{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2302967",
      "dok_id": "GQ01FIU22",
      "rm": "2002/03",
      "beteckning": "FIU22",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2002/03:FIU22",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "FIU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "22",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2003-05-27 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:58:04",
      "publicerad": "2006-03-15 11:58:08",
      "titel": "Utvärdering av statens upplåning och skuldförvaltning 1998-2002",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01FIU22/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01FIU22",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GQ01FIU22",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GQ01FIU22",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Finansutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2002/03:FIU22</div><h1>Utvärdering av statens upplåning och skuldförvaltning 1998-2002</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\nRegeringen ska senast den 25 april varje år lämna en utvärdering av\r\nstatsskuldsförvaltningen till riksdagen. Utvärderingen lämnas i form\r\nav en skrivelse. I årets skrivelse behandlas regeringens riktlinjer\r\nför statsskuldens förvaltning åren 1999-2002 samt Riksgäldskontorets\r\nupplåning och skuldförvaltning under budgetåren 1998-2002.\r\nUtvärderingen av skuldförvaltningen görs på tre nivåer: regeringens\r\nriktlinjer, Riksgäldskontorets strategiska beslut om delmål och\r\nriktlinjer för den operativa förvaltningen samt kontorets operativa\r\nförvaltning av statsskulden.\r\nUtskottet koncentrerar sin utvärdering av regeringens riktlinjer för\r\n1999-2002 till de delar som bedöms som mest intressanta. Regeringens\r\nställningstagande i riktlinjerna för 2002 att reducera valutaskuldens\r\nandel av statsskulden har hittills inte uppfyllts. De avsteg som\r\ngjorts från den ursprungliga amorteringsplanen har motiverats av de\r\nkostnadsskäl som följer av den svaga kronkursen under slutet av 2001\r\noch inledningen av 2002.\r\nI riktlinjerna för 2000 angavs att riktvärdet för genomsnittlig löptid\r\ni den nominella kron- och valutaskulden skulle reduceras från 3,0 år\r\ntill 2,7 år vid utgången av 2000. Kostnadsbesparingar på grund av den\r\nreducerade löptiden beräknas till totalt 1,6 miljarder kronor för de\r\nsenaste tre åren. Det siffermässiga resultatet bör dock tolkas med\r\nförsiktighet, eftersom det inte beaktar effekten på risknivån.\r\nUtskottet har utifrån vad som redovisats i skrivelsen och med de\r\nförbehåll som utskottet här gjort beträffande möjligheterna att på\r\nnuvarande stadium göra en långsiktig utvärdering inte några erinringar\r\nmot regeringens beslut om riktlinjer för statsskuldsförvaltningen.\r\nRiksgäldskontoret valde att avvika från riktmärket för amorteringen av\r\nvalutaskulden under 2002. De uppskjutna amorteringarna uppgår till\r\nnästan 15 miljarder kronor. Riksgäldskontorets motiv och bedömningar i\r\nbesluten förefaller välgrundade.\r\nResultatet för den reala upplåningen uppgick till 7,1 miljarder kronor\r\nför 1998-2002. För 2002 uppgick resultatet till 1,1 miljarder kronor.\r\nResultatet framöver är kopplat till utvecklingen i inflationen och\r\ntill i vilken grad Riksbanken framdeles är framgångsrik i att uppnå\r\ninflationsmålet.\r\nRiksgäldskontorets låneverksamhet i nominella kronor förefaller ha\r\nvarit framgångsrik med fulltecknade emissioner, stora budvolymer och\r\nsmå ränteskillnader i de accepterade buden. Även resultatet i\r\nhushållsupplåningen har varit gott, drygt 1 miljard kronor för den\r\nsenaste femårsperioden. Samtliga låneinstrument uppvisar positivt\r\nresultat för utvärderingsperioden. Det kvantitativa målet för\r\nupplåningen från hushållen kan anses vara uppfyllt. För 2002 uppgick\r\nkostnadsbesparingen i upplåningen via Riksgäldsspar till 10 miljoner\r\nkronor, samma besparing som för 2001. Sparformen uppvisar sammantaget\r\nför första gången ett litet överskott över utvärderingsperioden.\r\nUtskottet delar regeringens uppfattning att det är angeläget att\r\nRiksgäldsspar utvecklas till en attraktiv sparform, inte minst för att\r\nkunna uppnå målet om största möjliga kostnadsbesparing i förhållande\r\ntill alternativa upplåningsformer på penning- och\r\nobligationsmarknaden. Utskottet motsätter sig således förslaget i\r\nmotion Fi28 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) att avveckla Riksgäldsspar\r\nvarför motionen avstyrks av utskottet.\r\nRiksgäldskontorets operativa hantering inom ramen för målen bedöms av\r\nregeringen ha bidragit till mer likvida och effektiva nominella och\r\nreala statspappersmarknader. Regeringen bedömer därför att målen för\r\nverksamheterna inom den nominella skulden och marknadsvården har\r\nuppfyllts. Utskottet gör ingen annan bedömning.\r\nUtskottet vill i likhet med tidigare år framhålla att utvärderingen\r\nbegränsas i vissa delar av att det förflutit alltför kort tid för att\r\nmer bestämda slutsatser ska kunna dras. Utskottets helhetsintryck av\r\nverksamheten ger ingen anledning till kritik mot Riksgäldskontoret och\r\nde resultat som uppnåtts. Utskottet finner därför liksom regeringen\r\natt Riksgäldskontoret förvaltat skulden i enlighet med det\r\növergripande målet för statsskuldsförvaltningen.\r\nEn reservation (m, fp, kd) har fogats till betänkandet.</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n1.      Regeringens beslut om riktlinjer för statens upplåning och\r\nskuldförvaltning\r\n        Riksdagen godkänner vad utskottet anför om regeringens\r\nbeslut om riktlinjer för statens upplåning och skuldförvaltning.\r\nDärmed lägger riksdagen skrivelse 2002/03:104 i denna del till\r\nhandlingarna.\r\n\r\n2.      Riksgäldskontorets strategiska beslut och operativa\r\nförvaltning av statsskulden\r\n        Riksdagen godkänner vad utskottet anför om\r\nRiksgäldskontorets beslut om riktlinjer för statens upplåning och\r\nskuldförvaltning.Därmed avslår riksdagen motion 2002/03:Fi28 och\r\nlägger skrivelse 2002/03:104 i denna del till handlingarna.\r\nReservation (m, fp, kd)\r\nStockholm den 27 maj 2003\r\nPå finansutskottets vägnar\r\nSven-Erik Österberg\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet: Sven-Erik Österberg (s),\r\nFredrik Reinfeldt (m), Karin Pilsäter (fp), Sonia Karlsson (s), Mats\r\nOdell (kd), Lars Bäckström (v), Agneta Ringman (s), Gunnar Axén (m),\r\nTommy Waidelich (s), Christer Nylander (fp), Lena Ek (c), Hans Hoff\r\n(s), Tomas Högström (m), Agneta Gille (s), Bo Bernhardsson (s), Per-\r\nOlof Svensson (s) och Mikael Johansson (mp).</pre><pre>\r\nRedogörelse för ärendet\r\nÄrendet och dess beredning\r\nRegeringen ska senast den 25 april varje år lämna en utvärdering av\r\nstatsskuldsförvaltningen till riksdagen. Utvärderingen lämnas i form\r\nav en skrivelse. I årets skrivelse behandlas regeringens riktlinjer\r\nför statsskuldens förvaltning åren 1999-2002 samt Riksgäldskontorets\r\nupplåning och skuldförvaltning under budgetåren 1998-2002.\r\nUtvärderingen av skuldförvaltningen görs på tre nivåer: regeringens\r\nriktlinjer, Riksgäldskontorets strategiska beslut om delmål och\r\nriktlinjer för den operativa förvaltningen samt kontorets operativa\r\nförvaltning av statsskulden.\r\nEn motion har väckts i ärendet.\r\nBakgrund\r\nMål och ansvarsfördelning för statsskuldspolitiken\r\nMålet för statsskuldspolitiken, som riksdagen formulerade 1998, är att\r\nstatens skuld ska förvaltas så att den långsiktiga kostnaden minimeras\r\nsamtidigt som risken i förvaltningen beaktas. Förvaltningen ska ske\r\ninom ramen för de krav som penningpolitiken ställer. Målet är\r\nlångsiktigt och regeringen har därför funnit det lämpligt att tillämpa\r\nfemåriga rullande utvärderingsperioder. Årets utvärdering omfattar\r\ndärför perioden 1998-2002.\r\nAnsvaret för utformningen av statsskuldspolitiken fördelas på följande\r\nsätt.\r\nRegeringen anger riktlinjer för statsskuldens sammansättning,\r\ngenomsnittliga löptid och förfalloprofil.\r\nRiksgäldskontorets styrelse ansvarar för att det övergripande målet\r\noch riktlinjerna omsätts i riktmärken och delmål. Det är\r\nRiksgäldskontorets strategiska beslut.\r\nRiksgäldskontoret ansvarar sedan för den operativa förvaltningen.\r\nUtskottets utvärdering är uppdelad på två nivåer: regeringens beslut\r\nom riktlinjer och Riksgäldskontorets strategiska beslut och operativa\r\nförvaltning av statsskulden.\r\nLånebehovet och statsskulden under budgetåren 1998-2002\r\nEn utförlig redovisning över lånebehovets och statsskuldens utveckling\r\nredovisas i skrivelsen på s. 6-11 samt i ett utdrag ur\r\nRiksgäldskontorets årsredovisning för år 2002 som ingår som bilaga\r\ntill skrivelsen. Statsskuldens sammansättning åren 1998-2002\r\nsammanfattas i följande tabell.\r\n\r\nTabell 1 Statsskuldens sammansättning fördelat på skuldslag vid\r\nutgången av budgetåren\r\n1998-2002, exklusive och inklusive skuldskötselåtgärder\r\n(miljarder kronor och i procent av total statsskuld)\r\n\r\n        1998    1999    2000    2001    2002    Andel\r\nav statssskuld\r\nStatsobligationer       686     679     604     519     523\r\n        45,1 %\r\nStatsskuldväxlar        226     244     275     251     242\r\n        20,8 %\r\nDagslån 11      0       0       13      5       0,4 %\r\nPremieobligationer      59      54      50      44      41\r\n        3,5 %\r\nRiksgäldskonto  6       3       2       1       1\r\n        0,1 %\r\nRiksgäldsspar, nominellt        5       6       7       11\r\n        15      1,3 %\r\nNominella lån i svenska kronor  992     986     937     838\r\n        826     71,2 %\r\nNominella lån svenska kr. inkl. skuldskötsel    920     874\r\n        801     676     661     56,5 %\r\n\r\nRealobligationer        94      97      101     94      135\r\n        11,6 %\r\nRiksgäldsspar, realt    1       1       1       1       1\r\n        0,1 %\r\nReala lån i svenska kronor      94      98      102     95\r\n        136     11,7 %\r\n\r\nLån i utländsk valuta   363     291     241     223     198\r\n        17,1 %\r\nLån i utländsk valuta, inkl. skuldskötsel       448     402     392\r\n        404     373     31,8 %\r\n\r\nStatsskuld, exkl. skuldskötsel  1 449   1 374   1 281   1 157\r\n        1 160   100 %\r\nStatsskuld, inkl. skuldskötsel  1 462   1 373   1 295   1 176\r\n        1 170   100 %\r\n\r\nKälla: Riksgäldskontoret\r\nAnm.: Skuld i utländsk valuta är värderad till valutakurser vid\r\nrespektive årsslut. Detta gäller även skuldbytesavtalen.\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\nRegeringens beslut om riktlinjer för statens upplåning och\r\nskuldförvaltning\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet har utifrån vad som redovisats i skrivelsen och med de\r\nförbehåll som utskottet här gjort beträffande möjligheterna att på\r\nnuvarande stadium göra en långsiktig utvärdering inte några erinringar\r\nmot regeringens beslut om riktlinjer för statsskuldsförvaltningen.\r\nSkrivelsen\r\nRegeringens beslut om riktlinjer\r\nRegeringens beslut om riktlinjer för statsskuldsförvaltningen 2002\r\nsammanfattas nedan:\r\nEtt flerårigt tidsperspektiv anlades i syfte att skapa förutsättningar\r\nför långsiktighet och förutsägbarhet i statsskuldspolitiken. Beslutet\r\nomfattar 2002-2004, men riktlinjerna för 2003 och 2004 betraktas som\r\npreliminära.\r\nDen långsiktiga inriktningen är att valutaskuldens andel av\r\nstatsskulden ska minska och andelen kronskuld öka.\r\nValutaskulden ska amorteras med 15 miljarder kronor 2002 med möjlighet\r\natt avvika 15 miljarder kronor uppåt eller nedåt.\r\nKostnader och risk ska vägas in i strategiska beslut om\r\namorteringstakten.\r\nRiksgäldskontoret ges möjlighet att välja andra motparter än\r\nRiksbanken vid växling av utländsk valuta mot svenska kronor.\r\nAndelen reallån i statsskulden ska långsiktigt öka.\r\nDen del av finansieringsbehovet som inte täcks av real upplåning och\r\nlån i utländsk valuta ska täckas med nominella lån i kronor.\r\nDen genomsnittliga durationen i den nominella kron- och valutaskulden\r\nska vara 2,7 år för perioden 2002-2004 med möjlighet att avvika 0,3 år\r\nuppåt eller nedåt.\r\nEn spridd förfalloprofil ska eftersträvas i statsskulden. Upplåningen\r\nska inriktas mot att inte mer än 25 % av skulden förfaller inom de\r\nnärmaste tolv månaderna.\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nUppföljning av regeringens beslut om riktlinjer\r\nValutaskuldens andel av statsskulden\r\nAndelen upplåning i utländsk valuta växte snabbt under första halvan\r\nav 1990-talet, från under 10 % till knappt 29 % av statsskulden\r\nbudgetåret 1994/95. Därefter har andelen legat runt 30 % av\r\nstatsskulden. I slutet av 2002 uppgick skulden i utländsk valuta till\r\n373 miljarder kronor, vilket motsvarar 32 % av statsskuldens värde.\r\nDen minskade valutaskulden mellan 2001och 2002 förklaras främst av\r\nkronförstärkningen under 2002. Som framgår av följande tabell var\r\nandelen lån i utländsk valuta 2002 alltjämt högre än under åren 1998-\r\n2000.\r\n\r\n\r\nTabell 2 Statsskuldens sammansättning inklusive skuldskötselåtgärder\r\nvid utgången av\r\nrespektive budgetår 1998-2002\r\n(miljarder kronor och i procent av statsskuld)\r\n\r\n        1998    1999    2000    2001    2002\r\nNom. lån i svenska kronor       920     874     801     676\r\n        661\r\nNom. lån i svenska kronor, andel        63 %    64 %    62 %    58 %\r\n        56 %\r\nReala lån i svenska kronor      94      98      102     95\r\n        136\r\nReala lån i svenska kronor, andel       6 %     7 %     8 %\r\n        8 %     12 %\r\nLån i utländsk valuta, inkl. skuldskötsel       448     402     392\r\n        404     373\r\nLån i utländsk valuta, andel    31 %    29 %    30 %    34 %\r\n        32 %\r\nStatsskuld, inkl. skuldskötsel  1 462   1 373   1 295   1 176\r\n        1 170\r\nStatsskuld, exkl. skuldskötsel  1 449   1 374   1 281   1 157\r\n        1 160\r\n\r\n\r\nKälla: Riksgäldskontoret\r\nAnm.: Skuld i utländsk valuta (inklusive skuldbytesavtal) är\r\nomvärderad till valutakurser vid respektive årsslut.\r\n\r\n\r\n\r\nValutaamorteringen\r\nI riktlinjerna för 2002 gavs Riksgäldskontoret möjlighet att i princip\r\navstå från amorteringar på valutaskulden om kronan skulle förbli svag\r\nunder året. I december 2001 beslutade Riksgäldskontoret att utnyttja\r\nflexibiliteten nedåt och sikta på en amortering på maximalt 5\r\nmiljarder kronor. Kronan bedömdes som omotiverat svag, och därför\r\nansågs det vara kostnadsmässigt motiverat att tills vidare avstå från\r\natt amortera på valutaskulden. Utfallet för 2002 visade att\r\namorteringen på valutaskulden uppgick till 1 miljard kronor.\r\nTrots att amorteringarna under 2002 i princip uteblev minskade\r\nvalutaskuldens värde med 31 miljarder kronor under året (inklusive\r\nskuldskötselåtgärder). Förändringen förklaras nästan uteslutande av\r\natt kronans värde stärktes under 2002.\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nAndelen reallån\r\nSom framgår av tabell 2 ökade stocken realobligationer kraftigt till\r\n135 miljarder kronor 2002. Merparten av ökningen förklaras av\r\növerföringen av kontoinnehav hos Riksgäldskontoret till\r\nstatspappersmarknaden för Kärnavfallsfondens och\r\nPremiepensionsmyndighetens räkning. Till följd av starkare efterfrågan\r\npå reala placeringar ökade även emissionsvolymen under 2002. Andelen\r\nrealobligationer uppgick i slutet av året till närmare 12 % av\r\nstatsskulden - att jämföra med 6 % för 1998.\r\nDen genomsnittliga durationen\r\nUnder 2002 valde Riksgäldskontoret att inte avvika från riktvärdet.\r\nRiksgäldskontorets analys, som bygger på antagandet om en i genomsnitt\r\npositivt lutande avkastningskurva, visar att man runt målet på 2,7 år\r\nfår en rimlig avvägning mellan kostnad och risk.\r\nSpridd förfalloprofil\r\nLåneplaneringen och skuldförvaltningen ska inriktas så att inte mer än\r\n25 % av skulden förfaller inom de närmaste tolv månaderna.\r\nFörändringen genomfördes för att undvika att Riksgäldskontoret skulle\r\nkunna tvingas vidta kostsamma åtgärder vid kortsiktiga svängningar i\r\nförfalloprofilen. Andelen lån med förfall inom tolv månader har under\r\n2002 genomgående varit något större än 25 %, i genomsnitt 27 %.\r\nStatsskuldväxelstocken har varit stor i förhållande till\r\nobligationsstocken.\r\nRegeringens bedömning av regeringens beslut om riktlinjer\r\nUtvärderingen av regeringens riktlinjer för 1999-2002 koncentreras\r\ndels till beslutet för 2001 att reducera valutaskuldens andel av\r\nstatsskulden, dels till beslutet för 2000 att sänka riktvärdet för den\r\ngenomsnittliga löptiden i den nominella skulden. Dessutom utvärderas\r\nbeslutet att inför 2002 förändra riktlinjen för skuldens\r\nförfalloprofil.\r\nRegeringens ställningstagande i riktlinjerna för 2001 att reducera\r\nvalutaskuldens andel av statsskulden har hittills inte uppfyllts. De\r\navsteg som gjorts från den ursprungliga amorteringsplanen har\r\nmotiverats av kostnadsskäl i och med den svaga kronkursen under slutet\r\nav 2001 och inledningen av 2002.\r\nI riktlinjerna för 2000 angavs att riktvärdet för genomsnittlig löptid\r\ni den nominella kron- och valutaskulden skulle reduceras från 3,0 år\r\ntill 2,7 år vid utgången av 2000. Kostnadsbesparingar på grund av den\r\nreducerade löptiden beräknas till totalt 1,6 miljarder kronor för de\r\nsenaste tre åren. Resultatet bör dock tolkas med försiktighet, och en\r\ndjupare utvärdering bör anstå tills en längre utvärderingsperiod\r\nföreligger.\r\nInför 2002 ändrades riktlinjen för statsskuldens förfalloprofil i och\r\nmed att skrivningen om att högst 30 % av skulden får förfalla inom de\r\nnärmaste tolv månaderna slopades. Förändringen bedöms som väl\r\nmotiverad utifrån det övergripande målet för statsskuldspolitiken\r\ngenom att den gör att Riksgäldskontoret kan undvika kostsamma\r\nkortsiktiga transaktioner utan nämnvärd effekt på risknivån.\r\nRegeringen anser att beslutet om riktlinjer för 1999-2002 kan anses ha\r\nfattats i enlighet med det övergripande målet.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nSkrivelsens utformning\r\nUtskottet har vid några tidigare tillfällen tagit upp frågan om\r\nutformningen av och presentationen av innehållet i skrivelsen om\r\nstatsskuldspolitiken. Utskottet har därvid konstaterat att\r\nutvärderingen i skrivelsen inte genomgående är lättillgänglig. Den är\r\nmycket tekniskt inriktad och innehåller mängder av avancerade\r\nfinansiella begrepp. Vissa förbättringar och förtydliganden har\r\ngenomförts. Några fördjupningsrutor har införts. En skrivelse till\r\nriksdagen om förvaltningen av statsskulden måste så långt möjligt ha\r\nen utformning som en intresserad allmänhet kan tillgodogöra sig och\r\ndär flertalet inte kan förutsättas vara förtrogna med de olika\r\nskuldtekniska begreppen. I riktlinjer för statsskuldpolitiken som\r\nvänder sig till Riksgäldskontoret och andra marknadsaktörer är\r\nmöjligen kraven andra. Utskottet anser alltjämt att redovisningen till\r\nriksdagen bör kunna göras mer pedagogisk och tydlig utan avkall på\r\nkvalitet. Strävan bör vara att även den intresserade allmänheten ska\r\nkunna tillgodogöra sig innehållet och kunna bilda sig en uppfattning\r\nom resultatet.\r\nValutaskulden\r\nUtskottet ser det som värdefullt att regeringen nu har redovisat ett\r\nflerårigt perspektiv på riktlinjerna för statsskuldsförvaltningen. De\r\nav regeringen beslutade riktlinjerna omfattar perioden 2002-2004. Det\r\nbör skapa förutsättningar för långsiktighet och förutsägbarhet i\r\nstatsskuldspolitiken. Det ligger också i linje med utskottets syn på\r\nhur utvärderingen bör ses. Utskottet delar regeringens uppfattning att\r\nvalutaskuldens andel långsiktigt ska minska. De kostnadsmässiga skälen\r\nför valutaupplåning är inte lika starka som tidigare samtidigt som\r\nriskerna med en stor valutaskuld blivit tydligare. Regeringen bedömde\r\natt det fanns en risk att kronan skulle ligga kvar på en svag nivå\r\n2002 och att amorteringen av valutaskulden därför skulle bli kostsam.\r\nRegeringen valde därför att begränsa amorteringstakten till 15\r\nmiljarder kronor 2002. Riksgäldskontoret gavs en möjlighet att avvika\r\nuppåt eller nedåt med 15 miljarder. Den långsiktiga amorteringstakten\r\nangavs till något högre, 25 miljarder kronor. Riksgäldskontoret\r\nbedömde att kronan var omotiverat svag och ansåg det därför\r\nkostnadsmässigt motiverat att dra ned på amorteringstakten ytterligare\r\ntill lägre än 5 miljarder. Utfallet visade sig bli en amortering på\r\nendast 1 miljard kronor.\r\nTrots att amorteringarna i princip uteblev minskade valutaskuldens\r\nandel av statsskulden från 34 % 2001 till 32 % 2002. Förändringen\r\nförklaras nästan uteslutande av att kronans värde stärktes under 2002.\r\nValutaskuldens andel är därmed trots nedgången 2002 fortfarande högre\r\nän för fem år sedan. Utskottet måste således konstatera att regeringen\r\ninte uppnått målet att långsiktigt minska valutaskuldens andel av\r\nstatsskulden. Till följd av beslutet att skjuta på amorteringarna\r\nåterstår en större valutaskuld, vilket innebär att förvaltningen är\r\nutsatt för en större risk än om amorteringarna hade gjorts enligt den\r\ntänkta planen. Utskottet har dock viss förståelse för att\r\namorteringstakten hållits nere av kostnadsskäl.\r\nGenomsnittlig löptid\r\nI riktlinjerna för 2000 angavs att riktvärdet för genomsnittlig löptid\r\ni den nominella kron- och valutaskulden skulle reduceras från 3,0 år\r\ntill 2,7 år vid utgången av 2000. Som redovisats tidigare innebar den\r\nreducerade löptiden kostnadsbesparingar som kan beräknas till totalt\r\n1,6 miljarder kronor för de senaste tre åren. Utskottet vill dock\r\nframhålla att om man i utgångsläget har en positivt lutande\r\navkastningskurva, dvs. att räntorna är högre ju längre löptiden är,\r\nkommer alltid en neddragning av skuldens löptid att ge ett positivt\r\nresultat. Denna kostnadsfördel måste vägas mot den ökning av risk som\r\nförkortningen innebär. En större andel av skulden måste refinansieras\r\nvarje år, vilket innebär att ränteförändringar får större genomslag på\r\nemissionsräntorna. En mer bestämd slutsats om huruvida detta varit en\r\nframgångsrik strategi eller inte bör således enligt utskottet anstå\r\ntills en längre period kan överblickas.\r\nFörvaltningen av den nominella kronskulden\r\nFör huvuddelen av statsskulden, den s.k. kronskulden, har regeringen\r\ninte angett några riktlinjer som är möjliga att utvärdera\r\nkvantitativt. En positionstagning av Riksgäldskontoret med\r\nutgångspunkt i förväntad ränteutveckling anses som oförenlig med\r\nkontorets ställning som dominerande utgivare av låneinstrument. Detta\r\ngör att en utvärdering i kostnadstermer mot exempelvis en jämförbar\r\nriktmärkesportfölj inte låter sig göras. Riksgäldskontoret har - och\r\nnumera med instämmande av regeringen - i stället betonat att skuld-\r\noch marknadsvård ska vara den huvudsakliga uppgiften för kontoret. Det\r\nsom återstår för kontoret är att genom val av lån, emissionsteknik och\r\ninformationsspridning och åtgärder för att effektivisera\r\nandrahandshandeln försöka göra svenska statspapper intressanta att\r\nplacera i och på så sätt långsiktigt medverka till att minska\r\nkostnaderna för låneskulden.\r\nDetta må vara riktigt, men det är mycket svårt att bedöma och värdera\r\nett sådant arbete. Även om man skulle kunna tänka sig att mäta vissa\r\nnyckeltal för hur marknaden fungerar, genom t.ex. enkäter till aktörer\r\npå marknaden, är det är svårt att värdera i vilken utsträckning som\r\nRiksgäldskontorets olika insatser har bidragit till utvecklingen.\r\nEnligt Riksgäldskontorets bedömning vore det mer fruktbart att\r\nutveckla den kvalitativa utvärderingen än att söka ta fram siffersatta\r\nmått med lågt informationsvärde. Utskottet anser mot denna bakgrund\r\natt det kunde vara värdefullt att anlita utomstående experter för att\r\ngranska Riksgäldskontorets skuld- och marknadsvård, absolut sett och i\r\ninternationell jämförelse, för att på så sätt öka kunskapsnivån om och\r\ni vilken utsträckning det är möjligt att utvärdera förvaltningen av\r\nden nominella kronskulden. Utskottet avser att ta upp frågan med\r\nföreträdare för Finansdepartementet och Riksgäldskontoret samt också\r\ngöra den till föremål för ett internt utvärderingsprojekt.\r\nSammanfattning\r\nUtskottet har utifrån vad som redovisats i skrivelsen och med de\r\nförbehåll som utskottet här gjort beträffande möjligheterna att på\r\nnuvarande stadium göra en långsiktig utvärdering inte några erinringar\r\nmot regeringens beslut om riktlinjer för statsskuldsförvaltningen.\r\nRiksgäldskontorets strategiska beslut och operativa förvaltning av\r\nstatsskulden\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet vill i likhet med tidigare år framhålla att utvärderingen\r\nbegränsas i vissa delar av att det förflutit alltför kort tid för att\r\nmer bestämda slutsatser ska kunna dras. Utskottets helhetsintryck av\r\nverksamheten ger ingen anledning till kritik mot Riksgäldskontoret och\r\nde resultat som uppnåtts. Utskottet finner därför liksom regeringen\r\natt Riksgäldskontoret förvaltat skulden i enlighet med det\r\növergripande målet för statsskuldsförvaltningen. Motion om avskaffande\r\nav Riksgäldsspar avstyrks av utskottet.\r\n  Jämför reservation (m, fp, kd).\r\nSkrivelsen\r\nRiksgäldskontorets verksamhet utvärderas på två nivåer, dels de\r\nstrategiska beslut som fattas av kontorets styrelse, dels den\r\noperativa förvaltning som kontoret bedriver.\r\nUtvärdering av Riksgäldskontorets strategiska beslut\r\nFördelning på skuldslag\r\nRiksgäldskontorets beslut\r\nInom ramen för riktlinjerna har Riksgäldskontoret möjlighet till\r\nstrategiska beslut om fördelningen av statsskulden mellan olika\r\nskuldslag, dels via amorteringsmandatet, dels via riktlinjerna för den\r\nreala upplåningen. Resterande upplåningsbehov täcks genom nominell\r\nkronupplåning.\r\nRiktmärket för valutaamorteringen 2002 var 15 miljarder kronor med en\r\ntillåten avvikelse på 15 miljarder kronor uppåt eller nedåt. Utfallet\r\nför 2002 visar att amorteringarna på valutaskulden uppgick till 1\r\nmiljard kronor.\r\nRiksgäldskontoret ansåg det kostnadsmässigt riktigt att under 2002\r\ntills vidare avstå från en större del av amorteringarna eftersom\r\nkronan vid beslutstillfället bedömdes som omotiverat svag.\r\nRegeringens bedömning\r\nRegeringen anser att det amorteringsbeslut som Riksgäldskontoret\r\nfattat under 2002 förefaller rimligt och välgrundat.\r\nRiksgäldskontorets bedömning om kronkursens utveckling har infriats.\r\nKronan har stärkts under 2002 och även fortsatt att stärkas under\r\ninledningen av 2003. Riksgäldskontorets intention att sänka\r\nkostnaderna i skuldförvaltningen har därmed varit lyckosam.\r\nFram till dess att en slutlig utvärdering av amorteringsbeslutet kan\r\nske, bör de ackumulerade positionerna följas löpande och grunderna för\r\nbeslut om att under ett visst år avvika från amorteringsriktmärket\r\nbedömas. I praktiken blir de perioder som tillämpas i utvärderingen\r\ngränssättande för utvärderingen, dvs. en slutlig bedömning av beslutet\r\nbör ske senast efter fem år.\r\n\r\nDuration för den nominella skulden\r\nRiksgäldskontorets beslut\r\nLiksom tidigare år valde Riksgäldskontoret att under 2002 tillämpa\r\nskilda löptider i de nominella skuldslagen. Den nominella skuldens\r\nsammanvägda duration på 2,7 år uppnåddes genom att durationsmålet för\r\nkronskulden sattes till 2,9 år och för valutaskulden till 2,3 år.\r\nRiksgäldskontoret tilläts, liksom tidigare år, avvika från angivna\r\nriktvärden med maximalt 0,3 år uppåt eller nedåt. Att ha en något\r\nlängre duration i kronskulden gör det möjligt att emittera en större\r\nandel obligationer i långa löptider. På detta sätt främjas\r\nlikviditeten i obligationsmarknaden.\r\nRegeringens bedömning\r\nRegeringen har inget att anföra mot Riksgäldskontorets beslut att inte\r\navvika från riktvärdet för den genomsnittliga durationen. Det har i\r\ntidigare analyser visat sig svårt att finna kvantitativt hållbara skäl\r\nför en delad duration. Kvantitativa modellberäkningar baserade på\r\nmarknadsdata för 2002 bekräftar denna uppfattning. Beräkningarna tyder\r\npå att kostnadsbesparingen av en differentierad duration har en i\r\nsammanhanget liten betydelse.\r\nRegeringen anser att det finns kvalitativa skäl som talar för en skild\r\nduration. Dessa skäl har sitt ursprung i vården av\r\nstatspappersmarknaden och bedöms vara minst lika viktiga som\r\nkostnadsargumentet. Dessutom är det så att Riksgäldskontorets strävan\r\natt upprätthålla en likvid obligationsmarknad i förlängningen bör ge\r\nlägre räntekostnader för statsskulden. Riksgäldskontorets strategi med\r\nolika duration för kron- och valutaskulden för åren 1999-2002 kan\r\ndärmed anses motiverad.\r\nRegeringen har noterat att durationen i kronskulden, för andra året i\r\nrad, varit låg. Under 2002 låg durationen under varje enskild månad i\r\nden nedre delen av intervallet för durationsriktvärdet. Detta\r\nindikerar att den låga durationen inte enbart var en följd av ett\r\noväntat stort lånebehov. Regeringen anser att Riksgäldskontoret\r\nframöver bör vidta åtgärder för att undvika att hamna i en situation\r\ndär durationen under så långa perioder ligger under, eller över,\r\nriktvärdet.\r\n\r\nValutasammansättning\r\nRiksgäldskontorets beslut\r\nRiktmärket för valutaskulden har traditionellt utformats i syfte att\r\nminimera risken för fluktuationer i valutaskuldens värde mätt i\r\nsvenska kronor till följd av variationer mellan i skulden ingående\r\nvalutor. Riksgäldskontoret har valt att i två fall frångå denna\r\nriskminimeringsstrategi, dels genom att öka andelen skuld i\r\nschweizerfranc i valutariktmärket, dels genom att ta en strategisk\r\nvalutaposition i amerikanska dollar.\r\nInför 2000 ökades andelen skuld i schweizerfranc (CHF) permanent med 5\r\nprocentenheter (från 4 till 9 procentenheter) i valutariktmärket.\r\nÄndringen motsvarade ett absolut belopp på ca 20 miljarder kronor.\r\nFörändringen baserades på bedömningen att skuld i CHF till följd av\r\nden systematiskt låga räntenivån i Schweiz långsiktigt skulle ge en\r\nlägre kostnad än motsvarande skuld i euro, samtidigt som risken endast\r\nskulle öka marginellt. Analysen var i stort sett tillbakablickande och\r\ndet konstaterades att det under de senaste 20 åren varit billigare att\r\nlåna i CHF än i övriga europeiska valutor under ca 80 % av tiden.\r\nÖkningen av andelen CHF gav ett nettoresultat för året som slutade på\r\nnoll. Bakom nollresultatet döljer sig en besparing på ca 400 miljoner\r\nkronor till följd av lägre räntekostnader. De lägre räntekostnaderna\r\nhar dock motverkats av en förstärkning av CHF. Sammantaget har\r\nomviktningen till fördel för skuld i CHF inneburit en kostnadsökning\r\npå ca 1 miljard kronor under den senaste treårsperioden.\r\nI slutet på december 2000 beslutade Riksgäldskontoret att ta en\r\nstrategisk valutaposition genom att öka andelen skuld i amerikanska\r\ndollar (USD) med 6 procentenheter (från 14 till 20 procentenheter) på\r\nbekostnad av andelen skuld i euro. Vid tillfället för\r\npositionstagningen bedömdes dollarn vara kraftigt övervärderad mot\r\neuron.\r\nDen strategiska dollarpositionen uppgick till 20 miljarder kronor och\r\ngenomfördes till en genomsnittlig EUR/USD-kurs på 0,8970. Under 2002\r\nförstärktes euron i förhållande till dollarn med ca 17 % och\r\npositionens värde ökade kraftigt. Vid två tillfällen, i juni och\r\nseptember, stängdes sammanlagt en procentenhet av den ursprungliga\r\npositionen med en realiserad vinst på ca 450 miljoner kronor.\r\nDet orealiserade värdet på den kvarstående positionen på 5\r\nprocentenheter uppgick vid årsskiftet till ca 3 miljarder kronor.\r\nUnder inledningen av 2003 har euron fortsatt att stärkas mot dollarn.\r\nDet har medfört att Riksgäldskontoret stängt sammanlagt hälften av den\r\nstrategiska positionen, med ytterligare realiserade vinster som följd.\r\nRegeringens bedömning\r\nÖkningen av andelen schweizerfranc i valutariktmärket, som gjordes\r\nunder 2000, har under 2002 gett ett nettoresultat på noll. Regeringen\r\nanser att det fortfarande är alltför tidigt att slutligt utvärdera\r\nbeslutet att öka andelen schweizerfranc. Den strategiska\r\nvalutapositionen i dollar som togs under 2001 har under 2002\r\nutvecklats i den riktning som avsetts och vinsterna har delvis\r\nrealiserats. Den strategiska dollarpositionen är ett exempel på när\r\nRiksgäldskontoret anpassar sin upplåning och skuldförvaltningsstrategi\r\ntill rådande marknadsläge. Det är också vad regeringen uppmanat\r\nRiksgäldskontoret att göra.\r\n\r\n\r\nMarknads- och skuldvård i kronskulden\r\nRiksgäldskontorets beslut\r\nI riktlinjerna för 2001 fastställdes att Riksgäldskontoret inte\r\nförväntas ta räntepositioner i den operativa förvaltningen av den\r\nnominella kronskulden. Den utvärdering i relativa termer gentemot en\r\nriktmärkesportfölj som tidigare tillämpats framstod därmed inte som\r\nmeningsfull. Utvärderingen av den nominella upplåningen i svenska\r\nkronor sker i stället primärt i kvalitativa termer och av den skuld-\r\noch marknadsvård som bedrivits. En väl genomförd marknadsvård innebär\r\nenligt årets skrivelse med största sannolikhet stora besparingar i\r\nform av lägre upplåningskostnader. Hög likviditet är viktigt för att\r\nde som investerar i statspapper ska känna sig säkra på att de kommer\r\natt kunna sälja papperen till marknadsmässiga priser i framtiden. Ju\r\nhögre likviditet, desto mindre likviditetspremie, vilket betyder lägre\r\nupplåningskostnader för staten.\r\nInför 2002 beslutade Riksgäldskontorets styrelse om operativa\r\nriktlinjer för att främja marknadsvården.\r\nUnder 2002 har Riksgäldskontoret genomfört en övergripande utvärdering\r\nav marknadsvården på den svenska statspappersmarknaden. En särskild\r\nrapport om marknadsvård lämnades till regeringen i samband med att\r\nårsredovisningen för 2002 lämnades in.\r\nDen svenska statspappersmarknaden och Riksgäldskontorets marknadsvård\r\nstår sig enligt rapporten väl i en internationell jämförelse med\r\nmotsvarigheter i andra europeiska länder. Även marknadsaktörerna ger\r\nRiksgäldskontorets marknadsvård gott betyg. Den svenska\r\nstatspappersmarknaden anses ha hög likviditet relativt sin storlek.\r\n\r\n\r\n\r\nRegeringens bedömning\r\nRegeringen anger i skrivelsen att som dominerande emittent på den\r\nsvenska marknaden är det viktigt att Riksgäldskontoret agerar\r\nlångsiktigt och förutsägbart. Upplåningsstrategin ska vara känd på\r\nmarknaden. På så sätt ökar förutsättningarna för hög likviditet och\r\nlåg refinansieringsrisk i upplåningen.\r\nRegeringen anser att de mål som satts upp för marknads- och\r\nskuldvården är rimliga och med bäring på att pressa de absoluta\r\nlånekostnaderna för statsskulden. Regeringen konstaterar även att den\r\nsvenska statspappersmarknaden och Riksgäldskontorets marknadsvård står\r\nsig väl i en jämförelse med motsvarigheter i andra europeiska länder.\r\n\r\n\r\nStatsskuldens förfalloprofil\r\nRiksgäldskontorets beslut\r\nAtt minska risken för att stora volymer måste refinansieras vid en\r\ntidpunkt då ränteläget är ofördelaktigt är en naturlig del i\r\nRiksgäldskontorets skuldförvaltning. Andelen lån med förfall inom tolv\r\nmånader har under 2002 genomgående varit något större än 25 procent, i\r\ngenomsnitt 27 procent. Statsskuldväxelstocken har varit stor i\r\nförhållande till obligationsstocken.\r\nRegeringens bedömning\r\nTrots att andelen lån som förföll inom de närmaste tolv månaderna\r\nunder 2002 låg något över 25 % anser regeringen att målet är uppnått.\r\nUppmaningen till Riksgäldskontoret att framöver undvika att under\r\nlängre perioder ha en duration som ligger under riktvärdet gäller\r\nemellertid även Riksgäldskontorets styrning av förfalloprofilen.\r\nUtvärdering av Riksgäldskontorets operativa beslut\r\nUpplåning i utländsk valuta\r\nRiksgäldskontorets beslut\r\nRiksgäldskontoret har möjlighet att inom av styrelsen väl definierade\r\nramar bedriva en aktiv förvaltning av en del av skulden i utländsk\r\nvaluta. Den operativa förvaltningen av valutaskulden är, till skillnad\r\nfrån den nominella kronskulden, inriktad på aktivt positionstagande\r\ngentemot riktmärket. Positioneringen baseras i huvudsak på\r\növerväganden dels om förväntad ränteutveckling, dels om förväntad\r\nvalutautveckling.\r\nRiksgäldskontorets operativa förvaltning av valutaskulden gav för 2002\r\nför första gången sedan 1998 ett positivt resultat, 392 miljoner\r\nkronor. Jämfört med 2001 är det en förbättring med 470 miljoner\r\nkronor. Det positiva resultatet kommer uteslutande från\r\nvalutapositioner, 470 miljoner kronor.\r\nRäntepositionerna gav ett svagt negativt resultat, minus 78 miljoner\r\nkronor. Positionerna har baserats på tron att de europeiska räntorna\r\nska falla och att räntorna i USA åter ska komma upp på en nivå som\r\nligger över de europeiska. Den första delen av strategin har varit\r\nframgångsrik medan den andra delen gav ett negativt resultat.\r\nSammantaget uppgick resultatet i den operativa valutaförvaltningen\r\ntill minus 0,2 miljarder kronor för 1998-2002. Sett över hela\r\nutvärderingsperioden har räntepositionerna genererat ett positivt\r\nresultat medan valutapositionerna har gett upphov till ett negativt\r\nresultat.\r\nI syfte att sprida riskerna i förvaltningen samt för att få\r\nytterligare referenspunkter för en bedömning av måluppfyllelsen i den\r\naktiva förvaltningen av valutaskulden anlitar Riksgäldskontoret sedan\r\n1992/93 externa förvaltare. Under 2002 var de externa förvaltarna fem\r\ntill antalet.\r\nI likhet med Riksgäldskontoret visade samtliga externa förvaltare upp\r\nett positivt resultat på valutasidan, medan resultaten på räntesidan\r\nvarierade. De positiva valutaresultaten kommer främst från\r\npositionstagande i en euroförstärkning mot dollarn. De externa\r\nförvaltare som varit positionerade för fallande räntor under större\r\ndelen av året har också klarat sig bra.\r\nRiksgäldskontoret har för utvärderingsperioden i genomsnitt presterat\r\nett bättre resultat än de externa förvaltarna, -0,07 % respektive -\r\n0,30 % av förvaltad skuld.\r\nRegeringens riktlinjebeslut för 2002 gör det möjligt för\r\nRiksgäldskontoret att fr.o.m. juli 2002 växla valuta direkt på\r\nmarknaden i stället för med Riksbanken. Som motiv för att\r\nRiksgäldskontoret gavs möjlighet att växla direkt med andra motparter\r\nän Riksbanken angavs att det tidigare systemet inte var anpassat för\r\natt aktivt hantera amorteringarna av valutaskulden.\r\nDe underliggande betalningarna från valutaupplåning, förfall och\r\nräntebetalningar m.m. var ojämnt fördelade över året. Syftet med att\r\nfördela växlingarna jämnt över tiden är att minska risken för att\r\nväxelkursen är oförmånlig vid betalningstillfället.\r\nRegeringens bedömning\r\nRiksgäldskontoret har bedrivit en kostnadseffektiv upplåning i\r\nutländsk valuta jämfört med de alternativa låneformer som står till\r\nbuds. Målet för den operativa förvaltningen av valutaskulden kan dock,\r\ntrots ett positivt resultat under 2002, inte sägas vara uppfyllt.\r\nÖvertagandet av valutaväxlingarna från Riksbanken i juli 2002 anser\r\nregeringen fungerade väl av allt att döma.\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\n\r\nUpplåning i realobligationer\r\nRiksgäldskontorets beslut\r\nRiksgäldskontoret valde när det gäller den reala upplåningen att inte\r\navvika från riktlinjerna under 2000-2002. Riksgäldskontorets\r\ntillämpning av riktlinjerna för den reala skulden avgörs på operativ\r\nnivå och utvärderas därför också på operativ nivå.\r\nEfterfrågan på realobligationer ökade kraftigt under 2002. Det ökade\r\nintresset beror bl.a. på nedgången på aktiemarknaden. Ett flertal\r\nförvaltare viktade om sina tillgångsportföljer mot en ökad andel\r\nränteprodukter, vilket innebar ett ökat intresse för realobligationer.\r\nDen totala utestående stocken av realobligationer ökade från 94,2 till\r\n135,1 miljarder kronor under 2002. Andelen realobligationer i\r\nstatsskulden ökade från 8,1 % 2001 till 11,6 % 2002. Detta är i\r\nenlighet med regeringens riktlinjer att andelen realskuld långsiktigt\r\nbör öka.\r\nRealobligationerna emitterades på break even-nivåer för inflationen på\r\nmellan 1,7 och 2,1 procent, med ett genomsnitt på 1,9 procent.\r\nResultatet framöver är kopplat till utvecklingen i inflationen och\r\ntill i vilken grad Riksbanken framdeles är framgångsrik i att uppnå\r\ninflationsmålet.\r\nRegeringens bedömning\r\nRiksgäldskontoret har uppnått det kvantitativa målet för\r\nrealupplåningen i svenska kronor. De auktioner som genomfördes under\r\n2002 skedde på för Riksgäldskontoret relativt fördelaktiga\r\nräntenivåer.\r\n\r\nUpplåning i nominella kronor\r\nRiksgäldskontorets beslut\r\nStatens upplåning i svenska kronor sker främst i nominella\r\nstatsobligationer och statsskuldväxlar. Den kvantitativa utvärderingen\r\nfrån tidigare år, där förändringar i skuldens marknadsvärde mäts mot\r\nen riktmärkesportfölj, har utgått sedan riktlinjebeslutet för 2001.\r\nDet innebär att utvärderingen av den nominella upplåningen i svenska\r\nkronor i stället sker primärt i kvalitativa termer utifrån den skuld-\r\noch marknadsvård som bedrivits.\r\nRegeringens bedömning\r\nRiksgäldskontorets emissioner förefaller enligt regeringen ha varit\r\nframgångsrika: fulltecknade, stora budvolymer och små ränteskillnader\r\ni de accepterade buden.\r\nDet är svårt att kvantitativt mäta effekterna på lånekostnaderna av\r\nden intensiva skuld- och marknadsvård som Riksgäldskontoret bedriver.\r\nRegeringen har även vid flera tillfällen uttryckt att utvärderingen\r\nfrämst ska ske i kvalitativa termer.\r\nRegeringens slutsats, främst baserad på kvalitativa grunder, är att\r\nRiksgäldskontorets marknads- och skuldvård torde ha bidragit till en\r\nmer likvid och effektiv statspappersmarknad. Åtgärderna kan därmed\r\nsägas ha bidragit till långsiktigt lägre absoluta kostnader för\r\nstatsskulden.\r\n\r\n\r\nUpplåning från hushållen\r\nRiksgäldskontorets beslut\r\nGenerellt sett har hushållens sparande i räntebärande sparformer ökat\r\njämfört med förra året. Den totala räntesparmarknaden1Definitionen av\r\nsparmarknaden omfattar samtliga räntebärande sparalternativ, dvs.\r\ninlåning på bankkonto, räntefonder och privatobligationer. uppgick\r\ntill ca 709 miljarder kronor i september 2001 varav Riksgäldskontorets\r\nandel uppgick till ca 8,1 procent.\r\nDen totala volymen i Riksgäldsspar uppgick till 15,6 miljarder kronor\r\nvid utgången av 2002, en ökning med knappt 4 miljarder kronor jämfört\r\nmed 2001. Uppgången förklaras i princip helt av ökningen i\r\nRiksgäldsspar utan tidsgräns. Den utestående stocken i Riksgäldsspar\r\nutan tidsgräns uppgick vid årsskiftet till 7,2 miljarder kronor. Det\r\när en ökning med hela 76 % på ett år.\r\nResultatet för den sammanlagda upplåningen på hushållsmarknaden\r\nuppgick till 327 miljoner kronor för 2002 och till 1,2 miljarder\r\nkronor för den senaste femårsperioden. Den största delen av resultatet\r\nkan hänföras till premieobligationerna, detta trots att sparformen\r\nfortsatt uppvisar en sjunkande volym.\r\nFör 2002 uppgick kostnadsbesparingen i upplåningen via Riksgäldsspar\r\ntill 10 miljoner kronor, samma besparing som för 2001. Sammantaget\r\nuppvisar sparformen för första gången ett litet överskott över\r\nutvärderingsperioden.\r\nRegeringens bedömning\r\nRiksgäldskontoret har enligt regeringen uppnått det kvantitativa målet\r\nför upplåningen från hushållen. Det är angeläget att Riksgäldsspar\r\nutvecklas till en attraktiv sparform, inte minst för att kunna uppnå\r\nmålet om största möjliga kostnadsbesparing i förhållande till\r\nalternativa upplåningsformer på penning- och obligationsmarknaden.\r\nMotionen\r\nI motion Fi28 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) konstateras att\r\nRiksgäldsspar riktar sig till hushållen och har till sin konstruktion\r\nstora likheter med vanligt banksparande. Staten agerar därmed på en\r\nkonkurrensutsatt och redan väl fungerande marknad. Motionärerna anser\r\ndet klart olämpligt att Riksgäldskontoret agerar som ett\r\nkreditinstitut bland flera på en marknad där staten ansvarar för både\r\nreglering och tillsyn. Det ligger utanför Rikgäldskontorets\r\nhuvuduppgifter att bedriva inlåning från hushållen och det fyller\r\ningen reell funktion när det gäller statsupplåning och\r\nskuldförvaltning.\r\nUtskottets ställningstagande\r\nBakgrund\r\nRiksgäldskontorets verksamhet redovisas i skrivelsen uppdelad och\r\nutvärderad på två nivåer, dels de strategiska beslut som fattas av\r\nkontorets styrelse, dels den operativa förvaltning som kontoret\r\nbedriver. Utskottet har i detta avsnitt valt att ge en mer samlad\r\nbedömning av Riksgäldskontorets förvaltning av statsskulden.\r\nValutaskulden\r\nRiksgäldskontoret valde som redovisats tidigare att utnyttja\r\nmöjligheten att avvika från riktmärket för valutaamorteringen under\r\nbåde 2001 och 2002.\r\nEnligt utskottets uppfattning förefaller Riksgäldskontorets motiv för\r\nbesluten välgrundade.\r\nGenomsnittliga löptiden\r\nRiksgäldskontoret valde att inte avvika från riktvärdet för den\r\ngenomsnittliga löptiden i den nominella kron- och valutaskulden.\r\nUtskottet anser i likhet med regeringen att det finns kvalitativa skäl\r\nsom talar för att tillämpa skilda löptider i kronskulden respektive\r\nvalutaskulden 1999-2002. Dessa skäl har sitt ursprung i vården av\r\nstatspappersmarknaden och bedöms vara minst lika viktiga som\r\nkostnadsargumentet. En likvid obligationsmarknad bör som regeringen\r\nanför i förlängningen ge lägre räntekostnader för statsskulden.\r\nLån i utländsk valuta\r\nDen strategiska valutapositionen US-dollar som togs under 2001 har\r\nunder 2002 utvecklats i den riktning som avsetts och vinsterna har\r\ndelvis realiserats. Den strategiska dollarpositionen är ett exempel på\r\nnär Riksgäldskontoret anpassar sin upplåning och\r\nskuldförvaltningsstrategi till rådande marknadsläge. Det är också vad\r\nregeringen uppmanat Riksgäldskontoret att göra. Ökningen av andelen\r\nschweizerfranc i valutaskulden, som gjordes under 2000, har under 2002\r\ngett ett nettoresultat på noll. Det är som utskottet ser det alltför\r\ntidigt att slutgiltigt utvärdera beslutet att öka andelen\r\nschweizerfranc. Resultatet av den operativa förvaltningen understeg\r\nvalutariktmärket med 200 miljoner kronor för utvärderingsperioden.\r\nTrots en kostnadsbesparing på nästan 400 miljoner kronor 2002 har det\r\nlångsiktiga målet för förvaltningen inte uppfyllts.\r\nReala lån\r\nSom framgår av skrivelsen uppgick det indikativa resultatet för den\r\nreala upplåningen till 7,1 miljarder kronor för 1998-2002. För 2002\r\nuppgick resultatet till 1,1 miljarder kronor. Resultatet framöver är\r\nkopplat till utvecklingen i inflationen och till i vilken grad\r\nRiksbanken framdeles är framgångsrik i att uppnå inflationsmålet.\r\nNominella lån i svenska kronor\r\nRiksgäldskontorets låneverksamhet i nominella kronor förefaller ha\r\nvarit framgångsrik med fulltecknade emissioner, stora budvolymer och\r\nsmå ränteskillnader i de accepterade buden.\r\nHushållsupplåningen och Riksgäldsspar\r\nÄven resultatet i hushållsupplåningen har varit gott, drygt 1 miljard\r\nkronor för den senaste femårsperioden. Samtliga låneinstrument\r\nuppvisar positivt resultat för utvärderingsperioden. Det kvantitativa\r\nmålet för upplåningen från hushållen kan anses vara uppfyllt. För 2002\r\nuppgick kostnadsbesparingen i upplåningen via Riksgäldsspar till 10\r\nmiljoner kronor, samma besparing som för 2001. Som konstaterats ovan\r\nuppvisar sparformen sammantaget för första gången ett litet överskott\r\növer utvärderingsperioden.\r\nUtskottet delar regeringens uppfattning att det är angeläget att\r\nRiksgäldsspar utvecklas till en attraktiv sparform, inte minst för att\r\nkunna uppnå målet om största möjliga kostnadsbesparing i förhållande\r\ntill alternativa upplåningsformer på penning- och\r\nobligationsmarknaden. Utskottet motsätter sig således förslaget i\r\nmotion Fi28 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m) att avveckla Riksgäldsspar,\r\nvarför motionen avstyrks av utskottet.\r\nSammanfattning\r\nRiksgäldskontorets operativa hantering inom ramen för målen bedöms av\r\nregeringen ha bidragit till mer likvida och effektiva nominella och\r\nreala statspappersmarknader. Regeringen bedömer därför att målen för\r\nverksamheterna inom den nominella skulden och marknadsvården har\r\nuppfyllts. Utskottet gör ingen annan bedömning.\r\nUtskottet vill i likhet med tidigare år framhålla att utvärderingen\r\nbegränsas i vissa delar av att det förflutit alltför kort tid för att\r\nmer bestämda slutsatser ska kunna dras. Utskottets helhetsintryck av\r\nverksamheten ger ingen anledning till kritik mot Riksgäldskontoret och\r\nde resultat som uppnåtts. Utskottet finner därför liksom regeringen\r\natt Riksgäldskontoret förvaltat skulden i enlighet med det\r\növergripande målet för statsskuldsförvaltningen.</pre><pre>\r\nReservation\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har\r\nföranlett följande reservation. I rubriken anges vilken punkt i\r\nutskottets förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.\r\n\r\nRiksgäldskontorets strategiska beslut och operativa förvaltning av\r\nstatsskulden, punkt 2 (m, fp, kd)\r\nav Fredrik Reinfeldt (m), Karin Pilsäter (fp), Mats Odell (kd), Gunnar\r\nAxén (m), Christer Nylander (fp) och Tomas Högström (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\nVi anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 2 borde ha\r\nföljande lydelse:\r\nRiksdagen bifaller motion 2002/03:Fi28 och lägger skrivelse\r\n2002/03:104 i denna del till handlingarna.\r\nStällningstagande\r\nRiksgäldsspar riktar sig till hushållen och sparformen har i sin\r\nkonstruktion stora likheter med vanligt banksparande. Staten agerar\r\ndärmed genom Riksgäldskontoret som en konkurrent på en marknad som man\r\nsamtidigt reglerar och där man svarar för tillsynen. Det är enligt vår\r\nuppfattning klart olämpligt. Riksgäldsspar svarar för finansieringen\r\nav ca 1 % av den totala statsskulden. Riksgäldskontorets upplåning\r\nfrån hushållen, via denna sparform, fyller därmed ingen reell funktion\r\nnär det gäller statsupplåningen. Riksgäldsspar bör därför avvecklas\r\nsnarast möjligt. Vårt ställningstagande innebär att vi ställer oss\r\nbakom förslaget i motion F28 (m). Riksdagen bör således bifalla\r\nmotionen.</pre><pre></pre><pre>\r\nBilaga\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\nSkrivelsen\r\nRegeringens skrivelse 2002/03:104 Utvärdering av statens upplåning och\r\nskuldförvaltning 1998-2002.\r\nFöljdmotion\r\n2002/03:Fi28 av Fredrik Reinfeldt m.fl. (m):\r\nRiksdagen beslutar att Riksgäldskontorets sparprodukt Riksgäldsspar\r\navvecklas i enlighet med vad som anförs i motionen.</pre><pre></pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Regeringens beslut om riktlinjer för statens upplåning och skuldförvaltning",
          "forslag": "Riksdagen godkänner vad utskottet anför om regeringens beslut om riktlinjer för statens upplåning och skuldförvaltning.\r\nRiksdagen godkänner vad utskottet anför om regeringens beslut om riktlinjer för statens upplåning och skuldförvaltning.\r\nDärmed lägger riksdagen skrivelse 2002/03:104 i denna del till handlingarna.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "FIU22",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Riksgäldskontorets strategiska beslut och operativa förvaltning av statsskulden",
          "forslag": "Riksdagen godkänner vad utskottet anför om Riksgäldskontorets beslut om riktlinjer för statens upplåning och skuldförvaltning.\n\r\nRiksdagen godkänner vad utskottet anför om Riksgäldskontorets beslut om riktlinjer för statens upplåning och skuldförvaltning.\n\r\nDärmed avslår riksdagen motion 2002/03:Fi28 och lägger skrivelse 2002/03:104 i denna del till handlingarna.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\"",
          "votering_id": "3155124C-8924-11D7-AF4F-0004755053BE",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (m, fp, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "132",
                    "0",
                    "0",
                    "12"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "48",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "19",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "41",
                    "0",
                    "7"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "29",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "24",
                    "0",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "14",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "189",
                    "118",
                    "0",
                    "42"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/3155124C-8924-11D7-AF4F-0004755053BE",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "FIU22",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": {
        "nummer": "1",
        "rubrik": "Riksgäldskontorets strategiska beslut och operativa förvaltning av statsskulden",
        "partier": "\"m\",\"fp\",\"kd\"",
        "typ": "reservation",
        "utskottsforslag_punkt": "2"
      }
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-05-15 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2003-05-27 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2003-06-02 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2003-06-02 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2003-06-06 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2003-06-11 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2003-06-11 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2003-06-11 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "RSKR",
          "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse",
          "datum": "2003-06-11 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "6",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på motionen.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-21 10:32:33"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Riksdagen lade till handlingarna regeringens årliga utvärdering av statsskuldsförvaltningen. I regeringens skrivelse behandlas riktlinjerna för statsskuldens förvaltning åren 1999-2002 samt Riksgäldskontorets upplåning och skuldförvaltning under budgetåren 1998-2002.",
          "dok_id": "GQ01FIU22",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Utvärdering av statens upplåning och skuldförvaltning (FiU22)",
          "dok_id": "GQ01FIU22",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottet",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-21 10:32:33"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GQ01FIU22",
          "systemdatum": "2017-10-20 10:24:58"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Finansutskottet föreslår att riksdagen lägger till handlingarna regeringens årliga utvärdering av statsskuldsförvaltningen. I regeringens skrivelse behandlas riktlinjerna för statsskuldens förvaltning åren 1999-2002 samt Riksgäldskontorets upplåning och skuldförvaltning under budgetåren 1998-2002.</p>",
          "dok_id": "GQ01FiU22",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:44:54"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Utvärdering av statens upplåning och skuldförvaltning (FiU22)",
          "dok_id": "GQ01FiU22",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:44:54"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GQ01FIU22",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "BET_200203_FiU_22.pdf",
          "filstorlek": "168650",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Utvärdering av statens upplåning och skuldförvaltning 1998-2002",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/C701F8A9-8674-4CA7-AEDC-25AFDACB05CD"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Fi28 med anledning av skr. 2002/03:104 Utvärdering av statens upplåning och skuldförvaltning 1998-2002",
          "ref_dok_id": "GQ02Fi28",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Fi28",
          "ref_dok_titel": "med anledning av skr. 2002/03:104 Utvärdering av statens upplåning och skuldförvaltning 1998-2002",
          "ref_dok_subtitel": "av Fredrik Reinfeldt m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "regeringsskrivelse 2002/03:104 Utvärdering av statens upplåning och skuldförvaltning 1998-2002",
          "ref_dok_id": "GQ03104",
          "ref_dok_typ": "skr",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "104",
          "ref_dok_titel": "Utvärdering av statens upplåning och skuldförvaltning 1998-2002",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Regeringens skrivelse"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2003-06-11",
          "ref_dok_id": "GQ09120",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "120",
          "ref_dok_titel": "2003-06-11",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2003-06-11",
          "ref_dok_id": "GQ09120",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "120",
          "ref_dok_titel": "2003-06-11",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2002/03:237",
          "ref_dok_id": "GQ0K237",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "237",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2002/03:237",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        }
      ]
    }
  }
}