3109224G80229511984/852951motmotMotion 1984/85:2951 Alf Wennerfors m. fl.MotionMotion295101985-03-20 00:00:002014-11-04 17:29:212014-11-04 00:00:00Regional utveckling och utjämning (prop. 1984/85:115)Alf Wennerfors m. fl. htmlskanninghttps://data.riksdagen.se/dokument/G8022951/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/G8022951https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/G8022951
<div class="dok" ><style>
div.dok p,span {
font-size:12px;
font-family:verdana;
white-space:nowrap;
}
div.sida {
border-bottom: 1px solid #ddd;
width:550px;
}
div.block {
margin:2px;
display:block;
}
div.brask {
padding:5px 5px;
background:#eee;
border: 1px solid #999;
width:540px;
}
.skannad, td {
border: 1px solid #ccc;
padding:2px;
border-collapse: collapse;
white-space: nowrap;
text-align:center;
font-size:90%;
}
.ml7 {margin-left:70px}
.ml6 {margin-left:60px}
.ml5 {margin-left:50px}
.ml4 {margin-left:40px}
.ml3 {margin-left:30px}
.ml2 {margin-left:20px}
.ml1 {margin-left:10px}
</style><div class="brask">
Observera att dokumentet är inskannat och fel kan förekomma.
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_41"><p style="text-align:right;">Mot. 1984/85:2951</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>Motion</p>
<p>1984/85:2951</p>
<p>Alf Wennerfors m. fl.<br />
Regional utveckling och utjämning (prop. 1984/85:115)<br />
1 Inledning</p>
<p>En väl avvägd och konsekvent ekonomisk politik ger de bästa förutsättningarna<br />
för att utveckla alla delar av vårt land. All erfarenhet visar att de<br />
svagaste regionerna drabbas hårdast i tider av ekonomisk stagnation och<br />
tillbakagång.</p>
<p>Den ekonomiska politik som socialdemokraterna förespråkar ger inte<br />
förutsättningar för varaktig tillväxt. Under de 2 1/2 år som gått sedan<br />
regeringsskiftet har regeringen fört en ekonomisk politik som varit negativ<br />
för hela landet och därigenom försämrat möjligheterna till utveckling och<br />
sysselsättning i de ”svaga” områdena. Trots att vi i Sverige har kunnat dra<br />
nytta av den internationella konjunkturuppgången i allmänhet, och den<br />
amerikanska i synnerhet, har den verkliga sysselsättningen minskat om man<br />
jämför medelvärdena för 1982 och 1984. Endast med omfattande s. k.<br />
arbetsmarknadspolitiska insatser har den öppna arbetslösheten kunnat<br />
hållas nere. Jämfört med februari 1982 är de arbetsmarknadspolitiska<br />
insatserna nu ca 33 % högre.</p>
<p>Även i andra avseenden har den socialdemokratiska politiken misslyckats.<br />
Trots högtidliga deklarationer och ett inflationsmål på 3 % för 1985 har den<br />
socialdemokratiska politiken lett till att Sverige har den högsta inflationen<br />
bland jämförbara industriländer. Hög inflation medverkar till en hög grad av<br />
osäkerhet bland marknadens aktörer, vilket bl. a. minskar investeringsvilligheten.<br />
Regeringens nyligen införda prisstopp ökar ytterligare osäkerheten<br />
bland företagen.</p>
<p>Regeringen har höjt världens redan tidigare högsta skattetryck. Både<br />
företag och individer har drabbats av ständigt stigande skatter.</p>
<p>Genom beslutet att genomföra löntagarfonderna, trots ett massivt motstånd<br />
bland medborgarna, har regeringen skapat oro bland företagarna. Det<br />
korta steget från dagens löntagarfondssystem till en veritabel planekonomi<br />
inger fruktan. Varken löntagarfonderna eller småföretagsfonden kan bli ett<br />
offensivt instrument i regionalpolitiken eller ett medel för regional utveckling.<br />
Tvärtom utgör de ett hot genom att alla företag - även småföretagen i<br />
glesbygdsregionerna - får bidra till finansieringen av fonderna. Under<br />
sådana omständigheter är det knappast märkligt att förutsättningarna för<br />
utveckling och sysselsättningstillväxt i de ”svagare” regionerna är så dåliga.</p>
<p>Till grund för föreliggande proposition ligger bl. a. den regionalpolitiska<br />
utredningens arbete. Det finns därutöver ett omfattande material som ur</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p>1 Riksdagen 1984185. 3 sami. Nr 2951</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:2951</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>2</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>olika aspekter belyser förhållanden i olika delar av Sverige. Varken i<br />
utredningen eller i propositionen har man emellertid ordentligt utvärderat<br />
orsakerna till de regionala balansproblemen eller analyserat vilka medel som<br />
är mest verkningsfulla för att minska problemen.</p>
<p>Inte heller har regeringen varit beredd att sanera den flora av stödformer<br />
som i dag finns. Den har dessutom i stora stycken misslyckats med den<br />
angelägna uppgiften att förenkla det regionalpolitiska stödsystemet.</p>
<p>Regeringen redovisar en överdriven tilltro till den centrala nivåns - inte<br />
minst industriverkets - förmåga att överblicka och lösa problem t. o. m. när<br />
detta kräver nära kontakt med den lokala verksamheten.</p>
<p>Den regionalpolitik som regeringen redovisar ger, sammanfattningsvis,<br />
dåliga förutsättningar för en positiv regional utveckling.</p>
<p>2 Regionalpolitikens mål</p>
<p>Regionalpolitikens uppgift är att skapa så likvärdiga förutsättningar som<br />
möjligt för individer i olika delar av landet. Grunden för detta är en dynamisk<br />
utveckling av det fria näringslivet. En näringslivsvänlig politik och en<br />
minskande offentlig sektor ger de bästa förutsättningarna för regional balans<br />
och utveckling.</p>
<p>Man kan inte nog understryka vikten av detta, eftersom regional utveckling<br />
ofta diskuteras enbart i termer av olika bidrag och stöd.</p>
<p>I motion 1984/85:2123 redovisar vi mer ingående de regionalpolitiska<br />
piålen. Det har alltid funnits både expansiva regioner och regioner som varit<br />
mindre framgångsrika. Regioner som i dag betraktas som typiska arbetslöshetsområden<br />
lockade en gång i tiden arbetskraft från hela landet. De<br />
tekniska, ekonomiska eller politiska förutsättningarna för olika regioner har<br />
ständigt förändrats.</p>
<p>Förändringar måste få ske, men statsmakterna kan underlätta omställningsprocessen.<br />
Det ligger i hela landets intresse att de nödvändiga regionala<br />
förändringarna kan ske utan alltför omfattande befolkningsändringar. Det<br />
bör finnas en aktiv yrkesverksam befolkning i alla regioner. Detta är<br />
väsentligt från försvarssynpunkt och medverkar också till att vårt svenska<br />
kulturarv kan vidmakthållas.</p>
<p>Statsmakterna måste ge ”svaga” regioners näringsliv en möjlighet att<br />
utvecklas. De som förlorar sina arbeten på grund av strukturella förändringar<br />
bör kunna ha ett alternativ till att flytta. Arbetsplatser i den egna regionen<br />
ger kanske inte samma ekonomiska fördelar som om man flyttar till någon<br />
annan region. Att få behålla kontakten med släktingar, vänner och en ofta<br />
attraktiv natur är, liksom innehav av fastighet, emellertid något som värderas<br />
så högt att många vill stanna kvar i sin hemtrakt.</p>
<p>Därför bör vi med offentliga medel medverka till att minska de ”regionala”<br />
handikappen som näringslivet i dessa delar av landet har att brottas med.<br />
Genom att kompensera för handikapp kan näringslivet få bättre möjlighet att<br />
utvecklas.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:2951</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>3</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Samspelet mellan olika företag är ofta en förutsättning för tillväxt. Genom<br />
att underlätta för företag att etablera sig eller att utvidga kan hela ortens<br />
näringsliv stimuleras.</p>
<p>Den senare typen av åtgärder kan dock bara brukas under en övergångstid.<br />
På längre sikt måste antingen näringslivet utvecklas på egen hand eller<br />
befolkningen minska. Det är orimligt att under lång tid tillskjuta subsidier för<br />
att ordna jobb. Statsmakternas stöd måste vara en startmotor, inte en<br />
permanent hjälpmotor.</p>
<p>Regionalpolitiken bör utformas så att:</p>
<p style="margin-left:11px;">□ den utnyttjar marknadsekonomins funktion,</p>
<p style="margin-left:11px;">□ den huvudsakligen baseras på generella medel,</p>
<p style="margin-left:11px;">□ den tar hänsyn till fler faktorer och nyttjar fler medel än traditionell<br />
regionalpolitik,</p>
<p style="margin-left:11px;">□ den har enkla och fasta regler för stöd,</p>
<p style="margin-left:11px;">□ beslut i större utsträckning fattas på regional nivå.</p>
<p style="margin-left:11px;">3 Regionalpolitiska medel</p>
<p style="margin-left:11px;">3.1 Allmänna åtgärder</p>
<p>Som vi tidigare framhållit är en politik som medverkar till ett bättre<br />
fungerande näringsliv en förutsättning för en utveckling av alla landets<br />
regioner. Åtgärder som förbättrar ekonomins funktionssätt leder till en<br />
sysselsättningsexpansion som kommer att sprida sig även till t. ex. Norrlandslänen.</p>
<p style="margin-left:11px;">3.1.1 Sänkt skattetryck</p>
<p>Den viktigaste åtgärden är att sänka skattetrycket. Det höga skattetrycket,<br />
främst de höga marginalskatterna, medverkar till en instabil ekonomi med<br />
svaga drivkrafter för företagande och utveckling. Sänkta marginalskatter<br />
skulle medverka till mindre inflationsdrivande avtalsuppgörelser, samtidigt<br />
som initiativ och extra arbetsinsatser skulle stimuleras. Vi har i motion<br />
1984/85:2754 föreslagit att marginalskatterna skall sänkas till 40% för de<br />
flesta heltidsarbetande.</p>
<p>I samma motion har vi föreslagit andra viktiga skattesänkningar, som bl. a.<br />
skulle ha positiva effekter för småföretag. Vi har bl. a. föreslagit att<br />
förmögenhetsskatten avskaffas på arbetande kapital i små och medelstora<br />
företag. Vidare bör arvsbeskattningen minska. Dubbelbeskattningen av<br />
aktieutdelningar, liksom omsättningsskatten på aktier, bör avskaffas.</p>
<p>Skattesänkningar av detta slag kommer att få positiva följdverkningar. På<br />
ett par års sikt kommer de att leda till en betydligt ökad riskbenägenhet. Allt<br />
fler individer kommer att vara beredda att satsa tid och resurser för att<br />
försöka förverkliga någon affärsidé. Därför kommer skattesänkningar att ge</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:2951</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>4</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>upphov till nya småföretag. Ökad sysselsättning och köpkraft kommer även<br />
att stimulera andra företag till att öka sin produktion.</p>
<p style="margin-left:3px;">Samtidigt som marginalskatterna sänks är det väsentligt att också kommunalskatterna<br />
nedbringas. Politikerna i kommuner och landsting måste inse<br />
att varje skatteökning får negativa konsekvenser för företag och enskilda.<br />
Skatteökningarna minskar köpkraften och medverkar på så sätt till att öka<br />
arbetslösheten. Många kommuner med arbetsmarknadsproblem har försökt<br />
att lösa dessa genom att öka antalet kommunalt sysselsätta. I stället måste<br />
kommun- och landstingspolitiker hålla igen på de kommunala utgifterna för<br />
att ge utrymme för näringslivets expansion. Detta är inte minst viktigt i<br />
problemområdena.</p>
<p style="margin-left:3px;">Moderata fullmäktige- och landstingsgrupper över hela landet har lagt<br />
förslag som baseras på en ansvarsmedveten budgetpolicy. Om dessa förslag<br />
genomförts skulle 70 % av landets befolkning fått sänkta kommunal- eller<br />
landstingsskatter i år.</p>
<p style="margin-left:3px;">3.1.2 Andrad arbetsmarknadspolitik</p>
<p style="margin-left:3px;">Arbetsmarknadspolitiken under den socialdemokratiska regeringen har<br />
varit framgångsrik i endast ett avseende - att hålla den öppna officiella<br />
arbetslösheten på en låg nivå. I verkligheten har emellertid arbetslösheten<br />
förvärrats sedan regeringsskiftet. Det växande antalet arbetslösa har absorberats<br />
av ökade arbetsmarknadspolitiska insatser. Dessa omfattar i dag ca<br />
200 000 personer.</p>
<p style="margin-left:3px;">Som vi framhöll i motion 1984/85:900 om arbetsmarknadspolitiken är det<br />
nödvändigt att denna får en ny inriktning. Flexibilitet och tillväxt måste<br />
främjas. Detta innebär att man måste välja arbetsmarknadspolitiska medel<br />
som stärker de normala marknadsfunktionerna för arbetskraft. Man bör<br />
t. ex. sträva efter åtgärder som underlättar möten mellan arbetssökande och<br />
potentiella permanenta arbetsgivare. Detta kan man t. ex. göra genom att<br />
förbättra möjligheterna för ungdomar och andra arbetslösa att ta ett vikariat<br />
eller tillfälligt arbete.</p>
<p style="margin-left:3px;">Ungdomslagen och beredskapsarbetenas nuvarande form försvårar för<br />
den arbetssökande att på detta sätt presentera sig för arbetsgivare.</p>
<p style="margin-left:3px;">Vidare är det möjligt att förbättra matchningen mellan lediga platser och<br />
arbetssökande. Arbetsförmedlingen har förbättrats under de senaste åren<br />
men kan fortfarande utvecklas betydligt, speciellt om man får större<br />
möjlighet att ta modern teknisk datautrustning till sin hjälp. Privata och<br />
andra fristående arbetsförmedlingar skulle också kunna göra stora insatser<br />
för att underlätta denna matchning.</p>
<p style="margin-left:3px;">Arbetsmarknadsutbildningen är en annan viktig del av de arbetsmarknadspolitiska<br />
åtgärderna. Den nyligen beslutade omorganisationen bör<br />
kunna resultera i en bättre och mer flexibel arbetsmarknadsutbildning, som<br />
drar nytta av privata såväl som offentliga utbildningsanordnare. Tillgång till</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:2951</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>5</p>
</div>
<div class="block ml_3"><p style="margin-left:3px;">en god arbetsmarknadsutbildning är av särskilt stor betydelse för områden<br />
med ett ensidigt näringsliv genom att den underlättar för nya företag att<br />
etablera sig.</p>
<p>Den solidariska lönepolitiken har medverkat till att många företag i s. k.<br />
stödområden har blivit utkonkurrerade. Arbetstagarna har inte haft möjlighet<br />
att göra valet mellan å ena sidan lägre löneökningar och tryggare arbeten<br />
och å andra sidan samma löneökningar som i andra delar av landet men större<br />
risk att förlora jobben. Arbetstagarna har således inte fått en möjlighet att<br />
själva avgöra värdet av att få bo kvar på sin hemort. Den solidariska<br />
lönepolitiken har på detta sätt bidragit till att försvåra de regionala<br />
balansproblemen.</p>
<p>Många företag i stödområdet har behov av att kunna rekrytera s. k.<br />
nyckelpersoner utifrån för att kunna expandera. En sådan rekrytering<br />
försvåras emellertid av att båda makarna oftast önskar förvärvsarbete. Den<br />
smala arbetsmarknaden erbjuder mycket begränsade möjligheter för ”medflyttande”<br />
att få arbete.</p>
<p>Skattesystemet med dess orimliga marginalskatter skapar ytterligare<br />
problem - det går knappast för en barnfamilj att leva på en inkomst. Våra<br />
förslag om lägre marginalskatter, grundavdrag för barn och förändrad<br />
familjepolitik även i övrigt skulle bidra till att minska dessa problem.</p>
<p>Det stora antalet anställda i kommun och landsting skapar speciella<br />
problem i detta sammanhang. Intjänade meriter och kvalifikationsår kan<br />
enligt gällande regler och avtal ofta inte överföras mellan olika offentliga<br />
arbetsgivare. Det innebär att en sökande vid nytillsättning på en tjänst inte<br />
kan konkurrera på lika villkor med en person som redan arbetar hos den<br />
aktuella arbetsgivaren. Lång tjänstgöring eller hög utbildning får således<br />
mindre meritvärde för den som tidigare arbetat i en annan kommun eller i ett<br />
annat landsting.</p>
<p>Arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna har ett gemensamt ansvar<br />
att utforma meritvärderingssystemet så att rörlighet inte motverkas.</p>
<p>3.1.3 Spridning av teknik och utbildningsmöjligheter</p>
<p>Sveriges förmåga att bibehålla sin ställning som ett högt utvecklat<br />
industriland har alltid varit beroende av en hög utbildningsnivå. Denna<br />
faktor kommer att bli allt viktigare. Högre utbildning och forskning kan<br />
däremot inte, enligt vår mening, betraktas som ett regionalpolitisk! instrument.<br />
För att vidmakthålla och förbättra kvaliteten på såväl högre utbildning<br />
som forskning måste resurserna koncentreras till ett begränsat antal orter.<br />
Verksamheten måste också sättas in i sitt internationella sammanhang.</p>
<p>Undervisningen i ungdomsskolan måste lägga en god grund för framtida<br />
verksamhet. En väl fungerande skola där kunskaperna sätts i centrum är<br />
därför avsikten med de förslag som vi i andra sammanhang framför, bl. a. i<br />
motion 1984/85:2818. På många håll i glesbygder upplevs centralisering av</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:2951</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>6</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>undervisningen till ett fåtal större skolenheter som ett hot mot byns framtid.<br />
Ofta är föräldrar beredda att offra både tid och resurser på att kunna<br />
bibehålla undervisningen i hemmets närhet. I motion 1984/85:2537 har vi<br />
föreslagit ökade möjligheter för fristående skolor att erhålla offentliga<br />
bidrag. Detta skulle öka möjligheterna att bibehålla skolor också på små<br />
orter.</p>
<p>Den nuvarande yrkesutbildningen i gymnasieskolan har i alltför hög grad<br />
förlorat kontakten med arbetslivet. Detta har gjort att arbetsgivare tvingats<br />
konstatera att formellt färdigutbildade ungdomar inte varit lämpliga att<br />
anställa. Med det lärlingsutbildningssystem som skisseras i motion 1984/<br />
85:2818 främjas kontakterna mellan elev och företag. Verklighetsanknytningen<br />
av yrkesskolningen bidrar till engagemang och inlevelse hos lärlingen.<br />
Lärlingsutbildning innebär ett ömsesidigt ansvarsförhållande mellan arbetsgivare<br />
och lärling. Med en sådan lärlingsutbildning får näringslivet väl<br />
yrkesutbildade ungdomar som kan medverka till en positiv utveckling av<br />
företagen. Vidare motverkas tendensen att centralisera yrkesutbildning till<br />
större orter.</p>
<p>Den högre utbildningen blir alltmer väsentlig för näringslivet. Andelen<br />
högskoleutbildade ökar i företagen. Samtidigt ställs ökade krav på att<br />
undervisningen vid våra universitet och högskolor håller hög kvalitet. För att<br />
kunna upprätthålla hög akademisk kvalitet måste undervisningen skötas av<br />
personer som står i nära kontakt med den vetenskapliga forskningen. Lärare<br />
på de mindre högskolor som etablerades under 1970-talet har ingen formell<br />
knytning till forskningsinstitutioner. Det är därför väsentligt att universitet<br />
och högskolor med forskning tar ett ökat ansvar för den undervisning som<br />
bedrivs på de orter där det finns mindre högskolor. En sådan kontakt skulle<br />
också medverka till att företag i fler landsdelar fick kontakt med pågående<br />
forskning.</p>
<p>Regeringens förslag att främja kontakter mellan företag och högskolor är i<br />
och för sig positivt. Den metod som man tycks förorda, s. k. teknikcentra,<br />
kan dock vara förenad med åtskilliga problem. Uppbyggnaden av s. k.<br />
teknikcentra innebär att man riskerar att låsa sig till en viss institutionell ram<br />
för kontakterna. Även om tanken är att dessa centra skall vara självbärande<br />
efter några år föreligger en avsevärd risk att de kommer att kräva<br />
permanenta subventioner från stat eller kommun för att kunna leva vidare.<br />
Erfarenheterna av existerande teknikcentra bör därför löpande utvärderas.<br />
Erfarenheterna av andra former för att sprida ny teknik bör också tas till<br />
vara. Det vore olyckligt att redan nu styra resurser till endast en form för<br />
teknikspridning.</p>
<p>Regeringen vill under en fyraårsperiod öka anslagen till universitetet i<br />
Umeå, den tekniska högskolan i Luelå samt till den rymdverksamhet som<br />
försiggår i Kiruna. Vi har inget att erinra mot att medel anvisas för de i<br />
propositionen angivna ändamålen. Vi anser det emellertid inte självklart att<br />
det är möjligt att därefter, genom omprioriteringar inom utbildningsdeparte</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:2951</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>7</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>mentets huvudtitel, klara en fortsatt årlig satsning på 8 milj. kr. Motsvarande<br />
belopp bör då överföras till utbildningshuvudtiteln.</p>
<p>Sedan me;r än tio år bedrivs i Umeå och Haparanda ett omfattande arbete<br />
med att bygga upp en demografisk databas, som ger forskare i olika<br />
discipliner en väsentligt förbättrad historisk bild av befolkningsutveckling,<br />
dödsorsaker m. m. Huvuddelen av personalen är sysselsatt i Haparanda. Den<br />
datautrustning som nu används är föråldrad. För att säkra verksamhetens<br />
omfattning och kvalitet är det väsentligt att utrustningen i Haparanda<br />
förnyas, i likhet med vad som redan har skett i Umeå. Det är därför<br />
förvånande att regeringen inte föreslagit några medel för detta ändamål. Vi<br />
föreslår därför att 2,8 milj. kr. anvisas för detta ändamål inom ramen för<br />
anslaget C 4.</p>
<p>3.1.4 Åtgärder för att utveckla jord- och skogsbruk</p>
<p>De areella näringarna spelar en central roll för regional balans och<br />
utveckling i skogslänen. En jord- och skogsbrukspolitik som ger dessa<br />
näringar möjligheter att utvecklas är därför utomordentligt viktig för<br />
glesbygdens utveckling.</p>
<p>Skogsnäringen spelar i hela stödområdet en avgörande roll för människornas<br />
försörjning. Ett bibehållet befolkningsunderlag gör det billigare att<br />
vidmakthålla den infrastruktur som krävs bl. a. för att utöva skogsbruk i alla<br />
dess faser.</p>
<p>Åldersfördelningen av de aktiva lantbrukarna i vissa av Norrlands<br />
lantbruksområden är oroande. Om inte fler yngre lantbrukare tar över<br />
gårdar kommer den aktiva befolkningen att sjunka drastiskt under det<br />
närmaste decenniet.</p>
<p>Det s. k. Norrlandsstödet skall kompensera Norrlands jordbruk för de<br />
sämre produktionsförutsättningarna och bör utgå som budgetmedel.</p>
<p>Lönsamheten för jord- och skogsnäringarna förbättras med vårt förslag om<br />
sänkta socialförsäkrings-/egenavgifter i stödområde A.</p>
<p>Samma effekt har vårt tidigare i motion 1984/85:1588 framförda förslag om<br />
en sänkning av skogsvårdsavgifterna från 0,8 % till 0,3 %.</p>
<p>Det finns anledning att se över gällande regler och lagstiftning i syfte att<br />
undanröja hinder för människors bosättning och försörjning i glesbygden. I<br />
motion 1984/85:2304 har vi föreslagit en översyn av jordförvärvslagen i syfte<br />
att skapa bättre möjligheter att förvärva mindre skogs- och jordbruksfastigheter.<br />
På så sätt stimuleras kombinationssysselsättningen och befolkningsunderlaget<br />
stärks till gagn för en mer levande landsbygd. Översynen av<br />
jordförvärvslagen skall leda till ett ökat skydd för den enskilda äganderätten.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:2951</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>8</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p>3.2 Generella regionalpolitiska insatser</p>
<p>Generella regionalpolitiska medel måste utgöra grunden för strävandena<br />
att minska de regionala obalanserna. Politiker och administratörer har en<br />
mycket begränsad förmåga att ”gissa” vilka utvecklingsidéersom är så bra att<br />
de bör få offentligt stöd. Selektiva stödåtgärder riskerar därför ofta att missa<br />
projekt, som i sig skulle vara utvecklingsbara om bara företagets kostnadsnivå<br />
kunde sänkas något. I stället finns det en lång rad exempel på selektiva<br />
stödåtgärder som misslyckats. Trots att man ofta tillskjutit offentliga medel<br />
flera gånger har företagen inte kunnat fortleva.</p>
<p>Selektivt stöd innebär en risk för att konkurrensen snedvrids. Företag som<br />
erhåller subventioner kommer i ett konkurrensmässigt bättre läge än andra<br />
företag i samma bransch. Detta bidrar till osäkerhet på marknaden.</p>
<p>3.2.1 Sänkta sociala avgifter</p>
<p>Lönekostnaderna utgör den största utgiften för de allra flesta företag.<br />
Lönsamma företag är den bästa garanten för tryggad sysselsättning. Det är<br />
därför naturligt att genomföra åtgärder som sänker lönekostnaderna utan att<br />
därmed sänka lönerna.</p>
<p>Nedsättning av de sociala avgifterna i det inre Norrland har varit bland de<br />
generella åtgärder vi från moderat sida sedan länge förordat. Detta<br />
resulterade i den nedsättning av de sociala avgifterna som trädde i kraft 1982<br />
och omfattade de fyra nordligaste kommunerna i landet. I samband med att<br />
den nuvarande regeringens s. k. paket för Norrlands län antogs av riksdagen,<br />
inskränktes den näringsmässiga omfattningen betydligt, samtidigt som även<br />
kustregionerna i Norrbottens län inkluderades.</p>
<p>De områden som för närvarande har de största problemen måste i första<br />
hand prioriteras. En nedsättning av de sociala avgifterna med 10 procentenheter<br />
bör genomföras inom stödområde A. En sådan sänkning ger förutsättningar<br />
för utveckling och expansion inom näringslivet. Den föreslagna<br />
nedsättningen bör gälla samtliga verksamheter, dock ej offentlig sådan (med<br />
undantag av de statliga affärsdrivande verken).</p>
<p>För att minska tröskeleffekterna och för att även ge en viss stimulans till<br />
arbetsgivare bör en motsvarande nedsättning med tre procentenheter<br />
genomföras inom stödområde B.</p>
<p>Företagens ökade marginaler vid sänkningar av lönebikostnaderna måste<br />
nyttjas för investeringar och expansion och inte för löneökningar. Arbetstagarorganisationerna<br />
har ett speciellt ansvar att tillse att dessa regionalpolitiska<br />
insatser inte förspills.</p>
<p>3.2.2 Transportstöd</p>
<p>Geografiskt missgynnade regioner bör kunna kompenseras för dessa<br />
handikapp. Transportstöd medverkar till att göra ”Sverige rundare”.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:2951</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>9</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Från moderat sida har vi ett flertal gånger påpekat att det nuvarande<br />
transportstödet missgynnar sjötransporter. Ett resultat av de nuvarande<br />
subsidierna är bl. a. att produkter transporteras på landsväg eller järnväg<br />
från Norrland till hamnar i södra eller mellersta Sverige för utskeppning. De<br />
verkliga kostnaderna skulle emellertid blivit mindre om varorna utskeppats<br />
från mer närbelägna hamnar. Det är därför positivt att regeringen nu föreslår<br />
att transporter till hamnar skall vara stödberättigade, även om transportavståndet<br />
understiger 250 km, vilket normalt utgör minimiavståndet för<br />
transportstöd. Vi noterar också med tillfredsställelse att transportstöd även<br />
skall kunna utgå för transporter till hamnar vid Vänern och Mälaren.</p>
<p>Emellertid är det beklagligt att regeringen valt att begränsa stödet till<br />
sågade, hyvlade eller på annat sätt bearbetade trävaror. Enligt vår mening<br />
bör stödet i princip utgå för samma varugrupper för vilka transportstöd<br />
normalt kan erhållas, vare sig det gäller ut- eller intransporter.</p>
<p>De större avstånden innebär inte bara merkostnader för transport av olika<br />
varor. Självfallet påverkas också kostnaderna för person-, tele- och datakommunikation.<br />
Vi tillstyrker de i propositionen redovisade förslagen om<br />
taxereduktion för datakommunikation.</p>
<p>Persontransportkostnaderna, framför allt i övre Norrland, framförs ofta<br />
som en faktor som skulle hämma utvecklingen och därför motivera någon<br />
form av stöd eller taxereduktion.</p>
<p>Det kan i och för sig anföras goda och bärande skäl för att i stödhänseende<br />
jämställa gods- och persontransporter. Inte minst en mindre råvarubaserad<br />
industristruktur motiverar ofta ett större inslag av personkontakter.</p>
<p>Under senare år har de relativa persontransportkostnaderna på flyget för<br />
orter i övre Norrland stigit. Till stor del beror detta på större taxehöjningar<br />
för dessa destinationer, vilka kunnat tas ut på grund av bristande transportalternativ<br />
till nuvarande flygförbindelser. Detta har försämrat situationen för<br />
verksamheter i denna del av Sverige.</p>
<p>Vi menar att det finns andra, och på sikt, mer effektiva metoder att sänka<br />
persontransportkostnaderna än via ett mer eller mindre svåradministrerat<br />
persontransportsystem. En ökad konkurrens på vissa flyglinjer skulle med<br />
stor sannolikhet verka klart kostnadspressande. Moderata samlingspartiet<br />
har i andra sammanhang lagt förslag i detta syfte.</p>
<p>I propositionen redovisas ett antal frågor som enligt departementschefen<br />
måste finna en rationell och smidig form för att detta stöd skall kunna<br />
fungera. Det finns en uppenbar risk att man med ett stödsystem av det slag<br />
som nu föreslås får ett relativt kostsamt och administrativt tungrott system,<br />
vilket dessutom är förknippat med betydande kontrollproblem.</p>
<p>Vi kan därför inte tillstyrka förslaget i föreliggande skick.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:2951</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>10</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">3.2.3 Tele- och datakommunikationskostnader</p>
<p style="margin-left:3px;">Den nya tele- och datatekniken har skapat möjligheter att snabbt överföra<br />
stora mängder information över långa avstånd.</p>
<p style="margin-left:3px;">Tillgång till goda tele- och dataförbindelser kan i dag vara en väsentlig<br />
lokaliseringsfaktor. Trots goda försök att göra Sverige "rundare” i teletaxehänseende<br />
kan kostnaderna för bl. a. datakommunikation över telenätet<br />
framstå som besvärande höga för trafik till och från perifera regioner jämfört<br />
med trafik inom mer centralt belägna områden.</p>
<p style="margin-left:3px;">Ur regionalpolitisk synvinkel måste det för statsmakterna vara ett intresse<br />
att göra data- och telekommunikation tillgänglig till en rimlig kostnad även i<br />
perifera regioner. Förslaget om försök med taxereduktion för datakommunikation<br />
med abonnenter i malmfältskommunerna om 1 milj. kr. per år<br />
under en treårsperiod tillstyrks därför.</p>
<p style="margin-left:3px;">3.3 Andra stödformer</p>
<p style="margin-left:3px;">De ovan förordade allmänna åtgärderna och generella regionalpolitiska<br />
medel utgör den nödvändiga basen för att näringslivet skall kunna utvecklas<br />
positivt i de aktuella regionerna. Som vi understrukit finns det många<br />
nackdelar med selektiva stödformer. Dessa har hittills helt dominerat den<br />
regionalpolitiska medelsarsenalen. På sikt bör förutsättningarna finnas att<br />
helt avskaffa dessa. För närvarande kan det finnas anledning att i viss<br />
utsträckning nyttja även stödformer som inte är fullständigt generella till sin<br />
karaktär. Det är då viktigt att dessa stödformer dels har en allmängiltig<br />
karaktär, dels att besluten om stöd fattas av organ med stor lokal sakkunskap.</p>
<p style="margin-left:3px;">Man bör dra nytta av de positiva erfarenheterna med de s. k. sammanhållna<br />
länsanslagen. Respektive länsstyrelse bör inom givna ramar själva få<br />
ansvara för hur anslagna medel utnyttjas. På detta sätt kan ärendena<br />
handläggas av personer med lokalkännedom.</p>
<p style="margin-left:3px;">Regeringen föreslår, i likhet med vad som för närvarande gäller, att<br />
länsanslaget används för i huvudsak tre ändamål: projektverksamhet,<br />
glesbygdsstöd och övriga insatser för företagsutveckling i form av bl. a.<br />
investeringsbidrag. I motsats till den regionalpolitiska utredningen vill<br />
regeringen inte ge länsstyrelsen frihet att inom den totala länsanslagsramen<br />
fritt fördela pengarna. Vi motsätter oss denna detaljstyrning och menar att<br />
det i princip bör ankomma på länsstyrelsen att utifrån sin kunskap om länets<br />
behov och förutsättningar göra dessa avvägningar.</p>
<p style="margin-left:3px;">3.3.1 Glesbygdsstöd</p>
<p style="margin-left:3px;">En stor del av skogslänen består av glesbygd. Rationaliseringar och<br />
strukturförändringar i jord- och skogsnäringarna har medfört att antalet</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:2951</p>
</div>
<div class="block ml_42"><p>11</p>
</div>
<div class="block ml_5"><p style="margin-left:3px;">sysselsatta drastiskt minskat. Glesbygdens befolkning har därför under en<br />
lång följd av år minskat. Många yngre har valt att flytta, och medelåldern är<br />
därför hög hos befolkningen, vilket medför ett stort servicebehov.</p>
<p>Även små förändringar i endera riktningen kan ha stor betydelse för<br />
glesbygdsområden.</p>
<p>Om en familj flyttar från en liten ort kan det nödvändiga underlaget för<br />
exempelvis skolan vara i fara. Även lanthandelns kundunderlag påverkas<br />
negativt av den till synes lilla förändringen. En inflyttning av en eller ett par<br />
familjer kan ha stor positiv effekt.</p>
<p>Varje arbetstillfälle är av stor betydelse för glesbygdens utveckling. Viss<br />
stimulans kan användas för att åstadkomma en utveckling i positiv riktning.<br />
Glesbygdsstödet har visat sig ha en god effekt med en relativt liten insats av<br />
stödmedel.</p>
<p>Enbart stöd kan inte stimulera en ordentlig utveckling av glesbygden.<br />
Även olika typer av hinder måste undanröjas. Den offentliga sektorns<br />
monopolställning har en negativ inverkan. På alltför många områden har stat<br />
och kommun ensamrätt att bedriva serviceverksamhet, vilket kan leda till en<br />
koncentration av service i tätorter. Privata initiativ inom t. ex. barn- och<br />
äldreomsorg skulle ge en bättre service och fler arbetstillfällen även i<br />
glesbygder.</p>
<p>De strandskyddsbestämmelser som i dag gäller innebär generella begränsningar<br />
av bebyggelse vid vattendrag. Eftersom förhållandena varierar bör<br />
inte samma regler gälla för hela landet. Länsstyrelserna bör avgöra inom<br />
vilka områden förbud skall råda. Även andra regler och normer kan<br />
förenklas för att medverka till att ge bättre förutsättningar för att bygga såväl<br />
privatbostäder som service- och industrilokaler i glesbygdsområden.</p>
<p>Kombinationssysselsättningar inom jord- och skogsbruk, tillsammans med<br />
annan verksamhet inom hantverk och småindustri, är nödvändiga och bör<br />
underlättas. Även här finns hinder som kan undanröjas genom ett närmare<br />
samarbete mellan olika offentliga organ. Tillämpningen av jordförvärvslagen<br />
är här av stor betydelse. En översyn av det nuvarande regelsystemet<br />
inom flera områden bör göras i syfte att genom förenklingar underlätta<br />
glesbygdens utveckling.</p>
<p>Glesbygdsstöd kan lämnas till företags investeringar, kommersiell service,<br />
intensifierad kommunal sysselsättning (IKS),samhällelig service och hemarbete.<br />
Någon förändring av stödets karaktär föreslås inte i propositionen. Vi<br />
vill understryka vikten av att glesbygdsstödet är flexibelt och kan anpassas<br />
efter de olika förhållanden som räder i länen. Genom samarbete mellan<br />
länsstyrelse och kommuner kan efterhand handläggningen förbättras och<br />
förenklas.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_5"><p>Mot. 1984/85:2951</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>12</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>3.3.2 Riskgarantilån</p>
<p>Moderata samlingspartiet har under en följd av år kritiserat den yviga<br />
floran av stödformer till industrin. Detta stöd måste reduceras, såväl i<br />
omfattning som till antalet stödtyper. Man uppnår då dels att marknaden får<br />
färre inslag av konkurrenshämmande inslag, dels att alla berörda aktörer kan<br />
överblicka det stöd som existerar.</p>
<p>En av den regionalpolitiska utredningens huvuduppgifter var att förenkla<br />
stödsystemet. Från moderat sida anförde vi i utredningen att det på denna<br />
punkt inte gjordes några allvarliga försök att efterleva direktiven. Samma<br />
förhållande präglar propositionen - få försök att minska antalet stödformer<br />
redovisas.</p>
<p>Vi har tidigare i denna motion understrukit vår ambition att minska det<br />
selektiva stödet till förmån för generella stödformer. Det som återstår av<br />
selektivt stöd skall i huvudsak hanteras på länsnivå inom ramen för det<br />
samlade länsanslaget. Detta administreras av länsstyrelsen, som har det<br />
samlade ansvaret för regionalpolitiken inom ramen för de av riksdagen<br />
fastställda riktlinjerna.</p>
<p>Vi föreslår sammanslagning av de olika stödformerna. De nuvarande<br />
lokaliseringslånen bör avskaffas. Denna typ av relativt normala krediter kan<br />
hanteras inom kreditväsendet av banker och andra kreditinstitut.</p>
<p>Lokaliseringsbidrag, offertstöd och sysselsättningsstöd bör ersättas med<br />
en mer marknadsanpassad låneform, som kan benämnas riskgarantilån.</p>
<p>Dessa lån skall kunna utgöra delfinansiering av företagsprojekt inom<br />
stödområdet. Beroende på inom vilket stödområde företaget är beläget<br />
maximeras riskgarantin. I stödområde A, B resp. C till 50 %, 35 % resp.<br />
20 % av projektets kostnad.</p>
<p>Ett enskilt projekt kan då finansieras med normala bankkrediter, som<br />
”fångar upp” normala kommersiella risker, med eget kapital samt med<br />
riskgarantilån som skall kompensera projektet för den högre risk som<br />
lokaliseringen till ett stödområde motiverar.</p>
<p>Riskgarantilånet utformas så att lånens återbetalning kan avskrivas eller<br />
uppskjutas om inte tillräckligt stora intäkter genereras.</p>
<p>Genom detta system uppnås större enhetlighet och överblickbarhet samt<br />
dessutom ökad snabbhet genom att besluten till övervägande del kan tas på<br />
länsnivå.</p>
<p>Detta innebär en betydande uppstramning jämfört med nuvarande<br />
system. Effekten av detta blir dels besparingar, dels att det klart framgår att<br />
regionalpolitisk! stöd inte skall vara bidrag till dåliga affärsprojekt utan<br />
kompensation för de större risker vilka är geografiskt betingade.</p>
<p>Vi föreslår att beslut skall kunna tas på länsnivå för projekt med en total<br />
investeringskostnad som uppgår till högst 9 milj. kr. Detta innebär att nära<br />
90 % av ärendena kan hanteras inom ramen för länsanslaget.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:2951</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>13</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>4.1 Stiftelsen Industricentra</p>
<p>Stiftelsen Industricentra har till uppgift att genom uppförande av industrilokaler<br />
för uthyrning stödja företagsetablering på regionalpolitisk! högt<br />
prioriterade orter.</p>
<p>Under de 12 år stiftelsen existerat har ca 350 milj. kr. investerats i<br />
anläggningar, som nu omfattar ca 90 000 m2 lokalyta. Endast två tredjedelar<br />
av lokalerna är i dag uthyrda. Framför allt de lokaler som uppförts på<br />
1980-talet har en låg uthyrningsgrad, vilket har inneburit ekonomiska<br />
påfrestningar för stiftelsen. Önskemål har framförts om investeringar i nya<br />
anläggningar.</p>
<p>Regeringen avvisar dessa önskemål i propositionen och ställer krav på en<br />
konsolidering av stiftelsens ekonomi under de närmaste åren.</p>
<p>Enligt vår mening är det nödvändigt att under de kommande åren kraftigt<br />
höja uthyrningsgraden och öka hyresintäkterna. Samtidigt bör staten<br />
undersöka möjligheten att avyttra delar av stiftelsens anläggningar.</p>
<p>4.2 Industriverkets roll</p>
<p>Ett väsentligt inslag i den socialdemokratiska regionalpolitiken har varit<br />
att stärka industriverkets roll och göra detta verk till ett centralt regionalpolitisk!<br />
organ. Vi anser att detta är fel av flera olika skäl.</p>
<p>Regionalpolitiken måste med nödvändighet arbeta över ett område även<br />
utanför industripolitiken. Industriverkets inriktning leder till en felaktig<br />
betoning av industrifrågor. Även det förhållandet att industriverket är ett<br />
ämbetsverk på samma nivå som andra statliga verk, såsom AMS, UHÄ, STU<br />
m. fl., vars verksamhet också får konsekvenser för den regionala utvecklingen,<br />
leder till problem. De uppgifter som åvilar SIND inom regionalpolitiken<br />
bör därför i stället fördelas till departement och länsorgan.</p>
<p>4.3 Lokaliseringssamråd</p>
<p>Regeringen föreslår en översyn av systemet med lokaliseringssamråd.</p>
<p>Från moderat sida har vi motsatt oss ett system som ger möjlighet för<br />
regeringen att tvinga in företag i till innehållet ospecificerade överläggningar.<br />
Regering och riksdag skall styra näringslivet genom generella lagar och<br />
förordningar, inte genom "påtryckningar”. Vill regeringen eller ämbetsverken<br />
ha överläggningar med företagen kan detta ske utan lokaliseringssamråd.<br />
Det nuvarande systemet bör avskaffas.</p>
<p>4.4 Regionala utvecklingsbolag</p>
<p>Under den senaste tioårsperioden har tillkommit ett flertal regionala<br />
utvecklingsbolag med syfte att främja regional industriell utveckling. Mäng</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p>Mot. 1984/85:2951</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p>14</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>den nedlagda pengar står dock inte i rimlig proportion till de konkreta<br />
resultat som uppnåtts. Dessa bolag bör antingen säljas till privata intressenter<br />
eller avvecklas.</p>
<p>5 Anslagsfrågor</p>
<p>C2 Lokaliseringsbidrag m. m.</p>
<p>Som ovan framgår bör lokaliseringsbidraget helt avskaffas. Det selektiva<br />
stöd som tills vidare bör utgå skall vara i form av s. k. riskgarantilån. Vi<br />
föreslår att ett nytt anslag upprättas för detta ändamål.</p>
<p>C3 Lokaliseringslån<br />
Det nuvarande lokaliseringslånet har visat sig vara ett olämpligt regionalpolitisk!<br />
instrument. Stödformen bör därför avskaffas.</p>
<p>C4 Regionala utvecklingsinsatser, m. m.</p>
<p>Som vi tidigare framhållit är det betydelsefullt att handläggningen av de<br />
selektiva åtgärder som ännu bör finnas kvar sker på regional nivå. Det måste<br />
ske en klar tyngdpunktsförändring. Vi föreslår därför ett i förhållande till<br />
regeringens förslag höjt anslag.</p>
<p>Under detta anslag bör dels projektstöd och glesbygdsstöd, dels de ovan i<br />
avsnitt 3.3.2 föreslagna riskgarantilånen finansieras. Riskgarantilån bör<br />
kunna beviljas om projektets storlek understiger 9 milj. kr. I resterande fall<br />
får även fortsättningsvis handläggningen ske på central nivå. Totalt bör 500<br />
milj. kr. anvisas under detta anslag. Ungefär 40% av medlen bör i<br />
genomsnitt användas för riskgarantilån. Proportionen skall kunna variera<br />
mellan olika regioner.</p>
<p>C6 Ersättning för nedsättning av sociala avgifter<br />
Vi har i avsnitt 3.2.1. redovisat våra förslag till utvidgning av området med<br />
nedsatta sociala avgifter. Förändringarna bör träda i kraft vid årsskiftet<br />
1985/86. För budgetåret 1985/86 beräknar vi kostnaden till ca 560 milj. kr.</p>
<p>C7 Sysselsättningsstöd<br />
Som vi ovan redovisat bör sysselsättningsstödet avvecklas. De utfästelser<br />
om stöd som har gjorts bör fullföljas, men inga nya åtaganden bör göras.<br />
Kostnaderna bör täckas genom anslaget B4. Sysselsättningsskapande<br />
åtgärder.</p>
<p>Riskgarantilån (nytt anslag)</p>
<p>Riskgarantilån som utgår för större projekt och därför handläggs på<br />
central nivå bör finansieras genom detta anslag. Vi föreslår att 155 milj. kr.<br />
anvisas. Regeringen bör snarast möjligt utarbeta regler för riskgarantilånen.</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p style="text-align:right;">Mot. 1984/85:2951</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p style="margin-left:6px;">15</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p>Intill dess att de nya reglerna träder i kraft kan stöd enligt nu gällande regler<br />
utgå under detta anslag.</p>
<p style="text-align:right;">6 Hemställan</p>
<p style="margin-left:11px;">Med stöd av ovanstående hemställs</p>
<p style="margin-left:46px;">1. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna<br />
vad som i motionen anförts angående regionalpolitikens mål,</p>
<p style="margin-left:46px;">2. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna<br />
vad som i motionen anförts om spridning av teknik och utbildningsmöjligheter,</p>
<p style="margin-left:46px;">3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna<br />
vad som i motionen anförts om den demografiska databasen i<br />
Haparanda,</p>
<p style="margin-left:46px;">4. att riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till ändring<br />
av lagen (1983:1055) om nedsättning av socialavgifter och allmän<br />
löneavgift i Norrbottens län i enlighet med vad som i motionen<br />
anförts,</p>
<p style="margin-left:46px;">5. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna<br />
vad som i motionen anförts om glesbygdsstöd,</p>
<p style="margin-left:46px;">6. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna<br />
vad som i motionen anförts om lokaliseringslån, lokaliseringsbidrag,<br />
offertstöd och sysselsättningsstöd,</p>
<p style="margin-left:46px;">7. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna<br />
vad som i motionen anförts om riskgarantilån,</p>
<p style="margin-left:46px;">8. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna<br />
vad som i motionen anförts om Stiftelsen Industricentra,</p>
<p style="margin-left:46px;">9. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna<br />
vad som i motionen anförts om lokaliseringssamråd,</p>
<p style="margin-left:46px;">10. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag att till Lokaliseringsbidrag<br />
m. m. för budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag<br />
av 362 000 000 kr.,</p>
<p style="margin-left:46px;">11. att riksdagen beslutar att avslå regeringens förslag att till Lokaliseringslån<br />
för budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av<br />
300 000 000 kr.,</p>
<p style="margin-left:46px;">12. att riksdagen beslutar att till Regionala utvecklingsinsatser m. m.<br />
för budgetåret 1985/86 anvisa ett reservationsanslag av 505 000 000<br />
kr.,</p>
<p style="text-align:right;">13. att riksdagen till Ersättning för nedsättning av sociala avgifter för<br />
budgetåret 1985/86 anvisar ett förslagsanslag av 560 000 000 kr.,</p>
<p style="text-align:right;">14. att riksdagen avslår regeringens förslag att till Sysselsättningsstöd<br />
för budgetåret 1984/85 anslå ett förslagsanslag av 120 000 000 kr.,</p>
</div>
</div>
<div class="sida">
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">Mot. 1984/85:2951</p>
</div>
<div class="block ml_41"><p style="margin-left:6px;">16</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:48px;">15. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna<br />
vad som i motionen anförts om finansiering av gjorda åtaganden<br />
för sysselsättningsstöd,</p>
<p style="margin-left:48px;">16. att riksdagen till Riskgarantilån anvisar ett reservationsanslag av<br />
155 000 000 kr.</p>
<p style="margin-left:3px;">Stockholm den 20 mars 1985</p>
<p style="margin-left:3px;">ALF WENNERFORS (m)</p>
<p style="margin-left:3px;">ANDERS G. HÖGMARK (m)</p>
<p style="margin-left:3px;">GÖREL BOHLIN (m)</p>
<p style="margin-left:3px;">GULLAN LINDBLAD (m)</p>
<p style="margin-left:3px;">SONJA REMBO (m)</p>
<p style="margin-left:3px;">BARBRO NILSSON (m)<br />
i Visby</p>
</div>
<div class="block ml_24"><p style="margin-left:6px;">BENGT WITTBOM (m)<br />
INGRID HEMMINGSSON (m)<br />
HÅKAN STJERNLÖF (m)<br />
STEN SVENSSON (m)</p>
</div>
<div class="block ml_4"><p style="margin-left:3px;">minab/gotab Stockholm 1985 82472</p>
</div>
</div>
</div>
0ALF WENNERFORSm1undertecknare0ANDERS G. HÖGMARKm2undertecknare0GÖREL BOHLINm3undertecknare0GULLAN LINDBLADm4undertecknare0SONJA REMBOm5undertecknare0BARBRO NILSSONm6undertecknare0BENGT WITTBOMm7undertecknare0INGRID HEMMINGSSONm8undertecknare0HÅKAN STJERNLÖFm9undertecknare0STEN SVENSSONm10undertecknareG8022951Alf Wennerfors m. fl. mot_198485__2951.pdf385450pdfRegional utveckling och utjämning (prop. 1984/85:115)https://data.riksdagen.se/fil/279E5B28-0F7E-4515-BBA5-1CD3FABF04F1