{
  "dokumentstatus": {
    "dokument": {
      "hangar_id": "2289257",
      "dok_id": "GQ01AU2",
      "rm": "2002/03",
      "beteckning": "AU2",
      "typ": "bet",
      "subtyp": "",
      "doktyp": "bet",
      "typrubrik": "Betänkande 2002/03:AU2",
      "dokumentnamn": "Betänkande",
      "debattnamn": "Debatt om förslag",
      "tempbeteckning": "",
      "organ": "AU",
      "mottagare": "",
      "nummer": "2",
      "slutnummer": "0",
      "datum": "2002-11-26 00:00:00",
      "systemdatum": "2006-03-15 11:56:35",
      "publicerad": "2006-03-15 11:56:39",
      "titel": "Utgiftsområde 14 Arbetsliv",
      "subtitel": "",
      "status": "",
      "htmlformat": "",
      "relaterat_id": "",
      "source": "",
      "sourceid": "",
      "dokument_url_text": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01AU2/text",
      "dokument_url_html": "https://data.riksdagen.se/dokument/GQ01AU2",
      "dokumentstatus_url_xml": "https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GQ01AU2",
      "utskottsforslag_url_xml": "https://data.riksdagen.se/utskottsforslag/GQ01AU2",
      "html": "<div class=\"sidhuvud_publikation\">Arbetsmarknadsutskottets betänkande</div><div class=\"sidhuvud_beteckning\">2002/03:AU2</div><h1>Utgiftsområde 14 Arbetsliv</h1>\r\n<hr class=\"sidhuvud_linje\"><pre></pre><pre>\r\nUtskottets förslag till riksdagsbeslut\r\n\r\n\r\n\r\n1.       Allmänt om\r\narbetslivspolitiken\r\n\r\nRiksdagen      avslår      motionerna\r\n2002/03:A217,  2002/03:A239   yrkandena\r\n16  och 17, 2002/03:A267, 2002/03:A274,\r\n2002/03:A313  yrkande  3,  2002/03:A318\r\nyrkandena  3, 6, 7 och 9, 2002/03:A326,\r\n2002/03:A338       yrkandena       1-3,\r\n2002/03:A343,             2002/03:A344,\r\n2002/03:A367   yrkandena   5   och   6,\r\n2002/03:Sf291 yrkandena 18, 20  och  21\r\nsamt 2002/03:Sf335 yrkande 2.\r\nReservation 1 (m)\r\nReservation 2 (kd)\r\nReservation 3 (c)\r\n\r\n2.       Mål för politikområdet\r\nArbetslivspolitik\r\n\r\nRiksdagen  avslår motion 2002/03:A364\r\nyrkande 24.\r\nReservation 4 (m)\r\n\r\n3.       Allmänt om\r\njämställdhetspolitiken\r\n\r\nRiksdagen      avslår      motionerna\r\n2002/03:A299   yrkandena   1   och   2,\r\n2002/03:A315  yrkande  1,  2002/03:A323\r\nyrkande 7 samt 2002/03:A365 yrkande 2.\r\nReservation 5 (m)\r\n\r\n4.       Mål för politikområdet\r\nJämställdhetspolitik\r\n\r\nRiksdagen  avslår motion 2002/03:A364\r\nyrkande 25.\r\nReservation 6 (m)\r\n\r\n5.       Kompetenssparande\r\n\r\nRiksdagen      avslår      motionerna\r\n2002/03:A224  yrkande  6,  2002/03:A239\r\nyrkande  3,  2002/03:A241  yrkande   7,\r\n2002/03:A297       yrkandena       1-4,\r\n2002/03:A314  yrkande 13,  2002/03:A318\r\nyrkande  5,  2002/03:A320  yrkande  16,\r\n2002/03:A332     yrkande     10     och\r\n2002/03:Ub338 yrkande 10.\r\nReservation 7 (m, fp, kd, c)\r\n\r\n6.       Kompetensutveckling\r\n\r\nRiksdagen      avslår      motionerna\r\n2002/03:A233 och 2002/03:A357.\r\n\r\n7.       Anslag på utgiftsområde 14\r\nför 2003\r\n\r\na)  Bemyndigande beträffande anslaget\r\n23:1\r\n\r\nRiksdagen  bemyndigar  regeringen   att\r\nunder  2003,  i  fråga  om  ramanslaget\r\n23:1       Arbetsmiljöverket,      ingå\r\nekonomiska förpliktelser som  inklusive\r\ntidigare  åtaganden medför utgifter  på\r\nhögst  18 550 000 kronor under år 2004.\r\nDärmed  bifaller riksdagen  proposition\r\n2002/03:1 utgiftsområde 14 punkt 1.\r\n\r\nb)  Bemyndigande  beträffande  anslaget\r\n23:2\r\n\r\nRiksdagen  bemyndigar  regeringen   att\r\nunder  2003,  i  fråga  om  ramanslaget\r\n23:2     Arbetslivsinstitutet,     ingå\r\nekonomiska förpliktelser som  inklusive\r\ntidigare  åtaganden medför utgifter  på\r\nhögst  100  000 000 kronor  under  åren\r\n2004-2005.  Därmed  bifaller  riksdagen\r\nproposition 2002/03:1 utgiftsområde  14\r\npunkt 2.\r\n\r\nc)  Bemyndigande  beträffande  anslaget\r\n23:3\r\n\r\nRiksdagen  bemyndigar  regeringen   att\r\nunder  2003,  i  fråga  om  ramanslaget\r\n23:3    Särskilda   utbildningsinsatser\r\nm.m.,   ingå  ekonomiska  förpliktelser\r\nsom    inklusive   tidigare   åtaganden\r\nmedför  utgifter på högst  34  200  000\r\nkronor  under år 2004. Därmed  bifaller\r\nriksdagen     proposition     2002/03:1\r\nutgiftsområde 14 punkt 3.\r\n\r\nd)    Anvisning    av   anslag    under\r\nUtgiftsområde 14\r\n\r\nRiksdagen   anvisar   anslagen    under\r\nutgiftsområde 14 Arbetsliv  enligt  vad\r\nsom   framgår  av  bilaga   2.   Därmed\r\nbifaller   riksdagen  dels  proposition\r\n2002/03:1  Utgiftsområde  14  punkt  4,\r\ndels  motion  2002/03:Fi230  yrkande  4\r\noch  avslår motion 2002/03:A364 yrkande\r\n15.\r\n\r\ne)  Motionsyrkanden om  budgetförslagen\r\nför år 2003\r\n\r\nRiksdagen  avslår de motionsyrkanden  som\r\nfinns     upptagna    i     efterföljande\r\nförteckning.\r\n\r\n\r\nStockholm den 26 november 2002\r\n\r\nPå arbetsmarknadsutskottets vägnar\r\n\r\nAnders Karlsson\r\n\r\n\r\nFöljande   ledamöter   har   deltagit   i\r\nbeslutet:  Anders Karlsson (s), Margareta\r\nAndersson   (c)*,  Laila  Bjurling   (s),\r\nAnders  G  Högmark  (m)*,  Erik  Ullenhag\r\n(fp)*, Christer Skoog (s), Sonja Fransson\r\n(s), Stefan Attefall (kd)*, Camilla Sköld\r\nJansson (v), Cinnika Beiming (s),  Patrik\r\nNorinder  (m)*,  Lars Lilja  (s),  Henrik\r\nWestman (m)*, Britta Lejon (s), Ulf  Holm\r\n(mp),  Mauricio Rojas (fp)*  och  Cecilia\r\nDahl (s).\r\n\r\n\r\n*    Deltar   inte   i   förslaget   till\r\nriksdagsbeslut såvitt avser förslagspunkt\r\n7.\r\n\r\nFörteckning över av utskottet i  punkt  7\r\ne) avstyrkta motionsyrkanden\r\n\r\nMotion  Motionärer              Yrkande\r\nAnslaget           23:1\r\nArbetsmiljöverket\r\n2002/03 Stefan  Attefall  m.fl. 30    och\r\n:A320   (kd)                    32      i\r\ndenna\r\ndel\r\n2002/03 Margareta     Andersson i   denna\r\n:A329   m.fl. (c)               del\r\n2002/03 Erik   Ullenhag   m.fl. 20      i\r\n:A332   (fp)                    denna\r\ndel\r\n2002/03 Anders G Högmark  m.fl. 16\r\n:A364   (m)\r\n2002/03 Lars  Leijonborg  m.fl. 16      i\r\n:Fi232  (fp)                    denna\r\ndel\r\nAnslaget           23:2\r\nArbetslivsinstitutet\r\n2002/03 Stefan  Attefall  m.fl. 31    och\r\n:A320   (kd)                    32      i\r\ndenna\r\ndel\r\n2002/03 Margareta     Andersson i   denna\r\n:A329   m.fl. (c)               del\r\n2002/03 Erik   Ullenhag   m.fl. 20      i\r\n:A332   (fp)                    denna\r\ndel\r\n2002/03 Anders G Högmark  m.fl. 17\r\n:A364   (m)\r\n2002/03 Lars  Leijonborg  m.fl. 16      i\r\n:Fi232  (fp)                    denna\r\ndel\r\nAnslaget           23:3\r\nSärskilda\r\nutbildningsinsatser\r\nm.m.\r\n2002/03 Stefan  Attefall  m.fl. 32      i\r\n:A320   (kd)                    denna\r\ndel\r\n2002/03 Erik   Ullenhag   m.fl. 20      i\r\n:A332   (fp)                    denna\r\ndel\r\n2002/03 Anders G Högmark  m.fl. 18\r\n:A364   (m)\r\n2002/03 Lars  Leijonborg  m.fl. 16      i\r\n:Fi232  (fp)                    denna\r\ndel\r\nAnslaget           23:4\r\nArbetsdomstolen\r\n2002/03 Anders G Högmark  m.fl. 19\r\n:A364   (m)\r\nAnslaget           23:7\r\nOmbudsmannen        mot\r\ndiskriminering       på\r\ngrund     av    sexuell\r\nläggning (HomO)\r\n2002/03 Anders G Högmark  m.fl. 20\r\n:A364   (m)\r\nAnslaget           23:8\r\nMedlingsinstitutet\r\n2002/03 Stefan  Attefall  m.fl. 32      i\r\n:A320   (kd)                    denna\r\ndel\r\n2002/03 Anders G Högmark  m.fl. 21\r\n:A364   (m)\r\nAnslaget           24:1\r\nJämställdhetsombudsman\r\nnen\r\n2002/03 Anders G Högmark  m.fl. 22\r\n:A364   (m)\r\n\r\n</pre><pre>\r\n2002/03\r\nAU2\r\nSammanfattning\r\n\r\nI  detta  betänkande behandlar  utskottet\r\nregeringens budgetproposition för år 2003\r\nmed  förslag till anslag på utgiftsområde\r\n14  Arbetsliv. Utgiftsområde 14  omfattar\r\npolitikområdena       Arbetsliv       och\r\nJämställdhetspolitik och anslag på  dessa\r\nområden. Ramen för utgiftsområdet  uppgår\r\ntill drygt 1,1 miljarder kronor.\r\nI   betänkandet   behandlas   också   58\r\nmotionsförslag som väckts under  allmänna\r\nmotionstiden hösten 2002.\r\nI  betänkandet  redovisar utskottet  sin\r\nsyn       på       inriktningen        av\r\narbetslivspolitiken. Utskottet  är  oroat\r\növer  att antalet sjukskrivningar, liksom\r\nantalet  arbetssjukdomar, fortsätter  att\r\nöka.  Utskottet ställer sig positivt till\r\ndet   omfattande  arbete  som  regeringen\r\ngenomför   inom  ramen   för   det   s.k.\r\nelvapunktsprogrammet  för  att   motverka\r\nohälsa     i    arbetslivet.    Utskottet\r\nframhåller    särskilt   att    det    är\r\narbetsplatsen och parterna som måste  stå\r\ni  fokus  för  arbetet mot  ett  hållbart\r\narbetsliv.  Arbetsgivarna  måste  ta  ett\r\nstörre  ansvar än i dag för att integrera\r\ndet   förebyggande  och   rehabiliterande\r\narbetet    i    verksamheten.   Utskottet\r\nunderstryker   också   vikten   av    att\r\nkvinnornas       situation       särskilt\r\nuppmärksammas i arbetet mot ohälsan.\r\nPå   utgiftsområde   14   föreslås   att\r\nArbetsmiljöverkets    anslag     tillförs\r\nytterligare medel bl.a. för den regionala\r\nskyddsombudsverksamheten     och      för\r\nförstärkning   av   tillsynsverksamheten.\r\nArbetslivsinstitutet  föreslås  få  medel\r\nför        bl.a.       satsning        på\r\nföretagshälsovårdsutbildning          och\r\nisocyanatforskning.\r\nUtskottet tillstyrker att anslaget  till\r\nOmbudsmannen mot diskriminering på  grund\r\nav  sexuell  läggning (HomO)  tillförs  2\r\nmiljoner    kronor   utöver   regeringens\r\nförslag   i   propositionen   enligt   en\r\ngemensam  motion  av  Socialdemokraterna,\r\nVänsterpartiet  och Miljöpartiet.  Övriga\r\nmotioner avstyrks.\r\nSammanfattningsvis           tillstyrker\r\nutskottet,  med  den  justering  avseende\r\nanslaget  till HomO som nyss  redovisats,\r\nregeringens         förslag          till\r\nanslagstilldelning  på  utgiftsområde  14\r\nArbetsliv.\r\nI  ett  gemensamt särskilt  yttrande  av\r\nföreträdarna       för       Moderaterna,\r\nFolkpartiet,    Kristdemokraterna     och\r\nCenterpartiet  kritiserar de  regeringens\r\ninriktning  av  arbetslivspolitiken.   De\r\nfyra   partierna  pekar  på  att  ohälsan\r\nfortsätter att öka. En vanlig  vardag  är\r\ndet   sammanlagt  uppemot  1,4   miljoner\r\nsvenskar  i  arbetsför  ålder  som   inte\r\narbetar  eller  arbetar  mindre   än   de\r\nönskar.  De  är  antingen  arbetslösa,  i\r\narbetsmarknadsåtgärder,            latent\r\narbetssökande,       långtidssjukskrivna,\r\nförtidspensionerade                 eller\r\nundersysselsatta.  Det  innebär  att  var\r\nfjärde  vuxen människa i arbetsför  ålder\r\ninte arbetar.\r\nPartierna  pekar på att  det  finns  ett\r\nstort antal orsaker som sammantagna eller\r\nvar  för  sig kan vara orsak  till  denna\r\nutveckling. Av den anledningen krävs  det\r\nett  brett band av åtgärder som omspänner\r\nallt från arbetsplatsfrågor, förändringar\r\ni  sjukförsäkringens  villkor,  samverkan\r\nmellan olika system och myndigheter  till\r\nökade  resurser  för  rehabilitering  och\r\nförbättringar  för  barnfamiljerna   m.m.\r\nInom   arbetslivsområdet  vill  de  bl.a.\r\nverka för att det förebyggande arbetet på\r\narbetsplatserna  ges en  högre  prioritet\r\noch  blir  mer  inriktat på den  enskilde\r\nindividen,  att det blir fler alternativa\r\narbetsgivare inom offentligt  finansierad\r\nverksamhet  och  att  den  enskilde   får\r\nstörre     möjligheter    att     påverka\r\narbetstiden.\r\nTotalt   har  7  reservationer   och   5\r\nsärskilda yttranden avgivits i ärendet.\r\n\r\nRedogörelse för ärendet\r\n\r\n\r\nI   detta  ärende  behandlas  regeringens\r\nbudgetproposition   2002/03:1   volym   7\r\navseende  utgiftsområde 14 Arbetsliv  och\r\n58  motionsyrkanden som är  väckta  under\r\nden         allmänna        motionstiden.\r\nArbetsmarknadsutskottet har i år valt att\r\nbegränsa budgetbetänkandet till att,  vid\r\nsidan  om  inriktningen av  politiken,  i\r\nhuvudsak behandla strikt budgetrelaterade\r\nfrågor. Härutöver behandlar utskottet ett\r\nantal   motioner  som  rör   individuellt\r\nkompetenssparande                     och\r\nkompetensutveckling. Budgetpropositionens\r\nförslag    avseende   utgiftsområde    13\r\nArbetsmarknad och de motioner  som  under\r\nallmänna  motionstiden har väckts  i  den\r\ndelen  behandlas i utskottets  betänkande\r\nAU1 Utgiftsområde 13 Arbetsmarknad.\r\nI  flera  delar  av  budgetpropositionen\r\noch  under olika politikområden behandlas\r\nfrån  skilda  utgångspunkter  frågor   om\r\nohälsa   som  också  föranlett  motioner.\r\nSådana   frågor  kan  alltså  komma   att\r\nbehandlas  även  i andra utskott.  Övriga\r\nmotioner    på   arbetsmarknadsutskottets\r\nberedningsområde  som  väckts  under  den\r\nallmänna  motionstiden och  som  tar  upp\r\nfrågor  om  t.ex. arbetsmiljö, arbetstid,\r\njämställdhet etc. kommer att behandlas  i\r\nsärskilda betänkanden under våren.\r\nUnder     ärendets     beredning     har\r\nArbetsmiljöverkets generaldirektör  Kenth\r\nPettersson lämnat upplysningar.\r\nRiksdagen  kommer den  4  december  2002\r\natt  behandla finansutskottets betänkande\r\n2002/03:FiU1  där propositionens  förslag\r\ntill  utgiftsram för bl.a.  utgiftsområde\r\n14   behandlas.   Arbetsmarknadsutskottet\r\nlägger  i  detta betänkande fram  förslag\r\nbeträffande   anslagsfördelningen    inom\r\nutgiftsområde 14 under förutsättning  att\r\nriksdagen    bifaller    finansutskottets\r\nförslag      till     utgiftsram      för\r\nutgiftsområdet.\r\nSamtliga  motioner anges i det  följande\r\nutan årtal, 2002/03.</pre><pre>\r\nUtskottets överväganden\r\n\r\n\r\n\r\n1. Allmänt om arbetslivspolitiken\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet,  som ställer  sig  bakom  den\r\nallmänna  inriktning  av  politiken  som\r\nregeringen          redovisar          i\r\nbudgetpropositionen,    avstyrker     de\r\nförslag  som  förs  fram  i  motionerna.\r\nJämför  reservationerna 1  (m),  2  (kd)\r\noch 3 (c).\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nEtt  bra  arbetsliv  med  väl  fungerande\r\narbetsvillkor är ett grundläggande mål  i\r\nregeringens politik. Det handlar  framför\r\nallt om att ha ett helhetsperspektiv  och\r\natt  säkerställa en samverkan  mellan  de\r\nolika      verksamhetsområdena       inom\r\narbetslivspolitiken.           Politikens\r\ninriktning på arbetsmiljöområdet  är  att\r\nuppnå  ett  arbetsliv där människor  inte\r\nslås  ut  eller drabbas av  skador  eller\r\nohälsa till följd av arbetet. En god  och\r\nutvecklande   arbetsmiljö,  kunskap   och\r\nkompetens  i  arbetslivet, en  arbetsrätt\r\nsom  skapar  trygghet,  flexibilitet  och\r\ndelaktighet,  mångfald, jämställdhet  och\r\nicke-diskriminering samt  arbetsfred  och\r\nlönebildning  i samhällsekonomisk  balans\r\nger   tillsammans  en   god   grund   för\r\ntillväxt,    sysselsättning    och    ett\r\nkonkurrenskraftigt  näringsliv.   Grupper\r\nsom  står  utanför arbetsmarknaden  måste\r\nberedas  tillträde och  de  som  finns  i\r\narbetskraften får inte slitas ut.\r\nDen  negativa  utvecklingen  av  ohälsan\r\nfortsätter  och det finns för  närvarande\r\ninga  tecken på att utvecklingen  vänder.\r\nOrsakssambanden  är komplexa,  varför  de\r\nåtgärder  som vidtas måste omfatta  många\r\nolika områden.\r\nArbetstagarnas      inflytande      över\r\narbetstiden   bör  stärkas.  Arbetstidens\r\nlängd  och förläggning har stor betydelse\r\nför  människors möjlighet att planera sin\r\ntid,   för   möjligheten  att   kombinera\r\narbetslivet och livet i övrigt  samt  för\r\narbetsgivarnas möjligheter att organisera\r\noch planera sin verksamhet.\r\nDet    arbetsrättsliga    arbetet    bör\r\ndessutom riktas in på att antalet  former\r\nav   tidsbegränsade  anställningar  skall\r\nminska. Det skall bli lättare att  få  en\r\ntillsvidareanställning.  Möjligheten  att\r\nfå     återanställning     skall     öka.\r\nFöräldraledigheten   skall   inte   kunna\r\nmissbrukas som uppsägningstid. Undantaget\r\ni turordningsreglerna skall tas bort.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nModeraterna   framhåller  i   partimotion\r\nSf291  att  det inte går att peka  ut  en\r\norsak till sjukfrånvaron. I stället måste\r\nförklaringarna  sökas bland  flera  olika\r\norsaker  som sammanfaller. Undersökningar\r\nvisar  t.ex. att majoriteten av  dem  som\r\nofta  sjukskriver sig gör  det  av  andra\r\norsaker  än sådana som rör arbetsplatsen.\r\nAtt   som  regeringen  gör  försöka  lösa\r\nohälsoproblematiken    genom    markerade\r\nåtgärder  riktade  mot arbetsgivarna  och\r\narbetsplatserna är följaktligen fel  väg.\r\nI stället måste en bredare samhällsanalys\r\ngöras  som  innefattar  såväl  människors\r\narbetsförhållanden som  deras  ekonomiska\r\nsituation  (yrk.  18).  Det  måste  också\r\nskapas  en öppen arbetsmarknad med större\r\nrörlighet.  Arbetsmarknaden   måste   bli\r\ntillgänglig  för  alla  och  den  sociala\r\nrörligheten  måste  öka.  Studier   visar\r\nt.ex.  att det är fler sjukskrivna  i  de\r\nområden   där  arbetsmarknaden   fungerar\r\ndåligt.       Dagens      arbetsrättsliga\r\nlagstiftning    motverkar     byte     av\r\narbetsgivare   varför  Moderaterna   vill\r\ninföra      mer     flexibla      regler.\r\nTurordningsreglerna  skall  avskaffas  så\r\natt  fler företag vågar anställa fler och\r\nså  att  fler personer vågar byta  arbete\r\noftare (yrk. 20).\r\nDen   koncentration   till   ett   fåtal\r\narbetsgivare som framför allt finns  inom\r\nvård, omsorg och skola skapar totalt sett\r\nsämre   arbetsförhållanden  än  om  olika\r\nformer av företag och organisationer fick\r\nkonkurrera   om   både  arbetskraft   och\r\nkonsumenter. Undersökningar visar att  en\r\npåtagligt större andel av dem som arbetar\r\ninom  privata alternativ upplever att  de\r\nkrav  som  ställs på dem är  möjliga  att\r\nuppnå. En större mångfald av arbetsgivare\r\ninom  de nämnda sektorerna skulle  därför\r\nmed  all sannolikhet minska både missnöje\r\noch  frustration vilket i sin tur  skulle\r\nminska sjukskrivningarna (yrk. 21).\r\n\r\nKristdemokraterna      framhåller       i\r\nkommittémotion  A318 att det  är  viktigt\r\natt  betona  att stress inte bara  är  en\r\narbetslivsfråga.  Stress  uppkommer   när\r\nkonflikt  uppstår  mellan  arbetsliv  och\r\nprivatliv,      när      individ      och\r\narbetsuppgifter inte passar ihop och  när\r\nmänniskor  inte  har kontroll  över  sitt\r\neget  arbete eller sina liv. Det  handlar\r\nom  helheten  i livet och om  balansen  i\r\ntillvaron  mellan  arbete  och  hem-  och\r\nfamiljeliv.  Arbetslivet  bör  göras  mer\r\nbarnvänligt  och  måste utformas  på  ett\r\nsådant sätt att det blir kompetenshöjande\r\natt  vårda  och  fostra  sina  barn.  Ett\r\nsådant arbetsliv skulle kunna åstadkommas\r\ngenom  en  familjepolitik som  bl.a.  ger\r\nföräldrar     möjlighet     att     välja\r\nbarnomsorgsform,  mer flexibel  arbetstid\r\noch möjligheter till distansarbete. Genom\r\nnågot  som Kristdemokraterna kallar \"job-\r\nsharing\"  skulle två personer kunna  dela\r\npå  ett arbete för att klara barnomsorgen\r\npå ett familjenära sätt (yrk. 3).\r\n\r\nDen  offentliga  sektorn  toppar  i  dag\r\nstatistiken          över           såväl\r\nlångtidssjukskrivning                 som\r\nkorttidsfrånvaro      från       arbetet.\r\nKristdemokraterna  vill  därför   ha   en\r\nbelysning  av  de särskilda  problem  med\r\nohälsan  som  finns  inom  denna  sektor.\r\nEnligt  partiet bör erbjudande om  trygga\r\narbeten,    möjlighet    till    flexibel\r\narbetstidsförläggning och  rik  möjlighet\r\ntill   kompetensutveckling   vara   några\r\nviktiga    faktorer   för   en   framtida\r\npersonalpolitik   inom   den   offentliga\r\nsektorn.    Frågor   om   de   anställdas\r\ndelaktighet och inflytande bör också  ses\r\növer (yrk. 6). Partiet pekar också på att\r\nhälsan   och   arbetsförhållandena    kan\r\nförbättras  inom vården  genom  att  fler\r\naktörer och karriärvägar tillkommer  inom\r\nvårdsektorn.  Med  fler  aktörer   skulle\r\nmöjligheterna         till         bättre\r\narbetsförhållanden och bättre  löner  öka\r\nvilket   i   sin   tur  underlättar   för\r\npersonalen   att  hålla   ohälsan   borta\r\nsamtidigt som kvaliteten på vården skulle\r\nöka (yrk. 7).\r\nSlutligen  anförs  att Arbetsmiljöverket\r\n(AV)  måste arbeta på ett mer aktivt sätt\r\nmed  såväl fysisk som psykisk ohälsa.  AV\r\nbör   fungera   som  en  närvarande   och\r\nuppsökande   samarbetspartner   för    de\r\nföretag,  organisationer  och  offentliga\r\nförvaltningar som vill ha råd och stöd  i\r\narbetet mot ohälsa (yrk. 9).\r\nÄven  i  kommittémotion Sf335  (yrk.  2)\r\npekar   Kristdemokraterna  på   att   det\r\nförebyggande  arbetsmiljöarbetet  ute  på\r\narbetsplatserna  är  viktigt.  Detta   är\r\narbetsgivarnas  ansvar  tillsammans   med\r\nföretagshälsovården.      Här       skall\r\narbetsgivarna arbeta med det systematiska\r\narbetsmiljöarbete som lagen  föreskriver.\r\nDen  nuvarande  arbetsmiljölagstiftningen\r\när  bra och ger redan i dag arbetsgivarna\r\nett  stort ansvar för arbetsmiljön. Något\r\nytterligare ansvar för arbetsgivarna  för\r\narbetsmiljön, som regeringen förespråkar,\r\när  därför  inte  nödvändigt.  Regeringen\r\nborde   i  stället  följa  upp  att   den\r\nnuvarande lagstiftningen efterlevs.\r\n\r\nCenterpartiet  anför i  motion  A239  att\r\nregeringen        tillsammans         med\r\narbetsmarknadens  parter  bör   göra   en\r\nkartläggning   av  arbetsmiljökompetensen\r\nhos  företagen  och,  om  det  visar  sig\r\nnödvändigt, föra en dialog om  hur  denna\r\nkompetens   kan  förstärkas  (yrk.   16).\r\nPartiet  anser vidare att en översyn  bör\r\ngöras  av  de  strukturer  som  styr  den\r\nenskildes arbetssituation så att  verktyg\r\nför  bättre  arbetsmiljöer kan  utvecklas\r\n(yrk. 17).\r\n\r\nI  motion A217 anser Chatrine Pålsson och\r\nSven  Brus (båda kd) att det bör inrättas\r\nen  delegation mot stress och utbrändhet.\r\nForskare  och praktiker med kunskaper  om\r\nstress och utbrändhet bör föras samman  i\r\nen  sådan delegation. En återgång till 40\r\ntimmars  arbetsvecka som ett första  steg\r\nmot  arbetstidsförkortning, en analys  av\r\nvarför sjukskrivningarna har ökat, större\r\nmöjlighet     till     reflektion     och\r\nreflekterande  samtal  kring   den   egna\r\narbetssituationen   och   balans   mellan\r\nfamilj och arbete är några frågor som bör\r\ntas upp av delegationen.\r\n\r\nI  motion A267 begär Lennart Axelsson och\r\nHelena Zakariasén (båda s) i mer allmänna\r\nordalag    åtgärder   för   att   anpassa\r\narbetslivet       efter        människors\r\nlivssituation.  Bland  annat  efterfrågas\r\nåtgärder   avseende   stress   och   ökat\r\ninflytande  för  arbetstagarna  över  det\r\negna arbetet och arbetstiden.\r\n\r\nI motion A274 pekar Birgitta Ahlqvist och\r\nCarina  Hägg (båda s) på att samhället  i\r\ndag  inte har redskap för att hantera  de\r\nsjukdomar som orsakas av stress. De begär\r\ndärför att det skall göras en översyn  av\r\nsådana  problem  på arbetsmarknaden  samt\r\natt  lagar och arbetsmarknadsförsäkringar\r\nanpassas  efter den nya arbetsmiljön  och\r\nde moderna sjukdomarna.\r\n\r\nAnn-Kristine   Johansson    och    Helena\r\nZakariasén  (båda s) pekar i motion  A313\r\n(yrk. 3) på att forskning ger ett viktigt\r\nunderlag till arbetet för en ökad hälsa i\r\narbetslivet   och  att  det   därför   är\r\nangeläget  att  finna  en  samsyn  mellan\r\nparterna  kring  dessa frågor.  Bland  de\r\nfrågor som bör tas upp anger motionärerna\r\nbl.a.   hur   arbetsorganisationen,    de\r\nanställdas        inflytande         över\r\narbetssituationen,     anställningsformer\r\nsamt   förläggning  och  inflytande  över\r\narbetstiden påverkar arbetsmiljön.\r\n\r\nI  motion  A326 framhåller Inger Lundberg\r\nm.fl.     (s)     att     rätten     till\r\nstyrelserepresentation för  arbetstagarna\r\nhar visat sig vara ett viktigt inslag för\r\nen    positiv   utveckling   av   svenskt\r\nnäringsliv och svensk arbetsmarknad.  För\r\natt kunna verka på ett effektivt sätt har\r\narbetstagarrepresentanterna   behov    av\r\nutbildning.  Efterfrågan  på   utbildning\r\növerstiger i dag det utbud som det  finns\r\nekonomiska  resurser  till.  Motionärerna\r\nanser därför att regeringen bör undersöka\r\nförutsättningarna  för   att   ekonomiskt\r\nstärka    möjligheterna    till     sådan\r\nfortbildning.\r\n\r\nI  motion  A338  framför Barbro  Feltzing\r\n(mp)  tre  förslag för  att  åtgärda  den\r\nökade  stressen  och  ohälsan.  För   det\r\nförsta  bör regeringen inrätta  speciella\r\narbetslivsfonder  som kan  medverka  till\r\nett  utvecklingsarbete för att  förebygga\r\noch  åtgärda stress och utbrändhet  (yrk.\r\n1). Vidare bör det initieras en nationell\r\nkampanj  mot  ohälsa i arbetslivet  (yrk.\r\n2).   Slutligen  förordar  hon  att   det\r\ntillsätts en \"vardagsmaktsutredning\"  för\r\natt  analysera balansen mellan kraven som\r\nställs   på  individen  och  behovet   av\r\ninflytande (yrk. 3).\r\n\r\nI  motion  A343  behandlar Lena  Sandlin-\r\nHedman  och  Gunilla Carlsson  i  Hisings\r\nBacka  (båda s) regeringens strategi  för\r\nökad  hälsa  i arbetslivet och  det  s.k.\r\nelvapunktsprogrammet.    De     välkomnar\r\nprogrammet  men  anser  att  det   behövs\r\nytterligare  åtgärder. Bland annat  anser\r\nmotionärerna  att det bör  tas  fram  ett\r\nprogram för att utveckla ledarskapet  hos\r\narbetsgivarna för att dessa  skall  kunna\r\narbeta  utifrån  ett  synsätt  där  bl.a.\r\narbetsmiljö,    lokal    samverkan    och\r\nmedbestämmande är delar av en helhet.\r\n\r\nCarin  Lundberg och Karl Gustav Abramsson\r\n(båda  s)  efterlyser i  motion  A344  en\r\nförsöksverksamhet    för    att    stärka\r\narbetsmiljöarbetet.   Utgångspunkten    i\r\nförsöksverksamheten    skulle,     enligt\r\nmotionärerna,     vara     att      extra\r\npersonalresurser skulle tillföras så  att\r\nen   verksamhet   kan   drivas   på   ett\r\nprofessionellt sätt och med god kvalitet.\r\n\r\nI  motion A367 anför Siw Wittgren-Ahl och\r\nRonny Olander (båda s) att det behövs  en\r\növersyn      av     tillämpningen      av\r\narbetsmiljölagen och av åtgärder som  kan\r\nfrämja    möjligheterna    att    anpassa\r\narbetslivets krav till människors  skilda\r\nförutsättningar (yrk. 5 och 6).\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\nUtskottet inleder detta avsnitt  med  att\r\nredovisa några statistiska uppgifter  som\r\nrör  hälsoläget på arbetsmarknaden  såsom\r\nsjukfrånvaro  och  sjukskrivningar   samt\r\narbetsskador och arbetssjukdomar (se även\r\nbilaga    3    där   statistik   avseende\r\nhälsoläget  redovisas i form  av  diagram\r\nm.m.).\r\nDen       stora       ökningen        av\r\nlångtidssjukskrivningarna  under   senare\r\ndelen   av   1990-talet   har   fortsatt.\r\nÖkningen  utgörs  till  större  delen  av\r\nkvinnor  som svarar för merparten  av  de\r\nlångvariga  sjukskrivningarna.   Det   är\r\nockså främst bland kvinnorna som det sker\r\nfortsatta  förändringar.  De  sjukskrivna\r\nkvinnorna  som  i  stor  utsträckning  är\r\nanställda inom vård, skola och omsorg  är\r\nallt yngre.\r\n\r\nKönsfördelningen bland de\r\nlångtidssjukskrivna\r\n\r\nI  Riksförsäkringsverkets  (RFV)  rapport\r\nLångtidssjukskrivna  -   diagnos,   yrke,\r\narbetsgivare  och  återgång   i   arbete,\r\n2002:3, som publicerades i juni i år görs\r\nen  jämförelse mellan åren 2000 och 2001.\r\n(Rapporten avser sjukfall 60 dagar  eller\r\nlängre.)   Av   rapporten   framgår   att\r\nökningstakten  är lägre än  tidigare  men\r\natt  sjukskrivningarna blir allt  längre.\r\nAntalet personer som varit sjukskrivna  i\r\nmer  än  ett år ökade från februari  2001\r\ntill  februari  2002 med  21  %.  Antalet\r\nnybeviljade förtidspensioner uppgick till\r\n22  000 under de första fyra månaderna år\r\n2002,  vilket  är  en  ökning  med  23  %\r\njämfört  med motsvarande period år  2001.\r\nAv  de  långvarigt sjukskrivna  är  63  %\r\nkvinnor. Medelåldern bland de sjukskrivna\r\nkvinnorna är 44 år medan den är 47 år för\r\nmän.  Hos  kvinnorna har det också  skett\r\nförändringar     mellan     de      olika\r\nåldersgrupperna. Andelen sjukskrivna  har\r\nökat  från  3  till  4  %  i  den  yngsta\r\nåldersgruppen, 16 till 24 år,  medan  den\r\nminskat  i  relativ storlek i gruppen  45\r\ntill 54 år.\r\n\r\nLångtidssjukskrivningar inom olika\r\nsektorer och yrken\r\n\r\nDe  långvarigt  sjukskrivna  är  relativt\r\njämnt   fördelade   mellan   privat   och\r\noffentlig     sektor.    Andelarna     är\r\noförändrade  jämfört med  år  2000.  Sett\r\ntill  andelen på arbetsmarknaden som  har\r\nanställning inom offentlig sektor, ca  35\r\n%,   så  är  de  offentliganställda  dock\r\nkraftigt   överrepresenterade  bland   de\r\nlångvarigt   sjukskrivna.   Den   största\r\nenskilda  gruppen  var  år  2001,  liksom\r\ntidigare, anställda inom vård och  omsorg\r\nsom  motsvarar  17  %  av  de  långvarigt\r\nsjukskrivna. Bland kvinnorna  är  andelen\r\nmed vård- och omsorgsyrke hela 24 %. Inom\r\ndenna       yrkeskategori       återfinns\r\nbarnskötare,             undersköterskor,\r\nsjukvårdsbiträden, vårdbiträden, skötare,\r\nvårdare,      personliga     assistenter,\r\ntandsköterskor m.fl.\r\n\r\nKortare sjukskrivningar inom vård och\r\nomsorg\r\n\r\nEn  analys av kortare sjukskrivningar som\r\npågått 15 dagar eller längre (dvs.  högst\r\n60  dagar)  visar att andelen sjukskrivna\r\nsom  är  sysselsatta inom vård och omsorg\r\nökade  markant mellan åren 2000 och 2001,\r\nfrån  23  till 27 %. Förändringen  ligger\r\nhelt  på  kvinnorna och främst  bland  de\r\nyngre.\r\n\r\nDiagnoser\r\n\r\nAndelen  långtidssjukskrivna kvinnor  med\r\nsjukdomar  i rörelseorganen har fortsatta\r\natt minska. År 1999 var andelen 40 %,  år\r\n2000  37  %  och år 2001 har den  minskat\r\nytterligare till 34 %. Bland  männen  var\r\ndiagnosmönstret stabilt mellan åren  2000\r\noch 2001.\r\nDen    största   enskilda   förändringen\r\nmellan  åren  1999  och  2000  gällde  de\r\npsykiska  sjukdomarna som  ökat  från  18\r\ntill   23   %.  De  vanligaste   besvären\r\nutgjordes  av depression, ångesttillstånd\r\noch    stressreaktioner.   Ökningen   var\r\nkraftigast  bland  kvinnor.  En  relativt\r\nliten  del  av diagnoserna,  3  %,  avsåg\r\nutbrändhet. Mellan åren 2000 och 2001 har\r\nandelen   långvarigt   sjukskrivna    med\r\npsykiska sjukdomar fortsatt att  öka  och\r\nuppgick  till  25 % av de sjukskrivningar\r\nsom  påbörjades i februari 2001. Ökningen\r\när kraftigast bland kvinnorna där andelen\r\nökade från 24 till 28 %. Bland männen  är\r\nandelen   med  samma  diagnos  oförändrad\r\nunder   samma  period.  Enligt  en  annan\r\nrapport  publicerad  tidigare  i  år   av\r\nRiksförsäkringsverket       (RFV)       -\r\nLångtidssjukskrivningar    för    psykisk\r\nsjukdom och utbrändhet - Vilka egenskaper\r\noch  förhållanden  är utmärkande  för  de\r\ndrabbade  ?  (2002:4) står sjukdomar  som\r\nberör den psykiska hälsan för minst 26  %\r\nav    de   långvariga   sjukskrivningarna\r\n(sjukfall  mer  än  60  dagar).  Det   är\r\nframför  allt fråga om mindre  svårartade\r\nsjukdomar      som      neuroser      och\r\nstressrelaterade syndrom.\r\n\r\nDiagnoser och yrken\r\n\r\nAv  den nyss nämnda rapporten framgår att\r\nsjukskrivningar  för psykiska  besvär  är\r\nvanligare    inom   yrken    med    högre\r\nutbildningskrav   med   mer    teoretiskt\r\ninriktad  utbildning (tjänstemannayrken).\r\nSärskilt  utmärker sig s.k.  kontaktyrken\r\ninom  vård, skola och omsorg.  Även  inom\r\nmer  uttalade karriäryrken är de psykiska\r\nproblemen  dominerande.  Inom  yrken  med\r\nlägre   utbildningskrav  och  yrken   som\r\nkräver  mer praktiskt inriktad utbildning\r\n(arbetaryrken)   är   sjukskrivning   för\r\npsykiska  besvär  mindre  vanligt.   Inom\r\narbetaryrken  är  det  i  stället   olika\r\nfysiska  sjukdomar som dominerar, framför\r\nallt rörelseorganens sjukdomar med besvär\r\ni  rygg, nacke och axlar. I åldersgruppen\r\n35-44  år är risken för psykiska  problem\r\nsom  störst,  särskilt  bland  kvinnorna,\r\nvilket  enligt RFV möjligen beror på  att\r\nstressen i skärningspunkten mellan privat-\r\noch yrkesliv då är som mest intensiv.  En\r\nannan markant utsatt grupp när det gäller\r\nlångvarig   sjukskrivning  för   psykiska\r\nproblem och utbrändhet är anställda  inom\r\nprimärkommunal verksamhet.\r\n\r\nSamband mellan sjukskrivning  och\r\narbetsmiljö\r\n\r\nEnligt  vad  RFV anför i den ovan  nämnda\r\nrapporten   Långtidssjukskrivningar   för\r\npsykisk  sjukdom och utbrändhet  -  Vilka\r\negenskaper och förhållanden är utmärkande\r\nför   de  drabbade  ?  (2002:4)  är   det\r\nsannolikt  att  det  finns  ett   samband\r\nmellan    den   kraftiga   ökningen    av\r\nsjukskrivningar  för  psykiska  sjukdomar\r\noch  utbrändhet  och de försämringar  som\r\nskett  i  den  psykosociala  arbetsmiljön\r\nunder  1990-talet.  Allt  större  grupper\r\narbetar   under  arbetsförhållanden   med\r\nnegativ  stress,  låg  egenkontroll   och\r\nbristande socialt stöd.\r\n\r\nAnmälda arbetsskador\r\n\r\nEnligt  en preliminär sammanställning  av\r\nanmälda   arbetsskador   år   2001    som\r\nArbetsmiljöverket     och     Statistiska\r\ncentralbyrån (SCB) har gjort hade  t.o.m.\r\nden   9   augusti  2001  drygt   62   000\r\narbetsolyckor     och     arbetssjukdomar\r\nanmälts.   Totalt   sett   är   det   små\r\nförändringar mellan åren 2000  och  2001.\r\nSedan 1997 har emellertid antalet anmälda\r\nfall   av   arbetsolyckor   per   1   000\r\nförvärvsarbetande ökat med 13 %. Avseende\r\narbetssjukdomar   har   det   skett    en\r\nfördubbling av antalet jämfört med  1997.\r\nI  båda fallen är ökningen kraftigare för\r\nkvinnor.      Bland     arbetssjukdomarna\r\ndominerar  de belastningsrelaterade,  som\r\nutgör  ca  60  %  av de  anmälda  fallen.\r\nSjukdomar      med     sociala      eller\r\norganisatoriska orsaker, som är den  näst\r\nvanligaste orsaken, har ökat med över 300\r\n%  sedan mitten av 1990-talet, och  avser\r\nca  20 % av de anmälda arbetssjukdomarna.\r\nVar  fjärde anmälan bland kvinnorna avser\r\nden  orsaken.  Huvuddelen  av  dessa   är\r\nrelaterade    till   stress    och    hög\r\narbetsbelastning. I praktiskt taget  alla\r\nde   verksamheter  som  drabbas  mest  av\r\narbetssjukdom     till      följd      av\r\norganisatoriska  eller  sociala  faktorer\r\narbetar  man  med  människor,  och   alla\r\nbedrivs  huvudsakligen  eller  enbart   i\r\noffentlig  regi. Vad gäller arbetsolyckor\r\nbland  män är processoperatörer inom  trä\r\noch  pappersindustri samt poliser de mest\r\nutsatta.    Bland    kvinnor    är    det\r\nmaskinoperatörsarbete  och   arbete   som\r\nvårdbiträde,  personlig  assistent  m.fl.\r\nsom  har  högst frekvens. När det  gäller\r\narbetssjukdomar     har     män      inom\r\nnäringsgrenarna utvinning av  mineralmalm\r\noch tillverkning av mineraliska produkter\r\nflest  anmälningar per 1 000 sysselsatta.\r\nFör     kvinnor     har     stål-     och\r\nmetallframställning,   tillverkning    av\r\nmineraliska         produkter         och\r\ntransportmedelstillverkning         högst\r\nfrekvens anmälda sjukdomar.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nAllmänna utgångspunkter\r\n\r\nDen  dystra  utvecklingen  av  ohälsan  i\r\narbetslivet fortsätter och för närvarande\r\nfinns  det  inte  några  tecken  på   att\r\nutvecklingen  kommer att  vända  på  kort\r\nsikt.  Särskilt oroväckande  är  ökningen\r\nvad   avser  kvinnors  ohälsa.  Utskottet\r\nvälkomnar   därför   att   regeringen   i\r\npropositionen  framhåller att  den  under\r\nden  kommande  mandatperioden  avser  att\r\nsätta   kampen   mot  ohälsan   högt   på\r\ndagordningen. Enligt regeringen måste  en\r\nrad  åtgärder  sättas in för  att  minska\r\nantalet  sjukskrivna.  Bland  annat  vill\r\nregeringen,  på samma sätt  som  tidigare\r\nskett   för   bl.a.  arbetslösheten   och\r\nsysselsättningen, införa ett mål för  att\r\nbryta  ohälsoutvecklingen  och  för  ökad\r\nhälsa i arbetslivet. Målet är att halvera\r\nantalet  sjukdagar  till  2008.  I  detta\r\narbete   måste   särskilt  fokuseras   på\r\nkvinnors arbetsplatser, arbetsmiljöer och\r\narbetsvillkor.   Regeringen   presenterar\r\näven  ett antal ytterligare åtgärder  för\r\natt  pressa  tillbaka ohälsan. Regeringen\r\nanför   bl.a.   att   arbetsplatsen   och\r\ndialogen  mellan  parterna  skall  stå  i\r\nfokus   för  arbetet  med  ett   hållbart\r\narbetsliv.        Det        förebyggande\r\narbetsmiljöarbetet     skall     stärkas.\r\nArbetsgivarna  har ett stort  ansvar  för\r\nhälsan  i  arbetslivet. Dålig arbetsmiljö\r\nskall kosta, varför det föreslås starkare\r\ndrivkrafter för arbetsgivare att  ta  ett\r\nstörre ansvar för arbetsvillkoren och för\r\natt   integrera   det  förebyggande   och\r\nrehabiliterande  arbetet i  verksamheten.\r\nStödet  för  att  människor  skall  komma\r\ntillbaka i arbetslivet måste stärkas  och\r\nden  enskildes  rätt till  rehabilitering\r\nförbättras.  Överhuvudtaget  är  det   en\r\nviktig  del  i  arbetet med  att  bekämpa\r\nohälsan  att  ge den enskilde  snabb  och\r\neffektiv hjälp.\r\nNågon  klar  bild av vilka  orsaker  som\r\nligger  bakom  den pågående  utvecklingen\r\nfinns  inte  i  dag  och  utskottet   kan\r\ninstämma  i  vad  som  anförs   i   några\r\nmotioner  om  att orsakerna till  ohälsan\r\nmåste sökas även utanför arbetslivet. Ett\r\nstort   antal   sjukdomar  liksom   många\r\nolyckor har ett litet eller inget samband\r\nalls  med  arbetslivet. Sociala  faktorer\r\nsom   familjeförhållanden  och   ekonomi,\r\nmotion  och kost påverkar även de  i  mer\r\neller mindre grad hälsan hos den enskilde\r\nindividen. Andra faktorer är svårare  att\r\nidentifiera.  Av  de utredningar  som  på\r\nsenare år gjorts rörande hälsan har bl.a.\r\nsåväl  HpH-utredningen1 (SOU 2002:5)  som\r\nSjukförsäkringsutredningen (SOU 2000:121)\r\nfunnit  att  det  råder stora  skillnader\r\navseende  hälsa inom regioner,  sektorer\r\noch  branscher. Skillnaderna är så  stora\r\natt  de  inte går att förklara med  olika\r\nindividers  sjukbenägenhet  eller   ålder\r\neller  med  näringsstruktur. Enligt  HpH-\r\nutredningen   är   det   sannolikt    att\r\ntradition     och    inställning     till\r\nsjukskrivning  som  ett försörjningsmedel\r\nbland     medborgare,     läkare      och\r\nförsäkringskassor varierar  över  landet.\r\nRegeltolkning och tillämpning  sker  inte\r\nmed  den entydighet och rättssäkerhet som\r\nett nationellt system kräver.\r\nUtskottet  vill  för sin  del  framhålla\r\natt  flera forskningsresultat dock  visar\r\ntydliga   indikationer  på  ett   samband\r\nmellan   arbete  och  ohälsa.  En   sådan\r\nindikator  är  att  ökningstakten   under\r\nsenare  delen av 1990-talet  är  likartad\r\nför  sjuktal, anmälda arbetssjukdomar och\r\narbetsorsakade besvär2. De  faktorer  som\r\nligger   utanför  arbetslivet  kan   inte\r\nförklara   skillnaderna  i  sjukfrånvaron\r\nmellan  olika arbetsplatser. Inte  heller\r\nhar  de externa faktorerna (kosthållning,\r\nmotion,   etc.)   förändrats   i    sådan\r\nutsträckning att de till någon  väsentlig\r\ndel  kan  ha  påverkat den mycket  starka\r\nökning  av ohälsan  som skett de  senaste\r\nåren.3\r\nUtredningen  om  Analys  av  Hälsa   och\r\nArbete    (AHA-utredningen)   konstaterar\r\nockså   i  sin  delrapport,  Kunskapsläge\r\nsjukförsäkringen (SOU 2002:62) som  lades\r\nfram den 5 augusti 2002, att den bild som\r\nframträder av utvecklingen av  ohälsan  i\r\nhög  grad  är en bekräftelse av  tidigare\r\nredovisningar. Utredningen pekar  på  att\r\nfolkhälsan inte har försämrats,  men  att\r\ndet   psykiska   välbefinnandet   däremot\r\nminskat.  Den  negativa  utvecklingen  av\r\narbetsmiljön under 1990-talet har medfört\r\natt   andelen  arbeten  som  innebär  hög\r\nanspänning ökat, vilket i sin tur kan ha\r\nbidragit till ökningen av ohälsan. Enligt\r\nutredningen  förklarar  dock  den   ökade\r\nanspänningen  inte  mer  än  en  del   av\r\nökningen.   Även  det  förhållandet   att\r\narbetskraften blir allt äldre har, enligt\r\nutredningen,   lett  till  en   betydande\r\nökning     av     antalet    ohälsodagar.\r\nAdministrativa tillkortakommanden och mer\r\nrestriktiva         bedömningar         i\r\nförtidspensionssystemet har dessutom lett\r\ntill  att denna ökning helt har hamnat  i\r\nsjukförsäkringssystemet.\r\nBilden  av  orsakerna  bakom  den  ökade\r\nohälsan är alltså mycket komplex  med  en\r\nrad olika faktorer som samverkar. Det  är\r\ndärför   viktigt  att  försöka   ha   ett\r\nhelhetsperspektiv  i  arbetet   och   att\r\nförsöka se till att det sker en samverkan\r\nmellan olika politikområden. Åtgärder får\r\ndärför  vidtas inom en rad olika  områden\r\noch sedan löpande följas upp noga och vid\r\nbehov     omprövas    och     förbättras.\r\nFörhållandena i arbetslivet  är  dock  av\r\navgörande betydelse.\r\n\r\nStrategin för ökad hälsa i arbetslivet\r\n\r\nMot    bakgrund   av   den    alarmerande\r\nutvecklingen  av  ohälsan  i  arbetslivet\r\nlanserade regeringen i samband med  förra\r\nårets budgetproposition (prop. 2001/02:1)\r\nen strategi för ökad hälsa i arbetslivet.\r\nI     strategin    spelar    det     s.k.\r\nelvapunktsprogrammet  en  central   roll.\r\nProgrammet  omfattar åtgärder för  bättre\r\narbetsmiljö         och         tydligare\r\narbetsgivaransvar,  åtgärder  för   snabb\r\nåtergång   till   arbete  efter   ohälsa,\r\nåtagande för ökad tillgänglighet i hälso-\r\noch   sjukvården   samt   insatser   inom\r\nstatistik,  forskning m.m.  Arbetet  inom\r\nramen   för   programmet  sker   i   nära\r\nsamarbete    med   flera   politikområden\r\nframför   allt   när   det   gäller   det\r\nförebyggande          arbetsmiljöarbetet,\r\nfolkhälsoarbetet    och    hälso-     och\r\nsjukvården.  Utskottet  återkommer  nedan\r\ntill    elvapunktsprogrammet    och    de\r\ntrepartssamtal    som    hålls     mellan\r\nregeringen  och  arbetsmarknadens  parter\r\ninom ramen för detta.\r\n\r\nArbetslivets betydelse för att motverka\r\nohälsa\r\n\r\nInsatser vidtas alltså inom en rad  olika\r\nområden   för  att  vända  den   negativa\r\nhälsoutvecklingen, men  enligt  utskottet\r\nfinns    det   anledning   att   särskilt\r\nunderstryka  betydelsen  av  arbetslivets\r\nvillkor i detta arbete. Arbetslivet måste\r\nbli  mänskligare. Det centrala i  arbetet\r\nför  ökad  hälsa  i  arbetslivet  är  att\r\nstärka  och  utveckla  de  åtgärder   som\r\nförhindrar   att   människor   får    sin\r\narbetsförmåga nedsatt och blir sjuka.\r\nDe  fortsatta ansträngningarna  med  att\r\nutveckla    arbetslivet    måste,     som\r\nregeringen också anför, sätta individen i\r\ncentrum.    Bara   genom   att    utforma\r\narbetsmiljöarbetet utifrån de  behov  som\r\nfinns  i det enskilda fallet kan de bästa\r\noch   mest  kostnadseffektiva  åtgärderna\r\nvidtas.  Detta  innebär  att  det  lokala\r\narbetsmiljöarbetet  är  nyckeln   i   det\r\nframtida  arbetet,  vilket  i   sin   tur\r\ninnebär att ökade krav kommer att ställas\r\npå   såväl   enskilda  arbetsgivare   som\r\narbetstagare och deras organisationer att\r\naktivt  delta i arbetet med att  utveckla\r\nen  god och utvecklande arbetsmiljö.  Det\r\när utskottets förhoppning att omsorgen om\r\narbetskraftens hälsa, ork och uthållighet\r\nskall  vara  vägledande i  detta  arbete.\r\nUtskottet vill här även påminna  särskilt\r\nom  vikten  av  att kvinnornas  situation\r\nuppmärksammas.\r\nDet  finns här också skäl att beröra den\r\nsvåra uppgift som arbetslivspolitiken kan\r\nkomma  att  ställas inför när  den  skall\r\nmöta  de  krav  som  en alltmer  åldrande\r\nbefolkning innebär. Det finns en risk att\r\nallt  färre  måste  försörja  allt  fler.\r\nArbetslivet måste även av den anledningen\r\nutformas  så att människor inte  slås  ut\r\neller drabbas av skador eller ohälsa till\r\nföljd  av  arbete. Målet måste  vara  att\r\nalla   skall   erbjudas  ett  utvecklande\r\narbetsliv  där människor inte bara  orkar\r\narbeta   fram  till  ålderspensioneringen\r\nutan  också  kan  leva  ett  aktivt   liv\r\ndärefter.  En  sådan  omställning   måste\r\ninledas  redan nu och utskottet välkomnar\r\ndärför  de  ökade insatser som regeringen\r\nvidtar  för  att  stödja och  stärka  det\r\nlokala    arbetsmiljöarbetet.   Utskottet\r\nåterkommer  närmare till  dessa  insatser\r\nnedan.  Det  är också positivt  att  alla\r\nfrågor      kring      arbetslivet      -\r\narbetsmarknadspolitik, arbetsmiljöfrågor,\r\narbetsrätt,  arbetslöshetskassa  -  efter\r\nregeringsombildningen samlats  under  ett\r\nstatsråds ansvar.\r\n\r\nSynpunkter med anledning av motioner\r\n\r\nMed  anledning  av  vad Kristdemokraterna\r\nanför om alternativa former av barnomsorg\r\nsom  ett  sätt  att  minska  stressen   i\r\narbetslivet    vill    utskottet    fästa\r\nuppmärksamheten på att olika reformer  på\r\nförskoleområdet   som    genomförts    av\r\nregeringen    har    ökat    föräldrarnas\r\nmöjligheter att efterfråga den barnomsorg\r\nde önskar.\r\nUtskottet    kan    instämma    i    vad\r\nKristdemokraterna anför om värdet för den\r\nenskilde  av  individuella  och  flexibla\r\narbetstider  för att minska stressen  och\r\nkonflikten mellan arbetslivet och de krav\r\nsom  bl.a.  föräldrarollen innebär.  Ökat\r\ninflytande  över  arbetstiden   för   den\r\nenskilde  är en viktig fråga.  Frågan  är\r\nockså  föremål  för  översyn,  dels  inom\r\nramen för de s.k. trepartssamtalen,  dels\r\nav  Kommittén  för  nya  arbetstids-  och\r\nsemesterregler   (Knas,  dir.   2000:97).\r\nKommittén presenterade i juni i år  bl.a.\r\ndelbetänkandet  TID  -  för  arbete   och\r\nledighet  (SOU  2002:58)  som  innehåller\r\nförslag   om   en  ny  lag  om   flexibel\r\nledighet.  Slutbetänkande från  kommittén\r\nskall avlämnas senast den 1 mars 2003.  I\r\navvaktan  på kommitténs slutliga  förslag\r\noch resultaten av trepartssamtalen avstår\r\nutskottet  från att kommentera frågan  om\r\narbetstid vidare.\r\nUtskottet  kan däremot inte se  hur  ett\r\navskaffande  av turordningsreglerna,  som\r\nModeraterna  förespråkar,  skulle   kunna\r\nmedföra  ökad  trygghet eller  hälsa  för\r\narbetstagarna. Vad gäller frågan om  ökad\r\nrörlighet    på   arbetsmarknaden    vill\r\nutskottet särskilt hänvisa till  vad  som\r\nanförs  nedan  om  trepartssamtalen,  där\r\nfrågan       om       att      underlätta\r\narbetsplatsbyten/provanställningar     på\r\nsåväl interna som externa arbetsmarknader\r\ndiskuteras.  Det skall också  nämnas  att\r\nregeringen  i augusti i år beslutade  att\r\ntillkalla   en   särskild  utredare   med\r\nuppdrag  att göra en översyn av generella\r\nåtgärder inom arbetsmarknadspolitiken som\r\nstimulerar        arbetsmarknadsrelaterad\r\nrörlighet   (dir.  2002:80).  Utredningen\r\n(N 2002:19) som leds av generaldirektören\r\nJörgen   Andersson   har   tagit   namnet\r\nUtredningen  om  rörelsestimulanser   och\r\nskall  lämna  sin slutredovisning  senast\r\nden  31  mars 2003. Här kan också  nämnas\r\ndet uppdrag som Arbetslivsinstitutet haft\r\natt    se    över   den   arbetsrättsliga\r\nlagstiftningen  så  att   den   uppfyller\r\nkraven på trygghet och inflytande för  de\r\nanställda inom ramen för en flexibel  och\r\neffektiv     arbetsmarknad.     Uppdraget\r\nredovisades   den  31  oktober   2002   i\r\npromemorian Hållfast arbetsrätt - för ett\r\nföränderligt   arbetsliv  (Ds   2002:56).\r\nUtredningen  lägger bl. a.  fram  förslag\r\nrörande   tidsbegränsade   anställningar,\r\nåteranställningsrätt,     förbud      mot\r\nkonkurrensklausuler   och   förbud    mot\r\nuppsägning    och    diskriminering    av\r\nföräldralediga.\r\nHär  finns också anledning att nämna det\r\narbete som pågår inom EU på detta område.\r\nSverige har bl.a. arbetat aktivt för  att\r\nt.ex. sysselsättningspolitiken inte  bara\r\nskall  handla om skapande av fler arbeten\r\nutan  att  den även skall innebära  högre\r\nkvalitet i arbetet. Det svenska synsättet\r\nhar  också  fått  gehör  då  den  sociala\r\ndimensionen  inom  EU har  fått  en  ökad\r\nbetydelse.  Vid rådets möte  i  Barcelona\r\n2002  slogs t.ex. fast att målet för  den\r\ns.k.  Lissabonstrategin  (se  närmare  om\r\ndenna   i   utskottets   betänkande   AU1\r\nArbetsmarknad,  som handläggs  parallellt\r\nmed  detta  betänkande)  endast  kan  nås\r\ngenom  en  balans mellan ansträngningarna\r\npå   den   ekonomiska  och  den   sociala\r\nfronten.    Bland   annat    anges    att\r\narbetstagarna  i  högre  grad  måste  bli\r\ndelaktiga  i  de förändringar  som  berör\r\ndem.\r\nMed   det  anförda  avstyrker  utskottet\r\nmotionerna Sf291 yrkandena 18 och 20  (m)\r\nsamt A318 yrkande 3 (kd).\r\n\r\nOhälsan i offentlig sektor\r\n\r\nI   motioner  av  bl.a.  Moderaterna  och\r\nKristdemokraterna tas frågor upp som  har\r\nanknytning  till ohälsoläget i  offentlig\r\nsektor.  Som  framgått  inledningsvis   i\r\ndetta  avsnitt uppvisar offentlig sektor,\r\ni  synnerhet  vård  och omsorg,  märkbart\r\nhögre  ohälsotal än den privata  sektorn.\r\nEn  förklaring till att vård  och  omsorg\r\nsom  finns  i kommunal regi generellt  är\r\nmer  drabbad  av  arbetsrelaterad  ohälsa\r\nkan,  enligt utskottet, vara  att  det  i\r\nkommunal   sektor   finns   många   tunga\r\narbetsuppgifter.   Också   de    psykiska\r\npåfrestningarna beskrivs ofta  som  stora\r\nmed  en kombination av ett högt uppdrivet\r\narbetstempo  och höga krav från  dem  som\r\nefterfrågar     tjänsterna.      Eftersom\r\nverksamheterna inom kommunerna  och  även\r\ninom  landstingen till  sin  karaktär  är\r\nmycket  personalintensiva med en dominans\r\nav     människovårdande     yrken     får\r\nverksamhetsförändringar effekter på stora\r\npersonalgrupper  och  därmed   också   på\r\narbetsmiljön. Detta är tydligt inom vård,\r\nomsorg  och skola. Enligt HpH-utredningen\r\nfinns  dock variationer mellan kommunerna\r\nsom   tyder   på  att  deras   sätt   att\r\norganisera verksamheter har betydelse för\r\npersonalens      långtidssjukskrivningar.\r\nMöjligheterna   till   delaktighet    och\r\ninflytande   tycks   ha   särskilt   stor\r\nbetydelse,    liksom   om   arbetstagarna\r\nupplever  att de har stöd hos chefer  och\r\narbetskamrater.\r\nDet  faktum  att  sjukskrivningarna   är\r\nhöga i offentlig sektor har framhållits i\r\npropositionen.  Utskottet  instämmer  med\r\nregeringen  att  offentliga  verksamheter\r\nmåste gå före och vara föredömen när  det\r\nhandlar om att förbättra arbetsmiljön och\r\nminska     ohälsan.     Därför      skall\r\npersonaltätheten öka och  arbetsvillkoren\r\nförbättras.  Kraven  på  redovisning   av\r\nhälsa och arbetsmiljö inom den offentliga\r\nsektorn måste öka. Regeringen pekar också\r\npå att särskilda försök genomförs redan i\r\ndag  hos  några  av  de stora  offentliga\r\narbetsgivarna  i syfte att förebygga  och\r\nminska    frånvaron.   I   samband    med\r\nberedningen  av  budgetpropositionen  har\r\nKenth  Pettersson,  generaldirektör   vid\r\nArbetsmiljöverket,   lämnat   information\r\ntill   utskottet.  Han   uppgav   i   det\r\nsammanhanget bl.a. att de studier som har\r\ngjorts   avseende  ohälsan  i   offentlig\r\nsektor  inte har innefattat någon  köns-,\r\nålders-   eller  demografisk  analys   av\r\nsjuktalen.   Om   även  sådana   faktorer\r\nbeaktas kan, enligt honom, slutsatsen bli\r\natt   ohälsan  i  offentlig  sektor  inte\r\nbehöver  vara  större än  i  den  privata\r\nsektorn.\r\nUtskottet    kan    här    nämna     att\r\nArbetsmiljöverket  i  sin  årsredovisning\r\nför  år  2001 anför bl.a. att  det  råder\r\nenighet om att det inte i första hand  är\r\nändrad  lagstiftning eller forskning  som\r\nbehövs utan att det viktigaste är att  se\r\ntill       att      det      systematiska\r\narbetsmiljöarbetet (SAM)  fungerar.  AV:s\r\ninspektionsverksamhet  har   också   till\r\nväsentlig  del  haft till  syfte  att  få\r\narbetsgivarna   att  införa   systematisk\r\narbetsmiljöarbete. Särskild uppmärksamhet\r\nhar    därvid    ägnats   åt    offentlig\r\nförvaltning, bl.a. hälso- och sjukvården.\r\nDen    1   januari   2001   ökades   AV:s\r\nförvaltningsanslag   med   70    miljoner\r\nkronor,  vilket i huvudsak  använts  till\r\natt       rekrytera      och      utbilda\r\narbetsmiljöinspektörer.        Regeringen\r\nsatsade   också  50  miljoner  kronor   i\r\ndecember  2001 för försöksverksamhet  med\r\nnio olika projekt för ökad hälsa inom den\r\noffentliga  sektorn, bl.a. avseende  s.k.\r\nhälsobokslut som innebär ett systematiskt\r\narbete   med   att   identifiera   dåliga\r\narbetsmiljöer   och  att  följa   hälsans\r\nutveckling. Tanken är att resultaten  och\r\nerfarenheterna    från    projekten    så\r\nsmåningom skall spridas för att  utveckla\r\nmetoder och arbetssätt i det förebyggande\r\noch  rehabiliterande arbetet. I  maj  och\r\njuni    2002   följde   regeringen    upp\r\nsatsningen genom att anslå ytterligare 20\r\nmiljoner kronor till elva projekt i denna\r\nförsöksverksamhet.  Detta   innebär   att\r\nsammanlagt   har   70   miljoner   kronor\r\nfördelats på 19 projekt avseende  ohälsan\r\ni offentlig sektor.\r\nDet  kan  här även nämnas att regeringen\r\nnyligen   lagt   fram  ett   förslag   om\r\nobligatorisk redovisning av sjukfrånvaron\r\n(prop.  2002/03:6). Förslaget innebär  en\r\nskyldighet  för statliga,  kommunala  och\r\nprivata    arbetsgivare   att    redovisa\r\nsjukfrånvaron  i sin årsredovisning.  Att\r\narbetsgivare       tvingas       redovisa\r\nsjukfrånvaron bland de anställda  innebär\r\nenligt   utskottets  mening   förbättrade\r\nmöjligheter     att    identifiera     de\r\narbetsplatser där ohälsan är  som  störst\r\nså  att man lättare kan fastställa  vilka\r\norsaker som ligger bakom.\r\nUtskottet  vill även i detta  sammanhang\r\nännu  en  gång  understryka att  kvinnor,\r\nofta  äldre, inom vård och omsorg  är  en\r\ngrupp  som drabbas extra hårt av  ohälsa,\r\nvarför  särskild uppmärksamhet bör  ägnas\r\ndenna grupp i det fortsatta arbetet.\r\nMed   det  anförda  avstyrker  utskottet\r\nmotionerna  Sf291 yrkande  21  (m),  A318\r\nyrkandena 6 och 7 (kd) samt A344 (s).\r\n\r\nLokalt arbetsmiljöarbete och tillsyn\r\n\r\nI     några     motioner     av     bl.a.\r\nKristdemokraterna    tas    det    lokala\r\narbetsmiljöarbetet upp. Det  motionärerna\r\nefterlyser  är  bl.a.  kartläggning   och\r\nvversyn  av det lokala arbetsmiljöarbetet\r\nsamt att AV skall vara mer aktivt i fråga\r\nom tillsyn och information till de lokala\r\narbetsplatserna.\r\nUtskottet       vill       inledningsvis\r\nunderstryka att det är arbetsplatsen  och\r\nparterna  som  måste  stå  i  fokus   för\r\narbetet  för  ett hållbart arbetsliv.  De\r\nenskilda  arbetsgivarna  måste   ta   ett\r\nstörre  ansvar  för  att  integrera   det\r\nförebyggande och rehabiliterande  arbetet\r\ni verksamheten.\r\nDet   finns   samtidigt  anledning   att\r\npåminna  om  att det redan enligt  dagens\r\narbetsmiljölag åligger arbetsgivaren  och\r\narbetstagaren   att  samverka   för   att\r\narbetsmiljön   anpassas  efter   enskilda\r\nmänniskors förutsättningar. Till  exempel\r\nanges   i   lagens  2  kap.   1   §   att\r\narbetsförhållandena skall anpassas  efter\r\nmänniskors   olika   förutsättningar    i\r\nfysiskt   och   psykiskt   avseende.    I\r\narbetsmiljölagen betonas också vikten  av\r\nförebyggande insatser, för vilka  det  är\r\narbetsgivarna  som har huvudansvaret.  En\r\nbärande tanke i arbetsmiljölagen är  dock\r\natt  arbetsgivare och arbetstagare  skall\r\nsamverka  för  att  åstadkomma   en   god\r\narbetsmiljö  (3  kap.  1  a  §).  En  god\r\nutgångspunkt för en sådan samverkan finns\r\nockså   i  Arbetsmiljöverkets  föreskrift\r\nSystematiskt    arbetsmiljöarbete    (AFS\r\n2001:1)   som   ger   arbetsgivare    och\r\narbetstagare  en  metod  att  identifiera\r\nrisker i arbetsmiljön, åtgärda och  följa\r\nupp  dem.  Det  är viktigt  att  parterna\r\ntillämpar  denna metod och att de  håller\r\nsig   välinformerade  om  vilka  faktorer\r\neller   arbetsvillkor  som  kan   påverka\r\nmänniskor negativt i fysiskt och psykiskt\r\nhänseende.\r\nUnder           beredningen           av\r\nbudgetpropositionen   har,   som    redan\r\nnämnts,    information    lämnats    till\r\nutskottet  av generaldirektören  vid  AV,\r\nsom  ansåg  det förvånande  att  bara  en\r\ntredjedel  av  arbetsplatserna  tillämpar\r\ndet    systematiska    arbetsmiljöarbetet\r\neftersom det enligt honom är en både  bra\r\noch enkel metod.\r\nRegeringen  har  också  som  ett  led  i\r\nstrategin  för bättre hälsa i arbetslivet\r\nvidtagit  särskilda  åtgärder   för   att\r\nstärka det lokala arbetsmiljöarbetet.  AV\r\nhar  bland  annat haft i  uppdrag  att  i\r\nsamverkan med Arbetslivsinstitutet stärka\r\nmetodutvecklingen                    inom\r\nföretagshälsovården, vilket i första hand\r\nskett  genom  utbildningsinsatser.  Under\r\nåren  2001  och  2002  har  en  förstärkt\r\nutbildning   för  regionala   skyddsombud\r\ngenomförts  och  i mars 2002  gavs  AV  i\r\nuppdrag       att       utreda        hur\r\narbetsmiljöcertifiering kan utnyttjas för\r\natt  stärka arbetsmiljöarbetet. Uppdraget\r\nskall redovisas till regeringen senast  i\r\ndecember 2002.\r\nFör    år   2003   föreslår   regeringen\r\nytterligare  satsningar med  30  miljoner\r\nkronor  på  AV:s tillsynsarbete  och  med\r\nlika    mycket    på    den    förstärkta\r\nskyddsombudsverksamheten   på    regional\r\nnivå. Vidare föreslås att det avsätts  15\r\nmiljoner   kronor   för   att   förstärka\r\nutbildningen     av     personal     inom\r\nföretagshälsovården   och    totalt    20\r\nmiljoner       kronor       till       en\r\ninformationskampanj   inom   ramen    för\r\ntrepartssamtalen,   det   senare    under\r\nförutsättning att parterna medverkar både\r\ni genomförande och finansiering.\r\nMot   bakgrund  av  det  anförda   anser\r\nutskottet  att  det inte finns  skäl  att\r\nföreslå  några ytterligare  åtgärder  med\r\nanledning  av motionerna Sf335 yrkande  2\r\n(kd),  A318  yrkande  9  (kd)  och   A367\r\nyrkandena 5 och 6 (s).\r\nI  likhet med motionärerna i motion A326\r\n(s) anser utskottet att väl utbildade och\r\nkunniga    arbetstagarrepresentanter    i\r\nbolagsstyrelserna  är  av  stort   värde.\r\nUtskottet, som förutsätter att regeringen\r\növerväger  behovet  av och  möjligheterna\r\ntill   stöd  för  utbildning  av   sådana\r\nrepresentanter,  finner  inte   anledning\r\ntill   något  uttalande  från  riksdagens\r\nsida.\r\n\r\nForskning m.m. om orsakerna bakom ohälsan\r\n\r\nI    ett    par    motioner    efterlyses\r\nkunskapsinhämtning av olika slag för  att\r\nbelysa  problem förknippade med ohälsa  i\r\narbetslivet. De frågor motionärerna  vill\r\nha   svar   på   är  bl.a.  om   arbetets\r\nförhållande  till  hälsa,  den  enskildes\r\ninflytande och makt över det egna arbetet\r\nsamt andra arbetsorganisationsfrågor.\r\nUtskottet  behandlade liknande  yrkanden\r\ni   våras  (bet.  2001/02:AU4)  och  vill\r\ninledningsvis hänvisa till den  genomgång\r\nav pågående och avslutade utredningar som\r\ngjordes där.\r\nDärutöver   finns  det   anledning   att\r\nframhålla att flera olika myndigheter och\r\nandra organ forskar om hälsa och ohälsa i\r\narbetslivet.  Arbetslivsinstitutet,   som\r\nbedriver         forsknings-          och\r\nutvecklingsverksamhet  inom  arbetsmiljö,\r\narbetsliv  och  arbetsmarknad,   är   ett\r\nexempel.   Institutet   för   psykosocial\r\nmedicin,    Statens    folkhälsoinstitut,\r\nuniversitet   och  högskolor   är   andra\r\nexempel.  Finansieringen  av  forskningen\r\nsker  från  olika instanser. I det  redan\r\nnämnda   elvapunktsprogrammet  framhåller\r\nregeringen   att  utvecklingen   av   den\r\narbetsrelaterade ohälsan bör  följas  upp\r\noch    utvärderas   av   en    fristående\r\nutvärderingsgrupp.    Målet    är     att\r\nutvärderingarna  skall  kunna  utgöra  en\r\nviktig  del  av  ett beslutsunderlag  för\r\nkonkreta   förslag   till   åtgärder   på\r\nområdet.  Den ovan nämnda AHA-utredningen\r\nhar  också, sedan januari 2002, i uppdrag\r\natt  lämna  förslag till utformningen  av\r\noch  den  närmare  inriktningen  för   en\r\nanalysgrupp inom området hälsa och ohälsa\r\ni   arbetslivet  (dir.  2002:4).  Förslag\r\nskall  lämnas  bl.a. om hur analysgruppen\r\nskall  kunna medverka till att  skapa  en\r\nsamlad    bild    av    hälsoläget     på\r\narbetsmarknaden. Utredningen skall  också\r\nbelysa  hur  analysgruppen  skall   kunna\r\nbidra  till att kunskaperna om hälsoläget\r\nkontinuerligt       uppdateras        när\r\nförhållandena   på  arbetsmarknaden   och\r\nandra  faktorer som kan ha betydelse  för\r\nhälsa och ohälsa i arbetslivet ändras och\r\nhur  relevanta  forskningsresultat  skall\r\nkunna  tas  till vara på ett konstruktivt\r\nsätt  och  spridas till berörda  aktörer.\r\nUtredningen   skall   slutredovisa   sina\r\nresultat senast den 31 mars 2003.\r\nSom  framgår  har det vidtagits  en  rad\r\nolika    åtgärder   för   att   kartlägga\r\norsakerna  bakom ohälsan. Resultaten  som\r\nde  olika  utredningarna m.m. har  kommit\r\nfram  till visar på frågornas komplexitet\r\noch   behovet  av  insatser  inom   flera\r\npolitikområden.  Ett stort  antal  av  de\r\nfrågor    som    har    aktualiseras    i\r\nutredningarna  omfattas dessutom  av  det\r\narbete   som   pågår   inom   ramen   för\r\ntrepartssamtalen     och      regeringens\r\nelvapunktsprogram  för   ökad   hälsa   i\r\narbetslivet,  som  utskottet   återkommer\r\ntill  i  nästa avsnitt. Utskottet kan  av\r\nden  anledningen inte se  att  det  finns\r\nskäl     att     tillsätta    ytterligare\r\nutredningar.\r\nMotionerna A313 yrkande 3 (s)  och  A239\r\nyrkandena 16 och 17 (c) avstyrks.\r\n\r\nTrepartssamtalen och elvapunktsprogrammet\r\n\r\nMot  bakgrund  av den stora  ökningen  av\r\nsjukfrånvaron presenterade  regeringen  i\r\nsamband med förra årets budgetproposition\r\nen   strategi   för   bättre   hälsa    i\r\narbetslivet     i     form     av     ett\r\nelvapunktsprogram.     Utskottet      har\r\nredogjort  för innehållet i programmet  i\r\nbetänkandena 2001/02:AU1 och 2001/02:AU4.\r\nProgrammet innehåller följande punkter:\r\n1.        Nationella mål för ökad hälsa i\r\narbetslivet skall utarbetas\r\n2.\r\n3.       Trepartssamtal mellan regeringen\r\noch    arbetsmarknadens   parter    bör\r\ngenomföras\r\n4.\r\n5.         Ekonomiska   drivkrafter   för\r\narbetsgivare att förebygga ohälsa\r\n6.\r\n7.       Utveckling av arbetsmiljöarbetet\r\n8.\r\n9.       Hälsobokslut\r\n10.\r\n11.       Försök att minska ohälsan  inom\r\nden offentliga sektorn\r\n12.\r\n13.       Förnyelse av rehabiliteringen -\r\nindividen i centrum\r\n14.\r\n15.          Justeringar    i    gällande\r\nlagstiftning för att höja kvaliteten  i\r\nrehabiliteringsarbetet\r\n16.\r\n17.                Formerna           för\r\nsjukskrivningsprocessen\r\n18.\r\n19.         Förbättrad   statistik    och\r\nforskning på ohälsoområdet\r\n20.\r\n21.       Förbättrad tillgänglighet  till\r\nbehandling i hälso- och sjukvården.\r\n22.\r\nArbetet inom ramen för programmet sker  i\r\nsamarbete   mellan  Justitie-,   Social-,\r\nFinans- och Näringsdepartementen, och det\r\nhar  vidtagits  en  rad olika  satsningar\r\ninom  såväl  utskottets  beredningsområde\r\nsom     t.ex.     inom     hälso-     och\r\nsjukvårdsområdet         och         inom\r\nsocialförsäkringsområdet.     I     årets\r\nbudgetproposition    (prop.    2002/03:1)\r\nlämnar  regeringen en närmare redogörelse\r\nför   de   insatser  som   hittills   har\r\nvidtagits.\r\n\r\nDen    kanske   viktigast   punkten    i\r\nprogrammet är de trepartssamtal som  förs\r\nmellan  regeringen  och  arbetsmarknadens\r\nparter.  Syftet med dessa samtal  är  att\r\nskapa  samsyn  och samordna insatserna  i\r\nstrategin  för  att  motverka  ohälsa   i\r\narbetslivet.   Samtalen  inleddes   under\r\nhösten  2001 och vid halvårsskiftet  2002\r\nskedde     en    avstämning.     Samtalen\r\nåterupptogs    i    november    och    en\r\nslutredovisning   beräknas   komma   till\r\nårsskiftet.   Samtalen   leds   av   AV:s\r\ngeneraldirektör,  som  alltså  informerat\r\nutskottet  i  samband med beredningen  av\r\nbudgetpropositionen.   Den   5   november\r\növersände  han till parterna  ett  första\r\nskriftligt  förslag till  programmet  Ett\r\narbetsliv för alla. Där föreslås  att  de\r\nfortsatta  samtalen bl.a.  skall  omfatta\r\nföljande.\r\n-         En informationssatsning i syfte\r\natt      stärka     arbetsmiljö-     och\r\nfolkhälsoarbetet  där  goda  exempel  på\r\nThälsofrämjande\"   arbetsplatser   skall\r\nredovisas   och  främjas.  Som   viktiga\r\nområden  för  ökad kunskap,  debatt  och\r\ninformation anges t.ex. individens ansvar\r\nför sin egen hälsa, arbetsgivarens ansvar\r\nför  hälsan på arbetsplatsen,  sambanden\r\nmellan  sjukdom  och arbetsförmåga  samt\r\narbetsplatsens betydelse för  individens\r\nvälbefinnande.  Som  nämnts   ovan   har\r\nregeringen föreslagit att det anslås  20\r\nmiljoner kronor till detta ändamål under\r\når 2003. En förutsättning för satsningen\r\när  dock att parterna medverkar  i  både\r\ngenomförande och finansiering.\r\n-\r\n-            Frågor     om     ledarskap,\r\narbetsorganisation,    inflytande    för\r\nanställda  och arbetstider. Bland  annat\r\nföreslås en kraftfull stärkning  av  det\r\nsystematiska arbetsmiljöarbetet samt att\r\nökade  satsningar görs på  utbildning  i\r\narbetsmiljöfrågor. För detta ändamål har\r\nregeringen, som berörts ovan, föreslagit\r\nytterligare  30 miljoner kronor  för  år\r\n2003   för   stöd  till  utbildning   av\r\nregionala skyddsombud.\r\n-\r\n-         Hur de ekonomiska drivkrafterna\r\nför arbetsgivarna att genomföra åtgärder\r\npå  arbetsplatserna  för  att  förbättra\r\nhälsoläget skall synliggöras.\r\n-\r\n-         Frågor  om livsstil, t.ex.  att\r\nstimulera       arbetstagarna       till\r\nfriskvårdsaktiviteter,               och\r\nrehabilitering.\r\n-\r\n-        Åtgärder för att öka rörligheten\r\npå  arbetsmarknaden. Bland annat  kommer\r\nman att diskutera utvecklandet av system\r\nsom                                  gör\r\narbetsplatsbyten/provanställningar    på\r\nsåväl interna som externa arbetsmarknader\r\nmindre   riskabla   för   den   enskilde\r\nindividen.\r\n-\r\nI några motioner efterfrågas olika former\r\nav  insatser och handlingsplaner etc. som\r\nett   led   i   arbetet  för  att   vända\r\nhälsoutvecklingen inom arbetslivet. Bland\r\nde    frågor    som   tas    upp    finns\r\narbetsorganisation,    ledarskap     samt\r\narbetstagarinflytande och arbetstider. En\r\nstor  del  av  dessa  frågor  finns,  som\r\nframgår   ovan,   med   bland   dem   som\r\ndiskuteras   inom  ramen  för   de   nyss\r\nredovisade  trepartssamtalen.  Utskottet,\r\nsom   inte   ser   någon  anledning   att\r\nföregripa  resultaten  av  dessa  samtal,\r\navstyrker motionerna A217 (kd), A267 (s),\r\nA274  (s),  A338 yrkandena 1-3  (mp)  och\r\nA343 (s).\r\n\r\nSlutsats\r\n\r\nMed  hänvisning till vad som anförts ovan\r\nfinner  utskottet  inte  anledning   till\r\nnågot uttalande från riksdagens sida  med\r\nanledning  av motionerna A217 (kd),  A239\r\nyrkandena  16 och 17 (c), A267 (s),  A274\r\n(s),  A313  yrkande 3 (s), A318 yrkandena\r\n3,  6,  7  och  9  (kd), A326  (s),  A338\r\nyrkandena  1-3 (mp), A343 (s), A344  (s),\r\nA367   yrkandena  5  och  6  (s),   Sf291\r\nyrkandena  18, 20 och 21 (m)  samt  Sf335\r\nyrkande 2 (kd).\r\n\r\n2. Mål för politikområdet\r\nArbetslivspolitik\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nI  detta avsnitt behandlas en motion som\r\ngäller    målen    för    politikområdet\r\nArbetslivspolitik.  Motionen   avstyrks.\r\nJämför reservation 4 (m).\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nFör    politikområdet   Arbetslivspolitik\r\ngäller  samma  mål  år  2003  som   under\r\ninnevarande budgetår. Målet är därmed ett\r\nbra    arbetsliv   med   väl   fungerande\r\narbetsvillkor.\r\nEnligt         regeringen          skall\r\narbetslivspolitiken inom ramen för  målet\r\nbidra  till tillväxt, sysselsättning  och\r\nett konkurrenskraftigt näringsliv.\r\nLiksom   för   innevarande  budgetår   är\r\npolitikområdet   arbetsliv   indelat    i\r\nverksamhetsområden. Målen  för  de  olika\r\nverksamhetsområdena är följande.\r\n-           En    bra   och   utvecklande\r\narbetsmiljö           (verksamhetsområde\r\narbetsmiljö).\r\n-\r\n-          En  ökad  kunskap  om  och   i\r\narbetslivet  (verksamhetsområde  kunskap\r\noch kompetens).\r\n-\r\n-          En   arbetsrätt   som   skapar\r\ntrygghet,  flexibilitet och  delaktighet\r\n(verksamhetsområde arbetsrätt).\r\n-\r\n-        Diskriminering i arbetslivet och\r\ni  samhället i övrigt skall ej förekomma\r\n(verksamhetsområde icke-diskriminering).\r\n-\r\n-        Arbetsfred och en lönebildning i\r\nsamhällsekonomisk                 balans\r\n(verksamhetsområde      medling      och\r\nlönebildning).\r\n-\r\nRegeringen  konstaterar att den  negativa\r\nutvecklingen  av  hälsan  i   arbetslivet\r\nfortsätter. Även om denna utveckling inte\r\nenbart  kan förklaras av förhållandena  i\r\narbetslivet anser regeringen  att  mycket\r\nåterstår  att  göra för att  villkoren  i\r\narbetslivet     skall     anses      vara\r\ntillfredsställande. Åtgärderna inom ramen\r\nför  elvapunktsprogrammet  för  hälsa   i\r\narbetslivet  kräver för sitt genomförande\r\nytterligare   beslut   och   uppföljning.\r\nGrunden  för  det  fortsatta  arbetet  på\r\nohälsoområdet  är  enligt  regeringen  en\r\nutveckling  på de lokala arbetsplatserna.\r\nArbetsmiljöarbetet och organisationen  av\r\narbetet måste utvecklas och anpassas till\r\nde  äldres förutsättningar. För att uppnå\r\ndetta   krävs   såväl  utvecklings-   och\r\nforskningsinsatser     som     förbättrad\r\nuppföljning  och utvärdering av  vidtagna\r\nåtgärder  och insatser. Regeringen  pekar\r\nvidare    bl.a.    på    betydelsen    av\r\nArbetsmiljöverkets tillsynsarbete och den\r\nviktiga  roll som de lokala skyddsombuden\r\nspelar.\r\nI  propositionen lämnas  en  redovisning\r\nför   de   insatser  som  genomförts   på\r\npolitikområdet Arbetsliv och  inom  andra\r\npolitikområden.\r\n\r\nMotionen\r\n\r\nModeraterna anser i kommittémotionen A364\r\n(yrk.   24)  att  regeringens   mål   för\r\npolitikområdet Arbetsliv bör avvisas  med\r\nhänvisning  till  partiets  politik   som\r\npresenteras     i     motionerna     A314\r\nArbetsmarknaden och A315 Jämställdhet.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nSom  framgår av vad utskottet anfört ovan\r\ni      avsnitt     1.     Allmänt      om\r\narbetslivspolitiken    och     av     den\r\nredovisning  som  lämnas i  propositionen\r\nhar  det vidtagits och kommer att  vidtas\r\nen    rad   åtgärder   inom   de    olika\r\nverksamhetsområdena under politikområdet.\r\nUtskottet ställer sig positivt till dessa\r\ninsatser och välkomnar särskilt det stora\r\nantalet   åtgärder  inom  en  rad   olika\r\nområden för att öka hälsan i arbetslivet.\r\nUtskottet  har ovan varit  inne  på  den\r\nkomplexa    bakgrunden   till    ohälsan.\r\nUtskottet  kan  därför inte  se  att  den\r\nkritik   som   Moderaterna  framför   mot\r\nregeringens     mål    är     berättigad.\r\nModeraternas politik har i  och  för  sig\r\nandra  utgångspunkter än den politik  som\r\nregeringen förespråkar och som  utskottet\r\nbiträder.   Enligt   utskottet   anlägger\r\nModeraterna ett alltför snävt synsätt  på\r\nvilka  åtgärder som krävs för  att  komma\r\ntill rätta med ohälsan i arbetslivet. Med\r\nhänsyn  till det anförda anser  utskottet\r\natt det inte finns skäl att föreslå någon\r\nförändring  av  målet för politikområdet.\r\nUtskottet  avstyrker därför  motion  A364\r\nyrkande 24 (m).\r\nAvslutningsvis  noterar  utskottet   att\r\nregeringen,   med   anledning   av    vad\r\nutskottet   påpekade   i   förra    årets\r\nbudgetbetänkande  (2001/02:AU1)  om   att\r\nverksamhetsmålet icke-diskriminering  har\r\nstörre    räckvidd    än    målet     för\r\npolitikområdet  och  att  regeringen   så\r\nlångt  som  möjligt bör eftersträva  mät-\r\noch   uppföljningsbara  mål,  avser   att\r\ngenomföra    en   samlad    översyn    av\r\nverksamhetsområden,        mål        och\r\nresultatindikatorer  för   utgiftsområdet\r\nför att sedan återkomma till riksdagen  i\r\nbudgetpropositionen för 2004.\r\n\r\n3. Allmänt om jämställdhetspolitiken\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet   ställer   sig   bakom    den\r\nallmänna  inriktning  av  politiken  som\r\nregeringen          redovisar          i\r\nbudgetpropositionen.           Riksdagen\r\navstyrker  de förslag som  förs  fram  i\r\nmotionerna. Jämför reservation 5 (m).\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nJämställdhetspolitikens   inriktning   på\r\nutvecklings- och förändringsarbete ligger\r\nfast.   Arbetet  med  att  vidareutveckla\r\nmetoder  och  strategier för  att  stärka\r\njämställdhetsintegreringen     fortsätter\r\nunder   år   2003.  Arbetsmarknaden   och\r\narbetslivet   är  centrala  områden   för\r\njämställdhetspolitiken.  Arbetsmarknadens\r\nparter  har  ett  stort  ansvar  för  att\r\nbekämpa löneskillnader mellan kvinnor och\r\nmän,     motverka    den    könsuppdelade\r\narbetsmarknaden och skapa förutsättningar\r\nför  människor att kombinera  arbete  och\r\nfamiljeliv.\r\nFörutom  att arbeta för förändring  inom\r\ndet  statliga området, har regeringen  en\r\nviktig roll i att stimulera aktörer  även\r\ninom  andra samhällssektorer. Den privata\r\nsektorns medverkan i jämställdhetsarbetet\r\när    av   stor   betydelse.   Regeringen\r\nfortsätter  dialogen med näringslivet  om\r\njämställdhetsfrågor.           Regeringen\r\nfortsätter  det långsiktiga  arbetet  för\r\natt  representationen  i  beslutsfattande\r\norgan  skall  vara jämnt fördelad  mellan\r\nkvinnor och män.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nModeraterna betonar i motion  A315  (yrk.\r\n1)  att politikernas roll måste vara  att\r\ninspirera  och  skapa  möjligheter   till\r\nfritt  val  för  den  enskilde  och   för\r\nfamiljer,  inte att dirigera.  Det  måste\r\nbli möjligt att räcka till i vardagen.\r\nFamiljepolitiken skall läggas om så  att\r\nden  skapar förutsättningar för individer\r\noch   familjer   att  välja   sina   egna\r\nlösningar.   Den   främsta   formen    av\r\noberoende är att kunna leva på  sin  lön;\r\ndärför  behövs en skattereform.  Den  som\r\nbetalar  skatt  borde  inte  behöva  vara\r\nberoende av bidrag.\r\nEn  förutsättning  för  jämställdhet  är\r\natt  det  finns  alternativa  former   av\r\nbarnomsorg.  Om kvinnor skall  kunna  bli\r\nfullt     ut    konkurrenskraftiga     på\r\narbetsmarknaden krävs också individuella,\r\nflexibla  arbetstider  och  individuella,\r\nflexibla   barnomsorgstider.   Mot    den\r\nbakgrunden   motsätter  sig   Moderaterna\r\nmaxtaxa i barnomsorgen.\r\n\r\nVänsterpartiet tar upp allmänna frågor om\r\njämställdhetspolitiken  i  tre  motioner,\r\nA299,  A323 och A365. I motion A299 anser\r\nVänsterpartiet  att  målsättningarna  för\r\njämställdhetspolitiken måste förändras  i\r\nfeministisk     riktning     och      att\r\nkönsmaktsordningen,  alltså  den  ordning\r\nsom  innebär att kvinnor underordnas män,\r\nutmanas.           Den            svenska\r\njämställdhetspolitiken har inte på  något\r\navgörande  sätt förmått motverka  rådande\r\nmaktstrukturer.\r\n\r\nTrots  jämställdhetspolitikens ambitiösa\r\nmålsättningar   visar  utvärderingar   på\r\nfortsatt  ojämlikhet och en  djup  klyfta\r\nmellan  mål  och verklighet. Jämställdhet\r\nmåste  handla  om mer än att  lyfta  fram\r\nkvinnor  eller  ge dem samma  rättigheter\r\nsom män. Det är dags att utmana mäns makt\r\noch  privilegier. Därför krävs  att  mäns\r\nintresse  som  grupp ställs mot  kvinnors\r\ngemensamma  intressen.  Hållningen  måste\r\nförändras   så   att   medvetenheten   om\r\nkönsmotsättningarna  ökar   möjligheterna\r\nför  kvinnors kollektiva erfarenheter att\r\nfå  utrymme på den politiska arenan (yrk.\r\n1).\r\nFör  att skapa en reell förändring krävs\r\ndärför   att   det  skapas   en   konkret\r\nhandlingsplan    för     att     förändra\r\njämställdhetspolitiken.   Handlingsplanen\r\nbör  ta  sin utgångspunkt i vad som  nyss\r\nanförts      om      inriktningen      av\r\njämställdhetsarbetet (yrk. 2).\r\nI  motion A365 anför Vänsterpartiet  att\r\nskillnaderna  mellan män och  kvinnor  på\r\narbetsmarknaden   har   sin    grund    i\r\nlönediskriminering, könsarbetsdelning och\r\nolika  grader  av  betalt  arbete.  Dessa\r\norsaker   förstärker  och   upprätthåller\r\nvarandra.   För  att  arbetet   med   att\r\nmotverka skillnaderna mellan könen  skall\r\nvara   framgångsrikt  måste  analys   och\r\nåtgärder   utgå  från  denna  komplexitet\r\n(yrk. 2).\r\nI    motion   A323   (yrk.   7)    pekar\r\nVänsterpartiet           på           att\r\njämställdhetspolitikens   mål   är   alla\r\nkvinnor och mäns lika rättigheter. I  sin\r\nnuvarande form har den emellertid orsakat\r\nutökade klyftor mellan invandrade kvinnor\r\noch     män     i    förhållande     till\r\nmajoritetssamhällets kvinnor och män  och\r\nförstärkt  underordningen  generellt   av\r\nkvinnor i Sverige.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nNär  utskottet i slutet av februari i  år\r\nbehandlade   ett  yrkande  liknande   det\r\nModeraterna   framför   i   motion   A315\r\nanfördes   bl.a.   att   utskottet   till\r\nskillnad   från  Moderaterna   inte   ser\r\nskattesänkningar som någon självklar  väg\r\ntill ökad jämställdhet. Utskottet ville i\r\nstället    varna    för    de    negativa\r\nfördelningseffekter  som   skulle   kunna\r\nuppstå  till  följd  av  kraftigt  sänkta\r\nskatter. Det fanns enligt utskottet  lite\r\nsom  talar för att jämställdheten  skulle\r\nöka     genom    sänkta    skatter    och\r\ntransfereringar.\r\nVad     gällde     uppfattningen     att\r\nindividuella och flexibla arbetstider kan\r\nstärka  jämställdheten,  kunde  utskottet\r\ninstämma     i     Moderaternas      syn.\r\nFörutsättningen var dock enligt utskottet\r\natt  den  enskilda  individens  rätt  att\r\nstyra  över  sin  arbetstid  stärks.  Det\r\npågående arbetet inom Kommittén  för  nya\r\narbetstids-  och  semesterregler   (Knas,\r\ndir. 2000:97) borde dock avvaktas.\r\nAvslutningsvis  påpekade utskottet,  med\r\nanledning av Moderaternas uppfattning att\r\nalternativa   barnomsorgsformer   är   en\r\nförutsättning för jämställdhet, att olika\r\nreformer    på    förskoleområdet     som\r\ngenomförts   av   regeringen   har   ökat\r\nföräldrarnas  möjligheter att  efterfråga\r\nden    barnomsorg   de    önskar    (bet.\r\n2001/02:AU3).\r\nUtskottet är i dag inte berett att  inta\r\nnågon  annan ståndpunkt och vill särskilt\r\nvad avser frågan om arbetstid påminna  om\r\natt  den nyss nämnda kommittén kommer med\r\nsitt  slutbetänkande i mars 2003.  Motion\r\nA315 yrkande 1 (m) avstyrks.\r\nVänsterpartiet tar i sina  motioner  upp\r\nstrukturella frågor och pläderar där  för\r\nen   förändring  av  målsättningarna  för\r\njämställdhetspolitiken   i    feministisk\r\nriktning  och för en samordnad  strategi,\r\ninnefattande flera politikområden, och en\r\nhandlingsplan     för      att      bryta\r\nkönssegregeringen.\r\nFrån  att tidigare ha varit koncentrerad\r\npå  särskilda åtgärder för att  undanröja\r\nkönsdiskriminering                    har\r\njämställdhetspolitiken  sedan  mitten  av\r\n1990-talet   genomgått   en   förändring.\r\nNumera har alla ministrar ett ansvar  för\r\njämställdheten   inom   sina   respektive\r\npolitikområden. Ansvaret för samordningen\r\nav    jämställdhetsfrågorna   ligger   på\r\nJämställdhetsministern.  Denna   strategi\r\nkallas        i        Sverige        för\r\njämställdhetsintegrering (mainstreaming).\r\nUtskottet   har   vid   flera    tidigare\r\ntillfällen  uttalat sin  övertygelse  att\r\njämställdhetsintegrering      är       en\r\nförutsättning  för att  man  skall  kunna\r\nkomma  till  rätta  med  de  strukturella\r\nproblem som i dag hindrar måluppfyllelsen\r\npå  jämställdhetsområdet (se  t.ex.  bet.\r\n2001/02:AU3).\r\nHär     bör     också     nämnas     att\r\nRegeringskansliet  i   slutet   av   1997\r\ntillsatte en arbetsgrupp med uppdrag  att\r\nse  över  frågor  för  metodutveckling  i\r\njämställdhetsarbetet.       Arbetsgruppen\r\npresenterade     i     december      2001\r\nslutrapporten Ändrad ordning - strategisk\r\nutveckling för jämställdhet (Ds 2001:64).\r\nI rapporten lämnas slutsatser och förslag\r\ntill  hur  arbetsformerna kan  stärkas  i\r\nRegeringskansliet   och   den    statliga\r\nsektorn,  där bl.a. en ny förordning  för\r\njämställdhet   i  den  statliga   sektorn\r\nföreslås.  Vidare har, under våren  2002,\r\nett       projekt      startats      inom\r\nRegeringskansliet  som  syftar  till  att\r\nstärka       förutsättningarna        för\r\njämställdhetsintegrering. Målet är att ta\r\nfram   en   strategi  med  förslag   till\r\nförbättringar       av        styrningen,\r\nutbildningsinsatser,     metoder      och\r\nstödfunktioner.  För närvarande  övervägs\r\nhur ett köns- och jämställdhetsperspektiv\r\nmera  strukturerat  skall  integreras   i\r\nregeringens samlade politik och  hur  den\r\nbör     redovisas    inom    ramen    för\r\nbudgetprocessen.\r\nDet  finns  även anledning att framhålla\r\natt jämställdhetsarbetet under senare  år\r\nvarit   föremål   för   en   kontinuerlig\r\nutveckling. I det arbetet har en fortsatt\r\nutveckling  av den feministiska  analysen\r\noch  metoder  för  ökad samverkan  mellan\r\nolika  politikområden  sin  givna  plats.\r\nSåväl framsteg som kvarstående problem på\r\njämställdhetsområdet har redovisats i ett\r\nantal          propositioner          och\r\nregeringsskrivelser, senast  i  skrivelse\r\n1999/2000:24 Jämställdhetspolitiken inför\r\n2000-talet   respektive   i   proposition\r\n1999/2000:143         Ändringar         i\r\njämställdhetslagen       m.m.       (bet.\r\n1999/2000:AU6 och bet. 2000/01:AU3).\r\nUtskottet  noterar också att  regeringen\r\ni  årets  budgetproposition aviserar  att\r\nden   under   år  2003  återkommer   till\r\nriksdagen med en skrivelse där det kommer\r\natt  lämnas en redovisning av de insatser\r\nsom  gjorts  under  senare  år  för  ökad\r\njämställdhet och en handlingsplan för det\r\nfortsatta           arbetet           med\r\njämställdhetspolitiken.\r\nUtskottet, som inte ser någon  anledning\r\nför riksdagen att föregripa detta arbete,\r\navstyrker motionerna A299 yrkandena 1 och\r\n2  (v),  A323  yrkande  7  (v)  och  A365\r\nyrkande 2 (v).\r\n\r\n4. Mål för politikområdet\r\nJämställdhetspolitik\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nI  detta avsnitt behandlas en motion som\r\ngäller     mål     för    politikområdet\r\nJämställdhetspolitik.           Motionen\r\navstyrks. Jämför reservation 6 (m).\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nFör  politikområdet  Jämställdhetspolitik\r\när det övergripande målet att kvinnor och\r\nmän    skall    ha   samma   möjligheter,\r\nrättigheter och skyldigheter inom  livets\r\nalla   områden.   Jämställdhet   är   ett\r\nsektorsövergripande politikområde, vilket\r\ninnebär att jämställdhet även är ett  mål\r\ni   andra   politikområden.   Målet   för\r\npolitikområdet    är     oförändrat     i\r\nförhållande till innevarande år.\r\nJämställdhetspolitikens mål  innebär  en\r\njämn fördelning mellan kvinnor och män av\r\nmakt  och  inflytande, samma  möjligheter\r\ntill  ekonomiskt oberoende, lika  villkor\r\noch    förutsättningar   i    fråga    om\r\nföretagande,  arbete, arbetsvillkor  samt\r\nutvecklingsmöjligheter  i  arbetet.   Det\r\ninnebär   också   lika   tillgång    till\r\nutbildning    och    möjligheter     till\r\nutveckling   av  personliga   ambitioner,\r\nintressen och talanger, delat ansvar  för\r\nhem    och   barn   samt   frihet    från\r\nkönsrelaterat våld.\r\nResultatet   av   jämställdhetspolitiken\r\nmäts  bl.a. genom att följa de ekonomiska\r\nresursernas fördelning mellan kvinnor och\r\nmän samt kvinnors och mäns representation\r\ni       kommittéer      och      statliga\r\nlekmannastyrelser.\r\nJämställdhetspolitikens          resultat\r\nframkommer  även i övriga politikområdens\r\nresultatredovisning.\r\nI  propositionen lämnas  en  redovisning\r\nför   de   insatser  som  genomförts   på\r\npolitikområdet  Jämställdhet   och   inom\r\nandra politikområden.\r\nUnder  rubriken  Analys  och  slutsatser\r\nkonstaterar regeringen att målet  om  att\r\nkvinnor   och   män   skall   ha    samma\r\nmöjligheter  till  ekonomiskt   oberoende\r\ninte  är  uppnått. Kvinnor har  generellt\r\nsämre   villkor   än   män.   Regeringens\r\ninsatser   bör   fortsättningsvis    vara\r\ninriktade  på  att skapa möjligheter  för\r\nkvinnor att arbeta heltid, att få män att\r\ndelta   i   det  obetalda  arbetet,   att\r\nföräldraförsäkringen delas lika  och  att\r\nbekämpa den könsuppdelade arbetsmarknaden\r\noch    osakliga   löneskillnader   mellan\r\nkvinnor och män.\r\nFör  att ta de sista stegen mot en  jämn\r\nkönsfördelning   i   statliga   styrelser\r\nkrävs,   enligt   regeringen,    fortsatt\r\nuppmärksamhet  vid  tillsättning  av  nya\r\nledamöter.\r\n\r\nMotionen\r\n\r\nModeraterna anser i kommittémotionen A364\r\n(yrk.   25)  att  regeringens   mål   för\r\npolitikområdet  Jämställdhetspolitik  bör\r\navvisas   med  hänvisning  till  partiets\r\npolitik som presenteras i motionerna A314\r\nArbetsmarknaden och A315 Jämställdhet.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet  kan konstatera att den  kritik\r\nModeraterna  framför mot regeringens  mål\r\nutgår   från   en   politik   med   andra\r\nutgångspunkter   än   den   politik   som\r\nregeringen förespråkar och som  utskottet\r\nbiträder.  Med  hänsyn till  det  anförda\r\nanser  utskottet att det inte finns  skäl\r\natt föreslå någon förändring av målet för\r\npolitikområdet.    Utskottet    avstyrker\r\ndärför motion A364 yrkande 25 (m).\r\n\r\n5. Kompetenssparande och\r\nkompetensutveckling\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nI  detta avsnitt behandlas motioner  som\r\ngäller       kompetenssparande       och\r\nkompetensutveckling.  Samtliga  motioner\r\navstyrks. Jämför reservation 7  (m,  fp,\r\nkd, c).\r\n\r\nBakgrund\r\n\r\nEfter     en    överenskommelse    mellan\r\nregeringen,      Vänsterpartiet       och\r\nMiljöpartiet         föreslogs          i\r\nbudgetpropositionen för  år  2000  (prop.\r\n1999/2000:1)  att  det  skulle   avsättas\r\nmedel   för   att  stimulera  individuell\r\nkompetensutveckling.   Enligt   förslaget\r\nskulle det avsättas 1,35 miljarder kronor\r\nför  år  2000 och därefter 1,15 miljarder\r\nkronor  årligen.  Efter  utredningsarbete\r\noch  efter  en  lagrådsremiss  som  mötte\r\nkritik  valde regeringen att  lägga  fram\r\nett   förslag  (prop.  2001/02:175)   som\r\ninnebar  att riksdagen i ett första  steg\r\nendast  skull ta ställning till grunderna\r\ni   systemet.  Riksdagen  godkände  detta\r\nförslag    (bet.   2001/02:AU10,    rskr.\r\n2001/02:322).   Regeringen   avser    att\r\nåterkomma     med    en    kompletterande\r\nproposition    där    systemet    närmare\r\nutvecklas och ett fullständigt lagförslag\r\npresenteras.\r\nEn  utgångspunkt  för det  av  riksdagen\r\ngodkända   systemet   skall   vara    att\r\nindividen  deltar  med eget  sparande  på\r\nkompetenssparkonto.                   Den\r\nkompetensutveckling  som  systemet  skall\r\nstimulera  ges  en  vid  definition.  Den\r\nenskilde individen ges möjlighet att  med\r\nvissa  begränsningar  göra  skattemässigt\r\navdragsgilla       insättningar        på\r\nkompetenssparkonton (maximalt 25 % av ett\r\nprisbasbelopp  per år). En stimulans  för\r\narbetsgivare att göra inbetalningar på en\r\nanställds   kompetenssparkonto    införs.\r\nRäntan  på  kompetenssparkonton beskattas\r\nsom  vanlig kapitalinkomst. Inledningsvis\r\nförvaltas   kompetenssparkonton   av   en\r\nstatlig     myndighet.     Uttag     från\r\nkompetenssparkonto beskattas som  inkomst\r\nav  tjänst.  Vid uttag i anslutning  till\r\nkompetensutveckling  skall  det  ges   en\r\nstimulans  i  form av en  kompetenspremie\r\nvars  storlek bl.a. beror på  längden  på\r\nkompetensutvecklingen. Premien skall  ges\r\ni form av en skattereduktion.\r\n\r\nMotionerna\r\n\r\nI    den    gemensamma   motionen    A297\r\npresenterar   Moderaterna,   Folkpartiet,\r\nKristdemokraterna  och Centerpartiet  ett\r\nförslag om hur ett system för individuell\r\nkompetensutveckling bör utformas.\r\nEnligt  partierna  är  det  viktigt  att\r\nSverige  återfår  sin forna  ställning  i\r\ntoppen av den s.k. välståndsligan. Dagens\r\nsituation   är   bekymmersam.   I   många\r\nkommuner   är   en   tredjedel   av   den\r\narbetsföra     befolkningen      antingen\r\narbetslös,     föremål     för      någon\r\narbetsmarknadspolitisk    insats    eller\r\nförtidspensionerad.\r\nArbetslivet    genomgår     en     snabb\r\nförändring.       Globalisering       och\r\nteknikintensifiering  leder   till   ökad\r\nrörlighet  på arbetsmarknaden.  Det  blir\r\nallt  vanligare att en person  har  varit\r\nanställd hos flera olika arbetsgivare och\r\natt  man  växlar  mellan  utbildning  och\r\narbete. Utbildningen är en färskvara, och\r\nmånga  gamla  yrken  är  på  tillbakagång\r\nsamtidigt som nya tillkommer.\r\nDet  är viktigt att man understöder  det\r\nlivslånga  lärandet och  ökar  människors\r\nmöjligheter   att   förkovra   sig    och\r\nutvecklas.  Utbildning och  kompetens  är\r\nnyckelord  för  framtidens arbetsmarknad.\r\nDärför  skall  ett  system  införas   för\r\nsparande     till    kompetensutveckling.\r\nSystemet  skall  vara  individuellt   och\r\nfrivilligt.   Kompetenssparande   främjar\r\nmöjligheterna för individen  att  utbilda\r\nsig  vidare. När kompetensen stärks  ökar\r\nden enskildes trygghet på arbetsmarknaden\r\nliksom  benägenheten att pröva utmaningar\r\ni  arbetslivet.  Ökade  möjligheter  till\r\nkompetenssparande  är  därför  en  viktig\r\nkomponent  i  en strategi för  långsiktig\r\ntillväxt.\r\nKompetenssparande är inte bara  positivt\r\nur ett individperspektiv. Sådant sparande\r\nbidrar  till kompetenshöjning och  därmed\r\ntill att begränsa arbetslösheten. Landets\r\nförmåga  att  stå emot ekonomiska  kriser\r\nförstärks (yrk. 1).\r\nSystemet  skall  bygga på  en  möjlighet\r\nför fysiska personer att med skattemässig\r\nverkan  göra insättningar på individuella\r\nkompetenssparkonton. Det skall inte  bara\r\ngälla  för anställda, utan det  är  också\r\nviktigt  att egenföretagare ges möjlighet\r\natt kompetensspara.\r\nMedlen    på   kompetenssparkontot    är\r\nindividens egna och skall kunna  användas\r\ntill  sådan kompetensutveckling  som  den\r\nenskilde         själv         bestämmer.\r\nKompetensutveckling  bör   ges   en   vid\r\ndefinition.  Om  sparmedlen  inte  kommer\r\ntill  användning  för kompetensutveckling\r\nbör  de  kunna användas för att förstärka\r\npensionen (yrk. 2).\r\nDen    föreslagna    avdragsrätten    är\r\notillräcklig för att nå reformens  syfte.\r\nAvdragsrätten bör gälla för  insättningar\r\nupp till ett prisbasbelopp per år.\r\nFör  låginkomsttagare  bör  det  införas\r\nnågon  form  av extra skattekredit  eller\r\nbidrag.\r\nArbetsgivarnas medverkan är  viktig  för\r\natt   stödja  och  utveckla  individernas\r\nkontinuerliga  vidareutbildning.  Det  är\r\nangeläget  att  få deras medverkan  bl.a.\r\ndärför  att kapitalet i systemet  då  kan\r\nbyggas  upp i en snabbare takt.  I  syfte\r\natt stimulera arbetsgivare att bidra till\r\nden  anställdes  eget utbildningssparande\r\nbör  det införas en rätt till avdrag  för\r\nsociala  avgifter  vid avsättningar  till\r\nden  anställdes kompetenssparkonto  (yrk.\r\n3).\r\nPartierna  avvisar förslaget att  medlen\r\nskall   förvaltas  av  en  myndighet.   I\r\nstället anser de att medlen bör förvaltas\r\nav banker och andra finansiella institut.\r\nKostnaderna  minskar eftersom  det  redan\r\nfinns  en \"infrastruktur\". Det är viktigt\r\natt  kompetenssparandet  blir  attraktivt\r\ngenom  att  det råder stor valfrihet  för\r\nspararna  vad gäller både olika typer  av\r\nsparande och sparinstitut.\r\nAvkastningen  skall inte  beskattas  som\r\nkapitalinkomst.    I    stället     skall\r\navkastningen beskattas på samma sätt  som\r\ngäller      för      det     individuella\r\npensionssparandet.   Det   innebär    att\r\navkastningen bör beskattas med 15 % (yrk.\r\n4).\r\nDe  fyra  partierna  lägger  dessutom  i\r\negna  parti-  och  kommittémotioner  fram\r\nförslag  av  motsvarande  eller  liknande\r\ninnehåll,  Moderaterna i A314 (yrk.  13),\r\nFolkpartiet i Ub338 (yrk. 10), A241 (yrk.\r\n7)  och A332 (yrk. 10), Kristdemokraterna\r\ni  A224 (yrk. 6), A318 (yrk. 5) och  A320\r\n(yrk. 16) samt Centerpartiet i A239 (yrk.\r\n3).\r\n\r\nI  motion A233 anför Ann-Marie Fagerström\r\n(s) att den offentliga sektorn, i stället\r\nför  att säga upp personal, bör satsa  på\r\nkompetensutveckling av personalen.\r\n\r\nAnders  Ygeman och Maria Hassan (båda  s)\r\nanför  i motion A357 att det bör ges  ett\r\nstörre   ansvar   till   arbetsmarknadens\r\nparter   för   kompetensutveckling   inom\r\narbetslivet.   Genom  att  parterna   får\r\nansvaret     för    fortbildningen     av\r\narbetstagarna skulle fler ta del av olika\r\nutbildningsinsatser.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet  konstaterar att de  synpunkter\r\nsom  framförs  i  bl.a.  motion  A297  av\r\nModeraterna,                 Folkpartiet,\r\nKristdemokraterna  och  Centerpartiet   i\r\nallt   väsentligt   motsvarar   dem   som\r\nutskottet  behandlade i det  ovan  nämnda\r\närendet 2001/02:AU10. Utskottet avstyrkte\r\nde    synpunkter   som    framfördes    i\r\nmotionerna.    Utskottet   finner    inte\r\nanledning   att  nu  inta   någon   annan\r\nståndpunkt  och  påminner  om   att   ett\r\nförslag  till slutlig utformning  av  ett\r\nsystem för individuellt kompetenssparande\r\nför  närvarande  är  under  beredning   i\r\nRegeringskansliet.     Utskottet     vill\r\nemellertid understryka betydelsen av  att\r\ndet  skapas  ekonomiska  möjligheter  för\r\nenskilda   att   kompetensutveckla   sig.\r\nMotionerna  A224  yrkande  6  (kd),  A239\r\nyrkande 3 (c), A241 yrkande 7 (fp),  A297\r\nyrkandena  1-4  (m,  fp,  kd,  c),   A314\r\nyrkande 13 (m), A318 yrkande 5 (kd), A320\r\nyrkande 16 (kd), A332 yrkande 10 (fp) och\r\nUb338 yrkande 10 (fp) avstyrks.\r\nMed   anledning  av  de  synpunkter  som\r\nframförs i motionerna A233 och A357  vill\r\nutskottet  inledningsvis helt  och  fullt\r\ninstämma  i  vad  motionärerna  anför  om\r\nvärdet    av    ökad   kompetens    bland\r\narbetskraften,    en    ståndpunkt    som\r\nutskottet  intagit  vid  flera   tidigare\r\ntillfällen,  se  t.ex. det  ovan  berörda\r\nbetänkandet 2001/02:AU10.\r\nVad gäller de synpunkter som framförs  i\r\nmotion A233 kan utskottet instämma i  att\r\nkompetensutveckling    för     personalen\r\nsjälvfallet   är   att  föredra   framför\r\nuppsägning.  Vad  enskilda  kommuner  bör\r\neller måste göra för att tillgodose  sitt\r\npersonalbehov eller för att  anpassa  sig\r\ntill   de   ekonomiska  förutsättningarna\r\nankommer  det dock inte på riksdagen  att\r\nuttala  sig om. Utskottet kan  nämna  att\r\nfrågor  om  kompetensutveckling  m.m.   i\r\nsamband   med  uppsägningar   har   varit\r\nföremål  för översyn nyligen. Utredningen\r\nom   omställningsavtal  lade  fram   sitt\r\nbetänkande   Omställningsavtal   -    Ett\r\naktivare stöd till uppsagda (SOU 2002:59)\r\ni  juni  i år. Där för utredningen  bl.a.\r\nett   resonemang  om  möjligheterna   att\r\ninföra  s.k.  omställningsavtal  på  hela\r\narbetsmarknaden.  Eftersom  hänsyn  måste\r\ntas     till    förutsättningarna    inom\r\nrespektive  sektor  förordar  utredningen\r\nemellertid   inte  en  enda   modell   av\r\nomställningsavtal.  När  det  gäller  den\r\nkommunala sektorn konstaterar utredningen\r\nsärskilt      att      intresset      för\r\nomställningsavtal av nuvarande modell  är\r\nmindre,  särskilt  hos arbetsgivarparten.\r\nProblemen,   framför   allt   inom    den\r\nprimärkommunala   sektorn,    är    stora\r\nrekryteringsbehov  och  svårigheter   att\r\nbehålla  arbetskraften  i  sysselsättning\r\nfram  till  den ordinarie pensionsåldern.\r\nUtredningen har därför visat på en modell\r\ndär  ett  traditionellt omställningsavtal\r\nför  rörlighet  ut ur organisationen  kan\r\nkombineras   med  stimulans  för   intern\r\nrörlighet   inom  en  kommun  eller   ett\r\nlandsting.  Utredningens förslag  är  för\r\nnärvarande     under     beredning      i\r\nRegeringskansliet.\r\nMed   anledning  av  de  synpunkter  som\r\nframförs  i  motion  A357  om  det   låga\r\nantalet  män  som deltar i den  kommunala\r\nvuxenutbildningen kan nämnas  att  det  i\r\nrapporten    Kompetensförsörjningen    på\r\narbetsmarknaden       -       Strategiska\r\nutvecklingstendenser  (Ds  2002:47)   som\r\nutarbetats   inom   Näringsdepartementet,\r\nframgår att drygt 800 000 personer  under\r\nperioden  1997-2002 getts  möjlighet  att\r\ndelta  i  kommunal  vuxenutbildning  inom\r\nramen för kunskapslyftsprojektet. Andelen\r\nmän  är dock låg. Bland de nyregistrerade\r\nunder  höstterminen 2002 utgjorde  männen\r\nbara  35  %.  I  rapporten pekas  på  att\r\nriksdagen  under våren 2001 beslutade  om\r\nmål  och  en nationell strategi  för  hur\r\nvuxnas lärande skall förverkligas  i  ett\r\nsamhälle   som   präglas   av   livslångt\r\nlärande.  Basen  i denna  strategi  skall\r\nbl.a. bestå av uppsökande verksamhet  och\r\nvägledning.  Fokus  skall  skiftas   från\r\nundervisning i skollika former  till  ett\r\nmer flexibelt stöd för individens lärande\r\ndär innehåll, tidpunkt och form anpassas.\r\nVuxenutbildningen   skall   stödja    ett\r\nflexibelt  och livslångt lärande  utifrån\r\nden   enskilda  personens  önskemål   och\r\nförutsättningar.\r\nUtskottet  är  inte berett  att  föreslå\r\nnågra  förändringar av finansiering eller\r\nhuvudmannaskap        avseende         de\r\nutbildningsinsatser som motionärerna  tar\r\nupp.  Utskottet vill emellertid framhålla\r\natt   de  fackliga  organisationerna  kan\r\nbidra  med  värdefulla insatser  bl.a.  i\r\nform  av  information till sina medlemmar\r\nkring  frågor  om och betydelsen  av  det\r\nlivslånga lärandet.\r\nMed   det  anförda  avstyrker  utskottet\r\nmotionerna A233 (s) och A357 (s).\r\n\r\n6. Anslagsfrågor\r\n\r\nUtskottets förslag i korthet\r\nUtskottet     tillstyrker    regeringens\r\nförslag  om  fördelning  av  anslag   på\r\nutgiftsområde  14  och  det  förslag  om\r\nytterligare   medel  på  anslaget   till\r\nOmbudsmannen   mot   diskriminering   på\r\ngrund  av  sexuell läggning  (HomO)  som\r\nväckts  i  en  motion av s,  v  och  mp.\r\nÖvriga  motionsyrkanden som rör anslagen\r\navstyrks.\r\n\r\nAnslaget 23:1 Arbetsmiljöverket\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nAnslagsutveckling\r\nTusental kronor\r\nAnslags-\r\n2001 Utfall   490 799   sparande\r\n76 222\r\nUtgifts-\r\n2002 Anslag   561 461 1 prognos   572 460\r\n2003 Försla   650 578\r\ng\r\n2004 Beräkn   586 462 2\r\nat\r\n1 Inklusive beslut om en minskning om 5\r\n150 tkr till följd av förslag till\r\ntilläggsbudget i samband med 2002 års\r\nekonomiska vårproposition.\r\n2 Motsvarar 573 668 tkr i 2003 års\r\nprisnivå.\r\n\r\nFrån  anslaget finansieras kostnader  för\r\npersonal,     lokaler     samt     övriga\r\nförvaltningskostnader                 vid\r\nArbetsmiljöverket. Anslaget omfattar även\r\nkostnader   för   bl.a.   den   regionala\r\nskyddsombudsverksamheten och tidningen Du\r\n& Jobbet.\r\n\r\nRegeringen          föreslår          att\r\nArbetsmiljöverkets   anslag   för    2003\r\ntillförs  ytterligare 30 miljoner  kronor\r\nför             den             regionala\r\nskyddsombudsverksamheten och  ytterligare\r\n30  miljoner  kronor  för  att  förstärka\r\ntillsynsverksamheten. För finansiering av\r\nen   informationssatsning  föreslås   att\r\nanslaget tillförs ytterligare 20 miljoner\r\nkronor.  En  förutsättning för satsningen\r\när   att   parterna  medverkar   i   både\r\ngenomförande       och      finansiering.\r\nArbetsmiljöverket har tidigare disponerat\r\nmedel   på  utgiftsområde  24  Näringsliv\r\nunder   anslaget   38:12   Bidrag    till\r\nstandardisering     och     FoU      inom\r\nexperimentell teknik m.m. för bidrag till\r\nstandardisering, forskning och utveckling\r\ninom experimentell teknik m.m. Regeringen\r\nföreslår att 2,5 miljoner kronor tillförs\r\nArbetsmiljöverkets   anslag   för   sådan\r\nverksamhet.  Vidare  föreslår  regeringen\r\natt   anslaget  minskas  med  8  miljoner\r\nkronor för att finansiera överflyttningen\r\nav  Belastningsskadecentrum  (BSC)  under\r\n2003 (jfr. anslag 23:2 nedan).\r\nAnslagsnivån har justerats i  syfte  att\r\nbegränsa statlig konsumtion.\r\nI  fråga om bemyndiganden har regeringen\r\npå    tilläggsbudget    föreslagit    att\r\nArbetsmiljöverket   för   2002   får   en\r\nbemyndiganderam   för    anslaget    23:1\r\nArbetsmiljöverket.   Den    medger    att\r\nmyndigheten      får      besluta      om\r\nutbildningsinsatser     för     regionala\r\nskyddsombud   som  medför  utgifter   för\r\nbudgetåret 2003. Regeringen föreslår  att\r\nbemyndiganderamen för 2003 för  att  ingå\r\nekonomiska förpliktelser för 2004  uppgår\r\ntill  18,55 miljoner kronor (prop.  punkt\r\n1).\r\nMotionerna\r\nTusental kronor\r\nRegerin   Oppositionens    förslag     i\r\ngens     förhållande   till  regeringens\r\nförslag  förslag\r\nm       fp     kd       c\r\n650     - 28    - 100   - 130   - 70\r\n578        330     000     000     000\r\nAv  motion  A364  (yrk. 16)  framgår  att\r\nModeraterna  anser att Arbetsmiljöverkets\r\nuppdrag    är    omfattande    och    att\r\nverksamheten       är      betydelsefull.\r\nModeraterna   föreslår   att   det   till\r\nanslaget   anvisas  drygt  622   miljoner\r\nkronor, dvs. ca 28 miljoner kronor mindre\r\nän enligt regeringens förslag.\r\n\r\nFolkpartiet föreslår i motion Fi232 (yrk.\r\n16 i denna del) och A332 (yrk. 20 i denna\r\ndel)  ett sparbeting på anslaget med  100\r\nmiljoner kronor.\r\n\r\nI  motion  A320 påpekar Kristdemokraterna\r\natt  myndigheten  under  senare  år  fått\r\nökade   anslag,  vilka  inte  har  kunnat\r\nförbrukas. Med hänvisning till  de  ökade\r\nanslagen        och        till        de\r\nrationaliseringsvinster  som  bör   kunna\r\nuppnås    efter    sammanslagningen    av\r\nArbetarskyddsstyrelsen                och\r\nYrkesinspektionen anser partiet  att  det\r\när  möjligt att göra en besparing  på  50\r\nmiljoner  kronor utöver  de  80  miljoner\r\nkronor i engångssatsningar som regeringen\r\nföreslår   och   som   partiet   avvisar.\r\nKristdemokraterna vill i  stället  införa\r\nen         ny        och        samordnad\r\nrehabiliteringsförsäkring.\r\n\r\nPartiet menar att Arbetsmiljöverket  bör\r\nprioritera  utbildning  och   stöd   till\r\nregionala   arbetsmiljöskyddsombud    som\r\narbetar    uppsökande   på   de    mindre\r\nföretagen.        Sammantaget        vill\r\nKristdemokraterna  minska  anslaget  till\r\nArbetsmiljöverket med 130 miljoner kronor\r\n(yrk. 30 och 32 i denna del).\r\n\r\nCenterpartiet  förordar i motion  A329  i\r\ndenna  del,  en lägre medelsanvisning  än\r\nvad  regeringen gör. Anslaget minskas med\r\n70  miljoner kronor. Enligt partiet finns\r\nett  anslagssparande under  anslaget  och\r\nregeringens föreslagna ökning  är  därför\r\ninte nödvändig.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet  anser, vilket framgår  av  det\r\ninledande avsnittet, att utvecklingen när\r\ndet  gäller den arbetsrelaterade  ohälsan\r\när   oroväckande.  De  växande  problemen\r\nmedför  ett  stort mänskligt lidande  för\r\nden  enskilde och betydande kostnader för\r\nindividen och samhället.\r\nI   Arbetsmiljöverkets  uppgifter  ingår\r\nbl.a.   att   utöva  tillsyn   över   att\r\narbetsmiljö- och arbetstidslagstiftningen\r\nefterlevs,   att  utarbeta   och   sprida\r\ninformation     för     att     förbättra\r\narbetsmiljön och att meddela föreskrifter\r\noch  allmänna  råd på arbetsmiljöområdet.\r\nArbetsmiljöverkets     verksamhet      är\r\nföljaktligen  av stor betydelse  för  att\r\nförebygga   och   motverka    ohälsa    i\r\narbetslivet.  Utskottet  anser   att   de\r\nsatsningar  som  regeringen  föreslår  är\r\nviktiga    resurstillskott    för     det\r\nförebyggande arbetsmiljöarbetet  och  för\r\natt åstadkomma en bra tillsynsverksamhet.\r\nFrågan         om         en          ny\r\nrehabiliteringsförsäkring   kommer    att\r\nbehandlas  i  socialförsäkringsutskottets\r\nbetänkande 2002/03:SfU1.\r\nUtskottet  finner  regeringens   förslag\r\ntill  medelsanvisning under anslaget  väl\r\navvägt   och  tillstyrker  detta.  Därmed\r\navstyrks motionerna A320 yrkandena 30 och\r\n32  i  denna del (kd), A329 i  denna  del\r\n(c),  A332  yrkande 20 i denna del  (fp),\r\nA364 yrkande 16 (m) och Fi232 yrkande  16\r\n(fp) i denna del.\r\nUtskottet  biträder  även  förslaget   i\r\nfråga om bemyndigande (prop. punkt 1).  I\r\nslutet   av   detta  avsnitt   finns   en\r\nsammanställning       av       utskottets\r\nställningstagande  i  fråga  om  anslagen\r\nunder utgiftsområdet.\r\n\r\nAnslaget 23:2 Arbetslivsinstitutet\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nAnslagsutveckling\r\nTusental kronor\r\nAnslags-\r\n2001 Utfall   340 090   sparande\r\n-658\r\nUtgifts-\r\n2002 Anslag   319 235 1 prognos  313 972\r\n2003 Försla   317 952\r\ng\r\n2004 Beräkn   302 899 2\r\nat\r\n1  Inklusive beslut om 9 150 tkr till\r\nföljd av förslag till tilläggsbudget i\r\nsamband med 2002 års ekonomiska\r\nvårproposition.\r\n2 Motsvarar 296 253 tkr i 2003 års\r\nprisnivå.\r\n\r\nFrån         anslaget         finansieras\r\nArbetslivsinstitutets    kostnader    för\r\nforsknings-   och  utvecklingsverksamhet,\r\ninklusive   samarbetsavtal  med   externa\r\nparter  samt  utbildningsverksamhet   och\r\nannan  kunskapsförmedling (bibliotek  och\r\ninformation).   Anslaget  omfattar   även\r\nkostnader  för personal och lokaler  samt\r\növriga     förvaltningskostnader      vid\r\nArbetslivsinstitutet.\r\n\r\nI  förra årets budgetproposition  (prop.\r\n2001/02:1)    redovisades    att    vissa\r\nforskningsuppgifter skulle  flyttas  över\r\ntill olika lärosäten. Regeringen anser nu\r\natt  ytterligare överflyttningar bör ske,\r\ndels av Belastningsskadecentrum (BSC) som\r\nflyttas  till Högskolan i Gävle, dels  av\r\nklimatforskningen,  som  förs  över  till\r\nLunds   universitet.  Med  anledning   av\r\növerflyttningen  av BSC minskas  anslaget\r\n23:2 Arbetslivsinstitutet med 23 283  000\r\nkr, som tillförs anslaget 25:73 Forskning\r\noch  konstnärligt  utvecklingsarbete  vid\r\nvissa   högskolor  m.m.   (felbenämnt   i\r\npropositionen)  under  utgiftsområde  16.\r\nUnder   en   övergångsperiod   bör    BSC\r\ntillföras medel. För 2003 förs 8 miljoner\r\nkronor      från      anslaget       23:1\r\nArbetsmiljöverket till BSC  (jfr.  anslag\r\n23:1).  Med  anledning av överflyttningen\r\nav   klimatforskningen  minskas  anslaget\r\n23:2  Arbetslivsinstitutet med 3 miljoner\r\nkronor som tillförs anslaget 25:22  Lunds\r\nuniversitet,        Forskning         och\r\nforskarutbildning under utgiftsområde 16.\r\nI   övrigt  föreslås  att  anslaget  23:2\r\nArbetslivsinstitutet minskas med 500  000\r\nkr  för 2003 i samband med att regeringen\r\nskärper      finansieringskravet      för\r\nmyndighetens avgiftsbelagda verksamhet.\r\nRegeringen  föreslår att  anslaget  23:2\r\nArbetslivsinstitutet    tillförs    medel\r\nenligt följande\r\n-         15 miljoner kronor för satsning\r\npå företagshälsovårdsutbildning\r\n-\r\n-          6,7  miljoner  kronor  för  en\r\nförstärkning av isocyanatforskningen\r\n-\r\n-         936  000 kr som ersättning  för\r\npremier       för      de       statliga\r\navtalsförsäkringarna.    Medlen,     som\r\ntidigare finansierats över anslaget 25:76\r\nUniversitets och högskolors premier  för\r\nde   statliga  avtalsförsäkringarna   på\r\nutgiftsområde  16, avser  forskning  och\r\nutveckling som sker vid lärosäten och som\r\nfinansieras av Arbetslivsinstitutet.\r\n-\r\nAnslagsnivån har justerats i  syfte  att\r\nbegränsa statlig konsumtion.\r\nRegeringen  anser  att  institutet   bör\r\nfortsätta   att  utveckla   metoder   där\r\nforskningen   kan   utvecklas   i    nära\r\nsamarbete   med  privata  och  offentliga\r\naktörer   och  att  arbetslivsforskningen\r\näven  i  fortsättningen  bör  bedrivas  i\r\naktiv  samverkan med regionala och lokala\r\naktörer.\r\nDen       ökade      tydligheten       i\r\nArbetslivsinstitutets prioriteringar  för\r\nverksamheten bör fortsätta. Samverkan med\r\nandra   forskande   organisationer    och\r\npraktiker bör fortsättningsvis  ske  inom\r\nramen för tidsbegränsade projekt.\r\nArbetslivsinstitutet  har   under   2002\r\ngenomfört    en   utvärdering    av    de\r\nsamarbetsavtal  för  regional  verksamhet\r\nsom  löper ut under året. Regeringen slår\r\nfast   att  institutet  fortlöpande   bör\r\nutvärdera  och  pröva sin verksamhet  med\r\nsyfte    att   åstadkomma   en   effektiv\r\nresursanvändning  och ökat  nyttiggörande\r\nav forskningsresultaten. Regeringen avser\r\natt följa det arbetet.\r\nFör  2002  har  Arbetslivsinstitutet  en\r\nbemyndiganderam för anslaget  som  medger\r\natt myndigheten får besluta om bidrag och\r\nuppdrag    som   medför   utgifter    för\r\nbudgetåren  2003-2005 inom  en  ram  som,\r\ntillsammans med tidigare fattade  beslut,\r\nfår  uppgå till högst 100 miljoner kronor\r\nför  åren  2002-2005, inklusive  tidigare\r\nåtaganden.   Regeringen   föreslår    att\r\nbemyndiganderamen   uppgår    till    100\r\nmiljoner  kronor  även  för  2003  (prop.\r\npunkt 2).\r\nMotionerna\r\nTusental kronor\r\nRegerin   Oppositionens    förslag     i\r\ngens     förhållande   till  regeringens\r\nförslag  förslag\r\nm       fp     kd       c\r\n317     - 15     - 75   - 50    - 317\r\n952        504     000     000     000\r\nEnligt   motion  A364  (yrk.  17)   anser\r\nModeraterna   att   Arbetslivsinstitutets\r\nuppdrag  är  omfattande och  verksamheten\r\nbetydelsefull. Moderaterna  föreslår  att\r\ndrygt  302 miljoner kronor anvisas  under\r\nanslaget,  dvs.  ca 15,5 miljoner  kronor\r\nmindre än enligt regeringens förslag.\r\n\r\nFolkpartiet  föreslår i motionerna  Fi232\r\n(yrk. 16 i denna del) och A332 (yrk. 20 i\r\ndenna del) ett sparbeting på anslaget med\r\n75 miljoner kronor.\r\n\r\nKristdemokraterna  konstaterar  i  motion\r\nA320 (yrk. 31 och 32 i denna del) att det\r\nfinns allvarliga brister i styrningen  av\r\nArbetslivsinstitutet. Partiet  anser  att\r\nregeringens  översyn  av  institutet  och\r\ndess  relationer  till andra  myndigheter\r\nbör  vara grundlig och förutsättningslös.\r\nMycket    talar   för   att   institutets\r\nforskningsresurser      kommer       till\r\neffektivare  användning om de finansierar\r\nforskning   inom   andra   institutioner,\r\nexempelvis universitet. Kristdemokraterna\r\nanser  att  stora  delar  av  institutets\r\ninformations-  och  utbildningsverksamhet\r\nbör     kunna     föras     över     till\r\nArbetsmiljöverket.     Institutet     bör\r\ndessutom          kunna         genomföra\r\nrationaliseringar av sin verksamhet.  Den\r\narbetslivsinriktade forskningen som avser\r\narbetsorganisationsområdet            bör\r\nprioriteras.    Kristdemokraterna     gör\r\nbedömningen att anslaget bör kunna minska\r\nmed  50  miljoner kronor för år 2003  och\r\natt  verksamheten bör kunna avvecklas  på\r\ntre       års      sikt.      Institutets\r\nforskningsresurser bör kunna  överflyttas\r\ntill  Arbetsmiljöverket och andra aktörer\r\ninom området.\r\n\r\nI  motion  A329  i denna  del  framhåller\r\nCenterpartiet att det är viktigt att  det\r\nbyggs  upp livskraftiga forskningsmiljöer\r\nruntom   i   landet.   Därför   bör   det\r\nforskningsarbete  som  i  dag  utförs  på\r\nArbetslivsinstitutet i  stället  ges  som\r\nett  uppdrag  till ett lärosäte.  Partiet\r\nföreslår   en  minskning  av  institutets\r\nanslag  med  317 miljoner  kronor.  Under\r\nutgiftsområde 14 föreslås ett nytt anslag\r\nmed     benämningen     Forskningsuppdrag\r\narbetsmarknad; detta anslag tillförs  150\r\nmiljoner kronor.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet vill understryka betydelsen  av\r\natt  det finns en fungerande organisation\r\nför  forskning och utveckling som rör  de\r\nsnabba och djupgående förändringarna  som\r\npågår          inom          arbetslivet.\r\nArbetslivsinstitutet, vars uppgift är att\r\nforska,  utveckla, utbilda  och  förmedla\r\nkunskap om och i arbetslivet, har en roll\r\ni detta arbete.\r\nI   arbetsmarknadsutskottets  betänkande\r\n2001/02:AU4      framhöll       utskottet\r\nföretagshälsovården som en  betydelsefull\r\ntillgång      i      det     förebyggande\r\narbetsmiljöarbetet  och  i  samband   med\r\nrehabilitering.   Det   förslag   om   en\r\nytterligare  förstärkning av utbildningen\r\nav   personal   inom  företagshälsovården\r\nvälkomnas  därför  av  utskottet.  Vidare\r\nstöder     utskottet    den    föreslagna\r\nförstärkningen av isocyanatforskningen.\r\nUtskottet    noterar    att    det     i\r\npropositionen   redovisas   ett   flertal\r\nåtgärder  som  har  vidtagits   för   att\r\nutveckla institutets verksamhet  och  för\r\natt    uppnå   en   balanserad    budget.\r\nArbetslivsinstitutets  organisation   har\r\nsetts  över  med syfte att åstadkomma  en\r\nvkad   fokusering   av  resurserna,   ett\r\nförtydligande       av        institutets\r\nsektorsforskningsroll   samt   en    ökad\r\nsatsning      på      utbildning      och\r\nkunskapsspridning.        Den         nya\r\norganisationen, som var genomförd  den  1\r\njuli 2002, innebär en ökad inriktning mot\r\nett       programinriktat,      tematiskt\r\narbetssätt.   Som  framgår  ovan   kommer\r\nregeringen  att följa institutets  arbete\r\nmed  att fortlöpande utvärdera och  pröva\r\nverksamheten med syfte att åstadkomma  en\r\neffektiv resursanvändning. Utskottet  ser\r\nvidare  positivt  på det  som  regeringen\r\nframför    i   propositionen    om    att\r\nArbetslivsinstitutet  bör  fortsätta  den\r\npåbörjade  kraftsamlingen med  inriktning\r\nmot  arbetsorganisationsområdet  och  att\r\nbl.a.   frågan  om  arbetsorganisationens\r\nbetydelse  för såväl hälsan i arbetslivet\r\nsom  för  förmågan till tillväxt  behöver\r\nbelysas ytterligare. Utskottet har  under\r\nhand     erfarit     att     det     inom\r\nRegeringskansliet pågår  ett  arbete  för\r\natt     utveckla    samarbetet     mellan\r\nArbetslivsinstitutet  och  en  rad  andra\r\nmyndigheter, däribland Arbetsmiljöverket.\r\nUtskottet  finner  mot  denna   bakgrund\r\ningen  anledning att i dagsläget  föreslå\r\nytterligare förändringar.\r\nUtskottet  kan  inte heller  ställa  sig\r\nbakom det förslag om ett nytt anslag  för\r\nforskning  som framförs i  en  motion  av\r\nCenterpartiet.  Av propositionen  framgår\r\natt  ett flertal forskningsprogram  redan\r\nflyttats  över  till  lärosäten  och  att\r\nregeringen  avser  att  göra  ytterligare\r\nsådana förflyttningar.\r\nUtskottet,   som  biträder   regeringens\r\nförslag till bemyndigande (prop. punkt 2)\r\noch medelsanvisning, avstyrker motionerna\r\nA320  yrkande 31 och 32 i denna del (kd),\r\nA329  i denna del (c), A332 yrkande 20  i\r\ndenna  del (fp), A364 yrkande 17 (m)  och\r\nFi232  yrkande  16 i denna  del  (fp).  I\r\nslutet   av   detta  avsnitt   finns   en\r\nsammanställning       av       utskottets\r\nställningstagande  i  fråga  om  anslagen\r\nunder utgiftsområdet.\r\n\r\nAnslaget 23:3 Särskilda\r\nutbildningsinsatser m.m.\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nAnslagsutveckling\r\nTusental kronor\r\nAnslags-\r\n2001 Utfall    82 508   sparande\r\n34 677\r\nUtgifts-\r\n2002 Anslag    46 000   prognos   46 000\r\n2003 Försla    46 000\r\ng\r\n2004 Beräkn    46 000\r\nat\r\nAnslaget         administreras         av\r\nArbetslivsinstitutet  och  avser   bidrag\r\ntill arbetsmarknadens parter. Främst  går\r\nanslaget till arbetsmiljöutbildningar för\r\nfackliga   förtroendemän  och  viss   EU-\r\nbevakning.\r\n\r\nI  fråga  om bemyndiganden har regeringen\r\npå    tilläggsbudget    föreslagit    att\r\nArbetslivsinstitutet  för  2002  får   en\r\nbemyndiganderam för anslaget. Den  medger\r\natt myndigheten får besluta om bidrag och\r\nuppdrag    som   medför   utgifter    för\r\nbudgetåret 2003.\r\nRegeringen föreslår att bemyndiganderamen\r\nför att ingå ekonomiska förpliktelser för\r\n2004  uppgår  till 34,2  miljoner  kronor\r\nunder år 2003 (prop. punkt 3).\r\nMotionerna\r\nTusental kronor\r\nRegerin   Oppositionens    förslag     i\r\ngens     förhållande   till  regeringens\r\nförslag  förslag\r\nm       fp     kd       c\r\n46 000  - 23     - 36   - 23\r\n000     000     000\r\nModeraterna anser i motion A364 (yrk. 18)\r\natt anslaget bör reduceras successivt och\r\nföreslår  att 23 miljoner kronor  anvisas\r\ntill anslaget.\r\n\r\nFolkpartiet  föreslår i motionerna  Fi232\r\n(yrk. 16 i denna del) och i A332 (yrk. 20\r\ni  denna  del) ett sparbeting på anslaget\r\nmed 36 miljoner kronor.\r\n\r\nI motion A320 anser Kristdemokraterna att\r\ndet är tveksamt att statliga bidrag skall\r\nutgå  i  all  evighet till utbildning  av\r\növriga  fackliga förtroendevalda eftersom\r\nstödet  till  de regionala  skyddsombuden\r\nhar   överförts  till  Arbetsmiljöverkets\r\nanslag.  Enligt partiet bör  de  fackliga\r\norganisationerna själva eller i samarbete\r\nmed  arbetsgivarna kunna finansiera sådan\r\nutbildning.  Kristdemokraterna   föreslår\r\natt  anslaget halveras för 2003  och  att\r\ndet  därefter helt tas bort  (yrk.  32  i\r\ndenna del).\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nEnligt utskottet finns det inte skäl  att\r\nnu göra någon förändring av de bidrag som\r\nlämnas   inom  ramen  för  detta  anslag.\r\nUtskottet,   som   ställer   sig    bakom\r\nregeringens   förslag  till  bemyndigande\r\n(prop.   punkt  3)  och  medelsanvisning,\r\navstyrker  motionerna A320 yrkande  32  i\r\ndenna  del (kd), A332 yrkande 20 i  denna\r\ndel  (fp), A364 yrkande 18 (m) och  Fi232\r\nyrkande 16 i denna del (fp). I slutet  av\r\ndetta avsnitt finns en sammanställning av\r\nutskottets ställningstagande i  fråga  om\r\nanslagen på utgiftsområdet.\r\n\r\nAnslaget 23:4 Arbetsdomstolen\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nAnslagsutveckling\r\nTusental kronor\r\nAnslags-\r\n2001 Utfall    19 655   sparande\r\n924\r\nUtgifts-\r\n2002 Anslag    19 032   prognos   19 917\r\n2003 Försla    19 971\r\ng\r\n2004 Beräkn    20 409 1\r\nat\r\n1 Motsvarar 19 971 tkr i 2003 års\r\nprisnivå.\r\n\r\nFrån  anslaget finansieras kostnader  för\r\npersonal,     lokaler     samt     övriga\r\nförvaltningskostnader                 vid\r\nArbetsdomstolen.\r\n\r\nRegeringen  föreslår  att   8   000   kr\r\növerförs      från     anslaget      23:4\r\nArbetsdomstolen   till   anslaget   28:21\r\nRiksarkivet   och   landsarkiven    under\r\nutgiftsområde   17   för   arkivkostnader\r\navseende  material  som  levererats  från\r\nArbetsdomstolen  till  Riksarkivet   från\r\n2003.\r\nMotionen\r\nTusental kronor\r\nRegerin   Oppositionens    förslag     i\r\ngens     förhållande   till  regeringens\r\nförslag  förslag\r\nm       fp     kd       c\r\n19 971  - 19\r\n971\r\nModeraterna förklarar i motion A364 (yrk.\r\n19)  att  de  är principiella motståndare\r\ntill         specialdomstolar         och\r\npartssammansatta domstolar. Som en  följd\r\nav  detta ställningstagande föreslås  att\r\nArbetsdomstolen läggs ned  och  att  dess\r\nuppgifter  överförs  till  det   allmänna\r\ndomstolsväsendet. Moderaterna  anser  att\r\nanslaget skall utgå.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet   har   vid  flera   tillfällen\r\nbehandlat    liknande    förslag     från\r\nModeraterna.   Utskottet   anser   liksom\r\ntidigare  att  det inte är  aktuellt  att\r\nlägga  ned  Arbetsdomstolen. Moderaternas\r\nförslag i motion A364 yrkande 19 (m)  att\r\nanslaget   bör   utgå  avstyrks   därför.\r\nUtskottet  biträder  regeringens  förslag\r\ntill  medelsanvisning under  anslaget.  I\r\nslutet   av   detta  avsnitt   finns   en\r\nsammanställning       av       utskottets\r\nställningstagande i fråga om anslagen  på\r\nutgiftsområdet.\r\n\r\nAnslaget 23:5 Statens nämnd för\r\narbetstagares uppfinningar\r\n\r\nPropositionen och utskottets\r\nställningstagande\r\n\r\nAnslagsutveckling\r\nTusental kronor\r\nAnslags-\r\n2001 Utfall        41   sparande\r\n19\r\nUtgifts-\r\n2002 Anslag        59   prognos       40\r\n2003 Försla        61\r\ng\r\n2004 Beräkn        62 1\r\nat\r\n1 Motsvarar 61 tkr i 2003 års prisnivå.\r\n\r\nAnslaget  avser  kostnader  för  nämndens\r\nverksamhet, som huvudsakligen  består  av\r\narvodes- och ersättningskostnader.\r\n\r\nUtskottet  ställer sig bakom  regeringens\r\nförslag   till   medelsanvisning    under\r\nanslaget. I slutet av detta avsnitt finns\r\nen    sammanställning    av    utskottets\r\nställningstagande i fråga om anslagen  på\r\nutgiftsområdet.\r\n\r\n\r\nAnslaget 23:6 Internationella\r\narbetsorganisationen (ILO)\r\n\r\nPropositionen och utskottets\r\nställningstagande\r\n\r\nAnslagsutveckling\r\nTusental kronor\r\nAnslags-\r\n2001 Utfall    23 817   sparande\r\n-170\r\nUtgifts-\r\n2002 Anslag    22 195   prognos   21 874\r\n2003 Försla    26 681\r\ng\r\n2004 Beräkn    26 543 1\r\nat\r\n1 Motsvarar 26 681 tkr i 2003 års\r\nvalutanivåer.\r\n\r\nFrån  anslaget  finansieras huvudsakligen\r\nkostnader för Sveriges medlemsavgift till\r\nInternationella      arbetsorganisationen\r\n(ILO). En del av anslaget avser kostnader\r\nför deltagande i ILO:s verksamhet och för\r\nILO-kommittén.\r\n\r\nUtskottet  biträder  regeringens  förslag\r\ntill  medelsanvisning under  anslaget.  I\r\nslutet   av   detta  avsnitt   finns   en\r\nsammanställning       av       utskottets\r\nställningstagande i fråga om anslagen  på\r\nutgiftsområdet.\r\n\r\nAnslaget 23:7 Ombudsmannen mot\r\ndiskriminering på grund av sexuell\r\nläggning (HomO)\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nAnslagsutveckling\r\nTusental kronor\r\nAnslags-\r\n2001 Utfall     4 096    sparand\r\ne           145\r\nUtgifts-\r\n2002 Anslag     4 894 1  prognos   4 950\r\n2003 Försla     4 493\r\ng\r\n2004 Beräkn     4 593 2\r\nat\r\n1 Inklusive beslut om 500 tkr till följd\r\nav förslag till tilläggsbudget i samband\r\nmed den ekonomiska vårpropositionen 2002.\r\n2 Motsvarar 4 493 tkr i 2003 års\r\nprisnivå.\r\n\r\nFrån  anslaget finansieras kostnader  för\r\npersonal,      lokaler     och      andra\r\nförvaltningskostnader för HomO.\r\n\r\nMotionerna\r\nTusental kronor\r\nRegerin   Oppositionens    förslag     i\r\ngens     förhållande   till  regeringens\r\nförslag  förslag\r\nm       fp     kd       c\r\n4 493    - 4\r\n493\r\nFlerpartimotion s, v, mp\r\n+ 2\r\n000\r\nI   flerpartimotionen  Fi230   (yrk.   4)\r\nframhåller            Socialdemokraterna,\r\nVänsterpartiet och Miljöpartiet att  HomO\r\nfått  ökade uppgifter och permanent högre\r\nkostnader  för  sin verksamhet.  Dessutom\r\nvill motionärerna möjliggöra att HomO får\r\nmyndighetsansvaret för homofobi. Anslaget\r\nföreslås öka med 2 miljoner kronor 2003 i\r\nförhållande   till  propositionen.   Till\r\nföljd   av   förslaget  om  ökat   anslag\r\nföreslås   också   en  utökad   ram   för\r\nutgiftsområde 14 med motsvarande  belopp.\r\nDetta yrkande bereds i finansutskottet.\r\n\r\nI motion A364 föreslår Moderaterna att de\r\nfyra  ombudsmännen  Handikappombudsmannen\r\n(HO),  Jämställdhetsombudsmannen  (JämO),\r\nOmbudsmannen mot diskriminering på  grund\r\nav    sexuell    läggning   (HomO)    och\r\nOmbudsmannen  mot  etnisk  diskriminering\r\n(DO)  slås  samman och att  anslaget  för\r\nHomO   därmed  bör  utgå  (yrk.  20).   I\r\nmotionen    föreslås   att   det    under\r\nutgiftsområde 14 i stället inrättas en ny\r\nmyndighet  och att det skapas ett  anslag\r\n23: (Ny) Ombudsmannen mot diskriminering,\r\nsom  tillförs  drygt 53 miljoner  kronor,\r\nett    yrkande    som   hänvisats    till\r\nkonstitutionsutskottet.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nFörslaget  i Moderaternas motion  om  ett\r\nnytt    anslag   till   en   sammanslagen\r\nombudsmannaverksamhet     kommer      att\r\nbehandlas    i    konstitutionsutskottets\r\nbetänkande                   2002/03:KU1.\r\nKonstitutionsutskottet    har    tidigare\r\nbehandlat  liknande  synpunkter  och   då\r\nhänvisat   till   den   utredning   (dir.\r\n2002:11) som regeringen tillsatt för  att\r\nbl.a.   överväga   en  samordning   eller\r\nsammanslagning av HO, JämO, HomO och  DO.\r\nKommittén skall redovisa uppdraget senast\r\nden  1 december 2004. Med hänvisning till\r\natt   frågan  om  en  sammanslagning   av\r\nombudsmännen  är  under  utredning  anser\r\nutskottet att motion A364 yrkande 20  (m)\r\nbör avslås.\r\nUtskottet  har  i  sitt  yttrande   till\r\nfinansutskottet (2002/03:AU1y) tillstyrkt\r\ndet  förslag  om en ökning av  ramen  för\r\nutgiftsområde 14 som läggs fram i  motion\r\nFi230. Utskottet tillstyrker följaktligen\r\näven  förslaget om ökat anslag för  HomO,\r\nvilket innebär att motion Fi230 yrkande 4\r\n(s,  v, mp) bör bifallas av riksdagen.  I\r\nslutet   av   detta  avsnitt   finns   en\r\nsammanställning       av       utskottets\r\nställningstagande i fråga om anslagen  på\r\nutgiftsområdet.\r\n\r\n\r\nAnslaget 23:8 Medlingsinstitutet\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nAnslagsutveckling\r\nTusental kronor\r\nAnslags-\r\n2001 Utfall    46 753   sparande\r\n4 799\r\nUtgifts-\r\n2002 Anslag    46 074   prognos   47 407\r\n2003 Försla    46 891\r\ng\r\n2004 Beräkn    47 974 1\r\nat\r\n1 Motsvarar 46 891 tkr i 2003 års\r\nprisnivå.\r\n\r\nFrån         anslaget         finansieras\r\nMedlingsinstitutets     kostnader     för\r\npersonal,   lokaler,  lönestatistik   och\r\nandra förvaltningskostnader.\r\n\r\nMotionerna\r\nTusental kronor\r\nRegerin   Oppositionens    förslag     i\r\ngens     förhållande   till  regeringens\r\nförslag  förslag\r\nm       fp     kd       c\r\n46 891  - 23             - 3\r\n446             000\r\nModeraterna förordar i motion A364  (yrk.\r\n21)   att   Medlingsinstitutets   uppdrag\r\nbegränsas,  varför anslaget  kan  minskas\r\nmed ca 23,5 miljoner kronor.\r\n\r\nI motion A320 (yrk. 32 i denna del) anser\r\nKristdemokraterna att det  bör  övervägas\r\nom     inte    Medlingsinstitutet     kan\r\nsamverka/samlokalisera  med  någon  annan\r\nmyndighet,   exempelvis  Kammarkollegiet,\r\nför  att åstadkomma en minskning av bl.a.\r\nde  administrativa  kostnaderna.  Partiet\r\nföreslår  att Medlingsinstitutets  anslag\r\nminskas med 3 miljoner kronor.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nUtskottet,   som   biträder   regeringens\r\nförslag   till  medelsanvisning,  avvisar\r\nbesparingsförslagen   som   framförs    i\r\novanstående motioner. Utskottet avstyrker\r\ndärför motionerna A320 yrkande 32 i denna\r\ndel  (kd)  och  A364 yrkande  21  (m).  I\r\nslutet   av   detta  avsnitt   finns   en\r\nsammanställning       av       utskottets\r\nställningstagande i fråga om anslagen  på\r\nutgiftsområdet.\r\n\r\n\r\nAnslaget 24:1 Jämställdhetsombudsmannen\r\n\r\nPropositionen\r\n\r\nAnslagsutveckling\r\nTusental kronor\r\nAnslags-\r\n200 Utfall     18 621    sparand\r\n1                        e         1 075\r\nUtgifts-\r\n200 Anslag     20 886    prognos\r\n2                                 20 757\r\n200 Försla     21 294\r\n3   g\r\n200 Beräkn     21 766 1\r\n4   at\r\n1 Motsvarar 21 294 tkr i 2003 års\r\nprisnivå.\r\n\r\nFrån  anslaget betalas kostnader för JämO\r\nmed  kansli och för Jämställdhetsnämnden.\r\nDe   huvudsakliga   faktorer   som   styr\r\nutgifterna   på   området   är    antalet\r\nanmälningar     om     könsdiskriminering\r\nrespektive    arbetsgivares     bristande\r\nförmåga     att     leva     upp     till\r\njämställdhetslagens   krav   på    aktiva\r\nåtgärder.  Vidare  styrs  utgifterna   av\r\nJämO:s  insatser för att följa upp lagens\r\nkrav  på  aktiva  åtgärder  och  för  att\r\nfullgöra   det   informationsansvar   som\r\nåläggs myndigheten.\r\n\r\nMotionen\r\nTusental kronor\r\nRegerin   Oppositionens    förslag     i\r\ngens     förhållande   till  regeringens\r\nförslag  förslag\r\nm       fp     kd       c\r\n21 294  - 21\r\n294\r\nI  motionen A364 föreslår Moderaterna att\r\nde            fyra           ombudsmännen\r\nHandikappombudsmannen               (HO),\r\nJämställdhetsombudsmannen         (JämO),\r\nOmbudsmannen mot diskriminering på  grund\r\nav    sexuell    läggning   (HomO)    och\r\nOmbudsmannen  mot  etnisk  diskriminering\r\n(DO)  slås  samman till en myndighet  och\r\natt  anslaget  för JämO därmed  bör  utgå\r\n(yrk.  22). I motionen föreslås  att  det\r\nunder utgiftsområde 14 i stället inrättas\r\nen  ny  myndighet och att det skapas  ett\r\nnytt  anslag  23:  (Ny) Ombudsmannen  mot\r\ndiskriminering,  som  tillförs  drygt  53\r\nmiljoner   kronor,   ett   yrkande    som\r\nhänvisats till konstitutionsutskottet.\r\n\r\nUtskottets ställningstagande\r\n\r\nSom  utskottet har konstaterat  ovan  vid\r\nbehandlingen   av  anslag   23:7   kommer\r\nförslaget  i Moderaternas motion  om  ett\r\nnytt    anslag   till   en   sammanslagen\r\nombudsmannaverksamhet  att  behandlas   i\r\nkonstitutionsutskottets        betänkande\r\n2002/03:KU1.  Konstitutionsutskottet  har\r\ntidigare  behandlat  liknande  synpunkter\r\noch  då hänvisat till den utredning (dir.\r\n2002:11) som regeringen tillsatt för  att\r\nbl.a.   överväga   en  samordning   eller\r\nsammanslagning av HO, JämO, HomO och  DO.\r\nKommittén skall redovisa uppdraget senast\r\nden  1 december 2004. Med hänvisning till\r\natt   frågan  om  en  sammanslagning   av\r\nombudsmännen  är  under  utredning  anser\r\nutskottet att motion A364 yrkande 22  (m)\r\nbör avslås.\r\nUtskottet   har   ingen   erinran    mot\r\nregeringens         förslag          till\r\nmedelstilldelning.\r\n\r\nI slutet av detta avsnitt finns en\r\nsammanställning av utskottets\r\nställningstagande i fråga om anslagen på\r\nutgiftsområdet.\r\n\r\nAnslaget 24:2 Särskilda\r\njämställdhetsåtgärder\r\n\r\nPropositionen och utskottets\r\nställningstagande\r\n\r\nAnslagsutveckling\r\nTusental kronor\r\nAnslags-\r\n2001 Utfall    20 179    sparand\r\ne        13 055\r\nUtgifts-\r\n2002 Anslag    12 206    prognos  19 247\r\n2003 Försla    13 706\r\ng\r\n2004 Beräkn    13 706\r\nat\r\nFrån   anslaget  betalas  kostnader   för\r\njämställdhetsåtgärder som syftar till att\r\nfrämja  jämställdhet mellan  kvinnor  och\r\nmän.  Anslaget  skall  användas  för  att\r\nstödja  verksamheter  och  organisationer\r\nmed   detta  syfte.  Anslaget  kan   även\r\nanvändas  för att pröva nya metoder  inom\r\njämställdhetsarbetet.\r\n\r\nUtskottet  biträder  regeringens  förslag\r\ntill  medelsanvisning under  anslaget.  I\r\nslutet   av   detta  avsnitt   finns   en\r\nsammanställning       av       utskottets\r\nställningstagande i fråga om anslagen  på\r\nutgiftsområdet.\r\n\r\n\r\nSammanställning av utskottets\r\nställningstagande i fråga om anslagen\r\nm.m. på utgiftsområde 14 Arbetsliv\r\n\r\nAv     nedanstående    tabell     framgår\r\nregeringens   och   oppositionspartiernas\r\nförslag  och  fördelning  av  anslag   på\r\nutgiftsområde 14, liksom det förslag  som\r\nlagts fram i trepartimotionen (s, v, mp).\r\nTusental kronor\r\nAnslag   Reger  s,   m    fp   kd   c\r\ningen  v,\r\nmp\r\n23: Arbetsm    650       -28    -    -  -70\r\n1   iljöver    578       330  100  130  000\r\nket                       000  000\r\n23: Arbetsl    317       -15  -75  -50    -\r\n2   ivsinst    952       504  000  000  317\r\nitutet                              000\r\n23: Särskil     46       -23  -36  -23\r\n3   da         000       000  000  000\r\nutbildn\r\ningsins\r\natser\r\nm.m.\r\n23: Arbetsd     19       -19\r\n4   omstole    971       971\r\nn\r\n23: Statens     61\r\n5   nämnd\r\nför\r\narbetst\r\nagares\r\nuppfinn\r\ningar\r\n23: Interna     26\r\n6   tionell    681\r\na\r\narbetso\r\nrganisa\r\ntionen\r\n(ILO)\r\n23: Ombudsm  4 493   +2   -4\r\n7   annen           000  493\r\nmot\r\ndiskrim\r\ninering\r\npå\r\ngrund\r\nav\r\nsexuell\r\nläggnin\r\ng\r\n(HomO)\r\n23: Medling     46       -23        -3\r\n8   sinstit    891       446       000\r\nutet\r\n23: Ombudsm              +53\r\n91  annen                388\r\nmot\r\ndiskrim\r\ninering\r\n23: Forskni                            +15\r\n102 ngsuppd                            0\r\nrag                                000\r\narbetsm\r\narknad\r\n24: Jämstäl     21       -21\r\n1   ldhetso    294       294\r\nmbudsma\r\nnnen\r\n24: Särskil     13\r\n2   da         706\r\njämstäl\r\nldhetså\r\ntgärder\r\nSumma        1 147   +2  -82    -    -    -\r\n627  000  650  211  206  237\r\n000  000  000\r\n1  Av Moderaterna föreslaget nytt anslag.\r\nFrågan   om  ett  nytt  anslag   för   en\r\nsammanslagen        ombudsmannaverksamhet\r\nbehandlas    i    konstitutionsutskottets\r\nbetänkande 2002/03:KU1.\r\n2   Av   Centerpartiet  föreslaget  nytt\r\nanslag.\r\nAv  avsnitt 6 framgår att utskottet  har\r\nanslutit  sig  till  förslaget  om   ökat\r\nanslag för HomO i motion Fi230 yrkande  4\r\n(s,   v,  mp).  I  övrigt  ansluter   sig\r\nutskottet  till  regeringens  förslag  om\r\nfördelning  på  anslag av  utgifterna  på\r\nutgiftsområde  14.  Detta   innebär   att\r\npropositionen  (punkt 4)  tillstyrks  med\r\nden ändring som föranleds av motion Fi230\r\nyrkande  4 samtidigt som motionerna  A320\r\nyrkandena 30, 31 och 32 i denna del (kd),\r\nA329  (c),  A332 yrkande  20  (fp),  A364\r\nyrkandena 15-22 (m) och Fi232 yrkande  16\r\ni denna del (fp) avstyrks.\r\n\r\n</pre><pre>\r\nReservationer\r\n\r\n\r\nUtskottets  förslag  till  riksdagsbeslut\r\noch   ställningstaganden  har   föranlett\r\nföljande reservationer. I rubriken  anges\r\ninom  parentes vilken punkt i  utskottets\r\nförslag till riksdagsbeslut som behandlas\r\ni avsnittet.\r\n\r\n1.Allmänt om arbetslivspolitiken\r\n(punkt 1) (m)\r\n\r\nav   Anders   G  Högmark  (m),   Patrik\r\nNorinder (m) och Henrik Westman (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi  anser  att  utskottets förslag  under\r\npunkt 1 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin   mening   vad  som  framförs   under\r\nStällningstagande   i   reservation    1.\r\nRiksdagen    bifaller    därmed    motion\r\n2002/03:Sf291  yrkandena 18,  20  och  21\r\nsamt   avslår   motionerna  2002/03:A217,\r\n2002/03:A239   yrkandena   16   och   17,\r\n2002/03:A267, 2002/03:A274,  2002/03:A313\r\nyrkande 3, 2002/03:A318 yrkandena 3, 6, 7\r\noch    9,    2002/03:A326,   2002/03:A338\r\nyrkandena        1-3,       2002/03:A343,\r\n2002/03:A344,  2002/03:A367  yrkandena  5\r\noch 6 samt 2002/03:Sf335 yrkande 2.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nTill  skillnad  från regeringen  tror  vi\r\ninte  att  det går att peka ut  en  orsak\r\ntill sjukfrånvaron, utan troligtvis finns\r\ndet flera faktorer som ofta sammanfaller.\r\nRegeringens   förslag   för   att    lösa\r\nohälsoproblematiken riktar tydligt in sig\r\nmot  arbetsgivarna  och  arbetsplatsernas\r\nmiljö.  Men  hur kommer det  sig  att  så\r\nmånga  svenskar mår dåligt när vi  satsar\r\nmiljoner och åter miljoner kronor på  att\r\nskydda  oss  från  dåliga  arbetsmiljöer?\r\nUndersökningar   visar  att   majoriteten\r\nsjukskriver  sig  av  andra  orsaker   än\r\nsådana  som rör arbetsplatsen.  \"För  två\r\ntredjedelar är det inte jobbet som är den\r\nfrämsta  stressfaktorn utan det  som  kan\r\nbeskrivas     som    ''''''''skarven''''''''     mellan\r\narbetslivet  och det privata  livet.  Det\r\nmärks  särskilt  väl när det  gäller  den\r\ndagliga   stressen,  där  morgnarna   och\r\nkvällarna  är  en  kritisk  faktor.  Även\r\nbrist  på  pengar, liksom  semestrar  och\r\nhelger är stressfaktorer för så många som\r\nvar fjärde.\"4\r\nLika   konstruktiv  och  nödvändig   som\r\nsjukskrivning  kan  vara  i  samband  med\r\nbehandling   och  nedsatt  arbetsförmåga,\r\nlika   fel   och   kontraproduktiv    kan\r\nsjukskrivning  vara om  den  ses  som  en\r\ngenerell   lösning   på   livets   övriga\r\nproblem. Sjukskrivning skall vara en  del\r\nav  en  behandling  och  grundas  på  att\r\narbetsförmågan är nedsatt. Vi vill  hävda\r\natt dagens nivå på sjukfrånvaro måste ses\r\nsom   en   mycket   bred   samhällsfråga.\r\nSjukskrivningarna är både ett uttryck för\r\nmänniskors  faktiska  sjukdom   och   ett\r\nsymptom  på problem i samhället i övrigt,\r\nproblem  som  gör  att vardagslivet  blir\r\nsvårt  att  orka med, som ger uppgivenhet\r\noch resignation.\r\nEnbart    arbetsmiljö    eller    dåliga\r\narbetsgivare förklarar alltså inte varför\r\nså många människor känner att de inte kan\r\narbeta.   I  stället  måste  en  bredare\r\nsamhällsanalys   göras   som   inbegriper\r\nmänniskors     arbetsförhållanden     och\r\nekonomiska situation.\r\n\r\nOffentliga sektorn som arbetsgivare\r\n\r\nDen   svenska   arbetsmarknaden   är    i\r\nbetydligt  högre grad än  i  många  andra\r\nländer könssegregerad. Det är i offentlig\r\nverksamhet som många kvinnor arbetar. Som\r\nframgått  ovan i avsnitt 1 under rubriken\r\nBakgrund är särskilt kvinnor drabbade  av\r\nsämre   arbetsmiljö  och   arbetsvillkor.\r\nDetta   gäller   speciellt   vård-    och\r\nomsorgssektorerna.   Vi   tror   att   en\r\nförklaring  till  detta  är   att   många\r\nkvinnor   är  hänvisade  till   en   enda\r\narbetsgivare.  Det  innebär  inte  sällan\r\nsämre  löneutveckling, mindre  inflytande\r\noch  högre  krav  på  anpassning.  Vi  är\r\növertygade om att de offentliga monopolen\r\nmåste   brytas.   Om  fler   arbetsgivare\r\nkonkurrerar  om  personalen  kan   bättre\r\nlöner åstadkommas för de många kvinnor  i\r\nyrken  med lång utbildning som i  dag  är\r\nunderbetalda  i  framför allt  vård-  och\r\nomsorgssektorn.  Det skulle  också  öppna\r\nfler karriärvägar och ge möjligheter  att\r\narbeta  i arbetsorganisationer som bättre\r\ntar  till vara sina anställdas intressen.\r\nDet  har  visat sig att verksamheter  som\r\nutåt  sett  är  \"demokratiskt  styrda\"  i\r\nsjälva  verket  är hierarkiskt  uppbyggda\r\noch  utan  möjligheter för  den  enskilde\r\narbetstagaren      till       inflytande.\r\nUndersökningar   visar   att   många   av\r\nKommunalarbetareförbundets  medlemmar  är\r\npositiva  till  privata  alternativ  inom\r\nvård och omsorg.\r\nRegeringen  borde därför vidta  åtgärder\r\nför  att  bryta de offentliga  monopolen.\r\nDet     skulle    åstadkomma    en    mer\r\ndifferentierad  och mindre könssegregerad\r\narbetsmarknad  och  medföra  ett   större\r\ninflytande  över  de egna arbetsvillkoren\r\nför den enskilde individen.\r\n\r\nÖkad rörlighet på arbetsmarknaden\r\n\r\nArbetsmarknaden måste bli mer rörlig  och\r\nöppen,  en  arbetsmarknad som  alltid  är\r\ntillgänglig  för  alla.  Den  geografiska\r\nrörligheten  behöver öka, men framförallt\r\nden sociala. Den stora arbetskraftsreserv\r\nav  sjukskrivna och arbetslösa  människor\r\nsom finns i Sverige måste mobiliseras och\r\ntas till vara, både för den enskildes och\r\nför samhällets skull.\r\nDetta  handlar först och främst  om  att\r\nskapa  ett  samhällsklimat som uppmuntrar\r\narbete och kunskap. Det skall alltid löna\r\nsig att arbeta och driva företag. Skatten\r\npå  arbete och kunskap behöver sänkas för\r\nalla. Utbildning måste prioriteras i alla\r\nled  från  grundskolan till  kontinuerlig\r\nvidareutbildning.\r\nAlla  som kan och vill arbeta behövs  på\r\narbetsmarknaden. Alla skall  ges  rimliga\r\nmöjligheter   att  kunna   försörja   sig\r\nsjälva,  i  stället  för  att  fastna   i\r\nbidragsberoende.  Alla människor  kan  ta\r\nansvar   och   vill  känna   delaktighet.\r\nNuvarande system hindrar dem att ta detta\r\nansvar.   Det   är  bra   för   alla   om\r\nrörligheten på arbetsmarknaden ökar.\r\nDagens  lagstiftning motverkar  att  man\r\nbyter  arbetsgivare. I stället  premieras\r\nde  som  stannar på sitt  gamla  jobb  år\r\nefter   år.   Ett   sätt   att   motverka\r\ninlåsningar  i arbeten som enskilda  inte\r\ntrivs  med  och som därför kan leda  till\r\nohälsa,  är  att  genomföra  ändringar  i\r\narbetsrätten.  Om t.ex. dagens  stelbenta\r\nturordningsregler   avskaffades    skulle\r\nföretagen  våga anställa  fler  och  fler\r\npersoner skulle våga byta arbete  oftare.\r\nNuvarande  system medför  i  stället  att\r\nmånga  sjukskrivna människor som  återgår\r\ntill sitt gamla jobb snabbt riskerar  att\r\nbli  sjukskrivna igen. Det är ingen slump\r\natt     fler    är    sjukskrivna     där\r\narbetsmarknaden fungerar som allra sämst.\r\nSå  får  det  inte  fortsätta  att  vara.\r\nRegering och riksdag måste därför  skicka\r\ntydliga  signaler om att  arbetsmarknaden\r\nmåste öppnas.\r\nVad  vi nu har anfört bör ges regeringen\r\ntill  känna. Vi tillstyrker därmed motion\r\nSf291  yrkandena 18, 20 och 21  (m)  samt\r\navstyrker  motionerna  A217  (kd),   A239\r\nyrkandena  16 och 17 (c), A267 (s),  A274\r\n(s),  A313  yrkande 3 (s), A318 yrkandena\r\n3,  6,  7  och  9  (kd), A326  (s),  A338\r\nyrkandena  1-3 (mp), A343 (s),  A344  (s)\r\noch A367 yrkandena 5 och 6 (s) samt Sf335\r\nyrkande 2 (kd).\r\n\r\n2.Allmänt om arbetslivspolitiken\r\n(punkt 1) (kd)\r\n\r\nav Stefan Attefall (kd).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att utskottets förslag  under\r\npunkt 1 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin   mening   vad  som  framförs   under\r\nStällningstagande   i   reservation    2.\r\nRiksdagen   bifaller  därmed   motionerna\r\n2002/03:A217, 2002/03:A318  yrkandena  3,\r\n6,  7 och 9 samt 2002/03:Sf335 yrkande  2\r\noch    avslår   motionerna   2002/03:A239\r\nyrkandena   16   och  17,   2002/03:A267,\r\n2002/03:A274,  2002/03:A313  yrkande   3,\r\n2002/03:A326, 2002/03:A338 yrkandena 1-3,\r\n2002/03:A343, 2002/03:A344,  2002/03:A367\r\nyrkandena  5  och  6  samt  2002/03:Sf291\r\nyrkandena 18, 20 och 21.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDet  är  viktigt att diskussionen om  den\r\nökade ohälsan utgår från människan i  ett\r\nhelhetsperspektiv.  För   att   människor\r\nskall   må  bra  måste  samhället  formas\r\nutifrån   begrepp   som   gemenskap   och\r\nsolidaritet. Den ökande ohälsan kan  inte\r\nenbart  anses  bero  på  hur  arbetslivet\r\neller  arbetsmarknaden fungerar.  Snarare\r\när  det  fråga om att människor måste  få\r\nbalans i tillvaron mellan arbete och hem-\r\noch familjeliv.\r\nDen    snabba   teknikutvecklingen   och\r\nförändringar av marknader har medfört ett\r\nhögre   livstempo  för  många.  En   ökad\r\ninternationalisering  och  en   hårdnande\r\nkonkurrens ställer högre krav på företag,\r\norganisationer,     egenanställda     och\r\narbetstagare   att  vara   flexibla.   De\r\nbörsnoterade  bolagen har aktieägare  som\r\nkräver avkastning på sina satsade pengar.\r\nGränserna  mellan  arbetstid  och  fritid\r\nluckras  upp alltmer. Många tar  med  sig\r\narbetet hem och upplever att krav  ställs\r\npå  ständig  tillgänglighet för  arbetet.\r\nUtvecklingen  har lett  till  stress  och\r\nolika sjukdomar.\r\nSamhället  måste ta en del  av  ansvaret\r\nför   att   hejda  utvecklingen,   liksom\r\narbetsgivarna  och de enskilda  individer\r\nsom riskerar att drabbas.\r\nSamhällets   ansvar   och   politikernas\r\nuppgift  är  att  ge goda förutsättningar\r\nför  ett sunt företagande och ett  friskt\r\narbetsliv  såväl i offentlig  som  privat\r\nsektor.   Goda   möjligheter   för   ökad\r\nrörlighet  i arbetslivet, kombinerat  med\r\ntrygghet, bör eftersträvas.\r\nOckså den enskilde individen har att  ta\r\nansvar  för  sin hälsa och  för  att  han\r\neller hon har en bra balans mellan arbete\r\noch   fritid.  Den  enskilde  måste  våga\r\nframföra klagomål på arbetsplatsen, komma\r\nmed  förslag  till förbättringar  och  se\r\ntill  att  han  eller  hon  har  en   bra\r\narbetsbeskrivning.  Den  enskilde   måste\r\nockså själv ta ansvar för att ta tid  för\r\nsammanhängande återhämtning och vila.\r\nArbetsgivaren, å sin sida, måste  sträva\r\nefter  att  arbetet  organiseras  så  att\r\nmänniskor inte slits ut och se  till  att\r\ndet  ställs rimliga krav på de anställda.\r\nVarje  arbetstagare måste ges  en  tydlig\r\narbetsbeskrivning.   Arbetsgivarna    bör\r\nockså  sträva  efter att införa  flexibel\r\nförläggning    av    arbetstid    utifrån\r\nverksamhetens  behov  och  de  anställdas\r\nönskemål,  att informera om  rutiner  när\r\ndet  gäller framförandet av klagomål, att\r\nuppmuntra och bevilja tjänstledighet  för\r\nvård av barn, både för mammor och pappor,\r\natt  göra anställda delaktiga och att  ta\r\nvara  på  deras  idéer för  att  utveckla\r\nverksamheten.    Utvecklingssamtal    och\r\nkompetensutveckling  är   andra   viktiga\r\nfaktorer   för   att   öka   trivseln   i\r\narbetslivet.\r\nEtt   sätt   att   få   överblick   över\r\nohälsoproblematiken  och  för  att  kunna\r\nföreslå   nödvändiga  åtgärder   är   att\r\ninrätta  en  delegation  för  stress  och\r\nutbrändhet.  I delegationen bör  forskare\r\noch  praktiker ingå. Genom att sammanföra\r\nderas  olika erfarenheter bör bl.a.  goda\r\nexempel  på  hur ohälsan skall  motverkas\r\nkunna tas fram.\r\n\r\nOhälsan i offentlig sektor\r\n\r\nKristdemokraterna ser allvarligt  på  det\r\nstora   antalet  sjukskrivna   inom   den\r\noffentliga sektorn, liksom att  diagnosen\r\nutbrändhet  är  vanligast  där,  och   på\r\nsvårigheten  att rekrytera personal  inom\r\ndenna sektor.\r\nDen    offentliga   sektorns   särskilda\r\nproblem    måste    uppmärksammas.     Om\r\npersonalen  har  goda  arbetsvillkor  och\r\nkänner  delaktighet i  verksamheten  blir\r\npersonalrekrytering ett  mindre  problem.\r\nTillväxt  och  lönsamhet kan  baseras  på\r\npersonalens       välbefinnande       och\r\nmedinflytande.  Frågor om  de  anställdas\r\ndelaktighet  och  inflytande  samt  deras\r\nkompetensutveckling måste ventileras. Det\r\när    viktigt   att   Sveriges    största\r\narbetsgivare tar sitt ansvar  på  allvar.\r\nErbjudande   om   trygga   arbeten,   med\r\nmöjlighet          till          flexibel\r\narbetstidsförläggning och  rik  möjlighet\r\ntill    kompetensutveckling,   är   några\r\nviktiga     faktorer    för    framtidens\r\npersonalpolitik   inom   den   offentliga\r\nsektorn.  Detta är angeläget  inte  minst\r\nfrån    jämställdhetssynpunkt,   eftersom\r\nmånga  yrkesgrupper inom offentlig sektor\r\ndomineras av kvinnor.\r\nPartiet  är  också  övertygat   om   att\r\nhälsan   och   arbetsförhållandena    kan\r\nförbättras  inom vården  genom  att  fler\r\naktörer och karriärvägar tillkommer  inom\r\nvårdsektorn.  Med  fler  aktörer   skulle\r\nmöjligheterna     för     både     bättre\r\narbetsförhållanden och löner öka,  vilket\r\ni  sin tur underlättar för personalen att\r\nhålla   ohälsan   borta   samtidigt   som\r\nkvaliteten på vården skulle öka.\r\n\r\nBarnvänligt arbetsliv\r\n\r\nEn förutsättning för att både kvinnor och\r\nmän   skall   kunna  utvecklas   i   sina\r\nyrkesroller och samtidigt kunna fungera i\r\nden   viktiga   föräldrarollen   är   att\r\narbetslivet  blir  mer  barnvänligt.  Att\r\nvårda  och  fostra barn bör  ses  som  en\r\nkompetenshöjande uppgift.\r\nOm    föräldrar   ges   möjlighet   till\r\nflexibel   förläggning   av   arbetstiden\r\nskulle  de  kunna minska barnens  dagliga\r\nvistelsetid     i    barnomsorg     eller\r\nskolbarnsomsorg.         Att          öka\r\nförutsättningarna  för distansarbete  kan\r\nvara   ett   sätt   att  underlätta   för\r\nföräldrar  att  kombinera familjeliv  med\r\narbetsliv.  Kristdemokraterna  ser  också\r\npositivt  på  s.k. job-sharing,  där  två\r\nparter  med likartad kompetens  delar  på\r\nett  jobb  för att klara t.ex. barnomsorg\r\npå  ett  familjenära sätt.  Att  förlägga\r\narbetstiden  så  att det går  att  förena\r\narbete  med familjeliv är en angelägenhet\r\nför framtidsinriktade arbetsgivare.\r\n\r\nSystematiskt arbetsmiljöarbete\r\n\r\nArbetsmiljöverket  måste  arbeta  på  ett\r\naktivt  sätt med såväl fysisk som psykisk\r\nohälsa.   Arbetet   med   arbetsrelaterad\r\nstress  bör  ske  med  ett  sådant  brett\r\nperspektiv  som  vi  anfört   ovan.   Det\r\nförebyggande arbetets betydelse kan  inte\r\növerskattas.  Det är varje  arbetsgivares\r\nskyldighet  att  genomföra  \"systematiskt\r\narbetsmiljöarbete\" på varje  arbetsplats.\r\nHela   personalen  skall   involveras   i\r\narbetet.  Det ger en ökad medvetenhet  om\r\nhur   ett  hälsofrämjande  arbetsliv  kan\r\nskapas  så  att människor trivs  och  mår\r\nbra.\r\nPå  arbetsmiljöområdet finns det en  rad\r\nbestämmelser som i sig kan vara  positiva\r\nmen  som på olika sätt skapar problem för\r\nmånga  småföretag. Reglerna  är  i  vissa\r\nfall   svåra  att  förstå  och  tillämpa.\r\nArbetsmiljöverket bör därför fungera  som\r\nrådgivare       i      arbetsmiljöfrågor.\r\nKristdemokraterna menar att verket även i\r\növrigt  bör  fungera  som  en  uppsökande\r\nsamarbetspartner    för    de    företag,\r\norganisationer       och       offentliga\r\nförvaltningar som vill ha råd och stöd  i\r\narbetet med fysisk och psykisk ohälsa. En\r\nannan viktig uppgift för verket är att se\r\ntill       att      det      systematiska\r\narbetsmiljöarbetet  blir   ett   verksamt\r\ninstrument på arbetsplatserna.\r\nVad   jag   nu   har  anfört   bör   ges\r\nregeringen  till  känna. Jag  tillstyrker\r\ndärmed motionerna A217, A318 yrkandena 3,\r\n6,  7  och  9  samt Sf335 yrkande  2  och\r\navstyrker  motionerna A239  yrkandena  16\r\noch  17  (c),  A267 (s), A274  (s),  A313\r\nyrkande  3  (s), A326 (s), A338 yrkandena\r\n1-3   (mp),  A343  (s),  A344  (s),  A367\r\nyrkandena   5  och  6  (s)   samt   Sf291\r\nyrkandena 18, 20 och 21 (m).\r\n\r\n3.Allmänt om arbetslivspolitiken\r\n(punkt 1) (c)\r\n\r\nav Margareta Andersson (c).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nJag  anser  att utskottets förslag  under\r\npunkt 1 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin   mening   vad  som  framförs   under\r\nStällningstagande   i   reservation    3.\r\nRiksdagen    bifaller    därmed    motion\r\n2002/03:A239  yrkandena 16  och  17  samt\r\navslår      motionerna      2002/03:A217,\r\n2002/03:A267, 2002/03:A274,  2002/03:A313\r\nyrkande 3, 2002/03:A318 yrkandena 3, 6, 7\r\noch    9,    2002/03:A326,   2002/03:A338\r\nyrkandena        1-3,       2002/03:A343,\r\n2002/03:A344,  2002/03:A367  yrkandena  5\r\noch 6, 2002/03:Sf291 yrkandena 18, 20 och\r\n21 samt 2002/03:Sf335 yrkande 2.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nAtt  ha  ett arbete är viktigt inte  bara\r\nför  att ha en inkomst. Det är minst lika\r\nviktigt  för  människors självkänsla  och\r\nsjälvförtroende. Oavsett om man arbetar i\r\nprivat,  offentlig eller kooperativ  regi\r\när arbetet en stor del av människors liv.\r\nArbetet skall kännas meningsfullt för den\r\nenskilde och det skall utföras i  en  bra\r\narbetsmiljö.  Den  kraftiga  ökningen  av\r\nantalet          sjukskrivna          och\r\nförtidspensionerade under de senaste åren\r\nvisar  dock  att arbetslivet inte  lyckas\r\natt  svara upp mot dessa anspråk. Förutom\r\ndet  lidande som ohälsan innebär för  den\r\nenskilde utgör den också ett av de  stora\r\nhoten        mot       den       framtida\r\nvälståndsutvecklingen. Att  få  bukt  med\r\nden  kraftiga  ökningen  av  ohälsan   är\r\ncentralt för den ekonomiska tillväxten.\r\nFör  dem som redan är sjukskrivna är det\r\nviktigt  att  snabbt få rehabilitering  -\r\nman  blir  inte  friskare av  att  behöva\r\nvänta  på  att få vård. Lika  viktigt  är\r\nemellertid   att  förebygga  att   ohälsa\r\nuppstår i arbetslivet. Många av de skador\r\nsom  kan  härledas till arbetsmiljön  kan\r\nockså  förebyggas  effektivt,  ofta   med\r\nrelativt    små   insatser   till    låga\r\nkostnader.   Det  kan   handla   om   att\r\ninvestera  i  hjälpmedel för  tunga  lyft\r\neller    att   arbetsplatserna   utformas\r\nergonomiskt  riktigt. Andra åtgärder  som\r\nkan  genomföras  är av mer organisatorisk\r\nart.  I båda fallen handlar det i grunden\r\nom   att  arbetsgivaren  måste  ha  egen,\r\nalternativt tillgång till annans, kunskap\r\noch kompetens i dessa frågor.\r\nViktigt  är också att arbetsgivarna  får\r\nökad    kunskap    om   skillnaderna    i\r\nförutsättningar    och     behov     inom\r\narbetsmiljöområdet  mellan  kvinnor   och\r\nmän.     Många    arbetsverktyg,    t.ex.\r\nskiftnycklar  och  slagborrmaskiner,   är\r\nutformade    efter   den   genomsnittliga\r\nhandstorleken  hos en man.  Storleken  på\r\ntangenter   och  tangentbord   eller   på\r\ndatormusen  är andra exempel  på  vanliga\r\narbetsredskap som vanligtvis är utformade\r\nefter mäns förutsättningar.\r\nJag  anser därför att det bör genomföras\r\nen kartläggning av arbetsmiljökompetensen\r\nhos  företagen  och i  de  fall  där  det\r\nbehövs  måste  en  förstärkning  ske   av\r\ndenna.  Ett  lämpligt sätt att åstadkomma\r\ndetta vore att regeringen inom ramen  för\r\nde    pågående    trepartssamtalen    med\r\narbetsmarknadens  parter  låter  göra  en\r\nnärmare  studie av hur utbildningen  inom\r\narbetsmiljöområdet  har  utvecklats  samt\r\nför   en  dialog  om  hur  kunskapen  och\r\nkompetensen  inom arbetsmiljöområdet  kan\r\nstärkas ytterligare.\r\nÅterkommande   organisationsförändringar\r\noch  få fasta strukturer leder till dålig\r\nkontinuitet  i arbetet och  riskerar  att\r\nleda  till  ökad stress för de anställda.\r\nGällande lagstiftning ger inget stöd  för\r\natt skapa strukturer och ökad kontinuitet\r\noch  trygghet. Arbetets förläggning i tid\r\noch    rum,    anställningsvillkor    och\r\nanställningsformer är områden som tydligt\r\nkan  avgränsas  och där insatser  behövs.\r\nJag anser därför att en total översyn bör\r\ngöras  av  de  strukturer  som  styr  den\r\nenskildes arbetssituation så att  verktyg\r\nför bättre arbetsmiljöer kan utvecklas.\r\nVad   jag   nu   har  anfört   bör   ges\r\nregeringen  till  känna. Jag  tillstyrker\r\ndärmed  motion A239 yrkandena 16  och  17\r\n(c)  samt avstyrker motionerna A217 (kd),\r\nA267  (s), A274 (s), A313 yrkande 3  (s),\r\nA318  yrkandena 3, 6, 7 och 9 (kd),  A326\r\n(s),  A338 yrkandena 1-3 (mp), A343  (s),\r\nA344  (s) och A367 yrkandena 5 och 6 (s),\r\nSf291  yrkandena 18, 20 och 21  (m)  samt\r\nSf335 yrkande 2 (kd).\r\n\r\n4.Mål för politikområdet\r\nArbetslivspolitik (punkt 2) (m)\r\n\r\nav   Anders   G  Högmark  (m),   Patrik\r\nNorinder (m) och Henrik Westman (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi  anser  att  utskottets förslag  under\r\npunkt 2 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin   mening   vad  som  framförs   under\r\nStällningstagande i reservation 4 om  mål\r\nför   politikområdet   Arbetslivspolitik.\r\nRiksdagen    bifaller    därmed    motion\r\n2002/03:A364 yrkande 24.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi  kan inte ställa oss bakom regeringens\r\nmål för politikområdet Arbetslivspolitik.\r\nI      stället     anser      vi      att\r\narbetslivspolitiken   bör   utformas    i\r\nenlighet med de förslag vi presenterar  i\r\nmotionerna A314 Arbetsmarknaden och  A315\r\nJämställdhet och som innebär en lång  rad\r\npolitiska förändringar. Vi förordar bl.a.\r\ngenomförande     av     en      nationell\r\nhandlingsplan        mot         ohälsan.\r\nArbetsmarknaden måste bli mer  öppen  och\r\nrörligheten  öka,  både yrkesmässigt  och\r\ngeografiskt.  Därtill  krävs   en   mängd\r\nreformer,   bl.a.  sänkta  skatter   samt\r\nminskat  regelkrångel för företagande.  I\r\nde reformer vi förespråkar ingår också en\r\nrad  förändringar av arbetsrätten  liksom\r\nmöjligheter  till  betydligt   flexiblare\r\narbetstider än i dag. Med hänsyn till det\r\nanförda  bör motion A362 yrkande  24  (m)\r\nbifallas.\r\n\r\n5.Allmänt om jämställdhetspolitiken\r\n(punkt 3) (m)\r\n\r\nav   Anders   G  Högmark  (m),   Patrik\r\nNorinder (m) och Henrik Westman (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi  anser  att  utskottets förslag  under\r\npunkt 3 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin   mening   vad  som  framförs   under\r\nStällningstagande   i   reservation    5.\r\nRiksdagen    bifaller    därmed    motion\r\n2002/03:A315   yrkande   1   och   avslår\r\nmotionerna 2002/03:A299 yrkandena  1  och\r\n2,    2002/03:A323   yrkande    7    samt\r\n2002/03:A365 yrkande 2.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nDen    självklara   utgångspunkten    för\r\njämställdhetspolitiken  måste  vara   att\r\nvarje  människa har lika värde och därför\r\nskall  ha samma rättigheter, skyldigheter\r\noch    möjligheter.   Utgångspunkten    i\r\nindividens frihet har betydelse för synen\r\npå jämställdhet. Det måste finnas utrymme\r\nför    kvinnor   och   män   att    bryta\r\nkönsstereotypa mönster för att  leva  som\r\nde själva tycker att det passar dem bäst.\r\nNär  det  gäller familjen och yrkeslivet\r\nmåste   politikernas   roll   vara    att\r\ninspirera  och  skapa  möjligheter   till\r\nfritt  val, inte att dirigera.  Politiken\r\nskall  inte  tvinga en kvinna varken  att\r\nvara  yrkesarbetande förälder  eller  att\r\nvara  hemma  med sina barn.  Det  är  den\r\nenskilda individen och familjen som skall\r\navgöra vad som passar dem bäst.\r\nFör  att  uppnå detta krävs en  politisk\r\nförändring som bl.a. innefattar ekonomisk\r\nfrihet,   personlig  frihet,  yrkesmässig\r\nfrihet    samt   frihet   för   familjen.\r\nSkattereformer måste till så att man  kan\r\nleva på sin lön, arbetstiderna måste vara\r\nindividuella  och flexibla, möjligheterna\r\natt  starta och driva företag  inom  vård\r\noch    omsorg   måste   förbättras    och\r\narbetsmarknaden måste öppnas för dem  som\r\narbetar inom den offentliga sektorn.  Det\r\nmåste införas frihet i barnomsorgen genom\r\nett   barnomsorgskonto,  omfattande  alla\r\nbarn,  som ger föräldrarna möjlighet  att\r\nvälja sin barnomsorg.\r\nMed  hänsyn  till det anförda  anser  vi\r\natt riksdagen med bifall till motion A315\r\nyrkande   1   (m)  bör  tillkännage   för\r\nregeringen  som  sin mening  vad  vi  har\r\nanfört      om      inriktningen       av\r\njämställdhetspolitiken.  Motionerna  A299\r\nyrkandena 1 och 2 (v), A323 yrkande 7 (v)\r\noch A365 yrkande 2 (v) bör avslås.\r\n\r\n6.Mål för politikområdet\r\nJämställdhetspolitik (punkt 4) (m)\r\n\r\nav   Anders   G  Högmark  (m),   Patrik\r\nNorinder (m) och Henrik Westman (m).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi  anser  att  utskottets förslag  under\r\npunkt 4 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin   mening   vad  som  framförs   under\r\nStällningstagande i reservation 6 om  mål\r\nför  politikområdet Jämställdhetspolitik.\r\nRiksdagen    bifaller    därmed    motion\r\n2002/03:A364 yrkande 25.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nVi  motsätter  oss  regeringens  mål  för\r\npolitikområdet och förordar i stället  en\r\ninriktning av jämställdhetspolitiken  som\r\ninnebär   att   den   bidrar   till   att\r\nsjälvständiga kvinnor och män  kan  forma\r\nsin  tillvaro  enligt egna  önskemål  och\r\nbehov.  I sammanhanget har familjepolitik\r\noch  skattepolitik stor betydelse  liksom\r\nett   avskaffande   av   den   offentliga\r\nsektorns      monopol     inom      många\r\nkvinnodominerade   yrken.   Motion   A364\r\nyrkande 25 (m) bör därför bifallas.\r\n\r\n7.Kompetenssparande (punkt 5) (m, fp,\r\nkd, c)\r\n\r\nav  Margareta Andersson (c),  Anders  G\r\nHögmark   (m),   Erik  Ullenhag   (fp),\r\nStefan  Attefall (kd), Patrik  Norinder\r\n(m),  Henrik  Westman (m) och  Mauricio\r\nRojas (fp).\r\n\r\nFörslag till riksdagsbeslut\r\n\r\nVi  anser  att  utskottets förslag  under\r\npunkt 5 borde ha följande lydelse:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin   mening   vad  som  framförs   under\r\nStällningstagande  i  reservation  7   om\r\nriktlinjer för ett system för individuell\r\nkompetensutveckling     såvitt      avser\r\nsystemets  utgångspunkter och syfte,  val\r\nav   sparmodell,   avsättningsmöjligheter\r\nm.m.  och  om  förvaltning  av  medel  på\r\nkompetenssparkonto.    Därmed    bifaller\r\nriksdagen  motion 2002/03:A297  yrkandena\r\n1-4  samt  avslår motionerna 2002/03:A224\r\nyrkande   6,   2002/03:A239  yrkande   3,\r\n2002/03:A241   yrkande  7,   2002/03:A314\r\nyrkande   13,  2002/03:A318  yrkande   5,\r\n2002/03:A320   yrkande  16,  2002/03:A332\r\nyrkande 10 och 2002/03:Ub338 yrkande 10.\r\n\r\nStällningstagande\r\n\r\nInledning\r\nKompetensutveckling är en fråga  som  har\r\nstrategisk  betydelse.  Trots  detta  har\r\nregeringen  misskött  frågan   under   en\r\nlängre tid. Nödvändiga reformer har  gång\r\npå  gång skjutits på framtiden. Redan  år\r\n2000  var  en  utredning om  individuellt\r\nkompetenssparande  klar  (SOU  2000:119).\r\nLänge  var det oklart om regeringen  över\r\nhuvud   taget   skulle   orka   med   att\r\nåstadkomma  den  aviserade propositionen.\r\nTill   sist   kom  en  proposition.   Den\r\ninnehöll dock inga lagförslag utan endast\r\nknapphändiga riktlinjer. Därmed  har  den\r\nviktiga   reform   som   införandet    av\r\nkompetenssparande innebär  ännu  en  gång\r\nskjutits   på   en  osäker  framtid.   Om\r\nregeringen hade agerat så att ett  system\r\nmed  individuellt kompetenssparande  hade\r\nkunnat    införas   under    2002    hade\r\nförutsättningar  funnits   för   att   en\r\nväsentlig  del av de 36 miljarder  kronor\r\nsom  under året återbetalas från SPP till\r\nsvenska företag hade kunnat avsättas till\r\nkompetenssparande       via        lokala\r\növerenskommelser.  Vi  anser  därför  att\r\nregeringen  förtjänar  stark  kritik  för\r\nhela   sin  handläggning  av  frågan   om\r\nindividuell kompetensutveckling. I motion\r\nA297 lägger vi fram ett gemensamt förslag\r\ntill   riktlinjer  för  ett  system   för\r\nindividuell kompetensutveckling.\r\nSystemets utgångspunkter och syfte\r\nEnligt vår uppfattning är det viktigt att\r\nSverige  återfår  sin forna  ställning  i\r\ntoppen av den s.k. välståndsligan. Det är\r\nnödvändigt  om vi skall kunna  skapa  det\r\ngoda  samhället där alla har  ett  arbete\r\noch  där  sjuka, gamla och behövande  får\r\nden vård och omsorg som de behöver.\r\nI  många kommuner är en tredjedel av den\r\narbetsföra     befolkningen    arbetslös,\r\ndeltagande i någon arbetsmarknadspolitisk\r\ninsats eller förtidspensionerad. Särskilt\r\nprekär  är  situationen  i  de  delar  av\r\nlandet   som  traditionellt   styrts   av\r\nSocialdemokraterna under  lång  tid.  Där\r\nhar  enskilda  initiativ, konkurrens  med\r\nden      offentliga      sektorn      och\r\nentreprenörsanda  sällan   eller   aldrig\r\nuppmuntrats.\r\nArbetslivet    genomgår     en     snabb\r\nförändring.       Globalisering       och\r\nteknikintensifiering  leder   till   ökad\r\nrörlighet  på arbetsmarknaden.  Inom  det\r\nprivata näringslivet omsätts 25-30  %  av\r\nalla  arbetstillfällen varje år. Det blir\r\nallt  vanligare att personer är anställda\r\nhos  flera  olika  arbetsgivare  och  att\r\npersoner  växlar  mellan  utbildning  och\r\narbete.\r\nUtbildning  blir alltmer  en  färskvara,\r\noch  många gamla yrken är på tillbakagång\r\nsamtidigt som nya tillkommer. Länder  som\r\nvill  hävda  sig  i  den  internationella\r\nkonkurrensen    måste    anpassa     sina\r\nutbildningssystem till denna utveckling.\r\nEnligt  vår  uppfattning är det  viktigt\r\natt   man   understöder   det   livslånga\r\nlärandet  och ökar människors möjligheter\r\natt    förkovra   sig   och    utvecklas.\r\nUtbildning och kompetens är nyckelord för\r\nframtidens arbetsmarknad. Därför anser vi\r\natt  det  skall  införas ett  system  för\r\nsparande     till    kompetensutveckling.\r\nSystemet  skall  vara  individuellt   och\r\nfrivilligt.\r\nIndividuellt  kompetenssparande  främjar\r\nmöjligheterna för individen  att  utbilda\r\nsig  vidare. När kompetensen stärks  ökar\r\nden enskildes trygghet på arbetsmarknaden\r\nliksom  benägenheten att pröva utmaningar\r\ni  arbetslivet.  Ökade  möjligheter  till\r\nkompetenssparande  är  därför  en  viktig\r\nkomponent  i  en strategi för  långsiktig\r\ntillväxt.\r\nKompetenssparande är inte bara  positivt\r\nur ett individperspektiv. Sådant sparande\r\nbidrar  till kompetenshöjning och  därmed\r\ntill att begränsa arbetslösheten. Landets\r\nförmåga  att  stå emot ekonomiska  kriser\r\nstärks.\r\nVal av sparmodell\r\nVi  anser att systemet skall bygga på  en\r\nmöjlighet  för fysiska personer  att  med\r\nskattemässig verkan göra insättningar  på\r\nindividuella   kompetenssparkonton.   Det\r\nskall inte bara gälla för anställda, utan\r\ndet  är  också viktigt att egenföretagare\r\nges möjlighet att kompetensspara.\r\nAvkastningen  på  sparandet  skall  inte\r\nbeskattas  som kapitalinkomst. I  stället\r\nbör    den   skattemässiga   behandlingen\r\nlikställas  med  vad som gäller  för  det\r\nindividuella pensionssparandet (IPS). Det\r\ninnebär  för  närvarande att avkastningen\r\nbeskattas  med  15  % avkastningsskatt  i\r\nstället för med 30 % kapitalinkomstskatt.\r\nMedlen    på   kompetenssparkontot    är\r\nindividens egna och skall kunna  användas\r\ntill  sådan kompetensutveckling  som  den\r\nenskilde         själv         bestämmer.\r\nKompetensutveckling  bör   ges   en   vid\r\ndefinition.  Om  sparmedlen  inte  kommer\r\ntill  användning  för kompetensutveckling\r\nbör  de  kunna användas för att förstärka\r\npensionen.\r\nAvsättningsmöjligheter m.m.\r\nVi  föreslår en ordning där varje individ\r\nges   möjlighet  att  göra   avdrag   vid\r\ninkomstbeskattningen för insättningar  på\r\nett    individuellt   kompetenssparkonto.\r\nAvdragsrätten bör gälla för  insättningar\r\nupp till ett prisbasbelopp per år.\r\nEnligt  det beslut som riksdagen fattade\r\ni  våras  (bet. 2001/02:AU10, rskr.  322)\r\nskall  en  maximal  årlig  avsättning  på\r\nendast    en   fjärdedels   prisbasbelopp\r\ntillåtas.  Det är helt otillräckligt  för\r\natt  nå  reformens syfte. I propositionen\r\nmotiveras detta med att personer med höga\r\ninkomster  har  möjlighet  att  spara   i\r\nstörre  utsträckning. Enligt  vår  mening\r\nbör   dock  inte  låginkomsttagarnas  mer\r\nbegränsade   handlingsutrymme   föranleda\r\nbeloppsgränser  som  gör  hela   reformen\r\nmeningslös. I stället förordar  vi  någon\r\nform  av extra skattekredit eller  bidrag\r\ntill    låginkomsttagare    som    börjar\r\nkompetensspara.  Sänkta  skatter  för   i\r\nförsta  hand  låg- och medelinkomsttagare\r\nskulle  också öka deras självbestämmande.\r\nDet   ökade  ekonomiska  utrymmet  skulle\r\nexempelvis kunna användas till ett riktat\r\nsparande såsom kompetenssparande.\r\nEnligt      vår      uppfattning      är\r\narbetsgivarnas medverkan viktig  för  att\r\nstödja    och    utveckla    individernas\r\nkontinuerliga vidareutbildning.  För  det\r\nenskilda  företaget är det  av  avgörande\r\nbetydelse  för  dess  överlevnad  att  ge\r\nanställda kontinuerlig utbildning.  Denna\r\ntyp     av    mer    verksamhetsrelaterad\r\nkompetensutveckling är ett naturligt  led\r\ni företagens vardag.\r\nDet  är angeläget att få deras medverkan\r\nbl.a. därför att kapitalet i systemet  då\r\nkan  byggas upp i en snabbare takt. Redan\r\ni  dag tar företagen ett betydande ansvar\r\nför  de  anställdas  kompetensutveckling.\r\nHär  är det emellertid ofta fråga  om  en\r\nmer      direkt      verksamhetsrelaterad\r\npersonalutbildning  där  företaget  också\r\nhar ett avgörande inflytande. Det är inte\r\nlika     självklart    med    en    aktiv\r\narbetsgivarmedverkan        i         ett\r\nkompetenssparande   där    medlen    helt\r\ndisponeras av den enskilde.\r\nFör   att  stimulera  arbetsgivare   att\r\nbidra    till    den   anställdes    egna\r\nutbildningssparande anser vi att det  bör\r\ninföras  en rätt till avdrag för  sociala\r\navgifter   vid  avsättningar   till   den\r\nanställdes kompetenssparkonto. Detta  kan\r\njämföras  med de villkor som  gäller  för\r\narbetsgivares      avsättningar      till\r\npensionssparande för anställda.\r\nFörvaltning       av       medel       på\r\nkompetenssparkonto m.m.\r\nEnligt de riktlinjer för ett individuellt\r\nkompetenssparande   som    fastlogs    av\r\nriksdagen i våras skall sparandet ske hos\r\nen  statlig  myndighet i  stället  för  -\r\nsåsom    föreslogs   i   IKS-utredningens\r\nbetänkande   -  hos  banker   och   andra\r\nfinansiella  institut.  Vi  motsatte  oss\r\ndetta   i   samband  med   beslutet   och\r\nvidhåller  denna inställning. Enligt  vår\r\nmening bör medlen förvaltas av banker och\r\nandra finansiella institut.\r\nI  samband  med  beslutet  anfördes  som\r\nskäl för den valda lösningen dels att det\r\nfinns  problem  i  förhållande  till  EG-\r\nrätten, dels att det går fortare  om  man\r\nväljer en myndighetslösning i stället för\r\nen marknadslösning.\r\nDen  begränsade EG-rättsliga analys  som\r\nregeringen  presenterade i  propositionen\r\nvisar   att   det  finns   osäkerhet   om\r\nförenligheten  med  EG-rätten  både   vad\r\nbeträffar  en  marknadslösning  och   vad\r\nbeträffar  en  myndighetslösning.  Frågan\r\nmåste  analyseras vidare  men  det  finns\r\nnaturligtvis  inget skäl  att  välja  den\r\nmodell  som  långsiktigt blir  sämst  för\r\nspararna genom att ingen konkurrens  över\r\nhuvud taget tillåts förekomma.\r\nDet  är vidare helt orimligt att tro att\r\nutnyttjandet   av  en  myndighet   skulle\r\ninnebära en snabbare introduktion av  det\r\nindividuella kompetenssparandet än om man\r\nutnyttjar  den befintliga infrastrukturen\r\nhos    banker   och   andra   finansiella\r\ninstitut.  Erfarenheterna  från  den  nya\r\nPremiepensionsmyndigheten   talar    sitt\r\ntydliga  språk och illustrerar  hur  lång\r\ntid  det kan ta och hur kostsamt det  kan\r\nbli att etablera en myndighetslösning.\r\nKostnaderna   för  att  bygga   upp   en\r\nsparandeförvaltning  inom  ramen  för  en\r\nstatlig  myndighet  är  mycket  stora   i\r\njämförelse   med  kostnaderna   för   att\r\nanvända    dagens   infrastruktur,    som\r\nförsäkringsbolag,                 banker,\r\nvärdepappersbolag etc. Genom  att  nyttja\r\nredan  befintliga  strukturer  stimuleras\r\nockså         marknadsföringen         av\r\nkompetenssparandet i och med att de olika\r\naktörerna   har   ett  företagsekonomiskt\r\nintresse av att göra systemet känt  bland\r\nlöntagare   och   arbetsgivare.   Statens\r\nkostnader  kan därmed hållas  nere.  Även\r\nden  effekten går förlorad när  sparandet\r\nsker inom ramen för en statlig myndighet.\r\nDet  är  viktigt  att  det  individuella\r\nkompetenssparandet  blir   attraktivt   i\r\nförhållande till andra sparformer. Därför\r\när   det  viktigt  att  det  råder   stor\r\nvalfrihet  för  spararna både  vad  avser\r\nolika  typer  av sparande och  vad  avser\r\nolika   sparinstitut.   Konkurrens    och\r\nvalfrihet måste vara vägledande även  för\r\ndenna sparform.\r\nSammanfattande bedömning\r\nMed  hänsyn till det ovan anförda  anser\r\nvi   att   utskottet  bör   föreslå   att\r\nriksdagen  med  bifall till  motion  A297\r\nyrkandena  1-4 (m, fp, kd,  c)  godkänner\r\nmotionens förslag till riktlinjer för ett\r\nsystem           för          individuell\r\nkompetensutveckling     såvitt      avser\r\nsystemets  utgångspunkter och syfte,  val\r\nav   sparmodell,   avsättningsmöjligheter\r\nm.m.   och   förvaltning  av   medel   på\r\nkompetenssparkonto m.m.  Motionerna  A224\r\nyrkande 6 (kd), A239 yrkande 3 (c),  A241\r\nyrkande 7 (fp), A314 yrkande 13 (m), A318\r\nyrkande  5  (kd), A320 yrkande  16  (kd),\r\nA332 yrkande 10 (fp) och Ub338 yrkande 10\r\n(fp) avstyrks i den mån de inte kan anses\r\ntillgodosedda genom vad som anförts.\r\nSärskilda yttranden\r\n\r\n\r\nUtskottets   beredning  av  ärendet   har\r\nföranlett följande särskilda yttranden. I\r\nrubriken anges inom parentes vilken punkt\r\ni  utskottets förslag till riksdagsbeslut\r\nsom behandlas i avsnittet.\r\n\r\n1. Allmänt om arbetslivspolitiken (punkt\r\n1) (m, fp, kd, c)\r\n\r\nav  Margareta Andersson (c),  Anders  G\r\nHögmark   (m),   Erik  Ullenhag   (fp),\r\nStefan  Attefall (kd), Patrik  Norinder\r\n(m),  Henrik  Westman (m) och  Mauricio\r\nRojas (fp).\r\nVi har nyligen i avvikande mening nr 1  i\r\nyttrande till finansutskottet över  ramar\r\nför  utgiftsområde  13 Arbetsmarknad  och\r\nutgiftsområde    14   Arbetsliv    (yttr.\r\n2002/03:AU1y)    gett    vår    syn    på\r\nutvecklingen på arbetsmarknaden  m.m.  Vi\r\nkonstaterar där att vi till skillnad från\r\nmajoriteten  i  utskottet  anser  att  de\r\nsenaste                       prognoserna\r\n(Konjunkturinstitutets            rapport\r\n\"Lönebildningen,       Samhällsekonomiska\r\nförutsättningar  i  Sverige  2002\",   som\r\nutkom i oktober 2002) inte bara tyder  på\r\nen  ökad  osäkerhet  kring  det  framtida\r\ntillväxt- och sysselsättningsläget,  utan\r\nockså   på   ett   i   förhållande   till\r\nregeringens  antaganden  klart  försämrat\r\ntillväxt- och sysselsättningsläge.\r\nDen  dystra  bilden  av  arbetsmarknaden\r\nförstärks av det faktum att 70 %  av  den\r\nsysselsättningsuppgång som  skett  mellan\r\n1997  och 2001 är ersättningsjobb för  de\r\nsjukskrivna  och förtidspensionerade.  En\r\nvanlig  vardag är det sammanlagt  uppemot\r\n1,4  miljoner svenskar i arbetsför  ålder\r\nsom inte arbetar eller arbetar mindre  än\r\nde  önskar. De är antingen arbetslösa,  i\r\narbetsmarknadsåtgärder,            latent\r\narbetssökande,       långtidssjukskrivna,\r\nförtidspensionerade                 eller\r\nundersysselsatta.  Det  innebär  att  var\r\nfjärde  vuxen människa i arbetsför  ålder\r\ninte  arbetar.  Om  nuvarande  utveckling\r\nfortsätter  kommer snart  fler  att  vara\r\nsjukskrivna  mer än ett  år  än  vad  det\r\nfinns   personer  i  öppen  arbetslöshet.\r\nLäget  bland de anställda är allra  värst\r\ninom offentlig sektor.\r\nAv    den   senaste   statistiken   från\r\nRiksförsäkringsverket     framgår     att\r\nökningstakten  för  antalet   sjukskrivna\r\navtar.   Samtidigt  sker  emellertid   en\r\nkraftig    ökning    av    antalet    nya\r\nförtidspensionärer. Under  oktober  månad\r\nfick  338  000  personer ersättning  från\r\nsjukförsäkringen i form  av  sjukpenning,\r\nrehabiliterings-                    eller\r\narbetsskadeersättning. Av dessa  var  212\r\n000 eller ca 63 % kvinnor. Mellan oktober\r\n2001   och   oktober  2002  har   antalet\r\npersoner  som uppbär ersättning ökat  med\r\nomkring  10  000,  vilket  motsvarar   en\r\nökning på 3,1 %. Mellan oktober 2000  och\r\noktober 2001 var ökningen 14,1 %.\r\nAntalet som varit sjukskrivna i  mer  än\r\nett  år uppgick i slutet av augusti  2002\r\ntill  120 000, vilket var omkring  2  600\r\nfler än månaden innan och 14 000 fler  än\r\ni  augusti 2001. Det senare är en  ökning\r\nmed   13   %.   För  tolvmånadersperioden\r\nfr.o.m.  september 2000 var ökningstakten\r\n26 %.\r\nAntalet  dagsersättningar som utbetalats\r\nunder de senaste 12 månaderna uppgår till\r\nnära  99  miljoner (netto).  Det  är  8,4\r\nmiljoner  eller 9,3 % fler ersatta  dagar\r\nän   under  tolvmånadersperioden  fr.o.m.\r\noktober 2000.\r\nAntalet  förtidspensionärer  fortsätter,\r\nsom  nämnts,  att  öka. I  november  2002\r\nuppbar       483       000       personer\r\nförtidspension/sjukbidrag. Av  dessa  var\r\n58        %        kvinnor.       Antalet\r\nförtidspensionärer/sjukbidragsmottagare\r\nvar i november 2002 drygt 30 000 fler  än\r\nför  ett  år sedan. Till och med  oktober\r\nhar    55    000    personer    beviljats\r\nförtidspension,  en  ökning  med   23   %\r\njämfört  med  motsvarande  period   förra\r\nåret.  Här kan också nämnas att LO  i  en\r\nrapport   har  visat  att  en   hel   del\r\nförtidspensioneringar      utgör       en\r\narbetsmarknadspolitiskt         motiverad\r\nåtgärd.   I   vissa  regioner   står   en\r\ntredjedel  av den arbetsföra befolkningen\r\nutanför  arbetsmarknaden.  Och  tendensen\r\när,  enligt  LO, tydlig: Ju fler  som  är\r\narbetslösa  i en region eller ort,  desto\r\nfler   är  samtidigt  förtidspensionerade\r\nrespektive            satta             i\r\narbetsmarknadspolitiska åtgärder.\r\nDet  sammantagna ohälsotalet var, enligt\r\nRFV, i oktober 2002 43,7 dagar varav 17,6\r\ndagar  avsåg sjukpenning och  26,1  dagar\r\nförtidspension.   Ohälsotalet   var   för\r\nkvinnorna omkring 52 dagar och för männen\r\nomkring   36  dagar.  Under  den  senaste\r\ntolvmånadersperioden har det  sammantagna\r\nohälsotalet  ökat  med  2,6  dagar.   (Se\r\ntabell nedan)\r\nUtgifterna    för   sjukpenning    under\r\nperioden  januari-oktober 2002  var  34,1\r\nmiljarder      kronor       och       för\r\nförtidspension/sjukbidrag  37   miljarder\r\nkronor.  Jämfört  med motsvarande  period\r\nförra    året   ökade   utgifterna    för\r\nsjukpenning   med   14    %    och    för\r\nförtidspension/sjukbidrag med 8,7 %.\r\nOhälsotal för kvinnor och män för 12 mån.\r\nperioder oktober 1998-2002 (antal dagar)\r\n\r\nInriktningen av politiken\r\n\r\nSjukfrånvaron och förtidspensioneringarna\r\när  alltså ett av de stora hoten mot  den\r\nsvenska  välståndsutvecklingen.  Att   få\r\nbukt med den kraftiga ökningen av ohälsan\r\när    centralt    för   den    ekonomiska\r\ntillväxten.    Bara    kostnaderna    för\r\nsjukpenning,     förtidspensioner     och\r\narbetsgivarnas      sjukersättningsansvar\r\nuppgår   till  mer  än  14  000  kr   per\r\ninnevånare,  men  i  den  siffran   ingår\r\nnaturligtvis           inte            de\r\neffektivitetsförluster i  näringsliv  och\r\noffentlig  sektor  som  det  medför   att\r\nersätta     inskolad    eller    utbildad\r\narbetskraft     med     vikarier     m.m.\r\nKonjunkturinstitutet har beräknat att  en\r\nhalverad  ohälsa  till  2008  utan  ökade\r\nförtidspensioneringar skulle medföra  ett\r\nfinansiellt  sparande  på  45   miljarder\r\nkronor  och en extra BNP-tillväxt om  2,6\r\n%.  Genom  att  arbetskraftsutbudet  ökas\r\nminskas  också riskerna för överhettning.\r\nHärtill  kommer  naturligtvis  också   de\r\npåfrestningar   som  den  ökade   ohälsan\r\ninnebär för den enskilde individen.\r\nVi   ställer  oss  tvivlande   till   de\r\nberäkningar  som regeringen gör  i  årets\r\nbudgetproposition om att de åtgärder  som\r\nföreslås bli vidtagna mot ohälsan  kommer\r\natt leda till ett minskat antal sjukdagar\r\n(nettodagar) med 10 % under 2003.  Därmed\r\nkan  regeringen med vad som nu görs  inte\r\nminska statens utgifter för ohälsan med 5\r\nmiljarder kronor.\r\nAv  en  studie  från  ESO  (Ds  2002:49)\r\nframgår att Nederländerna och Norge  haft\r\nen    utveckling   av   sjukskrivningarna\r\nliknande   den   svenska.   Den   svenska\r\nfrånvaron   ligger   dock   högst.    Ett\r\ngemensamt  drag  är  ett  omvänt  samband\r\nmellan  arbetslöshet och sjukskrivningar.\r\nI   tider   av   hög   arbetslöshet   har\r\nsjukskrivningarna gått ned kraftigt medan\r\nde   ökar   när  tillgången   på   arbete\r\nförbättras.  Detta samband  är  tydligast\r\nmarkerat   i  Sverige.  Det   kan   också\r\ntilläggas  att utvecklingen i  Norge  och\r\nNederländerna vänts under de senaste åren\r\nmedan den, som framgått ovan, fortsatt  i\r\nSverige.\r\n*  grafiskt elemnt borttaget *\r\n\r\nESO-rapporten     visar     också     att\r\narbetskraftens ålderssammansättning  inte\r\nkan    förklara   ökningen   av   antalet\r\nsjukskrivna  mer  än  mycket   marginellt\r\neftersom  ökningen  är  likartad  i  alla\r\nåldersgrupper. Regeringens påstående  att\r\nen     stigande    genomsnittsålder     i\r\narbetskraften  skulle  vara   en   viktig\r\nförklaring  till  ökningen  av  frånvaron\r\nhåller   således  inte.  Det   förefaller\r\nmindre  troligt  att arbetsmiljöerna  och\r\nhälsoläget    för    svenska    löntagare\r\ngenerellt  sett skulle vara  sämre  än  i\r\nandra    västeuropeiska   länder.    ESO-\r\nrapporten   pekar   dock   på   att   den\r\npsykosociala    arbetsmiljön    kan    ha\r\nförsämrats  på senare år,  inte  minst  i\r\noffentlig sektor.\r\nRegelverket  för sjukförsäkringssystemen\r\nhar     betydelse    för     nivån     på\r\nsjukskrivningarna. Det påverkar dels  vem\r\nsom  kan  ta del av sjukersättning,  dels\r\nbenägenheten         att          använda\r\nersättningsmöjligheten.  Regelverken   är\r\nenligt ESO:s studie klart förmånligast  i\r\nSverige,  Norge  och  Nederländerna.  Det\r\nfinns   också  alltfler  tecken  på   att\r\nsjukskrivningar och förtidspensioneringar\r\nanvänds      som      avlastning       på\r\narbetsmarknadspolitiken. Samtidigt  tycks\r\ndet    ha    skett    en    glidning    i\r\nbeteendemönster  och uppfattning  om  vad\r\nsom  är giltig anledning att stanna hemma\r\nfrån  jobbet  på  grund av  att  man  mår\r\ndåligt   utan   att  vara   sjuk.   Denna\r\nattitydförändring är inte samma  sak  som\r\natt  människor  medvetet fuskar  även  om\r\nfusk   naturligtvis   också   förekommer.\r\nSnarare   speglar  det   hur   människors\r\nbeteende anpassas efter välfärdssystemens\r\nregelverk.   Sammantaget   leder    dessa\r\ntrender till ett överutnyttjande.\r\nÄven   utanför  arbetslivet  finns   det\r\nnaturligtvis  källor till vantrivsel  som\r\nkan ta sig uttryck i att människor känner\r\nsig  sjuka  eller deprimerade.  En  sådan\r\nvantrivsel      är      förvisso      ett\r\nsamhällsproblem, som kan kräva  politiska\r\nåtgärder.  Långvarig  sjukskrivning   och\r\nförlorad kontakt med arbetsplatsen  är  i\r\nallmänhet  inte en bra lösning  på  dessa\r\nproblem.\r\nDet   har  under  senare  år  utvecklats\r\nbetydande  skillnader mellan kvinnor  och\r\nmän  när  det gäller sjukskrivningar  och\r\nförtidspensioneringar. I dagens läge står\r\nkvinnorna för nästan dubbelt så stor  del\r\nav   sjukskrivningarna  som  männen.   En\r\nförklaring till detta är den höga ohälsan\r\ni  offentlig sektor där flertalet kvinnor\r\narbetar.   Men  också  på   många   andra\r\nkvinnodominerade arbetsplatser - t.ex.  i\r\nhandeln - ligger sjukskrivningarna  långt\r\növer  genomsnittet.  Ohälsan  speglar  av\r\nallt  att  döma kvinnors - genomsnittligt\r\nsett   -   underordnade   ställning    på\r\narbetsmarknaden  där  en  stor   del   av\r\nkvinnorna har fysiskt och psykiskt  tunga\r\narbeten och mycket ansvar, men liten makt\r\növer sin arbetssituation.\r\nEn  del  av förklaringen till den nästan\r\ndubbelt   så   stora  sjukfrånvaron   för\r\nkvinnor   är   att  dessa  alltjämt   tar\r\nhuvudansvaret  för  hem  och  barn.   Den\r\ntotala  arbetsbördan blir större  än  för\r\nmännen,  och  den psykiska stressen  över\r\nbrist på tid och ekonomiska resurser  för\r\nframför  allt  föräldrar med hemmavarande\r\nbarn vilar sannolikt tyngst på kvinnorna.\r\nDen  höga ohälsan i offentlig sektor  är\r\nett  underbetyg åt kommuner och landsting\r\nsom  arbetsgivare. Men det är för  enkelt\r\natt  reducera frågan till ett ledarskaps-\r\neller resursproblem. Ett av problemen  är\r\natt   det  i  stor  utsträckning   saknas\r\nalternativa   driftsformer   inom   dessa\r\nverksamheter.  Det  saknas  även  tydliga\r\nekonomiska  incitament för att  effektivt\r\nåtgärda    de   höga   sjukskrivningarna.\r\nBristen  på alternativa arbetsgivare  gör\r\ndet  samtidigt  svårt för personalen  att\r\n\"rösta  med  fötterna\" för att  förbättra\r\nsina arbetsvillkor.\r\nVid långvarig sjukfrånvaro är ett av  de\r\nstora   problemen  att  den   sjukskrivne\r\nförlorar  kontakten med  sin  arbetsplats\r\noch    mentalt   orienterar   sig    från\r\narbetslivet.    Flera    exempel     från\r\nnäringslivet      visar      att      ett\r\nrehabiliteringsarbete i nära kontakt  med\r\narbetsplatsen  ger ett  bättre  resultat.\r\nFör   stora   arbetsgivare   -   särskilt\r\nkommunerna  -  kan  erbjudande   om   nya\r\narbetsuppgifter vara en  lösning  för  en\r\nperson  som  blivit sjuk i sitt  tidigare\r\narbete.\r\nArbetsgivarnas  ansvar  för  de   första\r\nfjorton dagarnas sjukskrivning medför  en\r\nstor  riskexponering för företag med  ett\r\nlitet  antal anställda. Samtidigt är  det\r\nmycket  angeläget  att arbetsgivarna  har\r\ntydliga ekonomiska incitament att  arbeta\r\nförebyggande mot ohälsa.\r\nSom  framgått ovan finns det  ett  stort\r\nantal faktorer som sammantagna eller  var\r\nför  sig  kan vara orsak till  den  ökade\r\nohälsan. Av den anledningen går det  inte\r\natt  som regeringen gör stirra sig  blind\r\npå  en enda faktor, arbetsmiljön, och tro\r\natt  lite  ökade kostnader  på  företagen\r\nlöser  allting. Det centrala enligt  vårt\r\nsynsätt är i stället att hänsyn måste tas\r\ntill  människors hela livssituation,  och\r\ndärför  krävs  det  ett  brett  band   av\r\nåtgärder   som   omspänner   allt    från\r\narbetsplatsfrågor,     förändringar     i\r\nsjukförsäkringens   villkor,    samverkan\r\nmellan olika system och myndigheter  till\r\nökade  resurser  för  rehabilitering  och\r\nförbättringar för barnfamiljerna m.m.\r\nInom  arbetslivsområdet vill vi särskilt\r\nverka för:\r\n·        att det förebyggande arbetet på\r\narbetsplatserna ges en högre prioritet\r\noch blir mer inriktat på den enskilde\r\nindividen. Detta gäller särskilt  den\r\noffentliga sektorn\r\n·\r\n·         fler  alternativa arbetsgivare\r\ninom   den   offentligt  finansierade\r\nverksamheten för att öka drivkrafterna\r\nför att arbeta förebyggande och ge de\r\nanställda rimliga arbetsvillkor, bl.a.\r\nvad gäller arbetstidens förläggning\r\n·\r\n·         utökade  möjligheter  för  den\r\nenskilde   att  påverka  arbetstidens\r\nförläggning och bestämma dess omfattning,\r\nvilket också i många fall kan göra att\r\narbetsmiljön upplevs som  bättre  och\r\ndärmed i förlängningen kan leda till ett\r\nbättre hälsoläge\r\n·\r\n·        förbättrad kunskap om och ökade\r\ninsatser mot kvinnors ohälsa.\r\n·\r\nAvslutningsvis vill vi här också  hänvisa\r\ntill  vad  vi  anför i  reservation  1  i\r\nbetänkande  AU1  avseende  den   allmänna\r\ninriktningen     av     politiken      på\r\nutgiftsområde 13 Arbetsmarknad.\r\n\r\n2. Moderaternas anslagsförslag för\r\nutgiftsområde 14 (punkt 7) (m)\r\n\r\nav   Anders   G  Högmark  (m),   Patrik\r\nNorinder (m) och Henrik Westman (m).\r\nArbetsmarknadsutskottet     har     under\r\nberedningen  av detta betänkande  arbetat\r\nunder     förutsättningen     att      en\r\nriksdagsmajoritet      bestående       av\r\nsocialdemokrater,  vänsterpartister   och\r\nmiljöpartister den 4 december 2002 kommer\r\natt  fastställa ekonomiska ramar  för  de\r\nolika   utgiftsområdena  i  den  statliga\r\nbudgeten  och  en  beräkning  av  statens\r\ninkomster  avseende 2003 samt besluta  om\r\npreliminära utgiftstak för år 2004.\r\nModerata  samlingspartiet har  i  parti-\r\noch  kommittémotioner förordat  en  annan\r\ninriktning  av  den ekonomiska  politiken\r\noch budgetpolitiken. Ett övergripande mål\r\nför den ekonomiska politiken bör vara att\r\nmöjliggöra   ökad  tillväxt.   Då   måste\r\nutgiftskvoten  sänkas.  För  detta  krävs\r\nbland      annat      en     moderniserad\r\narbetsmarknad,   avregleringar,    sänkta\r\nskatter  och  lägre offentliga  utgifter.\r\nAntalet          sjukskrivna          och\r\nförtidspensionerade måste  minskas  genom\r\natt     sjukvård    och    rehabilitering\r\nförbättras.\r\nVåra  förslag  syftar  också  till   att\r\nskapa förutsättningar för ett ekonomiskt,\r\nkulturellt  och socialt växande  Sverige.\r\nVi  vill  satsa på en utbildning som  ger\r\nalla  större möjligheter till ett  rikare\r\nliv.  Genom en större enskild sektor  och\r\nett  starkare  civilt samhälle  kan  både\r\nföretag och människor växa. Ännu fler kan\r\nkomma     in     på     den     ordinarie\r\narbetsmarknaden.  Den sociala  tryggheten\r\nökar också i andra bemärkelser genom  att\r\nhushållen   får   en   större   ekonomisk\r\nsjälvständighet.   Friheten   att   välja\r\nbidrar  både  till  mångfald,  en  bättre\r\nkvalitet  och  en  större  trygghet.   De\r\nenskilda   människorna  får  ett   större\r\ninflytande över sina liv.\r\nVi   har   föreslagit   en   långtgående\r\nväxling från subventioner och bidrag till\r\nomfattande  skattesänkningar  för   alla,\r\nfrämst   låg-   och   medelinkomsttagare.\r\nSamtidigt värnar vi de människor som är i\r\nstörst  behov av gemensamma insatser  och\r\nsom  har  små eller inga möjligheter  att\r\npåverka sin egen situation. Vi slår också\r\nfast  att  det  allmänna skall  tillföras\r\nresurser     för     att      på      ett\r\ntillfredsställande sätt  kunna  genomföra\r\nde  uppgifter som måste vara  gemensamma.\r\nAvsevärda resurser tillförs till  exempel\r\nför att bryta den ökade sjukfrånvaron och\r\nde ökande förtidspensioneringarna.\r\nVårt   budgetalternativ   -   med   våra\r\nförslag          till         utgiftstak,\r\nanslagsfördelning  och skatteförändringar\r\n-  bör  ses som en helhet där inte  någon\r\neller  några  delar  kan  brytas  ut  och\r\nbehandlas  isolerat  från  de  andra.  Om\r\nriksdagens   majoritet  den  4   december\r\nbeslutar   om   ramar   för   de    olika\r\nutgiftsområdena    i     enlighet     med\r\nfinansutskottets   förslag   och   därmed\r\nväljer  en annan inriktning av politiken,\r\ndeltar vi inte i det nu aktuella beslutet\r\nom  anslagsfördelning inom  utgiftsområde\r\n14.\r\nBeträffande  de  olika  anslagen  har  vi\r\nföljande uppfattning.\r\n\r\nAnslaget 23:1 Arbetsmiljöverket\r\n\r\nEnligt  vår  mening är Arbetsmiljöverkets\r\nuppdrag   omfattande   och   verksamheten\r\nbetydelsefull. Vi föreslår att  det  till\r\nanslaget   anvisas  drygt  622   miljoner\r\nkronor.\r\n\r\nAnslaget 23:2 Arbetslivsinstitutet\r\n\r\nI   likhet   med  vad  som   gäller   för\r\nArbetsmiljöverket                      är\r\nArbetslivsinstitutets uppdrag  omfattande\r\noch   verksamheten   betydelsefull.    Vi\r\nföreslår  att  det till anslaget  anvisas\r\ndrygt 302 miljoner kronor.\r\n\r\nAnslaget 23:3 Särskilda\r\nutbildningsinsatser m.m.\r\n\r\nVi   anser  att  anslaget  bör  reduceras\r\nsuccessivt  och  föreslår  att   det   nu\r\nanvisas 23 miljoner kronor.\r\n\r\nAnslaget 23:4 Arbetsdomstolen\r\n\r\nVi  moderater är principiella motståndare\r\ntill         specialdomstolar         och\r\npartssammansatta  domstolar.  Enligt  vår\r\nuppfattning  bör  därför  Arbetsdomstolen\r\nläggas  ned och dess uppgifter  överföras\r\ntill   det   allmänna   domstolsväsendet.\r\nAnslaget 23:4 bör därmed utgå.\r\n\r\nAnslaget 23:7 Ombudsmannen mot\r\ndiskriminering på grund av sexuell\r\nläggning (HomO)\r\n\r\nDe  fyra  ombudsmän som har till  uppgift\r\natt        utöva       tillsyn       över\r\ndiskrimineringslagstiftningen           i\r\narbetslivet  bör slås ihop till  en  enda\r\nmyndighet,        Ombudsmannen        mot\r\ndiskriminering, och ett nytt anslag under\r\nutgiftsområde   14   bör    skapas    för\r\nändamålet.  Anslaget bör tillföras  drygt\r\n53  miljoner kronor för budgetåret  2003.\r\nSamtidigt  slopas under utgiftsområde  14\r\nanslagen     23:7    Ombudsmannen     mot\r\ndiskriminering   på  grund   av   sexuell\r\nläggning       (HomO)      och       24:1\r\nJämställdhetsombudsmannen  (JämO).  Under\r\nandra utgiftsområden slopas anslagen  för\r\nOmbudsmannen  mot  etnisk  diskriminering\r\n(DO)   respektive   Handikappombudsmannen\r\n(HO).   Vidare   innebär  förslaget   att\r\nJämställdhetsnämnden  och   Nämnden   mot\r\ndiskriminering sammanläggs.\r\n\r\nAnslaget 23:8 Medlingsinstitutet\r\n\r\nVi  anser att Medlingsinstitutets uppdrag\r\nbör  begränsas. Anslaget 23:8 bör  därför\r\nreduceras med ca 23,5 miljoner  kronor  i\r\nförhållande till regeringens förslag.\r\n\r\nAnslaget 24:1 Jämställdhetsombudsmannen\r\n\r\nSom  framgår av vad vi anfört ovan  under\r\nanslaget  23:7 är vi av den uppfattningen\r\natt de fyra ombudsmännen DO, HO, HomO och\r\nJämO   bör   slås  ihop  till   en   enda\r\nmyndighet,        Ombudsmannen        mot\r\ndiskriminering, och att ett  nytt  anslag\r\nbör  skapas för ändamålet. Detta får till\r\nföljd   att   övriga  anslag  som   avser\r\ndiskrimineringsombudsmännen bör utgå.\r\n\r\nSammanställning över anslagen 23:1-23:4,\r\n23:7, 23:8, 23: (Ny) och 24:1\r\n\r\nTusental kronor\r\nAnslag    Ansla   Utsk Modera\r\ngstyp   otte terna\r\nt\r\n23:1 Arbetsmil raman    650   - 28\r\njöverket  slag     578    330\r\n23:2 Arbetsliv raman    317   - 15\r\nsinstitut slag     952    504\r\net\r\n23:3 Särskilda raman     46   - 23\r\nutbildnin slag     000    000\r\ngsinsatse\r\nr m.m.\r\n23:4 Arbetsdom raman     19   - 19\r\nstolen    slag     971    971\r\n23:7 Ombudsman raman      4    - 4\r\nnen mot   slag     493    493\r\ndiskrimin\r\nering på          (+ 2\r\ngrund av          000)\r\nsexuell              1\r\nläggning\r\n(HomO)\r\n23:8 Medlingsi raman     46   - 23\r\nnstitutet slag     891    446\r\n23:( Ombudsman                + 53\r\nNy)  nen mot                   388\r\ndiskrimin\r\nering\r\n24:1 Jämställd raman     21   - 21\r\nhetsombud slag     294    294\r\nsmannen\r\nTotalt för                1   - 82\r\nutgiftsområdet          149   6502\r\n627\r\n1 Motion Fi230 yrkande 4\r\n2 I förhållande till propositionen\r\n\r\n3. Folkpartiets anslagsförslag för\r\nutgiftsområde 14 (punkt 7) (fp)\r\n\r\nav  Erik  Ullenhag  (fp)  och  Mauricio\r\nRojas (fp).\r\nFolkpartiet   liberalernas  budgetförslag\r\nför  år  2003  innebär i  sina  huvuddrag\r\nsänkta  skatter på arbete och företagande\r\nsom  syftar  till att uppnå en långsiktig\r\noch  uthållig tillväxt. Det syftar  också\r\ntill  en  mera rättvis skattepolitik  för\r\nbl.a.  barnfamiljer. Våra utgiftsökningar\r\navser  främst  bistånd, utbildning,  vård\r\noch     omsorg,     förbättringar     för\r\nhandikappade, åtgärder mot  ohälsan  samt\r\nsatsningar på miljö och rättssäkerhet.\r\nVårt   förslag   till   utgiftsram   för\r\nutgiftsområde  14  avslås  emellertid   i\r\nbudgetprocessens    första    steg.    Då\r\nFolkpartiets budgetförslag är  en  helhet\r\när  det  inte  meningsfullt att  delta  i\r\nfördelningen på anslag inom utgiftsområde\r\n14.   I   det   följande   redovisas    i\r\nsammanfattning    innehållet    i    vårt\r\nbudgetförslag för utgiftsområde 14.\r\nVi  vill  också här nämna att vi i  flera\r\nmotioner,  som  kommer  att  behandlas  i\r\nandra  sammanhang, utvecklar vår  syn  på\r\nohälsoproblemet          och           på\r\njämställdhetspolitiken.\r\nFör    att   vända   den   accelererande\r\nohälsoutvecklingen  anser  vi   att   det\r\nbehövs  ett handlingsprogram mot ohälsan.\r\nEtt  program  som, för att det  skall  ge\r\nvaraktiga resultat, måste omfatta en  rad\r\nolika  politikområden. Som exempel behövs\r\nförebyggande  insatser för  att  ge  fler\r\nmöjlighet  att \"räcka till\" och  snabbare\r\nvård för dem som ändå blir sjuka.\r\nEnskilda måste över huvud taget ges  mer\r\nmakt över sin situation. Därför krävs  en\r\nbred   förebyggande  politik  som   bl.a.\r\ninnehåller  ekonomiska förbättringar  för\r\nbarnfamiljerna,  en arbetstidsreform  som\r\nökar    flexibiliteten   för   individen,\r\nregeländringar för billigare hushållsnära\r\ntjänster,   en   mer   aktiv   roll   för\r\nföretagshälsovården, större  utrymme  för\r\nalternativ och nya organisationsformer  i\r\nvården   och  åtgärder  för   att   förmå\r\nstatliga  verk och myndigheter, landsting\r\nsamt     kommuner    att    bli    bättre\r\narbetsgivare.\r\nInom  jämställdhetspolitiken är  ett  av\r\nmänniskors största problem i dag  att  få\r\ndet s.k. livspusslet att gå ihop. Konkret\r\nhandlar  det framför allt om att  kvinnor\r\nmåste    ges   ökad   makt    över    sin\r\narbetssituation och sitt övriga liv.  För\r\natt  detta skall kunna åstadkommas behövs\r\nen    liberal   jämställdhetsreform.   Vi\r\nliberaler   har  under  flera   decennier\r\nslagits   för  kvinnors  och  mäns   lika\r\nrättigheter. Ytterst handlar jämställdhet\r\nom  makt och inflytande. Vägen till  ökad\r\njämställdhet   handlar  därför   om   att\r\nkvinnor   och  män  måste  ha  makt   och\r\ninflytande  på lika villkor.  Kvinnor  är\r\nprecis som män unika individer med  olika\r\ndrömmar  och  önskemål. Vägen  till  ökad\r\njämställdhet  går  via ökade  möjligheter\r\nför  varje  enskild kvinna  att  bestämma\r\növer  sitt  eget  liv,  inte  genom   att\r\nsamtliga kvinnor placeras i en enda mall.\r\nNär  det gäller anslagen på utgiftsområde\r\n14  föreslår  vi sparbeting  på  anslaget\r\n23:1  Arbetsmiljöverket med 100  miljoner\r\nkronor,       på      anslaget       23:2\r\nArbetslivsinstitutet  med   75   miljoner\r\nkronor  och  på  anslaget 23:3  Särskilda\r\nutbildningsinsatser m.m. med 36  miljoner\r\nkronor.\r\n\r\nSammanställning över anslagen 23:1-23:3\r\n\r\nTusental kronor\r\nAnslag    Ansla   Utsk Folkpa\r\ngstyp   otte rtiet\r\nt\r\n23:1 Arbetsmil raman    650  - 100\r\njöverket  slag     578    000\r\n23:2 Arbetsliv raman    317   - 75\r\nsinstitut slag     952    000\r\net\r\n23:3 Särskilda raman     46   - 36\r\nutbildnin slag     000    000\r\ngsinsatse\r\nr m.m.\r\nTotalt för                1  - 211\r\nutgiftsområdet          149    000\r\n627\r\n\r\n4. Kristdemokraternas anslagsförslag för\r\nutgiftsområde 14 (punkt 7) (kd)\r\n\r\nav Stefan Attefall (kd).\r\nKristdemokraterna  har   i   parti-   och\r\nkommittémotioner   förordat   en    annan\r\ninriktning  av  den ekonomiska  politiken\r\noch budgetpolitiken än den regeringen och\r\ndess stödpartier föreslår.\r\nKristdemokraternas budgetalternativ  tar\r\nsikte   på   att  långsiktigt   förbättra\r\nSveriges  tillväxtförutsättningar   genom\r\nstrukturella reformer för minskad ohälsa,\r\nförbättrad  lönebildning och  strategiska\r\nskattesänkningar på arbete och  sparande.\r\nDärigenom skapas förutsättningar för  att\r\nsysselsättningen skall  kunna  öka  i  en\r\nsådan  utsträckning att välfärden tryggas\r\nför alla.\r\nDet  handlar  bl.a. om  arbetsmarknaden,\r\nsom måste göras mer flexibel, och där den\r\nkraftigt ökande sjukfrånvaron måste mötas\r\nmed   en   förbättrad   arbetsmiljö   och\r\nrehabilitering. Det handlar om  skatterna\r\npå   arbete  och  företagande  som  måste\r\nsänkas   och   på   sikt  anpassas   till\r\nomvärldens  betydligt lägre  skattetryck.\r\nDet     handlar     om    det     svenska\r\nkonkurrenstrycket  som måste  förbättras.\r\nVidare   måste  den  offentliga   sektorn\r\nförnyas     för    att    bättre     möta\r\nkonsumenternas/brukarnas behov och bättre\r\ntillvarata   personalens  kompetens   och\r\nidéer.  Dessutom  måste valfriheten  inom\r\nfamiljepolitiken    öka,    rättsväsendet\r\nåterupprättas, pensionärernas  ekonomiska\r\nsituation   stärkas  och  infrastrukturen\r\nförbättras.\r\nMålet   med  våra  reformer   på   dessa\r\nområden är att skapa förutsättningar  för\r\nen  uthållig  tillväxt på åtminstone  tre\r\nprocent  över  en  konjunkturcykel,   där\r\nsysselsättningen   kan   öka   utan   att\r\ninflationen  tar fart, där den  enskildes\r\nvalfrihet, personliga ansvar och  välfärd\r\nkan öka utan politisk detaljstyrning, där\r\nden  offentliga  sektorn kan  vitaliseras\r\noch  möta ökande behov utan att jagas  av\r\nkrympande  skattebaser, och  där  statens\r\nfinanser blir mindre konjunkturkänsliga.\r\nFinansutskottets majoritet  -  bestående\r\nav socialdemokrater, vänsterpartister och\r\nmiljöpartister  -  har nu  genom  förslag\r\ntill  ramar  för de olika utgiftsområdena\r\nsamt  beräkningen  av  statens  inkomster\r\nställt  sig bakom en annan inriktning  av\r\npolitiken  i  det första  rambeslutet  om\r\nstatsbudgeten.  Därför  redovisar  jag  i\r\ndetta särskilda yttrande (i stället för i\r\nen     reservation)    den     del     av\r\nKristdemokraternas   politik   som    rör\r\nutgiftsområde  14 och som jag  skulle  ha\r\nyrkat  bifall  till om vårt förslag  till\r\nramar hade vunnit riksdagens bifall i den\r\nförsta beslutsomgången.\r\nBeträffande  de  olika anslagen  har  jag\r\nföljande uppfattning.\r\n\r\nAnslaget 23:1 Arbetsmiljöverket\r\n\r\nKristdemokraterna  anser  att  det  genom\r\nsammanslagningen                       av\r\nArbetarskyddsstyrelsen                och\r\nYrkesinspektionen till en  myndighet  har\r\nskapats bättre förutsättningar att  uppnå\r\neffektiviseringar. Verket har också under\r\nsenare  år  fått ökade anslag vilka  inte\r\nfullt   ut  har  kunnat  förbrukas.   Med\r\nhänvisning   till   dessa   ökningar   av\r\nanslaget        och        till        de\r\nrationaliseringsvinster  som  bör   kunna\r\nuppnås   efter   sammanslagningen   anser\r\npartiet  att det är möjligt att  reducera\r\nanslagstilldelningen  med   50   miljoner\r\nkronor,  utöver de 80 miljoner  kronor  i\r\nengångssatsningar som vi  kristdemokrater\r\navvisar.\r\nKristdemokraterna vill  i  stället,  som\r\nnärmare  utvecklas i ett antal  motioner,\r\ninföra     en     ny    och     samordnad\r\nrehabiliteringsförsäkring,  i  linje  med\r\nförslagen  i SOU 2000:78, fr.o.m.  den  1\r\njuli 2003.\r\nEnligt      vår     uppfattning      bör\r\nArbetsmiljöverket  prioritera  utbildning\r\noch       stöd       till       regionala\r\narbetsmiljöskyddsombud    som     arbetar\r\nuppsökande på de mindre företagen.\r\n\r\nAnslaget 23:2 Arbetslivsinstitutet\r\n\r\nDet   kan   konstateras  att  det   finns\r\nallvarliga   brister  i   styrningen   av\r\nArbetslivsinstitutet.   Kristdemokraterna\r\nanser  att  översynen av  institutet  och\r\ndess  relationer  till andra  myndigheter\r\nbör  vara grundlig och förutsättningslös.\r\nMycket    talar   för   att   institutets\r\nforskningsresurser      kommer       till\r\neffektivare  användning om de finansierar\r\nforskning   inom   andra   institutioner,\r\nexempelvis   universiteten.  Enligt   vår\r\nuppfattning    bör   stora    delar    av\r\ninstitutets       informations-       och\r\nutbildningsverksamhet   kunna   överföras\r\ntill  Arbetsmiljöverket.  Institutet  bör\r\ndessutom          kunna         genomföra\r\nrationaliseringar av sin verksamhet.  Den\r\narbetslivsinriktade forskningen som avser\r\narbetsorganisationsområdet            bör\r\nprioriteras.    Sammantaget    gör     vi\r\nkristdemokrater bedömningen att  anslaget\r\nbör  kunna minska med 50 miljoner  kronor\r\nför    år   2003   i   förhållande   till\r\nregeringens  förslag och att verksamheten\r\nbör  kunna  avvecklas på  tre  års  sikt.\r\nInstitutets forskningsresurser bör  kunna\r\növerflyttas  till  Arbetsmiljöverket  och\r\nandra aktörer inom området.\r\n\r\nAnslaget 23:3 Särskilda\r\nutbildningsinsatser m.m.\r\n\r\nEftersom stödet till utbildningen  av  de\r\nregionala   skyddsombuden  har  överförts\r\ntill  Arbetsmiljöverkets anslag anser  vi\r\nkristdemokrater att det är  tveksamt  att\r\nstatliga  bidrag  i  all  evighet   skall\r\nlämnas till utbildning av övriga fackliga\r\nförtroendevalda. Enligt  vår  uppfattning\r\nbör  de  fackliga organisationerna själva\r\neller i samarbete med arbetsgivarna kunna\r\nfinansiera        sådan       utbildning.\r\nKristdemokraterna föreslår  att  anslaget\r\nhalveras för 2003 och att det sedan  helt\r\ntas bort.\r\n\r\nAnslaget 23:8 Medlingsinstitutet\r\n\r\nKristdemokraterna  anser  att   det   bör\r\növervägas om inte Medlingsinstitutet  kan\r\nsamverka/samlokalisera  med  någon  annan\r\nmyndighet,   exempelvis  Kammarkollegiet,\r\nför  att åstadkomma en minskning av bl.a.\r\nde    administrativa   kostnaderna.    Vi\r\nkristdemokrater       föreslår        att\r\nMedlingsinstitutets anslag minskas med\r\n3 miljoner kronor.\r\n\r\nSammanställning över anslagen 23:1-23:3\r\noch 23:8\r\n\r\nTusental kronor\r\nAnslag    Ansla   Utsk Kristdemok\r\ngstyp   otte raterna\r\nt\r\n23:1 Arbetsmil raman    650    - 130\r\njöverket  slag     578      000\r\n23:2 Arbetsliv raman    317     - 50\r\nsinstitut slag     952      000\r\net\r\n23:3 Särskilda raman     46     - 23\r\nutbildnin slag     000      000\r\ngsinsatse\r\nr m.m.\r\n23:8 Medlingsi raman     46  - 3 000\r\nnstitutet slag     891\r\nTotalt för                1    - 206\r\nutgiftsområdet          149      000\r\n627\r\n\r\n5. Centerpartiets anslagsförslag för\r\nutgiftsområde 14 (punkt 7) (c)\r\n\r\nav Margareta Andersson (c).\r\nCenterpartiets  politik syftar  till  att\r\nmänniskor  skall få växa. Det förutsätter\r\nett   samhälle   präglat  av   livskraft,\r\nlivskvalitet och självbestämmande.\r\nI   den   ekonomiska  politiken  innebär\r\ndetta  att  Centerpartiet vill åstadkomma\r\nen  socialt,  ekonomiskt  och  ekologiskt\r\nhållbar   utveckling.  Denna   utveckling\r\nmåste  omfatta  alla  människor,  i  hela\r\nlandet.\r\nGenom   att   ge  människor   ett   ökat\r\ninflytande  över sin arbetssituation  och\r\ngenom att sänka skatterna så att alla kan\r\nleva  på  sin lön, ökar också  människors\r\nsjälvbestämmande. För samhällets  del  är\r\nökad  sysselsättning en grund  för  högre\r\ntillväxt.  När  fler människor  går  från\r\nbidrag  till  att  försörja  sig  själva,\r\nminskar  samhällets  kostnader  samtidigt\r\nsom    skatteintäkterna    ökar.    Många\r\nmänniskors arbete lägger grunden  för  en\r\nväl utbyggd välfärd.\r\nSom   Centerpartiet   framfört   i   det\r\ngemensamma  särskilda yttrandet  (m,  fp,\r\nkd, c) när det gäller arbetslivspolitiken\r\nfinns  det  ett stort antal orsaker  till\r\nden  ökade ohälsan, arbetsmiljön är  inte\r\nden  enda faktorn. Hänsyn måste tas  till\r\nhela   livssituationen,   vilket   kräver\r\nåtgärder   som   omspänner   allt    från\r\narbetsplatsfrågor,     förändringar     i\r\nsjukförsäkringens   villkor,    samverkan\r\nmellan  olika system och myndigheter  och\r\ntill  ökade  resurser för  rehabilitering\r\noch förbättringar för barnfamiljerna m.m.\r\nDå   jag   inte  deltar  i  beslutet   om\r\nanslagsfördelning inom  utgiftsområde  14\r\nredovisar jag i detta särskilda  yttrande\r\nmin uppfattning beträffande anslagen.\r\n\r\nAnslaget 23:1 Arbetsmiljöverket\r\n\r\nCenterpartiet   anser   att   regeringens\r\nförslag  till ytterligare medel  för  att\r\ngöra  vissa  engångssatsningar  inte   är\r\nnödvändigt    då    det     finns     ett\r\nanslagssparande  på  76  miljoner   under\r\nanslaget.  Därför  föreslår  partiet   en\r\nminskning  med  70  miljoner   kronor   i\r\nförhållande till regeringens förslag.\r\n\r\nAnslaget 23:2 Arbetslivsinstitutet\r\n\r\nCenterpartiet   vill    satsa    på    en\r\ndecentraliserad  forskningsstruktur.  Det\r\när  viktigt  att  bygga upp  livskraftiga\r\nforskningsmiljöer runtom i landet. Därför\r\nanser  partiet  att det  forskningsarbete\r\nsom i dag bedrivs på Arbetslivsinstitutet\r\ni  stället  bör ges som ett uppdrag  till\r\nett  lärosäte. Centerpartiet föreslår ett\r\nnytt      anslag      med     benämningen\r\nForskningsuppdrag    arbetsmarknad    som\r\ntillförs 150 miljoner kronor.\r\n\r\nSammanställning över anslagen 23:1, 23:2\r\noch 23:Ny\r\n\r\nTusental kronor\r\nAnslag    Ansla   Utsk Centerpart\r\ngstyp   otte    iet\r\nt\r\n23:1 Arbetsmil raman    650     - 70\r\njöverket  slag     578      000\r\n23:2 Arbetsliv raman    317    - 317\r\nsinstitut slag     952      000\r\net\r\n23:N Forskning                 + 150\r\ny    suppdrag                    000\r\narbetsmar\r\nknad\r\nTotalt för                1    - 237\r\nutgiftsområdet          149      000\r\n627\r\n\r\nBilaga 1\r\nFörteckning över behandlade förslag\r\n\r\n\r\n\r\nProposition 2002/03:1\r\n\r\nI    proposition    2002/03:1    föreslår\r\nregeringen för utgiftsområde 14 Arbetsliv\r\natt riksdagen\r\n1.   bemyndigar  regeringen  att   under\r\n2003,   i   fråga  om  ramanslaget   23:1\r\nArbetsmiljöverket,    ingå     ekonomiska\r\nförpliktelser   som  inklusive   tidigare\r\nåtaganden medför utgifter på högst 18 550\r\n000 kronor under året 2004 (avsnitt 9.1)\r\n2.   bemyndigar  regeringen  att   under\r\n2003,   i   fråga  om  ramanslaget   23:2\r\nArbetslivsinstitutet,   ingå   ekonomiska\r\nförpliktelser   som  inklusive   tidigare\r\nåtaganden  medför utgifter på  högst  100\r\n000   000  kronor  under  åren  2004-2005\r\n(avsnitt 9.2)\r\n3.   bemyndigar  regeringen  att   under\r\n2003,   i   fråga  om  ramanslaget   23:3\r\nSärskilda utbildningsinsatser m.m.,  ingå\r\nekonomiska  förpliktelser  som  inklusive\r\ntidigare  åtaganden  medför  utgifter  på\r\nhögst 34 200 000 kronor för 2004 (avsnitt\r\n9.3)\r\n4.  för budgetåret 2003 anvisar anslagen\r\nunder  utgiftsområde 14 Arbetsliv  enligt\r\nuppställning i propositionen.\r\n\r\nMotioner från allmänna motionstiden 2002\r\n\r\n2002/03:Fi230 av Britt Bohlin  m.fl.  (s,\r\nv, mp):\r\n4.   Riksdagen   anvisar   med   angivna\r\nändringar  i förhållande till regeringens\r\nförslag  anslagen under utgiftsområde  14\r\nArbetsliv enligt uppställning i motionen.\r\n2002/03:Fi232  av  Lars Leijonborg  m.fl.\r\n(fp):\r\n16.  (del  av, återstående del behandlas\r\ni bet. 2002/03:AU1) Riksdagen anvisar för\r\nbudgetåret     2003    anslagen     under\r\n(utgiftsområde  13  Arbetsmarknad   samt)\r\nutgiftsområde    14   Arbetsliv    enligt\r\nuppställningen i tabell 9 i motionen.\r\n2002/03:Sf291 av Bo Lundgren m.fl. (m):\r\n18.     Riksdagen    tillkännager    för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs om regler för arbetsmiljöarbetet.\r\n20.     Riksdagen    tillkännager    för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs   om  arbetsrättens  inverkan   på\r\nmöjligheten att byta arbetsgivare.\r\n21.     Riksdagen    tillkännager    för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs om den offentliga sektorns brister\r\nsom arbetsgivare.\r\n2002/03:Sf335 av Sven Brus m.fl. (kd):\r\n2.     Riksdagen    tillkännager     för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs  om  stöd  till  arbetsgivarna   i\r\nrehabiliteringsarbetet   och    om    att\r\nefterlevnaden     av    den     nuvarande\r\narbetsmiljölagstiftningen bör följas upp.\r\n2002/03:Ub338 av Ulf Nilsson m.fl. (fp):\r\n10.     Riksdagen    tillkännager    för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs  om att den anställde själv  skall\r\nfå   disponera   behållningen   på   sitt\r\nkompetenskonto   till  de   studier   den\r\nanställde vill ägna sig åt.\r\n2002/03:A217 av Chatrine Pålsson och Sven\r\nBrus    (kd)    vari   yrkas:   Riksdagen\r\ntillkännager  för  regeringen   som   sin\r\nmening  vad  i  motionen  anförs  om  att\r\ninrätta  en  delegation  mot  stress  och\r\nutbrändhet.\r\n2002/03:A224  av Annelie  Enochson  m.fl.\r\n(kd):\r\n6.     Riksdagen    tillkännager     för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs om individuellt kompetenssparande.\r\n2002/03:A233 av Ann-Marie Fagerström  (s)\r\nvari  yrkas:  Riksdagen tillkännager  för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs om kompetensutveckling.\r\n2002/03:A239 av Margareta Andersson m.fl.\r\n(c):\r\n3.     Riksdagen    tillkännager     för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs  om  justeringar av  systemet  för\r\nindividuellt kompetenssparande.\r\n16.     Riksdagen    tillkännager    för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs      om      kartläggning       av\r\narbetsmiljökompetensen hos företagen  och\r\nen förstärkning av denna.\r\n17.     Riksdagen    tillkännager    för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs  om  att en översyn bör  göras  av\r\ndagens  strukturer som styr den enskildes\r\narbetssituation så att verktyg för bättre\r\narbetsmiljöer därigenom kan utvecklas.\r\n2002/03:A241  av  Lars  Leijonborg  m.fl.\r\n(fp):\r\n7.     Riksdagen    tillkännager     för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs  om  ett  system med  individuella\r\nkompetenskonton.\r\n2002/03:A267  av  Lennart  Axelsson   och\r\nHelena   Zakariasén   (s)   vari   yrkas:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin  mening  vad  i  motionen  anförs  om\r\nbehovet   av  åtgärder  för  att  anpassa\r\narbetslivet       efter        människors\r\nlivssituation.\r\n2002/03:A274  av  Birgitta  Ahlqvist  och\r\nCarina  Hägg  (s): Riksdagen tillkännager\r\nför  regeringen  som  sin  mening  vad  i\r\nmotionen anförs om behovet av översyn  av\r\nstressrelaterade sjukdomar.\r\n2002/03:A297  av Anders G  Högmark  m.fl.\r\n(m, fp, kd, c):\r\n1.     Riksdagen    beslutar    godkänna\r\nmotionens förslag till riktlinjer för ett\r\nsystem           för          individuell\r\nkompetensutveckling     såvitt      avser\r\nsystemets  utgångspunkter  och  syfte,  i\r\nenlighet med vad som anförs i motionen.\r\n2.     Riksdagen    beslutar    godkänna\r\nmotionens förslag till riktlinjer för ett\r\nsystem           för          individuell\r\nkompetensutveckling såvitt avser  val  av\r\nsparmodell i enlighet med vad som  anförs\r\ni motionen.\r\n3.     Riksdagen    beslutar    godkänna\r\nmotionens förslag till riktlinjer för ett\r\nsystem           för          individuell\r\nkompetensutveckling     såvitt      avser\r\navsättningsmöjligheter  m.m.  i  enlighet\r\nmed vad som anförs i motionen.\r\n4.     Riksdagen    beslutar    godkänna\r\nmotionens förslag till riktlinjer för ett\r\nsystem           för          individuell\r\nkompetensutveckling     såvitt      avser\r\nförvaltning       av       medel       på\r\nkompetenssparkonto m.m.  i  enlighet  med\r\nvad som anförs i motionen.\r\n2002/03:A299 av Gudrun Schyman m.fl. (v):\r\n1.     Riksdagen    tillkännager     för\r\nregeringen    som    sin    mening    att\r\njämställdhetspolitiken    förändras     i\r\nfeministisk riktning i enlighet med vad i\r\nmotionen  anförs om feministisk  strategi\r\nför att utmana könsmaktsordningen.\r\n2.     Riksdagen    tillkännager     för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs   om  upprättande  av  en  konkret\r\nhandlingsplan    för     att     förändra\r\njämställdhetspolitiken   i    feministisk\r\nriktning.\r\n2002/03:A313  av  Ann-Kristine  Johansson\r\noch Helena Zakariasén (s):\r\n3.     Riksdagen    tillkännager     för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs   om   forskning   om   hälsa    i\r\narbetslivet.\r\n2002/03:A314  av Anders G  Högmark  m.fl.\r\n(m):\r\n13.     Riksdagen    tillkännager    för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs      om      ett      individuellt\r\nkompetenssparande.\r\n2002/03:A315  av Anders G  Högmark  m.fl.\r\n(m):\r\n1.     Riksdagen    tillkännager     för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs  om  den allmänna inriktningen  av\r\njämställdhetspolitiken.\r\n2002/03:A318  av Annelie  Enochson  m.fl.\r\n(kd):\r\n3.     Riksdagen    tillkännager     för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs om ett barnvänligt arbetsliv.\r\n5.     Riksdagen    tillkännager     för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs om individuellt kompetenssparande.\r\n6.     Riksdagen    tillkännager     för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs   om  belysning  av  de  särskilda\r\nproblemen med ohälsa i offentlig sektor.\r\n7.     Riksdagen    tillkännager     för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs  om den betydelse för arbetsmiljön\r\ninom   vård-  och  omsorgsyrken  som   en\r\nmångfald av vårdgivare har.\r\n9.     Riksdagen    tillkännager     för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs  om  Arbetsmiljöverket  som  aktiv\r\nrådgivare kring stressrelaterad sjukdom.\r\n2002/03:A320  av  Stefan  Attefall  m.fl.\r\n(kd):\r\n16.     Riksdagen    tillkännager    för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs om individuellt kompetenssparande.\r\n30.     Riksdagen    tillkännager    för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs om Arbetsmiljöverket.\r\n31.     Riksdagen    tillkännager    för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs  om Arbetslivsinstitutet och  dess\r\nutbildningsinsatser.\r\n32.  (del  av, återstående del behandlas\r\ni  bet.  2002/03:AU1) Riksdagen  beslutar\r\natt  för  budgetåret 2003 anvisa anslagen\r\nunder   (utgiftsområde  13  Arbetsmarknad\r\noch)   utgiftsområde  14  Arbetsliv   med\r\nangivna  ändringar  i  förhållande   till\r\nregeringens  förslag, enligt uppställning\r\ni motionen.\r\n2002/03:A323 av Ulla Hoffmann m.fl. (v):\r\n7.     Riksdagen    tillkännager     för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs om att jämställdhetens mål är alla\r\nkvinnors och mäns lika rättigheter.\r\n2002/03:A326 av Inger Lundberg m.fl.  (s)\r\nvari  yrkas:  Riksdagen tillkännager  för\r\nregeringen  som  sin  mening  vad  som  i\r\nmotionen   anförs   om   utbildning   för\r\narbetstagarrepresentanter               i\r\nbolagsstyrelser.\r\n2002/03:A329 av Margareta Andersson m.fl.\r\n(c)  vari  yrkas: Riksdagen  anvisar  med\r\nangivna  ändringar  i  förhållande   till\r\nregeringens   förslag   anslagen    under\r\nutgiftsområde    14   Arbetsliv    enligt\r\nuppställning i motionen.\r\n2002/03:A332 av Erik Ullenhag m.fl. (fp):\r\n10.     Riksdagen    tillkännager    för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs om kompetensutveckling.\r\n20.   Riksdagen  anvisar   med   angivna\r\nändringar  i förhållande till regeringens\r\nförslag  anslagen under utgiftsområde  14\r\nArbetsliv enligt uppställning i motionen.\r\n2002/03:A338 av Barbro Feltzing (mp):\r\n1.     Riksdagen    tillkännager     för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs  om inrättande av fonder  för  att\r\nutveckla         arbetsmiljö          och\r\narbetsorganisation.\r\n2.     Riksdagen    tillkännager     för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs om en nationell kampanj mot ohälsa\r\ni arbetslivet.\r\n3.     Riksdagen    tillkännager     för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs     om     att    tillsätta     en\r\nvardagsmaktsutredning.\r\n2002/03:A343  av Lena Sandlin-Hedman  och\r\nGunilla Carlsson i Hisings Backa (s) vari\r\nyrkas:    Riksdagen   tillkännager    för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs  om en strategi för ökad  hälsa  i\r\narbetslivet.\r\n2002/03:A344 av Carin Lundberg  och  Karl\r\nGustav    Abramsson   (s)   vari   yrkas:\r\nRiksdagen tillkännager för regeringen som\r\nsin  mening vad i motionen anförs  om  en\r\nförsöksverksamhet   för   att   förstärka\r\narbetsmiljöarbetet.\r\n2002/03:A357 av Anders Ygeman  och  Maria\r\nHassan    (s)   vari   yrkas:   Riksdagen\r\ntillkännager  för  regeringen   som   sin\r\nmening vad i motionen anförs om att pröva\r\nmöjligheten   att   ge   arbetsmarknadens\r\nparter    ett    större    ansvar     för\r\nkompetensutvecklingen.\r\n2002/03:A364  av Anders G  Högmark  m.fl.\r\n(m):\r\n15.     Riksdagen    tillkännager    för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs   om   de   totala  utgiftsramarna\r\ngällande  (avsnitt 6.6) utgiftsområde  14\r\nArbetsliv.\r\n16.  Riksdagen  anvisar i  enlighet  med\r\nvad    som   anförs   i   motionen   till\r\nutgiftsområde   14   politikområde   23:1\r\nArbetsmiljöverket för år 2003\r\n622 248 000 kr.\r\n17.  Riksdagen  anvisar i  enlighet  med\r\nvad    som   anförs   i   motionen   till\r\nutgiftsområde   14   politikområde   23:2\r\nArbetslivsinstitutet för år 2003\r\n302 448 000 kr.\r\n18.  Riksdagen  anvisar i  enlighet  med\r\nvad    som   anförs   i   motionen   till\r\nutgiftsområde   14   politikområde   23:3\r\nSärskilda utbildningsinsatser m.m. för år\r\n2003 23 000 000 kr.\r\n19.    Riksdagen   beslutar   att   låta\r\nanslaget     till    utgiftsområde     14\r\npolitikområde 23:4 Arbetsdomstolen för år\r\n2003 utgå i enlighet med vad som anförs i\r\nmotionen.\r\n20.    Riksdagen   beslutar   att   låta\r\nanslaget     till    utgiftsområde     14\r\npolitikområde   23:7   Ombudsmannen   mot\r\ndiskriminering   på  grund   av   sexuell\r\nläggning för år 2003 utgå i enlighet  med\r\nvad som anförs i motionen.\r\n21.  Riksdagen  anvisar i  enlighet  med\r\nvad    som   anförs   i   motionen   till\r\nutgiftsområde   14   politikområde   23:8\r\nMedlingsinstitutet för år 2003\r\n23 445 000 kr.\r\n22.    Riksdagen   beslutar   att   låta\r\nanslaget     till    utgiftsområde     14\r\npolitikområde                        24:1\r\nJämställdhetsombudsmannen  för  år   2003\r\nutgå  i  enlighet med vad  som  anförs  i\r\nmotionen.\r\n24.    Riksdagen   avslår    regeringens\r\nförslag   till   mål  för  politikområdet\r\nArbetsliv i enlighet med vad som anförs i\r\nmotionen.\r\n25.    Riksdagen   avslår    regeringens\r\nförslag   till   mål  för  politikområdet\r\nJämställdhetspolitik i enlighet  med  vad\r\nsom anförs i motionen.\r\n2002/03:A365 av Gudrun Schyman m.fl. (v):\r\n2.     Riksdagen    tillkännager     för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs  om  feministiskt  perspektiv   på\r\ninsatser för att utjämna könsskillnader.\r\n2002/03:A367  av  Siw  Wittgren-Ahl   och\r\nRonny Olander (s):\r\n5.     Riksdagen    tillkännager     för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs  om  en översyn av användandet  av\r\nArbetsmiljölagen.\r\n6.     Riksdagen    tillkännager     för\r\nregeringen som sin mening vad i  motionen\r\nanförs  om  en översyn av andra  åtgärder\r\nsom   kan  främja  en  ökad  förmåga  att\r\nanpassa arbetslivets krav till människors\r\nskilda förutsättningar.\r\nBILAGA 2\r\nUtskottets förslag till beslut om anslag\r\ninom utgiftsområde 14 Arbetsliv (punkt 7)\r\n\r\n\r\nUtgiftsområde 14 Arbetsliv\r\nBelopp i tusental kronor\r\nAnslag         Anslag   Utskotte\r\nstyp           ts\r\nförslag\r\n23: Arbetsmiljöver ramans    650 578\r\n1   ket            lag\r\n23: Arbetslivsinst ramans    317 952\r\n2   itutet         lag\r\n23: Särskilda      ramans     46 000\r\n3   utbildningsins lag\r\natser m.m.\r\n23: Arbetsdomstole ramans     19 971\r\n4   n              lag\r\n23: Statens nämnd  ramans         61\r\n5   för            lag\r\narbetstagares\r\nuppfinningar\r\n23: Internationell ramans     26 681\r\n6   a              lag\r\narbetsorganisa\r\ntionen (ILO)\r\n23: Ombudsmannen   ramans      6 493\r\n7   mot            lag\r\ndiskriminering\r\npå grund av\r\nsexuell\r\nläggning\r\n(HomO)\r\n23: Medlingsinstit ramans     46 891\r\n8   utet           lag\r\n24: Jämställdhetso ramans     21 294\r\n1   mbudsmannen    lag\r\n24: Särskilda      ramans     13 706\r\n2   jämställdhetså lag\r\ntgärder\r\nSumma                          1 149\r\n627\r\n\r\nBilaga 3\r\n\r\n*grafiska element borttagna*\r\n_______________________________\r\n1  Utredningen  om  en handlingsplan  för\r\nökad    hälsa    i   arbetslivet    (HpH-\r\nutredningen)\r\n2     Arbetsorsakade    besvär     enligt\r\nintervjuundersökningar som inte lett till\r\nsjukskrivning\r\n3 HpH-utredningen\r\n4   Henreksson,  Magnus,  Hur   skatterna\r\nminskar kvinnors ekonomiska makt, Skatter\r\n& Välfärd, nr 4 2000.</pre><pre></pre><pre></pre><pre></pre>"
    },
    "dokutskottsforslag": {
      "utskottsforslag": [
        {
          "punkt": "1",
          "rubrik": "Allmänt om arbetslivspolitiken",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Sf291 yrkandena 18, 20 och 21, 2002/03:Sf335 yrkande 2, 2002/03:A217, 2002/03:A239 yrkandena 16 och 17, 2002/03:A267, 2002/03:A274, 2002/03:A313 yrkande 3, 2002/03:A318 yrkandena 3, 6, 7 och 9, 2002/03:A326, 2002/03:A338 yrkandena 1-3, 2002/03:A343, 2002/03:A344 och 2002/03:A367 yrkandena 5 och 6.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "1",
          "motforslag_partier": "\"m\"",
          "votering_id": "F06C5DB6-0902-11D7-AE4F-000475530065",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 1 (m)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "131",
                    "0",
                    "0",
                    "13"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "49",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "0",
                    "19",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "41",
                    "0",
                    "2",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "0",
                    "29",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "15",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "212",
                    "49",
                    "50",
                    "38"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/F06C5DB6-0902-11D7-AE4F-000475530065",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "2",
          "rubrik": "Mål för politikområdet Arbetslivspolitik",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:A364 yrkande 24.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "3",
          "rubrik": "Allmänt om jämställdhetspolitiken",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:A299 yrkandena 1 och 2, 2002/03:A315 yrkande 1, 2002/03:A323 yrkande 7 och 2002/03:A365 yrkande 2.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "4",
          "rubrik": "Mål för politikområdet jämställdhetspolitik",
          "forslag": "Riksdagen avslår motion 2002/03:A364 yrkande 25.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "5",
          "rubrik": "Kompetenssparande",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:Ub338 yrkande 10, 2002/03:A224 yrkande 6, 2002/03:A239 yrkande 3, 2002/03:A241 yrkande 7, 2002/03:A297 yrkandena 1-4, 2002/03:A314 yrkande 13, 2002/03:A318 yrkande 5, 2002/03:A320 yrkande 16 och 2002/03:A332 yrkande 10.\r\n",
          "beslutstyp": "röstning",
          "motforslag_nummer": "7",
          "motforslag_partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "votering_id": "F06C5DBA-0902-11D7-AE4F-000475530065",
          "votering_sammanfattning_html": {
            "table": {
              "tr": [
                {
                  "td": {
                    "h4": "Omröstning i sakfrågan",
                    "p": "Utskottets förslag mot reservation 7 (m, c, fp, kd)\r\n"
                  }
                },
                {
                  "th": [
                    "Parti",
                    "Ja",
                    "Nej",
                    "Avstående",
                    "Frånvarande"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "s",
                    "130",
                    "1",
                    "0",
                    "13"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "m",
                    "0",
                    "49",
                    "0",
                    "6"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "c",
                    "0",
                    "19",
                    "0",
                    "3"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "fp",
                    "0",
                    "43",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "kd",
                    "0",
                    "29",
                    "0",
                    "4"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "v",
                    "25",
                    "0",
                    "0",
                    "5"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "mp",
                    "15",
                    "0",
                    "0",
                    "2"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "-",
                    "0",
                    "0",
                    "0",
                    "0"
                  ]
                },
                {
                  "td": [
                    "Totalt",
                    "170",
                    "141",
                    "0",
                    "38"
                  ]
                },
                {
                  "td": {
                    "h4": "Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag"
                  }
                }
              ]
            }
          },
          "votering_url_xml": "http://data.riksdagen.se/votering/F06C5DBA-0902-11D7-AE4F-000475530065",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "6",
          "rubrik": "Kompetensutveckling",
          "forslag": "Riksdagen avslår motionerna 2002/03:A233 och 2002/03:A357.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        },
        {
          "punkt": "7",
          "rubrik": "Anslag på utgiftsområde 14 för 2003",
          "forslag": "Riksdagen bifaller proposition 2002/03:1 Utgiftsområde 14 punkterna 1-4 och motion 2002/03:Fi230 yrkande 4 och avslår motionerna 2002/03:Fi232 yrkande 16, 2002/03:A320 yrkandena 30-32, 2002/03:A329, 2002/03:A332 yrkande 20 och 2002/03:A364 yrkandena 15-22.\r\n",
          "beslutstyp": "acklamation",
          "motforslag_nummer": "0",
          "motforslag_partier": "",
          "votering_id": "",
          "votering_sammanfattning_html": "",
          "votering_url_xml": "",
          "rm": "2002/03",
          "bet": "AU2",
          "vinnare": "utskottet",
          "voteringskrav": "",
          "beslutsregelkvot": "",
          "beslutsregelparagraf": "",
          "punkttyp": ""
        }
      ]
    },
    "dokmotforslag": {
      "motforslag": [
        {
          "nummer": "1",
          "rubrik": "Allmänt om arbetslivspolitiken",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "2",
          "rubrik": "Allmänt om arbetslivspolitiken",
          "partier": "\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "3",
          "rubrik": "Allmänt om arbetslivspolitiken",
          "partier": "\"c\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "1"
        },
        {
          "nummer": "4",
          "rubrik": "Mål för politikområdet Arbetslivspolitik",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "2"
        },
        {
          "nummer": "5",
          "rubrik": "Allmänt om jämställdhetspolitiken",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "3"
        },
        {
          "nummer": "6",
          "rubrik": "Mål för politikområdet jämställdhetspolitik",
          "partier": "\"m\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "4"
        },
        {
          "nummer": "7",
          "rubrik": "Kompetenssparande",
          "partier": "\"m\",\"c\",\"fp\",\"kd\"",
          "typ": "reservation",
          "utskottsforslag_punkt": "5"
        }
      ]
    },
    "dokaktivitet": {
      "aktivitet": [
        {
          "kod": "UBE",
          "namn": "Under beredning",
          "datum": "2002-11-12 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "30",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "JUS",
          "namn": "Justering",
          "datum": "2002-11-26 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "40",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TROWE",
          "namn": "Trycklov till Gotab och webb",
          "datum": "2002-12-05 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "70",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "TRY",
          "namn": "Trycklov",
          "datum": "2002-12-05 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "60",
          "process": "beredning"
        },
        {
          "kod": "B1",
          "namn": "Bordläggning 1",
          "datum": "2002-12-16 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "1",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BEH",
          "namn": "Behandling",
          "datum": "2002-12-18 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "3",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "AVG",
          "namn": "Avgörande",
          "datum": "2002-12-19 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "5",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "BES",
          "namn": "Beslut",
          "datum": "2002-12-19 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "4",
          "process": "avgorande"
        },
        {
          "kod": "RSKR",
          "namn": "Utfärdande av riksdagsskrivelse",
          "datum": "2002-12-19 00:00:00",
          "status": "inträffat",
          "ordning": "6",
          "process": "avgorande"
        }
      ]
    },
    "dokuppgift": {
      "uppgift": [
        {
          "kod": "beslutssammanfattningusk",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "Bifall till propositionen. Bifall till motion Fi230 yrkande 4. Avslag på övriga motioner.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-18 07:55:08"
        },
        {
          "kod": "notis",
          "namn": "Beslut i korthet",
          "text": "Riksdagen godkände i huvudsak regeringens förslag i budgetpropositionen om 1,1 miljarder i anslag till utgiftsområdet arbetsliv för 2003. Riksdagen beslutade, med anledning av motionsförslag (s, v, mp), att anslaget till Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) får 2 miljoner kronor mer än regeringen föreslagit. De största anslagen går till Arbetsmiljöverket (651 miljoner kronor) och Arbetslivsinstitutet (318 miljoner kronor). Arbetsmiljöverket får ytterligare pengar bl.a. för den regionala skyddsombudsverksamheten och för förstärkning av tillsynsverksamheten. Arbetslivsinstitutet får ökade medel för bl.a. satsning på företagshälsovårdsutbildning och isocyanatforskning. ",
          "dok_id": "GQ01AU2",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "notisrubrik",
          "namn": "Beslut",
          "text": "Anslag till arbetsliv (AU2)",
          "dok_id": "GQ01AU2",
          "systemdatum": ""
        },
        {
          "kod": "rdbeslut",
          "namn": "Riksdagens beslut",
          "text": "Kammaren biföll utskottets förslag.",
          "dok_id": "",
          "systemdatum": "2014-11-18 07:55:08"
        },
        {
          "kod": "statustext",
          "namn": "statustext",
          "text": "Ärendet är avslutat",
          "dok_id": "GQ01AU2",
          "systemdatum": "2017-10-20 10:25:02"
        },
        {
          "kod": "utsknotis",
          "namn": "Utskottets förslag till beslut",
          "text": "<p>Arbetsmarknadsutskottet föreslår att riksdagen i huvudsak godkänner regeringens förslag i budgetpropositionen om 1,1 miljarder i anslag till utgiftsområdet arbetsliv för 2003. Utskottet föreslår, med anledning av motionsförslag (s, v, mp), att anslaget till Ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) får 2 miljoner kronor mer än regeringen föreslagit. Utskottet ställer sig positivt till det omfattande arbete som genomförs inom ramen för det s.k. elvapunktsprogrammet för att motverka ohälsa i arbetslivet. Utskottet framhåller att det är arbetsplatsen och parterna som måste stå i fokus för arbetet för ett hållbart arbetsliv och att kvinnornas situation måste uppmärksammas i arbetet mot ohälsan. De största anslagen går till Arbetsmiljöverket (651 miljoner kronor) och Arbetslivsinstitutet (318 miljoner kronor). Arbetsmiljöverket får ytterligare pengar bl.a. för den regionala skyddsombudsverksamheten och för förstärkning av tillsynsverksamheten. Arbetslivsinstitutet får ökade medel för bl.a. satsning på företagshälsovårdsutbildning och isocyanatforskning.</p>",
          "dok_id": "GQ01AU2",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:45:29"
        },
        {
          "kod": "utsknotisrubrik",
          "namn": "Utskottets förslag",
          "text": "Anslag till arbetsliv (AU2)",
          "dok_id": "GQ01AU2",
          "systemdatum": "2016-01-26 17:45:29"
        }
      ]
    },
    "dokbilaga": {
      "bilaga": [
        {
          "dok_id": "GQ01AU2",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_au_2.docx",
          "filstorlek": "842863",
          "filtyp": "docx",
          "titel": "Utgiftsområde 14 Arbetsliv",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/F3771EF1-DB7D-4E91-8EA1-0487CDC33F36"
        },
        {
          "dok_id": "GQ01AU2",
          "subtitel": "",
          "filnamn": "bet_200203_au_2.pdf",
          "filstorlek": "1219071",
          "filtyp": "pdf",
          "titel": "Bilaga: bet_200203_au_2",
          "fil_url": "https://data.riksdagen.se/fil/FA02912B-580A-4FE4-8893-80355A4DC799"
        }
      ]
    },
    "dokreferens": {
      "referens": [
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A217 Delegation mot stress och utbrändhet",
          "ref_dok_id": "GQ02A217",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A217",
          "ref_dok_titel": "Delegation mot stress och utbrändhet",
          "ref_dok_subtitel": "av Chatrine Pålsson och Sven Brus (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A224 Äldre på arbetsmarknaden",
          "ref_dok_id": "GQ02A224",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A224",
          "ref_dok_titel": "Äldre på arbetsmarknaden",
          "ref_dok_subtitel": "av Annelie Enochson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A233 Fortlöpande kompetensutveckling",
          "ref_dok_id": "GQ02A233",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A233",
          "ref_dok_titel": "Fortlöpande kompetensutveckling",
          "ref_dok_subtitel": "av Ann-Marie Fagerström (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A239 Arbetsmarknadspolitik",
          "ref_dok_id": "GQ02A239",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A239",
          "ref_dok_titel": "Arbetsmarknadspolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Margareta Andersson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A241 Liberal jämställdhetspolitik",
          "ref_dok_id": "GQ02A241",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A241",
          "ref_dok_titel": "Liberal jämställdhetspolitik",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A267 Ett mänskligare arbetsliv",
          "ref_dok_id": "GQ02A267",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A267",
          "ref_dok_titel": "Ett mänskligare arbetsliv",
          "ref_dok_subtitel": "av Lennart Axelsson och Helena Zakariasén (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A274 Stress",
          "ref_dok_id": "GQ02A274",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A274",
          "ref_dok_titel": "Stress",
          "ref_dok_subtitel": "av Birgitta Ahlqvist och Carina Hägg (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A297 Individuell kompetensutveckling",
          "ref_dok_id": "GQ02A297",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A297",
          "ref_dok_titel": "Individuell kompetensutveckling",
          "ref_dok_subtitel": "av Anders G Högmark m.fl. (M, FP, KD, C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A299 Från jämställdhet till feminism",
          "ref_dok_id": "GQ02A299",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A299",
          "ref_dok_titel": "Från jämställdhet till feminism",
          "ref_dok_subtitel": "av Gudrun Schyman m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A313 Arbetsmiljö",
          "ref_dok_id": "GQ02A313",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A313",
          "ref_dok_titel": "Arbetsmiljö",
          "ref_dok_subtitel": "av Ann-Kristine Johansson och Helena Zakariasén (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A314 Arbetsmarknaden",
          "ref_dok_id": "GQ02A314",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A314",
          "ref_dok_titel": "Arbetsmarknaden",
          "ref_dok_subtitel": "av Anders G Högmark m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A315 Jämställdhet",
          "ref_dok_id": "GQ02A315",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A315",
          "ref_dok_titel": "Jämställdhet",
          "ref_dok_subtitel": "av Anders G Högmark m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A318 Ett hälsosamt arbetsliv",
          "ref_dok_id": "GQ02A318",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A318",
          "ref_dok_titel": "Ett hälsosamt arbetsliv",
          "ref_dok_subtitel": "av Annelie Enochson m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A320 Arbetsmarknad och arbetsliv, utgiftsområde 13 och 14",
          "ref_dok_id": "GQ02A320",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A320",
          "ref_dok_titel": "Arbetsmarknad och arbetsliv, utgiftsområde 13 och 14",
          "ref_dok_subtitel": "av Stefan Attefall m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A323 Jämställdhetens paradox",
          "ref_dok_id": "GQ02A323",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A323",
          "ref_dok_titel": "Jämställdhetens paradox",
          "ref_dok_subtitel": "av Ulla Hoffmann m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A326 Utbildning av arbetstagarrepresentanter i bolagsstyrelser",
          "ref_dok_id": "GQ02A326",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A326",
          "ref_dok_titel": "Utbildning av arbetstagarrepresentanter i bolagsstyrelser",
          "ref_dok_subtitel": "av Inger Lundberg m.fl. (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A329 Arbetsliv, utgiftsområde 14",
          "ref_dok_id": "GQ02A329",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A329",
          "ref_dok_titel": "Arbetsliv, utgiftsområde 14",
          "ref_dok_subtitel": "av Margareta Andersson m.fl. (C)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A332 Arbetsmarknadspolitiken",
          "ref_dok_id": "GQ02A332",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A332",
          "ref_dok_titel": "Arbetsmarknadspolitiken",
          "ref_dok_subtitel": "av Erik Ullenhag m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A338 Utbrändhet och stress",
          "ref_dok_id": "GQ02A338",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A338",
          "ref_dok_titel": "Utbrändhet och stress",
          "ref_dok_subtitel": "av Barbro Feltzing (MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A343 Strategi för ökad hälsa i arbetslivet",
          "ref_dok_id": "GQ02A343",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A343",
          "ref_dok_titel": "Strategi för ökad hälsa i arbetslivet",
          "ref_dok_subtitel": "av Lena Sandlin-Hedman och Gunilla Carlsson i Hisings Backa (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A344 Försöksverksamhet för att förstärka arbetsmiljöarbetet",
          "ref_dok_id": "GQ02A344",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A344",
          "ref_dok_titel": "Försöksverksamhet för att förstärka arbetsmiljöarbetet",
          "ref_dok_subtitel": "av Carin Lundberg och Karl Gustav Abramsson (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A357 Kompetensutveckling och vuxenutbildning",
          "ref_dok_id": "GQ02A357",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A357",
          "ref_dok_titel": "Kompetensutveckling och vuxenutbildning",
          "ref_dok_subtitel": "av Anders Ygeman och Maria Hassan (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A364 Anslagsmotion, utgiftsområde 13 och 14",
          "ref_dok_id": "GQ02A364",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A364",
          "ref_dok_titel": "Anslagsmotion, utgiftsområde 13 och 14",
          "ref_dok_subtitel": "av Anders G Högmark m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A365 Kvinnors arbetsmarknad",
          "ref_dok_id": "GQ02A365",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A365",
          "ref_dok_titel": "Kvinnors arbetsmarknad",
          "ref_dok_subtitel": "av Gudrun Schyman m.fl. (V)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:A367 Anpassade arbetsplatser",
          "ref_dok_id": "GQ02A367",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "A367",
          "ref_dok_titel": "Anpassade arbetsplatser",
          "ref_dok_subtitel": "av Siw Wittgren-Ahl och Ronny Olander (S)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Fi230 För ett tryggare, rättvisare och grönare Sverige",
          "ref_dok_id": "GQ02Fi230",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Fi230",
          "ref_dok_titel": "För ett tryggare, rättvisare och grönare Sverige",
          "ref_dok_subtitel": "av Britt Bohlin m.fl. (S, V, MP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Fi232 Ett annat Sverige är möjligt - Folkpartiets ekonomiskpolitiska motion",
          "ref_dok_id": "GQ02Fi232",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Fi232",
          "ref_dok_titel": "Ett annat Sverige är möjligt - Folkpartiets ekonomiskpolitiska motion",
          "ref_dok_subtitel": "av Lars Leijonborg m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Sf291 Det sjuka Sverige",
          "ref_dok_id": "GQ02Sf291",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Sf291",
          "ref_dok_titel": "Det sjuka Sverige",
          "ref_dok_subtitel": "av Bo Lundgren m.fl. (M)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Sf335 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp, utgiftsområde 10",
          "ref_dok_id": "GQ02Sf335",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Sf335",
          "ref_dok_titel": "Ekonomisk trygghet vid sjukdom och handikapp, utgiftsområde 10",
          "ref_dok_subtitel": "av Sven Brus m.fl. (KD)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "motion 2002/03:Ub338 Studiemedel",
          "ref_dok_id": "GQ02Ub338",
          "ref_dok_typ": "mot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "Ub338",
          "ref_dok_titel": "Studiemedel",
          "ref_dok_subtitel": "av Ulf Nilsson m.fl. (FP)",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Motion"
        },
        {
          "referenstyp": "behandlar",
          "uppgift": "proposition 2002/03:1 Budgetpropositionen för 2003",
          "ref_dok_id": "GQ031",
          "ref_dok_typ": "prop",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "1",
          "ref_dok_titel": "Budgetpropositionen för 2003",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Proposition"
        },
        {
          "referenstyp": "protokollbeslut",
          "uppgift": "2002-12-19",
          "ref_dok_id": "GQ0940",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "40",
          "ref_dok_titel": "2002-12-19",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "protokolldebatt",
          "uppgift": "2002-12-18",
          "ref_dok_id": "GQ0939",
          "ref_dok_typ": "prot",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "39",
          "ref_dok_titel": "2002-12-18",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Protokoll"
        },
        {
          "referenstyp": "rskr",
          "uppgift": "2002/03:79",
          "ref_dok_id": "GQ0K79",
          "ref_dok_typ": "rskr",
          "ref_dok_rm": "2002/03",
          "ref_dok_bet": "79",
          "ref_dok_titel": "Riksdagsskrivelse 2002/03:79",
          "ref_dok_subtitel": "",
          "ref_dok_subtyp": "",
          "ref_dok_dokumentnamn": "Riksdagsskrivelse"
        }
      ]
    }
  }
}