Förordningens tillämpningsområde

1 § Denna förordning gäller vid utfärdande av sådana intyg som avses i 13 kap. 10 § lagen (2022:156) om alkoholskatt.

Förordningen genomför artikel 23a i rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker i lydelsen enligt rådets direktiv (EU) 2020/1151.

Förordningen är meddelad med stöd av
   - 13 kap. 10 § andra stycket lagen om alkoholskatt i fråga om 14-16 §§
   - 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 7 §
   - 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.
Förordning (2022:1741).

2 § Ytterligare regler om intygen finns i genomförandeakter antagna av Europeiska kommissionen enligt artikel 23a.4 i rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker i lydelsen enligt rådets direktiv (EU) 2020/1151.

Termer och uttryck

3 § Termer och uttryck som används i denna förordning har samma betydelse och tillämpningsområde som i lagen (2022:156) om alkoholskatt. Förordning (2022:1741).

4 §   Med typ av alkoholhaltig dryck avses i denna förordning
   - öl,
   - vin,
   - andra jästa drycker än vin eller öl,
   - mellanklassprodukter, eller
   - etylalkohol.

5 §   Med oberoende producent avses i denna förordning en producent som
   - är juridiskt och ekonomiskt oberoende av andra producenter av samma typ av alkoholhaltig dryck,
   - använder lokaler som är fysiskt skilda från lokaler som används av andra producenter av samma typ av alkoholhaltig dryck, och
   - inte producerar på licens.

6 § Med årsproduktion avses i denna förordning den volym som har producerats under kalenderåret före det år som intyget avser.

Om en producent inte har haft någon produktion av den aktuella typen av alkoholhaltig dryck under kalenderåret före det år som intyget avser ska årsproduktion i stället avse den volym som producenten uppskattar att den kommer att producera under det år som intyget avser.

Rätt att meddela föreskrifter

7 § Skatteverket får meddela föreskrifter om verkställigheten av denna förordning.

Utfärdande av intyg

8 §   Skatteverket ska efter ansökan utfärda intyg till en producent av öl, vin, andra jästa drycker än vin eller öl, mellanklassprodukter eller etylalkohol, under förutsättning att
   1. producenten är etablerad på svenskt territorium,
   2. producenten är en oberoende producent, och
   3. årsproduktionen av de typer av alkoholhaltig dryck som intyget omfattar inte överstiger de volymer som anges i andra stycket.

För att intyg ska utfärdas får producentens årsproduktion av de typer av alkoholhaltig dryck som ansökan avser inte överstiga följande volymer:
   - öl: 200 000 hektoliter per år
   - vin: 20 000 hektoliter per år
   - andra jästa drycker än vin eller öl: 15 000 hektoliter per år
   - mellanklassprodukter: 250 hektoliter per år
   - etylalkohol: 20 hektoliter ren alkohol per år.

9 § Ett intyg ska avse en producent och ett kalenderår.

Intyget ska bekräfta
1. att producenten är en oberoende producent, och
2. årsproduktionen av de typer av alkoholhaltig dryck som ansökan avser.

10 § Om två eller flera producenter som var och en uppfyller kraven i 8 § första stycket 1 och 3 samarbetar med varandra och enbart på grund av detta samarbete inte anses vara oberoende producenter ska intyg ändå utfärdas om deras totala årliga produktion av den aktuella typen av alkoholhaltig dryck inte överstiger de volymer som anges i 8 § andra stycket. Detta gäller dock inte om samarbetet avser produktion av etylalkohol.

Ändrade förhållanden och återkallelse

11 §   En producent ska så snart som möjligt skriftligen meddela Skatteverket om
   1. uppgifterna i ansökan var felaktiga och detta lett till att intyget blivit felaktigt,
   2. förhållandena som intyget baseras på har ändrats på något annat sätt än att producenten har försatts i konkurs, eller
   3. produktionen under ett år överskrider en uppskattning enligt 6 § andra stycket.

Producenten ska i meddelandet lämna korrekta uppgifter eller en ny uppskattning enligt 6 § andra stycket.

12 § Om den producent som intyget gäller försätts i konkurs ska intyget i stället anses gälla konkursboet.

13 §   Skatteverket ska återkalla ett intyg, om
   1. den producent som intyget gäller begär det,
   2. det framkommer att uppgifterna i ansökan var felaktiga och detta lett till att intyget blivit felaktigt,
   3. uppgifterna i intyget inte längre är korrekta på grund av att förhållandena har ändrats på något annat sätt än att producenten har försatts i konkurs, eller
   4. produktionen under ett år överskrider en uppskattning enligt 6 § andra stycket.

Ett beslut om återkallelse gäller omedelbart, om inte något annat anges i beslutet.

14 § Om ett intyg återkallas enligt 13 § första stycket 2 och producenten skriftligen har anmält felaktigheten till Skatteverket ska producenten betala en avgift på 5 000 kronor.

Om ett intyg återkallas enligt 13 § första stycket 3 eller 4 och producenten skriftligen har anmält de ändrade förhållandena eller den ändrade uppskattningen till Skatteverket senare än tio dagar från det att förhållandena ändrades eller uppskattningen överskreds ska producenten betala en avgift på 5 000 kronor.

Om ett intyg återkallas enligt 13 § första stycket 2, 3 eller 4 och producenten inte skriftligen har anmält felaktigheten, de ändrade förhållandena eller den ändrade uppskattningen till Skatteverket ska producenten betala en avgift på 20 000 kronor.

15 § Om felaktigheten enligt 13 § första stycket 2 enbart består i att den faktiska årsproduktionen är lägre än vad som angetts i ansökan, ska någon avgift enligt 14 § inte betalas.

I andra fall får Skatteverket besluta att avgiften ska sättas ned eller efterskänkas om det finns synnerliga skäl.

16 § Skatteverket beslutar om sådan avgift som avses i 14 §. Beslutet ska meddelas inom tre månader från den tidpunkt då intyget återkallades.

Ränta ska betalas från och med den dag som infaller en månad efter beslutet om avgift och efter en räntesats som vid varje tidpunkt överstiger statens utlåningsränta med två procentenheter.

Avgiften och räntan tillfaller staten.

Överklagande