sfs-1957-25919571957:259sfssfstFinansdepartementet K25901957-05-31 00:00:002025-10-17 04:36:152025-10-17 04:36:15Lag (1957:259) om rätt för kommun att ta ut avgift för vissa upplåtelser av offentlig plats, m.m.t.o.m. SFS 2012:2121 § Om tillstånd enligt 3 kap. 1 § ordningslagen (1993:1617) har lämnats i fråga om sådan offentlig plats som står under kommunens förvaltning, får kommunen ta ut ersättning för användningen. Rätt att ta ut ersättning föreligger också i fråga om användning, som avser salutorg eller liknande plats som kommunen har upplåtit till allmän försäljningsplats. Ersättning utgår i form av en avgift med belopp, som kan anses skäligt med hänsyn till ändamålet med upplåtelsen, nyttjarens fördel av denna, kommunens kostnader med anledning av upplåtelsen och övriga omständigheter. Grunder för beräkning av avgiften beslutas av kommunfullmäktige. Bestämmelserna i andra och tredje styckena gäller inte, när kommunen enligt 3 kap. 2 § andra stycket 2 ordningslagen inte har hörts över ansökan om tillstånd. Lag (1993:1618). 2 § I den omfattning som behövs för att ordna trafiken får en kommun ta ut ersättning i form av en avgift för rätten att parkera på sådana offentliga platser som står under kommunens förvaltning och som kommunen har upplåtit för parkering. Grunderna för beräkning av avgiften beslutas av kommunfullmäktige. Därvid gäller följande. För att underlätta för näringsidkare och andra med särskilda behov av att parkera i sitt arbete eller för dem som bor i ett visst område att parkera inom området får avgifter tas ut efter särskilda grunder av dem som beslutet gäller. Avgiften får i sådana fall fastställas till ett engångsbelopp för en viss period. Rörelsehindrade får befrias från avgiftsskyldighet. För upplåtelse på offentlig plats som står under kommunens förvaltning av särskilda uppställningsplatser för fordon, som används i yrkesmässig trafik för personbefordran eller i taxitrafik, får kommunen ta ut avgift med det belopp som behövs för att täcka kommunens kostnader för användningen. Lag (2012:212). 3 § Har upphävts genom lag (1972:102). 4 § Har upphävts genom lag (1972:102). 5 § Har upphävts genom lag (1984:879). Övergångsbestämmelser 1984:879 Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Beslut om försöksverksamhet som meddelats enligt den upphävda paragrafen upphör att gälla den 1 januari 1986. <style> .document div { overflow: visible !important; width: 550px !important; } </style> SFS nr: 1957:259 Departement/myndighet: Finansdepartementet K Utfärdad: 1957-05-31 Ändrad: t.o.m. SFS 2012:212 Ändringsregister: <a href="http://rkrattsbaser.gov.se/sfsr?bet=1957:259">SFSR (Regeringskansliet)</a> Källa: <a href="http://rkrattsbaser.gov.se/sfst?bet=1957:259">Fulltext (Regeringskansliet)</a> <hr /> <style></style> <div class="sfstoc"><h3>Innehåll:</h3> <ul> <li><a href="#overgang">Övergångsbestämmelser</a></li> </ul> </div> <div><a name="S1"></a><a class="paragraf" name="P1">1 §</a> Om tillstånd enligt 3 kap. 1 § ordningslagen (1993:1617) har lämnats i fråga om sådan offentlig plats som står under kommunens förvaltning, får kommunen ta ut ersättning för användningen. Rätt att ta ut ersättning föreligger också i fråga om användning, som avser salutorg eller liknande plats som kommunen har upplåtit till allmän försäljningsplats.<a name="P1S2"></a> Ersättning utgår i form av en avgift med belopp, som kan anses skäligt med hänsyn till ändamålet med upplåtelsen, nyttjarens fördel av denna, kommunens kostnader med anledning av upplåtelsen och övriga omständigheter.<a name="P1S3"></a> Grunder för beräkning av avgiften beslutas av kommunfullmäktige.<a name="P1S4"></a> Bestämmelserna i andra och tredje styckena gäller inte, när kommunen enligt 3 kap. 2 § andra stycket 2 ordningslagen inte har hörts över ansökan om tillstånd. Lag (1993:1618).<a name="P1S5"></a><a class="paragraf" name="P2">2 §</a> I den omfattning som behövs för att ordna trafiken får en kommun ta ut ersättning i form av en avgift för rätten att parkera på sådana offentliga platser som står under kommunens förvaltning och som kommunen har upplåtit för parkering.<a name="P2S2"></a> Grunderna för beräkning av avgiften beslutas av kommunfullmäktige. Därvid gäller följande. För att underlätta för näringsidkare och andra med särskilda behov av att parkera i sitt arbete eller för dem som bor i ett visst område att parkera inom området får avgifter tas ut efter särskilda grunder av dem som beslutet gäller. Avgiften får i sådana fall fastställas till ett engångsbelopp för en viss period. Rörelsehindrade får befrias från avgiftsskyldighet.<a name="P2S3"></a> För upplåtelse på offentlig plats som står under kommunens förvaltning av särskilda uppställningsplatser för fordon, som används i yrkesmässig trafik för personbefordran eller i taxitrafik, får kommunen ta ut avgift med det belopp som behövs för att täcka kommunens kostnader för användningen. Lag (2012:212).<a name="P2S4"></a><a class="paragraf" name="P3">3 §</a> Har upphävts genom lag (1972:102).<a name="P3S2"></a><a class="paragraf" name="P4">4 §</a> Har upphävts genom lag (1972:102).<a name="P4S2"></a><a class="paragraf" name="P5">5 §</a> Har upphävts genom lag (1984:879).<a name="P5S2"></a> <h3 name="overgang"><a name="overgang">Övergångsbestämmelser</a></h3> 1984:879<a name="P5S2"></a> Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985. Beslut om försöksverksamhet som meddelats enligt den upphävda paragrafen upphör att gälla den 1 januari 1986.<a name="P5S3"></a></div>Svensk författningssamlingdokumentartalartal1957utfardadutfardad1957-05-31andrattillochmedandrattillochmedt.o.m. SFS 2012:212utdragutdrag1 § Om tillstånd enligt 3 kap. 1 § ordningslagen (1993:1617) har lämnats i fråga om sådan offentlig plats som står under kommunens förvaltning, får kommunen ta ut ersättning för användningen. Rätt att ta ut ersättning föreligger också i fråga om användning, som avserartalartal1957utfardadutfardad1957-05-31andrattillochmedandrattillochmedt.o.m. SFS 2012:212utdragutdrag1 § Om tillstånd enligt 3 kap. 1 § ordningslagen (1993:1617) har lämnats i fråga om sådan offentlig plats som står under kommunens förvaltning, får kommunen ta ut ersättning för användningen. Rätt att ta ut ersättning föreligger också i fråga om användning, som avser