Interpellation 2005/06:427 av Karin Granbom (fp) till justitieminister
Thomas Bodström (s)
Anstalten Kolmårdens långsiktiga
inriktning
I augusti 2004 öppnades kriminalvårdsanstalten
Kolmården som med 150 platser är Sveriges största öppna anstalt. Syftet när
anstalten öppnades var att den skulle bli Sveriges billigaste anstalt och bygga
på ett helt nytt koncept om att intagna skulle sköta det mesta av driften. Det
beslutades också att intagna inte skulle ha några behandlingsbehov och att
anstalten därmed inte skulle vara inriktad på behandling. De som anstalten tog
in skulle vara skötsamma och därmed skulle personalbemanningen vara låg.
Klientbeskrivning
I
samband med öppnandet uppställdes särskilda krav för att en dömd skulle kunna
bli intagen på anstalten. Dessa kriterier har förändrats markant under de
knappt två år som anstalten varit i bruk.
Uppdragsdirektivet
i mars 2004 löd att de intagna skulle vara dömda till högst fyra månaders
fängelse. De dömda skulle i huvudsak vara fria i väntan på verkställighet av
påföljd.
I
augusti 2004 förändrades kriterierna för de intagna till att maximalt ha tolv
månaders strafftid. De skulle inte vara yngre än 25 år och befinna sig på fri
fot innan verkställighet. Det beslutades också att de som placeras på anstalten
i Kolmården inte tidigare ska ha varit inom kriminalvården.
I
februari 2005 togs ännu ett nytt beslut där kriterierna justerades ytterligare.
Nu gäller att de intagna inte bör vara under 23 år. Dömda med en strafftid upp
till två år kan efter lämplighetsprövning placeras i anstalten och då bör
återstående tid att avtjäna inte överstiga ett år. Det tillades även att det
inte får föreligga risk för allvarlig misskötsamhet för att en person ska komma
i fråga.
Sedan
öppnandet av anstalten har det officiellt varit en tydlig princip att den
intagne inte ska vara missbrukare eller ha psykiska störningar.
Låg beläggning @ nya grupper av intagna
Det
är uppenbart av ovanstående att man har förändrat anstaltens kriterier under
tidens gång. Detta hänger med all sannolikhet ihop med en låg beläggningsgrad.
Verksamheten skapades för en grupp klienter som i verkligheten inte har
funnits. För att kunna hålla nere kostnaderna kan inte platser stå tomma.
Målsättningen om att göra Kolmården till Sveriges ”budgetanstalt” kan inte nås
om den inte är fullbelagd.
Personer med missbruk och psykisk störning på
anstalten
Eftersom
kostnaderna blir för höga per plats i Kolmårdenanstalten, och beläggningen på
andra anstalter är mycket hög, har fler och fler tagits in. Inte nog med att
man har släppt på kriterierna för intagning @ nu placeras även personer med
aktivt missbruk och psykisk störning på anstalten.
Minst
10 % av de intagna uppfyller inte uppställda kriterier. Detta får förstås
konsekvenser för anstaltens inriktning och verksamhet. Intagna med missbruk och
psykisk störning är mer personalkrävande och mer tid måste användas till
säkerhetsarbete. Eftersom anstalten uppförts som en öppen anstalt och för en
skötsam målgrupp finns det anledning att ifrågasätta om Kolmården verkligen
uppfyller de krav som måste ställas på säkerhet när personer med missbruk och
psykisk störning tillåts på anstalten. Samtidigt får dessa intagna ingen
behandling för sina problem, eftersom det inte ingår i anstaltens uppdrag.
Man
måste också fundera på vad det innebär för andra intagna, de som är skötsamma
och dömda för mindre brott @ hur påverkar detta dem?
Inrättade
och belagda platser samt beläggningsprocent anstalten Kolmården:
September
2004: 150, 9, 19
Oktober
2004: 150, 55, 37
November
2004: 150, 70, 47
December
2004: 150, 79, 53
Januari
2005; 150, 87, 58
Februari
2005: 150, 98, 65
Mars
2005: 150, 113, 75
April
2005: 150, 113, 75
Maj
2005; 150, 99, 66
Juni
2005: 150, 88, 59
Juli 2005: 150, 88, 59
Augusti 2005: 150, 91, 61
September 2005: 150, 87, 58
Oktober 2005: 150, 91, 61
November
2005: 150, 104, 69
December
2005: 150, 104, 69
Januari
2006: 150, 107, 71
Februari
2006: 150, 118, 79
Mars
2006: 150, 128, 85
April
2006: 150, 130, 87
Framtiden?
Efter
knappt två år är det nu uppenbart att idén om att ha en stor, mycket öppen,
lågprisanstalt för korttidsdömda utan behandlingsbehov inte fungerade. I dagens
läge verkar det inte finnas någon plan eller realistisk vision för anstalten.
Till och med ledningen på Kolmården efterlyser en konkret beskrivning av
uppdraget vid anstalten. Allmänheten ska kunna kräva att de skattepengar som
går till kriminalvård används effektivt. Får man inga klara besked från
politiskt håll är det inte bara förtroendet för anstalten som riskeras utan
även förtroendet för svensk kriminalvård.
Ovanstående
fakta ger upphov till ett antal frågor som rör säkerhet, behandlingsverksamhet,
personal och långsiktig inriktning av anstalten i Kolmården. Ska anstalten rent
av stängas?
Mot
denna bakgrund vill jag fråga statsrådet:
Vilken
långsiktig inriktning för anstalten Kolmården avser justitieministern att verka
för?
Avser
justitieministern att vidta några åtgärder med avseende på säkerheten vid
anstalten Kolmården eller anser ministern att anstalten uppfyller de krav på
säkerhet som bör ställas med tanke på de intagna?