{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2284375",
      "dok_id": "GQ01AU3",
      "rm": "2002/03",
      "beteckning": "AU3",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2002/03:AU3",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "AU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "3",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2003-02-06 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:56:44",
      "publicerad": "2006-03-15 11:56:48",
      "titel": "FN-konventionen      mot     kvinnodiskriminering,jämställdhetsfrågor och  andra diskrimineringsfrågorm.m.",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01AU3/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01AU3",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GQ01AU3",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GQ01AU3",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Arbetsmarknadsutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2002/03:AU3</div><h1>FN-konventionen      mot     kvinnodiskriminering,jämställdhetsfrågor och  andra diskrimineringsfrågorm.m.</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre>\r\nSammanfattning\r\n\r\nI detta betänkande behandlas regeringens proposition\r\n2002/03:19 Konventionen mot kvinnodiskriminering och\r\nfrågan  om  ett  individuellt   klagomålsförfarande.\r\nUtskottet föreslår att riksdagen  godkänner 1999 års\r\nfakultativa   protokoll  till  FN:s  konvention   om\r\navskaffande av  all slags diskriminering av kvinnor.\r\nGenom  protokollet   ges  enskilda  individer  eller\r\ngrupper av individer som  anser  sig  ha utsatts för\r\nkränkning möjlighet att göra en framställan till den\r\nsärskilda kommitté som har till uppgift att övervaka\r\nefterlevnaden av konventionen.\r\n\r\nI betänkandet behandlas också ca 70 motionsförslag\r\nfrån den allmänna motionstiden hösten 2002  som  rör\r\njämställdhetsfrågor  och andra diskrimineringsfrågor\r\nm.m. I motionerna finns en rad olika förslag som rör\r\njämställdheten    på    arbetsmarknaden     och    i\r\nnäringslivet,  jämställdhetsaspekter  vid offentligt\r\nutredningsarbete,     mansrollen    och    familjen,\r\nlönediskriminering,   s.k.    jämställdhetsmärkning,\r\nfrågor  om  mångfald  och etnisk diskriminering  och\r\nfrågor som rör diskriminering  på grund av ålder och\r\npå  grund av funktionshinder. Även  frågor  som  rör\r\nhomo-,  bi-  och transsexuella behandlas. Motionerna\r\navser   även  antidiskrimineringslagstiftningen   på\r\ndessa områden  och förslag förs fram om lagstiftning\r\ntill skydd för ytterligare  grupper.  Det finns även\r\nmotioner som efterlyser en sammanhållen lagstiftning\r\nmot diskriminering.\r\nUtskottet, som konstaterar dels att regeringen har\r\naviserat en proposition med lagförslag  som ersätter\r\ndelar av den nuvarande lagstiftningen, dels  att  en\r\nutredning har i uppdrag att bland många andra frågor\r\növerväga    en    sammanhållen    lagstiftning   mot\r\ndiskriminering, avstyrker motionerna.\r\nNär  det  gäller  frågan om forum i  processer  om\r\ndiskriminering i arbetslivet  föreslår utskottet ett\r\ntillkännagivande till regeringen av innebörd att den\r\nnyssnämnda utredningen noga bör  överväga  de  olika\r\nförslag som har förts fram i denna fråga. Regeringen\r\nbör tillse att så sker.\r\nI  ärendet finns 26 reservationer som avgivits  av\r\nföreträdarna     för    Moderata    samlingspartiet,\r\nFolkpartiet     liberalerna,      Kristdemokraterna,\r\nVänsterpartiet,  Centerpartiet  och Miljöpartiet  de\r\ngröna.\r\n</pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n1. FN-konventionen mot\r\nkvinnodiskriminering\r\n\r\nRiksdagen   godkänner   1999  års   fakultativa\r\nprotokoll    till   Förenta   nationernas    (FN)\r\nkonvention   om    avskaffande   av   all   slags\r\ndiskriminering   av  kvinnor.   Därmed   bifaller\r\nriksdagen proposition 2002/03:19.\r\n\r\n2. Allmänna frågor om jämställdhet\r\n\r\nRiksdagen   avslår    motionerna   2002/03:A215\r\nyrkandena  1 och 2 (s), 2002/03:A241  yrkande  11\r\n(fp),   2002/03:A242    yrkande   2   (kd)   samt\r\n2002/03:A315 yrkande 13 (m).\r\nReservation 1 (m)\r\nReservation 2 (fp)\r\nReservation 3 (kd)\r\n\r\n3. Forskningen på jämställdhetsområdet\r\n\r\nRiksdagen avslår motion  2002/03:A365 yrkande 1\r\ni denna del (v).\r\n\r\n4. Jämställdhetsaspekter vid offentligt\r\nutredningsarbete m.m.\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:A319  yrkandena\r\n1 och 2 (v).\r\n\r\n5. Analys av skillnader i uttag av\r\nföräldraledighet\r\n\r\nRiksdagen  avslår motion 2002/03:A242 yrkandena\r\n14 och 26 (kd).\r\nReservation 4 (kd)\r\n\r\n6. Männens roll i jämställdhetsarbetet\r\n\r\nRiksdagen avslår  motion 2002/03:A322 yrkandena\r\n1, 3 och 8 (mp).\r\n\r\n7. Allmänt om jämställda löner och\r\nlönediskriminering\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna    2002/03:A215\r\nyrkande  3  (s),  2002/03:A241  yrkande  9  (fp),\r\n2002/03:A242  yrkande 20 (kd), 2002/03:A275  (s),\r\n2002/03:A365 yrkande  1  i  denna  del  (v)  samt\r\n2002/03:A366 yrkandena 10 och 11 (c).\r\nReservation 5 (kd, c)\r\nReservation 6 (fp)\r\n\r\n8. Jämställdhetslagen m.m.\r\n\r\nRiksdagen  avslår motion 2002/03:A242 yrkandena\r\n13 och 15 (kd).\r\nReservation 7 (kd)\r\n\r\n9. Utvärdering av ändringarna i\r\njämställdhetslagen\r\n\r\nRiksdagen avslår  motion 2002/03:A300 yrkande 2\r\n(v).\r\n\r\n10. Skadestånd i jämställdhetsmål\r\n\r\nRiksdagen avslår motion  2002/03:A366 yrkande 9\r\n(c).\r\nReservation 8 (fp, c)\r\n\r\n11. Frågor om planerade graviditeter\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:A360 (s).\r\n\r\n12. Jämställdhetsmärkning\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna  2002/03:A237 (mp),\r\n2002/03:A241  yrkande  13  (fp) och  2002/03:A242\r\nyrkande 22 (kd).\r\nReservation 9 (fp)\r\nReservation 10 (mp)\r\n\r\n13. Allmänna frågor om mångfald och etnisk\r\ndiskriminering\r\n\r\nRiksdagen avslår motionerna 2002/03:A203\r\nyrkandena 1-3 (fp), 2002/03:A354 (s),\r\n2002/03:Ju249 yrkande 22 (c), 2002/03:Sf289\r\nyrkandena 23 och 24 (mp), 2002/03:Sf332 yrkande\r\n25 (m) samt 2002/03:Sf334 yrkande 42 (kd).\r\nReservation 11 (fp, kd, c)\r\nReservation 12 (m)\r\n\r\n14. Tvärkulturell kompetens\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna   2002/03:Sf289\r\nyrkande 25 (mp) och 2002/03:Sf336 yrkande 14 (v).\r\nReservation 13 (v)\r\n\r\n15. Allmänna frågor om lagen om åtgärder\r\nmot etnisk diskriminering i arbetslivet\r\n\r\nRiksdagen avslår motion  2002/03:Sf226  yrkande\r\n27 i denna del (fp).\r\nReservation 14 (fp)\r\n\r\n16. Lagreglerat aktivt arbete för\r\nmångfald\r\n\r\nRiksdagen    avslår   motionerna   2002/03:K433\r\nyrkande 5 (s), 2002/03:Sf289  yrkande 21 (mp) och\r\n2002/03:Sf336 yrkande 13 (v).\r\nReservation 15 (mp)\r\n\r\n17. Mångfaldsplaner\r\n\r\nRiksdagen  avslår motion 2002/03:Sf334  yrkande\r\n44 (kd).\r\nReservation 16 (kd)\r\n\r\n18. Positiv särbehandling\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna   2002/03:Sf226\r\nyrkande 28 (fp),  2002/03:Sf289  yrkande 22 (mp),\r\n2002/03:Sf332  yrkande  26  (m) och 2002/03:Sf336\r\nyrkande 15 (v).\r\nReservation 17 (m)\r\nReservation 18 (fp)\r\n\r\n19. Talerätt i Nämnden mot diskriminering\r\n\r\nRiksdagen  avslår motion 2002/03:Sf336  yrkande\r\n12 (v).\r\n\r\n20. Sammanhållen lagstiftning mot\r\ndiskriminering\r\n\r\nRiksdagen   avslår    motionerna   2002/03:A241\r\nyrkande 14 (fp), 2002/03:L249 yrkande 12 (fp) och\r\n2002/03:Sf226 yrkande 27 i denna del (fp).\r\nReservation 19 (fp, c)\r\n\r\n21. Diskriminering på grund av ålder\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna    2002/03:A213\r\nyrkande  1  (kd),  2002/03:A224  yrkande 1  (kd),\r\n2002/03:A239 yrkande 34 (c), 2002/03:A337 yrkande\r\n3 (mp) samt 2002/03:So358 yrkandena 1 och 2 (fp).\r\nReservation 20 (fp, kd, c)\r\n\r\n22. Diskriminering på grund av\r\nfunktionshinder\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:So457 yrkande 2\r\n(kd).\r\nReservation 21 (kd)\r\n\r\n23. Kunskaper om HBT-personers\r\nlivsvillkor\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:L249 yrkande 19\r\n(fp).\r\nReservation 22 (fp)\r\n\r\n24. Diskrimineringslagstiftning beträffande\r\ntranssexuella m.m.\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:A317  yrkandena\r\n4 och 5 (fp, s, v, c, mp).\r\nReservation 23 (fp, c, mp)\r\n\r\n25. Övriga frågor om diskriminering\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:A328 (s).\r\n\r\n26. Forum i diskrimineringstvister\r\n\r\nRiksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening vad som  anförts  om  en  belysning  av de\r\nolika förslag som förts fram i frågan om forum  i\r\ndiskrimineringstvister.      Riksdagen     avslår\r\nmotionerna   2002/03:A241   yrkande    10   (fp),\r\n2002/03:A366  yrkande  7  (c)  och  2002/03:Sf289\r\nyrkande 7 (mp).\r\n\r\n27. Underlag vid överväganden om\r\nforumfrågan\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:A300  yrkande 1\r\n(v).\r\n\r\n28. Rättegångskostnaderna i\r\ndiskrimineringsmål\r\n\r\nRiksdagen  avslår  motion 2002/03:Sf336 yrkande\r\n16 (v).\r\nReservation 24 (v)\r\n\r\n29. Grupptalan på jämställdhetsområdet\r\n\r\nRiksdagen   avslår   motionerna    2002/03:A300\r\nyrkande 3 (v) och 2002/03:A366 yrkande 8 (c).\r\nReservation 25 (c)\r\n\r\n30. Sekretess i samband med anmälningar om\r\ndiskriminering\r\n\r\nRiksdagen avslår motion 2002/03:A317  yrkande 3\r\n(fp, s, v, c, mp).\r\nReservation 26 (fp, mp)\r\n\r\nStockholm den 6 februari 2003\r\n\r\nPå arbetsmarknadsutskottets vägnar\r\n\r\n\r\nAnders Karlsson\r\n\r\nFöljande ledamöter har deltagit i beslutet: Anders\r\nKarlsson  (s),  Laila  Bjurling  (s),  Erik Ullenhag\r\n(fp),  Christer  Skoog  (s),  Sonja  Fransson   (s),\r\nCamilla  Sköld  Jansson  (v),  Cinnika  Beiming (s),\r\nPatrik  Norinder (m), Lars Lilja (s), Tina  Acketoft\r\n(fp), Berit  Högman  (s), Henrik Westman (m), Britta\r\nLejon  (s),  Ulf Holm (mp),  Tobias  Billström  (m),\r\nClaes Västerteg (c) och Maria Larsson (kd).\r\n\r\n</pre><pre>\r\n2002/03\r\n\r\nAU3\r\n\r\n\r\nRedogörelse för ärendet\r\n\r\nI detta ärende  behandlas  regeringens proposition\r\n2002/03:19 Konventionen mot kvinnodiskriminering och\r\nfrågan om ett individuellt klagomålsförfarande.\r\nI ärendet behandlas också de  motioner  som väckts\r\nunder den allmänna motionstiden hösten 2002  som rör\r\njämställdhet,  diskriminering  och  mångfaldsfrågor.\r\nMotionerna  avser  såväl mer allmänt hållna  förslag\r\noch synpunkter som frågor  som rör lagstiftningen på\r\nområdet.\r\nMotionerna  anges  i  den löpande  framställningen\r\nutan angivande av årtal, 2002/03.</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\n\r\n\r\nFN:s konvention om avskaffande av\r\nall slags diskriminering av kvinnor\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nUtskottet  föreslår  att riksdagen  godkänner\r\n1999  års  fakultativa  protokoll  till  FN:s\r\nkonvention  om  avskaffande   av   all  slags\r\ndiskriminering av kvinnor, vilket innebär  en\r\nmöjlighet      till      ett     individuellt\r\nklagomålsförfarande.    Därmed     tillstyrks\r\nproposition 2002/03:19.\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\n\r\nFN  har sedan organisationen grundades  arbetat  med\r\natt  förbättra   kvinnors   ställning   och  bekämpa\r\ndiskriminering. Detta arbete resulterade  i december\r\n1979 i att FN:s generalförsamling antog konventionen\r\nom  avskaffande  av  all  slags  diskriminering   av\r\nkvinnor   (konventionen  mot  kvinnodiskriminering).\r\nEfter   riksdagens   godkännande   av   konventionen\r\nratificerades  den  av  Sverige  1980.  Konventionen\r\nträdde i kraft den 3 september 1981.\r\n\r\nKonventionen mot kvinnodiskriminering skapades som\r\nett    komplement    till   de   redan   existerande\r\ngrundläggande FN-konventionerna. Den syftar till att\r\nsäkerställa  att  kvinnors  rättigheter  respekteras\r\ngenom att förbudet  mot  diskriminering  av  kvinnor\r\nförtydligas och förstärks.\r\nEtt  grundläggande  krav på de stater som anslutit\r\nsig till konventionen är  att  införa  principen  om\r\njämställdhet   mellan   kvinnor   och   män  i  sina\r\nrättssystem,    bl.a.   genom   att   upphäva   alla\r\nförfattningar som  kan  innebära  diskriminering  av\r\nkvinnor  och  att  införa lagstiftning som förbjuder\r\nsådan diskriminering. Konventionsstaterna skall även\r\nvidta  lämpliga  åtgärder  på  bl.a.  de  politiska,\r\nsociala, ekonomiska  och kulturella områdena för att\r\nsäkerställa jämställdheten mellan könen.\r\nKonventionsstaterna    skall    vart   fjärde   år\r\nrapportera  till  FN  om  vad  som  gjorts  för  att\r\ngenomföra konventionens bestämmelser. En beskrivning\r\nskall  lämnas  av lagstiftning och andra  rättsliga,\r\nadministrativa eller  övriga  åtgärder som vidtagits\r\noch  av  de  framsteg  som  har gjorts.  Rapporterna\r\ngranskas  av  en  särskild  kommitté   som   årligen\r\nrapporterar   till  FN:s  generalförsamling  om  sin\r\nverksamhet.\r\nI  flera internationella  konventioner  såsom  FN-\r\nkonventionen    om   medborgerliga   och   politiska\r\nrättigheter  finns  förfaranden  som  ger  individer\r\nklagorätt. Efter initiativ vid världskonferensen för\r\nmänskliga    rättigheter     1993     antog     FN:s\r\ngeneralförsamling  1999  ett  fakultativt  protokoll\r\n(tilläggsprotokoll)     till     konventionen    mot\r\nkvinnodiskriminering. Genom protokollet får enskilda\r\nindivider eller grupper av individer  möjlighet  att\r\ngöra  en framställan till kommittén med anledning av\r\nen  kränkning   av   de   rättigheter  som  nämns  i\r\nkonventionen. Kommittén får också möjlighet att göra\r\nundersökningar på eget initiativ.\r\nSverige  och  flertalet  EU-länder   undertecknade\r\nprotokollet i december 1999.\r\nI sina överväganden konstaterar regeringen att det\r\nfinns  flera  olika internationella system  dit  den\r\nenskilde kan vända  sig,  vilket  kan  skapa problem\r\ngenom att olika rättspraxis kan uppkomma  i fråga om\r\nkränkning av samma rättighet. Detta problem  är dock\r\nrelativt  litet  och bör inte hindra ett godkännande\r\nav protokollet.\r\nRegeringen konstaterar  att det inte kan uteslutas\r\natt antalet klagomål blir relativt stort. Eventuella\r\nökade kostnader bedöms dock  vara begränsade och bör\r\nenligt  regeringen  kunna hanteras  inom  befintliga\r\nanslag.\r\nRegeringen anser att  tilläggsprotokollet  har  en\r\nutformning  som kan godtas. Även om överenskommelsen\r\ninte förutsätter  några  ändringar  av svensk lag är\r\nden  enligt  regeringens  bedömning av större  vikt.\r\nTilläggsprotokollet skall därför  enligt 10 kap. 2 §\r\nregeringsformen godkännas av riksdagen.\r\nRegeringen föreslår att riksdagen  godkänner  1999\r\nårs  fakultativa  protokoll  till FN:s konvention om\r\navskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nInga   motioner   har   väckts   med  anledning   av\r\npropositionen.\r\n\r\nUtskottet tillstyrker propositionen  och  föreslår\r\natt   riksdagen   godkänner   1999  års  fakultativa\r\nprotokoll till Förenta nationernas  (FN)  konvention\r\nom  avskaffande  av  all  slags  diskriminering   av\r\nkvinnor.\r\n\r\nAllmänna frågor om jämställdhet\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nI   detta   avsnitt  behandlas  motioner  med\r\nallmänt  hållna  förslag  och  synpunkter  på\r\njämställdhetsfrågorna.  Utskottet konstaterar\r\natt  det  är  nödvändigt  att  integrera  ett\r\njämställdhetsperspektiv         i        alla\r\npolitikområden.  Arbete pågår på bred  front,\r\noch olika förslag  är  att  vänta. Motionerna\r\navstyrks  med hänvisning till  detta.  Jämför\r\nreservationerna 1 (m), 2 (fp) och 3 (kd).\r\n\r\nVissa bakgrundsuppgifter\r\n\r\n\r\nSedan   1988   har   könsfördelningen   i   statliga\r\nmyndighetsstyrelser  på  central  och  regional nivå\r\nredovisats  årligen  för att ge riksdagen  möjlighet\r\natt följa utvecklingen.  Bakgrunden  är  de  mål för\r\nkvinnorepresentationen    i   statliga   organ   som\r\nriksdagen    beslutade   om   med    anledning    av\r\npropositionen  Jämställdhetspolitiken inför 90-talet\r\n(prop.  1987/88:105,   bet.   1987/88:AU17).  I  det\r\nsammanhanget  beslutades  om  etappmål  för  andelen\r\nkvinnliga      ledamöter      i      de     statliga\r\nlekmannastyrelserna - 30 % 1992, 40 % 1995 - och som\r\nslutmål   50  %  1998.  Slutmålet  uppnåddes   inte.\r\nRegeringen  angav  i  stället  att  slutmålet skulle\r\nligga  fast  och  vara  uppnått  senast  2001  (skr.\r\n1999/2000:24,   bet.   1999/2000:AU6).  Enligt   den\r\nredovisning som lämnats  i  budgetpropositionen  för\r\n2003  (prop. 2002/03:1 utg. omr. 14, bil. 2) och som\r\navser förhållandena per den 31 december 2001 uppgick\r\nandelen  kvinnor  i  de statliga lekmannastyrelserna\r\ntill 47 %, vilket innebär att målet inte uppnåtts. I\r\nbudgetpropositionen   redovisas    också    att   de\r\ngenomsnittligt  mest  jämställda  styrelserna  finns\r\nunder Utbildnings- och Kulturdepartementen med 49  %\r\nkvinnor. Högst andel kvinnliga ledamöter finns under\r\nSocialdepartementet, 54 %, och högst andel män under\r\nFörsvarsdepartementet,  60  %. Totalt sett är knappt\r\n16 %  av  de  230  nämnderna och  styrelserna  jämnt\r\nkönsfördelade. Andelen  styrelser  med  kvinnor  som\r\nordförande  uppgår  till strax under 33 %, vilket är\r\nen  ökning  med  knappt   5   procentenheter   sedan\r\nföregående        år.        Styrelserna       under\r\nUtrikesdepartementet  har  lägst   andel   kvinnliga\r\nordförande, 20 %. Slutligen visar redovisningen  att\r\nkvinnorna  utgör  47 % av de ordinarie ledamöterna i\r\nde regionala myndigheternas  styrelser.  Andelen  är\r\nhögst       inom       försäkringskassorna       och\r\nlänsarbetsnämnderna.\r\n\r\nMotsvarande  redovisning  finns  inte  beträffande\r\nmyndighetscheferna,    men    enligt    tillgängliga\r\nuppgifter   är   31   %   av   dem  kvinnor.  Av  de\r\nmyndighetschefer  som  utnämndes  2001  var  22,5  %\r\nkvinnor. Motsvarande siffra 2002 var 44,8 %.\r\nNär det gäller kvinnliga chefer i näringslivet kan\r\nföljande redovisas.\r\nEnligt en rapport (SOU 1997:135)  till  regeringen\r\nvar   andelen   kvinnor  3,4 %  bland  de  ordinarie\r\nstyrelseledamöterna  i börsnoterade företag 1996, en\r\nökning från 1,4 % 1993.\r\nI mars 2002 gav regeringen i uppdrag till docenten\r\nAnna  Wahl  att  som  särskild   utredare  kartlägga\r\nkvinnors deltagande på lednings- och  styrelsenivå i\r\nsvenskt  näringsliv (dir. 2002:19). Utredaren  skall\r\nfölja    upp    en    tidigare    utredning,    Mäns\r\nföreställningar   om   kvinnor   och  chefskap  (SOU\r\n1994:3),   som  visade  att  72  %  av  de   privata\r\nföretagens styrelser  vid  den  tidpunkten bestod av\r\nenbart   män   och  att  56  %  av  företagen   hade\r\nledningsgrupper   bestående   av   enbart  män.  Den\r\ntidigare utredningen visade också att  drygt 40 % av\r\nföretagen     inte    bedrev    något    organiserat\r\njämställdhetsarbete.  I den nya utredningen skall en\r\nsammanfattning göras av  kunskapsläget i fråga om de\r\nhinder  och  strukturer som  styr  utvecklingen  mot\r\nbakgrund   av  befintlig   forskning   på   området.\r\nUtredaren skall  göra  en  samlad analys och föreslå\r\nåtgärder  för  att  öka kvinnors  representation  på\r\nledande poster i svenskt näringsliv. I november 2002\r\nknöts   en   referensgrupp   med   företrädare   för\r\nnäringslivet till  utredningen. Uppdraget skall vara\r\nslutfört den 8 mars i år.\r\nFrågor   som   gäller   de   associationsrättsliga\r\naspekterna på kvinnorepresentation i bolagsstyrelser\r\nbereds i lagutskottet. Med anledning av motioner med\r\nförslag om lagreglering  på området har lagutskottet\r\nunder hösten 2002 inhämtat  yttanden  från ett antal\r\norganisationer, däribland Svenskt Näringsliv  och de\r\ncentrala    arbetstagarorganisationerna.   I   detta\r\nsammanhang  kan   också  hänvisas  till  en  PM  som\r\nupprättats inom Justitiedepartementet  och som avser\r\nfrågan  om ett krav på att i bolagens årsredovisning\r\nange fördelningen  mellan  män och kvinnor i ledande\r\nbefattningar   (Ju2002/4635/L1).   En   proposition,\r\nRedovisning av könsfördelningen i företagsledningar,\r\när aviserad till den 18 mars i år.\r\n\r\nMotioner\r\n\r\n\r\nModeraternas utgångspunkt  är enligt motion A315 att\r\nvarje människa har lika värde  och  därför  skall ha\r\nsamma  rättigheter,  skyldigheter  och  möjligheter.\r\nDenna utgångspunkt har betydelse för partiets syn på\r\njämställdhet.  I  motionen  vänder  sig partiet  mot\r\nsocialdemokrater och vänsterpartister  som  har  som\r\nhuvudtes  att jämställdhet är en fråga om fördelning\r\nav resurser  och makt och att kvinnan är underordnad\r\nmannen. Det är uttryck för en cynisk människosyn att\r\nkonsekvent utgå  från  att  kvinnan är ett offer som\r\nbehöver staten som beskyddare.  Att  kvotera  in  en\r\nkvinna  bara  för  att hon är kvinna är lika fel som\r\natt ge en man ett arbete  enbart  därför  att han är\r\nman.  Matematisk  omfördelning är inte rättvisa  och\r\nleder inte till verklig  jämställdhet.  Om attityder\r\nskall  förändras  måste  kvinnor  och  goda  exempel\r\nsynliggöras.   Moderaterna  påpekar  att  FN  riktat\r\nkritik mot den ojämna  könsfördelningen inom statlig\r\nförvaltning  i  Sverige  samtidigt  som  det  kommer\r\nrapporter  om att löneskillnaderna  mellan  män  och\r\nkvinnor  ökat   inom   delar  av  Regeringskansliet.\r\nModeraterna  begär  att  regeringen   tillsätter  en\r\nutredning om effekterna av den egna arbetsplanen för\r\njämställdhet inom den offentliga förvaltningen (yrk.\r\n13).\r\n\r\nFolkpartiet  tar upp den bristande jämställdheten  i\r\nnäringslivet i  motion  A241. Enligt EU-statistik är\r\nbara 6,2 % av toppcheferna i Sverige kvinnor, vilket\r\när  betydligt  mindre  än  i   t.ex.   Italien   och\r\nFrankrike. Få kvinnor i näringslivets maktpositioner\r\ninnebär  sämre  villkor för kvinnor och är också ett\r\nhot    mot    svensk    konkurrenskraft.    Eftersom\r\nnäringslivet  och fackförbunden  inte  lyckats  lösa\r\ndetta dilemma är det dags att använda politiken. Nya\r\nstrukturer  behövs  för  att  utveckla  det  svenska\r\nnäringslivet.  Det  krävs  en aktiv opinionsbildning\r\nkring  vikten  av mångfald inom  ledarskapskulturen.\r\nPartiet vill ha ett utökat samarbete med börsbolagen\r\noch  andra  berörda   för  att  finna  lösningar  på\r\nproblemet men också för  att  öka  medvetenheten hos\r\nallmänheten om situationen (yrk. 11).\r\n\r\nJämställdhet   är  en  fråga  om  demokrati,   säger\r\nKristdemokraterna  i  motion  A242.  Kvinnor och män\r\nskall  ha  samma  rättigheter  och  möjligheter  att\r\npåverka och delta i samhällsutvecklingen.  Därför är\r\ndet viktigt att män och kvinnor finns representerade\r\ni   någorlunda   lika   delar   i   alla  beslutande\r\nförsamlingar.  Även  om  Sverige  har världens  mest\r\njämställda  parlament är männen fortfarande  i  klar\r\nmajoritet  i  många   beslutande  församlingar.  Den\r\npolitiska ledningen måste  vara ett föredöme, vilket\r\ngör det extra viktigt att regeringen själv uppfyller\r\nmålen. Enligt Kristdemokraterna  brister det bl.a. i\r\nfråga   om   utnämningen  av  myndighetschefer   och\r\nambassadörer.  Även  Kristdemokraterna hänvisar till\r\nden nyssnämnda FN-rapporten.  Regeringen  bör  få  i\r\nuppdrag  att  kartlägga  vilka  faktorer  som hämmar\r\nkvinnor att ta på sig ledningsansvar (yrk. 2).\r\n\r\nI   motion   A365  Kvinnors  arbetsmarknad  hänvisar\r\nVänsterpartiet  till Kvinnomaktutredningen från 1998\r\nsom beskrivs som  en  enorm  kunskapskälla.  För att\r\njämställdhetsarbetet   skall   gå   framåt   är  det\r\navgörande  att  de berörda utgår från denna kunskap.\r\nRegeringen  bör  med   den   samlade   kunskapen   i\r\nutredningen som bakgrund skapa en kommunikationsplan\r\nför  spridning  av  kunskap  om  kvinnors  och  mäns\r\ntillgång  till  ekonomisk  makt och resurser (yrk. 1\r\ndelvis).\r\n\r\nI en enskild motion, A215 av  Christina Axelsson och\r\nAnn-Kristine Johansson (båda s),  betonas  vikten av\r\natt  det finns en stark arbetsrättslagstiftning  som\r\nslår fast kvinnors och mäns lika värde och rätt till\r\nlika villkor och behandling på arbetsmarknaden (yrk.\r\n1). Eftersom den könsuppdelade arbetsmarknaden är en\r\nstor anledning  till löneskillnaderna mellan kvinnor\r\noch   män   är   det   angeläget   att   bryta   den\r\nkönssegregerade arbetsmarknaden (yrk. 2).\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nDet övergripande målet för jämställdhetspolitiken är\r\natt  kvinnor  och män skall  ha  samma  möjligheter,\r\nrättigheter  och   skyldigheter   inom  livets  alla\r\nområden. Det förutsätter en jämn fördelning  av makt\r\noch  inflytande,  samma  möjligheter till ekonomiskt\r\noberoende,  lika  villkor i  fråga  om  företagande,\r\narbete, arbetsvillkor  och  utvecklingsmöjligheter i\r\narbetet.  En  stark arbetsrättslig  lagstiftning  är\r\nnödvändig.  Målet   innebär   också   tillgång  till\r\nutbildning   och  möjligheter  till  utveckling   av\r\npersonliga ambitioner,  intressen  och talanger, ett\r\ndelat  ansvar  för  hem  och  barn  och frihet  från\r\nkönsrelaterat   våld.   Ett  jämställdhetsperspektiv\r\nskall genomsyra alla delar  av  politiken.  Insatser\r\nkan krävas på en rad samhällsområden.\r\n\r\nSverige  har  nått  långt  på jämställdhetsområdet\r\njämfört med många andra länder. Kvinnorna har en god\r\nrepresentation   i   politiska   beslutande   organ.\r\nKvinnornas andel i arbetskraften är nästan lika stor\r\nsom männens. Arbetslösheten är lägre  bland  kvinnor\r\nän  bland  män.  Kvinnor  har  i  genomsnitt  längre\r\nutbildning. Men trots många framsteg återstår mycket\r\natt  göra inom alla politikområden innan de uppsatta\r\nmålen har nåtts.\r\nUtskottet   utgår  från  att  det  finns  en  bred\r\npolitisk samstämmighet  om målet att kvinnor och män\r\nskall   ha   samma  möjligheter,   rättigheter   och\r\nskyldigheter.  Utskottet  utgår  också  från att det\r\nfinns     en    bred    enighet    om    att    både\r\nattitydförändringar  och goda exempel behövs för att\r\nåstadkomma full jämställdhet.\r\nDet Moderaterna vänder sig mot är att jämställdhet\r\nenbart skulle vara en  fråga  om  fördelning av makt\r\noch resurser och att kvinnan skulle vara underordnad\r\nmannen. Kvinnan får enligt Moderaterna  inte ses som\r\nett offer som behöver statens beskydd.\r\nUtskottet  anser  inte  heller  att kvinnan  skall\r\nbeskrivas    som   ett   offer,   men   en   korrekt\r\nverklighetsbeskrivning   som  stöds  av  forskningen\r\nvisar  att  det  fortfarande   finns   strukturer  i\r\nsamhället  och  i arbetslivet som ger kvinnor  sämre\r\nbetalt, sämre utvecklingsmöjligheter och mindre makt\r\natt  påverka i jämförelse  med  män.  Man  kan  inte\r\nbetrakta  könsdiskriminering  som  ett  problem  som\r\nenbart  drabbar  individer.  För att finna effektiva\r\nmetoder att undanröja hindren för jämställdhet måste\r\nman  ha  kunskap  om att sambandet  mellan  kön  och\r\nundervärdering ibland  medför att grupper snarare än\r\nindivider    är   drabbade.   Jämställdhetspolitiken\r\nhandlar i stor  utsträckning  om att finna verktygen\r\noch metoderna för att ändra på dessa strukturer.\r\nModeraterna  vänder sig också  mot  kvotering  som\r\nmetod  i  jämställdhetsarbetet   och   mot  det  som\r\nbeskrivs  som  matematisk  omfördelning.  Om   denna\r\ninställning  skall  förstås så att partiet generellt\r\när  emot  möjligheten att  i  jämställdhetssyfte  ge\r\nföreträde till  en  person av underrepresenterat kön\r\nkan utskottet bara konstatera  att  man  därmed inte\r\ngodkänner   de   principer   som  både  den  svenska\r\ngrundlagen och jämställdhetslagstiftningen bygger på\r\noch   som  också  under  vissa  förutsättningar   är\r\ngodtagna  i  EG-rätten.  Man  kan också fråga sig om\r\nModeraterna  är  emot  att  det  uppställs   mål   i\r\npolitiken  t.ex.  om  andelen  kvinnliga ledamöter i\r\nstatliga myndighetsstyrelser och emot de metoder som\r\ntillämpas  för  att  nå  dessa  mål.   -   Utskottet\r\nåterkommer till frågan om s.k. positiv särbehandling\r\ni   avsnittet   Lagen   om   åtgärder   mot   etnisk\r\ndiskriminering i arbetslivet.\r\nUtskottet håller med motionärerna om att det krävs\r\nytterligare   ansträngningar   för   att   förbättra\r\njämställdheten i statsförvaltningen. Detsamma gäller\r\nkvinnors  inflytande  i  näringslivet. De synpunkter\r\nfrån FN som nämns i några  av motionerna har lämnats\r\nav den kommitté som verkar enligt  konventionen  mot\r\nkvinnodiskriminering   (CEDAW,   Convention  on  the\r\nElimination  of All forms of Discrimination  Against\r\nWomen)  som  berörs  i  inledningsavsnittet.  Enligt\r\nkonventionen skall  medlemsstaterna  vart  fjärde år\r\nrapportera om vilka nationella åtgärder som görs för\r\natt främja jämställdhet och förhindra diskriminering\r\nav kvinnor. Sedan Sverige presenterat de fjärde  och\r\nfemte    rapporterna   inför   kommittén   utfärdade\r\nkommittén   i   juli   2001   ett  antal  skriftliga\r\nkommentarer med rekommendationer  om  vilka insatser\r\noch åtgärder som behövde göras. Sverige  fick  beröm\r\nför  de  framsteg som gjorts och görs för att främja\r\njämställdheten. På en del punkter var kommittén dock\r\nbekymrad,     och     dit     hörde     den     låga\r\nkvinnorepresentationen  framför  allt  i den privata\r\nsektorn  och  särskilt i beslutsfattande positioner.\r\nKommittén påpekade  också att kvinnorepresentationen\r\nfortsätter  att  vara låg  i  de  centrala  statliga\r\nstyrelserna och i de statligt ägda bolagen. Detsamma\r\ngällde  representationen  i  vissa  andra  typer  av\r\nbeslutsorgan.\r\nUtskottet  kan också hålla med motionärerna om att\r\nregeringen och  statsförvaltningen  måste  vara goda\r\nföredömen  i jämställdhetsarbetet. Det är självklart\r\natt   regeringen    har    en    viktig   roll   som\r\nopinionsbildare. Med anledning av det som sägs om en\r\nalltför låg representation i de statliga styrelserna\r\nfinns det dock skäl att hänvisa till  de siffror som\r\nredovisats  ovan.  Som  framgår av redovisningen  är\r\nregeringen på väg att nå det uppsatta målet om 50 %.\r\nVid  utgången  av  2001 var  andelen  kvinnor  i  de\r\nstatliga lekmannastyrelserna 47 %.\r\nEn bakgrund till den allt högre andelen kvinnor är\r\nde  rutiner  som  tillämpas  vid  utnämningar.  Krav\r\nställs  på  att  två  namnförslag   ges   vid   alla\r\nnomineringar,  en  kvinna  och  en  man. Statistiken\r\nvisar    också   att   en   allt   större   del   av\r\nmyndighetscheferna är kvinnor. Den nuvarande siffran\r\n31 % kan jämföras  med förhållandena 1990, då endast\r\n3 % av dem var kvinnor.\r\nNär det särskilt gäller  utrikesförvaltningen  kan\r\nutskottet,  med  anledning  av vad som framförs i en\r\nmotion, konstatera att andelen kvinnliga chefer ökar\r\nsuccessivt; för närvarande är  ca  19  % av cheferna\r\nför  utlandsmyndigheterna  kvinnor.  Vägen  till  en\r\nytterligare  ökad andel kvinnliga chefer  går  bl.a.\r\nvia  en  jämställd  basrekrytering  och  ett  aktivt\r\nbefordringsarbete.\r\nUtskottet  kan  tillägga att det naturligtvis hade\r\nvarit önskvärt om fler politikområden kunde visa upp\r\nen jämn könsfördelning  i  myndighetsstyrelserna. Om\r\nansträngningarna fortsätts inom alla departement att\r\nåstadkomma jämställda styrelser  bör även detta vara\r\nmöjligt att nå.\r\nUtskottet  kan  här  också  nämna  att  Riksdagens\r\nrevisorer,  på förslag av utskottet, för  närvarande\r\ngranskar jämställdhetsarbetet i riksdagförvaltningen\r\noch i Regeringskansliet. Detta är en illustration av\r\nvilken vikt utskottet  tillmäter  att  de offentliga\r\narbetsgivarna, och allra helst dessa två,  verkligen\r\nlever   upp  till  de  krav  som  ställs  på  aktivt\r\njämställdhetsarbete.\r\nDe  siffror   som   redovisas   ovan  under  Vissa\r\nbakgrundsuppgifter visar att det är en lång väg kvar\r\ntill det verkligt jämställda samhället. Särskilt när\r\ndet  gäller att få en mer balanserad  könsfördelning\r\npå  de  ledande  posterna  i  näringslivet  återstår\r\nmycket att göra. Enligt tillgänglig statistik hamnar\r\nSverige  i EU:s bottenskikt i detta avseende. Frågan\r\nuppmärksammas  på  flera  fronter och på flera olika\r\nsätt.  Utskottet  kan hänvisa  till  den  utredning,\r\nKvinnor på ledande  poster i näringslivet, som nämns\r\ni det inledande avsnittet  som  skall  redovisa sitt\r\nuppdrag  den  8  mars.  I utredningsuppdraget  ingår\r\nbl.a.  att  belysa  den  allmänna   situationen  och\r\narbetsförhållandena   för   kvinnliga   chefer   mot\r\nbakgrund  av  den tillgängliga forskningen  och  att\r\ngenom intervjuer  undersöka  förändringsmönster  och\r\nförändringsvilja  i  detta avseende. Utredaren skall\r\ngöra en samlad analys  av  de  hinder och strukturer\r\nsom styr utvecklingen och föreslå  åtgärder  för att\r\nöka representationen.\r\nHär  skall också nämnas att regeringen för ett  år\r\nsedan avsatte  resurser  för  ett  projekt, Jämnt på\r\ntoppen,  för  att  påskynda  processen mot  ett  mer\r\njämställt näringsliv. Medlen,  1,1  miljoner kronor,\r\nskall kunna användas för att anordna  seminarier  på\r\ntemat Kvinnor och män, makt och ledarskap.\r\nUtskottet kan också nämna att regeringen i dagarna\r\naviserat     en    proposition,    Redovisning    av\r\nkönsfördelningen   i  företagsledningar,  som  skall\r\navlämnas  i  mars. En  bakgrund  är  den  ovannämnda\r\npromemorian          (Ju2002/4635/L1)           från\r\nJustitiedepartementet.    Tanken    är    att    ett\r\nsynliggörande  av  förhållandena  fyller  en  viktig\r\nfunktion i jämställdhetsarbetet och att ett sätt att\r\nåstadkomma detta är att i årsredovisningen kräva  en\r\nuppgift  om  könsfördelningen  i  företagsledningen.\r\nMotsvarande   gäller   redan   i  dag  i  fråga   om\r\nkönsfördelningen bland de anställda.\r\nMinst lika viktigt för att åstadkomma  förbättring\r\när att dessa frågor diskuteras inom näringslivet och\r\natt  man där söker metoder för att uppnå en  jämnare\r\nkönsfördelning.  Utskottet  ser  med glädje på vissa\r\ninitiativ   i   den   vägen.   Det  kan  handla   om\r\nnomineringsförfaranden, investeringskriterier m.m. I\r\nsammanhanget      kan      också     metoden     med\r\njämställdhetsmärkning   ha   betydelse.    Utskottet\r\nåterkommer till denna fråga nedan.\r\nSammanfattningsvis  kan  utskottet i delar ansluta\r\nsig  till  den  problembeskrivning   som   finns   i\r\nmotionerna  A315, A241 och A242. Mycket återstår att\r\ngöra på många områden. De brister som finns visar på\r\nnödvändigheten      av     att     integrera     ett\r\njämställdhetsperspektiv  i  alla politikområden. Som\r\nframgått  ovan, och som kommer  att  framgå  av  den\r\nfortsatta  framställningen,  pågår  arbete  på  bred\r\nfront, och olika förslag är att vänta. Utskottet ser\r\ninget skäl att  föreslå  något  tillkännagivande med\r\nanledning av de nu behandlade motionerna. Motionerna\r\nA215 yrkandena 1 och 2 (s), A241  yrkande  11  (fp),\r\nA242 yrkande 2 (kd) och A315 yrkande 13 (m) avstyrks\r\ndärmed.\r\nNär  det  sedan  gäller  frågan hur forskningen på\r\njämställdhetsområdet skall kunna  tas till vara vill\r\nutskottet framföra följande. Utskottet har här ingen\r\nannan       uppfattning      än      Vänsterpartiet.\r\nKvinnomaktutredningen  (slutbetänkande  SOU  1998:6,\r\ndärutöver   13   volymer   forskningsrapporter   som\r\npublicerats   i  SOU-serien)  är  en  mycket  viktig\r\nkunskapskälla.   Utredningen  var  framför  allt  en\r\nforskningsutredning  med  uppdraget att ge en samlad\r\nbild   av   fördelningen  av  ekonomisk   makt   och\r\nekonomiska  resurser   mellan   kvinnor   och   män.\r\nUtredningen  lämnade  ett  förslag  liknande det som\r\nfinns     i    Vänsterpartiets    motion    om    en\r\nkommunikationsplan för spridning av forskningen från\r\nutredningen  och  en aktiv spridning av kunskaper om\r\nkvinnors och mäns tillgång  till  ekonomisk makt och\r\nekonomiska    resurser.    Där    återfinns     även\r\nmotionsförslaget  att  regeringen skall ta initiativ\r\ntill ett partsgemensamt organ som skall verka för en\r\ngenomtänkt,  könsneutral   lokal  lönesättning,  som\r\nutskottet återkommer till senare  i framställningen.\r\nMed  anledning av förslaget om en kommunikationsplan\r\nkan  utskottet  konstatera  att  regeringen  i  nära\r\nanslutning  till att utredningen avslutades tog fram\r\nen sammanfattande  broschyr på svenska och engelska.\r\nLandshövdingarna fick dessutom medel för att anordna\r\nkonferenser runt om  i landet på temat makt, ekonomi\r\noch    kön.   Det   anordnades    också    särskilda\r\nforskarkonferenser.  Med  anledning  av förslaget om\r\nspridning  av kunskaperna från Kvinnomaktutredningen\r\nvill   utskottet    till    sist    framhålla    att\r\nslutbetänkandet  Ty  makten  är  din... Myten om det\r\nrationella  arbetslivet  och det jämställda  Sverige\r\n(SOU 1998:6) i sig är väl  ämnat  för spridning. Det\r\ninnehåller en relativt lättillgänglig sammanfattning\r\nav utredningens olika delar och förslag.\r\nMed det anförda avstyrks motion A365  yrkande  1 i\r\ndenna del (v).\r\n\r\n\r\nJämställdhetsaspekter vid offentligt\r\nutredningsarbete m.m.\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nMed  anledning av en motion uttalar utskottet\r\natt   det    är    viktigt   med   ordentliga\r\nkonsekvensbeskrivningar       vad       avser\r\njämställdheten      i      det     offentliga\r\nutredningsarbetet. Utskottet  konstaterar att\r\nStatsrådsberedningen   har   gett   ut    nya\r\nanvisningar   för   att   säkerställa  detta.\r\nMotionen avstyrks.\r\n\r\nVissa bakgrundsuppgifter\r\n\r\n\r\nTidigare      gällde      det     s.k.     generella\r\njämställdhetsdirektivet   (dir.    1994:124).    Det\r\nföreskrev   att  alla  förslag  som  lades  fram  av\r\nkommittéer och  särskilda utredare skulle föregås av\r\nen  analys  och  innehålla   en  redovisning  av  de\r\njämställdhetspolitiska  effekterna.   Om   kommittén\r\neller  utredaren  bedömde  att  en sådan analys  och\r\nredovisning   inte   skulle  kunna  göras   på   ett\r\nmeningsfullt sätt till följd av utredningsuppdragets\r\neller  ämnets  karaktär   skulle   detta  anges  och\r\nsärskilt motiveras.\r\n\r\nDirektivet  upphävdes från den 1 januari  1999.  I\r\nstället infördes  regler  i en ny kommittéförordning\r\n(SFS 1998:1474) som innebär  att  om förslagen i ett\r\nbetänkande  har  betydelse för bl.a.  jämställdheten\r\nmellan kvinnor och  män  skall  konsekvenserna i det\r\navseendet   anges   i   betänkandet   (15    §).   I\r\nkommittéförordningen   anges   också   (16   §)  att\r\nregeringen i utredningsuppdraget närmare skall  ange\r\nvilka konsekvensbeskrivningar som skall finnas i ett\r\nbetänkande.\r\nI  den  s.k.  kommittéhandboken  (Ds  2000:1), som\r\nriktar   sig   till   kommittéordförande,  särskilda\r\nutredare,  kommittésekreterare   m.fl.,   finns   en\r\nvägledning  och  en  checklista för hur kommittéerna\r\nskall kunna beakta konsekvenserna för jämställdheten\r\nav sina förslag.\r\nPå regeringens uppdrag  verkade en arbetsgrupp för\r\nmetodutveckling  i jämställdhetsarbete  mellan  åren\r\n1997 och 2001. Arbetsgruppen  lämnade en slutrapport\r\n(Ds  2001:64)  för drygt ett år sedan.  I  rapporten\r\nberörs kommittéförordningen  och  en jämförelse görs\r\nmed  det tidigare generella jämställdhetsdirektivet.\r\nArbetsgruppen gör bedömningen att det mest effektiva\r\när  att  förordningen  kombineras  med  en  specifik\r\nproblematisering  av  jämställdhetsfrågorna  i varje\r\nkommittédirektiv.   I   rapporten  diskuteras  också\r\nfrågan  om  en  förstärkt  institutionalisering   på\r\njämställdhetsområdet.\r\nPå  integrationsområdet  finns  en förordning (SFS\r\n1986:856) om de statliga myndigheternas  ansvar  för\r\ngenomförandet  av  integrationspolitiken. Sedan 1999\r\nföreskriver    förordningen     att    myndigheterna\r\nfortlöpande  skall  beakta  samhällets  etniska  och\r\nkulturella  mångfald  både  när   de   utformar  sin\r\nverksamhet  och  när  de bedriver den. Myndigheterna\r\nskall verka för lika rättigheter och möjligheter för\r\nalla oavsett etnisk eller  kulturell bakgrund. I sin\r\nverksamhet skall de särskilt motverka alla former av\r\netnisk diskriminering. Förordningen innehåller också\r\nregler  om  samråd  med Integrationsverket  i  vissa\r\nsammanhang.\r\n\r\nMotion\r\n\r\n\r\nI kommittémotionen A319 efterlyser Vänsterpartiet en\r\nstödfunktion  för  jämställdhetsarbetet  och  en  ny\r\njämställdhetsförordning.  Motionen hänvisar till den\r\nordning som gällde före 1999.  Dessförinnan  krävdes\r\nav  samtliga  utredningar  att  de  skulle analysera\r\nsåväl    det    rådande   läget   när   det   gällde\r\njämställdheten   inom    det    egna   området   som\r\njämställdhetskonsekvenserna  av de  egna  förslagen.\r\nFör att kunna frångå detta måste  utredaren särskilt\r\nange och motivera skälen till att riktlinjerna  inte\r\nkunde   uppfyllas.   Jämställdhetsdirektivet  utgick\r\nenligt motionen från ett könsperspektiv och tog även\r\nupp det faktum att informella  strukturer  kan bidra\r\ntill  att  förstärka  en  ojämn  maktfördelning  och\r\nsegregering   mellan   könen.   Kommittéförordningen\r\ndäremot låter den enskilda kommittén eller utredaren\r\navgöra    om    förslagen    kommer    att   påverka\r\njämställdheten    eller   inte.   Med   feministiska\r\nutgångspunkter är den  fråga  som skall ställas inte\r\nom utan hur kvinnor och män påverkas.  Den nuvarande\r\nkommittéförordningen  innebär dessutom en  risk  för\r\natt jämställdhetsperspektivet  försvinner  i mängden\r\nav    hänsynstaganden.   Institutionaliseringen   på\r\njämställdhetsområdet bör stärkas med en ny myndighet\r\ni enlighet  med  det  förslag  som  framförts av den\r\novannämnda arbetsgruppen (yrk. 1). I anslutning till\r\ndetta   bör   även   en  ny  jämställdhetsförordning\r\nbeslutas    liknande    den     som     finns     på\r\nintegrationsområdet (yrk. 2).\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet  kan  helt  hålla  med  Vänsterpartiet  om\r\nbetydelsen    av   att   kommittéernas   betänkanden\r\ninnehåller ordentliga konsekvensbeskrivningar. Detta\r\när nödvändigt för  att underlaget för olika reformer\r\nskall  blir  fullödigt.  Konstitutionsutskottet  har\r\ntidigare  i  olika   sammanhang  berört  frågan  och\r\nuttalat att ambitionen  självfallet  skall  vara att\r\njämställdhetsaspekterna får större genomslag  med de\r\nnya    vägar   som   prövas   (bet.   1998/99:KU26).\r\nKonstitutionsutskottet  har  då  bl.a. syftat på den\r\nnya upplagan av Kommittéhandboken  (Ds  2000:1). Det\r\navsnitt  i  handboken som avser konsekvensanalyserna\r\nför  jämställdheten   är   relativt  utförligt.  Den\r\ninnehåller  som nämnts ovan en  checklista  och  ett\r\nantal kontrollfrågor  men också belysande exempel på\r\nhur  de frågor som en kommitté  skall  ta  ställning\r\ntill kan  behöva  varieras och preciseras med hänsyn\r\ntill vad utredningsuppdraget  gäller. I en reviderad\r\nversion     (2002-03-20)     av     en    PM    från\r\nStatsrådsberedningen, Hur kommittédirektiv utformas,\r\nfinns   ett   inledande   avsnitt  om  grundläggande\r\nkvalitetskrav som anger att direktiven skall peka på\r\nbehovet av konsekvensbeskrivningar när det inte står\r\nklart   ändå.   I   promemorian   sägs   också   att\r\nerfarenheterna   av   de  tidigare  s.k.   generella\r\nkommittédirektiven  talar   för  att  man  bör  vara\r\nförsiktig  med  att använda standardfraser.  Strävan\r\nbör i stället vara  att  förmedla  en mer precis och\r\nsituationsanpassad   vägledning.   Ett   sätt    att\r\nsäkerställa  behovet  av konsekvensbeskrivningar som\r\npromemorian pekar på är  att skriva in en skyldighet\r\nför  kommittén  att  samråda   med  t.ex.  en  annan\r\nmyndighet eller en intresseorganisation.\r\n\r\nMot  bakgrund  av  det  som  här  redovisats   har\r\nutskottet   något   svårt   att   ansluta  sig  till\r\nVänsterpartiets  kritik mot att det  inte  finns  en\r\nabsolut skyldighet  att göra en konsekvensanalys och\r\ntill  farhågorna  att jämställdhetsaspekterna  skall\r\nförsvinna i en lång  rad  av  olika hänsynstaganden.\r\nMetoden att ge en mer preciserad  vägledning för vad\r\nsom  förväntas  av  kommittén  bör  vara   ett  lika\r\neffektivt      sätt      att     säkerställa     att\r\njämställdhetsperspektivet  beaktas.  En  sådan metod\r\nligger   också   i  linje  med  vad  den  ovannämnda\r\narbetsgruppen      för       metodutveckling       i\r\njämställdhetsarbetet  förordade.  Utskottet  noterar\r\nslutligen   att   konstitutionsutskottet   i   flera\r\nsammanhang  utgått  från att regeringen så långt som\r\nmöjligt kommer att redovisa  vilka  resultat arbetet\r\nmed jämställdhetskonsekvenserna har givit.\r\nFrågan   om   förstärkt  institutionalisering   på\r\njämställdhetsområdet  har  som  nämnts diskuterats i\r\narbetsgruppen       för      metodutveckling       i\r\njämställdhetsarbetet.  Gruppen  konstaterade  att de\r\nresurser  som  finns  i  dag  för t.ex. kontinuerlig\r\nmetodutveckling och för insamling  och överföring av\r\nerfarenheter är tämligen begränsade,  kanske  t.o.m.\r\nminskande.  Gruppen  ansåg  inte att det i dagsläget\r\nfanns underlag för att fatta  något  beslut om en ny\r\nmyndighet, men såg tillräckliga skäl för  att utreda\r\nfrågan.  Av  budgetpropositionen  framgår  att   ett\r\nprojekt  sattes  i gång inom Regeringskansliet förra\r\nvåren som syftar till  att  stärka förutsättningarna\r\nför jämställdhetsintegrering.  Målet  är att ta fram\r\nen  strategi  med  förslag  till  förbättringar   av\r\nstyrningen,    utbildningsinsatser,    metoder   och\r\nstödfunktioner. Det övervägs också hur ett köns- och\r\njämställdhetsperspektiv   mera  strukturerat   skall\r\nintegreras i den samlade politiken  och  hur den bör\r\nredovisas inom ramen för budgetprocessen. Regeringen\r\navser att återkomma till riksdagen i slutet  av  maj\r\nmed  en  skrivelse  om  jämställdhetspolitiken.  Där\r\nskall  en  redovisning lämnas för vad som gjorts för\r\nökad  jämställdhet   men   skrivelsen   skall  också\r\ninnehålla en handlingsplan för regeringens fortsatta\r\narbete  med  jämställdhetspolitiken.  Utskottet  har\r\nunder  hand erfarit att det finns planer  på  att  i\r\nskrivelsen   ta   upp   frågan   om   en   förstärkt\r\ninstitutionalisering.\r\nMed  hänvisning  till  det anförda avstyrks motion\r\nA319 yrkandena 1 och 2 (v).\r\n\r\nJämställdheten, mansrollen och\r\nfamiljen\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nI detta avsnitt behandlas motioner som gäller\r\narbetsliv,      män     och     föräldraskap,\r\nföräldraförsäkringen,      mansrollen     och\r\njämställdheten  och  frågor  om   mäns  våld.\r\nUtskottet redovisar vissa uppgifter  om uttag\r\nav föräldrapenning. Utskottet konstaterar att\r\nfrågan om männens roll i jämställdhetsarbetet\r\när   prioriterad   i   politiken.  Motionerna\r\navstyrks bl.a. med hänvisning  till  pågående\r\nprojekt. Jämför reservation 4 (kd).\r\n\r\nVissa bakgrundsuppgifter\r\n\r\n\r\nI  syfte  att  förbättra föräldrars möjligheter  att\r\nkombinera familj  och arbete infördes en ytterligare\r\npappa/mammamånad från den 1 januari 2002. Det skedde\r\ngenom att föräldrapenningen  förlängdes med 30 dagar\r\nsamtidigt    som    sammanlagt    60    dagar    med\r\nföräldrapenning reserverades för vardera  föräldern.\r\nDet      genomfördes      också      ändringar     i\r\nföräldraledighetslagen.    Vid    förkortning     av\r\narbetstiden  får  ledigheten  även förläggas till en\r\neller  vissa  av  veckans  dagar. Dessutom  vidgades\r\nmöjligheterna för arbetstagaren att få sina önskemål\r\nom förläggningen tillgodosedda.\r\n\r\nI   förra   årets  betänkande  Jämställdhet   m.m.\r\n(2001/02:AU3) finns  en redovisning över utredningar\r\nm.m.  som  rör barnafödande,  föräldraledighetsuttag\r\nm.m.\r\nUr    redovisningen     kan    nämnas    rapporten\r\nBarnafödandet i fokus - Från befolkningspolitik till\r\nett barnvänligt samhälle (Ds 2001:57) som innehåller\r\nen sammanfattning av faktorer  som enligt svensk och\r\nutländsk forskning påverkar barnafödandet, t.ex.\r\n\r\n·  att   fruktsamheten   är  högre  i   länder   där\r\nbarnafödande och förvärvsarbete kan kombineras,\r\n·\r\n·  att  jämställdheten är viktig  för  barnafödandet\r\noch att  barnafödande  har  en  påtagligt negativ\r\ninverkan på hur kvinnors inkomster utvecklas,\r\n·\r\n·  att   tecken   finns   på   att  toleransen   mot\r\nbarnafödande  och  mot barn har  minskat  på  den\r\nsvenska arbetsmarknaden  och  att  intoleransen i\r\nförsta hand drabbar kvinnor,\r\n·\r\n·  och  att  den  kraftiga  ökningen  av tillfälliga\r\narbeten   har   medfört   negativa  effekter   på\r\nbarnafödandet.\r\n·\r\nI  förra  årets  betänkande  redovisades  också  ett\r\nsärskilt projekt i försäkringskassorna i tre län där\r\nman studerat vilka faktorer som  påverkar mäns uttag\r\nav  föräldrapenning. Resultaten visade  att  det  är\r\nfler  faktorer  än ekonomin som styr hur föräldrarna\r\ndelar på ledigheten.\r\n\r\nHär   kan   också   nämnas   projektet   Män   och\r\njämställdhet         som        bedrivits         på\r\njämställdhetsministerns  uppdrag  sedan 1999. Syftet\r\nhar  varit att öka kunskaperna om vilka  hinder  som\r\nfinns  och vilka ytterligare insatser som behövs för\r\natt öka  mäns  deltagande i jämställdhetsarbetet. En\r\nreferensgrupp med representanter för bl.a. politiska\r\npartier, arbetsmarknadens  parter och forskarvärlden\r\nhar varit knuten till projektet.  En  slutrapport av\r\nTomas   Wetterberg,   Vill   man  ha  jämställdhet?,\r\nlämnades  i april förra året. I  projektet  har  man\r\nförsökt finna  svaren  på  varför så få män deltar i\r\njämställdhetsarbetet, varför  så  få  män  söker sig\r\ntill yrken som i dag är kvinnodominerade och  varför\r\nmän  tar  ut  så  lite föräldraledighet. I rapporten\r\nsöker man också svaren  på  varför det forfarande är\r\nmånga män som misshandlar den  kvinna  de lever med.\r\nDen  innehåller en rad förslag till åtgärder  på  en\r\nmängd  områden, bl.a. utvidgad föräldrautbildning på\r\nmödravårdscentraler/familjecentraler, utvidgat antal\r\npappadagar,  förlängd  föräldrapenning  och insatser\r\nriktade mot män som misshandlar kvinnor.\r\nSlutligen kan här nämnas att Folkhälsoinstitutet i\r\njuni 2001 fick i uppdrag av regeringen att samla in,\r\nanalysera och sprida kunskap om hur föräldrastöd  av\r\nolika  slag kan utformas för att göra verklig nytta.\r\nProjektet skall pågå t.o.m. juni 2004.\r\n\r\nMotioner\r\n\r\n\r\nEnligt  Kristdemokraterna   i   motion   A242  måste\r\npolitiker,     arbetsgivare    och    fackföreningar\r\ntillsammans finna  former  för  ett  mer barnvänligt\r\narbetsliv  mot bakgrund av att det föds  allt  färre\r\nbarn i Sverige.  Arbetslivet  skall  också  göra ett\r\naktivt  föräldraskap  möjligt.  Föräldraskapet skall\r\nbetraktas  som kompetenshöjande och  som  en  viktig\r\nsamhällsuppgift.    Det    gäller    att   förbättra\r\nsituationen  för  barnen  och  minska  stressen  för\r\nföräldrarna.   Ett  viktigt  inslag  är  en  generös\r\nföräldraförsäkring,  möjlighet till föräldraledighet\r\ni  minst  tre år med barnomsorgskonto  och  tillgång\r\ntill god barnomsorg av olika slag. Regeringen bör ta\r\ninitiativ   till    en   kampanj   tillsammans   med\r\narbetsmarknadsparterna på detta område som inledning\r\ntill ett mer långsiktigt arbete (yrk. 14).\r\n\r\nI     samma     motion,     A242,      konstaterar\r\nKristdemokraterna att få pappor är hemma längre  tid\r\nmed  sina  barn  än den lagstadgade pappamånaden. En\r\njämnare fördelning skulle ge många positiva effekter\r\nför familjestabiliteten  och jämställdheten och leda\r\ntill en förbättrad kontakt mellan papporna och deras\r\nbarn. Det bör dock inte ske  genom  att lagstifta om\r\nytterligare pappamånader, eftersom målet  skall vara\r\natt pappor väljer att vara hemma med sina barn, inte\r\ntvingas  till det. Statistiken visar att uttaget  av\r\npappaledighet   varierar  över  landet.  Därför  bör\r\nstudier göras av  det  varierande  uttaget  för  att\r\nidentifiera  vilka  faktorer som stimulerar ett ökat\r\nuttag (yrk. 26).\r\n\r\nI en enskild motion,  A322  av  Lars  Ångström m.fl.\r\n(mp),  betonas att jämställdhetsarbetet  även  måste\r\nbedrivas   av   män.  Mansrollen  måste  undersökas,\r\nanalyseras och förändras.  Våldtäkt,  misshandel  av\r\nkvinnor,  våldspornografi,  sexhandel  m.m.  är inte\r\nbara  en  kvinnofråga utan även en mansfråga och  en\r\nsamhällsfråga.  Jämställdhet  är alltså en mansfråga\r\n(yrk. 1). Mäns våld får inte mötas  med tystnad från\r\nandra  män  så  att  det  till  slut  blir ett  tyst\r\nmedgivande. Det är viktigt att fler män  tar avstånd\r\nfrån   de   våldsamma  männens  beteende  (yrk.  3).\r\nMotionärerna   tar  också  upp  frågan  om  hur  män\r\npåverkas av skilsmässor. Att de många gånger drabbas\r\nhårdare  beror på  att  de  har  ett  sämre  socialt\r\nnätverk  och  sämre  kontakt  med  barnen.  Alltfler\r\nhamnar också  i  ekonomiska  svårigheter på grund av\r\nunderhållsskyldigheten. Detta  gör att många män som\r\nvill  vara  bra  pappor  ändå hamnar  i  en  omöjlig\r\nsituation (yrk. 8).\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nDen svenska jämställdhetspolitiken  utgår  från  att\r\nkvinnor   och   män   skall  ha  samma  möjligheter,\r\nrättigheter  och  skyldigheter   inom   livets  alla\r\nområden.  Det innebär ett delat ansvar för  hem  och\r\nbarn. Det innebär  också  frihet  från könsrelaterat\r\nvåld.  Arbetsmarknaden och arbetslivet  är  centrala\r\nområden  för jämställdhetspolitiken. Möjligheten att\r\nkombinera  arbete och familjeliv är en förutsättning\r\nför verklig jämställdhet.\r\n\r\nTraditionellt  har jämställdhetsfrågorna engagerat\r\nkvinnor,  medan  männen   har   saknats.   För   att\r\njämställdhetsmålen  skall  kunna  nås krävs en vilja\r\ntill  förändring  och en aktiv medverkan  från  både\r\nkvinnor och män. Av  detta  skäl  är  männens roll i\r\njämställdhetsarbetet en prioriterad fråga  i  svensk\r\njämställdhetspolitik.  Medel  har  beviljats för att\r\nöka pappornas uttag av föräldraledighet, för att öka\r\nandelen män inom skola och barnomsorg  och  för  att\r\nstödja män som arbetar mot våld.\r\nRegeringen  har  låtit göra analyser av människors\r\nvardagsliv under den  senaste  tioårsperioden. Några\r\nslutsatser som kan dras är att kvinnor  och  män har\r\nblivit mer lika i sin tidsanvändning de senaste  tio\r\nåren  men  att kvinnor fortfarande utför den största\r\ndelen av det  obetalda hemarbetet medan männen utför\r\nden största delen  av  det  betalda marknadsarbetet,\r\natt  tiden till produktiva verksamheter  (summan  av\r\nbetalt  och obetalt arbete) minskar, att männen sett\r\növer veckans  samtliga  dagar  minskat  sin  tid med\r\nförvärvsarbete   med   en  halvtimme  per  dag,  att\r\nsmåbarnspapporna arbetar  mindre i dag än för tio år\r\nsedan, att kvinnor och män  fortfarande  utför  lika\r\nmycket  arbete  totalt  sett  och  att  både män och\r\nkvinnor har fått ökad fri tid.\r\nFöräldraförsäkringen  är ett betydelsefullt  medel\r\nför att göra det möjligt för föräldrar att kombinera\r\nförvärvsarbete  och föräldraskap.  Att  öka  männens\r\nuttag av föräldrapenningen  är  ett  uttalat mål för\r\npolitiken.\r\nRiksförsäkringsverket    (RFV)   gör   regelbundet\r\nmätningar  av  hur  föräldrar  fördelar  uttaget  av\r\nföräldrapenning   och   tillfällig  föräldrapenning.\r\nStatistiken ger t.ex. svar på hur stor andel män som\r\ntar    ut    föräldrapenning,   hur    uttaget    av\r\nföräldrapenning  fördelar  sig under året och vem av\r\nföräldrarna  som  är  hemma  när  barnet  är  sjukt.\r\nGenomgående är att kvinnorna i  större  utsträckning\r\nän männen är hemma med barnen.\r\nÅr    2002    var   männens   andel   av   uttagna\r\nföräldrapenningdagar  15,5 %. Motsvarande siffra för\r\n2001 var 13,8 %. Går man  tillbaka till 1992 kan man\r\nse att andelen män som tog  ut  föräldrapenningdagar\r\ndå var 8,6 %.\r\nÅr 2002 var männens andel av personer  som  tog ut\r\nföräldrapenningdagar 41,6 %. Motsvarande siffror för\r\n2001 och 1992 var 39,9 % respektive 26,9 %.\r\nDet  finns  också tydliga säsongsvariationer. Både\r\nkvinnor och män  tar  ut  mer  föräldrapenning under\r\nsommarmånaderna och under december månad.\r\nStatistiken   visar  också  att  den   tillfälliga\r\nföräldrapenningen  (pappadagar,  vård  av barn, LSS-\r\nkontaktdagar  och  kontaktdagar för 6-11-åringar)  i\r\nhögre grad utnyttjas  av kvinnor. Männens andel 2002\r\nav uttagna dagar var 43,5  %  att  jämföra  med året\r\ndessförinnan då andelen var 42,7 %. Största delen av\r\ndagarna  med tillfällig föräldrapenning används  för\r\nvård av barn  och merparten av dessa dagar tas ut av\r\nkvinnor.\r\nAndelen män som  utnyttjat  möjligheten  att ta ut\r\nledighet  i samband med barns födelse eller adoption\r\nminskade under senare delen av 1990-talet men har de\r\nsenaste åren ökat. En faktor som påverkar uttaget av\r\nfaderns särskilda dagar är antalet födda barn.\r\nI  tabellen   nedan  redovisas  länsvis  fördelade\r\nuppgifter om männens andel av föräldrapenningdagar.\r\n\r\n---------------------------------------\r\nMännens andel av uttagna\r\nföräldrapenningdagar\r\n--------------------------------------\r\n2002   2001\r\n--------------------------------------\r\nSamtliga län             15,5   13,8\r\n--------------------------------------\r\nStockholms län          16     14,1\r\n--------------------------------------\r\nUppsala län             17,5   15,4\r\n--------------------------------------\r\nSödermanlands län       15,6   14,3\r\n--------------------------------------\r\nÖstergötlands län       15,9   14\r\n--------------------------------------\r\nJönköpings län          13,9   12,4\r\n--------------------------------------\r\nKronobergs län          14,4   13,1\r\n--------------------------------------\r\nKalmar län              14,6   12,9\r\n--------------------------------------\r\nGotlands län            16,4   15,4\r\n--------------------------------------\r\nBlekinge län            14,5   13,6\r\n--------------------------------------\r\nSkåne län               14,1   12,5\r\n--------------------------------------\r\nHallands län            14     13\r\n--------------------------------------\r\nVästra Götalands län    15,3   13,5\r\n--------------------------------------\r\nVärmlands län           15,2   13,4\r\n--------------------------------------\r\nÖrebro län              16,4   15,1\r\n--------------------------------------\r\nVästmanlands län        15,2   14,2\r\n--------------------------------------\r\nDalarnas län            15,9   14,8\r\n--------------------------------------\r\nGävleborgs län          15,4   14,1\r\n--------------------------------------\r\nVästernorrlands län     15,8   13,5\r\n--------------------------------------\r\nJämtlands län           17,3   15,7\r\n--------------------------------------\r\nVästerbottens län       19,2   17,4\r\n--------------------------------------\r\nNorrbottens län         16,5   14,3\r\n--------------------------------------\r\nKälla: RFV\r\n\r\nSom   framgår   skiljer   det   år  2002  mer  än  5\r\nprocentenheter mellan länet med det  högsta uttaget,\r\nVästerbottens län, och länet med det lägsta uttaget,\r\nJönköpings   län.   Skillnaderna   har   ökat   från\r\nföregående år.\r\n\r\nVilka  faktorer  som  påverkar  männens  uttag  av\r\nföräldrapenning  har  analyserats  i studien Spelade\r\npappamånaden  någon  roll?  -  pappornas   uttag  av\r\nföräldrapenning  (RFV analyserar, 2002:14). Man  har\r\nföljt familjer med barn födda 1993 och 1996 under en\r\nperiod av fyra år  och bl.a. undersökt hur pappornas\r\nuttag   av   föräldrapenning    förändrades    under\r\nperioderna. Man har också undersökt vilka pappor som\r\ninte  tog  ut  någon  föräldrapenning alls och vilka\r\npappor   som   tog   ut   mycket   respektive   lite\r\nföräldrapenning. Studien visar  att  andelen  pappor\r\nsom  tog ut föräldrapenning ökade mellan perioderna.\r\nDäremot   minskade   deras  genomsnittliga  tid  med\r\nföräldrapenning något.  Enligt RFV har införandet av\r\npappamånaden ökat fädernas  uttag av föräldrapenning\r\nsamtidigt   som   sänkningen   av   ersättningsnivån\r\nsannolikt   minskat   uttaget  av  längre  perioder.\r\nStudien visar också att  pappor  med  eftergymnasial\r\nutbildning  och  relativt  sett  högre  inkomster  i\r\nstörre   utsträckning   utnyttjade  föräldrapenning.\r\nPappor i familjer där mammorna  hade  eftergymnasial\r\nutbildning  tog  också  i  större  utsträckning   ut\r\nföräldrapenning.    Pappor    som    inte   tog   ut\r\nföräldrapenning   hade  i  högre  grad  förgymnasial\r\nutbildning, de fick  mer  arbetsmarknadsstöd  och de\r\nhade  fler  månader med socialbidrag. Likaså var  en\r\nstörre andel  av dessa fäder födda utomlands jämfört\r\nmed  genomsnittet.   Gruppen   som   inte   tog   ut\r\nföräldrapenning  är  dock  heterogen  eftersom  även\r\nfäder    som    har    inkomster    över   taket   i\r\nföräldraförsäkringen ingår i den\r\nRFV:s   långsiktiga   arbete  med  att  öka   mäns\r\nanvändande    av    föräldrapenningen     inkluderar\r\ninformationskampanjer   via  försäkringskassor   och\r\nmödravårdscentraler   riktade    till   föräldrarna,\r\nutskick   av   påminnelsebrev   till   pappor    med\r\nföräldrapenningdagar  kvar  samt utbildningsinsatser\r\nför föräldrapenninghandläggare.\r\nI   detta   sammanhang   kan   också   nämnas   en\r\nundersökning  utförd  av  TCO  som visar  att  lönen\r\npåverkas  olika för kvinnor och män  som  har  barn.\r\nDenna \"barneffekt\"  är för kvinnor klart negativ men\r\nför gifta eller sammanboende  män  positiv.  Oavsett\r\nålder, sektor i arbetslivet och utbildningsnivå  har\r\ngifta eller sammanboende män med barn högre lön -  5\r\n%  -  än  andra  män.  För  kvinnor  är  bilden  den\r\nmotsatta.  Gifta eller sammanboende kvinnor med barn\r\nhar drygt 7 % lägre lön än kvinnor utan barn.\r\n\r\nUtskottet håller  med  Kristdemokraterna  om att man\r\nmåste finna former för ett mer barnvänligt arbetsliv\r\noch  detta  även  om, glädjande nog, födelsetalen  i\r\nSverige nu vänder uppåt. Utskottet håller också helt\r\nmed Kristdemokraterna  om  att en jämnare fördelning\r\nav  tiden  med  barnen  skulle  ge   flera  positiva\r\neffekter. En ökad delaktighet från männen  har  stor\r\nbetydelse   för   jämställdheten   i  hemmet  och  i\r\narbetslivet. Man kan dock ha olika uppfattningar  om\r\nhur  detta  skall  åstadkommas. Utskottet anser till\r\nskillnad från Kristdemokraterna  att  den  metod som\r\nhittills  valts  är  den  rätta, nämligen en generös\r\nföräldraförsäkring  i  kombination   med  regler  om\r\nföräldraledighet,  där  man  reserverar  en  del  av\r\nersättningsdagarna  för  varje förälder. Det  visade\r\nsig  att  införandet  av  den   första  s.k.  pappa-\r\nrespektive   mammamånaden   1995   ökade   pappornas\r\nnyttjande av föräldrapenningen.\r\n\r\nUtskottet  kan instämma med Kristdemokraterna  att\r\ndet behövs kännedom om vilka faktorer som stimulerar\r\nett ökat uttag  av  föräldraledighet.  Som  framgått\r\nfinns redan vissa kunskaper på detta område. Det kan\r\nfinnas   anledning   till  ytterligare  och  djupare\r\nanalyser, men enligt utskottets  mening  finns inget\r\nskäl för riksdagen att bestämma om, hur, när  och av\r\nvem  sådana  undersökningar  bör  göras. Inte heller\r\nfinns det skäl för riksdagen att uttala sig om någon\r\nkampanj bör genomföras.\r\n\r\nMed  det anförda avstyrks motion A242  yrkandena  14\r\noch 26 (kd).\r\n\r\nMed anledning  av motion A322 vill utskottet hänvisa\r\ntill  vad som sagts  ovan  om  att  männens  roll  i\r\njämställdhetsarbetet   är  en  prioriterad  fråga  i\r\npolitiken. Frihet från könsrelaterat  våld är en del\r\nav  jämställdhetspolitiken.  Utskottet  vill   också\r\nhänvisa till det som redovisats ovan om projekt m.m.\r\npå  detta  område.  Syftet  med  projektet  Män  och\r\njämställdhet  har varit att öka kunskaperna om vilka\r\nhinder som finns  och vilka ytterligare insatser som\r\nbehövs    för    att   öka    mäns    medverkan    i\r\njämställdhetsarbetet.  Enligt  vad  som  redovisas i\r\nbudgetpropositionen  skall  en uppföljning nu  göras\r\nsom inriktas på mäns våld, i synnerhet mäns våld mot\r\nkvinnor.  Utskottet  kan  här  slutligen  nämna  att\r\nSverige fick beröm i den ovannämnda FN-rapporten för\r\ndet aktiva arbetet med att involvera  män och pojkar\r\ni jämställdhetsarbetet.\r\n\r\nNågra åtgärder kan inte anses påkallade  av motion\r\nA322  (mp),  som  därför  avstyrks  i  berörda delar\r\n(yrkandena 1, 3 och 8).\r\n\r\nAllmänt om jämställda löner och\r\nlönediskriminering\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nI   detta   avsnitt  behandlas  motioner  med\r\nallmänna frågor  om löneskillnader mellan män\r\noch  kvinnor  och  om   könssegregeringen  på\r\narbetsmarknaden.      Viss      lönestatistik\r\nredovisas. Enligt utskottet är lösningen inte\r\natt  bryta  upp de s.k. offentliga  monopolen\r\nutan  att  ge  parterna  verktyg  för  att  i\r\nförhandlingar  och   avtal   åstadkomma   mer\r\njämställda  löner.  Utskottet  välkomnar  att\r\nregeringen   avser   att   låta  en  utredare\r\nanalysera den könsuppdelade  arbetsmarknaden.\r\nJämför reservationerna 5 (kd, c) och 6 (fp).\r\n\r\nVissa bakgrundsuppgifter\r\n\r\n\r\nAv SCB:s lönestatistiska årsbok för 2001 framgår att\r\nden    genomsnittliga    månadslönen     för    hela\r\narbetsmarknaden  det  året var 21 300 kr. Kvinnornas\r\ngenomsnittliga månadslön  var  19 200 kr och männens\r\n23 300 kr. Kvinnornas lön i förhållande till männens\r\nvar  82  %,  vilket  inte  är någon förändring  från\r\nföregående år.\r\n\r\nOm man ser till skillnaden  mellan  offentlig  och\r\nprivat  sektor  var den genomsnittliga månadslönen i\r\nden offentliga sektorn  19  800 kr och i den privata\r\n22 100 kr. Kvinnornas lön i förhållande till männens\r\nvar 82 % i den offentliga sektorn  och  84  %  i den\r\nprivata sektorn.\r\nDen    största   yrkesgruppen   på   den   svenska\r\narbetsmarknaden är vård- och omsorgspersonal med 423\r\n200 anställda,  vilket  motsvarar 12 % av det totala\r\nantalet anställda. Den genomsnittliga  månadslönen i\r\ngruppen  är  16  700 kr, vilket också är den  lägsta\r\nlönen bland de tio största yrkesgrupperna.\r\nDe största löneskillnaderna mellan kvinnor och män\r\nåterfinns    ofta    i   yrkesgrupper    med    jämn\r\nkönsfördelning  (minst   40   och   högst  60  %  av\r\nrespektive  kön  inom gruppen) eller med  hög  andel\r\nmän. I kvinnodominerade  grupper är lönerna relativt\r\nlåga både för kvinnor och män.\r\n\r\nAv Jämställdhetsombudsmannens  (JämO) regleringsbrev\r\nför  2003 framgår att myndigheten,  inom  målet  att\r\ntillse        att       jämställdhetslagen       och\r\nlikabehandlingslagen  för  högskolan  efterföljs  av\r\narbetsgivare  och  högskolor,  bl.a.  skall redovisa\r\ntillgängliga  metoder  för  könsneutral lönesättning\r\noch   lönekartläggning.   År  1999   startade   JämO\r\nprojektet Lönelots som sedan 2001 ingår som en del i\r\nmyndighetens    ordinarie   verksamhet.    Projektet\r\nomfattar lönebildningen  i  dess  helhet med metoder\r\nbåde  för  arbetsvärdering  och  för  bedömning   av\r\nindividens kvalifikationer, eftersom praktiskt taget\r\nhela  arbetsmarknaden  numera  tillämpar individuell\r\nlönesättning.  JämO  tillhandahåller   skrifter  och\r\nmaterial   om   arbetsvärdering   och  lönebildning.\r\nDessutom   erbjuder   myndigheten   rådgivning   och\r\nutbildning i lönefrågor.\r\n\r\nI   Medlingsinstitutets   uppdrag  ingår,   enligt\r\nmyndighetens   instruktion   (SFS   2000:258),   att\r\ninhämta, sammanställa och tolka  statistik som är av\r\nbetydelse   för  lönebildningen.  Medlingsinstitutet\r\nskall   enligt    instruktionen    även    analysera\r\nlöneutvecklingen  från  ett  jämställdhetsperspektiv\r\noch följa frågan om diskriminering  i lönesättningen\r\npå  andra  grunder  än  kön.  Av Medlingsinstitutets\r\nregleringsbrev för 2003 framgår  att  institutet vid\r\nsina överläggningar med arbetsmarknadens  parter  om\r\nkommande   och  pågående  avtalsförhandlingar  skall\r\nfästa uppmärksamhet  på  vikten  av  att de centrala\r\nkollektivavtalen konstrueras så, att avtalen främjar\r\nde  lokala  parternas arbete med lönefrågor  ur  ett\r\njämställdhetsperspektiv.   Medlingsinstitutet  skall\r\nsamråda  med  JämO  i samband med  genomförandet  av\r\nuppdraget.  Uppdraget   skall   avrapporteras   till\r\nregeringen (Näringsdepartementet) i december 2003.\r\n\r\nMotioner\r\n\r\n\r\nFolkpartiet  beskriver lönerna som en huvudfråga för\r\njämställdheten  i  motion  A241.  Kvinnor  tjänar  i\r\ngenomsnitt    82   %   av   vad   männen   gör   och\r\nlöneskillnaderna  har inte minskat. Det krävs enligt\r\npartiet två centrala  förändringar:  fler kvinnor på\r\nledande  befattningar och en allmän press  uppåt  på\r\nlönerna inom  de kvinnodominerade yrkena inom skola,\r\nvård och omsorg. De mönster som skapar segregationen\r\npå arbetsmarknaden  måste  bekämpas.  Den  stelbenta\r\nstrukturen   inom   den  offentliga  sektorn  håller\r\nlönerna nere, vilket  får livslånga konsekvenser för\r\nkvinnorna i form av minskat  utrymme  för  sparande,\r\nmöjlighet att äga sin bostad m.m. Om monopolen bryts\r\noch  det  blir  fler arbetsgivare ökar möjligheterna\r\nför   den   arbetssökande/anställda    att   påverka\r\narbetstid,   arbetsvillkor   och  lön.  Folkpartiets\r\nstrategi    för    att    bekämpa    de    orättvisa\r\nlöneskillnaderna bygger på tre fundament: 1) Höjning\r\nav  de  kvinnodominerade  yrkenas  status.  Med fler\r\narbetsgivare ökar konkurrensen om arbetstagarna  och\r\nunderbetald  vårdpersonal  kan  ställa krav på högre\r\nlöner.     2)    Avskaffande    av    den    direkta\r\nlönediskrimineringen  genom  ändamålsenliga  metoder\r\nsom  lönestatistik och bättre och tydligare modeller\r\nför  arbetsvärdering.  3)  Medvetet  och  genomtänkt\r\narbete  för  att  rekrytera  fler  chefer  inom både\r\nprivat och offentlig sektor (yrk. 9).\r\n\r\nKristdemokraterna  konstaterar  i  motion  A242  att\r\ninkomsterna fördelar sig mycket olika mellan män och\r\nkvinnor och att skillnaderna ökar ju längre  tid man\r\narbetat. Skillnaderna är något större mellan män och\r\nkvinnor  i  den offentliga sektorn än i den privata.\r\nMånga  olika faktorer  styr  löneutvecklingen  såsom\r\ntillgång  och  efterfrågan,  löneläge  på  orten och\r\nindividuella  prestationer.  Det har också betydelse\r\natt kvinnor ofta söker sig till  ett begränsat antal\r\nyrken och arbetsplatser, vilket pressar  ned  lönen.\r\nDet är viktigt att de offentliga monopolen bryts  så\r\natt  de  anställda inom dessa yrken kan välja mellan\r\nolika  arbetsgivare.   Lönen  avspeglar  dock  också\r\nvärderingar. Kristdemokraterna anser att JämO bör få\r\ni    förnyad   uppgift   att   i    samarbete    med\r\narbetsmarknadens  parter  hitta  ett  accepterat och\r\nfungerande  arbetsvärderingsinstrument  som  kan  ge\r\nvägledning för så objektiva värderingar som möjligt.\r\nDet är enligt motionen av största vikt att  parterna\r\ninvolveras  i  det  fortsatta  arbetet med att finna\r\nredskap  att  undanröja  lönediskrimineringen  (yrk.\r\n20).\r\n\r\nVänsterpartiet  hänför  sig   i   motion  A365  till\r\nKvinnomaktutredningens  förslag. Regeringen  bör  ta\r\ninitiativ till ett partsgemensamt  organ med uppgift\r\natt  verka  för  en  genomtänkt icke-diskriminerande\r\nlokal lönesättning (yrk. 1 delvis).\r\n\r\nCenterpartiet  påtalar  i  kommittémotion  A366  att\r\nSverige inte kommit  tillrätta  med löneklyftan. Att\r\nkvinnor tjänar mindre än män leder till skillnader i\r\nkonsumtionsförmåga och till bristande jämställdhet i\r\nfamiljelivet. Rättvisa löner är en  nyckelfråga, men\r\narbetet  för  detta visar inga entydiga  framgångar.\r\nDen segregerade  arbetsmarknaden  bidrar ytterligare\r\ntill löneklyftan mellan män och kvinnor.  Med större\r\nkonkurrens  inom  exempelvis vårdsektorn skapas  det\r\nalternativa    arbetsmarknader    för    personalen,\r\nmestadels  kvinnor,   vilket   kan   leda   till  en\r\nrättvisare lönesättning. Det krävs nu flera steg för\r\natt  bredda kvinnornas arbetsmarknad genom möjlighet\r\nför de anställda att överta offentlig verksamhet och\r\ngenom   att   förbättra   möjligheterna  att  få  F-\r\nskattsedel. Det är också viktigt  att  de s.k. mjuka\r\nyrkena   uppvärderas.  Regeringen  bör  utforma   en\r\nlångsiktig plan för detta (yrk. 10 och 11).\r\n\r\nI en enskild  motion, A215 av Christina Axelsson och\r\nAnn-Kristine    Johansson    (båda    s),    betonar\r\nmotionärerna    att     statliga    och    kommunala\r\nförvaltningar, verk och bolag  bör  vara föregångare\r\nnär  det  gäller  att  finna former för könsneutrala\r\nlönesystem som ger kvinnor och män lika lön för lika\r\neller likvärdigt arbete (yrk. 3).\r\n\r\nI en annan enskild motion, A275 av Birgitta Ahlqvist\r\noch   Carina   Hägg   (båda   s),   sägs   det   att\r\nlönediskrimineringen fortsätter  att  vara ett av de\r\nallvarligaste jämställdhetsproblemen inte  bara inom\r\nEU   utan  också  på  den  svenska  arbetsmarknaden.\r\nRegeringen måste diskutera fram effektiva lösningar,\r\nt.ex.  genom  att  stärka Medlingsinstitutets roll i\r\nlönebildningen och i samarbetet med JämO.\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet vill inledningsvis  något  beröra de olika\r\nbegreppen  lön  och  inkomst eftersom det  i  skilda\r\nsammanhang ofta görs en  sammanblandning.  SCB har i\r\nsin   lönestatistiska   årsbok  för  2001  beskrivit\r\nskillnaden  mellan  dessa  begrepp.   Lön   är   den\r\nersättning  som  en person får för utfört arbete och\r\nden uttrycks för en  given  tidsenhet,  t.ex. kronor\r\nper timme eller månad. För att underlätta jämförelse\r\nräknas  tim-  och  deltidslöner  om till heltidslön.\r\nInkomst  är  ett  vidare  begrepp  än  lön.  Förutom\r\ninkomst  av arbete ingår även bl.a. kapitalinkomster\r\noch     transfereringar      som      bostadsbidrag,\r\nföräldrapenning och studiemedel. Inkomsten  påverkas\r\nav  om  en person arbetar hel- eller deltid, övertid\r\neller är  frånvarande.  Oftast redovisas inkomsten i\r\nform av årsinkomst.\r\n\r\nDetta innebär att skillnaden mellan en persons lön\r\noch hennes inkomst kan vara  mycket stor. Enligt SCB\r\när det viktigt att vara medveten  om  denna skillnad\r\ninte minst när jämförelser görs mellan  kvinnor  och\r\nmän. En kvinna och en man kan ha exakt samma lön men\r\nom  någon av dem t.ex. arbetar deltid eller är hemma\r\nofta  för  vård  av  sjukt  barn kan deras inkomster\r\nskilja   sig   avsevärt.  Inkomstskillnader   mellan\r\nkvinnor och män  uppstår  alltså redan som en effekt\r\nav  att  kvinnor oftare än män  arbetar  deltid  och\r\noftare är  frånvarande  på  grund  av  vård av barn.\r\nLöneskillnaderna mellan kvinnor och män är mindre än\r\ninkomstskillnaderna.\r\nEn    större   andel,   drygt   hälften,   av   de\r\noffentliganställda kvinnorna arbetar deltid än av de\r\nprivatanställda  kvinnorna, knappt 40 %. Motsvarande\r\nsiffror för männen  är ca 20 respektive ca 10 %. När\r\nman  gör  jämförelser  av  inkomstskillnader  mellan\r\nkvinnor  och män inom respektive  sektor  har  dessa\r\nförhållanden en inverkan.\r\nDen  lönestatistik  som  SCB  producerar  och  som\r\nMedlingsinstitutet  ansvarar  för  ger möjlighet att\r\njämföra  löner  på  många olika områden.  En  viktig\r\nfråga  som statistiken  ger  svar  på  är  just  hur\r\nlöneskillnaden   mellan  kvinnor  och  män  ser  ut.\r\nStatistiken  för  2001   visar  att  den  skillnaden\r\nfortfarande är stor. Kvinnor  tjänar  genomsnittligt\r\nbetydligt mindre än män. För hela arbetsmarknaden är\r\n-  som redovisats ovan - kvinnors lön i  förhållande\r\ntill   mäns   lön   82 %.  Ser  man  till  offentlig\r\nrespektive privat sektor blir motsvarande siffror 82\r\n% respektive 84 %. När  SCB  i  sina beräkningar tar\r\nhänsyn   till   skillnader   i   ålder,  utbildning,\r\narbetstid   och  sektor  mellan  kvinnor   och   män\r\n(standardvägning)  blir  kvinnornas lön som andel av\r\nmännens 92 % för hela arbetsmarknaden,  96 % för den\r\noffentliga sektorn och 90 % för den privata.\r\nSkillnaden  är  ofta  störst  i  yrkesgrupper  där\r\nkönsfördelningen  är jämn eller där andelen  män  är\r\nhög. Statistiken visar  också att betydligt fler män\r\nän  kvinnor  finns  bland  dem  som  har  de  högsta\r\nlönerna.\r\nYtterligare  information  som   kan   utläsas   ur\r\nstatistiken  är  bl.a. hur löneskillnaderna varierar\r\nmellan  regionerna.   Stockholm   har   den  största\r\nlöneskillnaden   mellan   könen.   Kvinnors  lön   i\r\nförhållande  till mäns är där 79 % att  jämföra  med\r\nt.ex. övre Norrland  där motsvarande siffra är 86 %.\r\nHär   finns   yrkessammansättningen   i   de   olika\r\nregionerna med som en förklaring.\r\nI  detta  sammanhang  kan  också  nämnas  det  EU-\r\nprojekt, European  Project  on  Equal Pay (PEP), som\r\nsamordnas  av JämO. Förutom Sverige  ingår  Danmark,\r\nNorge och Österrike  som transnationella parter. EU-\r\nkommissionen,   den  svenska   regeringen   och   de\r\ntransnationella  parterna   finansierar  tillsammans\r\nprojektet. Projektets mål är  att  minska  lönegapet\r\nmellan kvinnor och män. Genom att sprida metoder och\r\nverktyg  för  könsneutrala lönesystem vill projektet\r\nnå arbetsgivare och fackliga organisationer i privat\r\noch offentlig sektor och hjälpa dem att sätta i gång\r\narbetet med att  ta  fram  könsneutrala  lönesystem.\r\nProjektet  inleddes i början av 2002 och kommer  att\r\navslutas våren 2003.\r\n\r\nUtskottet vill för sin del framföra följande.\r\n\r\nAtt åstadkomma  mer jämställda löner och att komma\r\ntill rätta med de s.k.  osakliga löneskillnaderna är\r\nav hög politisk prioritet. Mycket återstår att göra.\r\nUtskottet kan ge Folkpartiet rätt i att det krävs en\r\nallmän  press  uppåt på de  kvinnodominerade  yrkena\r\ninom skola, vård  och  omsorg. Statusen måste höjas.\r\nUtskottet kan också hålla  med  Kristdemokraterna om\r\natt det är många faktorer som styr  löneutvecklingen\r\noch  instämma  i Centerpartiets beskrivning  av  vad\r\nlöneklyftorna  leder   till.   Könsuppdelningen   på\r\narbetsmarknaden är ett stort problem i sammanhanget.\r\nMan  måste  bekämpa  de  mönster  som  skapar  denna\r\nsegregation.   Fortfarande   är   utbildnings-   och\r\nyrkesvalen   i  hög  grad  könsbundna  liksom  många\r\narbetsgivares  val  av arbetskraft, vilket också går\r\nigen   i   de  arbetsmarknadspolitiska   programmen.\r\nUtskottet   kan    konstatera    att   EU   i   sina\r\nrekommendationer  med  anledning av  handlingsplanen\r\nför ökad sysselsättning  har  rekommenderat  Sverige\r\natt  göra  mer.  Även  CEDAW  var  bekymrat  över de\r\nosakliga  löneskillnaderna  och  den könssegregerade\r\narbetsmarknaden  i  den  ovan berörda  FN-rapporten.\r\nUtskottet  har  erfarit  att  regeringen  inom  kort\r\nkommer att tillsätta en särskild  utredare som skall\r\nanalysera   den   könssegregerade   arbetsmarknaden.\r\nEnligt  uppgift  skall  utredaren  arbeta   med  ett\r\nhelhetsperspektiv  och  utvärdera  de  åtgärder  som\r\nvidtagits  inom  olika politikområden och eventuellt\r\nföreslå ytterligare åtgärder. Utskottet välkomnar en\r\nsådan utredning.\r\nUtskottet kan däremot  inte som vissa av partierna\r\nse att konkurrensutsättning  och  ett brytande av de\r\ns.k. offentliga monopolen är den givna vägen mot mer\r\njämställda löner. I stället handlar  det  om  att ge\r\nparterna  verktyg  för att i förhandlingar och avtal\r\nåstadkomma mer jämställda löner. Det har skett genom\r\nde nya reglerna om lönekartläggning och löneanalys i\r\njämställdhetslagen.  Utskottet  har tidigare i detta\r\nbetänkande  beskrivit  de  uppgifter  som  JämO  och\r\nMedlingsinstitutet har på området.  Lagreglerna  har\r\nännu  inte  varit i kraft så länge att de kan väntas\r\nha fått fullt  genomslag.  Det  nästa steget är, när\r\nreglerna  varit  i  kraft  i  tre  år,   en   första\r\nutvärdering.  Enligt  vad  statsministern angivit  i\r\nregeringsförklaringen     skall      utfallet     av\r\nlagskärpningen  analyseras  noga,  och om  så  krävs\r\nskall  lagen  kunna  skärpas ytterligare.  Utskottet\r\nåterkommer till denna fråga i nästa avsnitt.\r\n\r\nMed  anledning  av Vänsterpartiets  förslag  om  ett\r\norgan som verkar  för  en icke-diskriminerande lokal\r\nlönesättning  vill utskottet  hänvisa  till  att  en\r\nbärande  tanke  i   jämställdhetslagens  regler  mot\r\nosakliga löneskillnader  är  att  lagreglerna  skall\r\nstödja   parternas  egna  ansträngningar  att  uppnå\r\nresultat  genom   samverkan   på   arbetsplatsen,  i\r\njämställdhetsarbetet   och   i  löneförhandlingarna.\r\nParternas   eget  engagemang  i  förhandlingar   och\r\nkollektivavtal  är  förutsättningen för att resultat\r\nskall uppnås den vägen.  Att  ansvaret i första hand\r\nvilar på parterna utesluter inte att det finns behov\r\nav en mer samlad kunskap på området. Här kommer JämO\r\nin   i   bilden.   En  av  ombudsmannens   särskilda\r\narbetsuppgifter  är just  att  utveckla  och  sprida\r\nmetoder för könsneutral lönesättning så att osakliga\r\nlöneskillnader mellan  kvinnor  och  män  avskaffas.\r\nInom   myndigheten   bedrivs  som  nämnts  projektet\r\nLönelots,   som   arbetar    med    metodutveckling,\r\nutbildning   och  opinionsbildning.  Vänsterpartiets\r\nönskemål  om  ett   organ   som   verkar  för  icke-\r\ndiskriminerande  lönesättning  och som  kan  erbjuda\r\nhjälp  och utbildning får därför  anses  redan  vara\r\ntill stor  del  tillgodosett.  I  sammanhanget finns\r\nockså   skäl  att  uppmärksamma  Medlingsinstitutets\r\nuppdrag i fråga om jämställdhet i lönebildningen.\r\n\r\nUtskottet  kan  slutligen ansluta sig till vad som\r\nsägs i motion A215  om  vikten  av att de offentliga\r\narbetsgivarna  och  de offentligägda  företagen  bör\r\nvara  föregångare i arbetet  för  jämställda  löner.\r\nLikaså  kan  utskottet  instämma med motion A275 att\r\nman måste finna effektiva  lösningar. Som framgår av\r\nredovisningen ovan har lönediskrimineringsfrågan hög\r\nprioritet.  I  den tidigare omnämnda  skrivelsen  om\r\njämställdhetspolitiken  som  skall avlämnas senare i\r\når   skall   regeringen   också   lämna    fram   en\r\nhandlingsplan för det fortsatta arbetet.\r\nSammanfattningsvis  kan  utskottet konstatera  att\r\ndet pågår arbete med att sprida  metoder och verktyg\r\nför    att   åstadkomma   mer   jämställda    löner.\r\nBakomliggande   faktorer,  som  den  könssegregerade\r\narbetsmarknaden,  skall  analyseras.  Effekterna  av\r\nskärpningarna   av   jämställdhetslagen  kommer  att\r\nutvärderas om ytterligare någon tid. Någon anledning\r\nför  riksdagen  att ta några  initiativ  på  området\r\nfinns därför inte.  Motionerna  A215  yrkande 3 (s),\r\nA241 yrkande 9 (fp), A242 yrkande 20 (kd), A275 (s),\r\nA365  yrkande 1 i denna del  (v) och A366  yrkandena\r\n10 och 11 (c) avstyrks.\r\n\r\nJämställdhetslagen m.m.\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nI  detta   avsnitt   behandlas  motioner  med\r\nanknytning   till   jämställdhetslagen.   Det\r\ngäller       bl.a.       betydelsen        av\r\njämställdhetsplanerna    och    reglerna   om\r\nlönekartläggning,  den särskilda bestämmelsen\r\nom möjligheten att förena  förvärvsarbete och\r\nföräldraskap      och     skadestånden      i\r\njämställdhetsmål. Utskottet  behandlar  också\r\nen motion om att arbetsgivare skall förbjudas\r\natt  ställa frågor om planerade graviditeter.\r\nUtskottet, som konstaterar att de ändringar i\r\nlagen  som  genomfördes  för ett par år sedan\r\nkommer att utvärderas, avstyrker  motionerna.\r\nJämför reservationerna 7 (kd) och 8 (fp, c).\r\n\r\nVissa bakgrundsuppgifter\r\n\r\n\r\nJämställdhetslagen (1991:433) innehåller  förutom en\r\nsamverkansregel  två  grupper  av materiella regler,\r\naktiva åtgärder och förbud mot diskriminering. I den\r\nförra gruppen av regler finns en  bestämmelse  (5 §)\r\nsom  anger  att  arbetsgivaren  skall underlätta för\r\nbåde kvinnliga och manliga arbetstagare  att  förena\r\nförvärvsarbete och föräldraskap.\r\n\r\nLagen  skärptes  med  verkan fr.o.m. den 1 januari\r\n2001 efter förslag i proposition 1999/2000:143.\r\nLagens diskrimineringsförbud samordnades med övrig\r\nlagstiftning mot diskriminering  i  arbetslivet  när\r\ndet  gäller  skyddsnivå,  terminologi  och struktur.\r\nDiskrimineringsförbudet utvidgades till  att omfatta\r\narbetssökande under hela anställningsförfarandet och\r\ngäller   även   om   inte  något  anställningsbeslut\r\nfattats. De tidigare presumtionsreglerna avskaffades\r\nliksom de bevisregler som innebar att arbetsgivarens\r\nsyfte kunde få betydelse vid prövningen. De ersattes\r\nav    en    enhetlig    bevisregel    enligt    EG:s\r\nbevisbördedirektiv.\r\nEn  definition  av  begreppet   likvärdigt  arbete\r\nfördes  in  i lagen. Bedömningen skall  göras  efter\r\nkriterier som  kunskap  och  färdigheter, ansvar och\r\nansträngning.\r\nDet   infördes   en   ny   bestämmelse   om   s.k.\r\nlönekartläggning. Syftet skall  vara  att  upptäcka,\r\nåtgärda och förhindra osakliga skillnader i  lön och\r\nandra  arbetsvillkor.  Arbetsgivaren skall varje  år\r\nkartlägga och analysera  bestämmelser  och praxis om\r\nlöner    och    andra   anställningsvillkor   liksom\r\nlöneskillnader mellan  kvinnor  och  män  som  utför\r\narbete   som   är   att   betrakta  som  lika  eller\r\nlikvärdigt.\r\nArbetsgivaren skall bedöma  om  de  löneskillnader\r\nsom förekommer har direkt eller indirekt samband med\r\nkön.\r\nResultatet  av  kartläggningen och analysen  skall\r\nvarje år redovisas i en handlingsplan för jämställda\r\nlöner.  I  planen  skall  arbetsgivaren  ange  vilka\r\nlönejusteringar och  andra  åtgärder  som behövs för\r\natt  uppnå lika lön för lika och likvärdigt  arbete.\r\nPlanen skall innehålla en kostnadsberäkning och ange\r\ninom  vilken   tid   lönejusteringarna   skall  vara\r\ngenomförda. Skyldigheten att upprätta en plan gäller\r\ninte  arbetsgivare som vid senaste kalenderårsskifte\r\nsysselsatte färre än tio arbetstagare.\r\nDet   anges   i   lagen   att   arbetsgivare   och\r\narbetstagare   skall  samverka  för  jämställdhet  i\r\narbetslivet  och   främja   lika   möjligheter  till\r\nlöneutveckling   för  kvinnor  och  män.   För   att\r\nkollektivavtalsbärande     arbetstagarorganisationer\r\nskall   kunna   samverka   med   arbetsgivaren   vid\r\nkartläggning  och  analys  och  vid upprättandet  av\r\nhandlingsplanen har de rätt att av  arbetsgivaren få\r\nden   information  som  de  behöver  för  ändamålet.\r\nTystnadsplikt  gäller  för  information om lön eller\r\nandra förhållanden som rör en enskild arbetstagare.\r\nLagändringarna  innebar  också  att  JämO  kan  få\r\ntillträde  till arbetsplatser  för  att  kunna  göra\r\nundersökningar   av   betydelse   för  ombudsmannens\r\ntillsyn enligt lagen.\r\nEn central arbetstagarorganisation  i  förhållande\r\ntill    vilken    arbetsgivaren    är    bunden   av\r\nkollektivavtal  ges  rätt  att  i  vissa  fall  göra\r\nframställning     om     vitesföreläggande     inför\r\nJämställdhetsnämnden.  Ett sådant föreläggande skall\r\nockså kunna riktas mot staten som arbetsgivare.\r\nRegler  om  rätt  till  föräldraledighet  finns  i\r\nföräldraledighetslagen (1995:584). I den lagen finns\r\nockså  regler  om  skydd  för den  som  begär  eller\r\nutnyttjar  sin  rätt  till föräldraledighet.  Sådant\r\nskydd  kan  även  följa  av  anställningsskyddslagen\r\n(LAS)   eller   under   vissa   förutsättningar   av\r\njämställdhetslagen.\r\nFrågan  om  skydd  för gravida och  föräldralediga\r\narbetstagare har genom ett tilläggsuppdrag omfattats\r\nav den uppgift som Arbetslivsinstitutet  haft att se\r\növer  den  arbetsrättsliga lagstiftningen. Uppdraget\r\nredovisades i sin helhet i en departementspromemoria\r\n(Ds 2002:56) i slutet av oktober 2002. I promemorian\r\nläggs det fram  ett  förslag  om  utvidgat skydd för\r\nföräldralediga.   Ett   särskilt  förbud   mot   att\r\ndiskriminera      föräldralediga       införs      i\r\nföräldraledighetslagen.  Utredningen föreslår  också\r\nen  ändring i lagen om anställningsskydd  (LAS)  som\r\ninnebär  att  uppsägningstiden  för en föräldraledig\r\narbetstagare   som   blir   uppsagd  på   grund   av\r\narbetsbrist skall börja löpa först när arbetstagaren\r\nhelt eller delvis återupptar sitt arbete.\r\nJämställdhetslagen utgår i  vissa  delar  från EG-\r\nrätten.  Flera avgöranden i EG-domstolen rör gravida\r\noch  föräldralediga.   En  dom,  Mål  C-109/00  Tele\r\nDanmark,  har  föranlett  vissa   slutsatser  i  den\r\nsvenska  Integritetsutredningen,  SOU   2002:18,  om\r\nbehovet  av  att  införa ett förbud för arbetsgivare\r\natt fråga en arbetssökande  kvinna om graviditet och\r\nsammanhängande frågor.\r\n\r\nMotioner\r\n\r\n\r\nKristdemokraterna     tar     upp     frågan      om\r\njämställdhetsplanernas   betydelse  och  funktion  i\r\nmotion A242. Partiet konstaterar  att  endast knappt\r\n25  %  av  de  privata  företagen  med  fler än  tio\r\nanställda har en jämställdhetsplan, trots  att lagen\r\nkrävt  detta  i  mer  än tio år. Inom den offentliga\r\nsektorn  är  motsvarande   tal   75   %.   Ändå   är\r\nlöneskillnaderna  mellan män och kvinnor störst där.\r\nKristdemokraterna hänvisar  till  de nya lagreglerna\r\nsom  kräver  en  analys  av  löneskillnader  och  en\r\nhandlingsplan för att komma till  rätta med dem. För\r\natt   se   att   det   inte   bara  skulle  bli   en\r\nskrivbordsprodukt borde man först  ha  prövat sådana\r\nregler på försök inom den offentliga sektorn. Enligt\r\npartiet  åligger  det i första hand arbetsmarknadens\r\nparter     att     i    löneförhandlingar     beakta\r\nlikalöneprincipen, eftersom  parterna har de största\r\nmöjligheterna      att      utjämna     orättfärdiga\r\nlöneskillnader. Att lagstiftning  genomförts betyder\r\natt   parterna   inte  tagit  sitt  ansvar.   Enligt\r\nKristdemokraterna bör jämställdhetsplanens betydelse\r\noch funktion i arbetet  för  jämställdhet utvärderas\r\nmed en särskild belysning av lagstiftningens  kontra\r\neldsjälarnas  betydelse  för  framgång (yrk. 13).  I\r\nsamma  motion förordar partiet en  ändring  av  5  §\r\njämställdhetslagen.  Lagen  måste skärpas så att den\r\nblir ett användbart skydd för  kvinnor  och  män som\r\nblir diskriminerade under sin föräldraledighet (yrk.\r\n15).\r\n\r\nÄven Vänsterpartiet hänför sig i motion A300 till de\r\nskärpningar  av  jämställdhetslagen  som genomfördes\r\nfrån den 1 januari 2001 och som enligt motionen ännu\r\ninte hunnit ge återspeglingar fullt ut. I samarbetet\r\nmellan  regeringen, Vänsterpartiet och  Miljöpartiet\r\ningår att  en  arbetsgrupp  skall göra en översyn av\r\nlagen till år 2004 och att en  utredning också skall\r\ngöras  om  den s.k. Kanadamodellen.  Det  är  enligt\r\nVänsterpartiet  avgörande  att  man  i  detta arbete\r\nanlägger    ett    feministiskt    perspektiv    och\r\nangreppssätt  och  att kunskapen från den befintliga\r\nfeministiska forskningen tillvaratas (yrk. 2).\r\n\r\nCenterpartiet  förordar  i  kommittémotion  A366  en\r\nkraftig höjning  av skadestånden i jämställdhetsmål.\r\nMed  dagens  relativt   blygsamma  skadeståndsbelopp\r\nlönar det sig för arbetsgivaren  att  fortsätta  att\r\ndiskriminera.   Det   krävs   nya   riktlinjer  till\r\ndomstolarna om denna sak. Tillsammans  med regler om\r\ngrupptalan  (jämför  nedan)  skulle detta skapa  ett\r\nverksamt   hot  mot  arbetsgivare   som   inte   tar\r\njämställdhetslagen på allvar (yrk. 9).\r\n\r\nI en enskild  motion,  A360  av Mikael Damberg m.fl.\r\n(s),  föreslås  ett  förbud för arbetsgivare  att  i\r\nsamband med anställningsintervjuer  ställa frågor om\r\nplanerade   graviditeter.  Ett  förbud  mot   sådana\r\nkränkande  frågor   skulle   överensstämma  med  den\r\nsvenska  familjepolitiska  traditionen   och  skulle\r\nockså   motverka   diskriminering   eftersom   många\r\narbetsgivare  drar  sig  för  att anställa kvinnor i\r\nfertil ålder.\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet vill till en början framhålla  att  det är\r\nbekymmersamt   att   det  fortfarande  är  så  många\r\narbetsgivare som inte  lever upp till lagens krav på\r\njämställdhetsplaner.   Utskottet    har    i   flera\r\nsammanhang uttryckt sina tankar om nyttan och värdet\r\nmed att arbeta med jämställdhetsplaner. Planerna  är\r\ninget  självändamål, utan ett sätt att driva arbetet\r\nframåt.  Fortfarande är dock huvudvägen för att lösa\r\nproblemet   med  de  osakliga  löneskillnaderna  det\r\narbete  som  utförs  av  arbetsmarknadens  parter  i\r\nlöneförhandlingar    och    genom    kollektivavtal.\r\nUtskottet  kan  där  instämma med Kristdemokraterna.\r\nAtt \"eldsjälarna\" kan  bidra  till  att göra arbetet\r\nframgångsrikt   är  närmast  en  självklarhet,   men\r\nerfarenheterna har  visat  att  bara  entusiasm inte\r\nräcker.  Den  del  av  planarbetet  som  handlar  om\r\nkartläggning  och  analys  av  löneskillnader  skall\r\nenligt utskottets mening ses som  ett  stöd  för dem\r\nsom  vill  prioritera  arbetet  med  att  få bort de\r\nosakliga löneskillnaderna. Utskottet kan i  och  för\r\nsig  hålla med om att det vore intressant att belysa\r\nvärdet av olika sätt att bedriva jämställdhetsarbete\r\npå det  sätt som Kristdemokraterna föreslår. Det kan\r\ndäremot    inte    anses    påkallat    med    något\r\ntillkännagivande om den saken.\r\n\r\nEtt motsvarande  yrkande av Kristdemokraterna om 5 §\r\njämställdhetslagen   har   tidigare   behandlats  av\r\nutskottet  (bet.  2001/02:AU3). Regeln är  till  sin\r\nkaraktär framåtsyftande och avser att underlätta och\r\nstimulera till föräldraledighet. Den grundar däremot\r\ni princip inte några  rättigheter  för  enskilda. En\r\narbetsgivare   som   inte   uppfyller   regeln   kan\r\nvitesföreläggas.  Skyddet för kvinnor och män som är\r\nföräldralediga eller  avser  att  utnyttja  sin rätt\r\ntill  föräldraledighet  tillgodoses  i  första  hand\r\ngenom  föräldraledighetslagen.  Som  framgått  under\r\nVissa  bakgrundsuppgifter  har  det  lagts  fram ett\r\nförslag     om     förstärkta     rättigheter    för\r\nföräldralediga.\r\n\r\nMed  hänvisning  till vad som nu anförts  avstyrks\r\nmotion A242 yrkandena 13 och 15 (kd).\r\nSom  redan  framgått   aviserade   regeringen   en\r\nutvärdering   av  ändringarna  i  jämställdhetslagen\r\nredan när lagförslagen  lades  fram  våren  2000. En\r\nutvärdering   av  effekterna  är  enligt  utskottets\r\nmening mycket angelägen, men med hänsyn till den tid\r\nsom   lagen   medger   för   lönekorrigeringar   bör\r\nutvärderingen rimligen  vänta  till  dess  att lagen\r\nvarit   i   kraft   i   tre  år.  Med  anledning  av\r\nVänsterpartiets   synpunkter   på   perspektiv   och\r\nangreppssätt  m.m. i  utvärderingen  vill  utskottet\r\npeka på att en  utgångspunkt  för  lagstiftningen är\r\nkopplingen mellan kön och undervärdering och att det\r\ngäller att ändra de strukturer som vidmakthåller att\r\nkvinnor  och  \"kvinnligt  arbete\" nedvärderas  eller\r\nosynliggörs.   Utan   att   uttala    sig   om   hur\r\nutvärderingsarbetet  bör  genomföras  -  detta   får\r\nankomma  på regeringen - anser utskottet att man bör\r\nkunna utgå  från  att  denna  bakgrund beaktas i den\r\nkommande utvärderingen. Motion  A300  yrkande  2 (v)\r\navstyrks.\r\nI    fråga    om    nivån    på   skadestånden   i\r\njämställdhetsmål kan utskottet konstatera  att lagen\r\ni   vissa   delar  utgår  från  EG-rättens  allmänna\r\nprinciper.  Detta   innebär   att   ett   brott  mot\r\ndiskrimineringslagstiftningen   skall  ses  som   en\r\nallvarlig   kränkning.  Enligt  den  bedömning   som\r\ngjordes  i  propositionen   med   förslaget   om  de\r\nförutnämnda    lagändringarna    borde    detta    i\r\nrättstillämpningen leda till högre skadeståndsnivåer\r\nän  vad  som  är  vanligt  i  andra  arbetsrättsliga\r\ntvister (prop. 1999/2000:143, s. 58). Den praxis som\r\nfinns på området är begränsad. Utskottet  utgår från\r\natt  detta  är  en  sak som i förekommande fall  bör\r\nkunna uppmärksammans  i  den kommande utvärderingen.\r\nMed detta avstyrks motion A366 yrkande 9 (c).\r\nMikael  Damberg m.fl. (s)  tar  upp  en  angelägen\r\nfråga i motion A360. Skall en arbetsgivare förbjudas\r\natt  i  samband  med  anställningsintervjuer  ställa\r\nfrågor  om   planerade   graviditeter?   Frågan  har\r\ndiskuterats   både   i   Utredningen   om  personlig\r\nintegritet   i  arbetslivet  (SOU  2002:18)  och   i\r\nArbetslivsinstitutets  utredning av arbetsrätten (Ds\r\n2002:56) bl.a. mot bakgrund  av  det tidigare nämnda\r\navgörandet  i  EG-domstolen  (Tele  Danmark).   Ofta\r\ntillfrågas även JämO om en arbetsgivare har rätt att\r\nställa sådana frågor. Det kan konstateras att det  i\r\ndag  inte  finns något uttryckligt förbud mot frågor\r\nom barn och  familj.  Sådana  frågor  skulle  dock i\r\nvissa    fall    kunna    vara    ett    brott   mot\r\njämställdhetslagen, t.ex. om frågan bara ställs till\r\nkvinnliga   sökande.  Av  det  skälet  avråder  JämO\r\narbetsgivare  från  den  typen  av frågor. På JämO:s\r\nhemsida  ges  också råd om hur en arbetssökande  bör\r\nbesvara  frågor  av  detta  slag,  nämligen  med  en\r\nmotfråga om  varför  frågan  ställs. Där konstateras\r\nockså att en arbetssökande inte har någon skyldighet\r\natt    berätta   om   påbörjade   eller    planerade\r\ngraviditeter.  I Integritetsutredningen (s. 76) görs\r\nbedömningen att  det  mot  bakgrund  av  det rådande\r\nrättsläget  inte  behövs något frågeförbud av  detta\r\nslag.\r\nUtskottet  har  viss  sympati  för  tanken  på  en\r\nuttrycklig  förbudsregel   men   ser   också   stora\r\nsvårigheter  med  att  utforma och avgränsa en sådan\r\nbestämmelse. De situationer  som  man  framför  allt\r\nskulle  vilja  komma  åt täcks dessutom av den redan\r\nbefintliga lagstiftningen.  Utskottet är därför inte\r\nför närvarande berett att ansluta sig till motionens\r\nförslag,  men förutsätter att  regeringen  överväger\r\nfrågan om förhållandena  skulle  påkalla det. Motion\r\nA360 (s) avstyrks därmed.\r\n\r\nJämställdhetsmärkning\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nDe  motioner  som  behandlas i detta  avsnitt\r\ninnehåller  förslag och  synpunkter  på  s.k.\r\njämställdhetsmärkning,    exempelvis    vilka\r\nkriterier    som   skulle   kunna   användas.\r\nUtskottet avstyrker motionerna med hänvisning\r\ntill den beredning som skall ske sedan FRIJA-\r\nutredningens förslag remissbehandlats. Jämför\r\nreservationerna 9 (fp) och 10 (mp).\r\n\r\nVissa bakgrundsuppgifter\r\n\r\n\r\nTankar om att  införa  ett  system  för  märkning av\r\nföretag   ur  jämställdhetssynpunkt  framfördes   av\r\nKvinnomaktutredningen 1998.\r\n\r\nI      augusti      1998      lades      rapporten\r\nJämställdhetsmärkning,    konsumentmakt    för   ett\r\njämställt   samhälle   (Ds  1998:49)  fram.  Studien\r\nresulterade i en rekommendation  om  att  införa ett\r\nsystem   med   frivillig  jämställdhetsmärkning   av\r\nföretag och organisationer.\r\nI februari 1999  bemyndigade regeringen statsrådet\r\nMargareta Winberg att tillsätta en särskild utredare\r\nför     att    utreda    frågan     om     frivillig\r\njämställdhetsmärkning   av  produkter  och  tjänster\r\n(dir. 1999:13).\r\nUtredningen    lämnade    i   början    av    2001\r\ndelbetänkandet Reglerna kring och inställningen till\r\nfrivillig  jämställdhetsmärkning  av  produkter  och\r\ntjänster  (SOU   2001:9)   och   våren   2002   sitt\r\nslutbetänkande   Märk  -  värdig  jämställdhet  (SOU\r\n2002:30).\r\nUtredningen har  genomfört  en  analys  av och ger\r\näven  förslag  om de kriterier som skall ligga  till\r\ngrund   för  jämställdhetsmärkning   av   livsmedel,\r\nläkemedel,    möbler,    kontorsredskap,    verktyg,\r\nmaskiner, produkter inom bilindustrin, banktjänster,\r\nförsäkringstjänster,        hotelltjänster       och\r\nrestaurangtjänster. Utredningen  lämnar även förslag\r\nom sådana kriterier som man menar  skall  ligga till\r\ngrund   för   att  en  verksamhet  skall  kunna  bli\r\ncertifierad i jämställdhetshänseende.\r\nUtredningen anser  att  ett  frivilligt system för\r\njämställdhetsmärkning måste ställa  krav både på den\r\nenskilda  verksamhetens jämställdhetsarbete  och  på\r\ndet   som  produceras   respektive   levereras   vid\r\nverksamheten - tvåstegsmodellen. Det första steget i\r\nmodellen       består      av      de      generella\r\njämställdhetskriterierna  som  ställer krav på såväl\r\ndet interna som det externa jämställdhetsarbetet vid\r\nverksamheten. Det andra steget utgörs  av  specifika\r\njämställdhetskriterier  som  är  särskilt  anpassade\r\ntill de olika produkterna och/eller tjänsterna.\r\nÄven  de  verksamheter  som  inte producerar något\r\nföreslås   få  möjlighet  att  bli  certifierade   i\r\njämställdhetshänseende.   Certifiering   skall  även\r\nkunna   användas   i   föreningslivet.   Utredningen\r\nkonstaterar  att en sådan certifiering skulle  kunna\r\nbli ett konkurrensmedel  och att det i sin tur borde\r\nkunna  leda  till  att  kraven   på   att  införliva\r\njämställdhet  i samhällslivets olika områden  kommer\r\natt öka.\r\nEnligt  utredningen   finns  det  i  dag  en  stor\r\nosäkerhet  om vad som menas  med  jämställdhet.  Det\r\ntyder på att  det finns ett behov av regler som både\r\nbeskriver  och  ringar   in   området.   Utredningen\r\nföreslår att ramarna för det frivilliga systemet för\r\njämställdhetsmärkning  skall regleras genom  en  lag\r\nför frivillig jämställdhetsmärkning.\r\nRätten  att jämställdhetsmärka  en  produkt/tjänst\r\neller att bli  certifierad  i jämställdhetshänseende\r\nbör  konstrueras  som  en  absolut   rättighet.  Mot\r\nbakgrund  av  att  regleringen  inte  bör göras  mer\r\ningripande  än nödvändigt menar utredningen  att  en\r\nramlag kan ge  det  skydd  som  behövs  för  att  ge\r\njämställdhetsmärkningen  en  etablerad ställning som\r\när likvärdig med miljömärkningens  på  marknaden. De\r\npreciserade kriterierna bör utformas av en nämnd för\r\njämställdhetsmärkning   som   liknar   nämnden   för\r\nmiljömärkning.\r\nSystemet för frivillig jämställdhetsmärkning skall\r\nenligt    förslaget   göras   oberoende   av   andra\r\nmärkesordningar, detta för att jämställdhetsfrågorna\r\ninte  skall  komma  i  skymundan.  Däremot  föreslår\r\nutredningen    att    systemet   hanteras   av   SIS\r\nMiljömärkning AB som har  ett  väl  inarbetat system\r\nför hur frågor om märkning kan skötas.\r\n\r\nMotioner\r\n\r\n\r\nMed  utgångspunkten  att  det  brister  i  fråga  om\r\njämställdhet  i  näringslivet  anser  Folkpartiet  i\r\nmotion  A241 att man måste använda sig av  politiken\r\nför  att  skapa  nya  strukturer  och  utveckla  det\r\nsvenska   näringslivet.    Ett    sätt    är   genom\r\njämställdhetsmärkning.    Aktiva   konsumenter   kan\r\npåverka  mer  kraftfullt  och   med  färre  oönskade\r\neffekter än lagar och regler. Partiet  hänvisar till\r\nFRIJA-utredningens            modeller           för\r\njämställdhetsmärkning och certifiering av produkter,\r\ntjänster och organisationer (yrk. 13).\r\n\r\nKristdemokraterna  anser  i  motion   A242  att  ett\r\nkvalitetskriterium för jämställdhet i företag skulle\r\nkunna  bli ett verksamt marknadsföringsverktyg.  Det\r\när viktigt att kriterierna inriktas mer på människan\r\nän på produkten.  Den nu arbetande utredningen borde\r\nfå i tilläggsdirektiv  att  också  ha personalpolicy\r\noch  policy vid föräldraledighet som  kriterium  för\r\njämställdhetsmärkning (yrk. 22).\r\n\r\nI Miljöpartiets  kommittémotion A237 sägs det att en\r\njämställd  arbetsplats   och   en   produktion   med\r\njämställdhetshänsyn  ger  goda  vinster  och  att en\r\njämställdhetsmärkning    ger   ökad   kvalitet.   En\r\narbetsgrupp som är sammansatt  av  både  kvinnor och\r\nmän blir mer kreativ och effektiv. Delbetänkandet om\r\nfrivillig  jämställdhetsmärkning  av  produkter  och\r\ntjänster   är   ett  steg  i  rätt  riktning,  anser\r\nMiljöpartiet, men  en  kommande proposition bör även\r\ninnehålla   förslag   om  jämställdhetsmärkning   av\r\nföretag  och  reklam.  Till  exempel  kunde  en  bra\r\nföräldrapolicy vara ett  krav  för  att  ett företag\r\nskulle få kalla sig jämställt.\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nFRIJA-utredningens   förslag  har  remissbehandlats.\r\nEnligt   vad   utskottet   erfarit    görs   nu   en\r\nsammanställning av remissvaren. Utskottet utgår från\r\natt  frågeställningar  av  det  slag som tas  upp  i\r\nmotionerna  kommer att ingå i regeringens  fortsatta\r\növerväganden.  Detta  arbete  bör  inte  föregripas.\r\nUtskottet   avstyrker   därför   de   nu  behandlade\r\nmotionerna A237 (mp), A241 yrkande 13 (fp)  och A242\r\nyrkande 22 (kd).\r\n\r\n\r\nAllmänna frågor om mångfald och\r\netnisk diskriminering\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nI   detta   avsnitt  behandlas  motioner  med\r\nsynpunkter och  förslag  som  gäller mångfald\r\noch    etnisk    diskriminering.    Utskottet\r\nredovisar    pågående   utredningsarbete   om\r\ndiskriminering,      annat      arbete     på\r\nintegrationsområdet och det ansvar  som bl.a.\r\nmyndigheterna  har när det gäller integration\r\noch mångfald. Utskottet  framhåller  att  det\r\nbehövs  en bredd av åtgärder. Ansvaret ligger\r\ninte bara  på  det  offentliga  utan också på\r\nenskilda.    Motionerna    avstyrks.   Jämför\r\nreservationerna 11 (fp, kd, c), 12 (m) och 13\r\n(v).\r\n\r\nVissa bakgrundsuppgifter\r\n\r\n\r\nFör närvarande finns fem arbetsrättsliga  lagar  med\r\nuttryckliga förbudsregler mot diskriminering:\r\n\r\n·  jämställdhetslagen (1991:433),\r\n·\r\n·  lagen   (1999:130)   om   åtgärder   mot   etnisk\r\ndiskriminering i arbetslivet,\r\n·\r\n·  lagen  (1999:132) om förbud mot diskriminering  i\r\narbetslivet av personer med funktionshinder,\r\n·\r\n·  lagen (1999:133)  om  förbud mot diskriminering i\r\narbetslivet på grund av sexuell läggning,\r\n·\r\n·  lagen (2002:293) om förbud  mot diskriminering av\r\ndeltidsarbetande  arbetstagare  och  arbetstagare\r\nmed tidsbegränsad anställning.\r\n·\r\nDessutom finns en lag  (2001:1286) om likabehandling\r\nav studenter i högskolan.\r\n\r\nEU:s  s.k.  diskrimineringspaket  antogs  av  EU:s\r\nministerråd 2000.  Det  består bl.a. av två direktiv\r\nsom  syftar  till  att  främja   likabehandling  och\r\nmotverka diskriminering. Det är direktiv  2000/43/EG\r\nom  genomförande  av principen om likabehandling  av\r\npersoner oavsett deras  ras  eller  etniska ursprung\r\noch direktiv 2000/78/EG om inrättande  av  en allmän\r\nram    för   likabehandling   i   arbetslivet.   Det\r\nförstnämnda direktivet behandlar diskriminering dels\r\ni  arbetslivet   i   vid   mening,   dels  på  andra\r\nsamhällsområden  som  t.ex. olika typer  av  sociala\r\nförmåner.    Det    senare   direktivet    behandlar\r\narbetslivet    i    vid    mening    och    omfattar\r\ndiskrimineringsgrunderna religion eller övertygelse,\r\nfunktionshinder, ålder och sexuell läggning.\r\nI december tillsattes en utredning (dir. 2000:106)\r\nmed  uppgiften  att  lämna  förslag   till  hur  EU-\r\ndirektiven  skall  genomföras  i Sverige.  Uppdraget\r\nredovisades  i maj 2002 i betänkandet  Ett  utvidgat\r\nskydd mot diskriminering  (SOU  2002:43). Utredaren,\r\nrådmannen Marianne Tejning, lade  fram  förslag till\r\ntre  nya  lagar  med  förbud mot diskriminering  som\r\nskall ersätta lagarna enligt  2-4 ovan och som skall\r\ngälla även på de övriga samhällsområden som omfattas\r\nav direktiven. Diskrimineringsgrunderna  skall  vara\r\na)  etnisk tillhörighet, religion eller övertygelse,\r\nb) funktionshinder  respektive  c) sexuell läggning.\r\nEnligt förslaget skall lagarna träda  i  kraft den 1\r\njuli  2003.  - Det var från början avsett att  denna\r\nutredning även  skulle  lämna  förslag  om skydd mot\r\ndiskriminering  på  grund  av  ålder.  Denna del  av\r\nuppdraget  har  i  stället  genom regeringsbeslut  i\r\njanuari  2002 överförts till en  ny  parlamentariskt\r\nsammansatt diskrimineringsutredning.\r\nDen    nya    diskrimineringsutredningen    -    i\r\nfortsättningen        benämnd        2002        års\r\ndiskrimineringsutredning   -   skall   enligt   sina\r\ndirektiv  (dir.  2002:11)  överväga  en  rad frågor.\r\nOrdförande i utredningen är hovrättslagmannen  Göran\r\nEwerlöf.  Bakgrunden är här, liksom i den nyssnämnda\r\nutredningen,    EU:s    s.k.   diskrimineringspaket.\r\nUppdraget  skall redovisas  senast  den  1  december\r\n2004.\r\n2002   års  diskrimineringsutredning   har   bl.a.\r\nuppdraget  att överväga en gemensam lagstiftning mot\r\ndiskriminering  som  omfattar  alla  eller flertalet\r\ndiskrimineringsgrunder   och   samhällsområden.   En\r\nsamordning  eller  sammanslagning   av  några  eller\r\nsamtliga  statliga ombudsmän skall övervägas  liksom\r\nfrågan     om     den      eller     de     framtida\r\nombudsmannainstitutionerna skall  vara  underställda\r\nregeringen eller riksdagen. Utredningen skall  också\r\növerväga  hur domstolsprocessen i diskrimineringsmål\r\nskall utformas.\r\nDen del av  2002  års utredning som särskilt avser\r\netnisk diskriminering  tar  upp  frågan om regler om\r\npositiv    särbehandling   på   grund   av    etnisk\r\ntillhörighet bör införas i arbetslivet, om det finns\r\nskäl  att  ersätta   straffbestämmelsen   om   olaga\r\ndiskriminering med någon annan typ av reglering  och\r\nom  det finns skäl att utmönstra termen ras ur olika\r\nförfattningar.   Det   ingår   också   att  se  över\r\nansvarsområdet och uppgifterna för Ombudsmannen  mot\r\netnisk  diskriminering  och  att överväga behovet av\r\nnågot eller några särskilda organ  med  de uppgifter\r\nsom Nämnden mot diskriminering har i dag och i vilka\r\nformer en sådan verksamhet i så fall skall bedrivas.\r\n\r\nMotioner\r\n\r\n\r\nEnligt Moderaterna i kommittémotion Sf332  har  alla\r\nmänniskor  rätt  att  ses  som individer och bedömas\r\nefter   sina   erfarenheter,   kvalifikationer   och\r\nambitioner.   Alla   avvikelser   från    detta   är\r\ndiskriminering, vare sig den av politiker anses vara\r\npositiv eller negativ. En tydlig indikation  på  att\r\ndet förekommer diskriminering på grund av hudfärg är\r\natt   internationellt   adopterade  personer  tjänar\r\nmindre,  har  lägre inkomster  och  oftare  är  utan\r\narbete än kontrollgrupper.  De adopterade personerna\r\nkan språket och kulturen, varför dessa faktorer inte\r\nkan vara en förklaring till att  de har svårt att få\r\narbete. För att åstadkomma likabehandling finns bara\r\nen  väg,  nämligen  ett  tålmodigt  och  långsiktigt\r\nopinionsarbete i attityd- och värderingsfrågor.  Men\r\ndet  handlar  också  om  ledarskap.  Staten har inte\r\nföregått med gott exempel utan har varit allra sämst\r\npå att anställa invandrare. Det är politiskt fel att\r\nreducera  människor till delar av kvotgrupper  eller\r\natt ovanifrån placera in dem i kollektiv. Människors\r\nursprung är  inte en egenskap eller en färdighet och\r\nskall inte vara  en relevant faktor vid anställning.\r\nMålet skall var det  motsatta;  människors  ursprung\r\nskall beaktas så lite som möjligt (yrk. 25).\r\n\r\nKristdemokraterna   framför   i   motion  Sf334  att\r\ndiskriminering är ett övergrepp mot  en människa som\r\ndessutom medför ett ekonomiskt problem  både för den\r\ndrabbade  och  för  samhället  i  stort. De fackliga\r\norganisationerna har ett ansvar på området, men alla\r\narbetstagare  är inte fackligt anslutna.  Därför  är\r\ndet  viktigt  att  kunskapen  om  diskriminering  är\r\nallmängiltig bland arbetstagare. Det är allas ansvar\r\natt  motarbeta  och   förhindra  diskriminering  och\r\nmobbning på arbetsplatserna (yrk. 42).\r\n\r\nVänsterpartiet framhåller i sin motion Sf336 att det\r\när nödvändigt att varje  människa, i skolan eller på\r\narbetsplatsen,  varje  dag  möter  världen  som  den\r\nfaktiskt  ser  ut.  Det  förutsätter   tvärkulturell\r\nkompetens      hos     utbildningssamordnare     och\r\narbetsgivare.  Den   som   talar   fler   språk   än\r\nmajoritetsspråket har stora fördelar av detta i sitt\r\narbete.   Partiet  anser  därför  att  tvärkulturell\r\nkompetens liksom  flerspråkighet  skall  räknas  som\r\nmerit vid alla offentliga anställningar (yrk. 14).\r\n\r\nCenterpartiet  anser  i  kommittémotion Ju249 att de\r\noffentliga  arbetsgivarna  bör   vara   föredömen  i\r\nmångfaldsarbetet och med attitydförändringar för att\r\nmöta  problemet  med brott mot minoriteter.  Företag\r\noch organisationer  bör  se  över sina rutiner t.ex.\r\nvid nyrekrytering och ta bort  inbyggda  hinder  som\r\nleder till diskriminering (yrk. 22).\r\n\r\nMiljöpartiet  anser i motion Sf289 att arbetsgivarna\r\nbör    ha    strategier,     mångfaldsplaner     och\r\npersonalpolicy som utgår från mångfalden. Regeringen\r\nbör   verka  för  att  utländska  examina  behandlas\r\nrättvist     på     arbetsmarknaden    (yrk.    23).\r\nArbetsförmedlingarna  bör  öka  sin kompetens om det\r\nmångkulturella  samhället (yrk. 24).  Flerspråkighet\r\noch kunskap om fler  kulturer skall ses som en merit\r\nvid anställning (yrk. 25).\r\n\r\nI den enskilda motionen  A354  av Marie Granlund (s)\r\nbetonas vikten av forskning kring  mångfald eftersom\r\nmångfalden inte tas till vara i det svenska närings-\r\noch   arbetslivet.   Förmågan   att  ta  till   vara\r\nmångfalden   är   avgörande   för  samhällsekonomin.\r\nAngelägna forskningsområden är hur bakgrundsfaktorer\r\nsom  kön,  etnicitet,  funktionshinder   och  social\r\nbakgrund sammantaget påverkar individens möjligheter\r\ntill   rekrytering  och  befordran  och  hur  sådana\r\nolikheter påverkar arbetsgruppers prestationsförmåga\r\nm.m.\r\n\r\nI en annan  enskild  motion, A203 av Cecilia Nilsson\r\nWigström (fp), sägs det  att  integrationspolitikens\r\nstörsta  misslyckande  är att så  få  människor  som\r\nkommer hit släpps in på arbetsmarknaden. Anledningen\r\när stelbenta regler och  diskriminering  och att den\r\noffentliga   sektorn   är   dålig  på  att  anställa\r\ninvandrare. Bristen på mångfald  är  till  skada för\r\nkvaliteten.  Därför  bör fler människor med utländsk\r\nbakgrund  rekryteras  till  den  offentliga  sektorn\r\n(yrk.  2).  Mångfaldsplaner   må   vara  bra,  anför\r\nmotionären,  men kunskap är det centrala.  Chefer  i\r\nden    offentliga    sektorn    bör    utbildas    i\r\nmångfaldsfrågor      (yrk.     1),     och     detta\r\nutbildningsuppdrag bör  ges  till Integrationsverket\r\n(yrk. 3).\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nAlla  som  bor  i  Sverige  skall  oavsett   etniskt\r\nursprung  har  lika  rättigheter,  skyldigheter  och\r\nmöjligheter.   Detta   ligger  till  grund  för  den\r\ngenerella politikens inriktning.\r\n\r\nI skrivelsen om integrationspolitik för 2000-talet\r\n(skr.  2001/02:129)  finns  en  redovisning  av  hur\r\ninriktningen    på    integrationspolitiken    skall\r\nfortsätta och utvecklas  inom olika samhällsområden,\r\nbl.a.  inom  arbetsmarknadspolitiken.  I  skrivelsen\r\nframhålls att  det  också är viktigt att anlägga ett\r\nkönsperspektiv   på   frågorna.    Den   långsiktiga\r\ninriktningen  på  arbetet  med  att  förebygga   och\r\nmotverka   rasism  m.m.  har  lagts  fast  genom  en\r\nnationell      handlingsplan       mot       rasism,\r\nfrämlingsfientlighet,  homofobi  och  diskriminering\r\n(skr. 2000/01:59).\r\nDe   motioner   som   behandlas  i  detta  avsnitt\r\ninnehåller i stora delar  synpunkter  som  utskottet\r\nkan   instämma   i.   Etnisk  diskriminering  är  en\r\nkränkning av mänskliga  rättigheter,  men förekommer\r\ndessvärre på den svenska arbetsmarknaden. Mångfalden\r\nmåste   öka   till  nytta  för  kvaliteten  i  olika\r\nverksamheter och  för  att  skapa  mer dynamiska och\r\nkreativa arbetsmiljöer. Vår framtid  är  beroende av\r\natt  vi  använder  den  stora  reserv  av arbetslösa\r\nmänniskor  med  rötterna  i  andra länder som  redan\r\nfinns i Sverige. Aktivt opinionsarbete, goda exempel\r\noch  goda  förebilder  är  viktigt   för  att  ändra\r\nattityder, men det behövs även andra insatser. Ökade\r\nkunskaper   och   insikter  är  nödvändiga,   liksom\r\nförbättrade rutiner och effektiva verktyg.\r\nAlla  statliga myndigheter  är  i  sin  verksamhet\r\nskyldiga  att beakta integrationsperspektivet. Flera\r\nmyndigheter    som    har    stor    betydelse   för\r\nintegrationspolitiken har fått särskilda uppdrag för\r\natt  verksamheten i högre grad skall utformas  efter\r\nsamhällets  etniska  mångfald.  Detta  gäller  bl.a.\r\nmyndigheter       inom      arbetsmarknads-      och\r\nutbildningsområdet.\r\nPå  den  regionala  nivån  bedriver  framför  allt\r\nlänsstyrelserna  ett  aktivt integrationsbefrämjande\r\narbete.  Här  kan  nämnas   att   länsstyrelserna  i\r\nStockholms,  Skåne  och Västra Götalands  län  sedan\r\n1999  har  särskilda  medel  för  sådan  verksamhet.\r\nIntegrationsverket har regeringens uppdrag att följa\r\nhur myndigheternas verksamhet utvecklas och påverkas\r\nav de integrationspolitiska målen.\r\nFör  att  få  bättre  kunskap   och  underlag  för\r\ninsatser  som  kan  öka  invandrares  delaktighet  i\r\nsamhället  har en särskild utredare fått  i  uppdrag\r\natt beskriva  och analysera fördelningen av makt och\r\ninflytande  inom   olika   samhällsområden   ur  ett\r\nintegrationspolitiskt   perspektiv  (dir.  2000:57).\r\nUtredaren   skall   bl.a.   undersöka    i    vilken\r\nutsträckning  skillnader  i  makt och inflytande kan\r\nförklaras   av   kön   och   social   bakgrund.   En\r\nundersökning   skall   också  göras  i  vilken   mån\r\nskillnaderna   är   relaterade   till   strukturella\r\nförhållanden   i   samhället    eller    till    det\r\nförhållningssätt  samhällets  institutioner har till\r\npersoner med olika etnisk bakgrund  och i vilken mån\r\nandra    förklaringsfaktorer    spelar    in.    Ett\r\nslutbetänkande  skall lämnas senast vid utgången  av\r\n2004.\r\nEn viktig uppgift  för  Integrationsverket  är att\r\nstimulera  arbetsgivare  inom  privat  och offentlig\r\nverksamhet  att  främja  den  etniska  mångfalden  i\r\narbetslivet.  Integrationsverket har fått  särskilda\r\nmedel för att driva på utvecklingen.\r\nOmbudsmannen  mot  etnisk  diskriminering, DO, har\r\nviktiga uppgifter på området. En prioriterad uppgift\r\när  att  öka arbetsgivarnas kunskap  om  vilka  krav\r\nlagen ställer på dem för att förebygga och förhindra\r\ndiskriminering    och    etniska   trakasserier   på\r\narbetsplatsen.  DO  har numera  också  uppgifter  på\r\nhögskolans område.\r\nAMS har haft i uppdrag  att moverka diskriminering\r\ni arbetsförmedlingens verksamhet.  En  bakgrund till\r\nuppdraget är departementspromemorian Alla lika olika\r\n- mångfald i arbetslivet (Ds 2000:69). Uppdraget har\r\nredovisats till regeringen i oktober 2002. Det har i\r\nförsta hand tagit sikte på diskriminering  på  grund\r\nav   etnisk   tillhörighet,   sexuell  läggning  och\r\nfunktionshinder     men    kunde    även     omfatta\r\ndiskriminering på grund  av  kön. I uppdraget ingick\r\nbl.a.  att  se  till  att personalen  inom  AMV  har\r\nkunskaper om mekanismerna  bakom  diskriminering, om\r\nreglerna  på  området  och  om  mångfaldsfrågor.  Av\r\nredovisningen framgår t.ex. att det  har  utarbetats\r\nen  webbaserad  mångfaldsutbildning och att det  vid\r\nsamtliga   länsarbetsnämnder   kommer   att   finnas\r\npersoner  med   uppgift   att   vara   sakkunniga  i\r\ndiskrimineringsfrågor.\r\nUtskottet kan helt och hållet instämma  i  att  de\r\noffentliga   arbetsgivarna  bör  vara  föredömen  på\r\nområdet.  Myndigheternas   uppgift  att  fortlöpande\r\nbeakta samhällets etniska mångfald  när verksamheten\r\nutformas och bedrivs innebär också att  den  etniska\r\nmångfalden  bland  de anställda måste beaktas. Lagen\r\nom åtgärder mot etnisk  diskriminering i arbetslivet\r\nställer  krav  på  att  arbetsgivare   bedriver  ett\r\nmålinriktat  arbete  för  att  aktivt främja  etnisk\r\nmångfald  i  arbetslivet.  Som  utskottet  redovisat\r\ntidigare  har  regeringen hösten 1999  uppdragit  åt\r\nsamtliga myndigheter  som lyder under regeringen att\r\nupprätta  handlingsplaner   för  att  främja  etnisk\r\nmångfald bland de anställda.\r\nDe statliga myndigheternas  redovisning  visar att\r\nalltfler  myndigheter  har upprättat handlingsplaner\r\nför  mångfald,  och  ytterligare   ett   antal   har\r\nredovisat  att  de  planerar  andra aktiva åtgärder.\r\nEnligt budgetpropositionen (utg.  omr.  8)  skall en\r\nuppföljning göras av hur myndigheterna påverkats och\r\nutvecklats av mångfaldsarbetet. Det kan också nämnas\r\natt  Integrationsverket  i  samråd  med  DO har sökt\r\nfrämja  kommunernas mångfaldsarbete. En kartläggning\r\nvisar att  var  femte  kommun har en mångfaldspolicy\r\noch att drygt var tionde  har  en  handlingsplan för\r\natt främja etnisk mångfald bland de  anställda.  För\r\natt  stimulera  utvecklingen  har Integrationsverket\r\nanordnat     utbildningar     om    mångfald     som\r\nverksamhetsstrategi.\r\nNär det särskilt gäller invandrade  akademiker har\r\nIntegrationsverket i sin delrapport Etnisk  mångfald\r\npå  frammarsch  kommit fram till att det finns  både\r\nindividuella och  strukturella  hinder  i vägen till\r\nett  kvalificerat  arbete.  Individuella hinder  som\r\nbristande kunskaper i svenska  förvandlas  ofta till\r\nett  strukturellt  hinder när arbetsgivares krav  på\r\nspråkkunskaper blir orimligt höga eller irrelevanta.\r\nI  detta  sammanhang  kan   utskottet   notera   att\r\nregeringen givit Statens kvalitets- och kompetensråd\r\ni    uppdrag   att   utarbeta   ett   förslag   till\r\npreparandutbildning   för   invandrade   akademiker.\r\nSyftet är att förbereda deltagarna på att arbeta som\r\nhandläggare i statsförvaltningen.\r\nInom ramen för det tidigare nämnda uppdraget  till\r\nIntegrationsverket    att   stimulera   etnisk   och\r\nkulturell  mångfald  inom   arbetslivet   bl.a.  för\r\npersoner   med   akademisk   utbildning  har  verket\r\ninitierat    och    tillsammans    med     kommuner,\r\narbetsförmedlingar   m.fl.   gett  stöd  till  olika\r\nprojekt    i    syfte   att   matcha   arbetsgivares\r\npersonalbehov med  arbetslösa invandrare. Verket har\r\nockså  genomfört  en  informationssatsning  för  att\r\ninspirera  arbetsgivare   att  se  mångfald  som  en\r\nmöjlighet      såväl      för     personal-      och\r\nkompetensförsörjning   som   för    utveckling   och\r\nkonkurrenskraft.   Enligt   vad   som  redovisas   i\r\nbudgetpropositionen för 2003 (utg. omr. 8) är syftet\r\npå längre sikt att öka arbetsgivarnas benägenhet att\r\nanställa invandrare.\r\nUtskottet  kan  också notera att en  utredare  har\r\nhaft i uppdrag att utveckla metoder och modeller för\r\nvalidering av utländsk  yrkeskompetens  på gymnasial\r\nnivå. Utredaren avlämnade ett betänkande hösten 2001\r\n(SOU  2001:78).  En  proposition  om  validering  är\r\naviserad till den 21 mars i år.\r\nI dagarna har regeringen beslutat att  inrätta  en\r\narbetsgrupp  som  skall  undersöka hur näringslivets\r\nengagemang i arbetet för att integrera invandrare på\r\narbetsmarknaden bättre kan  tas  till  vara. Gruppen\r\nskall  peka  på  goda  exempel inom näringslivet  på\r\ninsatser mot etnisk diskriminering.\r\nSlutligen  skall  nämnas   att   det  i  lagen  om\r\noffentlig upphandling numera har gjorts  tydligt att\r\nupphandlande    enheter    får    ställa   särskilda\r\nkontraktsvillkor,           exempelvis          s.k.\r\nantidiskrimineringsklausuler.\r\nHär skall också nämnas att  Integrationsverket och\r\nDO har haft en aktiv roll med att  ge  stöd  åt  ett\r\nantal  lokala s.k. antidiskrimineringsbyråer och att\r\nsärskilt  ekonomiskt  stöd  har  avsatts  för  detta\r\nändamål.\r\n\r\nUtskottet vill för sin del framhålla följande.\r\n\r\nRedovisningen  ovan visar enligt utskottets mening\r\npå bredden av åtgärder  som behövs och som utförs på\r\ndetta   område.   Ansvaret   för    att   åstadkomma\r\nförändringar ligger dock inte bara på det offentliga\r\nutan  också  på  enskilda  arbetsgivare  och   deras\r\norganisationer, på de fackliga organisationerna  och\r\npå de enskilda människorna.\r\nEn  stor  del  av det pågående och utförda arbetet\r\nsom redovisats ovan  svarar  väl  mot  flera  av  de\r\nsynpunkter  som  förs  fram  i  motionerna  i  detta\r\navsnitt.  Någon  åtgärd kan inte anses påkallad från\r\nriksdagens sida. Motionerna A203 yrkandena 1-3 (fp),\r\nA354 (s), Ju249 yrkande  22  (c), Sf289 yrkandena 23\r\noch 24 (mp), Sf332 yrkande 25  (m) och Sf334 yrkande\r\n42 (kd) avstyrks därför.\r\nNär   det   gäller   den   särskilda   frågan   om\r\ntvärkulturell kompetens liksom flerspråkighet  anser\r\nutskottet liksom Vänsterpartiet och Miljöpartiet att\r\nsådana meriter kan vara värdefulla i både offentliga\r\noch andra anställningar. Enligt utskottets mening är\r\ndet  dock  inte  riksdagens  sak att bestämma vilket\r\nmeritvärde  olika slag av erfarenhet  och  kompetens\r\nskall ges vid  anställning. Motionerna Sf289 yrkande\r\n25 (mp) och Sf336 yrkande 14 (v) avstyrks.\r\n\r\nLagen om åtgärder mot etnisk\r\ndiskriminering i arbetslivet\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nMed anledning av  ett  motionskrav  bl.a.  om\r\növersyn   av   den  nuvarande  lagstiftningen\r\nkonstaterar utskottet dels att en proposition\r\när aviserad med  ett förslag som ersätter den\r\nnuvarande lagen, dels  att en utredning har i\r\nuppdrag   att   överväga   en    sammanhållen\r\nlagstiftning   mot  diskriminering.  Motionen\r\navstyrks.   I   avsnittet   behandlas   också\r\nmotioner som rör  lagreglerat  aktivt  arbete\r\nför  mångfald, mångfaldsplaner och frågor  om\r\npositiv  särbehandling.  Även  dessa motioner\r\navstyrks. Jämför reservationerna  14 (fp), 15\r\n(mp), 16 (kd), 17 (m) och 18 (fp).\r\n\r\nVissa bakgrundsuppgifter\r\n\r\n\r\nLagen    (1999:130)    om    åtgärder   mot   etnisk\r\ndiskriminering i arbetslivet trädde  i  kraft  den 1\r\nmaj  1999  och  ersatte  1994  års  lag  mot  etnisk\r\ndiskriminering.  Lagen  har till ändamål att oavsett\r\netnisk tillhörighet främja  lika rättigheter i fråga\r\nom    arbete,    anställningsvillkor    och    andra\r\narbetsvillkor och  utvecklingsmöjligheter i arbetet.\r\nLagen föreskriver också  (2  §) att arbetsgivare och\r\narbetstagare skall samverka för  att  främja  etnisk\r\nmångfald i arbetslivet. Lagen innehåller regler (4-7\r\n§§)  om  aktiva  åtgärder och målinriktat arbete för\r\natt främja etnisk  mångfald  i  arbetslivet  och  om\r\nförbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet (8-11\r\n§§).  Förbudet  mot  diskriminering  är  i  huvudsak\r\nuppbyggt  på  samma  sätt som i lagen (1999:132)  om\r\nförbud mot diskriminering  i arbetslivet av personer\r\nmed funktionshinder och lagen  (1999:133)  om förbud\r\nmot diskriminering i arbetslivet på grund av sexuell\r\nläggning.  Sedan 2001 överensstämmer i princip  även\r\njämställdhetslagens (1991:433) diskrimineringsförbud\r\ni sin uppbyggnad  med 1999 års lagar. En skillnad är\r\ndock att 1999 års lagar  saknar en motsvarighet till\r\njämställdhetslagens   uttryckliga    undantag   från\r\ndiskrimineringsförbudet för sådana beslut som är ett\r\nled   i   strävanden   att  främja  jämställdhet   i\r\narbetslivet.\r\n\r\nI lagen om åtgärder mot  etnisk  diskriminering  i\r\narbetslivet  finns  också regler om förbud mot vissa\r\nrepressalier och en skyldighet  för arbetsgivare att\r\nutreda och vidta åtgärder mot trakasserier  (12  och\r\n13  §§).  Påföljderna  vid  brott  mot  8-13  §§  är\r\nogiltighet  och  skadestånd. Dessa tvister handläggs\r\nenligt lagen om rättegången i arbetstvister.\r\nOmbudsmannen mot  etnisk diskriminering (DO) skall\r\nse till att lagen följs  och  kan  föra talan för en\r\nenskild arbetstagare eller arbetssökande.\r\nEn arbetsgivare som inte följer föreskrifterna  om\r\naktiva åtgärder kan bli vitesförelagd av Nämnden mot\r\ndiskriminering   att   fullgöra  sina  skyldigheter.\r\nFramställning om sådant  vitesföreläggande kan göras\r\nav DO eller, i det fall att  DO  inte vill göra det,\r\nav       en       central      kollektivavtalsbunden\r\narbetstagarorganisation.\r\nSom redovisats ovan i avsnittet Allmänna frågor om\r\nmångfald och etnisk  diskriminering  har  det  lagts\r\nfram ett förslag om en lag som från den 1 juli i  år\r\nskall  ersätta  1999  års lag om åtgärder mot etnisk\r\ndiskriminering i arbetslivet.  Lagförslaget  har ett\r\nbredare tillämpningsområde än den nu gällande  lagen\r\ngenom att det även skall gälla vid arbetsförmedling,\r\nvid start eller bedrivande av näringsverksamhet, vid\r\nyrkesutövning  och  vid  medlemskap  och medverkan i\r\narbetstagarorganisationer, arbetsgivarorganisationer\r\noch   yrkesorganisationer.  Av  redovisningen   ovan\r\nframgår   även  att  vissa  frågor  som  rör  etnisk\r\ndiskriminering       ingår      i      2002      års\r\ndiskrimineringsutredning.\r\n\r\nMotioner\r\n\r\n\r\nAllmänna frågor om lagen om åtgärder mot etnisk\r\ndiskriminering i arbetslivet\r\n\r\nFolkpartiet anser i motion  Sf226  att den nya lagen\r\när ett steg framåt men att den inte  har åstadkommit\r\ndramatiska förändringar i arbetslivets struktur. När\r\nlagen  nu  börjar bli känd ökar antalet  anmälningar\r\noch   klagomål    till    DO    och    de   fackliga\r\norganisationerna. DO en liten myndighet som riskerar\r\natt  förlamas av strömmen av anmälningar.  Lösningen\r\nkan  ligga   i  ett  nätverk  av  organisationer  på\r\ngräsrotsnivå.   Enligt   Folkpartiet  är  det  också\r\nangeläget  att  se  över  om  inte   den   nuvarande\r\ndiskrimineringslagstiftningen              inklusive\r\nsanktionsmöjligheterna kan skärpas (yrk. 27  i denna\r\ndel).\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nMed  anledning  av denna motion kan utskottet liksom\r\nFolkpartiet   konstatera   att   anmälningarna   och\r\nklagomålen  till   DO  om  etnisk  diskriminering  i\r\narbetslivet ökar. DO  har  fått förstärkta resurser.\r\nUtskottet  kan också liksom Folkpartiet  se  som  en\r\nmodell att det  skapas  nätverk av organisationer på\r\ngräsrotsnivå. Regeringen  har  anslagit resurser för\r\natt   utveckla  och  stimulera  försök   med   lokal\r\nantidiskrimineringsverksamhet.    Integrationsverket\r\noch  DO har en aktiv roll med att ge  råd  och  stöd\r\ntill       ett        antal        lokala       s.k.\r\nantidiskrimineringsbyråer.  Minst  lika  viktigt  är\r\ndock  att  de  fackliga  organisationerna  tar  sitt\r\nansvar  på  området,  särskilt   när   frågorna  har\r\narbetslivsanknytning.  Där  finns kunskapen  om  den\r\narbetsrättsliga lagstiftningen,  traditionen  att  i\r\nförsta   hand   försöka   lösa  uppkomna  problem  i\r\nförhandlingar   med   motparten    och   vanan   vid\r\narbetsrättsliga processer. Med anledning  av det som\r\nsägs  om en översyn av diskrimineringslagstiftningen\r\noch sanktionsmöjligheterna  vill  utskottet  hänvisa\r\ndels till den proposition som är aviserad till  mars\r\nmånad,   dels   till   det   uppdrag  som  2002  års\r\ndiskrimineringsutredning         har.          Dessa\r\nställningstaganden  bör  inte  föregripas. Utskottet\r\navstyrker motion Sf226 yrkande 27 i denna del (fp).\r\n\r\nLagreglerat aktivt arbete för mångfald\r\n\r\nKristdemokraterna  hänvisar  i  sin   kommittémotion\r\nSf334  till  det  uppdrag som regeringen givit  alla\r\nmyndigheter  att upprätta  handlingsplaner  för  att\r\nfrämja etnisk  mångfald bland sina anställda. Enligt\r\nmotionen hade endast  33  %  av samtliga myndigheter\r\nfärdigställt en sådan handlingsplan 2000. Enbart två\r\nav dem hade utförligt redovisat vad de gjort för att\r\nfå  fler anställda med invandrarbakgrund  medan  tre\r\ninte  hade  redovisat  några  åtgärder alls. Partiet\r\nhänvisar  till  att  det enligt budgetpropositionens\r\nredovisning inte har skett någon positiv förändring.\r\nRegeringen  bör  verka  för   att  arbetet  med  att\r\nupprätta handlingsplanerna påskyndas (yrk. 44).\r\n\r\nVänsterpartiet   framhåller  i  motion   Sf336   att\r\nmångfaldsplaner är  ett viktigt redskap för mångfald\r\ni arbetslivet. Alla större  arbetsplatser  borde  på\r\nsikt   bli  skyldiga  att  upprätta  sådana  planer.\r\nRegeringens  uppdrag  till myndigheterna att inkomma\r\nmed planer är en bra början, men det är önskvärt att\r\näven   kommuner   och   landsting   liksom   privata\r\narbetsgivare med fler än  25  anställda  omfattas av\r\ndetta.  Lagen  bör  ändras så att dessa arbetsgivare\r\nåläggs att upprätta planer (yrk. 13).\r\n\r\nMiljöpartiet    anser    i    motion    Sf289    att\r\nmångfaldsplaner skall krävas  av  alla  arbetsgivare\r\nmed fler än tio anställda (yrk. 21).\r\n\r\nI  den  enskilda motionen av Anders Bengtsson  m.fl.\r\n(s), K433,  framhålls  vikten  av att kommunerna tar\r\nett större ansvar för integrationsfrågorna.  För att\r\nbli    förebilder   bör   alla   kommuner   upprätta\r\nmångfaldsplaner  med  konkreta  mål  som  följs  upp\r\nkontinuerligt (yrk. 5).\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet  har  ovan  redovisat  vissa  uppgifter ur\r\nbudgetpropositionen      om      förekomsten      av\r\nmångfaldsplaner  och  annat  aktivt  arbete för ökad\r\nmångfald. Det hade varit önskvärt att betydligt fler\r\noffentliga arbetsgivare verkligen bedrev  ett aktivt\r\noch målinriktat mångfaldsarbete. Med sådana åtgärder\r\nkan  ett  mångfaldstänkande  föras in i arbetslivet,\r\nvilket kan bidra till att den  etniska  mångfalden i\r\nsamhället  speglas  även  där. Liksom Vänsterpartiet\r\nanser utskottet att uppdraget till myndigheterna att\r\ninkomma med planer är en bra  början.  Utskottet  är\r\ndäremot  inte  berett att i nuläget ställa sig bakom\r\nmotionskraven  om   regler   som   anger  att  vissa\r\nkategorier  arbetsgivare  skall  vara  skyldiga  att\r\nupprätta mångfaldsplaner. Utskottet vill  i  stället\r\nhänvisa   till  de  förväntningar  som  uttalades  i\r\nförarbetena   till  lagen  om  åtgärder  mot  etnisk\r\ndiskriminering   i   arbetslivet   om  att  parterna\r\ngemensamt  utformar åtgärdsprogram. Motionerna  K433\r\nyrkande 5 (s),  Sf289  yrkande  21  (mp)  och  Sf336\r\nyrkande 13 (v) avstyrks.\r\n\r\nUtskottet   hade   alltså   gärna  sett  att  fler\r\nmyndigheter hade upprättat mångfaldsplaner. Det hade\r\nockså  varit  bra  om  planerna mer  utförligt  hade\r\nredovisat vilka ansträngningar som gjorts. Utskottet\r\nförutsätter att regeringen  verkar  för  att arbetet\r\nmed handlingsplanerna påskyndas utan något  särskilt\r\nuttalande från riksdagens sida. Motion Sf334 yrkande\r\n44 (kd) avstyrks.\r\n\r\nPositiv särbehandling\r\n\r\nModeraterna  vänder  sig i kommittémotion Sf332  mot\r\nkvotering   och  positiv   särbehandling.   Det   är\r\nteoretiskt fråga  om  olika  saker, men båda för med\r\nsig  att  vissa  personer  diskrimineras  när  deras\r\nerfarenheter, kvalifikationer och ambitioner får stå\r\ntillbaka för politiskt fastlagda rekryteringsmål som\r\ntagits  fram  för  att gynna andra  människor  i  en\r\npolitiskt definierad  grupp.  Även  om den grupp som\r\ngynnas  kan  anses  vara  underrepresenterad   eller\r\nfelbehandlad  innebär  kvotering  att  ännu  ett fel\r\nbegås. Lösningen på problemet att en grupp människor\r\nfelbehandlas  är  med  andra  ord  inte att en annan\r\ngrupp felbehandlas. Kvotering är diskriminerande och\r\nskapar  växande  spänningar  mellan människor  (yrk.\r\n26).\r\n\r\nFolkpartiet säger nej till särbehandling på grund av\r\netnicitet i sin motion Sf226. Det är enligt motionen\r\nett  faktum  att det i dag förekommer  en  förödande\r\nnegativ    särbehandling     av     personer     med\r\ninvandrarbakgrund. Att s.k. positiv särbehandling är\r\ndet effektiva botemedlet är dock inte säkert. Enligt\r\nFolkpartiet   finns   det   flera  principiella  och\r\npraktiska argument mot att införa  sådana lagregler.\r\nRisken  är  en  kategorisering  av  individer  efter\r\netnisk  tillhörighet,  vilket  skulle befästa  redan\r\nexisterande fördomar. Grupptillhörighet  skulle  bli\r\nen  merit  i  stället för den enskildes individuella\r\nmeriter.   Det   skulle    också    bli    praktiska\r\navgränsningsproblem  som  kan leda till krångel  och\r\nobehag  eftersom arbetsgivaren  måste  ha  sökandens\r\netniska bakgrund  klar  för  sig.  I stället för att\r\nutgå   från   ett  diskrimineringsperspektiv   måste\r\ninriktningen vara  att  fler  kan  se möjligheterna.\r\nStaten   skulle   kunna   visa   vägen  genom   egna\r\nintegrationsplaner. Än viktigare är  att förändra de\r\nstrukturer  som i dag hindrar hundratusentals  gamla\r\noch nya svenskar  att  komma in på arbetsmarknaden i\r\nallmänhet och efter kompetens  i  synnerhet. Utom på\r\nen  avgränsad  del  av  arbetsmarknaden  råder  full\r\nfrihet   att   anställa   så   länge    som    ingen\r\ndiskrimineras.  Lagregler  om  positiv särbehandling\r\nskulle kunna bli ett slag i luften (yrk. 28).\r\n\r\nVänsterpartiet   anser  enligt  motion   Sf336   att\r\nbegreppet      positiv       särbehandling      även\r\nfortsättningsvis bör förbehållas förhållandet mellan\r\nkönen. När det gäller etnisk diskriminering  bör man\r\nanvända   begreppet   positiv   likabehandling.   En\r\nmyndighet    eller    ett    företag   som   i   sin\r\njämställdhetsplan  och/eller  mångfaldsplan  angivit\r\natt positiv särbehandling och positiv likabehandling\r\ntillämpas   skulle  vid  rekrytering   först   kunna\r\nkonstatera vilket  kön som är underrepresenterat och\r\ndärefter,   vid  lika  meriter,   tillämpa   positiv\r\nlikabehandling  i  förhållande  till  en sökande som\r\ntillhör  \"majoritetssamhället\"  och  en  sökande  av\r\nannat   etniskt   ursprung.   Det   förutsätts   att\r\narbetsgivaren  och den fackliga organisationen enats\r\nom vad som skall  anses  vara  tillräckliga meriter.\r\nRegeringen  bör  lägga  fram ett lagförslag  så  att\r\nmyndigheter ges möjlighet att i sina mångfaldsplaner\r\nha  positiv likabehandling  som  ett  mål  för  sitt\r\nrekryteringsbehov (yrk. 15).\r\n\r\nMiljöpartiet  anser  i  kommittémotion Sf289 att den\r\nsom  tillhör den underrepresenterade  gruppen  skall\r\nanställas vid likvärdiga meriter (yrk. 22).\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nNär regler  mot  diskriminering  diskuteras ställs i\r\nallmänhet samtidigt frågan om några  undantag  skall\r\nvara  möjliga.  Ett  särskilt  fall  av  undantag är\r\nsådana  som  motiveras  av  ett  önskemål om att  ge\r\nföreträde till personer som tillhör  en  viss grupp.\r\nFrågan  blir  då  om  ett  företräde  på den grunden\r\nstrider       mot       likabehandlings-       eller\r\nantidiskrimineringsprincipen.  Diskussionen kan utgå\r\nfrån   vitt  skilda  utgångspunkter   -   politiska,\r\nideologiska,  juridiska eller andra tankegångar. Den\r\nkan föras i termer av omvänd diskriminering, positiv\r\ndiskriminering,  positiv  särbehandling,  kvotering,\r\npositiv  likabehandling  m.m. Vad som skall hänföras\r\ntill undantag blir beroende  av  hur  huvudprincipen\r\nbestäms. Huvudprincipen kan formuleras  så att den i\r\npraktiken   inte   är   uttryck   för   en   formell\r\nlikabehandlingsprincip.   Ett  diskrimineringsförbud\r\nkan t.ex. vara utformat så  att det endast ger skydd\r\nför minoriteter eller för en på visst sätt avgränsad\r\ngrupp.  Förbudet i 2 kap. 15 §  regeringsformen  mot\r\nlagstiftning   som   innebär   att   en   medborgare\r\nmissgynnas  därför  att  han med hänsyn till etniskt\r\nursprung m.m. tillhör en minoritet är av detta slag.\r\n1999 års lagar skiljer sig  i  detta  hänseende från\r\nvarandra.  Medan  förbuden  mot  diskriminering   på\r\netnisk  grund  och  på grund av sexuell läggning kan\r\nsägas ge skydd åt alla  oavsett  etnisk tillhörighet\r\nrespektive  sexuell  läggning innebär  förbudet  mot\r\ndiskriminering på grund  av  funktionshinder  endast\r\nett skydd för personer med funktionshinder.\r\n\r\nÄven  preciseringen  av  ett  förbud  skulle kunna\r\nutesluta att viss särbehandling skall betraktas  som\r\ndiskriminerande.   Kända   exempel  är  i  fråga  om\r\nkönsdiskriminering ett krav  på  att  endast manliga\r\nmodeller skall visa herrkläder och från  området för\r\netnisk diskriminering att endast mörkhyade  personer\r\nkan tänkas som huvudrollsinnehavare i en uppsättning\r\nav  Porgy  and  Bess.  Enligt  ett sätt att resonera\r\nbefinner   sig   kvinnan   och  mannen   som   söker\r\nfotomodellarbetet   inte   i   en    situation   där\r\nlikabehandlingsprincipen  är tillämplig,  lika  lite\r\nsom den mörkhyade sångaren  och  den  blonde blåögde\r\nsångaren  gör  det.  Med  detta  synsätt skulle  det\r\ndärför inte vara fråga om diskriminering. EG-rättens\r\ndiskrimineringsbegrepp  utgår  i  fall   av   direkt\r\ndiskriminering  från  en  jämförelse mellan personer\r\nsom befinner sig i en \"likartad\"  eller  \"jämförbar\"\r\nsituation, och den svenska lagstiftningen utgår från\r\nmotsvarande terminologi.\r\nAndra kända och möjligen mer komplicerade  exempel\r\när hur man skall se på krav på svenskt medborgarskap\r\nvid  säkerhetsklassade  tjänster, företräde på grund\r\nav s.k. dubbel kulturkompetens,  hänsyn  till  vissa\r\näldres  önskemål om att endast ta emot hemtjänst  av\r\nkvinnlig  personal eller religiösa samfunds önskemål\r\nom att endast  anställa personer som är anhängare av\r\nläran. I samtliga  fall  är  det fråga om sådant som\r\nligger  de olika diskrimineringsgrunderna  nära.  På\r\nmotsvarande  sätt  som  i  exemplen i det föregående\r\nstycket  skulle  kravet  på  svenskt  medborgarskap,\r\ndubbel  kulturkompetens, kvinnligt  kön  eller  viss\r\nreligiös  övertygelse  i vissa fall kunna ses som en\r\nförutsättning för arbetet  som utesluter att den som\r\ninte motsvarar kravet kan anses  befinna  sig  i  en\r\nlikartad  situation. Det rör sig då om det som i den\r\nEG-rättsliga  terminologin  anges  som \"verkliga och\r\navgörande yrkeskrav\".\r\nMed  detta  sätt  att  resonera  - så sker  i  den\r\nförutnämnda utredningen SOU 2002:43  - blir det inte\r\nnödvändigt   att   formulera   undantag   t.ex.   av\r\ninnebörden att likabehandlingsprincipen får vika när\r\nsärskilt   tunga  skäl  talar  för  det.  Utredarens\r\nförslag  till   förbudsregler   i  fråga  om  direkt\r\ndiskriminering innehåller därför  inga  undantag för\r\n\"ideellt  eller  annat  särskilt  intresse\",  vilket\r\ndäremot finns i 1999 års lagar. Utredaren  menar att\r\nflera  av  de  exempel  som i förarbetena till dessa\r\nlagar beskrivs som undantag  i  stället kan hänföras\r\ntill  kriteriet likartad/jämförbar  situation.  Åter\r\nandra exempel  på undantag i 1999 års förarbeten har\r\nenligt utredaren inte med diskrimineringsgrunden att\r\ngöra. Utskottet återkommer strax till detta.\r\nI   övrigt   bygger    utredarens    förslag    på\r\ndiskrimineringsförbud  av  liknande  slag som i 1999\r\nårs    lagar,   alltså   ett   förbud   mot   direkt\r\ndiskriminering   som   är   byggt   på   kriterierna\r\n\"missgynnande\"  och  \"likartad/jämförbar  situation\"\r\noch  med  kravet  att det skall finnas ett \"samband\"\r\nmellan  missgynnandet   och   diskrimineringsgrunden\r\n(etnisk  tillhörighet,  funktionshinder  etc.).  Det\r\nskall  alltså  krävas att de  personer  som  jämförs\r\nbefinner sig i en  likartad/jämförbar  situation och\r\natt  det finns ett samband mellan missgynnandet  och\r\ndiskrimineringsgrunden.\r\nFör  att  undvika tankefel är det viktigt att rent\r\nsystematiskt  se varje diskrimineringsgrund för sig.\r\nFöljande exempel  ges  som  illustration,  utan  att\r\nutskottet   för   den   skull  uttalar  sig  om  det\r\nberättigade i resonemanget.  En svensk kvinna och en\r\nman  med  ett  annat  etniskt ursprung  söker  samma\r\narbete, som avser hemtjänst  till  en speciell grupp\r\näldre  som  av  kulturbetingade skäl har  svårt  att\r\nacceptera män i den  uppgiften. Kvinnan får arbetet.\r\nMannen, som har lång erfarenhet  av hemtjänst, anser\r\nsig  diskriminerad  på  grund av kön.  Arbetsgivaren\r\nskulle  då  kunna  tänkas  invända  att  mannen  och\r\nkvinnan inte var i likartad/jämförbar situation; det\r\nvar ett verkligt och avgörande  yrkeskrav  att  vara\r\nkvinna.  Om  mannen  i stället hävdar att han blivit\r\ndiskriminerad  på grund  av  sitt  etniska  ursprung\r\nskulle arbetsgivaren  kunna  göra  samma invändning,\r\ndvs.  att könstillhörigheten var ett  yrkeskrav  som\r\nmannen  inte  uppfyllde.  I detta fall kan man också\r\ntänka  sig en annan invändning  från  arbetsgivaren,\r\nnämligen  att  urvalet  inte  hade något samband med\r\nmannens etniska ursprung. Med den utformning lagarna\r\nhar  i  dag  är  ytterligare en invändning  tänkbar.\r\nArbetsgivaren skulle  kunna  hävda att det var fråga\r\nom  en sådan intressekonflikt som  enligt  nuvarande\r\nlagstiftning    motiverar   undantag,   alltså   att\r\nanställningen  av  kvinnan  var  berättigad  av  ett\r\nideellt   eller   annat    särskilt   intresse   som\r\nuppenbarligen   är   viktigare  än   intresset   att\r\nförhindra etnisk diskriminering  i  arbetslivet. Den\r\nnuvarande  lagstiftningen  öppnar alltså  för  olika\r\ntyper   av   invändningar,  som  beroende   på   hur\r\nargumentationen förs kan hänföras till det ena eller\r\nandra slaget.\r\nVissa ytterligare  typsituationer  beskrivs ibland\r\nsom  ett  undantag,  t.ex.  anställningsbeslut   som\r\ngrundar  sig  på  företrädesrättsreglerna i lagen om\r\nanställningsskydd. Enligt den nyssnämnda utredningen\r\nskall sådant inte alls  hänföras till diskriminering\r\neftersom  det  inte  finns  något   samband   mellan\r\nsärbehandlingen   och   diskrimineringsgrunden.  Ett\r\nmotsvarande  fall skulle kunna  vara  ett  företräde\r\ntill anställning av arbetsmarknadspolitiska skäl.\r\nSåväl    den   tidigare    som    den    nuvarande\r\njämställdhetslagen  skiljer  sig  åt i ett hänseende\r\nfrån  1999 års lagar. Jämställdhetslagen  innehåller\r\nett   uttryckligt   undantag   från   principen   om\r\nlikabehandling. Undantag är nämligen tillåtet om det\r\när \"ett  led  i strävanden att främja jämställdhet i\r\narbetslivet\".   Regeringsformen    har   motsvarande\r\nundantag   från   det   principiella  förbudet   mot\r\nkönsdiskriminering. Jämställdhetslagen medger alltså\r\natt  kön, dvs. det som är  diskrimineringsgrunden  i\r\nlagen,  i  vissa  situationer är ett godtagbart skäl\r\nför särbehandling.  Lagen kräver inte att den person\r\nsom får företräde på  grund  av  sitt  kön har några\r\nsärskilda  kvalifikationer  för  arbetet.  Det  blir\r\nalltså   svårt   att   hänföra  det  till  kriteriet\r\n\"likartad/jämförbar situation\".\r\nSom redovisats under Vissa bakgrundsuppgifter ovan\r\ningår    det    i    uppdraget    för    2002    års\r\ndiskrimineringsutredning  att ta ställning  till  om\r\ndet bör införas regler om positiv  särbehandling  på\r\ngrund av etnisk tillhörighet.\r\nFrågan  om  positiv  särbehandling  diskuterades i\r\nförarbetena   till  1999  års  lagar.  Lagstiftarens\r\ninställning,  som   avvek   från   de  bakomliggande\r\nutredningsförslagen,  var  att  lagarna  inte  borde\r\ninnehålla       uttryckliga      sådana      regler.\r\nArbetsmarknadsutskottet   kommenterade   saken   och\r\npekade  på  att  det  i speciella situationer skulle\r\nvara  möjligt  att välja  en  särskild  sökande  som\r\ntillhör  en utsatt  grupp  på  arbetsmarknaden.  Det\r\nskulle då,  med  lagens terminologi, inte finnas ett\r\nsamband       mellan       särbehandlingen       och\r\ndiskrimineringsgrunden     etnisk      tillhörighet.\r\nAlternativt  skulle särbehandlingen kunna  motiveras\r\nav ett ideellt eller annat särskilt intresse. Skälet\r\ntill arbetsgivarens  val  skulle  då  i stället vara\r\narbetsmarknadspolitiskt.    Utskottet   kommenterade\r\nockså i mera allmänna ordalag  svårigheterna med att\r\nutforma uttryckliga regler om positiv särbehandling.\r\nDe   i   detta   sammanhang   berörda   motionerna\r\nillustrerar väl de olika problem  som är förknippade\r\nmed regler om positiv särbehandling.  Som  utskottet\r\nuppfattar  Moderaternas  motion ger den uttryck  för\r\nett  mer  eller  mindre kategoriskt  avståndstagande\r\nfrån tankar på att  beslut skulle få styras av något\r\nannat än en bedömning  av  den  enskilda  individens\r\nfaktiska förutsättningar eller i varje fall  inte av\r\nen  persons  etniska  bakgrund.  Om  det betyder att\r\npartiet även tar avstånd från positiv  särbehandling\r\nsom  ett  medel i jämställdhetspolitiken är  oklart.\r\nUtskottet kan  här  påminna  om  att  såväl vår egen\r\ngrundlag  som EG-rätten ger visst utrymme  åt  sådan\r\nsärbehandling i jämställdhetssyfte.\r\nÄven Folkpartiets  motion uttrycker tveksamhet mot\r\natt positiv särbehandling  skulle  vara  rätt metod.\r\nPrincipiella  och  praktiska  argument åberopas  mot\r\nsådana lagregler.\r\nMiljöpartiet  intar  en  ståndpunkt   som  tvärtom\r\ninnebär  att  den  etniska  bakgrunden i vissa  fall\r\nskall    vara    utslagsgivande,    nämligen     när\r\narbetsgivaren  står  i valet mellan personer som kan\r\nanses  ha  likvärdiga  meriter.   Denna   ståndpunkt\r\ninnebär  något  annat  och  mer  långtgående än  den\r\nprincip som jämställdhetslagen bygger  på  när lagen\r\nger  arbetsgivare  en  möjlighet  att  i  vissa fall\r\ntillämpa   positiv   särbehandling.   Som  utskottet\r\nuppfattar    Miljöpartiets   förslag   skulle    det\r\nförutsätta  att  arbetsgivare  måste  skilja  ut  de\r\npersoner som  kan  anses  ha  likvärdiga meriter och\r\nbland dem välja en person ur den underrepresenterade\r\ngruppen. Motionen ger inte svar  på hur valet skulle\r\ngöras  om det inom den gruppen fanns  representanter\r\nfrån olika minoritetsgrupper och om principen skulle\r\ntillämpas  även i det fall att det bland sökande med\r\nlikvärdiga   meriter   fanns   personer   t.ex.   av\r\nunderrepresenterat  kön,  med  funktionshinder eller\r\ntillhörande en sexuell minoritet.\r\nOm  man  med  likabehandling  menar  att  i  varje\r\nsituation   den   person  undantagslöst   skall   ha\r\nföreträde som har de  i någon mening bästa meriterna\r\nsäger man samtidigt att den personen \"har rätt till\"\r\narbetet. Detsamma gäller  om normen i stället är att\r\nen viss person inom en grupp  med likvärdiga meriter\r\nskall ha företräde. Det innebär  en  inskränkning av\r\nden  principiellt  sett  fria  anställningsrätt  som\r\nsvensk  arbetsrättslig lagstiftning  alltjämt  utgår\r\nfrån. Man  medger  i  sådant fall inte arbetsgivaren\r\natt   i  valet  mellan  två   sökande   låta   t.ex.\r\narbetsmarknadspolitiska         hänsyn         eller\r\njämställdhetsskäl fälla utslaget.\r\nVänsterpartiet   för   resonemanget  i  termer  av\r\npositiv    likabehandling    och    beskriver    hur\r\njämställdhetsintresset  skulle  kunna  förhålla  sig\r\ntill intresset av etnisk  mångfald.  Motionen  visar\r\nenligt  utskottets  mening hur komplexa dessa frågor\r\när.\r\nUtskottet kan sammanfattningsvis  inte ansluta sig\r\ntill  de  resonemang  som  innebär  ett  kategoriskt\r\navvisande  av  tankar om positiv särbehandling.  Att\r\nfrågan   är   komplicerad    och   kräver   ingående\r\növerväganden framstår som klart. Utskottet välkomnar\r\ndärför   att   frågan   omfattas   av    2002    års\r\ndiskrimineringsutredning.\r\nMed  det anförda avstyrks motionerna Sf226 yrkande\r\n28 (fp), Sf289 yrkande 22 (mp), Sf332 yrkande 26 (m)\r\noch Sf336 yrkande 15 (v).\r\n\r\nTalerätt i Nämnden mot diskriminering\r\n\r\nEnligt Vänsterpartiet  i  motion  Sf336 har 1999 års\r\nlag   om   åtgärder  mot  etnisk  diskriminering   i\r\narbetslivet  inte  verkat tillräckligt länge för att\r\nkunna utvärderas. Nämnden  mot diskriminering har en\r\nviktig roll enligt partiet. Vänsterpartiet står fast\r\nvid  sin  tidigare  uppfattning   att   en   facklig\r\norganisation   som   har   kollektivavtal   med  sin\r\narbetsgivare skall kunna vända sig till nämnden  för\r\natt  stödja sina medlemmar utan att gå via DO. Lagen\r\nbör ändras i enlighet med detta (yrk. 12).\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nEtt motsvarande krav från Vänsterpartiet behandlades\r\ni förra  årets betänkande 2001/02:AU3. Frågan gäller\r\nrätten för fackliga organisationer att föra talan om\r\nvite i nämnden  mot  arbetsgivare  som  inte  följer\r\nföreskrifterna  om  aktiva åtgärder. Denna möjlighet\r\ninfördes  från den 1 januari  2001.  En  motsvarande\r\nordning gäller  som  för  vitesförelägganden  enligt\r\njämställdhetslagen.  Vad  partiet vänder sig mot  är\r\natt den fackliga organisationens  talerätt i nämnden\r\när  subsidiär  i  förhållande  till  DO:s  talerätt,\r\nvilket  innebär  att  organisationen  har   talerätt\r\nendast i de fall DO förklarat sig inte vilja göra en\r\nframställning. Skälet är att tillsynsansvaret enligt\r\nlagen   i   första   hand  ligger  på  ombudsmannen.\r\nUtskottet anser att den  gällande ordningen har goda\r\nskäl för sig, men kan samtidigt  konstatera att 2002\r\nårs diskrimineringsutredning också skall göra en mer\r\nallmän översyn av lagstiftningen mot  diskriminering\r\ni arbetslivet och se över eventuella brister. Skulle\r\ndet  finnas  belägg för att den nuvarande  ordningen\r\ninnebär  nackdelar  i  den  praktiska  tillämpningen\r\nutgår  utskottet   från  att  utredningen  överväger\r\nbehövliga ändringar.  I  uppdraget  ingår för övrigt\r\näven      att      analysera     vilken     funktion\r\nJämställdhetsnämnden  och Nämnden mot diskriminering\r\nfyller och om det finns  något  behov av att behålla\r\nsärskilda  organ med de uppgifter  nämnderna  har  i\r\ndag. Utskottet  avstyrker  motion  Sf336  yrkande 12\r\n(v).\r\n\r\n\r\nSammanhållen lagstiftning mot\r\ndiskriminering\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nMed anledning av motionsyrkanden som förordar\r\natt dagens diskrimineringslagar ersätts av en\r\nsammanhållen  lagstiftning mot diskriminering\r\nhänvisar utskottet  till den utredning som nu\r\npågår och har i uppdrag bl.a. att överväga en\r\nsådan   lagstiftning.  Motionerna   avstyrks.\r\nJämför reservation 19 (fp, c).\r\n\r\nVissa bakgrundsuppgifter\r\n\r\n\r\nDen förutnämnda  2002  års  diskrimineringsutredning\r\nskall  enligt  sina  direktiv  (dir.   2002:11)   En\r\nsammanhållen    diskrimineringslagstiftning    bl.a.\r\növerväga en gemensam lagstiftning mot diskriminering\r\nsom      omfattar      alla      eller     flertalet\r\ndiskrimineringsgrunder  och samhällsområden.  Frågan\r\nom en samordnad lagstiftning  hade diskuterats redan\r\ni samband med riksdagsbehandlingen  av  1999 års tre\r\nlagar        mot        diskriminering.       Enligt\r\narbetsmarknadsutskottet  borde   i  första  hand  en\r\nsamordning   ske   av   lagstiftningen  mot   etnisk\r\ndiskriminering,   diskriminering    på    grund   av\r\nfunktionshinder  och  på  grund av sexuell läggning.\r\nUtskottets uppfattning var dock att lagarna borde få\r\nverka någon tid innan frågan utreddes. I en kommande\r\nutredning  borde man enligt  utskottet  också  kunna\r\növerväga  för-   och   nackdelarna   med   att  låta\r\njämställdhetslagstiftningen    ingå   i   en   sådan\r\nsamordning (1998/99:AU4). Med anledning  av motioner\r\nom  att vissa ombudsmän under regeringen borde  slås\r\nsamman  till  en  ombudsmannainstitution  och att en\r\nsådan   myndighet  borde  vara  en  myndighet  under\r\nriksdagen  har  konstitutionsutskottet föreslagit en\r\nutredning   för   att   undersöka   om   det   finns\r\nförutsättningar  för   detta  (2000/01:KU3).  I  det\r\nsammanhanget  uttalade  konstitutionsutskottet   att\r\nfrågan om huvudmannaskapet för dessa ombudsmän måste\r\nses  i  ljuset  av  de  uppgifter  som  ombudsmännen\r\ntilldelas.  - Uppdraget att överväga en sammanhållen\r\ndiskrimineringslagstiftning  ligger  nu alltså i den\r\nparlamentariskt       sammansatta      2002      års\r\ndiskrimineringsutredning. Uppdraget skall som nämnts\r\ntidigare redovisas senast den 1 december 2004.\r\n\r\n\r\nMotioner\r\n\r\n\r\nFolkpartiet,  som  i  sin   motion   Sf226   En   ny\r\nintegrationspolitik    vill   ha   en   översyn   av\r\nmöjligheten                att                skärpa\r\ndiskrimineringslagstiftningen,   anser   att  dagens\r\ndiskrimineringslagar   bör   samlas  i  en  lag  som\r\ninnefattar alla former av diskriminering  (yrk. 27 i\r\ndenna  del).  Motsvarande  förslag  finns i partiets\r\nmotioner  L249 Sexuellt likaberättigande  (yrk.  12)\r\noch A241 En  liberal jämställdhetspolitik (yrk. 14).\r\nI motionerna framhålls  att  de  metoder som används\r\näven  i framtiden bör kunna vara olika  beroende  på\r\nvilka uttryck diskrimineringen tar sig.\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nMed  anledning   av   Folkpartiets   motioner   vill\r\nutskottet hänvisa till att frågan om en sammanhållen\r\nlagstiftning      omfattas      av      2002     års\r\ndiskrimineringsutredning.    I    direktiven   (dir.\r\n2002:11)  uttalas  att skyddet mot diskriminering  i\r\nprincip    bör    vara    lika    för    de    olika\r\ndiskrimineringsgrunderna, dock  med  beaktande av de\r\nsärskilda  förutsättningar  som  gäller  för   olika\r\nsamhällsområden.  Det  sägs  också  att en samordnad\r\ndiskrimineringslagstiftning  skulle kunna  skapa  en\r\nstörre   överskådlighet   och  därmed   lättare   få\r\ngenomslag.  Med detta kan utskottet  konstatera  att\r\nFolkpartiets   synpunkter   väsentligen   får  anses\r\ntillgodosedda. Motionerna A241 yrkande 14 (fp), L249\r\nyrkande  12  (fp)  och Sf226 yrkande 27 i denna  del\r\n(fp) avstyrks.\r\n\r\n\r\nDiskriminering på grund av ålder\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nMed anledning av ett  antal motionsförslag om\r\nskydd mot diskriminering  på  grund  av ålder\r\nhänvisar utskottet till den utredning  som nu\r\npågår  och  bl.a.  har i uppdrag att överväga\r\ndenna  fråga.  Motionerna   avstyrks.  Jämför\r\nreservation 20 (fp, kd, c).\r\n\r\nVissa bakgrundsuppgifter\r\n\r\n\r\nAv redovisningen ovan i avsnittet Allmänna frågor om\r\nmångfald och etnisk diskriminering framgår att det i\r\nuppdraget    (dir.    2002:11)    för    2002    års\r\ndiskrimineringsutredning  ingår  att   överväga   en\r\ngemensam   lagstiftning   som  omfattar  alla  eller\r\nflertalet         diskrimineringsgrunder         och\r\nsamhällsområden.  Där   ingår   även  att  undersöka\r\nbehovet   av   en   lagstiftning  som  skyddar   mot\r\ndiskriminering  på grund  av  ålder  även  på  andra\r\nsamhällsområden än  arbetslivet  i  den  mening  som\r\navses  i direktivet om likabehandling i arbetslivet.\r\nÄven  frågan  om  tillsynen  över  efterlevnaden  av\r\nsådana regler skall övervägas.\r\n\r\n\r\nMotioner\r\n\r\n\r\nFolkpartiet  anser i motion So358 att det är viktigt\r\natt man i arbetslivet  uppskattar  den  tillgång som\r\nlivserfarenhet   parad  med  kunskap  innebär.   Men\r\nintresset att anställa  äldre är tyvärr mycket lågt,\r\nnäringslivet satsar hellre  på  yngre. För att klara\r\nsjukvård, omsorg och goda pensioner  måste vi arbeta\r\nlängre.   Mot  den  bakgrunden  behövs  det   enligt\r\nFolkpartiet  lagstiftning mot åldersdiskriminering i\r\narbetslivet (yrk.  1). Det behövs också en nationell\r\nhandlingsplan för att  undanröja de hinder som finns\r\npå arbetsmarknaden för äldres möjligheter att arbeta\r\n(yrk. 2).\r\n\r\nKristdemokraterna framför  i sin kommittémotion A224\r\natt  forskningen  inte  ser några  entydiga  samband\r\nmellan   ålder   och  prestationsförmåga.   Faktiska\r\nåldersförändringar  kompenseras oftast genom ett mer\r\nrationellt  arbetssätt   med   erfarenhet  som  bas.\r\nLojalitet  och  engagemang  skapar   stabilitet   på\r\narbetsplatsen.   Människor  som  har  balans  mellan\r\narbete och privatliv är mest produktiva. Många äldre\r\nanser  att  deras  kompetens   och  erfarenhet  inte\r\ntillräckligt tas till vara. Äldre  har  också  svårt\r\natt    komma   tillbaka   till   arbetslivet   efter\r\nlångtidssjukskrivning   eller  långtidsarbetslöshet.\r\nKristdemokraterna              anser             att\r\ndiskrimineringslagstiftningen så  snabbt som möjligt\r\nbör    utökas   till   att   omfatta   förbud    mot\r\ndiskriminering av äldre (yrk. 1).\r\n\r\nMed delvis  likartade  argument framförs motsvarande\r\nyrkande i en enskild kd-motion,  A213  av  Sven Brus\r\noch Kenneth Lantz (båda kd), som också pekar  på att\r\nde  äldres breda erfarenhet och förvärvade kompetens\r\nbehövs alltmer i samhället (yrk. 1).\r\n\r\nCenterpartiet  framhåller  i kommittémotion A239 att\r\nmånga  äldre  i  dag har en besvärlig  situation  på\r\narbetsmarknaden. Livserfarenheten  är stor medan den\r\nformella  utbildningsnivån  kan  vara lägre,  vilket\r\ninte   behöver   vara  detsamma  som  t.ex.   mindre\r\nkunskaper eller mindre  benägenhet  till förändring.\r\nÄndå förekommer det åldersdiskriminering, ibland mer\r\neller   mindre  öppet  exempelvis  i  platsannonser.\r\nRegeringen   bör  återkomma  med  förslag  hur  EU:s\r\nlagstiftning kan genomföras inom alla områden av det\r\nsvenska arbetslivet (yrk. 34).\r\n\r\nUlf Holm och Barbro  Feltzing (båda mp) vänder sig i\r\nmotion A337 mot att det fortfarande är fullt lagligt\r\nmed  åldersdiskriminering.  Det  är  ett  brott  mot\r\nmänskliga     rättigheter.     Dessutom    har    de\r\ndiskriminerande företagen mycket  att förlora på att\r\ninte  anställa  äldre. Det finns inga  strategier  i\r\nSverige  för att komma  till  rätta  med  problemet,\r\nvilket  är  allvarligt.  Regeringen  bör  följa  det\r\nbrittiska  exemplet  och införa en uppförandekod för\r\nsvenska arbetsgivare (yrk. 3).\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nEn   del   av  EU:s  s.k.  diskrimineringspaket   är\r\ndirektivet  om  inrättande  av  en  allmän  ram  för\r\nlikabehandling i arbetslivet. Detta direktiv (ibland\r\nbenämnt       arbetslivsdirektivet)        behandlar\r\narbetslivsområdet  i  vid mening och omfattar  bl.a.\r\ndiskrimineringsgrunden ålder. Frågan om genomförande\r\nav detta direktiv omfattas av uppdraget för 2002 års\r\ndiskrimineringsutredning.  Utredningen  skall  lämna\r\nförslag   till   hur   direktivets  bestämmelser  om\r\nåldersdiskriminering  skall  genomföras  i  Sverige.\r\nEftersom  det  inte  finns   någon  ombudsman  eller\r\nmotsvarande organ som har till  uppgift  att  bevaka\r\nfrågor  om  åldersdiskriminering  finns  det  enligt\r\nutredningsdirektiven även anledning att överväga hur\r\ntillsynen   över  efterlevnaden  av  förbudet  skall\r\nutövas.\r\n\r\nUtskottet instämmer  i  motionernas beskrivning av\r\nvärdet  på arbetsmarknaden av  de  äldre  med  deras\r\nkunskaper  och erfarenheter. Att denna tillgång inte\r\nalltid tas till  vara  som  den borde råder det inga\r\ntvivel  om. Detta är en sak som  också  framhålls  i\r\nEU:s sysselsättningsriktlinjer  när  det  anges  att\r\nmedlemsstaterna  skall  utforma  en politik för s.k.\r\naktivt   åldrande.  För  att  klara  välfärden   och\r\npensionerna  måste  vi,  som Folkpartiet framhåller,\r\narbeta längre. Detta är också  en anledning till att\r\ndet  har  införts  en rätt att arbeta  till  67  års\r\nålder.\r\nUtskottet välkomnar att frågan om lagstiftning mot\r\nåldersdiskriminering utreds. Det finns dock skäl att\r\nframhålla  att  diskrimineringsgrunden   avser  just\r\nålder,  inte  en  viss  ålder. Som sägs i direktiven\r\ntill utredningen kan det  i  många fall finnas fullt\r\ngodtagbara  skäl till att personer  behandlas  olika\r\nberoende på ålder.  Det  är  därför  troligt att ett\r\nförbud  måste  förses  med  en  rad  undantag.   Med\r\nanledning  av  vad  som  sägs  i  motion  A337 om en\r\nuppförandekod för svenska arbetsgivare kan utskottet\r\nkonstatera  att  EG-direktiven torde kräva reglering\r\ngenom  lagstiftning.   En   lagreglering   utesluter\r\nsjälvfallet inte värdet av uppförandekoder.\r\nMed   hänvisning   till   det   anförda   avstyrks\r\nmotionerna A213 yrkande 1 (kd), A224 yrkande 1 (kd),\r\nA239  yrkande 34 (c), A337 yrkande 3 (mp) och  So358\r\nyrkandena 1 och 2 (fp).\r\n\r\nDiskriminering på grund av\r\nfunktionshinder\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nMed anledning  av  ett  motionsförslag om att\r\nutreda om bristande tillgänglighet  kan  vara\r\ndiskriminering  konstaterar utskottet att den\r\nfrågan omfattas av  en nu pågående utredning.\r\nMotionen  avstyrks.  Jämför   reservation  21\r\n(kd).\r\n\r\nVissa bakgrundsuppgifter\r\n\r\n\r\nI avsnittet ovan, Allmänna frågor  om  mångfald  och\r\netnisk  diskriminering,  lämnas  vissa  uppgifter om\r\nutredningsarbete. I maj 2002 lämnades ett förslag om\r\nen  lag som från den 1 juli i år skall ersätta  1999\r\nårs lag  om  förbud mot diskriminering i arbetslivet\r\nav personer med  funktionshinder. Lagen skall enligt\r\nförslaget ha ett bredare  tillämpningsområde  än den\r\nnu  gällande  lagen.  Ovan  har också en redovisning\r\nlämnats för uppdraget (dir. 2002:11)  för  2002  års\r\ndiskrimineringsutredning.  I det uppdraget ingår att\r\növerväga   om  det  bör  införas   ett   skydd   mot\r\nmissgynnande  av  personer  med  funktionshinder  på\r\ngrund   av   bristande   tillgänglighet   på   andra\r\nsamhällsområden än i arbetslivet och högskolan.\r\n\r\n\r\nMotioner\r\n\r\n\r\nKristdemokraterna  framhåller  i  motion  So457  att\r\nhandikappolitiken   syftar   till   att   skapa  ett\r\nlikvärdigt  medborgarskap för funktionshindrade.  En\r\nuppgift  i det  arbetet  är  att  åtgärda  bristande\r\ntillgänglighet i samhället, t.ex. inom skolan. Plan-\r\noch   bygglagen    anger   att   man   skall   bygga\r\nlättillgängligt.   Som    en   yttersta   ram   vill\r\nKristdemokraterna ha en lagstiftning  som  slår fast\r\natt   bristande  tillgänglighet  är  diskriminering.\r\nPartiet   anser   att   utredningen   som  ser  över\r\ndiskrimineringslagstiftningen     bör     få     ett\r\ntilläggsdirektiv    att    utreda    om    bristande\r\ntillgänglighet kan vara diskriminering (yrk. 2).\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nSom    framgått   av   redovisningen   under   Vissa\r\nbakgrundsuppgifter  ingår  det  i uppdraget för 2002\r\nårs diskrimineringsutredning att  överväga ett skydd\r\nmot  diskriminering  som har sin grund  i  bristande\r\ntillgänglighet.   I   direktiven   konstateras   att\r\ndiskriminering  av  personer   med   funktionshinder\r\nskiljer  sig  från  diskriminering på andra  grunder\r\nframför allt i ett väsentligt avseende. För personer\r\nmed  funktionshinder  är   det   ofta   bristen   på\r\ntillgänglighet  som är grunden för missgynnandet. En\r\nperson med funktionshinder  utestängs  många  gånger\r\nfrån  en  lokal, en tjänst eller en verksamhet bl.a.\r\ntill följd  av  den  fysiska  miljöns utformning och\r\nanvändbarhet,   icke   anpassad   information    och\r\nbristande  service.  I direktiven sägs att det är en\r\ngrundläggande   utgångspunkt    för    den   svenska\r\nhandikappolitiken  att  personer med funktionshinder\r\nskall  ha  samma  möjlighet   till   delaktighet   i\r\nsamhället som andra människor. Det är viktigt att de\r\nspeciella  förutsättningar  som  gäller för de olika\r\ndiskrimineringsgrunderna          beaktas          i\r\ndiskrimineringslagstiftningen.   Enligt  regeringens\r\nmening      innebär     detta     i     fråga     om\r\ndiskrimineringsgrunden      funktionshinder      att\r\nutgångspunkten   skall   vara   att   det  finns  en\r\nlagstiftning som skyddar mot sådant missgynnande som\r\nhar  sin  grund i bristande tillgänglighet  såväl  i\r\narbetslivet    och    högskolan    som    på   andra\r\nsamhällsområden.\r\n\r\nUtskottet kan med detta konstatera att motionen  i\r\ndet  väsentliga får anses tillgodosedd. Motion So457\r\nyrkande 2 (kd) avstyrks.\r\n\r\nFrågor om homo-, bi- och\r\ntranssexuella (HBT-frågor)\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nMed anledning av motionsförslag som rör homo-\r\n, bi-  och  transsexuella  hänvisar utskottet\r\ndels   till   att  Arbetslivsinstitutet   och\r\nFolkhälsoinstitutet har fått uppdrag på detta\r\nområde, dels till  att  frågan omfattas av en\r\npågående utredning på diskrimineringsområdet.\r\nMotionerna  avstyrks. Jämför  reservationerna\r\n22 (fp) och 23 (fp, c, mp).\r\n\r\nVissa bakgrundsuppgifter\r\n\r\n\r\nDet ovan redovisade  uppdraget  (dir.  2002:11)  för\r\n2002 års diskrimineringsutredning omfattar frågan om\r\nskydd mot diskriminering av alla s.k. transpersoner.\r\nUtredningen skall göra en kartläggning och analys av\r\nbehovet  av  och  formerna  för  en reglering av ett\r\nsådant förbud. Ett ställningstagande  skall  göras i\r\nfrågan  om vilken personkrets som skall omfattas  av\r\nett eventuellt  förbud, hur ett förbud lämpligen kan\r\navgränsas  och  sanktioneras   och   hur  det  skall\r\nförhålla sig till förbudet mot könsdiskriminering.\r\n\r\nI december 2002 gav regeringen (N2001/9996/ARM)  i\r\nuppdrag  till  Arbetslivsinstitutet att genomföra en\r\nundersökning av förhållandena i arbetslivet, framför\r\nallt avseende upplevd  diskriminering, arbetsvillkor\r\noch arbetsmiljöaspekter  för  homo-  och  bisexuella\r\npersoner.  Uppdraget  skall genomföras i samråd  med\r\nArbetsmiljöverket, Ombudsmannen  mot  diskriminering\r\npå   grund   av  sexuell  läggning  (HomO),  Statens\r\nfolkhälsoinstitut  och  Riksförbundet  för  sexuellt\r\nlikaberättigande.  Arbetslivsinstitutet skall  lämna\r\nförslag   till   åtgärder    som    kan    förbättra\r\narbetsförhållandena   för   homo-   och   bisexuella\r\npersoner.\r\nSamtidigt fick Statens folkhälsoinstitut uppdraget\r\n(Ju2002/8733/U)  att följa upp och analysera  hälso-\r\noch livssituationen hos homo- och bisexuella och hos\r\ntranspersoner.  Förhållandena  för  unga  homo-  och\r\nbisexuella  personer  och  för  transpersoner  skall\r\nstuderas särskilt.\r\n\r\nMotioner\r\n\r\n\r\nI Folkpartiets  motion  L249  framhålls  att arbetet\r\ninom  den  offentliga  sektorn  skall genomsyras  av\r\njämställdhet,   jämlikhet   och  respekt   för   den\r\nenskildes integritet. Stat, landsting  och  kommuner\r\neller  deras  uppdragstagare  skall inte särbehandla\r\nmänniskor negativt efter t.ex.  kön,  ålder,  social\r\nställning,  etnisk  tillhörighet,  sexuell läggning,\r\nkönsidentitet  eller  liknande. Inom ramen  för  den\r\nlöpande utbildningen av  anställda bör frågan om att\r\nmotverka   diskriminering  uppmärksammas   särskilt.\r\nPartiet begär  ett tillkännagivande om vikten av att\r\nöka  insikterna om  homosexuellas,  bisexuellas  och\r\ntranspersoners livsvillkor inom vissa nyckelsektorer\r\ninom den  offentliga  sektorn,  bl.a. rättsväsendet,\r\nutbildningen,    hälso-    och    sjukvården    samt\r\nsocialtjänsten (yrk. 19).\r\n\r\nFlerpartimotionen  A317  av Birgitta  Ohlsson  m.fl.\r\n(fp, s, v, c, mp) tar upp  arbetsmarknadsfrågor  för\r\nhomosexuella,  bisexuella  och transpersoner. Enligt\r\nmotionen har s.k. transpersoner  ett svagt rättsligt\r\nskydd.  Transsexuella  har skydd mot  diskriminering\r\neftersom  det  är  fråga  om   könsidentitet,  medan\r\ndäremot   transvestiter  och  övriga   transpersoner\r\nfaller utanför.  Motionärerna framhåller att sexuell\r\nläggning   och  könsidentitet   är   olika   om   än\r\nnäraliggande     begrepp.     Lekmän     gör    ofta\r\nsammanblandningar,  vilket  skulle  kunna  motverkas\r\ngenom att man lät transpersonerna omfattas av  lagen\r\nom  förbud  mot  diskriminering  på grund av sexuell\r\nläggning. Motionärerna förutsätter  att  frågan blir\r\nbelyst  i översynen av diskrimineringslagstiftningen\r\n(yrk. 4).  De  anser  också  dels  att  den  svenska\r\nlagstiftningen snarast bör anpassas så att den fullt\r\nut   omfattar   skyddet   för  transsexuella  enligt\r\nEuropaparlamentets rekommendation  1117 (1989), dels\r\natt  EG-domstolens  dom  i mål C 13/94,  som  gäller\r\nuppsägning av en transsexuell person, bör genomföras\r\ni den svenska lagstiftningen (yrk. 5).\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nMed anledning av Folkpartiets  motion  kan utskottet\r\nhänvisa  till  att  det  ovan nämnda uppdraget  till\r\nArbetslivsinstitutet har som  bakgrund att det i dag\r\ninte finns mycket kunskap om omfattningen av upplevd\r\ndiskriminering  på  grund  av  sexuell   läggning  i\r\narbetslivet    och    vilka    effekter    fördomar,\r\ndiskriminering och kränkande behandling på grund  av\r\nsexuell   läggning   har   på   levnadsförhållanden,\r\narbetsvillkor,   arbetsmiljö   etc.   Det   sägs   i\r\nutredningsuppdraget att undersökningen  särskilt bör\r\nuppmärksamma  homo-  och  bisexuella mäns respektive\r\nkvinnors   eventuellt  olika  upplevelser   av   och\r\nreaktioner på diskriminering och andra kränkningar i\r\narbetslivet    på   grund   av   sexuell   läggning.\r\nArbetslivsinstitutet  skall också lämna förslag till\r\nåtgärder som kan förbättra  arbetsförhållandena  för\r\nhomo-   och   bisexuella   personer.  Resultatet  av\r\nuppdraget, som skall redovisas  senast  i  slutet av\r\nmaj  2004, bör enligt utskottets bedömning kunna  ge\r\nett kunskapsunderlag  för  att  öka insikterna bl.a.\r\ninom  den  offentliga sektorn. Även  uppdraget  till\r\nFolkhälsoinstitutet  bör  kunna tjäna detta syfte. I\r\nuppdraget framhålls vikten  av ökade kunskaper bl.a.\r\nnär det gäller hälsosituationen  för  unga homo- och\r\nbisexuella och transpersoner och i fråga om likheter\r\noch skillnader mellan mäns och kvinnors situation.\r\n\r\nNågot tillkännagivande kan mot bakgrund  av  detta\r\ninte  anses påkallat på grund av motion L249 yrkande\r\n19 (fp).\r\nMed anledning  av  vad  som  sägs i motion A317 om\r\ntranspersoner och om vad som bör  belysas i 2002 års\r\ndiskrimineringsutredning kan utskottet  hänvisa till\r\nutredningens direktiv. Med transpersoner  brukar man\r\nenligt  direktiven avse transvestiter, transsexuella\r\noch andra  personer  som  har en könsidentitet eller\r\nett  beteende som tidvis eller  alltid  skiljer  sig\r\nfrån  vad   som  enligt  stereotypa  eller  utbredda\r\nföreställningar  kan  förväntas  beroende  på  deras\r\nbiologiska  kön.  Det konstateras att transsexualism\r\nbåde inom EG-rätten  och  i svensk rätt ansetts vara\r\nen fråga om könstillhörighet  och  inte  om  sexuell\r\nläggning. Transsexuella personer skulle därmed redan\r\ni  dag  ha  ett  skydd  genom jämställdhetslagen och\r\nlagen om likabehandling av studenter inom högskolan.\r\nDetta  skydd omfattar emellertid  inte  några  andra\r\ntranspersoner. Detta är bakgrunden till utredningens\r\nuppdrag  som  redovisas  ovan.  Utskottet  kan också\r\nkonstatera   att   det  förutnämnda  uppdraget  till\r\nFolkhälsoinstitutet    även   avser   transpersoner.\r\nUtskottet anser att man  bör  kunna  utgå  från  att\r\nfrågan      blir      belyst      i     2002     års\r\ndiskrimineringsutredning    på    det    sätt    som\r\nmotionärerna  förutsätter.  Man kan också utgå  från\r\natt de förslag som övervägs motsvarar  de  krav  som\r\nEG-rätten  ställer;  i direktiven ingår uttryckligen\r\natt beakta i sammanhanget  relevanta internationella\r\nkonventioner.   Något   särskilt    uttalande   från\r\nriksdagen  i  dessa  frågor  kan  därför inte  anses\r\npåkallat. Motion A317 yrkandena 4 och  5  (fp, s, v,\r\nc, mp) avstyrks.\r\n\r\nÖvriga frågor om diskriminering\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nMed  anledning  av  en  motion som framhåller\r\nvikten     av     informationsinsatser     på\r\ndiskrimineringsområdet   hänvisar   utskottet\r\ntill de möjligheter som finns att få stöd för\r\nsådant  och  till  de  kunskaper som kan  fås\r\nt.ex.   via   Integrationsverket.    Motionen\r\navstyrks.\r\n\r\nMotion\r\n\r\n\r\nI  motion  A328  av Elisebeht Markström m.  fl.  (s)\r\nanser  motionärerna   att   1999   års   lagar   mot\r\ndiskriminering   ännu  inte  fått  fullt  genomslag.\r\nFortfarande diskrimineras  många på arbetsplatserna.\r\nMotionärerna välkomnar ett beslut  av  LO-kongressen\r\natt     utbilda     fackligt    förtroendevalda    i\r\ndiskrimineringsfrågor.   De   framhåller  att  detta\r\nbeslut     måste     stödjas    av    en    offensiv\r\ninformationsinsats utanför arbetsplatserna.\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nUtskottet  kan  liksom  motionärerna   välkomna  att\r\nfackligt       förtroendevalda       utbildas      i\r\ndiskrimineringsfrågor.  Sådan  utbildning  är  många\r\ngånger   en  förutsättning  för  att   de   fackliga\r\norganisationerna  skall  kunna spela den roll som är\r\ntänkt när det gäller att motverka diskriminering och\r\nverka    för    ökad    mångfald   i    arbetslivet.\r\nOrganisationer som verkar för att främja integration\r\nkan få statligt stöd. Enligt  vad  som  redovisas  i\r\nbudgetpropositionen  för  2003  har  det  gjorts  en\r\növersyn  över hur det antirasistiska arbetet på sikt\r\nbäst kan bedrivas  (Ds  2002:26). Utskottet kan även\r\nhänvisa till den kunskapsbank som Integrationsverket\r\nhar    byggt    upp    i   form   av   en    hemsida\r\n(www.sverigemotrasism.nu).  Där finns information om\r\nerfarenheter och metoder som  kan användas i arbetet\r\nmot   rasism,   främlingsfientlighet    och   etnisk\r\ndiskriminering. Utskottet avstyrker motion A328 (s).\r\n\r\n\r\nRättegången i diskrimineringstvister\r\nm.m.\r\n\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\n\r\nI  detta  avsnitt  behandlas vissa frågor som\r\nrör rättegången i diskrimineringstvister. Det\r\ngäller bl.a. om sådana  tvister skall avgöras\r\ni  Arbetsdomstolen  eller i  allmän  domstol,\r\nfrågan om rättegångskostnader  i  sådana  mål\r\noch    om    möjligheten   till   grupptalan.\r\nUtskottet, som  konstaterar  att  den  första\r\nfrågan   ingår   i   en  pågående  utredning,\r\nföreslår ett tillkännagivande av innebörd att\r\nde olika förslag som förts  fram  i frågan om\r\nforum i diskrimineringstvister noga  övervägs\r\ni   denna   utredning.  Motionerna  avstyrks.\r\nJämför reservationerna  24 (v), 25 (c) och 26\r\n(fp, mp).\r\n\r\nVissa bakgrundsuppgifter\r\n\r\n\r\nEnligt samtliga fem nu gällande lagar som innehåller\r\nregler med förbud mot diskriminering i arbetslivet -\r\njämställdhetslagen, lagen  om  åtgärder  mot  etnisk\r\ndiskriminering  i  arbetslivet,  lagen om förbud mot\r\ndiskriminering   i   arbetslivet  av  personer   med\r\nfunktionshinder, lagen  om förbud mot diskriminering\r\ni arbetslivet på grund av sexuell läggning och lagen\r\nom  förbud  mot diskriminering  av  deltidsarbetande\r\narbetstagare   och  arbetstagare  med  tidsbegränsad\r\nanställning - gäller  att  mål  om  tillämpningen av\r\ndiskrimineringsförbudsreglerna   skall    handläggas\r\nenligt    lagen    (1974:371)   om   rättegången   i\r\narbetstvister (arbetstvistlagen,  LRA).  Det innebär\r\nnågot  förenklat  att talan förs vid Arbetsdomstolen\r\n(AD) som första och  enda  domstol om talan väcks av\r\nen arbetstagarorganisation för  en  medlems  räkning\r\neller  av  någon  av  de  statliga ombudsmän som har\r\ntillsynsuppgifter enligt de nämnda lagarna. I övriga\r\nfall väcks talan vid tingsrätt. Tingsrättens dom kan\r\növerklagas   till   AD.   Att  arbetstvistlagen   är\r\ntillämplig  betyder att rättegången  som  huvudregel\r\nskall   föregås    av   tvisteförhandlingar   enligt\r\nmedbestämmandelagen i det fall att talan väcks av en\r\narbetstagarorganisation för en medlems räkning.\r\n\r\nTvister   enligt  lagen   om   likabehandling   av\r\nstudenter  i  högskolan  (2001:1286)  handläggs  som\r\ncivilrättsliga tvister i allmänhet, dvs. i tingsrätt\r\nmed fullföljd till  hovrätt  och  i  sista hand till\r\nHögsta domstolen.\r\nI  uppdraget för 2002 års diskrimineringsutredning\r\n(dir.    2002:11)    ingår    att    överväga    hur\r\ndomstolsprocessen    i    diskrimineringsmål   skall\r\nutformas. I direktiven till  utredningen  anges  att\r\ndet   i   samband   med   att   lagstiftningen   mot\r\ndiskriminering  ses över finns skäl att även se över\r\nom  utformningen  av   domstolsprocessen  i  mål  om\r\ndiskriminering i arbetslivet bör ändras.\r\nSedan den 1 januari 2003  gäller  en ny lag, lagen\r\nom  grupprättegång. Den innebär ett komplement  till\r\ndet vanliga  rättegångsförfarandet i allmän domstol.\r\nMotivet är att det i det moderna samhället inträffar\r\nhändelser som ger upphov till att många personer kan\r\nrikta likadana  eller  likartade  anspråk  mot någon\r\nannan, s.k. gruppanspråk. Varje enskilt anspråk  kan\r\nha  ett  mindre  ekonomiskt  värde. Möjligheten till\r\ngrupptalan syftar till att på  ett  övergripande och\r\ngenerellt sätt komma till rätta med vissa  brister i\r\ndet processuella rättsskyddet. Med grupptalan  avses\r\natt  någon  utan  rättegångsfullmakt  för  talan för\r\nmedlemmarna  i  en  grupp. En dom i processen gäller\r\nför och mot alla som ingår i gruppen. Grupptalan kan\r\nförekomma  bl.a.  på  konsument-   och  miljörättens\r\nområden.   Några   regler   om   grupprättegång   på\r\njämställdhetsområdet ingick inte i reformen.\r\n\r\nMotioner\r\n\r\n\r\nAllmän domstol eller AD m.m.?\r\n\r\nFolkpartiet  tar  upp forumfrågan i  sin  motion  om\r\njämställdhet,  A241.   Parterna,   dvs.   fack   och\r\narbetsgivare,  har  ett stort ansvar för den rådande\r\nlönesituationen  och  har   därmed   ett   gemensamt\r\nintresse  i  att försvara de avtal som resulterat  i\r\nden nuvarande  lönestrukturen,  sägs det i motionen.\r\nJämställdhetslagen bör ses över,  och  rättegångar i\r\ndiskrimineringstvister  bör  handläggas av  allmänna\r\ndomstolar (yrk. 10).\r\n\r\nVänsterpartiet  knyter i motion  A300  an  till  den\r\nnyssnämnda    kommittén    för    en    sammanhållen\r\ndiskrimineringslagstiftning.   I   sitt  arbete  bör\r\nkommittén  ta  fasta  på  den kritik som  en  samlad\r\nfeministisk   forskning  visat   avseende   AD   och\r\ndiskrimineringsärenden.  Enligt  partiet  är  det av\r\nstor  vikt  att denna kompetens knyts till kommittén\r\n(yrk. 1).\r\n\r\nCenterpartiet  hävdar  i sin kommittémotion A366 att\r\nförsöken att använda jämställdhetslagen  och  AD för\r\natt  åstadkomma en rättvisare lönesättning inte  har\r\nlett till  några avgörande genombrott. Centerpartiet\r\nvill stärka  de rättsliga instrumenten för att komma\r\nåt lönediskrimineringen bl.a. genom att flytta målen\r\ntill allmän domstol.  AD:s  korporativa konstruktion\r\nmed ledamöter från arbetsgivar- och arbetstagarsidan\r\ninnebär en risk för att processerna  blir  en del av\r\nparternas    förhandlingsspel.   En   majoritet   av\r\nledamöterna består  av företrädare för de parter som\r\ntidigare  förhandlat fram  kollektivavtalen,  vilket\r\ngör  det direkt  olämpligt  att  de  även  skall  ha\r\ntolkningsföreträde.  Ett  domslut som innebär att en\r\npart  fälls  för  könsdiskriminering   skulle  kunna\r\nunderminera avtalens trovärdighet. Med en prövning i\r\nallmän domstol skulle möjligheterna till  en rättvis\r\njämförelse öka (yrk. 7).\r\n\r\nMiljöpartiet  anser  i  motion Sf289 att tvister  om\r\ndiskriminering på arbetsmarknaden  i  framtiden  bör\r\navgöras i de allmänna domstolarna i stället för i AD\r\n(yrk. 7).\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nSom framgått omfattas frågan om domstolsprocessen  i\r\ndiskrimineringsmål         av        2002        års\r\ndiskrimineringsutredning. Utskottet  kan  konstatera\r\natt  denna fråga har varit livligt debatterad,  inte\r\nminst   i   arbetsrättsliga   sammanhang.   Det  har\r\nframförts   kritik   mot   att   diskrimineringsmål,\r\nsärskilt  de  som  gäller  lönediskriminering,   har\r\navgjorts  av  en domstol där arbetsmarknadens parter\r\nutgör majoritet.  I  direktiven redovisas de förslag\r\nsom diskuterats, t.ex.  att diskrimineringsmål borde\r\navgöras av AD i en annan  sammansättning  eller  att\r\nsådana mål borde prövas av allmän domstol. Utskottet\r\nkan    konstatera    att    ett   överflyttande   av\r\ndiskrimineringsmål  med  arbetsrättslig   anknytning\r\ntill allmän domstol väcker flera frågor. En fråga är\r\nhur   man   bör   se   på  mål  som  egentligen  rör\r\ndiskriminering    eller    annan     kränkning    av\r\ngrundläggande rättigheter men där annan lagstiftning\r\nåberopas, t.ex. lagen om anställningsskydd  som  kan\r\nge  skydd  mot diskriminering. En annan fråga är hur\r\ndet         mellan         parterna         gällande\r\ntvisteförhandlingssystemet skulle  förhålla sig till\r\nen annan processordning än den som är  den vanliga i\r\ntvister  mellan  arbetsgivare och arbetstagare.  Ett\r\növerflyttande av målen  till  allmän  domstol  reser\r\näven  andra  frågor av både praktisk och principiell\r\nart.\r\n\r\nUtskottet anser  det  värdefullt  att  frågan blir\r\nbelyst i utredningen. Utredningens resultat bör inte\r\nföregripas, men utskottet anser att utredningen noga\r\nbör överväga de olika förslag som har förts  fram  i\r\ndenna  fråga. Regeringen bör tillse att så sker. Vad\r\nutskottet  nu  har  anfört  bör  ges regeringen till\r\nkänna. Motionerna A241 yrkande 10 (fp), A366 yrkande\r\n7 (c) och Sf289 yrkande 7 (mp) avstyrks i den mån de\r\ninte  får  anses  tillgodosedda  med  vad  utskottet\r\nanfört.\r\nVad  sedan  gäller  Vänsterpartiets synpunkter  på\r\nbehovet av kunskap om den  feministiska  forskningen\r\nnär     forumfrågan     övervägs    i    2002    års\r\ndiskrimineringsutredning vill utskottet hänvisa till\r\nde    ovan    berörda    riktlinjerna     för    hur\r\njämställdhetsaspekterna skall beaktas och analyseras\r\ni    det    offentliga    utredningsarbetet.    Till\r\nutredningen,  som är parlamentariskt sammansatt, har\r\ndet knutits en  lång  rad  experter, däribland t.ex.\r\nJämO.     Utskottet     anser    att    utredningens\r\nsammansättning  borgar  för   att  frågorna  får  en\r\nallsidig  belysning.  Motion  A300   yrkande  1  (v)\r\navstyrks.\r\n\r\nÖvriga frågor med anknytning till processen i\r\ndiskrimineringstvister\r\n\r\nVänsterpartiet   framhåller   i  motion  Sf336   att\r\nansvaret  för rättegångskostnaderna  allvarligt  kan\r\nförsvåra för  den som diskriminerats. Det kan bli en\r\nprocessavhållande  faktor för den som inte är medlem\r\ni en facklig organisation eller som inte har stöd av\r\norganisationen eller DO. Enligt partiet har reglerna\r\ni arbetstvistlagen om  kvittning  av  kostnaderna en\r\nalltför begränsad räckvidd. En utredning  bör  få  i\r\nuppdrag  att  undersöka  hur reglerna kan ändras för\r\natt lösa problemet (yrk. 16).\r\n\r\nI motion A300 anser Vänsterpartiet  -  och  ansluter\r\nsig då till förslagen i betänkandet \"Grupprättegång\"\r\n(SOU 1994:151) - att möjligheten till grupptalan bör\r\ninföras   i   jämställdhetsmål,   antingen   av   en\r\ngruppmedlem  eller  av  en  organisation  eller  som\r\noffentlig  grupptalan  via  JämO. Grupptalan stärker\r\nden  enskildes  situation  eftersom   den   enskilda\r\npersonen  inte behöver riskera trakasserier. Det  är\r\nockså ett bättre  alternativ  än  pilotmål  eftersom\r\ngrupptalan normalt medför samma rättsverkningar  för\r\nsamtliga gruppmedlemmar. Det finns redan tillräcklig\r\nkunskap  om  detta  och  därför  finns inga skäl att\r\navvakta vidare. Riksdagen bör besluta om en regel om\r\ngrupptalan   enligt   den   ovannämnda  utredningens\r\nförslag (yrk. 3).\r\n\r\nÄven Centerpartiet vill enligt  kommittémotion  A366\r\ninföra regler om grupptalan i lönediskrimineringsmål\r\nsom  ett  bland  andra  sätt att stärka de rättsliga\r\ninstrumenten. De rättsfall  som prövats i AD och som\r\nresulterat i att kvinnliga löntagare fått rätt har i\r\nalltför låg grad utvidgats till  att  gälla  alla  i\r\nmotsvarande situation eller yrkesgrupp. Lagstiftning\r\nom   grupptalan   skulle   på  ett  kraftfullt  sätt\r\nförstärka   möjligheten   till   att    generalisera\r\nrättsliga  framgångar  i arbetet för lika lön  (yrk.\r\n8).\r\n\r\nEnligt flerpartimotionen  A317  av  Birgitta Ohlsson\r\nm.fl. (fp, s, v, c, mp) finns det ofta  ett motstånd\r\nmot   att  vara  öppen  med  sin  sexuella  läggning\r\noch/eller  könstillhörighet.  Det  faktum  att många\r\ninte vill röja detta innebär i förlängningen att det\r\nfinns fog för att anta att frekvensen av anmälningar\r\nom  diskriminering  är  låg.  Risken  för  ett stort\r\nmörkertal  är  överhängande. Motionärerna anser  att\r\nanmälarens  identitet  bör  kunna  hållas  hemlig  i\r\nstörsta möjliga utsträckning från det att en anmälan\r\ngörs till dess att utredningen avslutas (yrk. 3).\r\n\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\n\r\nEn  motsvarande   motion   från   Vänsterpartiet  om\r\nrättegångskostnaderna      i      diskrimineringsmål\r\nbehandlades  i  förra årets betänkande  2001/02:AU3.\r\nMotionen  avstyrktes.   Efter   en  redogörelse  för\r\ngällande      regler      om      fördelning      av\r\nrättegångskostnaderna  i  arbetstvister  - dessa ger\r\nett  större utrymme än vanliga rättegångsregler  för\r\natt  göra   undantag  från  principen  att  den  som\r\nförlorat  målet,   \"tappande  part\",  skall  ersätta\r\nmotpartens rättegångskostnader  - uttalade utskottet\r\natt    det    vore   olyckligt   om   reglerna    om\r\nrättegångskostnader    faktiskt    avhöll   enskilda\r\npersoner  från  att  väcka en befogad talan.  Såvitt\r\nutskottet kände till fanns  ingen  närmare belysning\r\nav  denna  fråga, men frågan borde enligt  utskottet\r\nkunna   tas   upp    inom   ramen   för   2002   års\r\ndiskrimineringsutredning.     Utskottet    kan    nu\r\nkonstatera    att   frågan   om   fördelningen    av\r\nrättegångskostnaderna  behandlas  i  betänkandet Ett\r\nutvidgat skydd mot diskriminering (SOU 2002:43), som\r\nberörts ovan. Betänkandet innehåller lagförslag  med\r\ndiskrimineringsförbud    där   vissa   delar   utgör\r\narbetstvister medan andra  delar är vanliga civilmål\r\nsom  skall  behandlas i allmän  domstol.  Utredarens\r\nförslag        innebär        att        motsvarande\r\nrättegångskostnadsregler som i arbetstvisterna skall\r\nkunna  tillämpas   i   de   diskrimineringsmål   som\r\nhandläggs som vanliga civilmål, dvs. den ordning som\r\nVänsterpartiet  är kritiskt mot. Utskottet står fast\r\nvid vad som sades  i  det  tidigare  betänkandet och\r\navstyrker därmed motion Sf336 yrkande 16 (v).\r\n\r\nVad   sedan   gäller   frågan  om  grupptalan   på\r\njämställdhetsområdet  kan utskottet  konstatera  att\r\nfrågan diskuterats i propositionen  med förslag till\r\nlag   om   grupprättegång  (prop.  2001/02:107,   s.\r\n131-133). I  propositionen  redovisar regeringen sin\r\nbedömning att anledningen att  det  förekommer löne-\r\noch  annan  diskriminering  i arbetslivet  endast  i\r\nbegränsad utsträckning kan förklaras  med  bristande\r\nmateriell  lagstiftning. Det förs ett resonemang  om\r\nvarför jämställdhetslagens förbudsregler inte slagit\r\nigenom med full  kraft.  En  orsak  antas  vara  att\r\nförbudet  har  gett  upphov  till processer i endast\r\nrelativt få fall. Det brister enligt propositionen i\r\nregelsystemets kompensatoriska, handlingsdirigerande\r\noch prejudicerande funktioner.  Att  regeringen inte\r\nlägger  fram  något förslag om grupptalan  på  detta\r\nområde  motiveras  bl.a.  med  att  organisationerna\r\nredan  i dag  har  möjlighet  att  enligt  lagen  om\r\nrättegången  i  arbetstvister  föra  talan  för sina\r\nmedlemmars   räkning.   Denna   möjlighet   är  inte\r\nbegränsad till enstaka medlemmar. Organisationen kan\r\nteoretiskt   föra   talan   för  samtliga  medlemmar\r\nsamtidigt. Regeringen anser att  det  finns skäl att\r\navvakta     effekterna    av    de    ändringar    i\r\njämställdhetslagen  som trädde i kraft den 1 januari\r\n2001  innan  frågan om  grupptalan  förs  vidare  på\r\njämställdhetens  område.  Regeringen anför också att\r\nen utvärdering av rättsutvecklingen i övrigt och EG-\r\nrättens  påverkan på jämställdhetsområdet  kan  vara\r\nbefogad. Det  kan  enligt propositionen också finnas\r\nanledning  att  överväga   ett   samlat   grepp   på\r\ngrupptalan   inom  arbetsrättens  område;  då  avses\r\nfrämst    1999   års    diskrimineringslagstiftning.\r\nRegeringen   hänvisar   också   till   att   det   i\r\nutredningsuppdraget        för        2002       års\r\ndiskrimineringsutredning  ingår  att  överväga   hur\r\ndomstolsprocessen    i    diskrimineringsmål   skall\r\nutformas.  Det  framhålls att  eventuella  fortsatta\r\növerväganden bör  ske  i samråd med arbetsmarknadens\r\nparter. Utskottet, som noterar  att  propositionen i\r\nden  här  delen inte föranledde några motioner,  kan\r\nansluta sig  till regeringens bedömningar. Utskottet\r\navstyrker därmed  motionerna  A300 yrkande 3 (v) och\r\nA366 yrkande 8 (c).\r\nNär det slutligen gäller sekretessen i samband med\r\nanmälningar   om   diskriminering   vill   utskottet\r\nframföra följande.\r\nÄven   frågor  om  sekretess  ingår  i  2002   års\r\ndiskrimineringsutredning. Som en del av hur frågorna\r\nom tillsynen  över  lagstiftningen  skall utformas -\r\nhär ingår att överväga och analysera  konsekvenserna\r\nav   en   sammanslagning  av  några  eller  samtliga\r\nombudsmän -  skall  utredningen  även  överväga  hur\r\nsekretesskyddet  skall  utformas  hos  den  eller de\r\nombudsmannainstitutioner   som  föreslås,  både  vad\r\ngäller skaderekvisit och sekretesskyddet  i  övrigt.\r\nUtskottet  kan  i sammanhanget även notera att vissa\r\nändringar i sekretesslagen  kommer att träda i kraft\r\nden 1 mars i år. Sekretessen utvidgas till skydd för\r\nenskildas personliga förhållanden  hos  bl.a.  JämO,\r\nDO,   Handikappombudsmannen  och  HomO.  Sekretessen\r\nskall  gälla   i   ärenden  som  rör  rådgivning  åt\r\nenskilda.\r\nMed hänvisning till vad som nu redovisats avstyrks\r\nmotion A317 yrkande 3 (fp, s, v, c, mp).\r\n\r\n</pre><pre>\r\nReservationer\r\n\r\n\r\n\r\nUtskottets   förslag   till    riksdagsbeslut    och\r\nställningstaganden     har     föranlett    följande\r\nreservationer. I rubriken anges inom parentes vilken\r\npunkt i utskottets förslag till  riksdagsbeslut  som\r\nbehandlas i avsnittet.\r\n\r\n\r\n1. Allmänna frågor om jämställdhet (punkt 2)\r\n(m)\r\n\r\nav  Patrik  Norinder  (m), Henrik Westman (m) och\r\nTobias Billström (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag  under punkt 2 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   framförs   under   Ställningstagande   i\r\nreservation  1.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion\r\n2002/03:A315  yrkande 13 (m) och  avslår  motionerna\r\n2002/03:A215 yrkandena  1  och  2  (s), 2002/03:A241\r\nyrkande 11 (fp) och 2002/03:A242 yrkande 2 (kd).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nModeraternas jämställdhetsideal är frihet  för  alla\r\nindivider.  Kvinnor  likaväl  som  män skall ses som\r\nkapabla att fatta sina egna beslut om  vad  de  vill\r\ngöra  i  livet och möta respekt för sina val även om\r\nde anses okonventionella.  Kvinnor skall inte behöva\r\nkänna  att de måste vara det  ena  eller  det  andra\r\nberoende  på  vad  omvärlden  dikterar.  Frihet  ger\r\njämställdhet för alla.\r\n\r\nJämställdheten  utgår  från  alla  människors lika\r\nvärde  och varje människas respekt för  sin  person,\r\nsina val  och  sina  känslor.  Det  är  en  fråga om\r\nrättvisa  att  ingen skall särbehandlas negativt  på\r\ngrund av sitt kön  eller  av andra orsaker. All form\r\nav    diskriminering   och   generalisering    måste\r\nmotverkas.  Människor  har  rätt  att  betraktas som\r\nindivider  och inte som delar av en viss  grupp  som\r\ngodtyckligt tillskrivs vissa egenskaper.\r\nDen socialdemokratiska  regeringen  tilltror  inte\r\nindividen  förmåga  att  själv fatta beslut och veta\r\nsitt eget bästa. Regeringen  har länge suttit fast i\r\nden sociala ingenjörskonsten.  Man talar i termer av\r\nfördelning  av  makt  och  resurser  och  framhåller\r\nkvinnan som svag för att sedan hävda att bara staten\r\nkan ge henne styrka genom särskilda  åtgärder i form\r\nav  projekt  och  positiv särbehandling.  Ingenstans\r\nfinns beskrivningen  av  den  starka,  självständiga\r\nkvinnan med makt över sin egen situation.  Detta  är\r\nuttryck för en cynisk människosyn.\r\nTrots regeringens hårda profilering av Sverige som\r\nföregångsland  får  landet  internationell kritik på\r\nmånga  punkter. EU-kommissionen  kritiserar  Sverige\r\nför den  könssegregerade arbetsmarknaden. FN påtalar\r\nallvarliga     brister     särskilt    vad    gäller\r\nlöneskillnader och bristande kvinnlig representation\r\ninom   privat   sektor,   på   universiteten,   inom\r\nutrikesförvaltningen och i domstolsväsendet.\r\nEn modern jämställdhetspolitik  förutsätter enligt\r\nvår  uppfattning  att  både  kvinnor  och   män   är\r\nsjälvständiga.   Den  kanske  viktigaste  formen  av\r\noberoende  är  att  kunna  leva  på  sin  lön.  Utan\r\nekonomiskt  oberoende   kan   man   inte  uppnå  ett\r\njämställt  samhälle. Med ekonomiskt oberoende  menar\r\nvi oberoende från staten eller maken eller oberoende\r\nfrån andra yttre förhållanden som traditionellt sett\r\nbeslutat   över   enskilda   människors   ekonomiska\r\nsituation.\r\nKvinnornas arbetsmarknad är i hög grad reglerad av\r\npolitiker.  Mer  än  hälften  av  kvinnorna,  53  %,\r\narbetar inom  den offentliga sektorn medan bara 20 %\r\nav männen gör det.  Kvinnorna  blir  hänvisade  till\r\nstaten    eller    kommunerna    som   arbetsgivare.\r\nGenomsnittslönen är låg och anspänningen  i  arbetet\r\nhög.   Lönerna  är  dessutom  lägre  än  de  manliga\r\nkollegernas och lönegapet har vidgats ytterligare.\r\nUtredningar  visar  att  kvinnornas löner inte rör\r\nsig upp mot männens nivåer trots  att  de nått samma\r\nutbildningsnivå    som   männen   och   fått   samma\r\narbetslivserfarenhet. Sverige är inte längre Europas\r\nmest jämställda land  när  det gäller löner. Sverige\r\ntillhör dessutom det fåtal länder  där  skillnaderna\r\nökar.  En viktig anledning till löneskillnaderna  är\r\nden  könssegregerade  arbetsmarknaden.  Kvinnor  som\r\narbetar  inom  vården,  undervisningen  och omsorgen\r\nlyder  under  offentliga  monopol. Så länge  kvinnor\r\nbinds i låglöneyrken utan egentlig kontroll över sin\r\narbetssituation  eller  valmöjlighet   mellan  olika\r\narbetsgivare kommer de aldrig att vara jämställda.\r\nUtbyggnaden   av   den   offentliga  sektorn   har\r\nmotiverats med att kvinnor skulle  få  möjlighet att\r\nha  både  arbete  och familj utan att behöva  välja.\r\nDetta innebär i praktiken  dels att det har lagts en\r\ndubbel börda på många kvinnor, dels att det indirekt\r\nsägs  att  kvinnor  inte  klarar  sig  på  en  öppen\r\narbetsmarknad.  Kvinnor  stressar   och  får  dåligt\r\nsamvete.   Särskilt   påtagliga  är  problemen   för\r\nensamstående mammor. Att de svenska kvinnorna väljer\r\natt kombinera barn och  arbete  har  också lett till\r\natt   kvinnor   i   barnafödande  ålder  har  blivit\r\noattraktiva på arbetsmarknaden  och fått svårare att\r\nhävda sig. En politik som tvingar  kvinnor  att vara\r\nyrkesarbetande föräldrar med barnen på dagis är lika\r\nfelkonstruerad som en politik där kvinnor skall \"stå\r\nvid spisen och föda barn\".\r\nVi   vänder  oss  mot  att  man  använder  sig  av\r\nkvotering  och  positiv  särbehandling  även  om  vi\r\nnaturligtvis  är  medvetna  om att detta under vissa\r\nförutsättningar  är  möjligt enligt  lagstiftningen.\r\nNär en kvinna kvoteras  in  bara  därför  att hon är\r\nkvinna  begås  samma  fel som när en man får arbetet\r\nbara därför att han är  man. En orättvisa ersätts av\r\nen  annan  och  segregeringen   består.   Matematisk\r\nomfördelning  är  inte rättvisa och leder inte  till\r\nverklig jämställdhet.  Samtidigt  är  det ett faktum\r\natt     där    kvotering    tillämpas    är    också\r\nkönsfördelningen  matematiskt  korrekt,  men  där så\r\ninte  sker är det ojämnt mellan kvinnor och män.  FN\r\nhar som  nämnts  kritiserat  Sverige  för den ojämna\r\nkönsfördelningen inom statlig förvaltning. Samtidigt\r\nkommer  rapporter  om  att  löneskillnaderna  mellan\r\nkvinnor  och  män ökat kraftigt  inom  de  delar  av\r\nRegeringskansliet   där   jämställdhetsministern  är\r\neller har varit verksam.\r\nPolitiken  skall  inte  skapa  levnadsmönster  för\r\nnågon   enda   individ.  Vi  moderater   anser   att\r\npolitikens  uppgift   i   stället   är   att   skapa\r\nmöjligheter  för det fria valet. Attitydförändringar\r\nkräver synliggörande  av  kvinnor  och goda exempel,\r\ninte   kvotering.   Vi   förordar   att   regeringen\r\ntillsätter  en  utredning om effekterna av den  egna\r\narbetsplanen för  jämställdhet  inom  den offentliga\r\nförvaltningen.\r\nVad vi här anfört bör ges regeringen  till  känna.\r\nDet  innebär  att vi tillstyrker motion A315 yrkande\r\n13 (m) samtidigt som motionerna A215 yrkandena 1 och\r\n2 (s), A241 yrkande  11 (fp) och A242 yrkande 2 (kd)\r\navstyrks.\r\n\r\n2. Allmänna frågor om jämställdhet (punkt 2)\r\n(fp)\r\n\r\nav Erik Ullenhag (fp) och Tina Acketoft (fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets  förslag under punkt 2 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   framförs   under   Ställningstagande   i\r\nreservation  2.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion\r\n2002/03:A241 yrkande 11 (fp)  samt avslår motionerna\r\n2002/03:A215  yrkandena  1 och 2  (s),  2002/03:A242\r\nyrkande 2 (kd) och 2002/03:A315 yrkande 13 (m).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi i Folkpartiet anser att det fortfarande är mycket\r\nlång  väg  att  gå  innan vi får  något  som  liknar\r\njämställdhet   i   näringslivet.    Få   kvinnor   i\r\nmaktpositioner ger sämre villkor för kvinnor och för\r\nde män som inte heller passar in i den  norm  som de\r\ntilldelats  i  kraft  av  sitt  kön.  Den  bristande\r\njämställdheten i bolagsstyrelserna är också  ett hot\r\nmot svensk konkurrenskraft. Det är enligt vår mening\r\nett  oförsvarligt slöseri med intellektuellt kapital\r\natt de  personer som skall fatta strategiskt viktiga\r\nbeslut bara  rekryteras ur den halva av befolkningen\r\nsom är män. Eftersom  näringslivet och fackförbunden\r\nbevisligen inte lyckats  lösa  dilemmat  är det dags\r\natt  använda politiken och skapa nya strukturer  för\r\natt ta  oss  in i det moderna samhället och utveckla\r\ndet svenska näringslivet.\r\n\r\nNäringslivet  kan  bli  mer  jämställt  med  aktiv\r\nopinionsbildning,  med krav på att större företag  i\r\nårsredovisningen      presenterar      den      egna\r\njämställdhetssituationen   och   genom   att  införa\r\njämställdhetsmärkning.\r\nUnder flera decennier har det talats om  problemet\r\natt   så   få   kvinnor   finns   representerade   i\r\nbörsbolagsstyrelser.  Utredningar  har lagts på hög,\r\nmen   konkreta   åtgärdsförslag  och  resultat   har\r\nuteblivit. Vi i Folkpartiet  kommer  därför  att  ta\r\ninitiativ   till  en  aktiv  opinionsbildning  kring\r\nvikten av mångfald  inom ledarskapskulturen. Vi vill\r\nha  ett utökat samarbete  med  börsbolag  och  andra\r\nberörda  organisationer  och  representanter för att\r\nhitta lösningar på problemet. Vi tänker också belysa\r\ndagens  situation  inom  näringslivet   genom  olika\r\naktiviteter   för   att   på   det   sättet  få  upp\r\nallmänhetens  medvetenhet om den skeva  situationen.\r\nEtt  exempel är  ett  projekt  inom  Studieförbundet\r\nNäringsliv  och  Samhälle som har till syfte att öka\r\nandelen kvinnor på ledande poster. Det handlar bl.a.\r\nom att arbeta för  att  chefsutvecklingsprogram  och\r\nrekryteringsprocesser   utvecklas  så  att  kvinnors\r\nbehov särskilt lyfts fram.  Kvinnliga kandidater bör\r\nmålmedvetet  övervägas  för  styrelseposter.   Målet\r\nskall vara att avsevärt öka kvinnorepresentationen.\r\nVad  som  här  har anförts bör ges regeringen till\r\nkänna.\r\nDet anförda innebär  att  motion  A241  yrkande 11\r\n(fp)   tillstyrks   samtidigt  som  motionerna  A215\r\nyrkandena 1 och 2 (s),  A242 yrkande 2 (kd) och A315\r\nyrkande 13 (m) avstyrks.\r\n\r\n3. Allmänna frågor om jämställdhet (punkt 2)\r\n(kd)\r\n\r\nav Maria Larsson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 2 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   framförs   under   Ställningstagande   i\r\nreservation  3.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion\r\n2002/03:A242  yrkande 2 (kd) och  avslår  motionerna\r\n2002/03:A215 yrkandena  1  och  2  (s), 2002/03:A241\r\nyrkande 11 (fp) samt 2002/03:A315 yrkande 13 (m).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEnligt     Kristdemokraternas     uppfattning     är\r\njämställdhet en fråga om demokrati.  Kvinnor och män\r\nskall  ha  samma  rättigheter  och  möjligheter  att\r\npåverka och delta i samhällsutvecklingen.  Därför är\r\ndet viktigt att män och kvinnor finns representerade\r\ni   någorlunda   lika   delar   i   alla  beslutande\r\nförsamlingar. I Sverige kan vi glädjas över världens\r\nmest  jämställda parlament med 45,3 %  kvinnor.  Men\r\nfortfarande  är  männen  i  klar  majoritet  i många\r\nbeslutande  församlingar. Forskningen visar att  den\r\nerfarenhet som  mannen  respektive kvinnan har också\r\ninverkar   på  de  politiska   besluten.   En   jämn\r\nrepresentation  är  alltså  ett  viktigt mål för att\r\nskapa   förutsättningar   för   bättre  beslut   som\r\ninnefattar   både   mäns  och  kvinnors   kompetens,\r\nperspektiv och prioriteringar.\r\n\r\nDet är glädjande att kvinnorepresentationen ökat i\r\nde politiska församlingarna. Alla partier har ansvar\r\nför att den utvecklingen  fortsätter. Alla politiska\r\npartier har en skyldighet att lyfta fram kvinnor för\r\natt kunna uppnå en ökad jämställdhet.  Det  är också\r\nviktigt  att  den politiska ledningen i ett land  är\r\nett föredöme i  jämställdhetsfrågor;  handling måste\r\növerensstämma   med   ord,  i  annat  fall  förlorar\r\npolitiken och politikerna i trovärdighet.\r\nJämställdhetsministern       kritiserar       ofta\r\nnäringslivet  för  att  det  finns för få kvinnor på\r\nbeslutande  poster. Det gör det  extra  viktigt  att\r\nregeringen månar  om  måluppfyllelse  för  egen del.\r\nEnligt    statistik   som   Jämställdhetsrådet   för\r\ntransporter  och  IT  tagit  fram är ledningarna för\r\nBanverket,         Vägverket,        Sjöfartsverket,\r\nLuftfartsverket och länstrafikens huvudmän bedövande\r\növerrepresenterade av  män, detta trots att det inom\r\ntransportsektorn fattas beslut som berör stora delar\r\nav samhällsplaneringen.  Detta  är ett underbetyg åt\r\nett demokratiskt land med en regering  som  har ökad\r\njämställdhet  som  ett högt prioriterat mål och  som\r\nframhåller  Sverige  som  världens  mest  jämställda\r\nland.  Även  vid tillsättning  av  ambassadörer  har\r\nregeringen  valt   att   inte   tillämpa  sina  egna\r\ndoktriner. Av de 90 ambassadörer som är stationerade\r\nruntom   i   världen  är  endast  18  kvinnor.   När\r\nregeringen kritiserades  för att endast ett fåtal av\r\nnyutnämnda   ambassadörer   var   kvinnor,   svarade\r\nutrikesminister  Anna  Lindh  att   det  inte  fanns\r\ntillräckligt  många  kompetenta  kvinnor  att  utse.\r\nDetta   är  ett  skamligt  underkännande   av   alla\r\nvälmeriterade kvinnor.\r\nKristdemokraterna vill även peka på den kritik som\r\nFN riktat  mot Sverige bl.a. för att det finns så få\r\nkvinnor på höga  poster  såväl  inom  offentlig  som\r\nprivat sektor. Faktorer som hämmar kvinnor att ta på\r\nsig  ledningsansvar  bör  kartläggas  för  att kunna\r\nelimineras. Regeringen bör ges i uppdrag att göra en\r\nsådan kartläggning.\r\nVad  som  här har anförts bör ges regeringen  till\r\nkänna. Det innebär  att  motion  A242 yrkande 2 (kd)\r\ntillstyrks samtidigt som motionerna A215 yrkandena 1\r\noch 2 (s), A241 yrkande 11 (fp) samt A315 yrkande 13\r\n(m) avstyrks.\r\n\r\n4. Analys av skillnader i uttag av\r\nföräldraledighet (punkt 5) (kd)\r\n\r\nav Maria Larsson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 5 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   framförs   under   Ställningstagande   i\r\nreservation  4.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion\r\n2002/03:A242 yrkandena 14 och 26 (kd).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nAtt det föds få barn i Sverige är en varningssignal,\r\näven om det är glädjande att  siffrorna  vänt  uppåt\r\nunder   senare   tid.  Kristdemokraterna  menar  att\r\npolitiker,    arbetsgivare     och    fackföreningar\r\ntillsammans  måste arbeta fram former  för  ett  mer\r\nbarnvänligt arbetsliv. Utgångspunkten skall vara att\r\nförbättra  situationen   för   barnen   och   minska\r\nföräldrarnas  stress. En generös föräldraförsäkring,\r\nmöjlighet till  föräldraledigt  i  minst  tre år med\r\nbarnomsorgskonto och tillgång till god barnomsorg av\r\nolika   slag,  som  kan  väljas  efter  barnets  och\r\nföräldrarnas   önskemål,   är   viktiga  inslag  för\r\nkombinationen föräldraskap/arbetsliv.\r\n\r\nVi  kristdemokrater  anser att regeringen  bör  ta\r\ninitiativ  till  en  nationell   kampanj   för   ett\r\nbarnvänligt  arbetsliv  som  inledning  till ett mer\r\nlångsiktigt   arbete.   Som  arbetsgivare  bör   den\r\noffentliga sektorn vara ett  gott  föredöme  och  gå\r\nföre  i  arbetet att på olika sätt uppmuntra manliga\r\nanställda   att   ta   ledigt  med  sina  barn.  Det\r\nförbättrar  också  på  sikt  kvinnors  ställning  på\r\narbetsmarknaden om vård  av barn verkligen blir båda\r\nföräldrarnas självklara val.  Stat  och  kommun  bör\r\ntillsammans   med   näringslivet   och  de  fackliga\r\norganisationerna  ta  sin opinionsbildande  roll  på\r\nallvar   för   att   kraftfullt   förändra   andelen\r\nföräldralediga pappor och synen på föräldraledighet.\r\nMånga upplever i dag  att  om man skaffar sig barn\r\nså  kan  det utgöra ett alltför  starkt  hinder  för\r\nkarriär och  självförverkligande.  Detta  kan  också\r\nvara  en förklaringsfaktor till de låga födelsetalen\r\noch till  att  kvinnor  väntar längre med att skaffa\r\nbarn. Många unga kvinnor  är  positiva till jobb och\r\nkarriär och skjuter familjebildandet framför sig.\r\nEn  undersökning från Jusek om  \"Karriär  på  lika\r\nvillkor\"  visar  att  dessa förhållanden och synsätt\r\näven återspeglas i arbetslivet. Kvinnor tvingas ofta\r\nvälja  mellan familj och  att  bli  chef.  Bland  de\r\nkvinnor  på chefsbefattning som deltog i studien var\r\n29 % barnlösa. Motsvarande siffra bland män är 14 %.\r\nDet är också  dubbelt  så vanligt att manliga chefer\r\nhar tre barn eller fler. Var tredje kvinna ansåg att\r\nhon missat en lönehöjning  eller  en befordran under\r\nsin  föräldraledighet.  Bland männen  som  tagit  ut\r\nföräldraledighet var det  endast  var  tjugonde  som\r\nansåg     att     det     påverkat    lönen    eller\r\nbefordringschanserna i negativ riktning.\r\nDen stora skillnaden mellan  män  och  kvinnor  är\r\nuttaget  av  föräldraledighet.  44  % av männen hade\r\ninte  tagit ut någon föräldraledighet  alls  jämfört\r\nmed 15  %  av kvinnorna. Bland cheferna hade 48 % av\r\nmännen inte  ens  tagit  ut pappamånaden. 33 % av de\r\nkvinnliga  cheferna  hade  tagit  ut  huvuddelen  av\r\ndagarna för vård av sjukt barn  jämfört  med  4 % av\r\nderas  manliga kolleger. I undersökningen drar Jusek\r\nden slutsatsen  att  uttaget av föräldraledighet och\r\nansvaret för barnen är  av  avgörande  betydelse för\r\nkarriärutvecklingen och en förklaring till  de stora\r\nlöneskillnaderna mellan kvinnor och män.\r\nUndersökningar  visar  att många mammor och pappor\r\nskulle vilja ägna mer tid åt barnen främst när de är\r\nsmå.  Det  är samhällets uppgift  att  stödja  deras\r\nmöjligheter till detta. En jämnare fördelning mellan\r\nförvärvsarbete och vård av barn skulle medföra många\r\npositiva    effekter    när    det    gäller    ökad\r\nfamiljestabilitet,  jämställdhet  och inte minst när\r\ndet  gäller  förbättrad  kontakt mellan  pappor  och\r\nbarn.\r\nRFV:s    statistik    visar   att    uttaget    av\r\nföräldraledighet  varierar  över  landet.  Pappor  i\r\nstorstäderna är sämst  medan  papporna i Laxå kommun\r\ntar mest föräldraledigt. För barnets  utveckling  är\r\ndet  viktigt  att  stimulera pappan att ta ut mer av\r\nföräldraledigheten.   Det  är  dock  självklart  att\r\nmamman och pappan själva  skall  besluta  om vem som\r\nskall vara barnledig under vilken period.\r\nMålet måste vara att pappor skall vilja och  välja\r\natt  vara  hemma  med  sina  barn, inte att de skall\r\ntvingas  till  att  ta  ut tiden.  Kristdemokraterna\r\nanser  att  studier  bör  göras  av  det  varierande\r\nuttaget  av  pappaledighet  över   landet   för  att\r\nidentifiera   stimulerande  faktorer  för  ett  ökat\r\nuttag.\r\nVad som här har  anförts  bör  ges regeringen till\r\nkänna. Det innebär att motion A242  yrkandena 14 och\r\n26 (kd) tillstyrks.\r\n\r\n5.     Allmänt om jämställda löner och\r\nlönediskriminering (punkt 7) (kd, c)\r\n\r\nav Claes Västerteg (c) och Maria Larsson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under  punkt 7 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   framförs   under   Ställningstagande   i\r\nreservation 5. Riksdagen bifaller  därmed motionerna\r\n2002/03:A242   yrkande  20  (kd)  samt  2002/03:A366\r\nyrkandena  10  och  11  (c)  och  avslår  motionerna\r\n2002/03:A215 yrkande  3  (s), 2002/03:A241 yrkande 9\r\n(fp), 2002/03:A275 (s) och  2002/03:A365 yrkande 1 i\r\ndenna del (v).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nTrots    att   Sverige   kommit   långt    i    sitt\r\njämställdhetsarbete  så  har  man  inte  kommit till\r\nrätta   med  löneklyftan  mellan  kvinnor  och  män.\r\nInkomsterna fördelar sig mycket olika mellan man och\r\nkvinna och  skillnaderna bara ökar ju längre tid man\r\narbetat. Fortfarande  tjänar  kvinnor 18 % mindre än\r\nmän. Arbetet för ökad jämställdhet  i lönesättningen\r\nvisar   inte  på  några  entydiga  framgångar,   och\r\nlönegapet tycks inte minska.\r\n\r\nAtt åstadkomma  rättvisa  löner mellan kvinnor och\r\nmän  är  enligt  vår uppfattning  en  nyckelfråga  i\r\narbetet för att förbättra jämställdheten.\r\nOrsakerna till att  kvinnor  i  genomsnitt  tjänar\r\nmindre  än  män är komplexa där, förutom värderingar\r\noch   individuella    prestationer,   faktorer   som\r\narbetstid, utbildning,  yrkesval  och  position samt\r\narbetsmarknad  spelar en stor roll. Men även  rensat\r\npå dessa faktorer,  som  i  sig återspeglar en djup,\r\nstrukturell       ojämlikhet,      kvarstår       en\r\nlönediskriminering på uppemot 8 %.\r\nDen segregerade arbetsmarknaden bidrar ytterligare\r\ntill löneklyftan. De genomsnittliga löneskillnaderna\r\när större mellan män  och kvinnor i offentlig sektor\r\njämfört med privat. Kvinnor  söker sig ofta till ett\r\nbegränsat  antal  yrken  och  arbetsplatser,  vilket\r\nleder  till  ett  utbudsöverskott  som  pressar  ned\r\nlönen. Detta har hittills  särskilt  gällt  vård och\r\nomsorg.  Dessutom  finns  där nästan bara en köpare,\r\nnämligen den offentliga sektorn. Bemanningsföretagen\r\nhar förändrat situationen något.  Det  är av största\r\nvikt  att de offentliga monopolen bryts upp  så  att\r\nvård- och  omsorgssektorn  därigenom  kan  utvecklas\r\nbättre.  Med  en  större konkurrens inom vårdsektorn\r\nskapas alternativa  arbetsmarknader  för personalen,\r\nmestadels  kvinnor,  och  en rättvisare lönesättning\r\nkan  på  det  sättet komma till  stånd.  Tyvärr  har\r\nregeringen återkommande  försvårat  möjligheten  för\r\ndenna konkurrens. Flera steg krävs nu för att bredda\r\nkvinnors  arbetsmarknad  så att de i större grad kan\r\nvälja mellan privat och offentlig arbetsgivare.\r\n\r\nDet  faktum  att  personalen   inom  den  offentliga\r\nsektorn  är  hårt  ansatt  av  besparingar  gör  att\r\nattityden   gentemot   dessa   yrken  försämras.   I\r\nförlängningen   försvårar   detta   rekrytering   av\r\npersonal ytterligare. Det är därför angeläget att de\r\ns.k.   mjuka  yrkena  uppvärderas  på  den   svenska\r\narbetsmarknaden  för  att  säkra den välfärd vi alla\r\neftersträvar. Regeringen bör  utforma  en långsiktig\r\nplan för att uppvärdera kvinnodominerade yrken.\r\n\r\nDet  är  alltså  av  största  vikt  att  undanröja\r\nosakligt  motiverade  löneskillnader.  Detta  är  en\r\ngrannlaga     uppgift    med    högsta    prioritet.\r\nArbetsvärdering  är  en  metodik där arbetsuppgifter\r\njämförs.  JämO  bör  ges  i förnyad  uppgift  att  i\r\nsamarbete  med  arbetsmarknadens  parter  hitta  ett\r\naccepterat         och        väl         fungerande\r\narbetsvärderingsinstrument som kan ge vägledning för\r\nså  objektiva  värderingar   som  möjligt,  även  om\r\nfullständig  objektivitet naturligtvis  aldrig  helt\r\ngår att uppnå.\r\nArbetsdomstolens  domar visar att hittills prövade\r\narbetsvärderingsinstrument  varit otillräckliga. Det\r\när  av  största  vikt  att  arbetsmarknadens  parter\r\ninvolveras  i det fortsatta arbetet  med  att  finna\r\nredskap för att undanröja lönediskriminering.\r\nVad som här  har  anförts  bör ges regeringen till\r\nkänna. Det innebär att motionerna  A242  yrkande  20\r\n(kd)  samt  A366  yrkandena 10 och 11 (c) tillstyrks\r\nsamtidigt som motionerna  A215  yrkande  3 (s), A241\r\nyrkande 9 (fp), A275 (s) och A365 yrkande  1 i denna\r\ndel (v) avstyrks.\r\n\r\n6. Allmänt om jämställda löner och\r\nlönediskriminering (punkt 7) (fp)\r\n\r\nav Erik Ullenhag (fp) och Tina Acketoft (fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt  7 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   framförs   under   Ställningstagande   i\r\nreservation  6.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion\r\n2002/03:A241  yrkande  9  (fp) och avslår motionerna\r\n2002/03:A215 yrkande 3 (s),  2002/03:A242 yrkande 20\r\n(kd),  2002/03:A275 (s), 2002/03:A365  yrkande  1  i\r\ndenna del  (v) samt 2002/03:A366 yrkandena 10 och 11\r\n(c).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEnligt Folkpartiets  uppfattning  är  lönefrågan  en\r\nhuvudfråga  för jämställdheten. Löneskillnaderna har\r\ninte minskat.  Två centrala förändringar måste ske -\r\nfler kvinnor på  ledande  befattningar och en allmän\r\npress uppåt på lönerna i de  kvinnodominerade yrkena\r\ninom skola, vård och omsorg. Den stora kraften måste\r\nsättas  in i bekämpandet av de  mönster  som  skapar\r\nsegregationen på arbetsmarknaden.\r\n\r\nEn betydande del av löneskillnaderna kan förklaras\r\nsakligt av att kvinnorna arbetar färre timmar än vad\r\nmän gör.  Men det faktum att kvinnor i högre grad än\r\nmän väljer  att  arbeta mindre än heltid är ofta ett\r\nuttryck för att traditionella könsroller lever kvar.\r\nDen offentliga sektorn  har alltför ofta organiserat\r\narbetet  efter  tankemönstret   att  personalen  har\r\nhuvudansvaret    för   hem   och   barn   och    att\r\nförvärvsarbetet  måste  anpassas  efter  detta.  Det\r\nfrämsta sättet att  tvinga  fram förändringar är att\r\nverksamheterna inom kommuner  och  landsting utsätts\r\nför konkurrens.\r\nDe många kvinnor som arbetar inom  den  offentliga\r\nsektorn ser till att välfärden fungerar, men  de får\r\nlångt  ifrån  den  lön  de  förtjänar. Den stelbenta\r\nstrukturen håller lönerna nere. De orättvisa lönerna\r\nfår livslånga konsekvenser för  kvinnorna  i form av\r\nminskat  utrymme  för sparande, för möjligheten  att\r\näga bostaden och för  möjligheten  att  få krediter,\r\nvilket slutligen påverkar pensionerna negativt.\r\nFler  alternativ  inom den offentliga sektorn  gör\r\ndet möjligt för kvinnor att byta arbetsplats och att\r\nstarta eget i kvinnodominerade branscher. Med mer än\r\nen arbetsgivare ökar också möjligheterna att påverka\r\narbetstid,  arbetsvillkor   och   lön.   Att   bryta\r\nmonopolen   handlar   om   att   ifrågasätta   gamla\r\nsocialistiska  påståenden  om att det inte får \"löna\r\nsig\" att vårda andra. Detta  synsätt  leder till att\r\nstora  yrkesgrupper,  t.ex. sjuksköterskor,  berövas\r\nmöjligheten att välja arbetsgivare,  att  konkurrera\r\nmed  sin  specialistkompetens  eller att tillsammans\r\nmed  kolleger  starta  egen  verksamhet  på  vettiga\r\nekonomiska   villkor.   Genom   konkurrens    mellan\r\narbetsgivarna  kan  lönenivåerna  höjas,  vilket kan\r\nillustreras  med  sjuksköterskornas  situation.  När\r\nkommuner  och  landsting  anlitade bemanningsföretag\r\nbörjade lönenivåerna att stiga.\r\nStrategin   för   att   bekämpa    de    orättvisa\r\nlöneskillnaderna  mellan kvinnor och män bör  enligt\r\nvår uppfattning bygga på tre fundament.\r\nKönssegregeringen   måste   brytas,  de  kvinnliga\r\nyrkenas status måste höjas och  lönediskrimineringen\r\nmåste övervinnas. Det behövs ändamålsenliga  metoder\r\nsåsom   lönestatistik   och   bättre  och  tydligare\r\nmodeller  för  arbetsvärdering. På  det  sättet  kan\r\ndiskriminerande  löneskillnader  göras  synliga. Att\r\nföra talan i domstol kan vara ett värdefullt verktyg\r\ni ett enskilt fall, men hittills har det  inte  gett\r\nnågra  imponerande  resultat för lönesituationen. Vi\r\nanser därför att jämställdhetslagen bör ses över.\r\nFler kvinnor måste  bli  chefer.  Ett medvetet och\r\ngenomtänkt arbete för att rekrytera chefer inom både\r\nden   privata   och   offentliga   sektorn   är   en\r\nnyckelfaktor för att minska löneskillnaderna.\r\nVad  som  här  har anförts bör ges regeringen till\r\nkänna. Det innebär  att  motion  A241 yrkande 9 (fp)\r\ntillstyrks samtidigt som motionerna  A215  yrkande 3\r\n(s), A242 yrkande 20 (kd), A275 (s), A365 yrkande  1\r\ni  denna  del  (v)  och A366 yrkandena 10 och 11 (c)\r\navstyrks.\r\n\r\n7. Jämställdhetslagen m.m. (punkt 8) (kd)\r\n\r\nav Maria Larsson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att utskottets förslag under punkt 8 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   framförs   under   Ställningstagande   i\r\nreservation  7.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion\r\n2002/03:A242 yrkandena 13 och 15 (kd).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nSedan  1992  har arbetsgivare  haft  skyldighet  att\r\nupprätta    en    årlig     jämställdhetsplan    med\r\nlönekartläggning. Enligt de lagändringar  som trädde\r\ni kraft den 1 januari 2001 skall planen kompletteras\r\nmed en analys av löneskillnader och en handlingsplan\r\nför   att   komma   till   rätta   med  de  osakliga\r\nlöneskillnaderna.   Kristdemokraterna    ansåg   att\r\nförsöksverksamhet   först  skulle  genomföras   inom\r\noffentlig  sektor  för   att  påvisa  att  en  sådan\r\nlagstiftning    inte    bara    skulle     bli    en\r\nskrivbordsprodukt med ökad administrativ börda.  Det\r\nhar dessvärre visat sig att endast knappt 25 % av de\r\nprivata  företagen  med  mer  än 10 anställda har en\r\njämställdhetsplan, vilket varit  en skyldighet sedan\r\ntio   år   tillbaka.   Inom   offentlig  sektor   är\r\nmotsvarande  siffra  75  %.  Ändå  är  det  där  som\r\nlöneskillnaderna är störst mellan kvinnor och män.\r\n\r\nKristdemokraterna  menar  att  det i  första  hand\r\nåligger     arbetsmarknadens     parter    att     i\r\nlöneförhandlingar och genom kollektivavtal  särskilt\r\nbeakta  likalöneprincipen  för  lika  och likvärdigt\r\narbete.  Att  lagstiftning  genomförts  betyder  att\r\nparterna inte tagit sitt ansvar för att motverka  de\r\nosakliga  löneskillnaderna.  Hos  parterna ligger de\r\nstörsta   möjligheterna   att  utjämna  orättfärdiga\r\nlöneskillnader. Ansvaret vilar på såväl arbetsgivare\r\nsom  arbetstagarorganisationer   att   se  till  att\r\njämställdhetsplanerna blir verkningsfulla instrument\r\ni   verksamheten.   Kristdemokraterna   anser    att\r\njämställdhetsplanens   betydelse   och   funktion  i\r\narbetet    för    jämställdhet    bör    utvärderas.\r\nLagstiftningens  roll  kontra eldsjälarnas betydelse\r\nför framgång bör särskilt belysas.\r\n5  §  jämställdhetslagen  anger  att  arbetsgivare\r\nskall uppmuntra föräldraledighet och underlätta den.\r\nDetta  är   en   generell   bestämmelse   och  några\r\nsanktionsmöjligheter   finns   inte.  Prejudicerande\r\ndomar saknas, varför lagen blir tämligen uddlös. Ett\r\nenda fall har drivits av JämO, där  en  kvinna ansåg\r\nsig  ha blivit av med utlovat jobb då hon  berättade\r\natt hon  var  gravid.  Domen  blev  inte fällande då\r\ninget skriftligt dokument kunde styrka  att  kvinnan\r\nverkligen varit lovad anställning. Kristdemokraterna\r\nmenar  att  lagen måste skärpas så att den blir  ett\r\nanvändbart skydd  för  kvinnor  och  män  som  under\r\nföräldraledighet   blir   diskriminerade   i   något\r\navseende.  Regeringen  bör  snarast  återkomma  till\r\nriksdagen med ett lagförslag.\r\nVad  som  här  har anförts bör ges regeringen till\r\nkänna. Det innebär  att motion A242 yrkandena 13 och\r\n15 (kd) tillstyrks.\r\n\r\n8. Skadestånd i jämställdhetsmål (punkt 10)\r\n(fp, c)\r\n\r\nav Erik Ullenhag (fp),  Tina  Acketoft  (fp)  och\r\nClaes Västerteg (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 10 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   framförs   under   Ställningstagande   i\r\nreservation  8.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion\r\n2002/03:A366 yrkande 9 (c).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi  vill  ha  ett antal skärpningar i lagstiftningen\r\nför  att  samhället   mer   kraftfullt  skall  kunna\r\nmotverka lönediskriminering.  En  sådan skärpning är\r\natt      höja      skadeståndsbeloppen.     Eftersom\r\nskadeståndsbeloppen i svensk rättspraxis är relativt\r\nblygsamma,  lönar  det  sig  för  arbetsgivaren  att\r\nfortsätta lönediskriminera. Även om talan väcks i en\r\ndel tvister tjänar arbetsgivarna  mycket  mer på att\r\nbetala  för  låga löner till tusentals anställda  än\r\nvad de enstaka  skadestånden  kostar.  Därför behövs\r\ndet     ny     lagstiftning     som    medför    att\r\nskadeståndsbeloppen i jämställdhetsmål  höjs rejält.\r\nI    kombination   med   grupptalan   skulle   höjda\r\nskadeståndsbelopp  kunna  skapa ett verksamt hot mot\r\narbetsgivare  som  inte  tar  jämställdhetslagen  på\r\nallvar.\r\n\r\nMed hänsyn till det anförda anser vi att riksdagen\r\nmed  anledning  av  motion A366 yrkande  9  (c)  bör\r\ntillkännage för regeringen som sin mening vad vi har\r\nanfört    om   att   höja   skadeståndsbeloppen    i\r\njämställdhetsmål.\r\n\r\n9. Jämställdhetsmärkning (punkt 12) (fp)\r\n\r\nav Erik Ullenhag (fp) och Tina Acketoft (fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 12 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   framförs   under   Ställningstagande   i\r\nreservation  9.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion\r\n2002/03:A241 yrkande  13 (fp) samt avslår motionerna\r\n2002/03:A237 (mp) och 2002/03:A242 yrkande 22 (kd).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nFolkpartiet  anser  att man  måste  använda  sig  av\r\npolitiken för att skapa  nya strukturer och utveckla\r\ndet  svenska  näringslivet.   En   del  i  detta  är\r\njämställdhetsmärkning  av  produkter  och  tjänster.\r\nAktiva  konsumenter  kan påverka mer kraftfullt  och\r\nmed  färre  oönskade bieffekter  än  vad  lagar  och\r\nregler någonsin  kan  göra.  Detta  visar inte minst\r\nerfarenheterna  av  miljömärkning. FRIJA-utredningen\r\n(SOU   2002:30)   har   föreslagit    modeller   för\r\njämställdhetsmärkning och certifiering av produkter,\r\ntjänster och organisationer. Folkpartiet är positivt\r\ntill denna princip.\r\n\r\nVad  som  här har anförts bör ges regeringen  till\r\nkänna. Det innebär  att  motion A241 yrkande 13 (fp)\r\ntillstyrks samtidigt som motionerna  A237  (mp)  och\r\nA242  yrkande 22 (kd) avstyrks i den mån de inte får\r\nanses tillgodosedda med vad som anförts.\r\n\r\n10.    Jämställdhetsmärkning (punkt 12) (mp)\r\n\r\nav Ulf Holm (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser  att  utskottets  förslag  under  punkt 12\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   framförs   under   Ställningstagande   i\r\nreservation  10.  Riksdagen  bifaller  därmed motion\r\n2002/03:A237    (mp)    samt    avslår    motionerna\r\n2002/03:A241   yrkande   13  (fp)  och  2002/03:A242\r\nyrkande 22 (kd).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nKvalitets- och miljöcertifiering  har  fungerat  och\r\ngivit  goda resultat. Fler och fler företag anpassar\r\nsin produktion  för  kvalitetsmärkning  eftersom det\r\nvisar  sig  att  det  där finns en vinst att  hämta.\r\nForskning har visat att  kvinnor  och  män  ofta har\r\nolika  sätt  att  tänka,  kommunicera  och analysera\r\nproblem.  Därför blir en arbetsgrupp som  består  av\r\nbåda könen  mer  kreativ  och effektiv. Näringslivet\r\nbör få upp ögonen för att en  jämställd  arbetsplats\r\noch en produktion med jämställdhetshänsyn  ger  goda\r\nvinster  och  att  en jämställdhetsmärkning ger ökad\r\nkvalitet i företaget.\r\n\r\nVi  i  Miljöpartiet   de   gröna   anser  att  det\r\ndelbetänkande som presenterats är ett  första steg i\r\nrätt   riktning.  Vi  anser  dock  att  en  kommande\r\nproposition  även bör innehålla förslag om möjlighet\r\natt jämställdhetsmärka  företag och reklam. Reklamen\r\nomsluter oss dagligen, nästan  varje timme, på olika\r\nsätt genom tidningar, reklampelare  och framför allt\r\ni    våra    TV-kanaler.    Vad   det   gäller   att\r\njämställdhetsmärka   företag  bör   t.ex.   en   bra\r\nföräldrapolicy  kunna vara  ett  krav  för  att  ett\r\nföretag skall få kalla sig jämställt.\r\nMed hänsyn till  det  ovan  anförda  anser jag att\r\nriksdagen  bör bifalla motion A237 (mp).  Motionerna\r\nA241 yrkande  13  (fp)  och  A242  yrkande  22  (kd)\r\navstyrks  i  den mån de inte kan anses tillgodosedda\r\nmed vad som anförts.\r\n\r\n11.Allmänna frågor om mångfald och etnisk\r\ndiskriminering (punkt 13) (fp, kd, c)\r\n\r\nav Erik Ullenhag  (fp), Tina Acketoft (fp), Claes\r\nVästerteg (c) och Maria Larsson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   framförs   under   Ställningstagande   i\r\nreservation 11. Riksdagen bifaller därmed motionerna\r\n2002/03:Ju249  yrkande  22   (c)  och  2002/03:Sf334\r\nyrkande 42 (kd) samt avslår motionerna  2002/03:A203\r\nyrkandena  1-3 (fp), 2002/03:A354 (s), 2002/03:Sf289\r\nyrkandena 23  och 24 (mp) samt 2002/03:Sf332 yrkande\r\n25 (m).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDiskriminering   är   ett   övergrepp   gentemot  en\r\nmänniska.  Det är oerhört tragiskt när personer  med\r\nstor potential  inte  får komma till sin fulla rätt.\r\nDessutom innebär diskriminering  i  arbetslivet  ett\r\nekonomiskt   problem  för  såväl  den  enskilde  som\r\nsamhället i stort.\r\n\r\nAntalet anmälningar  till  Ombudsmannen mot etnisk\r\ndiskriminering  (DO)  har ökat avsevärt  de  senaste\r\nåren. Att det existerar  outnyttjade  tillgångar  på\r\narbetsmarknaden och att dessa förblir outnyttjade på\r\ngrund   av   diskriminering   vittnar   även   flera\r\nutredningar om.\r\nFackföreningar  har ett ansvar för att kontrollera\r\noch övervaka sina medlemmars  intressen  och se till\r\natt  diskriminering  bekämpas.  Arbetsmarknaden  har\r\ndock  utvecklats på ett sätt som medfört  att  långt\r\nifrån alla  arbetstagare  i dag är fackanslutna. Det\r\när  därför viktigt att kunskapen  om  diskriminering\r\ninte   bara   är  facklig  utan  allmängiltig  bland\r\narbetstagare. Vi  anser  att det är allas gemensamma\r\nansvar    att    motarbeta    och   förhindra    att\r\ndiskriminering    och    mobbning   förekommer    på\r\narbetsplatserna.\r\nEtt sätt att möta problemet  är  djupgående arbete\r\nmed  attitydförändring. De offentliga  arbetsgivarna\r\nbör vara  ett  föredöme  i mångfaldsarbetet. Företag\r\noch organisationer bör därför se över sina rutiner i\r\nsyfte att öka mångfalden.  Det  kan  t.ex. handla om\r\natt  ändra  rutiner vid nyrekrytering eller  om  var\r\nlediga  tjänster   utannonseras.  Allt  som  hindrar\r\nmångfaldsarbetet måste  identifieras och undanröjas.\r\nFöretagen  bör  se över sina  rutiner  och  ta  bort\r\ninbyggda hinder som  leder  till  diskriminering  av\r\nminoriteter.\r\nVad  vi  här  har  anfört  bör ges regeringen till\r\nkänna.  Det  innebär  att vi tillstyrker  motionerna\r\nJu249  yrkande 22 (c) och  Sf334  yrkande  42  (kd).\r\nMotionerna  A203 yrkandena 1-3 (fp), A354 (s), Sf289\r\nyrkandena 23  och  24 (mp) samt Sf332 yrkande 25 (m)\r\navstyrks i den mån de  inte  kan anses tillgodosedda\r\nmed vad utskottet anfört.\r\n\r\n12.Allmänna frågor om mångfald och etnisk\r\ndiskriminering (punkt 13) (m)\r\n\r\nav Patrik Norinder (m), Henrik  Westman  (m)  och\r\nTobias Billström (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 13 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   framförs   under   Ställningstagande   i\r\nreservation  12.  Riksdagen  bifaller  därmed motion\r\n2002/03:Sf332 yrkande 25 (m) samt avslår  motionerna\r\n2002/03:A203  yrkandena 1-3 (fp), 2002/03:A354  (s),\r\n2002/03:Ju249   yrkande    22   (c),   2002/03:Sf289\r\nyrkandena 23 och 24 (mp) samt  2002/03:Sf334 yrkande\r\n42 (kd).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nTiotusentals människor i Sverige  lever  under  helt\r\nandra  ekonomiska  och sociala omständigheter än vad\r\nsom  vore  möjligt.  Det   är  ett  problem  för  de\r\noffentliga budgetarna, men det  är i första hand ett\r\nhögst  verkligt  problem i många människors  vardag.\r\nRegeringen  beskriver  ofta  problemet  som  \"etnisk\r\nsegregation\".   Vi  moderater  menar  att  problemet\r\nsnarare    borde    definieras    som    \"ofrivillig\r\nsegregation\".    Det    styrs    huvudsakligen    av\r\nkunskapsbrist, socialt utanförskap  och  maktlöshet,\r\nalldeles oavsett vilket ursprung människor  har. Det\r\nfinns  också  faktorer  som bristande språkkunskaper\r\noch etnisk diskriminering,  som höjer trösklarna för\r\nmångas delaktighet. I mångt och  mycket är orsakerna\r\ntill  utanförskapet  generella  hinder   för  social\r\nrörlighet.  Sådana  hinder  ger  störst  effekt  för\r\nmänniskor  som  är  nya  på  arbetsmarknaden  och  i\r\nlandet.    Om    man   betraktar   den   ofrivilliga\r\nsegregationen  som  en  social  situation  blir  den\r\nmöjlig att förändra  men  också  mer komplicerad att\r\nbeskriva politiskt. Vi moderater anser  att många av\r\nregeringens  åtgärder bygger på motsatsen,  nämligen\r\nen förenklad beskrivning  som  utgår  från ursprung,\r\nvilket växlas över i riktade insatser.\r\n\r\nDe  variabler  som  styr  utanförskapet  och   den\r\nofrivilliga  segregationen  är  gemensamma  för hela\r\nsamhället. Det handlar om arbetslöshet, liten  eller\r\ningen       egen      inkomst,      bidragsberoende,\r\nfastlåsningseffekter,      bristande      kunskaper,\r\nmaktlöshet   och   isolering.   Tusentals   svenskar\r\nbefinner  sig  i  precis samma utanförskap som många\r\ninvandrare gör. Språket  skiljer, men inte alltid så\r\nmycket som vi tror eftersom  många  infödda svenskar\r\nockså är alldeles för dåliga på sitt  eget språk. Vi\r\nmoderater  anser  inte  att  man  kan utgå från  att\r\nutländskt  ursprung  automatiskt  ger   utanförskap.\r\nMånga som staten betraktar som invandrare  uppfattas\r\nsom helt och hållet svenskar av allmänheten.  De  är\r\nfullt integrerade, de har arbete och familj.\r\nGrunden  för att samhället skall hålla ihop är att\r\nsamma krav och möjligheter, så långt som det bara är\r\nmöjligt, skall gälla för alla människor. Alla har vi\r\nansvar för oss  själva  och  för  att  försörja  oss\r\nsjälva,  vi  har  ansvar  för  demokratin  och  dess\r\ngrundläggande värden och för respekten för lagar och\r\nandra  människors  lika värde och rättigheter. Så få\r\npolitiska särlösningar  som  möjligt skall användas,\r\nsärskilt om de utgår från ursprung.  Systemen  skall\r\nvara  generella  och så flexibla att de kan anpassas\r\nefter allas behov.\r\nKombinationen  av   en   arbetsrätt  som  gör  det\r\nriskfyllt      att      anställa,      en     privat\r\nhushållstjänstesektor som är stängd för  nya arbeten\r\noch   en  stel  ekonomisk  struktur  gör  att  många\r\nmänniskor döms till ekonomiskt utanförstående. Detta\r\ndrabbar  särskilt dem som är nya på arbetsmarknaden.\r\nTill detta  måste  läggas att det finns förutfattade\r\nmeningar om människor  med  annan bakgrund och, inte\r\nminst, bristfälliga språkkunskaper  och  problem att\r\nfå utländska examina accepterade i Sverige.  År 2000\r\nvar   arbetslösheten   fyra   gånger   högre   bland\r\nutlandsfödda   än  bland  infödda  medborgare.  Bara\r\nNederländerna  hade   en   större  andel  invandrade\r\nutanför arbetsmarknaden än Sverige.  Den  offentliga\r\nsektorn,   i  synnerhet  staten,  är  sämst  på  att\r\nanställa invandrare.\r\nEnligt vår  uppfattning måste mycket göras för att\r\nöppna arbetsmarknaden  för  de  människor  som i dag\r\nstängs ute. Det krävs en helt annan politik  för att\r\nstärka       Sveriges       konkurrenskraft      och\r\nförutsättningarna för företagande och arbete. De som\r\nhar svårast att få och behålla  ett  arbete  när  de\r\nekonomiska  tiderna  hårdnar  är  de  som  är nya på\r\narbetsmarknaden.  Omvänt  gäller att ju fler arbeten\r\nsom skapas, desto fler av arbetsmarknadens  nya  får\r\narbete.\r\nÄven  om  huvudvägen  är  den  generella politiken\r\nskall   det   inte   förnekas   att  det  förekommer\r\ndiskriminering. Att människor särbehandlas  negativt\r\neller    diskrimineras    på    arbetsmarknaden   är\r\noacceptabelt. Det är dessutom ett samhällsekonomiskt\r\nslöseri.   En  indikation  på  att  det   förekommer\r\ndiskriminering   på   grund   av   hudfärg   är   en\r\nundersökning    som    visat   att   internationellt\r\nadopterade tjänar mindre,  har  lägre utbildning och\r\noftare  är  utan arbete än kontrollgrupperna.  Dessa\r\npersoner kan  språket och kulturen. Sådana faktorer,\r\nsom annars används  för  att förklara problemet, gör\r\nsig alltså inte gällande här.\r\nFör  att  åstadkomma att människor  betraktas  som\r\nenskilda individer  oavsett ursprung finns i grunden\r\nbara   en   väg:  ett  tålmodigt   och   långsiktigt\r\nopinionsarbete.    Detta    är   en   attityd-   och\r\nvärderingsfråga. Men det handlar också om ledarskap.\r\nStaten har inte varit något gott exempel.\r\nSom   vi   ser  det  borde  det  vara   ekonomiskt\r\nrationellt för  både  myndigheter  och många företag\r\natt i en alltmer internationaliserad  värld  och ett\r\nalltmer   internationaliserat  svenskt  samhälle  ha\r\nmänniskor anställda  med kännedom om olika språk och\r\nkulturer. Dessutom är  sådana  kunskaper  viktiga  i\r\nverksamheten. Språklig och kulturell kunskap berikar\r\noch  kan  uppfordra till kreativitet och nytänkande.\r\nDet är däremot  fel att politiskt reducera människor\r\ntill delar av kvotgrupper eller ovanifrån placera in\r\ndem i kollektiv.\r\nI vår reservation  nr 17 återkommer vi till frågan\r\nom s.k. positiv särbehandling.\r\nModeraterna  tar avstånd  från  diskriminering  på\r\netnisk eller annan  grund.  Alla  människor har rätt\r\natt  ses  som  individer  och  bedömas  efter   sina\r\nerfarenheter,  kvalifikationer  och ambitioner. Alla\r\navvikelser  från detta är diskriminering,  vare  sig\r\nden av politiker anses vara positiv eller negativ.\r\nVad vi här  har  anfört  bör  ges  regeringen till\r\nkänna. Det innebär att vi tillstyrker  motion  Sf332\r\nyrkande  25  (m) medan motionerna A203 yrkandena 1-3\r\n(fp),  A354  (s),   Ju249   yrkande  22  (c),  Sf289\r\nyrkandena 23 och 24 (mp) och  Sf334  yrkande 42 (kd)\r\navstyrks.\r\n\r\n13.Tvärkulturell kompetens (punkt 14) (v)\r\n\r\nav Camilla Sköld Jansson (v).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att  utskottets förslag under  punkt  14\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   framförs   under   Ställningstagande   i\r\nreservation  13. Riksdagen  bifaller  därmed  motion\r\n2002/03:Sf336  yrkande  14  (v)  och  avslår  motion\r\n2002/03:Sf289 yrkande 25 (mp).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEnligt     Vänsterpartiets     uppfattning     måste\r\nflerspråkighet  ses  som en merit. Det är nödvändigt\r\natt  varje  människa, på  skola  eller  arbetsplats,\r\ndagligen möter  världen  som  den  faktiskt  ser ut.\r\nDetta    kräver    tvärkulturell    kompetens    hos\r\nutbildningsanordnare och arbetsgivare. Den som talar\r\nfler  språk  än  majoritetsspråket  har  också  stor\r\nfördel  av  detta  i  sitt arbete. Dessutom blir det\r\nallt viktigare för företag  och  myndigheter  att ha\r\nflerspråkiga   anställda.   Tvärkulturell  kompetens\r\nskall, liksom flerspråkighet,  räknas  som merit vid\r\nalla  offentliga  anställningar.  Riksdagen  bör  ge\r\nregeringen detta till känna.\r\n\r\nDet anförda innebär att jag anser att motion Sf336\r\nyrkande 14 (v) bör bifallas. Motion Sf289 yrkande 25\r\n(mp)   avstyrks  i  den  mån  den  inte  kan   anses\r\ntillgodosedd med det anförda.\r\n\r\n14.Allmänna frågor om lagen om åtgärder mot\r\netnisk diskriminering i arbetslivet\r\n(punkt 15) (fp)\r\n\r\nav Erik Ullenhag (fp) och Tina Acketoft (fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 15 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   framförs   under   Ställningstagande   i\r\nreservation  14.  Riksdagen  bifaller  därmed motion\r\n2002/03:Sf226 yrkande 27 i denna del (fp).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nIntegrationspolitiken  skall främst syfta  till  att\r\nbryta de strukturer som  hindrar  människor  av alla\r\nkategorier  att delta på arbetsmarknaden och att  ha\r\nmakten över sitt liv. Men parallellt med detta måste\r\nmänniskor som  drabbas  av diskriminering därför att\r\nde tillhör en viss etnisk grupp, har en speciell tro\r\neller på annat sätt avviker från majoritetsnormer få\r\nmöjlighet till upprättelse.\r\n\r\nDen nuvarande lagstiftningen  mot diskriminering i\r\narbetslivet  infördes  med  stöd  från  Folkpartiet.\r\nLagen  är ett stort steg framåt mot  en  effektivare\r\noch mer  rättssäker lagstiftning mot diskriminering.\r\nÄndå har lagen  inte  åstadkommit  några  dramatiska\r\nförändringar i arbetslivets strukturer.\r\nEn  ny  situation  har uppstått under senare  tid:\r\nAnmälningarna  och  klagomålen   till  DO  och  till\r\nfackföreningarna ökar. Lagen börjar  bli känd och de\r\ndiskriminerade   börjar   kräva  sin  rätt,   vilket\r\nåterspeglas   i   antalet   förlikningar.    DO   är\r\nfortfarande    en    liten   myndighet   som   trots\r\nförstärkningar riskerar  att  bli  förlamad  av  den\r\nström av anmälningar som kommer in.\r\nLösningen  på  detta kan enligt vår mening ligga i\r\natt det utvecklas  ett  nätverk av organisationer på\r\ngräsrotsnivå   som   arbetar    för   att   försvara\r\ninvandrarnas    och    de    arbetslösas   mänskliga\r\nrättigheter. Det är viktigt att  en plattform skapas\r\nför  engagerade  och  kompetenta arbetsgrupper  från\r\ninvandrarbefolkningen.  Om  utlandsfödda  bosatta  i\r\nlandet  har praktiska möjligheter att organisera sig\r\noch försvara  sin egna intressen, om de har tillgång\r\ntill ekonomiska resurser och regelverk som bildar en\r\nrealistisk plattform för konsekvent och kontinuerlig\r\naktivitet, då kan grupper som tidigare varit utsatta\r\nför diskriminering,  trakasserier  eller hot få makt\r\növer sina liv.\r\nEnligt vår uppfattning är det även  angeläget  att\r\nse      över      om      inte     den     nuvarande\r\ndiskrimineringslagstiftningen,             inklusive\r\nsanktionsmöjligheterna, kan skärpas.\r\nVad  som  här har anförts bör ges regeringen  till\r\nkänna. Det innebär  att  motion  Sf226  yrkande 27 i\r\ndenna del (fp) tillstyrks.\r\n\r\n15.Lagreglerat aktivt arbete för mångfald\r\n(punkt 16) (mp)\r\n\r\nav Ulf Holm (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  16\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   framförs   under   Ställningstagande   i\r\nreservation  15.  Riksdagen bifaller  därmed  motion\r\n2002/03:Sf289 yrkande  21 (mp) och avslår motionerna\r\n2002/03:K433 yrkande 5 (s) och 2002/03:Sf336 yrkande\r\n13 (v).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nArbetsgivarna bör ha strategier, mångfaldsplaner och\r\npersonalpolicy   som   utgår    ifrån    mångfalden.\r\nMiljöpartiet   de   gröna  anser  att  det  av  alla\r\narbetsgivare med fler  än tio anställda skall krävas\r\nmångfaldsplaner,  där såväl  rekryteringspolicy  som\r\nstrategier mot diskriminering  ingår som två viktiga\r\ndelar.\r\n\r\nJag tillstyrker därmed Miljöpartiets  motion Sf289\r\nyrkande 21 (mp). Motionerna K433 yrkande  5  (s) och\r\nSf336 yrkande 13 (v) avstyrks.\r\n\r\n16.Mångfaldsplaner (punkt 17) (kd)\r\n\r\nav Maria Larsson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att  utskottets  förslag  under punkt 17\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   framförs   under   Ställningstagande   i\r\nreservation  16.  Riksdagen bifaller  därmed  motion\r\n2002/03:Sf334 yrkande 44 (kd).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDen lag som trädde i kraft den 1 maj 1999 kräver att\r\nalla arbetsgivare bedriver  ett  aktivt  arbete  för\r\netnisk  mångfald  och mot diskriminering. Staten har\r\nett särskilt ansvar  som föredöme i detta hänseende.\r\nRegeringen har uppdragit åt samtliga myndigheter att\r\nupprätta  handlingsplaner   för  att  främja  etnisk\r\nmångfald bland sina anställda.  År  2000 hade endast\r\n33 % av samtliga myndigheter färdigställt  en  sådan\r\nhandlingsplan. Av dessa tjugotal myndigheter var det\r\nbara  två,  Riksskatteverket och Integrationsverket,\r\nsom utförligt  hade  redovisat  vad de gjort för att\r\nanställa fler med invandrarbakgrund. Högskoleverket,\r\nRiksrevisionsverket och Naturvårdsverket  hade  inga\r\nåtgärder   att   redovisa.  Av  budgetpropositionens\r\nredovisning att döma  har  ingen  förändring skett i\r\npositiv  bemärkelse.  Jag  anser att regeringen  bör\r\nverka    för   att   arbetet   med   att    upprätta\r\nhandlingsplanerna påskyndas.\r\n\r\nVad som  här  har  anförts bör ges regeringen till\r\nkänna. Det innebär att  motion Sf334 yrkande 44 (kd)\r\ntillstyrks.\r\n\r\n17.Positiv särbehandling (punkt 18) (m)\r\n\r\nav Patrik Norinder (m),  Henrik  Westman  (m) och\r\nTobias Billström (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   framförs   under   Ställningstagande   i\r\nreservation  17.  Riksdagen  bifaller  därmed motion\r\n2002/03:Sf332 yrkande 26 (m) samt avslår  motionerna\r\n2002/03:Sf226 yrkande 28 (fp), 2002/03:Sf289 yrkande\r\n22 (mp) och 2002/03:Sf336 yrkande 15 (v).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nUtgångspunkten för Moderaterna är att alla människor\r\nhar rätt att ses som individer och bedömas efter sin\r\nerfarenheter,    kvalifikationer   och   ambitioner.\r\nAvvikelser från detta  är  diskriminering, och detta\r\noavsett  om  avvikelsen  av  politiker   anses  vara\r\npositiv  eller  negativ.  Det  är  fel att politiskt\r\nreducera  människor till delar av kvotgrupper  eller\r\novanifrån placera  in  dem  i  kollektiv. Det spelar\r\ningen  roll  om  detta  sker  med  aldrig   så  goda\r\navsikter. Att införa regler om positiv särbehandling\r\när det klassiska receptet för nya motsättningar  och\r\nväxande   spänningar  mellan  människor.  Regeringen\r\naviserar inte  bara regler om detta, utan vill också\r\natt   myndigheter   skall   redovisa   det   etniska\r\nursprunget  hos  de anställda i syfte att samhällets\r\netniska    sammansättning     skall     återspeglas.\r\nRegeringens tal om positiv särbehandling är i själva\r\nverket ett uttryck för uppgivenhet.\r\n\r\nVi  anser det kontraproduktivt att legitimera  att\r\nmänniskors  ursprung,  helt  skilt  från  individens\r\nförmåga  och  taget för sig, skulle vara en relevant\r\nfaktor vid anställning.  Om  argumentet kan användas\r\nåt  ena  hållet  kan  det missbrukas  åt  det  andra\r\nhållet.  Uttryckt  med  andra   ord:  Om  ursprunget\r\nlegitimeras som en faktor värd att  uppmärksamma vid\r\nanställning  kommer  detta  sannolikt att  ske  både\r\ngenom öppen positiv och dold  negativ särbehandling.\r\nEnligt   vår  uppfattning  måste  målet   vara   det\r\nmotsatta,  nämligen  att ursprunget skall beaktas så\r\nlite som möjligt. Ursprung är inte en egenskap eller\r\nen färdighet.\r\nKvotering och särbehandling  är  teoretiskt  olika\r\nsaker  även  om  de i praktiken ofta hänger ihop. Så\r\nkallad positiv särbehandling  är en metod att främja\r\nen viss grupps representation inom  en  given grupp.\r\nKvotering är ett kvantitativt mått på hur stor andel\r\nen viss grupp skall utgöra inom den större gruppen.\r\nBåde kvotering och positiv särbehandling  för  med\r\nsig  att  vissa  människor  diskrimineras  när deras\r\nerfarenheter, kvalifikationer och ambitioner får stå\r\ntillbaka för politiskt fastlagda rekryteringsmål som\r\ntagits  fram  för  att  gynna  andra  människor  som\r\ntillhör  en  politiskt definierad grupp. Även om den\r\ngrupp  som  avses   bli   gynnad   kan   anses  vara\r\nunderrepresenterad     eller     felbehandlad     på\r\narbetsmarknaden eller i andra sammanhang, så innebär\r\nkvotering  att  ännu  ett fel begås. Att människor i\r\nden ena gruppen felbehandlas  gör  det inte rätt att\r\nfelbehandla människor i en annan grupp.\r\nVad vi här anfört bör ges regeringen  till  känna.\r\nDet  innebär att vi tillstyrker motion Sf332 yrkande\r\n26 (m).  Motionerna  Sf226  yrkande  28  (fp), Sf289\r\nyrkande 22 (mp) och Sf336 yrkande 15 (v) avstyrks.\r\n\r\n18.Positiv särbehandling (punkt 18) (fp)\r\n\r\nav Erik Ullenhag (fp) och Tina Acketoft (fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 18 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   framförs   under   Ställningstagande   i\r\nreservation  18.  Riksdagen  bifaller  därmed motion\r\n2002/03:Sf226 yrkande 28 (fp) samt avslår motionerna\r\n2002/03:Sf289 yrkande 22 (mp), 2002/03:Sf332 yrkande\r\n26 (m) och 2002/03:Sf336 yrkande 15 (v).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDet  förslag  om positiv särbehandling på  grund  av\r\netnicitet som bl.a. integrationsminister Mona Sahlin\r\nhar  fört  fram  har  som  syfte  att  motverka  den\r\nnegativa särbehandling  som  ofta drabbar invandrare\r\nvid  rekrytering.  Deras  kompetens  och  utbildning\r\nnonchaleras  eller  nedvärderas.  Att  en  förödande\r\nnegativ särbehandling  ofta  förekommer  i  nutidens\r\nSverige  behöver  inte  längre  bevisas  enligt  vår\r\nuppfattning.  Civilingenjörer, ekonomer och forskare\r\nstädar,  säljer   biljetter   och   kör  taxi.  Alla\r\nstatistiska  redovisningar  visar att arbetslösheten\r\nfortfarande  är  betydligt  större  bland  utomlands\r\nfödda än bland personer födda  i  Sverige av svenska\r\nföräldrar.\r\n\r\nFrågan är dock om en motsatt sort av särbehandling\r\n- en s.k. positiv särbehandling - är  ett  effektivt\r\nverktyg. Detta är enligt vår uppfattning långt ifrån\r\nsäkert.   Vad  arbetslivet  behöver  är  inte  olika\r\nmodeller för  möten  med  folk  med  rötter  i olika\r\nkulturer,  utan  samma  behandling,  samma  sätt att\r\nutforma  möten  med  alla slags människor bosatta  i\r\nlandet.\r\nDet   finns  flera  principiella   och   praktiska\r\nargument   mot   att   införa   regler   om  positiv\r\nsärbehandling  på grund av etnicitet. Ur principiell\r\nsynvinkel  skulle   en   lagstiftning   riskera  att\r\nkategorisera  individer  utifrån etnisk tillhörighet\r\noch  därmed befästa redan existerande  fördomar  mot\r\ninvandrare. Lagen skulle göra grupptillhörighet till\r\nen merit,  i stället för att utgå från den enskildes\r\nindividuella  meriter. Praktiskt är det mycket svårt\r\natt  se  hur  en  sådan  lagstiftning  skulle  kunna\r\nfungera. Avgränsningsproblemen  är  stora.  Var  går\r\ngränsen  mellan  att  vara  invandrare  och att vara\r\nsvensk?  Skall  en person med utländsk bakgrund  som\r\nlevt i Sverige i  30  år särbehandlas framför en 30-\r\nårig  svensk trots liknande  meriter?  Arbetsgivaren\r\nmåste dessutom  ha  den  etniska  bakgrunden hos två\r\nsökande  klar  för  sig om en person,  med  stöd  av\r\nlagen, skall ges förtur  till  ett  jobb. Ett sådant\r\nförfarande  riskerar  inte  bara att bli  krångligt,\r\nutan även rätt obehagligt.\r\nGenom   att   reglera   principen    om    positiv\r\nsärbehandling på grund av etnisk tillhörighet  i lag\r\nutgår        man       dessutom       från       ett\r\ndiskrimineringsperspektiv.  Det  är inte önskvärt. I\r\nstället  måste  vi  arbeta  för  att  fler   kan  se\r\nmöjligheterna.    Det    är    bra    för   företag,\r\norganisationer    och   myndigheter   att   anställa\r\ninvandrare. Inte ens  med en djupgående utredning är\r\ndet  säkert att det går  att  finna  någon  effektiv\r\nlagstiftning.\r\nI   stället    skulle    staten   med   sin   egen\r\npersonalpolitik själv kunna  visa vägen och utarbeta\r\nt.ex. egna integrationsplaner. Viktigast är dock att\r\nförändra   de   strukturer   som   i   dag   hindrar\r\nhundratusentals  gamla  och  nya  svenskar från  att\r\nkomma  in på arbetsmarknaden i allmänhet  och  efter\r\nsin kompetens  i  synnerhet.  Det handlar om skatter\r\nsom   hindrar   arbete,  om  arbetsrättsregler   och\r\nlönebildning. Det  kan gälla byråkrati och politiskt\r\nstyrda  organisationer   som   gör   människor  till\r\nmaktlösa klienter i stället för myndiga medborgare.\r\nFolkpartiet liberalerna sätter således  inte någon\r\nstörre   tro   till   en   lagstiftning  om  positiv\r\nsärbehandling  på  grund  av  etnicitet.  Det  finns\r\nendast en avgränsad del av arbetsmarknaden  som  har\r\nstrikta  regler  om  vem som skall anställas. Annars\r\nråder full anställningsfrihet med den inskränkningen\r\natt  ingen  får  diskrimineras   -  varken  kvinnor,\r\ninvandrare, homosexuella eller funktionshindrade. En\r\nlag som ger rätt till positiv särbehandling på grund\r\nav etnicitet riskerar således att  bli  ett  slag  i\r\nluften  utanför  de  områden  där  det i dag råder -\r\neller borde råda - \"meritokrati\".\r\nVad  som  här har anförts bör ges regeringen  till\r\nkänna. Det innebär  att motion Sf226 yrkande 28 (fp)\r\ntillstyrks samtidigt som motionerna Sf289 yrkande 22\r\n(mp), Sf332 yrkande 26  (m) och Sf336 yrkande 15 (v)\r\navstyrks.\r\n\r\n19.Sammanhållen lagstiftning mot diskriminering\r\n(punkt 20)\r\n(fp, c)\r\n\r\nav Erik Ullenhag (fp),  Tina  Acketoft  (fp)  och\r\nClaes Västerteg (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 20 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   framförs   under   Ställningstagande   i\r\nreservation 19. Riksdagen bifaller därmed motionerna\r\n2002/03:A241  yrkande  14 (fp), 2002/03:L249 yrkande\r\n12 (fp) och 2002/03:Sf226  yrkande  27  i  denna del\r\n(fp).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDen  lagstiftning  mot  diskriminering i arbetslivet\r\nsom infördes 1999 tillkom  med stöd från Folkpartiet\r\nliberalerna.  Dock återstår brister.  Lagstiftningen\r\nhar splittrats  upp  på  en lång rad olika lagar som\r\nendast delvis är samordnade.  Lagarna spretar och är\r\nsvåröverskådliga,   vilket   gör  dem   ineffektiva.\r\nExempelvis  är arbetsgivaren skyldig  att  förebygga\r\ntrakasserier  på  grund  av  etnisk tillhörighet men\r\ninte  på  grund  av sexuell läggning.  En  samordnad\r\nlagstiftning   skulle    kunna   skapa   en   större\r\növerskådlighet  och  därmed   bli   ett  effektivare\r\ninstrument i kampen mot diskriminering.\r\n\r\nDet  är  alltså  enligt vår mening nödvändigt  att\r\nsamla alla dagens diskrimineringslagar  i  enbart en\r\nlag som innefattar alla former av diskriminering. De\r\nmetoder  som  används  skall  dock  även i framtiden\r\nkunna   vara   olika   beroende   på  vilka  uttryck\r\ndiskrimineringen  tar  sig.  Vi anser  dessutom  att\r\ndiskrimineringslagstiftningen    inte   bara   skall\r\nomfatta arbetslivet.\r\nMånga   olika  ombudsmannamyndigheter   delar   på\r\nansvaret att  motverka  diskriminering. Att slå ihop\r\nflera ombudsmannainstitut till en gemensam myndighet\r\nvore  en  riktig åtgärd. Sammanslagningen  bör  avse\r\nJämställdhetsombudsmannen                    (JämO),\r\nHandikappombudsmannen,   Ombudsmannen   mot   etnisk\r\ndiskriminering    (DO)    och    Ombudsmannen    mot\r\ndiskriminering på grund av sexuell läggning (HomO).\r\nVad   som  här  har  anförts  om  en  sammanhållen\r\nlagstiftning  mot  diskriminering bör ges regeringen\r\ntill känna. Det innebär  att motionerna A241 yrkande\r\n14 (fp), L249 yrkande 12 (fp) och Sf226 yrkande 27 i\r\ndenna del (fp) tillstyrks.\r\n\r\n20.Diskriminering på grund av ålder (punkt 21)\r\n(fp, kd, c)\r\n\r\nav Erik Ullenhag (fp),  Tina Acketoft (fp), Claes\r\nVästerteg (c) och Maria Larsson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 21 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   framförs   under   Ställningstagande   i\r\nreservation 20. Riksdagen bifaller därmed motionerna\r\n2002/03:A213 yrkande 1 (kd), 2002/03:A224  yrkande 1\r\n(kd), 2002/03:A239 yrkande 34 (c) samt 2002/03:So358\r\nyrkandena   1   och   2   (fp)   och  avslår  motion\r\n2002/03:A337 yrkande 3 (mp).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDet  är viktigt att man på många håll  lär  sig  att\r\nuppskatta  den tillgång det är med kunskap parad med\r\nlivserfarenhet. Det gäller vårdsektorn, men också de\r\nandra  delarna   av  arbetslivet.  Fortsatt  välfärd\r\nkräver ett yrkesliv  som  gör  att fler äldre känner\r\natt  de  vill  och  kan fortsätta att  arbeta  efter\r\n55-60-årsåldern.  På arbetsgivarsidan  är  intresset\r\nför   att  anställa  äldre   tyvärr   mycket   lågt,\r\nnäringslivet  satsar  hellre  på  yngre och har ofta\r\nsvårt att värdera kunskaper och erfarenheter hos dem\r\nsom  varit  med  länge men ändå har krafterna  kvar.\r\nSamtidigt ser vi att  ett  av de stora hoten mot den\r\nframtida    välfärden    är    att    relationstalet\r\nyrkesarbetande/pensionärer blir för lågt. Vi behöver\r\nhelt  enkelt  arbeta  längre  för  att  kunna  klara\r\nsjukvård, omsorg och goda pensioner.\r\n\r\nFör att möjliggöra för de äldre som så  önskar att\r\nstanna   kvar   längre   på   arbetsmarknaden  krävs\r\nförändringar  i  lagar och regelverk  men  också  en\r\nattitydförändring  i  det offentliga samhället och i\r\nföretagsvärlden.\r\nÄldres breda erfarenhet  och  förvärvade kompetens\r\ngör   dem   i  själva  verket  till  skickliga   och\r\nkonkurrenskraftiga yrkesutövare. Deras lojalitet och\r\nengagemang skapar stabilitet på arbetsplatsen.\r\nMånga äldre  har dock i dag en besvärlig situation\r\npå arbetsmarknaden.  De  har också stora svårigheter\r\natt komma tillbaka till arbetslivet  efter  perioder\r\nav    långtidssjukskrivning    eller   arbetslöshet.\r\nDiskrimineringen är påtaglig trots  att  det  i EU:s\r\ndiskrimineringslagstiftning uttryckligen påpekas att\r\nålder  är  ett av de områden där diskriminering inte\r\nfår   förekomma.   Diskrimineringen   kan   dessutom\r\nförekomma  mer  eller  mindre  öppet,  exempelvis  i\r\nplatsannonser.\r\nDet behövs mot den här bakgrunden lagstiftning mot\r\nåldersdiskriminering  i  arbetslivet.  De  nuvarande\r\ndiskrimineringslagarna  bör  därför utökas till  att\r\nomfatta   förbud   mot  diskriminering   av   äldre.\r\nRegeringen bör återkomma  med  förslag till en sådan\r\nlagstiftning så snabbt som möjligt. Det behövs också\r\nen  nationell  handlingsplan  för att  undanröja  de\r\nhinder  som  finns  på  arbetsmarknaden  för  äldres\r\nmöjligheter att arbeta.\r\nVad som här har anförts  bör  ges  regeringen till\r\nkänna.  Det  innebär att motionerna A213  yrkande  1\r\n(kd), A224 yrkande  1  (kd), A239 yrkande 34 (c) och\r\nSo358 yrkandena 1 och 2  (fp)  tillstyrks  samtidigt\r\nsom motion A337 yrkande 3 (mp) avstyrks.\r\n\r\n21.Diskriminering på grund av funktionshinder\r\n(punkt 22) (kd)\r\n\r\nav Maria Larsson (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att  utskottets  förslag under punkt  22\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   framförs   under   Ställningstagande   i\r\nreservation  21.  Riksdagen bifaller  därmed  motion\r\n2002/03:So457 yrkande 2 (kd).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nHandikappolitiken  syftar   till   att   skapa   ett\r\nlikvärdigt  medborgarskap  för funktionshindrade. En\r\nuppgift  i  det  arbetet  är att  åtgärda  bristande\r\ntillgänglighet i samhället. Det finns en rad exempel\r\npå att allmänna lokaler eller servicefunktioner inte\r\nuppfyller  minimala  krav  på   tillgänglighet   för\r\nrörelsehindrade:   lokaler   där   kommunfullmäktige\r\nhåller sina sammanträden, skolor och bankomater. Sex\r\nav  tio  kommuner saknar program för tillgänglighet.\r\nMånga saknar minimal anpassning för rörelsehindrade.\r\nFortfarande     saknas     ett     handikappolitiskt\r\nhandlingsprogram i hälften av landets  kommuner. Det\r\nbyggs    fortfarande    otillgängligt   och   därmed\r\noanvändbart för funktionshindrade  i  Sverige. Plan-\r\noch  bygglagen  (1987:10) anger att man skall  bygga\r\nlättillgängligt för handikappade personer. Det krävs\r\nförtydliganden  i   bygglagen,  vilket  bör  utredas\r\nsnarast.  Som  yttersta   ram   i  arbetet  med  att\r\nförbättra   tillgängligheten  för  funktionshindrade\r\nvill Kristdemokraterna  ha  en lagstiftning som slår\r\nfast att bristande tillgänglighet är diskriminering.\r\nDen      utredning     som     skall     se     över\r\ndiskrimineringslagstiftningen     bör     få     ett\r\ntilläggsdirektiv   att   utreda  huruvida  bristande\r\ntillgänglighet i samhället är diskriminering.\r\n\r\nVad som här har anförts  bör  ges  regeringen till\r\nkänna. Det innebär att motion So457 yrkande  2  (kd)\r\ntillstyrks.\r\n\r\n22.Kunskaper om HBT-personers livsvillkor\r\n(punkt 23) (fp)\r\n\r\nav Erik Ullenhag (fp) och Tina Acketoft (fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 23 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   framförs   under   Ställningstagande   i\r\nreservation  22.  Riksdagen  bifaller  därmed motion\r\n2002/03:L249 yrkande 19 (fp).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nSom  sägs  i Folkpartiets motion L249 skall  arbetet\r\ninom   den   offentliga    sektorn   genomsyras   av\r\njämställdhet,   jämlikhet  och   respekt   för   den\r\nenskildes integritet.  Stat,  landsting och kommuner\r\neller  deras uppdragstagare skall  inte  särbehandla\r\nmänniskor  negativt  beroende  på kön, ålder, social\r\nställning,   etnisk  eller  religiös   tillhörighet,\r\nfunktionshinder,   sexuell  läggning,  könsidentitet\r\neller  liknande.  Ökad   medvetenhet   samt   aktiva\r\nsatsningar    på    kunskap    och   utbildning   är\r\nnyckelfaktorer  för  att  säkerställa   att  negativ\r\nsärbehandling  inte förekommer. Inom ramen  för  den\r\nlöpande utbildningen  av anställda bör därför frågan\r\nom   att   motverka   diskriminering   uppmärksammas\r\nsärskilt.  Att  öka  insikterna   om  homosexuellas,\r\nbisexuellas och transpersoners livsvillkor  är extra\r\nviktigt   inom   vissa   nyckelsektorer   inom   den\r\noffentliga     sektorn,     bl.a.     rättsväsendet,\r\nutbildningen,    hälso-    och    sjukvården    samt\r\nsocialtjänsten.\r\n\r\nVad  som  här  har anförts bör ges regeringen till\r\nkänna. Det innebär  att  motion L249 yrkande 19 (fp)\r\ntillstyrks.\r\n\r\n23.Diskrimineringslagstiftning beträffande\r\ntranssexuella m.m. (punkt 24) (fp, c, mp)\r\n\r\nav Erik Ullenhag (fp),  Tina  Acketoft  (fp), Ulf\r\nHolm (mp) och Claes Västerteg (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 24 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   framförs   under   Ställningstagande   i\r\nreservation  23.  Riksdagen  bifaller  därmed motion\r\n2002/03:A317 yrkandena 4 och 5 (fp, s, v, c, mp).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nTranspersoner   har   ett   svagt  rättsligt  skydd.\r\nTranssexualism handlar om könsidentitet  och  faller\r\ndärmed under JämO:s ansvarsområde. Transvestiter och\r\növriga  transpersoner omfattas däremot inte eftersom\r\ndet enbart är personer med juridiskt kön som ingår i\r\nJämO:s ansvarsområde.\r\n\r\nVi  vill   framhålla   att  sexuell  läggning  och\r\nkönsidentitet  i sig är olika  begrepp.  Inte  desto\r\nmindre anser vi att begreppen är närliggande och att\r\ndet  ofta  lekmannamässigt   görs  sammanblandningar\r\nmellan   dem.   Ett   sätt   att   motverka    denna\r\nsammanblandning  och  att  verka  i enlighet med vår\r\ninställning är att införliva transpersoner  i  lagen\r\nom  förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund\r\nav sexuell  läggning.  Det  är enligt vår mening mer\r\nlämpligt att frågor om diskriminering  i arbetslivet\r\nvad   gäller   transpersoner   behandlas   av  samma\r\nmyndighet, Ombudsmannen mot diskriminering på  grund\r\nav sexuell läggning, HomO.\r\nVi  förutsätter att denna fråga kommer att belysas\r\nav den  parlamentariska  kommitté  som skall göra en\r\nsamlad   översyn  av  diskrimineringslagstiftningen,\r\ndäribland   frågan   om   diskrimineringsskydd   för\r\ntranspersoner.\r\nVi anser också att svensk lagstiftning snarast bör\r\nanpassas  så  att  den  på alla punkter omfattar det\r\nskydd    för    transsexuella    som    uttalas    i\r\nEuropaparlamentets Recommendation 1117 (1989) On the\r\ncondition   of   transsexuals   och  Resolution   on\r\ndiscrimination against transsexuals. Här ingår bl.a.\r\nett tydligt lagstadgat förbud mot  diskriminering  i\r\narbetslivet.  Vi vill i sammanhanget även påminna om\r\nEG-domstolens dom  i mål C-13/94 om uppsägning av en\r\ntranssexuell person.  Domstolen konstaterade i målet\r\natt uppsägning av en transsexuell på grund av dennes\r\nkönsbyte strider mot förbudet mot könsdiskriminering\r\ni unionens likabehandlingsdirektiv.\r\nSammanfattningsvis anser  vi  att  regeringen  bör\r\nåterkomma  med  ett  förslag  som  innebär att såväl\r\nrekommendationen  som  domen  införlivas   i  svensk\r\nlagstiftning.\r\nVad  som  här har anförts bör ges regeringen  till\r\nkänna. Det innebär att motion A317 yrkandena 4 och 5\r\n(fp, s, v, c, mp) tillstyrks.\r\n\r\n24.Rättegångskostnaderna i diskrimineringsmål\r\n(punkt 28) (v)\r\n\r\nav Camilla Sköld Jansson (v).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag anser att  utskottets  förslag  under  punkt  28\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   framförs   under   Ställningstagande   i\r\nreservation  24.  Riksdagen  bifaller  därmed motion\r\n2002/03:Sf336 yrkande 16 (v).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVänsterpartiet  anser  att  man bör uppmärksamma  en\r\nfaktor  som  allvarligt  kan försvåra  för  den  som\r\ndiskriminerats   i   en  anställningssituation   att\r\nanvända sig av lagstiftningen.  Det  är  reglerna om\r\nansvaret för rättegångskostnader. För den  som  inte\r\när  medlem i en facklig organisation, eller som inte\r\nhar stöd  av  sin  organisation  eller  av DO, måste\r\nrisken att få stå för motpartens rättegångskostnader\r\nvara  en  mycket  starkt  processavhållande  faktor.\r\nReglerna   om  kvittning  av  rättegångskostnader  i\r\narbetstvistlagen har enligt vår uppfattning alldeles\r\nför begränsad  räckvidd för att ha någon betydelse i\r\ndetta  sammanhang.   Vänsterpartiet   anser  att  en\r\nutredning  bör  få  i  uppdrag  att  undersöka   hur\r\nreglerna  för  ansvaret  för rättegångskostnaderna i\r\ndiskrimineringsmål bör ändras  för  att  lösa  detta\r\nproblem.\r\n\r\nVad  som  här  har anförts bör ges regeringen till\r\nkänna. Det innebär  att  motion Sf336 yrkande 16 (v)\r\ntillstyrks.\r\n\r\n25.Grupptalan på jämställdhetsområdet\r\n(punkt 29) (c)\r\n\r\nav Claes Västerteg (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att utskottets förslag  under  punkt  29\r\nborde ha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   framförs   under   Ställningstagande   i\r\nreservation 25.  Riksdagen  bifaller  därmed  motion\r\n2002/03:A366   yrkande   8  (c)  och  avslår  motion\r\n2002/03:A300 yrkande 3 (v).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDe  tvister  som prövats i Arbetsdomstolen  och  som\r\nresulterat i att  kvinnliga  löntagare har fått rätt\r\nhar i alltför liten grad utvidgats  till  att  gälla\r\nalla  i  motsvarande  situation  eller yrkesgrupp. I\r\nKanada   har   arbetet  för  lika  lön  haft   stora\r\nframgångar genom  möjligheten  till grupptalan, dvs.\r\natt personer med likartade fall kan ansluta sig till\r\nen  talan  som  en  individ  eller organisation  har\r\nväckt. Om svensk lagstiftning  tillät  grupptalan  i\r\nlönediskrimineringsmål  skulle  det  på  ett  mycket\r\nkraftfullt    sätt    förstärka    möjligheten   att\r\ngeneralisera rättsliga framgångar i arbetet för lika\r\nlön.\r\n\r\nMed  hänsyn  till  det  anförda  anser   jag   att\r\nriksdagen med anledning av motion A366 yrkande 8 (c)\r\nbör  tillkännage  för  regeringen som sin mening vad\r\njag  har  anfört  om att införa  en  möjlighet  till\r\ngrupptalan  i  lönediskrimineringsmål.  Motion  A300\r\nyrkande 3 (v) avstyrks  i den mån den inte får anses\r\ntillgodosedd genom det anförda.\r\n\r\n26.Sekretess i samband med anmälningar om\r\ndiskriminering (punkt 30) (fp, mp)\r\n\r\nav Erik Ullenhag (fp), Tina Acketoft (fp) och Ulf\r\nHolm (mp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi anser att utskottets förslag under punkt 30 borde\r\nha följande lydelse:\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   som   framförs   under   Ställningstagande   i\r\nreservation  26.  Riksdagen bifaller  därmed  motion\r\n2002/03:A317 yrkande 3 (fp, s, v, c, mp).\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nEtt problem vid anmälan  av  fall  av diskriminering\r\nvad gäller sexuell läggning och könstillhörighet  är\r\natt det ofta finns ett motstånd hos HBT-personer mot\r\natt  vara  öppna  med  sin  sexuella  läggning eller\r\nkönstillhörighet. Det faktum att många  HBT-personer\r\ninte  vill  riskera  att  röja sin sexuella läggning\r\neller   könstillhörighet   vid    en    anmälan   om\r\ndiskriminering innebär i förlängningen att det finns\r\nfog  för  antagandet  att  anmälningsfrekvensen   av\r\närenden  blir låg. Risken är därför överhängande att\r\ndet kommer att finnas ett stort mörkertal av ärenden\r\nsom aldrig  blir föremål för prövning. Det är av den\r\nanledningen viktigt  att se över hela processen från\r\nanmälan till utredningens  avslut  så att anmälarens\r\nidentitet  kan  behållas  hemlig  i största  möjliga\r\nutsträckning.\r\n\r\nDetta bör riksdagen tillkännage för regeringen som\r\nsin  mening.  Vi  tillstyrker  därför  motion   A317\r\nyrkande 3 (fp, s, v, c, mp).\r\n\r\nSärskilda yttranden\r\n\r\n\r\n\r\nUtskottets   beredning   av  ärendet  har  föranlett\r\nföljande särskilda yttranden.  I rubriken anges inom\r\nparentes  vilken  punkt  i utskottets  förslag  till\r\nriksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.\r\n\r\n\r\n1. Männens roll i jämställdhetsarbetet (punkt\r\n6) (mp)\r\n\r\nav Ulf Holm (mp).\r\n\r\nMiljöpartiet de gröna anser att jämställdhetsarbetet\r\nbör  föras  av  både kvinnor  och  män.  Under  hela\r\njämställdhetens historia  har  kampen  för jämlikhet\r\nmellan  könen  förts nästan uteslutande av  kvinnor.\r\nMännens deltagande  i jämställdhetsarbetet har varit\r\nundantag snarare än regel.  Ofta  är det kvinnor som\r\nmed kraft reagerar mot det rent fysiskt mest tydliga\r\nuttrycket   för   kvinnoförtryck:   våldspornografi,\r\nsexhandel  och kvinnomisshandel. Men mäns  våld  mot\r\nkvinnor är inte  bara  en  kvinnofråga, utan även en\r\nmansfråga,  och  det  är  i  ännu   högre   grad  en\r\nsamhällsfråga.   Miljöpartiet   vill  att  riksdagen\r\ntillkännager för regeringen att jämställdhet i allra\r\nhögsta  grad  är  en mansfråga. Den  dag  männen  på\r\nallvar sätter sig in  i  vad  jämställdhet verkligen\r\nhandlar  om, kan kvinnor och män  tillsammans  driva\r\narbetet framåt.\r\n\r\nMän utövar  våld  mot  barn,  mot  kvinnor och mot\r\nandra   män.   Både   forskning  och  olika  sorters\r\nhandlingsprogram måste inriktas på detta faktum. Män\r\nsom slår måste ändra sitt beteende. Därför behövs en\r\nbred diskussion på alla  nivåer  i samhället för att\r\npå  sikt kunna arbeta med att förändra  detta.  Mäns\r\nutövande   av   våld   är   ett   symtom  på  manlig\r\növerordning.  Detta måste brytas. Det  behövs  också\r\nfler män som ställer  sig  upp  och  förkastar andra\r\nmäns våldsamma beteende. Tystnaden från  män om mäns\r\nvåld mot kvinnor blir till slut ett tyst medgivande.\r\nEn skilsmässa är en komplicerad process  för  alla\r\ninblandade.  Att  män  många  gånger drabbas hårdare\r\nframför  allt  emotionellt - medan  kvinnor  drabbas\r\nekonomiskt - har  ofta  sin  förklaring i att mannen\r\nvalt bort nära relationer med sina barn men även med\r\nandra  människor  än  sin partner.  Därmed  har  män\r\noftare  sämre socialt och  nära  nätverk  och  sämre\r\nkontakt med  sina barn. När samhället sedan erbjuder\r\nstöd i form av samarbetssamtal eller liknande består\r\nhjälpen ofta av  kvinnor  som  hjälpare. Män behöver\r\nockså andra män som hjälpare för  att  kunna  ta sig\r\nigenom   skilsmässoprocessen.  Alltfler  män  hamnar\r\nockså i ekonomiska  svårigheter  efter en skilsmässa\r\npå  grund  av underhållssituationen.  De  ekonomiska\r\nproblemen gör  att  många av de män som vill vara en\r\nbra pappa hamnar i en näst intill omöjlig situation.\r\nDe har inte råd att ha  barnen  boende  hos  sig och\r\ninte heller att bo i en lägenhet som är så stor  att\r\nbarnen kan bo där flera dagar i sträck.\r\n\r\n2. Diskrimineringslagstiftning beträffande\r\ntranssexuella m.m. (punkt 24) (v)\r\n\r\nav Camilla Sköld Jansson (v).\r\n\r\nAlla  skall  kunna  leva  ett  värdigt  liv, oavsett\r\nsexuell  läggning eller könsidentitet. Tyvärr  finns\r\ndet i vårt  samhälle  ett  förtryck av homosexuella,\r\nbisexuella och transpersoner,  vilket  bl.a. tar sig\r\nuttryck   i   form   av   trakasserier,   våld   och\r\ndiskriminering.    Det    finns   även   brister   i\r\nlagstiftningen. Homosexuella  och  bisexuella är män\r\noch   kvinnor  i  olika  åldrar  med  olika   etnisk\r\nbakgrund,  religion  och  politisk  uppfattning.  De\r\nkommer  från  olika samhällsklasser, från städer och\r\nfrån  landsbygd.  Det  enda  som  skiljer  dem  från\r\nheterosexuella  är att de har förmågan att älska och\r\nkänna sexuell attraktion till någon av samma kön.\r\n\r\nFortfarande      diskriminerar      lagstiftningen\r\nhomosexuella,    bisexuella    och    transpersoner.\r\nTranspersoner är individer  vars könsidentitet eller\r\nkönsidentitetsuttryck tidvis  eller  alltid  skiljer\r\nsig från normen för det kön som registrerats för dem\r\nvid   födseln.   Det   är  bl.a.  transsexuella  och\r\ntransvestiter. Transpersoner har ett svagt rättsligt\r\nskydd. Transsexuella har  skydd  i  arbetslivet  mot\r\ndiskriminering  och  ingår  i  JämO:s  ansvarsområde\r\neftersom det handlar om könsidentitet. Transvestiter\r\noch övriga transpersoner faller däremot  utanför  då\r\ndet enbart är personer med juridiskt kön som ingår i\r\nJämO:s ansvarsområde.\r\nSexuell  läggning och könsidentitet är i sig olika\r\nbegrepp, men  det görs sammanblandningar mellan dem.\r\nEtt  sätt  att  motverka   detta  är  att  införliva\r\ntranspersoner i lagen om förbud mot diskriminering i\r\narbetslivet på grund av sexuell läggning.\r\nFrågor om diskriminering i  arbetslivet vad gäller\r\ntranspersoner  bör  behandlas  av  samma  myndighet,\r\nOmbudsmannen mot diskriminering  på grund av sexuell\r\nläggning, HomO. Vänsterpartiet förutsätter att denna\r\nfråga  kommer  att belysas av den nyligen  tillsatta\r\nparlamentariska  kommitté  som  skall göra en samlad\r\növersyn av diskrimineringslagstiftningen,  däribland\r\nfrågan  om  diskrimineringsskydd  för transpersoner.\r\nPartiet anser också att svensk lagstiftning  snarast\r\nbör anpassas så att den på alla punkter omfattar det\r\nskydd    för    transsexuella    som    uttalas    i\r\nEuropaparlamentets Recommendation 1117 (1989) On the\r\ncondition   of   transsexuals   och   Resolution  on\r\ndiscrimination   against   transsexuals.  Även   EG-\r\ndomstolens dom i mål C-13/94  om  uppsägning  av  en\r\ntranssexuell   person   bör  införlivas  med  svensk\r\nlagstiftning.  Domstolen konstaterade  i  målet  att\r\nuppsägning av en  transsexuell  på  grund  av dennes\r\nkönsbyte strider mot förbudet mot könsdiskriminering\r\ni unionens likabehandlingsdirektiv.\r\nVi i Vänsterpartiet anser att det är av största\r\nvikt att 2002 års diskrimineringsutredning grundligt\r\nutreder dessa frågor och överväger hur en reglering\r\nkan utformas.\r\nBilaga\r\n\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\n\r\n\r\n\r\nProposition 2002/03:19\r\n\r\n\r\nI  proposition  2002/03:19  föreslår regeringen  att\r\nriksdagen godkänner 1999 års  fakultativa  protokoll\r\ntill   Förenta   nationernas   (FN)   konvention  om\r\navskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.\r\n\r\n\r\nMotioner från allmänna motionstiden\r\n\r\n\r\n2002/03:K433 av Anders Bengtsson m.fl. (s):\r\n\r\n5.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs om betydelsen av att\r\nalla   kommuner  upprättar   handlingsplaner   för\r\nmångfald  och  mot etnisk diskriminering, vars mål\r\nkontinuerligt följs upp och revideras.\r\n\r\n2002/03:Ju249 av Johan Linander m.fl. (c):\r\n\r\n22. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att företag bör se\r\növer sina rutiner och ta bort inbyggda hinder  som\r\nleder till diskriminering gentemot minoriteter.\r\n\r\n2002/03:L249 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n12.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs  om  en  sammanhållen\r\nlagstiftning mot diskriminering.\r\n\r\n19.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  kunskapen om\r\nhomosexuellas,   bisexuellas   och  transpersoners\r\nsituation  hos nyckelgrupper inom  den  offentliga\r\nsektorn.\r\n\r\n2002/03:Sf226 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n27. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om behovet  av att se\r\növer         möjligheten         att        skärpa\r\ndiskrimineringslagstiftningen,           inklusive\r\nsanktionsmöjligheterna i densamma.\r\n\r\n28.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs om att införa en lag\r\nom positiv särbehandling på grund av etnicitet.\r\n\r\n2002/03:Sf289 av Peter Eriksson m.fl. (mp):\r\n\r\n7.   Riksdagen   beslutar   om   att    tvister   om\r\ndiskriminering   på   arbetsmarknaden   avgörs   i\r\nallmänna     domstolar    i    stället    för    i\r\nArbetsdomstolen.\r\n\r\n21. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om att arbetsgivare\r\nmed mer än tio anställda skall ha mångfaldsplaner,\r\ndär såväl rekryteringspolicy  som  strategier  mot\r\ndiskriminering ingår som två viktiga komplement.\r\n\r\n22.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att vid likvärdiga\r\nmeriter  skall en person ur en  underrepresenterad\r\ngrupp anställas.\r\n\r\n23. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att  verka för att\r\nutländska    examina    behandlas    rättvist   av\r\narbetsmarknaden.\r\n\r\n24.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad i motionen anförs om att verka för att\r\narbetsförmedlingarna  ökar  sin  kompetens  om det\r\nmångkulturella samhället.\r\n\r\n25.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att flerspråkighet\r\noch  kunskap om fler kulturer  skall  ses  som  en\r\nmerit vid anställningar.\r\n\r\n2002/03:Sf332 av Sten Tolgfors m.fl. (m):\r\n\r\n25. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att diskriminering\r\npå etnisk eller annan grund inte är acceptabelt.\r\n\r\n26.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening   vad   i   motionen   anförs   om  positiv\r\nsärbehandling och kvotering.\r\n\r\n2002/03:Sf334 av Sven Brus m.fl. (kd):\r\n\r\n42.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening   vad   i   motionen   anförs   om   etnisk\r\ndiskriminering i arbetslivet.\r\n\r\n44.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening  vad i motionen anförs  om  handlingsplaner\r\nför  etnisk   mångfald   som  skall  upprättas  av\r\nmyndigheterna.\r\n\r\n2002/03:Sf336 av Gudrun Schyman m.fl. (v):\r\n\r\n12.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram\r\nförslag   till   ändring  av  lagen   mot   etnisk\r\ndiskriminering  i  arbetslivet   så   att  facklig\r\norganisation   ges   talerätt  till  Nämnden   mot\r\ndiskriminering.\r\n\r\n13.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram\r\nförslag  till ändring som  innebär  att  kommuner,\r\nlandsting  och  större privata arbetsgivare åläggs\r\natt upprätta mångfaldsplaner.\r\n\r\n14. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad i motionen anförs om att tvärkulturell\r\nkompetens  liksom  flerspråkighet skall räknas som\r\nmerit vid alla offentliga anställningar.\r\n\r\n15.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram\r\nförslag   till   ändring  av   lagen   om   etnisk\r\ndiskriminering så  att  myndigheter  ges möjlighet\r\natt    i   sina   mångfaldsplaner   ange   positiv\r\nlikabehandling   som   ett  mål  för  myndighetens\r\nrekryteringsbehov.\r\n\r\n16.  Riksdagen  begär att regeringen  tillsätter  en\r\nutredning som ser  över  hur reglerna för ansvaret\r\nför rättegångskostnader i  diskrimineringsmål  kan\r\nändras   i   syfte   att   undanröja   risken  att\r\nkostnadsansvaret    utgör   en   processavhållande\r\nfaktor.\r\n\r\n2002/03:So358 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n1.  Riksdagen begär att  regeringen  återkommer  med\r\nförslag till lagstiftning mot åldersdiskriminering\r\ni arbetslivet.\r\n\r\n2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening   vad   i   motionen  anförs  om  nationell\r\nhandlingsplan för att  undanröja hinder för äldres\r\nmöjligheter att arbeta.\r\n\r\n2002/03:So457 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd):\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om att utredningen\r\nkring  diskrimineringslagstiftningen  bör  få  ett\r\ntilläggsdirektiv  att  utreda  huruvida  bristande\r\ntillgänglighet kan vara diskriminerande.\r\n\r\n2002/03:A203 av Cecilia Nilsson Wigström (fp):\r\n\r\n1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin\r\nmening att chefer i offentlig  sektor bör utbildas\r\ni mångfaldsfrågor.\r\n\r\n2.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening att fler  människor  med  utländsk bakgrund\r\nbör rekryteras till den offentliga sektorn.\r\n\r\n3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening att Integrationsverket  bör  ges  i uppdrag\r\natt   utbilda   chefer   i   offentlig   sektor  i\r\nmångfaldsfrågor.\r\n\r\n2002/03:A213 av Sven Brus och Kenneth Lantz (kd):\r\n\r\n1.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin\r\nmening vad i motionen anförs  om diskriminering på\r\ngrund av hög ålder.\r\n\r\n2002/03:A215 av Christina Axelsson och Ann-Kristine\r\nJohansson (s):\r\n\r\n1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om behovet av att det\r\nfinns en stark  arbetsrättslagstiftning  som  slår\r\nfast  kvinnors  och  mäns  lika värde, villkor och\r\nbehandling på arbetsmarknaden.\r\n\r\n2.  Riksdagen tillkännager för  regeringen  som  sin\r\nmening   vad  i  motionen  anförs  om  behovet  av\r\nåtgärder  för   att   bryta   den  könssegregerade\r\narbetsmarknaden.\r\n\r\n3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om att statliga och\r\nkommunala förvaltningar samt verk  och  bolag  bör\r\nvara  föregångare  vad gäller att finna former för\r\nkönsneutrala lönesystem  som  ger  kvinnor och män\r\nlika lön för lika eller likvärdigt arbete.\r\n\r\n2002/03:A224 av Annelie Enochson m.fl. (kd):\r\n\r\n1.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs om behovet av förbud\r\nmot diskriminering av äldre i arbetslivet.\r\n\r\n2002/03:A237 av Barbro Feltzing m.fl. (mp):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad   i   motionen   anförs   om  att   förslag   om\r\njämställdhetsmärkning av företag  och reklam ingår i\r\nkommande proposition på området.\r\n\r\n2002/03:A239 av Margareta Andersson m.fl. (c):\r\n\r\n34.  Riksdagen begär att regeringen  återkommer  med\r\nförslag  till hur EU:s diskrimineringslagstiftning\r\ngällande arbetslivet  kan  implementeras  i svensk\r\nlagstiftning inom alla områden som rör det svenska\r\narbetslivet.\r\n\r\n2002/03:A241 av Lars Leijonborg m.fl. (fp):\r\n\r\n9.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin\r\nmening    vad   i   motionen   anförs    om    att\r\nlönediskrimineringen måste brytas.\r\n\r\n10. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening    vad    i    motionen   anförs   om   att\r\ndiskrimineringstvister  bör handläggas av allmänna\r\ndomstolar  i  stället  för  den   partssammansatta\r\nArbetsdomstolen (AD).\r\n\r\n11.  Riksdagen tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening    vad   i   motionen   anförs   om   aktiv\r\nopinionsbildning i näringslivet.\r\n\r\n13. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening    vad    i    motionen   anförs   om   ett\r\njämställdhetsmärkningssystem.\r\n\r\n14. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i  motionen anförs om en sammanhållen\r\nlagstiftning mot diskriminering.\r\n\r\n2002/03:A242 av Annelie Enochson m.fl. (kd):\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om behovet av ett\r\nkartläggande av de faktorer  som kan hämma kvinnor\r\natt ta ett ledningsansvar med  anledning  av  FN:s\r\nrapport om jämställdhetsläget i Sverige.\r\n\r\n13.   Riksdagen   begär  att  regeringen  utvärderar\r\njämställdhetslagens   betydelse  och  funktion,  i\r\nenlighet med vad som anförs i motionen.\r\n\r\n14. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i motionen anförs om att initiera  en\r\nnationell kampanj för ett barnvänligt arbetsliv.\r\n\r\n15.  Riksdagen  begär  att  regeringen  lägger  fram\r\nförslag till ändring  av 5 § jämställdhetslagen, i\r\nenlighet med vad som anförs i motionen.\r\n\r\n20. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att JämO bör ges i\r\nuppdrag   att  i  samarbete  med  arbetsmarknadens\r\nparter     hitta      ett      väl      fungerande\r\narbetsvärderingsinstrument.\r\n\r\n22.    Riksdagen    begär    att    regeringen   ger\r\ntilläggsdirektiv      till     Utredningen     för\r\njämställdhetsmärkning,  i  enlighet  med  vad  som\r\nanförs i motionen.\r\n\r\n26.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som sin\r\nmening  vad i motionen anförs  om  behovet  av  en\r\nkartläggning  av  regionala skillnader av uttag av\r\npappaledighet  med  inriktning  på  att  undanröja\r\nhinder för ett ökat uttag.\r\n\r\n2002/03:A275 av Birgitta Ahlqvist och Carina Hägg\r\n(s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad i motionen anförs om lönediskriminering.\r\n\r\n2002/03:A300 av Gudrun Schyman m.fl. (v):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  som  i motionen anförs om feministisk\r\nkompetens i arbetet  i  Kommittén för sammanhållen\r\ndiskrimineringslagstiftning.\r\n\r\n2. Riksdagen tillkännager för  regeringen  vad som i\r\nmotionen  anförs  om  feministiskt perspektiv  och\r\nangreppssätt i utvärdering av jämställdhetslagen.\r\n\r\n3. Riksdagen beslutar att  införa  en särskild regel\r\nom  grupprättegång  gällande  jämställdhetsmål   i\r\nArbetsdomstolen.\r\n\r\n2002/03:A315 av Anders G Högmark m.fl. (m):\r\n\r\n13.   Riksdagen   begär   att   regeringen   utreder\r\neffekterna  av arbetsplanen för jämställdhet  inom\r\nden offentliga  förvaltningen  i  enlighet med vad\r\nsom anförs i motionen.\r\n\r\n2002/03:A317 av Birgitta Ohlsson m.fl. (fp, s, v, c,\r\nmp):\r\n\r\n3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  sekretess  i\r\nhandläggningen av diskrimineringsärenden.\r\n\r\n4. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  att lagen om\r\nförbud mot diskriminering i arbetslivet  på  grund\r\nav sexuell läggning även skall vara tillämplig  på\r\ntranspersoner.\r\n\r\n5.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening    vad    i    motionen   anförs   om   att\r\nEuropaparlamentets \"Recommendation  1117 (1989) On\r\nthe condition of transsexuals\" och \"Resolution  on\r\ndiscrimination  against  transsexuals\"  liksom EG-\r\ndomstolens  dom  i mål C-13/94 skall införlivas  i\r\nsvensk lagstiftning.\r\n\r\n2002/03:A319 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):\r\n\r\n1. Riksdagen tillkännager  för  regeringen  som  sin\r\nmening  vad i motionen anförs om inrättandet av en\r\nstödfunktion för jämställdhetsarbetet.\r\n\r\n2. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening   vad   i   motionen   anförs   om   en  ny\r\njämställdhetsförordning.\r\n\r\n2002/03:A322 av Lars Ångström m.fl. (mp):\r\n\r\n1.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening vad i motionen anförs om att jämställdhet i\r\nallra högsta grad också är en mansfråga.\r\n\r\n3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om  att  ta avstånd\r\nfrån de våldsamma männens beteenden.\r\n\r\n8.  Riksdagen  tillkännager  för regeringen som  sin\r\nmening vad i motionen anförs om skilsmässor.\r\n\r\n2002/03:A328 av Elisebeht Markström m.fl. (s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad    i    motionen    anförs    om   en   offensiv\r\ninformationsinsats om diskrimineringslagarna.\r\n\r\n2002/03:A337 av Ulf Holm och Barbro Feltzing (mp):\r\n\r\n3.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening vad i motionen  anförs  om  att utarbeta en\r\nuppförandekod  mot  åldersdiskriminering   på  den\r\nsvenska arbetsmarknaden.\r\n\r\n2002/03:A354 av Marie Granlund (s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad  i  motionen anförs om vikten av forskning kring\r\nmångfald i arbetslivet.\r\n\r\n2002/03:A360 av Mikael Damberg m.fl. (s):\r\n\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som sin mening\r\nvad i motionen anförs om ett förbud för arbetsgivare\r\natt ställa frågor rörande planerade graviditeter.\r\n\r\n2002/03:A365 av Gudrun Schyman m.fl. (v):\r\n\r\n1. Riksdagen  tillkännager  för  regeringen  som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs om partsgemensamt\r\norgan samt skapandet av en  kommunikationsplan för\r\nen aktiv spridning av kunskap om kvinnors och mäns\r\ntillgång till ekonomisk makt och resurser.\r\n\r\n2002/03:A366 av Margareta Andersson m.fl. (c):\r\n\r\n7.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen   anförs  om  att  flytta\r\nlönediskrimineringsmål från  Arbetsdomstolen  till\r\nallmän domstol.\r\n\r\n8.  Riksdagen  tillkännager  för  regeringen som sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  att   införa\r\nmöjlighet         till         grupptalan        i\r\nlönediskrimineringsmål.\r\n\r\n9.  Riksdagen  tillkännager för regeringen  som  sin\r\nmening  vad  i  motionen   anförs   om   att  höja\r\nskadeståndsbeloppet vid jämställdhetsmål.\r\n\r\n10.  Riksdagen  tillkännager för regeringen som  sin\r\nmening  vad  i  motionen   anförs  om  alternativa\r\narbetsmarknaders   betydelse   för    en   rättvis\r\nlönesättning.\r\n\r\n11. Riksdagen tillkännager för regeringen  som sin\r\nmening  vad i motionen anförs om en långsiktig  plan\r\nför uppvärdering av kvinnodominerade yrken.\r\n\r\n\r\n</pre><pre></pre><pre></pre><pre></pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "FN-konventionen mot kvinnodiskriminering",
          "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2002/03:19.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Allmänna frågor om jämställdhet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:A215 yrkandena 1 och 2, 2002/03:A241 yrkande 11, 2002/03:A242 yrkande 2 och 2002/03:A315 yrkande 13.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"m\"",
          "votering_id": "DE1EEEA5-3CFC-11D7-AE67-00047552FE03",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (m)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "128",
                    "0",
                    "0",
                    "16"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "46",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "19",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "0",
                    "44",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "0",
                    "28",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "26",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "14",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "187",
                    "46",
                    "72",
                    "44"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/DE1EEEA5-3CFC-11D7-AE67-00047552FE03",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Forskningen på jämställdhetsområdet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:A365 yrkande 1 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Jämställdhetsaspekter vid offentligt utredningsarbete m.m.",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:A319 yrkandena 1 och 2.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "5",
          "rubrik": "Analys av skillnader i uttag av föräldraledighet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:A242 yrkandena 14 och 26.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "6",
          "rubrik": "Männens roll i jämställdhetsarbetet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:A322 yrkandena 1, 3 och 8.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "7",
          "rubrik": "Allmänt om jämställda löner och lönediskriminering",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:A215 yrkande 3, 2002/03:A241 yrkande 9, 2002/03:A242 yrkande 20, 2002/03:A275, 2002/03:A365 yrkande 1 i denna del och 2002/03:A366 yrkandena 10 och 11.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "6",
          "motforslag_partier": "\"fp\"",
          "votering_id": "DE1EEEB6-3CFC-11D7-AE67-00047552FE03",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 6 (fp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "128",
                    "0",
                    "0",
                    "16"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "46",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "1",
                    "0",
                    "18",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "44",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "0",
                    "28",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "26",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "13",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "214",
                    "44",
                    "46",
                    "45"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/DE1EEEB6-3CFC-11D7-AE67-00047552FE03",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "8",
          "rubrik": "Jämställdhetslagen m.m.",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:A242 yrkandena 13 och 15.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "9",
          "rubrik": "Utvärdering av ändringarna i jämställdhetslagen",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:A300 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "10",
          "rubrik": "Skadestånd i jämställdhetsmål",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:A366 yrkande 9.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "8",
          "motforslag_partier": "\"c\",\"fp\"",
          "votering_id": "DE1EEEC4-3CFC-11D7-AE67-00047552FE03",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 8 (c, fp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "128",
                    "0",
                    "0",
                    "16"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "46",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "19",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "43",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "27",
                    "1",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "26",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "13",
                    "1",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "240",
                    "64",
                    "0",
                    "45"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/DE1EEEC4-3CFC-11D7-AE67-00047552FE03",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "11",
          "rubrik": "Frågor om planerade graviditeter",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:A360.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "12",
          "rubrik": "Jämställdhetsmärkning",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:A237, 2002/03:A241 yrkande 13 och 2002/03:A242 yrkande 22.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "13",
          "rubrik": "Allmänna frågor om mångfald och etnisk diskriminering",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ju249 yrkande 22, 2002/03:Sf289 yrkandena 23 och 24, 2002/03:Sf332 yrkande 25, 2002/03:Sf334 yrkande 42, 2002/03:A203 yrkandena 1-3 och 2002/03:A354.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "14",
          "rubrik": "Tvärkulturell kompetens",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf289 yrkande 25 och 2002/03:Sf336 yrkande 14.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "15",
          "rubrik": "Allmänna frågor om lagen om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf226 yrkande 27 i denna del.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "16",
          "rubrik": "Lagreglerat aktivt arbete för mångfald",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K433 yrkande 5, 2002/03:Sf289 yrkande 21 och 2002/03:Sf336 yrkande 13.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "15",
          "motforslag_partier": "\"mp\"",
          "votering_id": "DE1EEEDB-3CFC-11D7-AE67-00047552FE03",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 15 (mp)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "128",
                    "0",
                    "0",
                    "16"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "46",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "19",
                    "0",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "44",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "28",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "26",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "0",
                    "14",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "291",
                    "14",
                    "0",
                    "44"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/DE1EEEDB-3CFC-11D7-AE67-00047552FE03",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "17",
          "rubrik": "Mångfaldsplaner",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf334 yrkande 44.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "18",
          "rubrik": "Positiv särbehandling",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf226 yrkande 28, 2002/03:Sf289 yrkande 22, 2002/03:Sf332 yrkande 26 och 2002/03:Sf336 yrkande 15.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "19",
          "rubrik": "Talerätt i Nämnden mot diskriminering",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf336 yrkande 12.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "20",
          "rubrik": "Sammanhållen lagstiftning mot diskriminering",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:L249 yrkande 12, 2002/03:Sf226 yrkande 27 i denna del och 2002/03:A241 yrkande 14.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "21",
          "rubrik": "Diskriminering på grund av ålder",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:So358 yrkandena 1 och 2, 2002/03:A213 yrkande 1, 2002/03:A224 yrkande 1, 2002/03:A239 yrkande 34 och 2002/03:A337 yrkande 3.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "22",
          "rubrik": "Diskriminering på grund av funktionshinder",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:So457 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "23",
          "rubrik": "Kunskaper om HBT-personers livsvillkor",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:L249 yrkande 19.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "24",
          "rubrik": "Diskrimineringslagstiftning beträffande transsexualla m.m.",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:A317 yrkandena 4 och 5.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "25",
          "rubrik": "Övriga frågor om diskriminering",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:A328.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "26",
          "rubrik": "Forum i diskrimineringstvister",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf289 yrkande 7, 2002/03:A241 yrkande 10 och 2002/03:A366 yrkande 7.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "27",
          "rubrik": "Underlag vid övervägande om forumfrågan",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:A300 yrkande 1.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "28",
          "rubrik": "Rättegångskostnaderna i diskrimineringsmål",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:Sf336 yrkande 16.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "24",
          "motforslag_partier": "\"v\"",
          "votering_id": "DE1EEF02-3CFC-11D7-AE67-00047552FE03",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 24 (v)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "128",
                    "0",
                    "0",
                    "16"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "46",
                    "0",
                    "0",
                    "9"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "18",
                    "1",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "43",
                    "0",
                    "1",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "28",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "0",
                    "26",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "2",
                    "4",
                    "8",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "265",
                    "31",
                    "9",
                    "44"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/DE1EEF02-3CFC-11D7-AE67-00047552FE03",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "29",
          "rubrik": "Grupptalan på jämställdhetsområdet",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:A300 yrkande 3 och 2002/03:A366 yrkande 8.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "25",
          "motforslag_partier": "\"c\"",
          "votering_id": "DE1EEF04-3CFC-11D7-AE67-00047552FE03",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 25 (c)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "128",
                    "0",
                    "0",
                    "16"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "45",
                    "0",
                    "0",
                    "10"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "19",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "44",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "28",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "26",
                    "0",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "13",
                    "1",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "284",
                    "20",
                    "0",
                    "45"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/DE1EEF04-3CFC-11D7-AE67-00047552FE03",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "30",
          "rubrik": "Sekretess i samband med anmälningar om diskriminering",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:A317 yrkande 3.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU3",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Allmänna frågor om jämställdhet",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Allmänna frågor om jämställdhet",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Allmänna frågor om jämställdhet",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Analys av skillnader i uttag av föräldraledighet",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "5"
        },
        {
          "nummer": "5",
          "rubrik": "Allmänt om jämställda löner och lönediskriminering",
          "partier": "\"c\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "7"
        },
        {
          "nummer": "6",
          "rubrik": "Allmänt om jämställda löner och lönediskriminering",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "7"
        },
        {
          "nummer": "7",
          "rubrik": "Jämställdhetslagen m.m.",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "8"
        },
        {
          "nummer": "8",
          "rubrik": "Skadestånd i jämställdhetsmål",
          "partier": "\"c\",\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "10"
        },
        {
          "nummer": "9",
          "rubrik": "Jämställdhetsmärkning",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "12"
        },
        {
          "nummer": "10",
          "rubrik": "Jämställdhetsmärkning",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "12"
        },
        {
          "nummer": "11",
          "rubrik": "Allmänna frågor om mångfald och etnisk diskriminering",
          "partier": "\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "13"
        },
        {
          "nummer": "12",
          "rubrik": "Allmänna frågor om mångfald och etnisk diskriminering",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "13"
        },
        {
          "nummer": "13",
          "rubrik": "Tvärkulturell kompetens",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "14"
        },
        {
          "nummer": "14",
          "rubrik": "Allmänna frågor om lagen om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "15"
        },
        {
          "nummer": "15",
          "rubrik": "Lagreglerat aktivt arbete för mångfald",
          "partier": "\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "16"
        },
        {
          "nummer": "16",
          "rubrik": "Mångfaldsplaner",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "17"
        },
        {
          "nummer": "17",
          "rubrik": "Positiv särbehandling",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "18"
        },
        {
          "nummer": "18",
          "rubrik": "Positiv särbehandling",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "18"
        },
        {
          "nummer": "19",
          "rubrik": "Sammanhållen lagstiftning mot diskriminering",
          "partier": "\"c\",\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "20"
        },
        {
          "nummer": "20",
          "rubrik": "Diskriminering på grund av ålder",
          "partier": "\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "21"
        },
        {
          "nummer": "21",
          "rubrik": "Diskriminering på grund av funktionshinder",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "22"
        },
        {
          "nummer": "22",
          "rubrik": "Kunskaper om HBT-personers livsvillkor",
          "partier": "\"fp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "23"
        },
        {
          "nummer": "23",
          "rubrik": "Diskrimineringslagstiftning beträffande transsexualla m.m.",
          "partier": "\"c\",\"fp\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "24"
        },
        {
          "nummer": "24",
          "rubrik": "Rättegångskostnaderna i diskrimineringsmål",
          "partier": "\"v\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "28"
        },
        {
          "nummer": "25",
          "rubrik": "Grupptalan på jämställdhetsområdet",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "29"
        },
        {
          "nummer": "26",
          "rubrik": "Sekretess i samband med anmälningar om diskriminering",
          "partier": "\"fp\",\"mp\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "30"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2002-12-02 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2003-01-21 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2003-02-04 00:00:00",
          "status": "planerat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2003-02-06 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2003-02-12 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2003-02-14 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "B2",
          "namn": "Bordläggning 2",
          "datum": "2003-02-17 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "2",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2003-02-19 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2003-02-19 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2003-02-19 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "RSKR",
          "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse",
          "datum": "2003-02-19 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "6",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Bifall till propositionen. Tillkännagivande om en belysning av de olika förslag som förts fram i frågan om forum i diskrimineringstvister.  Avslag på motioner",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-23 15:06:56"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Riksdagen godkände ett tillägg till FN:s konvention mot diskriminering av kvinnor. Genom tillägget kan enskilda personer eller grupper av personer som har utsatts för kränkning vända sig till den FN-kommitté som ska övervaka att alla länder följer konventionen. Riksdagen gav också regeringen i uppdrag att se till att en utredning om diskriminering diskuterar olika förslag om i vilken domstol tvister om diskriminering i arbetslivet ska avgöras. Detta på grund av olika motioner som vill att tvisterna ska avgöras i allmänna domstolar i stället för Arbetsdomstolen. ",
          "dok_id": "GQ01AU3",
          "systemdatum": "2016-08-09 09:40:08"
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "FN-konvention mot kvinnodiskriminering (AU3)",
          "dok_id": "GQ01AU3",
          "systemdatum": "2016-08-09 09:40:08"
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottets förslag.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-23 15:06:56"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GQ01AU3",
          "systemdatum": "2017-10-20 10:25:02"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>  Arbetsmarknadsutskottet föreslår att riksdagen godkänner ett tillägg till FN:s konvention mot diskriminering av kvinnor. Genom tillägget kan enskilda personer eller grupper av personer som har utsatts för kränkning vända sig till den FN-kommitté som ska övervaka att alla länder följer konventionen. Utskottet föreslår också att riksdagen ger regeringen i uppdrag att se till att en utredning om diskriminering diskuterar olika förslag om i vilken domstol tvister om diskriminering i arbetslivet ska avgöras. Detta på grund av olika motioner som vill att tvisterna ska avgöras i allmänna domstolar i stället för Arbetsdomstolen.</p>",
          "dok_id": "GQ01AU3",
          "systemdatum": "2016-08-09 09:40:08"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "FN-konvention mot kvinnodiskriminering (AU3)",
          "dok_id": "GQ01AU3",
          "systemdatum": "2016-08-09 09:40:09"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GQ01AU3",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_au_3.docx",
          "filstorlek": "177714",
          "filtyp": "docx",
          "titel": "FN-konventionen      mot     kvinnodiskriminering,jämställdhetsfrågor och  andra diskrimineringsfrågorm.m.",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/64388F88-A6FD-4F69-BDA5-FEEF3125B0EA"
        },
        {
          "dok_id": "GQ01AU3",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_au_3.pdf",
          "filstorlek": "832858",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Bilaga: bet_200203_au_3",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/FFB785DC-AF57-4E5F-9E8D-E503E84206F0"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A203 Anställning av människor med utländsk bakgrund i offentlig sektor",
          "ref_dok_id": "GQ02A203",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A203",
          "ref_dok_titel": "Anställning av människor med utländsk bakgrund i offentlig sektor",
          "ref_dok_subtitel": "av Cecilia Nilsson Wigström (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A213 Diskriminering av äldre",
          "ref_dok_id": "GQ02A213",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A213",
          "ref_dok_titel": "Diskriminering av äldre",
          "ref_dok_subtitel": "av Sven Brus och Kenneth Lantz (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A215 Jämställdhet i arbetslivet",
          "ref_dok_id": "GQ02A215",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A215",
          "ref_dok_titel": "Jämställdhet i arbetslivet",
          "ref_dok_subtitel": "av Christina Axelsson och Ann-Kristine Johansson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A224 Äldre på arbetsmarknaden",
          "ref_dok_id": "GQ02A224",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A224",
          "ref_dok_titel": "Äldre på arbetsmarknaden",
          "ref_dok_subtitel": "av Annelie Enochson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A237 Jämställdhetsmärkning",
          "ref_dok_id": "GQ02A237",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A237",
          "ref_dok_titel": "Jämställdhetsmärkning",
          "ref_dok_subtitel": "av Barbro Feltzing m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A239 Arbetsmarknadspolitik",
          "ref_dok_id": "GQ02A239",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A239",
          "ref_dok_titel": "Arbetsmarknadspolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Margareta Andersson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A241 Liberal jämställdhetspolitik",
          "ref_dok_id": "GQ02A241",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A241",
          "ref_dok_titel": "Liberal jämställdhetspolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A242 Jämställdhet",
          "ref_dok_id": "GQ02A242",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A242",
          "ref_dok_titel": "Jämställdhet",
          "ref_dok_subtitel": "av Annelie Enochson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A275 Lönediskriminering",
          "ref_dok_id": "GQ02A275",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A275",
          "ref_dok_titel": "Lönediskriminering",
          "ref_dok_subtitel": "av Birgitta Ahlqvist och Carina Hägg (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A300 Jämställdhetslagen och grupptalan",
          "ref_dok_id": "GQ02A300",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A300",
          "ref_dok_titel": "Jämställdhetslagen och grupptalan",
          "ref_dok_subtitel": "av Gudrun Schyman m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A315 Jämställdhet",
          "ref_dok_id": "GQ02A315",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A315",
          "ref_dok_titel": "Jämställdhet",
          "ref_dok_subtitel": "av Anders G Högmark m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A317 Arbetsmarknadsfrågor för homosexuella, bisexuella och transpersoner",
          "ref_dok_id": "GQ02A317",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A317",
          "ref_dok_titel": "Arbetsmarknadsfrågor för homosexuella, bisexuella och transpersoner",
          "ref_dok_subtitel": "av Birgitta Ohlsson m.fl. (FP, S, V, C, MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A319 Jämställdhetsarbetet",
          "ref_dok_id": "GQ02A319",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A319",
          "ref_dok_titel": "Jämställdhetsarbetet",
          "ref_dok_subtitel": "av Ulla Hoffmann m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A322 Jämställdhet och mannen",
          "ref_dok_id": "GQ02A322",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A322",
          "ref_dok_titel": "Jämställdhet och mannen",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Ångström m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A328 Informationsinsats om diskrimineringslagarna",
          "ref_dok_id": "GQ02A328",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A328",
          "ref_dok_titel": "Informationsinsats om diskrimineringslagarna",
          "ref_dok_subtitel": "av Elisebeht Markström m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A337 Skydd mot diskriminering på arbetsmarknaden ",
          "ref_dok_id": "GQ02A337",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A337",
          "ref_dok_titel": "Skydd mot diskriminering på arbetsmarknaden ",
          "ref_dok_subtitel": "av Ulf Holm och Barbro Feltzing (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A354 Mångfaldsforskning",
          "ref_dok_id": "GQ02A354",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A354",
          "ref_dok_titel": "Mångfaldsforskning",
          "ref_dok_subtitel": "av Marie Granlund (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A360 Förbud för arbetsgivare att ställa frågor om planerade graviditeter",
          "ref_dok_id": "GQ02A360",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A360",
          "ref_dok_titel": "Förbud för arbetsgivare att ställa frågor om planerade graviditeter",
          "ref_dok_subtitel": "av Mikael Damberg m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A365 Kvinnors arbetsmarknad",
          "ref_dok_id": "GQ02A365",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A365",
          "ref_dok_titel": "Kvinnors arbetsmarknad",
          "ref_dok_subtitel": "av Gudrun Schyman m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A366 Jämställdhet",
          "ref_dok_id": "GQ02A366",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A366",
          "ref_dok_titel": "Jämställdhet",
          "ref_dok_subtitel": "av Margareta Andersson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Ju249 Rättstrygghet",
          "ref_dok_id": "GQ02Ju249",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Ju249",
          "ref_dok_titel": "Rättstrygghet",
          "ref_dok_subtitel": "av Johan Linander m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:K433 Integration och demokrati",
          "ref_dok_id": "GQ02K433",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "K433",
          "ref_dok_titel": "Integration och demokrati",
          "ref_dok_subtitel": "av Anders Bengtsson m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:L249 Sexuellt likaberättigande",
          "ref_dok_id": "GQ02L249",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "L249",
          "ref_dok_titel": "Sexuellt likaberättigande",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Sf226 En ny integrationspolitik",
          "ref_dok_id": "GQ02Sf226",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Sf226",
          "ref_dok_titel": "En ny integrationspolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Sf289 Ett mångkulturellt samhälle",
          "ref_dok_id": "GQ02Sf289",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Sf289",
          "ref_dok_titel": "Ett mångkulturellt samhälle",
          "ref_dok_subtitel": "av Peter Eriksson m.fl. (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Sf332 Segregation är en social situation",
          "ref_dok_id": "GQ02Sf332",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Sf332",
          "ref_dok_titel": "Segregation är en social situation",
          "ref_dok_subtitel": "av Sten Tolgfors m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Sf334 Invandrare och flyktingar, utgiftsområde 8",
          "ref_dok_id": "GQ02Sf334",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Sf334",
          "ref_dok_titel": "Invandrare och flyktingar, utgiftsområde 8",
          "ref_dok_subtitel": "av Sven Brus m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Sf336 Integration",
          "ref_dok_id": "GQ02Sf336",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Sf336",
          "ref_dok_titel": "Integration",
          "ref_dok_subtitel": "av Gudrun Schyman m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So358 Liberal politik för äldre",
          "ref_dok_id": "GQ02So358",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So358",
          "ref_dok_titel": "Liberal politik för äldre",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:So457 Handikappolitiken",
          "ref_dok_id": "GQ02So457",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "So457",
          "ref_dok_titel": "Handikappolitiken",
          "ref_dok_subtitel": "av Chatrine Pålsson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "proposition 2002/03:19 Konventionen mot kvinnodiskriminering och frågan om ett individuellt klagomålsförfarande",
          "ref_dok_id": "GQ0319",
          "ref_dok_typ": "prop",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "19",
          "ref_dok_titel": "Konventionen mot kvinnodiskriminering och frågan om ett individuellt klagomålsförfarande",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Proposition"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2003-02-19",
          "ref_dok_id": "GQ0961",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "61",
          "ref_dok_titel": "2003-02-19",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2003-02-19",
          "ref_dok_id": "GQ0961",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "61",
          "ref_dok_titel": "2003-02-19",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2002/03:104",
          "ref_dok_id": "GQ0K104",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "104",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2002/03:104",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        }
      ]
    }
  }
}