{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2286563",
      "dok_id": "GQ01KU11",
      "rm": "2002/03",
      "beteckning": "KU11",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2002/03:KU11",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "KU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "11",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2002-10-24 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:56:30",
      "publicerad": "2006-03-15 11:56:34",
      "titel": "Extraordinära  händelser  i  fredstid hos kommuneroch landsting",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01KU11/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01KU11",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GQ01KU11",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GQ01KU11",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Konstitutionsutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2002/03:KU11</div><h1>Extraordinära  händelser  i  fredstid hos kommuneroch landsting</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\n\r\nI detta betänkande behandlas regeringens proposition\r\n2001/02:184 Extraordinära händelser  i  kommuner och\r\nlandsting   jämte   två   motioner  som  väckts  med\r\nanledning av propositionen. I propositionen föreslås\r\nen ny lag om extraordinära  händelser i fredstid hos\r\nkommuner    och    landsting.    Vidare     föreslås\r\nändringar i hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och\r\nkommunallagen (1991:900).\r\n\r\nLagändringarna   föreslås  träda  i  kraft  den  1\r\njanuari 2003.\r\nUtskottet tillstyrker  regeringens  lagförslag och\r\navstyrker motionerna.\r\nI betänkandet finns en reservation.\r\n\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n\r\n1. Avslag på propositionen\r\nRiksdagen avslår motion 2001/02:K94.\r\nReservation 1 (m, c, fp)\r\n\r\n2. Lag om extraordinära händelser i\r\nfredstid hos kommuner och landsting\r\n\r\nRiksdagen antar regeringens förslag till\r\n·  lag  om  extraordinära  händelser i fredstid  hos\r\nkommuner och landsting,\r\n·  lag  om  ändring  i  hälso-  och   sjukvårdslagen\r\n(1982:763),\r\n·  lag om ändring i kommunallagen (1991:900).\r\nDärmed avslår riksdagen motion 2002/03:K1.\r\n\r\n\r\nStockholm den 24 oktober 2002\r\n\r\nPå konstitutionsutskottets vägnar\r\n\r\n\r\nPer Unckel\r\n\r\nFöljande  ledamöter  har deltagit i beslutet:  Per\r\nUnckel  (m),  Göran Magnusson  (s),  Barbro  Hietala\r\nNordlund (s), Pär  Axel Sahlberg (s), Kenth Högström\r\n(s), Ingvar Svensson  (kd), Mats Einarsson (v), Mats\r\nBerglind (s), Henrik S  Järrel (m), Anders Bengtsson\r\n(s),  Tobias  Krantz  (fp),  Kerstin  Lundgren  (c),\r\nHelene Petersson (s), Billy  Gustafsson  (s), Gustav\r\nFridolin  (mp),  Hillevi  Engström  (m) och Liselott\r\nHagberg (fp).</pre><pre>\r\n2002/03\r\n\r\nKU11\r\n\r\n\r\n\r\nRedogörelse för ärendet\r\n\r\n\r\nÄrendet och dess beredning\r\n\r\nSvenska  Kommunförbundet  har  i  en skrivelse  till\r\nregeringen  den  21 maj 1999 (Ju1999/2929/K)  begärt\r\natt  de  lagändringar  vidtas  som  behövs  för  att\r\nkommunernas    kompetens    och    befogenhet    vid\r\nextraordinära händelser skall klarläggas.\r\nRegeringen  beslutade  den  10  maj 2001 att ge en\r\nsärskild utredare i uppdrag att göra  en  översyn av\r\noch  lämna  förslag till de lagändringar som  behövs\r\nför kommunernas och landstingens beslutsfattande vid\r\nextraordinära  händelser  i  samhället  i fred (dir.\r\n2001:40).  Utredningen  antog namnet Utredningen  om\r\nkommunernas   och  landstingens   organisation   och\r\nbeslutsfattande    vid    extraordinära    fredstida\r\nhändelser i samhället (Ju 2001:04).\r\nUtredaren   överlämnade   i   december  2001  sitt\r\nslutbetänkande  Extraordinära händelser  i  kommuner\r\noch landsting (SOU 2001:105).\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\n\r\nRegeringen anför  i  propositionen  att det under de\r\nsenaste åren har inträffat en rad händelser  av  mer\r\nextrem  natur som ställt stora krav på den kommunala\r\norganisationen.   Händelserna   vid  Hallandsåsen  i\r\nsamband   med   tunnelbygget,   diskotekbranden    i\r\nGöteborg,  tågolyckorna i Kävlinge och Borlänge samt\r\növersvämningarna  i  Arvika  är  alla  händelser som\r\nmedfört   att  särskilda  krav,  både  externt   och\r\ninternt, ställts på den kommunala organisationen och\r\nbeslutsfattandet.  Gemensamt  för dessa händelser är\r\natt  de inträffat hastigt och oväntat  och  att  den\r\nefterföljande  situationen  krävt snabbare beslut än\r\nvad  som  är  vanligt  i  den  ordinarie   kommunala\r\nverksamheten.\r\n\r\n\r\nPropositionens huvudsakliga innehåll\r\n\r\n\r\nI  propositionen föreslås en ny lag om extraordinära\r\nhändelser  i  fredstid  hos  kommuner och landsting.\r\nVidare    föreslås    ändringar    i   hälso-    och\r\nsjukvårdslagen    (1982:763)    och    kommunallagen\r\n(1991:900). Med extraordinär händelse avses en sådan\r\nhändelse  som  avviker från det normala, innebär  en\r\nallvarlig störning  eller  överhängande  risk för en\r\nallvarlig störning i viktiga samhällsfunktioner  och\r\nkräver  skyndsamma  insatser  av en kommun eller ett\r\nlandsting. Förslaget innebär att  det i kommuner och\r\nlandsting  skall  finnas en nämnd för  att  fullgöra\r\nuppgifter under extraordinära händelser. Denna nämnd\r\nges rätt att överta  verksamhetsområden  från  andra\r\nnämnder. Kommuner och landsting föreslås vidare  bli\r\nskyldiga  att  en gång per mandatperiod anta en plan\r\nför hur extraordinära händelser skall hanteras.\r\n\r\nI propositionen  lämnas  vidare  förslag  som  ger\r\nkommuner   och  landsting  vidgade  möjligheter  att\r\nbiträda  varandra   vid  en  extraordinär  händelse.\r\nKommuner och landsting ges också möjlighet att under\r\nen extraordinär händelse  lämna begränsat ekonomiskt\r\nstöd till en enskild.\r\nDen nya lagen samt lagändringarna föreslås träda i\r\nkraft den 1 januari 2003.</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\n\r\n\r\nNy lag för extraordinära händelser i\r\nfred\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet  delar  regeringens  bedömning  att\r\nkommuner och landsting  i en ny lag bör ges i\r\nuppgift att inrätta en särskild  organisation\r\nför  hantering  av  extraordinära  händelser.\r\nUtskottet avstyrker motion 2001/02:K94.\r\n\r\nGällande bestämmelser\r\n\r\n\r\nGenerella regler för beslutsfattande i kommuner och\r\nlandsting\r\n\r\n\r\nI   1   kap.   7   §   regeringsformen   anges   att\r\nbeslutanderätten i kommunerna och landstingen utövas\r\nav     valda    församlingar.    Utgångspunkten    i\r\nregeringsformen   är   att   det   är  de  folkvalda\r\nrepresentanterna  i fullmäktige som skall  fatta  de\r\nför  kommunen och landstingen  väsentliga  besluten.\r\nDet finns  alltså  en konstitutionell begränsning av\r\nmöjligheten att delegera  uppgifter från fullmäktige\r\ntill nämnder och andra organ.\r\n\r\nAv 11 kap. 7 § regeringsformen  framgår  att ingen\r\nmyndighet   får   bestämma  hur  annan  myndighet  i\r\nsärskilda  fall  skall   besluta   i   ärenden   som\r\ninnefattar  myndighetsutövning  mot  enskild.  I  en\r\nkommun  eller  ett  landsting är varje nämnd en egen\r\nmyndighet.  Det  innebär   att  en  nämnd  inte  kan\r\nföreskriva hur en annan nämnd  skall  fatta beslut i\r\nett  enskilt  ärende  som  rör myndighetsutövning  i\r\nexempelvis ett krisläge.\r\n\r\nI  3  kap.  9 § kommunallagen (1991:900)  preciseras\r\nnärmare vilka frågor som är förbehållna fullmäktige.\r\nAv  denna  paragraf  följer  att  fullmäktige  skall\r\nbesluta i ärenden  av  större vikt eller principiell\r\nbetydelse  för  kommunen  eller  landstinget,  bl.a.\r\nskattesats,     organisationens     utseende     och\r\nårsredovisning.  De   mer   exakta   gränserna   för\r\ndelegationsutrymmet  från fullmäktige till nämndnivå\r\navgränsas  genom  praxis.  Specialförfattningar  kan\r\ninnehålla regler som  påverkar kompetensfördelningen\r\ninom kommunen eller landstinget.  Exempelvis anges i\r\n22    §    räddningstjänstlagen   (1986:1102)    att\r\nräddningstjänstplanen skall antas av fullmäktige.\r\n\r\nAv  3  kap.   10   §   kommunallagen  framgår  att\r\nfullmäktige kan delegera beslutanderätt till nämnder\r\nom inte annat följer av 3  kap.  9  § eller av annan\r\nlagstiftning.   Delegering  av  viss  beslutanderätt\r\nkräver  ett formellt  beslut  från  det  delegerande\r\norganet,   dvs.  delegationen  måste  vara  gjord  i\r\nförväg.   En  nämnd   har   också   skyldighet   att\r\nåterrapportera   till   fullmäktige   hur   den  har\r\nfullgjort sitt uppdrag.\r\nNämndernas primära uppgift är att handha kommunens\r\neller  landstingets förvaltning. I förhållande  till\r\nfullmäktige  har  nämnderna  en  exklusiv kompetens.\r\nFullmäktige  får  inte  fatta  beslut  som  rör  den\r\ndirekta    förvaltningen    av    kommunens    eller\r\nlandstingets angelägenheter. Nämnderna  kan delegera\r\nviss    beslutanderätt    till   utskott,   enskilda\r\nförtroendevalda eller till tjänstemän.\r\nUndantag från huvudregeln  i  regeringsformen  att\r\nfullmäktige   skall   fatta  de  centrala  politiska\r\nbesluten kan göras då höjd  beredskap  råder.  I  13\r\nkap.  13  §  regeringsformen föreskrivs att om riket\r\nbefinner  sig  i   krig   eller   krigsfara   utövas\r\nbeslutanderätten  i  kommuner  och landsting på sätt\r\nsom anges i lag. Av lagen (1988:97)  om  förfarandet\r\nhos   kommunerna,   förvaltningsmyndigheterna    och\r\ndomstolarna  under krig eller krigsfara m.m. framgår\r\natt kommunstyrelsen  i sådana situationer kan överta\r\nfullmäktiges uppgifter.\r\n\r\nKrav i speciallagstiftning på kommunal planering och\r\nbeslutsfattande\r\n\r\n\r\nRäddningstjänstlagen\r\n\r\nI    räddningstjänstlagen    (1986:1102)    regleras\r\nkommunens      uppgifter     och     ansvar     inom\r\nräddningstjänstområdet.  Med räddningstjänst avses i\r\nförsta hand de räddningsinsatser  som  staten  eller\r\nkommunen skall svara för vid olyckshändelser och vid\r\növerhängande   fara   för  olyckshändelser  för  att\r\nförhindra och begränsa  skador  på  människor  eller\r\negendom  eller  i miljön. Kommunerna är skyldiga att\r\nplanera   och   organisera   verksamheten   så   att\r\nräddningsinsatserna  kan påbörjas inom godtagbar tid\r\noch  genomföras  på  ett   effektivt   sätt.  I  den\r\nförberedande  verksamheten  ingår  att  upprätta  en\r\nräddningstjänstplan.\r\n\r\nRäddningstjänstlagen  innehåller  vissa  speciella\r\nregler om delegation. Lagen ger dock ingen möjlighet\r\natt  i brådskande ärenden bortse från kommunallagens\r\nformella  regelverk vad avser nämndens beslutförhet,\r\nkallelse till sammanträden m.m.\r\nRäddningstjänstlagen  ger  kommuner  möjlighet att\r\nsamarbeta    inom   räddningstjänstområdet.   Sådant\r\nsamarbete  kan   ske   genom   gemensamma   nämnder,\r\nkommunalförbund    eller    genom    privaträttsliga\r\nlösningar. Flera kommuner kan således ha en gemensam\r\nräddningstjänst. En kommun som bistått  annan kommun\r\nvid   en   räddningsinsats   har  rätt  till  skälig\r\nersättning från den andra kommunen.  Vidare  har  en\r\nkommun  som genomfört en räddningsinsats som medfört\r\nbetydande   kostnader   rätt  till  ersättning  från\r\nstaten. Ersättningen utgår  till  den del räddnings-\r\ntjänstkostnaderna  överstiger  en  på   visst   sätt\r\nberäknad självrisk.\r\nRäddningstjänstlagsutredningen  har  i betänkandet\r\nReformerad räddningstjänstlagstiftning (SOU 2002:10)\r\nföreslagit       förändringar      av      kommuners\r\nplaneringsskyldighet   enligt  räddningstjänstlagen.\r\nEnligt   förslaget  skall  varje   kommun   ha   ett\r\nförebyggande  program  som  skall redovisa kommunens\r\nmålsättning för förebyggande åtgärder samt de risker\r\nför olyckshändelser som finns i kommunen och som kan\r\nleda till räddningsinsatser. Förslaget bygger på att\r\nvarje kommun skall skapa en riskbild,  vilken  utgör\r\nunderlag   för  det  kommunala  handlingsprogrammet.\r\nUtredningens  förslag  bereds  för  närvarande  inom\r\nRegeringskansliet.\r\n\r\nHälso- och sjukvårdslagen\r\n\r\nI  hälso-  och  sjukvårdslagen  (1982:763)  regleras\r\nkommuners  och landstings uppgifter och ansvar  inom\r\nfrämst sjukvårdsområdet.  Varje kommun och landsting\r\nhar ansvar för dem som är bosatta inom deras område.\r\nLandstinget har ett ansvar  för  personer som vistas\r\ntillfälligt i landstinget om dessa  är  i omedelbart\r\nbehov   av   vård.   Planeringen   skall   ske   med\r\nutgångspunkt i befolkningens behov och avse även den\r\nhälso- och sjukvård som erbjuds av privata och andra\r\nvårdgivare.  Samverkan  skall  ske  i  planering och\r\nutveckling    av    hälso-    och   sjukvården   med\r\nsamhällsorgan,     organisationer    och     privata\r\nvårdgivare.\r\n\r\nInom  ramen  för ordinarie  organisation  hanterar\r\nsjukvården s.k.  vardagsolyckor.  Genom en ändring i\r\nhälso- och sjukvårdslagen som trätt  i  kraft  den 1\r\njuli   2002  föreskrivs  uttryckligen  i  lagen  att\r\nlandstingen  skall  planera sin verksamhet så att en\r\nkatastrofmedicinsk   beredskap   kan   upprätthållas\r\n(prop.   2001/02:158,  bet.   2001/02:FöU10,   rskr.\r\n2001/02:261).\r\n\r\nKommuners och landstings möjlighet att understödja\r\nenskilda\r\n\r\n\r\nKommuner  och  landsting  får  enligt  2  kap.  1  §\r\nkommunallagen    själva    ha    hand    om   sådana\r\nangelägenheter   av   allmänt   intresse   som   har\r\nanknytning  till kommunens eller landstingets område\r\neller dess medlemmar  och  som  inte  skall  handhas\r\nenbart   av  staten,  en  annan  kommun,  ett  annat\r\nlandsting  eller  någon  annan. Stadgandet ger bl.a.\r\nuttryck  för  den  s.k.  lokaliseringsprincipen  som\r\ninnebär  att  verksamheten  skall  bedrivas  så  att\r\nnyttan  av  verksamheten  kommer  medlemskollektivet\r\ntill godo. Det är alltså inte möjligt att bedriva en\r\nverksamhet som syftar till att enbart gynna personer\r\nsom inte är medlemmar i kommunen eller landstinget.\r\n\r\nDet  är  inte  heller  i princip  möjligt  att  ge\r\nunderstöd     till     enskilda    kommun-     eller\r\nlandstingsmedlemmar utan uttryckligt lagstöd. Sådant\r\nlagstöd finns inom vissa  specialreglerade  områden.\r\nSocialtjänstlagen  (2001:453)  är ett exempel på  en\r\nlag som gör det möjligt för en kommun  att ge bidrag\r\ntill enskilda.\r\n\r\nKommunal samverkan\r\n\r\n\r\nKommuner och landsting har olika legala  möjligheter\r\nför sin samverkan. Flera av dessa former regleras  i\r\nkommunallagen,  såsom kommunalförbund och gemensamma\r\nnämnder. Av hälso-  och  sjukvårdslagen  följer  att\r\nlandstingen   kan   samarbeta   genom   att  inrätta\r\nsjukvårdsregioner. Utöver dessa särreglerade  former\r\nav samarbete finns även möjligheter att samarbeta  i\r\nprivaträttsliga former, t.ex. aktiebolag.\r\n\r\nSamverkan i kommunalförbund och gemensamma nämnder\r\nkan  i  princip  ske  inom  alla verksamhetsområden.\r\nUndantagna  är  dock de uppgifter  som  kommun-  och\r\nlandstingsstyrelsen   har  enligt  lagen  om  civilt\r\nförsvar.  Samverkan  är möjlig  inte  endast  mellan\r\nolika kommuner eller mellan olika landsting, utan de\r\nkan även samverka med  varandra i en gemensam nämnd.\r\nEn  förutsättning  är  då  att  den  verksamhet  som\r\nnämnden skall handha är gemensam.\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nDe händelser av extrem natur  som inträffat under de\r\nsenaste åren visar enligt regeringen på ett behov av\r\natt snabbt kunna fatta nödvändiga beslut. Särskilt i\r\nkrisens    inledningsskede    kan    snabbheten    i\r\nbeslutsfattandet vara viktig. Kommunallagen  och  de\r\nspecialförfattningar,  t.ex.  socialtjänstlagen, som\r\nreglerar  kommunernas  och landstingens  verksamhet,\r\ninnehåller i princip inga särregler för händelser av\r\nmer extrem natur. Kommunen  och  landstinget skall i\r\nalla  delar iaktta det formella regelverk  som  styr\r\nverksamheten.  I  princip är det enda undantaget när\r\ndet råder höjd beredskap.  Enligt  kommunallagen  är\r\nden  kommunala  verksamheten  indelad  i ett flertal\r\nområden där varje nämnd är verksamhetsbedrivare  och\r\nansvarig  för sin del. Det finns ingen nämnd som har\r\nett övergripande  verksamhetsansvar  eller  som  kan\r\nutöva  någon beslutanderätt över övriga nämnder. Att\r\nsamordna  verksamheten  i  kommuner och landsting på\r\nett snabbt och effektivt sätt kan därför ibland vara\r\nsvårt.\r\n\r\nRegeringen  anför  vidare  i   propositionen   att\r\nkommun-  och landstingsstyrelsen har vissa uppgifter\r\nenligt kommunallagen som gör att den får en speciell\r\nställning  i  förhållande  till  andra  nämnder. Den\r\nskall  leda och samordna förvaltningen av  kommunens\r\neller landstingets angelägenheter. Den har dock inte\r\nnågra   extraordinära   maktmedel   gentemot   andra\r\nnämnder.    Det    ligger   inte   inom   styrelsens\r\nbefogenheter att i en  annan  nämnds  ställe besluta\r\natt  en  viss  åtgärd  skall  vidtas,  att uppskjuta\r\nverkställigheten  av  något  som en annan nämnd  har\r\nbeslutat eller att gripa in i den myndighetsutövning\r\nsom tillkommer en annan nämnd. Regeringen ser därför\r\nett behov av ett regelverk som ger möjlighet till en\r\nflexibel  anpassning  av  organisationen   till   de\r\nrådande  omständigheterna.  Detta stöds också av den\r\nskrivelse som Svenska Kommunförbundet  gett  in till\r\nregeringen med en begäran om flexibel lagstiftning.\r\nMot    den   angivna   bakgrunden   skall   enligt\r\nregeringens  förslag  kommuner  och  landsting ges i\r\nuppgift  att  inrätta  en särskild organisation  för\r\nhantering  av  extraordinära  händelser.  Regeringen\r\nanför att syftet  med  förslaget  är  att  kunna  ge\r\nsärskilda  befogenheter  till  kommun  och landsting\r\nunder extraordinära händelser samt göra  det möjligt\r\natt inrätta en organisation där snabba och effektiva\r\nbeslutsvägar    kan    skapas.   Mot   bakgrund   av\r\nkommunallagens ramlagskaraktär  anser regeringen att\r\ndet inte är lämpligt att i kommunallagen  införa  de\r\nmera  detaljerade  bestämmelserna  som  därvid  blir\r\nerforderliga. Regeringen föreslår därför en särskild\r\nlag   om  extraordinära  händelser  i  fredstid  hos\r\nkommuner och landsting.\r\n\r\nMotionen\r\n\r\nPer Unckel  m.fl.  (m)  yrkar  i  motion 2001/02:K94\r\navslag  på  propositionen.  Motionärerna  anför  att\r\nkommuner  och  landsting  redan   inom   ramen   för\r\nnuvarande     organisation    är    utrustade    med\r\nförutsättningar  för att handha katastrofer av olika\r\nslag, även extraordinära sådana. I motionen hänvisas\r\ntill att Justitieombudsmannen,  JO,  har påpekat att\r\nregeringen  inte har lämnat några exempel  på  några\r\nextraordinära   händelser   i   fredstid   som   har\r\nframtvingat     beslutsfattande    i    strid    med\r\nkommunallagen,  varför   JO   avstyrker   förslaget.\r\nInrättandet  av  speciella  krisledningsnämnder  kan\r\nenligt  motionärerna  enbart  skapa  oklarheter  och\r\ndiskussion om vilka händelser som  då  skall handhas\r\ngenom dessa och som inte kan hanteras inom ramen för\r\nde katastrofplaner som redan finns hos kommuner  och\r\nlandsting.  Den  inriktning  som  regeringen anger i\r\npropositionen    för    att   förtydliga   begreppet\r\n\"extraordinära händelser\" kommer inte att underlätta\r\nden kommunala ledningen.  Många  brister och problem\r\nsom  uppstår  i  samband  med  större  eller  mindre\r\nkatastrofer   torde   enligt  motionärerna  i   stor\r\nutsträckning   bero   på   att   gällande   kommunal\r\nlagstiftning inte används på  ett optimalt sätt. Att\r\ni detta läge tunna ut styrelsens  roll  och  ersätta\r\nstyrelsen  med  en  speciellt  vald nämnd som endast\r\nskall  träda  i  funktion  och  sammanträda  när  en\r\nospecificerad   krissituation   uppstått   är   inte\r\nändamålsenligt.      I     den     mån     begreppet\r\nkrisledningsnämnd skall  införas  måste  det  enligt\r\nmotionärerna vara  styrelsen som tillika skall  vara\r\nsådan nämnd. Motionärerna anser att ett nytt förslag\r\nfrån  regeringen  bör  utgå  från  detta. Ett sådant\r\nförslag   bör   därutöver   rensas   från  all   den\r\nbyråkratiska överbyggnad som kännetecknar  förslagen\r\ni  den  föreliggande  propositionen  och som snarast\r\nförsvårar en lokal anpassning av krisplaneringen.\r\n\r\nTidigare riksdagsbehandling\r\n\r\nFörsvarsutskottet  har  vid  ett flertal  tillfällen\r\nbehandlat frågan om ledningsprinciper  i samband med\r\nen  svår  påfrestning  på  samhället  i  fred  (bet.\r\n1996/97:FöU5  s.  12-13,  bet. 1997/98:FöU1 s.  109,\r\nbet. 1998/99:FöU3 s. 6-7 och  bet.  2000/01:FöU5  s.\r\n9-10).  Våren  1997 pekade utskottet på oklarheter i\r\nansvarsförhållandena   i   ledningskedjan  regering,\r\nlänsstyrelse  och kommun vid  hanteringen  av  svåra\r\npåfrestningar på  samhället  i  fred  och  ansåg det\r\nmycket   angeläget   att   skyndsamt  åtgärda  dessa\r\noklarheter. Utskottet bedömde  att  detta  krävde en\r\nförfattningsmässig    reglering    och   ansåg   att\r\nregeringen med förtur borde se över dessa frågor och\r\nåterkomma   till   riksdagen   med   förslag    till\r\nerforderliga författningsändringar.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet  ser  det  som angeläget att skapa klarare\r\nansvarsförhållanden när  det  gäller  hanteringen  i\r\nfredstid hos kommuner och landsting av extraordinära\r\nhändelser.  I  likhet med regeringen anser utskottet\r\natt en organisation  för detta på ett flexibelt sätt\r\nbör kunna anpassas till  de rådande omständigheterna\r\nsamt  att  den  bör  regleras  i  en  särskild  lag.\r\nUtskottet bedömer att  en  sådan organisation kommer\r\natt utgöra ett värdefullt komplement  till  kommunal\r\nplanering  och  kommunalt beslutsfattande enligt  nu\r\ngällande lagstiftning.  Mot  den  anförda bakgrunden\r\ntillstyrker   utskottet   regeringens   förslag   om\r\ninförande av en ny lag för extraordinära händelser i\r\nfredstid  hos kommuner och landsting samt  förslaget\r\ntill ny lydelse  av  1 kap. 3 § kommunallagen. På nu\r\nanförda grunder avstyrker  vidare  utskottet  motion\r\n2001/02:K94.\r\n\r\n\r\nTillämpningsområdet\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet delar regeringens bedömning att den\r\nnya   lagen   skall   vara   tillämplig   vid\r\nextraordinära   händelser  i  fredstid,  dvs.\r\nsådana  händelser   som   avviker   från  det\r\nnormala, innebär en allvarlig störning  eller\r\nen   överhängande   risk   för  en  allvarlig\r\nstörning i viktiga samhällsfunktioner och som\r\nkräver   skyndsamma  insatser  av  en  kommun\r\neller ett landsting. Vid höjd beredskap skall\r\ni stället lagen (1988:97)  om förfarandet hos\r\nkommunerna,   förvaltningsmyndigheterna   och\r\ndomstolarna under  krig  eller krigsfara m.m.\r\noch  lagen  (1994:1720)  om  civilt   försvar\r\ntillämpas.\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nEn  ny  lag  skall  enligt regeringens förslag  vara\r\ntillämplig vid extraordinära  händelser  i fredstid.\r\nMed  extraordinära  händelser avses enligt förslaget\r\nen  sådan händelse som  avviker  från  det  normala,\r\ninnebär  en allvarlig störning eller en överhängande\r\nrisk  för  en  allvarlig  störning  i  viktiga  sam-\r\nhällsfunktioner  och  kräver  skyndsamma insatser av\r\nkommunen  eller  landstinget.  Det   som  särskiljer\r\nextraordinära  händelser  från  andra  händelser  är\r\nenligt  propositionen  de extraordinära händelsernas\r\nstora omfattning och att händelseförloppet är snabbt\r\noch svårt att överblicka  och  därmed  kräver snabba\r\nbeslut  av  de  kommunala organen. Regeringen  anger\r\ndärvid att det handlar  om händelser där någon eller\r\nflera viktiga samhällsfunktioner  som  kommuner  och\r\nlandsting ansvarar för hotas på ett omfattande sätt.\r\nDet   kan   exempelvis   vara   fråga   om  hot  mot\r\nsjukvårdsverksamheten, energiförsörjningen,  vatten-\r\noch  avloppsnätet  eller vägnätet. Typiska händelser\r\nsom  avses är väderrelaterade  händelser  av  större\r\nomfattning,  t.ex. större översvämningar, ras som en\r\nföljd  av  längre   tids  nederbörd  och  omfattande\r\nsnöoväder.   En   större   skogsbrand,   som   hotar\r\nbebyggelse eller liknande,  och som kräver betydande\r\ninsatser   utöver   räddningstjänsten,   anges   som\r\nytterligare  exempel på  en  extraordinär  händelse.\r\nNormalt är dock  inte  enstaka  bränder  tänkta  att\r\nomfattas av den föreslagna lagen.\r\n\r\nFör  att  lagen skall aktualiseras krävs därutöver\r\nenligt förslaget  att  händelsen  avviker  från  det\r\nnormala. Växlingar i väderleken, större olyckor m.m.\r\nkan  påverka  och störa kommunens eller landstingets\r\nverksamhet.  Flertalet   störningar  av  mer  normal\r\nomfattning skall dock kunna  hanteras inom ramen för\r\nannan lagstiftning. De flesta  händelser, även om de\r\när  störande  och  kommer  plötsligt,   bör   enligt\r\nregeringens  mening inte betraktas som extraordinära\r\nhändelser. Vad  som kan ses som normalt måste enligt\r\nregeringen avgöras utifrån en helhetsbedömning i det\r\nenskilda fallet.  Exempelvis torde mycket omfattande\r\nsnöfall och sträng  kyla uppfattas som mer normalt i\r\nde norra delarna av Sverige än i de södra.\r\nSlutligen  framhåller   regeringen  att  särskilda\r\nregler även framgent skall  gälla  för den kommunala\r\norganisationen vid höjd beredskap. Bestämmelserna  i\r\nlagen   (1988:97)  om  förfarandet  hos  kommunerna,\r\nförvaltningsmyndigheterna och domstolarna under krig\r\neller krigsfara m.m. och lagen (1994:1720) om civilt\r\nförsvar påverkas  med  andra ord inte av regeringens\r\nförslag.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet    delar   regeringens    bedömning    och\r\ntillstyrker regeringens förslag till 1 § i förslaget\r\ntill lag om extraordinära  händelser  i fredstid hos\r\nkommuner och landsting.\r\n\r\n\r\nUtökat krav på krisplanering\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet tillstyrker regeringens förslag att\r\nkommuner  och landsting varje ny mandatperiod\r\nskall fastställa  en  plan  som skall omfatta\r\nverksamheten    i    hela   kommunen    eller\r\nlandstinget vid en extraordinär händelse.\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nI propositionen påpekas att kommuner och landsting i\r\ndag inte har någon uttrycklig skyldighet att planera\r\nför hur de skall möta  extraordinära  händelser. För\r\natt  kommuner och landsting på ett effektivare  sätt\r\nskall kunna hantera extraordinära händelser föreslår\r\nregeringen   därför   att   det   skall  införas  en\r\nskyldighet  att  planera  för  sådana händelser  och\r\nfastställa en plan varje mandatperiod.  Kommuner och\r\nlandsting    skall    enligt   regeringens   förslag\r\nfastställa en plan som  skall omfatta verksamheten i\r\nhela kommunen eller landstinget  vid en extraordinär\r\nhändelse. En sådan plan skall antas  av  fullmäktige\r\nvarje   ny   mandatperiod.   Detta   följer   enligt\r\nregeringen   av   bestämmelsen   i   3   kap.   9  §\r\nkommunallagen. I denna bestämmelse anges att det  är\r\nfullmäktige  som  skall  anta mål och riktlinjer för\r\nverksamheten.\r\n\r\nEnligt  6  kap.  7  §  kommunallagen   gäller  att\r\nnämnderna var och en inom sitt område skall  se till\r\natt  verksamheten bedrivs i enlighet med de mål  och\r\nriktlinjer  som  fullmäktige  har  bestämt.  I varje\r\nnämnds   verksamhetsansvar   ligger   därför  enligt\r\nregeringens  uppfattning ett ansvar för  att  företa\r\nnågon form av  risk-  och sårbarhetsanalys som visar\r\nrisken  för  att  en  extraordinär   händelse   inom\r\nnämndens  område skall inträffa. Sådana analyser kan\r\nutgöra  ett   viktigt  underlag  för  den  plan  som\r\nkommunen eller  landstinget skall fastställa och som\r\nskall omfatta hela  verksamheten  i  kommunen  eller\r\nlandstinget.\r\nUtgångspunkten    för   planeringen   bör   enligt\r\nregeringen vara att kommunen  och  landstinget skall\r\nha  en helhetssyn på sin organisation.  Det  innebär\r\nbl.a. att en kommuns eller ett landstings hel- eller\r\ndelägda företag skall ingå i planeringen. Exempelvis\r\ntorde     både     kommunala    energiföretag    och\r\nbostadsföretag  kunna   komma   att  beröras  av  en\r\nextraordinär  händelse.  I propositionen  anges  att\r\nentreprenörer anlitas i relativt  stor  utsträckning\r\nbåde  av  kommuner och av landsting. Inom sjukvården\r\när detta vanligt förekommande, liksom hos kommunerna\r\nnär det gäller  t.ex. barnomsorg och äldreboende. De\r\nprivata   entreprenörernas   eventuella   roll   vid\r\nextraordinära  händelser  bör  därför  innefattas  i\r\nplanen. Förhållandet mellan kommunen och landstinget\r\nå  ena  sidan  och  privata  aktörer, entreprenörer,\r\nkommunala och landstingskommunala  företag  å  andra\r\nsidan  är  privaträttsligt  reglerat.  Den  roll som\r\ndessa  aktörer skall ha vid en extraordinär händelse\r\nmåste därför regleras i avtal.\r\nRegeringen  framhåller  vidare  att  samverkan med\r\nandra  potentiellt  berörda  aktörer  bör beaktas  i\r\nplanen.  Tänkbara  samarbetspartner  är  närliggande\r\nkommuner  och  landsting  samt  statliga myndigheter\r\nsåsom   Socialstyrelsen,   Livsmedelsverket,   läns-\r\nstyrelserna och polisen. I propositionen  anförs att\r\ndet  är  väsentligt  att  kommunen  och  landstinget\r\nupprättar  goda  kontakter  och  informationskanaler\r\ntill  externa  aktörer  så  att samarbetet,  när  en\r\nextraordinär händelse väl har inträffat, kan komma i\r\ngång utan onödig tidsförlust.\r\nFör att kunna bemästra en extraordinär händelse är\r\ndet också enligt regeringens  bedömning  viktigt att\r\norganisationen regelbundet övar. De olika delarna av\r\norganisationen  behöver  samordnas  och  rutiner  av\r\npraktisk och handfast natur upparbetas och övas.\r\n\r\nEkonomiska konsekvenser\r\n\r\nDen utökade skyldigheten att genomföra krisplanering\r\ntorde  enligt  den  bedömning som regeringen  gör  i\r\npropositionen  kunna  medföra  vissa  kostnader  för\r\nkommuner och landsting. Därvid anförs att kommuner i\r\ndag  är  skyldiga  att  enligt  räddningstjänstlagen\r\nupprätta  en räddningstjänstplan  och  enligt  lagen\r\n(1994:1720)   om  civilt  försvar  är  kommuner  och\r\nlandsting      skyldiga       att      vidta      de\r\nberedskapsförberedelser   som   behövs   för   deras\r\nrespektive   verksamhet   under   höjd    beredskap.\r\nRegeringen  bedömer  att  det  finns  möjlighet  att\r\nsamordna planeringen för extraordinära händelser med\r\ndenna planering. Samtidigt anges i propositionen att\r\ndet är svårt att göra någon exakt beräkning  av  den\r\ntillkommande    kostnaden    för    planeringen   av\r\nextraordinära  händelser.  Kostnaderna   torde  även\r\nvariera  mellan  kommunerna. Den totala tillkommande\r\nkostnaden bedöms dock på sikt bli begränsad och vara\r\nhänförlig till i huvudsak  sådan  planering,  övning\r\nm.m. som hör till hanteringen av svåra påfrestningar\r\npå samhället i fred.\r\n\r\nKommunerna  får  i  dag  viss  ersättning för sitt\r\narbete   med   att   planera   för  höjd  beredskap.\r\nRegeringen har i proposition 2001/02:158  Samhällets\r\nsäkerhet och beredskap aviserat att de anslag  som i\r\ndag  anvisas  för  höjd  beredskap också skall kunna\r\nanvändas   för  insatser  som   stärker   samhällets\r\nberedskap   mot    svåra   påfrestningar   och   som\r\nväsentligen ökar förmågan  under höjd beredskap. Att\r\nstötta områdesansvaret på lokal  och  regional  nivå\r\nhör   till  de  åtgärder  som  syftar  till  att  ge\r\nsamhället  erforderlig krishanteringsförmåga för att\r\nklara såväl  svåra påfrestningar på samhället i fred\r\nsom   höjd   beredskap.    Utgifterna    för   såväl\r\nlänsstyrelsebidrag     som     kommunbidrag     samt\r\nlandstingsbidrag  för  svåra  påfrestningar  på sam-\r\nhället   i   fred   samt   höjd  beredskap  avseende\r\nkrishanteringsförmåga    kommer     därmed    enligt\r\nregeringen  att  öka  inom ramen för utgiftsområde 6\r\nFörsvar samt beredskap  mot sårbarhet. Riksdagen har\r\nunder våren 2002 såvitt avser  dessa  frågor godkänt\r\nde av regeringen föreslagna målen för politikområdet\r\nSkydd   och   beredskap   mot   olyckor   och  svåra\r\npåfrestningar (bet. 2001/02:FöU10).\r\nI den nyss nämnda propositionen aviserades  vidare\r\natt    man   avsåg   att   förhandla   med   Svenska\r\nKommunförbundet  om  ersättning  till kommunerna för\r\nplanering  av  verksamheten vid höjd  beredskap  med\r\nhänsyn till att  den regionala mål- och riskanalysen\r\nskall ses över samt  för  planeringen av hanteringen\r\nav  extraordinära  händelser   när   dessa   är   så\r\nomfattande att de kan anses vara en svår påfrestning\r\npå  samhället  i  fred. I propositionen anfördes att\r\nförhandlingen   skulle    beakta    förslagen   från\r\nUtredningen     om    kommuners    och    landstings\r\nbeslutsfattande    vid    extraordinära    fredstida\r\nhändelser i samhället  och  ske  i  enlighet med den\r\nkommunala    finansieringsprincipen.   I   den    nu\r\nföreliggande propositionen  anger regeringen att den\r\navser att initiera en sådan förhandling  med Svenska\r\nKommunförbundet under hösten 2002.\r\nLandstingen  har  enligt  förslag  i propositionen\r\nSamhällets säkerhet och beredskap, fått utökade krav\r\npå   planering   för  katastrofmedicinsk  beredskap.\r\nSocialstyrelsen har getts i uppdrag att i samråd med\r\nLandstingsförbundet  utreda  landstingens eventuella\r\nmerkostnader för denna planering.  Regeringen  gör i\r\nden  nu  föreliggande  propositionen bedömningen att\r\nlandstingens planering för  extraordinära  händelser\r\nfrämst   kan   ses  som  en  del  av  detta  arbete.\r\nRegeringen utgår  därför ifrån att Socialstyrelsen i\r\nsitt uppdrag även beaktar  frågan  om  planering för\r\nextraordinära händelser.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet    delar    regeringens    bedömning   och\r\ntillstyrker regeringens förslag till 2 § i förslaget\r\ntill lag om extraordinära händelser i  fredstid  hos\r\nkommuner och landsting.\r\n\r\n\r\n\r\nKrisledningsorgan\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet tillstyrker regeringens förslag att\r\ndet   för   att   fullgöra   uppgifter  under\r\nextraordinära   händelser   i  kommuner   och\r\nlandsting     skall     finnas    en    nämnd\r\n(krisledningsnämnd) med befogenhet att överta\r\nverksamhetsområden  eller  delar  därav  från\r\nandra nämnder. Vidare  tillstyrker  utskottet\r\nregeringens  förslag  att ordföranden,  eller\r\nvid  förfall  för  honom  eller  henne,  vice\r\nordföranden   skall   få   rätt   att   fatta\r\nbrådskande     beslut     till    dess    att\r\nkrisledningsnämnden   träder    i   funktion.\r\nSlutligen  tillstyrker  utskottet regeringens\r\nförslag   att  krisledningsnämndens   förslag\r\nskall  anmälas   till  fullmäktige  samt  att\r\nfullmäktige   skall    kunna    besluta   att\r\nkrisledningsnämndens     verksamhet     skall\r\nupphöra.     Utskottet    avstyrker    motion\r\n2002/03:K1.\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nInrättande av krisledningsnämnd\r\n\r\nI   kommuner  och   landsting   skall   det   enligt\r\nregeringens förslag finnas en nämnd för att fullgöra\r\nuppgifter      under     extraordinära     händelser\r\n(krisledningsnämnd).  Krisledningsnämnden får överta\r\nverksamhetsområden  eller  delar  därav  från  andra\r\nnämnder. Ordföranden  eller,  vid  förfall för honom\r\neller  henne, vice ordföranden skall  kunna  inkalla\r\nkrisledningsnämnden.\r\n\r\nRegeringen  anför  i  sammanhanget  att  flertalet\r\nextraordinära  händelser som inträffat under  senare\r\når  har kunnat hanteras  av  den  normala  kommunala\r\norganisationen.      Det      mest      framträdande\r\norganisatoriska  behovet  har  legat  i att samordna\r\növriga  nämnders  insatser samt hantera det  interna\r\noch externa informationsflödet.  Dessa uppgifter kan\r\ni allmänhet fullgöras utan rättsligt  övertagande av\r\nbeslutanderätt  och  verksamhetsansvar  från   andra\r\nnämnder. I vissa fall kan dock enligt regeringen  en\r\ncentralisering  av  beslutanderätten  vara nödvändig\r\nför   att   möjliggöra   ett   snabbt   och   enkelt\r\nbeslutsfattande.  Någon  sådan  möjlighet finns dock\r\ninte  i dag. Regeringen föreslår därför  att  det  i\r\nvarje kommun  eller  landsting skall finnas en nämnd\r\nför  att  fullgöra  uppgifter   under  extraordinära\r\nhändelser.  En  sådan  nämnd  benämns   i  förslaget\r\nkrisledningsnämnd.\r\nRegeringen  anser  att  det framstår som naturligt\r\natt   i   de   flesta   fall   låta  kommun-   eller\r\nlandstingsstyrelsen  utgöra  krisledningsnämnd.  Det\r\nkan dock enligt regeringens mening  finnas  behov av\r\natt  låta någon annan nämnd utgöra krisledningsnämnd\r\neller  inrätta  en  separat nämnd för uppgiften. Mot\r\ndenna bakgrund menar  regeringen  att lagstiftningen\r\nbör  vara  flexibel  och  lämna utrymme  för  lokala\r\nlösningar.  Det föreskrivs därför  ingen  uttrycklig\r\nskyldighet  för  kommuner  och  landsting  att  låta\r\nkommunstyrelsen utgöra krisledningsnämnd.\r\nI       lagförslaget       används       begreppet\r\nkrisledningsnämnd.  Regeringen  framhåller  dock att\r\ndet  bör  stå  kommunerna och landstingen fritt  att\r\nkalla sitt krisledningsorgan  något  annat eller, om\r\nett  krisledningsorgan redan finns i kommunen  eller\r\nlandstinget,  bibehålla  det  inarbetade namnet. Vid\r\nsidan   av   lagförslagets  särskilda   regler   för\r\nkrisledningsnämnden    skall    i    övrigt    gälla\r\nkommunallagens  bestämmelser,  exempelvis vad gäller\r\nkrav på beslutsförhet, protokollföring m.m.\r\n\r\nKrisledningsnämndens uppgifter\r\n\r\n\r\nI propositionen hänvisas till att  det enligt 6 kap.\r\n32  §  kommunallagen är fullmäktige som  fastställer\r\nreglemente  för nämnder. Av reglementet skall framgå\r\nvilka  uppgifter   en  nämnd  har.  Reglementet  för\r\nkrisledningsnämnden  skall  därvid  ange vilka verk-\r\nsamhetsområden  den får ta över från andra  nämnder.\r\nRegeringen framhåller att krisledningsnämnden enligt\r\nförslaget skall överta  verksamhetsområden  endast i\r\nden omfattning som är nödvändig med hänsyn till  den\r\nextraordinära  händelsens  omfattning  och  art. Med\r\nbegreppet  verksamhetsområde avses i likhet med  vad\r\nsom  följer  av   3  kap.  4  §  kommunallagen  både\r\nnämndernas geografiska  område  och de sakområden de\r\nskall  ansvara för. Om en krisledningsnämnd  övertar\r\nett verksamhetsområde  eller del därav följer därför\r\nenligt  regeringens  förslag   automatiskt  nämndens\r\nbeslutanderätt  och  det verksamhetsansvar  som  hör\r\ntill området.\r\n\r\nVilken typ av beslutanderätt och verksamhetsansvar\r\nsom kan överflyttas till  krisledningsnämnden  beror\r\nsåledes  enligt regeringens förslag på vilken analys\r\nsom  kommunen  eller  landstinget  gör  av  framtida\r\nextraordinära händelser. Det kan exempelvis röra sig\r\nom uppgifter  inom  socialtjänsten  eller  rätt  att\r\nanvända   vissa   nämnders  lokaler  för  evakuerade\r\nmedborgare. Det påpekas  vidare  i propositionen att\r\ndet  är upp till kommuner och landsting  att  själva\r\ninom lagens  allmänna  ram avgöra vilka befogenheter\r\nsom kan överlämnas till  krisledningsnämnden. Därvid\r\nbetonar regeringen att det  i  dessa fall är viktigt\r\natt både beakta behovet av att nämndens  mandat inte\r\npå   förhand   begränsas  på  ett  sätt  som  medför\r\neffektivitetsproblem  i  en krissituation, samtidigt\r\nsom mandatet inte får bli  så omfattande att det kan\r\nifrågasättas  ur demokratisk  synvinkel.  Regeringen\r\nanför dock i sammanhanget  att  det  aldrig  kan bli\r\naktuellt   att   överta   exempelvis  kommun-  eller\r\nlandstingsstyrelsens  långsiktiga   ansvar  för  att\r\nbereda budget.\r\nRegeringen   anser   att  krisledningsnämnden   om\r\nmöjligt bör samråda med  berörd  nämnd  innan beslut\r\nfattas. I vissa fall kan skyndsamhet vara av största\r\nvikt   varför   samråd   inte  är  möjligt.  Det  är\r\nemellertid  väsentligt att  den  nämnd  som  fråntas\r\nverksamhetsområden   eller   delar  därav  skyndsamt\r\ninformeras om detta.\r\nDen normala organisationen bör  enligt  regeringen\r\nta  vid  så  snart det är möjligt. De uppgifter  som\r\nkrisledningsnämnden har övertagit från andra nämnder\r\nföreslås därför återgå så snart förhållandena medger\r\ndet.   Enligt   lagförslaget    åligger    det    då\r\nkrisledningsnämnden  att  fatta  beslut  om  att  de\r\nuppgifter  som  nämnden  har  övertagit skall återgå\r\ntill ordinarie nämnd.\r\nKrisledningsnämnden kan enligt  förslaget i likhet\r\nmed andra nämnder ges befogenheter inom kommuner och\r\nlandstings allmänna kompetensområde  enligt  2  kap.\r\nkommunallagen   eller   enligt  vad  som  följer  av\r\nspecialförfattningar.   Krisledningsnämnden    skall\r\nockså   i  likhet  med  andra  nämnder  granskas  av\r\nrevisorerna.  Även  bestämmelserna  i  3  kap.  5  §\r\nkommunallagen,  som  innebär en spärr mot att en och\r\nsamma nämnd hanterar svårförenliga  uppgifter, avses\r\nomfatta krisledningsnämnden.\r\nEnligt       regeringens       förslag      träder\r\nkrisledningsnämnden i funktion först  i  samband med\r\nden  extraordinära  händelsen. Planeringen inför  en\r\nextraordinär händelse  föreslås  vara en uppgift för\r\nden normala organisationen.\r\n\r\nRätt för krisledningsnämndens ordförande att fatta\r\nbeslut om när en extraordinär händelse föreligger\r\n\r\n\r\nVidare anför regeringen att det i  vissa  lägen  kan\r\nvara  omöjligt  att  invänta att krisledningsnämnden\r\nkan samlas och sammanträda  för  att  avgöra  att en\r\nextraordinär  händelse föreligger. Så kan exempelvis\r\nvara fallet när  händelser  av  det  aktuella slaget\r\nuppstår  utanför  kontorstid.  Mot bakgrund  av  att\r\nnämnden  föreslås  få omfattande beslutsbefogenheter\r\noch  den  generella vikten  av  förutsebarhet  anser\r\nregeringen  att  det av lagen tydligt bör framgå vem\r\nsom  har rätt att låta  nämnden  träda  i  funktion.\r\nDärför  föreslår regeringen att denna befogenhet ges\r\nordföranden.  Vice ordföranden ges också motsvarande\r\nbefogenheter om ordföranden har förhinder.\r\n\r\n\r\nRätt för krisledningsnämndens ordförande att utan\r\ndelegering från nämnden fatta brådskande beslut\r\n\r\n\r\nRegeringen   föreslår    att    krisledningsnämndens\r\nordförande skall få rätt att fatta brådskande beslut\r\nutan   att   nämnden  i  förväg  i  reglemente   ger\r\nordföranden  denna   befogenhet.   Vice  ordföranden\r\nföreslås få motsvarande befogenhet vid  ordförandens\r\nförfall.  Befogenheten  att fatta brådskande  beslut\r\nupphör   dock   då   nämnden   hunnit   samlas   och\r\nsammanträda. Redan fattade beslut  skall  då anmälas\r\ntill nämnden.\r\n\r\n\r\nKrisledningsnämndens beslut skall anmälas till\r\nfullmäktige\r\n\r\n\r\nEnligt        regeringens        förslag       skall\r\nkrisledningsnämndens beslut anmälas till fullmäktige\r\nvid närmast följande fullmäktigesammanträde.  Syftet\r\nmed  detta  anges  vara  att  fullmäktige  skall  få\r\ninformation om krisledningsnämndens aktivitet och om\r\nkrisens  förlopp.  På  detta  sätt  får  fullmäktige\r\nmöjlighet    att    utöva    viss    tillsyn    över\r\nkrisledningsnämnden.  Regeringen  anför att detta är\r\nviktigt  ur  kommunaldemokratisk  synvinkel  och  en\r\nförutsättning för krisledningsnämndens  legitimitet.\r\nEnligt förslaget får fullmäktige avgöra omfattningen\r\noch formen för denna återrapportering.\r\n\r\n\r\nFullmäktige kan besluta att krisledningsnämndens\r\nverksamhet skall upphöra\r\n\r\n\r\nFör   att   skapa   en   yttersta   spärr   mot  att\r\nkrisledningsnämnden   missbrukar  sina  befogenheter\r\nföreslås att fullmäktige  skall  kunna  besluta  att\r\nnämndens  verksamhet  skall upphöra. Fullmäktige kan\r\nockså   enligt  förslaget   besluta   att   krisled-\r\nningsnämndens  verksamhet  skall  upphöra därför att\r\nfullmäktige bedömer att förhållandena  är sådana att\r\nnämndens  uppgifter  bör  återgå  till  de ordinarie\r\nnämnderna.  Den  normala organisationen tar  således\r\növer vid ett sådant beslut.\r\n\r\n\r\nÖverklagande av krisledningsnämndens beslut\r\n\r\n\r\nKrisledningsnämndens      beslut      att     överta\r\nverksamhetsansvar och beslutskompetens  skall enligt\r\nförslaget    kunna   överklagas   enligt   10   kap.\r\nkommunallagen.   En  sådan  prövning  kan  innefatta\r\nfrågan om en extraordinär  händelse  är  för handen.\r\nAndra   beslut   som   nämnden  fattar  skall  kunna\r\növerklagas     genom    förvaltningsbesvär     eller\r\nlaglighetsprövning   enligt   bestämmelser   i   den\r\naktuella lagstiftningen.\r\n\r\nMotionen\r\n\r\nI  motion  2002/03:K1 av Gustav Fridolin (mp) anförs\r\natt Miljöpartiet  i stort sett delar bedömningen vad\r\ngäller  behovet av en  övergripande  nämnd  som  vid\r\nextraordinära  händelser kan agera snabbt. I och med\r\natt nämnden ges  befogenheter  att överta hela eller\r\ndelar av övriga nämnders verksamhetsområden, samt då\r\nfråga är om extraordinära händelser  som  kan  kräva\r\nsnabba  beslut  och  åtgärder,  är  det  dock enligt\r\nmotionären   ett   oundgängligt  krav  att  nämndens\r\nsammansättning är sådan  att samtliga partier som är\r\nrepresenterade i kommun- eller landstingsfullmäktige\r\ntilldelas  ledamotsplatser   i  krisledningsnämnden.\r\nUtan ett uttryckligt krav på att  samtliga partier i\r\nfullmäktige skall vara representerade  kan det t.ex.\r\nhända   att   en   krisledningsnämnd,   som   saknar\r\nrepresentation   från   ett   visst  parti,  övertar\r\nverksamhetsområden från en nämnd där partiet i fråga\r\nhar ledamotsrepresentation, vilket  inte  kan  sägas\r\nvara demokratiskt tillfredsställande. Detta bör  ges\r\nregeringen till känna.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet  delar  regeringens  bedömning  vad gäller\r\nbehovet av ett särskilt krisledningsorgan i kommuner\r\noch  landsting  som  kan  agera  snabbt och som  har\r\nbefogenhet   att   vidta  nödvändiga  åtgärder   vid\r\nextraordinära händelser.\r\n\r\nI motion 2002/03:K1  framförs krav på att samtliga\r\npartier  som  är  representerade   i  kommun-  eller\r\nlandstingsfullmäktige         skall        tilldelas\r\nledamotsplatser   i   krisledningsnämnden.    Enligt\r\ngällande  ordning  får  fullmäktige  i  kommuner och\r\nlandsting   själva  bestämma  antalet  ledamöter   i\r\nnämnderna. Det  enda krav som finns är att det måste\r\nfinnas minst fem ledamöter i styrelsen. Detta följer\r\nav 6 kap. 9 § första  stycket kommunallagen, och bör\r\nenligt utskottets mening  ses  mot  bakgrund  av den\r\ngrundlagsfästa  principen  om kommunal självstyrelse\r\nsom   också  har  skrivits  in  i   1   kap.   1   §\r\nkommunallagen.\r\nUtskottet  vill  understryka vikten av att partier\r\nsom    är    representerade    i    kommun-    eller\r\nlandstingsfullmäktige  inte  otillbörligt missgynnas\r\nvid tilldelning av ledamots- och  ersättarplatser  i\r\nde krisledningsnämnder som skall inrättas. Detta kan\r\nundvikas,  exempelvis  genom  att tillse att partier\r\nmed    representation    i   nämnder   från    vilka\r\nkrisledningsnämnden  får  överta  verksamhetsområden\r\neller    delar    därav   också   representeras    i\r\nkrisledningsnämnden.\r\nHänsyn   till   principen    om    den   kommunala\r\nsjälvstyrelsen talar emellertid med styrka  mot  att\r\nlagstiftaren ingriper i kommunernas och landstingens\r\nrätt    att    själva   avgöra   hur   platserna   i\r\nkrisledningsnämnden  skall  fördelas. Ett ingrepp av\r\ndetta slag kan enligt utskottets mening vara befogat\r\nendast  om  det framstår som oundgängligen  påkallat\r\nför att förhindra  att  partier med representation i\r\nfullmäktige otillbörligt  missgynnas  på nu aktuellt\r\nsätt.  Vid  angivna förhållanden kan utskottet  inte\r\nfinna att tillräckligt  starka  skäl  har framkommit\r\nför   att   nu   göra   ingrepp  i  kommunernas  och\r\nlandstingens rätt att själva  avgöra hur platserna i\r\nkrisledningsnämnden skall fördelas.  Därmed avstyrks\r\nmotion 2002/03:K1.\r\nUtskottet,  som även i övrigt delar  regeringens\r\nbedömning  beträffande   dessa  frågor,  tillstryker\r\nregeringens förslag till 3-7 §§ i förslaget till lag\r\nom extraordinära händelser  i  fredstid hos kommuner\r\noch landsting.\r\n\r\nBistånd mellan kommuner och\r\nlandsting\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet tillstyrker regeringens förslag att\r\nkommuner  och landsting på begäran  skall  få\r\nbistå annan  kommun eller annat landsting som\r\ndrabbats av en  extraordinär händelse. Vidare\r\ntillstyrker utskottet  regeringens förslag om\r\nrätt för en kommun eller  ett  landsting  som\r\nlämnat   sådant   bistånd   att   få   skälig\r\nersättning  av den kommun eller det landsting\r\nsom mottagit biståndet. Utskottet tillstyrker\r\nockså en av regeringen  föreslagen  ändring i\r\nhälso- och sjukvårdslagen som gör det möjligt\r\nför  en  kommun  eller ett landsting att  med\r\nhälso- och sjukvårdsresurser  bistå  en annan\r\nkommun eller ett annat landsting som drabbats\r\nav   en  extraordinär  händelse.  Vid  sådant\r\nbistånd  skall  personer  som  mottages  från\r\nannan  kommun  eller annat landsting omfattas\r\nav  kommunens och  landstingets  skyldigheter\r\nenligt   denna   lag.  Slutligen  tillstyrker\r\nutskottet  ett förslag  från  regeringen  som\r\ninnebär att när en enskilds vistelse i kommun\r\när föranledd  av  extraordinär händelse skall\r\nden tillfälliga vistelsekommunen ha rätt till\r\nersättning från kommunen  som drabbats av den\r\nextraordinära händelsen.\r\nPropositionen\r\nUndanröjande av rättsliga hinder för bistånd\r\n\r\nVid   flera  av  de  extraordinära   händelser   som\r\ninträffat   har   enligt   regeringen  kringliggande\r\nkommuner bistått en drabbad kommun med resurser inom\r\nexempelvis räddningstjänst eller  socialtjänst. Även\r\nlandsting  har bistått en drabbad kommun  eller  ett\r\ndrabbat landsting  med hälso- och sjukvårdsresurser.\r\nSådant samarbete över  kommun- och landstingsgränser\r\nhar  ibland  varit  en  förutsättning  för  att  den\r\nuppkomna   situationen   skall    kunna   bemästras.\r\nRegeringen   påpekar   i   sammanhanget   att    den\r\nprincipiella utgångspunkten både i kommunallagen och\r\nhälso-  och sjukvårdslagen är att en kommuns och ett\r\nlandstings  verksamhet  skall  bedrivas  i  det egna\r\nmedlemskollektivets                         intresse\r\n(lokaliseringsprincipen).  Enligt regeringen är  det\r\ndärför  nödvändigt  att  undantag  görs  från  denna\r\nprincip så att det blir möjligt  att  lämna  bistånd\r\näven till icke-kommunmedlemmar. Det föreslås således\r\natt kommuner och landsting ges rätt att ge bistånd i\r\nviss utsträckning till annan än kommunmedlem vid  en\r\nextraordinär    händelse.   Regeringen   anför   att\r\nförslaget gör det  möjligt  för en kommun att stödja\r\nen annan kommun eller ett landsting  samt  att  även\r\nett  landsting  ges  möjlighet  att stödja ett annat\r\nlandsting eller en kommun. En förutsättning  för att\r\nfå lämna bistånd är dock enligt regeringen att detta\r\nbegärts   av   en   annan  kommun  eller  ett  annat\r\nlandsting.\r\n\r\n\r\nBiståndsinsatser måste ligga inom den kommunala\r\nkompetensen\r\n\r\n\r\nI  propositionen  konstateras   att   det   vid   en\r\nextraordinär  händelse  är  svårt att förutse vilket\r\nslags  bistånd  som behövs till  en  drabbad  kommun\r\neller ett drabbat landsting. Det kan röra sig om att\r\nställa  egna  resurser   -   såsom  räddningstjänst,\r\nsocialtjänst  m.m.  -  till  förfogande.   Även  att\r\nupplåta  lokaler  för  omhändertagande av nödställda\r\nkan  vara nödvändigt. Regeringen  påpekar  dock  att\r\nkommunernas och landstingens biståndsinsatser alltid\r\nmåste  ligga  inom  den  kommunala  kompetensen. Som\r\nexempel  anförs  att  en  kommun  inte kan  köpa  in\r\nspecialistläkarresurser, men att den väl kan upplåta\r\nett  äldreboende åt ett landsting som  behöver  fler\r\nsängplatser.  Likaså  kan  ett  landsting t.ex. låta\r\nenskilda bo gratis på ett patienthotell eller stötta\r\nen  kommun  som på grund av krisen  inte  klarar  av\r\nhemsjukvården.\r\n\r\n\r\nBistånd i form av hälso- och sjukvård\r\n\r\n\r\nDet bör enligt regeringen genom  en ändring i hälso-\r\noch sjukvårdslagen  göras  möjligt  för  kommun  och\r\nlandsting  att  ställa  hälso- och sjukvårdsresurser\r\ntill  förfogande  för  annan   kommun   eller  annat\r\nlandsting som drabbats av en extraordinär  händelse.\r\nFörslaget innebär att även den som inte är medlem  i\r\nen kommun eller ett landsting skall behandlas enligt\r\nsamma  riktlinjer  som  den egna kommunens eller det\r\negna  landstingets medlemmar.  Det  leder  till  att\r\nsådana  patienter  skall behandlas på samma sätt som\r\nde egna kommun- eller  landstingsmedlemmarna och att\r\nde som har störst behov  av  vård skall prioriteras.\r\nOm  en situation skulle uppstå  där  det  exempelvis\r\nblir  nödvändigt  att  skriva ut egna patienter från\r\nett  sjukhus för att bereda  plats  för  akut  vård-\r\nbehövande  från ett annat landsting skapas härmed en\r\nrättsligt   grund    för    ett    sådant    beslut.\r\nKrishanteringsresurser  får  dock inte mer permanent\r\nanvändas  till men för de egna  medlemmarnas  behov.\r\nHuvudregeln  föreslås även fortsättningsvis vara att\r\nkommunens och  landstingets  egna medlemmar i första\r\nhand skall ha nytta av verksamheten.\r\n\r\nI propositionen konstateras  att  vissa  landsting\r\nhar  särskilda  specialistresurser,  som  t.ex.   de\r\nbrännskadekliniker  som  finns  på  några  sjukhus i\r\nlandet.  Av  tradition biträder dessutom landstingen\r\nvarandra. Enligt riksavtalet för hälso- och sjukvård\r\nskall den som vistas utanför hemlandstinget och blir\r\ni  akut  behov av  sjukvård  beredas  sådan  vård  i\r\nvistelselandstinget  på  hemlandstingets  bekostnad.\r\nDärtill  kommer  att samtliga landsting har beslutat\r\nom utökade valmöjligheter  för  patienter vad gäller\r\nmöjligheten att få planerad vård  i  annat landsting\r\nän   hemlandstinget.   Det  föreslås  därför   ingen\r\ngeografisk begränsning av rätten att bistå en kommun\r\neller ett landsting som drabbats.\r\n\r\nErsättning för hjälp till annan kommun\r\n\r\n\r\nEn kommun eller ett landsting  har  enligt förslaget\r\nrätt  till  skälig ersättning av den andra  kommunen\r\neller landstinget  för  lämnat  bistånd.  Regeringen\r\nanser att bedömningen av vad som kan ses som skäligt\r\nfår lösas genom överenskommelse mellan kommuner  och\r\nlandsting.\r\n\r\nI propositionen konstateras att enligt 2 kap. 2  §\r\nsocialtjänstlagen  (2001:453)  har  varje kommun ett\r\nansvar för att de som vistas i kommunen får det stöd\r\noch den hjälp som de behöver. Regeringen  anför  att\r\nen   vistelsekommun  vid  ett  utdraget  krisförlopp\r\nriskerar  att  drabbas av kostnader för hjälp i form\r\nav t.ex. boende  åt  personer  som har varit tvungna\r\natt   evakueras   från   en  annan  kommun.   Enligt\r\nregeringens  förslag  skall   därför  en  tillfällig\r\nvistelsekommun ha rätt till skälig  ersättning  från\r\nden  kommun som drabbats av en extraordinär händelse\r\nnär en  enskilds  vistelse  i  den andra kommunen är\r\nföranledd av de extraordinära förhållandena.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet    delar    regeringens   bedömning    och\r\ntillstyrker regeringens  förslag  till 8 och 10 §§ i\r\nförslaget  till  lag  om extraordinära  händelser  i\r\nfredstid hos kommuner och landsting samt till ny 4 a\r\n§ i hälso- och sjukvårdslagen.\r\n\r\n\r\nBistånd till enskilda som drabbas av\r\nextraordinär händelse\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet tillstyrker regeringens  förslag om\r\natt  kommuner  och  landsting  i samband  med\r\nextraordinära  händelser får lämna  begränsat\r\nekonomiskt stöd  till en enskild som drabbats\r\nav händelsen.\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nI propositionen föreslås  att kommuner och landsting\r\ni  samband  med extraordinära  händelser  får  lämna\r\nbegränsat  ekonomiskt   stöd  till  en  enskild  som\r\ndrabbats av sådan händelse.  Stöd  kan på detta sätt\r\nockså  utgå  till  personer  som  annars   inte   är\r\nberättigade  till  bistånd enligt socialtjänstlagen.\r\nEnligt regeringen kan  det  exempelvis handla om att\r\nge  tillgång till kommunikationsmedel,  t.ex.  taxi,\r\neller  möjlighet  att  använda  mobiltelefoner i ett\r\nakut  krisläge  då  sedvanlig behovsprövning  enligt\r\nsocialtjänstlagen inte  kan avvaktas. Stöd är endast\r\navsett  att  vara  möjligt  att   lämna   under  den\r\nextraordinära  händelsen. Reparativa stödåtgärder  i\r\nefterhand omfattas inte av förslaget.\r\n\r\nFörslaget innebär  en  möjlighet  för kommuner och\r\nlandsting  att  frivilligt stödja enskilda.  Det  är\r\nsåledes inte fråga  om  en  rättighet  för  drabbade\r\nenskilda.  Omfattningen  av  ett kommunalt stöd  kan\r\nkomma att prövas av domstol genom laglighetsprövning\r\nenligt 10 kap. kommunallagen.  Regeringen  anför att\r\ndet  inte  är  möjligt  att  exakt  förutse  i vilka\r\nsituationer som det skall vara möjligt att ge  stöd.\r\nNågon   ytterligare  precisering  av  lagtexten  bör\r\ndärför inte ske. Det är enligt regeringen en uppgift\r\nför   domstolarna    att    klarlägga   den   exakta\r\ngränsdragningen.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet    delar    regeringens   bedömning    och\r\ntillstyrker regeringens förslag till 9 § i förslaget\r\ntill lag om extraordinära  händelser  i fredstid hos\r\nkommuner och landsting.\r\n\r\nReservation\r\n\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut och\r\nställningstaganden har föranlett följande\r\nreservation. I rubriken anges inom parentes\r\nvilken punkt i utskottets förslag till\r\nriksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.\r\n\r\n\r\n1. Avslag på propositionen (punkt 1)\r\n\r\nav  Per  Unckel (m), Henrik S Järrel (m),  Tobias\r\nKrantz  (fp),   Kerstin   Lundgren  (c),  Hillevi\r\nEngström (m) och Liselott Hagberg (fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag  under punkt 1 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen  avslår regeringens förslag  till  lag  om\r\nextraordinära  händelser i fredstid hos kommuner och\r\nlandsting  samt  lag   om   ändring   i  hälso-  och\r\nsjukvårdslagen  (1982:763)  och  lag  om  ändring  i\r\nkommunallagen  (1991:900). Därmed bifaller riksdagen\r\nmotion 2001/02:K94.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEnligt  gällande  lagstiftning  skall  kommuner  och\r\nlandsting   upprätta   planer  för  räddningstjänst.\r\nDärutöver skall det inom landsting finnas planer för\r\nsjukvård  i  händelse  av katastrofer  och  liknande\r\nsituationer. Vidare skall  det  också  finnas planer\r\nför  hur  samverkan skall ske vid olika katastrofer,\r\nvilket  även  omfattar  olika  former  av  samverkan\r\nmellan olika kommuner och landsting.\r\n\r\nKommuner och landsting är således redan inom ramen\r\nför    nuvarande    organisation    utrustade    med\r\nförutsättningar  för att handha katastrofer av olika\r\nslag,        även       extraordinära        sådana.\r\nJustitieombudsmannen, JO, har påpekat att regeringen\r\ninte  har  lämnat  exempel  på  några  extraordinära\r\nhändelser   i    fredstid    som   har   framtvingat\r\nbeslutsfattande i strid med kommunallagen, varför JO\r\navstyrker förslaget.\r\nInrättandet  av speciella krisledningsnämnder  kan\r\nenligt  vår  mening   enbart  skapa  oklarheter  och\r\ndiskussion  om  vilka händelser  som  skall  handhas\r\ngenom dessa och som inte kan hanteras inom ramen för\r\nde katastrofplaner  som redan finns hos kommuner och\r\nlandsting.\r\nDen   inriktning   som    regeringen    anger    i\r\npropositionen    för    att   förtydliga   begreppet\r\n\"extraordinära händelser\" kommer inte att underlätta\r\nden kommunala ledningen.  Vi anser att många brister\r\noch problem som uppstår i samband  med  större eller\r\nmindre katastrofer i stor utsträckning torde bero på\r\natt  gällande kommunal lagstiftning inte används  på\r\nett  optimalt  sätt.  Att  i  detta  läge  tunna  ut\r\nstyrelsens  roll  och  ersätta  den med en speciellt\r\nvald  nämnd som endast skall träda  i  funktion  och\r\nsammanträda   när   en  ospecificerad  krissituation\r\nuppstått är inte ändamålsenligt.\r\nVissa delar av regeringens  förslag är dock enligt\r\nvår  mening  intressanta  och bör  bli  föremål  för\r\nfortsatta   överväganden.   Detta    gäller    bl.a.\r\ninförandet   av   en   möjlighet  för  kommuner  och\r\nlandsting   att  ekonomiskt   bistå   varandra   vid\r\nhändelser  av   det   aktuella   slaget.   Vi  anser\r\nemellertid  att  fortsatta  överväganden  bör ske  i\r\nsamband    med    den    pågående    översynen    av\r\nräddningstjänstlagstiftningen.\r\n\r\nBilaga 1\r\n\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\n\r\n\r\n</pre><pre></pre><pre>\r\nPropositionen\r\n\r\nI proposition 2001/02:184 förelås att riksdagen\r\nantar regeringens förslag till\r\n\r\n1.  lag  om extraordinära händelser i fredstid hos\r\nkommuner och landsting,\r\n2. lag om  ändring  i  hälso-  och  sjukvårdslagen\r\n(1982:763),\r\n3. lag om ändring i kommunallagen (1991:900).\r\n</pre><pre>\r\nFöljdmotioner\r\n\r\n\r\n2001/02:K94 av Per Unckel m.fl. (m):\r\n\r\nRiksdagen    beslutar    att    avslå    proposition\r\n2001/02:184.\r\n\r\n2002/03:K1 av Gustav Fridolin (mp):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  i  motionen  anförs  om sammansättningen  i  de\r\nföreslagna krisledningsnämnderna.\r\n\r\n\r\n</pre><pre>\r\nBilaga 2\r\n\r\nRegeringens lagförslag\r\n\r\n\r\n\r\n1. Förslag till lag om extraordinära\r\nhändelser i fredstid hos kommuner\r\noch landsting\r\n\r\n\r\n2. Förslag till lag om ändring i\r\nhälso- och sjukvårdslagen (1982:763)\r\n\r\n\r\n3. Förslag till lag om ändring i\r\nkommunallagen (1991:900)\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n</pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Avslag på propositionen",
          "forslag": "",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"c\",\"fp\"",
          "votering_id": "82156D21-F24B-11D6-AE5D-0004755030A2",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (m, c, fp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "133",
                    "0",
                    "0",
                    "11"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "47",
                    "0",
                    "8"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "18",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "44",
                    "1",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "30",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "23",
                    "0",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "16",
                    "0",
                    "0",
                    "1"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "202",
                    "109",
                    "1",
                    "37"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/82156D21-F24B-11D6-AE5D-0004755030A2",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU11",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Lag om extraordinära händelser i fredstid hos kommuner och landsting",
          "forslag": "",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "KU11",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": {
        "nummer": "1",
        "rubrik": "Avslag på propositionen",
        "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\"",
        "typ": "reservation",
        "utskottsforslag_punkt": "1"
      }
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2002-10-10 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2002-10-17 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2002-10-24 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2002-10-31 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2002-10-31 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2002-11-08 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2002-11-13 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2002-11-13 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2002-11-13 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "RSKR",
          "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse",
          "datum": "2002-11-13 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "6",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-24 02:05:38"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "En ny lag om extraordinära händelser i fredstid hos kommuner och landsting träder i kraft den 1 januari 2003. Beslutet innebär att det i kommuner och landsting ska finnas en nämnd för att fullgöra uppgifter under extraordinära händelser. Denna nämnd får rätt att överta verksamhetsområden från andra nämnder. Kommuner och landsting blir skyldiga att en gång per mandatperiod anta en plan för hur extraordinära händelser ska hanteras. En extraordinär händelse är en händelse som avviker från det normala, innebär en allvarlig störning eller överhängande risk för en allvarlig störning i viktiga samhällsfunktioner och kräver skyndsamma insatser av en kommun eller ett landsting. Exempel på sådana händelser är tunnelbygget i Hallandsåsen, diskoteksbranden i Göteborg och översvämningarna i Arvika.",
          "dok_id": "GQ01KU11",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Extraordinära händelser i kommuner och landsting (KU11)",
          "dok_id": "GQ01KU11",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottets förslag",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-24 02:05:38"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GQ01KU11",
          "systemdatum": "2017-10-20 10:24:51"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Konstitutionsutskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag till lag om extraordinära händelser i fredstid hos kommuner och landsting. Förslaget innebär att det i kommuner och landsting ska finnas en nämnd för att fullgöra uppgifter under extraordinära händelser. Denna nämnd får rätt att överta verksamhetsområden från andra nämnder. Kommuner och landsting blir skyldiga att en gång per mandatperiod anta en plan för hur extraordinära händelser ska hanteras. En extraordinär händelse är en händelse som avviker från det normala, innebär en allvarlig störning eller överhängande risk för en allvarlig störning i viktiga samhällsfunktioner och kräver skyndsamma insatser av en kommun eller ett landsting. Exempel på sådana händelser är tunnelbygget i Hallandsåsen, diskoteksbranden i Göteborg och översvämningarna i Arvika. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 januari 2003.</p>",
          "dok_id": "GQ01KU11",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:45:37"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Extraordinära händelser i kommuner och landsting (KU11)",
          "dok_id": "GQ01KU11",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:45:37"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GQ01KU11",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_ku_11.docx",
          "filstorlek": "97196",
          "filtyp": "docx",
          "titel": "Extraordinära  händelser  i  fredstid hos kommuneroch landsting",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/B8B5B86D-0ABD-440D-BB7D-1B2B578617FC"
        },
        {
          "dok_id": "GQ01KU11",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_ku_11.pdf",
          "filstorlek": "335588",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Bilaga: bet_200203_ku_11",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/92CA90A4-60DA-46FC-9B05-9DB9C4A4731D"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2001/02:K94 med anledning av prop. 2001/02:184 Extraordinära händelser i kommuner och landsting",
          "ref_dok_id": "GP02K94",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2001/02",
          "ref_dok_bet": "K94",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2001/02:184 Extraordinära händelser i kommuner och landsting",
          "ref_dok_subtitel": "av Per Unckel m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K1 med anledning av prop. 2001/02:184 Extraordinära händelser i kommuner och landsting",
          "ref_dok_id": "GQ02K1",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K1",
          "ref_dok_titel": "med anledning av prop. 2001/02:184 Extraordinära händelser i kommuner och landsting",
          "ref_dok_subtitel": "av Gustav Fridolin (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "proposition 2001/02:184 Extraordinära händelser i kommuner och landsting",
          "ref_dok_id": "GP03184",
          "ref_dok_typ": "prop",
          "ref_dok_rm": "2001/02",
          "ref_dok_bet": "184",
          "ref_dok_titel": "Extraordinära händelser i kommuner och landsting",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Proposition"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2002-11-13",
          "ref_dok_id": "GQ0916",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "16",
          "ref_dok_titel": "2002-11-13",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2002-11-13",
          "ref_dok_id": "GQ0916",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "16",
          "ref_dok_titel": "2002-11-13",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2002/03:10",
          "ref_dok_id": "GQ0K10",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "10",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2002/03:10",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        },
        {
          "referenstyp": "SOU",
          "uppgift": "2001:105",
          "ref_dok_id": "GPB3105",
          "ref_dok_typ": "SOU",
          "ref_dok_rm": "2001",
          "ref_dok_bet": "105",
          "ref_dok_titel": "SOU 2001:105",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Statens offentliga utredningar"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "-",
          "ref_dok_id": "2002:833",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2002:834",
          "ref_dok_id": "1982:763",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        },
        {
          "referenstyp": "ändringsförfattning",
          "uppgift": "2002:835",
          "ref_dok_id": "1991:900",
          "ref_dok_typ": "grundförfattning",
          "ref_dok_rm": "",
          "ref_dok_bet": "",
          "ref_dok_titel": "",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "grundförfattning"
        }
      ]
    }
  }
}