sfs-1941-41719411941:417sfssfstFinansdepartementet S341701941-06-06 00:00:002025-10-17 04:36:142025-10-17 04:36:14Förordning (1941:417) angående införande av förordningen om arvsskatt och gåvoskatt 1 § Den nu antagna förordningen om arvsskatt och gåvoskatt skall jämte vad här nedan stadgas lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1942. 2 § Genom nya förordningen upphävas med den begränsning här nedan angives förordningen den 19 november 1914 (nr 381) om arvsskatt och skatt för gåva tillika med de särskilda stadganden, som innefatta ändring av vad den sålunda upphävda förordningen innehåller eller tillägg därtill; så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot nya förordningens bestämmelser. 3 § Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till föreskrift, som ersatts genom bestämmelse i nya förordningen, skall denna i stället tillämpas. 4 § Äldre bestämmelser om arvsskatt skola fortfarande äga tillämpning, då arvlåtare (testator) eller i fall, som avses i 8 § nya förordningen, föregående innehavare av där omförmäld rätt avlidit före den 1 januari 1942. I fråga om gåvoskatt skola äldre bestämmelser alltjämt tillämpas då enligt dessa skattskyldighet inträtt före nämnda dag. 5 § Har jämlikt 13 § äldre förordningen skatt för äganderätt, nyttjanderätt eller annan förmån icke beräknats vid beskattning av behållningen i testators eller föregående innehavares dödbo, skall i avseende å sådant förvärv nya förordningen äga tillämpning, där enligt densamma inträde av skattskyldighet för förvärvet är att hänföra till tid efter förordningens ikraftträdande. 6 § 1 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i 19 och 41 §§ nya förordningen skall iakttagas, att skatt ej må, med stöd av de i 19 § 1 mom. andra stycket, 2 mom. eller 4 mom. andra stycket stadgade grunderna, beräknas efter sammanläggning med arvs- eller testamentslott eller gåva, för vilken skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1942, med mindre fråga är om gåva, som skett efter den 31 mars 1941. 2 mom. Vad i 26 § äldre förordningen stadgas beträffande gåva, som förbundits med där angivet förbehåll till förmån för givaren eller hans make, avkomling, adoptivbarn eller adoptivbarns avkomling, skall fortfarande gälla i fråga om gåva, för vilken skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1942. 7 § Där jämlikt 55 § nya förordningen Konungen eller beskattningsmyndighet äger i visst fall medgiva anstånd med erläggande av skatt utöver vad 47 § äldre förordningen därom innehåller, skall förstnämnda stadgande äga tillämpning även om anstånd före nya förordningens ikraftträdande redan beviljats eller eljest fråga om anstånd skulle jämlikt 4 § här ovan vara att bedöma enligt äldre bestämmelser. Ränta å skatt, med vars erläggande anstånd åtnjutes vid nya förordningens ikraftträdande, skall efter framställning av den betalningsskyldige beräknas efter vad i 55 § 2 mom. samma förordning sägs, dock ej i den mån räntan belöper å tid före den 1 januari 1942 eller förfallit till betalning innan sådan framställning göres. 8 § Vad i 48 § nya förordningen stadgas skall äga tillämpning jämväl beträffande deklaration, som avgivits enligt bestämmelserna i äldre förordningen och icke före den 1 januari 1942 blivit föremål för granskning i hovrätt. <style> .document div { overflow: visible !important; width: 550px !important; } </style> SFS nr: 1941:417 Departement/myndighet: Finansdepartementet S3 Utfärdad: 1941-06-06 Upphävd: 2005-05-01 Författningen har upphävts genom: SFS 2005:157 Ändringsregister: <a href="http://rkrattsbaser.gov.se/sfsr?bet=1941:417">SFSR (Regeringskansliet)</a> Källa: <a href="http://rkrattsbaser.gov.se/sfst?bet=1941:417">Fulltext (Regeringskansliet)</a> <hr /> <div><a name="S1"></a><a class="paragraf" name="P1">1 §</a> Den nu antagna förordningen om arvsskatt och gåvoskatt skall jämte vad här nedan stadgas lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1942. <a name="P1S2"></a><a class="paragraf" name="P2">2 §</a> Genom nya förordningen upphävas med den begränsning här nedan angives förordningen den 19 november 1914 (nr 381) om arvsskatt och skatt för gåva tillika med de särskilda stadganden, som innefatta ändring av vad den sålunda upphävda förordningen innehåller eller tillägg därtill; så ock vad i övrigt finnes i lag eller särskild författning stridande mot nya förordningens bestämmelser. <a name="P2S2"></a><a class="paragraf" name="P3">3 §</a> Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till föreskrift, som ersatts genom bestämmelse i nya förordningen, skall denna i stället tillämpas. <a name="P3S2"></a><a class="paragraf" name="P4">4 §</a> Äldre bestämmelser om arvsskatt skola fortfarande äga tillämpning, då arvlåtare (testator) eller i fall, som avses i 8 § nya förordningen, föregående innehavare av där omförmäld rätt avlidit före den 1 januari 1942. <a name="P4S2"></a> I fråga om gåvoskatt skola äldre bestämmelser alltjämt tillämpas då enligt dessa skattskyldighet inträtt före nämnda dag. <a name="P4S3"></a><a class="paragraf" name="P5">5 §</a> Har jämlikt 13 § äldre förordningen skatt för äganderätt, nyttjanderätt eller annan förmån icke beräknats vid beskattning av behållningen i testators eller föregående innehavares dödbo, skall i avseende å sådant förvärv nya förordningen äga tillämpning, där enligt densamma inträde av skattskyldighet för förvärvet är att hänföra till tid efter förordningens ikraftträdande. <a name="P5S2"></a> 6 § 1 mom. Vid tillämpning av bestämmelserna i 19 och 41 §§ nya förordningen skall iakttagas, att skatt ej må, med stöd av de i 19 § 1 mom. andra stycket, 2 mom. eller 4 mom. andra stycket stadgade grunderna, beräknas efter sammanläggning med arvs- eller testamentslott eller gåva, för vilken skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1942, med mindre fråga är om gåva, som skett efter den 31 mars 1941. <a name="P5S3"></a> 2 mom. Vad i 26 § äldre förordningen stadgas beträffande gåva, som förbundits med där angivet förbehåll till förmån för givaren eller hans make, avkomling, adoptivbarn eller adoptivbarns avkomling, skall fortfarande gälla i fråga om gåva, för vilken skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1942. <a name="P5S4"></a><a class="paragraf" name="P7">7 §</a> Där jämlikt 55 § nya förordningen Konungen eller beskattningsmyndighet äger i visst fall medgiva anstånd med erläggande av skatt utöver vad 47 § äldre förordningen därom innehåller, skall förstnämnda stadgande äga tillämpning även om anstånd före nya förordningens ikraftträdande redan beviljats eller eljest fråga om anstånd skulle jämlikt 4 § här ovan vara att bedöma enligt äldre bestämmelser. <a name="P7S2"></a> Ränta å skatt, med vars erläggande anstånd åtnjutes vid nya förordningens ikraftträdande, skall efter framställning av den betalningsskyldige beräknas efter vad i 55 § 2 mom. samma förordning sägs, dock ej i den mån räntan belöper å tid före den 1 januari 1942 eller förfallit till betalning innan sådan framställning göres. <a name="P7S3"></a><a class="paragraf" name="P8">8 §</a> Vad i 48 § nya förordningen stadgas skall äga tillämpning jämväl beträffande deklaration, som avgivits enligt bestämmelserna i äldre förordningen och icke före den 1 januari 1942 blivit föremål för granskning i hovrätt. <a name="P8S2"></a></div>Svensk författningssamlingdokumentartalartal1941utfardadutfardad1941-06-06upphnrupphnrSFS 2005:157upphavdupphavd2005-05-01 00:00:00utdragutdrag 1 § Den nu antagna förordningen om arvsskatt och gåvoskatt skall jämte vad här nedan stadgas lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1942. 2 § Genom nya förordningen upphävas med den begränsning här nedan angives förordningen den 19 november 1914 (nr 381)artalartal1941utfardadutfardad1941-06-06upphnrupphnrSFS 2005:157upphavdupphavd2005-05-01 00:00:00utdragutdrag 1 § Den nu antagna förordningen om arvsskatt och gåvoskatt skall jämte vad här nedan stadgas lända till efterrättelse från och med den 1 januari 1942. 2 § Genom nya förordningen upphävas med den begränsning här nedan angives förordningen den 19 november 1914 (nr 381)