Skatteutskottets betänkande
1989/90:SkU27

Investeringsskatt

1989/90

SkU27

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet i proposition 1989/90:96 framlagda
förslag om en skärpning av den tidsbegränsade regionala investeringsavgift
som enligt riksdagens beslut våren 1989 skall utgå på oprioriterade
byggnadsarbeten i större delen av Stockholms län och i Uppsala
och Håbo kommuner. Utskottet tillstyrker propositionen och förordar
därmed att investeringsavgiften — som enligt utskottet skall benämnas
investeringsskatt — höjs från nuvarande 10 % till 30 % och utvidgas
till att omfatta Göteborgsområdet samt att lagstiftningen förlängs till att
gälla även under år 1991. Ändringarna föreslås få verkan från den dag
då propositionen överlämnades till riksdagen. Detta innebär att de nya
bestämmelserna föreslås omfatta byggnadsarbeten som påbörjas under
tiden den 9 februari 1990 — den 31 december 1991.

Utskottet förordar ett uttalande av innebörd att regeringen noga bör
följa utvecklingen i de regioner som berörs av investeringsskatten och
återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder om sysselsättningen
skulle hotas. Utskottet föreslår också ett uttalande med anledning av
motioner som väckts angående återföring av medel från investeringsskatten
till regionerna.

Bostäder som uppförs med statligt stöd kan enligt gällande regler
omfattas av investeringsskatt, om de ingår i byggnadsarbeten som till
övervägande del avser skattepliktiga arbeten. Bostadsutskottet har i
yttrande i ärendet tagit upp frågan om ändrade regler i detta hänseende.
Skatteutskottet föreslår med anledning härav en förändring som
innebär att hänsyn tas till bostadsdelen i sådana fall.

I reservationer (m, fp) som fogats till betänkandet yrkas att nuvarande
lag om investeringsavgift skall upphävas och att propositionen skall
avslås. Beträffande lagstiftningens omfattning och utformning i olika
hänseenden finns flera reservationer (c, vpk, mp) och ett särskilt
yttrande (c). Reservationer har också lämnats beträffande återföring av
intäkterna av investeringsskatten (c, vpk) samt angående en i betänkandet
behandlad fråga om den särskilda fastighetsskatten i delar av
Stockholms och Uppsala län (m, fp).

1 Riksdagen 1989/90. 6 sami. Nr 27

Rättelse: S. 16 rad 34 Står: den ändringen att Rättat till: de att

Propositionen

1989/90:SkU27

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1989/90:96
som ett led i åtstramningen av den svenska ekonomin en skärpning av
den nyligen införda regionala investeringsavgiften på oprioriterade
byggnadsarbeten. Avgiften höjs från 10 % till 30 % och utvidgas till att
omfatta även Göteborgsområdet. Lagstiftningen förlängs till att omfatta
även byggnadsarbeten som påbörjas under år 1991. Vidare byts beteckningen
"investeringsavgift" ut mot "investeringsskatt".

Med hänsyn till lagstiftningens karaktär och syfte föreligger enligt
propositionen särskilda skäl att låta de nya reglerna gälla fr.o.m. dagen
efter propositionens avlämnande, dvs. den 9 februari. De föreslagna
nya bestämmelserna omfattar således byggnadsarbeten som påbörjas
under tiden den 9 februari 1990 — den 31 december 1991.

Lagförslagen har följande lydelse.

1 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1989:471) om investeringsavgift för
vissa byggnadsarbeten

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1989:471) om investeringsavgift
för vissa byggnadsarbeten

dels att i 2, 3, 5, 9, 10 och 12-14 §§ ordet ”investeringsavgift” i olika böjningsformer
skall bytas ut mot ”investeringsskatt” i motsvarande form,
dels att i 5, 7,12 och 14 §§ ordet ”avgift” i olika böjningsformer skall bytas
ut mot ”skatt” i motsvarande form,

dels att i 3, 5, 7 och 12 §§ ordet ”avgiftsbelagt” skall bytas ut mot ”skattepliktigt”,

dels att rubriken till lagen samt 1 och 4 §§ skall ha följande lydelse.

Lag om investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1 §

För byggnadsarbete, som påbörjas
under tiden den 27 maj 1989-den
31 december 1990, skall investeringsavgift
betalas till staten, om arbetet
utförs i annan kommun i Stockholms
län än Norrtälje och Södertälje samt
i Uppsala och Håbo kommuner i
Uppsala län och arbetet helt eller till
övervägande del avser

För byggnadsarbete, som påbörjas
under tiden den 27 maj 1989-den
31 december 1991, skall investeringsskatt
betalas till staten, om arbetet
utförs i annan kommun i Stockholms
län än Norrtälje och Södertälje, i
Uppsala och Håbo kommuner i
Uppsala län, i Kungsbacka kommun
i Hallands län, i Göteborgs, Härryda,
Kungälvs, Mölndals, Partille
och Stenungsunds kommuner i Göteborgs
och Bohus län samt i Ale och
Lerums kommuner i Alvsborgs län
och arbetet helt eller till övervägande
del avser

1. bensinstation, reparationsverkstad för motorfordon, parkeringshus eller
sådan parkeringsanläggning som ej inrättas i anslutning till ny bostadsbebyggelse,

2. butiks-, kontors-, bank-, hotell- eller restauranglokaler,

3. förvaltningsbyggnad,

4. kyrkliga eller andra samlingslokaler eller nöjeslokaler,

5. sporthall eller annan idrottsanläggning,

6. bostadshus som uppförs utan statligt stöd och inte är avsett uteslutande
för fritidsändamål, eller

7. bostadshus som är avsett uteslutande för fritidsändamål, om arbetet ingår
i ett byggnadsföretag som omfattar mer än ett sådant hus.

Rivning av byggnad anses vid tillämpning av denna lag inte som byggnadsarbete.

1989/90:SkU27

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

1989/90:SkU27

4 §

Investeringsuvgift tas ut med 10
procent av byggnadskostnaden för
avgifisbelagt arbete. Investeringsavgiften
fastställs av länsskattemyndigheten
i det län där byggnadsplatsen
är belägen och betalas till denna
länsskattemyndighet.

Preliminär avgift utgår med 10
procent av den beräknade byggnadskostnaden.
Slutlig avgift fastställs
när arbetet har slutförts.

Preliminär och slutlig avgift avrundas
nedåt till helt hundratal kronor.

Investeringsskatt tas ut med 30
procent av byggnadskostnaden för
skattepliktigt arbete. Investeringsskatten
fastställs av länsskattemyndigheten
i det län där byggnadsplatsen
är belägen och betalas till denna
länsskattemyndighet.

Preliminär skatt utgår med 30 procent
av den beräknade byggnadskostnaden.
Slutlig skatt fastställs när
arbetet har slutförts.

Preliminär och slutlig skatt avrundas
nedåt till helt hundratal kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1990. Bestämmelserna om utvidgat geografiskt
tillämpningsområde och höjd skattesats tillämpas i fråga om byggnadsarbete
som påbörjas efter den 8 februari 1990.

2 Förslag till
Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom föreskrivs att 1 § skattebrottslagen (1971:69) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §'

Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligt

1. lagen (1908:128) om bevillningsavgifter
för särskilda förmåner
och rättigheter, lagen (1927:321) om
skatt vid utskiftning av aktiebolags
tillgångar, kommunalskattelagen
(1928:370), lagen (1933:395) om ersättningsskatt,
lagen (1941:416) om
arvsskatt och gåvoskatt, lagen
(1946:324) om skogsvårdsavgift, lagen
(1947:576) om statlig inkomstskatt,
lagen (1947:577) om statlig
förmögenhetsskatt, lagen
(1958:295) om sjömansskatt, lagen
(1983:219) om tillfällig vinstskatt, lagen
(1983:1086) om vinstdelningsskatt,
lagen (1984:1052) om statlig
fastighetsskatt, lagen (1986:1225)
om tillfällig förmögenhetsskatt för
livförsäkringsbolag, understödsföreningar
och pensionsstiftelser, lagen
(1989:346) om särskild vinstskatt, lagen
(1989:471) om investeringsavgift
för vissa byggnadsarbeten,

2. lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster, lagen (1941:251) om särskild
varuskatt, lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1961:372) om bensinskatt,
lagen (1961:394) om tobaksskatt, stämpelskattelagen (1964:308),
lagen (1968:430) om mervärdeskatt, lagen (1972:266) om skatt på annonser
och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973:37) om avgift på
vissa dryckesförpackningar, vägtrafikskattelagen (1973:601), lagen
(1973:1216) om särskild skatt för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen
(1975:343), lagen (1976:338) om vägtrafikskatt på vissa fordon, som icke är
registrerade i riket, lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69) om
försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa resor,
lagen (1982:691) om skatt på vissa kassettband, lagen (1982:1200) om skatt
på videobandspelare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft, la -

1989/90:SkU27

1 Senaste lydelse 1989:472.

gen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper, lagen
(1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen
(1984:351) om totalisatorskatt, lagen (1984:355) om skatt på vissa dryckesförpackningar,
lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,
lagen (1984:405) om stämpelskatt på aktier, lagen (1984:409) om avgift
på gödselmedel, lagen (1984:410) om avgift på bekämpningsmedel, lagen
(1984:852) om lagerskatt på viss bensin, vägtrafikskattelagen (1988:327), lagen
(1988:328) om vägtrafikskatt på utländska fordon, lagen (1988:1567) om
miljöskatt på inrikes flygtrafik,

3. lagen (1981:691) om socialavgifter.

Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkommande
skatt som avses i uppbördslagen (1953:272).

Lagen tillämpas inte om skatten eller avgiften fastställs eller uppbärs i den
ordning som gäller för tull och inte heller beträffande restavgift, skattetillägg
eller liknande avgift.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1990.

1989/90: Sk U 27

Motionerna

Motioner väckta med anledning av propositionen

1989/90:Fi28 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att investeringsskatt, utöver regeringens
förslag, även ska tas ut för det oprioriterade byggandet i Malmö,
Svedala, Burlöv, Lomma, Staffanstorp, Lund, Kävlinge, Landskrona
och Helsingborgs kommuner,

2. att riksdagen beslutar att det prioriterade byggandet, förutom
statsbelånade permanentbostäder, även skall omfatta miljömässigt och
socialpolitiskt angelägna byggnadsprojekt,

3. att riksdagen beslutar att samtliga nya parkeringsanläggningar
skall beläggas med investeringsskatt,

4. att riksdagen beslutar att rivning av byggnad skall anses som
byggnadsarbete och beläggas med investeringsskatt.

1989/90:Fi29 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå regeringens proposition om skärpt och
förlängd investeringsskatt,

2. att riksdagen beslutar avskaffa den nu gällande investeringsavgjften.

1989/90:Fi30 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1989/90:96,

2. att riksdagen beslutar upphäva lagen (1989/90:471) om investeringsavgift
för vissa byggnadsarbeten.

1989/90:Fi31 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om en investeringsskatt i Malmö-Lundområdet
(Burlöv, Lomma, Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala och
Vellinge kommuner) om 10 % fr.o.m. 90-07-01 t.o.m. 91-12-31,

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
vikten av ett förslag om hur intäkterna kan återföras till resp. region
för produktion av nya bostäder.

1989/90:Fi32 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen med
avslag på propositionen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om åtgärder mot överhettning i vissa områden.

1989/90:Fi33 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:96 i denna del,
beslutar att investeringsavgiften skall uppgå till 25 % i enlighet med
vad som i motionen anförts,

2. att riksdagen avslår proposition 1989/90:96 såvitt avser utvidgning
av investeringsavgiftens tillämpning till Göteborgsregionen,

3. att riksdagen beslutar att intäkterna från investeringsavgiften med
beaktande av konjunkturen skall återgå till berörd region,

4. att riksdagen avslår proposition 1989/90:96 såvitt avser förslaget att
ändra benämning på investeringsavgiften.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden
1990

1989/90:Sk414 av Jan Strömdahl och Ylva Johansson (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att den regionala investeringsavgiften
(SFS 1989:471) förlängs med ett år och höjs till 30 %,

2. att riksdagen beslutar att inkomsten från ovannämnda investeringsavgift
ställs till berörda länsbostadsnämnders förfogande för stöd
till bostadsproduktion.

1989/90:Sk439 av Pär Granstedt och Karin Söder (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till omvandling av den
nuvarande investeringsavgiften för kontorsbyggen i Stockholms län till
en särskild investeringsavgjft på 25 % för kontorsbyggen i de delar av
länet som har ett antal arbetsplatser som med mer än 50 % överstiger
antalet förvärvsarbetande i resp. kommun,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
intäkterna från investeringsavgift skall användas för miljöinsatser och
insatser för vård, kollektivtrafik och bostadsförsörjning inom Stockholms
län.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:A460.

1989/90:Sk442 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari — såvitt nu är i
fråga — yrkas

2. att riksdagen beslutar avskaffa den särskilda fastighetsskatten i
delar av ABC-län fr.o.m. 1 juli 1990.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Fi211.

1989/90:Sk451 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
återförande av investeringsavgiften till bostadsbyggande, kollektivtrafik,
skolor och miljöinsatser i den region den tagits ut.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Bo250.

Yttranden från andra utskott, m.m.

Propositionen har av riksdagen hänvisats till finansutskottet. Under
beredningen i finansutskottet har yttranden inhämtats från arbetsmarknadsutskottet
och bostadsutkottet. Finansutskottet har därefter med
eget yttrande överlämnat ärendet för fortsatt beredning i skatteutskottet.
Finansutskottets yttrande har fogats till detta betänkande som
bilaga 1. Arbetsmarknads- och bostadsutskottets yttranden framgår av
bilaga 2 och bilaga 3 .

1989/90:SkU27

Utskottet

1989/90:SkU27

Riksdagen införde våren 1989 en tidsbegränsad regional investeringsavgjft
om 10 % av byggnadskostnaderna på visst oprioriterat byggande
(1988/89:FiU36, SFS 1989:471 — 473). Åtgärden skall dämpa aktiviteten
på byggmarknaden och frigöra resurser för produktion av nya bostäder.
Investeringsavgjften — som statsrättsligt är att betrakta som en
skatt — utgår i fråga om byggnadsarbeten som påbörjas under tiden
den 27 maj 1989 — den 31 december 1990. Den omfattar kommunerna
i Stockholms län med undantag av Norrtälje och Södertälje. Uppsala
och Håbo kommuner i Uppsala län omfattas också.

Som oprioriterade byggnadsarbeten räknas bl.a. arbeten på bensinstationer,
bilverkstäder, parkeringshus, butiks-, kontors-, bank-, hotelloch
restauranglokaler, sporthallar och andra idrottsanläggningar, förvaltningsbyggnader
samt samlings- och nöjeslokaler. Industrilokaler,
sjukhus, servicehus och byggnader för undervisningsändamål faller
däremot utanför. Skatten utgår endast om den totala byggnadskostnaden
överstiger 5 milj. kr. Undantag görs också bl.a. för byggnadsarbeten
som föranleds av vissa tvångssituationer.

I propositionen föreslås att beskattningen av det oprioriterade byggandet
skärps genom att skatteuttaget höjs från 10 % till 30 %.
Lagstiftningen föreslås gälla även under år 1991 och utvidgas till
Göteborgsområdet. Ändringarna avses få verkan från den dag då propositionen
överlämnades till riksdagen. Detta innebär att byggnadsarbeten
som påbörjas under tiden den 9 februari 1990 — den 31
december 1991 omfattas av de föreslagna nya reglerna. I propositionen
föreslås slutligen att benämningen "investeringsavgift" byts ut mot
"investeringsskatt".

Propositionen är ett led i en åtstramning av den svenska ekonomin.
Pris- och kostnadsökningarna har under en följd av år varit högre i
Sverige än i våra konkurrentländer. Överhettningen i ekonomin har
har gjort sig gällande i så gott som hela landet och har varit särskilt
uttalad inom byggsektorn, framför allt i Stockholms- och Uppsalaområdet
samt efter hand även i Göteborgsområdet. Eftersom den nuvarande
skatten på 10 % inte har medfört det önskade resultatet finns
det enligt propositionen skäl att skärpa och utvidga beskattningen.

Finansutskottet har, i likhet med arbetsmarknads- och bostadsutskotten,
ställt sig bakom förslaget om en skärpning av beskattningen av det
oprioriterade byggandet och en utvidgning av lagstiftningens tillämpning
geografiskt och tidsmässigt. Enligt finansutskottet har det hittillsvarande
avgiftsuttaget uppenbarligen varit alltför lågt för att hålla
tillbaka det oprioriterade byggandet. Bedömningarna av den fortsatta
byggkonjunkturen är emellertid inte helt entydiga. Alla de nämnda
utskotten har mot denna bakgrund i samband med att propositionen
tillstyrkts framhållit att regeringen noga bör följa utvecklingen i de
berörda regionerna och återkomma till riksdagen med förslag till
åtgärder om sysselsättningen skulle hotas.

I motionerna Fi29 yrkande 1 av Ylva Annerstedt (fp), Fi30 yrkande 1
av Bo Lundgren m.fl. (m) och Fi32 av Anne Wibble m.fl. (fp)
hemställs om avslag på propositionen . Enligt den sistnämnda motionen
bör riksdagen i avslagsbeslutet ange att regeringen bör återkomma
till riksdagen angående åtgärder mot överhettning i geografiskt begränsade
områden som ett led i en samlad ekonomisk-politisk strategi.
Motionerna Fi29 yrkande 2 och Fi30 yrkande 2 innehåller också
förslag om att riksdagen skall upphäva den nuvarande lagstiftningen
om investeringsavgjft.

Skatteutskottet delar regeringens bedömning — till vilken finans- ,
arbetsmarknads- och bostadsutskotten har anslutit sig — att det är
påkallat med en skärpning och utvidgning av den tidsbegränsade
regionala beskattningen av det oprioriterade byggandet. Skatteutskottet
avstyrker följaktligen de ovan nämnda motionsyrkandena. Utskottet
återkommer i det följande till den fråga om uppföljning från regeringens
sida som aktualiserats av de tre utskott som yttrat sig i ärendet.

De i propositionen framlagda förslagen om 30 % skattesats och förlängd
giltighetstid för lagstiftningen avvisas av Gunnar Björk m. fl. (c) i
motion Fi33 yrkande 1. Motionärerna anser att höjningen bör begränsas
till 25 % och att giltighetstiden inte nu skall utsträckas till att avse
även år 1991. I samma motion, yrkande 4, hemställs om avslag på
förslaget att ändra benämningen "investeringsavgift" till "investeringsskatt".

Frågan om nivån på skatten m.m. har tagits upp även i två under
den allmänna motionstiden 1990 väckta motioner. I den ena motionen,
Sk414 yrkande 1 av Jan Strömdahl och Ylva Johansson (båda
vpk), föreslås liksom i propositionen en höjning till 30 % och förlängning
med ett år. Den andra motionen, Sk439 yrkande 1 av Pär
Granstedt och Karin Söder (båda c), innehåller ett förslag om att
omforma den nuvarande investeringsavgiften till en avgift om 25 %
som skall tas ut på kontorsbyggen i de delar av Stockholms län där
antalet arbetsplatser med mer än 50 % överstiger antalet förvärvsarbetande
i resp. kommun.

Enligt finansutskottets yttrande är det nu angeläget att en verklig
dämpning av det oprioriterade byggandet kommer till stånd. Uttaget
bör enligt finansutskottets mening inte vara lägre än vad som förordats
i propositionen utan bör sättas till föreslagna 30 %. Eftersom överhettningstendenserna
fortfarande är påtagliga innebär den nuvarande tidsbegränsningen
enligt finansutskottet en risk för att oprioriterade projekt
skjuts upp endast tillfälligt. Ett bibehållande av nuvarande tidsbegränsning
skulle alltså medföra att överhettningsproblemen återkommer
i början av nästa år.

Skatteutskottet delar finansutskottets uppfattning om storleken på
skatteuttaget och om en utsträckning av giltighetstiden fram till utgången
av år 1991. Utskottet tillstyrker således de i propositionen och i
motion Sk414 yrkande 1 framlagda förslagen om skattesats och förlängd
giltighetstid samt avstyrker motionerna Fi33 yrkande 1 och
Sk439 yrkande 1. Utskottet återkommer i det följande till en av

1989/90:SkU27

bostadsutskottet aktualiserad fråga om lättnader i beskattningen av
vissa kombinerade byggprojekt i vilka ingår bostäder som uppförts
med statligt stöd.

Utskottet tillstyrker också förslaget i propositionen om att ändra
benämningen "investeringsavgift" till "investeringsskatt". Följaktligen
avstyrker utskottet yrkande 4 i motion Fi33.

Som utskottet nämnt inledningsvis utgår den nuvarande investeringsavgiften
i Stockholms län, dock ej i Norrtälje och Södertälje, samt i
Uppsala och Håbo kommuner i Uppsala län. Regeringens förslag
innebär att också Göteborgsområdet skall omfattas. Enligt propositionen
bör avgränsningen sammanfalla med Göteborgs A-region med
undantag för Tjörns och Öckerö kommuner i Göteborgs och Bohus
län samt för Alingsås och Vårgårda kommuner i Alvsborgs län. Investeringsskatten
kommer då att tas ut på det oprioriterade byggandet i
Kungsbacka kommun i Hallands län, Göteborgs, Härryda, Kungälvs,
Mölndals, Partille och Stenungsunds kommuner i Göteborgs och Bohus
län samt Ale och Lerums kommuner i Älvsborgs län.

Gunnar Björck m.fl. (c) hemställer i motion Fi33 yrkande 2 att
propositionen avslås i denna del. Vissa tecken på en något dämpad
byggkonjunktur och höjningen av nivån på avgiften motiverar enligt
motionen en ny prövning av lagstiftningens nuvarande geografiska
avgränsning.

Givetvis skall, som finansutskottet påpekat, ett stabiliseringspolitiskt
instrument av förevarande slag användas endast i ett läge då en
överhettning föreligger. Så är i dag förhållandet i Stockholm—
Uppsala-området, och samma tendens har gjort sig gällande
även i Göteborgsområdet. Finans-, arbetsmarknads- och bostadsutskotten
har mot denna bakgrund tillstyrkt en utvidgning till Göteborgsområdet.
Samtidigt har utskotten emellertid framhållit vikten av att regeringen
följer upp utvecklingen i de regioner som omfattas av skatten.
Om det därvid skulle visa sig att skatten medför oönskade effekter på
sysselsättningen är det enligt arbetsmarknadsutskottet angeläget att regeringen
skyndsamt förelägger riksdagen förslag till åtgärder.

Skatteutskottet anser att det finns skäl för att utvidga lagstiftningens
tillämpning till Göteborgsområdet. Utskottet tillstyrker alltså propositionen
i denna del. Utskottet anser emellertid också att det är angeläget
att regeringen noga följer utvecklingen i de berörda regionerna. Skulle
utvecklingen bli sådan att skatten medför ej önskvärda effekter på
sysselsättningen bör regeringen skyndsamt återkomma till riksdagen
med förslag till åtgärder som motverkar detta. Utskottet föreslår att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört i denna fråga.

Ställningstagandet innebär att skatteutskottet avstyrker yrkande 2 i
motion Fi33, även om vad som i motionen anförts om lagstiftningens
geografiska avgränsning — åtminstone till någon del — bör kunna
anses vara tillgodosett med det av utskottet förordade tillkännagivandet.

1989/90:SkU27

I två motioner har väckts förslag om att investeringsskatt skall tas ut
även i Malmö—Lund-området . Inger Schörling m. fl. (mp) yrkar i
motion Fi28 yrkande 1 att skatten skall omfatta Malmö, Svedala,
Burlöv, Lomma, Staffanstorp, Lund, Kävlinge, Landskrona och Helsingborgs
kommuner. I motion Fi31 yrkande 1 av Lars Werner m. fl.
(vpk) hemställs att en investeringsskatt om 10 % skall tas ut i Burlöv,
Lomma, Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala och Vellinge kommuner
fr.o.m. den 1 juli 1990.

Bostadsutskottet har avstyrkt motionerna med hänvisning till att
byggkonjunkturen i de nämnda kommunerna kan förväntas få ett
lugnare förlopp än i Stockholmsområdet. Skatteutskottet har inte gjort
en annan bedömning och avstyrker därför motionerna.

I den nyss nämnda motion Fi28 har i yrkandena 2—4 väckts fråga om
vissa andra förändringar i tillämpningsområdet . Enligt motionen bör
miljömässigt och socialpolitiskt angelägna byggnadsprojekt undantas,
medan samtliga parkeringsanläggningar och rivning av byggnader som
inte görs av miljöskäl skall omfattas av investeringsskatten. Förslagen
har avstyrkts av bostadsutskottet och finansutskottet. Skatteutskottet
har för sin del inte heller funnit skäl att förorda förändringar i
enlighet med motionsyrkandena. Motion Fi28 avstyrks följaktligen
även i nu nämnda delar.

Bostadsutskottet har i sitt yttrande i detta ärende aktualiserat en
förändring i beskattningen i fråga om vissa kombinationsprojekt .

Om ett byggnadsarbete till övervägande del, dvs. mer än 50 %,
innefattar skattepliktiga arbeten och därutöver sådana arbeten som inte
omfattas av skatteplikt — t.ex. bostäder uppförda med statligt stöd —
utgår enligt gällande regler skatt på hela byggnadsarbetet. Bostadsutskottet
har föreslagit att beskattningen ändras så att hänsyn tas till
bostäder som ingår i byggnadsarbetena i ett kombinerat projekt där de
skattepliktiga arbetena dominerar. Bakom förslaget finns farhågor om
att skärpningen av investeringsskatten kommer att förhindra tillkomsten
av kombinerade projekt i vilka ingår bostäder. Vid en skattesats om
10 % har det enligt bostadsutskottet i vissa fall varit möjligt att
genomföra kombinationsprojekten. När skatten nu höjs till 30 % blir
det enligt bostadsutskottets bedömning troligen så att dessa projekt i de
flesta fell inte kommer att förverkligas. Eftersom ett av syftena med
skatten är att omfördela resurser från oprioriterat byggande till bostadsbyggande
finns det enligt bostadsutskottet anledning att differentiera
skatteuttaget avseende den skattebelagda delen i ett kombinationsprojekt
som innehåller bostäder.

I bostadsutskottets yttrande har redovisats en beräkningsmodell för
hur bostadsutskottet tänkt sig skatteuttaget efter en glidande skala där
en investeringsskatt om 30 % tas ut på skillnaden mellan andelen
skattepliktiga byggnadsarbeten och andelen bostäder. Om t.ex. i ett
projekt andelen skattepliktigt arbete skall beräknas till 70 % och
projektet i övrigt består av bostäder, skall skattesatsen 30 % beräknas
på skillnaden mellan lokaldelen och bostadsdelen, dvs. på 40 %. Detta
medför ett fektiskt skatteuttag på 12 % på hela projektet. Är relationen

1989/90:SkU27

mellan de skattepliktiga och de icke skattepliktiga arbetena i stället
t.ex. 75—25 %, betalas investeringsskatt med 30 % av 50 % (75—25),
dvs. med 15 %. Dock skall enligt bostadsutskottet investeringsskatt i
kombinationsprojekten utgå med minst 10 % av de totala byggkostnaderna
även om den förordade beräkningsmetoden skulle ge en lägre
skattesats. Nedanstående av finansutskottet upprättat diagram åskådliggör
vilket skatteuttag som uppkommer för kombinationsprojekt dels
med de regler som följer av propositionens förslag, dels enligt bostadsutskottets
förslag.

Diagram. Investeringsskatt på kombinationsprojekt

Enligt propositionens förslag Enligt bostadsutskottets förslag

Skott (X)

Skott (S)

100

Andel bostäder (X)

Som förutsättning för att ett bygge skall kunna åtnjuta en förmånligare
beskattning skall enligt bostadsutskottet gälla, att projektet skall vara
sammanhållet och utgöra en enhet vid bedömning i fråga om byggnadstillstånd.

Finansutskottet har anslutit sig till bostadsutskottets förslag. Enligt
finansutskottets mening bör de modifierade reglerna, i enlighet med
bostadsutskottets förslag, endast tillämpas på projekt som inrymmer
bostäder. Det innebär att de gynnsammare villkoren inte bör omfatta
sådana projekt, i vilka en mindre, skattefri del utgörs av t.ex. industrilokaler.
Bostädernas andel av det totala projektet bör enligt finansutskottet
fastställas med ledning av byggnadskostnaderna. I likhet med
bostadsutskottet anser finansutskottet att de föreslagna reglerna bör
tillämpas endast på projekt som är sammanhållna och som utgör en
enhet när frågan om byggnadstillstånd prövas. Enligt finansutskottets
mening får det därvid förutsättas att de olika enheterna i ett projekt
antingen är belägna på samma fastighet eller ligger i omedelbar eller
nära anslutning till varandra. I likhet med bostadsutskottet föreslår
finansutskottet att de nya reglerna tas in i lagen om investeringsskatt
och att de tillämpas på byggnadsarbeten som påbörjas efter den 8
februari 1990.

Bostadsutskottets förslag innebär ett delvis avsteg från den för beskattningen
av visst oprioriterat byggande hittills gällande principen att
det är den övervägande andelen av byggnadsarbetena som är avgörande
för beskattningsfrågan. En annan utformning av beskattningen för
vissa projekt komplicerar systemet och medför merarbete för de berör -

1989/90:SkU27

da skattemyndigheterna. Skatteutskottet har emellertid tagit fasta på
vad bostadsutskottet anfört om att kombinationsprojekt med bostäder
sannolikt inte kommer att utföras vid ett fullt skatteuttag. En sådan
konsekvens av lagstiftningen är oförenlig med önskemålet att vidga
utrymmet för att bygga nya bostäder. Skatteutskottet tillstyrker mot
denna bakgrund att det görs en förändring i enlighet med vad bostadsutskottet
har föreslagit och finansutskottet har tillstyrkt.

Skatteutskottet anser att den av bostadsutskottet åsyftade lättnaden
för vissa kombinationsprojekt med bostäder bör kunna åstadkommas
genom att den gällande lagstiftningen tillförs en ny paragraf, 2 a §, som
medger en generösare beskattning, när det i byggnadsarbetena ingår
bostäder som omfettas av reglerna för statliga lån enligt förordningen
(1978:384) om beräkning av låneunderlag och pantvärde för bostadslån
eller avser åtgärder för vilka räntebidrag kan utgå enligt förordningen
(1983:974) om statligt räntestöd vid förbättring av bostadshus. För att
uppnå den av bostadsutskottet avsedda nivån på beskattningen vid
olika andelar bostäder bör i paragrafen anges att bostädernas andel av
byggnadsarbetet skall vid beskattningen anses uppgå till två gånger den
verkliga andelen bostäder, dock ej överstigande två tredjedelar av det
totala byggnadsarbetet.

Utskottet anser att det inte är motiverat med några särregler t.ex.
beträffande beräkning av hur stor andel av de totala byggnadskostnaderna
som bostadsdelen skall utgöra. Enligt utskottets mening bör
andelen beräknas enligt de principer som tillämpas i andra fell när det
enligt lagen skall ske en uppdelning på olika byggnadsarbeten.

Den ovan föreslagna lagändringen innebär samtidigt att det inte
finns anledning att ytterligare överväga den fråga om ändring i 2 §
punkt 2 som bostadsutskottet har aktualiserat. Av skäl som finansutskottet
anfört finns det inte heller något behov av att göra någon
förändring i fråga om frifinansierade småhus.

1 de med anledning av propositionen väckta motionerna Fi31 yrkande

2 av Lars Werner m.fl. (vpk) och Fi33 yrkande 3 av Gunnar Björk
m.fl. (c) har begärts att intäkterna från investeringsskatten skall återföras
till berörda regioner. Yrkanden av samma slag finns i motionerna
Sk414 yrkande 2 av Jan Strömdahl och Ylva Johansson (båda vpk),
Sk439 yrkande 2 av Pär Granstedt och Karin Söder (båda c) samt i
Sk451 av Olof Johansson m. fl. (c).

På förslag av finansutskottet har riksdagen i samband med att
investeringsavgiften infördes i juni 1989 uttalat att det borde ankomma
på regeringen att närmare överväga om inte intäkterna från investeringsavgiften
senare kunde återföras till berörd region för bl.a. produktion
av bostäder. Enligt propositionen behöver emellertid ett ställningstagande
i frågan få anstå ytterligare. Som skäl härför har anförts
att det på grund av den höga aktiviteten i de aktuella regionerna inte
är lämpligt att nu återföra några medel. Detta gäller även för ett så
angeläget ändamål som bostadsbyggande. Till bilden hör även att de
budgetmässiga effekterna av investeringsskatten är svårkalkylerade.

1989/90:SkU27

Skatteutskottet har i likhet med finansutskottet inte funnit anledning
att ompröva riksdagens tidigare ställningstagande i denna fråga.
Beslutet från i juni 1989 bör alltså ligga fest. Såsom framhålls i
propositionen är det emellertid i rådande överhettade läge olämpligt
att nu återföra några medel. Alltjämt gäller således att regeringen
längre fram bör återkomma till riksdagen i denna fråga. Det kan, som
finansutskottet framhållit, därvid vara lämpligt att regeringen också
prövar i vad mån de förslag som lagts fram av den s.k. storstadsutredningen
kan beaktas i sammanhanget. Vad utskottet här anfört bör
riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.

I detta sammanhang tar utskottet slutligen upp ett yrkande som väckts
under allmänna motionstiden 1990 i motion Sk442 yrkande 2 av
Bengt Westerberg m. fl. (fp). Enligt detta yrkande skall riksdagen
upphäva den särskilda fastighetsskatten för större delen av Stockholmsområdet
och Uppsala och Håbo kommuner som gäller för 1991 års
taxering. Utskottet vill erinra om att den skatten infördes samtidigt
med den nu aktuella investeringsskatten, delvis som ett komplement
till denna skatt. Den särskilda fastighetsskatten riktar sig mot det
befintliga beståndet av kontorslokaler, butiker, hotell m.m. och syftar
till att dämpa prisutvecklingen på sådana fastigheter.

Skatteutskottet finner inte anledning att nu ompröva det tidigare
beslutet. Utskottet avstyrker därför motion Sk442 yrkande 2.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen, m.m.
att riksdagen

a) avslår motionerna 1989/90:Fi29 yrkande 2 och 1989/90:Fi30
yrkande 2,

res. 1 (m, fp)

b) avslår motionerna 1989/90:Fi29 yrkande 1, 1989/90:Fi30
yrkande 1 och 1989/90:Fi32,

res. 2 (m)
res. 3 (fp)

2. beträffande skattesats och förlängd giltighetstid, m.m.

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:96 i denna del och
motion 1989/90:Sk414 yrkande 1 samt avslår motionerna
1989/90:Fi33 yrkandena 1 och 4 samt 1989/90:Sk439 yrkande 1,

res. 4 (c)

3. beträffande Göteborgsområdet

att riksdagen bifaller proposition 1989/90:96 i denna del och
avslår motion 1989/90:Fi33 yrkande 2,

res. 4 (c)

4. beträffande uppföljning av konjunkturutvecklingen, m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:96 i denna
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

1989/90:SkU27

anfört om att regeringen skall följa utvecklingen i de områden
som omfattas av investeringsskatten och vid behov återkomma
till riksdagen med förslag till åtgärder,

5. beträffande Malmö—Lund-området

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:Fi28 yrkande 1 och
1989/90:Fi31 yrkande 1,

res. 5 (vpk)
res. 6 (mp)

6. beträffande andra förändringar i tillämpningsområdet
att riksdagen avslår motion 1989/90:Fi28 yrkandena 2—4,

res. 7 (mp)

7. beträffande skatteuttaget i fråga om vissa kombinationsprojekt att

riksdagen med anledning av proposition 1989/90:96 i denna
del beslutar att införa en beskattning efter en glidande skala i
enlighet med vad utskottet föreslagit,

res. 8 (vpk)
s.y. (c)

8. beträffande intäkterna av investeringsskatten

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:96 i denna
del och motionerna 1989/90:Fi31 yrkande 2, 1989/90:Fi33 yrkande
3, 1989/90:Sk414 yrkande 2, 1989/90:Sk439 yrkande 2 och
1989/90:Sk451 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört angående återföring av intäkter från investeringsskatten,

res. 9 (c, vpk)

9. beträffande den särskilda fastighetsskatten

att riksdagen avslår motion 1989/90:Sk442 yrkande 2,

res. 10 (m, fp)

10. beträffande lagförslagen

att riksdagen antar de vid proposition 1989/90:96 fogade förslagen
till

1. Lag om ändring i lagen (1989:471) om investeringsavgjft för
vissa byggnadsarbeten, dock med de ändringarna
dels att lagen tillförs en ny paragraf, 2 a §, med följande som
utskottets förslag betecknade lydelse:

Nuvarande lydelse Utskottets förslag

2a §

Investeringsskatt enligt 1 § skall
inte heller betalas till den del arbetet
avser bostäder som ingår i underlag
enligt förordningen
(1978:384) om beräkning av låneunderlag
och pantvärde för bostadslån,
eller för vilka räntebidrag
kan lämnas enligt förordningen
(1983:974) om statligt räntestöd
vid förbättring av bostadshus.

1989/90:SkU27

Vid tillämpning av denna bestämmelse
skall andelen bostäder
anses vara två gånger den i första
stycket framräknade andelen. Andelen
bostäder skall dock aldrig
anses överstiga två tredjedelar av
byggnadsarbetet.

dels att ikraftträdandebestämmelsen skall ha följande lydelse:

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1990. Bestämmelserna om
utvidgat geografiskt tillämpningsområde och höjd skattesats samt den
nya bestämmelsen i 2 a § tillämpas i fråga om byggnadsarbete som
påbörjas efter den 8 februari 1990.

2. Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69).

Stockholm den 5 april 1990
På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

Närvarande: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s),
Torsten Karlsson (s), Anita Johansson (s), Hugo Hegeland (m), Bruno
Poromaa (s), Yvonne Sandberg-Fries (s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta
Svenson (m), Leif Olsson (fjp), Rolf Kenneryd (c), Lars Bäckström
(vpk), Gösta Lyngå (mp), Kjell Nordström (s), Isa Halvarsson (fp) och
Håkan Hansson (c).

Reservationer

1. Upphävande av investeringsavgiften (mom. 1 a)

Bo Lundgren (m), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m), Leif
Olsson (fp) och Isa Halvarsson (fp) anser

dels att utskottet i fråga om upphävande av investeringsavgiften bort
anföra följande

Den nuvarande lagen (1989:471) om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten
bör upphävas så snart det är praktiskt möjligt. Det torde
lämpligen kunna ske vid första månadsskiftet efter riksdagens beslut i
ärendet, dvs. vid utgången av april 1990.

dels att utskottet under mom. 1 a bort hemställa:

1. beträffande avslag på propositionen, m.m.

a) att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi29 yrkande
2 och 1989/90:Fi30 yrkande 2 antar följande
Förslag till lag om upphävande av lagen (1989:471) om investeringsavgift
för vissa byggnadsarbeten.

Härigenom föreskrivs följande.

Lagen (1989:471) om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten
upphör att gälla vid utgången av april år 1990.

1989/90:SkU27

2 Riksdagen 1989/90. 6 sami. Nr 27

Rättelse: S. 17 Tillkommit efter rad 7: dels 1990.

2. Avslag på propositionen (mom. 1 b)

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med
"Skatteutskottet delar" och slutar med "i ärendet" bort ha följande
lydelse:

Som föreslås i de tre motionerna Fi29 (fp), Fi30 (m) och Fi32 (fp)
bör propositionen om skärpt investeringsskatt avslås av riksdagen.

En regionalt avgränsad investeringsskatt av detta slag innebär att
likabehandlingsprincipen sätts åsido i och med att byggprojekt i Stockholms-
och Göteborgsregionerna belastas med prohibitiva skatter, medan
byggprojekt i andra regioner med likartat läge på byggarbetsmarknaden
undgår skatt. Den snedvridning som uppkommer genom byggregleringen
förstärks därmed ytterligare.

Enligt utskottets mening framstår det som mycket märkligt att man
på den helt genomreglerade byggmarknaden behöver använda sig av
ytterligare ett styrinstrument. Innan byggnadstillstånd meddelas har ju
varje större byggnadsprojekt underkastats en grundlig och i tiden
utdragen prövning.

De många regleringarna har givit upphov till stora obalanser, vilket
snarare talar för en avreglering än för en skärpning av befintliga
regleringar. Den föreslagna höjningen av investeringsskatten samt utvidgningen
av skatten geografiskt och i tiden borde inte kunna försvaras
ens av den ivrigaste reglerings- och planhushållningsförespråkare.

I en rapport från länsstyrelsen i Stockholms län (Rapport 10/1989)
har den nu gällande byggregleringen utvärderats. Av den framgår att
byggandet av lokaler minskat. Ingenting visar emellertid att bostadsbyggandet
har ökat som en följd därav. Av rapporten framgår också att
byggregleringen är hyresuppdrivande så snart efterfrågan på lokaler
överstiger tillgången.

Rapportens slutsatser har också bekräftats vid den uppvaktning som
gjordes inför arbetsmarknadsutskottet och bostadsutskottet under deras
beredning av detta ärende. Där framkom bl.a. att investeringsskatten
inte hade resulterat i överströmning från avgiftsbelagt byggande till
bostadsbyggande.

Den föreslagna höjningen av investeringsskatten skulle öka nybyggnadskostnaderna
vilket i sin tur skulle driva upp fastighetspriserna.
Som en följd härav skulle innehavarna av kommersiella lokaler kunna
tillgodoräkna sig betydande värdestegringar.

Samtidigt räknar länsarbetsnämnden (LAN) i Stockholms län med
att 1 000 byggnadsarbetare inom regionen ganska snart kommer att bli
arbetslösa om byggnadsprojekt som fått tillstånd inte kommer i gång
till följd av den höjda skatten. Mot slutet av 1991 väntas detta antal ha
ökat till mellan 2 000 och 3 000 personer. Enligt LAN:s bedömning
kommer bostadsbyggandet inte att kunna ge sysselsättning åt den
arbetskraft som på detta sätt blir berörd av skatten. LAN i Uppsala län
beräknar att 300 personer löper risk att bli arbetslösa under 1990 och
att detta antal ökar till 450 året därpå. Enligt LAN skulle en höjning
av investeringsskatten inte utgöra något problem om bostadsbyggandet

1989/90:SkU27

kom i gång. Så sker emellertid inte. Vid LAN i Göteborgs och Bohus
län räknar man med en 10-procentig arbetslöshet i Göteborgsområdet
under 1990/91, vilket motsvarar 700 personer.

De som skulle tjäna på ett ingrepp av detta slag är således innehavarna
av kommersiella lokaler. Priset skulle få betalas av byggnadsarbetarna.

Investeringsskatten bör således inte skärpas. Tvärtom bör den nu
utgående avgiften avskaffas med det snaraste. Med hänsyn härtill
saknas det anledning att närmare pröva de motioner som tar upp olika
aspekter på skattens utformning. Det finns i detta läge inte heller
anledning att överväga bostadsutskottets förslag till beskattning av s.k.
kombinationsprojekt, dvs. projekt i vilka förekommer både bostäder
och avgiftsbelagt arbete. Utskottet kan dock inte undgå att göra den
reflexionen att varje försök att differentiera skatten i sådana projekt
leder till mygel och godtycke samt ett än värre "bostadslånekineseri".
Bostadsutskottets förslag är som finansutskottet ser det ytterligare ett
belägg för att regleringar föder nya regleringar.

Sammanfattningsvis tillstyTker utskottet motionerna Fi29 (fp), Fi30
(m) och Fi32 (fp) om avslag på propositionen. Detta innebär att
propositionen avstyrks liksom de motioner om vissa ändringar i regeringens
förslag som behandlas i detta ärende.

dels att utskottet under mom. 1 b bort hemställa:

1. beträffande avslag på propositionen, m.m.
b) att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Fi29 yrkande
1 och 1989/90:Fi30 yrkande 1 samt med anledning av motion
1989/90:Fi32 avslår proposition 1989/90:96.

3. Avslag på propositionen (mom. 1 b)

Leif Olsson och Isa Halvarsson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med
"Skatteutskottet delar" och slutar med "i ärendet" bort ha följande
lydelse:

Som föreslås i de tre motionerna Fi29 (fp), Fi30 (m) och Fi32 (fp)
bör propositionen om skärpt investeringsskatt avslås av riksdagen.

Investeringsskatten är ytterligare ett bland många styrinstrument
som har kommmit att utnyttjas på en redan genomreglerad marknad.
Den snedvridning som uppkommer genom byggregleringen förstärks
därmed ytterligare.

Som framhålls i motion Fi32 (fp) ger en höjd investeringsskatt i
kombination med skärpta administrativa begränsningar för byggandet
upphov till en samlad reglering av sådan omfattning att utskottet inte
kan godta den.

Utskottet utesluter emellertid inte att någon form av avgiftsbeläggning
kan visa sig ändamålsenlig i en situation med stark överhettning i
geografiskt begränsade områden. Sådana förslag måste dock bedömas
bl.a. mot bakgrund av en samlad ekonomisk-politisk strategi. Någon
sådan strategi har emellertid regeringen inte förmått framlägga.

1989/90:SkU27

Mot denna bakgrund biträder utskottet förslaget i motionerna Fi29
(fp), Fi30 (m) och Fi32 (fp) att propositionen skall avslås och att den
nuvarande lagen om investeringsavgift skall upphävas. Vid detta förhållande
saknas det anledning att gå närmare in på de motioner som tar
upp olika aspekter på skattens utformning.

Utskottet tillstyrker samtidigt den i motion Fi32 (fp) föreslagna
lösningen att regeringen bör återkomma till riksdagen och redovisa sin
bedömning av läget i berörda storstadsområden, effekter av hittills
vidtagna åtgärder samt hur verkningsfulla tänkbara styrmedel kan vara.
Bedömningarna bör som framhålls i motionen samtidigt infogas i en
samlad ekonomisk-politisk strategi. Vad utskottet här anfört bör riksdagen
som sin mening ge till känna för regeringen.

dels att utskottet under mom. 1 b bort hemställa:

1. beträffande avslag på propositionen, m.m.

b) att riksdagen med med bifall till motion 1989/90:Fi32 och
med anledning av motionerna 1989/90:Fi29 yrkande 1 och
1989/90:Fi30 yrkande 1 avslår proposition 1989/90:96 samt som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om att
regeringen bör återkomma angående överhettningen i berörda
regioner inom ramen för en samlad ekonomisk-politisk strategi.

4. Skattesats, förlängd giltighetstid.

Göteborgsområdet, m.m. (mom. 2, mom. 3 och
mom. 10 i motsvarande del)

Rolf Kenneryd och Håkan Hansson (båda c) anser
dels

att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med "Enligt
finansutskottets" och på s. 11 slutar med "motion Fi 33",

att den del av yttrandet som på s. 11 börjar med "Givetvis skall" och
slutar med "denna del" samt

att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Ställningstagandet
innebär" och slutar med "förordade tillkännagivandet"
bort ersättas med ett yttrande av följande lydelse:

I likhet med vad som föreslås i motion Fi33 (c) anser utskottet att
investeringsavgiften inte bör utvidgas till Göteborgsregionen. Det finns
tecken på att byggkonjunkturen kommer att dämpas, inte minst i detta
område. Detta verifierades bl.a. vid den gemensamma uppvaktning
som gjorts inför bostadsutskottet och arbetsmarknadsutskottet av företrädare
för byggbranschen. Propositionen bör därför avslås i denna del.

Enligt skatteutskottets mening bör det också övervägas om inte
undantag skall göras även för de kommuner söder om Stockholm som
i dag omfattas av avgiften. Riksdagen bör beträffande dessa kommuner
begära ett nytt och bättre underbyggt förslag. Ett sådant kan förslagsvis
redovisas i den kompletteringsproposition som skall föreläggas riksdagen
i slutet av april månad. Riksdagen får då möjlighet att pröva om
investeringsavgift skall uttas i detta område även under andra halvåret
1990.

1989/90:SkU27

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet ansluter sig till förslaget
i motion Fi33 (c) yrkande 2. Riksdagen bör med anledning av
motionen som sin mening ge till känna för regeringen vad utskottet
här anfört om investeringsavgiften i de södra delarna av Stockholms
län.

Det är angeläget att en verklig dämpning av det oprioriterade
byggandet kommer till stånd. Mot bakgrund av att byggkonjunkturen
väntas bli något dämpad instämmer utskottet i centerns bedömning att
en avgiftsnivå på 25 % är lämplig.

Av samma anledning är det inte heller motiverat att utsträcka
avgiftens tillämpningstid. Avgiften bör således tas ut endast under år
1990.

Eftersom intäkterna från avgiften enligt ett tidigare riksdagsbeslut
skall återföras till den betalande regionen, bl.a. via byggsektorn, är det
som skatteutskottet ser det helt korrekt att använda begreppet avgift i
stället för skatt. Såsom begärs i motion Fi33 (c) bör alltså riksdagen
avslå den i propositionen föreslagna användningen av begreppet investeringsskatt.

Skatteutskottet biträder alltså på dessa punkter förslagen i motion
Fi33 (c) vilket innebär att propositionen bör avslås i motsvarande
delar.

dels att utskottet under mom. 2 och mom. 3 samt mom. 11 i motsvarande
del bort hemställa:

2. beträffande skattesats och förlängd giltighetstid, m.m.

a) att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi33 yrkandena
1 i denna del och 4, med anledning av motion 1989/90:Sk439
yrkande 1 samt med avslag på proposition 1989/90:96 i denna
del och motion 1989/90:Sk414 yrkande 1 beslutar att investeringsavgift
skall utgå med 25 % och att pålagan även fortsättningsvis
skall benämnas investeringsavgift,

b) att riksdagen med anledning av motion 1989/90:Fi33 yrkande
1 i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört om investeringsavgiften i de södra delarna av
Stockholms län,

3. beträffande Göteborgsområdet

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi33 yrkande 2
avslår proposition 1989/90:96 i denna del,

10. beträffande lagförslagen såvitt avser i propositionen framlagda
förslag

att riksdagen till följd av vad utskottet hemställt ovan under
mom. 2 och 3 avslår de i propositionen framlagda lagförslagen
och antar följande som utskottets förslag betecknade lydelse av 4
§ lagen (1989:471) om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten.

1989/90:SkU27

Nuvarande lydelse

Utskottets förslag

4 §

Investeringsavgift tas ut med Investeringsavgift tas ut med

10 procent av byggnadskostnaden 25 procent av byggnadskostnaden

för avgiftsbelagt arbete. Investe- för avgiftsbelagt arbete. Investe ringsavgiften

fastställs av länsskat- ringsavgiften fastställs av länsskat temyndigheten

i det län där bygg- temyndigheten i det län där bygg nadsplatsen

är belägen och betalas nadsplatsen är belägen och betalas

till denna länsskattemyndighet. till denna länsskattemyndighet.

Preliminär avgift utgår med Preliminär avgift utgår med

10 procent av den beräknade 25 procent av den beräknade

byggnadskostnaden. Slutlig avgift byggnadskostnaden. Slutlig avgift

fastställs när arbetet har slutförts. fastställs när arbetet har slutförts.

Preliminär och slutlig avgift Preliminär och slutlig avgift

avrundas nedåt till helt hundratal avrundas nedåt till helt hundratal

kronor. kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 maj 1990. Bestämmelserna om höjd
skattesats tillämpas i fråga om byggnadsarbete som påbörjas efter den 8
februari 1990.

5. Malmö —Lund-området (mom. 5)

Lars Bäckström (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med
"Bostadsutskottet har" och slutar med "därför motionerna" bort ha
följande lydelse:

Som anförs i motion Fi31 (vpk) visar uppgifter från länsarbetsnämnden
i Malmöhus län att volymen "övrigt byggande" i Malmö—Lund-området
är avsevärt större än den ram som regeringen
fastställt för år 1990. Samtidigt är det osäkert om nyproduktionen av
bostäder kan hållas på en tillräckligt hög nivå. Överhettningen i
området är dock inte lika påtaglig som i Stockholmsområdet varför
skatten bör bestämmas till 10 %, dvs. den skattesats som gällde i
huvudstadsregionen t.o.m. den 8 februari 1990.

Malmö—Lund-området bör avgränsas på det sätt som föreslås i
motion Fi31 (vpk). Det innebär att kommunerna Barlöv, Lomma,
Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala och Vellinge bör ingå i området.

1 detta område bör investeringskatten tas ut på byggnadsarbeten som
påbörjas fr.o.m. den 1 juli 1990 fram till utgången av 1991.

Lagen bör kompletteras i enlighet med vad som här anförts. Utskottets
ställningstagande i denna fråga innebär alltså att utskottet ansluter
sig till vänsterpartiet kommunisternas förslag i motion Fi31. I betydande
utsträckning tillgodoses därmed också miljöpartiet de grönas motsvarande
förslag i motion Fi28.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa:

5. beträffande Malmö—Lund-området
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi31 yrkande 1 och
med anledning av motion 1989/90:Fi28 yrkande 1 hos regering -

en begär att den skyndsamt återkommer med ett förslag till
utvidgning av investeringsskatten till Malmö—Lundo-mrådet i
enlighet med vad som anförts i motion 1989/90:Fi31 yrkande 1.

6. Malmö—Lund-området (mom. 5)

Gösta Lyngå (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med
"Bostadsutskottet har" och slutar med "därför motionerna" bort ha
följande lydelse:

Som anförs i miljöpartiet de grönas motion Fi28 talar flera skäl för
att alla tre storstadsområdena, således även Stormalmö och Landskrona—Helsingborg,
bör omfettas av investeringsskatten. Förutom att det
är lämpligt ur likställighetssynpunkt är miljöbelastningen i området
mycket stor. Försurningen har i Malmöhus län gått längre än i de
flesta andra delar av landet och detta beror till största delen på ökad
bilism, som i sin tur är ett resultat av den industriella överhettningen.
Västra Skåne har några av Europas bästa odlingsjordar och de bör så
förbli. Tillgången på allemansrättslig mark är mindre än någon annanstans.
Investeringsskatten begränsas lämpligen till Malmö, Svedala
(med Sturup), Burlövs, Lomma, Staffanstorps, Lunds, Kävlinge, Landskrona
och Helsingborgs kommuner.

Lagen bör kompletteras i enlighet med vad som här anförts. Utskottets
ställningstagande i denna fråga innebär alltså att utskottet ansluter
sig till miljöpartiet de grönas förslag i motion Fi28. I betydande
utsträckning tillgodoses därmed också vänsterpartiet kommunisternas
motsvarande förslag i motion Fi31.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa:

5. beträffande Malmö—Lund-området
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi28 yrkande 1 och
med anledning av motion 1989/90:Fi31 yrkande 1 hos regeringen
begär att den skyndsamt lägger fram förslag till riksdagen om
en utvidgning av investeringsskatten i enlighet med vad som
föreslagits i motion 1989/90:Fi28 yrkande 1.

7. Andra förändringar i tillämpningsområdet
(mom. 6)

Gösta Lyngå (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "I den
nyss nämnda" och slutar med "nämnda delar" bort ha följande lydelse:
Som miljöpartiet de gröna framhåller i motion Fi28 bör investeringsskatten
även omfatta parkeringsanläggning som inrättas i anslutning
till ny bostadsbebyggelse. Likaså bör rivning av byggnad anses
som byggnadsarbete och beläggas med investeringsskatt såvida rivningen
inte är påkallad av rena miljöskäl (exempelvis sjuka hus).

Lagen bör omarbetas i enlighet med vad finansutskottet här föreslagit -

1989/90:SkU27

I samma motion begärs också att investeringsskatt inte skall utgå på
vissa socialpolitiskt och miljömässigt angelägna projekt. Någon åtgärd
med anledning av detta förslag är enligt utskottets mening inte erforderlig
eftersom dylika projekt redan är undantagna från skatteplikten.
Regeringen bör dock pröva om det kan finnas behov av ytterligare
undantag i detta hänseende.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa:

6. beträffande andra förändringar i tillämpningsområdet

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:Fi28 yrkandena 2—4
hos regeringen begär att den skyndsamt lägger fram förslag om
ändringar i lagen om investeringsskatt i enligt med vad som
föreslagits i motionen.

8. Skatteuttaget i fråga om vissa kombinationsprojekt
(mom. 7)

Lars Bäckström (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "I
bostadsutskottets" och på s. 14 slutar med "olika byggnadsarbeten"
bort ha följande lydelse:

Det finns enligt utskottets mening ingen anledning att särbehandla
kontor och liknande byggnader bara för att de ingår i samma projekt
som bostäder.

Det finns däremot all anledning att undvika svårbegripliga och
motsägelsefulla skatteregler som bara befrämjar uppkomsten av en
investeringsskattearkitektur. Därför bör enligt utskottets mening kombinationsprojekten
behandlas på så sätt att full skatt tas ut på ickebostadsdelen
oberoende av hur stor andel den utgör. Det betyder att
skatteuttaget för ett kombinationsprojekt differentieras och hamnar
mellan 0 och 30 %. Det innebär också att kontor som byggs ihop med
bostäder beskattas neutralt i och med att de varken gynnas eller
missgynnas skattemässigt.

Utskottet föreslår att lagen om investeringsskatt utformas i enlighet
med vad utskottet här anfört. Det bör uppdras åt regeringen att
skyndsamt återkomma till riksdagen med ett lagförslag i enligt med
vad utskottet anfört.

dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa:

7. beträffande skatteuttaget i fråga om vissa kombinationsprojekt att

riksdagen med anledning av proposition 1989/90:96 i denna
del hos regeringen begär att den skyndsamt lägger fram förslag
till förändring i investeringsskatten i enlighet med vad utskottet
anfört.

1989/90:SkU27

9. Intäkterna av investeringsskatten (mom. 8)

Rolf Kenneryd (c), Lars Bäckström (vpk) och Håkan Hansson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "På
förslag" och på s. 15 slutar med "för regeringen" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening saknas det anledning att ompröva riksdagens
tidigare ställningstagande i denna fråga. Beslutet från i juni 1989
bör alltså ligga fast, vilket innebär att influtna medel skall återföras till
berörda regioner. Såsom framhålls i propositionen och i motion Fi33
(c) måste emellertid ett återförande anpassas till den ekonomiska
konjunkturen. Eftersom viss tid hinner förflyta från det att avgiften
betalas in tills medlen återförs till regionen åstadkoms en inflationsdämpande
åtstramning.

Alltjämt gäller således att regeringen snarast bör återkomma till
riksdagen med ett förslag om hur medlen skall återföras till berörda
regioner. Vad utskottet här anfört med anledning av motionerna bör
riksdagen som sin mening ge till känna för regeringen.

dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa:

8. beträffande intäkterna av investeringsskatten
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:96 i denna
del och motionerna 1989/90:Fi31 yrkande 2, 1989/90:Fi33 yrkande
3, 1989/90:Sk414 yrkande 2, 1989/90:Sk439 yrkande 2 och
1989/90:Sk451 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört angående återföring av intäkter från investeringsskatten.

10. Den särskilda fastighetsskatten (mom. 9)

Bo Lundgren (m), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m), Leif
Olsson (fp) och Isa Halvarsson (lp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med "I
detta" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande lydelse:

En majoritet i riksdagen drev våren 1989 fram den särskilda fastighetsskatt
som omfattar större delen av Stockholms län och Uppsala och
Håbo kommuner. Något godtagbart motiv för att införa skatten presenterades
inte. Den särskilda fastighetsskatten får direkt skadliga effekter
eftersom den verkar inflationsdrivande i och med att kostnaderna
direkt kan vältras över på hyresgästerna. Detta och att skatten dessutom
är krånglig och svårtillämpbar påpekades utan resultat från
moderaternas och folkpartiets sida i samband med att riksdagen antog
lagen.

I den under allmänna motionstiden i år väckta motionen
1989/90:Sk442 yrkande 2 hemställs att den särskilda fastighetsskatten
upphävs fr.o.m. den 1 juli i år. Utskottet ställer sig med hänvisning till
det ovan anförda bakom detta förslag. Det bör ankomma på regeringen
att skyndsamt lägga fram lagförslag härom.

1989/90:SkU27

dels att utskottet under mom. 9 bort hemställa:

9. beträffande den särskilda fastighetsskatten
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:442 yrkande 2 hos
regeringen begär förslag om upphävande av den särskilda fastighetsskatten
i delar av Stockholms och Uppsala län fr.o.m. den 1
juli 1990.

Särskilt yttrande

Skatteuttaget i fråga om vissa kombiprojekt (mom. 7)

Rolf Kenneryd och Håkan Hansson (båda c) anför:

Vi ställer oss bakom bostadsutskottets förslag om att sänka skatteuttaget
på kombinationsprojekt där bostäder ingår som en del. Skatteuttaget
borde enligt vår uppfattning ha begränsats till en högsta skattesats om
25 %. Centerns krav på att den av regeringen föreslagna skattesatsen
om 30 % har dock inte fatt majoritet under utskottsbehandlingen.

1989/90:SkU27

Finansutskottets yttrande
1989/90:FiU4y

Skärpt investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten
Till skatteutskottet

Finansutskottet har beslutat att med detta yttrande överlämna till
skatteutskottet för vidare beredning dels proposition 1989/90:96 om
skärpt investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten, dels de med anledning
av propositionen väckta motionerna 1989/90:Fi28—33. Överlämnandet
görs under förbehåll av att skatteutskottet godtar en sådan
lösning.

Sammanfattning

Finansutskottet tillstyrker — i likhet med arbetsmarknadsutskottet och
bostadsutskottet som tidigare yttrat sig i ärendet — i allt väsentligt
regeringens förslag till skärpning av den nuvarande investeringsavgiften
i Stockholms- och Uppsalaområdet.

Investeringsavgiften utgår för närvarande med 10 % av byggkostnaden
för vissa oprioriterade byggnadsarbeten som fram till utgången av
1990 påbörjas i dels Stockholms län med undantag av Norrtälje och
Södertälje kommuner, dels Uppsala och Håbo kommuner.

I yttrandet ställer sig utskottet bakom propositionens förslag, vilket
innebär att utskottet förordar:

-att begreppet investeringsavgift ersätts av investeringsskatt,

-att skatteuttaget höjs från 10 till 30 %,

-att skatten tas ut även i Göteborgsområdet,

-att skatteplikten utsträcks till att gälla även byggnadsarbeten som
påbörjas under 1991.

Finansutskottet instämmer i arbetsmarknads- och bostadsutskottens
uppfattning att det är angeläget att regeringen noga följer utvecklingen
i de berörda regionerna. Skulle det därvid visa sig att investeringsskatten
får oönskade effekter på sysselsättningen bör regeringen skyndsamt
återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder som motverkar
detta.

För projekt som till övervägande del består av avgiftspliktigt byggnadsarbete
utgår med nuvarande regler investeringsavgift på hela byggkostnaden,
dvs. även på den icke avgiftspliktiga delen. Är den avgiftsbelagda
delen mindre än halva byggkostnaden utgår däremot ingen
avgift. På förslag av bostadsutskottet förordar finansutskottet att dylika
s.k. kombinationsprojekt skall beskattas enligt en glidande skatteskala.
Vissa villkor måste dock vara uppfyllda för att detta skall ske. Projektet
måste sålunda till någon del inrymma bostäder, och de olika enheterna

1989/90:SkU27

Bilaga 1

i projektet måste ligga på samma fastighet eller i nära anslutning till
varandra. Dessutom måste projektet även i övrigt vara sammanhållet
och utgöra en enhet när frågan om byggnadstillstånd prövas.

Riksdagen har tidigare uttalat att det borde övervägas om inte
intäkterna från investeringsavgiften/skatten kunde återföras till de berörda
regionerna. Finansutskottet slår fast att detta beslut alltjämt är
giltigt. I rådande överhettade situation är det dock olämpligt att aktualisera
frågan om ett återförande. Regeringen bör emellertid senare
återkomma till riksdagen och därvid också pröva i vad mån de förslag
som lagts fram av den s.k. storstadsutredningen kan beaktas i sammanhanget.

Moderata samlingspartiet och folkpartiet har anmält avvikande meningar
i vilka man begär att propositionen avslås och att nuvarande
investeringsavgift upphävs. Centern, vänsterpartiet kommunisterna och
miljöpartiet de gröna har på en rad punkter anmält avvikande meningar
till stöd för motionskrav som resp. parti fört fram.

Inledning

I proposition 1989/90:96 föreslår regeringen att riksdagen antar de i
propositionen framlagda förslagen till

1. lag om ändring i lagen (1989:471) om investeringsavgift för vissa
byggnadsarbeten,

2. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69).

De överlämnade motionerna upptar följande yrkanden.

1989/90:Fi28 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att investeringsskatt, utöver regeringens
förslag, även skall tas ut för det oprioriterade byggandet i Malmö,
Svedala, Burlövs, Lomma, Staffanstorps, Lund, Kävlinge, Landskrona
och Helsingborgs kommuner,

2. att riksdagen beslutar att det prioriterade byggandet, förutom
statsbelånade permanentbostäder, även skall omfatta miljömässigt och
socialpolitiskt angelägna byggnadsprojekt,

3. att riksdagen beslutar att samtliga nya parkeringsanläggningar
skall beläggas med investeringsskatt,

4. att riksdagen beslutar att rivning av byggnad skall anses som
byggnadsarbete och beläggas med investeringsskatt.

1989/90:Fi29 av Ylva Annerstedt (fjp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå regeringens proposition om skärpt och
förlängd investeringsskatt,

2. att riksdagen beslutar avskaffa den nu gällande investeringsavgiften.

1989/90:Fi30 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1989/90:96,

2. att riksdagen beslutar upphäva lagen (1989/90:471) om investeringsavgift
för vissa byggnadsarbeten.

1989/90:SkU27

Bilaga 1

1989/90:Fi31 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om en investeringsskatt i Malmö—Lund-området
(Burlövs, Lomma, Lunds, Malmö, Staffanstorps,
Svedala och Vellinge kommuner) om 10 % ff.o.m. 90-07-01 t.o.m.
91-12-31,

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
vikten av ett förslag om hur intäkterna kan återföras till resp. region
för produktion av nya bostäder.

1989/90:Fi33 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:96 i denna del
beslutar att investeringsavgiften skall uppgå till 25 % i enlighet med
vad som i motionen anförts,

2. att riksdagen avslår proposition 1989/90:96 såvitt avser utvidgning
av investeringsavgiftens tillämpning till Göteborgsregionen,

3. att riksdagen beslutar att intäkterna från investeringsavgiften med
beaktande av konjunkturen skall återgå till berörd region,

4. att riksdagen avslår proposition 1989/90:96 såvitt avser förslaget att
ändra benämning på investeringsavgiften.

Utskottet

Bakgrund

På förslag av finansutskottet beslöt riksdagen i juni 1989 att införa en
tidsbegränsad regional investeringsavgift på bl.a. nybyggnation av kontorslokaler
(1988/89:FiU30, rskr. 327). Avgiften träffar med vissa undantag
sådana byggnadsarbeten som erfordrar byggnadstillstånd. De
gjorda undantagen gäller bl.a. industrilokaler, sjukhus, servicehus samt
byggnader för undervisningsändamål. Undantag har också gjorts för
byggnadsarbeten som är föranledda av vissa tvångssituationer. Avgiften
utgår med 10 % av byggnadskostnaden för avgiftsbelagt arbete som
påbörjas fram till utgången av 1990. Den tas ut dels i Stockholms län
utom Norrtälje och Södertälje kommuner, dels i Uppsala och Håbo
kommuner. Lagstiftningen ger inte utrymme för några dispenser. Å
andra sidan utgår ingen avgift om den totala byggnadskostnaden understiger
5 milj. kr.

Syftet med avgiften är att dämpa överhettningen på byggmarknaden
och att vidga utrymmet för produktion av nya bostäder. För att denna
utjämnande effekt skulle förstärkas har finansutskottet, med riksdagens
gillande, föreslagit att det borde ankomma på regeringen att närmare
överväga om inte intäkterna från avgiften senare kan återföras till
regionen för bl.a. produktion av nya bostäder.

I propositionen framhålls att den svenska ekonomin kännetecknas av
högt kapacitetsutnyttjande. Pris- och kostnadsökningarna har varit
väsentligt högre än i omvärlden. Överhettningen har gjort sig gällande

1989/90:SkU27

Bilaga 1

i så gott som hela landet och har varit särskilt uttalad inom byggsektorn,
framför allt i Stockholms- och Uppsalaområdet samt efter hand
även i Göteborgsområdet.

Den nuvarande investeringsavgjften har enligt propositionen inte
lett till åsyftat resultat. Därför föreslås nu att avgiften höjs från 10 till
30 % och utvidgas till att gälla även Göteborgsområdet. Dessutom
föreslås att lagens tillämpningsperiod förlängs så att den omfattar även
oprioriterade byggnadsarbeten som påbörjas under 1991.

Föredragande statsrådet föreslår vidare att begreppet "avgift" ersätts
av "skatt", som i statsrättslig mening är en mer adekvat beteckning i
sammanhanget då något vederlag inte utgår till de byggherrar som
betalar pålagan. Han framhåller också att frågan om ett återförande av
inkomsterna från skatten/avgiften bör anstå ytterligare med hänsyn till
den höga aktiviteten i de aktuella regionerna.

Arbetsmarknadsutskottet och bostadsutskottet har beretts tillfälle att
yttra sig i ärendet, och deras yttranden finns fogade som bilaga
1 (1989/90:AU3y) resp. bilaga 2 (1989/90:BoU5y) till detta yttrande.
Båda utskotten tillstyrker propositionen men anser samtidigt att regeringen
noga bör följa utvecklingen i de berörda regionerna för att om
så erfordras återkomma till riksdagen med förslag till åtgärder.

På eget initiativ tar bostadsutskottet i sitt yttrande upp ytterligare
några frågor rörande investeringsskatten, däribland frågan om beskattningen
av s.k. sammanhållna kombinationsprojekt.

Behovet av stabiliseringspolitiska åtgärder inom byggsektorn

Finansutskottet får för egen del anföra följande. Som framhålls i
propositionen har pris- och löneökningarna i Sverige under en följd av
år varit högre än i våra viktigaste konkurrentländer. Överhettningen
har nu gått så långt att en ytterligare åtstramning av den ekonomiska
politiken är påkallad. Detta kommer finansutskottet senare att ta upp i
anslutning till att utskottet behandlar riktlinjer för den ekonomiska
politiken. I detta yttrande tar utskottet upp endast frågan om en
skärpning av investeringsavgiften.

I Stockholms- och Uppsalaområdet är byggmarknaden fortfarande
starkt överhettad. Samma tendens till överhettning har efter hand
också börjat göra sig märkbar i Göteborgsområdet. Trots att investeringsavgiften
varit i kraft i blott tio månader kan man konstatera att
den inte fatt det genomslag som avsågs. Avgiftsuttaget har uppenbarligen
varit alltför lågt för att åstadkomma en önskvärd dämpning av det
oprioriterade byggandet i regionen. Med hänsyn härtill instämmer
utskottet i föredragandens bedömning att det nu är påkallat med såväl
en höjning av avgiftsuttaget som en vidgad tillämpning av lagstiftningen.

För sådana oprioriterade byggnadsobjekt som i dag omfattas av
investeringsavgiften bör således uttaget höjas kraftigt. Denna högre
nivå bör gälla för byggnadsarbeten som påbörjas efter den 8 februari
1990, dvs. dagen för propositionens avlämnande. Från denna tidpunkt

1989/90:SkU27

Bilaga 1

bör samma pålaga tas ut även på oprioriterat byggande i Göteborg med
omgivande kommuner. Lagens tillämpning bör dessutom utsträckas
med ytterligare ett år, dvs. fram till utgången av 1991.

Av vad finansutskottet här sagt framgår att utskottet för sin del inte
är berett att förorda vare sig att propositionen avslås eller att den
nuvarande lagen om investeringsavgjft upphävs. Sådana krav förs fram
i motionerna Fi29 av Ylva Annerstedt (fp) och Fi30 av Bo Lundgren
m.fl. (m). Även i motion Fi32 av Anne Wibble m.fl. (fp) yrkas avslag
på propositionen. Dessa motioner bör enligt finansutskottets mening
avstyrkas av skatteutskottet.

Vidgad tillämpning och ändrad benämning på
investeringsavgiften

I motion Fi33 av Gunnar Björk m.fl. (c) finner motionärerna det
befogat med en höjning av avgiftsuttaget. De anser dock att höjningen
skall begränsas till 25 % (yrk. 1) eftersom det finns tecken som tyder
på en något dämpad byggkonjunktur i de områden där avgiften skall
tas ut. Av samma anledning avvisar de också förslaget att avgiften skall
tas ut även i Göteborgsområdet (yrk. 2). Utan att framföra något
direkt yrkande i frågan anser de likaså att det för närvarande inte är
aktuellt med någon förlängning av lagens tillämpning.

Bostadsutskottet har i anslutning härtill påpekat att det under hösten
1990 kan finnas skäl att ompröva den geografiska omfattningen av
avgiften om det då skulle visa sig att den av motionärerna befarade
avmattningen av byggkonjunkturen inträder. En sådan omprövning
skulle, anser bostadsutskottet, gälla inte bara kommunerna i Göteborgsområdet
utan också de kommuner i södra Stockholms län som
nu träffas av avgiften. Bostadsutskottet anser emellertid att det inte nu
finns tillräckliga skäl att ge avgiften en annan geografisk utformning
än den som föreslås i propositionen. Regeringen bör dock noga följa
utvecklingen av byggkonjunkturen under det kommande halvåret,
framhåller bostadsutskottet, för att om så erfordras återkomma till
riksdagen med ett förslag i frågan. Den uppfattning som bostadsutskottet
givit uttryck åt i denna fråga vill bostadsutskottet att riksdagen som
sin mening ger till känna för regeringen.

Även arbetsmarknadsutskottet betonar vikten av att regeringen uppmärksamt
följer utvecklingen inom de berörda regionerna. Skulle det
därvid visa sig att skatten får oönskade effekter på sysselsättningen är
det, som arbetsmarknadsutskottet ser det, angeläget att regeringen
skyndsamt förelägger riksdagen förslag till åtgärder för att förhindra
detta. Med detta uttalande, som arbetsmarknadsutskottet anser bör ges
till känna för regeringen, tillstyrker arbetsmarknadsutskottet propositionens
förslag.

Finansutskottet får för egen del anföra följande. Investeringsavgiften är,
som utskottet tidigare påpekat, avsedd att dämpa överhettningen på
byggmarknaden och att vidga utrymmet för produktion av nya bostäder.
Självklart skall ett stabiliseringspolitiskt instrument av detta slag
användas endast i ett läge då överhettning föreligger. Så är förhållandet

1989/90:SkU27

Bilaga 1

i dag i Stockholm—Uppsalaområdet och samma tendens har gjort sig
gällande även i Göteborgsområdet. I likhet med arbetsmarknadsutskottet
och bostadsutskottet anser således finansutskottet att lagen bör
tillämpas också i Göteborgsområdet, dvs. det område som omfattar
kommunerna Kungsbacka, Göteborg, Härryda, Kungälv, Mölndal, Partille,
Stenungsund, Ale och Lerum.

Det är angeläget att en verklig dämpning av det oprioriterade
byggandet kommer till stånd. Uttaget bör därför inte vara lägre än vad
som förordas i propositionen utan bör sättas till 30 %.

Nuvarande lagstiftning är tidsbegränsad till utgången av detta år.
Samtidigt är alltså överhettningstendenserna alltjämt påtagliga. Det
finns med gällande tillämpningsperiod stor risk att en rad oprioriterade
byggnadsprojekt skjuts upp endast tillfälligt och att överhettningsproblemen
återkommer i början av nästa år. Skall lagstiftningen få
avsedd verkan bör således tillämpningen utsträckas med ett år.

Som arbetsmarknadsutskottet och bostadsutskottet framhållit är det
emellertid angeläget att regeringen noga följer utvecklingen i de berörda
regionerna. Lagen ger inte utrymme för dispenser, och bedömningarna
av den fortsatta byggkonjunkturen är inte helt entydiga. Skulle
utvecklingen bli sådan att skatten får oönskade effekter på sysselsättningen
bör det ankomma på regeringen att skyndsamt återkomma till
riksdagen med förslag till åtgärder som motverkar detta. Enligt finansutskottets
mening bör riksdagen göra ett uttalande av denna innebörd.

I propositionen aktualiseras också frågan om benämningen, och det
framhålls att begreppet investeringsskatt är ett mer adekvat uttryck i
sammanhanget. I motion Fi33 av Gunnar Björk m.fl. (c) yrkas avslag
på propositionen i denna del (yrk. 4) med hänvisning till att intäkterna
är avsedda att återföras till den betalande regionen, bl.a. via
byggsektorn. Finansutskottet har i själva sakfrågan ingen annan uppfattning
än föredraganden. Utskottet biträder således för sin del förslaget
att benämningen "investeringsavgift" ersätts med "investeringsskatt".

Med hänvisning till vad utskottet här anfört anser finansutskottet att
skatteutskottet bör avslå motion Fi33 (c) yrkandena 1, 2 och 4.

I motionerna Fi28 (yrk. 1) av Inger Schörling m.fl. (mp) och
Fi3I (yrk. 1) av Lars Werner m.fl. (vpk) föreslås att investeringsskatten
skall tas ut också i Malmö-Lundområdet. Miljöpartiet de grönas förslag
innebär att ytterligare några västskånska kommuner skall omfettas av
skatten. Vänsterpartiet kommunisterna föreslår dessutom i sin motion
att investeringsskatten skall utgå med endast 10 % i denna del av
landet räknat från den 1 juli 1990.

Bostadsutskottet avstyrker motionerna med hänvisning till att byggkonjunkturen
i detta område kan förväntas få ett lugnare förlopp än i
Stockholmsområdet. Finansutskottet gör för sin del ingen annan bedömning
än bostadsutskottet.

1989/90:SkU27

Bilaga 1

Aterföring av skatteintäkterna till berörd region m.m.

I motionerna Fi31 (yrk. 2) av Lars Werner m.fl. (vpk) och Fi33 (yrk.
3) av Gunnar Björk m.fl. (c) begärs att intäkterna från investeringsavgiften/skatten
skall återföras till berörda regioner.

På förslag av finansutskottet har riksdagen tidigare uttalat att det
borde ankomma på regeringen att närmare överväga om inte intäkterna
från investeringsavgjften senare kunde återföras till berörd region
för bl.a. produktion av bostäder. Med anledning härav framhålls nu i
propositionen att ett ställningstagande i ämnet bör anstå ytterligare.
Föredraganden anser att det på grund av den höga aktiviteten i de
aktuella regionerna inte är lämpligt att nu återföra några medel. Detta
gäller även för ett så angeläget ändamål som bostadsbyggande. Till
bilden hör också, framhåller han, att de budgetmässiga effekterna av
investeringsskatten är svårkalkylerade.

Enligt finansutskottets mening saknas det anledning att ompröva
riksdagens tidigare ställningstagande i denna fråga. Beslutet från i juni
1989 bör alltså ligga fast. Såsom framhålls i propositionen är det
emellertid i rådande överhettade läge olämpligt att nu återföra några
medel. Samma uppfattning kommer för övrigt också till uttryck i
centermotionen där det slås fest att ett återförande måste anpassas till
den ekonomiska konjunkturen. Alltjämt gäller således att regeringen
längre fram bör återkomma till riksdagen i denna fråga. Som utskottet
ser det kan det därvid vara lämpligt att regeringen också prövar i vad
mån de förslag som lagts fram av den s.k. storstadsutredningen kan
beaktas i sammanhanget. Vad utskottet här anfört med anledning av de
båda motionerna Fi31 (vpk) och Fi33 (c) bör riksdagen som sin
mening ge till känna för regeringen.

I motion Fi28 av Inger Schörling m.fl. (mp) föreslås att man från
investeringsskatten skall undanta vissa socialpolitiskt och miljömässigt
angelägna projekt (yrk. 2). A andra sidan vill motionärerna att rivningsarbeten
(yrk. 4) samt parkeringsan läggningar som inrättas i anslutning
till ny bostadsbebyggelse (yrk. 3) skall omfettas av skatten.
Förslagen har avstyrkts av bostadsutskottet. Finansutskottet har för
egen del ingen annan mening än bostadsutskottet.

Sammanhållna kombinationsprojekt

För projekt som till övervägande del består av avgiftspliktiga byggnadsarbeten
utgår med nuvarande regler investeringsavgift på i princip hela
byggkostnaden, dvs. även på den avgiftsfria delen. Är den avgiftsbelagda
delen mindre än halva byggkostnaden utgår däremot ingen avgift.
Bostadsutskottet har på eget initiativ aktualiserat frågan om inte s.k.
kombinationsprojekt där bostäder ingår med en mindre del borde
beskattas enligt en glidande skatteskala. I sitt yttrande lämnar bostadsutskottet
följande synpunkter:

1989/90:SkU27

Bilaga 1

3 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 27

ett parkeringshus av miljöskäl anses nödvändigt som en bullerskärm
mot en starkt trafikerad gata med bostäderna placerade innanför
parkeringshuset. För att bostäderna över huvud taget skall komma till
utförande kan då krav ställas på att t.ex. parkeringshuset eller annat
skattebelagt byggnadsarbete byggs samtidigt. Tidigare, när skatten var
10 %, var det i vissa fall möjligt att genomföra kombinationsprojekten.
Vid ett skatteuttag om 30 % blir troligen följden att dessa projekt i de
flesta fall inte kommer att förverkligas. Eftersom ett av syftena med
skatten är att omfördela resurser från oprioriterat byggande till bostadsbyggande
finns anledning att differentiera skatteuttaget avseende
den skattebelagda delen i ett kombinationsprojekt.

Vad det då först gäller är att bestämma när ett ärende skall behandlas
som ett kombinationsprojekt. För att denna förutsättning skall gälla
bör, enligt utskottets mening, projektet vara sammanhållet och utgöra
en enhet vid bedömning i fråga om byggnadstillstånd.

Om ett sådant förhållande föreligger bör investeringsskatten på den
del av projektet som inte är bostäder tas ut efter en glidande skala.
Följande exempel åskådliggör den beräkningsmodell utskottet stannat
för. Om i ett projekt byggkostnaden för avgiftsbelagt arbete är 70 % av
hela byggkostnaden och alltså "bostadsdelen" är 30 % betalas investeringsskatt
med 30 % på skillnaden mellan den avgiftsbelagda delen
och den icke avgiftsbelagda, dvs. med 40 % (70—30) av 30 % eller i
exemplet med 12 %. Ar relationen mellan avgiftsbelagt och icke
avgiftsbelagt arbete 75—25 % betalas investeringsskatt med 30 % av
50 % (75—25), dvs. med 15 %. Dock skall i kombinationsprojekten
investeringsskatten vara minst 10 % även om den nu förordade beräkningsmetoden
ger en lägre skattesats.

Vad utskottet nu förordat innebär alltså att ingen investeringsskatt
kommer att uttas i projekt där byggnadskostnaden för andelen bostäder
är minst hälften av den totala byggnadskostnaden och att hela investeringsskatten
givetvis kommer att tas ut i projekt som endast innehåller
avgiftsbelagt arbete.

Finansutskottet har för sin del inget att erinra mot den av bostadsutskottet
förordade lösningen. Avsikten med investeringsskatten är att
främja bostadsbyggandet, och som bostadsutskottet framhåller kan ett
skatteuttag på 30 % resultera i att bostäder som till en mindre del
ingår i kombinationsprojekt aldrig blir byggda.

Nedanstående diagram åskådliggör vilket skatteuttag som uppkommer
för kombinationsprojekt dels med de regler som följer av propositionens
förslag, dels enligt bostadsutskottets förslag.

Diagram. Investeringsskatt på kombinationsprojekt

Enligt propositionens förslog Enligt bostadsutskottets förslog

And* bo »tid* (X)

1989/90:SkU27

Bilaga 1

De modifierade reglerna bör, i enlighet med bostadsutskottets förslag,
endast tillämpas på projekt som inrymmer bostäder. Det innebär
att de gynnsammare villkoren inte bör omfatta sådana projekt, i vilka
en mindre, skattefri del utgörs av t.ex. industrilokaler. Bostädernas
andel av det totala projektet bör fastställas med ledning av byggnadskostnaderna.
Såsom bostadsutskottet framhåller bör de föreslagna reglerna
tillämpas endast på projekt som är sammanhållna och som utgör
en enhet när frågan om byggnadstillstånd prövas. Enligt finansutskottets
mening får det därvid förutsättas att de olika enheterna i ett
projekt antingen är belägna på samma fastighet eller ligger i omedelbar
eller nära anslutning till varandra. I likhet med bostadsutskottet föreslår
finansutskottet att de nya reglerna tas in i lagen om investeringsskatt
och att de tillämpas på byggnadsarbeten som påbörjas efter den 8
februari 1990.

Övriga förslag

Bostadsutskottet påpekar i sitt yttrande att 2 § lagen (1989:471) om
investeringsavgift skulle kunna förtydligas i visst avseende eftersom det
där finns en formulering som, enligt vad som uppges, givit upphov till
oklarhet. För egen del finner emellertid bostadsutskottet att någon
ändring inte är påkallad, men man skulle inte motsätta sig ett tillägg
till lagrummet om finansutskottet skulle komma till en annan uppfattning.
Finansutskottet delar bostadsutskottets uppfattning och anser inte
den diskuterade ändringen vara nödvändig.

Slutligen tar bostadsutskottet i sitt yttrande också upp frågan om
skatteplikten för de s.k. frifinansierade småhusen, dvs. hus finansierade
utan statligt stöd och avsedda för permanentboende. Bostadsutskottet
föreslår att byggnadsarbete avseende sådana småhus inte längre skall
vara skattepliktigt och att lagen skall ändras i enlighet härmed.

Enligt finansutskottets mening är det inte påkallat med någon lagändring
av nu nämnt slag. Generellt gäller nämligen att investeringsskatt
inte utgår på byggnadsarbeten med en total byggkostnad understigande
5 milj. kr. Frifinansierade småhus med en byggkostnad överstigande
detta belopp bör enligt finansutskottets mening omfattas av
investeringss katten.

Stockholm den 29 mars 1990
På finansutskottets vägnar

Anna-Creta Leijon

Närvarande: Anna-Greta Leijon (s), Anne Wibble (fp), Roland Sundgren
(s), Lars Tobisson (m), Gunnar Björk (c), Per Olof Håkansson
(s), Rune Rydén (m), Iris Mårtensson (s), Lisbet Calner (s), Arne
Kjörnsberg (s), Filip Fridolfsson (m), Lars De Geer (fp), Ivar Franzén

1989/90:SkU27

Bilaga 1

(c), Carl Frick (mp). Marianne Carlström (s), Sonia Karlsson (s) och
Maggi Mikaelsson (vpk).

Avvikande meningar

1. Avslag på propositionen

Lars Tobisson, Rune Rydén och Filip Fridolfsson (alla m) anser att
utskottets yttrande under rubriken "Utskottet" bort ha följande lydelse:

Som föreslås i de tre motionerna Fi29 (fp), Fi30 (m) och Fi32 (fp)
bör propositionen om skärpt investeringsskatt avslås av riksdagen. Den
nuvarande lagen (1989:471) om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten
bör upphävas så snart det är praktiskt möjligt. Det torde lämpligen
kunna ske vid första månadsskiftet efter riksdagens beslut i ärendet,
dvs. vid utgången av april 1990.

1989/90:SkU27

Bilaga 1

De som skulle tjäna på ett ingrepp av detta slag är således innehavarna
av kommersiella lokaler. Priset skulle få betalas av byggnadsarbetarna.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet motionerna Fi29 (fp), Fi30
(m) och Fi32 (fp) om avslag på propositionen och upphävande av
lagen (1989:471) om investeringsavgift för vissa bostadsarbeten. Propositionen
avstyrks liksom de motioner om vissa ändringar i regeringens
förslag som behandlas i detta yttrande.

2. Avslag på propositionen

Anne Wibble och Lars De Geer (båda fp) anser att utskottets yttrande
under rubriken "Utskottet" bort ha följande lydelse:

Som föreslås i de tre motionerna Fi29 (fp), Fi30 (m) och Fi32 (fp)
bör propositionen om skärpt investeringsskatt avslås av riksdagen. Den
nuvarande lagen (1989:471) om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten
bör upphävas så snart det är praktiskt möjligt. Detta torde
lämpligen kunna ske vid första månadsskiftet efter riksdagens beslut i
ärendet, dvs. vid utgången av april 1990.

Investeringsskatten är ytterligare ett bland många styrinstrument
som har kommit att utnyttjas på en redan genomreglerad marknad.
Den snedvridning som uppkommer genom byggregleringen förstärks
därmed ytterligare.

1989/90:SkU27

Bilaga 1

Mot denna bakgrund biträder utskottet förslaget i motionerna Fi29
(fp), Fi30 (m) och Fi32 (fp) att propositionen skall avslås och att den
nuvarande lagen om investeringsavgift skall upphävas. Med detta ställningstagande
saknas det anledning att gå närmare in på de motioner
som tar upp olika aspekter på skattens utformning.

Utskottet tillstyrker också den i motion Fi32 (fp) föreslagna lösningen
att regeringen bör återkomma till riksdagen och redovisa sin
bedömning av läget i berörda storstadsområden, effekter av hittills
vidtagna åtgärder samt hur verkningsfulla tänkbara styrmedel kan vara.
Bedömningarna bör som framhålls i motionen samtidigt infogas i en
samlad ekonomisk-politisk strategi. Vad utskottet här anfört bör riksdagen
som sin mening ge till känna för regeringen.

3. Göteborgsområdet, skattesats, tillämpningsperiod
och benämning på investeringsavgiften

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande som under rubriken "Vidgad tillämpning och ändrad benämning
på investeringsavgiften" börjar med "Finansutskottet Sr" och
slutar med "motion Fi33 (c) yrkandena 1, 2 och 4" bort ha följande
lydelse:

I likhet med vad som föreslås i motion Fi33 (c) anser utskottet att
investeringsavgiften inte bör utvidgas till Göteborgsregionen. Bostadsutskottet
och arbetsmarknadsutskottet har i detta ärende gemensamt
blivit uppvaktade av företrädare för byggbranschen. Då framkom uppgifter
som talar för att investeringsavgiften inte bör utvidgas till Göteborgsområdet.
Det finns tecken på att byggkonjunkturen kommer att
dämpas, inte minst i detta område. Propositionen bör därför avslås i
denna del.

Enligt finansutskottets mening bör det också övervägas om inte
undantag skall göras även för de kommuner söder om Stockholm som
i dag omfattas av avgiften. Riksdagen bör beträffande dessa kommuner
begära ett nytt och bättre underbyggt förslag. Ett sådant kan förslagsvis
redovisas i den kompletteringsproposition som skall föreläggas riksdagen
i slutet av april månad. Riksdagen får då möjlighet att pröva om
investeringsavgift skall uttas i detta område även under andra halvåret
1990.

Vad utskottet här anfört innebär att utskottet ansluter sig till förslaget
i motion Fi33 (c) yrkande 2. Riksdagen bör med anledning av

1989/90:SkU27

Bilaga 1

motionen som sin mening ge till känna för regeringen vad finansutskottet
här anfört om investeringsavgiften i de södra delarna av Stockholms
län.

Av samma anledning är det inte heller motiverat att utsträcka
avgiftens tillämpningstid. Avgiften bör således tas ut endast under år
1990.

Eftersom intäkterna från avgiften enligt ett tidigare riksdagsbeslut
skall återföras till den betalande regionen, bl.a. via byggsektorn, är det
som finansutskottet ser det helt korrekt att använda begreppet avgift i
stället för skatt. Såsom begärs i motion Fi33 (c) bör alltså riksdagen
avslå den i propositionen föreslagna användningen av begreppet investeringsskatt.

Finansutskottet biträder alltså på dessa punkter förslagen i motion
Fi33 (c), vilket innebär att propositionen bör avslås i motsvarande
delar.

4. Malmö—Lund-området

Maggi Mikaelsson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som
under rubriken "Vidgad tillämpning och ändrad benämning på investeringsavgiften"
börjar med "I motionerna Fi28" och slutar med "bedömning
än bostadsutskottet" bort ha följande lydelse:

I detta område bör investeringsskatten tas ut på byggnadsarbeten
som påbörjas fr.o.m. den 1 juli 1990 fram till utgången av 1991.

Lagen bör kompletteras i enlighet med vad som här anförts. Finansutskottets
ställningstagande i denna fråga innebär alltså att utskottet
ansluter sig till vänsterpartiet kommunisternas förslag i motion Fi31. I
betydande utsträckning tillgodoses därmed också miljöpartiet de grönas
motsvarande förslag i motion Fi28.

1989/90:SkU27

Bilaga 1

5. Malmö—Lund-området

Carl Frick (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken "Vidgad tillämpning och ändrad benämning på investeringsavgiften"
börjar med "I motionerna Fi28" och slutar med "bedömning
än bostadsutskottet" bort ha följande lydelse:

Som anförs i miljöpartiet de grönas motion Fi28 talar flera skäl för
att alla tre storstadsområdena, således även Stormalmö och Landskrona—Helsingborg,
bör omfattas av investeringsskatten. Förutom att det
är lämpligt ur likställighetssynpunkt är miljöbelastningen i området
mycket stor. Försurningen har i Malmöhus län gått längre än i de
flesta andra delar av landet, och detta beror till största delen på ökad
bilism, som i sin tur är ett resultat av den industriella överhettningen.
Västra Skåne har några av Europas bästa odlingsjordar och de bör så
förbli. Tillgången på allemansrättslig mark är mindre än någon annanstans.
Investeringsskatten begränsas lämpligen till Malmö, Svedala
(med Sturup), Burlövs, Lomma, Staffanstorps, Lunds, Kävlinge, Landskrona
och Helsingborgs kommuner.

Lagen bör kompletteras i enlighet med vad som här anförts. Finansutskottets
ställningstagande i denna fråga innebär alltså att utskottet
ansluter sig till miljöpartiet de grönas förslag i motion Fi28. I betydande
utsträckning tillgodoses därmed också vänsterpartiet kommunisternas
motsvarande förslag i motion Fi31.

6. Aterföring av medel

Gunnar Björk (c), Ivar Franzén (c) och Maggi Mikaelsson (vpk) anser
att den del av utskottets yttrande som under rubriken "Återföring av
skatteintäkterna till berörd region m.m." börjar med "Enligt finansutskottets"
och slutar med "till känna för regeringen" bort ha följande
lydelse:

Enligt finansutskottets mening saknas det anledning att ompröva
riksdagens tidigare ställningstagande i denna fråga. Beslutet från i juni
1989 bör alltså ligga fast, vilket innebär att influtna medel skall
återföras till berörda regioner. Såsom framhålls i propositionen och i
motion Fi33 (c) måste emellertid ett återförande anpassas till den
ekonomiska konjunkturen. Eftersom viss tid hinner förflyta från det
att avgiften betalas in tills medlen återförs till regionen åstadkommes
en inflationsdämpande åtstramning.

Alltjämt gäller således att regeringen snarast bör återkomma till
riksdagen med ett förslag om hur medlen skall återföras till berörda
regioner. Vad utskottet här anfört med anledning av de båda motionerna
Fi3I (vpk) och Fi33 (c) bör riksdagen som sin mening ge till känna
för regeringen.

1989/90:SkU27

Bilaga 1

7. Rivningsarbete och parkeringsanläggningar

Carl Frick (mp) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken "Återföring av skatteintäkterna till berörd region m.m."
börjar med "I motion Fi28" och slutar med "mening än bostadsutskottet"
bort ha följande lydelse:

Som miljöpartiet de gröna framhåller i motion Fi28 bör investeringsskatten
även omfatta parkeringsanläggning som inrättas i anslutning
till ny bostadsbebyggelse. Likaså bör rivning av byggnad anses
som byggnadsarbete och beläggas med investeringsskatt såvida rivningen
inte är påkallad av rena miljöskäl (exempelvis sjuka hus).

Lagen bör omarbetas i enlighet med vad finansutskottet här föreslagit I

samma motion begärs också att investeringsskatt inte skall utgå på
vissa socialpolitiskt och miljömässigt angelägna projekt. Någon åtgärd
med anledning av detta förslag är enligt finansutskottets mening inte
erforderlig, eftersom dylika projekt redan är undantagna från skatteplikten.

8. Kombinationsprojekt

Gunnar Björk och Ivar Franzén (båda c) anser att den del av utskottets
yttrande som under rubriken "Sammanhållna kombinationsprojekt"
börjar med "Finansutskottet har" och slutar med "aldrig blir byggda"
bort ha följande lydelse:

Finansutskottet har för sin del inget att erinra mot den av bostadsutskottet
förordade lösningen. I enlighet med centerns förslag bör dock
skattebasen för kombinationsprojekt, liksom alla andra avgiftspliktiga
projekt, vara 25 % i stället för 30 %.

9. Kombinationsprojekt

Maggi Mikaelsson (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som
under rubriken "Sammanhållna kombinationsprojekt" börjar med "Finansutskottet
har" och slutar med "den 8 februari 1990" bort ha
följande lydelse:

Det finns enligt finansutskottets mening ingen anledning att särbehandla
kontor och liknande byggnader bara för att de ingår i samma
projekt som bostäder. Det finns heller ingen anledning att bygga stora
kontors- och parkeringshus för att skärma av bullret från den i flera
avseenden onyttiga och onödiga biltrafiken i våra städer.

1989/90:SkU27

Bilaga 1

mellan 0 och 30 %. Det innebär också att kontor som byggs ihop med
bostäder beskattas neutralt i och med att de varken gynnas eller
missgynnas skattemässigt.

Finansutskottet föreslår att lagen om investeringsskatt utformas i
enlighet med vad utskottet här anfört och att denna ordning, liksom
övriga föreslagna ändringar i lagen, tillämpas på byggnadsprojekt som
påbörjas efter den 8 februari 1990.

10. Investeringsskattens geografiska och procentuella
omfattning

Carl Frick (mp) anför:

När byggintressenterna uppvaktade arbetsmarknads- och bostadsutskotten
i detta ärende framgick det klart att det på byggmarknaden
finns tydliga regionala skillnader i överhettning inom de berörda
områdena. Detta leder tanken till att investeringsskatten borde utformas
med flera nivåer.

Den tioprocentiga investeringsavgiften i Stockholm—Uppsala-området
har inte haft avsedd effekt, bostadsbyggandet har inte stärkts och
överhettningen i Arlandakorridoren består. Jag vill mot denna bakgrund
föreslå att man inför tre zoner inom de överhettade storstadsområdena,
inkl. västra Skåne, med skattesatserna 20, 30 och 40 %,
beroende på överhettningsgrad.

Överhettningen kan beräknas på olika sätt. Jag vill exemplifiera
med följande förslag till zonindelning:

Zon 1

Arlandakorridoren beläggs med 40 procents investeringsskatt. Här
finns trots höga byggkostnader ett betydande utrymme för skattehöjning;
avgränsningen av området görs i samarbete med berörda kommuner
(Stockholm, Solna, Sollentuna, Upplands Väsby och Sigtuna);
Zon 2

En mellannivå, som beläggs med 30 procents investeringsskatt och
omfattar

dels övriga delar inom Stockholm—Uppsala-området förutom de
områden som har betydligt lägre överhettning och placeras i zon 3,

dels Göteborgs kommun,

dels Malmö kommun innanför yttre ringvägen, kommundelen Lund
i Lunds kommun och Helsingborgs kommun väster om Europaväg 6;

1989/90:SkU27

Bilaga 1

Zon 3

De minst överhettade områdena, som beläggs med 20 procents
investeringsskatt och består av Nynäshamns, Haninge, Södertälje, Salems,
Österåkers, Vaxholms, Vallentuna, Upplands Bro kommuner
samt delarna av Uppsala kommun norr om en linje i höjd med den
planerade Bärbyleden;

Göteborgsområdet utom Göteborgs kommun;

västra Skåne enligt miljöpartiet de grönas motion utom ovannämnda
områden inom föreslagen zon 2.

En på detta sätt differentierad investeringsskatt skulle möjligen möta
större acceptans och ändå innebära en kraftig dämpning av icke önskat
byggande.

I de fortsatta övervägandena om investeringsskattens utformning bör
också detta förslag kunna beaktas.

1989/90:SkU27

Bilaga 1

Arbetsmarknadsutskottets yttrande
1989/90:AU3y

Skärpt investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten
Till finansutskottet

Finansutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig
över proposition 1989/90:96 om skärpt investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten
och över sex med anledning av propositionen väckta
motioner.

Den 15 juni 1989 trädde lagen om investeringsavgjft för vissa byggnadsarbeten
i kraft. Enligt denna skall byggherren betala en avgift om
10 % av byggnadskostnaden för s.k. oprioriterat byggande. Avgiften tas
i dag ut i Stockholms län med undantag för Norrtälje och Södertälje
kommuner samt i Uppsala och Håbo kommuner i Uppsala län. Den
avser byggnadsarbete som påbörjas under tiden 27 maj 1989—den 31
december 1990. Lagen har det dubbla syftet att dämpa överhettningen
på byggmarknaden och att vidga utrymmet för produktion av nya
bostäder.

1 propositionen föreslås nu att avgiften höjs från 10 till 30 % och
utvidgas till att omfatta även Göteborgsområdet. Dessutom föreslås att
perioden skall förlängas till att omfatta även byggnadsarbeten som
påbörjas under 1991. Beteckningen "investeringsavgift" byts ut mot
"investeringsskatt".

Arbetsmarknadsutskottet berör i sitt yttrande väsentligen frågan om
vilka effekter på sysselsättningen som den föreslagna skärpningen av
investeringsskatten kan medföra.

Denna fråga har belysts vid en gemensam uppvaktning vid arbetsmarknads-
och bostadsutskotten. I denna har deltagit representanter
för Byggnadsarbetareförbundets avdelningar i de berörda regionerna,
för byggmästarna i samma områden och för Byggentreprenörerna samt
företrädare för Haninge kommun. Därtill har arbetsmarknadsutskottet
under hand inhämtat uppgifter från länsarbetsnämnderna i Stockholms,
Uppsala och Göteborgs och Bohus län.

Enligt vad som framkommit bl.a. vid uppvaktningen finns en oro
för att den föreslagna skatten kommer att påverka sysselsättningen
negativt. En bedömning är att den i propositionen föreslagna nivån, 30
%, kommer att leda till att ett stort antal planerade oprioriterade
byggen inte kommer att påbörjas. Skatten tillsammans med de i övrigt
mycket höga produktionskostnaderna medför att byggherrarna avstår
från att genomföra projekten. Detta kommer dock inte att leda till ett
ökat bostadsbyggande. Av olika skäl, bl.a. sådana som hänger samman
med plan- och bygglagens överklaganderegler, kommer bostadsbyggan -

1989/90:SkU27

Bilaga 2

det inte i gång enligt planerna utan skjuts framåt i tiden. I alla tre
regionerna befarar man en successivt ökande arbetslöshet bland byggnadsarbetare
under den period som lagen är tänkt att gälla.

I två motioner, Fi28 av Inger Schörling m.fl. (mp) och Fi31 av Lars
Werner m.fl. (vpk) hemställs att investeringsskatten även skall tas ut i
Malmö kommun och i andra delar av västra Skåne, vpk föreslår med
10 %. Miljöpartisterna hemställer också om en särskild definition av
prioriterat byggande och därtill att samtliga nya parkeringsanläggningar
skall beläggas med skatt liksom rivning av byggnad. Vpk yrkar ett
tillkännagivande om återförande av intäkterna från skatten till respektive
region för produktion av nya bostäder.

Centern yrkar i sin motion Fi33 att investeringsskatten skall uppgå
till 25 %. I fråga om tillämpningsområdet yrkas avslag på propositionen
såvitt avser utvidgningen till Göteborgsregionen. Centern vill inte
heller ha en förlängning i tiden. I motionen hemställs att intäkterna
från investeringsavgiften med beaktande av konjunkturen skall återgå
till berörd region samt slutligen att förslaget att ändra benämningen
från avgift till skatt avslås.

I motionerna Fi29 av Ylva Annerstedt (fp), Fi30 av Bo Lundgren
m.fl. (m) och Fi32 av Anne Wibble m.fl. (fp) yrkas avslag på propositionen
i sin helhet. I de två förstnämnda yrkas dessutom att den nu
gällande investeringsavgiften skall upphävas.

Arbetsmarknadsutskottet delar den bedömning som ligger bakom
regeringens förslag om en höjning av investeringsskatten samt en
utvidgning av dess geografiska tillämpningsområde och utsträckning i
tiden.

Av detta följer att utskottet inte kan ansluta sig till motionerna Fi29,
Fi30 och Fi32. Utskottet anser inte heller att de modifieringar i
förhållande till propositionen som föreslås i motionerna Fi28, Fi31
och Fi32 är påkallade.

Även om en åtstramning är angelägen vill utskottet framhålla vikten
av att regeringen uppmärksamt följer utvecklingen inom de regioner
som föreslås omfattade av investeringsskatten. Skulle utvecklingen tyda
på att skatten lar oönskade effekter på sysselsättningen är det angeläget
att regeringen skyndsamt förelägger riksdagen förslag till åtgärder för
att förhindra detta. Med detta uttalande tillstyrker arbetsmarknadsutskottet
propositionens förslag. Vad utskottet sålunda anfört bör ges
regeringen till känna.

Stockholm den 20 mars 1990
På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

1989/90:SkU27

Bilaga 2

Närvarande: Lars Ulander (s), Elver Jonsson (fp), Kjell Nilsson (s),
Marianne Stålberg (s), Gustav Persson (s), Sten Östlund (s), Mona

Saint Cyr (m), Kersti Johansson (c), Karl-Erik Persson (vpk), Anna
Horn af Rantzien (mp), Monica Ohman (s), Eivor Husing (s), Erik
Holmkvist (m), Kjell-Arne Welin (fp), Göran Engström (c), Ivar
Nordberg (s) och John Rignell (m).

Avvikande meningar

1. Mona Saint Cyr, Erik Holmkvist och John Rignell (alla m) anser att
den del av yttrandet som på s. 2 börjar med "Arbetsmarknadsutskottet
delar" och slutar med "regeringen till känna" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening fanns det anledning att motsätta sig införandet
av den tioprocentiga investeringsavgiften våren 1989. Den tidigare
erfarenheten visade att en sådan pålaga kan ge upphov till
sysselsättningssvårigheter. Man borde därför ha kunnat utgå ifrån att
avgiften inte skulle fa åsyftat resultat utan i stället leda till allvarliga
skadeverkningar.

De uppgifter som framkommit genom kontakterna med länsarbetsnämnderna
i de berörda regionerna och vid den gemensamma uppvaktningen
bekräftar dessa farhågor.

Vid LAN i Stockholms län uppskattar man att 1 000 byggnadsarbetare
inom regionen ganska snart kommer att bli arbetslösa om byggnadsprojekt
som fatt tillstånd inte kommer i gång till följd av den
höjda skatten. Mot slutet av 1991 uppskattas siffran till mellan 2 000
och 3 000 personer. Enligt LAN:s bedömning kommer bostadsbyggandet
inte att kunna ge sysselsättning åt den arbetskraft som på detta sätt
blir berörd av skatten. LAN i Uppsala län beräknar att 300 personer
löper risk att bli arbetslösa under 1990. Året därpå väntas siffran stiga
till 450. Enligt LAN skulle en höjning av investeringsskatten inte
utgöra något problem om bostadsbyggandet kom i gång. Så sker
emellertid inte. Vid LAN i Göteborgs och Bohus län räknar man med
en tioprocentig arbetslöshet i Göteborgsområdet under 1990/91, vilket
motsvarar 700 personer. Samtliga tre länsarbetsnämnder anger samma
förklaring till att bostadsbyggandet inte kommer till stånd i den
omfattning som vore önskvärd från sysselsättningssynpunkt. Förutom
det höga kostnadsläget är plan- och bygglagen en hindrande faktor.
LAN i Uppsala hänvisar till en undersökning enligt vilken anledningen
till att projekterat byggande inte påbörjats i 52 % av fallen är att
man inte fatt fram planer. En mängd överklaganden kommer i vägen.

Uppvaktningen inför arbetsmarknads- och bostadsutskotten stärker
bilden. Det var en allmänt förekommande uppfattning att investeringsskatten
inte skulle fa den avsedda överströmningseffekten till bostadsbyggande.
Plan- och bygglagen och ett allt större antal överklaganden
med stöd av lagen nämndes som en väsentlig förklaring till att detta
byggande inte kommer i gång eller fördröjs. Framför allt mot slutet av
1991 befarade man arbetslöshet bland byggnadsarbetare i de berörda
regionerna.

1989/90:SkU27

Bilaga 2

Utskottet anser det mycket märkligt att man på en helt genomreglerad
byggmarknad över huvud taget kan överväga att införa ytterligare
styrinstrument. En avreglering av byggmarknaden skulle leda till ett
effektivare utnyttjande av resurserna och en dämpning av kostnadsutvecklingen.
Till detta kommer att det finns anledning att hysa betänkligheter
mot att på regional grund differentiera skatter med snedvriden
konkurrens som följd.

Ett kraftigt minskat byggande av bl.a. kontorsytor kan ganska snart
leda till en brist på dessa. Detta förorsakar då relativt snabbt stigande
hyror för denna typ av lokaler, vilket i sin tur verkar pris- och
kostnadsdrivande på hela byggmarknaden.

På grund av det anförda bör enligt utskottets mening den nu
gällande lagen upphävas och propositionen avslås. Det anförda innebär
att utskottet tillstyrker motion Fi30. Övriga i sammanhanget behandlade
motioner, Fi28, Fi29, Fi31, Fi32 och Fi33, avstyrks.

2. Elver Jonsson och Kjell-Arne Welin (båda fp) anser att den del av
yttrandet som på s. 2 börjar med "Arbetsmarknadsutskottet delar" och
slutar med "regeringen till känna" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening fanns det anledning att motsätta sig införandet
av den tioprocentiga investeringsavgiften våren 1989. Avgiften
utgjorde ett nytt styrinstrument på en redan starkt reglerad marknad.
Tillsammans med skärpta administrativa begränsningar för byggandet
innebär den höjda investeringsskatten en samlad reglering av en omfattning
som utskottet inte kan ställa sig bakom.

Utskottet utesluter emellertid inte att någon typ av avgiftsbeläggning
kan visa sig ändamålsenlig i en situation med stark överhettning i
geografiskt begränsade områden. Sådana förslag måste dock bedömas
bl.a. mot bakgrund av en samlad ekonomisk-politisk strategi som
saknas i dag.

De uppgifter som framkommit i kontakterna med länsarbetsnämnderna
i de berörda regionerna och vid uppvaktningen inför utskotten
talar för att den föreslagna skärpningen av skatten inte kommer att
leda till ett ökat bostadsbyggande, vilket bl.a. var avsett. I stället kan
man befara en successivt ökande arbetslöshet bland byggnadsarbetare.

På anförda grunder hemställs att riksdagen med avslag på propositionen
ger regeringen till känna vad som anförts om åtgärder mot
överhettning i vissa områden. Utskottet tillstyrker således motion Fi32.
Övriga i sammanhanget behandlade motioner, Fi28, Fi30, Fi31 och
Fi33 avstyrks.

3. Kersti Johansson och Göran Engström (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande som på s. 2 börjar med "Arbetsmarknadsutskottet
delar" och slutar med "regeringen till känna" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan konstatera att centern redan i början av 1988 föreslog
en investeringsavgift på 25 % riktad mot överhettningen på byggmarknaden
i Stockholmsregionen. Om avgiften hade införts då skulle
överhettningsproblemen och den ekonomiska obalansen ha varit av
betydligt mindre omfattning.

1989/90:SkU27

Bilaga 2

Det är befogat med en höjning av avgiftsuttaget, men utskottet anser
med hänsyn till vissa tecken på en något dämpad byggkonjunktur att
en avgiftsnivå på 25 % är lämplig. Av samma skäl bör avgiften inte i
nuläget utvidgas till Göteborgsområdet. Inte heller bör avgiften nu
utsträckas i tiden. De farhågor som framförts för sysselsättningen har
ju också främst tagit sikte på situationen mot senare delen av 1991.

Det är enligt utskottets mening angeläget att de influtna medlen från
skatten återförs till regionen för investeringar i framför allt bostadsbyggande.
När medlen sedermera används för detta ändamål innebär det
en dämpad inflation genom ökat utbud av bostäder.

Av det anförda följer att arbetsmarknadsutskottet — från de utgångspunkter
som utskottet har att beakta — avstyrker propositionen och
tillstyrker motion Fi33. Även de i sammanhanget behandlade motionerna
Fi28, Fi29, Fi30, Fi31 och Fi32 avstyrks av utskottet.

4. Anna Horn af Rantzien (mp) anser att den del av utskottets yttrande
som börjar på s. 2 med "Arbetsmarknadsutskottet delar" och slutar
med "regeringen till känna" bort ha följande lydelse:

Koncentrationen av byggande till de tre storstadsområdena har negativa
följdverkningar i de flesta övriga delar av landet. Ett minskat
byggande där är påkallat av både ekonomiska skäl och miljöhänsyn.
Utskottet anser att investeringsskatten bör utvidgas i förhållande till
propositionens förslag till att även omfatta Malmö, Svedala, Burlöv,
Lomma, Staffanstorp, Lund, Kävlinge, Landskrona och Helsingborgs
kommuner.

Förutom bostadsbyggande bör enligt utskottets mening projekt som
är angelägna ur miljösynpunkt eller social synpunkt undantas, t.ex.
investeringar i spårbunden trafik och i daghem. Å andra sidan bör
parkeringsanläggningar omfattas, även om de inrättas i anslutning till
ny bostadsbebyggelse, liksom rivning av byggnad såvida rivningen inte
påkallas av rena miljöskäl.

Tillsammans med andra åtgärder, bl.a. en mer aktiv regionalpolitik,
kan investeringsskatten leda till ett mer spritt näringsliv och bebyggelsemönster.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion Fi28.
Motionerna Fi29, Fi30, Fi31, Fi32 och Fi33 avstyrks.

1989/90:SkU27

Bilaga 2

Bostadsutskottets yttrande
1989/90:BoU5y

Skärpt investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten
Till finansutskottet

Finansutskottet har beslutat bereda bostadsutskottet tillfälle att yttra sig
över proposition 1989/90:96 om skärpt investeringsskatt för vissa byggnadsarbeten
samt över de med anledning av propositionen väckta
motionerna 1989/90:Fi28—33.

I detta yttrande behandlas propositionen jämte de ovannämnda
motionerna helt eller delvis. Vidare behandlas i yttrandet de under
allmänna motionstiden väckta och till skatteutskottet hänvisade motionerna
1989/90:Sk414 (vpk), 1989/90:Sk439 (c) och 1989/90:Sk451 (c). I
dessa motioner behandlas investeringsavgiften m.m. ur skilda aspekter.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om skärpning av skatten samt
om det geografiska tillämpningsområdet för den. Vad beträffar Göteborgsområdet
och de kommuner i Stockholms län söder om Stockholms
kommun som avses träffas av skatten anser emellertid utskottet
att — om en befarad avmattning av byggkonjunkturen ger vid handen
att den geografiska omfattningen av lagen bör ändras — regeringen bör
återkomma till riksdagen hösten 1990 med förslag till ändring av lagen
därvidlag.

Bostadsutskottet föreslår att skatten i s.k. kombinationsprojekt, dvs.
projekt i vilka såväl bostäder som avgiftsbelagt arbete ingår, bestäms
enligt en glidande skala i intervallet 10 % till 30 %.

Avvikande meningar om avslag på regeringens förslag har fogats till
yttrandet av m och fp. Avvikande meningar till stöd för vissa motionskrav
har också avgivits av företrädare för övriga partier.

Propositionen

Riksdagen beslöt våren 1989 om en tidsbegränsad regional investeringsavgift
om 10 % av byggkostnaderna på visst oprioriterat byggande
i annan kommun i Stockholms län än Norrtälje och Södertälje samt i
Uppsala och Håbo kommuner i Uppsala län. Skatteplikten gäller
byggnadsarbeten som påbörjas under tiden den 27 maj 1989—den 31
december 1990. I nu föreliggande proposition föreslås, som ett led i
åtstramningen av den svenska ekonomin, en skärpning av investeringsavgiften.

1989/90:SkU27

Bilaga 3

4 Riksdagen 1989190. 6 sami. Nr 27

Avgiften föreslås höjas från 10 % till 30 % och utvidgas till att
omfatta även Göteborgsområdet. Lagstiftningen föreslås förlängas till
att omfatta även byggnadsarbeten som påbörjas under år 1991. De nya
bestämmelserna föreslås gälla för byggnadsarbeten som påbörjas under
tiden den 9 februari 1990—den 31 december 1991.

Motionerna m.m.

De motioner som behandlas i detta yttrande är följande.

1989/90:Fi28 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

2. att riksdagen beslutar att det prioriterade byggandet, förutom
statsbelånade permanentbostäder, även skall omfatta miljömässigt och
socialpolitiskt angelägna byggnadsprojekt,

3. att riksdagen beslutar att samtliga nya parkeringsanläggningar
skall beläggas med investeringsskatt,

4. att riksdagen beslutar att rivning av byggnad skall anses som
byggnadsarbete och beläggas med investeringsskatt.

1989/90:Fi29 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå regeringens proposition om skärpt och
förlängd investeringsskatt,

2. att riksdagen beslutar avskaffa den nu gällande investeringsavgiften.

1989/90:Fi30 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar avslå proposition 1989/90:96,

2. att riksdagen beslutar upphäva lagen (1989/90:471) om investeringsavgift
för vissa byggnadsarbeten.

1989/90:Fi31 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om en investeringsskatt i Malmö—Lund-området
(Burlöv, Lomma, Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala
och Vellinge kommuner) om 10 % fr.o.m. den 1 juli 1990 t.o.m.
den 31 december 1991,

2. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
vikten av ett förslag om hur intäkterna kan återföras till resp. region
för produktion av nya bostäder.

1989/90:Fi33 av Gunnar Björk m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen med avslag på proposition 1989/90:96 i denna del
beslutar att investeringsavgiften skall uppgå till 25 % i enlighet med
vad som i motionen anförts,

1989/90:SkU27

Bilaga 3

2. att riksdagen avslår proposition 1989/90:96 såvitt avser utvidgning
av investeringsavgiftens tillämpning till Göteborgsregionen,

3. att riksdagen beslutar att intäkterna från investeringsavgiften med
beaktande av konjunkturen skall återgå till berörd region.

1989/90:Sk414 av Jan Strömdahl och Ylva Johansson (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att den regionala investeringsavgiften
(SFS 1989:471) förlängs med ett år och höjs till 30 %,

2. att riksdagen beslutar att inkomsten från ovannämnda investeringsavgift
ställs till berörda länsbostadsnämnders förfogande för stöd
till bostadsproduktion.

1989/90:Sk439 av Pär Granstedt och Karin Söder (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till omvandling av den
nuvarande investeringsavgiften för kontorsbyggen i Stockholms län till
en särskild investeringsavgift på 25 % för kontorsbyggen i de delar av
länet som har ett antal arbetsplatser som med mer än 50 % överstiger
antalet förvärvsarbetande i resp. kommun,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
intäkterna från denna avgift skall användas för miljöinsatser och
insatser för vård, kollektivtrafik och bostadsförsörjning inom Stockholms
län.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:A460.

Motiveringen återfinns i motion 1989/90:Bo250.

Vid en gemensam uppvaktning inför arbetsmarknads- och bostadsutskotten
har synpunkter i ärendet lämnats av företrädare för Byggentreprenörerna,
för byggmästarna i Stockholms-, Uppsala- och Göteborgsområdena
för byggnadsarbetarna i dessa områden samt av företrädare
för Haninge kommun. En skrivelse från Haninge kommun har tillställts
bostadsutskottet.

Utskottet

Inledning

Förslaget i propositionen innebär att den regionala investeringsavgiften
om 10 % som utgår för vissa byggnadsarbeten i Stockholms- och
Uppsalaområdena höjs till 30 % och utvidgas till att omfatta även
Göteborgsområdet. Lagen som nu gäller byggnadsarbeten som påbörjas
under tiden den 27 maj 1989—den 31 december 1990 föreslås omfatta
även byggnadsarbeten som påbörjas under år 1991. Vidare föreslås att
beteckningen investeringsavgift byts ut mot investeringsskatt. Utan att

1989/90:SkU27

Bilaga 3

ta ställning i denna fråga, som närmast är av skatterättslig natur,
kommer bostadsutskottet i detta yttrande att genomgående använda
beteckningen investeringsskatt.

Förslaget om en skärpt investeringsskatt

Sorn bl.a. bostadsutskottet och finansutskottet konstaterade våren 1989
(1988/89:BoU3y resp. 1988/89:FiU30) fanns anledning att införa en
investeringsskatt på visst byggande. Avsikten med skatten var att dämpa
överhettningen på byggmarknaden och vidga utrymmet för produktion
av nya bostäder.

1 den nu aktuella propositionen anförs att den överhettning av
ekonomin som fanns år 1989 har varit särskilt uttalad inom byggsektorn
framför allt i Stockholms- och Uppsalaområdena men efter hand
även i Göteborgsområdet. Det anförs vidare att problemen har accentuerats
under de senaste månaderna och att den ekonomiska politiken
behöver stramas åt ytterligare.

I tre motioner yrkas avslag på propositionen. Det gäller motionerna
Fi29 (fp) yrkande 1, Fi30 (m) yrkande 1 och Fi32 (fp), denna motion
såvitt nu är i fråga. I yrkande 2 i de båda förstnämnda motionerna
hemställs att riksdagen beslutar upphäva lagen (1971:471) om investeringsavgift
för vissa byggnadsarbeten. Motionärerna erinrar om sitt
ställningstagande våren 1989 när skatten infördes. Då anfördes i motioner
från m och fp bl.a. att skatten inte skulle ge åsyftat resultat men
däremot ge upphov till snedvridningar till skada för ekonomin. 1
motionerna framhålls också att skatten kommer att leda till kraftiga
kostnadsökningar i de fall den inte leder till att planerade projekt
försenas kraftigt eller helt skrinläggs. Det hävdas i de nu behandlade
motionerna att bostadsbyggandet inte kommer att öka genom att en
investeringsskatt införts. Vidare framförs i en motion att flera kommuner
i Stockholms län måste dra ned på sitt bostadsbyggande på grund
av att man inte som tidigare kan fördela vissa investeringar på bostäder
och kommersiella fastigheter.

I motion Fi32 (fp) såvitt nu är i fråga anförs att någon typ av skatt
under en kort period kan visa sig ändamålsenlig i en situation med
stark överhettning i geografiskt begränsade områden; en fråga som
måste bedömas mot bakgrund av vilken ekonomisk-politisk strategi
regeringen föreslår. Regeringen bör redovisa sin bedömning av hittills
vidtagna åtgärder samt hur verkningsfulla tänkbara styrmedel kan vara.
Ett tillkännagivande till regeringen härom bör enligt motionärerna
göras.

Som framgår av det ovan anförda ansåg bostadsutskottet år 1989 att
det fanns anledning införa en investeringsskatt på visst byggande. De
skäl som då åberopades för att införa skatten, nämligen att dämpa
överhettningen på byggmarknaden och föra över resurser till bostadsbyggande,
äger fortfarande sådan giltighet att det — från de utgångspunkter
bostadsutskottet har att bedöma — finns anledning att skärpa
investeringss katten.

1989/90:SkU27

Bilaga 3

Med det anförda avstyrker bostadsutskottet motionerna Fi29 (fp),
Fi30 (m) och Fi32 (fp) denna motion såvitt nu är i fråga om avslag på
propositionen och om att den nuvarande lagen om investeringsavgift
skall upphävas. Utskottet finner heller inte tillräcklig anledning föreligga
att föreslå riksdagen göra det i den sistnämnda motionen föreslagna
tillkännagivandet.

Bostadsutskottet tar i det följande upp vissa i andra motioner behandlade
frågor samt vissa frågor som aktualiserats under bostadsutskottets
behandling av ärendet.

Skattesatsen, förlängning av lagen om
investeringsskatt samt skattens geografiska
avgränsning

Frågan om skattesatsen tas förutom i propositionen också upp i motionerna
Fi33 (c) yrkande 1, Sk414 (vpk) yrkande 1 samt Sk439 (c)
yrkande 1. I den förstnämnda motionen föreslås att skatten höjs till
25 % medan i den andra — väckt under allmänna motionstiden —
föreslås att skatten höjs till 30 %, ett förslag som nu också läggs fram i
propositionen. Förslaget i motion Sk439 (c) yrkande 1 innebär, som
utskottet uppfattat det, att skatten sätts till 25 % för kontorsbyggen och
tas ut i kommuner i Stockholms län där antalet arbetsplatser överstiger
antalet förvärvarbetande med mer än 50 %. I Fi33 (c) föreslås också
motivledes att det för närvarande inte kan anses vara aktuellt med en
förlängning av avgiftens tillämpning.

Bostadsutskottet delar det i propositionen och i motion Sk414 (vpk)
framförda förslaget om att skatten bör höjas till 30 %. Såvitt frågan rör
bostadsutskottets beredningsområde finner utskottet det erforderligt att
skatten ges en sådan nivå att ett ökat bostadsbyggande blir följden i de
regioner som kommer att omfattas av skatten. Motionerna Fi33 (c)
yrkande 1 och Sk439 (c) yrkande 1 om skattesatsen avstyrks liksom i
princip det motivledes framförda förslaget om att skatten inte skulle
gälla för byggnadsarbeten som påbörjas under 1991. Frågan om den tid
för vilken skatt bör uttas behandlar utskottet ytterligare nedan.

Förslaget i propositionen innebär att skatten skall omfatta även
Göteborgsområdet m.m.

Detta förslag har mött invändningar i motion Fi33 (c) yrkande 2.
Motionärerna anför att vissa tecken tyder på en något dämpad byggkonjunktur
i Göteborgsområdet och att skatten därför inte bör tas ut
avseende visst byggnadsarbete i detta område.

Med anledning av förslaget i propositionen, i motionen samt vad
som framkommit under utskottets beredning av ärendet vill utskottet
anföra följande. Om den av motionärerna befarade avmattningen av
byggkonjunkturen inträder kan finnas skäl för riksdag och regering att
under hösten år 1990 ompröva den geografiska omfattningen av skatten
och då inte endast beträffande Göteborgsområdet utan också beträffande
de kommuner i Stockholms län söder om Stockholm som nu
träffas av skatten. Bi a. kan då övervägas om skatt fortsättningsvis skall
tas ut i Haninge och Nynäshamns m.fl. kommuner. Enligt bostadsut -

1989/90:SkU27

Bilaga 3

skottets mening finns det inte tillräckliga skäl att i nu berört avseende
besluta ge skatten en annorlunda geografisk omfattning än vad i
propositionen förordats. Utvecklingen av byggkonjunkturen under det
kommande halvåret bör följas noga av regeringen. Om det därvid visar
sig att lagens geografiska omfattning bör omprövas avseende t.ex. de nu
nämnda områdena bör regeringen alltså återkomma till riksdagen. Vad
bostadsutskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion
Fi33 (c) yrkande 2 som sin mening ge regeringen till känna.

I ytterligare två motioner tas upp frågan om vilka områden som bör
omfattas av lagen. I två partimotioner, en från miljöpartiet de gröna
och en från vänsterpartiet kommunisterna, motionerna Fi28 yrkande 1
resp. Fi31 yrkande 1 föreslås att i Malmö—Lund-området skatt skall
tas ut på visst byggnadsarbete. I de båda motionerna har området givits
en något olika omfattning. I vpk-motionen föreslås att skatten skall
utgå med 10 %.

Från de utgångspunkter bostadsutskottet har att anlägga på ärendet
avstyrker utskottet bifall till dessa motioner. Utvecklingen av byggkonjunkturen
i detta område kan förväntas fä ett lugnare förlopp än i
Stockholmsområdet. Det finns inte tillräcklig anledning att låta skatten
omfatta också Malmö—Lund-området. Motionerna avstyrks med hänvisning
till det nu anförda.

Återförande av skatten till berörd region m.m.

När lagen infördes uttalade riksdagen på förslag av finansutskottet att
det borde övervägas om inte intäkterna av skatten senare kunde
återföras till regionen för produktion bl.a. av nya bostäder. Det borde
ankomma på regeringen att närmare överväga frågan och återkomma
till riksdagen med förslag.

I propositionen anförs att det med hänsyn till den höga aktiviteten i
de aktuella regionerna inte är lämpligt att nu återföra några medel.
Detta gäller även ett så angeläget ändamål som bostäder.

Bostadsutskottet kan ansluta sig till denna uppfattning. Kreditförsörjningen
till bostadsbyggandet bör ske som hittills också beträffande de
områden som träffas av investeringsskatt. Förslagen i vänsterpartiet
kommunisternas partimotion Fi31 yrkande 2, centerpartiets partimotion
Sk451 samt i motionerna Fi33 (c) yrkande 3, Sk414 (vpk)
yrkande 2 och Sk439 (c) yrkande 2 om återförande av skatten till den
region i vilken den tagits ut för användning bl.a. till en ökad bostadsproduktion
avstyrks med hänvisning till det anförda.

Utskottet är heller inte berett tillstyrka miljöpartiets partimotion
Fi28 yrkandena 2 och 4 om att från skatten skall undantas vissa
socialpolitiskt och miljömässigt angelägna projekt samt att rivningsarbete
skall beläggas med skatt. Vad gäller de i motionen framförda exemplen
på projekt med miljömässig inriktning kan upplysas att dessa inte
träffas eller avses träffas av investeringsskatt.

Enligt lagen träffas parkeringshus eller sådan parkeringsanläggning
som ej inrättas i anslutning till ny bostadsbebyggelse av skatten. I den

1989/90:SkU27

Bilaga 3

nu behandlade mp-motionen föreslås i yrkandet 3 att även parkeringsanläggningar
som inrättas i anslutning till ny bostadsbebyggelse skall
omfettas av skatten.

Bostadsutskottet anser att lagen i detta avseende latt en lämplig
utformning. Yrkandet 3 i motionen avstyrks sålunda.

Övriga frågor

Bostadsutskottet tar i detta avsnitt upp tre frågor om investeringsskatten
som inte aktualiserats i propositionen eller i motionerna.

Den första gäller investeringsskatten avseende s.k. kombinationsprojekt,
dvs. projekt där bostäder ingår som en del och i vilket också
ingår sådant byggnadsarbete för vilket investeringsskatt — vid ett
riksdagens accepterande av regeringens förslag — kommer att betalas.

Det är inte ovanligt med sådana projekt. Inte sällan kan en förutsättning
för att bygga "bostadsdelen" i ett projekt vara att också "ickebostadsdelen"
kommer till utförande. Det kan t.ex. förhålla sig så att
ett parkeringshus av miljöskäl anses nödvändigt som en bullerskärm
mot en starkt trafikerad gata med bostäderna placerade innanför
parkeringshuset. För att bostäderna över huvud taget skall komma till
utförande kan då krav ställas på att t.ex. parkeringshuset eller annat
skattebelagt byggnadsarbete byggs samtidigt. Tidigare, när skatten var
10 %, var det i vissa fell möjligt att genomföra kombinationsprojekten.
Vid ett skatteuttag om 30 % blir troligen följden att dessa projekt i de
flesta fall inte kommer att förverkligas. Eftersom ett av syftena med
skatten är att omfördela resurser från oprioriterat byggande till bostadsbyggande
finns anledning att differentiera skatteuttaget avseende
den skattebelagda delen i ett kombinationsprojekt.

Om ett sådant förhållande föreligger bör investeringsskatten på den
del av projektet som inte är bostäder tas ut efter en glidande skala.
Följande exempel åskådliggör den beräkningsmodell utskottet stannat
för. Om i ett projekt byggkostnaden för avgiftsbelagt arbete är 70 % av
hela byggkostnaden och alltså "bostadsdelen" är 30 % betalas investeringsskatt
med 30 % på skillnaden mellan den avgjftsbelagda delen och
den icke avgiftsbelagda, dvs. med 40 % (70—30) av 30 % eller i
exemplet med 12 %. Är relationen mellan avgiftsbelagt och icke
avgiftsbelagt arbete 75—25 % betalas investeringsskatt med 30 % av
50 % (75—25), dvs. med 15 %. Dock skall i kombinationsprojekten
investeringsskatten vara minst 10 % även om den nu förordade beräkningsmetoden
ger en lägre skattesats.

1989/90:SkU27

Bilaga 3

Med hänvisning till behovet av ett ökat bostadsbyggande, inte minst
i de delar av landet där investeringsskatten föreslås tas ut, föreslår
bostadsutskottet att skatten i sådana sammanhållna
kombinationsprojekt som ovan beskrivits tas ut på det sätt som nu
förordats. Bostadsutskottet föreslår att lagen om investeringsskatt utformas
i enlighet med vad nu anförts och att den nu förordade ordningen
träder i kraft vid samma tidpunkt som föreslås för lagen i övrigt. Detta
innebär att den föreslagna skattesatsen avseende kombinationprojekt
skall tillämpas i fråga om byggnadsprojekt som påbörjas efter den 8
februari 1990.

Den andra frågan gäller ett förtydligande av lagen. I lagen (1989:471)
om investeringsavgift finns i 2 § uppräknade vissa undantag från
skyldigheten att betala investeringsavgift. I 2 § första stycket 2 anges att
sådan avgift inte skall betalas för lokaler som ingår i låneunderlag eller
pantvärde enligt förordningen (1978:384) om beräkning av låneunderlag
och pantvärde för bostadslån eller åtgärder för vilka räntebidrag
kan lämnas enligt förordningen (1983:974) om statligt räntestöd vid
förbättring av bostadshus. I nu föreliggande proposition föreslås ingen
ändring i materiellt avseende av 2 §.

Enligt vad bostadsutskottet erfarit har den nu refererade utformningen
av 2 § givit upphov till oklarhet. Det har nämligen satts i fråga om
investeringsskatt skall betalas för bostäder som ingår i låneunderlag
och pantvärde resp. för vilka räntebidrag kan lämnas enligt de båda
förordningarna.

Bostadsutskottet har ovan givit uttryck för uppfattningen att ett av
skälen att införa investeringsskatt är att omfördela resurser till bostadssektorn
i syfte att uppnå ett ökat bostadsbyggande. En sådan uppfattning
är allmänt omfattad av de partier i riksdagen (s, c, vpk, mp) som
anser tillräckliga skäl finnas att behålla och skärpa investeringsskatten.
Enligt bostadsutskottets mening kan det inte anses erforderligt att
ändra det nu diskuterade avsnittet av 2 §. Skulle finansutskottet
komma till en annan uppfattning vill bostadsutskottet emellertid inte
motsätta sig ett tillägg till lagrummet. I så fall föreslår utskottet att före
ordet "lokaler" i 2 § första stycket 2 sätts in orden "bostäder och".

Den tredje frågan som utskottet tar upp i detta sammanhang rör
huruvida s.k. frifinansierade småhus , dvs. hus finansierade utan statligt
stöd och avsedda för permanentboende, bör undantas från investeringsskatt.
För närvarande gäller att bostadshus som uppförs utan statligt
stöd och inte är avsett uteslutande för fritidsändamål träffas av investeringsskatten.

Enligt bostadsutskottets mening bör byggnadsarbete avseende de nu
diskuterade frifinansierade småhusen inte vara skattepliktigt. Det är
mycket få sådana hus som byggs i dag. Ett undantag från investeringsskatt
avseende dessa hus torde ha mycket liten om ens någon effekt på
byggkonjunkturen. Bostadsutskottet föreslår därför att 1 § första stycket
6 ändras i enlighet med vad nu anförts.

Vad i vissa motioner föreslagits om ändringar i propositionen m.m.
har inte behandlats i detta yttrande eftersom dessa motionsförslag inte
kan anses ligga inom bostadsutskottets beredningsområde.

1989/90:SkU27

Bilaga 3

Stockholm den 20 mars 1990
På bostadsutskottets vägnar

Agne Hansson

Närvarande: Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s). Magnus Persson
(s), Knut Billing (m), Lennart Nilsson (s) (t.o.m. avsnittet Återförande
av skatten till berörd region), Erling Bager (fp), Hans Göran Franck
(s), Bertil Danielsson (m), Nils Nordh (s), Rune Evensson (s), Gunnar
Nilsson (s), Jan Sandberg (m), Birger Andersson (c), Jan Strömdahl
(vpk), Kjell Dahlström (mp), Britta Sundin (s), Berndt Ekholm (s)
(fr.o.m. avsnittet Övriga frågor) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp).

Avvikande meningar

1. Avslag på propositionen

Knut Billing, Bertil Danielsson och Jan Sandberg (alla m) anser att
utskottets yttrande under rubriken "Utskottet" bort ha följande lydelse:

Som föreslås i de tre motionerna Fi29 (fp), Fi30 (m) och Fi32 (fp)
bör förslaget i propositionen om skärpt investeringsskatt avslås av
riksdagen. Den nuvarande lagen (1989:471) om investeringsavgift för
vissa byggnadsarbeten bör upphävas så snart det är praktiskt möjligt,
lämpligen vid det första månadsskiftet efter riksdagens beslut i ärendet
vilket bör innebära att den upphör att gälla den 30 april 1990.

Som anförs i de nu aktuella motionerna och som också anfördes i
en reservation av m och fp till finansutskottets betänkande
1988/89:FiU30 (s. 133—134) när skatten infördes medför en regionalt
avgränsad investeringsskatt att likabehandlingsprincipen sätts åsido när
byggprojekt i Stockholmsregionen belastas med prohibitiva skatter.

Vad speciellt rör bostadsutskottets beredningsområde vill utskottet
erinra vad i en avvikande mening (1988/89:BoU3y s. 8—9) från dessa
partier anfördes när skatten infördes. Då framhölls bl.a. att bostadsmarknaden
är en av de mest genomreglerade marknaderna. Regleringarna
har inneburit att denna marknad kommit i stark obalans, något
som borde innebära avreglering i stället för införande av nya regleringar.
Skärpning av gällande regleringar och en utvidgning av skatten
geografiskt och i tiden borde inte kunna försvaras ens av den ivrigaste
reglerings- och planhushållningsivrare. I en rapport från länsstyrelsen i
Stockholms län (Rapport 10/1989) har den nu gällande byggregleringen
utvärderats. En effekt av regleringarna som redovisas är minskat
lokalbyggande. Ingenting visar att bostadsbyggandet har ökat som en
följd därav. Bland de negativa effekterna märks att byggregleringen är
hyresuppdrivande så snart efterfrågan på lokaler överstiger tillgången.

1989/90:SkU27

Bilaga 3

Vad i rapporten redovisats har också verifierats vid den uppvaktning
som bostadsutskottet ordnade vid beredning av nu föreliggande ärende.
Där anfördes bl.a. att investeringsskatten inte hade inneburit någon
överströmning från avgjftsbelagt byggande till bostadsbyggande.

Vad i avvikande meningar och reservationer från m och fp anfördes
vid skattens införande och i motioner därefter har besannats och
vunnit i styrka. Det finns sålunda inga skäl att skärpa skatten. Tvärtom
bör den nu utgående avgiften avsxaffas med det snaraste. Vid ett sådant
ställningstagande finns inte skäl att i sak behandla de motioner i vilka
tas upp olika förslag om skattens utformning. Inte heller finns då skäl
att diskutera under uppvaktningen framförda förslag om utformningen
av skatten för s.k. kombinationsprojekt, dvs. projekt i vilka förekommer
både bostäder och avgiftsbelagt arbete. Den reflexionen kan dock
göras att varje försök att differentiera skatten i sådana projekt kommer
att innebära mygel och godtycke samt ett än värre "bostadslånekineseri".
Vad nu anförts är ytterligare ett exempel på att regleringar föder
nya regleringar.

Sammanfattningsvis tillstyrker utskottet motionerna Fi29 (fp), Fi30
(m) och Fi32 (fp) om avslag på propositionen och upphävande av
lagen (1989:471) om investeringsavgjft för vissa bostadsarbeten. Propositionen
avstyrks liksom de motioner om vissa ändringar i regeringens
förslag som behandlas i detta yttrande.

2. Avslag på propositionen

Erling Bager och Ingrid Hasselström Nyvall (båda fp) anser att utskottets
yttrande under rubriken Utskottet bort ha följande lydelse:

Som föreslås i de tre motionerna Fi29 (fp), Fi30 (m) och Fi32 (fp)
bör förslaget i propositionen om skärpt investeringsskatt avslås av
riksdagen. Den nuvarande lagen (1989:471) om investeringsavgift för
vissa byggnadsarbeten bör upphävas så snart det är praktiskt möjligt
efter riksdagens beslut i ärendet, vilket bör innebära att den upphör att
gälla den 30 april 1990.

När den tillfälliga investeringsavgjften infördes påpekades i en reservation
i finansutskottet av m och fp att ett nytt styrinstrument därmed
introducerades på en redan starkt reglerad marknad. Den snedvridning
som uppkommer genom byggregleringen skulle därmed förstärkas.

I likhet med vad som anförs i motion Fi32 (fp) vill utskottet
framhålla att en kombination av skärpta administrativa begränsningar
för byggandet och höjd investeringsskatt innebär en samlad reglering
av en omfattning som utskottet motsätter sig.

Utskottet utesluter i likhet med motion Fi32 (fp) inte att någon typ
av avgiftsbeläggning kan visa sig ändamålsenlig i en situation med stark
överhettning i geografiskt begränsade områden. Sådana förslag måste
dock bedömas bi a. mot bakgrund av vilken samlad ekonomisk-politisk
strategi regering föreslår. Någon sådan strategi kan i dag inte sägas
föreligga.

Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet förslagen i motionerna om
att propositionen skall avslås och den nuvarande lagen om investe -

1989/90:SkU27

Bilaga 3

ringsavgjft upphävas. Vid ett sådant ställningstagande saknas anledning
att i sak behandla de motioner i vilka olika förslag läggs fram om
skattens utformning.

Samtidigt tillstyrker utskottet förslaget i motion Fi32 (fp) om att
regeringen bör återkomma till riksdagen och redovisa sin bedömning
av läget i berörda storstadsområden, effekter av hittills vidtagna åtgärder
samt hur verkningsfulla tänkbara styrmedel kan vara. Bedömningarna
bör som framhålls i motionen samtidigt infogas i en samlad
ekonomisk-politisk strategi. Vad nu anförts bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.

3. Skattesatsen

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande som under rubriken Skattesatsen, förlängning av
lagen om investeringsskatt samt skattens geografiska avgränsning börjar
med "Bostadsutskottet delar" och slutar med "ytterligare nedan" bort
ha följande lydelse:

I en motion från centerpartiet föreslogs redan i början av 1988 att
en investeringsavgift om 25 % skulle tas ut på vissa byggnadsarbeten i
Stockholmsregionen i avsikt att dämpa överhettningen där. Tyvärr
vann motionen inte riksdagens gillande. Drygt ett år senare beslöt
emellertid riksdagen att införa den nu och till utgången av år 1990
gällande investeringsavgiften om 10 % på vissa byggnadsarbeten i delar
av Stockholms län och Uppsala län.

Utskottet anser det dock motiverat att avgiften skärps för byggnadsarbeten
som påbörjas under perioden den 9 februari—den 31 december
1990. Mot bakgrund av att en något dämpad byggkonjunktur kan
vara att vänta anser utskottet att det förslag som centerpartiet tidigare
fört fram om en avgiftsnivå om 25 % är lämplig. Det är som framgått
ovan och med hänvisning till det förväntade konjunkturläget inte
heller nödvändigt eller motiverat att förlänga tiden för avgiften. Den
bör sålunda tas ut endast under år 1990. Bostadsutskottet tillstyrker
motion Fi33 (c) yrkande 1 och motion Sk439 (c) yrkande 1 om
skattesatsen samt avstyrker propositionen i motsvarande del och motion
Sk414 (vpk) yrkande 1. Utskottet tillstyrker också det i motion
Fi33 (c) motivledes framförda förslaget om att avgift skall tas ut i fråga
om byggnadsarbete som påbörjas under år 1990.

4. Göteborgsområdet

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anser att den del av
utskottets yttrande som under rubriken Skattesatsen, förlängning av
lagen av investeringsskatt samt skattens geografiska avgränsning börjar
med "Med anledning" och slutar med "till känna" bort ha följande
lydelse:

Utskottet avstyrker med instämmande av vad i motion Fi33 (c)
yrkande 2 föreslagits propositionen om att investeringsavgiften skulle
omfatta även visst byggnadsarbete i Göteborgsregionen. Som anförs i
motionen och som framkommit vid den uppvaktning som bostads- och

1989/90:SkU27

Bilaga 3

arbetsmarknadsutskotten ordnade med anledning av regeringens förslag
om skärpt investeringsskatt tyder mycket på att skatten inte
geografiskt bör utvidgas till att omfatta även Göteborgsområdet; detta
bl.a. eftersom vissa tecken tyder på en dämpad byggkonjunktur inte
minst beträffande detta område. Propositionen bör såvitt nu är i fråga
avslås.

Det bör vidare övervägas om inte också vissa kommuner söder om
Stockholm bör undantas från skatten. Riksdagen bör beträffande dessa
kommuner i Stockholms län söder om Stockholms kommun begära
ett nytt och bättre underbyggt förslag i den kompletteringsproposition
som kommer att föreläggas riksdagen i april månad i år. Därefter kan
avgöras om visst byggnadsarbete i dessa kommuner skall träffas av
investeringsavgift även för andra halvåret 1990.

Vad utskottet nu anfört är en anslutning till förslaget i motion Fi33
(c) yrkande 2. Riksdagen bör med anledning av motionen som sin
mening ge regeringen till känna vad bostadsutskottet nu anfört om
investeringsavgjften i vissa delar av Stockholms län. Propositionen
avstyrks såvitt gäller att skatt skulle tas ut också i Göteborgsområdet.

5. Malmö—Lund-området

Jan Strömdahl (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Skattesatsen, förlängning av lagen om investeringsskatt samt
skattens geografiska avgränsning börjar med "Från de" och slutar med
"nu anförda" bort ha följande lydelse:

Som anförs i vänsterpartiet kommunisternas partimotion Fi31 ger
en redovisning från länsarbetsnämnden i Malmöhus län vid handen att
volymen "övrigt byggande" i Malmö—Lund-området är avsevärt större
än den av regeringen beslutade ramen avseende år 1990. Samtidigt är
det osäkert om nyproduktionen av bostäder kan hållas på en tillräckligt
hög nivå. Dock är överhettningen i området inte lika påtaglig som
i Stockholmsområdet varför skatten bör bestämmas till 10 %, dvs. den
skattesats som gällde i huvudstadsregjonen t.o.m. den 8 februari 1990.

Malmö—Lund-området bör avgränsas i enlighet med vad i den nu
behandlade motionen föreslagits. Detta innebär att kommunerna Barlöv,
Lomma, Lund, Malmö, Staffanstorp, Svedala och Vellinge kommer
att ingå i området.

Skatten på avgiftsbelagt arbete bör tas ut inom detta område för
byggnadsarbete som påbörjas under tiden 1 den juli 1990—den 31
december 1991.

Lagen bör kompletteras i enlighet med vad nu anförts. Vad nu
förordats innebär alltså en anslutning till vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Fi31 yrkande 1. Vad utskottet nu förordat innebär att
vad i miljöpartiets partimotion förordats i inte ringa grad kommer att
tillgodoses vid ett bifall till vpk-motionen.

1989/90:SkU27

Bilaga 3

6. Malmö—Lund-området

Kjell Dahlström (mp) anser att den del av utskottets yttrande som
under rubriken Skattesatsen, förlängning av lagen om investeringsskatt
samt skattens geografiska avgränsning börjar med "Från de" och slutar
med "nu anförda" bort ha följande lydelse:

Som anförs i miljöpartiet de grönas partimotion Fi28 talar flera skäl
för att alla tre storstadsområdena, således även Stormalmö och Landskrona—Helsingborg,
bör omfattas av investeringsskatten. Förutom att
det är lämpligt ur likställighetssynpunkt är miljöbelastningen i området
mycket stor. Försurningen har i Malmöhus län gått längre än i de
flesta andra delar av landet och detta beror till största delen på den
ökade biltrafiken, som i sin tur är ett resultat av den industriella
överhettningen. Västra Skåne har några av Europas bästa odlingsjordar
och de bör så förbli. Tillgången på allemansrättslig mark är mindre än
någon annanstans. Investeringsskatten begränsas lämpligen till Malmö,
Svedala (med Sturup), Burlövs, Lomma, Staffanstorps, Lunds, Kävlinge,
Landskrona och Helsingborgs kommuner.

Lagstiftning bör kompletteras så att även vissa byggnadsarbeten i
Stormalmö och Landskrona— Helsingborg-områdena kommer att träffas
av investeringsskatt. Vad nu anförts innebär en tillstyrkan till
miljöpartiets partimotion Fi28 yrkande 1. Förslaget i vänsterpartiet
kommunisternas partimotion Fi31 yrkande 1 kommer i inte ringa grad
att tillgodoses vid ett riksdagens bifall till mp-motionen.

7. Återförande av skatten till den region i vilken den
tagits ut

Agne Hansson (c), Oskar Lindkvist (s), Hans Göran Franck (s), Birger
Andersson (c) och Jan Strömdahl (vpk) anser att den del av utskottets
yttrande som under rubriken Återförande av skatten till berörd region
m.m. börjar med "Bostadsutskottet kan" och slutar med "det anförda"
bort ha följande lydelse:

Det finns som anförs i motioner från (c) och (vpk) skäl att intäkten
från skatten återförs till berörda regioner för att där användas till
investeringar i bostäder men även för investeringar i kollektivtrafikanläggningar
och miljöförbättrande åtgärder.

Det är nödvändigt att så sker inte minst med tanke på det stora
behov av bostäder som finns i Stockholmsregionen. Ett återförande av
dessa skattemedel till den region där de tas ut ger således flera
människor möjlighet att efterfråga och behålla en bostad till rimlig
kostnad.

För det fall att riksdagen beslutar att skatten skall tas ut även i andra
områden än i Stockholms- och Uppsalaområdena bör influtna medel
från dessa eventuellt tillkommande områden återföras till resp. region.

Regeringen bör skyndsamt återkomma till riksdagen med förslag i
ärendet.

Vad utskottet nu med anledning av vänsterpartiet kommunisternas
partimotion Fi31 (c) yrkande 2, centerpartiets partimotion Sk451 samt

1989/90:SkU27

Bilaga 3

motionerna Fi33 (c) yrkande 3, Sk414 (vpk) yrkande 2 och Sk439 (c)
yrkande 2 anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

8. Rivningsarbete och parkeringsanläggningar

Kjell Dahlström (mp) anser att den del av utskottets yttrande som
under rubriken Återförande av skatten till berörd region m.m. börjar
med "Utskottet är" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande
lydelse:

Som anförs i miljöpartiet de grönas partimotion Fi28 yrkandena 3
resp. 4 bör investeringsskatten även omätta parkeringsanläggning som
inrättas i anslutning till ny bostadsbebyggelse (lagförslaget, 1 §).

Också rivning av byggnad skall anses som byggnadsarbete och beläggas
med investeringsskatt såvida rivningen inte påkallas av rena miljöskäl
(exempelvis sjuka hus).

Lagen bör kompletteras och revideras i enlighet med vad nu anförts.

Yrkande 2 i motionen om investeringsskatt för vissa miljömässigt
angelägna projekt bör inte föranleda någon riksdagens åtgärd eftersom
investeringsskatt inte tas ut för sådana projekt.

9. Kombinationsprojekt

Agne Hansson och Birger Andersson (båda c) anför:

Vi har ställt oss bakom den av utskottet förordade metoden för
beräkning av skatten i s.k. kombinationsprojekt. Vi anser emellertid
att skattebasen i sådana projekt, såsom förordas i c-motioner, bör vara
25 % i stället för 30 %.

10. Kombinationsprojekt

Jan Strömdahl (vpk) anser att den del av utskottets yttrande som under
rubriken Övriga frågor börjar med "Det är" och slutar med "februari
1990" bort ha följande lydelse:

Det finns ingen anledning att särbehandla kontor och liknande bara
för att de byggs i samma projekt som bostäder. Det finns heller ingen
anledning att bygga stora kontors- eller parkeringshus för att skärma
av bullret från den till stor del onyttiga och onödiga biltrafiken i våra
städer. Det finns all anledning att undvika svårbegripliga och motsägelsefulla
skatteregler, och det är angeläget att undvika uppkomsten av en
investeringsskattearkitektur. Därför bör enligt utskottets mening kombinationsprojekten
behandlas på så sätt att full skatt uttas på ickebostadsdelen
oberoende av hur stor andel den utgör. Det betyder att
skatteuttaget för ett kombinationsprojekt blir differentierat och hamnar
mellan 0 och 30 %. Det betyder att kontor som byggs ihop med
bostäder skattemässigt varken gynnas eller missgynnas.

Bostadsutskottet föreslår att lagen om investeringsskatt utformas i
enlighet med vad nu anförts och att den nu förordade ordningen
träder i kraft vid samma tidpunkt som föreslås för lagen i övrigt. Detta

1989/90:SkU27

Bilaga 3

innebär att den föreslagna skattesatsen avseende kombinationsprojekt
skall tillämpas i fråga om byggnadsprojekt som påbörjas efter den 8
februari 1990.

11. Investeringsskattens geografiska och procentuella
omfattning

Kjell Dahlström (mp) anför:

Vid byggintressenternas uppvaktning inför bostadsutskottets ställningstagande
till investeringsskatt i Stockholms-, Uppsala- och Göteborgsområdena
framgick klart att det finns tydliga nivåer av överhettning
inom de berörda områdena. Detta leder tanken till att även
investeringsskatten borde utformas med nivåer.

Eftersom det har framkommit att den tioprocentiga investeringsavgiften
i Stockholm —Uppsala-området inte har haft avsedd effekt att
stärka byggandet av bostäder och eftersom överhettningen i Arlandakorridoren
består, vill jag här framföra tanken om tre zoner inom de
överhettade storstadsområdena, inkl. västra Skåne, med skattesatserna
20, 30 och 40 %, beroende på överhettningsgrad.

Överhettningen kan beräknas på olika sätt. Jag vill exemplifiera
med följande förslag till zonindelning:

Zon 1

Arlandakorridoren beläggs med 40 procents investeringsskatt. Här
finns trots höga byggkostnader ett betydande utrymme upp till marknadshyrorna;
avgränsningen görs i samarbete med berörda kommuner
(Stockholm, Solna, Sollentuna, Upplands Väsby och Sigtuna);

Zon 2

En mellannivå, som beläggs med 30 procents investeringsskatt och
omfattar

dels övriga delar inom Stockholm—Uppsala-området förutom de
områden som har betydligt lägre överhettning och placeras i zon 3,

dels Göteborgs kommun,

dels Malmö kommun innanför yttre ringvägen, kommundelen Lund
i Lunds kommun och Helsingborgs kommun väster om Europaväg 6;
Zon 3

De minst överhettade områdena, som beläggs med 20 procents
investeringsskatt och består av Nynäshamns, Haninge, Österåkers, Vaxholms,
Vallentuna, Upplands Bro kommuner samt delarna av Uppsala
kommun norr om en linje i höjd med den planerade Bärbyleden;

Göteborgsområdet utom Göteborgs kommun;

västra Skåne enligt miljöpartiet de grönas motion utom ovannämnda
områden inom föreslagen zon 2.

En på detta sätt differentierad investeringsskatt skulle möjligen möta
större acceptans och ändå innebära en kraftig dämpning av icke önskat
byggande.

I de fortsatta övervägandena om investeringsskattens utformning bör
också vad nu anförts kunna övervägas.

1989/90:SkU27

Bilaga 3

gotmb 96448, Slockholm 1990