Lag (1994:1565) om beskattning av viss privatinförsel

SFS nr: 1994:1565
Departement/myndighet: Finansdepartementet S6
Utfärdad: 1994-12-15
Ändrad: t.o.m. SFS 2002:1000
Upphävd: 2004-01-01
Författningen har upphävts genom: SFS 2003:809
Ändringsregister: SFSR (Regeringskansliet)
Källa: Fulltext (Regeringskansliet)

Innehåll:

1 §   En enskild person som har förvärvat nedan angivna alkoholdrycker eller tobaksvaror och som själv transporterar dem till Sverige från ett annat EG-land, för sitt eller sin familjs personliga bruk, skall, om inte annat följer av 2 §, betala skatt med

196 kronor/liter för spritdryck, 45 kronor/liter för starkvin, 22 kronor/liter för vin, 8 kronor/liter för starköl, 88 öre/styck för cigaretter, 56 öre/styck för cigariller och cigarrer och 630 kronor/kg för röktobak.

I denna lag förstås med

spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 volymprocent,
starkvin: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 15 men inte 22 volymprocent,
vin: annat vin än starkvin samt annan alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 3,5 men inte 15 volymprocent och som inte är starköl,
starköl: öl med en alkoholhalt som överstiger 3,5 volymprocent och

cigarill: cigarrer med en högsta vikt av 3 gram per styck.
Lag (2001:824).

2 §   Skatt enligt 1 § skall inte tas ut till den del införseln uppgår till högst följande kvantiteter
   1. 5 liter spritdryck,
   2. 6 liter starkvin,
   3. 52 liter vin,
   4. 64 liter starköl,
   5. 400 cigaretter, 200 cigariller, 100 cigarrer eller 550 gram röktobak.

Bestämmelser om hinder för den som inte fyllt 20 år att föra in spritdrycker, vin och starköl i landet finns i 4 kap. 2 § alkohollagen (1994:1738). En bestämmelse om förbud för den som inte fyllt 18 år att föra in tobaksvaror i landet finns i 13 § tobakslagen (1993:581). Lag (2002:1000).

3 §   Vad som sägs i 1 och 2 §§ gäller inte sådan införsel som avses i 3 kap. 3 § tullagen (2000:1281) eller sådan införsel som sker under sådana omständigheter att förutsättningar skulle finnas att medge återbetalning av skatt enligt 31 d § lagen (1994:1563) om tobaksskatt eller 31 d § lagen (1994:1564) om alkoholskatt. Lag (2000:1299).

4 §   Den som för in en vara för vilken skatt skall betalas enligt denna lag skall vid införseln självmant deklarera detta.
Deklarationen skall lämnas på heder och samvete. Om införseln görs på bemannad tullplats skall deklarationen lämnas till tulltjänsteman. I andra fall skall deklarationen lämnas till Riksskatteverket (beskattningsmyndigheten) och ha kommit in senast fem dagar efter det att införseln gjordes.

Beskattningsmyndigheten beslutar om den skatt som skall betalas för varje skattepliktig införsel. Har deklaration lämnats till tulltjänsteman på bemannad tullplats eller påträffas en skattepliktig vara vid deklarationskontroll skall Tullverket för beskattningsmyndighetens räkning besluta om skatten och får i samband därmed uppbära skatten, samt vidta nödvändig skattekontroll. Lag (2000:482).

5 §   Skatt enligt denna lag skall betalas senast två veckor efter dagen då ett beslut enligt 4 § andra stycket meddelades.
Skatten skall betalas genom insättning på ett särskilt konto.
Betalning anses ha skett den dag då den har bokförts på det särskilda kontot. Lag (1998:508).

6 §   Dröjsmålsavgift skall tas ut om skatt inte betalas inom den tid som anges i 5 §. Därvid tillämpas bestämmelserna om dröjsmålsavgift i lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift.

I fråga om skatt och avgift enligt denna lag tillämpas bestämmelserna om indrivning och verkställighet i 20 kap. samt 23 kap. 7 och 8 §§ skattebetalningslagen (1997:483). Det belopp som anges i 20 kap. 1 § första stycket 2 skattebetalningslagen skall dock vid tillämpning av denna lag i stället vara 100 kronor. Lag (2002:421).

7 §   Har en enskild person vid fullgörande av deklarationsskyldighet enligt 4 § första stycket lämnat uppgift som befinns oriktig, skall en särskild avgift påföras honom. Avgiften är femtio procent av det skattebelopp som inte skulle ha påförts honom om den oriktiga uppgiften hade godtagits.

Har en enskild person fört in vara för vilken skatt skall betalas enligt denna lag utan att deklarera detta, skall en särskild avgift påföras honom. Avgiften är femtio procent av den skatt som påförts honom. Lag (1999:1071).

8 §   Beskattningsmyndigheten skall påföra särskild avgift enligt 7 §. I fall där den oriktiga uppgiften lämnats i en deklaration direkt till Tullverket eller det vid kontroll som Tullverket företagit framkommit att deklaration inte lämnats skall Tullverket för beskattningsmyndighetens räkning påföra särskild avgift.

Bestämmelserna i 5 § och 6 § första stycket gäller även i fråga om särskild avgift. Lag (1998:508).

9 §   Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att lämna deklaration enligt 4 § första stycket eller i en sådan deklaration lämnar oriktig uppgift eller underlåter att lämna föreskriven uppgift och därigenom ger upphov till fara för att skatt enligt denna lag undandras det allmänna döms till böter. I ringa fall skall inte dömas till ansvar.
Lag (2000:1230).

9 a §   Den som frivilligt vidtar åtgärd som leder till att skatt som avses i 9 § kan påföras med rätt belopp, döms inte till ansvar enligt 9 §. Lag (2000:1230).

9 b §   Särskilda bestämmelser om förundersökning, tvångsmedel, åtal m.m. vid brott enligt 9 § finns i lagen (2000:1225) om straff för smuggling. Lag (2000:1230).

10 §   Om en vara förs in för vilken skatt skall betalas enligt denna lag får Tullverket omhänderta varan om det finns en påtaglig risk att den skattskyldige inte kommer att betala skatten.

En omhändertagen vara får inte lämnas ut förrän skatt och särskild avgift som påförts enligt denna lag har betalats.
Omhändertagandet skall upphävas om skatten och avgiften betalas eller beslutet att påföra skatt upphävs. Lag (1998:508).

11 §   Tullverket får besluta att en vara som är omhändertagen enligt 10 § skall förverkas om beslut om skatt och särskild avgift enligt denna lag har vunnit laga kraft och skatten och avgiften inte har betalats inom en månad räknat från den dag då beslutet vann laga kraft. Lag (1998:508).

12 §   Skyldighet att betala skatt och särskild avgift som påförts enligt denna lag består även efter det att varorna förverkats. Lag (1998:508).

13 §   När beslut om förverkande enligt denna lag vunnit laga kraft skall varan förstöras genom Tullverkets försorg.
Lag (1998:508).

14 §   Ändras ett beskattningsbeslut i en fråga som föranlett särskild avgift skall domstolen vidta den ändring av beslutet om särskild avgift som föranleds av beskattningsbeslutet. Lag (1998:508).

15 §   Särskild avgift tas inte ut vid rättelse av en uppenbar felräkning eller misskrivning eller vid frivillig rättelse av en oriktig uppgift.

Särskild avgift får efterges, om den oriktiga uppgiften eller den underlåtna anmälningsskyldigheten framstår som ursäktlig eller det med hänsyn till omständigheterna framstår som uppenbart oskäligt att ta ut avgiften. Lag (1998:508).

16 §   Bestämmelserna om eftergift av särskild avgift skall beaktas även om yrkande om detta inte framställts. Lag (1998:508).

17 §   Beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Riksskatteverket för det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Beslut som meddelats av Tullverket enligt denna lag får överklagas av Riksskatteverket. Lag (2000:482).

18 §   Vid handläggning av frågor om omhändertagande, förverkande samt särskild avgift i länsrätt eller kammarrätt skall muntlig förhandling hållas, om enskild part begär det. Muntlig förhandling behöver dock inte hållas om det är uppenbart obehövligt. Enskild part skall upplysas om rätten till muntlig förhandling. Lag (1998:508).


Övergångsbestämmelser

1995:614

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995. Den nya bestämmelsen tillämpas dock för tid från och med den 1 januari 1995. Har skatt i dessa fall betalats före den 1 juli 1995 skall återbetalning av skatten ske på sätt som anges i 31 a § lagen (1994:1563) om tobaksskatt och 31 a § lagen (1994:1564) om alkoholskatt.

1996:704

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Föreskriften i 10 § om krav på prövningstillstånd tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet om skatt fattas före ikraftträdandet.

1996:1224

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1997:444

Denna lag träder i kraft den 1 augusti 1997. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

1998:508
   1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
   2. Äldre föreskrifter, utom såvitt avser behörig skattemyndighet och 17 §, skall dock fortfarande tillämpas i fråga om förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.
   3. Det som sägs i 4 § om Skattemyndigheten i Gävle skall intill utgången av år 1998 gälla Skattemyndigheten i Dalarnas län.

1998:1683

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1999. Bestämmelserna i 1 § i sin nya lydelse tillämpas dock för tid från och med den 1 augusti 1998.

2000:482

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Om Skattemyndigheten i Gävle har meddelat ett beslut före ikraftträdandet och har beslutet överklagats, skall Riksskatteverket föra det allmännas talan i allmän förvaltningsdomstol.

2000:544

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2000. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för varor som har förts in till Sverige före ikraftträdandet.

2000:1153

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2001. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för varor som har förts in till Sverige före ikraftträdandet.

2001:824

Denna lag träder i kraft den 1 december 2001. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för varor som har förts in till Sverige före ikraftträdandet.

2001:961

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2002. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för varor som har förts in till Sverige före ikraftträdandet.

2002:421

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före ikraftträdandet.

2002:1000

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för varor som har förts in till Sverige före ikraftträdandet.

2003:809

Den upphävda lagen gäller dock fortfarande för förhållanden som hänför sig till tiden före den 1 januari 2004.