1 § Hundar och katter ska hållas under sådan tillsyn och skötas på ett sådant sätt som med hänsyn till deras natur och övriga omständigheter behövs för att förebygga att de orsakar skador eller avsevärda olägenheter.
Särskilda bestämmelser om tillsyn över hundar finns i rennäringslagen (1971:437).
Lag (2022:186).
2 § Den som äger en hund eller en katt ska låta märka sitt djur så att det kan identifieras. Märkningen ska vara bestående.
Lag (2022:186).
3 § Statens jordbruksverk ska föra register över hund- och kattägare. Ägaren ska registrera sitt ägarskap i ett sådant register.
Regeringen får meddela föreskrifter om att Jordbruksverket får överlåta uppgiften att föra register över hund- eller kattägare till en annan myndighet eller till en organisation.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om
1. skyldighet för hund- och kattägare att betala en avgift för registreringen och för utrustning för att läsa av märkningen, och
2. beräkningen av avgiften.
Lag (2022:186).
4 § Bestämmelserna i 2 och 3 §§ gäller hundar och katter som stadigvarande finns i Sverige.
Lag (2022:186).
5 § Register över hund- och kattägare enligt 3 § får användas för att fastställa vem som äger en hund eller en katt.
Tullverket, Jordbruksverket, länsstyrelserna, Polismyndigheten och de kommunala nämnder som fullgör uppgifter inom miljö- och hälsoskyddsområdet får medges direktåtkomst till register över hund- och kattägare.
Lag (2022:186).
6 § Jordbruksverket är personuppgiftsansvarigt för den behandling av personuppgifter som myndigheten utför enligt denna lag.
Den myndighet eller den organisation som med stöd av 3 § andra stycket får uppgiften att föra register är personuppgiftsansvarig för den behandling av personuppgifter som myndigheten eller organisationen utför.
Lag (2022:186).
7 § Bestämmelserna i 5 och 6 §§ kompletterar Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den
27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG
(allmän dataskyddsförordning).
Vid behandling av personuppgifter enligt denna lag gäller lagen (2018:218) med kompletterande bestämmelser till EU:s dataskyddsförordning och föreskrifter som har meddelats i anslutning till den lagen, om inte annat följer av denna lag eller föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen.
Lag (2018:368).
8 § Om någon brister i tillsynen över eller skötseln av en hund, får länsstyrelsen meddela de förelägganden och förbud som behövs för att förebygga skada eller avsevärd olägenhet.
Såväl förelägganden som förbud får förenas med vite.
Lag (2018:54).
9 § Länsstyrelsen får meddela de förelägganden som behövs för att bestämmelserna om märkning och registrering av en hund eller en katt i denna lag ska följas.
Förelägganden enligt första stycket får förenas med vite.
Lag (2022:186).
10 § Den som är under femton år får inte meddelas förelägganden eller förbud enligt 8 eller 9 §.
11 § För att hindra att en hund orsakar skada eller avsevärd olägenhet får länsstyrelsen, om inte andra, mindre ingripande åtgärder anses tillräckliga, besluta att den ska omhändertas.
Om det är nödvändigt att omedelbart omhänderta en hund för något av de syften som anges i första stycket, får Polismyndigheten besluta om detta.
Lag (2018:54).
11 a § Om ett beslut om omhändertagande har meddelats av Polismyndigheten, ska myndigheten skyndsamt informera länsstyrelsen om beslutet. Länsstyrelsen ska skyndsamt pröva om beslutet ska fortsätta att gälla.
Den beslutande myndigheten ska ansvara för att omhändertagandet verkställs. Om länsstyrelsen beslutar att Polismyndighetens beslut om omhändertagande ska fortsätta att gälla, ska länsstyrelsen skyndsamt ta över ansvaret för verkställigheten av beslutet.
Lag (2018:54).
12 § Om en hund har omhändertagits med stöd av 11 §, får ägaren eller innehavaren inte förfoga över hunden utan tillstånd av den beslutande myndigheten. Länsstyrelsen får, efter utredning, besluta att hunden ska säljas, skänkas bort eller, om hunden utgör en fara för människor eller djur eller om det annars finns särskilda skäl, avlivas.
Länsstyrelsen ska ansvara för att beslut enligt första stycket verkställs.
Lag (2018:54).
13 § Om det inte längre finns skäl för omhändertagandet, ska den beslutande myndigheten besluta att detta genast ska upphöra.
Lag (2018:54).
14 § Anträffas en hund lös på område där lantbruksdjur finns, får hunden, om den inte låter sig infångas och om det är nödvändigt för att förhindra skada på lantbruksdjur, dödas av den som äger eller vårdar lantbruksdjuren.
Den som dödat en hund är skyldig att snarast möjligt anmäla detta till Polismyndigheten.
Lag (2014:707).
15 § Länsstyrelsen får meddela förbud att ha hand om hund
(hundförbud) för den som allvarligt brister eller tidigare har brustit i tillsynen över en hund.
Vid bedömningen av om ett hundförbud bör meddelas ska det särskilt beaktas om den mot vilken förbudet avses gälla har begått brott där han eller hon har använt en hund som vapen eller vid upprepade tillfällen har varit föremål för föreläggande eller förbud enligt 8 § eller har haft hand om en hund som har omhändertagits enligt 11 §.
Hundförbud ska inte meddelas om det är uppenbart att de omständigheter som gett upphov till att ett hundförbud övervägs inte kommer att upprepas.
Hundförbudet får avse viss tid eller gälla tills vidare.
Den som är under femton år får inte meddelas hundförbud.
Lag (2018:54).
16 § Under tiden den 1 mars-20 augusti ska hundar hållas under sådan tillsyn att de hindras från att springa lösa i marker där det finns vilt. Under den övriga tiden av året ska hundar hållas under sådan tillsyn att de hindras från att driva eller förfölja vilt, när de inte används vid jakt.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter som avviker från första stycket. Om det behövs till skydd för viltet får sådana föreskrifter innebära att en hund ska hållas kopplad.
Lag (2022:186).
17 § Om en hund springer lös i ett område där det finns vilt, får jakträttshavaren eller någon som företräder honom eller henne ta hand om hunden. När detta har skett ska hundens ägare eller innehavare snarast underrättas. Om han eller hon inte är känd ska i stället länsstyrelsen underrättas. Om jakträttshavaren eller den som företräder honom eller henne inte vill ta hand om hunden, ska länsstyrelsen ansvara för att omhänderta hunden.
Kan inte hunden tas om hand, får länsstyrelsen besluta att avliva hunden, om detta är angeläget från viltvårdssynpunkt och försvarligt även med hänsyn till omständigheterna i övrigt.
Lag (2018:54).
18 § Har inte ägaren eller innehavaren, efter det att kostnader betalats enligt 20 §, återtagit hunden inom fem dagar efter det att han eller hon underrättades om omhändertagandet eller, om ägaren eller innehavaren inte är känd, inom tio dagar efter det att länsstyrelsen underrättades, får jakträttshavaren behålla hunden eller länsstyrelsen, efter utredning, besluta att sälja, skänka bort eller, om hunden utgör en fara för människor eller djur eller om det annars finns särskilda skäl, avliva hunden.
Lag (2018:54).
18 a § Polismyndigheten ska på begäran av länsstyrelsen lämna den hjälp som behövs för att länsstyrelsen ska kunna verkställa beslut enligt denna lag.
Hjälp enligt första stycket får begäras endast om
1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen (1984:387) behöver tillgripas, eller
2. det annars finns synnerliga skäl.
Lag (2018:54).
19 § En skada som orsakas av en hund ska ersättas av dess ägare eller innehavare, även om han eller hon inte vållat skadan. Vad ägaren eller innehavaren har betalat i skadestånd har han eller hon rätt att få tillbaka av den som vållat skadan.
Första stycket gäller inte för skador som orsakas av en tjänstehund när en polisman eller vaktpost eller annan person som vid Försvarsmakten tjänstgör för bevakning eller för att upprätthålla ordning använder hund i tjänsten, om den skadelidande har betett sig på ett sådant sätt att det har varit motiverat att ingripa mot honom eller henne.
Lag (2022:186).
20 § Ägaren eller innehavaren av en hund som har omhändertagits med stöd av 11 eller 17 § ska betala de kostnader som omhändertagandet medfört. Länsstyrelsen och Polismyndigheten får ge förskott av allmänna medel på kostnaderna.
Om det finns särskilda skäl, får länsstyrelsen och Polismyndigheten i enskilda fall medge undantag från skyldigheten att betala kostnaderna. I sådana fall ska kostnaderna slutligt betalas av den myndighet som har gett förskott på kostnaden.
Om länsstyrelsen har beslutat att en hund som omhändertagits ska säljas, får länsstyrelsen och Polismyndigheten ta ut ersättning för kostnaderna för omhändertagandet och försäljningen ur köpesumman. Köpesumman ska i första hand täcka länsstyrelsens kostnader.
Lag (2018:54).
21 § En katt som med skäl kan antas vara övergiven eller förvildad, får avlivas av jakträttshavaren eller av någon som företräder denne. Inom tätbebyggt område krävs dock tillstånd av Polismyndigheten.
Lag (2014:707).
22 § Den som bryter mot ett hundförbud döms för överträdelse av hundförbud till böter eller fängelse i högst ett år.
23 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet
1. inte följer ett föreläggande eller bryter mot ett förbud som har meddelats med stöd av 8 § första stycket,
2. inte gör anmälan enligt 14 § andra stycket eller
3. bryter mot 21 § andra meningen.
Den som uppsåtligen inte lämnar underrättelse enligt 17 §
första stycket döms till penningböter.
Den som har överträtt ett vitesföreläggande eller ett vitesförbud får inte dömas till ansvar enligt denna lag för den gärning som omfattas av föreläggandet eller förbudet.
24 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet bryter mot 16 § första stycket eller en föreskrift som har meddelats med stöd av 16 § andra stycket.
25 § Beslut enligt 8 och 15 §§ ska delges den mot vilken beslutet avses gälla. Delgivning får inte ske enligt 34-38 och 47-51 §§ delgivningslagen (2010:1932).
Lag (2010:1978).
26 § Länsstyrelsens och Polismyndighetens beslut enligt denna lag och beslut om registrering av en hund eller en katt som har fattats av Jordbruksverket eller av den som ansvarar för uppgiften att föra register får överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Om beslutet har meddelats av en organisation tillämpas 36-39 §§ och 42-47 §§ förvaltningslagen (2017:900).
Jordbruksverket för det allmännas talan i förvaltningsdomstol, om det överklagade beslutet har meddelats av en organisation.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (2022:186).
27 § Beslut enligt denna lag gäller omedelbart, om inte något annat beslutas.
2007:1150
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2008, då lagen
(1943:459) om tillsyn över hundar och katter samt lagen
(2000:537) om märkning och registrering av hundar skall upphöra att gälla.
2. Märkningsbestämmelserna gäller inte hundar födda före den 1 januari 1993.
3. Förelägganden, beslut om omhändertagande av hund och andra beslut om skyldigheter för enskilda som har meddelats med stöd av äldre föreskrifter skall anses beslutade enligt denna lag.
4. Ett beslut som har meddelats före den 1 januari 2008 överklagas enligt äldre bestämmelser.
2010:1978
1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2011.
2. Äldre bestämmelser gäller om en handling har skickats eller lämnats före den 1 april 2011.
2018:54
1. Denna lag träder ikraft den 1 juni 2018.
2. Ärenden som inletts vid Polismyndigheten men ännu inte avgjorts före ikraftträdandet handläggs enligt äldre bestämmelser.
2022:186
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2023.
2. Skyldigheten att märka och registrera sin katt gäller inte katter som är födda före den 1 januari 2008.