1 § Denna förordning innehåller bestämmelser om ersättning till offentlig försvarare och om den tilltalades ersättnings-
skyldighet enligt 31 kap. 1 § rättegångsbalken.
2 § Domstolsverket fastställer den taxa som avses i 21 kap.
10 § rättegångsbalken på grundval av en timkostnadsnorm som beslutas av regeringen. Domstolsverket fastställer också hur tidsspillan skall beräknas.
3 § Bestämmelserna i 20 § rättshjälpsförordningen (1997:404) om kostnadsräkningar från rättshjälpsbiträden gäller även för kostnadsräkningar från offentliga försvarare.
Kostnadsräkningen skall ges in till den domstol som skall besluta om ersättningen.
4 § En offentlig försvarare har rätt till förskott på sin ersättning med ett skäligt belopp, om det finns skäl till det med hänsyn till det arbete som har lagts ned i ärendet och till den tid som återstår innan ersättningen kan fastställas.
5 § Om en domstol, efter ett överklagande, bestämmer ersättning till en offentlig försvarare till ett lägre belopp än vad som bestämts i det överklagade beslutet skall försvararen snarast återbetala vad han eller hon har fått för mycket.
Om ett utbetalat förskott överstiger vad försvararen slutligen tillerkänns i ersättning skall det överskjutande beloppet snarast återbetalas till staten.
Närmare föreskrifter om förfarandet för verkställighet av beslut om betalning till staten enligt bestämmelserna i 31 kap.
rättegångsbalken beslutas av Domstolsverket efter samråd med Skatteverket. Förordning (2003:986).
6 § Den gräns för återbetalning som avses i 31 kap. 1 § femte stycket rättegångsbalken är 250 kr.
7 § Polismyndigheten och Rättsmedicinalverket får meddela föreskrifter inom respektive myndighets verksamhetsområde om den taxa som avses i 31 kap. 1 § sjätte stycket rättegångsbalken. Förordning (2022:1508).