas\r\nverksamhet.  Granskningen omfattade  18  myndigheter\r\nsom har eller  tidigare  har  haft ett samarbete med\r\nsponsorer.\r\n\r\nRiksdagens  revisorer  lämnade  ett  förslag  till\r\nriksdagen   med   anledning  av   rapporten   (förs.\r\n2001/02:RR9).  I  förslaget   betonade   revisorerna\r\nvikten  av att förtroendet för statliga myndigheters\r\nverksamhet   upprätthålls   och   att  myndigheterna\r\niakttar opartiskhet i sin myndighetsroll.  Sponsring\r\nsom finansieringsform skall enligt revisorerna  inte\r\nkunna  tillämpas  av  en myndighet utan ett formellt\r\nbemyndigande från regeringen.  Om  regeringen  anser\r\natt    det    är    lämpligt   med   sponsring   som\r\nfinansieringskälla  för   en  myndighet  bör  detta,\r\nmenade revisorerna, framgå  av  regleringsbrev eller\r\nvia ett regeringsbeslut om finansieringslösningen är\r\nav engångskaraktär. Vidare ansåg  revisorerna  bl.a.\r\natt  ramar  för sponsringens omfattning bör anges  i\r\nstyrdokumentet  för  att undvika att myndigheten får\r\nen ekonomisk beroendeställning  i  förhållande  till\r\nsponsorn.    Ekonomistyrningsverket    bör    enligt\r\nrevisorernas  förslag  ges  i  uppdrag  att utarbeta\r\nriktlinjer    för    hantering    av   sponsring   i\r\nredovisningen samt utreda hur statsmakterna på bästa\r\nsätt kan få information om sponsring.\r\nKonstitutionsutskottet  behandlade   förslaget   i\r\nbetänkande  2001/02:KU19.  Utskottet  instämde i att\r\ninitiativ bör tas till en reglering av  myndigheters\r\ntillämpning   av  sponsring  som  finansieringsform.\r\nUtskottet  ansåg   bl.a.   att   regeringen  bör  ta\r\ninitiativ  till  att  se  över  lagen  om  offentlig\r\nupphandling  i  syfte  att  klargöra  hur den  skall\r\ntillämpas i fråga om sponsring i form av  varor  och\r\ntjänster.    Riksdagen   följde   utskottet   (rskr.\r\n2001/02:175-176).\r\n\r\nKonstitutionsutskottet  granskade  under 2001/02 års\r\nriksmöte   regeringens   agerande   i   frågan    om\r\nFinansinspektionens  sponsoravtal  med  affärsbanker\r\nm.fl.  (bet.  2001/02:KU20  s.  214  ff.). I anmälan\r\nanfördes   att  Finansinspektionen  i  samband   med\r\nvärdskapet för  en  konferens upprättat sponsoravtal\r\nmed  företag  och  organisationer.   Av  dessa  stod\r\nflertalet  under  Finansinspektionens  tillsyn,  och\r\nnågra  är  stora affärsbanker. I en promemoria  till\r\nutskottet    anförde     Finansdepartementet     att\r\ndepartementet  i  förväg  kände till att konferensen\r\nskulle finansieras via medverkan  av  sponsorer  och\r\natt  detta  framkom  av  vårpropositionen  2001  där\r\nFinansinspektionen   tillfördes   4   milj.  kr  som\r\ndelfinansiering   av  konferensen.  Vidare   anförde\r\nFinansdepartementet  bl.a.  att departementet liksom\r\nFinansinspektionen bedömde det  vara  värdefullt att\r\nden aktuella konferensen förlades till Stockholm och\r\natt det dessutom är tradition att dessa  konferenser\r\nfinansieras   via   sponsorer.   Finansdepartementet\r\nframhöll att sponsringen, som var en engångshändelse\r\nför  ett visst bestämt ändamål, inte  innebar  någon\r\nmöjlighet  för sponsorerna att påverka genomförandet\r\nav   Finansinspektionens    ordinarie    verksamhet.\r\nUtskottet  ansåg  det  allmänt sett vara synnerligen\r\nangeläget att myndigheternas  verksamhet  bedrivs  i\r\nsådana   former   att   deras  integritet  inte  kan\r\nifrågasättas, och det underströk  vikten  av  att en\r\nreglering  vad  gäller  myndigheters  tillämpning av\r\nsponsring   snarast  kommer  till  stånd.  Utskottet\r\nerinrade också  om  att  det  i ett annat betänkande\r\nhade  instämt  i Riksdagens revisorers  förslag  (se\r\novan). Granskningen  föranledde inte något uttalande\r\ni övrigt från utskottets sida.\r\n\r\nRegeringen beslutade den 13 februari 2003 att ge tre\r\nmyndigheter  i uppdrag  att  utreda  reglerna  kring\r\nsponsring  av  statliga  myndigheter.  Statskontoret\r\nskall föreslå en  definition  av begreppet sponsring\r\noch  ta  fram förslag till generella  kriterier  för\r\nsponsring för myndigheter och statliga verksamheter.\r\nUppdraget  skall  redovisas  senast den 15 september\r\ninnevarande  år.  Nämnden för offentlig  upphandling\r\nskall klarlägga under vilka förutsättningar lagen om\r\noffentlig upphandling är tillämplig vid sponsring av\r\nvaror  och  tjänster   till   statliga  myndigheter.\r\nUppdraget skall redovisas senast  den  15  september\r\ninnevarande   år.   Högskoleverket  skall  kartlägga\r\nförekomsten  av  sponsring  inom  universitets-  och\r\nhögskoleområdet. Uppdraget  skall  redovisas  senast\r\nden 30 juni innevarande år.\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet   har   tidigare  understrukit  vikten  av\r\nreglering av myndigheters  tillämpning  av sponsring\r\nsom finansieringsform. Regeringen har genom  uppdrag\r\ntill   bl.a.   Statskontoret  tagit  initiativ  till\r\nutredning om sådan  reglering.  Utskottet  avstyrker\r\ndärför motion 2002/03:K239 (fp) yrkandena 1 och 2.\r\n\r\n\r\nAlkoholfri representation\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet   avstyrker   med  hänvisning  till\r\ntidigare  ställningstagande   en   motion  om\r\nalkoholfri    representation    för   statlig\r\nförvaltning och riksdagen. Jämför reservation\r\n12 (mp).\r\n\r\nMotion\r\n\r\n\r\nI motion 2002/03:K240 av Tuve Skånberg (kd) föreslås\r\natt   riksdagen  tillkännager  för  regeringen   och\r\nriksdagsstyrelsen  som  sin  mening  vad  i motionen\r\nanförs  om  en  policy för alkoholfri representation\r\nför statlig förvaltning och för riksdagen. Det finns\r\nenligt motionären  bland  allmänheten  en irritation\r\növer  att  politiker, på det som faktiskt  är  deras\r\narbetstid,  dricker   alkohol   på  skattebetalarnas\r\nbekostnad.  Bruket  av offentliga medel  i  form  av\r\nstatlig och kommunal  representation med alkohol har\r\ndärför    kritiserats.   Politiker,    inte    minst\r\nriksdagsledamöter,  måste enligt motionären visa sin\r\nvilja att prioritera  och  föregå  med gott exempel.\r\nMotionären föreslår en policy där all representation\r\nunder    arbetstid    är    helt    alkoholfri   och\r\nrepresentation vid övriga tillfällen spritfri.\r\n\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\n\r\nSedan    2001    skall    enligt   verksförordningen\r\n(1995:1322), som är tillämplig  på myndigheter under\r\nregeringen  (1  §),  chefen  vid en myndighet  bl.a.\r\nfastställa      riktlinjer      för     myndighetens\r\nrepresentation (7 §).\r\n\r\nSocialutskottet har avstyrkt motioner  med  krav  på\r\natt   all   offentlig   representation   skall  vara\r\nalkoholfri  (bet.  1990/91:SoU23).  Socialutskottets\r\nuppfattning  var  att  stat  och  kommun  bör   visa\r\nåterhållsamhet  med  alkoholservering  vid offentlig\r\nrepresentation. Socialutskottet utgick från  att  så\r\nskedde  utan  att  riksdagen  tog  något initiativ i\r\nsaken.     I     betänkande     1995/96:SoU3    fann\r\nsocialutskottet    ingen   anledning   att    frångå\r\nriksdagens tidigare ställningstagande.\r\n\r\nÄven konstitutionsutskottet har tidigare behandlat\r\nmotioner med yrkanden  om alkoholfri representation,\r\nbl.a.  under  hösten  1999   (bet.   1999/2000:KU3).\r\nUtskottet  vidhöll  sin  uppfattning  från  tidigare\r\nbetänkanden, nämligen att stat och kommun  bör  visa\r\nåterhållsamhet  med  alkoholservering  vid offentlig\r\nrepresentation, och utgick från att så sker utan att\r\nriksdagen  tar  något  initiativ  i saken. Utskottet\r\navstyrkte därför motionerna. Därefter  har utskottet\r\nvid  två  tillfällen,  våren  2001  och våren  2002,\r\nvidhållit   denna   uppfattning  (bet.  2000/01:KU3,\r\n2001/02:KU24).\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet vidhåller sitt tidigare ställningstagande.\r\nStat och kommun bör även  fortsättningsvis visa stor\r\nåterhållsamhet  med alkoholservering  vid  offentlig\r\nrepresentation. Utskottet  utgår  från  att  så sker\r\nutan  att  riksdagen  tar  något  initiativ i saken.\r\nMotion 2002/03:K240 (kd) avstyrks.\r\n\r\n\r\nVegetarisk och vegansk mat\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet avstyrker med hänvisning till bl.a.\r\nden kommunala självstyrelsen motioner om rätt\r\ntill   vegetarisk  och  vegansk  mat.  Jämför\r\nreservation 13 (mp).\r\n\r\nMotioner\r\n\r\n\r\nI  motion  2002/03:K252  av  Birgitta  Ohlsson  (fp)\r\nföreslås  att  riksdagen tillkännager för regeringen\r\nsom sin mening att offentliga (kommun, landsting och\r\nstat)  inrättningar   i   Sverige  såsom  exempelvis\r\nförskolan, grund- och gymnasieskolan, äldreomsorgen,\r\nfängelser, sjukhus och övriga myndigheter skall vara\r\nskyldiga att erbjuda vegetarisk  och vegansk mat när\r\nså  efterfrågas. Etisk diskriminering  av  individer\r\nsom valt  djurfri  kost skall enligt motionären inte\r\naccepteras i ett samhälle som bör stå neutralt inför\r\nmänniskors olika livsval.\r\n\r\nI  motion  2002/03:K307  av  Hillevi  Larsson  (s)\r\nföreslås att riksdagen  tillkännager  för regeringen\r\nsom  sin  mening  att diskriminering av vegetarianer\r\noch veganer vid skolmåltider  inte  får förekomma på\r\nlandets skolor (yrkande 2). Tron att  det är fel att\r\ndöda  och  äta  upp  djur när alternativ finns,  som\r\nmotiverar många vegetarianer  och veganer, är enligt\r\nmotionären  på  intet  sätt  en  mindre   stark  och\r\nokränkbar tro än tron på Gud.\r\nI  motion  2002/03:K330 av Marianne Carlström  och\r\nChristina   Nenes   (s)   föreslås   att   riksdagen\r\ntillkännager  för  regeringen som sin mening att det\r\när oacceptabelt att  t.ex. elever på skolor inte får\r\nfullvärdig  mat  med  hänvisning   till  att  de  är\r\nvegetarianer/veganer.  Motionärerna  föreslår  också\r\natt riksdagen begär skyndsamt förslag  om hur de som\r\när  vegetarianer/veganer av etiska skäl skall  kunna\r\ngaranteras   att   få   fullvärdig  mat  på  skolor,\r\nbehandlingshem, fängelser,  ålderdomshem och i andra\r\nsammanhang där maten bekostas av det offentliga.\r\nI motion 2002/03:K349 av Håkan Juholt (s) föreslås\r\natt riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening att vegetariska alternativ måste finnas i all\r\noffentlig     verksamhet    där    det    förekommer\r\nmåltidsservering.    Att   en   människa   gör   ett\r\nvegetariskt val av etiska  skäl  innebär ett viktigt\r\nlivsval  som  i  alla  sammanhang enligt  motionären\r\nmåste respekteras och tas på allvar.\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\n\r\nEn    grundläggande   princip    i    den    svenska\r\nrättsordningen  är alla människors lika värde. Denna\r\nprincip kommer till  uttryck  i  bl.a.  1  kap.  2 §\r\nregeringsformen  där  det  sägs  att  den offentliga\r\nmakten skall utövas med respekt för alla  människors\r\nlika värde. Vidare sägs att det allmänna skall verka\r\nför  att  demokratins  idéer  blir  vägledande  inom\r\nsamhällets  alla  områden  samt  värna den enskildes\r\nprivatliv och familjeliv. Det allmänna  skall  verka\r\nför att alla människor skall kunna uppnå delaktighet\r\noch   jämlikhet  i  samhället.  Det  allmänna  skall\r\nmotverka  diskriminering  av  människor  på grund av\r\nkön,  hudfärg,  nationellt  eller  etniskt ursprung,\r\nspråklig      eller      religiös      tillhörighet,\r\nfunktionshinder, sexuell läggning, ålder eller annan\r\nomständighet som gäller den enskilde som person.\r\n\r\nI  förarbetena uttalas att den gjorda uppräkningen\r\nav olika  otillåtna  diskrimineringsgrunder markerar\r\natt målsättningen om \"delaktighet  och jämlikhet\" är\r\nav  störst  betydelse  för  människor  som   tillhör\r\ngrupper  som jämfört med andra grupper har en utsatt\r\nposition  i  samhället  (prop.  2001/02:72  s.  49).\r\nUppräkningen  är inte uttömmande, utan skall ses som\r\nexempel  på olika  åtskillnadsgrunder  som  omfattar\r\ngrupper av  människor  som  för  närvarande riskerar\r\neller rent faktiskt utsätts för diskriminering eller\r\nomotiverad  särbehandling i samhället.  Det  åligger\r\nalltså det allmänna att motverka diskriminering även\r\npå   grund   av  andra   -   liknande   -   osakliga\r\nomständigheter  som  gäller den enskilde som person,\r\nän de som uttryckligen har angetts.\r\n\r\nDen 13 mars 2003 beslutade  regeringen propositionen\r\nEtt   utvidgat   skydd  mot  diskriminering   (prop.\r\n2002/03:65). Propositionen  innehåller  förslag till\r\nen  ny lag om förbud mot diskriminering och  förslag\r\ntill  ändringar i 1999 års arbetsrättsliga lagar med\r\nförbud  mot diskriminering. Diskrimineringsbegreppet\r\ni  lagarna   föreslås   anpassas  till  EG-rätten  i\r\nsystematiskt och språkligt  hänseende.  Bland  annat\r\nföreslås    en   ny   diskrimineringsgrund   benämnd\r\n\"religion eller  annan trosuppfattning\". Orden annan\r\ntrosuppfattning får  enligt  regeringen  inte tolkas\r\nför    vidsträckt.    Endast    en    sådan    annan\r\ntrosuppfattning  som  har  sin grund i eller samband\r\nmed   en   religiös   åskådning  bör   omfattas   av\r\ndiskrimineringsförbudet. Däri måste anses ingå t.ex.\r\nbuddism liksom ateism och  agnosticism, vars grunder\r\nför  åskådning har ett naturligt  samband  eller  är\r\njämförbara   med   religion.   Andra   etiska  eller\r\nfilosofiska  värderingar  som  inte har samband  med\r\nreligion  faller  utanför.  Inte  heller   politiska\r\nåskådningar omfattas. Diskrimineringsförbud  i fråga\r\nom   diskrimineringsgrunden   religion  eller  annan\r\ntrosuppfattning föreslås bl.a.  inom socialtjänsten,\r\nhälso- och sjukvård och annan medicinsk verksamhet.\r\n\r\nI propositionen framhåller regeringen också vikten\r\nav  att ingen som deltar i, eller  önskar  delta  i,\r\nnågon form av utbildning utsätts för diskriminering.\r\nRegeringen  anser  att  det  är  angeläget att ha en\r\ndiskrimineringslagstiftning  som  gäller   för  hela\r\nutbildningsväsendet.  Regeringen  avser  att snarast\r\ntillsätta  en  särskild  utredare  med  uppgift  att\r\nskyndsamt  belysa  vissa frågor som för skolväsendet\r\noch utbildningsväsendet  i  övrigt  är  av avgörande\r\nbetydelse för att den kommande lagstiftningen  skall\r\nkunna  utformas  på  ett sådant sätt att den väl kan\r\nfylla sitt syfte.\r\nPropositionen  har avlämnats  till  riksdagen  och\r\nbereds av arbetsmarknadsutskottet.\r\n\r\nEnligt  4 kap. 4 a  §  skollagen  skall  eleverna  i\r\ngrundskolan   erbjudas   kostnadsfria  skolmåltider.\r\nMotsvarande  reglering  finns  även  för  fristående\r\nskolor (9 kap. 7 §). Gymnasieskolan omfattas inte av\r\nnågon liknande reglering.\r\n\r\nAlla olika utbildningsformer  -  från  förskola till\r\nvuxenutbildning  -  kan ansöka om att få utmärkelsen\r\nMiljöskola. Det är en  utmärkelse  som  delas  ut av\r\nMyndigheten för skolutveckling. Utmärkelsen fungerar\r\nsom  ett  verktyg för förskolor och skolor att sätta\r\nupp  egna  miljömål   och   sedan  förverkliga  dem.\r\nKriterier   för  utmärkelsen  Miljöskola   finns   i\r\nSkolverkets  författningssamling  (SKOLFS  1998:25).\r\nEtt kriterium  är  att  det finns vegetarisk mat som\r\nalternativ.\r\n\r\nUtbildningsutskottet  har   vid   flera   tillfällen\r\nbehandlat  yrkanden  om elevers rätt till vegetarisk\r\noch   vegansk   kost.  I  betänkande   2000/01:UbU13\r\nkonstaterade utskottet att skollagen föreskriver att\r\neleverna i grundskolan  inklusive  fristående skolor\r\nskall  erbjudas kostnadsfria skolmåltider,  men  att\r\ngymnasieskolan   inte  omfattas  av  någon  liknande\r\nreglering.   Utskottet   anförde   att   de   flesta\r\ngymnasieskolor  trots  detta  erbjuder  kostnadsfria\r\nmåltider.  Vidare  anförde  utskottet att ett  stort\r\nantal kommuner i dag serverar alternativa rätter för\r\nde  elever som är vegetarianer  respektive  veganer.\r\nUtskottet  ansåg  sig  inte  berett  att  förorda en\r\nnationell  reglering  enligt  yrkandet och avstyrkte\r\nmotionen.   Under   föregående  riksmöte   avstyrkte\r\nutbildningsutskottet  bl.a. motioner om elevers rätt\r\ntill vegetarisk och vegansk kost med hänvisning till\r\ngällande ansvarsfördelning mellan staten, kommunerna\r\noch skola (2001/02:UbU10).\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nEnligt utskottet är det  inte  en  angelägenhet  för\r\nriksdag  och  regering  att  besluta  om  regler för\r\nvilken  slags  mat  som  serveras  i offentlig regi,\r\nt.ex. i skolan, utan för kommuner inom ramen för den\r\nkommunala    självstyrelsen    och   andra   berörda\r\nmyndigheter. Utskottet är således  inte  berett  att\r\nförorda  en  nationell  princip i detta avseende och\r\navstyrker  därför  motionerna   2002/03:K252   (fp),\r\n2002/03:K307  (s)  yrkande  2,  2002/03:K330 (s) och\r\n2002/03:K349 (s).\r\n\r\n\r\nSkydd för kvinnor och barn\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet   avstyrker  med  hänvisning   till\r\npågående utredningar  en motion om förbättrat\r\nskydd för de kvinnor och barn som lever under\r\nhotbild från sina före  detta  män respektive\r\npappor.\r\n\r\nMotion\r\n\r\n\r\nI motion 2002/03:K351 av Hans Hoff  (s) föreslås att\r\nriksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\natt  det är angeläget att se över vilka  möjligheter\r\nsom står  till buds för att förbättra skyddet för de\r\nkvinnor och  barn  som  lever i en hotbild från sina\r\nföre detta män. Endast skyddad  identitet ger enligt\r\nmotionären i dag inte tillräckligt skydd. Det händer\r\natt   myndigheter   avslöjar   adress  och   bostad.\r\nMotionären  menar  att  det ofta brister  i  dagliga\r\nrutiner hos myndigheterna.\r\n\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\n\r\nEnligt 16 § folkbokföringslagen  (1991:481)  får  en\r\nperson  som  av  särskilda skäl kan antas bli utsatt\r\nför    brott,    förföljelser    eller    allvarliga\r\ntrakasserier på annat  sätt vid flyttning medges att\r\nvara  folkbokförd på den  gamla  folkbokföringsorten\r\n(kvarskrivning).  Kvarskrivning får medges endast om\r\nden enskildes behov  av  skydd  inte kan tillgodoses\r\ngenom    besöksförbud    eller   på   annat    sätt.\r\nKvarskrivning får även avse  den  utsatte  personens\r\nmedflyttande familj.\r\n\r\nEnligt   1   §   lagen   (1991:483)  om  fingerade\r\npersonuppgifter  kan  en  folkbokförd   person   som\r\nriskerar  att  bli utsatt för allvarlig brottslighet\r\nsom riktar sig mot dennes liv, hälsa eller frihet få\r\nmedgivande att använda  andra personuppgifter om sig\r\nsjälv  än  de verkliga (fingerade  personuppgifter).\r\nMedgivande att använda fingerade personuppgifter får\r\ninte lämnas  om  personen  kan  beredas tillräckligt\r\nskydd    genom    kvarskrivning    enligt    16    §\r\nfolkbokföringslagen   eller   på  annat  sätt.   Ett\r\nmedgivande att använda fingerade personuppgifter får\r\näven ges åt en familjemedlem till  den  utsatta,  om\r\npersonerna varaktigt bor tillsammans\r\nEnligt 7 kap. 15 § sekretesslagen gäller sekretess\r\ni  verksamhet  som avser bl.a. folkbokföringen eller\r\nannan  liknande  registrering  av  befolkningen  för\r\nuppgift om enskilds  personliga förhållanden, om det\r\nav särskild anledning  kan  antas  att  den enskilde\r\neller någon honom närstående lider men om  uppgiften\r\nröjs. Bestämmelsen innebär att presumtionen  är  att\r\nuppgifterna   är   offentliga.  Uppgifter  om  t.ex.\r\npersoner     som     är     förföljda      kan     i\r\nfolkbokföringsregistren  dock på olika sätt skyddas.\r\nSekretess gäller även bl.a.  i  ärende  om fingerade\r\npersonuppgifter  för  uppgift om enskilds personliga\r\nförhållanden, om det inte  står  klart att uppgiften\r\nkan  röjas utan att den enskilde eller  någon  honom\r\nnärstående lider men. Om en uppgift för vilken sådan\r\nsekretess gäller har lämnats till en annan myndighet\r\ngäller sekretessen också där.\r\nI vissa fall förekommer det att man på förhand kan\r\nmisstänka  att en uppgift kommer att efterfrågas för\r\natt användas  på  ett sätt som kan vara till men för\r\nden enskilde, t.ex. att en adressuppgift används som\r\nett led i förföljelse.  I  praxis  förekommer då att\r\nskattemyndigheten  för in en s.k. sekretessmarkering\r\ni   registret.  Markeringen   anger   att   särskild\r\nförsiktighet  bör  iakttas  vid  bedömningen  av  om\r\nuppgifter   om  personen  i  fråga  kan  lämnas  ut,\r\neftersom  uppgifterna   kan  omfattas  av  sekretess\r\n(prop.   1997/98:9  s.  34  f.).   Förfarandet   med\r\nsekretessmarkering  är  inte närmare lagreglerat men\r\nmotsvarar det som gäller  för  den hemligstämpel som\r\nenligt  15 kap. 3 § sekretesslagen  kan  åsättas  en\r\nallmän handling.\r\nEnligt  7 kap. 9 § sekretesslagen gäller sekretess\r\ni grundskolan  och  gymnasieskolan  för  uppgift  om\r\nenskilds   identitet,   adress  och  andra  liknande\r\nuppgifter  om enskilds personliga  förhållanden,  om\r\ndet av särskild anledning kan antas att den enskilde\r\neller någon  honom närstående lider men om uppgiften\r\nröjs. Sekretesskyddet  motsvarar  det som gäller för\r\nadresser m.m. inom folkbokföringen.\r\nVarje   myndighet   är  ansvarig  för  sina   egna\r\npersonregister. Det innebär  att  det är myndigheten\r\nsjälv   som,  utifrån  sina  egna  verksamhetsbehov,\r\nbestämmer   vad   som  skall  presenteras  för  sina\r\nhandläggare. Det finns  således  ingen  övergripande\r\npolicy   för   hur   myndigheterna   skall  behandla\r\nuppgifter om t.ex. sekretessmarkerade personer.\r\n\r\nJustitieombudsmannen (JO) skall enligt  12  kap. 6 §\r\nregeringsformen  utöva tillsyn över tillämpningen  i\r\noffentlig   verksamhet    av    lagar    och   andra\r\nförfattningar.  JO har i samband med ett beslut  (JO\r\n1990/91 s. 387) betonat  vikten  av att uppgifter om\r\nvilka  som  av  myndigheten  har  medgetts  särskild\r\nsekretessprövning  på ett korrekt sätt  finns  i  de\r\nhandlingar/svarsbilder som tjänstemän inom myndighet\r\nhar som underlag för  sitt  arbete.  Markeringar  om\r\nsärskild   sekretessprövning,   som  skall  vara  en\r\nvarningssignal för tjänstemän vid  myndigheten,  bör\r\ndärför  finnas  i samtliga svarsbilder som dessa kan\r\nkomma att använda  i sina kontakter med allmänheten.\r\nJO beslutade med denna  anledning  att  rikta kritik\r\nmot   en   myndighet   för  att  ett  register  inte\r\ninnehållit  ifrågavarande  markering  i  tillräcklig\r\nutsträckning.\r\n\r\nEnligt 20 kap.  3 § rättegångsbalken dömes, om någon\r\nröjer uppgift som  han  är  pliktig  att hemlighålla\r\nenligt lag eller annan författning m.m.,  för  brott\r\nmot  tystnadsplikt till böter eller fängelse i högst\r\nett år.  Den  som av oaktsamhet gör detta dömes till\r\nböter. I ringa fall skall dock ej dömas till ansvar.\r\n\r\nAv 3 kap. 1 §  skadeståndslagen följer att den som\r\nhar arbetstagare i  sin tjänst skall ersätta person-\r\neller sakskada som arbetstagaren  vållar  genom  fel\r\neller  försummelse  i  tjänsten.  Enligt  3 kap. 2 §\r\nskadeståndslagen skall staten vidare ersätta  skador\r\nsom   vållas   genom   fel   eller  försummelse  vid\r\nmyndighetsutövning i verksamhet  som  staten  svarar\r\nför.\r\n\r\nJustitiekanslern  (JK)  har enligt lagen (1975:1339)\r\nom justitiekanslerns tillsyn tillsyn över att de som\r\nutövar  offentlig verksamhet  efterlever  lagar  och\r\nandra  författningar  samt  i  övrigt  fullgör  sina\r\nåligganden. JK fattade den 29 november 2002 beslut i\r\nen fråga  gällande  enskilds  ersättningsanspråk  på\r\nstaten  med  anledning  av  utlämnande  av  skyddade\r\npersonuppgifter (dnr 2306-01-40). En tjänsteman  vid\r\nen  försäkringskassa hade lämnat ut sekretesskyddade\r\npersonuppgifter.  Försäkringskassan  anförde att den\r\ninte  hade haft vetskap om att tjänstemannen  lämnat\r\nut sekretesskyddade  personuppgifter, utan att denne\r\nhade missbrukat sitt behörighetskort  och brutit mot\r\ngällande  regler  trots kännedom om dem.  Enligt  JK\r\nkrävs, för att skadeståndsansvar  för  staten  skall\r\nföreligga, att arbetstagarens handlande skall ha ett\r\nfunktionellt samband med arbetstagarens tjänst,  men\r\ndet   fordras   inte  att  handlingen  direkt  avser\r\nfullgörandet  av  ett   tjänsteåliggande.   Som  ett\r\nminimikrav gäller dock att det till väsentlig del är\r\njust   på  grund  av  tjänsteförhållandet  eller  de\r\nkonkreta   arbetsuppgifter  arbetstagaren  haft  att\r\nutföra  som  han  kommit  att  vålla  skada.  I  det\r\naktuella   fallet    hade    enligt    JK:s   mening\r\ntjänstemannen inte agerat i tjänsten, varför  staten\r\ni  egenskap  av  arbetsgivare  inte skulle svara för\r\ntjänstemannens brottsliga handlande.  Vidare  menade\r\nJK att staten också kan vara skadeståndsansvarig  om\r\ndet   har   förekommit  fel  eller  försummelse  vid\r\nmyndighetsutövning. JK ansåg dock att det inträffade\r\ninte gav stöd  för  att  det  hade  förekommit något\r\nsådant fel eller någon sådan försummelse.\r\n\r\nFör   närvarande   arbetar   två   utredningar   med\r\noffentlighets-    och   sekretessfrågor   respektive\r\npersonsäkerhetsfrågor,   alltså   frågor  som  berör\r\nsystemet med skyddad identitet. Den  ena utredningen\r\när   Offentlighets-  och  sekretesskommittén   (dir.\r\n1998:32),  som  beräknas  avsluta sitt arbete den 31\r\ndecember  2003.  Den andra utredningen  har  antagit\r\nnamnet Personsäkerhetsutredningen  (dir.  2001:107),\r\nsom beräknas vara färdig den 1 september 2003.\r\n\r\nJustitieutskottet     behandlade     i    betänkande\r\n2001/02:JuU11  en motion om strängare sekretess  för\r\nfolkbokföringsuppgifter  rörande förföljda personer.\r\nUtskottet,   som   anmärkte   att    den    aktuella\r\nlagstiftningen      låg      utanför      utskottets\r\nberedningsområde,  kunde  inte  se  att  det  skulle\r\nfinnas  något  behov  av  en  generell  skärpning av\r\nsekretessen  för  personuppgifter som förespråkas  i\r\nmotionen.\r\n\r\nSkatteutskottet    behandlade     i     betänkande\r\n2001/02:SkU19  motioner  gällande  åtgärder för  att\r\nförhindra att sekretessbelagda uppgifter  om skyddad\r\nidentitet     lämnas     ut.     Då    det    gäller\r\nförsäkringskassornas    hantering    av     skyddade\r\npersonuppgifter  inhämtade  utskottet  yttrande   av\r\nRiksförsäkringsverket  (RFV),  som  har ansvaret för\r\nfolkbokföringen.  Av  yttrandet framgår  att  mycket\r\narbete har lagts ned på  att utforma systemlösningar\r\nåt försäkringskassorna som  så  långt det är möjligt\r\neliminerar  risken för att skyddade  personuppgifter\r\nkommer på drift  på  grund av misstag eller felaktig\r\nhantering.  RFV  betonade  dock  att  den  praktiska\r\nhanteringen hos försäkringskassorna  ställer krav på\r\norganisation,   arbetsrutiner   och  utbildning   av\r\npersonalen i dessa frågor. Detta,  anförde  RFV,  är\r\nett    ansvar   som   ligger   på   varje   särskild\r\nförsäkringskassa. RFV föreslog i sitt yttrande bl.a.\r\nen  översyn   av   administrativa   regler  i  olika\r\nverksamheter så att hänsyn kan tas till de människor\r\nsom  har behov av skydd. Utskottet konstaterade  att\r\nde regelsystem som kan komma i fråga vid hanteringen\r\nav skyddade  personuppgifter för närvarande granskas\r\ni  olika  utredningar  och  att  försäkringskassorna\r\nlägger ned  stora  ansträngningar  på  att förbättra\r\nrutinerna, organisera arbetet och utbilda personalen\r\nså  att  det  undviks  att skyddade uppgifter  röjs.\r\nUtskottet   föreslog   ett   tillkännagivande   till\r\nregeringen  om  att  frågan  hur  man   bör  hantera\r\nskyddade personuppgifter hos myndigheterna  för  att\r\nförhindra  att  uppgifterna  läcker  ut  bör belysas\r\nskyndsamt.  Utskottet  ansåg  att detta inte  krävde\r\nnågon centralt initierad ytterligare  utredning utan\r\nkunde    ske    i    det   pågående   arbetet   inom\r\nRegeringskansliet, olika  statliga  utredningar  och\r\nenskilda  berörda  verk  och  myndigheter. Riksdagen\r\nföljde utskottet (rskr. 2001/02:200).\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nGällande bestämmelser innehåller  flera regler som\r\nvid    behov    kan    tillämpas    för   skydd   av\r\npersonuppgifter.    Dessa   är   sekretessmarkering,\r\nkvarskrivning    och   användning    av    fingerade\r\npersonuppgifter. JO  har  till  uppgift att övervaka\r\natt  myndigheter och offentliganställda  rättar  sig\r\nefter  lagar  och  författningar  och  fullgör  sina\r\nuppgifter.  Även JK har tillsyn över att myndigheter\r\noch  deras tjänstemän  efterlever  lagar  och  andra\r\nförfattningar.  Utskottet konstaterar att det enligt\r\ngällande ordning  finns  goda möjligheter att skydda\r\nidentiteten för personer som lever under hot och att\r\nJO  och  JK  bl.a.  övervakar  hur  myndigheter  och\r\ntjänstemän tillämpar  dessa.  För  närvarande  pågår\r\nutredningsarbete    gällande    offentlighets-   och\r\nsekretessfrågor   respektive  personsäkerhetsfrågor,\r\nsom skall avslutas under 2003. Detta arbete bör inte\r\nföregripas.  Utskottet   avstyrker   därför   motion\r\n2002/03:K351 (s).</pre><pre>\r\nReservationer\r\n\r\n\r\n\r\nUtskottets    förslag    till   riksdagsbeslut   och\r\nställningstaganden     har    föranlett     följande\r\nreservationer. I rubriken anges inom parentes vilken\r\npunkt i utskottets förslag  till  riksdagsbeslut som\r\nbehandlas i avsnittet.\r\n\r\n\r\n1. Bemötandefrågor (punkt 2)\r\n\r\nav Kerstin Lundgren (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen vad som anförs\r\ni   reservation   1.   Därmed   bifaller   riksdagen\r\nmotionerna 2002/03:K215 och 2002/03:So296 yrkande 3.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nI  förvaltningslagen finns angivet vilka rättigheter\r\nmedborgarna har i fråga om att ta del av handlingar,\r\ninformation m.m. Det som saknas är enligt min mening\r\nriktlinjer  för bemötande av medborgarna. Behovet av\r\nett värdigt bemötande  av  medborgarna  gäller  alla\r\nmyndigheter,     som     t.ex.    försäkringskassor,\r\narbetsförmedlingar   och   taxeringsmyndigheter.   I\r\nförvaltningslagen  bör därför  införas  ett  tillägg\r\nangående bemötandefrågor. För att medborgarna alltid\r\nskall bemötas med respekt  av myndigheterna bör även\r\nalla myndigheter ständigt se  över sin servicepolicy\r\nsamt ge sin personal utbildning  i  bemötandefrågor.\r\nMed   bifall   till   motionerna  2002/03:K215   och\r\n2002/03:So296 yrkande 3 bör riksdagen som sin mening\r\nge regeringen detta till känna.\r\n\r\n\r\n2. Utvidgad skyldighet att meddela skriftligt\r\nbeslut (punkt 3)\r\n\r\nav Mats Einarsson (v),  Kerstin  Lundgren (c) och\r\nGustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under  punkt 3 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservation  2. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:K269.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nSocialtjänstlagen ger den enskilde  medborgaren rätt\r\ntill hjälp och stöd när han eller hon inte själv kan\r\ntillgodose sina behov eller kan få dem tillgodosedda\r\npå  annat  sätt.  Den  som  är funktionshindrad  har\r\nsärskilda  rättigheter garanterade  genom  lagen  om\r\nstöd  och  service   till  vissa  funktionshindrade.\r\nBeslut med anledning av  dessa lagar kan överklagas.\r\nDetta  förutsätter  emellertid   att   besluten  har\r\nmeddelats skriftligen till den hjälpsökande.  Enligt\r\nden  nuvarande lydelsen av förvaltningslagen är  det\r\nmyndigheten  som  bestämmer  om underrättelsen skall\r\nske muntligt eller skriftligt.  Den hjälpsökande har\r\nvisserligen rätt till skriftligt besked men kan lätt\r\nbli överrumplad och känner oftast  inte  heller till\r\natt  han  eller  hon  har  rätt  till ett skriftligt\r\nbesked.\r\n\r\nRättssäkerheten  skulle förbättras  väsentligt  om\r\nbeslut alltid meddelas  skriftligt. Eftersom den som\r\nsöker hjälp är i en utsatt  situation socialt, t.ex.\r\npå  grund  av ålder eller funktionshinder,  kan  ett\r\nmuntligt besked  innebära osäkerhet om innebörden av\r\nett beslut även om  det  varit positivt. Det är inte\r\nheller  säkert att ett positivt  beslut  verkställs,\r\noch  då  kan   den   enskildes   situation   bli  än\r\nbesvärligare. Därför bör förvaltningslagen ändras så\r\natt  myndigheten  åläggs  att underrätta den sökande\r\nskriftligen om det beslut som  fattats med anledning\r\nav hans eller hennes ansökan. Enligt  vår mening bör\r\nregeringen därför, i enlighet med vad som  anförs  i\r\nmotion  2002/03:K269,  återkomma  till riksdagen med\r\nförslag på sådan ändring av förvaltningslagen. Detta\r\nbör  riksdagen  som  sin  mening ge regeringen  till\r\nkänna.\r\n\r\n3. Dröjsmålstalan (punkt 4)\r\n\r\nav  Gunnar  Hökmark (m), Helena  Bargholtz  (fp),\r\nIngvar Svensson (kd), Tobias Krantz (fp), Kerstin\r\nLundgren  (c),  Nils  Fredrik  Aurelius  (m)  och\r\nBertil Kjellberg (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets  förslag under punkt 4 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs i reservation  3.  Därmed  bifaller\r\nriksdagen motionerna 2002/03:K226, 2002/03:\r\nK241 yrkande 36 och 2002/03:K363.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nI en rättsstat  är  det  viktigt att medel står till\r\nbuds som garanterar den enskilde  medborgarens  rätt\r\ntill  en säker och snabb handläggning av ett ärende.\r\nDetta är  enligt  vår  mening särskilt angeläget vad\r\ngäller fall av myndighetsutövning  mot den enskilde.\r\nDen  enskildes  ställning  gentemot  den  offentliga\r\nförvaltningen bör därför stärkas genom införandet av\r\nen  s.k.  dröjsmålstalan.  En  sådan talan  ger  den\r\nenskilde en möjlighet att i domstol få prövat om ett\r\nförvaltningsärende   onödigt   uppehålls   hos   den\r\nmyndighet  som  har  att  fatta  beslut  i  ärendet.\r\nMöjlighet till dröjsmålstalan bör  enligt vår mening\r\nfinnas  avseende  förvaltningsärenden  som  omfattar\r\nmyndighetsutövning  mot  den  enskilde. Vi anser mot\r\ndenna bakgrund att regeringen,  i  enlighet  med vad\r\nsom  anförs  i motionerna 2002/03:K226, 2002/03:K241\r\nyrkande 36 och  2002/03:K363, bör lägga fram förslag\r\ntill lag om dröjsmålstalan.  Detta bör riksdagen som\r\nsin mening ge regeringen till känna.\r\n\r\n\r\n4. Regelförenkling (punkt 5)\r\n\r\nav  Gunnar  Hökmark (m), Helena  Bargholtz  (fp),\r\nIngvar Svensson (kd), Tobias Krantz (fp), Kerstin\r\nLundgren  (c),  Nils  Fredrik  Aurelius  (m)  och\r\nBertil Kjellberg (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets  förslag under punkt 5 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs i reservation  4.  Därmed  bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:K336.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEn utgångspunkt  i  politiken  skall vara att i alla\r\navseenden  göra  medborgarnas vardag  så  enkel  som\r\nmöjligt. Samtidigt växer sig antalet lagar och andra\r\nregler  som påverkar  medborgarnas  vardagsliv  allt\r\nstörre.   Många    människor    känner   inte   till\r\nlagstiftningen  och vet inte heller  vart  de  skall\r\nvända  sig för att  få  svar  på  sina  frågor.  Ett\r\növerbyråkratiserat  samhälle  vinner  ingen  på, och\r\nsärskilt drabbas de som inte har kunskap, tid  eller\r\nresurser.     Vi     anser     därför    att    hela\r\nsamhällsbyråkratin måste ses över  och förenklas. En\r\nförenklingskommission     bör     tillsättas     med\r\nutgångspunkten att göra Sverige mindre  byråkratiskt\r\noch  svenskarnas  vardag  enklare.  Vad  som nu  har\r\nanförts bör med bifall till motion 2002/03:K336  ges\r\nregeringen till känna.\r\n\r\n\r\n5. Tillgänglig information och kommunikation\r\n(punkt 6)\r\n\r\nav  Helena  Bargholtz  (fp),  Tobias Krantz (fp),\r\nKerstin Lundgren (c) och Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under  punkt 6 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservation  5. Därmed bifaller\r\nriksdagen  motionerna  2002/03:K334  yrkande  2  och\r\n2002/03:K359.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nPersoner   med   funktionshinder   skall  ha   samma\r\nmöjligheter  som  andra  att ta del av  information.\r\nOlika  fysiska  och psykiska  funktionsnedsättningar\r\nfår enligt vår mening  inte utgöra hinder för att ta\r\ndel  av myndighetsinformation  och  kommunicera  med\r\nmyndigheter.  Regeringen  bör  ta initiativ till att\r\nutveckla myndighetsinformationen  så att denna finns\r\ni  tillgängliga format och versioner  för  människor\r\nmed  särskilda  behov.  Myndigheternas  hemsidor  är\r\nsärskilt  viktiga härvidlag. Det bör även införas en\r\nrätt för synskadade  att kommunicera med myndigheter\r\nmed   punktskrift.   Med  bifall   till   motionerna\r\n2002/03:K334   yrkande  2   och   2002/03:K359   bör\r\nriksdagen som sin  mening  ge  regeringen detta till\r\nkänna.\r\n\r\n\r\n6. Diarier på Internet (punkt 9)\r\n\r\nav Helena Bargholtz (fp), Tobias  Krantz (fp) och\r\nKerstin Lundgren (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under  punkt 9 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservation  6. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:K241 yrkande 32.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nRegering       och      riksdag      bör      stärka\r\noffentlighetsprincipen   i  det  egna  arbetet.  Ett\r\nrimligt första steg är att  göra  de  egna diarierna\r\ntillgängliga  och  sökbara  på  Internet och  inleda\r\növerläggningar  om sådana insatser  i  landets  alla\r\nkommuner  med  kommun-  och  landstingsförbund.  Med\r\nbifall till motion 2002/03:\r\nK241 yrkande 32  bör  riksdagen  som  sin  mening ge\r\nregeringen detta till känna.\r\n\r\n\r\n7. Tillsättning av högre statliga tjänster\r\n(punkt 11)\r\n\r\nav  Gunnar  Hökmark  (m),  Helena Bargholtz (fp),\r\nIngvar Svensson (kd), Tobias  Krantz  (fp),  Nils\r\nFredrik  Aurelius  (m),  Gustav Fridolin (mp) och\r\nBertil Kjellberg (m)\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 11 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs i reservation  7.  Därmed  bifaller\r\nriksdagen delvis motion 2002/03:K379 yrkande 18.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEnligt    vår     uppfattning     bör    regeringens\r\nutnämningsmakt ses över i syfte att  öka  öppenheten\r\nvid  tillsättningen  av  statliga myndighets-  eller\r\nverkschefer och andra topptjänster. En möjlighet att\r\nöka  denna  öppenhet  skulle  kunna  vara  att  låta\r\nkandidater till sådana tjänster frågas ut offentligt\r\ninför det riksdagsutskott  som  bereder  ärenden som\r\nrör  myndighetens  eller  verkets område. Regeringen\r\nbör utreda frågan och återkomma  till  riksdagen med\r\nförslag  härom.  Vad  som  nu  har  anförts bör  med\r\nanledning  av  motion  2002/03:K379 yrkande  18  ges\r\nregeringen till känna.\r\n\r\n\r\n8. Medborgarskapskrav vid tillsättning av\r\ntjänster (punkt 12)\r\n\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  12\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som  anförs  i  reservation  8.  Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:Sf289 yrkande 16.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nMedborgarskapet  har en grundläggande betydelse  för\r\nmänniskors möjligheter  att påverka och deras känsla\r\nav tillhörighet till samhället.  Det är även viktigt\r\nför  deras  levnadsvillkor.  Alla  medborgare  skall\r\nbehandlas lika och neutralt. Ingen får diskrimineras\r\npå grund av t.ex. födelseort. Jag anser  därför  att\r\nkravet  på  svenskt medborgarskap vid tillsättningar\r\nav statliga tjänster skall begränsas väsentligt till\r\natt omfatta betydligt  färre  tjänster  än vad som i\r\ndag  är  fallet.  Exempelvis  finns  det enligt  min\r\nmening  inte hållbara skäl till att utestänga  icke-\r\nsvenska medborgare från att tjänstgöra som nämndemän\r\ni domstolar.  Med  bifall  till motion 2002/03:Sf289\r\nyrkande  16  bör  riksdagen  som   sin   mening   ge\r\nregeringen detta till känna.\r\n\r\n\r\n9. Regionalt ansvar i förvaltningen (punkt 14)\r\n\r\nav Kerstin Lundgren (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 14\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservation 9. Därmed  bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:K332.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nRiksdagen  har  vid  flera  tillfällen  slagit  fast\r\nvikten av att all statlig  verksamhet bidrar till en\r\ngod regional utveckling. Detta återkommer bl.a. i de\r\nallmänna direktiv som ges till statliga utredningar.\r\nDäremot   saknas  ett  tydligt  uttalande   om   det\r\nregionala       ansvaret        i        regeringens\r\nförvaltningspolitiska      handlingsprogram,      En\r\nförvaltning  i  demokratins  tjänst.  Att finna goda\r\nformer  för  regional utveckling kräver medvetenhet,\r\nkunskap och uthållighet från olika statliga aktörers\r\nsida och måste ha stöd i klara mål hos ledningen hos\r\nrespektive  myndighet.   För   att   det  skall  bli\r\nverklighet     krävs    tydlighet    i    alla    de\r\nhandlingsprogram   som   härrör   från  riksdag  och\r\nregering.  Jag anser att det finns starka  skäl  för\r\natt    komplettera     det     förvaltningspolitiska\r\nhandlingsprogrammet med ett avsnitt  om den statliga\r\nförvaltningens ansvar för en god utveckling  i  hela\r\nlandet.  Vad  som nu har anförts bör med bifall till\r\nmotion 2002/03:K332 ges regeringen till känna.\r\n\r\n\r\n10. HBT-kompetens inom offentlig sektor\r\n(punkt 15)\r\n\r\nav Helena Bargholtz  (fp),  Mats  Einarsson  (v),\r\nTobias  Krantz  (fp),  Kerstin  Lundgren  (c) och\r\nGustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservation 10. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:K310 yrkande 4.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi anser att kraftfulla  åtgärder bör vidtas för att\r\npå  alla områden motarbeta  fördomar,  okunskap  och\r\nolika  former  av  diskriminering  av  homosexuella,\r\nbisexuella  och  transpersoner  (HBT). En ökad  HBT-\r\nkompetens  inom den offentliga sektorn  är  av  stor\r\nbetydelse, inte  minst  för  att motverka ohälsa och\r\nför  att  stärka dessa gruppers  rättssäkerhet  samt\r\nderas  tillgång   till  utbildning  och  god  social\r\nomvårdnad. Utbildnings- och informationsinsatser för\r\natt öka kunskapen om och förebygga diskriminering av\r\novan nämnda grupper  är därför viktiga. Visst sådant\r\narbete  bedrivs  i  dag av  bl.a.  Ombudsmannen  mot\r\ndiskriminering på grund av sexuell läggning (HomO).\r\n\r\nTranssexualitet/transsexualism är inte en fråga om\r\nsexuell  läggning  utan   om  könstillhörighet.  Det\r\narbete  som bedrivs av HomO  omfattar  således  inte\r\ngruppen transpersoner.  Det  finns enligt vår mening\r\ndärför anledning att ägna särskild  uppmärksamhet åt\r\nvilka  åtgärder  som  behövs för att inom  offentlig\r\nsektor           öka           kunskapen          om\r\ntranssexualitet/transsexualism.\r\nMed bifall till motion 2002/03:K310  yrkande 4 bör\r\nriksdagen  som  sin mening ge regeringen detta  till\r\nkänna.\r\n\r\n11. Opinionsbildande myndigheter (punkt 18)\r\n\r\nav Gunnar Hökmark  (m),  Helena  Bargholtz  (fp),\r\nIngvar Svensson (kd), Tobias Krantz (fp), Kerstin\r\nLundgren  (c),  Nils  Fredrik  Aurelius  (m)  och\r\nBertil Kjellberg (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservation 11. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:K242.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nUnder  senare  år  har det  vuxit  fram  en  alltmer\r\nvildvuxen flora av myndigheter  vars främsta uppgift\r\negentligen inte är att verkställa  av  statsmakterna\r\nfattade    beslut,    dvs.   det   som   myndigheter\r\ntraditionellt sett är inrättade  för.  Det mer eller\r\nmindre   uttalade   syftet   är   att  ägna  sig  åt\r\nopinionsbildning och skapa debatt. Förekomsten av de\r\nnya opinionsbildande myndigheterna  bidrar  till att\r\ngöra  rollfördelningen mellan folkvalda politiker  å\r\nena sidan  och  verkställande tjänstemän å den andra\r\notydlig. Detta kan  i  förlängningen bli ett problem\r\nför demokratin. Vi menar  att  den  opinionsbildande\r\nrollen främst bör fyllas av folkvalda politiker från\r\nolika   partier,  inte  av  myndigheter  och   deras\r\ntjänstemän.   Frågan   om  de  nya  opinionsbildande\r\nmyndigheternas roll bör  därför  noggrant analyseras\r\noch utredas. Med bifall till motion 2002/03:K242 bör\r\nriksdagen  som sin mening ge regeringen  detta  till\r\nkänna.\r\n\r\n\r\n12. Alkoholfri representation (punkt 20)\r\n\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att  utskottets  förslag  under  punkt  20\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  som  anförs  i  reservation 12. Därmed bifaller\r\nriksdagen motion 2002/03:K240.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nArbetslivet är ett område  som  jag  anser  bör vara\r\nalkoholfritt. Statliga medel skall inte användas för\r\nalkoholinköp. Detta är enligt min mening ett viktigt\r\nskäl för en alkoholfri offentlig representation. Det\r\nviktigaste  skälet  är  emellertid  att  det  är ett\r\nkonkret sätt för stat, landsting och kommun att visa\r\nsolidaritet  med  dem som har eller riskerar att  få\r\nalkoholproblem. Som ett föredöme för övrig offentlig\r\nverksamhet bör därför all representation i riksdagen\r\noch  den  statliga  förvaltningen  vara  alkoholfri.\r\nDetta bör, med bifall  till motion 2002/03:K240, ges\r\nregeringen till känna.\r\n\r\n\r\n13. Vegetarisk och vegansk mat (punkt 21)\r\n\r\nav Gustav Fridolin (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser att utskottets  förslag  under  punkt  21\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som  anförs  i  reservation  13. Därmed bifaller\r\nriksdagen motionerna 2002/03:K330  och  2002/03:K349\r\nsamt delvis motionerna 2002/03:K252 och 2002/03:K307\r\nyrkande 2.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nFrågan  om  vegetarisk och vegansk mat handlar  om\r\nmänniskors     möjlighet      att      ta     etiska\r\nställningstaganden, och ytterst också om  människors\r\nfrihet.  Det  är  oacceptabelt  att t.ex. elever  på\r\nskolor inte får fullvärdig mat med  hänvisning  till\r\natt de är vegetarianer eller veganer. Utöver att  de\r\nblir  utsatta  för diskriminering så försämras också\r\nderas möjligheter  att prestera goda studieresultat.\r\nRegeringen bör skyndsamt  arbeta fram förslag om hur\r\nde som är vegetarianer eller  veganer av etiska skäl\r\nskall  kunna  garanteras  att få fullvärdig  mat  på\r\nskolor, behandlingshem, fängelser,  ålderdomshem och\r\ni  andra  sammanhang  där  maten  bekostas   av  det\r\noffentliga. Med bifall till motionerna 2002/03:\r\nK330   och   2002/03:K349   samt  delvis  motionerna\r\n2002/03:K252 och 2002/03:\r\nK307  yrkande  2 bör riksdagen  som  sin  mening  ge\r\nregeringen detta till känna.\r\nBilaga 1\r\n\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\n\r\n\r\n</pre><pre>\r\nPropositionen\r\n\r\n2002/03:62\r\n\r\nRiksdagen antar regeringens förslag till\r\n\r\n·  lag om ändring  i  lagen (1976:633) om kungörande\r\nav lagar och andra författningar,\r\n\r\n·  lag om ändring i förvaltningslagen (1986:223),\r\n\r\n·  lag   om   ändring   i   lagen    (1988:205)   om\r\nrättsprövning av vissa förvaltningsbeslut.\r\n·\r\nLagförslagen är intagna i bilaga 2 till betänkandet.\r\n\r\n</pre><pre>\r\nMotioner från allmänna\r\nmotionstiden\r\n\r\n\r\n2002/03:K215 av Rigmor Stenmark (c):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad i motionen anförs om att en översyn bör göras av\r\nmyndigheternas servicepolicy.\r\n\r\n2002/03:K226 av Maria Larsson (kd):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   i   motionen   anförs   om   en   översyn   av\r\nförvaltningslagen  med  syfte  att  sätta  en tydlig\r\ntidsgräns för myndigheters svar till medborgare.\r\n\r\n2002/03:K239 av Lennart Fremling (fp):\r\n\r\n1         Riksdagen tillkännager för regeringen  som\r\nsin   mening  vad  i  motionen  anförs  om\r\nbehovet  av  riktlinjer för den offentliga\r\nsektorns möjligheter att ta emot sponsring\r\ntill sin verksamhet.\r\n\r\n2         Riksdagen tillkännager  för regeringen som\r\nsin  mening  vad  i  motionen   anförs  om\r\nbehovet  av  riktlinjer för den offentliga\r\nsektorns möjligheter  att  lämna sponsring\r\ntill   aktiviteter   utanför   sin    egen\r\nverksamhet.\r\n\r\n2002/03:K240 av Tuve Skånberg (kd):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen och\r\nriksdagsstyrelsen som sin mening vad i motionen\r\nanförs om en policy för alkoholfri representation\r\nför statlig förvaltning och för riksdagen.\r\n\r\n\r\n\r\n2002/03:K241 av Maud Olofsson m.fl. (c):\r\n\r\n-  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om att regering  och\r\nriksdag bör lägga  ut  sina  diarier  på Internet i\r\nsyfte att stärka offentlighetsprincipen.\r\n-\r\n-  Riksdagen  tillkännager  för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs  om  införandet  av en\r\nmedborgarnas rättighetslista.\r\n-\r\n2002/03:K242 av Tobias Krantz och Johan Pehrson\r\n(fp):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   i  motionen  anförs  om  en  utredning  av  de\r\nopinionsbildande myndigheternas roll.\r\n\r\n2002/03:K250 av Håkan Juholt (s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad i motionen anförs om riksdagens kontrollmakt.\r\n\r\n2002/03:K252 av Birgitta Ohlsson (fp):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som i motionen anförs om att offentliga (kommun,\r\nlandsting  och  stat)  inrättningar  i Sverige såsom\r\nexempelvis  förskolan,  grund-  och  gymnasieskolan,\r\näldreomsorgen,   fängelser,   sjukhus   och   övriga\r\nmyndigheter   skall   vara   skyldiga   att  erbjuda\r\nvegetarisk och vegansk mat när så efterfrågas.\r\n\r\n2002/03:K269 av Mats Einarsson m.fl. (v):\r\n\r\nRiksdagen  begär att regeringen lägger fram  förslag\r\ntill  sådan  ändring  i  förvaltningslagen  att  den\r\nsökande  garanteras   skriftligt  besked  om  beslut\r\nenligt vad i motionen anförs.\r\n\r\n2002/03:K274 av Alice Åström m.fl. (v):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening   vad   i  motionen  anförs  om  att  alla\r\nanställda  inom  offentlig  verksamhet  skall  få\r\ngrundläggande information om meddelarfriheten och\r\nefterforskningsförbudet.\r\n\r\n2002/03:K299 av Carina Hägg (s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad i motionen anförs  om  att  myndighetsstrukturen\r\nskall inkludera även tjänster som  i  dag  utförs av\r\nden svarta tjänstemarknaden och som vänder sig  till\r\ninvandrare   med   bristande   kunskaper  i  svenska\r\nspråket.\r\n\r\n2002/03:K307 av Hillevi Larsson (s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\natt diskriminering av vegetarianer och veganer vid\r\nskolmåltider inte får förekomma på landets skolor.\r\n\r\n\r\n\r\n2002/03:K310 av Gabriel Romanus m.fl. (fp, s, v, c,\r\nmp):\r\n\r\n-  Riksdagen  tillkännager  för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs  om  att de som verkar\r\nvid myndigheter skall ha kompetens i HBT-frågor.\r\n-\r\n2002/03:K330 av Marianne Carlström och Christina\r\nNenes (s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad i motionen anförs om vegetarisk  och vegansk mat\r\ni skolor m.m.\r\n\r\n2002/03:K332 av Inger Lundberg m.fl. (s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   i   motionen   anförs   om  komplettering   av\r\nhandlingsprogram   för   statlig   verksamhet    med\r\nriktlinjer om all statlig verksamhets ansvar för att\r\nbidra till regional utveckling.\r\n\r\n2002/03:K334 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m):\r\n\r\n1         Riksdagen  tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om rätten\r\natt  kommunicera   med   myndigheter   med\r\npunktskrift.\r\n\r\n2002/03:K336 av Anna Grönlund (fp):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   i   motionen   anförs   om  att  tillsätta  en\r\nförenklingskommission.\r\n\r\n2002/03:K349 av Håkan Juholt (s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad i motionen anförs om rätt till vegetarisk kost.\r\n\r\n2002/03:K351 av Hans Hoff (s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad som i motionen anförs om kvinnors skydd.\r\n\r\n2002/03:K359 av Inger Lundberg (s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad i motionen anförs om möjligheterna för människor\r\nmed    funktionsnedsättning    att   ta    del    av\r\nmyndighetsinformation på Internet.\r\n\r\n2002/03:K363 av Ingvar Svensson m.fl. (kd):\r\n\r\nRiksdagen begär att regeringen lägger  fram  förslag\r\ntill  lag  om  dröjsmålstalan  enligt vad i motionen\r\nanförs.\r\n\r\n2002/03:K379 av Bo Lundgren m.fl. (m):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad i motionen anförs om utnämningsmakten.\r\n\r\n\r\n\r\n2002/03:K383 av Gustav Fridolin (mp):\r\n\r\n   Riksdagen  tillkännager  för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  behovet  av\r\nlättillgänglig information  om demokratin och det\r\nsvenska statsskicket.\r\n\r\n1. Riksdagen  begär  att regeringen  återkommer  med\r\nåtgärder  för  att  stimulera  mer  objektiv  EU-\r\ninformation.\r\n\r\n2002/03:K427 av Eva Arvidsson m.fl. (s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad i motionen anförs om  vikten av alla medborgares\r\ntillgång till samhällsinformation.\r\n\r\n2002/03:Sf289 av Peter Eriksson m.fl. (mp):\r\n\r\n- Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag\r\ntill ändring av kravet om svenskt medborgarskap vid\r\ntillsättningar.\r\n\r\n2002/03:So296 av Kenneth Johansson m.fl. (c):\r\n\r\n1. Riksdagen  begär  att  regeringen   lägger   fram\r\nförslag  till  ändring  i förvaltningslagen kring\r\nbemötandefrågor.\r\n\r\n2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd):\r\n\r\n-  Riksdagen  begär att regeringen  inför  riksdagen\r\nredovisar hur  man skall öka kvinnorepresentationen\r\nbland myndighetschefer och ambassadörer, i enlighet\r\nmed vad som anförs i motionen.\r\n-\r\n   Riksdagen begär  att regeringen vidtar åtgärder\r\nför   att  komma  till   rätta   med   osakliga\r\nlöneskillnader      för      handläggarna     i\r\nRegeringskansliet,  i  enlighet   med  vad  som\r\nanförs i motionen.\r\n\r\n</pre><pre>\r\nBilaga 2\r\n\r\nRegeringens lagförslag\r\n\r\n\r\n\r\n1. Förslag till lag om ändring i\r\nlagen (1976:633) om kungörande av\r\nlagar och andra författningar\r\n\r\n\r\nHärigenom föreskrivs att 6, 9, 10 och  12 §§ lagen\r\n(1976:633)   om   kungörande   av  lagar  och  andra\r\nförfattningar[1] skall ha följande lydelse.\r\n\r\n-----------------------------------------------------\r\nNuvarande lydelse          Föreslagen lydelse\r\n-----------------------------------------------------\r\n\r\n6 §\r\n-----------------------------------------------------\r\nFörfattningar       som    Författningar       som\r\nbeslutas    av   centrala  beslutas    av   centrala\r\nmyndigheter         under  myndigheter         under\r\nregeringen skall, om inte  regeringen skall kungöras\r\nannat följer av 5 § andra  i den författningssamling\r\nstycket,  kungöras  i den  som   myndigheten  enligt\r\nförfattningssamling   som  regeringens  beslut låter\r\nmyndigheten        enligt  ge  ut eller, om en sådan\r\nregeringens  beslut låter  författningssamling\r\nge  ut eller, om en sådan  saknas,  i någon annan av\r\nförfattningssamling        regeringen        bestämd\r\nsaknas,  i någon annan av  författningssamling   som\r\nregeringen        bestämd  ges  ut  genom en central\r\nförfattningssamling   som  myndighets försorg.\r\nges  ut  genom en central\r\nmyndighets försorg.\r\n-----------------------------------------------------\r\nOm författningen skall gälla endast inom ett eller\r\nnågra län, kan myndigheten besluta att författningen\r\ni stället skall kungöras i det berörda länets\r\nförfattningssamling.\r\nOm det inte finns någon författningssamling i\r\nvilken kungörandet kan ske, skall författningen\r\nkungöras i Svensk författningssamling. I övrigt får\r\nen sådan författning som avses i första stycket\r\nkungöras i Svensk författningssamling endast när det\r\nav särskilda skäl anses vara den lämpligaste\r\nåtgärden.\r\n9 §[2]\r\n-----------------------------------------------------\r\nFörfattningar       som    Författningar       som\r\nbeslutas       av      en  beslutas       av      en\r\nlänsstyrelse   eller   av  länsstyrelse   eller   av\r\nnågon    annan   regional  någon    annan   regional\r\neller    lokal    statlig  eller    lokal    statlig\r\nmyndighet      som     är  myndighet      som     är\r\nunderordnad    regeringen  underordnad    regeringen\r\nskall,   om   inte  annat  skall      kungöras     i\r\nföljer   av   5 §   andra  författningssamlingen för\r\nstycket,    kungöras    i  det   län   inom   vilket\r\nförfattningssamlingen för  myndigheten    har   sitt\r\ndet   län   inom   vilket  säte.              Länets\r\nmyndigheten    har   sitt  författningssamling   ges\r\nsäte.              Länets  ut  genom  länsstyrelsens\r\nförfattningssamling   ges  försorg.\r\nut  genom  länsstyrelsens\r\nförsorg.\r\n-----------------------------------------------------\r\nOm utomordentliga förhållanden kräver det, kan\r\nregeringen medge att författningen kungörs på något\r\nannat sätt än i länets författningssamling.\r\n10 §\r\n-----------------------------------------------------\r\nOm    kungörandet    av    Om    kungörandet    av\r\nkommunala   författningar  kommunala   författningar\r\ngäller,  utöver  vad  som  gäller    vad    som   är\r\nföljer   av   5 §   andra  särskilt föreskrivet.\r\nstycket,   vad   som   är\r\nsärskilt föreskrivet.\r\n-----------------------------------------------------\r\n\r\n12 §\r\n-----------------------------------------------------\r\nOm författning, som har    Om författning, som har\r\nkungjorts               i  kungjorts               i\r\nförfattningssamling   som  författningssamling   som\r\navses    i   denna   lag,  avses    i   denna   lag,\r\nupphäves   eller   ändras  upphävs    eller   ändras\r\nefter  besvär,  skall den  efter överklagande, skall\r\nmyndighet     som     har  den   myndighet  som  har\r\nombesörjt     kungörandet  ombesörjt     kungörandet\r\nlåta  kungöra upphävandet  låta  kungöra upphävandet\r\neller   ändringen   i  de  eller   ändringen   i  de\r\nformer       i      vilka  former       i      vilka\r\nförfattningen              författningen\r\nursprungligen kungjordes.  ursprungligen kungjordes.\r\n-----------------------------------------------------\r\n_______________\r\n\r\n\r\nDenna lag träder i kraft den 1 juli 2003.\r\n\r\n\r\n\r\n**FOOTNOTES**\r\n[1]: Lagen omtryckt 1989:935.\r\n[2]: Senaste lydelse 1993:1607.\r\n2. Förslag till lag om ändring i förvaltningslagen\r\n(1986:223)\r\n\r\n\r\nHärigenom föreskrivs att 5 § förvaltningslagen\r\n(1986:223) skall ha följ-\r\nande lydelse.\r\n\r\n-----------------------------------------------------\r\nNuvarande lydelse          Föreslagen lydelse\r\n-----------------------------------------------------\r\n\r\n5 §[3]\r\nMyndigheterna  skall  ta  emot besök och telefonsamtal\r\nfrån enskilda. Om särskilda tider för detta är  bestämda,\r\nskall allmänheten underrättas om dem på lämpligt sätt.\r\n-----------------------------------------------------\r\nMyndigheterna     skall\r\nockså se till att det  är\r\nmöjligt  för enskilda att\r\nkontakta dem med hjälp av\r\ntelefax  och  elektronisk\r\npost  och  att  svar  kan\r\nlämnas på samma sätt.\r\n-----------------------------------------------------\r\nEn myndighet skall ha öppet under minst  två  timmar\r\nvarje  helgfri måndag-fredag för att\r\nkunna ta emot och registrera allmänna handlingar och\r\nför att kunna ta emot framställningar om att få ta\r\ndel av allmänna handlingar som förvaras hos\r\nmyndigheten. Detta  gäller  dock inte  om  en sådan\r\ndag samtidigt är midsommarafton, julafton eller nyårsafton.\r\n\r\n_______________\r\n\r\n\r\nDenna lag träder i kraft den 1 juli 2003.\r\n\r\n\r\n\r\n**FOOTNOTES**\r\n[3]: Senaste lydelse 1999:286.\r\n3. Förslag till lag om ändring i lagen (1988:205) om\r\nrättsprövning av vissa förvaltningsbeslut\r\n\r\n\r\nHärigenom föreskrivs  att 2 § lagen\r\n(1988:205) om rättsprövning av vissa\r\nförvaltningsbeslut skall ha följande lydelse.\r\n\r\n-----------------------------------------------------\r\nNuvarande lydelse          Föreslagen lydelse\r\n-----------------------------------------------------\r\n\r\n2 §[4]\r\n-----------------------------------------------------\r\nLagen    gäller    inte    Lagen    gäller    inte\r\nbeslut  av en sådan nämnd  beslut  av en sådan nämnd\r\nvars   sammansättning  är  vars   sammansättning  är\r\nbestämd  i  lag  och vars  bestämd  i  lag  och vars\r\nordförande   skall   vara  ordförande   skall   vara\r\neller  ha varit ordinarie  eller  ha varit ordinarie\r\ndomare.                    domare.\r\nLagen    gäller    inte    Lagen    gäller    inte\r\nheller                     heller\r\n1. beslut            av    1. beslut            av\r\narrendenämnd,  hyresnämnd  arrendenämnd,  hyresnämnd\r\neller övervakningsnämnd,   eller övervakningsnämnd,\r\n2. beslut   om  svenskt    2. beslut   om  svenskt\r\nmedborgarskap,             medborgarskap,\r\n3. beslut            om    3. beslut            om\r\nutlänningars  vistelse  i  utlänningars  vistelse  i\r\nriket,                     riket,\r\n4. beslut            om    4. beslut            om\r\nvärnpliktigas       eller  totalförsvarspliktigas\r\nreservpersonals            och     reservofficerares\r\ninkallelse          eller  inkallelse            och\r\ntjänstgöring         inom  tjänstgöring,\r\nförsvarsmakten,\r\n5. beslut  enligt lagen\r\n(1966:413)  om   vapenfri    5. beslut    som    rör\r\ntjänst,                    skatter eller avgifter,\r\n6. beslut    som    rör    6. beslut  enligt lagen\r\nskatter eller avgifter,    (1992:1602)   om  valuta-\r\noch kreditreglering eller\r\n7. beslut  enligt lagen  beslut i frågor om allmän\r\n(1992:1602)  om   valuta-  likviditetsindragning\r\noch kreditreglering eller  eller              allmän\r\nbeslut i frågor om allmän  prisreglering,\r\nlikviditetsindragning\r\neller              allmän    7. andra  beslut enligt\r\nprisreglering,             lagen    (1992:1300)   om\r\nkrigsmateriel  än  sådana\r\n8. andra  beslut enligt  som avser återkallelse av\r\nlagen   (1992:1300)    om  tillstånd  enligt 3 eller\r\nkrigsmateriel  än  sådana  4 §,\r\nsom avser återkallelse av\r\ntillstånd  enligt 3 eller    8. beslut  om tillstånd\r\n4 §,                       till sådan verksamhet som\r\navses i 1 § 3 och 4 lagen\r\n9. beslut  om tillstånd  (1984:3)  om  kärnteknisk\r\ntill sådan verksamhet som  verksamhet,\r\navses   i  1 § 3-4  lagen\r\n(1984:3)  om  kärnteknisk    9. andra  beslut enligt\r\nverksamhet,                lagen    (2000:1064)   om\r\nkontroll av produkter med\r\n10. andra beslut enligt  dubbla användningsområden\r\nlagen    (2000:1064)   om  och  av  tekniskt bistånd\r\nkontroll av produkter med  än regeringens beslut som\r\ndubbla användningsområden  avser   återkallelse   av\r\noch  av  tekniskt bistånd  tillstånd.\r\nän regeringens beslut som\r\navser   återkallelse   av\r\ntillstånd.\r\n-----------------------------------------------------\r\n_______________\r\n\r\nDenna lag träder i kraft den 1 juli 2003.\r\n\r\n\r\n\r\nElanders Gotab, Stockholm  2003\r\n\r\n\r\n**FOOTNOTES**\r\n[4]: Senaste lydelse 2000:1065.</pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Regeringens förslag",
          "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2002/03:62.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Bemötandefrågor",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K215 och 2002/03:So296 yrkande 3.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"c\"",
          "votering_id": "E29DBBEC-7ED1-11D7-AECB-0004755030A2",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (c)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "126",
                    "0",
                    "1",
                    "17"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "45",
                    "0",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "18",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "39",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "29",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "14",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "278",
                    "18",
                    "1",
                    "52"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/E29DBBEC-7ED1-11D7-AECB-0004755030A2",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Utvidgad skyldighet att meddela skriftligt beslut",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K269.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "2",
          "motforslag_partier": "\"c\",\"v\",\"mp\"",
          "votering_id": "E29DBBEF-7ED1-11D7-AECB-0004755030A2",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 2 (c, v, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "127",
                    "0",
                    "0",
                    "17"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "45",
                    "0",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "18",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "39",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "29",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "25",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "14",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "240",
                    "57",
                    "0",
                    "52"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/E29DBBEF-7ED1-11D7-AECB-0004755030A2",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Dröjsmålstalan",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K226, 2002/03:K241 yrkande 36 och 2002/03:K363.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "3",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "votering_id": "E29DBBF1-7ED1-11D7-AECB-0004755030A2",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 3 (m, c, fp, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "127",
                    "0",
                    "0",
                    "17"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "45",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "18",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "39",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "29",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "14",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "166",
                    "131",
                    "0",
                    "52"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/E29DBBF1-7ED1-11D7-AECB-0004755030A2",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "5",
          "rubrik": "Regelförenkling",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K336.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "6",
          "rubrik": "Tillgänglig information och kommunikation",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K334 yrkande 2 och 2002/03:K359.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "7",
          "rubrik": "Språkhjälp vid myndighetskontakt",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K299.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "8",
          "rubrik": "Öppenhet i förvaltningen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K274 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "9",
          "rubrik": "Diarier på Internet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K241 yrkande 32.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "10",
          "rubrik": "Myndigheters årsredovisningar",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K250.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "11",
          "rubrik": "Tillsäggning av högre statliga tjänster",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K379 yrkande 18.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "7",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\",\"mp\"",
          "votering_id": "E29DBC02-7ED1-11D7-AECB-0004755030A2",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 7 (m, fp, kd, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "127",
                    "0",
                    "0",
                    "17"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "45",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "18",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "39",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "29",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "1",
                    "13",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "171",
                    "126",
                    "0",
                    "52"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/E29DBC02-7ED1-11D7-AECB-0004755030A2",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "12",
          "rubrik": "Medborgarskapskrav vid tillsättning av tjänster",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf289 yrkande 16.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "13",
          "rubrik": "Jämställdhet i förvaltningen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:A242 yrkandena 1 och 21.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "14",
          "rubrik": "Regionalt ansvar i förvaltningen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K332.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "15",
          "rubrik": "HBT-kompetens inom offentlig sektor",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K310 yrkande 4.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "16",
          "rubrik": "Tillgång till samhällsinformation",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K427.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "17",
          "rubrik": "Saklig och allsidig information om demokrati, EU m.m.",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K383 yrkandena 3 och 14.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "18",
          "rubrik": "Opinionsbildande myndigheter",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K242.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "11",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "votering_id": "E29DBC11-7ED1-11D7-AECB-0004755030A2",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 11 (m, c, fp, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "127",
                    "0",
                    "0",
                    "17"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "44",
                    "0",
                    "11"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "18",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "39",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "29",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "14",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "166",
                    "130",
                    "0",
                    "53"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/E29DBC11-7ED1-11D7-AECB-0004755030A2",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "19",
          "rubrik": "Myndigheters sponsring",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K239 yrkandena 1 och 2.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "20",
          "rubrik": "Alkoholfri representation",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K240.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "21",
          "rubrik": "Vegetarisk och vegansk mat",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K252, 2002/03:K307 yrkande 2, 2002/03:K330 och 2002/03:K349.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "13",
          "motforslag_partier": "\"mp\"",
          "votering_id": "E29DBC18-7ED1-11D7-AECB-0004755030A2",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 13 (mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "127",
                    "0",
                    "0",
                    "17"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "45",
                    "0",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "17",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "37",
                    "2",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "29",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "24",
                    "1",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "14",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "279",
                    "17",
                    "0",
                    "53"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/E29DBC18-7ED1-11D7-AECB-0004755030A2",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "22",
          "rubrik": "Skydd av personuppgifter",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:K351.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Bemötandefrågor",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Utvidgad skyldighet att meddela skriftligt beslut",
          "partier": "\"c\",\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Dröjsmålstalan",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "4"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Regelförenkling",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "5"
        },
        {
          "nummer": "5",
          "rubrik": "Tillgänglig information och kommunikation",
          "partier": "\"c\",\"fp\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "6"
        },
        {
          "nummer": "6",
          "rubrik": "Diarier på Internet",
          "partier": "\"c\",\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "9"
        },
        {
          "nummer": "7",
          "rubrik": "Tillsäggning av högre statliga tjänster",
          "partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "11"
        },
        {
          "nummer": "8",
          "rubrik": "Medborgarskapskrav vid tillsättning av tjänster",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "12"
        },
        {
          "nummer": "9",
          "rubrik": "Regionalt ansvar i förvaltningen",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "14"
        },
        {
          "nummer": "10",
          "rubrik": "HBT-kompetens inom offentlig sektor",
          "partier": "\"c\",\"fp\",\"v\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "15"
        },
        {
          "nummer": "11",
          "rubrik": "Opinionsbildande myndigheter",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "18"
        },
        {
          "nummer": "12",
          "rubrik": "Alkoholfri representation",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "20"
        },
        {
          "nummer": "13",
          "rubrik": "Vegetarisk och vegansk mat",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "21"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-03-11 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-03-18 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-03-25 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-04-08 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-04-15 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2003-04-28 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2003-04-30 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2003-04-30 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2003-05-06 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2003-05-08 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2003-05-14 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2003-05-14 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "RSKR",
          "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse",
          "datum": "2003-05-14 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "6",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-23 04:04:07"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Myndigheterna blir den 1 juli 2003 skyldiga att se till att medborgarna kan kommunicera med dem med hjälp av telefax och elektronisk post. ",
          "dok_id": "GQ01KU23",
          "systemdatum": "2016-08-09 10:16:02"
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Myndigheter skyldiga kommunicera med fax och e-post (KU23)",
          "dok_id": "GQ01KU23",
          "systemdatum": "2016-08-09 10:16:02"
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottets förslag",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-23 04:04:07"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GQ01KU23",
          "systemdatum": "2017-10-20 10:24:50"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Konstitutionsutskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag att myndigheterna ska vara skyldiga att se till att medborgarna kan kommunicera med dem med hjälp av telefax och elektronisk post.</p>",
          "dok_id": "GQ01KU23",
          "systemdatum": "2016-08-09 10:16:02"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Myndigheter skyldiga kommunicera med fax och e-post (KU23)",
          "dok_id": "GQ01KU23",
          "systemdatum": "2016-08-09 10:16:02"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GQ01KU23",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_ku_23.docx",
          "filstorlek": "177732",
          "filtyp": "docx",
          "titel": "Statlig förvaltning",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/9838CF62-4FBC-4F3A-9FF4-66D62EB0BD01"
        },
        {
          "dok_id": "GQ01KU23",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_ku_23.pdf",
          "filstorlek": "785961",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Bilaga: bet_200203_ku_23",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/E105C579-5497-4740-9719-C196B6170196"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A242 Jämställdhet",
          "ref_dok_id": "GQ02A242",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A242",
          "ref_dok_titel": "Jämställdhet",
          "ref_dok_subtitel": "av Annelie Enochson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K215 Översyn av myndigheters servicepolicy",
          "ref_dok_id": "GQ02K215",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K215",
          "ref_dok_titel": "Översyn av myndigheters servicepolicy",
          "ref_dok_subtitel": "av Rigmor Stenmark (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K226 Myndigheters svar till medborgare",
          "ref_dok_id": "GQ02K226",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K226",
          "ref_dok_titel": "Myndigheters svar till medborgare",
          "ref_dok_subtitel": "av Maria Larsson (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K239 Principer för sponsring",
          "ref_dok_id": "GQ02K239",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K239",
          "ref_dok_titel": "Principer för sponsring",
          "ref_dok_subtitel": "av Lennart Fremling (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K240 Alkoholfri representation i statlig förvaltning och riksdag",
          "ref_dok_id": "GQ02K240",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K240",
          "ref_dok_titel": "Alkoholfri representation i statlig förvaltning och riksdag",
          "ref_dok_subtitel": "av Tuve Skånberg (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K241 Demokrati - Där människor får växa",
          "ref_dok_id": "GQ02K241",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K241",
          "ref_dok_titel": "Demokrati - Där människor får växa",
          "ref_dok_subtitel": "av Maud Olofsson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K242 Myndigheternas opinionsbildande roll ",
          "ref_dok_id": "GQ02K242",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K242",
          "ref_dok_titel": "Myndigheternas opinionsbildande roll ",
          "ref_dok_subtitel": "av Tobias Krantz och Johan Pehrson (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K250 Riksdagens kontrollmakt",
          "ref_dok_id": "GQ02K250",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K250",
          "ref_dok_titel": "Riksdagens kontrollmakt",
          "ref_dok_subtitel": "av Håkan Juholt (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K252 Vegetarisk mat i offentliga inrättningar",
          "ref_dok_id": "GQ02K252",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K252",
          "ref_dok_titel": "Vegetarisk mat i offentliga inrättningar",
          "ref_dok_subtitel": "av Birgitta Ohlsson (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K269 Skyldighet för myndighet att ge hjälpsökande skriftligt besked",
          "ref_dok_id": "GQ02K269",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K269",
          "ref_dok_titel": "Skyldighet för myndighet att ge hjälpsökande skriftligt besked",
          "ref_dok_subtitel": "av Mats Einarsson m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K274 Meddelarfrihet m.m.",
          "ref_dok_id": "GQ02K274",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K274",
          "ref_dok_titel": "Meddelarfrihet m.m.",
          "ref_dok_subtitel": "av Alice Åström m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K299 Konsumentservice",
          "ref_dok_id": "GQ02K299",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K299",
          "ref_dok_titel": "Konsumentservice",
          "ref_dok_subtitel": "av Carina Hägg (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K307 Diskriminering av veganer",
          "ref_dok_id": "GQ02K307",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K307",
          "ref_dok_titel": "Diskriminering av veganer",
          "ref_dok_subtitel": "av Hillevi Larsson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K310 Grundlagsfrågor gällande HBT-personer",
          "ref_dok_id": "GQ02K310",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K310",
          "ref_dok_titel": "Grundlagsfrågor gällande HBT-personer",
          "ref_dok_subtitel": "av Gabriel Romanus m.fl. (FP, S, V, C, MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K330 Vegetarisk och vegansk mat i skolor m.m.",
          "ref_dok_id": "GQ02K330",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K330",
          "ref_dok_titel": "Vegetarisk och vegansk mat i skolor m.m.",
          "ref_dok_subtitel": "av Marianne Carlström och Christina Nenes (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K332 Regionalt ansvar i förvaltningspolitiken",
          "ref_dok_id": "GQ02K332",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K332",
          "ref_dok_titel": "Regionalt ansvar i förvaltningspolitiken",
          "ref_dok_subtitel": "av Inger Lundberg m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K334 Punktskriftsutbildning och rätten att kommunicera med punktskrift",
          "ref_dok_id": "GQ02K334",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K334",
          "ref_dok_titel": "Punktskriftsutbildning och rätten att kommunicera med punktskrift",
          "ref_dok_subtitel": "av Marietta de Pourbaix-Lundin (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K336 Färre regler",
          "ref_dok_id": "GQ02K336",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K336",
          "ref_dok_titel": "Färre regler",
          "ref_dok_subtitel": "av Anna Grönlund (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K349 Rätt till vegetarisk kost",
          "ref_dok_id": "GQ02K349",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K349",
          "ref_dok_titel": "Rätt till vegetarisk kost",
          "ref_dok_subtitel": "av Håkan Juholt (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K351 Bättre säkerhet för kvinnor",
          "ref_dok_id": "GQ02K351",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K351",
          "ref_dok_titel": "Bättre säkerhet för kvinnor",
          "ref_dok_subtitel": "av Hans Hoff (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K359 Lätt svenska på Internet",
          "ref_dok_id": "GQ02K359",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K359",
          "ref_dok_titel": "Lätt svenska på Internet",
          "ref_dok_subtitel": "av Inger Lundberg (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K363 Dröjsmålstalan",
          "ref_dok_id": "GQ02K363",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K363",
          "ref_dok_titel": "Dröjsmålstalan",
          "ref_dok_subtitel": "av Ingvar Svensson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K379 En frihetens författning",
          "ref_dok_id": "GQ02K379",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K379",
          "ref_dok_titel": "En frihetens författning",
          "ref_dok_subtitel": "av Bo Lundgren m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K383 Förnyelse av demokratin",
          "ref_dok_id": "GQ02K383",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K383",
          "ref_dok_titel": "Förnyelse av demokratin",
          "ref_dok_subtitel": "av Gustav Fridolin (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K427 Demokrati- och integrationsutveckling i Stockholms län",
          "ref_dok_id": "GQ02K427",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K427",
          "ref_dok_titel": "Demokrati- och integrationsutveckling i Stockholms län",
          "ref_dok_subtitel": "av Eva Arvidsson m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Sf289 Ett mångkulturellt samhälle",
          "ref_dok_id": "GQ02Sf289",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Sf289",
          "ref_dok_titel": "Ett mångkulturellt samhälle",
          "ref_dok_subtitel": "av Peter Eriksson m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So296 Handikappolitik",
          "ref_dok_id": "GQ02So296",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So296",
          "ref_dok_titel": "Handikappolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Kenneth Johansson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "proposition 2002/03:62 Några förvaltningsrättsliga frågor",
          "ref_dok_id": "GQ0362",
          "ref_dok_typ": "prop",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "62",
          "ref_dok_titel": "Några förvaltningsrättsliga frågor",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Proposition"
        },
        {
          "referenstyp": "Ds",
          "uppgift": "1997:29",
          "ref_dok_id": "GLB429",
          "ref_dok_typ": "Ds",
          "ref_dok_rm": "1997",
          "ref_dok_bet": "29",
          "ref_dok_titel": "Ds 1997:29",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Departementsserien"
        },
        {
          "referenstyp": "Ds",
          "uppgift": "1998:42",
          "ref_dok_id": "GMB442",
          "ref_dok_typ": "Ds",
          "ref_dok_rm": "1998",
          "ref_dok_bet": "42",
          "ref_dok_titel": "Ds 1998:42",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Departementsserien"
        },
        {
          "referenstyp": "Ds",
          "uppgift": "2001:25",
          "ref_dok_id": "GPB425",
          "ref_dok_typ": "Ds",
          "ref_dok_rm": "2001",
          "ref_dok_bet": "25",
          "ref_dok_titel": "Ds 2001:25",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Departementsserien"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2003-05-14",
          "ref_dok_id": "GQ09103",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "103",
          "ref_dok_titel": "2003-05-14",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2003-05-08",
          "ref_dok_id": "GQ0999",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "99",
          "ref_dok_titel": "2003-05-08",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2002/03:164",
          "ref_dok_id": "GQ0K164",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "164",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2002/03:164",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2003:244",
          "ref_dok_id": "1976:633",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2003:245",
          "ref_dok_id": "1988:205",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2003:246",
          "ref_dok_id": "1986:223",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        }
      ]
    }
  }
}