Skatteutskottets betänkande
1989/90:SkU20

Begränsning av avdragsrätten för ej
utnyttjade pensionsförsäkringspremier

Ärendet

I proposition 1989/90:50 har föreslagits att avdraget för pensionsförsäkringspremier
minskas med 25 %. Avdragsbegränsningen omfattar de
avgifter som erläggs under 1990 och avser 1991 års taxering. Den skall
således enligt förslaget inte omfatta sådana avgifter som betalats under
år 1989, men som under det beskattningsåret inte kunnat utnyttjas. Ett
sådant outnyttjat avdrag kan flyttas till det påföljande beskattningsåret
med stöd av punkt 6 fjärde stycket av anvisningarna till 46 § kommunalskattelagen
(KL). Ett sålunda överflyttat avdrag skulle därmed inte
omfattas av begränsningen, eftersom avdraget då inte avser avgift som
är erlagd under beskattningsåret.

Denna möjlighet att rulla ett avdrag in på det följande beskattningsåret
har sedan propositionen lagts utnyttjats av en del försäkringsbolag
i deras marknadsföring. Enligt utskottets mening talar detta förhållande
mycket starkt för att den föreslagna avdragsbegränsningen skall
utvidgas till att omfatta även dessa överflyttade avdrag. Begränsningen
bör alltså omfatta alla pensionsförsäkringsavdrag enligt 46 § KL som
görs vid 1991 års taxering. Detta skall gälla oavsett om avdraget avser
avgift som erlagts under 1990 eller som flyttats över från det tidigare
beskattningsåret med stöd äv nyssnämnda bestämmelser.

Utskottets förslag gäller alla avgifter som erlagts efter den 5 december
i år och som inte kunnat utnyttjas vid 1990 års taxering utan som
flyttas till 1991 års taxering.

Detta innebär sålunda att avdraget år 1990 i förekommande fall
måste delas upp i avgifter som erlagts före resp. efter nyssnämnda
datum. Denna uppdelning får göras med utgångspunkt i de verifikationer
som.finns angående när avgiften erlagts under år 1989.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen antar följande

1989/90

SkU20

1 Riksdagen 1989/90. 6 sami. Nr 20

Förslag till 1989/90:SkU20

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370)

Härigenom föreskrivs att 46 § 2 mom. kommunalskattelagen
(1928:370) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

46 §

2 mom. Skattskyldig, som har varit bosatt här i riket under hela
beskattningsåret, får dessutom göra avdrag:

1) för periodiskt understöd eller därmed jämförlig periodisk utbetalning,
som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla,
i den utsträckning som framgår av punkt 5 av anvisningarna;

2) för påförda egenavgifter enligt lagen (1981:691) om socialavgifter
som inte får dras av från inkomsten av särskild förvärvskälla;

3) för obligatoriska avgifter som den skattskyldige, på grund av
arbete i ett annat nordiskt land, enligt slutligt festställd debitering
skall betala i överensstämmelse med den konvention som avses i
förordningen (1981:1284) om tillämpning av en konvention den 5
mars 1981 mellan Sverige, Danmark, Finland, Island och Norge om
social trygghet, om den avgiftsgrundande intäkten tas till beskattning
för beskattningsåret i Sverige;

4) för belopp som den skattskyldige under beskattningsåret har
betalat för eller tillgodoräknats som underhåll av icke hemmavarande
barn intill dess barnet fyllt 18 år eller intill dess det fyllt 21 år om
det genomgår grundskola, gymnasieskola eller därmed jämförlig
grundutbildning, dock högst med 3 000 kronor för varje barn;

6) för avgift som den skattskyldige har betalat under beskattningsåret
för annan pensionsförsäkring än tjänstepensionsförsäkring, som
ägs av arbetsgivare, i den omfattning som framgår av punkt 6 av
anvisningarna.

Har skattskyldig under beskattningsåret varit skyldig att betala
sjömansskatt, medges avdrag för periodiskt understöd, avgift för pensionsförsäkring
och underhållsbidrag, som anges i första stycket 4)
och 6), endast i den mån hänsyn inte tagits till understödet, avgiften
eller underhållsbidraget vid beräkningen av sjömansskatt.

Om skattskyldig varit bosatt här i riket endast under en del av
beskattningsåret, medges avdrag som nu sagts bara i den mån det
belöper på nämnda tid.

Vid 1991 års taxering medges avdrag
med endast 75 procent av det
belopp som följer av första stycket
6). Motsvarande gäller för avdrag
som yrkas vid nämnda taxering
med stöd av punkt 6 fjärde stycket
av anvisningarna och avser avgift
som erlagts efter den 5 december
1989.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1990.

Stockholm den 5 december 1989
På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

Närvarande: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Bo Forslund (s),
Torsten Karlsson (s), Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin (c), Anita
Johansson (s), Hugo Hegeland (m), Bruno Poromaa (s), Yvonne Sandberg-Fries
(s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson (m), Leif Olsson
(fp), Rolf Kenneryd (c), Lars Bäckström (vpk), Gösta Lyngå (mp) och
Kjell Nordström (s).

Reservation

Bo Lundgren, Hugo Hegeland och Karl-Gösta Svenson (alla m) har
dels anfört:

Regeringens förslag att minska det allmänna avdraget för pensionsförsäkringspremier
som erläggs under beskattningsåret 1990 och avser
1991 års taxering med 25 % innebär att grundvalarna för det privata
pensionssparandet — såväl det avtalade som det individuella — för
andra gången på kort tid kommer att rubbas. Det aktuella förslaget
gäller visserligen endast beskattningsåret 1990, men den uppgörelse
som slutits mellan socialdemokraterna och folkpartiet innebär att
ytterligare försämringar för det privata pensionssparandet kommer att
införas 1991.

Den s.k. engångsskatt som riksdagens socialistiska majoritet genomdrev
1986 och som bara skulle bli en "engångsföreteelse" får därmed
en permanent efterföljare. Som många befarade handlade det alltså den
gången inte om någon engångsföreteelse.

De försämringar när det gäller pensionssparandet — både det avtalade
och privata — som nu föreslås införas riskerar inte bara att minska
tryggheten på ålderns höst för många miljoner människor. De nya
pålagorna är också skadliga för Sverige, eftersom de riskerar att leda
till minskat sparande, ökad konsumtion och större underskott mot
omvärlden.

Den nu föreslagna avdragsbegränsningen står också direkt i strid
mot det riksdagsbeslut som togs våren 1988 i fråga om ändrade regler
för efterlevandepension. Dessa förändringar förutsatte att avdragsrätten
för pensionsförsäkringar inte skulle ändras. I sitt yttrande anförde
skatteutskottet: "En utgångspunkt skall därvid vara att de grundläggande
avdragsvillkoren avseende premier för frivilliga pensionsförsäkringar
inte försämras." (SkU 1987/88:9 y). Socialförsäkringsutskottet instämde
(SfU 187/88:29).

Vi delar alltjämt den uppfattning som de båda utskotten förde fram
och som riksdagen senare ställde sig bakom. Mot denna bakgrund
avvisar vi bestämt den föreslagna avdragsbegränsningen för pensionssparande!.

Vi motsätter oss naturligen också att avdragsbegränsningen omfattar
även årets premiebetalningar. Utskottet bör enligt vår mening inte
lägga fram något förslag härom.

dels ansett att riksdagen bör avslå utskottets hemställan.

1989/90:SkU20

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989