{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2302968",
      "dok_id": "GQ01FIU23",
      "rm": "2002/03",
      "beteckning": "FIU23",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2002/03:FIU23",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "FIU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "23",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2003-05-06 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:57:29",
      "publicerad": "2006-03-15 11:57:32",
      "titel": "Penningpolitiken och Riksbankens förvaltning 2002",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01FIU23/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01FIU23",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GQ01FIU23",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GQ01FIU23",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Finansutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2002/03:FIU23</div><h1>Penningpolitiken och Riksbankens förvaltning 2002</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\n\r\nUtskottet   redovisar   i   betänkandet  sin  årliga\r\nutvärdering     av    Riksbankens    penningpolitik.\r\nUtvärderingen omfattar perioden 2000-2002. Utskottet\r\nkonstaterar  att inflationen  under  den  undersökta\r\nperioden i genomsnitt  legat över inflationsmålet på\r\n2  %.  Inflationen  låg dock  under  den  övre  s.k.\r\ntoleransgränsen på 3 %.\r\n\r\nUtskottet tillstyrker att riksbanksfullmäktige och\r\ndirektionen   beviljas    ansvarsfrihet    för   sin\r\nförvaltning av Riksbanken under 2002.\r\nUtskottet  ställer  sig  även  bakom  fullmäktiges\r\nförslag  till  disposition  av  Riksbankens resultat\r\n2002   samt   föreslår  att  riksdagen   fastställer\r\nRiksbankens balansräkning  och  resultaträkning  för\r\n2002.\r\nDen   föreslagna  dispositionen  innebär  att  7,5\r\nmiljarder  kronor levereras in till statsverket, att\r\n12,4     miljarder      kronor     avräknas     från\r\ndispositionsfonden och att 4,8 miljarder kronor förs\r\ntill resultatutjämningsfonden.\r\nI  betänkandet finns fyra  reservationer  och  tre\r\nsärskilda yttranden.\r\n\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n\r\n\r\n1. Utvärdering av penningpolitiken 2000-\r\n2002\r\n\r\nRiksdagen godkänner vad utskottet anfört.\r\n\r\n\r\n2. Ansvarsfrihet för riksbanksfullmäktige\r\n\r\nRiksdagen     beviljar     riksbanksfullmäktige\r\nansvarsfrihet  för  förvaltningen  av  Riksbanken\r\nunder 2002. Därmed bifaller riksdagen redogörelse\r\n2002/03:RR5 punkt 1.\r\n\r\n\r\n3. Ansvarsfrihet för Riksbankens\r\ndirektion\r\n\r\nRiksdagen  beviljar  direktionen  i  Riksbanken\r\nansvarsfrihet  för  förvaltningen  av  Riksbanken\r\nunder 2002. Därmed bifaller riksdagen redogörelse\r\n2002/03:RR5 punkt 2.\r\n\r\n\r\n4. Riksbankens balans- och\r\nresultaträkningar\r\n\r\nRiksdagen fastställer Riksbankens balansräkning\r\noch  resultaträkning för räkenskapsåret 2002  som\r\nde finns  återgivna  i  bilaga 2. Därmed bifaller\r\nriksdagen    redogörelserna    2002/03:RB1    och\r\n2002/03:RR5 punkt 3.\r\n\r\n\r\n5. Dispositionen av Riksbankens vinst\r\n\r\nRiksdagen beslutar  att  Riksbankens  resultat,\r\nsom  före  bokslutsdispositioner uppgår till  -71\r\nmiljoner  kronor,   ska   fördelas  så  att  till\r\nstatsverket           inlevereras          enligt\r\nvinstdispositionsprincipen 7 500 miljoner kronor,\r\nfrån  Riksbankens dispositionsfond  förs  12  387\r\nmiljoner    kronor    samt    till    Riksbankens\r\nresultatutjämningsfond   förs   4   816  miljoner\r\nkronor.       Därmed      bifaller      riksdagen\r\nriksbanksfullmäktiges   förslag   i   redogörelse\r\n2002/03:RB2.\r\n\r\n6. Lagreglering av principerna för\r\nRiksbankens inleveranser\r\n\r\nRiksdagen avslår motion\r\n2002/03:Fi8   av  Fredrik  Reinfeldt  m.fl.   (m)\r\nyrkande 2.\r\nReservation 1 (m)\r\n\r\n7. Finans- och strukturpolitikens ansvar\r\nför inflationsbekämpningen\r\n\r\nRiksdagen avslår motion\r\n2002/03:Fi8  av   Fredrik   Reinfeldt  m.fl.  (m)\r\nyrkande 1.\r\nReservation 2 (m)\r\n\r\n8. Offentliggörande av direktionens\r\nprotokoll\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna\r\n2002/03:Fi8  av  Fredrik  Reinfeldt   m.fl.   (m)\r\nyrkande 4,\r\n2002/03:Fi209  av  Fredrik  Reinfeldt  m.fl.  (m)\r\nyrkande 2 samt\r\n2002/03:Fi265   av   Karin  Pilsäter  m.fl.  (fp)\r\nyrkande 2.\r\nReservation 3 (m, fp, mp)\r\n\r\n9. Lagreglering av de offentliga\r\nutfrågningarna om Riksbanken\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna\r\n2002/03:Fi8  av  Fredrik   Reinfeldt   m.fl.  (m)\r\nyrkande 3,\r\n2002/03:Fi209  av  Fredrik  Reinfeldt  m.fl.  (m)\r\nyrkande 1 samt\r\n2002/03:Fi265   av   Karin  Pilsäter  m.fl.  (fp)\r\nyrkande 1.\r\nReservation 4 (m, fp)\r\n\r\nStockholm den 6 maj 2003\r\n\r\nPå finansutskottets vägnar\r\n\r\n\r\nSven-Erik Österberg\r\n\r\nFöljande ledamöter har  deltagit i beslutet: Sven-\r\nErik  Österberg  (s), Fredrik  Reinfeldt  (m),  Lars\r\nBäckström (v), Agneta  Ringman (s), Gunnar Axén (m),\r\nTommy Waidelich (s), Christer  Nylander  (fp),  Hans\r\nHoff  (s),  Tomas Högström (m), Agneta Gille (s), Bo\r\nBernhardsson   (s),   Gunnar  Nordmark  (fp),  Tommy\r\nTernemar   (s),  Jörgen  Johansson   (c),   Per-Olof\r\nSvensson  (s),   Stefan  Attefall  (kd)  och  Mikael\r\nJohansson (mp).\r\n\r\n\r\n</pre><pre>\r\n2002/03\r\n\r\nFiU23\r\n\r\n\r\nRedogörelse för ärendet\r\n\r\nFinansutskottet har  sedan  1999  på  eget initiativ\r\nvarje  år granskat och utvärderat den av  Riksbanken\r\nförda  penningpolitiken   under   de   tre   närmast\r\nföregående  åren.  Initiativet  motiverades  av  att\r\nRiksbanken  1999  fick  en  mer  oberoende ställning\r\ngentemot riksdag och regering.\r\n\r\nFörfattningsenligt åligger det finansutskottet att\r\nvarje  år pröva om fullmäktige och  direktionen  kan\r\nbeviljas ansvarsfrihet för sin förvaltning under det\r\ngångna  verksamhetsåret.   Utskottet   ska   i   det\r\nsammanhanget  också  ta  ställning  till Riksbankens\r\nbokslut   och  då  bedöma  om  balansräkningen   och\r\nresultaträkningen  kan  fastställas  och  hur  stort\r\nbelopp som ska levereras in till statskassan.\r\nSom underlag för prövningen har utskottet tillgång\r\ntill  bl.a. Riksbankens årsredovisning, fullmäktiges\r\nförslag   till   vinstdisposition   och   Riksdagens\r\nrevisorers  granskningsberättelse  samt fullmäktiges\r\noch  direktionens  allmänna och särskilda  (hemliga)\r\nprotokoll.\r\n\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\n\r\nUtvärdering av penningpolitiken\r\n2000-2002\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet  föreslår att  riksdagen  godkänner\r\nvad  utskottet   anfört  om  penningpolitiken\r\n2000-2002.\r\n\r\nInledning\r\n\r\n\r\nDen 1 januari 1999  blev  Riksbanken  mer  oberoende\r\ngentemot riksdag och regering. Oberoendet innebär  i\r\nkorthet  att  Riksbanken  självständigt utformar den\r\npraktiska penningpolitiken  för att uppnå de mål som\r\nriksdagen   ställt   upp.   Enligt    riksbankslagen\r\n(1988:1385)  ska  Riksbanken upprätthålla  ett  fast\r\npenningvärde samt främja  ett  säkert  och effektivt\r\nbetalningsväsende. Oberoendet innebär vidare  att en\r\nny    ledningsstruktur   för   Riksbanken   införts,\r\nbestående  av  en direktion med sex heltidsanställda\r\nledamöter   som   utses   av   riksbanksfullmäktige.\r\nRiksbanken är en myndighet  under  riksdagen  och är\r\nansvarig inför riksdagen för sina handlingar.\r\n\r\nI   samband   med   behandlingen   av  Riksbankens\r\nförvaltning  våren 1999 (bet. 1998/99:FiU23)  menade\r\nutskottet att  det  ökade oberoendet ökar behovet av\r\natt     granska     och    utvärdera     Riksbankens\r\npenningpolitik. Utskottet beslutade därför att varje\r\når  utföra  en  granskning   av  penningpolitiken  i\r\nanslutning till utskottets behandling av Riksbankens\r\nårsredovisning och Riksdagens  revisorers granskning\r\nav    Riksbankens   verksamhet.   Granskningen    av\r\npenningpolitiken  ska  ske  i  efterhand och omfatta\r\nutvecklingen   under   de  gångna  tre   åren.   Den\r\nutvärdering  som  nu  genomförs   är   den  femte  i\r\nordningen och omfattar perioden 2000-2002.  Tidigare\r\nhar  utvärderingar  gjorts  för perioderna 1996-1998\r\n(bet.      1998/99:FiU23),      1997-1999      (bet.\r\n1999/2000:FiU23),  1998-2000  (bet.   2000/01:FiU23)\r\nsamt 1999-2001 (bet. 2001/02:FiU23).\r\nFör  att  penningpolitiken  ska  kunna  följas  av\r\nmedborgarna  och  kunna utvärderas av både riksdagen\r\noch  andra  intressenter  krävs  stor  öppenhet  med\r\ninformation,  statistik  och  analysinstrument.  Som\r\nutskottet  konstaterat i de tidigare utvärderingarna\r\npräglas den svenska riksbanken av en större öppenhet\r\nän  de  flesta   andra   centralbanker.   Riksbanken\r\noffentliggör  betydelsefull information bl.a.  i  de\r\ninflationsrapporter  som  publiceras fyra gånger per\r\når,  i  de protokoll från direktionens  sammanträden\r\nsom offentliggörs  med  viss eftersläpning, i de tal\r\nsom direktionsledamöterna  håller i olika sammanhang\r\nsamt  i  de  offentliga utfrågningar  som  utskottet\r\nminst två gånger om året håller med riksbankschefen.\r\nProtokollen  från  direktionssammanträdena  och de\r\noffentliga    utfrågningarna    av   riksbankschefen\r\nbehandlas  nedan  av  utskottet.  I  samband  därmed\r\nbehandlas  yrkanden  i motionerna Fi8 och  Fi209  av\r\nFredrik  Reinfeldt m.fl.  (m)  och  Fi265  av  Karin\r\nPilsäter  m.fl.   (fp).   Vidare   behandlas   under\r\navsnittet Finans- och strukturpolitikens ansvar  för\r\ninflationspolitiken yrkanden i motion Fi8 av Fredrik\r\nReinfeldt m.fl. (m).\r\n\r\nInflationsmålet och räntebeslutsregler\r\n\r\n\r\nI  januari 1993, två månader efter det att den fasta\r\nväxelkursen övergavs och kronan började flyta på den\r\ninternationella valutamarknaden, beslutade dåvarande\r\nriksbanksfullmäktige   att   prisstabilitetsmålet  i\r\noperativa   termer   skulle   formuleras   som   att\r\ninflationen,  mätt  som  konsumentprisindex   (KPI),\r\nskulle  begränsas  till  2 % i årlig förändringstakt\r\nmed  ett  toleransintervall  på  (  1  procentenhet.\r\nInflationsmålet   skulle  vara  symmetriskt,  i  den\r\nmeningen att Riksbanken skulle ta lika allvarligt på\r\nen alltför låg som  en  alltför hög inflation. Målet\r\nbörjade formellt tillämpas  fr.o.m.  den  1  januari\r\n1995.\r\n\r\nAnledningen  till  att KPI valdes till målvariabel\r\nvar bl.a. att måttet är välkänt hos allmänheten, att\r\ndet     publiceras     regelbundet     med     liten\r\ntidseftersläpning och att  KPI sällan revideras. KPI\r\när också det bredaste måttet  på prisutvecklingen av\r\nolika varor och tjänster.\r\nEn svaghet hos KPI är att indexet  kan påverkas av\r\ntillfälliga  faktorer  som inte har någon  bestående\r\neffekt          på         inflationen         eller\r\ninflationsförväntningarna.   En   sådan   faktor  är\r\nförändringar  i  räntenivån.  När  Riksbanken  höjer\r\neller  sänker  reporäntan  påverkas  KPI  genom  att\r\nhushållens  räntekostnader  för  egna hem förändras.\r\nDetta  kan tillfälligt ge ganska stora  effekter  på\r\nKPI, men  det  handlar  oftast  om  engångsvisa upp-\r\neller  nedgångar  i  prisnivån som långsiktigt  inte\r\npåverkar inflationsbilden. Ränteförändringarna är ju\r\ndessutom till stor del   en  effekt  av  Riksbankens\r\negna   åtgärder.  Andra  tillfälliga  faktorer   som\r\npåverkar   KPI   men   som   normalt  inte  påverkar\r\ninflationsprocessen  är  förändringar   i  indirekta\r\nskatter och subventioner. Under 2000-2002  har  dock\r\ndessa  båda  effekters  bidrag till KPI-utvecklingen\r\nvarit   relativt  begränsade,   enligt   Statistiska\r\ncentralbyråns  (SCB:s)  och Riksbankens beräkningar.\r\nTill exempel bidrog ändrade skatter och subventioner\r\ntill att under 2002 minska  KPI:s  ökningstakt med i\r\ngenomsnitt  ca  0,1  procentenheter  medan  räntorna\r\nbidrog  till  höja  KPI  med  i  genomsnitt  ca  0,1\r\nprocentenhet. Tidigare, under senare  delen av 1990-\r\ntalet, var dock genomslaget av tillfälliga  effekter\r\nbetydligt   större.   Ett   belysande   exempel   är\r\nutvecklingen  under  1997  då fallande räntor bidrog\r\ntill att minska KPI:s ökningstakt  med  i genomsnitt\r\nca  0,9  procentenheter  medan  ändrade skatter  och\r\nsubventioner  ökade  KPI  med  i genomsnitt  ca  0,6\r\nprocentenheter.\r\nUtskottet har vid de tidigare granskningarna gjort\r\nbedömningen  att  det  är rimligt att  Riksbanken  i\r\nutformningen av penningpolitiken  väljer  att bortse\r\nfrån  sådana  tillfälliga  effekter  i KPI som  inte\r\npåverkar den långsiktiga inflationen.\r\nI  anslutning  till sitt tillträde den  1  januari\r\n1999   fastställde   den    nya    direktionen   att\r\ninflationsmålet  även  i  fortsättningen   ska  vara\r\ndefinierat  i  termer av KPI. Samtidigt gjordes  ett\r\ntillägg till målet  i  den  meningen att direktionen\r\nangav att det finns två skäl  att avvika från målet.\r\nDet första skälet är om KPI ett  till  två år framåt\r\npåverkas   av   tillfälliga   faktorer,   som  t.ex.\r\nförändringar   i   hushållens  räntekostnader  eller\r\nförändringar av indirekta  skatter och subventioner,\r\nsom inte bedöms få varaktig inverkan på inflationen.\r\nDet  andra skälet är om inflationen  ligger  utanför\r\nmålet  och om en snabb återgång till målet via stora\r\nränteförändringar       får      stora      negativa\r\nsamhällsekonomiska  konsekvenser.   Vid   en   sådan\r\nsituation  bör  uppfyllandet  av målet i stället ske\r\ngradvis. I bägge fallen ska Riksbanken i förväg ange\r\nhur  stor avvikelse som kan vara  motiverad  på  ett\r\ntill två års sikt.\r\nSedan  1999  har direktionen löpande hänvisat till\r\ntillägget till målet  och  angivit  att  den bortser\r\nfrån   tillfälliga   faktorer   i   utformningen  av\r\npenningpolitiken  eftersom de inte bedöms  få  någon\r\nvaraktig inverkan på  inflationen.  I  praktiken har\r\ndet  inneburit  att  penningpolitiken under  den  nu\r\nundersökta  perioden baserats  på  en  bedömning  av\r\ninflationen    mätt     med     det    underliggande\r\ninflationsmåttet, UND1X (se definition  av  UND1X  i\r\navsnitt nedan).\r\n\r\nRiksbankens   beslut   om   ränteförändringar  styrs\r\nnormalt  efter  en  enkel handlingsregel.  Förenklat\r\ninnebär  handlingsregeln  att  om  prognoserna  över\r\ninflationen,   gjorda   under   förutsättningen  att\r\nreporäntan är oförändrad, på ett  till  två års sikt\r\növerskrider (eller underskrider) inflationsmålet  på\r\n2  %  ska  reporäntan  normalt höjas (eller sänkas).\r\nHandlingsregeln tillämpas emellertid inte mekaniskt,\r\nutan  avvikelser  av  den typ  som  nämns  ovan  kan\r\nförekomma.\r\n\r\n\r\nPrisutvecklingen sedan inflationsmålet infördes\r\n\r\n\r\nSedan     riksbanksfullmäktige      beslutade     om\r\ninflationsmålet  i  januari 1993 har priserna  mätta\r\nenligt KPI stigit med  i  genomsnitt  1,8  % per år.\r\nSedan målet började tillämpas formellt den 1 januari\r\n1995 har inflationen uppgått till i genomsnitt 1,4 %\r\nper år. Det kan jämföras med utvecklingen under  den\r\nnärmast  föregående  tioårsperioden, dvs. 1983-1993,\r\ndå inflationstakten låg  på  i  genomsnitt 7,5 % per\r\når.\r\n\r\n\r\nInflation över inflationsmålet 2002\r\n\r\n\r\nPrecis  som under 2001 låg inflationen  mätt  enligt\r\nbåde KPI och UND1X  över inflationsmålet under 2002.\r\nÖverskridandet    berodde    bl.a.    på    kraftiga\r\nprishöjningar   på   energi,  grönsaker  samt  höjda\r\nmatpriser. Höjningarna  berodde bl.a. på att utbudet\r\nav dessa varor tillfälligt begränsades. Till exempel\r\nsteg priserna på kött relativt  kraftigt av den s.k.\r\ngalna ko-sjukan och när mul- och  klövepidemin  bröt\r\nut.\r\n\r\n\r\nInflationen 2000-2002 enligt konsumentprisindex\r\n(KPI) och underliggande inflation (UND1X)\r\n\r\n\r\nSom  framgår  av  tabell  1 steg de svenska priserna\r\nmätt med KPI med i genomsnitt  2,1  %  per  år under\r\nperioden 2000-2002. KPI steg med i genomsnitt  1,3 %\r\n2000,  2,6  %  2001  och 2,4 % 2002. Det betyder att\r\ninflationen mätt enligt  KPI  under  perioden  legat\r\nnågot över Riksbankens inflationsmål på 2 %. Det  är\r\nförsta    gången   sedan   utskottet   började   med\r\nutvärderingar  av  penningpolitiken  som inflationen\r\nmätt enligt KPI legat över inflationsmålet under den\r\nundersökta treårsperioden. Trots det låg inflationen\r\n2000-2002 inom toleransintervallet  ( 1procentenhet,\r\näven om inflationstakten under en stor  del  av 2001\r\noch början av 2002 låg nära eller ibland t.o.m. över\r\nden övre toleransgränsen på 3 %.\r\n\r\nTabell 1. Inflationen 2000-2002 enligt olika inflationsmått\r\n\r\n--------------------------------------------------------------\r\nKPI        HIKP        UND1X     UNDINHX\r\n--------------------------------------------------------------\r\n2000              1,3        1,3         1,4       1,0\r\n--------------------------------------------------------------\r\n2001              2,6        2,7         2,8       3,8\r\n--------------------------------------------------------------\r\n2002              2,4        2,0         2,5       3,5\r\n--------------------------------------------------------------\r\nSnitt 2000-2002   2,1        2,0         2,2       2,8\r\n--------------------------------------------------------------\r\n\r\nKälla: Riksbanken, Statistiska centralbyrån\r\n\r\nÄven  mätt  enligt det underliggande prismåttet  UND1X\r\nlåg inflationstakten  under  perioden  2000-2002  över\r\ninflationsmålet,  men inom toleransintervallet. Precis\r\nsom i fallet KPI är det första gången sedan utskottets\r\nutvärderingar   påbörjades   som   UND1X   överskrider\r\ninflationsmålet under  den  undersökta  perioden.  Som\r\nframgår  av  diagram  1  nedan låg UND1X över den övre\r\ntoleransgränsen på 3 % under  en  stor del av 2001 och\r\nunder  inledningen  av 2002. Som redovisades  ovan  är\r\nUND1X det mått på prisutveckling  som  Riksbanken  för\r\nnärvarande  använder  som målvariabel när den beslutar\r\nom   penningpolitiska  åtgärder,   och   UND1X   mäter\r\nkonsumentprisutvecklingen     exklusive     hushållens\r\nräntekostnader  för  egna hem och direkta effekter  av\r\nändrade indirekta skatter. Enligt UND1X ökade priserna\r\nmed i genomsnitt 2,2 %  under perioden 2000-2002 - 1,4\r\n% 2000, 2,8 % 2001 och 2,5 % 2002.\r\n\r\nAv diagram 1 framgår också  att  inflationen  mätt\r\nenligt  KPI  och  UND1X  haft ungefär samma utveckling\r\nunder den senaste treårsperioden,  bortsett från några\r\nmånader i slutet av 2001 och början  av 2002, då UND1X\r\nlåg några tiondelar högre än KPI.\r\n\r\nAndra mått på inflationen\r\n\r\n\r\nEU  har  inom  ramen  för EU:s statistikbyrå  Eurostat\r\nutvecklat   ett   mellan   EU-länderna    harmoniserat\r\ninflationsindex, det s.k. HIKP (Harmonised  indices of\r\nconsumer  prices).  HIKP  används som målvariabel  för\r\npenningpolitiken av Europeiska centralbanken, ECB, och\r\nhar speciellt tagits fram för  stabiliseringspolitiska\r\nsyften.   Till  skillnad  från  KPI  exkluderar   HIKP\r\nräntekostnader   för   egnahem,  bostadsrättsavgifter,\r\navgifter    för    viss    hälso-     och    sjukvård,\r\nfastighetsskatt,  avskrivningar,  tomträttsavgäld  och\r\nförsäkringar  för  egnahem,  del av reparationer  samt\r\nlotterier och tips. En annan skillnad mellan måtten är\r\natt  i  HIKP,  men  inte  i  KPI, ingår  avgifter  för\r\nbarnomsorg.\r\n\r\nDiagram 1. Inflationstakten mätt enligt konsumentprisindex (KPI),\r\nunderliggande inflation (UND1X)  och  EU:s konsumentprisindex för\r\nSverige\r\n\r\n\r\n\r\nKälla: Riksbanken, Statistiska centralbyrån\r\n\r\nMätt enligt HIKP uppgick den svenska inflationen till\r\n1,3  %  2000, 2,7 % 2001 och 2,0 % 2002. Det  ger  ett\r\ngenomsnitt  för  hela perioden på 2,0 %, dvs. detsamma\r\nsom Riksbankens inflationsmål.  Under  2002  var HIKP-\r\ninflationen   ungefär   0,5  procentenheter  lägre  än\r\ninflationen  mätt  enligt KPI  och  UND1X.  Skillnaden\r\nförklaras  framför  allt   av   den  s.k.  maxtaxan  i\r\nbarnomsorgen.     Som    redovisades    ovan     ingår\r\nbarnomsorgsavgifter  i HIKP, men inte i KPI. Maxtaxan,\r\nsom infördes den 1 januari  2002,  bidrog  därmed till\r\natt dämpa HIKP-inflationen, men inte KPI- eller UND1X-\r\ninflationen.\r\n\r\nEtt mått på den inhemskt genererade prisutvecklingen\r\nsom Riksbanken löpande använder i sin inflationsanalys\r\när  UNDINHX.  UNDINHX definieras som UND1X rensat  för\r\nförändringar i  importpriserna.  Enligt detta mått har\r\ninflationen ökat med i genomsnitt  2,8  % per år under\r\nperioden 2000-2002 -1,0 % 2000, 3,8 % 2001  och  3,5 %\r\n2002.  Sammantaget  har därmed inflationen mätt enligt\r\nUNDINHX  under perioden  legat  över  inflationsmålet.\r\nInflationstakten      har      dock     legat     inom\r\ntoleransintervallet. De kraftigt  stigande priserna på\r\nkött,    grönsaker,   el   och   prishöjningar    inom\r\ntjänstesektorn  är några av förklaringarna till varför\r\nUNDINHX  under  2001   och   2002   gick   över   både\r\ninflationsmålet och den övre toleransgränsen.\r\n\r\nReporäntan\r\n\r\n\r\nBortsett  från  en  mindre  höjning  i slutet av 1997,\r\nsänkte Riksbanken sin styrränta, den s.k.  reporäntan,\r\nmed   sammanlagt  sex  procentenheter  under  perioden\r\n1996-1999,  från  8,91%  i början av 1996 till 2,9 % i\r\nbörjan av 1999. I takt med  att de negativa effekterna\r\nav den s.k. Asienkrisen avtog  och  tillväxten i såväl\r\nSverige som i omvärlden tilltog i slutet av 1990-talet\r\nlades   penningpolitiken   om  i  en  mer  åtstramande\r\nriktning. Den första höjningen av reporäntan gjordes i\r\nnovember 1999 och följdes av ytterligare tre höjningar\r\ni februari respektive december 2000 och i juni 2001.\r\n\r\nI september 2001, kort efter terrorattackerna i USA,\r\nsänkte Riksbanken reporäntan  med 0,5 procentenheter i\r\nen   gemensam   aktion   med  andra  centralbanker   i\r\nvästvärlden. Under första  halvan  av 2002 vidtog dock\r\nen ny period med räntehöjningar när  Riksbanken i mars\r\nrespektive maj 2002 höjde reporäntan till  en  nivå på\r\n4,25 %. Höjningarna motiverades bl.a. med att både den\r\nsvenska  och  den internationella konjunkturen var  på\r\nväg att ta fart  igen  efter  nedgången under 2001 och\r\nden  extra osäkerhet som följde  av  terrorattackerna.\r\nDessutom       bidrog      det      fortsatt      höga\r\nkapacitetsutnyttjandet i den svenska ekonomin till att\r\narbetskraftskostnaderna  och  den  inhemskt genererade\r\ninflationen steg mer än förväntat, enligt  Riksbankens\r\nbedömning.\r\n\r\nTabell 2. Reporäntan 1997-2002\r\n\r\n--------------------------------------------------------------\r\nDatum        Förändring   Nivå efter förändringen\r\n--------------------------------------------------------------\r\n1996-12-08   -0,25        4,10\r\n--------------------------------------------------------------\r\n1997-12-17   +0,25        4,35\r\n--------------------------------------------------------------\r\n1998-06-10   -0,25        4,10\r\n--------------------------------------------------------------\r\n1998-11-04   -0,25        3,85\r\n--------------------------------------------------------------\r\n1998-11-25   -0,25        3,60\r\n--------------------------------------------------------------\r\n1998-12-16   -0,20        3,40\r\n--------------------------------------------------------------\r\n1999-02-17   -0,25        3,15\r\n--------------------------------------------------------------\r\n1999-03-31   -0,25        2,90\r\n--------------------------------------------------------------\r\n1999-11-17   +0,35        3,25\r\n--------------------------------------------------------------\r\n2000-02-09   +0,50        3,75\r\n--------------------------------------------------------------\r\n2000-12-13   +0,25        4,00\r\n--------------------------------------------------------------\r\n2001-07-11   +0,25        4,25\r\n--------------------------------------------------------------\r\n2001-09-19   -0,50        3,75\r\n--------------------------------------------------------------\r\n2002-03-20   +0,25        4,00\r\n--------------------------------------------------------------\r\n2002-05-02   +0,25        4,25\r\n--------------------------------------------------------------\r\n2002-11-20   -0,25        4,00\r\n--------------------------------------------------------------\r\n2002-12-11   -0,25        3,75\r\n--------------------------------------------------------------\r\nKälla: Riksbanken\r\n\r\nI november  och  december 2002 sänkte Riksbanken reporäntan\r\nmed sammanlagt 0,5  procentenheter  när  det stod klart att\r\nåterhämtningen i världsekonomin försvagats  under  sommaren\r\noch  hösten. Direktionen i Riksbanken gjorde i samband  med\r\nsänkningarna  bedömningen  att  den svagare internationella\r\nefterfrågan  i  kombination med en  starkare  svensk  krona\r\ndämpar inflationen  både  internationellt  och  i  Sverige.\r\nVidare bedömdes att finanspolitiken under de närmaste  åren\r\nkommer att bli mindre expansiv.\r\n\r\nI anslutning till publiceringen av inflationsrapporten  i\r\nmars 2003 sänkte Riksbanken reporäntan med ytterligare 0,25\r\nprocentenheter.  Räntesänkningen  motiverades bl.a. med att\r\nkurserna  på världens aktiebörser fortsatt  falla  och  att\r\nkriget    i    Irak     försämrat     de    internationella\r\nkonjunkturutsikterna  och minskat pristrycket.  En  svagare\r\ninternationell efterfrågan  dämpar  exporten  samtidigt som\r\nhushållskonsumtionen blir lägre än tidigare förväntat  till\r\nföljd  av  osäkerheten  i  omvärlden,  höjda  kommunal- och\r\nlandstingsskatter,    stigande    energipriser   och   ökad\r\narbetslöshet.\r\nI slutet av april 2003 låg reporäntan på 3,5 %. Det är en\r\nhögre styrränta än de 2,5 % respektive 1,25 % som vid samma\r\ntidpunkt noterades i euroområdet och i Förenta staterna.\r\n\r\nKronan\r\n\r\n\r\nEfter att ha legat relativt stabil  från sommaren 1999 till\r\nsommaren  2000  sjönk  den svenska kronans  värde  relativt\r\nkraftigt hösten och vintern  2000.  Försvagningen fortsatte\r\nunder våren och sommaren 2001 och kronan  nådde  sin lägsta\r\nnivå   i   samband  med  den  osäkerhet  som  präglade  den\r\ninternationella      valutamarknaden      direkt      efter\r\nterrorattackerna  i  New  York  i mitten av september.  Som\r\nframgår  av diagram 2 har kronan successivt  stärkts  sedan\r\nslutet av  2001.  I  slutet av april 2003 låg kronans värde\r\nmätt enligt TCW-index på omkring 128.\r\n\r\nDiagram 2. Kronans värde enligt TCW-index 1998 till februari 2003\r\n\r\n\r\n\r\nKälla: Riksbanken\r\n\r\nSom framgår av diagram 3 kan en del av kronans förstärkning\r\nunder det senaste året  förklaras  av  att  värdet  på  den\r\namerikanska  dollarn sjunkit relativt kraftigt sedan mitten\r\nav 2001. Sedan  början  av  juli  2001  fram till slutet av\r\napril 2003 har dollarns värde gentemot kronan  sjunkit  med\r\nomkring 24 %.\r\n\r\nAv  diagram  3 framgår också att kronan stärktes kraftigt\r\nmot euron efter  EMU:s  bildande 1999, från en kurs på 9,47\r\nkronor per euro i början  av 1999 till som lägst 8,10 våren\r\n2000. Från sommaren 2000 till  hösten  2001  stärktes euron\r\nstadigt  mot  kronan,  till  en  högsta  kurs  i slutet  av\r\nseptember 2001 på 9,94 kronor per euro. Mot slutet  av 2001\r\noch under 2002 stärktes kronan ånyo mot euron. I slutet  av\r\napril  i  år  noterades kursen till omkring 9,15 kronor per\r\neuro.\r\n\r\nDiagram 3. Kronans  kurs  mot  euro och USA-dollar 1998 till februari\r\n2003\r\n\r\n\r\n\r\nKälla: Riksbanken\r\n\r\nInflationsprognoserna och penningpolitiken\r\n\r\n\r\nNedan behandlas ekonomin, penningpolitiken, inflationen och\r\ninflationsprognoserna för framför allt  2002, eftersom åren\r\n2000 och 2001 avhandlats mer noggrant i utskottets tidigare\r\nutvärderingar  av penningpolitiken (bet. 2000/01:FiU23  och\r\nbet.  2001/02:FiU23).   Inledningsvis  görs  dock  en  kort\r\nbeskrivning av Riksbankens  prognoser  under  hela perioden\r\n2000-2002. Utgångspunkten i utvärderingen är att det kan ta\r\nomkring ett till två år innan penningpolitiska åtgärder får\r\nfullt  genomslag  i  den  ekonomiska  aktiviteten  och   på\r\ninflationen.  Det  innebär  att  det för t.ex. utvecklingen\r\n2002 blir särskilt intressant att  studera  de bedömningar,\r\növerväganden, prognoser och åtgärder som gjordes under 2000\r\noch 2001.\r\n\r\nKort om bedömningarna för perioden 2000-2002\r\n\r\nEn genomgång av Riksbankens prognoser över inflationen  och\r\ntillväxten  i  den svenska ekonomin fr.o.m. 1998 och framåt\r\nvisar att banken underskattade BNP-tillväxten i den svenska\r\nekonomin  år  2000   samtidigt   som   man  av  olika  skäl\r\növerskattade inflationstakten enligt UND1X.\r\n\r\nNär det gäller 2001 och 2002 är förhållandena de omvända.\r\nFör   dessa   år   har  Riksbanken  som  regel  överskattat\r\ntillväxten,   men  underskattat   inflationstrycket.   Till\r\nexempel räknade  banken i oktober 2000 med att Sveriges BNP\r\nunder 2001 och 2002  skulle växa med  3,7 % respektive 3 %.\r\nDen kraftiga internationella  konjunkturförsvagningen under\r\n2001 och 2002 bidrog dock till  att  Sveriges BNP ökade med\r\nendast 1,1 % 2001 (reviderad siffra från  SCB)  och  1,9  %\r\n2002,  enligt  SCB:s  första  preliminära  uppskattning  av\r\ntillväxten  förra  året. På samma sätt bedömde Riksbanken i\r\nslutet av 2000 att inflationen  enligt KPI skulle stiga med\r\ni genomsnitt 1,6 % respektive 1,8  %  under  2001 och 2002.\r\nUtfallet  blev  2,6 % respektive 2,4 %, bl.a. på  grund  av\r\nkraftigt stigande priser på bl.a. kött, el, olja, frukt och\r\ngrönsaker under våren  2001.  Vid  samma  tidpunkt  bedömde\r\nbanken  att  inflationen enligt UND1X skulle öka med 1,7  %\r\n2001 och 1,8 %  2002.  Den  faktiska  utvecklingen  i UND1X\r\nunder dessa bägge år var 2,8 % respektive 2,5 %.\r\nGenomgången visar dock att Riksbankens prognoser står sig\r\nförhållandevis  väl i jämförelse med andra prognosinstituts\r\nbedömningar  under  samma  period.  Så  gott  som  samtliga\r\nprognosinstitut,  både  svenska och internationella, gjorde\r\nunder    den   aktuella   perioden    samma    över-    och\r\nunderskattningar  av  både  tillväxten  och inflationen som\r\nRiksbanken  gjorde. I genomsnitt räknade t.ex.  de  svenska\r\nprognosinstituten  i  slutet  av  2000 med att Sveriges BNP\r\nunder 2001 och 2002 skulle öka med omkring 3,7 % respektive\r\n3,1 % samt att KPI skulle stiga med  1,8  %  2001 och 2,2 %\r\n2002.\r\n\r\nBedömningar av 2002 gjorda 2000\r\n\r\nInledningen av 2000 genomsyras av en stark uppgång  i  både\r\nden   inhemska   och   den   internationella  konjunkturen.\r\nAktiviteten i Förenta staternas ekonomi fortsätter att öka,\r\ntrots   återkommande   varningar   om    avmattning.   Även\r\nkonjunkturen    i    EU    och    EMU-området    förstärks,\r\nsysselsättningen  stiger och hushållen och företagen  visar\r\nupp en stark framtidsoptimism. I de tidigare krishärdarna i\r\nt.ex.  Sydostasien och  Latinamerika  ökar  den  ekonomiska\r\naktiviteten påtagligt.\r\n\r\nI  Sverige   förbättras   industrikonjunkturen   markant,\r\nsysselsättningen   fortsätter   att   öka,  pristrycket  är\r\nfortfarande  lågt  samtidigt  som den inhemska  efterfrågan\r\ntilltar. I början av februari höjer  Riksbanken  reporäntan\r\nmed  0,5  procentenheter till 3,75 %, med motiveringen  att\r\npenningpolitikens  nuvarande expansiva riktning bidrar till\r\natt inflationen riskerar att överskrida inflationsmålet.\r\nI inflationsrapporten  från  mars  2000  drar  Riksbanken\r\nslutsatsen att den internationella uppgången och styrkan  i\r\nden  inhemska  efterfrågan  betyder  att  tillväxten  i den\r\nsvenska  ekonomin  under de kommande åren blir högre än vad\r\nbanken tidigare räknat  med.  BNP bedöms växa med 4 % under\r\n2000 och 3,5 % 2001, jämfört med  3,7  % respektive 3,3 % i\r\ninflationsrapporten  från december 1999.  Tillväxten  under\r\n2002  väntas  bli  2,6  %.   Trots   den  högre  förväntade\r\ntillväxten   skriver  Riksbanken  ned  sin   bedömning   av\r\ninflationen. KPI  väntas  nu  stiga  med i genomsnitt 1,4 %\r\n2000  och  1,6  %  2001 och inflationen mätt  enligt  UND1X\r\nbedöms stiga med 1,6 % 2000 och 1,8 % 2001. För 2001 är den\r\n0,3 procentenheter lägre  än  den  bedömning  som gjordes i\r\nrapporten  från  december  1999. Importpriserna väntas  öka\r\ntill  följd  av  stigande  oljepriser,  men  genomslaget  i\r\nkonsumentledet bedöms bli relativt begränsat bl.a. på grund\r\nav en starkare inhemsk konkurrens.  Dessutom  bedöms risken\r\nför  omfattande  kapacitetsrestriktioner  som ganska  liten\r\ntill följd av högre produktivitet i ekonomin  och  ett ökat\r\narbetskraftsutbud.  Direktionen  gör  bedömningen att UND1X\r\nunderskrider inflationsmålet på ett års  sikt men att målet\r\nmarginellt överskrids på två års sikt. UND1X  väntas  ligga\r\npå  2,1 % i mars 2002. Riskbilden antas vara balanserad,  i\r\nden meningen  att  risken för en högre inflation bedöms som\r\nlika stor som risken  för  en  lägre inflation. Direktionen\r\nbeslutar  att  lämna  reporäntan  oförändrad.   En  ledamot\r\nreserverar  sig  mot  inflationsrapporten och räntebeslutet\r\nbl.a. med motiveringen  att  sannolikheten  är stor för att\r\ninflationen    blir   högre   än   vad   som   beräknas   i\r\ninflationsrapporten och att reporäntan därför bör höjas med\r\n0,5 procentenheter.\r\n\r\nUnder våren bekräftas bilden av en stark konjunkturuppgång\r\nytterligare.  I Förenta  staterna  tilltar  den  ekonomiska\r\naktiviteten,  även   om   uppgången   i  oljepriserna  ökar\r\npristrycket något. De internationella oljepriserna  sjunker\r\nemellertid  något  under våren efter den kraftiga uppgången\r\nunder 1999 och inledningen  av  2000. Under senvåren börjar\r\nkurserna  på  de internationella aktiebörserna  att  sjunka\r\nfrån  en mycket  hög  nivå.  Den  svenska  sysselsättningen\r\nstiger  ytterligare,  och hushållens konsumtion ökar snabbt\r\ntill följd av stigande inkomster och högre tillgångspriser.\r\nIndustrikonjunkturen  förbättras   starkt.   Så   gott  som\r\nsamtliga   prognosmakare  justerar  under  våren  upp  sina\r\nprognoser för  den  svenska  tillväxten  under  de kommande\r\nåren. Så gott som alla varnar dessutom för att den stramare\r\narbetsmarknaden och ökade importpriser ökat risken  för att\r\nUND1X på sikt ska gå över inflationsmålet.\r\n\r\nMot   bakgrund   av   den  starka  konjunkturen  justerar\r\nRiksbanken  i  inflationsrapporten   från   juni   upp  sin\r\ntillväxtprognos  ytterligare, framför allt vad gäller  2000\r\noch 2002. Prognosen för 2001 ligger kvar på samma bedömning\r\nsom i marsrapporten.  Till  följd av bl.a. lägre telepriser\r\noch en svagare hyresprisutveckling  skrivs  prognosen  över\r\ninflationen  2001  ned  ytterligare.  KPI  och UND1X väntas\r\nstiga med i genomsnitt 1,4 % respektive 1,6  % under 2001 -\r\n0,2    procentenheter    lägre    än    i    marsrapporten.\r\nInflationstakten  väntas  i juni 2002 ligga på 1,9  %  mätt\r\nenligt både KPI och UND1X.   I  likhet  med i marsrapporten\r\ngör banken bedömningen att risken för kapacitetsbrister  är\r\nbegränsad. Enligt banken tyder också nya beräkningar på att\r\nomfattningen   av   lediga  resurser  i  ekonomin  tidigare\r\nunderskattats.  Direktionen   gör   bedömningen   att   den\r\nunderliggande  inflationen  hamnar under inflationsmålet på\r\nett  års sikt och på målet på  två  års  sikt.  Direktionen\r\nbeslutar   att  lämna  reporäntan  oförändrad.  En  ledamot\r\nreserverar sig  mot  beslutet  och anför att reporäntan bör\r\nhöjas med 0,5 procentenheter.\r\n\r\n\r\nDiagram 4. Riksbankens prognoser  i  inflationsrapporterna  över  KPI\r\n2002  jämfört med Konjunkturinstitutets prognoser vid samma tillfälle\r\nsamt utfallet (årsgenomsnitt)\r\n\r\n\r\n\r\nKälla: Riksbanken, KI, SCB\r\n\r\nUnder sensommaren  börjar  värdet på den svenska kronan att\r\nsjunka på den internationella  valutamarknaden,  och  under\r\nhösten   kommer   tecken   på   en   dämpning  i  både  den\r\ninternationella    och   den   svenska   konjunkturen.    I\r\ninflationsrapporten  från  oktober  noterar  Riksbanken att\r\nvissa  tecken  på  avmattning  i  den  amerikanska ekonomin\r\nbörjar   synas.  Banken  konstaterar  dock  samtidigt   att\r\nutsikterna  för  den svenska ekonomin inte ändrats på något\r\navgörande sätt jämfört  med  den  prognos  banken  gjorde i\r\njuni. Tillväxten för 2002 skrivs upp ytterligare, till  3,0\r\n%.   Trots   utsikterna  för  en  högre  tillväxt  justeras\r\nprognosen  över   UND1X-inflationen   2001   ned   med  0,1\r\nprocentenheter  till  i  genomsnitt  1,5 %. Nedrevideringen\r\nmotiveras   bl.a.   av   att  vissa  skattesänkningar   som\r\naviserades  i  budgetpropositionen   för   2001   drar  ned\r\ninflationen.  Inflationstakten  enligt  UND1X  väntas uppgå\r\ntill  1,5  %  i september 2001 och 1,9 % i september  2002.\r\nBanken upprepar  bedömningen  att  kapacitetsutnyttjandet i\r\nekonomin  sannolikt  är något lägre än  tidigare  beräknat,\r\nvilket  gör  att  risken   för  kapacitetsrestriktioner  är\r\nbegränsad.\r\n\r\nDirektionen  gör  vid  sitt  möte   i   anslutning   till\r\ninflationsrapporten  bedömningen  att sannolikheten för att\r\ninflationen  blir   högre  än  prognosen   är   större   än\r\nsannolikheten  för  att inflationen blir lägre. Direktionen\r\nräknar därför med att  den  underliggande  inflationen  vid\r\noförändrad  reporänta  kommer att överstiga inflationsmålet\r\npå  två  års  sikt. Direktionen  beslutar  dock  att  lämna\r\nreporäntan  oförändrad.   En  ledamot  reserverar  sig  mot\r\nbeslutet  och  anför  att  reporäntan  bör  höjas  med  0,5\r\nprocentenheter.\r\n\r\nMot slutet av året blir tecknen  på en konjunkturavmattning\r\nallt tydligare. Tillväxttakten i Förenta  staterna sjunker,\r\noch flertalet av de s.k. ledande indikatorerna pekar mot en\r\nfortsatt  dämpning  av  den  ekonomiska  aktiviteten.  KI:s\r\nbarometrar visar på en tydlig avmattning även i den svenska\r\nindustrikonjunkturen.  Hushållens  framtidstro  avtar,  och\r\nnedgången   på   den   svenska   och   de   internationella\r\naktiebörserna  tilltar under hösten. Utvecklingen  gör  att\r\nflera prognosmakare  justerar ned sina tidigare bedömningar\r\nav tillväxten under de närmaste åren.\r\n\r\nI inflationsrapporten  från  december  konstaterar banken\r\natt  det  höga oljepriset nu börjar dämpa konsumtionen  och\r\nhushållens  framtidstro. Särskilt märkbart är detta i några\r\nav de större  länderna i euroområdet. Banken reviderar dock\r\ninte  sina  tidigare  bedömningar  av  den  internationella\r\ntillväxten utan förväntar sig en gradvis avmattning i OECD-\r\nområdet under  2001  och  2002.  Banken utgår ifrån att den\r\nsvenska konjunkturuppgången är stabil, med en stark inhemsk\r\nefterfrågan. Konsumtionen väntas dock  bli något svagare än\r\nvad  som  tidigare  beräknats bl.a. på grund  av  sjunkande\r\naktiekurser. Sveriges BNP bedöms öka med 3,4 % 2001 och 2,9\r\n% 2002. I sitt huvudscenario  räknar banken med att UND1X i\r\ngenomsnitt stiger med 1,7 % under  2001  och  1,8  %  under\r\n2002.  I december 2001 och 2002 förväntas inflationen ligga\r\npå 1,8 %  respektive  2,1 % enligt KPI och 1,8 % respektive\r\n1,9 % enligt UND1X.\r\nEnligt banken finns det  en klar risk för att inflationen\r\nframöver blir högre än inflationsmålet  på  2  %.  De  s.k.\r\nuppåtrisker  som  nämns  är  bl.a.  att lönerna ökar mer än\r\nväntat och att oljepriset ligger kvar  på  en  hög nivå. En\r\nytterligare risk är att den svenska kronan försvagas mer än\r\nväntat.   Med   hänsyn   tagen  till  riskerna  gör  banken\r\nbedömningen att UND1X stiger  till  2,3  % på två års sikt.\r\nKPI väntas under samma tidsperiod stiga till 2,5 %.\r\nDirektionen  beslutar  att  höja  reporäntan   med   0,25\r\nprocentenheter  till  4  %.  En  ledamot reserverar sig mot\r\nhöjningen   bl.a.   med   motiveringen   att   en   svagare\r\ninternationell konjunktur ökar sannolikheten  för  en lägre\r\nsvensk inflation under de närmaste åren.\r\n\r\nBedömningar av 2002 gjorda 2001\r\n\r\nInledningen  av  2001  symboliseras  av  en  relativt snabb\r\nnedgång i den internationella konjunkturen, framför  allt i\r\nFörenta staterna. Under årets första tre månader sänker den\r\namerikanska  centralbanken,  Federal  Reserv, sin styrränta\r\nmed   1,5  procentenheter  för  att  dämpa  nedgången   och\r\nstimulera   en   återhämtning.  Kursnedgången  på  världens\r\naktiebörser tilltar,  speciellt vad gäller teknikrelaterade\r\naktier,  och  räntorna  sjunker   till   följd  av  svagare\r\nekonomiska  utsikter. Även den svenska industrikonjunkturen\r\nförsämras relativt  snabbt,  och hushållens optimism om den\r\nekonomiska framtiden avtar. Värdet på kronan fortsätter att\r\nsjunka efter nedgången under andra halvan av 2000.\r\n\r\nI  ljuset  av  den snabba konjunkturförsämringen  skriver\r\nRiksbanken ned sina tillväxtprognoser i inflationsrapporten\r\nfrån mars 2001. Sveriges  BNP  bedöms  stiga med 2,4 % både\r\n2001  och  2002,  vilket är 1 procentenhet  respektive  0,5\r\nprocentenheter  lägre  än  bankens  bedömning  i  december.\r\nSamtidigt räknar  banken  i sin första officiella bedömning\r\nav 2003 med att BNP under det  året  ökar  med  2,7  %. Den\r\nsvagare   konjunkturen   och   ett   minskat   tryck   från\r\nimportpriserna  gör  att  direktionen skriver ned prognosen\r\növer UND1X-inflationen 2001 till en uppgång på i genomsnitt\r\n1,5 %. UND1X-inflationen för 2002 skrivs däremot upp till i\r\ngenomsnitt  1,9 %, bl.a. på  grund  av  att  riksbanken  nu\r\nräknar med att maxtaxan inte kommer att räknas in i KPI och\r\nUND1X  när  den  införs  2002.  Det  får  till  effekt  att\r\ninflationen 2002  blir  något  högre  än  vad  som tidigare\r\nantagits.\r\nDirektionen  gör  bedömningen  att riskerna för en  lägre\r\ninflation  är större än riskerna för  en  högre  inflation.\r\nInflationen  förväntas  dock  i  huvudsak ligga i linje med\r\ninflationsmålet på ett och två års  sikt. En enig direktion\r\nbeslutar att lämna reporäntan oförändrad.\r\nUnder perioden mars till maj ökar priserna  betydligt mer\r\nän  vad  Riksbanken  tidigare  räknat med. Inflationstakten\r\nmätt enligt KPI stiger till 3 %  i  maj  bl.a.  på grund av\r\nkraftigt  stigande  priser  på kött, el- och teleprodukter.\r\nUnder våren blir det också tydligt  att konjunkturnedgången\r\ni USA i högre grad än vad som tidigare  förväntats  sprider\r\nsig  till Europa. Federal Reserve fortsätter att sänka  den\r\namerikanska  reporäntan.  I  början av maj sänker också den\r\neuropeiska  centralbanken,  ECB,  sin  styrränta  med  0,25\r\nprocentenheter.  Värdet  på  den   svenska  kronan  sjunker\r\nytterligare  under  april  och maj och  obligationsräntorna\r\nstiger.\r\nI inflationsrapporten från  maj  skriver  Riksbanken  ned\r\nbåde  den svenska och internationella tillväxtprognosen för\r\n2001 ytterligare.  Däremot  skrivs BNP-prognoserna för 2002\r\noch 2003 upp något, till 2,5  % respektive 2,9 %. Samtidigt\r\njusteras UND1X-inflationen för 2001 upp kraftigt till följd\r\nav vårens prishöjningar. Prognosen  över  UND1X 2002 skrivs\r\nupp  med  0,2  procentenheter  till  en  inflation   på   i\r\ngenomsnitt 2,1 %.\r\n\r\nDiagram 5. Riksbankens prognoser i inflationsrapporterna  över  UND1X\r\n2002 jämförda med Konjunkturinstitutets prognoser vid samma tillfälle\r\nsamt utfallet\r\n\r\n\r\n\r\nKälla: Riksbanken, KI, SCB\r\n\r\nDirektionen  bedömer  dock  att prishöjningarna under våren\r\ntill stor del är temporära och  att inflationen på ett till\r\ntvå års sikt utvecklas i linje med  inflationsmålet. Risken\r\nför lägre inflation på grund av konjunkturnedgången uppvägs\r\nenligt direktionen av risken för högre inflation till följd\r\nav    kronans    försvagning   och   ett   fortsatt    högt\r\nkapacitetsutnyttjande  i  ekonomin.  I  juni  2002 och 2003\r\nväntas  inflationen  mätt  enligt  UND1X  ligga  på  1,8  %\r\nrespektive  2,1 %. En enhällig direktion beslutar att lämna\r\nreporäntan oförändrad.\r\n\r\nI slutet av  maj  och  början  av  juni  försvagas kronan\r\nytterligare, och vid tre tillfällen under juni intervenerar\r\nRiksbanken  på  valutamarknaden  för  att  stärka   kronan.\r\nIndustrikonjunkturen fortsätter att försvagas, enligt  KI:s\r\nbarometrar.  Vid  direktionens  möte  i  juli 2001 beslutar\r\ndirektionen att höja reporäntan med 0,25 procentenheter med\r\nmotiveringen  att  risken ökat för att inflationen  på  ett\r\ntill   två   års   sikt  ska   överstiga   inflationsmålet.\r\nAnledningen   är   att   resursutnyttjandet    i   ekonomin\r\nfortfarande  är  högt,  trots  avmattningen, samtidigt  som\r\nkronan   är   lågt  värderad.  Risken   finns   också   att\r\nprishöjningarna         under         våren        påverkar\r\ninflationsförväntningarna   i  samhället.   Tre   ledamöter\r\nreserverar sig mot beslutet. Riksbankschefens utslagsröst i\r\ndirektionen avgör till förmån för en räntehöjning.\r\nDen amerikanska centralbanken  fortsätter  att  sänka sin\r\nstyrränta  under sommaren för att dämpa konjunkturnedgången\r\nsamtidigt  som   aktiekurserna  på  världens  olika  börser\r\nfortsätter att sjunka.\r\nEfter  terrorattackerna   i   Förenta   staterna  den  11\r\nseptember 2001 sänker flertalet av världens  centralbanker,\r\ninklusive   Riksbanken,   sina   styrräntor   med  en  halv\r\nprocentenhet.   Riksbanken   motiverar  beslutet  med   att\r\nterrordåden    riskerar   att   ytterligare    dämpa    den\r\ninternationella  efterfrågan.  Det  skulle  kunna  göra att\r\ninflationen   på   ett   till  två  års  sikt  underskrider\r\ninflationsmålet.\r\nI inflationsrapporten från  oktober skriver Riksbanken på\r\nnytt ned prognoserna över tillväxten de närmaste åren. BNP-\r\nprognosen  för  den svenska ekonomin  skrivs  ned  med  0,7\r\nrespektive 0,3 procentenheter  till  en  tillväxt  på 1,3 %\r\n2001  och  2,2  %  2002.  Bedömningen  av  tillväxten  2003\r\njusteras ned med 0,1 procentenheter till 2,8 %. Prognoserna\r\növer    UND1-inflationen    skrivs   dock   upp   med   0,3\r\nprocentenheter för både 2001  och 2002 till en inflation på\r\n2,8 % respektive 2,4 %. Direktionen  gör  dock  bedömningen\r\natt den svenska inflationen på ett till två års sikt kommer\r\natt    ligga    i    linje   med   inflationsmålet.   Lägre\r\ninternationella  priser   förväntas  uppväga  ett  stigande\r\ninflationstryck  till  följd   av  den  svagare  kronan.  I\r\nseptember  2002  och  2003 väntas inflationen  mätt  enligt\r\nUND1X ligga på 1,7 % respektive  2,0  %.  En enig direktion\r\nbeslutar att lämna reporäntan oförändrad.\r\nKonjunkturen  försämras  ytterligare  under  senhösten  i\r\nsåväl Förenta staterna som Europa och Japan,  bl.a.  som en\r\neffekt av oron efter terrordåden. Både internationella  och\r\nsvenska  prognosmakare  skriver  löpande ned sina prognoser\r\növer  tillväxten i världsekonomin de  närmaste  åren.  Till\r\nföljd  av   nedgången   och   den   ekonomiska  osäkerheten\r\nfortsätter   den   amerikanska  centralbanken   att   sänka\r\nstyrräntan. I slutet av året når styrräntan en nivå på 1,75\r\n%.   Även  den  europeiska   centralbanken,   ECB,   sänker\r\nstyrräntan med en halv procentenhet vid mitten av november.\r\nFlertalet  industriländer,  framför  allt Förenta staterna,\r\nbeslutar     också     om     omfattande    finanspolitiska\r\nstimulansåtgärder   för   att   motverka   en   ytterligare\r\nfördjupning  av  konjunkturen. Den  svenska  kronan  stärks\r\nunder  senhösten  efter   den   kraftiga   försvagningen  i\r\nanslutning  till  den finansiella oron efter terrordåden  i\r\nFörenta staterna.\r\n\r\nI inflationsrapporten från december 2001 skriver Riksbanken\r\nytterligare ned sin  bedömning  av både den internationella\r\noch  den  svenska tillväxten de närmaste  åren.  Riksbanken\r\nräknar dock med att en återhämtning i världsekonomin inleds\r\nvid mitten  av 2002. Sveriges BNP väntas nu stiga med 1,2 %\r\n2001, 1,8 % 2002  och  2,4  % 2003. Inflationen mätt enligt\r\nUND1X bedöms stiga med i genomsnitt  2,7  %  2001 och 2,1 %\r\n2002  -  0,1  procentenheter  respektive 0,3 procentenheter\r\nlägre  än  prognosen  i inflationsrapporten  från  oktober.\r\nEnligt rapporten är prishöjningarna  under  2001  till stor\r\ndel  av tillfällig natur, och enligt direktionens bedömning\r\nkommer  den  svenska  inflationen att utvecklas i linje med\r\ninflationsmålet på två  års  sikt. I december 2002 och 2003\r\nväntas  UND1X  ligga på 2 % respektive  1,9  %.  Reporäntan\r\nlämnas oförändrad  på 3,75 %. En ledamot reserverar sig mot\r\nbeslutet och menar att  reporäntan  bör  sänkas  med 0,25 %\r\ntill följd av den svaga konjunkturutvecklingen.\r\n\r\nBedömningar av 2002 gjorda 2002\r\n\r\nUnder  de  första månaderna av 2002 syns tydliga tecken  på\r\nåterhämtning    i   internationella   konjunkturen,   efter\r\nnedgången  2001 och  den  extra  osäkerhet  som  följde  på\r\nterrorattackerna i september. De kraftiga räntesänkningarna\r\noch stimulanserna  via  finanspolitiken  i flertalet större\r\nindustriländer  börjar  nu  ge  effekt  på  den  ekonomiska\r\naktiviteten.  Både  hushållens  och företagens optimism  om\r\nframtiden stiger, framför allt i  Förenta staterna men även\r\ni Europa och andra delar av världen. Till en följd av bl.a.\r\nlåga  företagsvinster  och  redovisningsskandalen   i   det\r\namerikanska  företaget  Enron  sjunker kurserna på världens\r\naktiebörser under inledningen av 2002, efter en uppgång mot\r\nslutet av 2001. Räntorna stiger  och  prognosmakare  börjar\r\nrevidera  upp  sina prognoser över både den internationella\r\noch svenska tillväxten.\r\n\r\nÄven den svenska  konjunkturen  visar  tecken på uppgång.\r\nKI:s  barometrar  för  första  kvartalet och andra  ledande\r\nindex visar på en återhämtning i industrikonjunkturen sedan\r\nbottennivån  hösten  2001.  Företagen   är  också  relativt\r\noptimistiska  om  orderingången och produktionen  framöver.\r\nHushållens   framtidsförväntningar    stiger,    även    om\r\nkonsumtionen  utvecklas  relativt  svagt  i början av året.\r\nKronan fortsätter att stärkas. Trots det ligger inflationen\r\nmätt enligt UND1X över 3 % under första kvartalet.\r\nI  inflationsrapporten  från mars konstaterar  Riksbanken\r\natt de internationella tillväxtutsikterna  förbättrats  och\r\natt  det  senaste  årets avmattning ser ut att bli relativt\r\nmild. Banken räknar  med  att BNP i OECD-området stiger med\r\nrunt 1 % 2002 och 3 % både  2003  och 2004, vilket är något\r\nhögre än den bedömning som gjordes i decemberrapporten. Den\r\nsvenska  BNP-tillväxten  för  2002  skrivs   ned   med  0,2\r\nprocentenheter till 1,6 %, samtidigt som prognosen för 2003\r\nskrivs upp med 0,6 procentenheter till en tillväxt på  3 %.\r\nÅr  2004 väntas BNP stiga med 2,6 %. Riksbanken konstaterar\r\nvidare  att  inflationen  stigit  mer än förväntat under de\r\nsenaste  månaderna.  Uppgången  beror   till  stor  del  på\r\nprisökningarna på t.ex. energi och kött men  också  på  att\r\npriserna  på  övriga  inhemska  varor  och  tjänster stigit\r\nrelativt kraftigt. Detta förklaras, enligt banken,  av  att\r\nresursutnyttjandet    i    ekonomin,    trots   den   svaga\r\nkonjunkturen,  sannolikt  är  högre  än tidigare  beräknat.\r\nDetta bidrar till att banken justerar  upp sin bedömning av\r\nden svenska ekonomins inflationsbenägenhet.\r\nI sitt huvudscenario räknar banken med  att priserna mätt\r\nenligt KPI stiger med i genomsnitt 2,3 % respektive  2,2  %\r\n2002 och 2003. Mätt enligt UND1X väntas en inflationen på i\r\ngenomsnitt  2,6  %  2002  och 2,1 % 2003.  Risken för högre\r\ninflation än i huvudscenariot  anses  dock  vara  större än\r\nrisken  för  lägre inflation, bl.a. på grund av risken  för\r\nfortsatt  stigande   inhemska   priser.   Direktionen   gör\r\nbedömningen  att  den  höga  inflationen  kommer att sjunka\r\nunder  den närmaste tiden men att inflationen  mätt  enligt\r\nUND1X kommer att ligga över inflationsmålet på ett till två\r\nårs sikt. Direktionen beslutar att höja reporäntan med 0,25\r\nprocentenheter,  till en nivå på 4 %. En ledamot reserverar\r\nsig mot beslutet och anför att reporäntan bör höjas med 0,5\r\nprocentenheter.\r\n\r\nDiagram 6. Riksbankens  prognoser  i  inflationsrapporterna över BNP-\r\ntillväxten  2002  jämförda  med Konjunkturinstitutets  prognoser  vid\r\nsamma tillfälle samt utfallet\r\n\r\n\r\n\r\nKälla: Riksbanken, KI, SCB\r\n\r\nEn månad senare, vid mötet i slutet av april 2002, beslutar\r\nen enhällig direktion att höja reporäntan  med  ytterligare\r\n0,25  procentenheter,  till  en  nivå  på  4,25 %. Beslutet\r\nmotiveras  bl.a. med att återhämtningen i Förenta  staterna\r\nvarit starkare  än  vad som tidigare antagits samtidigt som\r\nden  svenska  inflationen  fortfarande  bedöms  ligga  över\r\ninflationsmålet  på  ett till två års sikt, trots höjningen\r\nav reporäntan i mars.  Tillväxten  i  både OECD-området och\r\nSverige väntas under 2003 och 2004 uppgå till omkring 2,5-3\r\n%  per  år  - något lägre än den bedömning  som  gjordes  i\r\nmarsrapporten. I anslutning till beslutet anger direktionen\r\natt reporäntan  kan behöva höjas ytterligare om efterfrågan\r\ni Sverige och omvärlden fortsätter att förstärkas.\r\n\r\nUnder senvåren och  försommaren tilltar den internationella\r\nåterhämtningen, även  om  det  samtidigt kommer signaler om\r\natt uppgången i euroområdet, och  då  speciellt i Tyskland,\r\när  relativt svag. Optimismen hos hushållen  och  företagen\r\ndämpas   något,  och  oljepriset  stiger  på  grund  av  en\r\ntilltagande  oro om en militär konflikt i Irak. Kurserna på\r\nvärldens aktiebörser  fortsätter att sjunka under senvåren,\r\nfrämst på IT- och telekommunikationsaktier.\r\n\r\nOrderingången  hos  de   svenska  företagen  stiger,  men\r\nutfallet är svagare än vad företagen  tidigare  räknat med,\r\nvisar   KI:s  barometrar  för  andra  kvartalet.  Den  höga\r\ninflationen i början av 2002 sjunker under senvåren, och de\r\nsvenska hushållen  är  fortfarande relativt optimistiska om\r\nden framtida utvecklingen.\r\nI inflationsrapporten  från  juni  konstaterar Riksbanken\r\natt tecknen på en konjunkturuppgång blivit  tydligare, även\r\nom osäkerheten fortfarande är stor. Det stigande oljepriset\r\nverkar  dock  dämpande  på  efterfrågan. BNP i OECD-området\r\nbedöms stiga med 1,4 % 2002 och 2,6 % respektive 2,7 % 2003\r\noch 2004. Sveriges BNP väntas  öka  med  1,6  % 2002, 2,7 %\r\n2003  och  2,5  %  2004.  I  huvudscenariot  bedöms  UND1X-\r\ninflationen uppgå till 1,9 % respektive 2 % på ett och  två\r\nårs  sikt.  De  största  riskerna för stigande inflation är\r\nlöneutvecklingen och det inhemska  pristrycket.  Detta  gör\r\natt   risken   för   att   inflationen   blir  högre  än  i\r\nhuvudscenariot  anses  vara  större  än  risken  för  lägre\r\ninflation. Justerat för riskerna bedöms därför  UND1X stiga\r\nmed  2  %  respektive  2,1  %  på  ett  till  två års sikt.\r\nDirektionen gör bedömningen att inflationen ligger  i linje\r\nmed  inflationsmålet de närmaste åren. Direktionen beslutar\r\nhålla  reporäntan oförändrad. En ledamot reserverar sig mot\r\nbeslutet  och  anför  att  reporäntan  bör  höjas  med 0,25\r\nprocentenheter.  Enligt reservanten blir inflationen  under\r\nde närmaste åren några  tiondelar  högre än vad som anges i\r\ninflationsrapporten.\r\n\r\nUnder  sommaren  och  hösten  accelererar   kursfallen   på\r\nvärldens    aktiebörser,    bl.a.    på    grund   av   nya\r\nredovisningsskandaler  i  t.ex. bolaget Worldcom.  Oron  på\r\nfinansmarknaderna förstärks  av  stigande  risk  för krig i\r\nIrak. Under perioden juni till oktober sjunker börskurserna\r\ni Förenta staterna med knappt 30 % samtidigt som kurserna i\r\nSverige under samma tid faller med knappt 40 %. I  takt med\r\nbörsfallen dämpas hushållens och företagens optimism i både\r\nFörenta staterna och euroområdet, och räntorna faller. Även\r\ni Sverige minskar optimismen hos hushållen och i företagen.\r\nI  KI:s  olika  barometrar redovisar företagen en betydligt\r\nlägre  orderingång   och   produktion   än  förväntat,  och\r\nstatistiken från detaljhandeln visar på en avtagande privat\r\nkonsumtion.  Flertalet  prognosmakare  reviderar  ned  sina\r\nprognoser över den internationella och svenska  tillväxten.\r\nUnder  senhösten  börjar  kurserna  på  de  internationella\r\naktiebörserna  stiga  något  från bottennivån i  början  av\r\noktober.\r\n\r\nI inflationsrapporten från oktober konstaterar Riksbanken\r\natt   tillväxtutsikterna  försämrats   under   de   senaste\r\nmånaderna,    vilket    gör    att    den   internationella\r\nåterhämtningen blir svagare och mer utdragen  än vad banken\r\ntidigare  räknat  med.  Tillväxten i både OECD-området  och\r\nSverige  under  2002 och 2003  revideras  ned  jämfört  med\r\nbedömningarna  i  junirapporten.   Den  svenska  tillväxten\r\nförsvagas också av att finanspolitiken  väntas  bli  mindre\r\nexpansiv  under  de  närmaste åren. I huvudscenariot väntas\r\nUND1X stiga med i genomsnitt  2,6  % 2002 och 1,9 % 2003. I\r\nseptember 2003 och 2004 bedöms UND1X-inflationen uppgå till\r\n1,8  % respektive 1,9 %. Direktionen  gör  bedömningen  att\r\ninflationen kommer att ligga något under inflationsmålet på\r\nett  till   två   års   sikt.  De  stora  svängningarna  på\r\nfinansmarknaderna gör, enligt direktionen, att utvecklingen\r\när svårbedömd. Direktionen  beslutar  att  hålla reporäntan\r\noförändrad men anger samtidigt att den avser  att hålla ett\r\nextra  sammanträde  en  månad  senare  för att göra  en  ny\r\nbedömning  av  situationen. En ledamot reserverar  sig  mot\r\nbeslutet.    Ledamoten     anför    att    bedömningen    i\r\ninflationsrapporten talar för att reporäntan bör sänkas med\r\n0,25 procentenheter.\r\nVid  sammanträdet  i  mitten   av  november  beslutar  en\r\nenhällig   direktion   att   sänka  reporäntan   med   0,25\r\nprocentenheter till 4 %. Direktionen motiverar beslutet med\r\natt den senaste informationen  visar  att  konjunkturen  är\r\nfortsatt  svag i såväl Förenta staterna som Europa. Svagare\r\nindustrikonjunktur  och  lägre  export  talar  för  att den\r\nsvenska  tillväxten  blir  lägre  än vad som förväntades  i\r\ninflationsrapporten från oktober, vilket  bidrar  till  att\r\ndämpa pristrycket.  Inflationen väntas, enligt direktionen,\r\nligga under inflationsmålet på ett till två års sikt.\r\n\r\nDen   internationella  konjunkturen  försvagas  ytterligare\r\nunder återstoden av 2002, bl.a. på grund av risken för krig\r\ni  Irak.  I  mitten  av  november  sänker  den  amerikanska\r\ncentralbanken  sin  styrränta  med  0,5 procentenheter till\r\n1,25 %, den lägsta nivå som noterats  sedan början av 1960-\r\ntalet.   I   början  av  december  följer  den   europeiska\r\ncentralbanken  efter  och  sänker sin styrränta med en halv\r\nprocentenhet. I inflationsrapporten  från  december skriver\r\nRiksbanken  ned  prognoserna  för såväl den internationella\r\nsom  den  svenska  utvecklingen. Den  svagare  konjunkturen\r\nbidrar till att dämpa pristrycket, och banken räknar i sitt\r\nhuvudscenario med att  UND1X  stiger med i genomsnitt 1,9 %\r\nunder både 2003 och 2004. Samtidigt bedöms risken för lägre\r\ninflation än i huvudscenariot vara  större  än  risken  för\r\nhögre inflation. Justerat för risken bedöms UND1X stiga med\r\n1,9  %  2003  och  1,8  %  2004. Direktionen beslutar sänka\r\nreporäntan med ytterligare 0,25 procentenheter till en nivå\r\npå  3,75  %.  En  ledamot  reserverar   sig  mot  beslutet.\r\nLedamoten anför att riskbilden är balanserad, till skillnad\r\nfrån  bedömningen i inflationsrapporten. Risken  för  lägre\r\ninflation  är  lika  stor  som  risken för högre inflation,\r\nvarför reporäntan bör hållas oförändrad, enligt ledamoten.\r\n\r\nRiksbankens räntepolitik 2000-2002 med anledning av\r\nprognoserna\r\n\r\nSom redovisats tidigare under avsnittet Inflationsmålet och\r\nräntebeslutsregler  styrs  Riksbankens   räntepolitik  lite\r\nförenklat   av   följande  handlingsregel:  Om  Riksbankens\r\ninflationsprognos  -  där  inflationen  mäts  med UND1X och\r\nunder antagandet om en oförändrad reporänta - pekar mot att\r\ninflationen   på   ett  till  två  års  sikt  avviker  från\r\ninflationsmålet ska reporäntan normalt förändras (skäl till\r\navvikelser   från   regeln    redovisas   under   avsnittet\r\nInflationsmålet och räntebeslutsregler).  En prognos över 2\r\n% innebär att reporäntan normalt ska höjas  och  en prognos\r\nunder 2 % att reporäntan ska sänkas.\r\n\r\nEn  naturlig  ansats i en utvärdering av penningpolitiken\r\när att försöka utröna  om Riksbanken varit konsekvent i sin\r\nräntepolitik. Har banken givit de prognoser man presenterat\r\ni inflationsrapporterna  och  beslutsprotokollen, förändrat\r\nreporäntan i den riktning som prognoserna  indikerat  och i\r\nrätt proportioner?\r\nPå våren 2002 gjorde Konjunkturinstitutet, på uppdrag  av\r\nfinansutskottets  kansli, ett underlag för utvärderingen av\r\npenningpolitiken 1999-2001.  I  underlaget  belystes  bl.a.\r\nfrågan  om  Riksbanken följt sin enkla handlingsregel under\r\nperioden 1997-2001.  Resultaten  tydde  i  korthet  på  att\r\nRiksbanken  ganska  väl  följt  den  enkla handlingsregeln,\r\nbortsett  från  två tillfällen. Det ena  tillfället  var  i\r\nslutet  av  1998  och  början  av  1999  då  reporäntan,  i\r\nförhållande till handlingsregeln, sänktes extra mycket. Det\r\nandra tillfället var  i början av 2000 då reporäntan höjdes\r\nrelativt kraftigt.\r\nEn genomgång av Riksbankens  inflationsrapporter  vid  de\r\naktuella  tidpunkterna  tyder  på  att  avvikelsen  1998/99\r\nsannolikt kan förklaras av den stora osäkerhet om både  den\r\nreala  och finansiella utvecklingen som rådde i samband med\r\nden globala finansiella oron i slutet av 1998 och början av\r\n1999. En  möjlig  förklaring  till  den  i jämförelse stora\r\nräntehöjningen  på 0,5 procentenheter i februari  2000  kan\r\nvara de då stundande  löneförhandlingarna  och de prognoser\r\nom stora lönelyft som flera olika bedömare gjorde  i början\r\nav 2000.\r\nRiksbanken redovisar i inflationsrapporten från mars 2003\r\ni  avsnittet  Underlag  för utvärdering av penningpolitiken\r\n2000-2002 en liknande analys  av Riksbankens ränteagerande.\r\nRiksbankens slutsats är att bankens agerande under perioden\r\nvarit konsekvent. Skillnaden mellan den faktiska reporäntan\r\nunder perioden och den reporänta  som följer av skattningar\r\nav den enkla handlingsregeln är relativt  små.  Riksbankens\r\nanalys  visar  i  korthet att reporäntan var något för  hög\r\nunder 2000 i förhållande  till  handlingsregeln,  vilket är\r\nungefär  samma  resultat som KI kom fram till i sin analys.\r\nUnder första halvåret  2001  låg  reporäntan  i  linje  med\r\nregeln  medan  den  var  lägre  än regeln i slutet av 2001,\r\nenligt Riksbankens skattningar.\r\n\r\nFinansutskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet   konstaterar   att   utvärderingen   visar   att\r\ninflationen mätt enligt både KPI  och  UND1X  i  genomsnitt\r\nlegat  över  Riksbankens  inflationsmål  på  2 % under  den\r\nundersökta perioden 2000-2002. Inflationen har  dock  legat\r\ninom  det uppsatta toleransintervallet på ( 1 procentenhet.\r\nÖverskridandet  beror  bl.a.  på  kraftiga  men tillfälliga\r\nprishöjningar på t.ex. energi, kött och grönsaker.\r\n\r\nGenomgången av de enskilda åren under perioden  2000-2002\r\ngör  också  att  utskottet  i efterhand kan konstatera  att\r\nRiksbanken   i   sina  prognoser  för   2000   överskattade\r\ninflationstakten samtidigt som man underskattade tillväxten\r\ni  den  svenska  ekonomin.  För  åren  2001  och  2002  var\r\nförhållandena  de  omvända.   För   dessa  år  överskattade\r\nRiksbanken  som regel tillväxten samtidigt  som  banken  av\r\nolika skäl underskattade inflationstrycket.\r\nUtskottet kan  dock  samtidigt konstatera att Riksbankens\r\nprognoser  står sig förhållandevis  väl  i  jämförelse  med\r\nandra prognosinstituts  bedömningar  under samma period. Så\r\ngott  som  samtliga  prognosinstitut,  både   svenska   och\r\ninternationella,  gjorde  under den aktuella perioden samma\r\növer-  och  underskattningar   av   både   tillväxten   och\r\ninflationen som Riksbanken gjorde.\r\n\r\nOlika skattningar av Riksbankens agerande\r\nvisar också att Riksbanken i huvudsak\r\nutformat penningpolitiken i enlighet med\r\nsin egen officiella handlingsregel, dvs.\r\natt sänka eller höja reporäntan när\r\nprognoserna visar att inflationen på ett\r\ntill två års sikt under- eller\r\növerskrider inflationsmålet. Riksbankens\r\nränteförändringar under den undersökta\r\nperioden följer i stort sett\r\nhandlingsregeln, förutom vid något eller\r\nnågra enstaka tillfällen.\r\n\r\n\r\nFördelningen av Riksbankens resultat och\r\nfrågan om ansvarsfrihet för fullmäktige\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet  föreslår  att  riksbanksfullmäktige  och\r\nRiksbankens  direktion  beviljas  ansvarsfrihet för\r\nsin förvaltning av Riksbanken under 2002. Utskottet\r\nföreslår    också    att    riksdagen   fastställer\r\nRiksbankens  balans-  och  resultaträkningar   samt\r\ngodkänner fullmäktiges förslag till disposition  av\r\n2002  års  resultat.  Det  innebär  att  Riksbanken\r\nlevererar in 7,5 miljarder kronor till statsverket,\r\natt    12,4    miljarder   kronor   avräknas   från\r\ndispositionsfonden  och  att  4,8  miljarder kronor\r\növerförs till resultatutjämningsfonden.\r\n\r\nBolagiseringen av Riksbankens kontanthantering\r\n\r\nDen 1 juni 1999 övertog det nybildade bolaget PSAB Pengar i\r\nSverige   AB   huvuddelen   av  ansvaret  för   Riksbankens\r\nkontanthantering. Bolaget fungerade  fram till 2002 som ett\r\nhelägt dotterbolag till Riksbanken med  uppgift  att  svara\r\nför   distribution,   lagerhållning   samt   äkthets-   och\r\nkvalitetskontroll  av  kontanter.  Det hade också möjlighet\r\natt   konkurrera   på   marknaden   för   betalnings-   och\r\nkontanthanteringstjänster   med   sådana   uppgifter    som\r\nuppräkning  av  dagskassor, drift av serviceboxar, laddning\r\nav sedelautomater samt värdetransporter.\r\n\r\nUnder 2002 delades  bolaget  upp  i  två separata bolag -\r\nSvensk Kontantförsörjning AB (SKAB) och Pengar i Sverige AB\r\n-  där SKAB är ett helägt dotterbolag till  Riksbanken  och\r\nPengar  i  Sverige  AB  är dotterbolag till SKAB. Delningen\r\ngenomfördes formellt den  1  september  2002,  men  de båda\r\nbolagen   hade  gemensam  produktion  fram  t.o.m.  den  16\r\nfebruari 2003.\r\nAv Riksbankens  årsredovisning  för  2002 framgår att den\r\nkonkurrensutsatta verksamheten (PSAB) ska säljas under 2003\r\noch   att   Riksbanken  prövar  möjligheten  att   överlåta\r\nresterande verksamhet (SKAB) till affärsbankerna.\r\nNär PSAB bildades  1999 överförde Riksbanken till bolaget\r\napportegendom  och  kapital   på  sammanlagt  419  miljoner\r\nkronor.  SKAB  har  därefter  i  december   2002   erhållit\r\nytterligare   200  miljoner  kronor  i  aktieägartillskott.\r\nRiksbanken har  därefter  av  försiktighetsskäl skrivit ned\r\nsitt aktieägarinnehav i SKAB/PSAB  till 15 miljoner kronor,\r\ndvs.  med  sammanlagt 604 miljoner kronor.  Riksbanken  har\r\nutöver   dessa    nedskrivningar   haft   andra   kostnader\r\nförknippade med bolagiseringen av kontanthanteringen, bl.a.\r\nkonsultarvoden.\r\nRiksdagens revisorer  svarar  för den årliga granskningen\r\nav  Riksbankens  redovisning.  Enligt  vad  finansutskottet\r\ninhämtat har revisorerna givit två  konsulter verksamma vid\r\nHandelshögskolan i Stockholm i uppdrag  att närmare granska\r\nde    kostnader    som    Riksbankens    bolagisering    av\r\nkontanthanteringen  har  fört  med  sig. I uppdraget  ingår\r\nbl.a. att undersöka vad bolagiseringen  hittills har kostat\r\nRiksbanken   brutto,   att   försöka   utröna  hur   mycket\r\nkontanthanteringen  skulle ha kostat om den  legat  kvar  i\r\nbanken  samt  även att  bedöma  vad  som  orsakat  de  höga\r\nkostnaderna. Konsulterna  ska  redovisa  resultatet  av sin\r\nundersökning till revisorerna i början av juni 2003.\r\n\r\nRiktlinjer för Riksbankens vinstdisposition\r\n\r\nRiksbanken  har sedan 1987 års bokslut värderat tillgångar  och  skulder\r\ntill marknadsvärden.  Denna princip innefattade från början\r\ndock inte guldinnehavet  som  fram  till årsskiftet 1998/99\r\nfördes upp med samma, mycket låga bokföringsvärde som gällt\r\nsedan 1950-talet.\r\n\r\nÖvergången   till  en  marknadsvärdering   medförde   att\r\nRiksbankens  värdepappersportfölj  kom  att  exponeras  för\r\nvaluta-  och ränterisker  på  ett  mer  påtagligt  sätt  än\r\ntidigare.  För att motverka de fluktuationer detta kunde ge\r\nupphov till  på  resultatet  och inleveranserna till staten\r\nfastställde riksbanksfullmäktige  1988  nya  riktlinjer för\r\ndispositionen  av Riksbankens resultat. Förenklat  uttryckt\r\ninnebar de nya riktlinjerna  att Riksbanken varje år skulle\r\nleverera  in  80 %  av  sitt överskott  till  staten  medan\r\nresterande 20 % skulle användas  för att bygga upp det egna\r\nkapitalet. Mer detaljerat innebar riktlinjerna följande:\r\n\r\n1. Inleveranserna till statsverket  ska  varje  år motsvara\r\n80 % av de fem senaste årens genomsnittliga resultat före\r\nbokslutsdispositioner.  Det  inlevererade  beloppet   ska\r\navrundas till jämnt 100-tal miljoner kronor.\r\n\r\n2.  Till  dispositionsfonden  ska  årligen avsättas 10 % av\r\nsamma underlag. Avsättningar till  dispositionsfonden ska\r\ndock bara göras i den mån årets resultatet överstiger den\r\nberäknade inleveransen till staten.\r\n\r\n3.  Återstoden av årets resultat före bokslutsdispositioner\r\nska föras till/från resultatutjämningsfonden.\r\n\r\n4.  Den   resultatpåverkan  som  uppkom  vid  en  eventuell\r\nuppskrivning  eller  nedskrivning av kronans värde skulle\r\nenligt  de ursprungliga  riktlinjerna  inte  påverka  det\r\nårsgenomsnitt  som  lades  till  grund för inleveranserna\r\ntill   statsverket.   Vid  en  av  fullmäktige   beslutad\r\njustering    av    växelkursen     borde     i    stället\r\ndispositionsfonden utnyttjas.\r\n\r\nRiktlinjerna  kom  i  denna form att tillämpas fram  t.o.m.\r\n1992  års  bokslut.  Efter   det  att  kronan  släppts  fri\r\nmodifierade emellertid fullmäktige  den  fjärde punkten och\r\nfr.o.m.  1993  års  bokslut  har  gällt att underlaget  för\r\ninleveranserna  ska  utgöras  av  de  fem   senaste   årens\r\ngenomsnittliga    resultat    före    bokslutsdispositioner\r\nexklusive den resultatpåverkan som en ändrad kronkurs haft.\r\nVarje förändring av kronkursen påverkar  därmed  underlaget\r\nför   inleveranserna.   Har   kronan  fallit  i  värde  ska\r\nberäkningsunderlaget minskas, och  inleveransen  blir  då i\r\nmotsvarande    mån   mindre.   Har   kronan   stärkts   ska\r\nberäkningsunderlaget ökas, vilket gör att inleveransen blir\r\nstörre.\r\n\r\nI   1999   års  bokslut   modifierades   riktlinjerna   i\r\nytterligare ett avseende, vilket hade sin upprinnelse i att\r\nRiksbanken året  innan  gått  över till att marknadsvärdera\r\nsitt  guldinnehav.  Den  orealiserade   värdestegring   som\r\nuppkommit  på detta innehav har i de fyra senaste boksluten\r\nbehandlats  på  samma  sätt  som  en  valutakurseffekt  och\r\nsåledes fått  påverka  inleveransens storlek. Därmed utgörs\r\nnumera  underlaget för inleveranserna  av  de  fem  senaste\r\nårens genomsnittliga  resultat  före  bokslutsdispositioner\r\nmen efter det att valutakurseffekter och  guldvärdeeffekter\r\nräknats bort.\r\n\r\nFullmäktiges förslag till disposition av 2002 års\r\nresultat\r\n\r\nFör 2002 uppvisar Riksbanken före bokslutsdispositioner ett\r\nunderskott på 71 miljoner kronor. Kronan stärktes under det\r\ngångna  året,  vilket  medförde  att Riksbankens  utländska\r\ntillgångar blev mindre värda räknat  i  kronor.  I enlighet\r\nmed  de  fastlagda  riktlinjerna ska ett belopp motsvarande\r\ndenna  valutakurseffekt  tas  från  dispositionsfonden  och\r\nläggas till  resultatet som därmed ökar med 13 161 miljoner\r\nkronor.\r\n\r\nOmvärderingen av Riksbankens guldinnehav ska behandlas på\r\nmotsvarande  sätt.   Riksbankens   guldtillgångar   uppgick\r\noförändrat till 185,4 ton, men det bokförda värdet av detta\r\ninnehav  ökade  under  året  med 774 miljoner kronor. Årets\r\nresultat ska därför minskas med ett lika stort belopp som i\r\nstället förs till dispositionsfonden.\r\nEfter  det att valutakurseffekten  och  omvärderingen  av\r\nguldtillgångarna  har  räknats  bort uppgår resultatet före\r\nbokslutsdispositioner              därmed              till\r\n(-71 + 13 161  -  774  =)  12 316  miljoner  kronor.  Detta\r\nresultat  ligger till grund för beräkningen av inleveransen\r\noch ska fördelas så att\r\n\r\n-  en  post  motsvarande  80 %  av  de  fem  senaste  årens\r\ngenomsnittliga    resultat    före   bokslutsdispositioner\r\n(avrundad till närmast 100-tal  miljoner kronor) levereras\r\nin till statsverket,\r\n\r\n- resterande belopp av beräkningsunderlaget  sätts  av till\r\nresultatutjämningsfonden.\r\n\r\nDe   fem   senaste   årens   genomsnittliga  resultat  före\r\nbokslutsdispositioner uppgår till 9 402 miljoner kronor och\r\n80 %  härav,  eller  avrundat 7 500  miljoner  kronor,  ska\r\nlevereras  in till statsverket.  Eftersom  inleveransen  är\r\nstörre än årets  resultat  ska någon avsättning motsvarande\r\n10 %   av  samma  genomsnittsresultat   inte   göras   till\r\ndispositionsfonden.\r\n\r\nFullmäktiges  förslag  innebär  således att 7,5 miljarder\r\nkronor  levereras  in  till  statsverket.   De   föreslagna\r\nvinstdispositionerna         leder         till         att\r\nresultatutjämningsfonden  ökar  med  4,8  miljarder  kronor\r\nmedan  dispositionsfonden  minskar med netto 12,4 miljarder\r\nkronor.\r\nRiksdagens  revisorer  tillstyrker  att  fullmäktige  och\r\ndirektionen beviljas ansvarsfrihet  för sin förvaltning. De\r\ntillstyrker  också att balans- och resultaträkningarna  för\r\n2002 fastställs.\r\n\r\nFinansutskottets ställningstagande\r\n\r\nFrämst till följd  av  kronans  fall ökade Riksbankens eget\r\nkapital snabbt under andra hälften av 1990-talet. På fem år\r\nfördubblades det. Fullmäktige föreslog  därför  våren  2001\r\natt    Riksbanken    utöver   den   reguljärt   fastställda\r\ninleveransen skulle leverera  in  20 miljarder kronor extra\r\ntill statsverket. Även förra året föreslog  en majoritet av\r\nfullmäktiges ledamöter att Riksbanken skulle leverera in 20\r\nmiljarder   kronor   extra  till  statsverket.  Fullmäktige\r\nföreslår nu att årets  inleverans  i  enlighet med tidigare\r\nfastlagda  regler  ska  uppgå  till  7,5 miljarder  kronor.\r\nFörslaget innebär att Riksbanken på tre år har levererat in\r\nsammanlagt 63 miljarder kronor till statsverket,  varav  40\r\nmiljarder  kronor  i  form av särskilda inleveranser. Trots\r\ndessa betydande inleveranser försvagas bankens eget kapital\r\nunder samma period med endast 23,5 miljarder kronor.\r\n\r\nFinansutskottet har inget  att  invända  mot fullmäktiges\r\nförslag  till  disposition  av  2002  års resultat.  Liksom\r\nRiksdagens  revisorer  tillstyrker  utskottet   också   att\r\nriksdagen  fastställer de balans- och resultaträkningar som\r\nfinns intagna i Riksbankens årsredovisning. Balansräkningen\r\noch resultaträkningen  framgår också av bilaga 2 till detta\r\nbetänkande.\r\nRiksdagens  revisorer prövar  för  närvarande  frågan  om\r\nRiksbankens     kostnader     för     bolagiseringen     av\r\nkontanthanteringen.  I  avvaktan  på  resultatet  av  denna\r\nundersökning  har  utskottet  tills vidare avstått från att\r\npröva denna fråga närmare. Utskottet har vid sin granskning\r\nav Riksbankens förvaltning under  2002 i övrigt inte funnit\r\nnågot som ger anledning till särskilt  uttalande.  I likhet\r\nmed  Riksdagens revisorer tillstyrker utskottet därför  att\r\nRiksbanksfullmäktige  och  Riksbankens  direktion  beviljas\r\nansvarsfrihet för sin förvaltning under 2002.\r\n\r\nLagreglering av principerna för\r\nRiksbankens inleveranser\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet  föreslår  att riksdagen avslår en motion\r\nmed förslag om lagreglering  av vilka principer som\r\nskall gälla för Riksbankens utdelning av överskott.\r\nJämför reservation 1 (m).\r\n\r\nMotionen\r\n\r\nModerata samlingspartiet anser  i  motion  Fi8  att man bör\r\növerväga  att  i  riksbankslagen  införa  en  paragraf  som\r\nreglerar Riksbankens soliditet och därmed utdelningen  till\r\nstaten.  Lagregleringen bör innebära att utdelning inte får\r\ngöras om det  leder  till  att  en eftersträvad nivå på det\r\negna   kapitalet   inte  kan  upprätthållas.   Motionärerna\r\nföreslår att riksdagsstyrelsen  ska få i uppdrag att utreda\r\ndet framförda förslaget om en reglering i riksbankslagen av\r\nvilka principer som ska gälla för  utdelning av Riksbankens\r\növerskott till staten (yrkande 2).\r\n\r\nFinansutskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet    behandlade    förra   året   några    snarlika\r\nmotionsyrkanden och konstaterade då att fullmäktige för sin\r\ndel  ansett att frågan om en  lagreglering  av  Riksbankens\r\nbalansräkning    och    vinstdispositioner    inte    borde\r\naktualiseras  förrän  i  samband med ett eventuellt svenskt\r\ninträde i valutaunionen. Utskottet delade denna uppfattning\r\noch avstyrkte därför motionerna.\r\n\r\nI  den nu aktuella motionen  är  utgångspunkten  för  den\r\nföreslagna   lagre-      gleringen   att   Riksbanken   ska\r\nupprätthålla  en  viss  soliditet.  Utskottet  vill  därför\r\nframhålla   följande.  Trots  de  senaste  årens  betydande\r\ninleveranser   till  statsverket  har  Riksbanken  såväl  i\r\nförhållande till  tidigare  som internationellt sett en god\r\nsoliditet[1].   Riksbankens  soliditet   har   sedan   1989\r\nutvecklats på följande sätt.\r\n\r\nRiksbankens soliditet 1989-2002\r\n\r\nProcent\r\n---------------------------------\r\nÅr   Soliditet       År\r\nSoliditet\r\n---------------------------------\r\n1989  32,0          1996   41,1\r\n---------------------------------\r\n1990  35,0          1997   49,6\r\n---------------------------------\r\n1991  26,7          1998   55,6\r\n---------------------------------\r\n1992  17,3          1999   50,5\r\n---------------------------------\r\n1993  30,3          2000   53,8\r\n---------------------------------\r\n1994  24,0          2001   49,5\r\n---------------------------------\r\n1995  29,8          2002   44,4\r\n---------------------------------\r\n\r\n\r\nSom framgår av sammanställningen  har  nivån  på\r\nRiksbankens soliditet varierat, men den var ändå\r\nunder  2002  väsentligt  högre  än  under första\r\nhälften av 1990-talet.\r\n\r\nÄven  internationellt  sett har Riksbanken  en\r\ngod  soliditet,  vilket  framgår   av   följande\r\njämförelse.\r\n\r\nVissa centralbankers soliditet 1999-2002\r\n\r\nProcent\r\n-----------------------------------\r\n|           |2002 |2001 |2000 |1999\r\n|\r\n-----------------------------------\r\n|Sverige    |44,4 |49,5 |53,8 |50,5\r\n|\r\n-----------------------------------\r\n|EMU        |15   |27   |25   |18 |\r\n-----------------------------------\r\n|Norge      |-    |4,6  |6,5  |6,5|\r\n-----------------------------------\r\n|Danmark    |13   |16   |19   |15 |\r\n-----------------------------------\r\n|Finland    |31   |42   |46   |31 |\r\n-----------------------------------\r\n|Storbritannien|12|13   |5,6  |6,3|\r\n-----------------------------------\r\n-----------------------------------\r\nAnm. För Norges Bank saknas uppgift för 2002\r\n\r\nRiksbankens  ekonomiska  styrka  är således\r\nfortfarande  god.  Det  finns  därför  inte\r\nanledning att nu aktualisera frågan  om  en\r\nlagreglering         av         Riksbankens\r\nvinstdispositioner.   Utskottet   avstyrker\r\ndärför motion Fi8 (m) yrkande 2.\r\n\r\n\r\nFinans- och strukturpolitikens\r\nansvar för\r\ninflationsbekämpningen\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nDet  är naturligt att det förekommer\r\nett samspel  mellan penningpolitiken\r\noch finanspolitiken. Det finns dock,\r\nenligt  utskottets   mening,   ingen\r\nanledning  att föreslå att riksdagen\r\ngör ett uttalande  av  det  slag som\r\nföreslås   i   motionen.   Utskottet\r\navstyrker motionen.\r\nJämför reservation 2 (m).\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nI motion Fi8 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m)\r\nanförs   att   finanspolitiken   måste   ge\r\nförutsättningar för en långsiktigt  hållbar\r\noch  hög ekonomisk tillväxt utan inflation.\r\nEnligt  motionärerna  behövs  reformer inom\r\nskatte- och arbetsmarknadsområdet  för  att\r\nstärka  utbudssidan  i ekonomin. Det är när\r\nföretagen i ett relativt  tidigt skede i en\r\nuppåtgående     konjunkturfas    slår     i\r\nkapacitetstaket som inflationstrycket ökar.\r\nI det läget tvingas  Riksbanken  strama  åt\r\npenningpolitiken  - höja räntan - med lägre\r\ntillväxt  som  följd.   Jämfört  med  andra\r\nländer    är    den   svenska   långsiktiga\r\ntillväxten låg innan  inflationen tar fart.\r\nRiksbanken   gör   bedömningen    att   den\r\nlångsiktigt  hållbara  tillväxten i Sverige\r\nligger  på  2-2,5  %.  Det betyder,  enligt\r\nmotionärerna, att den svenska ekonomin är i\r\nstort  behov  av  strukturreformer.  Enligt\r\nmotionärerna gäller  detta  också den svaga\r\nkronan. På lång sikt är det bara  en  högre\r\ntillväxtkraft    i    ekonomin    som   kan\r\nstabilisera         kronkursen,         och\r\nförutsättningarna      för     en     högre\r\ntillväxtkraft       skapas      av       en\r\ntillväxtfrämjande  finanspolitik   (yrkande\r\n1).\r\n\r\nFinansutskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet     har     tidigare    behandlat\r\nmotionsyrkanden av samma innebörd, senast i\r\nbetänkande  2001/02:FiU23  Penningpolitiken\r\noch Riksbankens förvaltning 2001.\r\n\r\nEnligt utskottets mening är det naturligt\r\natt  det  förekommer   ett  samspel  mellan\r\npenningpolitiken    och    finanspolitiken.\r\nUtskottet vill erinra om att Riksbanken ska\r\nstödja  målen  för den allmänna  ekonomiska\r\npolitiken  om  detta   kan   ske  utan  att\r\nprisstabilitetsmålet    åsidosätts.     När\r\nfinanspolitiken   utformas  görs  noggranna\r\nanalyser      av      inflationen       och\r\ninflationstrycket,   Riksbankens   framtida\r\npenningpolitik  och  sannolika  nivåer   på\r\nreporäntan.  Enligt utskottets mening finns\r\ndet dock ingen  anledning  att  föreslå att\r\nriksdagen ska göra uttalanden av  det  slag\r\nsom    föreslås   i   motionen.   Utskottet\r\navstyrker därför motion Fi8 (m) yrkande 1.\r\n\r\nOffentliggörande av\r\ndirektionens protokoll\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet  bedömer att den nuvarande\r\nordningen  för  offentliggörande  av\r\ndirektionens    protokoll   fungerar\r\ntillfredsställande. Därför finns det\r\nför närvarande inga skäl att reglera\r\nfrågan  i riksbankslagen.  Utskottet\r\när dock medvetet  om att situationen\r\nkan förändras. Om utvecklingen går i\r\nen negativ riktning vad gäller t.ex.\r\nkraven  på  insyn  och   snabbhet  i\r\noffentliggörandet av protokollen  är\r\nutskottet berett att ta ny ställning\r\noch     överväga     en    eventuell\r\nlagstiftning.  Utskottet   avstyrker\r\nmotionerna.\r\nJämför reservation 3 (m, fp, mp).\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nI motion Fi8 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m)\r\nanförs   att  Moderata  samlingspartiet   i\r\nsamband med  riksbanksreformen  krävde  att\r\ndet    i   lag   skulle   föreskrivas   att\r\ndirektionens  sammanträdesprotokoll  skulle\r\noffentliggöras.     Riksdagens    majoritet\r\nbeslutade emellertid  att det borde ankomma\r\npå direktionen att bestämma  i  vilken form\r\nprotokollen   skulle   göras  tillgängliga.\r\nRiksbanken  har  efter reformen  frivilligt\r\nvalt  att,  med allt  kortare  fördröjning,\r\noffentliggöra   protokollen.   För  att  ge\r\nstadga  åt  detta  förfarande  bör,  enligt\r\nmotionärerna,  den  nu  i praxis tillämpade\r\nordningen    förankras   i   riksbankslagen\r\n(yrkande 4).\r\n\r\nI motion Fi209  av  Fredrik Reinfeldt m.fl.\r\n(m) anförs i likhet med  i  motion  Fi8 att\r\nden    nu    tillämpade    ordningen    med\r\nriksbanksprotokollen    bör   förankras   i\r\nriksbankslagen (yrkande 2).\r\n\r\nI motion Fi265 av Karin Pilsäter m.fl. (fp)\r\nanförs    att    Folkpartiet    liberalerna\r\nvälkomnar   Riksbankens   beslut  att   med\r\nfördröjning offentliggöra protokollen  från\r\ndirektionens sammanträden. Detta beslut har\r\nbidragit  till  dagens livaktiga diskussion\r\nom penningpolitiken  och  därmed en djupare\r\nförståelse bland allmänheten för politikens\r\nmål. För att säkerställa denna  ordning för\r\nframtiden bör, enligt motionärerna,  den nu\r\ntillämpade      praxisen      införas     i\r\nriksbankslagen (yrkande 2).\r\n\r\nFinansutskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet  har tidigare behandlat  liknande\r\nmotionsförslag  om  Riksbankens  protokoll,\r\nsenast  i  betänkandet  om penningpolitiken\r\noch  Rikbankens  förvaltning   2001   (bet.\r\n2001/02:FiU23).\r\n\r\nUtskottet   vill,   liksom   vid   tidigare\r\nbehandlingar,  anföra  att  sedan  den  nya\r\nriksbankslagen trädde i kraft den 1 januari\r\n1999  har  Riksbanken  valt att frivilligt,\r\nmed   viss   tidseftersläpning,   publicera\r\nprotokollen från direktionens sammanträden.\r\nSom  framgår av  tabell  3  har  Riksbanken\r\nsystematiskt  arbetat  med att minska tiden\r\nmellan      mötena     och     protokollens\r\noffentliggörande.  Under  1999 dröjde det i\r\ngenomsnitt 29 arbetsdagar innan protokollen\r\noffentliggjordes. I fjol var  fördröjningen\r\nnere   i   10   arbetsdagar  i  genomsnitt.\r\nRiksbanken   arbetar   efter   regeln   att\r\nprotokollen ska  offentliggöras  cirka  två\r\nveckor    eller   tio   arbetsdagar   efter\r\ndirektionsmötena.  När det gäller protokoll\r\nsom innehåller beslut  om interventioner på\r\nvalutamarknaden  är  dock  situationen  mer\r\nkomplicerad,   ur   bl.a.    affärs-    och\r\nsekretessynpunkt.  I januari 2002 beslutade\r\ndirektionen  att  direktionens   motiv  för\r\neventuella     valutainterventioner     ska\r\nredovisas och offentliggöras i ett särskilt\r\nprotokoll  -  normalt  minst en månad eller\r\nhögst  ett år efter det att  det  beslutade\r\nmandatet för interventionen löpt ut.\r\n\r\nTabell 3. Antal dagar mellan direktionens möten och\r\nprotokollens publicering\r\n\r\n------------------------------------------------------\r\nAntal arbetsdagar mellan\r\ndirektionens sammanträde och\r\nprotokollens publicering\r\n------------------------------------------------------\r\nGenomsnitt 1999                      29\r\n------------------------------------------------------\r\nGenomsnitt 2000                      12\r\n------------------------------------------------------\r\nGenomsnitt 2001                      11\r\n------------------------------------------------------\r\nGenomsnitt 2002                      10\r\n------------------------------------------------------\r\nKälla: Riksbanken\r\n\r\nEn anledning  till  att  Riksbanken i den nya\r\nriksbankslagen  inte tvingades  offentliggöra\r\nprotokollen var att  en  sådan  regel  skulle\r\nkunna  innebära  avsteg  från sekretesslagens\r\nprinciper. En annan viktig  anledning var att\r\ndet   fanns   en   osäkerhet  om  värdet   av\r\ninnehållet i protokollen om offentliggörandet\r\nlagreglerades.    För    att    stärka    den\r\ndemokratiska   insynen   i  Riksbankens   och\r\ndirektionens verksamhet infördes  i  den  nya\r\nriksbankslagen  en  rätt  för ordföranden och\r\nvice  ordföranden i riksbanksfullmäktige  att\r\nnärvara   och   yttra  sig  vid  direktionens\r\nsammanträden. För att denna insyn ska fungera\r\när   det,   enligt  utskottets   mening,   av\r\navgörande betydelse  att  direktionens  möten\r\npräglas  av  en  öppen  diskussion  där olika\r\nmeningar  om  ekonomin  och  penningpolitiken\r\nbryts.  Ett  offentliggörande av  protokollen\r\nfår  inte  leda   till  att  diskussionen  på\r\ndirektionsmötena    urvattnas    genom    att\r\nståndpunkter  och  ställningstaganden  formas\r\nredan före de beslutande mötena.\r\n\r\nUtskottet    har   granskat    direktionens\r\npenningpolitiska protokoll för åren 1999 till\r\n2002. Granskningen  visar att debatten om det\r\nekonomiska läget och inriktningen av penning-\r\noch räntepolitiken varit  öppen  och  fri. Av\r\nprotokollen  framgår  hur  diskussionen förts\r\noch hur argumenten vägts. Under  perioden har\r\ndirektionen hållit 42 sammanträden  då beslut\r\nom reporäntan tagits. Vid 23 sammanträden har\r\ndirektionen    varit    enig    om    fattade\r\nräntebeslut, vid 19 sammanträden har en eller\r\nflera ledamöter av direktionen reserverat sig\r\nmot    besluten    eller   den   prognos   av\r\ninflationsutvecklingen som låg till grund för\r\nbesluten. Under 1999 och 2000 avlämnades fyra\r\nrespektive sju reservationer.  Under 2001 och\r\n2002    avlämnades    tre    respektive   fem\r\nreservationer.\r\nSammantaget är det utskottets bedömning att\r\nden   nuvarande  ordningen  för  protokollens\r\noffentliggörande fungerar tillfredsställande,\r\nbåde vad  gäller  kraven på demokratisk insyn\r\noch  snabbheten  i offentliggörandet.  Därför\r\nfinns det enligt utskottets  mening inga skäl\r\nför  att  nu  reglera  frågan om direktionens\r\nprotokoll i riksbankslagen. Utskottet är dock\r\nmedvetet om att situationen kan förändras. Om\r\nutvecklingen, mot förmodan,  går i en negativ\r\nriktning, där t.ex. innehållet  i protokollen\r\nurvattnas och det går allt längre  tid mellan\r\ndirektionens     möten    och    protokollens\r\npublicering, är utskottet  berett  att  ta ny\r\nställning  i frågan och överväga en eventuell\r\nlagstiftning.\r\nMed   det   anförda   avstyrker   utskottet\r\nmotionerna  Fi8  (m)  yrkande  4,  Fi209  (m)\r\nyrkande 2 och Fi265 (fp) yrkande 2.\r\n\r\nLagreglering av de offentliga\r\nutfrågningarna om Riksbanken\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nOffentliga         utskottssammanträden\r\nregleras av föreskrifterna  i 4 kap. 12\r\n§   riksdagsordningen  med  tillhörande\r\ntilläggsbestämmelser.   Någon  särskild\r\nreglering      av     de     offentliga\r\nutskottsutfrågningarna              med\r\nriksbankschefen  är  enligt  utskottets\r\nmening för närvarande inte erforderlig.\r\nUtskottet är dock berett att ta  frågan\r\nunder   förnyad   prövning   om  det  i\r\nframtiden   visar  sig  svårt  att   få\r\nriksbankschefen   eller   någon   annan\r\nmedlem   i   direktionen  att  delta  i\r\nutskottets   utfrågningar.    Utskottet\r\navstyrker motionerna.\r\nJämför reservation 4 (m, fp).\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nI motion Fi8 av Fredrik Reinfeldt  m.fl.  (m)\r\nanförs  att  för att säkerställa allmänhetens\r\ninsyn  i Riksbankens  verksamhet  bör  det  i\r\nriksbankslagen  skrivas  in en rätt att hålla\r\noffentliga      utskottsutfrågningar      med\r\nriksbankschefen.  Som  förebild  bör användas\r\nartikel   13   moment   3  andra  stycket   i\r\nAmsterdamfördraget,  där det  föreskrivs  att\r\nECB:s       ordförande       och       övriga\r\ndirektionsledamöter     på     begäran     av\r\nEuropaparlamentet eller på eget initiativ kan\r\nhöras    av    Europaparlamentets    behöriga\r\nkommittéer (yrkande 3).\r\n\r\nI motion Fi209 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m)\r\nföreslås  med  samma  motivering som i motion\r\nFi8   att   en  rätt  att  hålla   offentliga\r\nutskottsutfrågningar  med riksbankschefen bör\r\nskrivas in i riksbankslagen (yrkande 1).\r\n\r\nI motion Fi265 av Karin  Pilsäter  m.fl. (fp)\r\nanförs   att   riksdagens  rätt  att  avhålla\r\nutfrågning med representanter  för Riksbanken\r\nstadfästs.  Enligt motionärerna finns  det  i\r\nriksdagsordningen  ingen regel som garanterar\r\nallmänhetens    insyn    genom     offentliga\r\nutfrågningar,   ej   heller   om  Riksbankens\r\nskyldighet att delta (yrkande 1).\r\n\r\nFinansutskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet har vid flera tillfällen  behandlat\r\nliknande   motionsförslag  om  de  offentliga\r\nutskottsutfrågningarna,  senast  i betänkande\r\n2001/02:FiU23       Penningpolitiken      och\r\nRiksbankens förvaltning 2001.\r\n\r\nVid  samtliga  tillfällen   har   utskottet\r\navstyrkt  förslagen  med motiveringen att  de\r\noffentliga utfrågningarna av riksbankschefen,\r\ni     likhet     med     andra     offentliga\r\nutskottssammanträden,       regleras       av\r\nföreskrifterna   i  4  kap.  12  §  riksdags-\r\nordningen           med           tillhörande\r\ntilläggsbestämmelser.      Någon     särskild\r\nreglering        av       de       offentliga\r\nutskottsutfrågningarna med riksbankschefen är\r\ninte nödvändig.\r\nEnligt utskottets  mening  finns det ingen\r\nanledning     att     nu     ompröva    detta\r\nställningstagande. Utskottet är  dock  berett\r\natt ta frågan under förnyad prövning om  det,\r\nmot  förmodan,  skulle  visa  sig svårt att i\r\nframtiden  få  riksbankschefen  eller  övriga\r\ndirektionsmedlemmar  att  delta  i utskottets\r\noffentliga utfrågningar.\r\nUtskottet vill i sammanhanget tillägga  att\r\nutskottet   under   riksmötena  1995/96  till\r\n2002/03 hållit sammanlagt 18 utfrågningar med\r\nriksbankschefen.  Av  dessa   har   15  varit\r\noffentliga  och  tre  interna. Sedan den  nya\r\nriksbankslagen trädde i  kraft  den 1 januari\r\n1999   har   en   utfrågning   av   tio   med\r\nriksbankschefen varit sluten.\r\nMed   det   anförda   avstyrker   utskottet\r\nmotionerna  Fi8  (m)  yrkande  3,  Fi209  (m)\r\nyrkande 1 och Fi265 (fp) yrkande 1.\r\n\r\n**FOOTNOTES**\r\n[1]:   Soliditeten  definierad  som  summa\r\neget           kapital          inklusive\r\nresultatutjämningsfond och årets resultat\r\nmätt   som   andel  av   balansräkningens\r\nomslutning.</pre><pre>\r\nReservationer\r\n\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag  till  riksdagsbeslut  och\r\nställningstaganden   har  föranlett  följande\r\nreservationer. I rubriken  anges vilken punkt\r\ni utskottets förslag till riksdagsbeslut  som\r\nbehandlas i avsnittet.\r\n\r\n\r\n1. Lagreglering av principerna för\r\nRiksbankens inleveranser, punkt 6 (m)\r\n\r\nav  Fredrik Reinfeldt (m), Gunnar Axén (m)\r\noch Tomas Högström (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 6\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen   tillkännager  som  sin mening för\r\nriksdagsstyrelsen att den bör låta utreda hur\r\nman i lagen (1988:1385) om Sveriges  riksbank\r\nska  reglera  de principer som ska gälla  för\r\nutdelning  av  Riksbankens   överskott   till\r\nstaten. Därmed bifaller riksdagen motion\r\n2002/03:Fi8  av  Fredrik  Reinfeldt m.fl. (m)\r\nyrkande 2.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nRiksbanken  måste  ha  ett  tillräckligt  stort\r\nkapital för att i varje situation  kunna utföra\r\nde uppgifter den är ålagd. Riksbankens roll som\r\ns.k.  lender of last resort måste säkerställas,\r\ndvs. banken  måste  ha en sådan styrka att den,\r\nom  det  skulle  behövas,  kan  ge  kortsiktiga\r\nkrediter till problemtyngda banker.\r\n\r\nUnder de två närmast  föregående  åren har en\r\nriksdagsmajoritet    beslutat    att   överföra\r\nsammanlagt 40 miljarder kronor utöver ordinarie\r\ninleveranser   till   statskassan.  Detta   har\r\ninneburit  att Riksbankens  förmåga  att  klara\r\nsvåra situationer har minskat.\r\n\r\nVi anser mot denna bakgrund att man i lagen\r\n(1988:1385)   om    Sveriges   riksbank   bör\r\nföreskriva vilka principer  som ska gälla för\r\nutdelning   av  Riksbankens  överskott   till\r\nstaten. Utgångspunkten för en sådan reglering\r\nbör vara att  utdelningarna  inte får vara av\r\nsådan  omfattning  att Riksbankens  soliditet\r\nunderstiger en viss,  eftersträvansvärd nivå.\r\nDet bör ankomma på riksdagsstyrelsen att låta\r\nutreda  hur  en  sådan  reglering   bör  vara\r\nutformad.\r\n\r\nVi tillstyrker således förslaget i den\r\nmoderata motionen Fi8 yrkande 2.\r\n\r\n\r\n2.     Finans- och strukturpolitikens\r\nansvar för inflationsbekämpningen,\r\npunkt 7 (m)\r\n\r\nav Fredrik Reinfeldt (m), Gunnar Axén  (m)\r\noch Tomas Högström (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 7\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen  godkänner  vad som i reservation 2\r\nanförs om långsiktig inflationsbekämpning och\r\nfinans- och strukturpolitikens ansvar för att\r\nekonomin   ska   uppnå  en  långsiktigt   hög\r\ntillväxt  utan  inflation.   Därmed  bifaller\r\nriksdagen motion\r\n2002/03:Fi8  av Fredrik Reinfeldt  m.fl.  (m)\r\nyrkande 1.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nI Riksbankens redogörelse för verksamhetsåret\r\n2002 framgår att  inflationen  i  den svenska\r\nekonomin  stigit  kraftigt  under  de senaste\r\nåren,  trots den vikande konjunkturen.  Detta\r\ntyder enligt vår mening på att risken är stor\r\natt inflationstrycket  stiger ytterligare när\r\nkonjunkturen  så  småningom   vänder   uppåt,\r\nproduktionen ökar och olika kapacitetsbrister\r\ni  den  svenska ekonomin blir än mer tydliga.\r\nDen  långsiktiga   uthålliga   tillväxten   i\r\nSverige,   dvs.   den  tillväxttakt  som  den\r\nsvenska   ekonomin   kan   uppnå   utan   att\r\ninflationstrycket stiger,  uppgår i dagsläget\r\ntill      2-2,5 %,     enligt     Riksbankens\r\nbedömningar. I ett internationellt perspektiv\r\när  det  en låg siffra som enligt vår  mening\r\nvisar att  den  svenska  ekonomin  är i stort\r\nbehov av strukturreformer.\r\n\r\nVi anser att finans- och strukturpolitiken,\r\ndvs.  riksdag  och  regering,  måste  ta  ett\r\nbetydligt   större   ansvar   för  att  vidta\r\nåtgärder som höjer tillväxtpotentialen  i den\r\nsvenska  ekonomin  och ökar förutsättningarna\r\nför en långsiktigt hållbar  och  hög tillväxt\r\nutan  inflation.  För  att  öka den uthålliga\r\ntillväxttakten   krävs  en  rad  strukturella\r\nreformer  för  att  bl.a.   stärka  ekonomins\r\nutbudssida.  Skatterna  måste reformeras  och\r\nsänkas         och        bidrags-        och\r\ntransfereringssystemen    förändras.   Vidare\r\nmåste    lönebildningen    reformeras     och\r\narbetsmarknaden   göras   mer   flexibel.  En\r\ngenomtänkt strukturpolitik främjar tillväxten\r\noch  hjälper  Riksbanken att uppnå  målet  om\r\nprisstabilitet.  De  senaste  årens bristande\r\nstrukturpolitik     leder    till    stigande\r\ninflation,  stigande  räntor   och  en  sämre\r\nvälfärdsutveckling.\r\nEnligt  vår  mening  är det också  bara  en\r\ntillväxtfrämjande finanspolitik och en därmed\r\nhögre  tillväxtkraft i den  svenska  ekonomin\r\nsom kan  stärka  och  stabilisera  de senaste\r\nårens kraftigt fluktuerande kronkurs.\r\n\r\nVi  föreslår att riksdagen godkänner  vad  vi\r\nanfört  om  att finans- och strukturpolitiken\r\nmåste ta ett  större  ansvar  för  att minska\r\ninflationstrycket  och öka tillväxtkraften  i\r\nden  svenska  ekonomin.   Riksdagen  bifaller\r\ndärmed motion Fi8 yrkande 1.\r\n\r\n\r\n3. Offentliggörande av direktionens\r\nprotokoll, punkt 8 (m, fp, mp)\r\n\r\nav Fredrik Reinfeldt (m), Gunnar Axén (m),\r\nChrister  Nylander  (fp),  Tomas  Högström\r\n(m),  Gunnar  Nordmark   (fp)  och  Mikael\r\nJohansson (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 8\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad utskottet framför i reservation 3.\r\nDärmed bifaller riksdagen delvis motionerna\r\n2002/03:Fi8  av Fredrik Reinfeldt  m.fl.  (m)\r\nyrkande 4,\r\n2002/03:Fi209  av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m)\r\nyrkande 2 och\r\n2002/03:Fi265 av  Karin  Pilsäter  m.fl. (fp)\r\nyrkande 2.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nI    flertalet    länder   med   självständig\r\ncentralbank föreskrivs  i lag att protokollen\r\nfrån   centralbankens  direktionssammanträden\r\nskall offentliggöras.  I samband med reformen\r\nav    den   svenska   riksbanken    beslutade\r\nemellertid riksdagsmajoriteten att inte i lag\r\nföreskriva   en   sådan   skyldighet.   Detta\r\nmotiverades   med  att  det  visserligen  var\r\nvälkommet med ett  offentliggörande  men  att\r\ndet borde ankomma på direktionen att bestämma\r\ni   vilken   form  protokollen  skulle  göras\r\ntillgängliga.\r\n\r\nRiksbanken har  sedermera  frivilligt  valt\r\natt  -  med  allt kortare tidseftersläpning -\r\noffentliggöra  protokollen  från direktionens\r\nsammanträden.  Vi  kan  i  detta   sammanhang\r\nkonstatera     att     de    farhågor    från\r\nsekretessynpunkt som anfördes  mot  att  göra\r\nprotokollen  offentliga  har  visat  sig vara\r\nogrundade.  För  att ge stadga åt förfarandet\r\nanser  vi  därför  att  den  ordning  som  nu\r\ntillämpas  av  Riksbanken   bör  förankras  i\r\nriksbankslagen.\r\n\r\nVi  föreslår  att riksdagen tillkännager  för\r\nregeringen som sin mening vad vi anfört om en\r\nlagreglering    av    offentliggörandet    av\r\ndirektionens  protokoll.  Riksdagen  bifaller\r\ndärmed delvis motionerna Fi8 yrkande 4, Fi209\r\nyrkande 2 och Fi265 yrkande 2.\r\n\r\n\r\n4. Lagreglering av de offentliga\r\nutfrågningarna om Riksbanken, punkt 9\r\n(m, fp)\r\n\r\nav Fredrik Reinfeldt (m), Gunnar Axén (m),\r\nChrister Nylander (fp), Tomas Högström (m)\r\noch Gunnar Nordmark (fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 9\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin\r\nmening vad utskottet framför i reservation 4.\r\nDärmed bifaller riksdagen delvis motionerna\r\n2002/03:Fi8 av  Fredrik  Reinfeldt  m.fl. (m)\r\nyrkande 3,\r\n2002/03:Fi209 av Fredrik Reinfeldt m.fl.  (m)\r\nyrkande 1 och\r\n2002/03:Fi265  av  Karin Pilsäter  m.fl. (fp)\r\nyrkande 1.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi anser att rätten till offentlig utfrågning\r\nav      riksbankschefen     eller      övriga\r\ndirektionsmedlemmar    i    Riksbanken    bör\r\nlagregleras.\r\n\r\nEn  politiskt  oberoende centralbank är väl\r\nförenlig med - och  förutsätter - en effektiv\r\ndemokratisk insyn och  kontroll.  Den senaste\r\nriksbanksreformen  öppnade  också  för  flera\r\nmöjligheter    i    detta    syfte.   Däremot\r\ngenomfördes ingen lagreglering av rätten till\r\nutskottsutfrågning av Riksbanken.  I  stället\r\nhar    det   utvecklats   en   ordning,   där\r\nriksbankschefen  infinner sig i riksdagen för\r\nutfrågning av finansutskottet. Till en början\r\nhölls     utfrågningarna      vid      slutna\r\nutskottssammanträden, men på senare år har de\r\ntill övervägande del varit offentliga.\r\nVi konstaterar att det vid några tillfällen\r\ni          finansutskottet          förelegat\r\nmeningsskiljaktigheter    om    huruvida   en\r\nutfrågning   av  riksbankschefen  ska   göras\r\noffentlig   eller    ej.    För   att   säkra\r\nallmänhetens   insyn   bör   det   därför   i\r\nriksbankslagen skrivas in en rätt att avhålla\r\noffentliga       utskottsutfrågningar      av\r\nriksbankschefen         eller          övriga\r\ndirektionsmedlemmar i Riksbanken.\r\nVi föreslår att riksdagen tillkännager  för\r\nregeringen  som  sin  mening vad vi anfört om\r\nlagreglering av rätten  av  hålla  offentliga\r\nutskottsutfrågningar   med  företrädare   för\r\nRiksbanken. Riksdagen bifaller  därmed delvis\r\nmotionerna Fi8 yrkande 3, Fi209 yrkande 1 och\r\nFi265 yrkande 1.\r\n\r\n\r\nSärskilda yttranden\r\n\r\n\r\n\r\nUtskottets beredning av ärendet har föranlett\r\nföljande   särskilda  yttranden.  I  rubriken\r\nanges vilken  punkt i utskottets förslag till\r\nriksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.\r\n\r\n\r\n1. Lagreglering av principerna för\r\nRiksbankens inleveranser, punkt 6 (fp)\r\n\r\nav  Christer   Nylander  (fp)  och  Gunnar\r\nNordmark (fp).\r\n\r\nLiksom Moderata samlingspartiet  anser vi att\r\nformerna   för  Riksbankens  utdelning   till\r\nstaten   bör   finnas   reglerade   i   lagen\r\n(1988:1385) om Sveriges  riksbank.  De mycket\r\nbetydande   extrautdelningar  som  Riksbanken\r\ntvingades göra  såväl 2001 som 2002 visar att\r\ndetta är nödvändigt. Utformningen av en sådan\r\nreglering är emellertid  avhängig utgången av\r\nhöstens  folkomröstning  om  EMU.  Vi  avstår\r\ndärför från att nu begära att frågan utreds.\r\n\r\n\r\n2. Offentliggörande av direktionens\r\nprotokoll, punkt 8 (v)\r\n\r\nav Lars Bäckström (v).\r\n\r\nVänsterpartiet anser att det är naturligt att\r\nprotokollen  från  direktionssammanträdena  i\r\nRiksbanken ska offentliggöras.  Vi har därför\r\ntidigare     biträtt     förslag    om    att\r\noffentliggörandet  av direktionens  protokoll\r\nbör regleras i riksbankslagen.\r\n\r\nDe senaste åren har  det dock utvecklats en\r\npraxis  där  Riksbanken  på  frivillig  basis\r\noffentligtgjort protokollen från direktionens\r\nsammanträden,  med  en  tidseftersläpning  på\r\nomkring två veckor. Protokollen  är  också så\r\nutformade att de fyller kraven på demokratisk\r\ninsyn   i  Riksbankens  verksamhet,  även  om\r\nprotokollen  sannolikt kan förbättras för att\r\nytterligare stärka insynen.\r\nTill  skillnad   från   vid   tidigare  års\r\nbehandling  av  frågan  anger  nu  utskottets\r\nmajoritet   i   sitt   ställningstagande  att\r\nutskottet är berett att överväga lagstiftning\r\nom det i framtiden visar sig att utvecklingen\r\ngår i en negativ riktning  vad  gäller  t.ex.\r\nkraven  på  demokratisk insyn och snabbhet  i\r\noffentliggörandet  av  protokollen.  Av denna\r\nanledning avstår jag nu från att framföra ett\r\neget yrkande i ärendet.\r\n\r\n3. Lagreglering av de offentliga\r\nutfrågningarna om Riksbanken, punkt 9\r\n(v)\r\n\r\nav Lars Bäckström (v).\r\n\r\nJag  anser  att  det är viktigt att riksdagen\r\ngenom    finansutskottet    löpande    kallar\r\nriksbankschefen   eller  andra  medlemmar  av\r\ndirektionen          till          offentliga\r\nutskottsutfrågningar.     Så     har    också\r\nregelmässigt skett under en följd  av  år.  I\r\nmotionsyrkande  föreslås att möjligheten till\r\nsådana utfrågningar ska lagfästas. Enligt min\r\nmening  finns också  skäl  att  överväga  ett\r\ndirekt stöd  i  lag  för  att genomföra dessa\r\noffentliga utskottsutfrågningar.\r\n\r\nTill   skillnad   från  vid  tidigare   års\r\nbehandling   av   frågan   anger    dock   nu\r\nutskottets majoritet i sitt ställningstagande\r\natt utskottet är berett att vidta åtgärder om\r\ndet i framtiden skulle  visa sig svårt att få\r\nriksbankschefen          eller         övriga\r\ndirektionsmedlemmar  att delta  i  utskottets\r\noffentliga utfrågningar.  Av  denna anledning\r\nväljer  jag att för tillfället inte  framföra\r\nnågot eget yrkande i ärendet.\r\nBilaga 1\r\n\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\n\r\n\r\n\r\nÅrsredovisning för Sveriges\r\nriksbank för räkenskapsåret 2002\r\n\r\n\r\nI    redogörelse     2002/03:RB1     föreslår\r\nRiksbankens     direktion    att    riksdagen\r\nfastställer Riksbankens  resultaträkning  och\r\nbalansräkning enligt förslaget.\r\n\r\n\r\nFullmäktiges i Riksbanken\r\nförslag till disposition av\r\nRiksbankens vinst för\r\nräkenskapsåret 2002 m.m.\r\n\r\n\r\nI förslag 2002/03:RB2 föreslår fullmäktige  i\r\nRiksbanken  att  riksdagen antar fullmäktiges\r\nförslag om att resultatet  för  2002  på  -71\r\nmiljoner kronor disponeras på följande sätt:\r\n\r\nTill    statsverket   inlevereras   (enligt\r\nvinstdispositionsprincipen)               7\r\n500 mkr\r\nFrån Riksbankens  dispositionsfond  förs-12\r\n387 mkr\r\nTill   Riksbankens   resultatutjämningsfond\r\nförs                                      4\r\n816 mkr\r\n\r\nRiksdagens revisorers berättelse\r\növer granskningen av Riksbankens\r\nverksamhet under år 2002\r\n\r\n\r\nI redogörelse 2002/03:RR5 tillstyrker\r\nRiksdagens revisorer följande.\r\n\r\n1. Riksdagen beviljar fullmäktige i\r\nRiksbanken ansvarsfrihet för verksamheten\r\nunder år 2002.\r\n2.\r\n3. Riksdagen beviljar direktionen i\r\nRiksbanken ansvarsfrihet för förvaltningen\r\nav Riksbanken under år 2002.\r\n4.\r\n5. Riksdagen fastställer Riksbankens\r\nresultaträkning och balansräkning för år\r\n2002.\r\n6.\r\n\r\nFöljdmotion med anledning av\r\nredogörelse RB1\r\n\r\n\r\n2002/03:Fi8 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):\r\n\r\n1. Riksdagen godkänner vad  i motionen anförs\r\nom    att   en   långsiktigt   framgångsrik\r\ninflationsbekämpning        kräver       en\r\nfinanspolitik  som  främjar  utbudssidan  i\r\nekonomin  och som underlättar för  både  en\r\nstabil valutakurs och en hög tillväxt.\r\n\r\n2. Riksdagen uppdrar åt riksdagsstyrelsen att\r\nutreda vad  i  motionen  anförs  om  att  i\r\nriksbankslagen  reglera vilka principer som\r\nskall  gälla för utdelning  av  Riksbankens\r\növerskott till staten.\r\n\r\n3.   Riksdagen    beslutar    att    det    i\r\nriksbankslagen    införs   en   rätt   till\r\nutskottsutfrågning.\r\n\r\n4.    Riksdagen   beslutar    att    det    i\r\nriksbankslagen     införs     regler     om\r\noffentliggörande av direktionens protokoll.\r\n\r\n\r\nMotioner från allmänna\r\nmotionstiden 2002\r\n\r\n\r\n2002/03:Fi209 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):\r\n\r\n1.  Riksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin mening vad i motionen anförs om att det\r\ni riksbankslagen  införs  en  föreskrift om\r\nrätt till utskottsutfrågning.\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager för regeringen  som\r\nsin mening vad i motionen anförs om att det\r\ni    riksbankslagen    införs   regler   om\r\noffentliggörande av direktionens protokoll.\r\n\r\n2002/03:Fi265 av Karin Pilsäter m.fl. (fp):\r\n\r\n1.    Riksdagen    beslutar   att    det    i\r\nriksbankslagen  införs  en  bestämmelse  om\r\noffentliga   utfrågningar    i   riksdagens\r\nutskott.\r\n\r\n2.    Riksdagen   beslutar   att   det    i\r\nriksbankslagen   införs   en  bestämmelse  om\r\noffentliggörande  av direktionens  protokoll,\r\nefter  möjlighet till  viss  fördröjning,  av\r\ndirektionens protokoll.</pre><pre></pre><pre></pre><pre>\r\nBilaga 2\r\n\r\n\r\nResultaträkning\r\n\r\n\r\n\r\nBalansräkning\r\n\r\n\r\n\r\nMiljoner kronor\r\n\r\nTillgångar\r\n\r\n2002-12-31          2001-12-31\r\n\r\n\r\n\r\nSkulder och eget kapital\r\n2002-12-31        2001-12-31\r\n\r\n\r\n\r\nBilaga 3\r\n\r\nFinansutskottets offentliga utfrågning\r\nom den aktuella\r\npenningpolitiken\r\n\r\n\r\n\r\nTid:  Tisdagen   den   18   mars   2003   kl.\r\n10.00-12.23\r\n\r\nLokal: Andrakammarsalen, Riksdagshuset östra\r\n\r\n\r\nInbjuden\r\n\r\n\r\nRiksbankschef Lars Heikensten\r\n\r\n\r\nDeltagande ledamöter\r\n\r\n\r\nSven-Erik Österberg (s), ordförande\r\n\r\nFredrik Reinfeldt (m), vice ordförande\r\n\r\nKarin Pilsäter (fp)\r\n\r\nMats Odell (kd)\r\n\r\nLars Bäckström (v)\r\n\r\nGunnar Axén (m)\r\n\r\nChrister Nylander (fp)\r\n\r\nLena Ek (c)\r\n\r\nHans Hoff (s)\r\n\r\nAgneta Gille (s)\r\n\r\nOlle Sandahl (kd)\r\n\r\nJörgen Johansson (c)\r\n\r\nFinansutskottets   offentliga  utfrågning  av\r\nriksbankschef Lars Heikensten\r\n\r\nOrdföranden:  Det  var  då  dags  att  starta\r\nfinansutskottets  sedvanliga   utfrågning  av\r\nriksbankschefen i samband med avlämnandet  av\r\ninflationsrapporten.    Jag    hälsar    Lars\r\nHeikensten speciellt välkommen. Han har varit\r\nhär  tidigare  i  utskottet  men inte i denna\r\nroll i samband med en inflationsrapport.  Det\r\när  debut.  Så  vi  vill  hälsa dig speciellt\r\nvälkommen till denna utfrågning.\r\n\r\nJag   hälsar  också  utskottets   ledamöter\r\nvälkomna,   åhörare,  medier  och  eventuella\r\nåhörare  som  följer   oss  via  den  mediala\r\nvärlden,   TV-apparater,  Internet   och   så\r\nvidare. Ni är  också  hjärtligt  välkomna hit\r\ntill dagens utfrågning.\r\nEn praktisk detalj är att vi kommer  att ha\r\nen  kaffepaus,  förmodligen  efter den första\r\nutskottsrundan. Det ligger då bra i tiden med\r\nen  kort  paus.  Vi  fortsätter därefter  med\r\nytterligare frågor.\r\n\r\nJag  vill  än en gång hälsa  Lars  Heikensten\r\nvälkommen hit.  Jag  lämnar  över talarstolen\r\ntill dig. Varsågod.\r\n\r\nRiksbankschef   Lars  Heikensten:   Tack   så\r\nmycket. Jag vill  börja  med  att  tacka  för\r\nmöjligheten     att     komma     hit    till\r\nfinansutskottet och tala om penningpolitiken.\r\nDet  är  trevligt  att  så  många  ledamöter,\r\njournalister  och andra har mött upp  en  dag\r\nsom  denna, då det  egentligen  finns  mycket\r\nannat att tänka på.\r\n\r\nDet  är  första  gången  jag  kommer  hit i\r\negenskap  av  riksbankschef för att diskutera\r\npenningpolitiken,   som  Sven-Erik  Österberg\r\nnämnde.  Jag  har  sett   fram   emot   detta\r\nsammanträde  med  er som ju är vår ägare. Jag\r\nska  göra  vad jag kan  för  att  ge  er  den\r\ninformation som ni vill ha och behöver.\r\nUrsprungligen           kom           dessa\r\nutskottssammanträden till på Riksbankens eget\r\ninitiativ.   Det  var  ett  uttryck  för  den\r\nsträvan  som har  funnits  i  Riksbanken  att\r\nlägga en god  grund  för  en  bra  och  öppen\r\ndiskussion  om  penningpolitiken i samhället.\r\nDet är en strävan  som  sedermera  har kommit\r\natt   ta   sig   många  andra  uttryck:  allt\r\nfylligare  inflationsrapporter,   en   tydlig\r\nhandlingsregel     som     vi     följer    i\r\npenningpolitiken  och som kan utvärderas,  de\r\nöppna diskussionsprotokollen och så vidare.\r\nJag tycker att det  är  extra  viktigt  att\r\nutskottet  har bra möjligheter att följa våra\r\növerväganden  i  den  situation  som  vi  har\r\nkommit  i  efter  1998-99  då  lagstiftningen\r\ngivit  oss  en självständig ställning.  Dessa\r\nsammanträden  är  särskilt centrala, eftersom\r\nde  visar  den  tydliga  koppling  som  finns\r\nmellan  oss  och de  i  Sverige  demokratiskt\r\nvalda organen.  Dessa  möten  åskådliggör att\r\nRiksbanken   inte   verkar   i  något   slags\r\ndemokratiskt  vakuum, som man ibland  kan  få\r\nett intryck av i den allmänna debatten.\r\nLäget  i  världsekonomin  och  den  svenska\r\nekonomin präglas  naturligtvis  just nu av en\r\noro  och  osäkerhet  som  hänger  samman  med\r\nIrakfrågan.  Vad  världens centralbanker  kan\r\ngöra  i  detta  läge  är  att  fortsätta  att\r\nbedriva sin penningpolitik  på ett konsekvent\r\nsätt  för  att  därigenom i varje  fall  inte\r\nbidra till att spä  på  osäkerheten eller öka\r\npessimismen. Om aktörerna  på  de finansiella\r\nmarknaderna för några år sedan kan  sägas  ha\r\nvisat  en  överdriven vilja att ta risker och\r\nen också ganska överdriven optimism finns det\r\ni dag tecken  åt  andra  hållet, framför allt\r\nkanske när man läser rubriker  i  medier  och\r\nlyssnar     till     olika    bedömare    och\r\nmarknadsaktörer. Centralbankerna  bör försöka\r\nbalansera   detta   genom   att  upprätthålla\r\ntrovärdigheten för prisstabiliteten och genom\r\natt      säkra     ett     väl     fungerande\r\nbetalningssystem.\r\nRiksbanken  strävar  efter  att  bedriva en\r\npenningpolitik  som  är  tydlig och trovärdig\r\noch som är allmänt accepterad i Sverige, både\r\nav  allmänheten  och  av  aktörerna   på   de\r\nfinansiella   marknaderna.   Därför   har  vi\r\ndeklarerat     ett     explicit    mål    för\r\ninflationstakten och förklarat  att  vi under\r\nnormala omständigheter försöker att hålla oss\r\ntill  en enkel handlingsregel: Om prognoserna\r\nför inflationen  på  ett  till  två  års sikt\r\növerstiger  målet  höjer  vi  räntan och vice\r\nversa om prognoserna understiger målet. Denna\r\ntankeram  har  många  fördelar. Den  gör  det\r\nlättare   att   påverka   förväntningarna   i\r\nsamhället angående penningpolitiken  och, som\r\njag  tidigare  var  inne  på, den underlättar\r\nutvärderingar. Ett av syftena med dagens möte\r\när  att  diskutera  den  penningpolitik   som\r\nRiksbanken  har  bedrivit  tidigare.  Både vi\r\nsjälva  och  utomstående bedömare kan på  ett\r\nenklare sätt ta  ställning  till om politiken\r\när vettigt upplagd i förhållande  till målet,\r\nom de prognoser som vi gör är rimliga  och om\r\nvi  följer  de  principer  som  vi själva har\r\ndeklarerat.\r\nI dag tänkte jag börja med att beskriva den\r\naktuella  penningpolitiska  situationen   och\r\nkommentera   det   beslut   som   Riksbankens\r\ndirektion  tog  i  går  om  räntan.  Därefter\r\ntänkte jag blicka tillbaka på utvecklingen de\r\nsenaste  åren.  Jag  börjar  med den aktuella\r\npenningpolitiken.\r\nInflationen      i      dag     överskrider\r\ninflationsmålet.  De senaste  tolv  månaderna\r\nhar inflationen, mätt  med  både  KPI  och de\r\nolika  mått  på den underliggande inflationen\r\nsom vi traditionellt har använt, till exempel\r\ndet så kallade  UND1X,  stigit  med över 3 %.\r\nNär  det  gäller  UND1X är den 3,3 %  närmare\r\nbestämt. Betyder detta  att  penningpolitiken\r\nvarit  för expansiv eller kanske  rentav  att\r\nräntan borde  höjas  i  denna situation? Nej,\r\ndet  gör det inte. Åtminstone  tror  inte  vi\r\ndet. Att  inflationen  gått  upp  de  senaste\r\nmånaderna beror på kraftiga prishöjningar  på\r\nett  fåtal av de komponenter som ingår i både\r\nKPI och  UND1X,  framför  allt  el  och olja.\r\nExklusive  energipriser har den underliggande\r\ninflationen   stigit   med  1,9 %  under  det\r\nsenaste  året,  det  vill  säga   den  ligger\r\nväldigt nära målet.\r\n\r\nUND1X med och utan energi\r\n\r\nÅrlig procentuell förändring\r\n\r\n\r\n\r\nKällor: SCB och Riksbanken\r\n\r\nDet  är  väl känt och allmänt accepterat  att\r\npenningpolitiken   inte  har  särskilt  stora\r\nomedelbara   effekter    på    den   aktuella\r\ninflationen.  Det  är en anledning  till  att\r\nräntan normalt inte sätts med hänsyn till vad\r\ninflationen är just i stunden utan med hänsyn\r\ntill  den  prognostiserade  inflationen,  den\r\nbedömning vi  gör av inflationen framöver. Om\r\nvi   hela   tiden   skulle    försöka   hålla\r\ninflationen nära målet skulle det  tvinga oss\r\ntill  mycket  stora  ränteförändringar.   Det\r\nskulle  i  sin  tur inte tjäna den ekonomiska\r\nutvecklingen    i   stort.    Detta    gäller\r\nnaturligtvis speciellt  om prishöjningarna är\r\nföljden  av  utbudsstörningar  som  samtidigt\r\nleder  till  högre   priser   och   en  lägre\r\nproduktion,  vilket  man  kan säga att dagens\r\nprishöjningar i huvudsak är.  Därför  är  det\r\nviktigt  att särskilja energiprishöjningarnas\r\neffekter från  effekterna  av  andra faktorer\r\nsom   har   påverkat  inflationen.  Låt   mig\r\nunderstryka att detta är helt i linje med det\r\nförtydligande  som Riksbanken offentliggjorde\r\ni början av 1999 kring hur penningpolitik med\r\ninflationsmål ska bedrivas.\r\n\r\nRiksbankens  bedömning   i   dag   är   att\r\nenergipriserna  på  ett  till  två  års  sikt\r\nkommer  att falla tillbaka till ungefär samma\r\nnivåer som prognostiserades före höjningarna.\r\nI den bedömningen ligger en liten trendmässig\r\nökning av elpriserna.\r\nDet är  ingen  enkel uppgift att bedöma hur\r\nmycket av en tillfällig uppgång i inflationen\r\nsom kan tänkas bli  mer  varaktig. Här spelar\r\nnaturligtvis konjunkturutvecklingen  en roll,\r\nbåde konjunkturutvecklingen i Sverige och den\r\ni omvärlden. Den osäkerhet som just nu  råder\r\ni  världsekonomin  gör det svårare än vanligt\r\natt tolka olika konjunkturindikatorer och att\r\nförutsäga  den  framtida   utvecklingen.  När\r\nsvaga siffror kommer in - det  har  kommit in\r\nsvaga  siffror  från  många håll under senare\r\ntid - är det svårt att veta om de är en följd\r\nav  att konjunkturuppgången  är  på  väg  att\r\nbromsas  upp  av  mer grundläggande skäl, som\r\ntill  exempel  att hushållen  vill  öka  sitt\r\nsparande nu för  att  kompensera  sig  för de\r\nförluster de har gjort när aktiepriserna  har\r\nfallit,  eller  om  det  bara  handlar  om en\r\nhandlingsförlamning i väntan på någon typ  av\r\nupplösning i Irakkrisen.\r\nBedömningarna    av   konjunkturläget   och\r\nnaturligtvis ännu mer av oljepriserna beror i\r\nhög grad på de antaganden  som  man nu gör om\r\nhur den säkerhetspolitiska situationen kommer\r\natt utvecklas. Låt mig innan jag  säger några\r\nord  om detta understryka det i och  för  sig\r\nalldeles  självklara  att med ett krig följer\r\nbetydligt mer än ekonomiska  konsekvenser  av\r\nden  typ  som  Riksbanken  har  anledning att\r\nfundera  över,  främst  ett  stort  mänskligt\r\nlidande.  Låt mig också säga att vi på  detta\r\nområde - när  det  gäller säkerhetspolitik  -\r\nnaturligtvis  är amatörer,  även  om  vi  har\r\nförsökt   att  använda   oss   av   de   goda\r\ninternationella  kontakter  vi har när vi har\r\nlagt fast bedömningen.\r\nI Riksbankens huvudscenario  antas  att  en\r\nlösning  nås  i  Irakkonflikten  som inte ger\r\nanledning    att   väsentligt   ompröva   den\r\ngrundläggande  bild  vi  har  av  en  gradvis\r\nåterhämtning i konjunkturen under de närmaste\r\nåren. De undersökningar som vi har gjort,  de\r\nsamtal vi har fört och de diskussioner vi har\r\nmedverkat i ger bilden att de makroekonomiska\r\nkonsekvenserna  av ett kort krig inte behöver\r\nbli så annorlunda  än de som skulle följa med\r\nen mer fredlig lösning.  I  denna  mening kan\r\nman säga att vårt huvudscenario är konsistent\r\neller  förenligt  med  bådadera, även om  ett\r\nkrig nu framstår som det  mest  sannolika.  I\r\ninflationsrapporten  utvecklar  vi  i en ruta\r\nhur  vi  värderar konsekvenserna av en  sämre\r\nutveckling  med  mer  dramatiska  förlopp och\r\nkanske  framför allt mer långvariga  förlopp,\r\nvilket naturligtvis inte kan uteslutas.\r\nJag var  tidigare  inne på att det under de\r\nsenaste  månaderna  har   kommit  in  en  del\r\nsvagare  indikatorer,  inte  minst   när  det\r\ngäller  utvecklingen  i  omvärlden. Det finns\r\ntecken på att återhämtningen  kan  komma  att\r\nbli mer utdragen än vi tidigare räknade med.\r\nJämfört  med  den  bedömning  vi  gjorde  i\r\ndecember  är  det  framför  allt utsikterna i\r\neuroområdet  som har försämrats.  Sammantaget\r\ngör vi bedömningen att tillväxten i omvärlden\r\nblir något lägre  än  vad  vi  trodde  när vi\r\ngjorde  vår  förra  publicerade bedömning och\r\ninflationsrapport   i   december.    Att   vi\r\nreviderat   vår   prognos  för  tillväxten  i\r\nomvärlden innebär också att vi räknar med ett\r\nnågot  mindre ansträngt  resursutnyttjande  i\r\nvärldsekonomin.\r\n\r\nConsensus  Forecasts  BNP-prognoser  för 2003\r\nför USA och euroområdet vid olika datum\r\n\r\nÅrlig procentuell förändring\r\n\r\n\r\n\r\nKälla: Consensus\r\n\r\nOvanstående bild visar att vi inte är ensamma\r\nom  att  ha  blivit  mer  pessimistiska.  Den\r\nåskådliggör     hur    BNP-prognoserna    för\r\ninnevarande  år  för   euroområdet,  och  för\r\nFörenta  staterna,  har  reviderats   ned  av\r\nvärldens  samlade  konjunkturbedömare. Bilden\r\när gjord på basis av  en  sammanställning som\r\ngörs   av   en  firma  som  heter   Consensus\r\nForecast.\r\n\r\nDen  något långsammare  återhämtningen  för\r\nvärldsekonomin    får    naturligtvis   också\r\nåterverkningar på utvecklingen  i Sverige. Vi\r\nhar länge klarat oss förhållandevis  väl. Det\r\nhör i huvudsak samman med att vi har haft  en\r\nmycket  expansiv  finanspolitik under ett par\r\når. Vi har dessutom  haft  en  relativt  svag\r\nväxelkurs.  Tillväxten  i  år  väntas  nu bli\r\nlägre   än   i   fjol   och  nästan  en  halv\r\nprocentenhet lägre än vad  vi  räknade  med i\r\ndecember: 1,7 % i stället för 2,1 %.\r\nDetta får till följd att vi även räknar med\r\natt  det  under  de kommande åren finns något\r\nmer lediga resurser i den svenska ekonomin än\r\nvad vi tidigare utgått  från.  Vår prognos av\r\nresursutnyttjandet  har  också  i  någon  mån\r\npåverkats  av de revideringar som Statistiska\r\ncentralbyrån      nyligen      gjorde      av\r\nnationalräkenskaperna.   De   tyder   på  att\r\nproduktivitetstillväxten    i   den   svenska\r\nekonomin  varit  högre  än tidigare  beräknat\r\nunder större delen av 1990-talet. Det tyder i\r\nsin   tur   på   att  ekonomins   långsiktiga\r\npotentiella tillväxttakt  möjligen  kan  vara\r\nnågot  högre  än  vad  vi  räknade  med i vår\r\nsenaste bedömning.\r\n\r\nTabell 6. Försörjningsbalans i huvudscenariot\r\n\r\nÅrlig procentuell förändring\r\n\r\n\r\n\r\nKällor: SCB och Riksbanken\r\n\r\nSkattade produktionsgap enligt tre metoder\r\n\r\nProcent av potentiell BNP\r\n\r\n\r\n\r\nKällor: SCB och Riksbanken\r\n\r\nSammanfattningsvis  kan  jag  konstatera  att\r\nkonjunkturbilden i omvärlden och i Sverige är\r\nlikartad i den meningen att det  tycks finnas\r\nen  del  lediga  resurser  och att tillväxten\r\ninte  kommer  att  överstiga den  långsiktigt\r\nmöjliga under de närmaste  åren. Den bild som\r\nOve    Nilsson    nu    lägger    på    visar\r\nresursutnyttjandet  för  Sverige mätt med det\r\nså kallade produktionsgapet. Jag skulle kunna\r\nha lagt på motsvarande bilder för euroområdet\r\noch Förenta staterna. Då skulle  man  ha sett\r\natt  det  där  enligt  vår  bedömning  är mer\r\nlediga  resurser  än vad det är i den svenska\r\nekonomin. Men i vårt  fall  kan  man  se  att\r\nresursutnyttjandet har minskat på senare tid,\r\näven  om  vi  ligger  relativt nära ett fullt\r\nresursutnyttjande.\r\n\r\nUtvecklingen just nu  dämpas,  som  vi  har\r\nvarit  inne  på tidigare, av oron kring Irak.\r\nDet råder också  en  stor  osäkerhet  om  hur\r\nstora  anpassningar  som  återstår  efter den\r\ntidigare    mycket   kraftiga   uppgången   i\r\naktiepriserna  och andra tillgångspriser, men\r\nockså efter de stora  investeringar  som  har\r\ngjorts  inte  minst  inom telekomsektorn. Det\r\nfinns siffror som talar  för att merparten av\r\ndessa anpassningar är avklarade,  men  bilden\r\när  inte entydig. Samtidigt pågår, efter  vad\r\nman kan  förstå,  en  återhämtning  på  många\r\nhåll,  inte  minst  i  Sverige, efter vad som\r\nmåste   betraktas   som   en   ganska    mild\r\navmattning.   Våra   prognoser  pekar  på  en\r\ngenomsnittlig BNP-tillväxt  under de närmaste\r\nåren  som  ligger  i  närheten av  2-2½.  Det\r\nbedömer  vi  vara  i  linje   med   ekonomins\r\nlångsiktigt       hållbara      tillväxttakt.\r\nResursutnyttjandet    väntas    därför   inte\r\nförändras  så mycket under de närmaste  åren.\r\nDet  innebär   också   att   konjunktur-  och\r\narbetsmarknadsläget inte förväntas  komma att\r\nutöva något större tryck på priser och  löner\r\njust nu eller under de närmaste åren.\r\nLåt  mig  som  alltid  i  dessa  sammanhang\r\nunderstryka att utvecklingen naturligtvis kan\r\nkomma  att följa helt andra banor än  vad  vi\r\nhar räknat  med  i  vårt  huvudscenario.  Det\r\nkanske  i  sin tur får påtagliga konsekvenser\r\nför inflationen  både  uppåt  och  nedåt. Den\r\nnedåtrisk  som  vi  främst  oroar oss för  är\r\nkopplad      till     den     internationella\r\nutvecklingen.   Inte   minst  utvecklingen  i\r\neuroområdet  inger bekymmer.  Där  finns  det\r\nproblem  som  kan   leda   till   en  svagare\r\nutveckling.   Uppåtriskerna   hänger   kanske\r\nfrämst  samman med den inhemska utvecklingen,\r\npris-   och    lönebildningen    i   Sverige.\r\nEnergipriserna   pressar   naturligtvis   upp\r\nkostnaderna i andra delar av ekonomin och kan\r\npå  så  sätt  spridas  vidare. De  kan  också\r\npåverka   förväntningarna    så    att   både\r\nprissättare  och  de som förhandlar om  löner\r\nkan     vilja     kompensera      sig     för\r\nprisutvecklingen.    Vi    står    inför   en\r\navtalsrörelse till hösten som även utan detta\r\nriskerar   att   bli   komplicerad   och  som\r\nsamtidigt  kommer att spela en helt avgörande\r\nroll  för utvecklingen  i  Sverige  under  de\r\nnärmaste  åren.  Sammantaget  har vi landat i\r\nbedömningen att riskbilden är neutral. Vi ser\r\nungefär    lika    stora   risker   för   att\r\ninflationsbanan    i    vårt    huvudscenario\r\nunderskrids som att den överskrids.\r\nEftersom  jag  inte  nämnde   det  när  jag\r\ndiskuterade  riskbilden kanske jag  ska  säga\r\natt den säkerhetspolitiska utvecklingen också\r\när    en    risk    i    sammanhanget.     Ur\r\ninflationssynpunkt  är  effekterna  dock inte\r\nentydiga. En trolig effekt på kort sikt är ju\r\nen  rejäl ytterligare uppgång i oljepriserna,\r\ni varje  fall om det blir ett mer komplicerat\r\nkrigsförlopp.  Det  innebär  då  ett  hot mot\r\ninflationen  på  kort  sikt. Samtidigt bidrar\r\noljeprisuppgången till att dämpa efterfrågan.\r\nHushållen får mindre inkomster, kan man säga,\r\noch företagen får lägre vinster. Det påverkar\r\ni vinter konjunkturen och  i förlängningen på\r\nså vis inflationen.\r\n\r\nUND1X-inflationen med osäkerhetsintervall\r\n\r\nÅrlig procentuell förändring\r\n\r\n\r\n\r\nKällor: SCB och Riksbanken\r\n\r\nRiksbankens  sammantagna  bedömning   är  att\r\ninflationen  mätt  med det mått som på senare\r\ntid har väglett politiken, UND1X, på ett till\r\ntvå års sikt kommer  att  underskrida  målet.\r\nDet   kan  ni  se  av  bilden.  Vid  det  här\r\ntillfället   är  bilden  mer  komplicerad  än\r\nvanligt. UND1X-siffran  i  sig  talar för att\r\nreporäntan  bör  sänkas. Men en viktig  orsak\r\ntill att målet underskrids  på  ett  till två\r\nårs sikt är att el- och oljepriserna beräknas\r\nfalla ganska kraftigt från dagens höga nivåer\r\noch  att det tenderar att påverka inflationen\r\ni det tidsperspektiv som vi nu tittar på, ett\r\ntill två  år  framåt.  Lika  lite  som vi har\r\nanledning  att  i penningpolitiken direkt  ta\r\nhänsyn till den prisuppgång  som nu har skett\r\npå  kort  sikt  av olje- och elpriserna  lika\r\nlite  har  vi  anledning   att  väga  in  det\r\nkraftiga prisfall som kommer framöver. Det är\r\nden     underliggande     mer    trendmässiga\r\nutvecklingen av inflationen  som  måste stå i\r\nfokus     för    politiken.    Rensad    från\r\nenergipriserna  kan  man säga att inflationen\r\när ungefär i linje med  vårt  mål  på två års\r\nsikt.\r\n\r\nVi  har  gjort bedömningen att de prognoser\r\nför   inflationen     som    presenteras    i\r\ninflationsrapporten  ger  ett  utrymme för en\r\nsänkning     av     reporäntan    med    0,25\r\nprocentenheter.  Det är  det  beslut  vi  har\r\noffentliggjort tidigare  i dag och tog i går.\r\nEn viktig omständighet som påverkade beslutet\r\nvar  den  oro och osäkerhet  som  nu  präglar\r\nvärldsekonomin och som riskerar att leda till\r\nen väsentligt  sämre  konjunkturutveckling än\r\nvad vi har i huvudscenariot,  inte  minst  på\r\nkort   sikt.   Hur   vi  kommer  att  utforma\r\npenningpolitiken  framöver   är  i  dagsläget\r\nsvårt  att  bedöma.  Det  kommer naturligtvis\r\nbland  annat  att  bero  på  hur   Irakkrisen\r\nutvecklas  och  vilka effekter den i sin  tur\r\nkan få på det allmänekonomiska  läget  och på\r\ninflationsutsikterna.\r\n\r\nLåt mig säga ytterligare en sak innan jag går\r\növer till att diskutera historien, de senaste\r\nårens inflationsutveckling. Vilket beslut  om\r\nreporäntan  som  vi  bedömer vara lämpligt är\r\nalltid avhängigt av vilken  bedömning  vi gör\r\nav  den ekonomiska politiken i stort. Vi  gör\r\nprognoser på växelkurser. Vi gör prognoser på\r\ninternationell  efterfrågan.  Vi  måste också\r\ngöra   prognoser   på   finanspolitiken   som\r\npåverkar  hushållens  konsumtion,  företagens\r\nagerande och så vidare. Under senare  tid har\r\ndet  höjts röster för att det i det nuvarande\r\nläget  skulle  vara lämpligt att motverka den\r\nförsvagning   eller    de    tendenser   till\r\nförsvagningar  som vi ser i ekonomin  med  en\r\nmer expansivt inriktad  finanspolitik. En del\r\ndebattörer  menar  till och  med  att  det  i\r\ndagsläget skulle vara  önskvärt att ge upp de\r\nprinciper  som väglett budgetpolitiken  under\r\nsenare år med  utgiftstak  och överskottsmål.\r\nDet kommer säkert inte som någon överraskning\r\nför er att jag inte tror ett  dugg på det. Om\r\ndet finns ett kortsiktigt manöverutrymme  för\r\nden  ekonomiska politiken, och det är möjligt\r\natt höja tillväxten och sysselsättningen utan\r\natt inflationsmålet  skulle  hotas,  bör  ett\r\nsådant    utrymme   tillvaratas   genom   att\r\nreporäntan     sänks.    Att    släppa    det\r\nfinanspolitiska   regelverket   när  det  för\r\nförsta gången under de här åren kan komma att\r\ntestas rejält skulle sända en mycket  negativ\r\nsignal  till alla dem som bedömer den svenska\r\nekonomiska utvecklingen. Det skulle i sin tur\r\nriskera  att   få   direkt   kontraproduktiva\r\neffekter för ränteutvecklingen och därmed för\r\nden ekonomiska utvecklingen i stort.\r\n\r\nR12.  Prognosbanor för UND1X-inflationen  och\r\nutfall\r\n\r\nÅrlig procentuell förändring\r\n\r\n\r\n\r\nKällor: SCB och Riksbanken\r\nLåt   mig    gå    vidare    och   kommentera\r\npenningpolitiken under de gångna åren. Det är\r\nju    en    av    avsikterna   med   de   här\r\nutskottssammanträdena  på  våren  att  vi ska\r\ngöra   det.    Som   underlag  för  en  sådan\r\ndiskussion  finns  det  ett   appendix   till\r\ninflationsrapporten.\r\nFokus  i  min  diskussion  kommer  att vara\r\ninställt på den senare delen av denna period,\r\nden   senare   delen   av   åren   2000-2002.\r\nAnledningen  till  det  är  att  ni  hade  en\r\ndiskussion   här   i   utskottet   med  Urban\r\nBäckström förra året om utvecklingen 2001.\r\nDet  framgår  tydligt  av  denna  bild  att\r\ninflationen  hamnade  över målet under  andra\r\nhälften av 2001 och första  halvan  av  2002.\r\nDet  hade  i  stor  utsträckning att göra med\r\nutbudsstörningar liknande dem som vi upplever\r\ni  dag.  Bilden var mer  komplex  då  på  det\r\nsättet att det var flera olika varukategorier\r\nsom steg än vad det är nu. Livsmedelspriserna\r\nsteg till  följd av galna ko-sjukan, mul- och\r\nklövsjuka,  höjda   priser   på   frukt   och\r\ngrönsaker  och så vidare. Det skedde också en\r\nuppgång av elpriserna och oljepriserna.\r\nVi gjorde då bedömningen, men kände oss nog\r\nmer osäkra vid  den  tidpunkten än i dag, att\r\ndessa  prishöjningar i  allt  väsentligt  var\r\ntillfälliga  och att inflationen snart skulle\r\nkomma att gå ned.\r\nDet visade sig  också  bli  fallet.  Och  i\r\ndenna  mening  var  inte  inflationsuppgången\r\n2001    något    allvarligt    problem    för\r\npenningpolitiken. Men inflationen  steg också\r\nrensad  för mat och energi. Det tycks  alltså\r\nha funnits  en stigande trend i olika mått på\r\nden underliggande  inflationen från början av\r\n1999 fram till början  av  2002.  I efterhand\r\nhar  det  visat sig att Riksbanken och  andra\r\nprognosmakare,  när vi gjorde prognoserna för\r\n2002, under 2000  och 2001, överskattade BNP-\r\ntillväxten. Det var så att säga innan bubblan\r\nhade spruckit, och  de flesta såg framför sig\r\nen   något   starkare   tillväxt.   Samtidigt\r\nunderskattade vi inflationen.  Den blev högre\r\ntrots att tillväxten blev lägre.  Kanske  var\r\nvi   något   för  optimistiska  om  ekonomins\r\nförmåga att växa  utan att inflationen skulle\r\nskjuta fart. Detta ska dock i så fall ses mot\r\nbakgrund  av  att prognoserna  tidigare  hade\r\nslagit fel åt det  andra hållet, när ekonomin\r\ni Sverige och i omvärlden växte mycket snabbt\r\nsamtidigt som inflationen  var  låg.  Gång på\r\ngång  hade  vi,  inte  minst  här  i Sverige,\r\nunderträffat inflationsmålet.\r\nDen  överraskande prisuppgången under  2001\r\nkom att påverka politiken. Även om Riksbanken\r\ngjorde bedömningen,  som  jag  sade tidigare,\r\noch   gjorde  den  redan  i  maj  2001,   att\r\nuppgången  i  allt väsentligt var tillfällig,\r\nkvarstod  en  oro   för   att  den  i  större\r\nutsträckning än vi räknat med  avspeglade att\r\nresursutnyttjandet  var  högt i ekonomin.  Vi\r\nkunde inte utesluta det. Och  när  det  fanns\r\ntecken  på  att inflationsförväntningarna var\r\npå väg att stiga  under  2001, under senvåren\r\neller  under  den tidiga sommaren,  samtidigt\r\nsom kronan försvagades, gjorde vi bedömningen\r\natt  det var nödvändigt  att  ingripa.  Bland\r\nannat  höjde  vi  då reporäntan med en kvarts\r\nprocentenhet i juli det året.\r\n\r\nEtt     par     månader     senare,     efter\r\nterrorattackerna  i  USA  den  11  september,\r\nvalde Riksbanken att sänka reporäntan med 0,5\r\nprocentenheter,  och det skedde i  ljuset  av\r\nförsämrade  konjunkturutsikter  under  senare\r\ndelen  av  sommaren   och   en  väntad  lägre\r\ninflation.   Några   ytterligare   sänkningar\r\ngenomförde  vi  inte.  Orsaken   var  att  en\r\nförsiktig  uppgång i konjunkturen förväntades\r\nframöver och  att resursutnyttjandet bedömdes\r\nvara relativt högt  i  den  svenska  ekonomin\r\ntrots  den  avmattning som vi såg tecken  på.\r\nJämfört med andra  länder var finanspolitiken\r\ni Sverige påtagligt  expansiv  samtidigt  som\r\nden  relativt  svaga  kronan gav draghjälp åt\r\nden svenska ekonomin.\r\n\r\nR11. Reporäntor för utvalda länder 1995-2003-\r\n04-08\r\n\r\nProcent\r\n\r\n\r\n\r\nKälla: Riksbanken\r\n\r\nUnder  2002  höjde  vi  reporäntan   vid  två\r\ntillfällen     med    0,25    procentenheter.\r\nBakgrunden var att  vi gjorde bedömningen att\r\nresursutnyttjandet fortfarande  var  relativt\r\nhögt  -  ni  kan  påminna  er  från  bilderna\r\ntidigare på produktionsgapet att vi ändå  har\r\nlegat  relativt högt under denna period - och\r\natt konjunkturen  i  det  perspektiv  som  vi\r\ninriktar  oss  på,  ett  till  två år framåt,\r\nväntades bli påtagligt starkare. Därmed fanns\r\ndet risker, enligt vårt sätt att se på saken,\r\nför att inflationen kunde komma att öka. Till\r\nbilden  hörde också att inflationen  var  hög\r\noch att det  kvarstod  en  osäkerhet, som jag\r\nvar  inne  på tidigare, om resursutnyttjandet\r\nkunde  vara ännu  mer  ansträngt  än  vad  vi\r\nräknade med.\r\n\r\nÅterhämtningen,  som syntes tydligt framför\r\nallt i siffrorna från  Förenta  Staterna, kom\r\nav  sig  i  kölvattnet av fortsatta  fall  på\r\nvärldens aktiebörser  under  sommaren i fjol.\r\nSamtidigt     bekräftades     den    tidigare\r\nbedömningen  att  inflationsuppgången   under\r\n2001   i   allt  väsentligt  var  tillfällig;\r\ninflationen  var nu, som vi hade räknat med i\r\nvårt huvudscenario - men som vi inte fullt ut\r\nhade kunnat lita  på  - åter i linje med vårt\r\nmål.    Och    det    minskade   naturligtvis\r\nosäkerheten          kring         eventuella\r\nspridningseffekter. I  ljuset av framför allt\r\ndessa två faktorer sänkte  vi  reporäntan två\r\ngånger under hösten 2002.\r\nDet   finns   både  viktiga  likheter   och\r\nskillnader mellan  situationen nu och den som\r\nrådde  under  2001.  Inflationen  har  stigit\r\nkraftigt  nu  som  då  till   följd  av  lätt\r\nurskiljbara  utbudsstörningar  med   vad  som\r\nantagligen   är   ganska   snabbt  övergående\r\neffekter.  Den  säkerhetspolitiska  oron  har\r\nockså funnits under  den  här tiden alltsedan\r\nden 11 september 2001. Men  det  finns  också\r\nskillnader.  Kronan  försvagades  i början av\r\n2001,  periodvis  ganska  dramatiskt,  vilket\r\ntillsammans   med   tendenser   till    högre\r\ninflationsförväntningar     föranledde     en\r\nräntehöjning.  Det  senaste  året  har kronan\r\nvarit  förhållandevis  stabil mot euron,  och\r\nden     har     förstärkts    mot    dollarn.\r\nFörväntningarna  om  konjunkturen  såg  också\r\nnågot annorlunda ut 2001. Fram till början av\r\nhösten var de flesta  inställda  på  att  det\r\nskulle bli en relativt snabb tillväxt och ett\r\nstigande   resursutnyttjande,  om  än  kanske\r\nnågot lägre  än  man hade räknat med något år\r\ndessförinnan. Men  i  dag  är förväntningarna\r\ninställda  på  ett  i  stort sett  oförändrat\r\nresursutnyttjande.  Därmed   är  inte  heller\r\ntrycket på priserna lika högt  så  länge inte\r\nnågra  andrahandseffekter  uppkommer  av   de\r\nenergiprishöjningar som vi har sett.\r\nLåt  mig  understryka ett par saker när det\r\ngäller utvärderingarna  av  penningpolitiken.\r\nFör det första har Riksbanken,  i  likhet med\r\nflera  andra  centralbanker,  valt  att  vara\r\nframåtblickande i sina beslut. Jag talade  om\r\ndetta  inledningsvis. Det framgår tydligt när\r\nden    faktiska     politiken     i     detta\r\nutvärderingsappendix    jämförs   med   enkla\r\nregelbaserade beslut där  vi  har jämfört vad\r\nvi  faktiskt har gjort med vilka  beslut  som\r\nman skulle  ha  fått  om  man hade haft några\r\nenkla  beslutsregler  som  utgår   från  till\r\nexempel   BNP-tillväxten   eller   från   den\r\naktuella  inflationen. Innebörden av detta är\r\nförstås att  prognoser  för  inflationen  och\r\nprognoser  för  BNP-tillväxten  blir  väldigt\r\navgörande för penningpolitiken, normalt  sett\r\nbetydligt  mer  avgörande  än de faktiska och\r\nobserverade tillväxttakterna.  En nackdel med\r\ndetta  upplägg  är  förstås att prognosmissar\r\nfår effekter på politiken.  Men en fördel som\r\nvi  anser  överväger  är att penningpolitiken\r\nkan bli mindre ryckig och mer förutsägbar och\r\ndärmed  också  mer  stabiliserande   för  den\r\nallmänna ekonomiska utvecklingen. Visst kunde\r\nvi  ha  höjt  räntan,  och  det  fanns de som\r\nargumenterade  för  det,  mer kraftfullt  när\r\ninflationen steg på grund av de höga mat- och\r\nenergipriserna under 2001.  Men hade det gett\r\nen  dämpning  av  inflationen  och   en   mer\r\nfördelaktig  utveckling av ekonomin? Det tror\r\ninte jag på.\r\nFör det andra  är  det  svårt  att göra och\r\nutvärdera  prognoser,  eftersom vår  bild  av\r\nhistorien  och dagsläget  ständigt  förändras\r\ntill följd bland  annat  av  revideringar  av\r\nstatistiken  och  det underlag som vi har att\r\nutgå från. De senaste revideringarna, som jag\r\nvar  inne  på  tidigare,   har  inneburit  en\r\nuppjustering  av  BNP och en uppjustering  av\r\nproduktiviteten   i  Sverige   för   perioden\r\n1993-2002. Riksbanken  gjorde  under 2000 och\r\n2001   bedömningen   att   det  fanns  lediga\r\nresurser i ekonomin och att inflationstrycket\r\ndärför   var   måttligt.  När  den   faktiska\r\ninflationen sedan steg såg vi oss tvungna att\r\nompröva denna bild,  och  vi  gjorde  en viss\r\njustering   i  vår  syn,  vilket  jag  nämnde\r\ntidigare, på  resursutnyttjandet.  Det  visar\r\nsig att de senaste siffrorna tyder på att den\r\nursprungliga bedömningen kanske ändå inte var\r\nså felaktig. Vad man kan säga om detta är att\r\ndet  är  viktigt  att inte ryckas med alltför\r\nmycket av den färskaste  statistiken  och att\r\nrita  nya trender som man följer på basis  av\r\nett par  månaders  utveckling,  något som jag\r\nför  övrigt tycker väl har åskådliggjorts  av\r\ndiskussionen  kring  den  nya ekonomin som vi\r\nhade för några år sedan.\r\n\r\nLåt mig avsluta med att understryka någonting\r\nsom jag nämnde inledningsvis. Vi i Riksbanken\r\nhar ambitionen att ge er i  utskottet  ett så\r\nbra  underlag som möjligt för era bedömningar\r\noch diskussioner.  Om  ni  har  önskemål  och\r\nsynpunkter  på  hur det underlagsmaterial bör\r\nse ut som ni får  för att kunna utvärdera oss\r\noch hur den information bör se ut som ni vill\r\nta del av vid den här  typen  av utfrågningar\r\neller  i  andra sammanhang då är  ni  väldigt\r\nvälkomna att  återkomma  till oss i precis de\r\nformer som ni själva väljer.  Vi ska göra vad\r\nvi kan för att möta era önskemål.\r\n\r\nOrdföranden:    Därmed    vill    jag   tacka\r\nriksbankschefen för hans inledningsanförande,\r\noch vi släpper då fram frågor från utskottets\r\nledamöter.\r\n\r\nHans  Hoff  (s): Trots att Riksbanken  i  dag\r\nsänker räntan  har  vi  i  Sverige  1 % högre\r\nränta   än   euroländerna.   Min  fråga  till\r\nriksbankschefen  blir: Vad är orsakerna  till\r\natt räntenivån i Sverige  är  så  pass mycket\r\nhögre?\r\n\r\nLars  Heikensten: Jag tror att det enkla  och\r\nsnabba  svaret  på  frågan  är  att skälet är\r\nskillnader i resursutnyttjandet,  hur  mycket\r\nlediga  resurser  som  finns.  I framför allt\r\nTyskland,  som ju är en väldigt stor  del  av\r\neuroområdet,   men  även  i  de  andra  stora\r\nländerna, Italien  och  Frankrike,  har det i\r\nflera år varit en svagare utveckling  än  hos\r\noss.  Och det är det som är det grundläggande\r\nskälet.\r\n\r\nHans Hoff  (s): Jag får tacka för det svaret.\r\nDet är nämligen  en  relativt  stor differens\r\nmellan euroländernas och Sveriges räntenivå i\r\ndag.\r\n\r\nJag skulle vilja ställa en uppföljande  fråga\r\ni   detta  sammanhang.  Den  handlar  om  den\r\nfolkomröstning  som vi står inför i höst, den\r\n14 september, och  som  handlar  om EMU. Blir\r\ndet ett ja kommer vi definitivt att  ha samma\r\nränta  som  de  övriga euroländerna. Men  vad\r\nhänder    om    det   blir    ett    nej    i\r\nfolkomröstningen?   Och  vad  är  Riksbankens\r\nbedömning av hur ett  nej  i folkomröstningen\r\nkommer att påverka den svenska räntan på kort\r\nsikt och på lite medellång sikt?\r\n\r\nLars Heikensten: Det är en svårare  fråga  än\r\nden  första.  Jag  kan börja med att säga att\r\nnär du förmodar att  ett  medlemskap  innebär\r\natt   det  blir  en  ränteanpassning  är  det\r\nnaturligtvis  korrekt.  Exakt  hur den kommer\r\natt gå till är en fråga som vi har  anledning\r\natt överväga i Riksbanken. En avvägning måste\r\nske  eftersom vi sannolikt kommer att  ha  en\r\nfast växelkurs.  Samtidigt är det viktigt att\r\nockså ta hänsyn till inflationsperspektiven i\r\nSverige.\r\n\r\nNär det gäller vad  som  händer  om vi står\r\nutanför  tror jag att detta i allt väsentligt\r\npå lite sikt  är  en fråga om hur vi värderar\r\ninflationsutsikterna  i  Sverige. Även om ECB\r\narbetar  på  ett  sätt som skiljer  sig  lite\r\ngrann från vårt sätt  är det ändå så att även\r\nde har ett fokus på inflationsutsikterna  och\r\nresursutnyttjandet   i   europeisk   ekonomi.\r\nDärför  är  det  väldigt svårt att säga något\r\nbestämt om hur skillnaden  mellan  oss kommer\r\natt utvecklas.\r\n\r\nSedan  har jag i andra sammanhang kommenterat\r\nhur   den   kortsiktiga   effekten   av   ett\r\neventuellt nej blir. Hur det kommer att se ut\r\nmåndagen  efter  folkomröstningen, om det var\r\ndet som du avsåg här, tror jag väldigt mycket\r\nberor på vad man trodde på fredagskvällen när\r\nfinansmarknaderna stängdes.\r\n\r\nFredrik Reinfeldt  (m):  Jag vill först hälsa\r\nLars Heikensten välkommen  i  den nya rollen.\r\nJag vill också tacka dig för att  du föredrog\r\npenningpolitiken  på det sätt som du  gjorde.\r\nJag tycker också, som du inledde med, att det\r\när  svårt att inte börja  med  Irak  och  den\r\nmycket  snart förestående krigsutveckling som\r\nvi står inför.  Och  det  är  svårt att ha en\r\nannan  bild än den som Riksbanken  har  kring\r\ndet     strikt      ekonomiska      i     den\r\nscenariebeskrivning      som      finns     i\r\ninflationsrapporten. Detta kan få ett kortare\r\neller ett längre förlopp. Och jag tror att ni\r\nganska korrekt har beskrivit ungefär  hur det\r\nskulle påverka.\r\n\r\nEn  väldigt  viktig  slutsats som ni gör  i\r\ntexten är att påpeka att  det inte ser ut som\r\npå  1970-talet. Att vi har växlat  bort  vårt\r\nstora  oljeberoende  gör  att  man  ändå  kan\r\nhoppas   att  det  inte  ska  få  så  väldigt\r\nallvarliga  följdförlopp  för  svensk ekonomi\r\nsom  det  kanske hade fått för 30  år  sedan.\r\nDetta leder  över lite grann på min fråga. På\r\ns. 15 finns det ett diagram som heter R 8 som\r\nvisar    en   prisbildningsmodell   för   den\r\nnordiska elmarknaden. Den tror jag är väldigt\r\nbetydelsefull  för  denna  inflationsrapport.\r\nFörståelsen  för   dagens   inflationsrapport\r\nbygger  mycket  på  att  man  accepterar   er\r\nbeskrivning  av att elprishöjningarna som har\r\nvarit mycket kraftiga  är tillfälliga. Annars\r\nskulle man ju hävda att  UND1X,  som  vi  har\r\nlärt  oss under senare tid och som är det som\r\nRiksbanken  följer,  egentligen signalerar en\r\nhelt  annan sak. Men man  säger  att  det  är\r\ntillfälligt  och  därför  lyfts det ut. Då är\r\ngrundfrågan hur tillfälligt  detta  är. Detta\r\nvisar  nämligen  det som vi har lärt oss  när\r\ndet gäller elpriserna, nämligen att vi har en\r\nsommar- och en vintermarknad.  Därför  är det\r\nrätt  att  när  man  går  mot  vår och sommar\r\nsjunker priserna. Det visar nämligen  att när\r\nvi  bara  behöver  vatten  och kärnkraft blir\r\npriserna   lägre.  Men  när  vintern   kommer\r\ntillkommer mycket  dyrare  elproduktion.  Här\r\nnämns  kolimport, gas och olja, och då stiger\r\npriserna. Det som Riksbanken och en del andra\r\nförståsigpåare  då gör är att ägna sig åt att\r\nprognostisera också  väderlek  och  inte bara\r\nsiffermaterial,  det vill säga att de  hävdar\r\natt det har varit  extrema väderförhållanden.\r\nJag  har  hört några gånger  nu  att  vi  har\r\nextrema väderförhållanden  i  Sverige och att\r\ndet var särskilt kallt i år. Det  har det för\r\növrigt  varit under flera vintrar nu.  Frågan\r\när när det extrema blir normalt.\r\n\r\nDet   finns    ju   en   betydande   risk   i\r\nelprissättningen  framöver.  Ni  nämner bland\r\nannat den lag som ska träda i kraft den 1 maj\r\noch   som  leder  till  ökningar.  Det  pågår\r\nförhandlingar  just  nu  om  Barsebäck 2. Det\r\nnämns som en randanmärkning här. Vi har också\r\ndet faktum att vi har en överenskommelse  med\r\nsittande  majoritet  som  tänker  ägna sig åt\r\nbetydande  grön  skatteväxling,  alltså   att\r\nfortsätta  att  prisa upp elpriserna som över\r\nhuvud taget inte  nämns.  I stället förs bara\r\nett  resonemang  om  vattentillgång  i  olika\r\nvattenmagasin.  Det  tycker  jag  känns  lite\r\nunderutvecklat.   För   att    förstå   denna\r\ninflationsrapport är det helt beroende av att\r\ndet ät tillfälligt. Där skulle jag  vilja  ha\r\nett  lite  fördjupat  resonemang  om  vad jag\r\ntycker  är  rätt  uppenbara  risker,  både av\r\npolitisk     karaktär     men     också    av\r\nväderlekskaraktär,  att  det  trots  allt  på\r\nvintermarknaden   kommer   att  återkomma  en\r\nganska hög prisnivå på el framöver.  Till det\r\nkanske Irakkrig och andra effekter tillkommer\r\nså  att  också oljepriset blir högt. Då  blir\r\ndet kanske lite grann en bedömning av hur man\r\nska se på ränteutvecklingen.\r\n\r\nLars Heikensten:  Det  känns  som  om Fredrik\r\nhåller på att locka in mig på ganska  minerad\r\nmark.  Det  kan  vara  en  reflexion  i denna\r\nfråga.\r\n\r\nDe    bedömningar    som    vi    gör    av\r\nprisutvecklingen  på  el  tror  jag är ganska\r\nnormala,  och  de är, såvitt jag förstår,  de\r\nsom görs på terminsmarknaderna.  Men  du  har\r\nrätt  i  att  det  inte  är  någonting som vi\r\nutvecklar  så mycket i rap-porten.  Men  inte\r\nminst med anledning  av  det som man har sett\r\nav energimarknaden i Förenta staterna kan jag\r\nkänna en viss oro för att  den struktur som i\r\ndag finns riskerar att inte  generera den typ\r\nav utbyggnad som man långsiktigt  kan behöva.\r\nDärmed  finns en del risker i detta  på  lite\r\nlängre sikt.\r\n\r\nDet finns  ett  inslag i den här debatten där\r\nman säger att det  från  elbolagens  sida  är\r\nnaturligt  att man ska ha samma avkastning på\r\ndenna verksamhet  som  man  ska  ha  på annan\r\nindustriell verksamhet. Det tycker inte  jag.\r\nDetta  är  en verksamhet av en annan karaktär\r\nsom är betydligt mer stabil. Det finns därför\r\ninte  alls  någon   anledning  att  acceptera\r\nargumentet  att  ett  elbolag  ska  ha  samma\r\navkastning som till exempel ett IT-företag.\r\n\r\nFredrik Reinfeldt (m):  Jag har också noterat\r\nskrivningen om normalavkastning,  och  det är\r\nväl ett riktigt påpekande.\r\n\r\nNär  det  gäller  just dessa politiska risker\r\nser man det som ni  i  basen  förutsätter. Ni\r\ntalar mycket om vattentillgång.  Men ni talar\r\nockså om att kärnkraftsbasen är betydelsefull\r\nför   det   låga   grundpriset.  Men  ni  kan\r\nnaturligtvis  inte  bedöma   det,    men  jag\r\nföreträder ett parti som inte är med i  dessa\r\nnattliga   förhandlingar.   Men   till   slut\r\npåverkar  det  ju om man tar bort den billiga\r\nproduktionen i basen  att  man  får in mer av\r\ndet som måste till vintertid, det  vill  säga\r\nden särskilt dyra elproduktionen. Jag förstår\r\natt  det  är svårt för riksbankschefen att gå\r\nin på sådana politiska processer. Men låt oss\r\nbara vara väldigt  tydliga när det gäller att\r\ndet betyder jättemycket för de prisresonemang\r\nsom  förs i denna inflationsrapport  vad  som\r\nkommer att hända med elpriset och oljepriset.\r\n\r\nLars Heikensten:  Jag  nämnde  i  en bisats i\r\nanförandet   att   vi   har   räknat  med  en\r\ntrendmässig uppgång av elpriset,  men  det är\r\ningen  dramatik  i detta i det tidsperspektiv\r\nvi har.\r\n\r\nSamtidigt vill jag  understryka att jag delar\r\nFredriks oro för den långsiktiga utvecklingen\r\npå denna marknad.\r\n\r\nKarin Pilsäter (fp):  Jag  kan förstå att det\r\nhar funnits bättre dagar än  just  i  går att\r\nsitta och försöka fatta detta beslut med  den\r\nenorma osäkerhet som råder just i dessa dagar\r\nom  vad  som kommer att hända i Irak. Det har\r\nju varit osäkert  väldigt  länge,  så  det är\r\ningen  nyhet  att  det  är  en internationell\r\nkris. Men just precis just nu  måste  det  ha\r\nvarit  extra  svårt  för  er  att  sätta  ned\r\nfötterna just i går.\r\n\r\nJag  tänkte  fråga  lite  grann  kring just\r\ndetta. Riksbankschefen sade att man  inte ska\r\nryckas  med av den färskaste statistiken  och\r\natt  det kan  ligga  ett  värde  i  att  vara\r\nförutsägbar  och  så vidare. Vid ett tidigare\r\ntillfälle före jul  sade  ni  att  ni lämnade\r\nräntan  oförändrad  men  flaggade redan  från\r\nbörjan för en omprövning väldigt snabbt.\r\n\r\nJag  undrar om riksbankschefen  kan  utveckla\r\nresonemanget   lite  grann  kring  detta?  Om\r\nkriget driver upp  oljepriserna, finns det då\r\nen risk för att man väldigt snabbt kommer att\r\nbehöva ändra räntan  eller  att  det går över\r\nväldigt fort och att det därför blir  fart på\r\nden internationella konjunkturen? Hur har  ni\r\nvärderat   risken  med  att  behöva  göra  en\r\nförändring   väldigt    snabbt   och   därmed\r\nryckigheten i förhållande  till vikten av att\r\nnu  verka  lugnande med en räntesänkning  som\r\nhar kommit i dag, alltså värderingen av denna\r\nryckighet och  osäkerhet kontra att lämna det\r\nbesked som ni lämnade i dag?\r\n\r\nLars  Heikensten:   Ofta   när   man   fattar\r\npenningpolitiska beslut - det ligger nästan i\r\ndet  sätt  som vi jobbar på - är beslutsläget\r\nganska öppet.  Det  hänger  samman med att vi\r\nkontinuerligt förändrar våra  bedömningar och\r\natt  verkligheten  normalt inte förändras  så\r\nväldigt snabbt. Det  ligger  implicit  i  din\r\nfråga  att man kunde ha tänkt sig att i detta\r\nläge låta  räntan  ligga  still.  Och  det är\r\nklart  att  det  i  och  för  sig  hade varit\r\nmöjligt.  Bedömningarna  ligger ju nära  2 %.\r\nVisst är det så.\r\n\r\nJag  tror också att mina  kolleger  kan  ha\r\nhaft lite  olika uppfattningar när det gäller\r\nexakt hur man vill argumentera i denna fråga.\r\nEn  av  de  tydligaste   uppåtriskerna  som\r\nfinns,  och  som  vi  lyfter  fram   i  olika\r\nsammanhang, är lönebildningen. Det är framför\r\nallt  en uppåtrisk, om du så vill, på ett-två\r\nårs sikt.  Det är svårt att tro att vi kommer\r\natt ha så väldigt  mycket  mer information på\r\nkort  sikt på det området annat  än  vad  som\r\nsammanhänger   med  konjunkturutvecklingen  i\r\nstort.\r\n\r\nPå kortare sikt, under de närmaste månaderna,\r\nhar i varje fall  jag  svårt  att  se vad som\r\nradikalt  skulle  kunna  skingra den oro  som\r\nfinns. Man kan visserligen säga, och det tror\r\njag,  och  jag  tror  också att  det  står  i\r\ntexten,  att  om det skulle  bli  en  väldigt\r\nsnabb upplösning  av  kriget är det klart att\r\nmycket talar för att man  kommer att få se en\r\nordentlig    reaktion   på   de   finansiella\r\nmarknaderna i  positiv riktning. Möjligen kan\r\nman säga att detta på kort sikt kan leda till\r\nett  påtagligt  större  stämningsomslag.  Men\r\nsamtidigt har vi  en osäkerhet därför att det\r\nfinns mer grundläggande  anpassningsproblem i\r\nbotten.  Och  innan vi vet huruvida  den  här\r\neventuella    uppgången,     den     positiva\r\nreaktionen, som eventuellt kommer på en,  två\r\neller  tre  månaders  sikt  är  någonting som\r\nverkligen    signalerar    att   konjunkturen\r\nfaktiskt  är på väg upp kommer  det  rimligen\r\natt ta längre tid. Så på kort sikt har jag en\r\nstörre oro för att det kommer information som\r\npekar nedåt.  Det hör till bilden, Karin, att\r\nman alltid kan säga att vi återkommer. Det är\r\nhela tiden så att  om det skulle visa sig att\r\nvi  faktiskt  ser  tydliga   tecken   på   en\r\nförstärkning  under det närmaste halvåret har\r\nvi ett antal tillfällen att återkomma.\r\n\r\nKarin  Pilsäter  (fp):  När  det  gäller  den\r\npsykologiska  effekten  av  osäkerhet  är det\r\nklart  att  om  det  blir en snabb lösning av\r\ndenna konflikt tror jag  att människor tar en\r\nräntehöjning  med  ganska  gott   jämnmod   i\r\nförhållande  till alternativet. Men det är en\r\nannan sak.\r\n\r\nDet finns väldigt mycket som jag skulle vilja\r\nfråga om. Men  jag  ska  ta upp en annan sak,\r\noch    det    gäller   statsfinanserna    och\r\nbudgettaket.  Riksbankschefen   tog   i  sitt\r\nanförande  upp  att detta verkligen sätts  på\r\nprov. På s. 18 har  ni också angett att denna\r\nbudgetosäkerhet skulle  kunna  ha  en negativ\r\neffekt  på  hushållen, det vill säga att  man\r\ninte vet vilka besparingar som kommer och var\r\nde  kommer att  hamna  och  hur  snabbt.  Jag\r\nförmodar  att  det  är  det som ni syftar på.\r\nSkulle du vilja sätta det i något samband med\r\nrisken   när  det  gäller  lönebildningen   -\r\nuppåtrisken  och Kommunals avtal? Kan du säga\r\nom det finns något  samband mellan risken för\r\nhushållens osäkerhet  här  och  den uppåtrisk\r\nsom finns när det gäller lönebildningen?\r\n\r\nLars   Heikensten:   Skatter   påverkar    ju\r\nlönebildningen,  om  jag  börjar i den ändan.\r\nDet finns belagt på lite olika  sätt, även om\r\nman  säkert  kan  diskutera säkerheten  i  de\r\nundersökningar som  finns.  Jag  tror att det\r\nfinns  anledning att tro att till exempel  en\r\nhögre kommunalskattehöjning - vi räknar med i\r\ngenomsnitt  20  öres  kommunalskattehöjningar\r\nunder innevarande år, och  vi  hade  60 förra\r\nåret  -  är  en  sådan faktor som kan påverka\r\nmänniskors           kravbild           inför\r\navtalsförhandlingar. Sedan  tror  jag att det\r\nändå    ytterst    är    efterfrågeläget   på\r\narbetsmarknaden  som  spelar  den  viktigaste\r\nrollen.\r\n\r\nMen   när   vi   talar   om   osäkerhet   i\r\nstatsfinanserna  i detta läge är det  snarare\r\nfokuserat på att det  finns  en möjlighet att\r\ndet blir en svagare ekonomisk  utveckling och\r\natt  en  svagare  ekonomisk  utveckling  helt\r\nenkelt    förstärker    de   statsfinansiella\r\nbekymren.   Ska   man   då  leva   upp   till\r\nregelverken,  vilket  vi anser  att  man  bör\r\ngöra,  får  man en negativ  efterfrågeeffekt.\r\nSamtidigt är  det  klart  att om man inte gör\r\ndet  leder  det till effekter  som  jag  tror\r\nlångsiktigt är kostsammare.\r\n\r\nLåt  mig  också   tillägga  något  om  Karins\r\nkommentar till det  som  jag  sade.  När  jag\r\nnämnde   april   så   utlovade  jag  inte  en\r\nräntehöjning   i  april  om   det   blir   en\r\nstabilisering i  Irak. Vi tar var dag som den\r\nkommer, och vi får  väl  se  vad som händer i\r\nolika avseenden. Jag vill säga  detta  så att\r\ningen  lämnar  detta  rum med föreställningen\r\natt   jag   har   signalerat   någonting   om\r\nframtiden, för det är i så fall ett misstag.\r\n\r\nOrdföranden:  Jag tror  att  vi  tolkade  dig\r\nrätt.\r\n\r\nMats Odell (kd):  Först  tackar  jag  för  en\r\nintressant genomgång av inflationsrapporten.\r\n\r\nDet   talades   tidigare  här  om  minerade\r\nområden,  och  jag  tänkte   följa  med  Lars\r\nHeikensten   ut   i   gränstrakterna   mellan\r\npenningpolitik och finanspolitik  som han tar\r\noss  ut  i i sitt anförande. På s. 4  i  hans\r\nanförande står det:\r\nOm     det    finns     ett     kortsiktigt\r\nmanöverutrymme,  och det är möjligt att få en\r\nhögre tillväxt och  sysselsättning  utan  att\r\ninflationsmålet  hotas, bör detta tillvaratas\r\ngenom att reporäntan  sänks.  Att  släppa det\r\nfinanspolitiska   regelverket  när  det   för\r\nförsta  gången  kan  komma  att  testas  igen\r\nskulle sända en mycket  negativ  signal  till\r\nalla  dem  som bedömer den svenska ekonomiska\r\nutvecklingen.\r\nHär kommer  man  ganska  nära  den bild som\r\nkamraterna       på      nej-sidan      inför\r\nfolkomröstningen vill  slå  vakt om, nämligen\r\natt  Riksbanken  ska  hålla  ett  skarpladdat\r\nvapen, inte bara mot arbetsmarknadens  parter\r\nutan   också   mot  dem  som  håller  på  med\r\nbudgetförhandlingar.  Jag  tycker att det här\r\när en intressant passus. Vi  är  ju  inte här\r\nför att göra det lätt för dig, Lars, utan  vi\r\nvill  ju  få  ut så mycket som möjligt av den\r\nhär utfrågningen.  Mot  den bakgrunden skulle\r\njag vilja ställa en fråga.\r\nUppstår dessa negativa signaler om man till\r\nexempel lastar över en del  av kostnaderna på\r\nen annan part, alltså saldoneutralt, men ändå\r\ntycker    att   man   får   ett   så   kallat\r\nreformutrymme   och   då   vidtar  ett  antal\r\nreformer?  Är detta den negativa  signal  där\r\ndet visar sig  att det hade varit ett misstag\r\natt sänka reporäntan  och att det, såvitt jag\r\nförstår,    därmed    skulle     komma    att\r\ntillrättaläggas på ett lämpligt sätt?\r\n\r\nDen  andra frågan handlar om ERM 2.  Jag  har\r\ninte läst  hela  inflationsrapporten, men jag\r\nhar  tittat  på olika  känsliga  avsnitt  som\r\nbland    annat   kallas    uppåtrisker    och\r\nnedåtrisker.  Det  finns  mycket som tyder på\r\natt vi har folkomröstning den  14  september.\r\nOch  en  möjlighet, risk, uppåt eller  nedåt,\r\nkan ju vara  att  det  blir  ett  ja.  Då ska\r\nSverige  ganska snart gå med i ERM 2, om  jag\r\nhar läst regeringens  propositioner rätt, och\r\nvi delar den uppfattningen. Min fråga är: Hur\r\nkommer det att påverka  Riksbankens  roll? Vi\r\nhar  ju  i  direkt teknisk mening ett problem\r\natt   både   plötsligt    styra    mot    ett\r\ninflationsmål  och  ett  växelkursmål för att\r\nhålla  den kurs som läggs fast.  Det  är  det\r\nena. Det  andra  är:  Vilken effekt kan detta\r\nförväntas få på inflationsutvecklingen?\r\n\r\nLars Heikensten: Jag börjar  med  den  första\r\nfrågan.  Jag  tror  inte  att min komparativa\r\nfördel  är att gissa hur marknadsaktörer  och\r\nandra  som   följer   ekonomin   reagerar  på\r\nenskilda  förslag. Mer allmänt kan  jag  säga\r\natt vi som  har  följt den svenska ekonomisk-\r\npolitiska  diskussionen   i   15   år,  eller\r\nnågonting sådant, vet ju en del om hur mycket\r\nmanöverutrymme  man  har  i olika situationer\r\noch hur det är beroende av  både  situationen\r\noch historien.\r\n\r\nVi  vet  att  marginalerna beror mycket  på\r\nutgångsläget. Nu  har  vi  ett antal år bakom\r\noss  där  vi till följd av en  ganska  strikt\r\nfinanspolitik,   och   dessutom   en  väldigt\r\nförmånlig allmänekonomisk utveckling,  har en\r\nhelt  annan  statsfinansiell situation än  vi\r\nhade för åtta-tio år sedan. Det ger möjlighet\r\natt tänja på gränserna ibland - en, två eller\r\ntre gånger. Men  jag  tror  inte  att det ger\r\nfull   frihet  i  längden.  Man  betalar   så\r\nsmåningom ett pris, hur mycket som sedan syns\r\ndirekt och  vad  det  beror på kan man alltid\r\ndiskutera.\r\nNär  nu Mats reste frågan  vill  jag  gärna\r\npassa på  att  säga  att  jag tror att vi har\r\nskaffat  oss  en överdrivet positiv  bild  av\r\nstatens finanser.  Vi  ska komma ihåg att den\r\nstatliga  skulden  inte  är  på  en  särskilt\r\nmycket  lägre  nivå  än  den  var   när   90-\r\ntalskrisen  inleddes.  Vi  har  inte  på  ett\r\nradikalt  sätt förändrat vår statsfinansiella\r\nsituation jämfört med något slags långsiktigt\r\nrimligt läge även om vi har gjort det jämfört\r\nmed den akuta kris där vi befann oss i början\r\nav 1990-talet.  Jag tror också att det skulle\r\nkunna  gå  att  leda  i  bevis  att  en  icke\r\noväsentlig del av  förbättringen  är en följd\r\nav  att vi har sålt ut, privatiserat  och  så\r\nvidare  när  det  gäller  statlig  egendom av\r\nolika   slag.   Därmed  är  inte  de  samlade\r\nreserverna så stora  som  man får ett intryck\r\nav   när   man  bara  tittar  på  finansiella\r\nskulden.  Om   jag   ska  referera  till  ett\r\nnärliggande exempel så  kan jag referera till\r\nde  20  miljarder  som Riksbanken  levererade\r\nförra året. Jag skulle  också kunna hitta ett\r\nantal exempel som befinner  sig  längre  bort\r\nfrån mitt eget verksamhetsfält.\r\nPoängen  är  alltså  att  man ska vara lite\r\nvaksam när det gäller att slå sig för bröstet\r\nmed   anledning   av   den   statsfinansiella\r\nsituationen. Det är viktigt att  beakta detta\r\noberoende av vilket ställningstagande man gör\r\ni  EMU-frågan, framför allt i ljuset  av  den\r\ndemografiska utvecklingen. Det här - den\r\noffentligfinansiella     utvecklingen     och\r\ndemografin  -  är  en fråga som jag gärna tar\r\nchansen att återkomma till i något sammanhang\r\nlängre fram. Jag tror  att vi i Riksbanken nu\r\nmåste ägna den lite mer  intresse  än  vad vi\r\nhar  gjort  under  några  år.  De  offentliga\r\nfinanserna  löper på ett annat sätt risk  att\r\npåverka utrymmet  för penningpolitiken än vad\r\nde  har gjort under  större  delen  av  andra\r\nhalvan av 90-talet.\r\nDen  andra  frågan handlade om ERM, som jag\r\nförstod det, och  vad  det  kan tänkas betyda\r\nför Riksbanken. Jag touchade  lite  grann vid\r\nden i samband med den fråga som Hans ställde.\r\nDet är som du säger - regeringen bestämmer om\r\nvi  ska  gå  med  i ERM eller inte. Vi deltar\r\naktivt i en diskussion  om  vad vi tror är en\r\nlämplig  anslutningskurs i det  sammanhanget.\r\nDet är också  en  diskussion  som  i hög grad\r\nkommer  att  behöva föras med våra europeiska\r\npartner.\r\nNär det sedan gäller hur man vill lägga upp\r\npenningpolitiken så är det viktigt att notera\r\natt  vi  får  ett   växelkursmål.  Det  finns\r\ndiskussioner om hur precist detta är - om hur\r\nbreda band man kan vilja  ha  och  så vidare.\r\nMen vi har ju också ett inflationsmål  därför\r\natt vi ska uppfylla konvergenskravet när  det\r\ngäller  inflationen. Vi har sagt att vi avser\r\natt fortsätta  publicera  inflationsprognoser\r\nunder perioden. Personligen tycker jag att vi\r\nbör fortsätta att göra det  även  om  Sverige\r\nskulle komma med i EMU. Vi bör göra det någon\r\neller  några gånger om året som underlag  för\r\nen bredare  ekonomisk-politisk  diskussion  i\r\nSverige.\r\nExakt  hur  vi  vill eller kommer att vilja\r\ngöra avvägningen mellan de här två målen vill\r\njag  inte gå in på i  det  här  sammanhanget.\r\nDock vill  jag  gärna säga att jag tycker att\r\nman    ibland    överdriver    problemet    i\r\ndiskussioner. Det  är  inte  konstigt att man\r\ngör det i Sverige, givet att vi har historien\r\nfrån  hösten  1992  bakom  oss.  Det  var  en\r\ntraumatisk upplevelse för de flesta  av  oss.\r\nMen man ska komma ihåg att situationen nu  är\r\nalldeles  annorlunda. Då hade vi tio år eller\r\nså bakom oss då vi var ekonomisk-politiskt ur\r\nkurs.  Då  följde  vi  också  en  helt  annan\r\nutveckling än  det Europa till vilket vi hade\r\nambitionen att vara  länkade. I dag har vi en\r\nungefär lika lång tidsperiod bakom oss där vi\r\nhar följt samma typ av  stabiliseringspolitik\r\noch  i  själva  verket  har  varit   väl   så\r\nframgångsrika  i  vissa avseenden som man har\r\nvarit nere i EMU:s  kärnländer.  Vi ser också\r\natt de länder som tidigare har gjort  den här\r\nresan egentligen inte har haft några bekymmer\r\natt tala om.\r\n\r\nI  grunden  handlar  det om att det finns  en\r\növertygelse om att den kurs som vi väljer när\r\nvi går in faktiskt är  den  kurs  som vi till\r\nslut ska ha när vi går med i EMU -  om det nu\r\nblir  ett  ja i folkomröstningen. Då är  inte\r\nspekulation  intressant  på  det sätt som den\r\nvar i den gamla situationen. Man  ska  alltså\r\nvara försiktig med att dra paralleller med  -\r\n92.\r\n\r\nMats Odell (kd): Du pratar om den kurs som vi\r\nväljer om vi går med i EMU när det gäller den\r\ntredje  fasen.  Men  skillnaden  är att vi då\r\nkommer  att  ha  den  kursen, och under  ERM-\r\nperioden ha en ränta som  av  allt  att  döma\r\nligger  minst  1 % högre. Sedan kommer den då\r\nplötsligt att sänkas.\r\n\r\nLåt   oss  ändå  fortsätta   promenaden   i\r\nminfälten   och   ta  upp  det  här  med  den\r\növerdrivna uppfattningen om statens finanser.\r\nVi har en annan diskussion  som  tangerar det\r\nhär,       nämligen      diskussionen      om\r\növerskottsmålen.  Det talas ofta om att samla\r\ni ladorna. Det är bara  det  att i de ladorna\r\nhar vi visserligen ganska mycket höbalar, men\r\nvi har lånat dem av andra. Om vi nu ska börja\r\nbetala tillbaka så kan det knappast  vara att\r\nsamla i ladorna.\r\n\r\nDet  finns  en  problematik  här som jag inte\r\nbegär att du ska svara rakt av  på.  Men  jag\r\nhar   läst   Riksbankens  remissvar  på  EMU-\r\nutredningen,     och      där      tas     de\r\nstabiliseringspolitiska     effekterna     av\r\nutrymmet  i  penningpolitiken  upp,  det vill\r\nsäga  överskottsmålen.  Det skulle ändå  vara\r\nintressant om du ville säga  något  om  denna\r\nheta potatis också.\r\n\r\nLars Heikensten: Apropå din avrundning av det\r\nförra  temat  vill  jag först säga att det är\r\nför tidigt att ha en  välgrundad  uppfattning\r\nom  hur man hanterar räntorna i en sådan  här\r\nsituation.   Det   beror   dels   på  en  del\r\nprincipiella      ställningstaganden      som\r\nRiksbanken  ännu  inte har gjort, som har att\r\ngöra  med  hur  vi  ser   på   växelkursmålet\r\nrelativt   inflationsmålet,   dels   på   den\r\nfaktiska   ekonomisk-politiska  utvecklingen.\r\nDet  finns länder,  exempelvis  Finland,  som\r\ngick med  i  EMU  och  som  valde  att mycket\r\nsnabbt sänka sin ränta ned till den  nivå som\r\nman  hade i de då centrala kärnländerna.  Det\r\nfinns också länder, till exempel Italien, som\r\nvid samma  tid  valde  att mycket länge ligga\r\nmed en rejäl räntedifferens.  Man gjorde helt\r\nenkelt  olika  bedömningar  av  vad  som  var\r\nklokt. Delvis tror jag att det hade  att göra\r\nmed  att Italien var ett land som länge  hade\r\nhaft en  hög  inflation,  och  man ville göra\r\nallt    man    kunde    för    att   få   ned\r\ninflationsförväntningarna. Men det finns fler\r\naspekter  på detta val än så. Det  är  alltså\r\nsvårt att ha  en alldeles bestämd uppfattning\r\nom detta nu.\r\n\r\nOm det andra kan man säga att det nu börjar\r\nbli mycket politik  i vår diskussion! Även om\r\ndenna  fråga  kan man naturligtvis  ha  olika\r\nuppfattningar också i Riksbanken, men jag har\r\ni olika sammanhang  sedan  lång  tid tillbaka\r\nargumenterat för att vi bör bemöda oss om att\r\nfortsätta förstärka statens finanser. Det var\r\ndet  här  som jag var inne på alldeles  nyss.\r\nJag har under  de år som jag har följt svensk\r\nekonomisk politik  aldrig varit i situationen\r\natt statens finanser  har  blivit för starka.\r\nJag är rätt trygg i förvissningen  om att jag\r\ninte  kommer  att  få uppleva den situationen\r\nframöver heller, måste jag säga.\r\n\r\nDet finns ingen anledning  att  ställa större\r\namorteringar på statsskulden emot andra typer\r\nav  åtgärder.  Det finns ingen anledning  att\r\nresonera  så  att   vi   inför   det  tydliga\r\nperspektivet  med en besvärligare demografisk\r\nsituation framför  oss måste välja, och säga:\r\nVi  kan inte förbättra  statens  finanser.  I\r\nstället  måste  vi  koncentrera  oss  på  att\r\nförbättra  förutsättningarna  för  att få ett\r\nbra  arbetskraftsutbud.  Jag tycker inte  att\r\ndet är någon naturlig problemformulering. Det\r\när  ganska  uppenbart  att man  behöver  göra\r\nbådadera  i  den  här  situationen.  Man  kan\r\nställa de här åtgärderna emot varandra så här\r\ni den politiska debatten,  om  man  vill, men\r\njag  tycker  att  det  är svårt att formulera\r\nproblemet  på  det  sättet   om  man  har  en\r\nekonomisk   utgångspunkt.  Bådadera   behövs,\r\nenligt min uppfattning.  Huruvida  man  sedan\r\nvill  lägga  de ökade offentliga medlen i den\r\nena eller den  andra  fonden,  eller  vad man\r\nvill kalla det, är en diskussion som jag inte\r\nvill ge mig in på. Men jag tror att det  hade\r\nvarit önskvärt att ha ett högre överskottsmål\r\nunder de år som vi har bakom oss, och det  är\r\nfortfarande  önskvärt att amortera mer enligt\r\nmin uppfattning.\r\n\r\nLars  Bäckström   (v):   Jag   ska   göra  en\r\nkommentar, och glädja Lars Heikensten med att\r\nLars  Bäckström  aldrig har trott att statens\r\nfinanser är överdrivet  goda.  Bägge  Lars  i\r\nförsamlingen   är   alltså   överens  på  den\r\npunkten.\r\n\r\nMen vi skulle ju inte tala om  de  gemensamma\r\nåsikterna,     utan     kanske     mer     om\r\nfrågeställningarna.  Jag  lyssnade  på svaret\r\ntill Hans Hoff. Jag har inte hunnit läsa  den\r\nhär tjocka boken, för den kom klockan nio och\r\njag läser långsamt. Men om jag förstod svaret\r\ntill  Hans  Hoff från Lars Heikensten rätt så\r\ninnebar det att  ja,  vi  har  högre  ränta i\r\nSverige  än i euroområdet på grund av att  vi\r\nhar   starkare    och   bättre   ekonomi   än\r\neuroområdet och på grund av att vi har mindre\r\nlediga resurser. Min  första  fråga är: Hörde\r\noch  förstod jag rätt? Man kan ju  höra  fel,\r\noch kanske  inte  heller  förstå. Det var min\r\nenkla fråga.\r\n\r\nLars  Heikensten:  Det har varit  en  svagare\r\nekonomisk tillväxt under några år i Tyskland,\r\nsom  jag  sade,  och även  i  Italien  och  i\r\nFrankrike. Det gör  att  man  i  dag har fler\r\nlediga resurser.\r\n\r\nLars Bäckström (v): Så det är helt  enkelt så\r\natt vi har högre ränta på grund av att vi har\r\nbättre ekonomi. Det var ju roligt att  vi har\r\nbättre ekonomi - det måste man säga!\r\n\r\nMin  nästa fråga är snarast ett batteri  av\r\nfrågor.  Det  står i rapporten och det sägs i\r\nföredragningen att man nog har missbedömt den\r\nlångsiktiga tillväxtpotentialen i Sverige och\r\natt man har fått  nytt  material  från SCB. I\r\nanförandet sägs det: Det tyder i sin  tur  på\r\natt    ekonomins    långsiktiga   potentiella\r\ntillväxttakt också kan  vara  något högre. Då\r\nundrar  vän  av  ordning  - så att  det  blir\r\nenkelt för den som läser protokollet  - högre\r\nän  vadå?  Hur  mycket  kommer  till  och hur\r\nmycket är det som vi ska lägga på? Det  är ju\r\nx  som ska läggas på y. Vad är då Riksbankens\r\nbedömning  av  pålägget,  och  vad är den nya\r\nnivå som ni från Riksbankens sida bedömer som\r\nlångsiktigt och uthålligt hållbart?\r\nNi  säger också att ni inte grundar  er  så\r\nmycket  på  aktuella  data  utan  mer  på  en\r\nlångsiktig  prognos.  Jag  hann  bläddra fram\r\ntill   s.  10  och  såg  att  ni  nu  bedömer\r\ntillväxttakten om två år. Men 2004 är ju inte\r\nens om två  år,  utan det är nästa år! Ni har\r\nreviderat ned UND1X  från 1,9 till 1,2 %. Det\r\när målstyrelsevariabeln. Målet är 2 %. Det är\r\nju   en  rejäl  nedrevidering   -   med   0,7\r\nprocentenheter! Det ligger långt under de två\r\nprocent   som   är   målvariabel.   Samtidigt\r\nredovisar  ni en ganska stigande arbetslöshet\r\noch säger att  ni  kanske  hade  underskattat\r\ntillväxtpotentialen.  Man  ska ju hålla  sina\r\nmål, och det ska vi göra. Jag  lovar! Men ska\r\ninte också Riksbanken hålla sina mål?\r\n\r\nDet  är viktigt att hålla sparmålet.  Men  vi\r\nhar ju  inget fast sparmål för varje år, utan\r\nvi sade 2 %  under  en  konjunkturcykel.  Har\r\nRiksbanken någon uppfattning om vad som är en\r\nrimlig  nivå på det offentliga sparandet just\r\nnu?\r\n\r\nLars Heikensten:  Låt mig börja med att lägga\r\npå en overheadbild  som visar just det som vi\r\npratade om tidigare.  Det  är  ett  sätt  att\r\nnärma sig det här med resursutnyttjandet. Där\r\nser  man  att  vi  antagligen  -  det  är vår\r\nbedömning    -    har    ett    lite    lägre\r\nresursutnyttjande.\r\n\r\nJag  ska  till  att  börja med hoppa på den\r\nfråga som Lars ställde sist.  Det  är möjligt\r\natt du får återkomma med någon fråga, för det\r\nblev  mycket  på en gång. Diagrammet finns  i\r\nrapporten,  och   där  finns  också  dels  en\r\nbedömning  av det faktiska  saldot,  dels  en\r\nbedömning av det strukturella saldot, där man\r\nhar    rensat    det     som     beror     på\r\nkonjunkturutvecklingen.  Om man säger att man\r\nhar 2 % över konjunkturcykeln  så  bör man ha\r\nungefär 2 % i ett läge där man har ett  fullt\r\nresursutnyttjande  i  ekonomin.  Det  här  är\r\nsvåra  saker,  och som jag var inne på vet vi\r\ninte ens från det  ena  året  till  det andra\r\nexakt var vi befinner oss.\r\nDe bedömningar som vi gör tyder ändå på att\r\nman  2005  skulle ha ett saldo som är ungefär\r\nplus 1% av BNP.  Det  skulle  man då ha efter\r\nett  par  år med hyfsad tillväxt  i  ekonomin\r\nenligt de här  bedömningarna,  men antagligen\r\nmed  aningen lediga resurser kvar.  Jag  tror\r\natt det  är  lite för lite om man långsiktigt\r\nska klara 2 %  över  cykeln.  Jag tror därför\r\natt man borde ha en högre ambitionsnivå än så\r\nom  man  i genomsnitt framöver ska  uppnå  de\r\nmålsatta två procenten.\r\nSom jag  antydde  tidigare så jobbar vi med\r\nde  här  sakerna. Men vi  har  inte  satt  av\r\nresurser för  att jobba på den detaljnivå som\r\nman kanske skulle  önska.  Sammanfattningsvis\r\när   detta   alltså   min   bild:  En   högre\r\nambitionsnivå skulle behövas  om man ska leva\r\nupp till det mål på 2 % som man  har satt upp\r\növer cykeln.\r\n\r\nJag  får  be  dig  upprepa  den fråga som  du\r\nställde dessförinnan, för jag  uppfattade den\r\ninte riktigt.\r\n\r\nLars Bäckström (v): Vad bedömer  ni  just  nu\r\nfrån Riksbankens sida som ett rimligt sparmål\r\nför offentlig ekonomi? Det är inte nödvändigt\r\natt  ni  har någon uppfattning, men om ni har\r\ndet så vore det intressant att veta.\r\n\r\nJag är också lite förvånad över att ni ligger\r\npå en bedömning  av  1,3 %  i  inflation  för\r\n2004.  Det  är  långt  under målsättningen på\r\n2 %.\r\n\r\nLars Heikensten: Det jag  tidigare  sa  är så\r\nlångt  som  jag  kommer  när  det  gäller att\r\nprecisera  min  syn på statens finanser.  Jag\r\nhar ingen bestämd  uppfattning,  och  vi  har\r\ninte  räknat på det sättet så att vi kan säga\r\nvad som  är  önskvärt  just nu. Men jag anger\r\nändå en färdriktning.\r\n\r\nNär det gäller inflationen så är den så låg\r\nom  ett till två år till  följd  av  att  den\r\nkraftiga  elprisuppgång  som  vi  nu  har  då\r\nfaller  ur  systemet. Det var det som jag var\r\ninne  på  inledningsvis  -  det  finns  ingen\r\nanledning i  det  här  läget,  om  man nu gör\r\nbedömningen att det här i allt väsentligt  är\r\nen fråga om en utbudsutveckling, att oroa sig\r\nalltför  mycket över uppgången. Men det finns\r\ninte heller  någon  anledning  att  lägga upp\r\npolitiken  framöver  utifrån  en  nedgång   i\r\nenergipriset,  för  det  kommer  ju  att  slå\r\ntillbaka  igen.  Det  är  en  mer  långsiktig\r\nunderliggande  trendmässig inflation  som  vi\r\nmåste fokusera på.\r\n\r\nDu frågade inledningsvis  om  den potentiella\r\ntillväxten.  Vi  har  valt att formulera  oss\r\nförsiktigt under de här  åren och tala om att\r\nvi tror att en potentiell  tillväxt  mellan 2\r\noch 2 ½ % är vad ekonomin klarar av. Jag tror\r\ninte att det är någon poäng att gå längre  än\r\nså. Osäkerheten är så pass stor, och jag tror\r\natt  man  får  leva med det. Det hindrar inte\r\natt  vi  när  vi  får   ny   information  gör\r\nmarginella revideringar upp eller ned. Vi har\r\ndå alltid möjlighet att i det läget korrigera\r\nräntan om vi känner att det finns utrymme för\r\ndet.  Det  har  inte  handlat om några  stora\r\nförskjutningar vare sig  när  vi blev aningen\r\nmer  pessimistiska  under 2001 eller  som  nu\r\naningen  mer  optimistiska.  Det  handlar  om\r\nnågon tiondel på BNP - mer är det inte.\r\n\r\nLena Ek (c): Herr  ordförande! Jag vill börja\r\nmed att hälsa riksbankschefen  välkommen till\r\nutskottet.  Det  ska  bli  både  roligt   och\r\nintressant  att  arbeta  på  det  här viset i\r\nfortsättningen.\r\n\r\nMina   frågor   rör   två   områden.  Många\r\nkommentatorer har bedömt utvecklingen  i Irak\r\näven  i  ett  krigsfall  -  jag  tog  med  en\r\nsammanfattning  från ett utländskt TV-bolag -\r\nsom a nice little war. Det skulle alltså vara\r\nkort och avgränsat  och  det  skulle inte bli\r\nnågra större störningar i tillgången  på olja\r\noch  en  faktor  som kan dra i gång den tunga\r\nindustrin. Jag tror  inte  på den bilden. Jag\r\ntror att det finns väsentligt större risker i\r\ndetta.   Här   finns  en  massa  psykologiska\r\nfaktorer och här  finns  en  massa  stora och\r\nväsentliga  skillnader mot Kuwaitkrisen,  där\r\narabvärlden  i   stort   ställde  upp  på  de\r\ninsatser som gjordes. Det  är helt annorlunda\r\nden här gången. Vi ser redan  inställda order\r\noch handelsförbindelser som störs.  Den delen\r\nav krisbilden finns inte med här. Det handlar\r\ntill  stor  del om aktiemarknad och utbud  av\r\nolja. Jag skulle  vilja  ha en kommentar till\r\ndet.\r\n\r\nDen   andra   frågan  gäller  lönebildningen.\r\nKommunals  avtal   nämns.  En  sak  som  inte\r\ndiskuteras är den rejäla minskningen i ökning\r\nav disponibel inkomst  som  hushållen  får på\r\ngrund  av att det var en valfläskbudget förra\r\nåret och  att  verkligheten nu kommer i fatt.\r\nDet blir skattehöjningar  i  kommuner och ett\r\nscenario  med  ökat  ansvar för sjukkostnader\r\nför arbetsgivare som slår tungt i kommun- och\r\nlandstingssektorn.   Det    blir   uppskjutna\r\nvallöften, vallöften som vissa  hushåll redan\r\nhar räknat med. Allt detta är ekonomiska  men\r\nockså  psykologiska  effekter  som  försvårar\r\nlönebildningen rätt rejält. Jag skulle  vilja\r\nhöra  en  liten  utvikning om de riskfaktorer\r\nsom finns om vi ligger  på  för  höga  nivåer\r\nframöver.\r\n\r\nLars  Heikensten:  När  det gäller den första\r\nfrågan så är jag lite osäker  på  hur  mycket\r\njag  egentligen kan tillföra. Vi har som  jag\r\nnämnde  tidigare  gjort  en analys av detta i\r\nrapporten, där vi laborerar  med  några olika\r\nscenarier.  Jag  kan lägga på en overheadbild\r\nså att ni kan se detta.\r\n\r\nDet finns ett godartat  scenario, och sedan\r\nhar vi laborerat med ett mer  besvärligt  och\r\nett  allvarligt.  Det säger sig nästan självt\r\natt ju mer problematiska  scenarierna  är och\r\nju  mer utdragen processen blir, desto större\r\nrisker   finns   det  för  att  framför  allt\r\noljepriserna stiger.  De  riktigt  allvarliga\r\nkonsekvenserna  för  världsekonomin  inträder\r\nantagligen  i  första hand om krig och terror\r\nfår en spridning till andra delar av världen.\r\nMen oroligheterna påverkar säkert redan i dag\r\nbenägenheten för t.ex. charterresande. Vi ser\r\natt flygbolagen  och  försäkringsbolagen  har\r\nbekymmer  och  så  vidare.  Det  är klart att\r\nhändelserna den 11 september och det  som har\r\nhänt därefter har haft en dämpande effekt  på\r\nvissa   sektorer  i  världsekonomin.  Ju  mer\r\nutdraget detta blir, desto mer påtagliga blir\r\neffekterna.\r\n\r\nTabell R3. Olika krigsscenarier\r\n----------------------------------------------------\r\nScenario\r\n------------------------------------------------------------------------\r\nFas             Godartad           Besvärligt         Allvarligt\r\n------------------------------------------------------------------------\r\n(Olje- och         (Olja 35 USD/fat,  (Olja 45 USD/fat,\r\naktiepriser som i  fall i             fall i\r\nhuvudscenariot,    aktiepriser 10     aktiepriser 20\r\ndvs 25 USD/fat)    procent)           procent\r\n------------------------------------------------------------------------\r\nKrig            Snabbt             Mer utdraget       Utdraget krig (>2\r\nkrigsförlopp, 6-7  krigsförlopp (1-2  kvartal)\r\nveckor             kvartal)           Spridning av\r\nIngen utslagen     Viss spridning av  konflikten i\r\noljekapacitet      konflikten         regionen eller\r\nOPEC täcker        Viss utslagen      till andra delar\r\nbortfall av        oljekapacitet i    av världen\r\noljeleveranser     Irak eller något   Utslagen\r\nfrån Irak          grannland          oljekapacitet i\r\nOPEC klarar inte   Irak och något\r\nfullt ut att       grannland\r\ntäcka bortfall av  Kraftigt bortfall\r\noljeleveranser     av oljeleveranser\r\n------------------------------------------------------------------------\r\nÅteruppbyggnad  Snabbt tillträde   Svårare få stöd    Instabil ny regim\r\nav ny regim        för ny regim,      tillsätts\r\nbaserad på         viss oro i         Oroligheter i\r\nbefintlig social   regionen           regionen/andra\r\nstruktur           Högre grad av\r\noroshärdar/terrordåd\r\nIrakisk            direktfinansiering i väst\r\noljeproduktion     för                Finansiering av\r\nfinansierar        återuppbyggnaden   återuppbyggnad\r\nåteruppbyggnad                        belastar de\r\nkrigförande\r\nländerna\r\n------------------------------------------------------------------------\r\n\r\n\r\nVi  har  försökt   kvantifiera   detta  i  en\r\nfördjupningsruta i rapporten, för att ge lite\r\nmer  kött  på  benen. Men det är naturligtvis\r\noerhört svårt. Man  kan  ju  alltid diskutera\r\nexakt hur man vill väga av och  bygga upp den\r\nhär  typen  av  scenarier.  För  dem  som  är\r\nintresserade kan jag rekommendera läsning  av\r\nrutan.  Det finns också en intressant rapport\r\nfrån någonting som heter Center for Strategic\r\nStudies eller något liknande i Washington som\r\nkom för några  månader  sedan, där man för en\r\ndiskussion om olika scenarier.  Den är på tio\r\nsidor eller så, och den ger en hel  del.  Det\r\nvar några exempel som jag kan lämna.\r\n\r\nNu  till  lönerna.  Jag  tycker  att det är\r\nviktigt  att  börja  med att understryka  att\r\nlöneutvecklingen normalt  sett  hänger mycket\r\nihop       med       efterfrågeläget       på\r\narbetsmarknaderna.  Det är det som det oftast\r\nhandlar om. I ett land  som  Förenta staterna\r\när det mot den bakgrunden lättare att bedriva\r\npenningpolitik än i Sverige. Där är sambanden\r\nmellan   löneutvecklingen   och  konjunkturen\r\nväldigt  stark.  Har  man en rimlig  bild  av\r\nkonjunkturen så har man  i  allmänhet  en bra\r\nbild  av  löneutvecklingen  också.  I Sverige\r\nförekommer  det större skillnader än vad  det\r\ngör i Förenta  staterna. Det sammanhänger med\r\ndet  förhandlingssystem   som   vi  har,  som\r\ntenderar  att  klumpa  ihop  många avtal  vid\r\nenskilda      tillfällen.      Ibland     kan\r\navtalsrörelsernas   eget  förlopp  och   inre\r\nprocesser leda till att  man kommer ut högre,\r\noch ibland faktiskt också  lite lägre, än vad\r\nman    skulle    ha    väntat    sig    givet\r\nkonjunkturläget.\r\nVi   har   under   ett  antal  år  haft  en\r\nlöneökningstakt  som  är   högre  än  vad  vi\r\nlångsiktigt   borde   ha.   Det   har    haft\r\nkonsekvenser  för  vinstandelarna  i ekonomin\r\nbland  annat.  Som  vi  resonerade  om här  i\r\nutskottet  för någon månad sedan så måste  vi\r\nalltså eftersträva  att  komma  ned  på lägre\r\nnivåer,     sannolikt     runt    3 ½ %,    i\r\ngenomsnittliga    lönekostnadsökningar.    Då\r\ninkluderar  det  vad   som   kan   behövas  i\r\navtalspensioner och annat.\r\nVad  gäller  riskerna  i  sammanhanget   så\r\nnämner  vi  det  här  med  Kommunals avtal. Å\r\nandra sidan är ju den finansiella situationen\r\ni kommunerna inte särskilt stark. Vi har inte\r\nföreställt  oss att det skulle  vara  möjligt\r\nför Kommunal  att förhandla upp sina löner så\r\nmycket. Det är  den  prognos  som föreligger,\r\noch det är inget uttalande vad som är motivet\r\nutifrån  några andra utgångspunkter.  Vi  gör\r\ninte uttalanden  om  vad  som är rätt och fel\r\nnär det gäller enskilda parters krav.\r\nVi  har  inte prognostiserat  att  kommande\r\nförhandlingar  skulle  leda till några större\r\nhöjningar och har därför  inte  trott  på  så\r\nstora  spridningseffekter  heller. Men det är\r\nklart    att   det   finns   spänningar    på\r\narbetsmarknaden          mellan         olika\r\nlöntagarkollektiv. Det är  en  risk. En annan\r\nrisk  är  att vi går in i avtalsrörelsen  och\r\nhar några år  bakom  oss  då inflationen inte\r\nhar  varit 2 %, utan över, även  om  det  har\r\nvarit  av  skäl  som gjort att vi inte bedömt\r\natt det varit nödvändigt med högre räntor.\r\nVi hade ett antal  år  under  slutet av 90-\r\ntalet  då anpassningen fungerade ganska  väl.\r\nDe kännetecknades av att vi hade en förmånlig\r\nallmänekonomisk   bild   och  en  mycket  låg\r\ninflation. Vi hade till yttermera visso också\r\nskattesänkningar,  och  inte  skattehöjningar\r\nsom vi får under innevarande  år.  Det  finns\r\nalltså   ett   antal  faktorer  som  gör  att\r\nlönebildningen   nu   kan   vara   lite   mer\r\nkomplicerad.     Å    andra     sidan     har\r\nlåginflationsregimen  satt  sig. Det finns en\r\nhelt  annan tilltro till att vi  får  ungefär\r\n2 % inflation  i  det långa loppet. Det finns\r\nockså en ganska bred  förståelse  för hur det\r\nhär fungerar hos arbetsmarknadens parter, som\r\njag  uppfattar  det.  Det  kan också vara  på\r\nplussidan.\r\nLåt mig till slut ta upp en  annan sak, när\r\nvi nu kom in på det här med lönerna.  Jag har\r\nfört  en  diskussion  tidigare  med  några av\r\nfullmäktiges  ledamöter  om Riksbankens  egen\r\nlöneutveckling eftersom detta  är  en central\r\noch känslig fråga för oss - jag sitter ju här\r\nnu  och  talar om att jag tycker att 3 ½ %  i\r\nlöneökningar  är  det  som  är  lämpligt  för\r\nnationen  som  helhet.  Om man tittar hur det\r\nhar varit i vårt eget fall  i  den jämförelse\r\nsom    vi    har    gjort    -   och   jämför\r\ngenomsnittslönen      under      2001     med\r\ngenomsnittslönen 2002 - så ser man att vi har\r\nhaft    en   löneökningstakt   på   5,4 %   i\r\ngenomsnitt.\r\nBakom detta ligger avtalsmässiga lönelyft i\r\nnivå med  staten  i övrigt. På det sättet har\r\nvi försökt leva upp  till  de  ambitioner som\r\nfinns att leva som vi lär.\r\nSamtidigt  har  vi  befunnit oss  i  sådana\r\nsektorer av ekonomin som  IT  och finansiella\r\ntjänster.  Det  är  där en stor del  av  våra\r\nmedarbetare jobbar. I  det arbetsmarknadsläge\r\nsom har rått under ett antal  år   -  men som\r\ninte råder just nu - har det varit svårt  att\r\nbehålla  arbetskraft.  Vi  har då och då fått\r\nhöja löner för att behålla den.  Vi  har ändå\r\nhaft en mycket hög personalomsättning  för de\r\nhär strategiska grupperna.\r\nVid   sidan  om  detta  har  det  skett  en\r\nstrukturförändring  inom Riksbanken som gjort\r\natt     vi    har    förhållandevis     färre\r\nyrkeskategorier    med    lägre   löner.   De\r\nnyanställda har i allmänhet högre löner än de\r\nsom  slutat.  Det  är en strukturell  effekt.\r\nBåda de här effekterna  har  jag  lagt samman\r\nunder  rubriken  kompetens-växling. Därutöver\r\nhar vi gjort en del  lönejusteringar, framför\r\nallt för att utjämna könsmässiga skillnader.\r\n\r\nJag  är inte nöjd med denna  utveckling,  men\r\njag tror  att det är ungefär så långt man har\r\nkunnat komma  i  den här situationen, med det\r\narbetsmarknadsläge  som har rått. Vi har inga\r\ntecken  på  att  vi  betalar  högre  löner  i\r\nRiksbanken än vad man  gör  på  andra ställen\r\nför  jämförbar  typ av kompetens. Snarare  är\r\nmönstret   ganska   tydligt   det   motsatta,\r\nåtminstone     inom     vissa     av     våra\r\nverksamhetsområden.\r\n\r\nLena Ek (c): Det här låg  ju  inte  inom  min\r\nfråga,  men  det  är  ganska  intressant  att\r\nkonstatera  det  ändå. Det hade varit kul med\r\nen   punkt  till,  där   man   hade   jämfört\r\nmanligt-kvinnligt.   Det   som   man   ser  i\r\nMedlingsinstitutets genomgång av frågorna  är\r\natt  riskbilden  är  stor  för  att vi har en\r\nhöjning  som  vi  inte  klarar av långsiktigt\r\nstrukturellt. De politiska  besluten påverkar\r\ndetta   så  att  de  det  senaste  året   har\r\nförsvårat  förhandlingssituationen  märkbart.\r\nInte heller hade något av fackförbunden gjort\r\nen medveten jämställdhetssatsning.\r\n\r\nJag  ska  inte förlänga det här mer, men  jag\r\nville bara göra de här kommentarerna.\r\n\r\nLars Heikensten:  Låt  mig  bara  mycket kort\r\nsäga att den jämförelse som du är intresserad\r\nav   mellan  män  och  kvinnor  finns  i  vår\r\njämställdhetsplan.   Där   finns   nog   allt\r\nmaterial som du kan vara intresserad av.\r\n\r\nOrdföranden:  Därmed  var  vi  klara  med den\r\nförsta  utskottsrundan.  Jag föreslår att  vi\r\najournerar   oss   i  tio  minuter   för   en\r\nkaffepaus.\r\n\r\nOrdföranden:  Vi  är  beredda  att  fortsätta\r\nutfrågningen    av    riksbankschefen    Lars\r\nHeikensten. Jag ger första frågan till Agneta\r\nGille, Socialdemokraterna. Varsågod.\r\n\r\nAgneta  Gille  (s):  Tack   så  mycket,  herr\r\nordförande. Jag skulle vilja  ställa en fråga\r\nom SKAB och den eventuella försäljningen  och\r\nge en bakgrundsbild.\r\n\r\nFör ett år sedan behandlade finansutskottet\r\nett    förslag   från   Riksbanken   om   att\r\nbruksområdet  i  Tumba  skulle överföras till\r\nStatens Fastighetsverk. Förslaget  bifölls av\r\nriksdagen.   Det   var   föranlett   av   att\r\nRiksbanken hade sålt sitt helägda dotterbolag\r\nTumba  Bruk  AB  till  ett amerikanskt bolag.\r\nRiksbanken  hade också sålt  Myntverket  till\r\nfinska statens myntverk.\r\nRiksdagen  fick  aldrig  tillfälle  att  ta\r\nställning till  försäljningen  av  dessa båda\r\nbolag. Finansutskottet konstaterade  också  i\r\nsitt  betänkande  att  regeringen  alltid  är\r\nskyldig att underställa riksdagen ett förslag\r\ndär  man  avser  att sälja aktier i ett bolag\r\ndär  staten har ett  majoritetsintresse.  Ett\r\nsådant  förslag ska framläggas även om staten\r\nefter försäljningen  har  kvar  hälften eller\r\nmer än hälften av rösterna.\r\nFinansutskottet konstaterade också  att det\r\nför   Riksbankens   del   inte   fanns  någon\r\nmotsvarande  formell  skyldighet. Budgetlagen\r\nomfattar   inte   riksdagsförvaltningen   och\r\nriksdagens myndigheter. Men enligt utskottets\r\nmening  var  det  emellertid   önskvärt   att\r\nbudgetlagens föreskrifter om försäljningen av\r\negendomen  också gjordes tillämpliga för just\r\nRiksbanken.  Genom  ett tillkännagivande fick\r\nriksdagsstyrelsen i uppdrag  att ta initiativ\r\ntill   en   översyn   av   hur   budgetlagens\r\nföreskrifter    i   tillämpliga   delar   kan\r\növerföras på riksdagsområdet.\r\nLäser   man   i   direktionens    framlagda\r\nårsberättelse och direktionens protokoll  för\r\når  2002  kan  man  se att Riksbanken har för\r\navsikt att sälja eller överlåta de båda bolag\r\nsom       ansvarar       för      Riksbankens\r\nkontanthantering. Det är dotterbolaget Svensk\r\nKontantförsörjning     AB,     SKAB,      och\r\ndotterbolaget Pengar i Sverige AB, PSAB.\r\n\r\nJag  vill fråga riksbankschefen om Riksbanken\r\nhar  för  avsikt  att  underställa  riksdagen\r\nförslaget         om        dessa        båda\r\nföretagsförsäljningar?\r\n\r\nLars Heikensten: Om  jag  har  förstått saken\r\nrätt   är   det   som   Agneta  Gille  säger.\r\nRegelverket  gäller  för  myndigheter   under\r\nregeringen,   men   det   gäller   inte   för\r\nRiksbanken.   Vi   har  inte  explicit  tagit\r\nställning   till   om  vi   kan   eller   ska\r\nunderställa riksdagen  de frågorna för beslut\r\neller granskning.\r\n\r\nJag bad själv ordföranden i januari att jag\r\nskulle    få   komma   till   finansutskottet\r\ntillsammans  med  dem som jobbat lite närmare\r\nmed PSAB och SKAB under  de  gångna  åren för\r\natt   ha   en  ordentlig  diskussion.  I  det\r\nsammanhanget  gjorde  jag  klart  att det var\r\nRiksbankens     ambition     att     avveckla\r\nverksamheten  under  innevarande år. Jag  har\r\ndärmed också inbjudit  till  en  diskussion i\r\nfinansutskottet om de här frågorna.  Vi  hade\r\ndå   en   ganska  lång  diskussion  om  olika\r\naspekter på utvecklingen.\r\n\r\nJag och direktionen får fundera på saken. Den\r\nhär processen  med  de två bolagen har pågått\r\nganska   länge.   Vi   har    löpande    haft\r\ndiskussioner med riksdagen i de frågorna. Jag\r\nkänner mig i och för sig ganska trygg med att\r\ndet  finns  ett stöd för huvudinriktningen på\r\nvårt arbete.\r\n\r\nAgneta Gille  (s): Jag skulle vilja ställa en\r\nföljdfråga. I Norge har man beslutat att inte\r\nsälja hela penninghanteringen.  Man  har sålt\r\n75 %   och  behållit  25 %,  såvitt  jag  har\r\nförstått.  Jag  skulle  vilja ha en kommentar\r\ntill varför vi i Sverige ska sälja 100 %.\r\n\r\nLars  Heikensten:  För  att   detta  ska  bli\r\nbegripligt  för alla här är det  möjligt  att\r\njag ska backa  lite  grann  och  säga ett par\r\nsaker om bakgrunden.\r\n\r\nHösten  1998 fattade Riksbankens  dåvarande\r\nfullmäktige  -  det  var  innan  vi  fick  en\r\ndirektion  - beslutet att man skulle avskilja\r\nverksamheten.  Det  var  en verksamhet som då\r\nsysselsatte ungefär 300 personer i Riksbanken\r\noch som gick med ett ganska  kraftigt löpande\r\nunderskott. Tanken var att vi skulle avskilja\r\nverksamheten  och bilda ett bolag  och  sedan\r\npröva förutsättningarna att avyttra bolaget.\r\nBakom beslutet låg två ganska enkla tankar.\r\nDet första skälet var att verksamheten skulle\r\nmå bättre och utvecklas  bättre i bolagsform.\r\nDen hade kanske inte fått  det  fokus som den\r\nförtjänade i den typ av struktur  som  fanns.\r\nDet  andra skälet var att det varit en ganska\r\nlåg  innovationstakt   och   effektivitet   i\r\nkontanthanteringen i samhället som helhet. Vi\r\ntrodde att vi genom att avskilja verksamheten\r\noch  ta bort det subventionselement som fanns\r\nfrån statens  sida skulle kunna åstadkomma en\r\nmer rationell nationell struktur. Riksbankens\r\nverksamhet   svarade    för    en    del   av\r\nkontanthanteringen  i  Sverige, men en ganska\r\nliten del av den totala  hanteringen. Vi satt\r\nså   att  säga  med  en  egen  struktur   för\r\nkontanthanteringen  som  vi  inte trodde hade\r\nbetjänat  den  totala marknadens  utveckling.\r\nSkälen var alltså  två, både att verksamheten\r\ni sig skulle må bättre  av  en förändring och\r\natt  man  skulle  kunna  utveckla  en  bättre\r\nmarknad.\r\nDen  norska  lösningen  som   du  talar  om\r\ninnebar  att norrmännen tog hela verksamheten\r\nnågra år senare  än vad vi gjorde och bildade\r\nett bolag tillsammans  med bankerna. De köpte\r\nsom kollektiv 75 % av verksamheten.  Det  har\r\npå ett sätt varit bra för dem. De fick snabbt\r\nen  lösning  som  innebar  att  de som var de\r\nnärmaste intressenterna, banksektorn, tog ett\r\nstörre   ansvar   och   engagerade   sig    i\r\nverksamheten.  Deras  centralbank  kom på det\r\nviset  snabbare  bort från huvudansvaret  för\r\nverksamheten. Den  upplösning  vi  valde  har\r\nkrävt en större arbetsinsats under flera år.\r\nNackdelen  med  den  norska modellen är att\r\nden     inte     har     åstadkommit      den\r\nstrukturförändring  som  vi  tycker  att  man\r\nbehöver  på  marknaden.  Man  har  i huvudsak\r\nbevarat  den  gamla  strukturen  men med  nya\r\nhuvudmän, om man uttrycker sig så. Sedan tror\r\njag i och för sig att det är en öppen fråga i\r\nNorge om den norska centralbanken  avser  att\r\nligga kvar med sitt ägande eller inte.\r\nDet    finns   ett   myndighetsintresse   i\r\nverksamheten.  Vi  hade  tänkt  att ta hänsyn\r\ntill detta genom mycket tydliga avtal  där vi\r\nlägger   fast   de   principer  enligt  vilka\r\nverksamheten kan bedrivas.  Däri ligger bland\r\nannat   krav   på   att  de  ska  verka   med\r\nkonkurrensneutralitet  och  sådana  saker. Vi\r\nvill säkra att bankerna, om de nu tar över en\r\ndel  av  detta, inte missbrukar sin ställning\r\noch gynnar  sig  själva på bekostnad av andra\r\naktörer.\r\n\r\nVi tror att det kan vara en väl så fungerande\r\nmodell som att vi  själva  går in och äger en\r\nfjärdedel.\r\n\r\nOrdföranden:  Tack  för det. Ordet  går  till\r\nGunnar Axén, Moderaterna. Varsågod.\r\n\r\nGunnar  Axén  (m):  Vi  har  konstaterat  att\r\ntillväxttakten för närvarande inte ger upphov\r\ntill några inflationsimpulser. Men redan inom\r\nett par år börjar vi nå den  högre  delen  av\r\ndet  intervall  som  Riksbanken  tidigare har\r\nbedömt    vara   den   långsiktigt   hållbara\r\ntillväxttakten.\r\n\r\nFör oss här  är  det  av  största intresse,\r\neller  borde  vara  av största intresse,  att\r\nställa oss frågan vilka politiska åtgärder vi\r\nkan  vidta  för  att  höja   den  långsiktigt\r\nhållbara  tillväxttakten.  Det  gäller   inte\r\nminst  mot  bakgrund  av  vad  som  skrivs  i\r\ninflationsrapporten    om   att   det   finns\r\nmöjligheter till en högre  tillväxt  på sikt,\r\ndet  vill  säga 2006-2007, men att det kräver\r\nen stigande medelarbetstid och ett förbättrat\r\nfunktionssätt   för  arbetsmarknaden  allmänt\r\nsett.\r\n\r\nDet vore intressant  att höra vilka politiska\r\nåtgärder  som skulle kunna  tänkas  höja  den\r\nlångsiktigt  hållbara  tillväxttakten.  Nu är\r\ndet  enkla  svaret  på  den frågan att det är\r\nminerad  mark, förstår jag.  Men  det  i  sig\r\nskulle vara ett svar på min fråga. Jag hoppas\r\natt kunna få höra lite mer om vad vi kan göra\r\nför  att  höja   den   långsiktigt   hållbara\r\ntillväxttakten.   Om   inte  annat  vill  jag\r\nåtminstone få en utveckling av vad som står i\r\ninflationsrapporten om vad  som kan göras för\r\natt förbättra arbetsmarknadens funktionssätt.\r\n\r\nOrdföranden: Varsågod, Lars Heikensten.\r\n\r\nLars  Heikensten:  Jag hade inte  tänkt  säga\r\nminerad  mark. Det var  den  formulering  jag\r\nanvände före kaffepausen.\r\n\r\nDet  är  klart   att   det   här   är   ett\r\nproblemområde   där  det  har  förekommit  en\r\ndiskussion  i Sverige  under  lång  tid.  Den\r\ndiskussionen       har       handlat       om\r\nsocialförsäkringar,           skattesystemets\r\nutformning,   det   legala   regelverket   på\r\narbetsmarknaden,              lönebildningen,\r\narbetsmarknadspolitikens uppläggning  och ett\r\nantal områden. Jag tror att alla ni delar min\r\nbedömning att vi inte lider brist på förslag.\r\nDet finns väldigt många förslag.\r\n\r\nVad  det  handlar  om  är  att skapa politisk\r\nsamling kring åtgärder. Det  är ofta åtgärder\r\nsom är svåra att vidta av politiska  skäl. De\r\npåverkar människors vardag på olika sätt. Jag\r\nkan  ha  förståelse för att det är svårt  att\r\nfatta den  typen  av beslut samtidigt som jag\r\när övertygad om att  det finns mycket som man\r\nkan  göra  om  man  vill  som  kan  förbättra\r\ntillväxten. Men jag vill inte  inlåta  mig på\r\nen  diskussion  om  detaljer  om  vad  som är\r\nlämpligt och inte lämpligt.\r\n\r\nGunnar Axén (m): Det är ungefär här vi brukar\r\nhamna  i dessa utskottsutfrågningar. Jag  har\r\nförut sagt  att  vi  landar  på  att  det bör\r\nfattas  en  rad  kloka  beslut inom ett antal\r\ncentrala politiska områden.  Men jag kan inte\r\ntänka mig många instanser som  är  bättre  än\r\nRiksbanken på att bedöma och förklara vad det\r\när som kan göras för att höja den långsiktiga\r\ntillväxttakten.   Jag  hade  hoppats  på  att\r\nåtminstone  få  höra  lite  mer  om  vad  som\r\nbehöver   göras  för   att   arbetsmarknadens\r\nfunktionssätt.\r\n\r\nRiksbankschefen sade i sitt anförande att han\r\nefterfrågade  vad  vi härifrån ville ha mer i\r\nform    av   underlagsmaterial    för    våra\r\ndiskussioner  här i huset. Jag kan skicka med\r\natt det skulle vara av intresse om Riksbanken\r\nkanske kunde utveckla  lite  mer  vad som kan\r\ngöras  politiskt för att höja den långsiktigt\r\nhållbara  tillväxttakten.  Det  behöver  inte\r\ninnebära  politiska  ställningstaganden  från\r\nRiksbankens sida utan snarast bedömningar  av\r\nvilka  olika  sorters åtgärder som är möjliga\r\natt vidta.\r\n\r\nLars Heikensten:  Jag  var för en stund sedan\r\ninne    på    att   jag   när   det    gäller\r\nstatsfinanserna  tror  att  vi  kommer att ha\r\nanledning att ägna lite mer uppmärksamhet  åt\r\ndem  under  de  närmaste  åren. Vi har alltid\r\nvetat att det finns en nära  koppling  på ett\r\nprincipiellt   plan  mellan  finanspolitikens\r\nuppläggning  i ett  konjunkturperspektiv  och\r\natt  den  är  långsiktigt   hållbar.  De  här\r\nfrågorna har inte varit så centrala  med  den\r\nekonomiska  och  statsfinansiella  utveckling\r\nsom   vi   har   haft  under  några  år.  Jag\r\nföreställer mig att  de  kan bli mer centrala\r\nnu.  Vi  måste då för att kunna  ha  ett  bra\r\nunderlag för diskussionen om penningpolitiken\r\nförbättra vår analys och engagera oss mer.\r\n\r\nPå samma  vis  ser  jag på den här typen av\r\nåtgärder. Det är klart att vi ska se till att\r\nvi    är    duktiga    på    att    analysera\r\ntillväxtproblemen i den utsträckning  som det\r\nbehövs  för  att  vi ska kunna göra vårt jobb\r\nbra. Om vi därutöver ska delta i den allmänna\r\ndiskussionen kring  dessa  frågor  kan man ha\r\nlite  olika  uppfattningar  om.  Det har  man\r\nockså internationellt i centralbanksvärlden.\r\nJag  såg att Bundesbank nyligen publicerade\r\nen lång  rapport med rätt konkreta synpunkter\r\npå den strukturella  utvecklingen i Tyskland.\r\nMed den rap-porten ligger  Bundesbank  längst\r\nut  åt  det ena hållet i spektrat. Det skulle\r\nvara närmast  otänkbart  i  Förenta  staterna\r\neller  Storbritannien  att man gav sig in  på\r\nden typen av diskussioner.  Det  finns alltid\r\nolika attityder kring detta.\r\n\r\nMen  visst  finns  det  frågor  som ligger  i\r\ngränslandet. Pensionsfrågan är en  sådan. Det\r\nfinns  ett  antal  frågeställningar  som   vi\r\nkanske  kan  ha anledning att återkomma till.\r\nMen min allmänna linje är den att vi tenderar\r\natt ha så många andra strider att utkämpa att\r\nvi bör vara lite försiktiga med att ge oss in\r\npå  områden  där  vi  inte  med  nödvändighet\r\nbehöver befinna oss.\r\n\r\nOrdföranden: Tack  för  det. Jag lämnar ordet\r\ntill    Christer    Nylander,    Folkpartiet.\r\nVarsågod.\r\n\r\nChrister  Nylander (fp): Tack så mycket.  Den\r\nhär utfrågningen har liksom rapporten handlat\r\nväldigt mycket  om  läget  i Irak och hur det\r\npåverkar  olje- och energipriser  och  därmed\r\ninflationen.  Men  det  finns  också en annan\r\neffekt    av    konflikten.    Det   är   hur\r\nvalutamarknaden   påverkas.   Jag  har   lite\r\nfunderingar kring det.\r\n\r\nOm   man  gör  en  snabb  genomläsning   av\r\nutvärderingen   visar   det   sig   att  just\r\nbedömningar  av  valutornas  förändringar  är\r\nganska  svåra  att göra, åtminstone  på  kort\r\nsikt. Det fanns  exempelvis skiljaktigheter i\r\ndirektionen       när       det        gäller\r\nvalutainterventionen   som  gjordes,  och  så\r\nvidare.\r\nValutamarknaden påverkas  på  kort  sikt av\r\nförändringarna  i  priset på olja och energi.\r\nMen den påverkas också  på  lång  sikt om man\r\ntänker  sig  ett  omfattande krig och  därmed\r\ntill exempel en omfattande  återuppbyggnad av\r\nIrak. Det lär påverka dollarns ställning.\r\n\r\nJag skulle vilja höra hur Riksbanken  bedömer\r\natt valutamarknaden kan förändras och hur det\r\ni så fall påverkar den svenska inflationen.\r\n\r\nLars Heikensten: Vi för inte några resonemang\r\nav  den här typen särskilt långt i rapporten.\r\nJag kan komplettera och utveckla det som sägs\r\ndär    lite    grann.    När    det    gäller\r\ndollarutvecklingen  -  dollarn  i förhållande\r\ntill   exempel   euron   -   har   de  flesta\r\nbedömningar  och  beräkningar  som  tar   sin\r\nutgångspunkt   i  mer  fundamentala  faktorer\r\npekat på att dollarn under en följd av år har\r\nvarit övervärderad.  Det  har  funnits  olika\r\nuppfattningar om huruvida detta var motiverat\r\neller  inte  och  vad  det  var som låg bakom\r\nutvecklingen. Här fanns det en  koppling till\r\ndiskussionen  om  den  nya  ekonomin.  Mycket\r\nutländskt investeringskapital  flödade  in  i\r\nAmerika  och  kompenserade  de  stora löpande\r\nunderskott som man hade.\r\n\r\nNu  har  vi  fått en anpassning av  dollarn\r\nnedåt under senare tid. Många som kommenterar\r\nden löpande utvecklingen  på  valutamarknaden\r\nfokuserar på att det här beror  på oron kring\r\nIrak, risken för krig och så vidare.  Men  vi\r\nvet inte om det är det eller om det är så att\r\nden  mer  långsiktiga  anpassning  som behövs\r\ntill slut har kommit i gång. Jag tror att det\r\nligger  ett betydande inslag av det senare  i\r\nden här utvecklingen. Det är min bedömning.\r\nDet     är      naturligtvis     så     att\r\ninvesteringskapital  i  dag  inte flyter in i\r\nFörenta staterna i samma utsträckning som det\r\nhar   gjort   tidigare,   särskilt  inte   på\r\naktiemarknaden. De beräkningar  som  jag  har\r\nsett,  som  OECD  och andra har gjort, av hur\r\ndollar-   och   eurokursen    borde   se   ut\r\nlångsiktigt,  pekar på att det skulle  krävas\r\nytterligare anpassning  av  dollarn nedåt för\r\natt man skulle komma i närheten  av någonting\r\nsom  skulle  kunna  sägas  vara  en balans  i\r\nutrikesbetalningarna  i  USA. Det är  förstås\r\ninte klart på vilken sikt detta kan komma att\r\nske. Men den förhärskande  uppfattningen  när\r\nman läser marknadsbrev etcetera har varit att\r\nom det blir en lösning på Irakfrågan som inte\r\nblir  alltför  negativ  från  USA:s  synpunkt\r\nkommer  dollarn att börja återhämta sig.  Men\r\njag sätter  ett frågetecken i kanten för det,\r\ngivet de mer fundamentala faktorerna.\r\nNär  det  sedan   gäller   Sverige  är  den\r\ncentrala   frågan   från   inflationssynpunkt\r\nkronan i förhållande till andra  valutor. Där\r\nhar    vi   uppfattningen   att   kronan   är\r\nundervärderad  och  har varit undervärderad i\r\ngenomsnitt  under en följd  av  år.  Det  har\r\nfunnits perioder  när  den  har  varit ganska\r\nstark,  när  IT-bubblan  var som störst  till\r\nexempel, men om vi ser i genomsnitt de gångna\r\nfem  åren  har  den varit undervärderad.  För\r\ndenna uppfattning kan man få visst stöd genom\r\natt titta på handelsöverskottens  utveckling.\r\nI  stort  sett  oberoende av konjunkturcykeln\r\noch oberoende av  att  Erikssons  export  har\r\nfallit  tillbaka,  från  att ha varit 17 % av\r\nhela  exporten  eller  vad det  var  när  den\r\ntoppade,   är   det  ändå  så   att   Sverige\r\nkontinuerligt   har    haft    överskott    i\r\nhandelsbalansen.  Det  är någonting som jag i\r\noch för sig tror är önskvärt  och  bra, givet\r\nen motsatt utveckling under 70- och 80-talen.\r\nMen  jag  har  svårt  att  tro att det är  en\r\nutveckling   som   skulle  vara  naturlig   i\r\nlängden.\r\n\r\nNär  vi  prognostiserar  utvecklingen  i  det\r\nrelativt korta  perspektiv  vi  rör oss med i\r\nrapporten, två år framåt, räknar  vi  med  en\r\nförstärkning  av  ungefär den storleksordning\r\nvi har räknat med tidigare.  Sedan vet vi att\r\nkronan tenderar att påverkas negativt  av ett\r\nallmänt  osäkert  klimat.  Så  har  det varit\r\nunder ett antal år. Det beror så klart på vår\r\nhistoria  från början av 90-talet. Men  undan\r\nför undan borde  man  ändå föreställa sig att\r\nvi  skulle  ta  oss  ur  den  historien,  och\r\nfluktuationerna är betydligt  mindre nu än de\r\nvar för fem år sedan, ska man väl också säga.\r\nDet  är  bara  att titta på hur vi  reagerade\r\nhösten  1998 till  exempel  jämfört  med  hur\r\nbilden har  varit  på  senare tid. Då ser man\r\natt det är en stabilare  utveckling nu än då,\r\näven om det allmänna läget inte nödvändigtvis\r\när stabilare.\r\n\r\nChrister Nylander (fp): Tack  för det svaret!\r\nDet var intressant.\r\n\r\nDet står på s. 28 i rapporten att  ni  ändrar\r\ner bedömning av kronans förstärkning till  en\r\nlångsammare  takt än i tidigare bedömning. En\r\nföljdfråga: Ligger  det  en  inflationsrisk i\r\ndetta,  och  innebär  i  så  fall  en  större\r\nutdragenhet av Irakkonflikten, och därmed ett\r\nstörre   åtagande  för  USA  när  det  gäller\r\nåteruppbyggnaden,   större   förändringar  av\r\ninflationsriskerna för Sveriges del?\r\n\r\nLars Heikensten: Anledningen till att vi tror\r\natt     det     blir    en    lite    svagare\r\nväxelkursutveckling  den  här  gången  är att\r\nkronan  en  tid  har varit svagare än vi hade\r\nräknat  med.  Detta   i   sin   tur  tror  vi\r\nsammanhänger  med  den  allmänna osäkerhet  i\r\nvärldsekonomin som jag tidigare pratat om.\r\n\r\nSkulle det vara så att den  håller i sig, och\r\nkronan till följd av detta utvecklas  svagare\r\nän  vi  har räknat med, är det klart att  den\r\neffekten  i  sig  tenderar att leda till lite\r\nhögre  inflation. Men  detta  är  i  så  fall\r\nantagligen  i ett annat klimat där tillväxten\r\ni världen blir  svagare. Då kanske risken för\r\natt inflationen skulle skjuta fart trots allt\r\ninte är så stor just till följd av detta. Det\r\när  två  stycken  mekanismer,  två  ting  som\r\nhänder på samma gång,  och  de  drar åt olika\r\nhåll i den här situationen.\r\n\r\nOlle  Sandahl (kd): Det är uppenbart  att  vi\r\nnär det  gäller  den här typen av bedömningar\r\noch  beslut rör oss  i  gränsmarkerna  mellan\r\nvetenskap  och  konst.  Rapporten  gör heller\r\ninte  någon  hemlighet av att det inte  finns\r\nnågon total enighet  i  bedömningarna rörande\r\nlämplig  hantering av räntenivån.  Kikar  man\r\nigenom protokollen  framgår  det  att ungefär\r\nvarannan gång föreligger enighet och varannan\r\ngång  föreligger avvikande uppfattningar.  Då\r\ninfinner  sig  genast två frågor i tanken. Om\r\nnu, ska man kalla  det oppositionen hade fått\r\nigenom sitt förslag,  vilket  om  jag förstår\r\ndet rätt i allmänhet har varit höjd  ränta  i\r\nnågon   mån,   hur  skulle  läget  då  enligt\r\nriksbankschefens  bedömning  ha sett ut i dag\r\njämfört med hur det ser ut?\r\n\r\nDen andra frågan vill jag ställa med tanke på\r\nden kommande omröstningen angående anslutning\r\ntill EMU och rösträttsreglerna  i  Europeiska\r\ncentralbankens  styrelse.  Där  har  man  ett\r\nroterande system. Vad skulle det innebära  om\r\nman  inte  ens  kan komma överens om det? Men\r\ndet kanske man inte  ska, för i konstens land\r\när  man  inte  ense.  Men   bakgrunden   till\r\nbesluten  omfattar  ju  en  liten lokaliserad\r\nnation där man inte är enig. Om man då tänker\r\nsig att Sverige i en mycket större  gemenskap\r\nrepresenteras   förslagsvis   vid   vartannat\r\nbeslut,  hur bedömer riksbankschefen det?  Är\r\ndet en rimlig  situation  eller  hur  ska man\r\nförhålla sig till det?\r\n\r\nLars  Heikensten:  Den första frågan kan  man\r\nnärma sig på många olika  sätt,  men jag tror\r\natt det är viktigt att ändå påminna  sig  att\r\nvi  träffas en gång var sjätte vecka ungefär.\r\nDärför   blir   det   så  både  för  den  som\r\nreserverar sig och för majoriteten att det så\r\natt säga är ett nytt läge  sex veckor senare.\r\nDå  får  man  på  nytt   pröva situationen  i\r\nljuset av vad som har hänt.  Det är klart att\r\nom  man  tittar  på  de  skillnader  som  har\r\nfunnits  möte  för möte ser  man  att  de  är\r\nväldigt  små.  Det  handlar  vanligen  om  25\r\npunkter upp eller  ner.  Det  är klart att en\r\nenskild  sådan skillnad spelar väldigt  liten\r\nroll för hur utvecklingen blir.\r\n\r\nLåt mig  ta  som exempel den diskussion som\r\nkanske  är den viktigaste  och  svåraste  att\r\nfundera över  så  här i efterskott. Antag att\r\nvi hade valt att höja  räntorna  mer 1999 och\r\n2000  i  linje med reservanternas uppfattning\r\nmen  att  vi   valt   att   gå   upp  en  hel\r\nprocentenhet  eller  1 ½ %  över  ett   antal\r\nmöten. Det skulle möjligen kunna ha inträffat\r\nom  reservanterna  redan från början fått med\r\nsig majoriteten och  sedan  stått  på sig och\r\nkrävt ytterligare höjningar.\r\nDet som då hade inträffat hade ju varit att\r\nvi  fått  en  lägre inflation under 2001  och\r\n2002. Samtidigt  hade vi fått en lägre allmän\r\nefterfrågan. Vi hade  faktiskt  bidragit till\r\natt  dra  ned  tillväxten i en situation  där\r\ntillväxten ändå  minskade.  Det  här hänger i\r\ngrunden ihop med att bilden under de här åren\r\nkom att utvecklas väldigt annorlunda både mot\r\nvad  majoriteten i det här läget och  de  som\r\nintog  en  annan  uppfattning räknade med. Vi\r\nsom  tillhörde  majoriteten  trodde  att  det\r\nskulle bli en fortsatt  konjunkturuppgång och\r\natt det skulle bli aktuellt  med  ytterligare\r\nräntehöjningar,  men vi tyckte att man  kunde\r\nskjuta på dem lite  grann.  De  som tillhörde\r\nminoriteten  i  det  här  läget  ville  vidta\r\nräntehöjningar   med   detsamma,   men   hade\r\ngemensamt    med    majoriteten    tron   att\r\nkonjunkturen  skulle dra i väg rejält  uppåt.\r\nSedan blev det inte så. Konjunkturen gick ned\r\nkraftigt i stället.\r\nDet     här    resonemanget     åskådliggör\r\nsvårigheterna  att  i efterskott bilda sig en\r\nuppfattning om vad som är rätt eller fel. Jag\r\ntror att man behöver  en  lång period för att\r\nfå en klar bild av detta. Men jag tycker ändå\r\natt det är värdefullt att den  här  typen  av\r\ndiskussioner  publiceras.  Jag  tror  att det\r\nbidrar till att inte bara ni och de som utses\r\ntill  fullmäktige  på  ett  bättre  sätt  kan\r\nutvärdera  vårt  agerande  utan också till en\r\nmer  levande diskussion i samhället  i  stort\r\nkring  de  här  frågorna.  Det tror jag vi är\r\nbetjänta av.\r\nNär det sedan gäller din andra  fråga  vill\r\njag säga att man kan ha många funderingar  om\r\ndetta.  Den  här frågan tangerar naturligtvis\r\nockså   den   aktuella   EMU-diskussionen   i\r\nSverige. Utgångspunkten  för förändringarna i\r\nrösträttsreglerna är, såvitt jag förstår, att\r\nman från Europeiska centralbankens  sida, men\r\nockså  i  den  allmänna diskussionen som  har\r\nförts i Europa kring  EMU,  har tyckt att det\r\nvar   viktigt   att  komma  till  effektivare\r\nbeslutsprinciper  för  penningpolitiken.  Man\r\nhar  varit  rädd för att sammansättningen med\r\nen  bred  styrelse   med  för  närvarande  17\r\npersoner, om jag inte  minns  fel, det kanske\r\ntill  och  med  är  18  nu, inte skulle  vara\r\nsärskilt  tjänlig  i  en  situation  där  det\r\nkommer in ytterligare länder.  Man är redan i\r\ndag en mycket stor grupp när det  handlar  om\r\natt  få  en  meningsfull  diskussion.  Med 10\r\nländer  till  blir  detta naturligtvis än mer\r\nproblematiskt.\r\nOm detta kan man väl  säga  att  den frågan\r\nkan man närma sig på många sätt. Man  behöver\r\ninte närma sig den enbart genom en diskussion\r\nom rösträttsreglerna. Man skulle också  kunna\r\nnärma sig frågan utifrån en diskussion om  på\r\nvilket  sätt  underlagen  ska  tas  fram, hur\r\nmålet  ska  formuleras,  med vilken tydlighet\r\npenningpolitiken ska bedrivas och hur man ska\r\nuppmuntra   en   bredare   diskussion   kring\r\npenningpolitiska spörsmål. Det finns en massa\r\nolika  aspekter  på  detta,  förutom   själva\r\nröstregeln,  om  målet  är  att man ska ha en\r\neffektivare   penningpolitik.  Det   har   vi\r\nförsökt att lyfta fram i de sammanhang där vi\r\nhar diskuterat de här sakerna.\r\nMen ytterst är  detta nu en politisk fråga.\r\nFrågan har alltså hanterats  av  ECB. Där har\r\nvi inte varit med, av uppenbara skäl,  så  vi\r\nhar inte haft möjlighet att påverka detta. Nu\r\när  det en fråga som ska beslutas på politisk\r\nnivå. Då bör man bara komma ihåg, tycker jag,\r\nför att  sätta  den  här  frågan lite grann i\r\nperspektiv,  att  man aldrig  har  röstat  om\r\npenningpolitiken, i  alla  fall  inte vad jag\r\nkänner till. Rösträtten är uppenbarligen inte\r\nså avgörande för möjligheten att påverka. Det\r\nvågar man väl säga.\r\nEn  annan  sak som jag tycker att  man  kan\r\npåminna sig är  att  med  det förslag som har\r\nlagts fram skulle Sverige få  rösta  vid 57 %\r\nav  mötena,  såvitt  jag  förstår, om man  nu\r\nskulle  börja  rösta, medan Tyskland  om  jag\r\nminns rätt får rösta  på runt 80 % av mötena.\r\nDet innebär ändå att tyskarna röstar inte ens\r\ndubbelt så ofta som vi,  trots  att det är en\r\nnation med 75-80 miljoner invånare  och vi är\r\nen nation med drygt 9 miljoner. Vi har alltså\r\ninte kommit så illa ut.\r\n\r\nMen  min  huvudsakliga  slutsats av detta  är\r\nändå att det viktiga i det  här  sammanhanget\r\när    att    driva    en    uppläggning    av\r\npenningpolitiken  i  stort  som  gör  att man\r\nsäkrar  de  egenskaper  som  jag  var inne på\r\ntidigare,  bra beslutsunderlag, öppenhet  och\r\ntydlighet.\r\n\r\nOlle Sandahl  (kd):  Jag vill närmast göra en\r\nkonklusion   av   svaret   som    ju    låter\r\nbetryggande,  nämligen  att det inte i första\r\nhand  är rösträttsmakten utan  betydelsen  av\r\natt ge  beslutsunderlag  och  förse styrelsen\r\nmed  den  information  som behövs  för  kloka\r\nbeslut  och att Riksbankschefen  bedömer  att\r\ndet finns  möjlighet  till det. Det låter som\r\nett bra svar för mig.\r\n\r\nLars Bäckström (v): Jag  ska  försöka vara så\r\nkonkret   som  möjligt.  I  ditt  tal,   Lars\r\nHeikensten,  sade  du att det var viktigt att\r\nvi  håller  utgiftstak   och   överskottsmål.\r\nUtgiftstaket är det ganska enkelt  att  hålla\r\nreda  på  om man håller sig under eller inte.\r\nJag  har  sett   någon   uppgift,  inte  från\r\nregeringen  utan jag tror att  det  var  från\r\nEkonomistyrelsen,    där   man   hävdar   att\r\nsparmålet  i  en BNP-prognos  låg  någonstans\r\nunder  1 %, det  kanske  var  0 %  offentligt\r\nsparande. Anser Riksbanken att det är rimligt\r\natt ligga  så  lågt?  Skulle Riksbanken varna\r\nför  att  gå  under nollprocentsnivån  i  det\r\noffentliga sparandet?  Det  skulle  man kunna\r\ngöra,  för att göra en politisk vinkling,  om\r\nman  till  exempel  håller  utgiftstaket  och\r\nsamtidigt   sänker   skatterna.  Men  är  det\r\nfarligt att i nuvarande  läge ligga kring 0 %\r\ni det offentliga sparandet  eller  under 1 %?\r\nBedömer riksbankschefen det så?\r\n\r\nDen  andra  konkreta frågan: Nu räknar  ni  i\r\nRiksbanken med 1,8 % inflation om två år. Med\r\nanledning av  det  sänker  ni  styrräntan med\r\n0,25 %. Vad hade krävts för nivå  och prognos\r\nom två år för att ni skulle ha sänkt  med 0,5\r\nprocentenheter, alltså 500 punkter?\r\n\r\nLars Heikensten: Låt mig börja med den  sista\r\nfrågan. Man får en bild i inflationsrapporten\r\nom  man  tittar  på  en  ruta  på slutet. Den\r\nåskådliggör  vad  som  händer om man  har  en\r\nränteutveckling i linje med den som marknaden\r\nförutsätter. Tittar man där kan man mekaniskt\r\nräkna fram ungefär hur mycket  25 hundradelar\r\ngör på tillväxten. Men riktigt så  enkelt  är\r\ndet  inte.  Vi  väger  hela  tiden  in  olika\r\naspekter   vid   sidan  om  som  kan  påverka\r\nbeslutet lite grann.  Därför  har  jag  inget\r\nbestämt svar på den frågan.\r\n\r\nNär  det  gäller den första frågan vill jag\r\nsäga att vi inte  har  tagit  ställning  till\r\ndet.  Vad  jag  tycker  att  man  kan säga är\r\nungefär  det  jag  var inne på tidigare.  Jag\r\ntror  att  vi  bör vara  försiktiga  med  att\r\növerskatta den soliditet  vi har uppnått i de\r\noffentliga finanserna totalt  sett.  Det  har\r\nfunnits en tendens, tycker jag, att ge bilden\r\nav  att de är bättre än jag är rädd att de är\r\ni en  del  avseenden.  Det var en sak som jag\r\nsade. En annan sak jag sade  var att jag tror\r\natt  det  under de närmaste åren  kommer  att\r\nbehövas en  stramare finanspolitik än man har\r\nlagt fast om  man  över  cykeln  ska  nå  det\r\ntvåprocentsmål  som  riksdagen har ställt sig\r\nbakom.  Det är min tentativa  bedömning.  Som\r\nstöd för  det  redovisade jag diagram 21. Men\r\nhuruvida vi just  nu  borde  ha  en  stramare\r\npolitik  eller  ej  har  jag ingen välgrundad\r\nuppfattning om i det här läget.  Det vill jag\r\ninte ta ställning till.\r\n\r\nLåt mig också nämna att vi när vi  har  gjort\r\nde  här beräkningarna har utgått från - detta\r\när en prognos, inte ett värdeomdöme - att man\r\nkommer   att   införa   någon  typ  av  delat\r\nkostnadsansvar för sjukförsäkringen  för  att\r\nhantera  problematiken  med  utgiftstaket. Vi\r\nhar  utgått  från  att  man  inte kommer  att\r\ngenomföra       de       förändringar       i\r\nföräldraförsäkringen och sjukförsäkringen som\r\nhar diskuterats med höjning av taket. Ändå är\r\nvi  oroliga för att man inte kommer att klara\r\nde  uppsatta   målen   med   mindre   än  att\r\nytterligare åtgärder av olika slag vidtas.\r\n\r\nLars Bäckström (v): Det är egentligen inte en\r\nföljdfråga,  bara  ett  sista  tema som utgår\r\nfrån svaret till Hans Hoff - bara  för att få\r\nin detta i mitt huvud. Det betyder alltså att\r\nom  vi  hade varit med i EMU hade vi haft  en\r\nränta som  hade  varit  lägre, och då hade vi\r\nriskerat  att  få  problem med  den  inhemska\r\nprissättningen.  Det  är  innebörden  av  vad\r\nriksbankschefen sade i svaret till Hans Hoff.\r\n\r\nLars Heikensten: Om  allting annat hade varit\r\nlikadant utom just detta  blir det svaret ja.\r\n1 % lägre ränta hade givit en högre inflation\r\ndå.  Men allting annat hade  antagligen  inte\r\nvarit likadant.\r\n\r\nLars Bäckström  (v):  Det  är ju det man inte\r\nvet.\r\n\r\nLars Heikensten: Det är sant.\r\n\r\nJörgen Johansson (c): Herr ordförande! Det är\r\nett intressant material vi har  fått, och det\r\nhade  varit  ännu  intressantare om  vi  hade\r\nkunnat få det lite tidigare  så  att man hade\r\nkunnat  borra  lite  djupare  i det. Men  jag\r\nkonstaterar  vid  en  snabbläsning   att  det\r\nknappast  är några normala omständigheter  vi\r\nhar   för   tillfället.   Det   visar   också\r\nanförandet, där  det  ständigt  pratas om att\r\ndet  är  svårare att göra tolkningar  i  dag.\r\nRisken är  uppenbar för att den här rapporten\r\ninte följer  huvudscenariot  och,  kort sagt,\r\ndet   är   svårbedömt.  Det  genomsyrar  hela\r\nanförandet.\r\n\r\nAtt situationen  knappast  är  normal  kan vi\r\nkonstatera  på energisidan. Börsfall 15-30 %,\r\nkrigsrisken  med  tillhörande  terrorism,  en\r\nsviktande    internationell    marknad,    en\r\nlönebildning som  inte  klaras  inom  normen,\r\nohälsan  och  så vidare. Samtidigt har vi  en\r\nbudget för innevarande  år  som  i  mångt och\r\nmycket    bygger    på   att   den   inhemska\r\nkonsumtionen ligger på  en hög nivå. Men även\r\nden beräknas i rapporten minska. Som du säger\r\ni  ditt  anförande  är  rapporten  också  ett\r\nunderlag  för  att  politikerna   ska   kunna\r\nkonstatera  om  politiken  är vettigt upplagd\r\nsett ur historieperspektivet.  Men jag skulle\r\nvilja   att   du  vidareutvecklade  hur   den\r\nminskade   konsumtionen   på   den   inhemska\r\nmarknaden påverkar situationen i dag.\r\n\r\nLars Heikensten:  Låt  mig  börja  med det du\r\nsade  först om att det vore trevligt  att  ha\r\ntillfälle  att läsa rapporten. Jag har pratat\r\nmed  ordföranden   om  möjligheten,  som  jag\r\npersonligen tycker vore  bra,  att man tog en\r\ndiskussion  kring utvärderingsdelen  i  något\r\nannat sammanhang.  Den  kanske  kan  förtjäna\r\ndet.   Den   finns   det   inga  problem  att\r\npublicera.  Den innehåller ingen  ny  känslig\r\npenningpolitisk  information  på  det sättet.\r\nMan  skulle  mycket  väl kunna tänka sig  att\r\nseparera ut den. Men det  är  upp till er att\r\ndiskutera  detta  och  bestämma hur  ni  vill\r\nlägga upp det. Det förefaller  mig som om det\r\nskulle  kunna finnas vissa poänger  med  det.\r\nDet  hindrar   inte   att   jag  eller  andra\r\nföreträdare  för  Riksbanken  kan  komma  och\r\ndiskutera  den  aktuella penningpolitiken  så\r\nofta som ni önskar.  Vi har ju fyra rapporter\r\nper år. Jag är öppen för  olika  upplägg där.\r\nDet är bara för er att försöka komma överens.\r\n\r\nDäremot    är   det   svårt   att   hantera\r\ninformationsaspekten   de   dagar  vi  fattar\r\npenningpolitiska  beslut. Det  är  en  mycket\r\ngrannlaga uppgift.  Där måste vi hålla på att\r\ninte  i förväg sprida  informationen  utanför\r\nhuset i en eller annan form, tyvärr.\r\nNu till frågan. Konsumtionen i Sverige fick\r\ni   fjol    ett    väldigt    stöd   av   att\r\nfinanspolitiken var så expansiv.  Det  gäller\r\nför   övrigt   året   innan   också.  Det  är\r\negentligen  extraordinärt att vi  har  klarat\r\noss igenom de här två åren så pass väl som vi\r\nhar gjort i tillväxttermer,  givet att vi har\r\nhaft sådana bekymmer på industrisidan  som vi\r\nändå  hade. Vi drabbades värre än många andra\r\nländer.\r\nNär inkomsterna  ökade  så  mycket  som  de\r\ngjorde i fjol valde hushållen att sätta av en\r\nhel   del   av  de  pengarna  till  ett  ökat\r\nsparande. Vi  var  inte direkt överraskade av\r\ndet, för det är det  historiska  mönster  som\r\ntenderar  att  finnas. Det kan den här gången\r\ndessutom ha förstärkts  av  att  det fanns en\r\nosäkerhet om framtiden.\r\nNu  har  vi  föreställt  oss att - även  om\r\ninkomstutvecklingen  med största  sannolikhet\r\nblir betydligt svagare,  bland  annat  därför\r\natt  finanspolitiken  nu  inte har den mycket\r\nexpansiva  inriktning  som  den   hade  då  -\r\nkonsumtionen i år skulle kunna komma  att öka\r\nen   del,  därför  att  hushållen  nu  skulle\r\nkonsumera  en  del  av de reserver som de har\r\nbyggt  upp  under  fjolåret.  En  del  av  de\r\ninkomster  de  fick  i  fjol  kommer  de  att\r\nkonsumera i år. Den typen av utjämning är det\r\nnormala mönstret.\r\n\r\nMen det är klart att det  finns  en osäkerhet\r\nsom  kanske  i första hand hänger samman  med\r\nhur   hushållen   värderar   framtiden.   Den\r\nbedömning vi har gjort har utgått från att vi\r\nhar  föreställt   oss  en  gradvis  försiktig\r\nkonjunkturuppgång.     Skulle     den    inte\r\nmaterialiseras,  skulle  inte den information\r\nsom inkommer styrka den bilden,  är det klart\r\natt hushållens konsumtion utgör en  risk. Den\r\nrisken kan ytterligare förstärkas. Det nämnde\r\njag   i  något  sammanhang  som  en  av  dina\r\nkolleger tog upp och som har att göra med hur\r\nfinanspolitiken  kan  behöva läggas upp i ett\r\nsådant  scenario  och hur  det  skulle  kunna\r\npåverka utrymmet för konsumtion.\r\n\r\nJörgen Johansson (c): Jag delar uppfattningen\r\natt det är uppenbart att risken förstärks.\r\n\r\nJag  har även en uppmaning  till  ordföranden\r\natt se över arbetsformerna för de här mötena,\r\nom man kan ändra dem så att vi får materialet\r\ntidigare.\r\n\r\nOrdföranden: Jag tar till mig det.\r\n\r\nDärmed   var   den   andra   utskottsrundan\r\navslutad,  och  jag ser ingen som  har  någon\r\nytterligare fråga till riksbankschefen.\r\n\r\nJag ber att få  tacka  samtliga, men vänder\r\nmig speciellt till Lars Heikensten.  Tack för\r\ndin   närvaro  här  i  dag!  Tack  utskottets\r\nledamöter, och tack alla ni som på annat sätt\r\nföljt denna  utfrågning. Därmed förklarar jag\r\nutfrågningen avslutad.\r\n\r\n</pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Utvärdering av penningpolitiken 2000-2002",
          "forslag": "Riksdagen godkänner vad utskottet anfört.\r\nRiksdagen godkänner vad utskottet anfört.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "FIU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Ansvarsfrihet för riksbanksfullmäktige",
          "forslag": "Riksdagen beviljar riksbanksfullmäktige ansvarsfrihet för förvaltningen av Riksbanken under 2002.\r\nRiksdagen beviljar riksbanksfullmäktige ansvarsfrihet för förvaltningen av Riksbanken under 2002.\r\nDärmed lägger riksdagen redogörelse 2002/03:RR5 i denna del till handlingarna.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "FIU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Ansvarsfrihet för Riksbankens direktion",
          "forslag": "Riksdagen beviljar direktionen i Riksbanken ansvarsfrihet för förvaltningen av Riksbanken under 2002.\r\nRiksdagen beviljar direktionen i Riksbanken ansvarsfrihet för förvaltningen av Riksbanken under 2002.\r\nDärmed lägger riksdagen redogörelse 2002/03:RR5 i denna del till handlingarna.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "FIU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Riksbankens balans- och resultaträkningar",
          "forslag": "Riksdagen fastställer Riksbankens balansräkning och resultaträkning för räkenskapsåret 2002 som de finns återgivna i bilaga 2.\r\nRiksdagen fastställer Riksbankens balansräkning och resultaträkning för räkenskapsåret 2002 som de finns återgivna i bilaga 2.\r\nDärmed lägger riksdagen redogörelserna 2002/03:RR5 i denna del och 2002/03:RB1 till handlingarna.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "FIU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "5",
          "rubrik": "Dispositionen av Riksbankens vinst",
          "forslag": "Riksdagen beslutar att Riksbankens resultat, som före bokslutsdispositioner uppgår till -71 miljoner kronor, ska fördelas så att till statsverket inlevereras enligt vinstdispositionsprincipen 7 500 miljoner kronor, från Riksbankens dispositionsfond förs 12 387 miljoner kronor samt till Riksbankens resultatutjämningsfond förs 4 816 miljoner kronor.\r\nRiksdagen beslutar att Riksbankens resultat, som före bokslutsdispositioner uppgår till -71 miljoner kronor, ska fördelas så att till statsverket inlevereras enligt vinstdispositionsprincipen 7 500 miljoner kronor, från Riksbankens dispositionsfond förs 12 387 miljoner kronor samt till Riksbankens resultatutjämningsfond förs 4 816 miljoner kronor.\r\nDärmed bifaller riksdagen förslag 2002/03:RB2.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "FIU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "6",
          "rubrik": "Lagreglering av principerna för Riksbankens inleveranser",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:Fi8 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"m\"",
          "votering_id": "9CB5C1C9-8204-11D7-AE88-0004755053B1",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (m)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "120",
                    "0",
                    "0",
                    "24"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "41",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "16",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "41",
                    "0",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "29",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "14",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "245",
                    "41",
                    "0",
                    "63"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/9CB5C1C9-8204-11D7-AE88-0004755053B1",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "FIU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "7",
          "rubrik": "Finans- och strukturpolitikens ansvar för inflationsbekämpningen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:Fi8 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "FIU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "8",
          "rubrik": "Offentliggörande av direktionens protokoll",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi8 yrkande 4, 2002/03:Fi209 yrkande 2 och 2002/03:Fi265 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "3",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"fp\",\"mp\"",
          "votering_id": "9CB5C1CB-8204-11D7-AE88-0004755053B1",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 3 (m, fp, mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "122",
                    "0",
                    "0",
                    "22"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "41",
                    "0",
                    "14"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "16",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "41",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "29",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "14",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "192",
                    "96",
                    "0",
                    "61"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/9CB5C1CB-8204-11D7-AE88-0004755053B1",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "FIU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "9",
          "rubrik": "Lagreglering av de offentliga utfrågningarna om Riksbanken",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Fi8 yrkande 3, 2002/03:Fi209 yrkande 1 och 2002/03:Fi265 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "FIU23",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Lagreglering av principerna för Riksbankens inleveranser",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "6"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Finans- och strukturpolitikens ansvar för inflationsbekämpningen",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "7"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Offentliggörande av direktionens protokoll",
          "partier": "\"m\",\"fp\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "8"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Lagreglering av de offentliga utfrågningarna om Riksbanken",
          "partier": "\"m\",\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "9"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-03-13 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-03-25 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-04-10 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2003-05-06 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2003-05-14 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2003-05-14 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2003-05-20 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2003-05-22 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2003-05-22 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2003-05-22 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "RSKR",
          "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse",
          "datum": "2003-05-22 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "6",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Redog. 2002/03:RR5 och redog. 2002/03:RB1 läggs till handlingarna. Bifall till förslag 2002/03:RB2. Avslag på samtliga motioner.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-21 09:19:42"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Riksdagen beviljade riksbanksfullmäktige och direktionen ansvarsfrihet för sin förvaltning av Riksbanken under 2002 samt fastställer Riksbankens balansräkning och resultaträkning.",
          "dok_id": "GQ01FIU23",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Penningpolitiken och Riksbankens förvaltning (FiU23)",
          "dok_id": "GQ01FIU23",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottets förslag",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-21 09:19:42"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GQ01FIU23",
          "systemdatum": "2017-10-20 10:24:58"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Finansutskottet föreslår att riksdagen beviljar riksbanksfullmäktige och direktionen ansvarsfrihet för sin förvaltning av Riksbanken under 2002 samt fastställer Riksbankens balansräkning och resultaträkning.</p>",
          "dok_id": "GQ01FiU23",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:45:02"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Penningpolitiken och Riksbankens förvaltning (FiU23)",
          "dok_id": "GQ01FiU23",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:45:02"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GQ01FIU23",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_fiu_23.docx",
          "filstorlek": "436115",
          "filtyp": "docx",
          "titel": "Penningpolitiken och Riksbankens förvaltning 2002",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/7120ED41-BE3F-4C29-A5CC-15A59A366F83"
        },
        {
          "dok_id": "GQ01FIU23",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_fiu_23.pdf",
          "filstorlek": "1088321",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Bilaga: bet_200203_fiu_23",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/7491846E-3333-4406-AA21-55B0D29A96B7"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "forslag 2002/03:RB2 Fullmäktiges i Riksbanken förslag till disposition av Riksbankens vinst för räkenskapsåret 2002 m.m.",
          "ref_dok_id": "GQ04RB2",
          "ref_dok_typ": "frsrdg",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "RB2",
          "ref_dok_titel": "Fullmäktiges i Riksbanken förslag till disposition av Riksbankens vinst för räkenskapsåret 2002 m.m.",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Framställning / redogörelse"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Fi209 Riksbanken",
          "ref_dok_id": "GQ02Fi209",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Fi209",
          "ref_dok_titel": "Riksbanken",
          "ref_dok_subtitel": "av Fredrik Reinfeldt m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Fi265 Öppenhet kring penningpolitiken",
          "ref_dok_id": "GQ02Fi265",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Fi265",
          "ref_dok_titel": "Öppenhet kring penningpolitiken",
          "ref_dok_subtitel": "av Karin Pilsäter m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Fi8 med anledning av redog. 2002/03:RB1 Årsredovisning för Sveriges riksbank för räkenskapsåret 2002",
          "ref_dok_id": "GQ02Fi8",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Fi8",
          "ref_dok_titel": "med anledning av redog. 2002/03:RB1 Årsredovisning för Sveriges riksbank för räkenskapsåret 2002",
          "ref_dok_subtitel": "av Fredrik Reinfeldt m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "redogorelse 2002/03:RB1 Årsredovisning för Sveriges riksbank för räkenskapsåret 2002",
          "ref_dok_id": "GQ04RB1",
          "ref_dok_typ": "redogorelse",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "RB1",
          "ref_dok_titel": "Årsredovisning för Sveriges riksbank för räkenskapsåret 2002",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "redogorelse"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "redogorelse 2002/03:RR5 Riksdagens revisorers berättelse över granskning av Riksbankens verksamhet under år 2002",
          "ref_dok_id": "GQ04RR5",
          "ref_dok_typ": "redogorelse",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "RR5",
          "ref_dok_titel": "Riksdagens revisorers berättelse över granskning av Riksbankens verksamhet under år 2002",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "redogorelse"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2003-05-22",
          "ref_dok_id": "GQ09109",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "109",
          "ref_dok_titel": "2003-05-22",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2003-05-22",
          "ref_dok_id": "GQ09109",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "109",
          "ref_dok_titel": "2003-05-22",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2002/03:187",
          "ref_dok_id": "GQ0K187",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "187",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2002/03:187",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        }
      ]
    }
  }
}