Förordning (1994:1120) om ersättning för fysioterapi

SFS nr: 1994:1120
Departement/myndighet: Socialdepartementet
Utfärdad: 1994-06-09
Ändrad: t.o.m. SFS 2023:927
Ändringsregister: SFSR (Regeringskansliet)
Källa: Fulltext (Regeringskansliet)

Innehåll:

Tillämpningsområde m.m.

1 §   Denna förordning gäller vid fysioterapi enligt lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi. Termer och uttryck som används i lagen har samma betydelse i förordningen.
Förordning (2013:1151).

2 §   Av lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi följer att vissa fysioterapeuter har rätt till förhöjda arvoden. I lagen finns också bestämmelser om patientavgift.
Förordning (2013:1151).

Normalarvode

3 §   Normalarvode och reducerat normalarvode lämnas enligt arvodeskategori A eller arvodeskategori B. Arvodeskategori B avser ensampraktiserande eller samverkande fysioterapeuter med assisterande personal, flera behandlingsrum och kvalificerad utrustning. Arvodeskategori A avser övriga fysioterapeuter.

Fysioterapeuten ska till regionen anmäla vilken arvodeskategori som gäller för verksamheten. Ändring ska anmälas minst sex månader innan den börjar gälla.
Förordning (2019:1018).

4 §    /Upphör att gälla U:2024-02-01/ För annan fysioterapeutisk behandling än sådan som anges i 6 och 7 §§ lämnas normalarvode med högst de belopp som anges i tabellen. Normalarvode lämnas under förutsättning att
   1. fysioterapiersättning till en fysioterapeut och vikarie i dennes verksamhet sammanlagt under ett kalenderår inte överstiger det belopp för sammanlagt mottaget arvode som anges i tabellen, och
   2. fysioterapeutens behandling i direkt kontakt med patienterna i genomsnitt per kalendermånad uppgår till minst 25 minuter per besök för arvodeskategori A och till minst 20 minuter per besök för arvodeskategori B.

                    Normalarvode     Sammanlagt mottaget  
                        kronor          arvode kronor
Arvodeskategori A    412            1 056 690
Arvodeskategori B    412            1 471 890
Förordning (2023:123).

4 §    /Träder i kraft I:2024-02-01/ För annan fysioterapeutisk behandling än sådan som anges i 6 och 7 §§ lämnas normalarvode med högst de belopp som anges i tabellen. Normalarvode lämnas under förutsättning att
   1. fysioterapiersättning till en fysioterapeut och vikarie i dennes verksamhet sammanlagt under ett kalenderår inte överstiger det belopp för sammanlagt mottaget arvode som anges i tabellen, och
   2. fysioterapeutens behandling i direkt kontakt med patienterna i genomsnitt per kalendermånad uppgår till minst 25 minuter per besök för arvodeskategori A och till minst 20 minuter per besök för arvodeskategori B.

                    Normalarvode    Sammanlagt mottaget
                    kronor            arvode kronor
Arvodeskategori A    424            1 087 330
Arvodeskategori B    424            1 514 570
Förordning (2023:927).

4 a §   Har upphävts genom förordning (2021:1177).

5 §    /Upphör att gälla U:2024-02-01/ Om fysioterapiersättning till en fysioterapeut och vikarie i dennes verksamhet sammanlagt under ett kalenderår överstiger sammanlagt mottaget arvode enligt 4 §, lämnas reducerat normalarvode för samma åtgärder med högst de belopp som anges i tabellen. Reducerat normalarvode lämnas under förutsättning att summan av lämnat arvode till en fysioterapeut och vikarie i dennes verksamhet under kalenderåret inte överstiger det ersättningstak som anges i tabellen.

            Reducerat     Ersättningstak 
            normalarvode     kronor
            kronor
Arvodeskategori A    207            1 313 440
Arvodeskategori B    207            1 852 400
Förordning (2023:123).

5 §    /Träder i kraft I:2024-02-01/ Om fysioterapiersättning till en fysioterapeut och vikarie i dennes verksamhet sammanlagt under ett kalenderår överstiger sammanlagt mottaget arvode enligt 4 §, lämnas reducerat normalarvode för samma åtgärder med högst de belopp som anges i tabellen. Reducerat normalarvode lämnas under förutsättning att summan av lämnat arvode till en fysioterapeut och vikarie i dennes verksamhet under kalenderåret inte överstiger det ersättningstak som anges i tabellen.

                    Reducerat       Ersättningstak
                    normalarvode    kronor
                    kronor     
Arvodeskategori A    213            1 351 530
Arvodeskategori B    213            1 906 120
Förordning (2023:927).

5 a §   Om en fysioterapeut och vikarie i dennes verksamhet inte bedriver verksamheten på heltid reduceras gränserna för sammanlagt uppburet arvode enligt 4 § och ersättningstaket enligt 5 § med 70 procent av den kvotdel som arbetstiden minskat i förhållande till heltidskravet i 8 § lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi.
Förordning (2013:1151).

Enkelt arvode

6 §    /Upphör att gälla U:2024-02-01/ För enklare undersökningar och behandlingar, såsom enbart konditionstest, efterkontroll, apparatbehandling eller mindre omfattande tejpning som utförs av fysioterapeuten eller under dennes överinseende, lämnas enkelt arvode med högst 130 kronor per patientbesök. Under de förutsättningar som anges i 5 § lämnas reducerat enkelt arvode med högst 53 kronor.
Förordning (2023:123).

6 §    /Träder i kraft I:2024-02-01/ För enklare undersökningar och behandlingar, såsom enbart konditionstest, efterkontroll, apparatbehandling eller mindre omfattande tejpning som utförs av fysioterapeuten eller under dennes överinseende, lämnas enkelt arvode med högst 134 kronor per patientbesök. Under de förutsättningar som anges i 5 § lämnas reducerat enkelt arvode med högst 55 kronor.
Förordning (2023:927).

6 a §    /Upphör att gälla U:2024-02-01/ För enklare telefonkonsultation lämnas enkelt arvode med 77 kronor per samtal. Under de förutsättningar som anges i 5 § lämnas reducerat arvode med högst 41 kronor.
Förordning (2023:123).

6 a §    /Träder i kraft I:2024-02-01/ För enklare telefonkonsultation lämnas enkelt arvode med 79 kronor per samtal. Under de förutsättningar som anges i 5 § lämnas reducerat arvode med högst 42 kronor.
Förordning (2023:927).

Särskilt arvode

7 §    /Upphör att gälla U:2024-02-01/ För de särskilt tids- eller kostnadskrävande åtgärder som anges i andra stycket lämnas särskilt arvode med högst 1 079 kronor för arvodeskategori A och högst 949 kronor för arvodeskategori B. Särskilt arvode lämnas under förutsättning att den tid som går åt för denna åtgärd i direkt kontakt med patienterna i genomsnitt per kalendermånad uppgår till minst 50 minuter per besök för arvodeskategori A och 40 minuter per besök för arvodeskategori B.

Särskilt arvode lämnas för specifika insatser till
   1. patienter med psykisk ohälsa eller psykosomatiska problem,
   2. patienter med sjukdomar eller skador i andningsorganen eller i cirkulationssystemet,
   3. patienter med sjukdomar eller skador i nervsystemet,
   4. patienter med smärttillstånd eller funktionshinder på grund av reumatisk sjukdom,
   5. patienter med skador eller sjukdomar i rörelsesystemet,
   6. barn och ungdomar med funktionshinder eller sjukdom, och
   7. äldre med åldersrelaterade fysiska eller psykiska funktionshinder. Förordning (2023:123).

7 §    /Träder i kraft I:2024-02-01/ För de särskilt tids- eller kostnadskrävande åtgärder som anges i andra stycket lämnas särskilt arvode med högst 1 110 kronor för arvodeskategori A och högst 977 kronor för arvodeskategori B. Särskilt arvode lämnas under förutsättning att den tid som går åt för denna åtgärd i direkt kontakt med patienterna i genomsnitt per kalendermånad uppgår till minst 50 minuter per besök för arvodeskategori A och 40 minuter per besök för arvodeskategori B.

Särskilt arvode lämnas för specifika insatser till
   1. patienter med psykisk ohälsa eller psykosomatiska problem,
   2. patienter med sjukdomar eller skador i andningsorganen eller i cirkulationssystemet,
   3. patienter med sjukdomar eller skador i nervsystemet,
   4. patienter med smärttillstånd eller funktionshinder på grund av reumatisk sjukdom,
   5. patienter med skador eller sjukdomar i rörelsesystemet,
   6. barn och ungdomar med funktionshinder eller sjukdom, och
   7. äldre med åldersrelaterade fysiska eller psykiska funktionshinder. Förordning (2023:927).

7 a §    /Upphör att gälla U:2024-02-01/ Om fysioterapiersättning till en fysioterapeut eller vikarie i dennes verksamhet sammanlagt under ett kalenderår överstiger sammanlagt mottaget arvode enligt 4 §, lämnas reducerat särskilt arvode för de åtgärder som anges i 7 § med högst 759 kronor för arvodeskategori A och högst 666 kronor för arvodeskategori B. Reducerat särskilt arvode lämnas under förutsättning att summan av lämnat arvode till fysioterapeuten och vikarien under kalenderåret inte överstiger det ersättningstak som anges i 5 §. Förordning (2023:123).

7 a §    /Träder i kraft I:2024-02-01/ Om fysioterapiersättning till en fysioterapeut eller vikarie i dennes verksamhet sammanlagt under ett kalenderår överstiger sammanlagt mottaget arvode enligt 4 §, lämnas reducerat särskilt arvode för de åtgärder som anges i 7 § med högst 781 kronor för arvodeskategori A och högst 685 kronor för arvodeskategori B. Reducerat särskilt arvode lämnas under förutsättning att summan av lämnat arvode till fysioterapeuten och vikarien under kalenderåret inte överstiger det ersättningstak som anges i 5 §. Förordning (2023:927).

8 §   Särskilt arvode enligt 7 § andra stycket lämnas endast till en fysioterapeut med högskoleutbildning om minst 45 högskolepoäng inom för åtgärden adekvat område. Av dessa kan upp till 30 högskolepoäng bytas ut mot längre sammanhållen utbildning av motsvarande omfattning.

Utöver utbildning enligt första stycket krävs yrkeserfarenhet motsvarande minst två års heltidsarbete som fysioterapeut inom för åtgärden adekvat område under de senaste fem åren.
Förordning (2013:1151).

Gruppbehandling m.m.

9 §    /Upphör att gälla U:2024-02-01/ Vid behandling i grupp, där fysioterapeutens behandlingsprogram riktar sig till samtliga patienter i gruppen, vilka är i behov av samma typ av behandling, lämnas enkelt arvode med 194 kronor för varje patient oberoende av antalet patienter i gruppen. Under de förutsättningar som anges i 5 § lämnas reducerat enkelt arvode med högst 77 kronor för varje patient. Förordning (2023:123).

9 §    /Träder i kraft I:2024-02-01/ Vid behandling i grupp, där fysioterapeutens behandlingsprogram riktar sig till samtliga patienter i gruppen, vilka är i behov av samma typ av behandling, lämnas enkelt arvode med 200 kronor för varje patient oberoende av antalet patienter i gruppen. Under de förutsättningar som anges i 5 § lämnas reducerat enkelt arvode med högst 79 kronor för varje patient. Förordning (2023:927).

10 §   Vid behandling av flera patienter parallellt med helt eller delvis individuellt utformade program (parallellbehandling) lämnas normalarvode enligt 4 eller 5 § för sådana åtgärder om högst tre patienter behandlas samtidigt.
I annat fall lämnas ersättning som för gruppbehandling enligt 9 §. Förordning (2000:1034).

Särskilda stödområden

10 a §   Med särskilda stödområden enligt 20 § lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi avses de kommuner och delar av kommuner som ingår i stödområde enligt 10 b §.
Förordning (2014:368).

10 b §   Med stödområde avses i denna förordning följande indelning.
   1. Norrbottens län: Arvidsjaurs, Arjeplogs, Gällivare, Haparanda, Jokkmokks, Kalix, Kiruna, Pajala, Älvsbyns, Överkalix och Övertorneå kommuner samt Edefors och Gunnarsbyns församlingar i Bodens kommun och f.d. Markbygdens kyrkobokföringsdistrikt i Piteå kommun.
   2. Västerbottens län: Bjurholms, Dorotea, Lycksele, Malå, Norsjö, Sorsele, Storumans, Vilhelmina, Vindelns och Åsele kommuner samt Fällfors, Jörns och Kalvträsks församlingar i Skellefteå kommun.
   3. Jämtlands län: Bergs, Bräcke, Härjedalens, Krokoms, Ragunda, Strömsunds, Åre och Östersunds kommuner.
   4. Västernorrlands län: Sollefteå och Ånge kommuner, Holms och Lidens församlingar i Sundsvalls kommun samt Anundsjö, Björna, Skorpeds och Trehörningsjö församlingar i Örnsköldsviks kommun.
   5. Gävleborgs län: Ljusdals kommun.
   6. Dalarnas län: Malung-Sälens, Orsa, Vansbro och Älvdalens kommuner samt Venjans och Våmhus församlingar i Mora kommun.
   7. Värmlands län: Torsby kommun.

Med församlingar avses de territoriella församlingar som fanns den 31 december 1999. Förordning (2014:368).

11 §    /Upphör att gälla U:2024-02-01/ Till en fysioterapeut som har sin verksamhet inom ett särskilt stödområde lämnas tilläggsarvode med 77 kronor för behandlingsmässigt motiverade hembesök. Om flera personer ges fysioterapi vid ett besök lämnas högst två tilläggsarvoden. För telefonkonsultationer lämnas till en sådan fysioterapeut ersättning med 37 kronor. Förordning (2023:123).

11 §    /Träder i kraft I:2024-02-01/ Till en fysioterapeut som har sin verksamhet inom ett särskilt stödområde lämnas tilläggsarvode med 79 kronor för behandlingsmässigt motiverade hembesök. Om flera personer ges fysioterapi vid ett besök lämnas högst två tilläggsarvoden. För telefonkonsultationer lämnas till en sådan fysioterapeut ersättning med 38 kronor. Förordning (2023:927).

Resekostnader

12 §   Ersättning för en fysioterapeuts kostnader för resa med egen bil vid behandlingsmässigt motiverade hembesök lämnas med det belopp som anges i 16 kap. 27 § inkomstskattelagen (1999:1229). För varje resa lämnas dock en minsta ersättning om 10 kronor. Ersättning för resa med annat färdmedel lämnas om det finns särskilda skäl.

Ersättning för resa med egen bil lämnas även om kostnaden skulle ha blivit lägre om annat färdmedel hade använts.
Endast om det finns särskilda skäl får avståndet till patienten från fysioterapeutens mottagning beräknas överstiga avståndet från patienten till en allmän mottagning för fysioterapi som är inrättad för den ort där patienten vistas med mer än en mil. Förordning (2013:1151).

Gemensamma bestämmelser om arvode

13 §   Arvode för fysioterapeutisk behandling avser ersättning för samtliga åtgärder vid ett behandlingstillfälle. Vid första besöket i en behandlingsserie lämnas normalarvode, reducerat normalarvode eller särskilt arvode även om besöket endast omfattat anamnesupptagning, bedömning och rådgivning. Förordning (2013:1151).

14 §   Regionen ska till fysioterapeuten betala ut skillnaden mellan det arvode som ska lämnas och den patientavgift som fysioterapeuten fått ta ut.

Arvodet betalas dock helt genom fysioterapiersättning
   1. om patienten enligt 23 § lagen (1993:1652) om ersättning för fysioterapi är befriad från att betala patientavgift,
   2. för sjukvård som avses i 2 § andra stycket 5 förordningen (1984:908) om vissa statsbidrag för sjukvård m.m.,
   3. för fysioterapeutens resekostnader enligt 12 §.
Förordning (2019:1018).

15 §   Vid utbetalning av ersättning till en mottagare som inte åberopar godkännande för F-skatt och inte är juridisk person minskas ersättningen med 12,9 procent eller, om mottagaren vid årets ingång är 65 år eller äldre, med 8,2 procent. Om mottagaren visar att minst hälften av ersättningen motsvarar kostnader i arbetet som ska täckas med ersättningen, ska er- sättningen minskas med det lägre belopp som beräknas motsvara de arbetsgivaravgifter eller den särskilda löneskatt som regionen ska betala. Förordning (2019:1018).

16 §   En fysioterapeut som har fysioterapiersättning är skyldig att i fråga om all sådan behandling visa räkning för regionen och redovisa arbetstid, antalet vidtagna åtgärder samt uppgift om patientens bosättningsort. Fysioterapeuten är även skyldig att rapportera till respektive region om han eller hon är verksam i två eller flera regioners områden och ska därvid även ange beräknad omfattning i respektive regions område. Därutöver är fysioterapeuten själv skyldig att bevaka när han eller hon når ersättningstak 1 eller ersättningstak 2 och underrätta regionen om detta.

Fysioterapiersättning i motsvarande mån kan innehållas i avvaktan på att sådana uppgifter lämnas som avses i första stycket. Förordning (2019:1018).

17 §   Den som ger vård mot fysioterapiersättning ska lämna kvitto på betalda patientavgifter och anteckna dessa på formulär för tillämpning av bestämmelserna om avgiftsbefrielse för patientavgifter. Förordning (2013:1151).


Övergångsbestämmelser

1994:1120
   1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1994 då förordningen (1993:1664) om ersättning för sjukgymnastik skall upphöra att gälla.
   2. För sjukgymnastik som givits före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser fortfarande.
   3. För en sjukgymnast som under år 1993 från patienterna och en försäkringskassa eller enligt vårdavtal med ett landsting fått en sammanlagd arvodessumma som överstiger ersättningstaket i 5 § gäller för tiden fram till den 1 juli 1995 i stället ett ersättningstak som motsvarar 90 procent av 1993 års arvode. För en sådan sjukgymnast skall även sammanlagt uppburet arvode enligt 4 § höjas med samma belopp som ersättningstaket får överskridas.

1995:1221
   1. Denna förordning träder i kraft, i fråga om 4 och 5 §§ den 1 januari 1997, och i övrigt den 1 januari 1996.
   2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ersättning för sjukgymnastik som avser tid före ikraftträdandet.

1996:1362
   1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1997.
   2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för sjukgymnastikersättning som avser tid före ikraftträdandet.

1997:95
   1. Denna förordning träder i kraft den 1 april 1997.
   2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för sjukgymnastikersättning som avser tid före ikraftträdandet.

1997:892
   1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1998.
   2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om sjukgymnastisk behandling som avser tid före ikraftträdandet.

1998:1521
   1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1999.
   2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sjukgymnastisk behandling som avser tid före ikraftträdandet.

1999:1371
   1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2000.
   2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sjukgymnastisk behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2000:1034
   1. Denna förordning träder ikraft den 1 januari 2001.
   2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sjukgymnastisk behandling som har lämnats före ikraftträdandet.
   3. En sjukgymnast som vid ikraftträdandet uppbär särskilt arvode är berättigad att göra detta utan att uppfylla kraven i 8 §.
   4. En sjukgymnast med steg 3-utbildning i ortopedisk manuell terapi skall till utgången av år 2005 anses uppfylla utbildningskravet för åtgärd 6 enligt 7 §.

2001:850
   1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2002.
   2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sjukgymnastisk behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2002:792
   1. Denna förordning träder ikraft den 1 januari 2003.
   2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sjukgymnastisk behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2003:819
   1. Denna förordning träder ikraft den 1 januari 2004.
   2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sjukgymnastisk behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2004:757
   1. Denna förordning träder ikraft den 1 januari 2005.
   2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sjukgymnastisk behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2005:786
   1. Denna förordning träder ikraft den 1 januari 2006.
   2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sjukgymnastisk behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2006:1262
   1. Denna förordning träder ikraft den 1 januari 2007.
   2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sjukgymnastisk behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2007:435
   1. Denna förordning träder i kraft den 1 juli 2007.
   2. För den som har högskoleutbildning vars omfattning anges i poäng skall en poäng motsvaras av en och en halv högskolepoäng.

2007:1208
   1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2008.
   2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sjukgymnastisk behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2008:959
   1. Denna förordning träder ikraft den 1 januari 2009.
   2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sjukgymnastisk behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2009:82
   1. Denna förordning träder i kraft den 1 april 2009.
   2. Äldre lydelse av 11 § gäller fortfarande för sjukgymnast som vid ikraftträdandet bedriver verksamhet i ett sådant område som anges i den äldre lydelsen.

2009:1380
   1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2010.
   2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sjukgymnastisk behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2010:1645
   1. Denna förordning träder ikraft den 1 januari 2011.
   2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sjukgymnastisk behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2011:1187
   1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2012.
   2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sjukgymnastisk behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2012:654
   1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2013.
   2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sjukgymnastisk behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2013:1151
   1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2014.
   2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2014:1375
   1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2015.
   2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2015:753
   1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2016.
   2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2016:984
   1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2017.
   2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2017:996
   1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2018.
   2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2018:2066
   1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2019.
   2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2019:792
   1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2020.
   2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2021:19
   1. Denna förordning träder i kraft den 23 februari 2021.
   2. Förordningen ska dock tillämpas för tid från och med den 1 januari 2021.
   3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för vård som avser tid före den 1 januari 2021.

2021:1177
   1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2023.
   2. Den upphävda paragrafen gäller dock fortfarande för behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2021:1178
   1. Denna förordning träder i kraft den 1 januari 2022.
   2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för behandling som har lämnats före ikraftträdandet.

2023:123
   1. Denna förordning träder i kraft den 1 maj 2023.
   2. Förordningen ska dock tillämpas för tid från och med den 1 januari 2023.
   3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för behandling som har lämnats före den 1 januari 2023.

2023:927
   1. Denna förordning träder i kraft den 1 februari 2024.
   2. Förordningen ska dock tillämpas för tid från och med den 1 januari 2024.
   3. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för behandling som har lämnats före den 1 januari 2024.