Skatteutskottets betänkande
1989/90:SkU3

Alkoholbeskattning m.m.

1989/90

SkU3

Sammanfattning

Ett antal motioner från förra riksmötet gäller alkoholpolitikens inriktning
på skatteområdet och utformningen av dryckesbeskattningen
m.m. Utskottet avstyrker motionerna med hänvisning till sina ställningstaganden
till dessa frågor tidigare år.

Till betänkandet har fogats tre reservationer och två särskilda yttranden.

Motionerna

1988/89:Sk602 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om nya metoder för beskattning av vin, varvid
alkoholinnehållet avgör hur hög skatt som skall tas ut.

1988/89:Sk603 av Lennart Brunander och Kersti Johansson (båda c)
vari yrkas att riksdagen genom tillägg till 5 § lagen (1977:292) om
tillverkning av drycker m.m. undantar smaksatt mjölk och mjölkbaserade
drycker från läskedrycksbeskattning liksom för närvarande sker
för choklad, kaffe och te.

1988/89:Sk624 av Görel Bohlin och Birger Hagård (båda m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Gotland bör
förklaras som frizon.

1988/89:Sk647 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts beträffande utnyttjandet av skatteinstrument i alkoholpolitiken,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en progressiv
alkoholbeskattning enligt det anförda.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:So253.

1988/89:Sk651 av Erik Holmkvist m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att använda prissättningen som en del i en aktivare alkoholpolitik.
Motiveringen återfinns i motion 1988/89:So257.

1 Riksdagen 1989190. 6 sami. NrSkU3

1988/89:Sk656 av Ingrid Ronne-Björkqvist och Carl-Johan Wilson 1989/90:SkU3
(båda fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om sjukvårdsavgift vid försäljning av
alkohol.

1988/89:Sk662 av Roland Larsson och Karin Israelsson (båda c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om införande av en femprocentig hälso- och sjukvårdsavgift
på alkohol och tobak och ökade resurser för information.

1988/89:Sk665 av Karin Israelsson m.fl. (c,fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ändringar av formerna för alkoholbeskattningen samt nivån på erforderliga
prishöjningar för att minska den totala alkoholkonsumtionen
med minst 25 % fram till år 2000.

1988/89:Sk669 av Rune Thorén m.fl. (c,fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
åtgärder mot skattefri alkoholförsäljning i internationell trafik.

1988/89:Sk670 av Elving Andersson och Ingvar Karlsson i Bengtsfors
(båda c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ny
lag om dryckesskatt med alkoholhalten i dryckerna som avgörande för
skatteunderlaget.

1988/89:Sk673 av Rune Thorén och Erling Bager (c,fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om åtgärder att för minska alkoholskadorna genom en aktiv
prispolitik.

1988/89:Sk674 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari — såvitt nu är i
fråga — yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder för regelbundna höjningar av alkoholpriset,

3. att riksdagen hos regeringen begär förslag om beskattning enligt
alkoholstyrka i enlighet med vad som anförs i motionen.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:So301.

1988/89:Sk680 av Göran Magnusson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna behovet av nya principer för
ändring av alkoholbeskattningen.

Motiveringen återfinns i motion 1988/89:So307.

1988/89:Sk701 av Bo Lundgren och Karin Ahrland (m,fp) vari — såvitt
nu är i fråga — yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändrad beskattning
av lättviner i enlighet med vad som anförts i motionen.

Gällande regler m.m.

1989/90:SkU3

Dryckesskatten

Skatten utgår för spritdrycker och vin med dels en grundavgift per
liter, dels en procentavgift på detaljhandelspriset (exkl. moms och pant
på returförpackningar). För malt- och läskedrycker utgår skatten med
fast belopp per liter. De ändringar av beskattningen som har genomförts
efter 1977 års alkoholpolitiska reform innebär framför allt att
grundavgifterna har höjts. De senaste ändringarna genomfördes våren
1989 med verkan fr.o.m. den 9 juni (prop. 1988/89:150 bilaga 6 punkt
4, FiU30, SkU4y).

För spritdrycker är procentavgiften 60 % och grundavgiften 1:24 kr.
per volymprocent alkohol.

För vin är procentavgiften 39 %. Grundavgiften är för starkvin
19:25 kr. per liter och för lättvin 7:70 kr. per liter. S.k. lättlättvin har
undantagits från procentavgiften. Skatten på denna dryck är densamma
som för starköl.

Skatten för starköl är 10:25 kr., för öl (klass II) 2:20 kr., för kolsyrad
läskedryck 40 öre och för annan läskedryck 20 öre per liter.

Fr.o.m. den 6 april 1988 har lättöl undantagits från beskattningen
(prop. 1987/88:91, SkU22). Samtidigt genomfördes det nyssnämnda
undantaget för lättlättvin. Det ansågs vara av värde från alkoholpolitisk
synpunkt att kunna tillhandahålla ett nytt attraktivt alkoholsvagt lättvin
som ett alternativ till andra, kanske dubbelt så starka viner, något
som inte var möjligt med tidigare regler. Utskottet framhöll samtidigt
att det är viktigt att man följer utvecklingen på detta område.

Beträffande läskedrycker har kommittén för indirekta skatter (KIS)
föreslagit att skatten avskaffas fr.o.m. 1991 (SOU 1989:35 s. 321).

Beskattningsreglerna fick sin nuvarande utformning 1977 då riksdagen
i bred enighet antog ett samlat alkoholpolitiskt program. I detta
program ligger tonvikten på socialpolitiska insatser i vid mening och
ökade resurser till förebyggande åtgärder och upplysningsverksamhet
(prop. 1976/77:108, SkU 1976/77:40). Målsättningen är att begränsa den
totala, alltför höga alkoholkonsumtionen och att komma till rätta med
alkoholmissbruket. I riktlinjerna ingår bl.a. en aktiv prispolitik.

Beskattningsreglerna har utformats i enlighet med det angivna syftet.
Beskattningens höjd har avvägts med hänsyn till alkoholhalten i de
olika typerna av drycker och deras alkoholpolitiska betydelse. Syftet
har också varit att främja en övergång till svagare drycker. Därtill
kommer strävandena att avväga beskattningen på ett lämpligt sätt så att
prisrelationerna mellan jämförbara produkter inte förrycks och att
man undviker att attrahera nya alkoholkonsumenter och skapa nya,
från alkoholpolitisk synpunkt ej önskvärda dryckesmönster (SkU
1987/88:5 och 22 med hänvisningar).

Den senaste höjningen av grundavgifterna genomfördes för att av
finanspolitiska och alkoholpolitiska skäl fa en femprocentig prisökning
på spritdrycker, vin och starköl (prop. 1988/89:150, FiU30, SkU4y).
Finansutskottet betonade i likhet med skatteutskottet att man av alkoholpolitiska
skäl med återkommande skattehöjningar bör hålla tillbaka
alkoholkonsumtionen och få priset att följa den allmänna prisutvecklingen
och fann att den i propositionen föreslagna höjningen var väl
avvägd. Därmed avstyrkte utskottet ett antal motioner med krav på
ytterligare prishöjningar. Samtidigt biträdde finansutskottet skatteutskottets
förslag att avstyrka då aktuella motionsyrkanden om en lägre
skatt för starköl med högst 3,6 viktprocent alkohol. Utskottet åberopade
bl.a. att ölkonsumtionen redan uppvisade en oroande utveckling.

Utskottet har tidigare år vid sin återkommande behandling av dessa
frågor lämnat ingående redovisningar av frågorna om alkoholpolitikens
allmänna inriktning och beskattningens höjd och utformning,
bl.a. i betänkandena SkU 1988/89:5 och 22. En kort sammanfattning
härav är, beträffande prisfrågorna, att höjningarna sedan 1977 följt
riktlinjerna i 1977 års alkoholpolitiska beslut och att prishöjningarna
på alkoholdrycker minst skall motsvara höjningen av den allmänna
prisnivån och genomföras med relativt korta intervall. När det gällde
frågan om beskattningens utformning ville utskottet inte utesluta att
man i framtiden borde ta större hänsyn till dryckernas olika alkoholhalt
än vad som redan var fallet. Enligt utskottets mening fanns det
givetvis anledning att undersöka om man lämpligen kunde gå vidare i
denna riktning och samtidigt söka undvika ej avsedda tröskeleffekter.
Utskottet hänvisade till att man inom finansdepartementet sedan en tid
tillbaka övervägde dessa frågor och fann att det saknades anledning för
riksdagen att ta några initiativ i frågan.

I sammanhanget kan nämnas att socialutskottet för närvarande behandlar
ett antal motioner om alkoholpolitikens inriktning
(1989/90:SoU2).

Av socialstyrelsens statistik över försäljningen 1988 av alkoholdrycker
(29 maj 1989, dnr 4471-226/89) framgår att utvecklingen har följt
tendenserna från tidigare år. Försäljningen av spritdrycker och starkvin
har minskat och försäljningen av lättvin och av starköl och öl klass
11 har ökat jämfört med 1987 (-3,3 %, -1,7 %, +2,8 %, +12,1 % resp.
+ 6,7 %). Mätt i ren alkohol per invånare i en ålder av 15 år och
däröver har konsumtionen ökat med totalt 2,9 %. Andelen av försäljningen
är för spritdrycker 36,1 %, vin 28,3 %, starköl 18,3 % och öl
17,3 %.

Systembolagets försäljningsstatistik tyder på en likartad utveckling
under första halvåret 1989.

1989/90:SkU3

Resandeinförseln

1989/90:SkU3

Resande som kommer till Sverige får införa resandeutrustning och
vissa varor fritt från tull, skatt och andra avgifter. På alkoholområdet
gäller att den som fyllt 20 år och varit utomlands minst ett dygn får
medföra 1 liter sprit, 1 liter vin och 2 liter starköl. Om sprit ej
medförs får 2 liter vin medföras. Tullfriheten gäller inte alkoholfria
drycker som har anskaffats ombord på fartyg på s.k. korta rutter, dvs.
Öresundstrafiken och jämställda rutter. — I samband med utlandsresan
kan den som reser med flyg eller båt inköpa varor skattefritt.
Försäljningen i s.k. tax-free shops begränsar sig till de kvantiteter som
får införas tull- och skattefritt. Beträffande den skattefria serveringen
ombord gäller inga särskilda restriktioner.

Vid sin senaste behandling av frågan om att avveckla den tull- och
skattefria försäljningen och införseln av alkoholvaror m.m. i turisttrafiken
(SkU 1987/88:22) hade utskottet liksom tidigare år viss förståelse
för de krav som framställts i denna riktning. Det hade emellertid visat
sig förenat med stora svårigheter att nå fram till internationella överenskommelser
om begränsningar av den skattefria försäljningen, och
utskottet fenn också att det för tillfället inte kunde anses aktuellt att
söka speciella lösningar för i Sverige bosatta personer. Utskottet avstyrkte
de föreliggande motionerna.

Gotlandstrafiken, m.m.

I sitt yttrande 1988/89:SkU4y till finansutskottet behandlade utskottet
ett motionsyrkande om att skattefri servering och försäljning av alkoholdrycker
m.m. borde medges ombord på fartyg i Gotlandstrafiken på
samma sätt som gäller för trafiken till och från Åland. Utskottet fenn,
på samma sätt som vid tidigare års behandling av denna fråga, att
skattefri försäljning och servering borde förbehållas den internationella
trafiken och avstyrkte motionen, en ståndpunkt som delades av finansutskottet
(FiU30) och riksdagen.

Vid sin behandling 1988 av likartade motionsyrkanden och yrkanden
om att Gotland förklaras som frizon erinrade utskottet (SkU
1987/88:21) om att utskottet tidigare år ställt sig avvisande till åtgärder
i denna riktning eftersom förslagen stred mot samhällets alkoholpolitiska
strävanden och dessutom skulle medföra ett kraftigt ökat behov
av resurser för tullen. Utskottet anförde också att motionerna bottnar i
problem som behandlades inom en särskild arbetsgrupp — Avstamp
Gotland (Jo 1987:02) — och fenn att syftet med motionerna åtminstone
till en del kunde anses tillgodosett genom det pågående arbetet.
Utskottet avstyrkte således dessa motionsyrkanden.

Utskottet

1989/90:SkU3

Alkoholbeskattningen

I de aktuella motionerna från förra riksmötet yrkas bi a. att beskattningen
skall utnyttjas mer effektivt i alkoholpolitiskt syfte och att den
skall läggas om i olika hänseenden. Yrkanden som syftar till kraftigare
skattehöjningar än tidigare och med tätare intervall framställs bl.a. i
motionerna Sk651 av Erik Holmkvist m.fl. (m), Sk673 av Rune
Thorén (c) och Erling Bager (fp) och Sk674 (yrkande 1) av Bengt
Westerberg m.fl. (fp). I motionerna Sk647 (yrkande 1) av Olof Johansson
m.fl. (c) och Sk665 av Karin Israelsson m.fl. (c, fp), som också har
denna inriktning, återkommer motionärerna till önskemålet om ett
konsumentprisindex rensat från alkoholdrycker. I den sistnämnda motionen
anförs vidare att formerna för beskattningen bör ändras så att
hamstringstendenser kan undvikas i samband med skattehöjningar. Ett
riksdagsuttalande av denna innebörd yrkas också i motion Sk680 av
Göran Magnusson m.fl. (s).

Frågan om en beskattning efter alkoholhalt tas på nytt upp i flera
motioner. Yrkanden om att beskattningen skall läggas om i denna
riktning framställs bl.a. i motionerna Sk602 av Lennart Brunander (c),
Sk647 (yrkande 2) av Olof Johansson m.fl. (c), Sk670 av Elving
Andersson (c) och Ingvar Karlsson i Bengtsfors (c) och Sk674 (yrkande
3) av Bengt Westerberg m.fl. (fp). Syftet är i första hand att styra
konsumtionen till alkoholsvagare drycker. Bo Lundgren (m) och
Karin Ahrland (fp) begär i motion Sk701 ett förslag från regeringen
om en sänkning av procentavgiften och en höjning av grundavgiften i
tanke framför allt att fa en prissänkning för lättviner i mellanprisläget
och motverka att de billiga och förhållandevis alkoholstarka lättvinerna
används i berusningssyfte.

Utskottet vill nu liksom tidigare framhålla värdet av den enighet
som sedan länge råder rörande de grundläggande målsättningarna i
samband med 1977 års alkoholpolitiska reform, nämligen att begränsa
den totala alltför höga alkoholkonsumtionen och att komma till rätta
med alkoholmissbruket. Denna reform innefattar ett samlat alkoholpolitiskt
program, som antogs under bred enighet, med tonvikt på
socialpolitiska insatser i vid mening och ökade resurser till förebyggande
åtgärder och upplysningsverksamhet. I riktlinjerna ingår också att
föra en aktiv prispolitik. Häri ligger att beskattningen bör utnyttjas så
att det ger bästa möjliga effekt på dryckesvanorna. Principerna innebär
bl.a. att alkoholpriserna skall vara höga och följa den allmänna prisutvecklingen
och att prishöjningarna skall genomföras relativt ofta.

Som utskottet konstaterat vid sin återkommande behandling av dessa
frågor har utvecklingen sedan 1977 i sina huvuddrag överensstämt med
de fastställda intentionerna. Den mätbara alkoholkonsumtionen har
sjunkit väsentligt och totalkonsumtionen, inräknat hemtillverkning
m.m., torde också ha sjunkit. Försäljningssiffrorna visar också på en

tydlig övergång till al ko hols vagare drycker. Uppgången under senare
år beträffande de alkoholsvagare dryckerna har till en del setts som ett
led i en önskvärd utveckling. Å andra sidan har öl — och då särskilt
starköl — trots betydande prishöjningar företett så kraftiga försäljningsökningar
att de nedåtgående kurvorna för den totala alkoholkonsumtionen
vänts och att man totalt sett fått en ökning under 1988,
mätt i ren alkohol per invånare över 14 år.

Utskottet har förståelse för syftet att genom åtgärder av olika slag
kontinuerligt upprätthålla en lämplig nivå på alkoholpriserna och att
begränsa de hamstringseffekter och andra olägenheter som plötsliga
och kännbara prisstegringar kan innebära. Detta syfte tillgodoses åtminstone
delvis på så sätt att justeringarna av beskattningen i enlighet
med utskottets uttalanden numera genomförs med kortare intervall än
tidigare. Därtill kommer att en viss följsamhet till penningvärdeutvecklingen
är inbyggd i beskattningen av spritdrycker och vin. Med anledning
av vad som anförs i två av motionerna vill utskottet också erinra
om att den faktiska beslutanderätten rörande beskattningen enligt våra
grundlagar inte får överlämnas till regeringen eller försäljningsbolagen.

Som utskottet — med instämmande av finansutskottet — anförde
senast i våras bör man med återkommande skattehöjningar hålla
tillbaka alkoholkonsumtionen och få priset att följa den allmänna
prisutvecklingen. Lämpligheten av en allmän höjning därutöver bör
enligt utskottets uppfattning bedömas med hänsyn till utvecklingen i
stort på alkoholområdet och till faran för ej acceptabla skadeverkningar
t.ex. i form av ökad hemtillverkning. Enligt utskottets uppfattning
finns det inte tillräckliga skäl att nu förorda att de principer som
hittills har tillämpats i detta hänseende frångås.

När det gäller beskattningens närmare utformning har utskottet
tidigare år bl.a. framhållit att en omläggning mot en mer utpräglad
beskattning efter alkoholhalt skulle medföra en i jämförelse med
detaljhandelspriserna förhållandevis låg beskattning av de dyrbarare
kvalitetsvinerna. Utformningen av beskattningen är inte en enbart
teknisk fråga, och de svårigheter som föreligger hänför sig i väsentlig
utsträckning till möjligheterna att på förhand säkert bedöma hur en
omläggning av beskattningen kommer att påverka den verkliga totalkonsumtionen.
Resultatet får givetvis inte bli att man attraherar nya
alkoholkonsumenter och skapar nya, från alkoholpolitisk synpunkt ej
önskvärda dryckesmönster.

Som utskottet anförde våren 1988 utesluter det anförda givetvis inte
att man i framtiden bör ta större hänsyn till dryckernas olika alkoholhalt.
De överväganden som pågått inom finansdepartementet i dessa
frågor har numera lett fram till att en utredning inom kort kommer
att tillsättas i syfte att mer ingående än vad som hittills varit möjligt
bedöma denna fråga. Synpunkter av det slag som ligger till grund för
de aktuella motionerna kommer givetvis att ligga inom ramen för
utredningsuppdraget.

1989/90:SkU3

Med hänvisning till det anförda finner utskottet att någon åtgärd 1989/90:SkU3
från riksdagens sida i dessa frågor inte för närvarande kan anses
påkallad. Utskottet avstyrker således de här angivna motionsyrkandena.

I motion Sk656 av Ingrid Ronne-Björkqvist (fp) och Carl-Johan Wilson
(fp) begär motionärerna ett riksdagsuttalande av innebörd att en
sjukvårdsavgift bör införas med exempelvis 1 kr. per procent alkohol
och liter. Ett likartat yrkande framställs i motion Sk662 av Roland
Larsson (c) och Karin Israelsson (c), nämligen att en femprocentig
sjukvårdsavgift skall tas ut på såväl tobak som alkohol.

Utskottet vill framhålla att en avgift av detta slag givetvis bör ses som
en skatt. Enligt utskottets uppfattning saknas det anledning att dela
upp beskattningen av de aktuella varorna på det sätt som motionärerna
föreslagit. Utskottet avstyrker således dessa motioner.

Mjölkbaserade drycker

I motion Sk603 av Lennart Brunander (c) och Kersti Johansson (c)
återkommer motionärerna till kravet att mjölkbaserade drycker undantas
från beskattningen som läskedrycker med 20 öre per liter.

I avvaktan på kommande ställningstaganden till förslaget från kommittén
för indirekta skatter (KIS) att avskaffa läskedrycksskatten (SOU
1989:35) avstyrker utskottet denna motion.

Resandeinförseln

I motion Sk669 framställer Rune Thorén m.fl. (c) ett yrkande av
innebörd att den skattefria alkoholförsäljningen i internationell trafik
skall avvecklas.

Utskottet har vid tidigare års behandling av denna fråga haft viss
förståelse för önskemålet att ingripa mot utlandsresenärernas skattefria
införsel av alkoholdrycker men har avstyrkt yrkandena med hänvisning
till svårigheterna att nå fram till internationella överenskommelser
i denna fråga och till att det inte kunde anses aktuellt att söka
speciella lösningar för i Sverige bosatta personer.

Något nytt som nu bör föranleda annan ståndpunkt har enligt
utskottets mening inte förekommit. Utskottet avstyrker således denna
motion.

Gotland som frizon

1989/90:SkU3

I motion Sk624 av Görel Bohlin (m) och Birger Hagård (m) yrkas att
Gotland förklaras som en tull- och skattefri zon. Yrkandet grundar sig
på regionalpolitiska skäl och en önskan att främja turismen till ön.

Vid sin behandling av motsvarande fråga förra året anförde utskottet
att de problem som låg till grund för yrkandet ingår i de frågor som
behandlades av arbetsgruppen Avstamp Gotland (Jo 1987:02) och att
syftet med motionen till en del kunde anses tillgodosett genom detta
arbete. Utskottet avstyrkte den då aktuella motionen med hänsyn till
alkoholpolitiska skäl och tullens resurser. I sammanhanget kan nämnas
att ett likartat yrkande i fråga om färjetrafiken på Gotland nyligen
avslagits av riksdagen (1988/89:FiU30, SkU4y).

Utskottet vidhåller sin ståndpunkt och avstyrker motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande inriktningen av prispolitiken

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sk647 yrkande 1,
1988/89:Sk651, 1988/89:Sk665, 1988/89:Sk673, 1988/89:Sk674 yrkande
1 och 1988/89:Sk680,

res. 1: fp, c. vpk

2. beträffande beskattning efter alkoholhall

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sk602, 1988/89:Sk647
yrkande 2, 1988/89:Sk670, 1988/89:Sk674 yrkande 3 och

1988/89:Sk701,

res. 2: m, fp, c
s.y. I: vpk. mp

3. beträffande sjukvårdsavgift på alkoholdrycker m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sk656 och
1988/89:Sk662,

s.y. 2: mp

4. beträffande mjölkbaserade drycker

att riksdagen avslår motion 1988/89:Sk603,

5. beträffande resandeinförseln

att riksdagen avslår motion 1988/89:Sk669,

6. beträffande Gotland som frizon

att riksdagen avslår motion 1988/89:Sk624.

res. 3: m

Stockholm den 10 oktober 1989
På skatteutskottets vägnar

Bo Lundgren

1989/90:SkU3

Närvarande: Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s), Torsten Karlsson (s),
Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin (c), Anita Johansson (s), Hugo
Hegeland (m), Bruno Poromaa (s), Yvonne Sandberg-Fries (s), Sverre
Palm (s), Karl-Gösta Svenson (m), Lars Bäckström (vpk), Gösta Lyngå
(mp), Kjell Nordström (s), Sven-Erik Alkemark (s), Isa Halvarsson (fp)
och Håkan Hansson (c).

Reservationer

1. Inriktningen av prispolitiken (mom. 1)

Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin (c), Lars Bäckström (vpk), Isa
Halvarsson (fp) och Håkan Hansson (c) har

dels anfört följande:

Genom 1977 års alkoholpolitiska beslut slogs fast att beskattningen
skall användas som ett alkoholpolitiskt intrument i syfte att minska
den alltför höga konsumtionen av alkohol. Innebörden härav är att
prishöjningarna på alkoholvaror skall ligga före den allmänna prisutvecklingen.
De prishöjningar som har genomförts under senare år
innebär emellertid att priserna i stort sett legat stilla i förhållande till
andra varor och att de under vissa perioder släpat efter.

Alkoholkonsumtionen här är fortfarande alltför hög. De nedåtgående
kurvorna har under senare år planat ut och går numera uppåt.
Utvecklingen visar att alkoholpolitiken måste drivas med större kraft
om man skall kunna uppfylla målet att minska konsumtionen med 25
% till sekelskiftet. Bl.a. måste — som framhålls i flera motioner

— prispolitiken drivas på ett mer aktivt sätt än hittills. Takten på
prishöjningarna för alkoholvarorna bör alltså ökas. Samtidigt bör man

— i enlighet med vad som föreslås i en del av motionerna — överväga
åtgärder för att undvika hamstingstendenser och krav på kompensation
för de effekter som skattehöjningarna har på konsumentprisindex.

Vad som här har anförts bör ges regeringen till känna. Därmed
torde syftet med motionerna i allt väsentligt tillgodoses.

dels ansett att utskottet vid mom. 1 bort hemställa:

1. beträffande inriktningen av prispolitiken

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Sk647 yrkande
1, 1988/89:Sk651, 1988/89:Sk665, 1988/89:Sk673,

1988/89:Sk674 yrkande 1 och 1988/89:Sk680 hos regeringen begär
en skärpt prispolitik beträffande alkoholdrycker i enlighet
med vad som här har anförts.

2. Beskattning efter alkoholhalt (mom. 2)

Bo Lundgren (m), Kjell Johansson (fp). Görel Thurdin (c), Hugo
Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m), Isa Halvarsson (fp) och Håkan
Hansson (c) har

dels anfört följande:

Enligt vår uppfattning bör alkoholbeskattningen ha en helt annan
utformning än i dag för att priserna mer effektivt skall påverka
konsumtionen i riktning mot alkoholsvagare och alkoholfria drycker.
Redan av denna anledning bör skatten i ökad utsträckning tas ut med
hänsyn till alkoholstyrkan i drycken. Därtill kommer att man — utan
att åsidosätta grundlinjerna i alkoholpolitiken — med en sådan förändring
i viss mån torde kunna tillgodose kritiken mot de effekter som
nuvarande regler kan medföra för vissa kvalitetsprodukter. De förslag i
denna riktning som läggs fram i flera motioner kan enligt vår uppfattning
utformas så att beskattningen på ett bättre sätt än i dag motverkar
den alltför höga alkoholkonsumtionen.

Vad som här har anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna för att beaktas i den nu planerade översynen av beskattningsreglerna.

dels ansett att utskottet vid mom. 2 bort hemställa:

2. beträffande beskattning efter alkoholhalt

att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89:Sk602,
1988/89:Sk647 yrkande 2, 1988/89:Sk670, 1988/89:Sk674 yrkande
3 och 1988/89:Sk701 som sin mening ger regeringen till känna
vad som här har anförts rörande en beskattning av alkoholdrycker
efter alkoholhalt.

1989/90:SkU3

3. Gotland som frizon (mom. 6)

1989/90:SkU3

Bo Lundgren (m), Hugo Hegeland (m) och Karl-Gösta Svenson (m)
har

dels anfört följande:

Förslaget i motion Sk624 om Gotland som en tull- och skattefri zon
har sin bakgrund i de betydande ekonomiska och regionalpolitiska
problem som råder i denna landsdel.

Från olika håll har under senare år förslag lagts fram om viss

skattefri försäljning av varor i färjetrafiken mellan Gotland och det

svenska fastlandet. Bl.a. har länsstyrelsen i Gotlands län, Gotlands

kommun och statens industriverk ställt sig bakom denna tanke. Härvid
har åberopats att förekomsten av en sådan försäljning skulle stimulera
en god trafikförsörjning, förlänga turistsäsongen och öka Gotlands
attraktionskraft för den växande konferensnäringen. Vidare har framhållits
att många europeiska länder i dag tillåter en viss försäljning av
skattefria varor i trafik mellan fastlandet och en ö inom det egna
landet om trafiken sker över internationellt vatten.

Möjligheten att tillåta servering av obeskattade alkoholdrycker ombord
på Gotlandsfärjorna bör undersökas. En sådan ordning behöver
inte medföra några större kontrollproblem eller andra problem rörande
ordningen, trevnaden och nykterheten ombord. I det sammanhanget
bör man också överväga att tillåta en viss skattefri försäljning
ombord.

Vad som här har anförts bör riksdagen som sin mening ge regeringen
till känna. Därmed är yrkandet i motionen till en del tillgodosett.

dels ansett att utskottet vid mom. 6 bort hemställa:

6. beträffande Gotland som frizon
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Sk624 som sin
mening ger regeringen till känna vad som här har anförts om
skattefri servering och försäljning i Gotlandstrafiken.

Särskilda yttranden

1. Beskattning efter alkoholhalt (mom. 2)

Lars Bäckström (vpk) och Gösta Lyngå (mp) anför:

Jag instämmer i motionärernas uppfattning att det finns starka alkoholpolitiska
skäl som talar för att skattereglerna i ökad omfattning bör
ta hänsyn till alkoholhalten i dryckerna. Med hänsyn till den översyn
som nu kommer att påbörjas beträffande denna fråga finns det inte
skäl att nu framställa något särskilt yrkande i denna fråga.

2. Sjukvårdsavgift på alkoholdrycker m.m. (mom. 3)

Gösta Lyngå (mp) anför:

Som framhålls i motionerna Sk.656 och Sk662 orsakar den alltför höga
alkoholkonsumtionen stora skadeverkningar, bl.a. i form av och svår
belastning på sjukvården. Detta gäller också beträffande konsumtionen
av tobaksvaror. Av många skäl bör man söka intensifiera och bredda
kampen mot dessa ovanor. Häri bör ingå att skatteinstrumentet skall
utnyttjas på ett mer effektivt sätt än hittills.

Syftet med förslagen om särskilda sjukvårdsavgifter på alkohol och
tobak är bl.a. att åstadkomma skatteskärpningar på dessa varor. Som
framgår av det anförda instämmer jag i detta syfte. I enlighet härmed
har miljöpartiet i våras krävt väsentligt större skattehöjningar på
alkohol och tobak än vad som då genomfördes, och prisnivån på
alkohol tas nu upp på nytt i resevation 1 i detta betänkande. Om dessa
krav från vår sida vinner framgång torde syftet med motionerna till
väsentlig del vara tillgodosett. Enligt min uppfattning vinner man
däremot inte något med att splittra upp beskattningen på det sätt som
motionärerna föreslår. Behovet av ekonomiska resurser till landstingens
verksamhet och till olika insatser mot missbruket bör lämpligen
tillgodoses på annat sätt än genom en särskild konsumtionsavgift på
alkohol och tobak.

1989/90:SkU3