sfs-1992-28919921992:289sfssfstJustitiedepartementet DÅ28901992-05-07 00:00:002025-10-17 04:36:442025-10-17 04:36:44Förordning (1992:289) om särskild personutredning i brottmål, m.m.t.o.m. SFS 2022:1506Beslut om yttrande 1 § Yttrande enligt 1 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. ska inhämtas från Kriminalvården genom det frivårdskontor inom vars verksamhetsområde den misstänkte är bosatt eller annars uppehåller sig. I beslutet om att inhämta yttrande ska ändamålet med yttrandet anges, om inte detta framgår på annat sätt. I beslutet ska det anges inom vilken tid yttrandet ska lämnas. Om yttrandet ska lämnas inom kortare tid än en månad ska samråd ske med Kriminalvården. Samråd behöver inte ske i varje enskilt fall om annat bestämts efter samverkan mellan Kriminalvården och den myndighet som begärt yttrandet. Den misstänkte ska underrättas om beslutet. Har beslutet fattats av rätten ska även åklagaren underrättas. Förordning (2022:1506). Yttrande och utredning 2 § Kriminalvårdens yttrande och den utredning som behövs för yttrandet ska anpassas efter rättens behov av beslutsunderlag i varje enskilt fall. Finns det någon annan personutredning om den misstänkte ska Kriminalvården underrätta rätten om detta, om myndigheten bedömer den utredningen som tillräcklig. I sådana fall beslutar rätten om utredningen ska fullföljas eller begränsas. Det som nu sagts gäller i stället undersökningsledaren eller åklagaren om yttrandet har begärts av undersökningsledaren eller åklagaren. Förordning (2022:1506). 3 § Utredningen skall utföras så att den misstänkte eller hans anhöriga inte i onödan tillfogas lidande eller annat men. 4 § Om Kriminalvården under personutredningen finner anledning att anta att den misstänkte lider av en psykisk störning, ska myndigheten genast underrätta rätten om detta, om inte rätten redan har beslutat om läkarintyg enligt 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. eller om rättspsykiatrisk undersökning. Om yttrandet har begärts av undersökningsledaren eller åklagaren ska i stället undersökningsledaren eller åklagaren underrättas. Förordning (2022:1506). 5 § Om skyddstillsyn kan komma i fråga, skall utredningen även avse behovet av övervakning och innehållet i övervakningen i det enskilda fallet. Om Kriminalvården finner att den misstänkte har behov av övervakning, skall myndigheten i sitt yttrande föreslå en övervakare. Den misstänkte skall få tillfälle att yttra sig över valet av övervakare och om möjligt även sammanträffa med den som föreslås som övervakare. Förordning (2005:1011). 6 § Om det finns behov av särskilda föreskrifter enligt 26 kap. 16 §, 27 kap. 2 a §, 28 kap. 2 a eller 6 b § brotts- balken, ska dessa förberedas i sam-verkan med den misstänkte och andra som berörs. Förslag till en sådan behandlingsplan som avses i 28 kap. 6 b § brottsbalken ska utredas och upprättas av Kriminalvården genom det frivårdskontor inom vars verksamhetsområde den miss- tänkte är bosatt eller annars uppehåller sig. Förslaget ska alltid utformas i samverkan med socialtjänsten och den som ska svara för behandlingen. Det ska innehålla en utredning om den misstänktes missbruk och andra förhållanden av betydelse för behovet av vård eller annan behandling. Förslaget ska fogas till yttrandet som bilaga. Det ska framgå om den misstänkte har godkänt planen. Om Kriminalvården i yttrandet föreslår skyddstillsyn eller villkorlig dom med samhällstjänst som påföljd för den miss- tänkte, ska det framgå om den misstänkte är villig att följa en sådan föreskrift. Förordning (2020:289). 6 a § Om Kriminalvården under personutredningen anser att det finns förutsättningar enligt lagen (2015:650) om erkännande och verkställighet av frivårdspåföljder inom Europiska unionen att sända över en svensk dom på frivårdspåföljd till en medlemsstat i Europeiska unionen för verkställighet av påföljden i den staten, ska Kriminalvården redogöra för det i sitt yttrande. Förordning (2015:653). 7 § Yttrandet skall lämnas i tre exemplar till rätten, eller om åklagaren har begärt yttrandet, till denne. Har rätten begärt yttrandet skall rätten genast sända en kopia av yttrandet till åklagaren och den misstänkte. Har åklagaren begärt yttrandet skall åklagaren genast sända en kopia av detta till den misstänkte och, i samband med att talan väcks, ge in yttrandet till rätten. Förordning (1994:1770). 8 § Om rätten begär det, ska Kriminalvården komplettera yttrandet. Har yttrandet begärts av undersökningsledaren eller åklagaren, ska Kriminalvården komplettera yttrandet även när undersökningsledaren eller åklagaren begär det. Förordning (2022:1506). Förtroendeman 9 § Om Kriminalvården avser att föreslå skyddstillsyn som påföljd, bör företrädesvis den som föreslås som övervakare förordnas till sådan förtroendeman som avses i 4 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. Förordning (2005:1011). 10 § Har Kriminalvården förordnat en förtroendeman, ska myndigheten genast underrätta rätten, undersökningsledaren eller åklagaren och den misstänkte om detta. Om talan inte har väckts behöver endast undersökningsledaren eller åklagaren och den misstänkte underrättas. Förordning (2022:1506). 11 § Om ett förordnande som förtroendeman upphör på grund av bestämmelserna i 4 § andra stycket lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m., skall rätten eller, i de fall som avses i 4 § andra stycket 1 den lagen förundersökningsledaren, genast underrätta Kriminalvården, förtroendemannen och den misstänkte. Förordning (2005:1011). Inställelse vid rätten 12 § Kriminalvården och den som av myndigheten förordnats som särskild personutredare eller förtroendeman är skyldig att på kallelse inställa sig vid rätten för att lämna upplysningar om vad som har kommit fram under utredningen. Förordning (2005:1011). Läkarintyg 13 § Läkarintyg enligt 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m. m. får avges av läkare vid rättspsykiatriska avdelningar inom Rättsmedicinalverket eller sådana enheter hos sjukvårdshuvudmän som i enlighet med avtal med staten har åtagit sig att svara för att rättspsykiatriska undersökningar utförs (undersökningsenheter) samt av läkare som enligt avtal med Rättsmedicinalverket har åtagit sig att utfärda sådana intyg. För varje undersökningsenhet finns ett upptagningsområde som fastställs av Rättsmedicinalverket. 14 § När rätten meddelar beslut om att förordna en läkare att avge läkarintyg som avses i 13 § skall den undersökningsenhet inom vars upptagningsområde domstolen är belägen genast per telefon eller på något liknande sätt underrättas om beslutet. Samma dag skall rätten sända beslutet och övriga handlingar i målet, som behövs för undersökningen, till den läkare som undersökningsenheten anvisar. Rätten skall också underrätta åklagaren, den misstänkte och Rättsmedicinalverket om beslutet. 15 § Läkarintyg skall lämnas till rätten i tre exemplar och i ett exemplar till undersökningsenheten och till Rättsmedicinalverket. Om det framgår av läkarintyget att den misstänkte behöver psykiatrisk vård, skall undersökningsenheten skicka en kopia av läkarintyget till chefsöverläkaren för den psykiatriska vården där den misstänkte är bosatt eller, om den misstänkte saknar stadigvarande bostad i landet, chefsöverläkaren inom det område där den misstänkte vistas. Om den misstänkte är häktad och det framgår av läkarintyget att han är sjuk, skall rätten sända en kopia av intyget till häktet. 15 a § Om Säkerhetspolisen i ett enskilt fall begär det, ska Rättsmedicinalverket lämna ut ett sådant läkarintyg som avses i 13 § och som behövs i verksamhet för personskydd för 1. statschefen, tronföljaren, en annan medlem av kungahuset, en talman, en riksdagsledamot, statsministern, ett statsråd, en statssekreterare eller kabinettssekreteraren, 2. en person vars personskydd Säkerhetspolisen ansvarar för i samband med statsbesök och liknande händelser, eller 3. en person som Säkerhetspolisen i ett enskilt fall har beslutat om personskydd för. Förordning (2020:1054). Ersättningar 16 § En förtroendeman har rätt till ersättning enligt vad som gäller för övervakare. 17 § Rättsmedicinalverket beslutar om ersättning för arbete och utlägg till den läkare som har förordnats att avge läkarintyg enligt 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. 18 § Den som har kallats att inställa sig hos Kriminalvården eller läkare enligt denna förordning har rätt till ersättning och förskott för kostnader för resan, om det är uppenbart att den som har kallats inte själv kan svara för kostnaderna. Förskott får lämnas i form av färdbiljett. Kriminalvården bestämmer om ersättning och förskott till den som har kallats att inställa sig hos myndigheten. Ersättning och förskott till den som har kallats att inställa sig hos en läkare bestäms av rätten eller, om läkarintyget avser ett ärende om nåd, av Regeringskansliet. Förordning (2005:1011). 19 § I fråga om ersättning till särskild personutredare och förtroendeman för sådan inställelse som anges i 12 § gäller vad som är föreskrivet om vittnen i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m. Ersättningen bestäms av rätten. Bemyndiganden 20 § Har upphävts genom förordning (2005:1011). 21 § Kriminalvården och Rättsmedicinalverket får inom sina verksamhetsområden meddela ytterligare föreskrifter om tillämpningen av lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. Förordning (2005:1011). Övergångsbestämmelser 1992:289 Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992, då förordningen (1964:567) om personundersökning i brottmål skall upphöra att gälla. I fråga om förordnande om personundersökning och läkarundersökning som har meddelats före ikraftträdandet skall bestämmelserna i den upphävda förordningen fortfarande tillämpas. <style> .document div { overflow: visible !important; width: 550px !important; } </style> <b>SFS nr</b>: 1992:289<br /> <b>Departement/myndighet</b>: Justitiedepartementet DÅ <br /> <b>Utfärdad</b>: 1992-05-07 <br /> <b>Ändrad</b>: t.o.m. SFS 2022:1506<br /> <b>Ändringsregister</b>: <a href="http://rkrattsbaser.gov.se/sfsr?bet=1992:289">SFSR (Regeringskansliet)</a> <br /> <b>Källa</b>: <a href="http://rkrattsbaser.gov.se/sfst?bet=1992:289">Fulltext (Regeringskansliet)</a> <br /> <hr /> <style><!-- div.sfstoc {padding:10px;position:relative;width:90%;border-bottom:#ccc 1px solid;font-size:85%;} --></style> <div class="sfstoc"><h3>Innehåll:</h3> <ul> <li><a href="#overgang">Övergångsbestämmelser</a></li> </ul> </div> <div><p><a name="S1"></a></p><h4 name="Beslut om yttrande"><a name="Beslut om yttrande">Beslut om yttrande</a></h4><p><a name="S2"></a></p><a class="paragraf" name="P1"><b>1 §</b></a>   Yttrande enligt 1 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. ska inhämtas från Kriminalvården genom det frivårdskontor inom vars verksamhetsområde den misstänkte är bosatt eller annars uppehåller sig.<p><a name="P1S2"></a></p> I beslutet om att inhämta yttrande ska ändamålet med yttrandet anges, om inte detta framgår på annat sätt. I beslutet ska det anges inom vilken tid yttrandet ska lämnas. Om yttrandet ska lämnas inom kortare tid än en månad ska samråd ske med Kriminalvården. Samråd behöver inte ske i varje enskilt fall om annat bestämts efter samverkan mellan Kriminalvården och den myndighet som begärt yttrandet.<p><a name="P1S3"></a></p> Den misstänkte ska underrättas om beslutet. Har beslutet fattats av rätten ska även åklagaren underrättas.<br /> Förordning (2022:1506).<p><a name="P1S4"></a></p><h4 name="Yttrande och utredning"><a name="Yttrande och utredning">Yttrande och utredning</a></h4><p><a name="P1S5"></a></p><a class="paragraf" name="P2"><b>2 §</b></a>   Kriminalvårdens yttrande och den utredning som behövs för yttrandet ska anpassas efter rättens behov av beslutsunderlag i varje enskilt fall.<p><a name="P2S2"></a></p> Finns det någon annan personutredning om den misstänkte ska Kriminalvården underrätta rätten om detta, om myndigheten bedömer den utredningen som tillräcklig. I sådana fall beslutar rätten om utredningen ska fullföljas eller begränsas. Det som nu sagts gäller i stället undersökningsledaren eller åklagaren om yttrandet har begärts av undersökningsledaren eller åklagaren. Förordning (2022:1506).<p><a name="P2S3"></a></p><a class="paragraf" name="P3"><b>3 §</b></a>   Utredningen skall utföras så att den misstänkte eller hans anhöriga inte i onödan tillfogas lidande eller annat men.<p><a name="P3S2"></a></p><a class="paragraf" name="P4"><b>4 §</b></a>   Om Kriminalvården under personutredningen finner anledning att anta att den misstänkte lider av en psykisk störning, ska myndigheten genast underrätta rätten om detta, om inte rätten redan har beslutat om läkarintyg enligt 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. eller om rättspsykiatrisk undersökning. Om yttrandet har begärts av undersökningsledaren eller åklagaren ska i stället undersökningsledaren eller åklagaren underrättas.<br /> Förordning (2022:1506).<p><a name="P4S2"></a></p><a class="paragraf" name="P5"><b>5 §</b></a>   Om skyddstillsyn kan komma i fråga, skall utredningen även avse behovet av övervakning och innehållet i övervakningen i det enskilda fallet.<p><a name="P5S2"></a></p> Om Kriminalvården finner att den misstänkte har behov av övervakning, skall myndigheten i sitt yttrande föreslå en övervakare. Den misstänkte skall få tillfälle att yttra sig över valet av övervakare och om möjligt även sammanträffa med den som föreslås som övervakare. Förordning (2005:1011).<p><a name="P5S3"></a></p><a class="paragraf" name="P6"><b>6 §</b></a>   Om det finns behov av särskilda föreskrifter enligt 26 kap. 16 §, 27 kap. 2 a §, 28 kap. 2 a eller 6 b § brotts- balken, ska dessa förberedas i sam-verkan med den misstänkte och andra som berörs. <p><a name="P6S2"></a></p> Förslag till en sådan behandlingsplan som avses i 28 kap. 6 b § brottsbalken ska utredas och upprättas av Kriminalvården genom det frivårdskontor inom vars verksamhetsområde den miss- tänkte är bosatt eller annars uppehåller sig. Förslaget ska alltid utformas i samverkan med socialtjänsten och den som ska svara för behandlingen. Det ska innehålla en utredning om den misstänktes missbruk och andra förhållanden av betydelse för behovet av vård eller annan behandling. Förslaget ska fogas till yttrandet som bilaga. Det ska framgå om den misstänkte har godkänt planen. <p><a name="P6S3"></a></p> Om Kriminalvården i yttrandet föreslår skyddstillsyn eller villkorlig dom med samhällstjänst som påföljd för den miss- tänkte, ska det framgå om den misstänkte är villig att följa en sådan föreskrift. Förordning (2020:289).<p><a name="P6S4"></a></p><a class="paragraf" name="P6a"><b>6 a §</b></a>   Om Kriminalvården under personutredningen anser att det finns förutsättningar enligt lagen (2015:650) om erkännande och verkställighet av frivårdspåföljder inom Europiska unionen att sända över en svensk dom på frivårdspåföljd till en medlemsstat i Europeiska unionen för verkställighet av påföljden i den staten, ska Kriminalvården redogöra för det i sitt yttrande. Förordning (2015:653).<p><a name="P6aS2"></a></p><a class="paragraf" name="P7"><b>7 §</b></a>   Yttrandet skall lämnas i tre exemplar till rätten, eller om åklagaren har begärt yttrandet, till denne.<p><a name="P7S2"></a></p> Har rätten begärt yttrandet skall rätten genast sända en kopia av yttrandet till åklagaren och den misstänkte. Har åklagaren begärt yttrandet skall åklagaren genast sända en kopia av detta till den misstänkte och, i samband med att talan väcks, ge in yttrandet till rätten. Förordning (1994:1770).<p><a name="P7S3"></a></p><a class="paragraf" name="P8"><b>8 §</b></a>   Om rätten begär det, ska Kriminalvården komplettera yttrandet. Har yttrandet begärts av undersökningsledaren eller åklagaren, ska Kriminalvården komplettera yttrandet även när undersökningsledaren eller åklagaren begär det.<br /> Förordning (2022:1506).<p><a name="P8S2"></a></p><h4 name="Förtroendeman"><a name="Förtroendeman">Förtroendeman</a></h4><p><a name="P8S3"></a></p><a class="paragraf" name="P9"><b>9 §</b></a>   Om Kriminalvården avser att föreslå skyddstillsyn som påföljd, bör företrädesvis den som föreslås som övervakare förordnas till sådan förtroendeman som avses i 4 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.<br /> Förordning (2005:1011).<p><a name="P9S2"></a></p><a class="paragraf" name="P10"><b>10 §</b></a>   Har Kriminalvården förordnat en förtroendeman, ska myndigheten genast underrätta rätten, undersökningsledaren eller åklagaren och den misstänkte om detta. Om talan inte har väckts behöver endast undersökningsledaren eller åklagaren och den misstänkte underrättas. Förordning (2022:1506).<p><a name="P10S2"></a></p><a class="paragraf" name="P11"><b>11 §</b></a>   Om ett förordnande som förtroendeman upphör på grund av bestämmelserna i 4 § andra stycket lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m., skall rätten eller, i de fall som avses i 4 § andra stycket 1 den lagen förundersökningsledaren, genast underrätta Kriminalvården, förtroendemannen och den misstänkte. Förordning (2005:1011).<p><a name="P11S2"></a></p><h4 name="Inställelse vid rätten"><a name="Inställelse vid rätten">Inställelse vid rätten</a></h4><p><a name="P11S3"></a></p><a class="paragraf" name="P12"><b>12 §</b></a>   Kriminalvården och den som av myndigheten förordnats som särskild personutredare eller förtroendeman är skyldig att på kallelse inställa sig vid rätten för att lämna upplysningar om vad som har kommit fram under utredningen.<br /> Förordning (2005:1011).<p><a name="P12S2"></a></p><h4 name="Läkarintyg"><a name="Läkarintyg">Läkarintyg</a></h4><p><a name="P12S3"></a></p><a class="paragraf" name="P13"><b>13 §</b></a>   Läkarintyg enligt 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m. m. får avges av läkare vid rättspsykiatriska avdelningar inom Rättsmedicinalverket eller sådana enheter hos sjukvårdshuvudmän som i enlighet med avtal med staten har åtagit sig att svara för att rättspsykiatriska undersökningar utförs (undersökningsenheter) samt av läkare som enligt avtal med Rättsmedicinalverket har åtagit sig att utfärda sådana intyg.<p><a name="P13S2"></a></p> För varje undersökningsenhet finns ett upptagningsområde som fastställs av Rättsmedicinalverket.<p><a name="P13S3"></a></p><a class="paragraf" name="P14"><b>14 §</b></a>   När rätten meddelar beslut om att förordna en läkare att avge läkarintyg som avses i 13 § skall den undersökningsenhet inom vars upptagningsområde domstolen är belägen genast per telefon eller på något liknande sätt underrättas om beslutet. Samma dag skall rätten sända beslutet och övriga handlingar i målet, som behövs för undersökningen, till den läkare som undersökningsenheten anvisar. Rätten skall också underrätta åklagaren, den misstänkte och Rättsmedicinalverket om beslutet.<p><a name="P14S2"></a></p><a class="paragraf" name="P15"><b>15 §</b></a>   Läkarintyg skall lämnas till rätten i tre exemplar och i ett exemplar till undersökningsenheten och till Rättsmedicinalverket.<p><a name="P15S2"></a></p> Om det framgår av läkarintyget att den misstänkte behöver psykiatrisk vård, skall undersökningsenheten skicka en kopia av läkarintyget till chefsöverläkaren för den psykiatriska vården där den misstänkte är bosatt eller, om den misstänkte saknar stadigvarande bostad i landet, chefsöverläkaren inom det område där den misstänkte vistas.<p><a name="P15S3"></a></p> Om den misstänkte är häktad och det framgår av läkarintyget att han är sjuk, skall rätten sända en kopia av intyget till häktet.<p><a name="P15S4"></a></p><a class="paragraf" name="P15a"><b>15 a §</b></a>   Om Säkerhetspolisen i ett enskilt fall begär det, ska Rättsmedicinalverket lämna ut ett sådant läkarintyg som avses i 13 § och som behövs i verksamhet för personskydd för <br />    1. statschefen, tronföljaren, en annan medlem av kungahuset, en talman, en riksdagsledamot, statsministern, ett statsråd, en statssekreterare eller kabinettssekreteraren, <br />    2. en person vars personskydd Säkerhetspolisen ansvarar för i samband med statsbesök och liknande händelser, eller<br />    3. en person som Säkerhetspolisen i ett enskilt fall har beslutat om personskydd för. Förordning (2020:1054).<p><a name="P15aS2"></a></p><h4 name="Ersättningar"><a name="Ersättningar">Ersättningar</a></h4><p><a name="P15aS3"></a></p><a class="paragraf" name="P16"><b>16 §</b></a>   En förtroendeman har rätt till ersättning enligt vad som gäller för övervakare.<p><a name="P16S2"></a></p><a class="paragraf" name="P17"><b>17 §</b></a>   Rättsmedicinalverket beslutar om ersättning för arbete och utlägg till den läkare som har förordnats att avge läkarintyg enligt 7 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m.<p><a name="P17S2"></a></p><a class="paragraf" name="P18"><b>18 §</b></a>   Den som har kallats att inställa sig hos Kriminalvården eller läkare enligt denna förordning har rätt till ersättning och förskott för kostnader för resan, om det är uppenbart att den som har kallats inte själv kan svara för kostnaderna.<br /> Förskott får lämnas i form av färdbiljett.<p><a name="P18S2"></a></p> Kriminalvården bestämmer om ersättning och förskott till den som har kallats att inställa sig hos myndigheten. Ersättning och förskott till den som har kallats att inställa sig hos en läkare bestäms av rätten eller, om läkarintyget avser ett ärende om nåd, av Regeringskansliet. Förordning (2005:1011).<p><a name="P18S3"></a></p><a class="paragraf" name="P19"><b>19 §</b></a>   I fråga om ersättning till särskild personutredare och förtroendeman för sådan inställelse som anges i 12 § gäller vad som är föreskrivet om vittnen i förordningen (1982:805) om ersättning av allmänna medel till vittnen, m.m. Ersättningen bestäms av rätten.<p><a name="P19S2"></a></p><h4 name="Bemyndiganden"><a name="Bemyndiganden">Bemyndiganden</a></h4><p><a name="P19S3"></a></p><a class="paragraf" name="P20"><b>20 §</b></a>   Har upphävts genom förordning (2005:1011).<p><a name="P20S2"></a></p><a class="paragraf" name="P21"><b>21 §</b></a>   Kriminalvården och Rättsmedicinalverket får inom sina verksamhetsområden meddela ytterligare föreskrifter om tillämpningen av lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. Förordning (2005:1011).<p><a name="P21S2"></a></p><br /><h3 name="overgang"><a name="overgang">Övergångsbestämmelser</a></h3> 1992:289<p><a name="P21S2"></a></p> Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1992, då förordningen (1964:567) om personundersökning i brottmål skall upphöra att gälla. I fråga om förordnande om personundersökning och läkarundersökning som har meddelats före ikraftträdandet skall bestämmelserna i den upphävda förordningen fortfarande tillämpas.</div>Svensk författningssamlingdokumentartalartal1992utfardadutfardad1992-05-07andrattillochmedandrattillochmedt.o.m. SFS 2022:1506utdragutdragBeslut om yttrande 1 § Yttrande enligt 1 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. ska inhämtas från Kriminalvården genom det frivårdskontor inom vars verksamhetsområde den misstänkte är bosatt eller annars uppehåller sig. I beslutet om attartalartal1992utfardadutfardad1992-05-07andrattillochmedandrattillochmedt.o.m. SFS 2022:1506utdragutdragBeslut om yttrande 1 § Yttrande enligt 1 § lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. ska inhämtas från Kriminalvården genom det frivårdskontor inom vars verksamhetsområde den misstänkte är bosatt eller annars uppehåller sig. I beslutet om att