1 § Om det finns förutsättningar för det bör åklagaren utfärda ett strafföreläggande för den misstänkte i stället för att väcka åtal, om det inte riskerar att hindra rättens möjligheter att senare delge den tilltalade med förenklad delgivning enligt 33 kap. 6 § rättegångsbalken eller tillgänglighetsdelgivning enligt 52-54 §§ delgivningslagen
(2010:1932). Förordning (2022:1504).
1 a § Vad som sägs i 3, 5, 6 och 8 §§ om den misstänkte gäller i tillämpliga delar ett företag som har förelagts företagsbot i enlighet med 3 kap. 6 § lagen (2024:782) om förfarandet vid förverkande av egendom och åläggande av företagsbot. Förordning (2024:904).
2 § Om det uppkommer fråga om strafföreläggande när det finns en målsägande som inte har lämnat besked om han avser att föra talan om enskilt anspråk i anledning av brottet, skall undersökningsledaren eller åklagaren om möjligt uppmana målsäganden att inom en viss tid lämna sådant besked.
Förordning (1997:905).
3 § Ett förhandsgodkännande enligt 48 kap. 10 § rättegångsbalken får upprättas endast efter beslut av en åklagare eller av den som är behörig att leda en förundersökning för brottet. Ett förhandsgodkännande får inte upprättas om den misstänkte är under 18 år. Förordning (2022:1504).
4 § Har upphävts genom förordning (2022:1504).
5 § Strafföreläggande utfärdas i form av ett elektroniskt dokument. Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning vars innehåll och utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande.
Strafföreläggande får även utfärdas enligt formulär som fastställs av Åklagarmyndigheten. Ett sådant föreläggande skall undertecknas av åklagaren.
Till ett skriftligt besked som avses i 48 kap. 8 §
rättegångsbalken skall det fogas en uppmaning till den misstänkte att snarast betala böterna, om han eller hon godkänner föreläggandet. Uppmaningen skall i förekommande fall avse även enskilt anspråk som har förelagts den misstänkte samt avgift eller belopp som den misstänkte har förelagts att betala på grund av förverkande eller annan särskild rättsverkan av brott. Förordning (2006:499).
6 § När den misstänkte lämnar ett förhandsgodkännande enligt
48 kap. 10 § rättegångsbalken ska han eller hon få en kopia av förhandsgodkännandet om det är möjligt.
Om förhandsgodkännandet leder till att ett strafföreläggande utfärdas ska ett skriftligt besked med strafföreläggandets innehåll lämnas eller sändas till den misstänkte. Förordning (2022:1504).
7 § Åklagarmyndigheten respektive Tullverket får meddela föreskrifter om vilken myndighet ett skriftligt godkännande av ett strafföreläggande ska lämnas till.
Godkännande av ett strafföreläggande enligt 48 kap.
11 § rättegångsbalken eller 3 kap. 6 § tredje stycket lagen (2024:782) om förfarandet vid förverkande av egendom och åläggande av företagsbot sker genom betalning till Polismyndigheten.
Ett strafföreläggande anses godkänt när skriftligt godkännande eller betalning kommer in till behörig mottagare.
Om det finns skäl till det, ska en åklagare pröva om föreläggandet ska anses vara godkänt. Förordning (2024:904).
8 § Den tidsfrist som den misstänkte har för att godkänna ett strafföreläggande får inte sättas längre än nödvändigt.
Om tiden för ett godkännande är på väg att gå ut får en påminnelse om föreläggandet sändas till den misstänkte. Förordning (2022:1504).
9 § Har upphävts genom förordning (2019:439).
10 § Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten och Tullverket ska lämna de uppgifter om strafföreläggande som behövs för uppbörd enligt bötesverkställighetslagen (1979:189) till Polismyndigheten. Förordning (2019:439).
11 § Om det kommer in betalning som kan utgöra godkännande enligt 48 kap. 11 § rättegångsbalken till Polismyndigheten, ska detta meddelas den myndighet där strafföreläggandet utfärdades. Förordning (2014:1118).
12 § De skyldigheter i lag eller annan författning som innebär att en domstol ska underrätta en myndighet, något annat organ eller en målsägande om en dom i ett brottmål, ska också gälla för den myndighet som har utfärdat ett strafföreläggande som har godkänts. I stället för domstolens dom ska underrättelsen i sådana fall avse uppgifter om strafföreläggandets innehåll och godkännandet av detta. Förordning (2023:315).
12 a § Den tid en person har varit frihetsberövad på ett sådant sätt som avses i 2 § lagen (2018:1250) om tillgodoräknande av tid för frihetsberövande, ska antecknas i en handling som bifogas akten (avräkningsunderlag).
Åklagarmyndigheten får meddela föreskrifter om utformningen av avräkningsunderlaget. Förordning (2019:105).
12 b § Om offentlig försvarare är förordnad för en misstänkt som godkänner ett strafföreläggande ska åklagaren underrätta den domstol som har förordnat den offentliga försvararen om godkännandet. I samband med detta ska åklagaren lämna de uppgifter i ärendet som kan ha betydelse för återbetalningsskyldigheten för kostnaderna för den offentliga försvararen. Förordning (2010:582).
13 § Om den som har godkänt ett strafföreläggande klagar på detta, ska rätten utan dröjsmål informera klaganden om hans eller hennes rättigheter enligt 12 §
förundersökningskungörelsen (1947:948). Förordning (2014:262).
14 § Beslutar rätten om inhibition i ett mål om undanröjande av ett strafföreläggande, skall den myndighet där föreläggandet utfärdades underrättas om detta.
Om ett strafföreläggande undanröjs, skall rätten underrätta den myndighet där föreläggandet utfärdades, när beslutet har vunnit laga kraft. Förordning (1997:905).
14 a § När någon ges tillfälle att yttra sig över en ifrågasatt rättelse av ett godkänt strafföreläggande, får det ske muntligen eller skriftligen. Förordning (1997:905).
15 § Uppgifter till rättsstatistiken lämnas enligt föreskrifter som Brottsförebyggande rådet meddelar efter samråd med Åklagarmyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Polismyndigheten, Tullverket och Riksarkivet.
Förordning (2014:1118).
16 § Ytterligare föreskrifter för tillämpningen av de bestämmelser i 48 kap. rättegångsbalken som rör strafföreläggande får meddelas av Åklagarmyndigheten.
Förordning (2004:1273).
2019:105
1. Denna förordning träder i kraft den 1 april 2019.
2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för frihetsberövanden som ägt rum före ikraftträdandet.