Näringsutskottets yttrande

2019/20:NU6y

 

Klimatpolitisk handlingsplan

Till miljö- och jordbruksutskottet

Miljö- och jordbruksutskottet beslutade den 3 mars 2020 att ge civilutskottet, försvarsutskottet, näringsutskottet, skatteutskottet och trafikutskottet tillfälle att yttra sig över regeringens proposition 2019/20:65 En samlad po­litik för kli­ma­tet – klimatpolitisk handlingsplan och motioner i de delar som be­rör res­pek­tive utskotts beredningsområde. Fyra motioner (M, SD, V respektive KD) har väckts med anledning av pro­posi­tionen.

Näringsutskottet begränsar sitt yttrande till yrkande 4 i motion 2019/20:3482 (M), yrkande 3 i motion 2019/20:3479 (SD), yrkandena 2, 22, 25, 28, 65, 68–72 och 74 i motion 2019/20:3480 (V) och yrkandena 2, 9, 10 och 21 i motion 2019/20:3481 (KD). Motionerna innefattar i dessa delar för­slag med koppling till frågor om energi, handel och mineral och som därmed berör näringsutskottets beredningsområde.

Sammanfattningsvis anser utskottet att miljö- och jordbruksutskottet bör av­­styrka samtliga de berörda yrkandena.

I yttrandet finns sju avvikande meningar (M, SD, V, KD och L).

Utskottets överväganden

Inledning

Propositionens huvudsakliga innehåll

Proposition 2019/20:65 innehåller den första klimatpolitiska handlingsplan som regeringen, i enlighet med klimatlagen, överlämnar till riksdagen. I pro­positionen redovi­sar regeringen hur det klimatpolitiska arbetet bör bedrivas un­der mandat­perio­den inklusive de beslutade och planerade åtgärder som bi­drar till att nå de na­tionella och globala klimatmålen.

I handlingsplanen presenteras vilka åtgärder som regeringen avser att vidta dels på tvärsektoriell nivå, dels för olika utsläppssektorer med ett särskilt fokus på transportsektorn. Även det klimatrelaterade arbete som regeringen avser att vidta internationellt och inom EU presenteras.

Propositionen bygger på en överenskommelse mellan regeringen, Center­par­tiet och Liberalerna.

Motioner som berör näringsutskottets beredningsområde

I anslutning till propositionen har det väckts fyra motioner (M, SD, V och KD). Utöver delar av propositionen bedömer näringsutskottet att ett antal yrkan­den i följdmotionerna berör frågor som ligger inom näringsutskottets bered­nings­område.

Yttrandets disposition

I det följande redovisas propositionen och yrkanden i följdmotionerna som be­döms ligga inom näringsutskottets beredningsområde. Redovisningen och ut­skottets ställningstaganden sam­las under följande tre rubriker:

–      Klimat och energi

–      Klimat och handel

–      Klimat och mineral.

Klimat och energi

Propositionen

El- och värmefrågor

Regeringen konstaterar att nettonollmålet innebär att växthusgasutsläppen från flera sektorer, inklusive el- och värmesektorn, i princip kommer att behöva va­ra noll senast 2045. El- och värmesektorn har även förutsättningar för att i vissa delar bidra till negativa utsläpp.

Vidare anger regeringen att en ökad elektrifiering kommer att vara en viktig komponent i omställningen till nettonollutsläpp i transportsektorn och indu­strin. Då behövs ett robust elsystem med hög leveranssäkerhet, låg miljö­på­verkan och el till konkurrens­kraftiga priser. En effektiv användning av energi kan bidra till att stärka Sveriges konkurrenskraft, minska klimat- och miljö­på­verkan och bidra till försörjningstryggheten. Detta, tillsammans med reger­ingens arbete för att utveckla elmarknaden, är viktigt för den ökade elektri­fiering av samhället som väntas för att möta klimatmålen. Därtill behövs ett väl fungerande elsystem och en klimatsmart elproduktion.

En nationell strategi för elektrifiering bör tas fram, där elektrifieringens betydelse för att nå fossiloberoende i transportsystemet kommer att vara en viktig del.

Vidare anser regeringen att insatserna för energieffektivisering bör stärkas. Förutom nationella åtgärder är EU:s regler om bl.a. ekodesign och energi­märk­ning viktiga verktyg som behöver utvecklas ytterligare. Åtgärder bör vidtas för att det ska vara enklare och mer lönsamt att investera i förnybar energi för eget bruk, t.ex. i solceller och solvärme, eller i vindkraft till havs eller på land.

Laddinfrastruktur och elektrifieringsstrategi

Tillgång till laddinfrastruktur i hela landet är en förutsättning för elektri­fier­ingen av fordonsparken. Det ökande antalet laddbara personbilar utgör en vik­tig pusselbit för att nå etappmålet för inrikes transporter. En fortsatt utbyggnad av laddinfrastruktur har en betydelsefull roll för att denna trend ska accelerera. Laddinfrastrukturen bör byggas ut i en sådan takt att den inte blir ett hin­der för elektrifieringen av transportsektorn. Marknaden kommer inte på egen hand eller med dagens investeringsstöd att täcka de vita fläckar i landet där till­gången till snabbladdning saknas i tillräckligt god tid för att klimat­målen ska kunna nås. Ett nytt stöd för laddinfrastruktur längs större vägar bör införas för att täcka de vita fläckar där laddinfrastruktur annars inte kommer till stånd. En elektrifieringskommission bör tillsättas för att bl.a. påskynda arbetet med elektrifiering av de tunga vägtransporterna och transport­sektorn som helhet. En nationell strategi för elektrifiering bör även tas fram där elektrifieringens betydelse för att nå fossiloberoende i transport­systemet kommer att vara en viktig del.

Motionerna

I kommittémotion 2019/20:3480 av Jens Holm m.fl. (V) välkomnas reger­ingens bedömning att all relevant lagstiftning bör ses över för att det klimat­politiska ramverket ska få genomslag. Motionärerna anser dock att styrningen även bör omfatta statliga myndigheter och bolag. Regeringen bör ges i uppdrag att tillse att förordningar, direktiv och ägar­in­struktioner till myndigheter och statliga bolag är i enlighet med det kli­matpolitiska ramverket (yrkande 2).

Motionärerna anser vidare att det offentliga ska gå före i energiom­ställ­ning­en. De nämner att Vänsterpartiet i sitt budgetförslag för 2020 har sat­sat 500 miljoner kronor på statligt stöd för att t.ex. skolor och sjukhus ska få möj­lig­het att installera sol- och vindkraft. Regeringen bör skyndsamt åter­komma med ett riktat statligt stöd för att offentliga byggnader ska kunna instal­lera pro­duktion av förnybar energi (yrkande 22).

Havsbaserad vindkraft tas upp i yrkande 65 i den sistnämnda motionen. Motionärerna påpekar att För­svarsmakten har stora möjligheter att påverka ut­byggnaden av förnybar energi genom att sätta stopp för nya vindkraftverk. Genom att hänvisa till total­för­svarets riksintresse har Försvarsmakten möj­lig­het att lägga in sitt veto mot vik­tig utbyggnad av förnybar energi. Motio­närerna anser att det måste vara fullt möjligt att både bygga ut vind­kraften, inte minst den havsbaserade, där för­ut­sättningarna är som bäst och samtidigt ge Försvarsmakten rimliga förut­sättningar för övningsverksamhet. Enligt deras uppfattning bör regeringen ut­re­da hur havsba­se­rade vindkrafts­parker kan in­rättas utan att För­svars­mak­tens verksamhet påverkas negativt på lång sikt.

I den nationella strategin för elektrifiering, där elektrifieringens betydelse för att nå fossiloberoende i transportsystemet ska beaktas, måste kärnkraften fin­­nas som lösning om elek­tri­fieringens vinster ska kunna tillvaratas. Denna upp­­fatt­ning redovisas i kom­mittémotion 2019/20:3481 av Kjell-Arne Ottosson m.fl. (KD). Efter ned­stäng­ningen av Ringhals 1 och 2 femdubblas importbe­hovet av energi under kal­la vinterdagar, med gynnande av fossila energikällor som följd. Ned­stäng­ningens effek­ter på nettoexporten av el gör också att ökad produktion i fossil­drivna kraftverk expanderar utsläppen i EU:s utsläpps­han­dels­system. I yrkande 2 begär motionärerna ett tillkänna­givande om att re­ger­ingen måste beakta kon­sekven­serna av nedlägg­ningen av Ringhals 1 och 2.

Sverige borde även samarbeta med andra kärnkraftsländer både i Europa och i andra världsdelar för att utveckla ett fåtal standardiserade kärnkraftverk och standar­diserade kärnkraftskomponenter (yrkande 9). Ett sådant arbete har potential att sänka kostnaderna och korta ledtiderna för byggnation.

Vidare anser motionärerna att den fjärde generationens kärnkraft kan för­bätt­ra och underlätta elförsörjningen i framtiden. Fjärde generationens kärn­kraft är mångfalt mer effektiv än dagens teknik och kan återanvända lagrat kärn­bränsle. I dag saknar Sverige en färdplan mot fjärde generationens kärn­kraft. De föreslår därför att en sådan plan utvecklas (yrkande 10). En färdplan bör inkludera svensk forskning och frågan om en pilotanläggning i Sverige.

I yrkande 21 föreslås ett tillkännagivande om stöd till utbyggnad av laddin­frastruktur. Motio­närer­na vill att regeringen uppdrar åt någon lämplig myndig­het att analysera frå­gan och vid behov föreslå åtgärder för att skapa bättre till­gång till ladd­in­frastruktur för olika boendeformer.

Vissa kompletterande uppgifter

Kärnkraftsreaktorerna Ringhals 1 och 2

I motion 2019/20:3481 (KD) berörs stängningen av de båda kärnreaktorerna Ringhals 1 och 2. Hela Ringhalsverket omfattade ursprungligen fyra reaktorer och svarade för cirka en sjättedel av den el som används i Sverige. I slutet av april 2015 fattade Ringhals huvudägare, det helstatliga energibolaget Vatten­fall, ett inriktningsbeslut om en förtida stängning av Ringhals 1 och 2 någon gång un­der 2018–2020. Ett formellt beslut om stängning togs senare av Ring­hals styrel­­se.

Under sommaren 2015 togs, på grund av marknadssituationen, beslut om att begränsa investeringarna för de båda anläggningarna från 2017 och framåt. Till följd av investeringsbegränsningarna fattade Ringhals beslut om att drift är möjlig som längst till 2020. Vid en bolagsstämma i oktober 2015 godkändes den planering som gjorts, vilket innebär drift av Ringhals 2 till den årliga revi­sionen 2019 och av Ring­hals 1 till motsvarande 2020.

I november 2017 beslutade Ringhals styrelse att förlänga drifttiden för Ring­hals 1 och 2 t.o.m. årsskiftena 2020 respektive 2019, detta för att Ring­hals på bästa möjliga sätt ska utnyttja det bränsle som de båda reaktorerna har till för­fogande. Slutlig avställning blev därmed senast den 31 december 2019 för Ring­hals 2 och den 31 december 2020 för Ringhals 1. För de återstående reak­to­rerna Ringhals 3 och 4 gäller alltjämt de befintliga planerings­förutsätt­ning­ar­na om drift i 60 år för de båda anläggningarna.

När utskottet våren 2020 behandlade motioner om statliga företag tog det även ställning till yrkanden kring det statliga bolagets Vattenfalls roll som ägare av Ringhals (bet. 2019/20:NU4). I sitt ställningstagande påminde ut­skot­tet om att det uppdrag till Vattenfall som riksdagen beslutat om innebär att bo­laget ska bedriva sin verksamhet på affärsmässiga grunder. Vattenfall ver­kar dessutom på en konkurrensutsatt mark­nad, och beslut som bolaget fattar på mark­nadsmässiga grunder – i en­lig­het med uppdraget – bör riksdagen enligt ut­skottets uppfattning inte uttala sig om. Utskottet påminde även om att de stat­ligt ägda bolagen är självständiga juridiska personer, där det högsta beslu­tande organet är bolagsstämman. Enligt aktiebolagslagen ansvarar styrelsen för bolagets organisation och förvalt­ningen av dess angelägenheter och ska, lik­som bolagets ledning, se till bo­la­gets bästa.

Motionsyrkanden liknande de som nu är aktuella behandlades även i utskot­tets betänkande 2019/20:NU14 Energipolitik som beslutades av utskot­tet den 16 april.

Den nationella strategin för elektrifiering

I motion 2019/20:3481 (KD) omnämns den nationella strategin för elektri­fie­ring. Enligt uppgift från Infrastrukturdepartementet pågår beredning av direk­tiv för arbetet med att ta fram denna strategi.

Utbyggnad av laddinfrastruktur

Anslaget 1:5 Laddinfrastruktur längs större vägar inom utgiftsområde 21 Ener­gi är nytt för 2020 och ska täcka de vägsträckor där sådan ladd­infrastruktur an­nars inte byggs ut. För 2020 anvisade riksdagen 50 miljoner kronor för det nya anslaget.

Vindkraft och försvarsintressen

Miljöbalken innehåller bl.a. allmänna hänsynsregler (2 kap.) och grund­läggan­de bestämmelser om hushållningen med mark- och vatten­områden (3 kap.). I 3 kap. regleras frågor om riksintressen. Utgång­spunkten är att mark- och vat­ten­områden ska användas för det eller de ändamål som områdena är mest läm­pade för med hänsyn till beskaffenhet, läge och behov. Mark- och vatten­om­råden som har betydelse för totalförsvaret ska enligt 3 kap. 9 § så långt som möjligt skyddas mot åtgärder som påtagligt kan motverka total­försvarets in­tressen.

Dagens beslutsprocess förutsätter att riksintressen för flera oförenliga ända­mål prövas och ställer krav på att Försvarsmaktens ansökningar om mil­jö­till­stånd alltid innehåller miljökonsekvensbeskrivningar. Försvarsmak­ten kan ock­så beröras av enskilda exploatörers etablering av vind­kraft­verk. Större vind­kraftsanläggningar miljöprövas av miljöprövnings­dele­ga­tionerna i enlig­het med miljöbalken. Mindre etableringar bygglovs­prö­vas av kommunen.

I budgetpropositionen för 2020 redovisar regeringen att Försvarsmakten gör en s.k. hindersprövning med utgångspunkt i luftfartsförordningens be­stäm­melser om höga objekt och flyghinder (prop. 2019/20:1 utg.omr. 6 För­svar och samhällets krisberedskap). Prövningen görs med utgångs­punkt i öv­nings- och skjutverksamhet, militär luftfart och kommunik­ations- och sen­sor­system som Försvarsmakten och andra myndigheter i försvars­sek­torn har. För­svars­makten besvarade 150 remisser om vindkraft under 2018. I över 60 pro­cent av dessa hade Försvarsmakten ingen invändning.

När försvarsutskottet tidigare i år tog ställning till ett motionsyrkande om vindkraftens förhållande till olika försvarsintressen konstaterade utskottet att dagens beslutsprocess förutsätter att riksintressen för flera oförenliga ändamål vägs mot varandra (bet. 2019/20:FöU9). Utskottet konstaterade också att re­ger­ingen i enlighet med januariavtalet har beslutat om en översyn av relevant lagstiftning för att uppnå Sveriges klimatmål. Yrkandet avstyrktes.

Det kan även noteras att regeringen i Försvarsmaktens regleringsbrev för 2020 har betonat att Försvarsmakten i sina yttranden i våg- och vindkrafts­ärenden ska utveckla förmågan till tidig dialog och samverkan med övriga sam­hället. Försvarsmakten ska även analysera jämförbara länders och grann­länders erfarenheter av fungerande samexistens mellan försvarsmakt och kraf­tigt utbyggd vindkraft inom samma geografiska område. Försvarsmakten ska återkomma med förslag på hur det svenska systemet kan förbättras i det avse­en­det.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet redovisar sitt ställningstagande under följande rubriker:

–      Kärnkraften och klimatet

–      Vissa övriga energirelaterade klimatfrågor.

Kärnkraften och klimatet

Energipolitikens övergripande inriktning beslutades av riksdagen våren 2018 och innebär att energipolitiken ska syfta till att förena ekologisk hållbarhet, kon­kurrenskraft och försörjnings­trygg­het och att den svenska energipolitiken byg­ger på samma tre grundpelare som energi­samarbetet i EU. Med de mål som riksdagen har fastställt ges lång­siktiga förutsätt­ningar för energipolitiken att ska­pa villkor för en effektiv och håll­bar energi­användning och en kostnads­ef­fek­tiv svensk energiförsörj­ning med låg negativ på­verkan på hälsa, miljö och kli­mat samt att underlätta omställ­ningen till ett eko­­logiskt hållbart samhälle. Det internationella samarbetet på det energipolitiska området är betydelsefullt på många sätt, inte minst när det gäller kopplingen till klimatfrågorna, men det är viktigt att komma ihåg att det är en fråga för enskilda länder, inklusive EU:s medlemsstater, att själva avgöra vilken energimix de föredrar med utgångs­punkt från sina nationella förutsättningar, men med beaktande av gemensamt beslutade klimatmål.

I Sverige är satsningar på förnybar energiproduktion och styrmedel som gyn­nar användning av förnybar el och förnybara bränslen viktiga verktyg för att stimulera en klimatvänlig utveckling. Genom en god tillgång till vattenkraft och olika biobränslen från de gröna näringarna har Sverige särskilt gynn­sam­ma förutsättningar för detta jämfört med många andra länder. Därtill har vindkraften byggts ut kraftigt i Sverige under det senast decenniet sam­tidigt som intresset för produktion av solel också stadigt ökar. Energipolitikens mål om ett helt förnybart elsystem till 2040 är onekligen viktigt ur klimat­pers­pek­tiv.

Trots ambitiösa målsättningar och den pågående utbyggnaden av den för­nybara kraftproduktionen svarar kärnkraften alltjämt för ca 40 procent av den­na produktion. Kärnkraften väntas också spela en viktig roll i det svenska kraft­systemet under flera kommande årtionden. Ur ett klimatpolitiskt perspek­tiv kan kärnkraften anses ha vissa fördelar, åtminstone om man jämför med för­­bränning av fossila bränslen, men oaktat detta faktum är det utskottets upp­fattning att kärnkraften på sikt inte är en kraftproduktionsresurs på vilken man kan basera en framgångsrik klimatpolitik. Utskottet vänder sig därför också mot att byta ut målet om ett helt förnybart elsystem mot ett mål som innebär att elsystemet ska vara fossilfritt, i linje med vad flera partier har före­slagit i andra sammanhang. Det torde inte råda något tvivel om att en sådan förändring främst syftar till att låta kärnkraften få spela en större roll i den fram­tida energi­mixen på bekostnad av de förnybara alternativen.

Kärnkraftens framtid i Sverige berörs i motion 2019/20:3481 (KD). Det efter­frågas bl.a. ett tillkännagivande om att regeringen inom ramen för elek­tri­fieringsstrategin ska ta fram en plan för det som brukar betecknas den fjärde ge­ne­ratio­nens kärnkraft. Här hänvisar utskottet till vad det anförde i det nyligen beslutade betänkandet 2019/20:NU14 Energipolitik. Utskottet konsta­terade då att teknikut­veck­ling för­visso ofta är av godo, men med hänvisning till en av­vaktan­de inställning till kärnkraftens roll på längre sikt var utskottet inte berett att tillstyrka några förslag på detta tema. Utskottet ansåg därför inte heller att det var motiverat med en särskild strategi för utveck­lingen av fjärde gene­ra­tionens kärnkraft. Med hänvisning till det anför­da anser utskottet att miljö- och jord­bruksutskottet bör avstyrka motion 2019/20:3481 (KD) i denna del.

Även yrkanden om kärnreaktorerna Ringhals 1 och 2 liknande de som nu är ak­tuella i den nyssnämnda motionen behandlades i ­betänkandet Energipo­li­tik (bet. 2019/20:NU14) liksom i ett betänkande om statliga bolag (bet. 2019/20:NU4). Utskottet framhöll vid dessa tillfällen att riksdagens beslutade upp­drag till det statliga energibolaget Vattenfall – som är majoritetsägare i Ring­halsverket – innebär att bo­laget ska be­driva sin verksamhet på affärs­mäs­siga grunder. Vat­ten­fall ver­kar dessutom på en konkurrensutsatt mark­nad, och beslut som bolaget fattar på mark­nads­mässiga grunder – i en­lig­het med upp­dra­get – bör riksdagen inte ut­tala sig om. Vidare påminde utskottet om att Vat­tenfall – liksom de övriga stat­ligt ägda bo­lagen – är en självständig juridisk per­son, där det högsta beslu­tande organet är bolagsstämman. Enligt aktiebo­lagslagen an­sva­rar styrel­sen för bolagets orga­ni­sation och förvalt­ningen av dess angelä­gen­heter och ska, liksom bola­gets ledning, se till bo­la­gets bästa. Med hän­visning till detta såg utskottet ingen anledning för riksdagen att uttala sig om reaktorerna vid kärnkraftverket i Ringhals. Utskottet anser inte att det som an­förs om Ringhalsreaktorerna 1 och 2 i motion 2019/20:3481 (KD) gör att det finns skäl att ändra uppfattning i frågan. Mil­jö- och jordbruksutskottet bör där­för avstyrka motionen i den aktuella delen.

Sammantaget innebär det anförda att utskottet förordar att miljö- och jord­bruksutskottet avstyrker motion 2019/20:3481 (KD) yrkandena 2 och 10.

Vissa övriga energirelaterade klimatfrågor

Energipolitiken har en viktig roll att spela när det gäller att bidra till klimat­målen. Det gäller exempel­vis bety­del­sen av offen­siva satsningar på en ökad elektrifiering inom ramen för en na­tionell stra­tegi för elektrifiering. En ökad elektrifiering av en i huvudsak fossil­bräns­le­beroende vägtransportsektor förut­sätter i sin tur ett robust el­system med hög leveranssäkerhet, låg miljö­på­verkan och el till konkurrens­kraftiga pri­ser. Där­utöver behövs nödvändig infrastruktur för distribution av el till slutan­vän­darna i form av ledningar med tillräcklig ka­pa­citet samt ladd­nings­möj­­lig­heter. I klimathandlingsplanen anger reger­ingen att ladd­infra­struk­tur bör byggas ut i en sådan takt att den inte blir ett hinder för elek­trifieringen av transport­sektorn samt att det bör införas ett nytt stöd för laddinfrastruktur längs de större vägarna. Utskottet anser emellertid inte att det finns skäl för miljö- och jordbruksutskottet att tillstyrka det som föreslås i motion 2019/20:3481 (KD) om att det bör införas ett stöd till ladd­in­frastruktur. Det är i stället utskottets uppfattning att den utlovade elek­trifie­rings­kommissionen bör ges möjlighet att på ett mer förut­sätt­­ningslöst sätt be­döma vilka styrmedel som är mest ända­målsenliga och kost­nadseffektiva för att stimulera transport­sektorns fort­satta elek­trifie­ring. Ut­skot­tet ser det som rimligt att elektrifierings­kom­mis­sionen i det sam­man­hanget bl.a. överväger åt­gär­der för att skapa bättre tillgång till ladd­infrastruktur för olika boende­former i linje med vad som föreslås i motio­nen. Något uttalande från riksda­gen anser utskottet dock inte vara motiverat, och miljö- och jordbruks­utskottet bör där­för av­styrka motionen i den aktuella delen.

Utskottet anser inte heller att miljö- och jordbruksutskottet bör tillstyrka för­slaget i motion 2019/20:3481 (KD) om att reger­ingen som ett led i genom­förandet av den aviserade elek­trifieringsstrate­gin bör etablera ett sam­arbete med andra kärnkraftsländer inom och utom Europa för att utveckla ett fåtal stan­dar­diserade kärnkraftverk. Ut­skottet har i betänkande 2019/20:NU14 Ener­gi­politik nyligen avstyrkt ett mot­svaran­de yrkande med hänvisning till de sam­arbeten som redan finns etablerade inom ramen för bl.a. Euratom och den strategiska EU-planen för energiteknik (European Strategic Energy Techno­logy Plan, SET Plan). Dessa verksamheter syftar bl.a. till att ut­veck­la nästa ge­neration av mer hållbara reaktortekniker samt utveckla nya tillämpningar för kärnkraft. I sitt ställningstagande framförde utskottet också upp­fattningen att det inte kan anses vara en uppgift för riksdagen att så spe­cifikt peka ut – och därmed i någon utsträckning även be­grän­sa – vilken in­rikt­ning Sverige bör förespråka inom ramen för dylika sam­ar­beten. Utskottet an­ser därför att miljö- och jord­bruksutskottet bör avstyrka motion 2019/20:3481 (KD) i den aktuella delen.

Styrningen av de statliga bolagen berörs i motion 2019/20:3480 (V) yrkan­de 2. Som en del av yrkandet vill motionärerna att regeringen ges i uppdrag att se till att direktiv och ägarinstruktioner till statliga bolag är i en­lig­het med det klimatpolitiska ramverket. Här vill utskottet framhålla att styr­ningen av de statliga bolagen följer statens ägarpolicy och de riktlinjer som finns för bolag med statligt ägande. Regeringen har i den senaste årliga redo­görelsen för före­tag med statligt ägande (skr. 2018/19:140) redovisat att den inom ramen för statens ägarpolicy kommer att fortsätta att utveckla reger­ingens bolags­styrning och att vid behov revidera statens ägarpolicy. Utskottet förutsätter att sådana revideringar även kan innefatta anpassningar i förhållan­de till det klimat­po­litiska ramverket i linje med det som föreslås i motionen. Något riks­dags­utta­lande med den innebörden anser utskottet dock inte vara motive­rat, varför yr­kan­de 2 i motion 2019/20:3480 (V) bör avstyrkas av miljö- och jordbruks­ut­skottet i den del som gäller de statliga bolagen.

I anslutning till dessa överväganden kring styrningen av de statliga bolagen vill utskottet också lyfta fram betydelsen av att det finns en tydlig koppling mellan klimatpolitiken och den mer övergripande näringspolitiken. Närings­po­li­tiska insatser och andra åtgärder som på olika sätt påverkar små och stora företag bör präglas av ett tydligt klimatperspektiv, med den grund­läggande in­ställningen att det ska vara lätt för företag att agera på ett sätt som inte belastar klimatet. Samtidigt ska den grundläggande och brett accepterade miljöpoli­tis­ka principen om att förorenaren betalar tillämpas på ett sådant sätt att det ska medföra kännbara kostnader för de aktörer som inte agerar i linje med de kli­mat­politiska målen.

Fortsatta satsningar på energieffektiviseringsåtgärder och på olika former av förnybar kraftproduktion kommer också att kunna bidra till att minska ut­släppen av växthusgaser från energisektorn. Utskottet noterar att reger­ingen i klimathandlingsplanen framhåller att ytterligare åtgär­der bör vidtas för att göra det enklare och mer lönsamt att investera i förnybar energi, såsom exem­pelvis vindkraft.

Just havsbaserad vindkraft berörs för övrigt i motion 2019/20:3480 (V) med särskilt fokus på sådana anläggningars förhållande till försvarets verk­sam­het. Här vill utskottet, liksom försvarsutskottet gjorde tidigare i år, nämna att reger­ingen för närvarande genomför en översyn av all relevant lagstiftning för att upp­nå Sveriges klimatmål. Därutöver har Försvarsmakten fått i uppdrag av regeringen att utveckla förmågan till tidig dialog och samverkan med övriga samhället när det bl.a. gäller vindkraftsärenden. Försvarsmakten ska även ana­lysera jämförbara länders och grannländers erfarenheter av fungerande sam­existens mellan försvarsmakt och en kraftigt ut­byggd vindkraft inom sam­ma geografiska område. Försvarsmakten ska åter­komma med förslag på hur det svenska systemet kan förbättras i det avseendet. Sammantaget anser ut­skottet att utfallet av dessa pågående processer bör av­vak­tas innan det finns skäl för riks­dagen att agera i frågan om den havs­ba­serade vindkraftens förhål­lan­de till försvarsmaktens intressen. Mil­jö- och jord­bruksutskottet bör därför avstyrka motion 2019/20:3480 (V) i den aktuella de­len.

Avslutningsvis är det utskottets uppfattning att miljö- och jordbruks­utskot­tet också bör avstyrka förslaget i den sistnämnda motionen om att reger­ingen skyndsamt bör återkomma med ett riktat statligt stöd för att offent­liga byggna­der ska kunna installera produktion av förnybar energi. Under den rå­dande coronakrisen kan en sådan skyndsam hantering knappast anses vara den mest priori­terade och inte heller något som bör drivas fram vid sidan om den ordina­rie budgetprocessen.

Sammanfattningsvis anser utskottet att miljö- och jordbruksutskottet bör avstyrka yrkandena 2, 22 och 65 i motion 2019/20:3480 (V) och yrkandena 9 och 21 i motion 2019/20:3481 (KD) i de berörda delarna.

Klimat och handel

Propositionen

Under rubriken Klimat- och handelspolitik anger regeringen att reformarbetet för att genomföra Parisavtalet bör intensifieras och att 1,5-gradersmålet måste nås. Handel är ett viktigt verktyg för hållbar utveckling, och Sverige bör verka för att handeln bidrar till ett effektivt användande av globala resurser. Sverige bör vara pådrivande i rollen att visa på möjligheterna att förena klimatåtgärder med ekonomisk utveckling. Sverige bör verka för att kopplingen mellan Pa­ris­avtalet och handeln stärks, så att exempelvis handels- och investeringsavtal samt EU:s unilaterala handelspreferenser för utvecklingsländer inom ramen för det allmänna preferenssystemet (GSP plus) kan vara ett instrument för att upp­fylla Parisavtalets mål.

Sverige stöder att EU ska stärka och främja genomförandet av Parisavtalet och uppmanar därför kommissionen att utföra en analys i det avseendet, in­klusive av möjligheten att inkorporera Parisavtalet som en väsentlig klausul i samarbetsavtal inklusive frihandelsavtal med tredje part. Sverige bör fortsätta verka för att handelsavtal särskilt ska belysa klimataspekter och Parisavtalets genomförande och att dessa får en framträdande roll i frihandelsavtal.

Sverige avser att fortsätta driva på för att generellt avskaffa tullar och han­delshinder, inklusive för klimatvänliga varor, tjänster och teknik, i EU:s han­dels­avtal så att dessa kan bidra till att öka takten i klimatomställningen. OECD:s analysarbete om handelsaspekter av cirkulär ekonomi har en viktig roll för att förstärka synergier mellan handel och klimat och detta arbete bör stödjas.

Regeringen anser också att Sverige bör driva på för att de internationella och europeiska regelverken för bl.a. exportkrediter och annan offentlig han­delsfinansiering ska bidra till hållbarhet och uppfyllandet av Parisavtalet. Ex­port av grön och klimatsmart teknik kan, utöver att bidra till minskade kli­mat­ut­släpp, bidra till att stärka svensk konkurrenskraft. Regeringen avser att ge Ex­portkreditnämnden i uppdrag att tillsammans med Svensk Export­kredit AB se över hur det svenska och internationella exportfinansierings­systemet ska bidra till tydlig omställning och kraftigt minskade utsläpp av växthusgaser. Upp­dra­get ska beskriva hur förslagen påverkar svenska företags konkurrens­kraft, ris­ken för koldioxidläckage och den långsiktiga påverkan på de globala ut­släpp­en. För att verksamheten och kreditgivningen ska vara i linje med Paris­avtalet och inte skapa inlåsningar i fossilberoende behöver en anpassning gö­ras. Detta görs bl.a. genom att senast 2022 upphöra med de svenska export­kre­diterna till investeringar för prospektering och utvinning av fossila bräns­len.

Motionerna

I kommittémotion 2019/20:3482 av Louise Meijer m.fl. (M) yrkande 4 fram­hålls det att en viktig del av svensk klimatpolitik är att behålla hög tillväxt och kon­kur­renskraft i svensk industri, vilket gör att ännu fler klimatsmarta pro­dukter kan exporteras. Klimatpolitiken får inte styra mot mindre utrikeshandel för att minska de inhemska koldioxidutsläppen eftersom detta skulle ske på bekost­nad av ökade globala utsläpp. Översynen av lagstiftningen för att det klimat­po­litiska ramverket ska få genomslag får därför inte påverka svensk kon­kurrens­kraft negativt. Motionärerna vill att utsläppen med hänsyn till ex­por­tens klimatnytta ska börja mätas och följas upp på samma sätt som Natur­vårdsverket i dag mäter territoriella och konsumtionsbaserade utsläpp. Natur­vårds­verket bör därför få ett nytt uppdrag att beräkna och redovisa kli­mat­nyt­tan av Sveriges export. Motionärerna vill förhindra att politiken skapar då­liga förutsättningar för svensk industri och därmed tvingar klimat­smart pro­duk­tion att flytta till andra länder.

Det är positivt att klimathandlingsplanen tar upp den betydelse som nä­rings­­livet har i att minska utsläppen i Sverige och vikten av forskning och in­no­vation. Denna uppfattning redovisas i kommittémotion 2019/20:3479 av Martin Kinnunen m.fl. (SD). Motionärerna anser dock att det är en brist att hand­lingsplanen inte tar upp den potential som finns för svensk industri att genom klimatvänlig export bidra till minskade utsläpp på global nivå. Dess­utom pliktar en stor del av svensk industri under EU:s utsläppshandels­system som är lagstadgat att nå nettonoll­utsläpp 2045. Industri som pliktar under detta system är därmed per defi­ni­tion mer klimatvänlig än industri som ligger utan­för. Enligt yrkande 3 bör därför en prioriterad del av klimatpolitiken vara att främ­ja svensk in­dustri, särskilt exportindustri.

I kommittémotion 2019/20:3480 av Jens Holm m.fl. (V) återfinns också ett antal yrkanden med handelspolitisk koppling. Motionärerna förordar en rättvis handelspolitik som sätter människor, social rättvisa, djur, klimatet och miljön främst. Handel med omvärlden är avgörande för Sverige. De vill att EU bör ställa som krav att motparten ska leva upp till Parisavtalet i alla förhandlingar om handelsavtal och att regeringen bör verka för att EU ställer krav på efter­levnad av Parisavtalet i alla förhandlingar om handelsavtal (yrkande 68). Mo­tio­närerna anser också att det gigantiska handels­avtalet med Mercosur ska stop­pas. Avtalet har mötts av omfattande kritik från civil­sam­hället i bl.a. Bra­silien, och motionärerna ger flera exempel på hur Brasiliens styre orsakar bety­dande miljö- och klimatskador. Därför bör det nuvarande handelsavtalet med Mer­cosur stoppas, och i stället bör krav stäl­las på bindande klimat- och miljö­åtaganden som villkor för fortsatta för­hand­lingar (yrkande 69).

Enligt motionärerna är en brist i EU:s handelsavtal att de inte fastslår vilka sanktioner som ska användas när ett land inte respekterar sina åtaganden. Där­för anser de att regeringen bör verka för att kapitlen om hållbarhet i de handels­avtal som EU ingår med andra länder ska stipulera sanktioner ifall parterna in­te håller sina åtaganden (yrkande 70).

Av klimathandlingsplanen framgår att regeringen har för avsikt att senast 2022 upphöra med de svenska exportkrediterna till investeringar i prospek­te­ring och utvinning av fossila bränslen. Detta välkomnar motio­närerna. De efterfrågar dock även ett stopp för samtliga fossila verksamheter, dvs. även för förädling och kraftgenerering inom fossila verksamheter. I yrkande 71 begär de ett tillkännagivande om att de svenska exportkrediterna till investeringar i samtliga fossila verksamheter, inklusive förädling och kraft­generering, ska upp­höra senast 2022.

För att utvecklingsländer ska ha några möjligheter att bromsa sina egna utsläpp och samtidigt utvecklas behöver de få tillgång till modern miljöteknik. Genom att förändra patentlagstiftningen kan tekniköverföring gynnas. Det saknas enligt motionärerna i stor utsträckning konkreta politiska initiativ för att underlätta tekniköverföring till utvecklingsländer. Sverige borde ta lik­nan­de initiativ och driva på EU och andra industriländer så att en storskalig teknik­överföring kan komma till stånd. Sverige bör, i internationella klimat­för­hand­lingar och andra forum, verka för att miljöteknik och vissa livsme­dels­tekniker som begränsar klimatförändringen ges liknande undantag som finns inom TRIPS-avtalet när det gäller livsbesparande mediciner (yrkande 72).

För att tydliggöra företagens miljö- och klimatansvar bör ett klimat- och miljöperspektiv anläggas på de förslag som regeringen tar fram. Reger­ingen bör utreda möjligheten att införa klimat- och miljöperspektiv enligt environ­mental due diligence i regelverken för företags agerande utom­lands (yrkan­de 74).

Vissa kompletterande uppgifter

Handelsavtal och hållbarhetskrav

I december 2019 beslutade regeringen om Sveriges export- och investerings­strategi. Strategin är framtagen av regeringen samt Centerpartiet och Libe­ralerna. En av de fem målsättningarna i strategin är att Sverige ska vara på­drivande för en fri, hållbar och rättvis internationell handel. I strategin kon­sta­teras att handelns betydelse för genomförandet av Agenda 2030, de globala målen och Parisavtalet blir alltmer framträdande. Vidare framgår att det inleds ett arbete för att lyfta fram hållbarhetsdimensionen som utgångspunkt för nya fri­handels­förhandlingar. Sverige ska verka för fler djupa och breda frihandels­av­tal mellan EU och tredje part samt att dessa tar hänsyn till miljö och håll­bar­het, inklusive Parisavtalet.

I meddelandet Den europeiska gröna given (COM(2019) 640) presenterade kommissionen i december 2019 en första färdplan för de centrala politiska stra­tegier och åtgärder som kommissionen menar krävs för att ställa om EU:s politik och nå visionen om nettonollutsläpp 2050. Meddelandet innehåller ett av­snitt om hur handelspolitiken kan stödja EU:s gröna omställning. Kom­mis­sionen framhåller att handelspolitiken fungerar som en plattform för samarbete med handelspartner i klimat- och miljöåtgärder och konstaterar att åtaganden om hållbarhet, särskilt vad gäller åtgärderna mot klimat­för­ändringar, kontinu­erligt stärkts i EU:s handelsavtal. Kommissionen anför att man också har in­ten­sifierat insatserna för att genomföra åtagandena för hållbar utveckling i EU:s handelsavtal, och framhåller att dessa insatser kommer att förstärkas yt­ter­ligare när en ansvarig för efterlevnaden av handelsavtal utnämns. I fråga om klimatförändringarna konstaterar kom­missionen att alla EU:s senaste avtal omfattar ett bindande åtagande för parterna att ratificera och verkningsfullt ge­nom­föra Parisavtalet. Kom­missionen anger att den kommer att föreslå att efter­levnaden av Parisavtalet ska bli ett viktigt inslag i alla framtida över­gri­pande handelsavtal. Utskottet har yttrat sig till miljö- och jordbruksutskottet över kommissionens meddelande (yttr. 2019/20:NU5y).

När det gäller handelsavtalet med Mercosurländerna omfattar avtalet bl.a. bestämmelser om ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet. Det innebär bl.a. att EU och Mercosur ska respektera och samarbeta för att genomföra åta­ganden i multilaterala avtal och konventioner, FN:s klimatkonvention och Pa­ris­­avtalet. Parterna åtar sig också att främja den positiva roll som handel kan ha för en utveckling mot låga klimatgasutsläpp och en ökad förmåga att anpas­sa sig till effekterna av klimat­förändringar. Parterna ska också samarbeta i frågor som handlar om handel och klimat, både bilateralt och regionalt samt i in­ternationella forum.

I december 2019 beslutade regeringen att ge Kommers­kollegium i uppdrag att analysera Mercosuravtalets hållbarhets­kapitel. I upp­draget ingick bl.a. att ana­lysera hur detta kapitel kan bidra till genomförande av Parisavtalet och andra åtaganden på miljö- och klimatområdet samt en analys av kapitlet i re­la­tion till befintliga miljöregler, ”parternas rätt att reglera” samt parternas åta­ganden att inte sänka skydds­nivåer i syfte att vara mer attraktiva för handel och investeringar. Kommers­kollegium skulle även redovisa ett resonemang om relationerna mellan de olika miljöaspekter som kapitlet omfattar och even­tuella målkonflikter mellan dem samt ett resonemang om möjligheterna att främ­ja samarbete kring hållbarhets­frågor redan innan handelsavtalet träder i kraft. Uppdraget redovisades den 31 mars 2020 och bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Statsrådet Anna Hallberg besvarade i september 2019 en interpellation om handelsavtalet med Mercosur (ip. 2018/19:313). Av svaret framgår bl.a. att EU:s krav för att gå vidare med Mercosuravtalet är att alla parter förbinder sig att respektera och effektivt genomföra Parisavtalet. Om Brasilien inte tar sina klimatmål på allvar kommer det enligt statsrådet att få effekter för ratifi­ce­rings­processen av avtalet. Statsrådet framhåller vidare att EU genom avtalet kan påverka Mercosurländernas klimat- och miljö­politik i övrigt. Att motsätta sig Mercosuravtalet skulle innebära att låta handeln fortsätta utan bindande reg­ler för miljö och klimat.

Liknande förslag om handelsavtal och hållbarhet som de i motion 2019/20:3480 (V) har även hanterats i utskottets handelspolitiska betänkande våren 2020 (bet. 2019/20:NU15). Utskottet avstyrkte förslagen genom att bl.a. hänvisa till den förda politiken samt pågående och aviserade insatser. Fö­re­trädaren för Vänsterpartiet hade en annan uppfattning och förordade i reser­va­tioner att förslagen skulle tillstyrkas.

Miljöteknik och TRIPS-avtalet

Avtal om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPS-avtalet) utgör en del av WTO:s regelverk och innehåller bl.a. bestämmelser om patent och upp­hovsrätt. Utskottet har i ett tidigare betänkande redogjort för innehållet i avtalet (bet. 2011/12:NU13). Utskottet har vid flera tidigare tillfällen avstyrkt liknande förslag som det i motion 2019/20:3480 (V) om miljöteknik och TRIPS-avtalet (senast i bet. 2017/18:NU11). Utskottet har vid dessa tillfällen bl.a. hänvisat till de diskussioner som pågår inom de internationella klimat­förhandlingarna och inom ramen för WTO. Utskottet har också konstaterat att frågor som rör tekniköverföring även berörs i Agenda 2030 och noterat det arbete som pågår inom ramen för den gröna klimatfonden och centret för tek­nik­överföring i Köpenhamn (Climate Technology Centre and Network, CTCN). I en reserva­tion förordade företrädaren för Vänsterpartiet att förslaget skulle tillstyrkas.

Vid FN:s klimatmöte i Köpenhamn 2009 enades parterna om att etablera en ny klimatfond: den gröna klimatfonden (Green Climate Fund, GCF). Fon­dens uppdrag är att stödja utvecklingsländer genom insatser för klimat­anpass­ning och minskade utsläpp av växthusgaser. Sverige är en av de största givarna till fonden.

Vid FN:s klimatmöte i Cancún 2010 beslutade parterna att inrätta ett teknik­center, Climate Technology Centre and Network (CTCN). Teknik­centret har till uppgift att underlätta överföring av teknik genom att tillhandahålla tre grund­läggande tjänster. För det första ska det på begäran av utveck­lings­län­derna ge tekniskt stöd för att påskynda överföring av klimatteknik. För det andra ska det skapa tillgång till information och kunskap om klimatteknik. För det tredje ska det främja samarbete mellan klimatteknikintressenter via cen­tru­mets nätverk av regionala och sektoriella experter från den akademiska värl­den, den privata och den offentliga sektorn och forskningsinstitut. Enligt CTCN:s webbplats har teknikcentret sedan starten 2014 fram till första kvar­talet 2020 haft 192 tekniköverföringsprojekt. Av dessa var 87 avslutade medan övriga befann sig i genomförandefas (37), designfas (40) eller gransk­nings­fas (28).

I december 2015 hölls FN:s klimatmöte i Paris där parterna enades om ett antal åtgärder för att underlätta tekniköverföring till utvecklingsländer. Av av­talstexten framgår bl.a. att utvecklingsländerna ska ges stöd, även ekono­miskt, för att genomföra de åtaganden som specificeras när det gäller teknik. Stöd­in­satserna till utvecklingsländerna ska beaktas vid de globala översyner av av­ta­let som ska göras vart femte år. I Paris enades parterna också om att stärka teknik­mekanismen och att genomförandekommittén för teknikmeka­nis­men (Tech­nology Executive Committee) och teknikcentret ska stödja genomföran­det av Parisavtalet. I bilagan till avtalet anför parterna bl.a. att de tagit hänsyn till de särskilda behov och den särskilda situation som de minst utvecklade län­derna befinner sig i när det gäller finansiering och överföring av teknik.

Frågan om tekniköverföring till utvecklingsländer ingår också under flera mål och delmål inom Agenda 2030. För att nå mål 7 om att säkerställa tillgång till ekonomiskt överkomlig, tillförlitlig och hållbar och modern energi för alla har t.ex. länderna enats om att till 2030 stärka det internationella samarbetet för att underlätta tillgång till forskning och teknik inom ren energi, inklusive för­nybar energi, energieffektivitet samt avancerad och renare fossilbränsle­ba­serad teknik, samt främja investeringar i energiinfrastruktur och ren energi­teknik. Enligt mål 17.7 ska länderna också ha enats om att främja utveckling, överföring och spridning av miljövänlig teknik till utvecklingsländerna på gynn­samma villkor, inklusive koncessions- och förmånsvillkor, på villkor par­ter­na kommit överens om. Inom ramen för Agenda 2030 lanserades även en mekanism för teknikfrämjande, vilken inrättades genom Addis Abeba-hand­lingsplanen, i syfte att understödja målen för hållbar utveckling. Meka­nismen för teknikfrämjande ska grundas på ett flerpartssamarbete mellan medlems­staterna, det civila samhället, den privata sektorn, forskarvärlden och FN.

Exportfrämjande och hållbart företagande

I den nyligen beslutade export- och investeringsstrategin anförs att Sverige inom ramen för bl.a. EU och OECD ska lyfta fram hur de internationella euro­peiska re­gelverken för bl.a. exportkrediter och annan offentlig handels­finan­siering ska bidra till att nå de globala målen för hållbar utveckling och upp­fyl­landet av Parisavtalet. I strategin framhålls att gemensamma spelregler ger för­ut­säg­bara och likvärdiga villkor för exportföretagen i alla medverkande län­der. Reger­ingen beslutade den 5 mars 2020 att ge Exportkreditnämnden (EKN) i uppdrag att se över hur de svenska och internationella export­finan­sie­rings­systemen ska bidra till tydlig omställning och kraftigt minskade utsläpp av växthusgaser. Uppdraget omfattar bl.a. att beskriva hur kredit­giv­ningen kan anpassas för att vara i linje med Parisavtalet och inte skapa inlås­ningar i fossil­beroende samt analysera hur regelverken kan förändras för att uppnå omställ­ning. I uppdraget ingår också att beskriva hur förslagen påverkar svenska före­tags konkurrenskraft, risken för koldioxidläckage och den lång­siktiga på­ver­kan på de globala utsläppen. Uppdraget ska redovisas i augusti 2020.

I december 2019 fattade regeringen beslut om en uppdaterad plattform för internationellt hållbart företagande. Plattformen ska bidra till svenska företags möjligheter att hantera risker i samband med komplicerade investeringar och affärer, inte minst i komplexa marknader. Regeringen anför att den har uttryckt en tydlig förväntan på att svenska företag agerar hållbart och ansvarsfullt ge­nom att arbeta för mänskliga rättigheter, jämställdhet, goda arbetsvillkor, mil­jö, klimat och korruptionsbekämpning. I plattformen presenteras en rad åt­gär­der och initiativ på området. Här kan bl.a. nämnas att det bland planerade åt­gär­der nämns att EKN och Svensk Exportkredit AB (SEK) samarbetar inom OECD och andra forum i syfte att höja lägstanivån på den internationella han­teringen av bl.a. miljöfrågor.

Ett liknande förslag om exportkrediter och företagens klimat- och miljö­an­svar utomlands som det i motion 2019/20:3480 (V) har även hanterats i ut­skot­tets handelspolitiska betänkande våren 2020 (bet. 2019/20:NU15). Utskot­tet avstyrkte förslaget genom att bl.a. hänvisa till det uppdrag som EKN har fått och som refereras ovan. Företrädaren för Vänsterpartiet hade en annan upp­fatt­ning och förordade i en reservation att förslaget skulle tillstyrkas.

Utskottets ställningstagande

Inledning

Utskottet redovisar sina ställningstaganden under följande rubriker:

–      Klimatnyttan av Sveriges export

–      Främjande av svensk industri

–      Övrigt om handel och klimat.

Klimatnyttan av Sveriges export

I motion 2019/20:3482 (M) förordas att Naturvårdsverket ska få i uppdrag att beräkna och redovisa klimatnyttan av Sveriges export. Motio­närerna vill för­hindra att politiken skapar dåliga förutsättningar för svensk industri och där­med tvingar klimatsmart produktion att flytta till andra länder.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna om vikten av att po­litiken utformas så att den skapar goda förutsättningar för klimatsmart svensk produ­ktion. Utskottet noterar att en liknande uppfattning också fram­hålls i propo­sitionen där det anförs att klimatpolitiken inte ska utformas så att ut­släppen bara flyttar någon annanstans på grund av att t.ex. industri eller andra verksamheter flyttar till länder med lägre miljökrav. Utskottet anser att bå­de omställningen till ett klimatneutralt samhälle och konkurrens­kraften för svensk industri måste prioriteras samtidigt.

Utskottet konstaterar att Naturvårdsverket beräknar Sveriges klimat­påverk­ande utsläpp, dvs. utsläpp av växthusgaser, på tre olika sätt – territoriella, pro­duk­tions­baserade och konsumtions­baserade. Det territoriella utsläppsmåttet är det som används för att följa upp klimatmålen som satts upp för Sverige inom FN, EU och nationellt. Utskottet noterar vidare Natur­vårds­­verkets bedömning att oavsett hur de klimatpåverkande utsläppen beräknas så behöver de minska. Utskottet ser i nuläget inga skäl att lägga ett uppdrag till Naturvårdsverket enligt det som förordas i motionen.

Utskottet noterar i sammanhanget att kommissionen i med­delan­det om en ny industristrategi för EU anför att den, om skillnaderna i ambitionsnivå runt om i världen kvar­står, kommer att föreslå en mekanism för koldioxidjustering vid gränserna 2021 för att minska risken för koldioxid­läckage. Utskottet note­rar vidare att Kommerskollegium i december 2019 presenterade en analys av de handelsrelaterade aspekterna av en sådan mekanism och vägen framåt. Ut­skottet kommer att ha möjlighet att återkomma till förslaget inom ramen för den ordinarie hanteringen av EU-ärenden.

Därmed förordar utskottet att miljö- och jordbruksutskottet avstyrker mo­tion 2019/20:3482 (M) yrkande 4.

Främjande av svensk industri

I motion 2019/20:3479 (SD) anförs att främjandet av svensk indu­stri, särskilt exportindustri, bör vara en prioriterad del av klimatpolitiken. Mo­tio­närerna an­ser att en brist med handlingsplanen är att den inte tar upp poten­tialen som finns för svensk industri att genom klimatvänlig export bidra till minskade ut­släpp på global nivå.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att svensk industri kan bidra till minskade utsläpp på global nivå och noterar att en liknande uppfattning även kommer till uttryck i propositionen. Där konstateras att svensk industri i inter­nationell jämförelse ligger långt fram vad gäller klimateffektivitet och arbetet för att nå nollutsläpp, och att en framgångsrik och kon­kur­renskraftig svensk industri därmed är bra för det globala klimat­arbetet. Utskottet ser också ett behov av att fortsätta stödja ny miljövänlig teknik och innovation och stärka in­dustrins förutsättningar att klara omställningen. Utskottet konstaterar att kom­missionen aviserat flera initiativ på EU-nivå när det gäller stödet till euro­peisk industri och vill framhålla vikten av att det görs gedigna och genom­gri­pan­de konsekvensanalyser av de förslag som kommer att presenteras fram­över. Utskottet vill också framhålla vikten av att politiken inte går i en protek­tionistisk riktning.

I fråga om att främja svensk industri vill utskottet vidare påminna om att hän­syn måste tas till EU:s statsstödsregler vid utformningen av åtgärder för att främja eller stödja viss produktion eller verksamhet. Utskottet noterar slut­satsen i propositionen att EU:s regler för statsstöd har stor betydelse för med­lems­staternas möjlighet att stödja klimatvänlig teknik och beteende. Utskottet vill i sammanhanget framhålla betydelsen av utvecklingen av internationella regelverk och standarder. Sverige och EU kan spela en viktig roll i att utarbeta internationella standarder med höga miljö- och klimatambitioner i linje med Parisavtalet och Agenda 2030. Utskottet vill även framhålla vikten av att verka för att underlätta den globala handeln med miljövaror och miljötjänster.

Därmed förordar utskottet att miljö- och jordbruksutskottet avstyrker mo­tion 2019/20:3479 (SD) yrkande 3.

Övrigt om handel och klimat

Utskottet har i närtid avstyrkt flera liknande förslag om handel och klimat som de i motion 2019/20:3480 (V) i betänkande 2019/20:NU15 Handelspolitik. Ut­skottet vill inledningsvis framhålla att handel kan vara ett viktigt verktyg för att miljö- och klimatfrågorna ska få ett brett genomslag. Utskottet menar att han­delns betydelse för genomförandet av Agenda 2030 och Parisavtalet blivit alltmer framträdande. Hållbarhetsdimensionen är en viktig utgångspunkt för nya frihandelsförhandlingar och det är enligt utskottets uppfattning viktigt att fler djupa och breda frihandelsavtal mellan EU och tredje part ingås och att des­sa tar hänsyn till miljö och hållbarhet. Utskottet noterar att det i propo­si­tionen framgår att Sverige ska uppmana kommissionen att utföra en analys av bl.a. möjligheterna att inkorpo­rera Parisavtalet som en väsentlig klausul i samarbetsavtal inklusive fri­handels­avtal med tredje part.

Utskottet noterar vidare att kommissionen i meddelandet om den euro­peis­ka gröna given framhåller att klimat- och miljöåtgärder och åtaganden om håll­barhet, särskilt vad gäller åtgärderna mot klimat­förändringar, konti­nuerligt stärkts i EU:s handelsavtal. Kommissionen anför att den intensifierat insatser­na för att genomföra åtagandena för hållbar utveckling i EU:s handels­avtal och att dessa insatser kommer att förstärkas ytter­ligare när en ansvarig för efter­levnaden av handelsavtal utnämns. Utskottet noterar också att kom­mis­sionen framhåller att alla EU:s senaste avtal omfattar ett bindande åtagande för par­terna att ratificera och verkningsfullt genomföra Parisavtalet. Kommis­sionen anger att den kommer att föreslå att efterlevnaden av Parisavtalet ska bli ett viktigt inslag i alla framtida övergripande handelsavtal. Vidare anför kom­missionen att den kommer att verka för att underlätta handeln med miljö­varor och miljötjänster, i bilaterala och multilaterala forum, och stödja öppna och attraktiva marknader för hållbara produkter i EU och resten av världen.

När det gäller den specifika frågan om Mercosuravtalet noterar utskottet att Kommerskollegium haft i uppdrag av regeringen att analysera Mercosur­av­talets hållbarhetskapitel. I uppdraget ingick bl.a. att analysera hur håll­bar­hets­kapitlet kan bidra till genomförandet av Parisavtalet och andra åtagan­den på miljö- och klimatområdet. Utskottet noterar även statsrådet Anna Hallbergs svar på en interpellation i frågan (ip. 2018/19:313). Av svaret framgår bl.a. att EU:s krav för att gå vidare med Mercosuravtalet är att alla parter förbinder sig att respektera och effektivt genomföra Parisavtalet. Om Brasilien inte tar sina klimatmål på allvar kommer det enligt statsrådet att få effekter för ratifi­ce­rings­processen av avtalet. Statsrådet framhåller vidare att EU genom avtalet kan påverka Mercosurländernas klimat- och miljö­politik i övrigt. Att motsätta sig Mercosuravtalet skulle innebära att låta handeln fortsätta utan bindande regler för miljö och klimat.

När det gäller svenska exportkrediter konstaterar utskottet att Exportkredit­nämnden (EKN) den 5 mars 2020 fick i uppdrag av regeringen att se över hur de svenska och inter­nationella exportfinansieringssystemen ska bidra till tyd­lig om­ställning och kraftigt minskade utsläpp av växthusgaser. Uppdraget om­fattar bl.a. att beskriva hur kredit­giv­ningen kan anpassas för att vara i linje med Parisavtalet och inte skapa inlås­ningar i fossilberoende samt att analysera hur regelverken kan förändras för att uppnå omställning. EKN ska också be­skriva hur förslagen påverkar svenska företags konkurrenskraft, risken för kol­di­oxidläckage och den långsiktiga påverkan på de globala utsläppen. Upp­draget ska redovisas senast den 30 augusti 2020. Utskottet ser ingen anled­ning att förekomma denna redovisning.

Som framgår av det föregående har utskottet tidigare behandlat förslag om undantag för miljöteknik och vissa livsmedelstekniker i TRIPS-avtalet. Ut­skot­tet vill liksom då framhålla vikten av att utvecklingsländer får tillgång till ny, energieffektiv teknik. Ökad tillgång till modern miljöteknik är centralt för att dessa länder ska kunna minska utsläppen samtidigt som de utvecklas håll­bart. Utskottet delar därför även fortsättningsvis motionärernas upp­fatt­ning att det är bekymmersamt att utvecklingsländerna i dag ofta inte har råd med den modernaste och miljövänligaste tekniken. Utskottet har tidigare noterat dis­kus­sioner inom ramen för WTO för att hitta en lösning på detta problem. Ut­skottet tvingas dessvärre konstatera att diskussionerna, i likhet med mycket an­nat inom ramen för WTO-samarbetet, tycks ha avstannat. Utskottet vill i lik­­het med tidigare betona vikten av att fullfölja åtagandena om teknik­över­föring inom ramen för Agenda 2030 och noterar det arbete som pågår inom ramen för den gröna klimatfonden och centret för tekniköverföring i Köpen­hamn (Climate Technology Centre and Network, CTCN). Utskottet vill även fram­hålla betydelsen av att söka politiska lösningar som inte innebär att pa­tent­systemet undermineras, vilket annars skulle riskera att leda till att viktiga inno­vationer uteblir eftersom utveck­lingen av miljö­teknik kräver stora in­ves­te­ringar i forskning och utveckling och ett visst risktagande. Utskottet vill i sam­manhanget även framhålla vikten av att regeringen med kraft fort­sätter att driva frågan om att avskaffa tullar och handelshinder för klimat­vänlig teknik och verkar för att återuppta förhandlingarna om ett frihandels­avtal för gröna varor (Environmental Goods Agreement, EGA).

När det gäller frågan om hållbart företagande och företagens miljö- och kli­matansvar konstaterar utskottet att det finns ett antal riktlinjer och väg­le­dan­de principer till stöd för företagens arbete med hållbarhet, däribland OECD:s rikt­linjer för multi­natio­nella företag och FN:s Global Compact som båda bl.a. om­fattar miljöområdet. Utskottet konstaterar vidare att regeringen i december 2019 beslutade om en plattform för internationellt hållbart före­tagande i vilken regeringen uttrycker en tydlig förväntan på att svenska företag agerar hållbart och ansvarsfullt genom att bl.a. arbeta för miljö och klimat. Utskottet anser att hållbart företagande i första hand ska vila på företagen själva. Det innebär dock inte att staten inte ska kunna ställa krav på företagen, t.ex. inom ramen för statens exportfrämjande verksamhet. Utskottet vill också fram­hålla att sta­ten har ett ansvar för att vara föregångare i arbetet med hållbart före­tagande, och påminna om att hållbart företagande sedan ett antal år ingår i förvaltningen av de statliga bolagen. När det gäller den export­främjande verksamheten vill ut­skottet påminna om att Business Sweden, Export­kreditnämnden och Svensk Export­kredit AB samtliga har uppdrag och skyldigheter att följa riktlinjer och lagstiftning inom hållbarhets­området, bl.a. på miljöområdet.

Därmed förordar utskottet att miljö- och jordbruksutskottet avstyrker mo­tion 2019/20:3480 (V) yrkandena 68–72 och 74.

Klimat och mineral

Propositionen

EU är i mycket hög grad importberoende av de metaller som krävs för bl.a. elektrifiering av transportsystemet och för vindkraft. Detta gäller också de me­taller som EU listat som kritiska metaller, dvs. som har avgörande betydelse för EU:s industriella överlevnad men som produceras i endast ett fåtal länder med oftast svag politisk styrning eller rättssäkerhet, vilket kan leda till ovän­tade störningar i utbud. Ett exempel är kobolt där Demokratiska Repu­bliken Kongo i dag står för ca 64 procent av världsproduktionen. Kobolt är en av de s.k. batterimetallerna. Ett annat exempel är den sällsynta jordarts­me­tallen neo­dym där Kina dominerar marknaden (andel ca 95 pro­cent). Beho­vet av att öka den inhemska europeiska råvaruproduktionen har bl.a. belysts i EU:s industri­policy och i EU:s batteristrategi. Sverige är ett av EU:s viktigaste gruvländer och ses därmed som en mycket viktig aktör inom EU för att säkra tillgång till håll­bart producerade råvaror till EU:s industrier. Inom ramen för regeringens handlingsplan Smart industri har Sveriges geolo­gis­ka undersökning (SGU) haft i uppdrag att påbörja kartläggning av innova­tionskritiska metaller från så­väl Sveriges berggrund som från gruvavfall. Myndigheten gör bedömningen att Sverige har potential att utvinna flertalet av de metaller som behövs till energi- och klimatomställningen.

Motionen

I kommittémotion 2019/20:3480 av Jens Holm m.fl. (V) väl­kom­nar motionä­rerna att regeringen anser att prospektering och nyex­ploa­tering av kol, olja och fossilgas bör förbjudas. Av handlingsplanen fram­går att frågan bereds inom Regeringskansliet samt att regeringen bedömer att ett förbud bör införas och en ny lagstiftning planeras träda i kraft den 1 januari 2022. Motionärerna anser att klimathandlingsplanen bör tydliggöra att ett förbud för ny exploa­tering av fossil energi ska införas under mandatperioden och att lagstiftning som in­ne­bär ett förbud mot prospektering och nyexploatering av kol, olja och fos­­sil­gas ska införas senast 2022 (yrkande 25).

I yrkande 28 framför motionärerna ett önskemål om att regeringen senast 2021 återkommer med förslag på åtgärder för att förhindra import av bat­terimetaller som inte är producerade på ett hållbart sätt. De anser att bat­terier och driv­medel ska produceras på ett socialt och miljö­mäs­sigt hållbart sätt. Det borde, enligt deras uppfattning, därför inte vara tillåtet att importera mineral och metaller som inte produ­cerats på ett hållbart sätt till Sverige eller EU. För att kunna spåra att mineral inte kommer från länder som t.ex. Kongo och med­för fruktans­värda konsekvenser för människor måste spårbarhet och håll­bar­hets­märk­ning tas fram. Sverige har också ett nationellt ansvar att utvin­na me­taller och mineral på ett hållbart sätt för att möta ökad efterfrågan.

Vissa kompletterande uppgifter

Förbud mot utvinning av olja, kol och gas

På regeringens uppdrag har SGU utrett vad ett förbud mot land­baserad utvin­ning av olja och gas innebär och beskrivit konsekvenserna av ett sådant even­tuellt förbud. Uppdraget redovisades till Regeringskansliet i april 2017 i rap­por­ten Konsekvenser av förbud mot landbaserad utvinning av olja och gas (dnr 31-560/2017).

Under 2019 kompletterade SGU den ovan refererade redovisningen an-gåen­de dels förekomsten av gällande tillstånd, dels konsekvenser för pros­pek­tering efter kol, olja och gas samt av att utvinna kol. En departe­ments­pro­me­moria utarbetas för närvarande, och den kommer därefter att sändas ut på re­miss. Arbetet ska ligga till grund för ny lagstiftning i enlighet med den sak­po­litiska överenskommelse som slöts mellan Socialdemo­kraterna, Center­par­tiet, Liberalerna och Miljöpartiet i januari 2019. I överenskom­melsen anges det bl.a. att prospektering och nyexploatering av kol, olja och fossilgas ska förbju­das på motsvarande sätt som har gjorts med uran och att regelverket för när mineral får utvinnas från alunskiffer ska skärpas. Det framgår också att frå­gorna ska utredas och att ny lagstiftning ska finnas på plats 2022 (punkt 33).

Konfliktmineral

I EU:s s.k. konfliktmineralförordning ((EU) 2017/821) fastställs krav på im­por­törer av s.k. konfliktmineral att införa system för tillbörlig aktsamhet i leve­rantörskedjorna för att bryta länken mellan finansiering av väpnade kon­flik­ter och handel med guld och de tre mineralen tenn, tantal och volfram. För­ordningen trädde i kraft den 8 juni 2017 men de delar som avser obliga­to­riska krav på importörerna tillämpas först från den 1 januari 2021. Regeringen till­satte den 29 april 2019 en utredning för att förbereda för tillämpningen 2021. Enligt uppgift från Utrikesdepartementet bereds utredningens förslag för närvarande inom Regeringskansliet och planen är att ett förslag ska remitteras under våren 2020.

I regeringens nyligen beslutade plattform för internationellt hållbart före­tagande konstaterar regeringen att det har rapporterats om undermåliga arbets­villkor och övergrepp mot befolkningar i områden där kobolt utvinns, en me­tall som inte klassas som en konfliktmineral enligt EU-förordningen. Reger­ingen anför att det finns annat stöd för att företagen ska kunna öka kontrollen över sina leverantörskedjor för mineral och få bättre kunskap om varifrån de­ras importerade råvaror eller andra produkter kommer. Regeringen framhål­ler att den under flera år finansierat OECD:s arbete med ansvarsfulla för­sörj­nings­kedjor av konfliktmineral som är bredare än konfliktmineralför­ord­ningen och även kan tillämpas på försörjningskedjor för kobolt. Reger­ingen kon­staterar att tillämpningen av riktlinjerna har spridits och den ökade efter­frågan kommer till stor del från importörer av andra mineral än konflikt­mine­ral. Som ett svar på detta har OECD utvecklat en portal som ska hjälpa impor­törerna att iden­ti­fiera olika sorters risker i leverantörskedjor över hela världen. Utöver konflikt­finansiering från konflikt­mineral kan det röra sig om risker för kränkningar av mänskliga rättigheter, korruption, penningtvätt och barnarbete. Regeringen fram­håller att det är viktigt att företagen tillämpar rikt­linjerna och identi­fierar och hanterar risker i sina leverantörskedjor för kobolt så att impor­ten av detta grundämne inte bidrar till barnarbete, under­måliga arbets­villkor och andra övergrepp mot befolkningar i de områden där kobolt utvinns.

Europeiskt batteriprojekt

I mitten av april 2020 meddelades att Sverige har anmält deltagande i det euro­peiska storprojektet European Battery Innovation till EU-kom­missionen. Det­ta projekt är ett av två s.k. viktiga projekt av gemensamt euro­pe­iskt intresse som har bildats för att främja innovativ och hållbar batteri­pro­duktion i EU. I pro­jektet medverkar Sverige med batteriföretaget North­volt. Reger­ingens fi­nan­siering av projektet för 2020 uppgår till 40 miljo­ner kronor, varav 10 mil­jo­ner kronor i 2020 års vårändringsbudget (prop. 2019/20:99).

Utskottets ställningstagande

Sverige är ett av EU:s viktigaste gruvländer och därmed en mycket bety­del­sefull aktör för att säkra tillgång till håll­bart producerade råvaror till EU:s in­dustrier. Sverige har även goda förutsättningar att producera sådana kri­tiska me­taller som behövs för klimat- och energiomställningen. Det gäller exem­pel­vis såda­na metaller som behövs inom vindkraftsindustrin och för bat­teri­till­verk­ning.

Utskottet delar uppfattningen i motion 2019/20:3480 (V) att mineral som används i bl.a. bat­terier ska produceras på ett socialt och miljö­mäs­sigt hållbart sätt. Behovet av att öka den inhemska europeiska råvaruproduktionen har bl.a. belysts i EU:s industripolicy och i EU:s batteristrategi. Utöver att underlätta för produktion i länder med väletablerad miljö- och arbetsrättslig lagstiftning, som exempelvis Sverige, är det viktigt att Sverige och EU agerar för att på­verka de tvivelaktiga förhållanden som råder inom gruvnäringen i vissa länder. Här vill utskottet lyfta fram arbetet inom ramen för EU:s s.k. konflikt­mine­ral­förordning ((EU) 2017/821) i vilken det bl.a. fastställs krav på importörer av sådana mineral som kan finansiera väpnade konflikter. För­ord­ningen träd­de i kraft i juni 2017 men de obliga­to­riska kraven på impor­tö­rer­na kommer att bör­ja tillämpas den 1 januari 2021. I april 2019 tillsatte reger­ingen en utred­ning för att förbereda för tillämp­ningen fr.o.m. det nyssnämnda datumet. Ut­skot­tet noterar att förslaget enligt plan ska remitteras under våren 2020.

Det är emellertid inte alla mineral som kan komma att spela en viktig roll för klimat- och energiomställningen som klassas som konfliktmineral. Ett exem­pel är kobolt som är en viktig metall för batteritillverkning. Kobolt ut­vin­ns i vissa länder som har undermåliga arbetsvillkor och där det förekommer kränkningar av mänskliga rättigheter, korruption, pen­ning­tvätt och barnarbete. Här vill utskottet framhålla att Sverige under flera år har finansierat OECD:s ar­bete med ansvarsfulla försörjningskedjor av olika mineral. Detta arbete har ett bredare angreppssätt än konfliktmineral­för­ord­ningen och kan därför tilläm­pas på utvinningen av kobolt. Utskottet anser att det är viktigt att före­tagen tilläm­par riktlinjerna och identifierar och hanterar risker i sina leve­rantörs­kedjor så att importen av kobolt och andra mineral inte underblåser en nega­tiv utveckling i de områden där utvinningen sker. Utskottet förordar i för­sta hand ett fortsatt offensivt arbete inom ramen för de ovan beskrivna inter­na­tio­nella samarbetena framför mer radikala handelsrestriktioner. Med det an­förda förordar utskottet att miljö- och jordbruksutskottet ska avstyrka mo­tion 2019/20:3480 (V) i den del som gäller ett förbud mot import av batteri­metaller som inte har producerat på ett hållbart sätt.

När det gäller frågan om utvinning av fossila energikällor som kol, olja och gas har regeringen aviserat att den har för avsikt att förbjuda sådan utvinning i Sverige fr.o.m. 2022, vilket också nämns i motion 2019/20:3480 (V). Ut­skot­tet anser inte att det finns skäl för riksdagen att före­gripa detta arbete ge­nom att bifalla det förslag i motionen som har just den inne­börden. Utskottet an­ser således att miljö- och jordbruksutskottet bör av­styr­­ka motionen i den ak­tuella delen.

Avslutningsvis vill utskottet påminna om att riksdagen tidigare under 2020 rik­tade ett tillkännagivande till regeringen om att den senast när budget­pro­po­sitionen för 2021 lämnas till riksdagen bör redovisa för riksdagen vilka kon­kre­ta åtgärder som vidtagits för att förenkla och förkorta tillstånds­processerna för gruv- och mineralnäringen (bet. 2019/20:NU11).

Sammanfattningsvis anser utskottet att miljö- och jordbruksutskottet bör av­styrka yrkandena 25 och 28 i motion 2019/20:3480 (V).

Stockholm den 23 april 2020

På näringsutskottets vägnar

Helene Hellmark Knutsson

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Helene Hellmark Knutsson (S), Mattias Bäckström Johansson (SD), Lotta Olsson (M), Tobias Andersson (SD), Camilla Brodin (KD), Arman Teimouri (L), Lorena Delgado Varas (V), Rickard Nordin (C), Betty Malmberg (M), Josefin Malmqvist (M), Martina Johansson (C), Alexandra Völker (S), Anna Vikström (S), Ingela Nylund Watz (S), Jörgen Hellman (S), David Lång (SD) och Karolina Skog (MP).

 

 

 

Avvikande meningar

 

1.

Kärnkraften och klimatet (M, SD, KD, L)

 

Mattias Bäckström Johansson (SD), Lotta Olsson (M), Tobias Andersson (SD), Camilla Brodin (KD), Arman Teimouri (L), Betty Malmberg (M), Josefin Malmqvist (M) och David Lång (SD) anför:

 

 

Vi anser att energipolitiken har en nyckelroll när det gäller att möta det alltmer påtagliga hotet mot klimatet. Mot den bakgrunden är det centralt att ener­gipolitiken får en sådan inriktning att den på allvar kan bidra till att minska utsläppen av växthusgaser. Det finns i detta läge inte utrymme för att vidhålla ett begränsat synsätt som riskerar att försvåra ett angeläget klimatarbete. Sve­rige har redan en klimatsmart, utsläppsfri och trygg el­försörjning till kon­kur­rens­kraftiga pri­ser, och detta förhållande bör i möjligaste mån vidmakt­hållas. Eftersom alla län­der måste bidra i klimatarbetet är det viktigt att Sverige inte bara satsar på förnybar energiproduktion utan även bejakar möjligheterna att även fortsätt­nings­vis kunna producera fossilfri kärnenergi.

Med hänvisning till detta har vi i andra sammanhang redovisat uppfatt­ningen att det är nödvändigt att ompröva målet om att den svenska elproduk­tionen ska vara helt förnybar till 2040. I stället har vi förordat ett mål om ett 100 procent fossilfritt elsystem. Detta skulle bli en vik­tig signal till mark­naden om att det finns politiskt stöd för kärnkraft även efter 2040. Ett reviderat mål gör också att den redan nu nästan helt fossilfria elproduktionen inte ställs mot den förnybara produktionen.

Kärnkraften svarar i dag för nästan hälften av Sve­riges elproduktion och kommer under flera ytterligare decennier att vara en av grundstenarna i den svenska energiförsörjningen. Koldioxid­fri el ger dess­utom Sverige stora möj­lig­heter att bidra till klimatmålens upp­fyllelse och till att skapa nya jobb och exportmöjligheter. Kärnkraftens stabila produktion utgör dessutom bot­ten­­plattan för den svenska kraftproduktionen som tillsam­mans med vatten­kraf­­tens reglerförmåga svarar för sådana omistliga system­tjänster som i många fall möjliggör mer omfattande satsningar på väderbe­roende elpro­duk­tion som exempelvis sol- och vindkraft.

Därutöver anser vi att det ger större klimatnytta att värna Sveriges nästan redan helt fossilfria och stabila elsystem och på så sätt frigöra resurser som kan satsas på åtgärder inom sektorer med betydligt större klimatutsläpp, som exempelvis transportsektorn, processindustrin och jord­bruket.

Med detta sagt ställer vi oss bakom det som anförs om vissa kärnkrafts­frågor i motion 2019/20:3481 (KD). Det gäller förslaget om att regeringen måste beakta kon­sekvenserna av nedlägg­ningen av kärnkrafts­reak­torerna Ring­hals 1 och 2. Efter ned­stängningen av dessa båda reaktorer kom­mer elim­port­behovet att öka väsentligt under kal­la vinterdagar. Den impor­terade elen kan mycket väl vara fossilbränslebaserad och därmed bidra nega­tivt till be­lastningen på klimatet. Vi anser att miljö- och jordbruksutskottet bör till­styrka motionen i den aktuella delen. Även den del som gäller satsningar på fjärde ge­­nerationens kärnkraft bör tillstyrkas. Fjärde generationens kärn­kraft är mång­falt mer effektiv än dagens teknik och kan återanvända lagrat kärn­­bräns­le. Vi anser även att det behöver utvecklas en färdplan för fjärde genera­tionens kärn­kraft. En så­dan färdplan bör inkludera svensk forskning och frå­gan om att etablera en pilotan­lägg­ning i Sverige.

Med hänvisning till det anförda anser vi att miljö- och jordbruksutskottet bör tillstyrka motion 2019/20:3481 (KD) yrkandena 2 och 10.

 

 

2.

Vissa övriga energirelaterade klimatfrågor (M, KD)

 

Lotta Olsson (M), Camilla Brodin (KD), Betty Malmberg (M) och Josefin Malmqvist (M) anför:

 

 

Vi förordar en politik som bl.a. utgår från att män­ni­skor har ett ansvar att för­valta de ändliga resurserna och natur­vär­dena på ett sätt som inte äventyrar livs­betingelserna för efterföljande genera­tioner. Politiken ska därför grundas på försiktighetsprincipen och utformas så att både det offentliga, våra företag, civilsamhället och enskilda ges förut­sätt­ningar att göra rätt, dvs. styra mot ett gott förvaltarskap som är ekolo­giskt, eko­nomiskt och socialt hållbart.

Mot denna bakgrund välkomnar vi huvuddelen av det som regeringen pre­sen­terar i klimathandlingsplanen. Vi vill dock understryka att det finns delar som bör kompletteras. Det gäller inte minst på det energipolitiska området, där det enligt vår uppfattning är olyckligt ur såväl ett energipolitiskt som ett kli­mat­politiskt perspektiv att det saknas en bred uppgörelse som garanterar en koldioxidneutral energiproduktion motsvarande den starkt ökan­de energikon­sum­tion som även regeringen på flera ställen i propositionen medger är att vän­ta.

Vi har tidigare i detta yttrande framhållit betydelsen av ett energipolitiskt mål som tar sikte på en fossilfri och därmed klimatsmart kraftproduktion fram­för ett ensi­digt fokus på att elen på sikt ska vara helt förnybar. I det sam­man­hanget lyftes kärnkraften fram som ett viktigt medel för att nå ambitiösa kli­matmål. Vi vill här också ställa oss bakom det förslag som finns i motion 2019/20:3481 (KD) om att Sverige borde samarbeta mer med andra kärn­krafts­länder både i Europa och i andra världsdelar för att utveckla ett fåtal stan­dardiserade kärnkraftverk och standardiserade kärnkraftskomponenter. En­ligt vår uppfattning har ett sådant arbete potential att sänka kostnaderna och korta ledtiderna för byggnation. Miljö- och jordbruksutskottet bör därför till­styr­ka motionen i den aktuella delen.

Avslutningsvis anser vi att det finns mer att göra för att underlätta elektri­fieringen av transportsektorn, och då inte minst vägtransportsektorn. I likhet med vad som sägs i motion 2019/20:3481 (KD) anser vi att riksdagen bör upp­mana regeringen att ge någon lämplig myndighet i uppdrag att analysera frågan om att skapa bättre tillgång till laddinfrastruktur för olika boendeformer och vid behov föreslå åtgärder. Motionen bör alltså tillstyrkas av miljö- och jord­bruksutskottet även i denna del.

Sammantaget innebär detta att vi anser att miljö- och jordbruksutskottet bör tillstyrka yrkandena 9 och 21 i motion 2019/20:3481 (KD). Yrkandena 2, 22 och 65 i motion 2019/20:3480 (V) bör avstyrkas.

 

3.

Vissa övriga energirelaterade klimatfrågor (V)

 

Lorena Delgado Varas (V) anför:

 

 

Jag delar den uppfattning som framförs i klimathandlingsplanen om att det krävs ökade ansträngningar för att integrera klimatpolitiken i alla relevanta politikområden. Även om jag välkomnar flera av de åtgärder som redovisas an­ser jag att handlingsplanen som helhet är otillräcklig av flera skäl. En hand­lings­plan borde fokusera på just handling, och inte på fler utredningar. Det gäller att agera innan det är för sent.

Ett område där det saknas flera klimatrelaterade insatser är energipolitiken. Jag står inte bakom den energiöverenskommelse som ligger till grund för den nu förda energipolitiken. Överenskommelsen har visserligen börjat knaka i fo­garna sedan två partier nyligen lämnade den, men ännu vägleds mycket av re­geringens arbete av den. I stället för en bräcklig energiöverenskommelse vill jag att energipolitikens mål ska vara ett samhälle med 100 procent förnybar energiförsörjning senast 2040. Genom att satsa på energieffektivisering och förnybar energi som sol-, vind-, bio- och geoenergi kan ett ekologiskt hållbart samhälle växa fram där det fossilbränslerelaterade hotet mot klimatet är borta.

Med detta sagt sluter jag upp bakom de förslag med energipolitisk koppling som finns i motion 2019/20:3480 (V). Jag instämmer i det som sägs i motionen om att det offentliga har en viktig roll att spela genom att gå före i energiom­ställ­ningen. Här kan ett statligt stöd för att t.ex. skolor och sjukhus ska få möjlighet att installera sol- och vindkraft vara ett bra exempel. Regeringen bör därför skyndsamt åter­komma med ett riktat statligt stöd för att offentliga bygg­nader ska kunna instal­lera produktion av förnybar energi. Motionen bör så­ledes tillstyrkas av miljö- och jordbruksutskottet i den aktuella delen.

Även det som sägs i motionen om havsbaserad vindkraft bör tillstyrkas av miljö- och jordbruksutskottet. Genom att hänvisa till total­för­svarets riksin­tres­se har Försvarsmakten möjlig­het att lägga in sitt veto mot viktig utbyggnad av förnybar energi, som exem­pelvis vindkraft. Jag anser att det måste vara fullt möjligt att både bygga ut vindkraften – inte minst den havsbaserade – och sam­tidigt ge Försvarsmak­ten rimliga förut­sättningar för övningsverksamhet. Havsba­se­rade vindkraftsparker måste kunna inrättas utan att För­svars­mak­tens verksamhet påverkas negativt på lång sikt.

Avslutningsvis välkomnar jag regeringens avsikt att se över all relevant lagstiftning för att det klimat­politiska ramverket ska få genomslag. Inom ra­men för det arbetet bör regeringen även tillse att förordningar, direktiv och ägar­in­struktioner till myndigheter och statliga bolag är i enlighet med det kli­matpolitiska ramverket. Ett förslag med den innebörden finns i motion 2019/20:3480 (V). Även detta förslag bör miljö- och jordbruksutskottet till­styrka i den del som gäller de statliga bolagen.

Sammanfattningsvis innebär det anförda att jag anser att miljö- och jord­bruks­utskottet bör tillstyrka motion 2019/20:3480 (V) yrkandena 2, 22 och 65. Yrkandena 9 och 21 i motion 2019/20:3481 (KD) bör avstyrkas.

 

4.

Klimatnyttan av Sveriges export (M)

 

Lotta Olsson (M), Betty Malmberg (M) och Josefin Malmqvist (M) anför:

 

 

Vi menar att den svenska klimatpolitiken måste ha ett internationellt perspek­tiv. Styr­medel i Sverige som syftar till att minska de nationella utsläppen får inte sam­tidigt leda till ökade utsläpp utanför landets gränser. Vi vill se en ambitiös klimat­politik på hemmaplan för att nå det långsiktiga målet om net­to­noll­utsläpp senast 2045, men utsläppsminskningar i Sverige måste också leda till utsläppsminskningar globalt.

Den svenska industrin är koldioxideffektiv. Forskning visar att svensk ex­port av varor bidrar till minskade globala utsläpp. Genom att tränga undan va­ror som genererar högre utsläpp vid tillverkningen i andra länder bidrar den svenska industrin till att de totala utsläppen i världen är lägre än vad de annars skulle vara. Sverige exporterar alltså utsläppsminskningar. Vi anser därför att en viktig del av svensk klimatpolitik är att behålla hög tillväxt och konkurrens­kraft i svensk industri så att Sverige kan exportera ännu mer klimatsmarta pro­dukter. Klimatpolitiken får inte styra mot mindre utrikeshandel för att minska de inhemska koldioxidutsläppen, eftersom detta kommer att leda till ökade globala utsläpp. Den aviserade översynen av lagstiftningen för att det klimat­po­litiska ramverket ska få genomslag får därför inte påverka svensk konkur­renskraft negativt.

I enlighet med det som förordas i motion 2019/20:3482 (M) vill vi att ut­släppen ska börja mätas och följas upp i förhållande till exportens kli­mat­nytta, på samma sätt som Naturvårdsverket i dag mäter territoriella och kon­sum­tions­baserade utsläpp. Vi vill på så sätt förhindra att politiken skapar dåli­ga förut­sätt­ningar för svensk industri och därmed tvingar klimatsmart pro­duktion att flytta till andra länder. Riksdagen bör därför uppmana regeringen att ge Natur­vårds­verket i uppdrag att beräkna och redovisa klimat­nyttan av Sve­riges ex­port.

Därmed anser vi att miljö- och jordbruksutskottet bör tillstyrka motion 2019/20:3482 (M) yrkande 4.

 

5.

Främjande av svensk industri (SD)

 

Mattias Bäckström Johansson (SD), Tobias Andersson (SD) och David Lång (SD) anför:

 

 

Vi menar att det är positivt att handlingsplanen berör den betydelse som närings­livet har i att minska utsläppen i Sverige och vikten av forskning och innovation. Vi anser dock att det är en brist att handlingsplanen inte tar upp den potential som finns för svensk industri att genom klimatvänlig export bidra till minskade utsläpp på global nivå. Dessutom pliktar en stor del av svensk industri under EU:s utsläppshandelssystem som är lagstadgat att nå nettonoll­utsläpp 2045. Industri som pliktar under detta system är därmed per defini­tion mer klimatvänlig än industri som ligger utanför systemet. Att främja svensk industri, särskilt exportindustri, bör därför vara en prioriterad del av klimat­po­litiken. Vi anser därmed att miljö- och jordbruksutskottet ska tillstyrka mo­tion 2019/20:3479 (SD) yrkande 3.

 

6.

Övrigt om handel och klimat (V)

 

Lorena Delgado Varas (V) anför:

 

 

Jag vill ha en rättvis handelspolitik som sätter människor, social rättvisa, djur, klimatet och miljön främst – en handelspolitik som fokuserar på samhälls­vins­ter för alla och inte bara på vinster för storföretag. Handel med omvärlden är avgörande för Sveriges välstånd och utveckling. Jag står bakom den av­veck­ling av tullar och andra formella handelshinder som ägt rum genom åren.

I dag har EU handelsavtal med 50 länder. Sverige och EU måste stå upp för miljön, klimatet och demokratin. Det gäller även i de handelsavtal som EU ingår. Därför motsätter jag mig en handelspolitik där vinster för storföretagen går före rätten till trygga jobb, klimatet och den gemensamma välfärden. Jag är emot handelsavtal som det mellan EU och Kanada (CETA) och tjänste­han­dels­avtalet TISA som EU och 22 andra parter förhandlar om. Båda avtalen har kritiserats hårt, bl.a. för att makt flyttas från länders regeringar till stor­företag och för att avtalen riskerar att undergräva arbetstagares rättigheter, slå mot väl­färden och inte minst utgöra ett hot mot klimat och miljö. Ett stort problem är också att företag ges möjlighet att stämma stater för utebliven vinst genom tvivelaktig s.k. tvistlösning mellan investerare och stat (Investor-State Dispute Settlement, ISDS). Därmed hindras länder från att föra den politik de vill om den strider mot avtalet. I likhet med vad som förordas i motion 2019/20:3480 (V) anser jag att regeringen bör verka för att EU ställer krav på att Parisavtalet följs i alla för­hand­lingar om handelsavtal.

I Brasilien härjade omfattande bränder i Amazonas under sommaren 2019. Landets president Jair Bolsonaro vägrade länge att agera för att stoppa brän­derna. Enligt uppgift av bl.a. The Guardian har han till och med hävdat att mil­jö­organisationer anlagt bränderna. Samtidigt har EU kommit överens om ett gigantiskt handelsavtal med Mercosurländerna där bl.a. Brasilien ingår. Av­talet har mötts av omfattande kritik från civilsamhället. I juni 2019 upp­mana­de över 300 frivilligorganisationer EU att stoppa förhandlingarna om av­talet med hänvisning till den kraftigt försämrade situationen för klimatet och de mänskliga rättigheterna i Brasilien under Bolsonaros styre. Frankrikes mil­jö­minister är djupt kritisk till avtalet, och efter Brasiliens undermåliga hante­ring av skogsbränderna i Amazonas har såväl Frankrikes som Irlands regering hotat med att inte godkänna avtalet. Tyskland och Norge har dragit in sitt stöd för att bekämpa skogsavverkningen i Brasilien eftersom landets president inte använder pengarna till det avsedda ändamålet. I Finland har ett importstopp av brasilianskt nötkött diskuterats. Jag delar därför uppfattningen i den nämnda motionen om att riksdagen ska uppmana regeringen att verka för att stop­pa han­delsavtalet med Mercosur och kräva bindande klimat- och miljö­åta­ganden för fortsatta förhandlingar.

En annan brist i EU:s handelsavtal menar jag är att de inte fastslår vilka sank­tioner som ska användas när ett land som t.ex. Brasilien inte respekterar sina åtaganden. Kapitlet om hållbarhet blir därför tandlöst. Just därför är kri­tiken så massiv från alla de organisationer och personer som på allvar bryr sig om klimatet. Om Brasilien lämnar Parisavtalet, som de hotat att göra, skul­le det inte påverka det ingångna avtalet eller leda till sanktioner. Detta är en uppenbar svaghet som jag menar måste åtgärdas. Riksdagen bör därför också i enlighet med förslaget i den nämnda motionen uppmana regeringen att ver­ka för att kapitlen om hållbarhet i de handelsavtal som EU ingår med andra länder ska fastställa sanktioner om parterna inte håller sina åtaganden.

Av propositionen framgår att regeringen avser att ge Exportkreditnämnden i uppdrag att tillsammans med Svensk Exportkredit AB se över hur det svenska och internationella exportfinansieringssystemet ska bidra till tydlig omställ­ning och kraftigt minskade utsläpp av växthusgaser – detta för att verk­sam­he­ten och kreditgivningen ska vara i linje med Parisavtalet och inte skapa in­lås­ningar i fossilberoende. Enligt regeringen görs detta bl.a. genom att man se­nast 2022 upphör med de svenska exportkrediterna till investeringar i pros­pek­te­ring och utvinning av fossila bränslen. Jag välkomnar att regeringen av­ser att vidta åtgärder för att exportfinansieringssystemet ska vara i linje med Paris­av­talet. Jag anser dock, i likhet med Naturskyddsföreningen, att ett stopp bör in­­föras för samtliga fossila verksamheter, dvs. även för förädling och kraft­ge­ne­rering inom fossila verksamheter. I likhet med det som anförs i den nämn­da mo­tionen anser jag därför att riksdagen bör uppmana re­ger­ingen att vidta åtgärder för att de svenska exportkrediterna till investe­ringar i samt­liga fossila verksamheter, inklusive förädling och kraftgenerering, ska upp­hö­ra senast 2022.

Vidare anser jag att utvecklingsländer behöver få tillgång till modern miljö­teknik för att de ska kunna bromsa sina egna utsläpp och samtidigt ut­vec­klas. Jag delar uppfattningen som kommer till uttryck i den nämnda mo­tionen att tekniköverföringen skulle gynnas genom en för­ändrad patent­lag­stiftning. In­no­va­tionerna inom förnybar teknik, jordbruk och datamo­del­le­ring i syfte att för­utsäga väder m.m. finns ofta koncentrerade hos företag i den rika delen av världen.

När utvecklingsländer i dag vill utveckla tekniker för förnybar energi och hållbar livsstil, t.ex. genom att bygga ut vindkraften, måste de antingen betala dy­ra patentlicenser eller använda gammal teknik där patenträtten gått ut. Ut­veck­lingsländerna har helt enkelt inte råd med den modernaste och miljö­vän­ligaste tekniken. Ett center för tekniköverföring har inrättats i Köpen­hamn (Cli­mate Technology Centre and Network, CTCN), men det saknas i stor ut­sträck­ning konkreta politiska initiativ för att underlätta teknik­över­föringen till ut­vecklingsländer. Sverige borde ta initiativ och driva på EU och andra in­­dus­triländer så att en storskalig tekniköverföring kan komma till stånd. Det är min uppfattning att det bl.a. skulle kunna göras genom en reform av bestäm­melser om patent och immaterialrätt på vissa utvalda tekniker. Jag förordar därför i enlighet med förslaget i motionen att riksdagen ska uppmana regeringen att i inter­na­tio­nella kli­mat­förhandlingar och andra forum verka för att miljöteknik och vis­sa livs­medelstekniker som bekämpar klimatförändringarna ska ges lik­nande undan­tag inom TRIPS-avtalet som livsbesparande mediciner har fått.

För att tydliggöra företagens miljö- och klimatansvar menar jag att ett kli­mat- och miljöperspektiv bör anläggas på de förslag som regeringen arbetar fram inom hållbart företagande. Det kan ske med utgångspunkt i en s.k. en­vi­ron­mental due diligence, ett verk­tyg som liknar human rights due diligence men där miljö- och klimat­pers­pek­tivet är vägledande. Regeringen bör därför i likhet med det som anförs i den nämnda motionen utreda möjlig­heten att införa klimat- och miljöperspektiv enligt environmental due diligence i re­gel­verken för företags agerande utomlands.

Därmed förordar jag att miljö- och jordbruksutskottet tillstyrker motion 2019/20:3480 (V) yrkandena 68–72 och 74.

 

7.

Klimat och mineral (V)

 

Lorena Delgado Varas (V) anför:

 

 

Jag anser att regeringens klimathandlingsplan som helhet är otillräcklig för att kunna möta utmaningarna på klimatområdet. Vad som krävs är ett kraftfullt åt­gärds­pa­ket som innebär en betydande politisk kursändring.

Ett område som är bristfälligt hanterat i handlingsplanen är mineralutvin­ningens roll som en del av klimatpolitiken och inte minst de i många fall ytterst tvivelaktiga förhållanden som råder i vissa länder där klimatviktiga mineral ut­vinns. Jag välkomnar visserligen en ökad svensk batteritillverkning, men det går inte att tala sig varm för satsningar på batterifabriker i Sverige och sam­tidigt blunda för att många av de metaller som behövs för produktionen ut­vinns i länder där exportintäkterna finansierar väp­nade konflikter och där det före­kommer omfattan­de kränkningar av mänsk­liga rättig­heter, korruption, pen­ning­tvätt och barn­arbete.

Mot denna bakgrund instämmer jag i det som sägs i motion 2019/20:3480 (V) om att det inte borde vara möjligt att importera mineral och metaller till Sverige eller övriga EU som inte har producerats på ett hållbart sätt. Reger­ingen bör därför senast 2021 återkomma med förslag på åtgärder för att för­hindra import av batterimetaller som inte är hållbart producerade. Det anförda ligger till grund för min uppfattning att miljö- och jordbruksutskottet bör till­styrka motionen i den aktuella delen.

Jag står också bakom det som sägs i motionen om att det bör bli förbjudet att prospektera efter och att utvinna olja, kol och gas i Sverige. Det är själv­fallet positivt att regeringen redovisar en liknande uppfattning och att frågan bereds inom Regeringskansliet med inriktningen att ett förbud planeras kunna träda i kraft den 1 januari 2022. Jag anser dock inte att detta är tillräckligt för­pliktigande utan menar att det finns skäl för riks­dagen att tydligt uttala att regeringen ska åter­komma med lag­stiftning som för­bjuder denna fossila verk­sam­het under den innevarande mandatperioden. För­slaget om ett tillkänna­gi­vande med denna innebörd i motion 2019/20:3480 (V) bör därför tillstyrkas av miljö- och jordbruksutskottet.

Det anförda innebär sammanfattningsvis att jag förordar att miljö- och jord­bruksutskottet ska tillstyrka yrkandena 25 och 28 i motion 2019/20:3480 (V).