1 § Denna förordning är meddelad med stöd av
- 14 § lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor i fråga om 2 §,
- 38 § lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor i fråga om 4-8 §§,
- 24 § lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor i fråga om 16 §,
- 40 § lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor i fråga om 20 §,
- 13 § lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor i fråga om 22 och 23 §§,
- 56 § lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor i fråga om 26 §,
- 56 a § lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor i fråga om 30 och 31 §§,
- 8 kap. 11 § regeringsformen i fråga om 13, 18, 21 och 25 §§, och
- 8 kap. 7 § regeringsformen i fråga om övriga bestämmelser.
2 § Vid tillämpning av lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor och denna förordning ska Hongkong likställas med en konventionsstat.
3 § Ord och uttryck i denna förordning har samma betydelse som i lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.
4 § En anläggningshavare med en kärnkraftsreaktor i drift för att utvinna kärnenergi ska upp till ett belopp som motsvarar
1 200 miljoner euro i den utsträckning som är möjligt ha en sådan ansvarsförsäkring som avses i 30 § lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.
Om försäkringen inte gäller för vissa radiologiska skador, ska det framgå av försäkringen.
5 § En anläggningshavare utan en kärnkraftsreaktor i drift ska i den utsträckning som är möjligt ha en sådan ansvarsförsäkring som avses i 30 § lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor upp till ett belopp som motsvarar 700 miljoner euro eller det lägre belopp som har beslutats enligt 31 § samma lag.
Om försäkringen inte gäller för vissa radiologiska skador, ska det framgå av försäkringen.
6 § Om en ansvarsförsäkring inte gäller för vissa radiologiska skador ska anläggningshavaren se till att den eller de kompletterande säkerheter ställs som behövs för att täcka det ersättningsansvaret.
7 § En säkerhet enligt 30-32 §§ lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor ska, ensam eller tillsammans med andra säkerheter, vara betryggande för sitt ändamål.
En säkerhet får inte utgöras av en fastighet som det bedrivs kärnteknisk verksamhet på.
8 § Riksgäldskontoret får meddela ytterligare föreskrifter om vad som krävs för att en säkerhet ska kunna godtas.
9 § Anläggningshavare ska till Riksgäldskontoret anmäla de ansvarsförsäkringar och de säkerheter som ställts enligt
30-32 §§ lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor inom en månad efter det att säkerheterna har ställts.
Säkerhet som avser en enskild transport ska dock i stället anmälas senast en månad innan transporten påbörjas.
Om regeringen har beslutat om ansvarsbeloppets storlek enligt
31 § 1 lagen om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor ska anläggningshavaren anmäla ansvarsförsäkringar och säkerheter för beloppet senast en månad efter beslutet. Om regeringen har beslutat om ansvarsbeloppets storlek enligt
31 § 2 samma lag ska anläggningshavaren anmäla ansvarsförsäkringar och säkerheter för beloppet senast två veckor efter beslutet.
10 § Riksgäldskontoret får i det enskilda fallet ge dispens från de tidsfrister som anges i 9 §.
11 § Riksgäldskontoret ska, inom två månader från det att anläggningshavaren senast ska ha lämnat sin anmälan om säkerheter enligt 9 § första stycket, till regeringen överlämna anmälan tillsammans med ett eget yttrande för prövning av om säkerheterna är tillräckliga.
Riksgäldskontoret prövar säkerheter som avser transporter.
12 § En skriftlig ansökan om ett lägre ansvarsbelopp enligt
31 § lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor ska lämnas in av anläggningshavaren till Strålsäkerhetsmyndigheten.
En ansökan ska innehålla
1. en beskrivning av anläggningen eller transporten,
2. uppgifter om mängden och karaktären av de kärnämnen eller det kärnavfall som transporteras eller finns inom anläggningen,
3. en analys av riskerna för och omfattningen av en radiologisk olycka i samband med verksamheten, och
4. ett förslag till ansvarsbelopp.
En ansökan får avse flera transporter om uppgifterna enligt
1-4 är desamma för varje enskild transport.
13 § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om vad ansökan om ett lägre ansvarsbelopp ska innehålla.
14 § Strålsäkerhetsmyndigheten ska hämta in ett yttrande från Riksgäldskontoret över en ansökan om ett lägre ansvarsbelopp.
15 § Strålsäkerhetsmyndigheten ska med ett eget yttrande överlämna en ansökan om ett lägre ansvarsbelopp till regeringen för prövning.
16 § Strålsäkerhetsmyndigheten prövar ansökningar enligt 24 § lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor om att en transportör ska vara ersättningsansvarig i stället för en eller flera anläggningshavare.
17 § En skriftlig ansökan om ansvar för en transportör ska lämnas in av transportören till Strålsäkerhetsmyndigheten.
En ansökan ska innehålla
1. uppgifter om vem som är transportör,
2. en beskrivning av transporten,
3. uppgifter om mängden och karaktären på de kärnämnen eller det kärnavfall som transporten avser,
4. ett bevis om säkerhet, och
5. ett bevis om samtycke från anläggningshavaren.
18 § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om vad en ansökan om ansvar för en transportör ska innehålla.
19 § Om en transportör är ersättningsansvarig i stället för en eller flera anläggningshavare ska det som i denna förordning gäller i fråga om en anläggningshavares ansvar gälla transportören.
20 § Strålsäkerhetsmyndigheten utfärdar intyg enligt 40 § lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.
21 § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om vilka uppgifter ett transportcertifikat ska innehålla.
22 § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela föreskrifter om att lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor inte ska tillämpas i fråga om kärntekniska anläggningar, kärnämnen och kärnavfall där den risk som är förenad med anläggningarna, ämnena eller avfallet är liten.
23 § Strålsäkerhetsmyndigheten får i enskilda fall besluta att lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor inte ska tillämpas i fråga om kärntekniska anläggningar, kärnämnen och kärnavfall där den risk som är förenad med anläggningarna, ämnena eller avfallet är liten.
24 § En skriftlig ansökan om undantag från lagens tillämpning i ett enskilt fall ska lämnas in av anläggningshavaren till Strålsäkerhetsmyndigheten.
En ansökan ska innehålla
1. en beskrivning av anläggningen, kärnämnet eller kärnavfallet,
2. uppgift om mängden och karaktären på de kärnämnen eller det kärnavfall som avses,
3. en analys av riskerna för och omfattningen av en radiologisk olycka i samband med verksamheten, och
4. skälen för att lagen inte bör tillämpas i det enskilda fallet.
25 § Strålsäkerhetsmyndigheten får meddela ytterligare föreskrifter om vad en ansökan om undantag från lagens tillämpning i ett enskilt fall ska innehålla.
26 § Riksgäldskontoret ska utöva tillsyn över att lagen
(2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor, denna förordning och föreskrifter som meddelats med stöd av förordningen följs.
27 § Riksgäldskontoret ska följa värdet på de säkerheter som anläggningshavare ställt enligt 30-32 §§ lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor och fortlöpande bedöma om de är tillräckliga.
28 § Riksgäldskontoret ska i tillsynen inhämta synpunkter från Strålsäkerhetsmyndigheten i den omfattning som behövs.
29 § I förordningen (2008:463) om vissa avgifter till Strålsäkerhetsmyndigheten finns bestämmelser om avgifter för myndighetens prövning.
30 § Riksgäldskontoret får ta ut avgifter för myndighetens prövning och tillsyn enligt denna förordning. Avgifterna ska bestämmas med full kostnadstäckning.
31 § Riksgäldskontoret får meddela ytterligare föreskrifter om avgifter för myndighetens prövning och tillsyn enligt denna förordning.
2021:1142
1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2022.
2. Genom förordningen upphävs förordningen (1981:327) med förordnanden enligt atomansvarighetslagen (1968:45).
3. En anläggningshavares säkerhet enligt 9 § får avse ett belopp i euro som motsvarar det ansvarsbelopp i särskilda dragningsrätter som anläggningshavaren har haft under år 2021 enligt den upphävda atomansvarighetslagen (1968:45), om en ansökan som avses i 12 § denna förordning samtidigt har getts in till Strålsäkerhetsmyndigheten. Säkerheten får avse det ansvarsbeloppet till dess att ett nytt ansvarsbelopp har beslutats enligt 12 § och en säkerhet för det nya beloppet har godkänts enligt 11 §. Ansvarsbeloppet i särskilda dragningsrätter ska omräknas till euro utifrån Internationella valutafondens kurs den 1 december 2021 och avrundas till jämnt tiotal miljoner euro.
4. En säkerhet enligt punkten 3 får inte vara lägre än de belopp som anges i 31 § lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor.
5. Riksgäldskontoret ska första gången överlämna en anmälan tillsammans med ett eget yttrande till regeringen enligt 11 § senast den 1 maj 2022.
6. Strålsäkerhetsmyndigheten ska första gången överlämna en ansökan om ett lägre ansvarsbelopp enligt 15 § till regeringen senast den 1 mars 2024. Förordning (2023:223).
7. Lagen (2010:950) om ansvar och ersättning vid radiologiska olyckor ska inte tillämpas på sådana kärnämnen och sådant kärnavfall som avses i bilagan till den upphävda förordningen
(1981:327) med förordnanden enligt atomansvarighetslagen
(1968:45) förrän den 1 januari 2023.
8. Strålsäkerhetsmyndigheten ska första gången pröva en ansökan om undantag från lagens tillämpning enligt 23 § senast den 1 maj 2022, förutsatt att en komplett ansökan kommit in senast den 1 mars 2022.
9. Ett intyg som har utfärdats av Strålsäkerhetsmyndigheten enligt 6 § den upphävda förordningen (1981:327) med förordnanden enligt atomansvarighetslagen (1968:45) utgör ett giltigt intyg enligt 20 § till dess att Strålsäkerhetsmyndigheten har utfärdat ett nytt intyg enligt
20 §.