Motioner i Första kammaren, Fr 78,

7

Nr 78.

Av herr Ekman, Karl Johan, i anledning av Kungl. Majds
proposition med förslag till lag om ändrad lydelse
av 2, 3, 8 och 9 §§ i lagen den 25 maj 1894 angående
jordfästning.

I anledning av Kungl. Maj ds proposition nr 8 med förslag till ändrad lydelse
av vissa paragrafer i lagen om jordfästning tillåter jag mig anföra följande.

Den nya slags begravning, för vilken genom lagförslaget utrymme skall lämnas,
nämligen ”begravning utan jordfästning i svenska kyrkans ordning” omfattar
i själva verket — bortsett från begravning inom ”främmande trossamfund”,
vilken val i allmänhet försiggår i det främmande trossamfundets egen kyrka —
två mycket olikartade begravningar, den ena rent ”borgerlig begravning” utan
all kristlig prägel och den andra ”frikyrklig begravning”. Lagen handlar visserligen
direkt endast om ”jordfästning i svenska kyrkans ordning” (2 §), men
indirekt avse dess stadgande!! att i viss mån gälla även begravning i annan ordning.
Därvid lages ingen hänsyn till åtskillnaden mellan ”borgerlig” och ”frikyrklig”
begravning, vilket vid tillämpningen torde komma att förorsaka betydande
svårigheter.

Enligt nu gällande lag (3 §) får i kyrka icke äga rum annan jordfästning än
s. k. högtidlig jordfästning enligt svenska kyrkans ordning och förrättad av
präst inom denna kyrka. Lagförslaget däremot är så avfattat, att det säkerligen
kommer att tolkas så, att kyrka skall kunna upplåtas icke blott för jordfästning
i svenska kyrkans ordning utan även för ”borgerlig begravning” och ”frikyrklig
begravning”.

En sådan omformulering av stadgandet var icke föreslagen av de sakkunniga
och har avstyrkts av lagrådet, som förordat bibehållande i denna del av det
nu gällande stadgandet.

Må vara, att ”frikyrklig begravning”, som ju är eu kristlig akt, må kunna, då
omständigheterna så påkalla, förrättas i kyrkan; så bör dock vara uteslutet,
att en begravningsceremoni av icke kristen, kanske till och med av antireligiös
karaktär skall kunna få förrättas i kyrkan. Men eftersom ingen åtskillnad
gjorts på den ställning, lagen intager till dessa olika slag av begravning,
komma med säkerhet svårigheter att uppstå, om tillstånd skall lämnas för den
ena men icke för den andra icke kyrkliga ceremonien.

I 8 § förekommer också åtskilligt, som är ägnat att medföra pinsamma förvecklingar
vid tillämpningen. Sålunda borde icke förekomma, att medlem av

8

Motioner i Första kammaren, Nr 78.

svenska kyrkan någonsin skall behöva för att skydda sin rätt till kyrklig begravning
därom meddela något särskilt förordnande. Kvarstår han i kyrkan,
måste tagas för givet, att han också åstundan jordfästning enligt denna kyrkas
ordning, så framt han icke särskilt förordnat om en annan ordning eller hans
närmaste anhöriga kunna skriftligen och samstämmigt betyga, att detta varit
hans önskan. Att utsträcka denna rätt att bestämma för den döde till andra än
hans närmaste anhöriga synes särskilt opåkallat.

Sista stycket i 8 § 1 mom. är otillfredsställande i flera hänseenden. Framställning
om borgerlig eller frikyrklig begravning skall göras hos prästen i den
församling, som är rätt inskrivningsort för dödsfallet. Skall han också meddela
beslut, huruvida det må ske? Och, i så fall, skall han bestämma platsen för
begravningsceremonien? Om denna skail ske å annan ort och kyrkan på den
orten föi ändamalet begäres, skall han da kunna bestämma om upplåtande
av en kyrka, med vilken han alls icke har att skaffa? Eller skall han vara sökandens
kommissionär för underhandlingar med vederbörande pi äst om en sådan
sak? Han kan i allt fall ingen tid bestämma, ty han vet icke, vilka förrättningar
som kunna vara utsatta i den kyrka, där ceremonien skall äga rum; och tiden för
sådant bestämmande är vid dödsfall ofta mycket knapp.

Åtskilligt annat torde kunna vara att invända mot de föreslagna bestämmelserna,
men det anförda torde visa, att, om en lag av sådan innebörd som den
nu föreslagna skall antagas, en omarbetning av förslaget är nödvändig.

Med anledning härav tillåter jag mig för närvarande yrka,

att riksdagen ville avslå det i Kungl. Maj:ts proposition nr 8
framlagda förslaget till lag om ändrad lydelse av vissa paragrafer
i lagen angående jordfästning.-

Stockholm den 22 januari 1925.

K. J. Ekman,
Jönköpings län.