/Träder i kraft I:2026-07-01
1 § Denna lag genomför Europaparlamentets och rådets direktiv
(EU) 2023/1544 av den 12 juli 2023 om fastställande av harmoniserade regler för att utse utsedda verksamhetsställen och rättsliga ombud för insamling av elektroniska bevis i straffrättsliga förfaranden, i denna lag kallat EU-direktivet.
2 § I denna lag betyder
1. tjänsteleverantör: en juridisk person som tillhandahåller en eller flera av följande kategorier av tjänster:
a) elektroniska kommunikationstjänster enligt definitionen i artikel 2.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU)
2018/1972 av den 11 december 2018 om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation,
b) tjänster för internetdomännamn och IP-numrering, eller
c) andra av informationssamhällets tjänster enligt artikel 1.1 b i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/1535 av den 9 september 2015 om ett informationsförfarande beträffande tekniska föreskrifter och beträffande föreskrifter om informationssamhällets tjänster, som
- gör det möjligt för användarna att kommunicera med varandra, eller
- gör det möjligt att lagra eller på annat sätt behandla uppgifter på uppdrag av de användare till vilka tjänsten tillhandahålls, förutsatt att datalagringen är en avgörande komponent i den tjänst som tillhandahålls användaren,
2. erbjuda sina tjänster i en medlemsstat: att en tjänsteleverantör
a) gör det möjligt för fysiska eller juridiska personer i en medlemsstat att använda någon av de tjänster som anges i 1, och
b) har en betydande anknytning till den medlemsstaten, antingen genom att tjänsteleverantören har ett verksamhetsställe där eller, om ett sådant inte finns, den har ett betydande antal användare i den medlemsstaten eller att dess verksamhet är inriktad på den medlemsstaten,
3. erbjuda sina tjänster i unionen: att en tjänsteleverantör
a) gör det möjligt för fysiska eller juridiska personer i en medlemsstat att använda någon av de tjänster som anges i 1, och
b) har en betydande anknytning till den medlemsstaten, antingen genom att tjänsteleverantören har ett verksamhetsställe i en medlemsstat eller, om ett sådant inte finns, den har ett betydande antal användare i en eller flera medlemsstater eller att dess verksamhet är inriktad på en eller flera medlemsstater,
4. verksamhetsställe: en enhet från vilken tjänsteleverantören genom en stabil infrastruktur under en obegränsad tid utövar ekonomisk verksamhet och från vilken tjänsteleverantören tillhandahåller sina tjänster eller från vilken dess verksamhet förvaltas,
5. utsett verksamhetsställe: ett av tjänsteleverantörens verksamhetsställen som också är en juridisk person och som har utsetts av en tjänsteleverantör som är etablerad i någon av unionens medlemsstater för att ta emot och följa sådana beslut och förelägganden som omfattas av denna lag,
6. rättsligt ombud: en fysisk eller en juridisk person som har utsetts av en tjänsteleverantör som inte är etablerad i någon av unionens medlemsstater eller som endast är etablerad i en medlemsstat som inte deltar i samtliga av de EU-rättsliga instrument som anges i 3 §, för att ta emot och följa sådana beslut och förelägganden som omfattas av denna lag.
3 § Följande beslut och förelägganden omfattas av denna lag:
1. en europeisk utlämnande- eller bevarandeorder beslutad enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1543 av den 12 juli 2023 om europeiska utlämnandeorder och europeiska bevarandeorder för elektroniska bevis i straffrättsliga förfaranden och för verkställighet av fängelsestraff eller annan frihetsberövande åtgärd till följd av straffrättsliga förfaranden,
2. en europeisk utredningsorder beslutad enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU av den
3 april 2014 om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området, som avser inhämtning av elektroniska bevis,
3. en ansökan om rättslig hjälp beslutad med stöd av konventionen, upprättad av rådet på grundval av artikel 34 i Fördraget om Europeiska unionen, om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater (SÖ
2005:42), som avser inhämtning av elektroniska bevis, och
4. beslut och förelägganden som fattas enligt svensk rätt, som avser inhämtning av elektroniska bevis.
4 § Lagen gäller för en tjänsteleverantör som
1. är etablerad i Sverige, eller
2. erbjuder sina tjänster i Sverige om tjänsteleverantören
a) inte är etablerad i en annan medlemsstat inom unionen, eller
b) enbart är etablerad i en medlemsstat som inte deltar i samtliga av de EU-rättsliga instrument som anges i 3 §.
I lagen finns även bestämmelser om utsedda verksamhetsställen och rättsliga ombud samt när svenska brottsbekämpande myndigheter ska vända sig till sådana.
5 § Lagen gäller inte för en sådan tjänsteleverantör som avses i 4 § som
1. tillhandahåller sådana finansiella tjänster som avses i artikel 2.2 b i Europaparlamentets och rådets direktiv
2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden, eller
2. endast är etablerad i Sverige och enbart erbjuder sina tjänster i Sverige.
1 § En tjänsteleverantör som är etablerad i Sverige ska skriftligen utse minst ett av sina verksamhetsställen till utsett verksamhetsställe.
Ett utsett verksamhetsställe ska vara etablerat i en medlemsstat där tjänsteleverantören erbjuder sina tjänster och som deltar i det eller de EU-rättsliga instrument som det utsedda verksamhetsstället ska ta emot beslut och förelägganden för.
Ett utsett verksamhetsställe ska utses inom sex månader från den dag då tjänsteleverantören började erbjuda sina tjänster i unionen.
2 § En tjänsteleverantör som inte ska utse ett utsett verksamhetsställe enligt 1 § ska skriftligen utse minst ett rättsligt ombud.
Ett rättsligt ombud ska ha hemvist i en medlemsstat där tjänsteleverantören erbjuder sina tjänster och som deltar i det eller de EU-rättsliga instrument som det rättsliga ombudet ska ta emot beslut och förelägganden för.
Ett rättsligt ombud ska utses inom sex månader från den dag då tjänsteleverantören började erbjuda sina tjänster i unionen.
3 § Den tjänsteleverantör som är skyldig att utse ett utsett verksamhetsställe eller rättsligt ombud enligt 1 eller 2 § ska ge ett sådant de befogenheter och resurser som krävs för att kunna samarbeta med behöriga myndigheter och följa sådana beslut och förelägganden som omfattas av denna lag.
4 § Ett utsett verksamhetsställe och ett rättsligt ombud i Sverige ska samarbeta med behöriga myndigheter genom att ta emot och följa sådana beslut och förelägganden som omfattas av denna lag.
5 § En tjänsteleverantör som är skyldig att utse ett utsett verksamhetsställe eller rättsligt ombud enligt 1 eller 2 § ska i en skriftlig underrättelse lämna följande uppgifter till centralmyndigheten i den medlemsstat där det utsedda verksamhetsstället eller rättsliga ombudet utses:
1. kontaktuppgifterna till det utsedda verksamhetsstället eller rättsliga ombudet,
2. det territoriella tillämpningsområdet för varje utsett verksamhetsställe eller rättsligt ombud om tjänsteleverantören utsett flera sådana, och
3. vilket eller vilka av unionens officiella språk, som också är ett officiellt språk i den medlemsstat i vilken det utsedda verksamhetsstället eller rättsliga ombudet utsetts, som godtas för kommunikation med det utsedda verksamhetsstället eller rättsliga ombudet.
Om omständigheter som anges i första stycket ändras ska tjänsteleverantören så snart som möjligt lämna uppdaterad information till centralmyndigheten.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om innehållet i underrättelsen till den svenska centralmyndigheten.
6 § En svensk behörig myndighet ska vid mottagande av en europeisk utredningsorder som avser inhämtning av elektroniska bevis ställa denna till ett utsett verksamhetsställe eller rättsligt ombud i Sverige. Detsamma gäller vid inhämtning av elektroniska bevis genom en ansökan om rättslig hjälp beslutad med stöd av konventionen, upprättad av rådet på grundval av artikel 34 i Fördraget om Europeiska unionen, om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater (SÖ 2005:42).
En svensk behörig myndighet ska vid utfärdande av en europeisk utredningsorder som avser inhämtning av elektroniska bevis ställa denna till ett utsett verksamhetsställe eller rättsligt ombud. Detsamma gäller vid inhämtning av elektroniska bevis genom en ansökan om rättslig hjälp beslutad med stöd av konventionen, upprättad av rådet på grundval av artikel 34 i Fördraget om Europeiska unionen, om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater (SÖ
2005:42).
Vid inhämtning av elektroniska bevis enligt nationell rätt, får en behörig myndighet vända sig till utsedda verksamhetsställen och rättsliga ombud i Sverige.
1 § Den myndighet som regeringen bestämmer är centralmyndighet enligt EU-direktivet.
2 § /Träder i kraft I:2026-08-19/
Centralmyndigheten ska ha tillsyn över att denna lag och de föreskrifter som meddelats i anslutning till lagen följs.
/Rubriken träder i kraft I:2026-08-19/
3 § /Träder i kraft I:2026-08-19/
Centralmyndigheten har rätt att för sin tillsyn få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen, dock inte bostäder, där den som står under tillsyn bedriver sin verksamhet.
/Rubriken träder i kraft I:2026-08-19/
4 § /Träder i kraft I:2026-08-19/
Centralmyndigheten får förelägga den som står under tillsyn att tillhandahålla myndigheten de upplysningar eller handlingar som behövs för tillsynen.
Ett sådant föreläggande får förenas med vite.
/Rubriken träder i kraft I:2026-08-19/
5 § /Träder i kraft I:2026-08-19/
Centralmyndighetens beslut som avser åtgärder som krävs för tillsynen får verkställas av Kronofogdemyndigheten. Då gäller bestämmelserna i utsökningsbalken om verkställighet av förpliktelser som inte avser betalningsskyldighet, avhysning eller avlägsnande.
/Rubriken träder i kraft I:2026-08-19/
6 § /Träder i kraft I:2026-08-19/
Centralmyndigheten får förelägga en tjänsteleverantör som åsidosätter en skyldighet som följer av denna lag att vidta de åtgärder som krävs för att tjänsteleverantören ska uppfylla skyldigheten.
Ett sådant föreläggande får förenas med vite.
/Rubriken träder i kraft I:2026-08-19/
7 § /Träder i kraft I:2026-08-19/
Centralmyndigheten får ta ut en sanktionsavgift av den tjänsteleverantör som åsidosätter en skyldighet som följer av denna lag.
8 § /Träder i kraft I:2026-08-19/
En sanktionsavgift ska bestämmas till lägst 10 000 kronor och till högst två procent av tjänsteleverantörens totala globala årsomsättning föregående räkenskapsår.
9 § /Träder i kraft I:2026-08-19/
När sanktionsavgiftens storlek bestäms ska särskild hänsyn tas till
1. om överträdelsen varit uppsåtlig eller berott på oaktsamhet,
2. överträdelsens karaktär, svårhetsgrad och varaktighet,
3. om en liknande överträdelse har begåtts tidigare, och
4. tjänsteleverantörens finansiella ställning.
10 § /Träder i kraft I:2026-08-19/
Sanktionsavgiften får sättas ned helt eller delvis om överträdelsen är ursäktlig eller om det annars med hänsyn till omständigheterna skulle vara oskäligt att ta ut hela avgiften.
11 § /Träder i kraft I:2026-08-19/
En sanktionsavgift får inte beslutas om överträdelsen omfattas av ett föreläggande om vite enligt 6 § och överträdelsen ligger till grund för en ansökan om utdömande av vitet.
12 § /Träder i kraft I:2026-08-19/
En sanktionsavgift får beslutas endast om den som avgiften ska tas ut av har fått tillfälle att yttra sig inom två år från det att överträdelsen ägde rum.
Ett beslut om sanktionsavgift ska delges.
13 § /Träder i kraft I:2026-08-19/
En sanktionsavgift ska betalas till centralmyndigheten inom 30 dagar från det att beslutet om att ta ut avgiften har fått laga kraft eller inom den längre tid som anges i beslutet.
Om sanktionsavgiften inte betalas i tid, ska centralmyndigheten lämna den obetalda avgiften för indrivning enligt lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m.
Sanktionsavgiften tillfaller staten.
14 § /Träder i kraft I:2026-08-19/
En sanktionsavgift faller bort till den del beslutet om avgiften inte har verkställts inom fem år från det att beslutet fick laga kraft.
15 § /Träder i kraft I:2026-08-19/
Ett beslut att ta ut en sanktionsavgift får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
2026:966
1. Denna lag träder i kraft den 19 augusti 2026 i fråga om
3 kap. 2-15 §§ och i övrigt den 1 juli 2026.
2. En tjänsteleverantör som erbjuder sina tjänster i unionen vid EU-direktivets ikraftträdande ska utse ett utsett verksamhetsställe eller rättsligt ombud senast den 18 augusti
2026.