sfs-1996-20519961996:205sfssfstJustitiedepartementet Å20501996-03-23 00:00:002025-10-17 04:36:572025-10-17 04:36:57Åklagarförordning (1996:205) t.o.m. SFS 2004:109 Inledande bestämmelser 1 § Grundläggande bestämmelser om åklagarväsendet finns i rättegångsbalken. Ytterligare bestämmelser finns i förordningen (1989:847) med instruktion för Riksåklagaren och i förordningen (1997:898) med instruktion för Ekobrottsmyndigheten. Förordning (2001:995). 2 § Landet är indelat i åklagarregioner med en åklagarmyndighet i varje region enligt följande uppställning. Åklagarregionens omfattning Åklagarmyndighet, kansliort Stockholms län och Gotlands län Åklagarmyndigheten i Stockholm, Stockholm Uppsala län, Värmlands län, Åklagarmyndigheten i Västerås, Örebro län, Västmanlands län, Västerås Dalarnas län och Gävleborgs län Södermanlands län, Östergötlands län, Åklagarmyndigheten i Linköping, Jönköpings län, Kronobergs län och Linköping Kalmar län Blekinge län och Skåne län Åklagarmyndigheten i Malmö, Malmö Hallands län och Västra Götalands län Åklagarmyndigheten i Göteborg, Göteborg Västernorrlands län, Jämtlands län, Åklagarmyndigheten i Umeå, Umeå Västerbottens län och Norrbottens län Dessutom finns Ekobrottsmyndigheten, som är en åklagarmyndighet för bekämpning av ekonomisk brottslighet. Förordning (2001:995). 3 § I varje åklagarregion finns det antal åklagarkammare som Riksåklagaren bestämmer. Riksåklagaren bestämmer också om åklagarkamrarnas lokalisering. Innan sådana beslut fattas skall samråd ske med Rikspolisstyrelsen och Domstolsverket. Förordning (2001:995). Åklagarmyndigheterna 4 § En överåklagare är chef för en åklagarmyndighet i en åklagarregion. Ett förordnande att vara chef för en sådan myndighet beslutas av regeringen för viss tid, dock högst sex år åt gången. En överåklagare som inte är förordnad att vara myndighetschef skall tjänstgöra vid Riksåklagaren eller vid den åklagarmyndighet som Riksåklagaren bestämmer. Det finns chefsåklagare och kammaråklagare samt andra anställda vid en åklagarmyndighet. Där får också finnas vice överåklagare, vice chefsåklagare, assistentåklagare samt åklagaraspiranter och extra åklagare. Myndighetschefens ställföreträdare är en vice överåklagare eller, om det inte finns en sådan åklagare vid myndigheten, en chef för en åklagarkammare. Förordning (2001:995). 5 § Åklagarmyndighetens chef biträds för samråd i viktiga frågor av en ledningsgrupp vid myndigheten. Den består av myndighetschefen och dennes ställföreträdare samt cheferna för åklagarkamrarna. Andra anställda vid myndigheten får också ingå i gruppen. Förordning (2001:995). 6 § Åklagarmyndigheten förordnar en chefsåklagare vid myndigheten att tjänstgöra vid och vara chef för en åklagarkammare. Förordning (2001:995). 7 § Vid åklagarkamrarna handläggs de mål som inte av särskilda skäl bör handläggas av överåklagare eller vice överåklagare. Förordning (2001:995). Verksförordningens tillämpning 8 § Följande bestämmelser i verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på åklagarmyndigheterna: 3 § om myndighetens ledning, 6-8 §§ om myndighetschefens ansvar och uppgifter, 23 § om myndighetschefens ställföreträdare, 29 § om inhämtande av uppgifter och utövande av tillsyn, och 31 § om myndighetens beslut. Arbetsordning m.m. 9 § Varje åklagarmyndighet beslutar sin arbetsordning, av vilken skall framgå grunderna för fördelningen av mål och ärenden. Av arbetsordningen för en åklagarmyndighet skall också framgå grunderna för fördelningen av mål och ärenden mellan åklagarkamrarna. En åklagarkammares arbetsordning beslutas av åklagarmyndigheten efter förslag av åklagarkammarens chef. Förordning (2001:995). 10 § Administrativa ärenden avgörs av åklagarmyndigheten, om inte Riksåklagaren bestämmer annat. En åklagarmyndighet får förordna chefen för en åklagarkammare att besluta i en sådan hänskjuten fråga som avses i 15 kap. 6 § sekretesslagen (1980:100). Andra administrativa ärenden får avgöras av en annan tjänsteman än myndighetens chef enligt bestämmelse i arbetsordning eller särskilt beslut. Uppgifter och behörighetsregler 11 § De allmänna åklagarna är skyldiga att ta emot uppdrag att väcka och utföra åtal som har beslutats av justitiekanslern eller av en justitieombudsman samt att i övrigt lämna det biträde som de begär. Förordning (2001:995). 12 § Åklagare som är anställda vid en åklagarmyndighet i en åklagarregion får utföra åklagaruppgifter i hela regionen. Åklagare vid Ekobrottsmyndigheten får i den utsträckning som följer av dess instruktion utföra sådana uppgifter i hela landet. Detsamma gäller efter beslut av Riksåklagaren för åklagare som är anställda vid Åklagarmyndigheten i Stockholm. Riksåklagaren får efter samråd med cheferna för berörda åklagarmyndigheter besluta att en åklagare som är anställd vid en åklagarmyndighet skall utföra åklagaruppgifter vid en annan åklagarmyndighet. En överåklagare som är chef för en åklagarmyndighet får förordna extra åklagare att utföra åklagaruppgifter som skall utföras av åklagare vid myndigheten. Förordning (2002:696). 13 § Endast överåklagare, vice överåklagare, chefsåklagare och vice chefsåklagare får 1. besluta om åtalsunderlåtelse enligt 20 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken och om återkallelse av sådan åtalsunderlåtelse, 2. besluta att inte inleda eller att lägga ned en förundersökning i sådana fall som avses i 23 kap. 4 a § första stycket 1 rättegångsbalken, och 3. utföra åklagarens uppgifter i fråga om bevistalan. Förordning (2001:995). 14 § Endast överåklagare, vice överåklagare, chefsåklagare och vice chefsåklagare får handlägga frågor om ansvar för brott som anställd inom polisväsendet misstänks ha begått i samband med arbetet. I fråga om trafikbrott gäller detta endast sådana brott som avses i 1 § andra stycket eller 3-5 §§ lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott. I fall som avses i första stycket får dock andra åklagare vidta sådana åtgärder som inte utan olägenhet kan skjutas upp. Förordning (2001:995). 15 § Assistentåklagare får utföra de åklagaruppgifter som skall utföras av kammaråklagare, om inte Riksåklagaren eller den åklagarmyndighet som Riksåklagaren bestämmer beslutar annat. Assistentåklagare får dock inte tilldelas arbetsuppgifter som kräver särskild erfarenhet. De får inte heller tilldelas arbetsuppgifter i större omfattning än som är förenligt med den utbildning som de genomgår. Förordning (2001:995). 16 § Åklagarmyndigheten delar in åklagarna för jour- eller beredskapstjänstgöring enligt grunder som Riksåklagaren bestämmer. Assistentåklagare får inte delas in för sådan tjänstgöring. Förordning (2001:995). 17 § Chefen för en åklagarmyndighet får förordna arbetstagare som inte är åklagare men som har vunnit tillräcklig erfarenhet att på eget ansvar 1. rekvirera registerutdrag och personbevis, 2. efter beslut av åklagare i varje särskilt fall hämta in yttranden som krävs i ärenden som rör åtalsunderlåtelse, 3. underteckna och expediera underrättelser och meddelanden, 4. fullgöra åklagarens eller åklagarmyndighetens underrättelseskyldighet med undantag för underrättelser enligt - 18 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, - 1 § förordningen (1994:1763) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, och - 3 och 4 §§ förordningen (1964:740) med föreskrifter för åklagare i vissa brottmål, 5. hämta in sådana upplysningar som avses i 3 och 5 §§ förordningen (1994:1763) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, 6. efter beslut av åklagare i varje särskilt fall hämta in yttrande som avses i 1 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m., 7. underteckna och expediera kallelser och förelägganden, och 8. utföra andra arbetsuppgifter vid handläggningen av mål eller ärenden som inte enligt lag eller annan författning måste utföras av åklagare. Chefen för en åklagarmyndighet får förordna den som är chef för en åklagarkammare att besluta om sådana förordnanden. Förordning (2002:442). Anställningar m.m. Anställningar och utbildning 18 § Överåklagare och vice överåklagare anställs genom beslut av regeringen efter anmälan av Riksåklagaren. Chefsåklagare, vice chefsåklagare och kammaråklagare anställs genom beslut av Riksåklagaren. Ekobrottsmyndigheten beslutar dock om anställning av sådana åklagare vid myndigheten. Bestämmelser om anställning av kammaråklagare i vissa fall finns i 20 § andra stycket. Förordning (2004:109). 19 § Andra arbetstagare än de som anges i 18 § anställs av respektive åklagarmyndighet. Riksåklagaren beslutar om anställning för sådan tjänstgöring som kan räknas till godo som notarietjänstgöring. Det finns bestämmelser om sådan tjänstgöring i notarieförordningen (1990:469). Förordning (2001:995). 20 § Utbildningen för åklagaraspiranter skall omfatta minst nio och högst tolv månaders provtjänstgöring. Åklagarmyndigheten beslutar vid provtjänstgöringens slut om åklagaraspiranten skall anställas som assistentåklagare. Utbildningen för assistentåklagare skall omfatta två års tjänstgöring som sådan åklagare. Riksåklagaren beslutar vid utbildningstidens slut om assistentåklagaren skall anställas som kammaråklagare. Riksåklagaren bestämmer närmare om utbildningen för åklagaraspiranter och assistentåklagare. Förordning (2001:995). 21 § Den som efter juris kandidatexamen eller juristexamen har förvärvat notariemeritering får antas till åklagaraspirant. Med svensk juris kandidatexamen och juristexamen jämställs fullbordad juristutbildning som till övervägande del har ägt rum i Danmark, Finland, Island eller Norge. Om denna utbildning är mer än ett år kortare än den svenska utbildningen, skall sökanden genomgå en kompletteringsutbildning som avslutas med ett kunskapsprov. 22 § Endast den som är eller har varit anställd som kammaråklagare får anställas som chefsåklagare eller vice chefsåklagare. Detsamma gäller vid anställning av kammaråklagare i annat fall än som avses i 20 §. Förordning (2001:995). 23 § Riksåklagaren får medge undantag från de behörighetskrav som gäller för chefsåklagare, vice chefsåklagare, kammaråklagare och assistentåklagare utom i fråga om kraven på juris kandidatexamen eller juristexamen och notariemeritering. Förordning (2001:995). 24 § Vid anställning av åklagaraspiranter eller assistentåklagare behöver 6 och 7 §§ anställningsförordningen (1994:373) inte tillämpas. Detsamma gäller vid anställning av kammaråklagare i fall som avses i 20 §. Upphörande av anställning 25 § Frågor som avses i 34 § lagen (1994:260) om offentlig anställning prövas av Statens ansvarsnämnd också när det gäller andra åklagare än de som anställs genom beslut av regeringen. Anmälan till nämnden görs av Riksåklagaren. Frågor som avses i första stycket prövas av Riksåklagaren när det gäller den som är anställd för tjänstgöring som kan räknas till godo som notarietjänstgöring och av den myndighet som beslutar om anställningen när det gäller arbetstagare som inte är åklagare. Förordning (2001:995). 26 § Frågor om upphörande av anställning i andra fall än som avses i 25 § prövas av Riksåklagaren respektive Ekobrottsmyndigheten när det gäller åklagare och i övriga fall av den myndighet som beslutar om anställningen. Förordning (2004:109). 27 § Om en åklagaraspirants anställning skall upphöra på grund av omständigheter som hänför sig till aspiranten personligen, gäller inte 30 § lagen (1982:80) om anställningsskydd. Överklagande 28 § En åklagarmyndighets beslut i ett administrativt ärende får överklagas hos Riksåklagaren, om inte något annat är föreskrivet. Riksåklagarens beslut i ett sådant ärende får inte överklagas. 29 § Ekobrottsmyndighetens beslut i ett anställningsärende enligt 18 § får överklagas hos Riksåklagaren. Riksåklagarens beslut i ett sådant överklagat anställningsärende får överklagas hos regeringen. Förordning (2004:109). <style> .document div { overflow: visible !important; width: 550px !important; } </style> <b>SFS nr</b>: 1996:205<br /> <b>Departement/myndighet</b>: Justitiedepartementet Å <br /> <b>Utfärdad</b>: 1996-03-23 <br /> <b>Omtryck</b>: SFS 2001:995 <br /> <b>Ändrad</b>: t.o.m. SFS 2004:109<br /> <b>Upphävd</b>: 2005-01-01<br /> <b>Författningen har upphävts genom</b>: SFS 2004:1265<br /> <b>Ändringsregister</b>: <a href="http://rkrattsbaser.gov.se/sfsr?bet=1996:205">SFSR (Regeringskansliet)</a> <br /> <b>Källa</b>: <a href="http://rkrattsbaser.gov.se/sfst?bet=1996:205">Fulltext (Regeringskansliet)</a> <br /> <hr /> <div><p><a name="S1"></a></p><h4 name="Inledande bestämmelser"><a name="Inledande bestämmelser">Inledande bestämmelser</a></h4><p><a name="S2"></a></p><a class="paragraf" name="P1"><b>1 §</b></a>   Grundläggande bestämmelser om åklagarväsendet finns i rättegångsbalken. Ytterligare bestämmelser finns i förordningen (1989:847) med instruktion för Riksåklagaren och i förordningen (1997:898) med instruktion för Ekobrottsmyndigheten. Förordning (2001:995).<p><a name="P1S2"></a></p><a class="paragraf" name="P2"><b>2 §</b></a>   Landet är indelat i åklagarregioner med en åklagarmyndighet i varje region enligt följande uppställning.<p><a name="P2S2"></a></p><pre>Åklagarregionens omfattning Åklagarmyndighet, kansliort </pre><pre>Stockholms län och Gotlands län Åklagarmyndigheten i Stockholm, </pre><pre> Stockholm </pre><pre>Uppsala län, Värmlands län, Åklagarmyndigheten i Västerås, </pre><pre>Örebro län, Västmanlands län, Västerås </pre> Dalarnas län och Gävleborgs län<p><a name="P2S3"></a></p><pre>Södermanlands län, Östergötlands län, Åklagarmyndigheten i Linköping, </pre><pre>Jönköpings län, Kronobergs län och Linköping </pre> Kalmar län<p><a name="P2S4"></a></p><pre>Blekinge län och Skåne län Åklagarmyndigheten i Malmö, </pre><pre> Malmö </pre><pre>Hallands län och Västra Götalands län Åklagarmyndigheten i Göteborg, </pre><pre> Göteborg </pre><pre>Västernorrlands län, Jämtlands län, Åklagarmyndigheten i Umeå, Umeå </pre> Västerbottens län och Norrbottens län<p><a name="P2S5"></a></p> Dessutom finns Ekobrottsmyndigheten, som är en åklagarmyndighet för bekämpning av ekonomisk brottslighet. Förordning (2001:995).<p><a name="P2S6"></a></p><a class="paragraf" name="P3"><b>3 §</b></a>   I varje åklagarregion finns det antal åklagarkammare som Riksåklagaren bestämmer. Riksåklagaren bestämmer också om åklagarkamrarnas lokalisering. Innan sådana beslut fattas skall samråd ske med Rikspolisstyrelsen och Domstolsverket.<br /> Förordning (2001:995).<p><a name="P3S2"></a></p><h4 name="Åklagarmyndigheterna"><a name="Åklagarmyndigheterna">Åklagarmyndigheterna</a></h4><p><a name="P3S3"></a></p><a class="paragraf" name="P4"><b>4 §</b></a>   En överåklagare är chef för en åklagarmyndighet i en åklagarregion. Ett förordnande att vara chef för en sådan myndighet beslutas av regeringen för viss tid, dock högst sex år åt gången. En överåklagare som inte är förordnad att vara myndighetschef skall tjänstgöra vid Riksåklagaren eller vid den åklagarmyndighet som Riksåklagaren bestämmer.<p><a name="P4S2"></a></p> Det finns chefsåklagare och kammaråklagare samt andra anställda vid en åklagarmyndighet. Där får också finnas vice överåklagare, vice chefsåklagare, assistentåklagare samt åklagaraspiranter och extra åklagare.<p><a name="P4S3"></a></p> Myndighetschefens ställföreträdare är en vice överåklagare eller, om det inte finns en sådan åklagare vid myndigheten, en chef för en åklagarkammare. Förordning (2001:995).<p><a name="P4S4"></a></p><a class="paragraf" name="P5"><b>5 §</b></a>   Åklagarmyndighetens chef biträds för samråd i viktiga frågor av en ledningsgrupp vid myndigheten. Den består av myndighetschefen och dennes ställföreträdare samt cheferna för åklagarkamrarna. Andra anställda vid myndigheten får också ingå i gruppen. Förordning (2001:995).<p><a name="P5S2"></a></p><a class="paragraf" name="P6"><b>6 §</b></a>   Åklagarmyndigheten förordnar en chefsåklagare vid myndigheten att tjänstgöra vid och vara chef för en åklagarkammare. Förordning (2001:995).<p><a name="P6S2"></a></p><a class="paragraf" name="P7"><b>7 §</b></a>   Vid åklagarkamrarna handläggs de mål som inte av särskilda skäl bör handläggas av överåklagare eller vice överåklagare.<br /> Förordning (2001:995).<p><a name="P7S2"></a></p><h4 name="Verksförordningens tillämpning"><a name="Verksförordningens tillämpning">Verksförordningens tillämpning</a></h4><p><a name="P7S3"></a></p><a class="paragraf" name="P8"><b>8 §</b></a>   Följande bestämmelser i verksförordningen (1995:1322) skall tillämpas på åklagarmyndigheterna:<p><a name="P8S2"></a></p> 3 § om myndighetens ledning,<br /> 6-8 §§ om myndighetschefens ansvar och uppgifter,<br /> 23 § om myndighetschefens ställföreträdare,<br /> 29 § om inhämtande av uppgifter och utövande av tillsyn, och<p><a name="P8S3"></a></p> 31 § om myndighetens beslut.<p><a name="P8S4"></a></p><h4 name="Arbetsordning m.m."><a name="Arbetsordning m.m.">Arbetsordning m.m.</a></h4><p><a name="P8S5"></a></p><a class="paragraf" name="P9"><b>9 §</b></a>   Varje åklagarmyndighet beslutar sin arbetsordning, av vilken skall framgå grunderna för fördelningen av mål och ärenden.<p><a name="P9S2"></a></p> Av arbetsordningen för en åklagarmyndighet skall också framgå grunderna för fördelningen av mål och ärenden mellan åklagarkamrarna.<p><a name="P9S3"></a></p> En åklagarkammares arbetsordning beslutas av åklagarmyndigheten efter förslag av åklagarkammarens chef. Förordning (2001:995).<p><a name="P9S4"></a></p><a class="paragraf" name="P10"><b>10 §</b></a>   Administrativa ärenden avgörs av åklagarmyndigheten, om inte Riksåklagaren bestämmer annat.<p><a name="P10S2"></a></p> En åklagarmyndighet får förordna chefen för en åklagarkammare att besluta i en sådan hänskjuten fråga som avses i 15 kap. 6 § sekretesslagen (1980:100). Andra administrativa ärenden får avgöras av en annan tjänsteman än myndighetens chef enligt bestämmelse i arbetsordning eller särskilt beslut.<p><a name="P10S3"></a></p><h4 name="Uppgifter och behörighetsregler"><a name="Uppgifter och behörighetsregler">Uppgifter och behörighetsregler</a></h4><p><a name="P10S4"></a></p><a class="paragraf" name="P11"><b>11 §</b></a>   De allmänna åklagarna är skyldiga att ta emot uppdrag att väcka och utföra åtal som har beslutats av justitiekanslern eller av en justitieombudsman samt att i övrigt lämna det biträde som de begär. Förordning (2001:995).<p><a name="P11S2"></a></p><a class="paragraf" name="P12"><b>12 §</b></a>   Åklagare som är anställda vid en åklagarmyndighet i en åklagarregion får utföra åklagaruppgifter i hela regionen.<br /> Åklagare vid Ekobrottsmyndigheten får i den utsträckning som följer av dess instruktion utföra sådana uppgifter i hela landet. Detsamma gäller efter beslut av Riksåklagaren för åklagare som är anställda vid Åklagarmyndigheten i Stockholm.<p><a name="P12S2"></a></p> Riksåklagaren får efter samråd med cheferna för berörda åklagarmyndigheter besluta att en åklagare som är anställd vid en åklagarmyndighet skall utföra åklagaruppgifter vid en annan åklagarmyndighet.<p><a name="P12S3"></a></p> En överåklagare som är chef för en åklagarmyndighet får förordna extra åklagare att utföra åklagaruppgifter som skall utföras av åklagare vid myndigheten. Förordning (2002:696).<p><a name="P12S4"></a></p><a class="paragraf" name="P13"><b>13 §</b></a>   Endast överåklagare, vice överåklagare, chefsåklagare och vice chefsåklagare får<br />    1. besluta om åtalsunderlåtelse enligt 20 kap. 7 § andra stycket rättegångsbalken och om återkallelse av sådan åtalsunderlåtelse,<br />    2. besluta att inte inleda eller att lägga ned en förundersökning i sådana fall som avses i 23 kap. 4 a § första stycket 1 rättegångsbalken, och<br />    3. utföra åklagarens uppgifter i fråga om bevistalan.<br /> Förordning (2001:995).<p><a name="P13S2"></a></p><a class="paragraf" name="P14"><b>14 §</b></a>   Endast överåklagare, vice överåklagare, chefsåklagare och vice chefsåklagare får handlägga frågor om ansvar för brott som anställd inom polisväsendet misstänks ha begått i samband med arbetet. I fråga om trafikbrott gäller detta endast sådana brott som avses i 1 § andra stycket eller 3-5 §§ lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott.<p><a name="P14S2"></a></p> I fall som avses i första stycket får dock andra åklagare vidta sådana åtgärder som inte utan olägenhet kan skjutas upp.<br /> Förordning (2001:995).<p><a name="P14S3"></a></p><a class="paragraf" name="P15"><b>15 §</b></a>   Assistentåklagare får utföra de åklagaruppgifter som skall utföras av kammaråklagare, om inte Riksåklagaren eller den åklagarmyndighet som Riksåklagaren bestämmer beslutar annat.<br /> Assistentåklagare får dock inte tilldelas arbetsuppgifter som kräver särskild erfarenhet. De får inte heller tilldelas arbetsuppgifter i större omfattning än som är förenligt med den utbildning som de genomgår. Förordning (2001:995).<p><a name="P15S2"></a></p><a class="paragraf" name="P16"><b>16 §</b></a>   Åklagarmyndigheten delar in åklagarna för jour- eller beredskapstjänstgöring enligt grunder som Riksåklagaren bestämmer.<p><a name="P16S2"></a></p> Assistentåklagare får inte delas in för sådan tjänstgöring.<br /> Förordning (2001:995).<p><a name="P16S3"></a></p><a class="paragraf" name="P17"><b>17 §</b></a>   Chefen för en åklagarmyndighet får förordna arbetstagare som inte är åklagare men som har vunnit tillräcklig erfarenhet att på eget ansvar<br />    1. rekvirera registerutdrag och personbevis,<br />    2. efter beslut av åklagare i varje särskilt fall hämta in yttranden som krävs i ärenden som rör åtalsunderlåtelse,<br />    3. underteckna och expediera underrättelser och meddelanden,<br />    4. fullgöra åklagarens eller åklagarmyndighetens underrättelseskyldighet med undantag för underrättelser enligt<br />    - 18 § lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,<br />    - 1 § förordningen (1994:1763) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, och<br />    - 3 och 4 §§ förordningen (1964:740) med föreskrifter för åklagare i vissa brottmål,<br />    5. hämta in sådana upplysningar som avses i 3 och 5 §§ förordningen (1994:1763) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare,<br />    6. efter beslut av åklagare i varje särskilt fall hämta in yttrande som avses i 1 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.,<br />    7. underteckna och expediera kallelser och förelägganden, och<br />    8. utföra andra arbetsuppgifter vid handläggningen av mål eller ärenden som inte enligt lag eller annan författning måste utföras av åklagare.<p><a name="P17S2"></a></p> Chefen för en åklagarmyndighet får förordna den som är chef för en åklagarkammare att besluta om sådana förordnanden.<br /> Förordning (2002:442).<p><a name="P17S3"></a></p><h4 name="Anställningar m.m."><a name="Anställningar m.m.">Anställningar m.m.</a></h4><p><a name="P17S4"></a></p><h4 name="Anställningar och utbildning"><a name="Anställningar och utbildning">Anställningar och utbildning</a></h4><p><a name="P17S5"></a></p><a class="paragraf" name="P18"><b>18 §</b></a>   Överåklagare och vice överåklagare anställs genom beslut av regeringen efter anmälan av Riksåklagaren.<p><a name="P18S2"></a></p> Chefsåklagare, vice chefsåklagare och kammaråklagare anställs genom beslut av Riksåklagaren. Ekobrottsmyndigheten beslutar dock om anställning av sådana åklagare vid myndigheten.<br /> Bestämmelser om anställning av kammaråklagare i vissa fall finns i 20 § andra stycket. Förordning (2004:109).<p><a name="P18S3"></a></p><a class="paragraf" name="P19"><b>19 §</b></a>   Andra arbetstagare än de som anges i 18 § anställs av respektive åklagarmyndighet.<p><a name="P19S2"></a></p> Riksåklagaren beslutar om anställning för sådan tjänstgöring som kan räknas till godo som notarietjänstgöring. Det finns bestämmelser om sådan tjänstgöring i notarieförordningen (1990:469). Förordning (2001:995).<p><a name="P19S3"></a></p><a class="paragraf" name="P20"><b>20 §</b></a>   Utbildningen för åklagaraspiranter skall omfatta minst nio och högst tolv månaders provtjänstgöring. Åklagarmyndigheten beslutar vid provtjänstgöringens slut om åklagaraspiranten skall anställas som assistentåklagare.<p><a name="P20S2"></a></p> Utbildningen för assistentåklagare skall omfatta två års tjänstgöring som sådan åklagare. Riksåklagaren beslutar vid utbildningstidens slut om assistentåklagaren skall anställas som kammaråklagare.<p><a name="P20S3"></a></p> Riksåklagaren bestämmer närmare om utbildningen för åklagaraspiranter och assistentåklagare. Förordning (2001:995).<p><a name="P20S4"></a></p><a class="paragraf" name="P21"><b>21 §</b></a>   Den som efter juris kandidatexamen eller juristexamen har förvärvat notariemeritering får antas till åklagaraspirant.<p><a name="P21S2"></a></p> Med svensk juris kandidatexamen och juristexamen jämställs fullbordad juristutbildning som till övervägande del har ägt rum i Danmark, Finland, Island eller Norge. Om denna utbildning är mer än ett år kortare än den svenska utbildningen, skall sökanden genomgå en kompletteringsutbildning som avslutas med ett kunskapsprov.<p><a name="P21S3"></a></p><a class="paragraf" name="P22"><b>22 §</b></a>   Endast den som är eller har varit anställd som kammaråklagare får anställas som chefsåklagare eller vice chefsåklagare. Detsamma gäller vid anställning av kammaråklagare i annat fall än som avses i 20 §. Förordning (2001:995).<p><a name="P22S2"></a></p><a class="paragraf" name="P23"><b>23 §</b></a>   Riksåklagaren får medge undantag från de behörighetskrav som gäller för chefsåklagare, vice chefsåklagare, kammaråklagare och assistentåklagare utom i fråga om kraven på juris kandidatexamen eller juristexamen och notariemeritering.<br /> Förordning (2001:995).<p><a name="P23S2"></a></p><a class="paragraf" name="P24"><b>24 §</b></a>   Vid anställning av åklagaraspiranter eller assistentåklagare behöver 6 och 7 §§ anställningsförordningen (1994:373) inte tillämpas. Detsamma gäller vid anställning av kammaråklagare i fall som avses i 20 §.<p><a name="P24S2"></a></p><h4 name="Upphörande av anställning"><a name="Upphörande av anställning">Upphörande av anställning</a></h4><p><a name="P24S3"></a></p><a class="paragraf" name="P25"><b>25 §</b></a>   Frågor som avses i 34 § lagen (1994:260) om offentlig anställning prövas av Statens ansvarsnämnd också när det gäller andra åklagare än de som anställs genom beslut av regeringen.<br /> Anmälan till nämnden görs av Riksåklagaren.<p><a name="P25S2"></a></p> Frågor som avses i första stycket prövas av Riksåklagaren när det gäller den som är anställd för tjänstgöring som kan räknas till godo som notarietjänstgöring och av den myndighet som beslutar om anställningen när det gäller arbetstagare som inte är åklagare. Förordning (2001:995).<p><a name="P25S3"></a></p><a class="paragraf" name="P26"><b>26 §</b></a>   Frågor om upphörande av anställning i andra fall än som avses i 25 § prövas av Riksåklagaren respektive Ekobrottsmyndigheten när det gäller åklagare och i övriga fall av den myndighet som beslutar om anställningen.<br /> Förordning (2004:109).<p><a name="P26S2"></a></p><a class="paragraf" name="P27"><b>27 §</b></a>   Om en åklagaraspirants anställning skall upphöra på grund av omständigheter som hänför sig till aspiranten personligen, gäller inte 30 § lagen (1982:80) om anställningsskydd.<p><a name="P27S2"></a></p><h4 name="Överklagande"><a name="Överklagande">Överklagande</a></h4><p><a name="P27S3"></a></p><a class="paragraf" name="P28"><b>28 §</b></a>   En åklagarmyndighets beslut i ett administrativt ärende får överklagas hos Riksåklagaren, om inte något annat är föreskrivet. Riksåklagarens beslut i ett sådant ärende får inte överklagas.<p><a name="P28S2"></a></p><a class="paragraf" name="P29"><b>29 §</b></a>   Ekobrottsmyndighetens beslut i ett anställningsärende enligt 18 § får överklagas hos Riksåklagaren. Riksåklagarens beslut i ett sådant överklagat anställningsärende får överklagas hos regeringen. Förordning (2004:109).<p><a name="P29S2"></a></p></div>Svensk författningssamlingdokumentartalartal1996utfardadutfardad1996-03-23upphnrupphnrSFS 2004:1265andrattillochmedandrattillochmedt.o.m. SFS 2004:109omtryckomtryckSFS 2001:995upphavdupphavd2005-01-01 00:00:00utdragutdrag Inledande bestämmelser 1 § Grundläggande bestämmelser om åklagarväsendet finns i rättegångsbalken. Ytterligare bestämmelser finns i förordningen (1989:847) med instruktion för Riksåklagaren och i förordningen (1997:898) med instruktion för Ekobrottsmyndigheten.artalartal1996utfardadutfardad1996-03-23upphnrupphnrSFS 2004:1265andrattillochmedandrattillochmedt.o.m. SFS 2004:109omtryckomtryckSFS 2001:995upphavdupphavd2005-01-01 00:00:00utdragutdrag Inledande bestämmelser 1 § Grundläggande bestämmelser om åklagarväsendet finns i rättegångsbalken. Ytterligare bestämmelser finns i förordningen (1989:847) med instruktion för Riksåklagaren och i förordningen (1997:898) med instruktion för Ekobrottsmyndigheten.