1 § Luftfartsverkets huvuduppgifter är att tillhandahålla en säker, effektiv och miljöanpassad flygtrafiktjänst för civil och militär luftfart och tjänster för planering och genomförande av flygning för obemannad luftfart.
Luftfartsverket får överlämna till någon annan att på verkets vägnar ombesörja verksamhet som avses i första stycket. Verksamhet som rör militära förhållanden får överlämnas endast i samråd med Försvarsmakten.
Luftfartsverket ska verka för att de transportpolitiska målen uppnås. Förordning (2022:1845).
2 § Luftfartsverket ska
1. inom och utom landet tillhandahålla flygtrafiktjänster för civil och militär luftfart, gemensamma informationstjänster för U-space-luftrum och tjänster för planering och genomförande av flygning för obemannad luftfart samt service- och konsulttjänster som är knutna till verksamheterna, och
2. svara för forskning och innovation som motiveras av myndighetens uppgifter.
Luftfartsverket tillhandahåller flygtrafikledningstjänst enligt 6 kap. 13 § andra stycket luftfartslagen (2010:500).
Luftfartsverket är exklusiv leverantör av gemensamma informationstjänster för alla U-space-luftrum enligt artikel 5.6 i kommissionens genomförandeförordning (EU)
2021/664 av den 22 april 2021 om ett regelverk för U-space.
Förordning (2023:484).
2 a § Luftfartsverket får
1. bedriva utbildning av flygledare,
2. tillhandahålla tjänster som leverantör av U-space-tjänster, och
3. direkt eller genom till verket knutna bolag bedriva tjänsteexport inom sitt verksamhetsområde. Förordning (2023:484).
3 § Luftfartsverket ska se till att regelverk och rutiner som verket disponerar över är kostnadseffektiva och enkla för medborgare, företag och myndigheter.
4 § Luftfartsverket ska upprätta avtal med Försvarsmakten om drift och utveckling av flygtrafiktjänst som rör militär luftfart samt utbildning av flygledare för Försvarsmaktens behov.
4 a § Luftfartsverket är beredskapsmyndighet enligt förordningen (2022:524) om statliga myndigheters beredskap.
Förordning (2022:551).
5 § Luftfartsverket och de företag där staten genom verket direkt eller indirekt har ett bestämmande inflytande bildar tillsammans en affärsverkskoncern.
6 § Luftfartsverket leds av en styrelse.
7 § Styrelsen ska bestå av minst fem och högst åtta ledamöter samt personalföreträdare.
8 § Styrelsen ansvarar för att statens intressen som ägare tas till vara i affärsverkskoncernens företag och i andra företag där verket förvaltar statens aktier eller andelar.
Styrelsen ska bestämma hur rapportering och samordning mellan verket och koncernens företag ska ske.
9 § Styrelsen är beslutför när ordföranden, myndighetschefen och minst två av de andra ledamöterna är närvarande.
När ärenden av större vikt handläggs, ska om möjligt samtliga ledamöter vara närvarande.
10 § Vad som sägs i 12 § andra stycket myndighetsförordningen
(2007:515) om rätten för ordföranden i styrelsen att ensam avgöra ärenden ska i stället gälla myndighetschefen.
11 § Luftfartsverkets medel får inte lånas ut till företag i affärsverkskoncernen utan regeringens medgivande i varje särskilt fall.
12 § Generaldirektören är myndighetschef.
12 a § Vid Luftfartsverket finns en överdirektör.
Förordning (2019:1230).
13 § Vid Luftfartsverket ska det finnas en personalansvarsnämnd.
14 § Luftfartsverket ska tillämpa internrevisionsförordningen
(2006:1228) och personalföreträdarförordningen (1987:1101).
15 § När Luftfartsverket avser att söka personal från företag inom affärsverkskoncernen ska förordningen (1984:819) om statliga platsanmälningar inte tillämpas.
16 § Luftfartsverket får i affärsverksamheten ta ut avgifter, besluta om avgifternas storlek och disponera inkomsterna.
Verket får också disponera inkomster från offentligrättsliga avgifter.
17 § Följande bestämmelser i myndighetsförordningen
(2007:515) ska inte tillämpas på Luftfartsverket:
20 § om föredragning, och
29 § om ärendeförteckning.
18 § Luftfartsverkets beslut som rör antagning till utbildning i flygtrafikledningstjänst får inte överklagas.
19 § För verksamhet som utgör myndighetsutövning ska Luftfartsverket få kompensation för ingående mervärdesskatt på det sätt som gäller enligt förordningen (2002:831) om myndigheters rätt till kompensation för ingående mervärdesskatt.