Näringsutskottets betänkande

Näringspolitik

1989/90

NU9

Ärendet

I detta betänkande behandlas — helt eller delvis — 45 motioner med
yrkanden om bl.a.

den allmänna inriktningen av näringspolitiken,

små och medelstora företag,

kooperation,

hantverk,

skogsindustrin,

stålindustrin,

teknisk utveckling,

regionala näringspolitiska satsningar.

Verkställande direktör Gunvor Almén, Tjänsteförbundet, har inför
utskottet lämnat upplysningar om tjänsteexport.

Utskottet avstyrker samtliga motionsyrkanden. Sedan utskottet våren
1988 senast behandlade motioner om näringspolitik har ett antal
statliga utredningar som på olika sätt berör de aktuella frågorna
slutfört sitt arbete. Utskottet hänvisar i flertalet fall till dessa utredningar
och de förslag till riksdagen som inom kort är att vänta med
anledning härav.

Ett trettiotal reservationer föreligger. De tre borgerliga partierna står
gemensamt bakom reservationer om bl.a. småföretagspolitiken, internationaliseringen
av svenska företag samt avregleringsarbetets organisation.
I frågan om näringspolitikens inriktning har fyra reservationer
(m, fp; c; vpk; mp) avlämnats, medan motioner (s; c; mp) om ökat
demokratiskt inflytande i näringslivet har föranlett tre reservationer
(m, fp; c; vpk, mp). Motioner om ett nationellt program för stålindustrin
(vpk) och om inrättande av en fond för investeringar i Norrlands
inland (mp) följs upp av resp. partis företrädare i utskottet. En
fullständig förteckning över reservationerna finns i innehållsförteckningen
(s. 66).

Sammanfattning

1 Riksdagen 1989190. 17 sami. Nr 9

Motionerna

1989/90: NU9

De motioner som behandlas här är följande:

1988/89:N203 av Sten-Ove Sundström m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om vanadinutvinning vid SSAB |i| Luleå,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om kallformning vid Plannja i Luleå.

1988/89:N208 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari — med motivering i
motion 1988/89:A408 — yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om stimulans för utveckling
av miljövänlig teknik.

1988/89:N213 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär att ett nationellt program inför 1990-talet
upprättas för stålindustrin,

2. hos regeringen begär initiativ för att skapa ett svenskt Metallbolag
baserat på stål- och gruvindustriverksamheten.

1988/89:N227 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av fortsatt översyn med förslag till ett vidgat demokratiskt
inflytande i näringslivet.

1988/89:N234 av Ulla Tillander m.fl. (c) vari — med motivering i
motion 1988/89:Jo217 — yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts beträffande näringslivet
i Malmöhus län.

1988/89:N238 av Sylvia Pettersson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om behovet av ökade informations- och utbildningsinsatser för
att ge den ekonomiska föreningsformen samma utvecklingsvillkor som
övriga företagsformer,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om behovet av att finna former för en långsiktig lösning av
problemen med den nya kooperationens riskkapitalförsörjning,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om småföretagarföreningar i bostadsrättsföreningens form,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om fördelarna med den ekonomiska föreningsformen som samverkansmodell
för utveckling av idé- och uppfinnarverksamheten.

1988/89:N239 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandet (4) att
riksdagen hos regeringen begär förslag om utarbetande av ett svenskt
program för utveckling av alternativ högteknologi.

1988/89:N247 av Filip Fridolfsson (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen anhåller om en utredning om egenföretagares borgensåtaganden
enligt vad som i motionen anförts.

1988/89:N254 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (1)
att riksdagen godkänner de i motionen anförda riktlinjerna för näringspolitiken.

1988/89:N255 av Anna Wohlin-Andersson (c) och Marianne Andersson
(c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna att ett arbete omedelbart bör inledas för att utveckla kunskapen
om tjänsteföretagens utlandsverksamhet.

1988/89:N257 av Sonja Rembo m.fl. (m) vari — med motivering i
motion 1988/89A422 — yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförs om förutsättningarna för
statligt stöd till teknikcentra.

1988/89:N258 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
om mål för och inriktning av näringspolitiken inför 1990-talet,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
om stimulansåtgärder för nyetableringsinsatser,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
om decentraliserat ägande,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
om småföretagens betydelse för näringslivets utveckling,

6. hos regeringen begär att en parlamentarisk delegation tillkallas
med uppgift att påskynda avregleringsarbetet inom näringslivet i enlighet
med vad som anförs i motionen.

1988/89:N262 av Carl Frick (mp) och Birger Schlaug (mp) såvitt gäller
yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att det skall göras en
plan för hur småskalig miljövänlig lokal tillverkning skall kunna
utvecklas och stödjas,

2. som sin mening ger regeringen till känna att de nuvarande
samhällsorganen för teknikutveckling och etableringsstöd |bör disponera!
om personal och anslag till ett arbete enligt yrkande 1.

1988/89:N266 av Ragnhild Pohanka (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ta
vara på äldres och invandrares kunskaper och erfarenhet av hantverk.

1988/89:N269 av Christer Eirefelt m.fl. (fp, m, c) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att alla lagförslag som berör småföretagen
»kall åtföljas av en redovisning av konsekvenserna för dessa företag.

1988/89:N270 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om regeltolklingar
för stöd till samägda industrihus.

1988/89:N271 av Kjell Nordström (s) och Britt Bohlin (s) vari yrkas att
iksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i motiolen
anförts om ökat stöd till uppfinnarna för kvalificerad rådgivning,
abildning och marknadsföring.

1989/90:NU9

3

1988/89:N272 av Jan Hyttring (c) såvitt gäller yrkandet (3) att riksdagen
begär att regeringen ger forskningsinstitutioner, högskolor och
SLU preciserade uppgifter vad gäller småskalig teknikutveckling.

1988/89:N274 av Håkan Hansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

l. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om åtgärder för att stimulera näringslivet i Skåne,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
om etableringen av forskningscentra i Skåne.

1988/89:N277 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om byggnadshytta för utbildning av byggnadshantverkare,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om råvarudepåer,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om prisbilliga och centralt belägna hantverkslokaler,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om verktygsbank,

5. hos regeringen begär en översyn av reglerna för lärlingar hos
enskilda hantverkare,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om flexiblare krav på personalutrymmen i samband med utbildning av
hantverkslär lingar,

8. hos regeringen begär förslag om hur rekryteringen till hantverksyrkena
skall förstärkas och utbildningsmöjligheterna ökas.

1988/89:N278 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena

— med motivering i motion 1988/89:A435 — att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om betydelsen av ny teknik, teknikspridning, spridning av
företag inom framtidsinriktade branscher, tekniskt kunnande och teknisk
utveckling för den regionala utvecklingen,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om småföretagsamhetens betydelse för den regionala utvecklingen.

1988/89:N283 av Anna Wohlin-Andersson (c) och Roland Larsson (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om företags skyldighet att i förväg informera berörd(a)
kommun(er) vid uppköp av företag med fler än 100 anställda.

1988/89:N285 av Siw Persson m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (1)

— med motivering i motion 1988/89:A441 — att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om utökat
teknologiskt samarbete mellan Skåne och Danmark.

1988/89:N298 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (1) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktlinjer för näringspolitiken.

1989/90: NU9

4

1988/89:N300 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär ett åtgärdsprogram för att främja en positiv utveckling
av nyföretagande och de mindre företagen med den inriktning
som anförts i motionen.

1988/89:N301 av Lena Boström (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om särskild
garanti för riskfinansiering.

1988/89:N309 av Paul Lestander m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om vikten av en svensk utveckling inom fotoniken,

2. hos regeringen begär utarbetande av förslag till utvecklingsprogram
för fotonik.

1988/89:N314 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari — med motivering i
motion 1988/89:T813 — yrkas att riksdagen hos regeringen hemställer
om förslag till en satsning på forskning och utveckling av högteknologi
på telekommunikationsområdet.

1988/89:N318 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (2)

— med motivering i motion 1988/89:Jo316 — att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om strukturförändringar
i skogsindustrin m.m.

1988/89:N319 av Christer Eirefelt m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om att minska uppfinnarens kostnader för patentansökningar och
presentationsmaterial.

1988/89:N320 av Christer Eirefelt (fp) och Margareta Fogelberg (fp)
vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om åtgärder för att främja verksamheten i mindre och medelstora
företag,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om rekryteringen till hantverksyrken.

1988/89:N324 av Inger Schörling (mp) och Lars Norberg (mp) såvitt
gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om de principer som bör vara vägledande för industripolitiken,

17. begär att regeringen låter utreda konsekvenserna av den tilltagande
internationaliseringen och storskaligheten för anställningstrygghet,
självtillit och medbestämmande.

1988/89:N327 av Håkan Hansson (c) och Göran Engström (c) vari
yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om nödvändigheten av åtgärder för att stimulera ny- och
småföretagandets riskkapitalförsörjning,

1989/90: NU 9

5

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om strukturen på riskkapitalmarknaden och bildandet av regionala
aktiebörser.

1988/89:N328 av Iris Mårtensson m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (2)

— med motivering i motion 1988/89:A460 — att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om att
ett kvinnligt kompetenscentrum bör inrättas i varje län.

1988/89:N329 av Hans Petersson (vpk) såvitt gäller yrkandet (2)

— med motivering i motion 1988/89:A461 — att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs om den
inhemska ekonomiska utvecklingens betydelse för tillverkningsindustrin.

1988/89:N332 av Magnus Persson m.fl. (s) vari — med motivering i
motion 1988/89:A464 — yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförts om att underlätta
företagens forsknings- och utvecklingsarbete.

1988/89:N337 av Anders Castberger (fp) och Elver Jonsson (fp) vari

— med motivering i motion 1988/89:A466 — yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
beträffande vikten av konkurrenskraft för industrin i norra Älvsborg.

1988/89:N338 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en utredning om hur de i motionen föreslagna
åtgärderna för decentralisering och demokratisering av näringslivet
skall kunna genomföras.

1988/89:N339 av Roy Ottosson (mp) vari yrkas att riksdagen

1. beslutar att en inlandsfond inrättas i enlighet med vad som anges i
motionen,

2. hos regeringen begär ett förslag till utformningen av en sådan
inlandsfond.

1988/89:N342 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om ett åtgärdsprogram angående inventering
och forskning med torv, med beaktande av vad i motionen anförs.

1988/89:N358 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari — med motivering i
motion 1988/89:Sk450 — yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om de mindre och
medelstora företagens betydelse för den ekonomiska utvecklingen i
Sverige.

1988/89:N359 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (1)

— med motivering i motion 1988/89:A282 — att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
förköpsrätt för anställda då ett företag säljs.

1988/89:N369 av Agne Hansson (c) och Marianne Jönsson (c) vari

— med motivering i motion 1988/89A485 — yrkas att riksdagen

1989/90: NU9

6

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
om sambandet mellan en importdominerad teknikhandel och framtida
lyckosamma forsknings- och utvecklingsinsatser i Kalmar län,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
om planeringen av den nya tekniken och importföretagens lokalisering
så att rättvis regional balans främjas.

1988/89:N370 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari — med motivering i
motion 1988/89:Sf545 — yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna att vi i Sverige aktivt bör ta till vara den
yrkesskicklighet och det hantverkskunnande som många invandrare
för med sig till Sverige.

1988/89:N453 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (5
delvis) — med motivering i motion 1988/89:A453 — att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
angående — — — skogsnäring.

Utskottet

Näringspolitikens inriktning

Utskottet behandlar inledningsvis fem motioner från oppositionspartierna
med yrkanden om näringspolitikens inriktning. Flertalet av
dessa motioner har karaktären av programförklaringar som spänner
över ett stort område. Åtskilliga av de ämnen som tas upp gäller den
allmänna ekonomiska politiken, skattepolitiken eller arbetsrättsliga
förhållanden. Sådana frågor hör till andra utskotts beredningsområden.
I sin behandling av motionerna i dessa delar inskränker sig näringsutskottet
till en övergripande bedömning från näringspolitisk synpunkt
av motionärernas förslag.

Moderata samlingspartiets grundsyn på näringspolitikens uppgifter
kommer till uttryck i motion 1988/89:N298. Motionärerna efterlyser
en generell politik som varaktigt ger god lönsamhet, vitalitet och
omställningsförmåga inom ekonomin. Strävan efter global frihandel
och en stegvis anslutning av Sverige till EG sägs utgöra en central del
härav. Endast i en marknadsekonomi grundad på fri konkurrens och
näringsfrihet finns förutsättningar för att resurser effektivt fördelas
efter individuella önskemål. Olika hinder för en effektivt fungerande
marknadsekonomi bör därför enligt motionärerna undanröjas. Som
sådana hinder utpekas bl.a. löntagarfonderna och statens "interventionistiska"
näringspolitik, sådan den tar sig uttryck i regleringar, offentlig
planering, påbud och pålagor och kommunalt företagande. Näringspolitiken
borde i stället, sägs det i motionen, inriktas på att skapa en
miljö där företagandet utvecklas. Detta kan ske bl.a. genom att reformer
på skatteområdet genomförs, servicesektorn öppnas för privata
alternativ, de statliga företagen säljs och fasta spelregler för företagandet
tillåts gälla. Åtgärder som säkrar tillgången till energi och som

1989/90: NU9

7

möjliggör svenskt deltagande i det tekniskt-vetenskapliga samarbetet
inom EG sägs också vara av väsentlig betydelse för en positiv utveckling
av det svenska näringslivet.

Folkpartiet sammanfattar i motion 1988/89.N254 sina förslag till
riktlinjer för en liberal näringspolitik på följande sätt. Genom en
generell politik grundad på fasta spelregler, frihandel och ett närmande
till EG bör tillväxten främjas i en marknadsekonomi som bygger på
fri konkurrens, etableringsfrihet och grundlagsskyddad näringsfrihet.
Företagandet bör stimuleras och underlättas genom avregleringar till
gagn för särskilt de små företagen och genom lägre skattetryck och en
reformerad bo lagsbeskattning. Det enskilda ägandet bör stimuleras
genom bl.a. avveckling av löntagarfonderna och införande av frivilliga
andel-i-vinst-system. Den offentliga sektorn bör förnyas genom avskaffande
av offentliga monopol och genom ökad konkurrens i den
offentliga upphandlingen. Motionärerna understryker också vikten av
en stabil och säker energiproduktion och av åtgärder inom forskningsoch
utbildningspolitiken som kan bidra till en ständig kunskapstillväxt
och kompetenshöjning inom näringslivet.

I centerns motion 1988/89:N258 anförs att ett näringsliv grundat
huvudsakligen på fri företagsamhet, konkurrens och enskilt eller kooperativt
ägande ger de bästa förutsättningarna för fortsatta ekonomiska
framsteg. Näringspolitiken måste, hävdar motionärerna, inriktas så
att mångfald och ett decentraliserat inflytande uppnås. Användningen
av småskalig teknik bör främjas. Utvecklingen av produktion med högt
kunskapsinnehåll måste stimuleras. Sverige bör aktivt engageras i de
olika europeiska forsknings- och utvecklingsprojekten. De små och
medelstora företagen betecknas i motionen som särskilt betydelsefulla
för näringslivets förnyelse och tillväxt. Nyföretagandet bör därför stimuleras
och de små företagen gynnas i förhållande till storföretagen.
En ny och småföretagsvänlig skattepolitik bör genomdrivas. Ägandeoch
inflytandefrågorna i svenskt näringsliv bör vidare, enligt motionärernas
mening, ägnas större uppmärksamhet; det institutionella ägandet
bör minskas, etikregler bör utformas i samverkan mellan samhälle
och näringslivsorganisationer och formerna för insyn och inflytande
från de anställdas sida bör utvecklas vad avser både små och stora
företag.

Med utgångspunkt i förhållandena i Västmanlands län krävs i motion
1988/89:N329 (vpk) ett uttalande av riksdagen till regeringen om
den inhemska ekonomiska utvecklingens betydelse för tillverkningsindustrin.
Motionärerna anför att framtida strukturkriser måste mötas
genom åtgärder i förtid. Ägarnas oinskränkta rätt att placera sina
investeringar utomlands eller i överhettade områden måste inskränkas,
anförs det. Samhällsekonomiska, ekologiska och humanistiska skäl
talar emot att koncentrationen av produktion och ägande skall tillåtas
fortsätta. Spekulationsekonomin och "ägarklippen" måste bromsas
upp. Den inhemska produktionen och den inhemska marknaden
måste enligt motionärerna fa större tyngd i den ekonomiska politiken.
EG-fixeringen måste brytas. Infrastruktur och allsidig utbildning fri
från företagsstyrning måste främjas.

1989/90:NU9

8

Global solidaritet, hushållning med naturens resurser och ansvarstagande
för kommande generationer borde enligt vad som sägs i miljöpartiet
de grönas motion 1988/89:N324 vara grundvalen för industripolitiken.
Motionärerna förordar decentralisering och värjer sig mot
storskalighet med det resursslöseri och den maktkoncentration och
alienering som följer därav. Expansionen av stora multinationella
koncerner gynnas, hävdar de, av regeringens ekonomiska politik och
villkorslösa EG-anpassning. Genom en medveten och aktiv industripolitik
bör tekniken kunna utnyttjas för att de mål som miljöpartiet
eftersträvar skall nås. Ökad produktivitet inom industrin bör, anförs
det vidare i motionen, hellre tas till vara för arbetstidsförkortning än
för ökad tillväxt i traditionella termer.

Utskottet vill först erinra om att riksdagen år 1987 tog ställning till
frågor om inriktningen av näringspolitiken inför 1990-talet på grundval
av förslag från regeringen (prop. 1986/87:74, NU 1986/87:30). Det
framgår av industridepartementets bilaga till årets budgetproposition
(prop. 1988/89:100 bil. 14 s. 2 och 9) att ett översyns- och planeringsarbete
har inletts med avsikt att förslag inom centrala delar av departementets
ansvarsområde skall föreläggas riksdagen under år 1990. Som
viktiga frågor i detta arbete anges teknikpolitiken, småföretagspolitiken,
internationaliseringen och Europa-samarbetet. Vidare gäller att en
proposition om den fortsatta forskningspolitiken har aviserats till våren
1990.

Utskottet noterar ytterligare att regeringen nyligen har beslutat att
en särskild delegation med uppgift att analysera utvecklingen av produktiviteten
i svenskt näringsliv skall tillkallas. Syftet med delegationens
arbete är enligt direktiven (dir. 1989:19) att regeringen skall ges
underlag för åtgärder som främjar produktivitetstillväxten. Delegationen
skall särskilt låta utreda följande områden och dessas betydelse för
produktivitetsutvecklingen: investeringar, teknikspridning och utbildning,
arbetsorganisation, arbetsmiljö och medinflytande, näringslivets
internationalisering, skatter och regleringar samt marknadernas funktionssätt.

De krav på uttalanden om näringspolitiken som framförs i motionerna
från de tre borgerliga oppositionspartierna är enligt utskottets
mening svagt grundade. Gemensam för motionärerna tycks vara föreställningen
att Sverige skulle sakna ett "gott näringslivsklimat". Utskottet
kan peka på en rad omständigheter som talar i motsatt riktning.
Under senare år har den svenska industrin kännetecknats av högt och
i flera fall fullt kapacitetsutnyttjande, hög vinstnivå, stigande soliditet
och högt nyföretagande. Vid en helhetsbedömning torde i själva verket
slutsatsen bli att företagen i Sverige har en mycket gynnsam arbetsmiljö.
Den positiva utvecklingen inom svenskt näringsliv har sin grund i
ett samspel mellan en långvarig internationell högkonjunktur och
regeringens ekonomiska politik och näringspolitik. Det tidigare omfattande
stödet till krisföretag har ersatts av offensiva åtgärder för stimulans
av forskning och utveckling, export och småföretagsutveckling.

Som tidigare har nämnts avses riksdagen inom kort få ta ställning
till förslag från regeringen om den fortsatta inriktningen av viktiga

1989/90: NU9

9

delar av näringspolitiken. Med beaktande av detta och med hänsyn till
det tidigare anförda finner utskottet inget skäl för riksdagen att göra
något uttalande med anledning av de nu behandlade motionerna.
Dessa avstyrks därför i berörda delar.

Små och medelstora företag

Ett flertal motioner innehåller särskilda synpunkter på småföretagspolitiken.
1 alla dessa motioner betonas småföretagens stora betydelse för
den ekonomiska utvecklingen, för sysselsättningen och för den regionala
balansen.

De små företagens utvecklingsmöjligheter spelar en väsentlig roll för
hela den svenska ekonomin, anförs sålunda — dock utan yrkande i
frågan — i moderata samlingspartiets motion 1988/89:N298. Stimulans
av tillväxten i det lokala näringslivet är den allra viktigaste åtgärden
för att komma till rri . med de regionala obalanserna, sägs det vidare.
I motion 1988/89:N358 (m) framställs krav på ett riksdagsuttalande om
de små och medelstora företagens betydelse för den ekonomiska utvecklingen
i landet. Motiveringen för yrkandet finns i motion
1988/89:Sk450 om skattevillkoren för småföretagen. Där understryks
behovet av att de små och medelstora företagens villkor förbättras.

I folkpartiets motion 1988/89:N254 anförs att näringslivsklimatet för
små och medelstora företag måste förbättras och att etableringsmöjligheterna
för dessa måste stärkas. Några särskilda yrkanden i frågan
framförs emellertid inte. Ett yrkande i motion 1988/89:N320 (fp)
knyter däremot an till det nu diskuterade ämnet. 1 motionen, som har
sin utgångspunkt i småföretagens situation i Hallands län, understryks
vikten av att en översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen sker, att
byråkrati och krångel minskas och att skattelagstiftningen görs förmånligare
för de små och medelstora företagen.

Ett tillkännagivande från riksdagen till regeringen om småföretagens
betydelse för näringslivets utveckling påyrkas i centerns motion
1988/89:N258. Det är särskilt viktigt att genom gynnsamma villkor för
de små företagen och för nyföretagandet balansera beroendet av de
stora företagen och den internationalisering som pågår inom industrin,
sägs det. Enligt motionärerna är emellertid förutsättningen härför att
de små företagen främjas i förhållande till de stora och att samhällets
rigcljystem i ökad utsträckning anpassas till småföretagens förutsättningar.
Utskottet behandlar här även ett annat yrkande i nyssnämnda
motion. Detta motionsyrkande går ut på att regeringen skulle anmodas
att låta utarbeta förslag till åtgärder med syfte att nyföretagandet skall
stimuleras. Särskilt viktigt härvid är att den resurs som kvinnorna
utgör tas till vara, framhålls det. Också i motion 1988/89:N300 (c)
krävs ett åtgärdsprogram för att stimulera till ökat nyföretagande. Ett
sådant program bör enligt motionärerna innehålla förslag om bl.a.
förstärkning av de regionala utvecklingsfonderna, åtgärder för att stödja
nyföretagandet bland kvinnor, slopande av arbetsgivaravgifter under
företagens uppbyggnadsskede, ökade forskningsresurser till de mindre
högskolorna, förbättrade utbildningsmöjligheter för nya företagare och

1989/90: NU9

10

en bättre organisation av den statliga administrationen på företagsområdet
så att krångel och byråkrati skall kunna minskas. I programmet
borde också ingå åtgärder på skatteområdet, såsom införande av personliga
investeringskonton och förändringar i företagsbeskattningen till
de små företagens fördel.

Enligt ett yrkande i motion 1988/89:N278 (c) skall riksdagen ställa
sig bakom motionärernas synpunkter på småföretagens betydelse för
den regionala utvecklingen. Motionärerna framhåller att de små företagens
utveckling och nyföretagandet har en avgörande betydelse för
möjligheterna att skapa en regional balans. De generella åtgärderna för
att utveckla infrastrukturen måste enligt motionärerna kompletteras
med insatser som stimulerar nyetablering och utveckling av befintlig
företagsamhet i utsatta regioner.

I motion 1988/89:N262 (mp) argumenteras med utgångspunkt i
exempel från livsmedelsområdet för åtgärder till stöd för utveckling av
småskalig, lokal tillverkning. Enligt motionärernas mening finns det
tekniska förutsättningar härför. Saknas gör emellertid de ekonomiska
förutsättningarna liksom den politiska viljan. Motionärerna föreslår att
regeringen skall anmodas att låta utarbeta en plan för hur småskalig,
miljövänlig, lokal tillverkning skall kunna utvecklas och stödjas. De
förordar också att personal och anslag disponeras om hos de samhällsorgan
som stöder teknikutveckling och etableringar så att lokalt anpassad
produktion för lokala behov kan främjas.

Enligt uppgifter från industridepartementet fortsätter antalet småföretag
att öka. Under den senaste femårsperioden har sammanlagt ca
95 000 sådana företag etablerats. De bedömningar av småföretagskonjunkturen
som har gjorts under hösten 1989 i den av Småföretagens
riksorganisation och Föreningsbankernas Bank utgivna Småföretagsbarometern
visar att företagen räknar med en fortsatt positiv utveckling
av produktion och lönsamhet. Ytterligare kan nämnas att småföretagens
investeringar i fasta priser räknat år 1988 låg 85 % högre än år
1982. Motsvarande ökning för hela industrin var 63 %.

Det finns anledning att i detta sammanhang erinra om att flera
utredningar kring frågor av väsentlig betydelse för småföretagen, däribland
sådana frågor som tas upp i de här aktuella motionerna, har
publicerat resultatet av sitt arbete under innevarande år. Dit hör
fir.ansieringsutredningen, som berörs mer i det följande. Vidare har
utredningen om reformerad företagsbeskattning redovisat sina överväganden
och förslag i betänkandet (SOU 1989:34) Reformerad företagsbeskattning.
Härutöver har tre olika utredningsarbeten avseende egenföretagare
och skattemässiga villkor för dessa nyligen presenterats.
Utredningarna, som för närvarande remissbehandlas, avser jordbrukare,
enmanshandelsbolag och redovisningsmetod för enskild näringsverksamhet.

Regionalpolitikens framtida inriktning har utretts av 1987 års regionalpolitiska
kommitté. Dess förslag har under hösten 1989 redovisats i
betänkandet (SOU 1989:55) Fungerande regioner i samverkan. Bland

1989/90: NU 9

11

förslagen finns flera som syftar till att småföretagsutvecklingen skall
förbättras i sysselsättningssvaga regioner. En proposition om den fortsatta
utformningen av regionalpolitiken är planerad till våren 1990.

Den positiva utvecklingen inom småföretagssektorn har burits upp
av den internationella högkonjunkturen och understötts av stimulansåtgärder
för småföretagen inom ramen för den näringspolitik för
tillväxt och förnyelse som har förts under senare år. Utvecklingen ger
enligt utskottets mening belägg för att den förda politiken har varit till
gagn för småföretagen. Utskottet finner att de krav på olika uttalanden
som framförs i motionerna grundas på en ensidig och i vissa stycken
direkt felaktig bild av verkligheten.

Vad som anförs i motion 1988/89:N278 (c) om småföretagens betydelse
för den regionala utvecklingen kan utskottet i huvudsak instämma
i. Inriktningen av det statliga regionalpolitiska stödet återspeglar
väl en insikt härom. De aviserade förslagen med utgångspunkt i bl.a.
regionalpolitiska kommitténs arbete torde komma att ytterligare belysa
småföretagens roll och förutsättningar i den regionala utvecklingen.
Enligt utskottets mening finns det därför ingen anledning för riksdagen
att nu uttala sig i frågan på det sätt som begärs i motionen. Denna
avstyrks därför i berörd del.

Med hänsyn dels till den positiva utvecklingen inom småföretagssektorn,
dels till att riksdagen inom kort avses få ta ställning till förslag
från regeringen om bl.a. utformningen av de fortsatta insatserna till
stöd för nyföretagande och tillväxt inom småföretagssektorn och för
den regionala utvecklingen anser utskottet att riksdagen bör avslå även
övriga här aktuella motioner i ifrågavarande delar.

Samhället saknar för närvarande resurser och kompetens för att ge
stöd åt de kvinnor som utifrån ett kvinnligt kulturarv vill starta egna
företag, sägs det i motiveringen till motion 1988/89:N328 (s). Motionärerna
anser att ett kvinnligt kompetenscentrum bör inrättas i varje län.
Uppgiften för ett sådant centrum skulle vara att driva företagsskolor
för kvinnor, organisera riktade utbildningar inom vissa branscher,
initiera till nätverk av kvinnliga småföretagare, förmedla kontakt med
utställare och mässanordnare, upparbeta säljkontakter och svara för
konsultinsatser rörande t.ex. marknadsföring, juridik och företagsekonomi.

Enligt vad utskottet har inhämtat gör de regionala utvecklingsfonderna
betydande insatser med syfte att ta till vara potentialen av
kvinnliga nyföretagare. Flera fonder har anordnat utbildning och
rådgivning för kvinnor, bl.a. i samband med de s.k. starta-eget-kampanjerna.

Den regionalpolitiska kommittén konstaterar (s. 267) i sitt betänkande
att regionalpolitiken i alltför liten utsträckning har uppmärksammat
könsuppdelningen på arbetsmarknaden och behovet av en aktiv
utveckling av den kvinnliga arbetsmarknaden. Kommittén anser att det
måste ges plats åt fler kvinnor i handläggande och beslutande ställning
på alla nivåer i det regionala utvecklingsarbetet. Den föreslår vidare att
en ram om 25 milj. kr. årligen skall avsättas för kvinnliga kompetens -

1989/90: NU9

12

centra i Norrlands inland, Bergslagen och sydöstra Sverige. De föreslagna
uppgifterna för sådana centra motsvarar just dem som anges i
motionen.

Utskottet anser i likhet med motionärerna att ett ökat inslag av
kvinnliga företagare är eftersträvansvärt och konstaterar därför med
tillfredsställelse att utvecklingsfonderna aktivt arbetar för detta. Inrättandet
av kvinnliga kompetenscentra ingår som nyss har nämnts i
regionalpolitiska kommitténs förslag, vilka nu bereds. I avvaktan på
regeringens ställningstagande till förslagen anser utskottet att riksdagen
inte bör ta något sådant initiativ som begärs i motion 1988/89:N328 (s).
Denna avstyrks sålunda i berörd del.

Avreglering och regelförenkling

Sorn har framgått av framställningen i det föregående är kravet på
avreglering och regelförenkling ett av inslagen i de riktlinjer för
näringspolitiken som moderata samlingspartiet (motion 1988/89:N298),
folkpartiet (motion 1988/89:N254) och centern (motion 1988/89:N258)
begär att riksdagen skall ställa sig bakom. Ytterligare ett par motionsyrkanden
avser mera specifika frågor rörande avregleringsarbetet.

Ett yrkande i centerns motion 1988/89:N258 gäller sålunda avregleringsarbetets
organisation. I motionen betonas vikten av att arbetet med
avbyråkratisering och avreglering drivs vidare med kraft. Med hänvisning
till vad som betecknas som regeringens långsamma agerande på
detta område föreslår motionärerna en "parlamentarisk återförsäkring",
lämpligen genom inrättande av en parlamentarisk delegation
med uppgift att följa avregleringsarbetet.

Utskottet har tidigare avvisat motionsyrkanden av motsvarande innebörd
från centern och därvid anfort att gällande fördelning av befogenheter
och ansvar mellan riksdagen och regeringen borde kunna tillämpas
även på det här aktuella området. Utskottet uttalade vidare våren

1988 (NU 1987/88:25 s. 17) att det var angeläget att arbetet med
regelförenkling ingick som ett normalt led i statsförvaltningens verksamhet.
Motionen, som följdes upp i en reservation (m, fp, c), avslogs
av riksdagen.

Utskottet finner inget skäl att ändra sitt tidigare ställningstagande
och avstyrker det aktuella yrkandet i motion 1988/89:N258 (c).

I motion 1988/89:N269 (fp) begärs att alla lagförslag som berör småföretagen
skall åtföljas av en redovisning av konsekvenserna för dessa
företag. Detta skulle enligt motionärerna på sikt medföra betydande
förenklingar för företagen. Som förebild för sitt förslag har motionärerna
ett beslut av EG-kommissionen av motsvarande innebörd. Beslutet
ingår som ett led i ett särskilt aktionsprogram inom EG för
småföretagen syftande till att minska problemen för dessa företag och
till att öka intresset för att starta företag.

Ett omfattande arbete med regelförenkling gentemot näringslivet
bedrivs längs flera parallella linjer på såväl statlig som kommunal nivå,
åtgärder som i stor utsträckning är inriktade på att åstadkomma
lättnader för de mindre företagen. Utskottet vill vidare erinra om att

1989/90: NU9

13

alla direktiv från regeringen till kommittéer och särskilda utredare
numera innehåller en föreskrift om att dessa i sitt arbete skall beakta
de ekonomiska konsekvenserna för företagen av olika utredningsförslag
samt EG-aspekter. Med hänsyn till det nu sagda finner utskottet
inget skäl för riksdagen att ta något initiativ med anledning av motion
1988/89:N269 (fp), som sålunda avstyrks.

Finansiering av företag

Åtgärder syftande till att ny- och småfö re tagandets riskkapualförsörjning
skall underlättas efterlyses i motion 1988/89:N327 (c). Motionärerna
beklagar att småföretagarna, trots att de spelar en betydande roll
för svenskt näringsliv och dessutom svarar för en stor del av förnyelse
och innovationskraft, står helt utanför den organiserade riskkapitalmarknaden.
Denna har, anför motionärerna, i huvudsak genererat
kapitalresurser till de stora företagen och börsbolagen i framför allt
storstadsområdena. Behovet av decentralisering och mångfald på riskkapitalmarknaden
accentueras ytterligare, menar de, av den snabba
utvecklingen av tjänstesektorn liksom av informations- och kunskapsindustrin.
Också avregleringen av valutamarknaden och den ökade
västeuropeiska integrationen sägs motivera ett förnyelsearbete för småföretagens
riskkapitalförsörjning. Motionärernas förslag går ut på att en
utveckling av regionala riskkapitalmarknader eller aktiebörser skall
initieras. På så sätt skulle små och nya företag beredas en decentraliserad
publik riskkapitalmarknad.

Likaledes i syfte att underlätta småföretagens riskkapitalförsörjning
framförs i motion 1988/89:N301 (s) förslag om rätt för de regionala
utvecklingsfonderna att ikläda sig en särskild garanti för riskfinansiering
för de tre till sju första åren av nystartade företags verksamhet.

Utskottet noterar inledningsvis att tre utredningar, vars uppgift
anknyter till de frågor som tas upp i de båda motionerna, har slutfört
sitt arbete under innevarande år.

Värdepappersmarknadskommittén har haft till uppgift bl.a. att överväga
för- och nackdelar med regionala marknadsplatser för värdepapper
och att studera förutsättningarna för att man med bevarad koncentration
av marknadsplatsen kan tillåta regional eller lokal börshandel.
Därvid skulle kommittén undersöka i vad mån en på så sätt upplagd
handel kunde underlätta små och medelstora företags kapitalförsörjning
och öppna möjlighet att fånga upp intresse för investeringar i
företag på en viss ort. Kommittén har i dagarna redovisat sina överväganden
i betänkandet (SOU 1989:72) Värdepappersmarknaden i framtiden.
Där föreslås att det nuvarande börsmonopolet formellt sett skall
upphävas. Börs- och clearingverksamhet skall enligt kommitténs förslag
få utövas av Stockholms fondbörs eller av annan som har erhållit
tillstånd därtill av regeringen. Tillstånd skulle lämnas om den tilltänkta
börsverksamheten kan antas bli till nytta för det allmänna. Enligt
kommittén kan det dock inte förutses att någon marknadsplats för
aktier utöver Stockholms fondbörs skulle kunna vara till sådan nytta.
Konkurrensen gentemot utlandet förutsätter, anser kommittén, en

1989/90: NU9

14

koncentration av handeln till en enda marknadsplats. Företrädarna för
de borgerliga partierna i kommittén anför i en reservation att regionala
börser bör tillåtas; detta är angeläget för den ekonomiska utvecklingen
i regionerna och för de små företagens kapitalförsörjning.

Finansieringsutredningen, som enligt sina direktiv har haft till uppgift
att föreslå åtgärder som behovsanpassar, effektiviserar och förenklar
det statliga finansiella företagsstödet, har redovisat sina förslag i
betänkandet (SOU 1989:24) Statligt finansiellt stöd?. Där konstateras
att det är svårt att komma fram till en entydig bild när det gäller
småföretagens eventuella problem avseende riskkapitalförsörjningen.
En redovisning lämnas bl.a. av i vilka situationer som olika företagskategorier
har speciellt stora kapitalbehov. Vidare framhålls att riskkapitalmarknaden
för småföretag — i form av venture capitalföretag, investment-
och utvecklingsbolag och statliga placerare — har vuxit
snabbt under senare år. Kapitalutbudet har ökat från 400 milj. kr. år
1982 till drygt 4 000 milj. kr. år 1987. Det är utredningens bedömning
att särskilda åtgärder för att tillräcklig mängd riskkapital i lämplig
form skall kanaliseras till småföretagssektorn likväl behövs även i
fortsättningen. Utredningen redovisar vissa förslag med syfte att detta
behov skall tillgodoses. Förslagen berör bl.a. Industrifonden, de regionala
utvecklingsfonderna, Småföretagsfonden och Norrlandsfonden.

Finansieringsutredningens betänkande har remissbehandlats. Frågor
med anknytning till småföretagens kapitalförsörjning avses enligt uppgift
bli behandlade i förslag från regeringen under våren 1990.

Den regionalpolitiska kommittén, slutligen, föreslår bl.a. att 250
milj. kr. under en tre—femårsperiod årligen skall tillföras särskilda
riskkapitalbolag i Norrlandslänen.

Utskottet delar den uppfattning som ligger till grund för förslagen i
motionerna 1988/89:N301 (s) och 1988/89:N327 (c), nämligen att en
tillfredsställande lösning av småföretagens riskkapitalförsörjning är av
väsentlig betydelse för etableringen av sådana företag och för deras
fortsatta utvecklingsmöjligheter. Som har framgått av redovisningen i
det föregående ligger det nu framme förslag från flera utredningar om
delvis nya lösningar på området. I avvaktan på regeringens beredning
av och ställningstagande till dessa förslag anser utskottet att riksdagen
inte bör ta några sådana initiativ som föreslås i nämnda motioner.
Dessa avstyrks sålunda i ifrågavarande delar.

Frågan om kravet på personlig borgen vid långivning till egenföretagare
tas upp i motion 1988/89:N247 (m). Motionären anser att lagstiftningen
på det arbetsrättsliga området, särskilt lagen (1976:580) om medbestämmande
i arbetslivet, har kringgärdat företagarens möjligheter att
leda sitt företag. Därmed kan han inte svara för sina borgensåtaganden
i samma omfattning som tidigare. I den mån personlig borgen krävs
bör den avse endast företagaren och inte hans anhöriga, anförs det.

Frågan om ägarborgen har behandlats i ett s.k. etikmeddelande från
bankinspektionen (nr 35, den 2 mars 1982). Enligt bankinspektionen
kan personlig borgen från ägare vara nödvändig eller åtminstone
önskvärd bl.a. för att understryka ägarens ansvar för företagets utveck -

1989/90:NU9

15

ling. Varje fall bör emellertid bedömas individuellt, och borgensåtagandet
bör helst utformas så att det står i proportion till ägarens
ekonomiska ställning, anför bankinspektionen. Därvid bör hänsyn tas
till det kapital som han har nedlagt i företaget. En möjlighet som kan
visa sig lämplig är att begränsa borgensåtagandet till ett visst belopp,
påpekas vidare. Beträffande frågan om ianspråktagande av borgensåtagandet
bör den varsamhet och hänsyn visas som förutsätts i lagstiftningen
om utmätning och konkurs och som bi.a. innebär att hyresrätt,
bostadsrätt, utrustning i hemmet och vad som i övrigt behövs för
familjens behov m.m. inte tas i anspråk.

Utskottet har under en följd av år behandlat motioner i ämnet av
samme motionär, senast våren 1988 (NU 1987/88:25 s. 20). Motionerna
har avstyrkts med hänvisning till att stor försiktighet torde iakttas vid
utkrävande av personlig borgen från ägare till små och medelstora
företag i samband med lån från t.ex. de regionala utvecklingsfonderna.
Under senare år har företrädarna för de tre borgerliga oppositionspartierna
i reservationer gett stöd åt motionärens krav på en utredning av
frågan. Riksdagen har följt utskottet.

Utskottet anser inte heller denna gång att några nya faktorer har
tillkommit som föranleder en ändrad bedömning av frågan. Utskottet
hänvisar vidare till det nyss återgivna etikmeddelandet från bankinspektionen.
Med det sagda avstyrks motion 1988/89:N247 (m).

Ägande- och inflytandefrågor

I sex motioner framförs synpunkter på och förslag rörande ägandet
och inflytandet i det svenska näringslivet. Motionerna berör tre huvudgrupper
av frågor: makt- och ägarkoncentrationen, den ökande internationaliseringen
samt statens och kommunernas inflytande i företagen.

I motion 1988/89:N227 (s) begärs åtgärder för ett ökat demokratiskt
inflytande i näringslivet. Motionärerna hänvisar till uppgifter om den
ökade ägarkoncentrationen i det svenska näringslivet som har presenterats
av den statliga ägarutredningen och föreslår att en fortsatt
översyn skall göras. Därvid bör enligt motionärerna förslag läggas fram
som syftar till en mer djupgående demokratisk förändring i näringslivet.
Särskilt borde följande frågor uppmärksammas: de anställdas inflytande,
de små aktieägarnas inflytande, valen av representativa organ
och församlingar i företagen samt det korsvisa eller cirkulära ägandet.
I motionen berörs också det utländska inflytandet i näringslivet och
frågan om statens och kommuners inflytande över företagen. Till dessa
båda frågor återkommer utskottet.

En koncentration av ägandet är inte önskvärd vare sig i offentlig
eller privat regi, anförs det i motion 1988/89:N258 (c). Enligt motionärerna
bör en spridning av ägandet eftersträvas. Det enskilda aktiesparandet
bör stimuleras, så att de stora institutionella placerarna inte får
en alltmer dominerande roll i näringslivet. Den försäljning av statliga
företag som motionärerna föreslår i annat sammanhang bör ske i
former som innebär ett spritt ägande. En decentraliserad ägandestruk -

1989/90: NU9

16

tur, sägs det vidare, förutsätter en positiv småföretagsutveckling. Dessutom
behövs, menar motionärerna, regler som motverkar att redan
starka offentliga och privata kapitalintressen ytterligare kan stärka sin
ställning.

Ägandet är i behov av långtgående reformer i miljöns, jämlikhetens
och kommande generationers intressen, sägs det i motion
1988/89:N338 (mp). I syfte att främja småskaligt ägande, direkt ägande
och kooperativt ägande på det storskaligas bekostnad bör enligt motionärerna
varje lokal företagsenhet vara en egen juridisk person och
nyutgivna aktier knytas till en lokal företagsenhet. Anställda och
lokalbefolkning bör vid utgivning av nya aktier i större företag ha
förköpsrätt till vardera en tredjedel. Vid försäljning av företag bör
anställda ha förköpsrätt enligt samma principer som kommuner vid
fastighetsförsäljningar. Anställda och lokalbefolkning bör vidare ha
företrädesrätt att köpa företaget eller dess tillgångar då företaget skall
läggas ned. I motionen föreslås att regeringen skall låta utreda frågan
om ett genomförande av nu angivna förändringar. Förslag syftande till
förköpsrätt för de anställda vid försäljning av ett företag framförs också
i motion 1988/89:N359 (mp).

Ägarutredningen, som har i uppdrag att utreda ägar- och inflytandefrågor
i svenskt näringsliv, har hösten 1988 framlagt sitt huvudbetänkande
(SOU 1988:38) Ägande och inflytande i svenskt näringsliv. Utredningens
kartläggning visar på en fortsatt institutionalisering av ägandet

i de större företagen, dvs. företag med minst 500 anställda. Fysiska
personers direktägda andel av aktiestocken har stadigt minskat. En
påtaglig ökning av koncentrationen i de enskilda företagens ägar- och
inflytandestruktur konstateras också. Utredningen visar att förekomsten
av kontrollägarskiften har ökat. Den har vidare studerat utvecklingen
av ömsesidigt och cirkulärt ägande, även kallat korsvist ägande,
vilket i viss utsträckning sägs kunna betraktas som en reaktion på den
ökade förekomsten av kontrollägarskiften. I betänkandet framförs, mot
bakgrund av utredningsresultatet, vissa synpunkter på den fortsatta
utvecklingen av ägar- och inflytandestrukturen. Dessa synpunkter rör
bl.a. balansen mellan villkoren för direkt och indirekt aktieägande,
begränsningsreglerna beträffande utländska förvärv av stora andelar i
enskilda företag samt reglerna rörande aktiebolags möjligheter att
emittera aktier med olika röstvärde. Utredningens betänkande har
remissbehandlats. I enlighet med erhållna tilläggsdirektiv arbetar utredningen
för närvarande med en undersökning av större företagsförvärv
och fusioner i svenskt näringsliv.

Frågan om försäljning av statliga företag behandlades av riksdagen
senast våren 1989 med anledning av en gemensam borgerlig motion i
ämnet. Utskottet (1988/89:NU34 s. 6) anförde som motiv för sin avstyrkan
av motionen att det — förutom de olika motiv som i varje
särskilt fall har föranlett ett statligt engagemang — finns ett mera
generellt motiv för statligt ägande av företag i Sverige, nämligen
behovet av en motvikt till privata maktgrupper som utövar ett dominerande
inflytande över svenskt näringsliv. Reservation förelåg från de
borgerliga partiernas företrädare i utskottet. Riksdagen följde utskottet.

1989/90:NU9

17

2 Riksdagen 1989190. 17 sami. Nr 9

Utskottet konstaterar att flera av de frågor som tas upp i motionerna
1988/89:N227 (s) och 1988/89:N258 (c) har behandlats av ägarutredningen.
Vidare har utskottet noterat att i 1989 års budgetproposition
(prop. 1988/89:100 bil. 4 s. 23) aviseras en översyn av aktiebo lagslagstiftningen.
Enligt uppgift förbereds för närvarande inom regeringskansliet
direktiven för en sådan översyn. Ägarutredningens huvudbetänkande
kommer att ingå som ett av underlagen vid utarbetandet av dessa
direktiv.

Med hänsyn till att regeringens beredning av ägarutredningens överväganden
och förslag ännu inte har avslutats anser utskottet att riksdagen
inte bör ta några sådana initiativ som förordas i motionerna
1988/89:N227 (s) och 1988/89:N258 (c). Någon generell förköpsrätt vid
nyemittering av aktier eller försäljning av företag m.m. såsom föreslås i
motionerna 1988/89:N338 (mp) och 1988/89:N359 (mp) kan utskottet
från sina utgångspunkter inte tillstyrka liksom inte heller övriga förslag
i de två sistnämnda motionerna. Beträffande kravet i motion
1988/89:N258 (c) på en försäljning av statliga företag hänvisas till vad
utskottet anförde i frågan våren 1989.

Med det sagda avstyrker utskottet nu behandlade motioner i aktuella
delar.

Farhågor beträffande effekterna av internationaliseringen av svenska
företag uttrycks i miljöpartiets motion 1988/89:N324. Motionärerna ser
med oro på den tilltagande internationaliseringen, särskilt med hänsyn
till den otrygghet beträffande framtiden som de utländska företagsförvärven
skapar hos de anställda. En fullständig utredning om internationaliseringens
konsekvenser bör göras, anser motionärerna, och förslag
läggas fram om hur decentralisering och maktspridning inom
näringslivet skall kunna främjas. 1 den översyn av ägande- och inflytandeförhållanden
som föreslås i motion 1988/89:N227 (s) — och som
utskottet nyss har berört — bör enligt motionärerna även frågan om
det utländska inflytandet i näringslivet tas upp.

Internationaliseringen av de svenska företagen tar sig uttryck i
utländska förvärv av svenska företag eller betydande andelar i dessa, i
motsvarande svenska uppköp av utländska företag samt i ökad förläggning
utomlands av de svenska företagens verksamhet.

Enligt lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag
m.m. (företagsförvärvslagen) får utländska medborgare, utländska juridiska
personer samt vissa svenska rättssubjekt (kontrollsubjekt) inte
utan tillstånd förvärva aktier i svenska aktiebolag, om förvärvet innebär
att kontrollsubjektets innehav i det förvärvade bolagets aktiekapital/röstetal
kommer att överstiga vissa gränser. Kravet på tillstånd gäller
också vid förvärv av rörelse, delar av rörelse och andelar i handelsbolag.
Enligt lagen skall tillstånd meddelas om det inte strider mot något
väsentligt allmänt intresse. Tillståndsfrågorna handläggs av länsstyrelsen
eller, i frågor om vissa viktigare ärenden, av regeringen.

Utvecklingen i företag som har förvärvats av utländska intressen har
beskrivits av företagsförvärvsutredningen i betänkandet (SOU 1989:37)
Utländska förvärv av svenska företag. Utredningen har också haft i

1989/90: NU9

18

uppdrag att följa upp de åtaganden som de utländska företagen har
gjort vid förvärven, t betänkandet konstateras att den utländska företagssektorn
i Sverige har ökat under de senaste årtiondena. Denna
tillväxt har nästan uteslutande berott på de utländska uppköpen av
svenska företag. Under perioden 1980—1987 har utländska intressen
förvärvat ca 750 svenska företag med tillsammans ca 63 000 anställda.
Enligt utredningen har de åtaganden som har förekommit i förvärvsfall
haft marginell effekt på huvuddelen av de i utredningen studerade
företagen. Skälen härtill anges vara dålig förtrogenhet på operativ nivå
med åtagandenas innebörd, brist på uppföljning från tillståndsmyndighetens
sida och vissa åtagandens oprecisa karaktär. Systemet med
åtaganden är moget för en översyn, anför utredningen som enligt sina
direktiv inte skulle framlägga några förslag i ämnet.

Inom industridepartementet har med utgångspunkt i företagsförvärvsutredningens
betänkande utarbetats förslag till nya regler för den
aktuella förvärvsprövningen. 1 departementspromemorian (Ds 1989:57)
Ändrade regler om utländska företagsförvärv, som publicerades i oktober
1989, föreslås att lagreglerna skall ändras på sammanfattningsvis
följande sätt. Ett nytt prövningskriterium införs som utgår från den
nationella säkerheten. Alla förvärv — med vissa undantag — skall
anmälas inom viss tid för att inte bli ogiltiga, men en närmare
prövning sker endast beträffande sådana förvärv där lagens prövningsgrund
— det nationella säkerhetsintresset — bedöms vara berörd.
Denna prövningsprocedur görs också tillämplig i fråga om ärenden om
borttagande av s.k. utlänningsförbehåll i företags bolagsordning. Det
nuvarande systemet med åtaganden i samband med förvärv görs mera
effektivt. Det angivna syftet med de ändrade reglerna är att göra den
svenska förvärvskontrollen förenlig med internationella överenskommelser
och den allmänna utvecklingen i OECD-länderna, samtidigt
som möjligheten bibehålls att säga nej till förvärv som skadar det
nationella säkerhetsintresset. Promemorian remissbehandlas för närvarande.

Industriminister Ivar Nordberg har nyligen i riksdagen i ett svar på
frågor (1989/90:155, 157, 181 och 182) av Per Westerberg (m) och
Gunnar Hökmark (m) om utländska förvärv av svenska företag meddelat
att en proposition med förslag om ny lagstiftning på området
kommer att föreläggas riksdagen när beredningen av företagsförvärvsutredningens
betänkande och nyssnämnda departementspromemoria
har avslutats (RD 1989/90:20).

Internationaliseringen av det svenska näringslivet är förenad med
såväl fördelar som nackdelar och ställer näringspolitiken inför svåra
avvägningsproblem. En ytterligare faktor som har tillkommit under
senare år är de fortgående internationella samarbets- och harmoniseringssträvandena
vad gäller t.ex. kapitalets och arbetskraftens rörlighet
över gränserna. En fortsatt utveckling härav påverkar naturligtvis
svenskt näringsliv och sysselsättning.

Som har framgått av redovisningen i det föregående har en särskild
utredare presenterat en redovisning och analys av utländska förvärv av

1989/90: NU9

19

svenska företag. Ändrade regler för sådana förvärv har nyligen förordats
i en departementspromemoria. Förslag till riksdagen om ny lagstiftning
på området har som tidigare nämnts aviserats.

I avvaktan på att den pågående beredningen av frågan har avslutats
bör riksdagen enligt utskottets mening inte ta sådana initiativ som
förordas i här aktuella delar av motionerna 1988/89:N227 (s) och
1988/89:N324 (mp). Dessa avstyrks sålunda.

Synpunkter på statens och kommuners inflytande i företagen, m.m. framförs
i två motioner. Med utgångspunkt i framför allt situationen i
Östergötlands län krävs i motion 1988/89:N283 (c) att de förtroendevalda
inom kommunerna skall informeras och fa komma med synpunkter
före uppköp av företag med fler än hundra anställda. Under
de senaste åren har, anför motionärerna, många kommuner i länet och
tusentals anställda berörts av stora företagsfusioner. Som tidigare har
nämnts borde den översyn som föreslås i motion 1988/89.N227 (s)
även inbegripa statens och kommuners samarbete med och inflytande i
företagen.

Utskottet erinrar inledningsvis om att ett särskilt system för informationsutbyte
mellan företag och samhälle, det s.k. DIS-systemet, blev
infört — efter en treårig försöksperiod — den 1 juli 1976. Systemet,
som var baserat på lagen (1976:349) om uppgiftsskyldighet i planeringsfrågor,
syftade bl.a. till att ge underlag för länsplaneringens program
och att tjäna som utgångspunkt för mera företagsvisa bedömningar.
Enligt lagen var näringsidkare skyldig att till länsstyrelsen eller
statistiska centralbyrån redovisa bl.a. planerad eller väntad utvidgning
eller inskränkning i produktionen, sysselsättningen eller driften eller
annan liknande omständighet av väsentlig betydelse för statlig eller
kommunal planering. Lagen upphävdes år 1981 (prop. 1980/81:20, NU
1980/81:17). Motivet var att de mest väsentliga delarna av informationssystemet
inte hade fungerat effektivt och att målet med verksamheten
inte hade uppnåtts. På sikt torde emellertid, anfördes i propositionen,
DIS-systemet behöva ersättas med andra och effektivare former för
informationsutbyte mellan företag och samhälle.

Något i lag reglerat informationsutbyte mellan företag och samhällsorgan
motsvarande DIS-systemet finns inte för närvarande. Ett undantag
kan sägas vara det fall då sådana företagsförvärv sker som är
tiliståndspliktiga enligt den i det föregående nämnda lagen om utländska
förvärv av svenska företag. I prövningsförferandet ingår att ansökan
om tillstånd remitteras till bl.a. berörd länsstyrelse för synpunkter.

Det är enligt utskottets mening angeläget att ett samarbete äger rum
mellan näringslivet och samhällsorgan på olika nivåer. Beroendet är
ömsesidigt, och ändamålsenliga former behövs för ett förtroendefullt
samråd och informationsutbyte. Utskottet anser att det ankommer på
bl.a. kommunerna att utveckla sådana samarbetsformer allt efter de
skiftande förutsättningar som gäller. Det kan konstateras att organisationen
på kommunal nivå för kontakter med näringslivet på många
håll har förstärkts under senare år.

1989/90: NU9

20

Något särskilt initiativ från riksdagens sida med anledning av motionerna
anser utskottet med hänsyn till det nu sagda inte motiverat.
Motion 1988/89:N227 (s) i nu aktuell del och motion 1988/89:N283 (c)
avstyrks sålunda.

Hantverksyrken och hantverkskunnande

l motion 1988/89:N277 (fp) understryks betydelsen från bl.a. kulturell
synpunkt och beredskapssynpunkt av att hantverksyrken och hantverkskunnande
bevaras. Detta sägs vara angeläget också därför att
dagens högrationaliserade industri behöver hantverkare och därför att
en expansion av hantverket skulle kunna ge ett värdefullt tillskott till
sysselsättningen. En rad konkreta önskemål förs fram i motionen med
syfte att hantverksutövandet skall underlättas och utvecklas. Särskilda
byggnadshyttor borde tillskapas för utbildning av byggnadshantverkare
och råvarudepåer inrättas för tillvaratagande av gammalt material i
samband med rivningar. I motionen pekas på vikten av att hantverkarna
vid sanering av handelscentra och bostadsområden i tätorterna kan
få fortsatt tillgång till prisbilliga lokaler i närheten av kunderna.
Motionärerna föreslår också inrättandet av särskilda verktygsbanker
med uppgift att samla in verktyg då en hantverkare avvecklar sitt
företag. Några yrkanden i motionen gäller utbildningsfrågor. Ungdomar
bör ges ökade möjligheter att bli lärlingar hos enskilda hantverkare,
anförs det; i detta syfte borde regelsystemet ses över. Bl.a. hävdas att
krav på personalutrymmen från de fackliga organisationernas och
yrkesinspektionens sida kan utgöra hinder för utbildning av lärlingar.
Vidare anser motionärerna att arbetsförmedlingar och länsarbetsnämnder
bör kunna öka sina insatser för rekryteringen till hantverksyrkena.
De menar även att utbildningsmöjligheterna bör förbättras. I motionen
föreslås att regeringen skall anmodas att utarbeta förslag i nu nämnda
avseenden.

Förslag om ett utvidgat lärlingssystem och ett aktivt arbete av
yrkesrådgivarna i syfte att främja rekryteringen till hantverket förs
också fram i motion 1988/89:N320 (fp), som i första hand gäller
förhållandena i Hallands län.

Värdet av den yrkesskicklighet och det hantverkskunnande som
många invandrare för med sig till Sverige och vikten av att detta tas till
vara framhålls i motionerna 1988/89:N266 (mp) och 1988/89:N370
(mp). I den förstnämnda motionen framförs motsvarande synpunkter
också vad gäller de äldres hantverkskunnande och dettas betydelse från
regionalpolitisk synpunkt och beredskapssynpunkt.

Utskottet konstaterar att de förslag som framförs i motionerna till
stor del gäller frågor utanför utskottets beredningsområde. Det skulle
föra för långt att här belysa och diskutera motionärernas olika uppslag
i detalj. Med hänsyn härtill begränsar sig näringsutskottet till några
allmänna kommentarer till motionsyrkandena.

Det bör först erinras om att statligt näringspolitiskt stöd till hantverket
utgår via anslag till statens industriverk, bl.a. i form av bidrag till
verksamheten vid Centrala hantverksrådet. Rådet, som är knutet till

1989/90:NU9

21

Stiftelsen Hantverksfrämjandet och förlagt till Leksand, har till uppgift
att handlägga frågor om utrednings- och forskningsverksamhet samt
bevarande och utveckling av kunskaper, tjänster och produkter inom
hantverksområdet. Vidare skall rådet svara för information om olika
hantverksutbildningar.

Utskottet kan från sina utgångspunkter instämma i vad som anförs i
motionerna om vikten av att hantverkskunnande och hantverksyrken
bevaras och av att invandrarnas särskilda hantverkskompetens tas till
vara. Ett stort och varierat utbud av hantverkstjänster utgör ett väsentligt
inslag i tjänstesektorn och har därmed också stor betydelse för
näringslivets funktion och för sysselsättningen, inte minst i glesbygder.
Detta utgör ett av motiven för det statliga stöd som lämnas till
hantverket i olika former.

Som framgått har Centrala hantverksrådet ansvaret för att tillvarata
hantverkets intressen i samtliga de avseenden som berörs i motionerna.
Utskottet utgår från att rådet fortlöpande undersöker behovet av olika
åtgärder till stöd för hantverket, och att rådet när så krävs på lämpligt
sätt väcker frågan om sådana åtgärder hos de närmast ansvariga instanserna.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet nu aktuella
motioner i berörda delar.

Kooperation

Den kooperativa samverkansformen har under de senaste åren utnyttjats
i ökad omfattning och på delvis nya områden i form av t.ex.
föräldrakooperativ, samhällskooperativ, arbetskooperativ, bilandelsföreningar
samt konsult- och tjänstekooperativ, sägs det i motion
1988/89:N238 (s). Motionärerna konstaterar med tillfredsställelse att en
positiv utveckling av kooperativ verksamhet är på gång. De påpekar
emellertid att vissa hinder kvarstår för en ytterligare utbredning av den
kooperativa företagsformen, trots det utvecklingsstöd som förmedlas av
bl.a. kooperativa rådet.

Kunskapen om ekonomiska föreningar uppges sålunda vara bristfällig
inom såväl statliga som regionala och lokala organ. Därmed råder
inte, menar motionärerna, lika utvecklingsvillkor för de olika företagsformerna.
Detta sägs kunna förklara varför det kooperativa alternativet
inte har kommit till användning i den utsträckning som behövs.
Genom utökade informations- och utbildningsinsatser skulle samhällsorganen
kunna bli bättre informerade om den kooperativa företagsformen
och dess möjligheter.

I motionen redovisas två exempel på områden där den kooperativa
företagsformen har förutsättningar för att lösa väsentliga problem. Den
ekonomiska föreningen skulle enligt motionärerna kunna vara den
mest ändamålsenliga juridiska formen att använda när det gäller att
lösa flerpartssamarbetet vid utveckling och marknadsföring av uppfinningar
och innovationer. Vidare skulle bostadsrättsföreningens form
kunna vara lämplig när det gäller att samordna ett antal småföretagare
i en och samma huskropp inom t.ex. en småföretagarby. I motionen

1989/90: NU9

22

uppmärksammas slutligen behovet av en långsiktig lösning av problemen
med försörjning av riskkapital till kooperativt nyföretagande,
särskilt för mindre, nya kooperativ.

Utskottet vill inledningsvis erinra om den överenskommelse om stöd
till kooperativt nyföretagande som träffades år 1986 mellan staten och
kooperationen. Det statliga stödet, som avser en femårsperiod, ställs till
kooperativa rådets förfogande och skall finansiera uppbyggnaden av ett
kooperativt utvecklingssystem. Detta system omfattar dels allmänna
informations-, utbildnings- och utvecklingsinsatser, dels kooperativ företagsservice,
dels stöd till etablering av lokala kooperativa utvecklingscentra.
Det tillkom mot bakgrund av att man inom kooperationen
ansåg att de befintliga näringspolitiska organen — främst statens industriverk
och de regionala utvecklingsfonderna — var ointresserade av
att verka för den kooperativa företagsformen i samband med t.ex.
nyföretagande.

1 anslutning till sin behandling av anslagsfrågor m.m. rörande kooperationen
våren 1989 uttalade utskottet (1988/89:NU23 s. 6) bl.a. att
utvecklingen av såväl befintlig som ny kooperativ verksamhet är betydelsefull
från allmän näringspolitisk synpunkt. Enligt utskottets mening
hade emellertid nyföretagandet i kooperativ form inte utvecklats i
önskvärd omfattning. Detta kunde, anförde utskottet, delvis ha sin
förklaring i ett motstånd hos vissa mot den kooperativa företagsformen
och i att de berörda statliga och regionala organens intresse för
kooperativa lösningar ibland kunde vara svagt. Utskottet förordade
därför att regeringen skulle låta göra en analys av kooperationens
utvecklingsmöjligheter på nya områden. Problem och hinder som
försvårar kooperativ verksamhet borde särskilt uppmärksammas. Moderata
samlingspartiets och folkpartiets representanter i utskottet reserverade
sig mot detta förslag, som senare blev riksdagens beslut.

Som en följd av riksdagens ställningstagande har regeringen i juli

1989 beslutat om en utvidgning av kooperativa rådets uppgifter. Förutom
sina tidigare arbetsuppgifter att fungera som kontaktorgan mellan
staten och de kooperativa organisationerna skall rådet också undersöka
hur de kooperativa idéerna kan bidra till förnyelse av den
offentliga sektorn. Samtidigt skall arbetet med att följa den kooperativa
företagsformens villkor i relation till andra företagsformer intensifieras.
Vidare skall den kooperativa sektorns betydelse och ställning i samhällsekonomin
uppmärksammas, bl.a. vad gäller forskning om kooperation
som idé och företagsform.

Under våren 1989 behandlade utskottet även frågor om kooperation
i ett betänkande (1988/89:NU32 s. 14) om konkurrenslagstiftningen
m.m. Härvid tillstyrkte utskottet, med reservation från moderata samlingspartiets
och folkpartiets företrädare, en motion (s) med krav på att
den pågående översynen av konkurrenslagstiftningen också skall omfetta
lagens tillämpning i kooperativa sammanhang med hänsyn till
kooperationens särart. Utskottet anförde att utgångspunkten borde vara
att privat, offentlig och kooperativ verksamhet skall ges likvärdiga
villkor. Riksdagen följde utskottets förslag.

1989/90: NU9

23

Det kan ytterligare nämnas att bland förslagen från regionalpolitiska
kommittén ingår ett om att kooperativa rådet skall ges i uppdrag att
studera behovet av företagsstödjande åtgärder riktade till producentkooperativ
i småföretagsform.

Utskottet finner att de önskemål som framförs i motion
1988/89:N238 (s) delvis torde komma att tillgodoses som ett resultat av
riksdagens initiativ våren 1989. Utskottet vill samtidigt anföra att det i
första hand bör åvila de särskilda kooperativa organen att ta ansvar för
att sådana uppslag till kooperativ lösning av samarbetsbehov på olika
områden som motionärerna för fram prövas. Något initiativ från
riksdagens sida finner utskottet med hänsyn till det nu sagda inte
nödvändigt. Motionen avstyrks sålunda.

I motion 1988/89:N270 (s) understryks betydelsen av pågående verksamhet
med utvecklandet av s.k. industribyar. Det är väsentligt, sägs
det, att problemen beträffande tolkning av regler om lokaliseringsstöd
och i förekommande fall andra stödformer kan lösas så att
formen för ägandet av industrihus inte hindrar en möjlig utveckling.
Idén med industribyar bygger, anför motionärerna, på samägande i
bostadsrättsform.

Utskottet finner i likhet med motionärerna att bildandet av industribyar
med samägande i bostadsrättsform kan vara ett ändamålsenligt
alternativ för samarbete mellan småföretag på en ort. Enligt uppgift
har statens industriverk sommaren 1989 fattat beslut om lokaliseringsstöd
till en sådan bostadsrättsförening som motionärerna åsyftar med
sitt förslag. Någon åtgärd från riksdagens sida med anledning av
motion 1988/89:N270 (s) finner utskottet därför inte nödvändig. Den
avstyrks alltså.

Särskilda branschfrågor

I det följande behandlas fem motioner som rör olika branschspecifika
frågor.

Ett riksdagsuttalande om vikten av en ökad förädling inom sågverksindustrin
begärs av företrädare för miljöpartiet i motionerna
1988/89:N318 och 1988/89:N453. Sågverken i Norrlands inland har
stor regionalpolitisk betydelse, framhåller motionärerna. De anser att
sågverksindustrin borde inrikta sin produktion mot en ökad vidareförädling
baserad på kvalitetsvirke. I motiveringen till förstnämnda motion
sägs också att regeringen nogsamt bör följa större strukturförändringar
inom skogsindustrin och vid behov aktivt stödja utvecklingsbara
företag och berörda kommuner i syfte att regionala obalanser skall
mildras.

Från anslaget Branschfrämjande åtgärder under industridepartementets
huvudtitel bekostas utvecklingsinsatser — genom statens industriverk
— i vissa branscher, huvudsakligen den träbearbetande industrin.
Programmet för denna industri är inriktat bl.a. på att främja en ökad
vidareförädling inom sågverksindustrin. För innevarande budgetår har
riksdagen anvisat 17 milj. kr. till detta anslag (prop. 1988/89:100 bil.

14, 1988/89:NU22).

1989/90: NU9

24

Vidare bör nämnas de regionalpolitiska insatser som riksdagen våren
1988 beslutade om beträffande dels delar av Bergslagen och norra
Sveriges inland (prop. 1987/88:64, AU 1987/88:14), dels Norrbottens
län (prop. 1987/88:86, AU 1987/88:19). Insatserna omfattar bl.a. ett
utvecklingsprogram för sågverks- och trämanufakturindustrierna i Västernorrlands,
Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län. Syftet med
programmet är att öka vidareförädlingen, produktiviteten och lönsamheten
hos berörda företag. Statens kostnader för ändamålet har beräknats
till totalt 29 milj. kr. för en treårsperiod.

Nyligen har utskottet vid besök i Jämtlands län informerats om
åtgärder av länsstyrelsen och företag inom sågverksbranschen i syfte att
främja virkesförsörjning och vidareförädling.

Utskottet instämmer med motionärerna i uppfattningen att en ökad
förädling inom sågverksindustrin är angelägen. De här redovisade
statliga insatserna innebär sammantagna ett icke obetydligt stöd för en
sådan utveckling i de delar av Sverige som motionärerna efterlyser.
Dock kan och bör insatserna utgöra endast ett komplement till
branschens egna åtgärder på området. Med hänsyn till de statliga
insatser som görs anser utskottet att ett särskilt riksdagsuttalande i
frågan inte behövs. De båda motionerna avstyrks i berörda delar.

Ett nationellt program för stålindustrin inför 1990-talet bör upprättas,
anförs det i motion 1988/89:N213 (vpk). Det behövs, heter det i
motionen, ett alternativ till de krafter som hellre säljer ut svensk
stålindustri än satsar på framtidsinvesteringar. Enligt motionärerna har
samhället ett ansvar för den fortsatta utvecklingen inom stålindustrin.
Programmet skulle ha följande huvudsakliga inriktning. Erforderliga
investerings- och utvecklingsresurser skall tillföras näringen. Stålindustrin
skall förmås att mer än nu svara mot hemmamarknadens behov.
Produktutvecklingen skall ske i samarbete mellan stålverk och sluttillverkare.
Processutvecklingen skall inriktas på att energiåtgången minskas
och miljön förbättras. Stålindustrin skall samordnas med andra
produktionsenheter. I samarbete med svenska tillverkare skall gruvteknik,
processteknik och vidareförädlingsteknik utvecklas. Produktionen
av de sammansatta produkterna skall främst ske vid de befintliga
stålverken. Den metallurgiska utvecklingen skall samordnas med produktutvecklingen.

Liknande motionsyrkanden (vpk) har vid ett flertal tillfällen avslagits
av riksdagen men följts upp i reservationer (vpk). Frågan behandlades
senast våren 1988 (NU 1987/88:21 s. 10).

Liksom då vill utskottet erinra om att den omstrukturering som har
genomförts inom handels- och specialstålsindustrierna — och i vilken
staten har deltagit aktivt — har syftat till att den långsiktiga konkurrenskraften
inom stålindustrin skall tryggas. Sverige har nu en internationellt
sett välstrukturerad stålindustri. För branschens fortlevnad är
det dock nödvändigt att det löpande bedrivs ett rationaliseringsarbete
och att det vidtas erforderliga struktur- och effektivitetsåtgärder.

Enligt utskottets mening bör det i första hand åligga företagen i
branschen att ta ansvar för detta. Att så görs är också angeläget mot

1989/90:NU9

25

bakgrund av den ökande uppmärksamheten i internationella sammanhang
(bl.a. inom GATT och i Förenta staterna) på statliga subventioner
och deras effekter från konkurrenssynpunkt. Under hösten 1989
har de tidigare kvoteringarna beträffande den svenska exporten till
Förenta staterna av vissa specialstålsprodukter slopats. Beslut om ett
omfattande statligt stöd till den svenska stålindustrin skulle kunna
föranleda krav på återinförande av exportbegränsningarna. Med hänvisning
till det anförda avstyrks motion 1988/89:N213 (vpk) i nu
aktuell del.

I samma motion begärs också att det skall skapas ett svenskt nationellt
metallbolag baserat på stål- och gruvindustrierna. En ny utveckling av
stålindustrin kräver en sådan ägarsamordning, menar motionärerna.
Metallbolagets verksamhet skulle styras efter samhällsekonomiska bedömningar.

Våren 1988 avstyrkte utskottet två liknande motionsyrkanden från
vänsterpartiet kommunisterna, varvid partiets företrädare reserverade
sig. Utskottet (NU 1987/88:21 s. 10) fann inte några övertygande skäl
för att staten skulle eftersträva att förvärva de privatägda tillgångarna
inom stålindustrin och tog vidare avstånd från kravet på en nationalisering
av de malmförekomster som inte är i statens ägo. Riksdagen
följde utskottet.

Utskottet ser inget motiv för ett ändrat ställningstagande från riksdagens
sida och avstyrker motion 1988/89:N213 (vpk) även såvitt nu är i
fråga.

Det finns goda förutsättningar för att verksamheten vid SSAB Svenskt
Stål AB:s anläggningar i Luleå skall kunna breddas, sägs det i motion
1988/89:N203 (s). En sådan utveckling är angelägen från sysselsättningssynpunkt.
Motionärerna pekar på två projekt, nämligen dels
utvinning av vanadin ur järnmalm, dels tillverkning av profiler baserad
på s.k. kallformningsteknik vid SSAB:s dotterbolag Plannja AB.

En av motionärerna, Sten-Ove Sundström (s), har hösten 1989 i en
fråga (1989/90:81) i riksdagen tagit upp de två nämnda projekten.
Frågan gällde vilka åtgärder som industriministern var beredd att vidta
för att en ökad förädling och kapacitetsutbyggnad skulle komma till
stånd vid SSAB:s produktionsenheter i Luleå. Statsrådet framhöll i sitt
svar (RD 1989/90:11) att det vid SSAB pågår ett arbete med en
strategisk plan för bolaget inför mitten av 1990-talet. Först när denna
plan finns klar, fortsatte han, kan företagets ledning och styrelse ta
slutlig ställning till enskilda investeringsobjekt. Industriministern betonade
att ansvaret för investeringsbesluten åvilar SSAB:s styrelse, och att
staten liksom andra aktieägare inte direkt kan påverka enskilda investeringsärenden.

Vanadin är en viktig legeringsmetall för stålframställning. Stålet ges
ökad hållfasthet, smidbarhet, elasticitet och värmebeständighet genom
tillsats av vanadin. För vissa slag av kvalitetsstål, speciellt stål för en del
krigsmateriel, är metallen nödvändig. Överstyrelsen för civil beredskap
bedömer vanadin som en känslig råvara från försörjningsberedskapssynpunkt.

1989/90: NU9

26

Vanadin förekommer sällan i större koncentrationer i jordskorpan.
Det utvinns därför i regel som biprodukt till andra komponenter i
råvaran. Produktion av ferrovanadin sker vanligen via vanadinhaltig
slagg och vanadinpentoxid. Efterfrågan på ren vanadinmetall är mycket
begränsad och avser främst forskningsändamål.

De länder som har de största upptäckta vanadintillgångarna och som
också dominerar världsproduktionen är Sydafrika och Sovjetunionen.
I Sverige förekommer inte någon brytning av vanadinförekomster för
närvarande. Inte heller sker någon produktion av vanadin baserad på
importerade råvaror. Sedan den 1 oktober 1987 gäller i Sverige förbud
mot handel med Sydafrika.

SSAB färdigställde sommaren 1989 en intern utredning rörande en
anläggning för produktion av vanadinslagg. Denna slagg skulle framställas
genom förblåsning av råjärnet i samband med SSAB:s ståltillverkning
i antingen Luleå eller Oxelösund. Enligt uppgift från SSAB
bedömer företaget projektet som intressant. Företagsledningen har
dock i augusti 1989 beslutat att tills vidare bordlägga frågan.

Utskottet har med intresse noterat att det pågår överväganden rörande
en möjlig vanadinutvinning i Sverige. Om en sådan utvinning
kommer till stånd uppnås positiva effekter från bl.a. beredskapssynpunkt.
Som tidigare har nämnts arbetar SSAB för närvarande med en
plan för företaget inför mitten av 1990-talet. En investering i en
anläggning för vanadinutvinning vid SSAB är en fråga som bolagets
styrelse och företagsledning har att pröva. Enligt utskottets mening
finns det inte anledning för riksdagen att uttala sig i ämnet. Berörd del
av motion 1988/89:N203 (s) avstyrks.

Det andra aktuella yrkandet i nämnda motion gäller, som redan har
nämnts, en investering i en linje för kallformning av profiler. Riksdagen
borde som sin mening ge regeringen till känna att det är viktigt att
en sådan produktionslinje byggs upp vid Plannja i Luleå. Importen till
Sverige av kallformade profiler okar snabbt, framhåller motionärerna.
De redovisar olika fördelar, bl.a. från investerings- och produktionssynpunkt,
med kallformat material jämfört med traditionellt varmvalsade
produkter.

Frågan om en investering i en linje för kallformning har enligt
uppgift från SSAB analyserats inom koncernen. En sådan linje kan
etableras såväl vid Plannja som vid SSAB Tunnplåt AB:s anläggningar
i Borlänge. I sin analys kalkylerade SSAB med att en betydande del av
produktionen vid en kallformningslinje skulle avse produkter för
lastbilstillverkningen vid AB Volvo. De ekonomiska förutsättningarna
för den studerade kallformningsiinjen har emellertid försämrats av att
Volvo senare har beslutat starta en egen tillverkning av den berörda
produkten.

Utskottet ser inte anledning för riksdagen att göra någon framställning
till regeringen rörande det nu aktuella projektet. Motion
1988/89:N203 (s) avstyrks därför i ifrågavarande del.

Kunskapen om tjänsteföretagens utlandsverksamhet måste förbättras,
sägs det i motion 1988/89:N255 (c). Det är inte tillfredsställande att vi

1989/90:NU9

27

inte vet hur denna verksamhet ser ut. Statistiken på området är
mycket outvecklad, anför motionärerna. De framhåller att huvuddelen
av den svenska tjänsteexporten sker genom dotterbolag i utlandet.
Regeringen borde vidta åtgärder i det angivna syftet.

En särskild delegation för tjänstehandel inrättades år 1986. Delegationen
har till uppgift att gagna och utveckla tjänstehandel genom att
tjäna som ett forum för informationsutbyte och diskussion. I delegationen
ingår representanter för näringslivet, departement och myndigheter.
Ordförande är för närvarande statsrådet Anita Gradin. Att en
tjänstehandelsdelegation skulle inrättas aviserades det om i proposition
1984/85:140 om tjänsteexportfrågor. Riksdagen (NU 1984/85:33) beslöt
år 1985 om de olika åtgärder som hade föreslagits i denna proposition.
Till grund för propositionen låg tjänstehandelsutredningens förslag i
betänkandet (SOU 1984:33) Handla med tjänster.

År 1987 avslog riksdagen på förslag av utskottet (NU 1986/87:31
s. 18) en motion (c) med krav på att en utredning angående förutsättningarna
för export av tjänster skulle tillsättas. Utskottet ansåg att de
problem och svårigheter som uppmärksammas för tjänsteexporten
borde behandlas i första hand inom tjänstehandelsdelegationen. I en
reservation (m, fp, c) instämdes i bedömningen att en ny utredning i
ämnet inte var erforderlig. Att frågan hänvisades till tjänstehandelsdelegationen
kunde man dock inte ställa sig bakom. Denna borde
avskaffas, anfördes det. I sistnämnda betänkande lämnades en utförlig
beskrivning av tjänstesektorn, inkl. tjänsteexporten.

I samband med behandlingen av den nu aktuella motionen har
verkställande direktören för Tjänsteförbundet, Gunvor Almén, lämnat
upplysningar inför utskottet om tjänsteexporten. Härvid presenterades
även förbundets verksamhet. Tjänsteförbundet är en sammanslutning
för tjänsteproducerande företag och har för närvarande ett åttiotal
medlemmar. Förbundet bildades i mitten av 1980-talet. Anledningen
var att de berörda företagen kände ett behov av att det skapades
gemensamma ståndpunker i för tjänsteföretagen viktiga principiella
frågor. Den fråga som blev den utlösande faktorn till att förbundet
bildades var ambitionen om en ökad tjänsteexport. Tjänsteförbundet
publicerar löpande s.k. nyhetsbrev om tjänstesektorn. Förbundet ger
också ut skrifter med belysning av skilda frågor rörande denna sektor.
Vidare anordnas seminarier och konferenser. Tjänsteförbundet verkar
alltså på olika sätt för att öka kunskapen om tjänsteföretagens verksamhet
i linje med motionärernas önskemål.

De hinder och problem för tjänsteexport som aktualiseras kan tas
upp inom tjänstehandelsdelegationen. Utskottet finner det inte motiverat
med ett riksdagsinitiativ i ämnet och avstyrker därför motion
1988/89:N255 (c).

1989/90: NU9

28

Teknisk utveckling

Ett riksdagsuttalande om sambandet mellan teknisk utveckling och
regional balans begärs av centern i motion 1988/89:N278. De "nya"
teknikerna inom t.ex. data- och elektronikområdena har goda förutsättningar
att vara verksamma medel för decentralisering. Motionärerna
uttalar att hela landet — inte bara Storstockholms norra delar och
universitetsorterna — måste få tillgång till avancerad teknik och avancerat
tekniskt kunnande. Ett yrkande av liknande innebörd framförs i
motion 1988/89:N369 (c).

En ökad medvetenhet om infrastrukturens betydelse för den regionala
balansen har lett till att de regionalpolitiska insatserna under
senare år har inriktats på bl.a. utbildning, teknikutveckling och kunskapsspridning.
Som tidigare redovisats har 1987 års regionalpolitiska
kommitté avslutat sitt arbete under hösten 1989. I utredningens slutbetänkande
(SOU 1989:55) Fungerande regioner i samspel berörs särskilt
utbildningens, forskningens och den tekniska utvecklingens roll som
drivkrafter i den regionala utvecklingen. Utredningen framlägger olika
förslag om statligt stöd på området i syfte att den tekniska kompetensen
i de regionalpolitisk! prioriterade landsdelarna skall främjas. En
proposition om regionalpolitiken är som redan har nämnts planerad
till våren 1990.

Ett omfattande utredningsarbete om regional teknikspridning redovisades
år 1987 i rapporten Teknik och kunskapsspridning. Regeringen
hade två år tidigare uppdragit åt skolöverstyrelsen, statens industriverk,
styrelsen för teknisk utveckling och universitets- och högskoleämbetet
att gemensamt göra en samlad redovisning och bedömning av pågående
och planerade teknikspridningsaktiviteter och deras regionala effekter.
Samtidigt uppdrogs åt länsstyrelserna att utarbeta regionala teknikspridningsprogram.

Av den föregående redovisningen framgår att betydelsen för den
regionala balansen av insatser för teknisk utveckling redan har uppmärksammats.
Något uttalande av riksdagen i frågan är enligt utskottets
mening inte påkallat. Motionerna 1988/89:N278 (c) och
1988/89:N369 (c) avstyrks i ifrågavarande delar.

Frågan om förutsättningarna för statligt stöd till teknikcentra tas upp i
motion 1988/89:N257 (m). Inrättandet av sådana centra har utgjort ett
inslag i regionalpolitiken under senare år, konstaterar motionärerna.
För att teknikcentra skall kunna fylla sin uppgift är det väsentligt att
de håller hög kvalitet. Detta uppnås bl.a. genom nära samverkan med
kompetenta högskolor och med näringslivet i regionen. Sådan samverkan
bör enligt motionärerna vara ett villkor för att statligt stöd skall
lämnas till uppbyggnaden av teknikcentra.

I den tidigare nämnda rapporten Teknik och kunskapsspridning
lämnas vissa uppgifter om teknikcentra. Sedan 1980-talets början har
ett stort antal regionala centra byggts upp inom ramen för länens
teknikspridningsprogram. I rapporten redovisas 85 centra. Av dessa var
17 större centra med kompetens avseende bl.a. tillämpad forskning och
utveckling, medan 68 var mindre centra med inriktning på lokal

1989/90:NU9

29

företagsservice och samarbete med gymnasieskolan. Flertalet centra har
bildats på regionalt initiativ och med regional — huvudsakligen offentlig
— finansiering. I rapporten anges två huvudroller för teknikcentra,
nämligen en infrastrukturell "samhällsroll" som innefattar
grundutbildning och i vissa fall forskningsverksamhet och en "konsultroll"
som omfattar vidareutbildning och utvecklingsverksamhet m.m.
på uppdrag av näringslivet. Vid bildandet av teknikcentra utgår man i
allmänhet från att verksamheten efter en initialperiod skall kunna i
huvudsak uppdragsfinansieras. I rapporten gavs uttryck för vissa tvivel
om realismen i detta antagande beträffande åtskilliga av de teknikcentra
som har bildats under de senaste åren.

I viss utsträckning har statligt stöd lämnats till uppbyggnad av
teknikcentra. Detta har skett främst med medel från anslaget till
regionala utvecklingsinsatser i form av dels bidrag till teknikspridningsprojekt
direkt från industridepartementet (numera från arbetsmarknadsdepartementet),
dels bidrag från länsstyrelserna till regional
projektverksamhet. Vidare har regionalpolitisk! stöd lämnats till investeringar
i maskiner och lokaler. Visst stöd har också lämnats genom
skolöverstyrelsen till teknikcentra i anslutning till gymnasieskolan.

För det stöd som beviljas från anslaget till regionala utvecklingsinsatser
gäller vissa riktlinjer (se prop. 1984/85:115 s. 48—52). Stödet
skall vara av engångskaraktär och det skall täcka en del av inkörningskostnaderna
i ett initialskede av upp till tre år. Högst en tredjedel av
stiftelsekapitalet eller motsvarande bör vara statligt. Regionala och
lokala organ bör svara för en betydande del av insatserna. Verksamheten
bör vara inriktad på samverkan med näringslivet. Något allmänt
krav på medfinansiering från näringslivets sida har dock inte ställts.

År 1988 uppdrog regeringen åt skolöverstyrelsen, statens industriverk
och styrelsen för teknisk utveckling att utvärdera veksamheten
vid 19 angivna teknikcentra som har erhållit regionalpolitisk! stöd.
Arbetet skulle bedrivas i samråd med universitets- och högskoleämbetet.
Resultatet av utvärderingen, vilken var en uppföljning av myndigheternas
tidigare nämnda utredningsarbete om regional teknikspridning,
har i augusti 1989 redovisats i rapporten Teknik- och resurscentra.
Där konstateras bl.a. att etableringen av teknikcentra i många fall
har byggt på felbedömningar av behov och intressen hos små och
medelstora företag. Förhoppningarna om att teknikcentra snabbt skulle
få en roll som förnyare av det regionala näringslivet har sällan
infriats. Mångfalden och variationen i verksamheten vid teknikcentra
gör, sägs det i rapporten, att ett fortsatt stöd till utvecklingen av sådana
centra bör få en flexibel utformning. De olika centra måste bedömas
efter sina förutsättningar och i sina specifika sammanhang. Enligt
myndigheterna bör en kommitté eller delegation instiftas under något
departement med uppgift att följa och stödja arbetet vid teknik- och
resurscentra. Denna stödfunktion borde tillskapas för den närmaste
treårsperioden, och för kommitténs/delegationens arbete borde 12—15
milj. kr. anslås per år. I rapporten lämnas ett flertal andra förslag med
syfte att verksamheten vid teknikcentra skall utvecklas. De delar av
verksamheten som inte kan nå kostnadstäckning bör enligt myndighe -

1989/90: NU9

30

terna avvecklas eller omorganiseras. Generella förlusttäckningsbidrag
till teknikcentra borde undvikas. Rapporten bereds för närvarande
inom regeringskansliet.

Enligt utskottets mening kan bildandet av regionala teknikcentra
utgöra ett verksamt medel för teknik- och kunskapsspridning till
företagen. Sådana centra kan ha särskilt stor betydelse i de regionalpolitisk!
prioriterade delarna av landet. Frågan om finansieringen av
verksamheten vid teknikcentra har särskilt tagits upp i den sist refererade
rapporten. Med hänsyn till den pågående beredningen av denna
rapport anser utskottet att motion 1988/89:N257 (m) inte bör föranleda
något initiativ av riksdagen. Motionen avstyrks följaktligen.

Regeringen borde ge forskningsinstitutioner, tekniska högskolor och
Sveriges lantbruksuniversitet preciserade uppgifter inom området för
småskalig teknikutveckling, anförs det i motion 1988/89:N272 (c). Motionären
menar att en systematisk inriktning på småskalig teknik
skulle ge fördelar från bl.a. miljö- och energisynpunkt, minska samhällets
sårbarhet och främja den regionala utvecklingen.

Frågan om utveckling av småskalig teknik bereds för närvarande
inom regeringskansliet. Som underlag för sitt ställningstagande har
regeringen två av styrelsen för teknisk utveckling (STU) genomförda
utredningar om industriell utveckling i glesbygdsregioner (STU-info
729-1989) och om teknikval i olika regionala miljöer — principiella
frågeställningar (STU-info 727-1989). STU har på regeringens uppdrag
kartlagt inom vilka sektorer det är möjligt att utveckla en småskalig
teknik med syfte att produktion i små orter och på landsbygden skall
bibehållas och främjas.

Med hänvisning till den pågående beredningen av frågan avslog
riksdagen våren 1989 på förslag av utskottet (1988/89:NU22 s. 28) ett
yrkande (c) om ett program för småskalig teknikutveckling. I en
reservation (c, vpk) följdes yrkandet upp och i en annan reservation
(mp) anfördes att det borde ingå i uppgifterna för delegationen för
ekologisk teknik, som miljöpartiet har föreslagit skola inrättas, att
lämna stöd till utvecklingen av småskalig teknik.

Med samma hänvisning avstyrker utskottet även det nu aktuella
yrkandet i motion 1988/89:N272 (c).

I två motioner krävs att stödet till uppfinnare skall ökas.

Steget från idé till färdig produkt är långt, konstateras i motion
1988/89:N271 (s). Det är inte utan problem för en uppfinnare att fa
kontakt med ett företag som vill ta på sig arbetet med att vidareutveckla
en idé. Även om detta skulle lyckas återstår många andra hinder
innan en uppfinning kan omsättas i produktion. Enligt motionärerna
bör ökade resurser satsas på kvalificerad rådgivning till uppfinnare.
Bl.a. borde uppfinnare ges möjlighet till utbildning i marknadsföring
och juridik.

Uppfinnarens villkor är rubriken på motion 1988/89:N319 (fp).
Också där framhålls att uppfinnaren ofta möter svårigheter när det
gäller att få en idé prövad. Därtill kommer kostnaderna för patentansökningar
och för det material som krävs för att idén skall kunna

1989/90:NU9

31

presenteras för företagsledare och andra tänkbara intressenter. Kostnaden
för en patentansökan kan uppgå till mellan 10 000 kr. och 15 000
kr., påpekar motionärerna. De menar att staten i ökad utsträckning
bör finansiera uppfinnarens nu nämnda kostnader, t.ex. genom en
omfördelning av de medel som STU och de regionala utvecklingsfonderna
förfogar över. Med relativt begränsade insatser skulle betydande
lättnader för den enskilde uppfinnaren uppnås, sägs det i motionen.

I anslutning till motionerna lämnar utskottet vissa uppgifter om
STU:s stöd till uppfinnare m.fl. Detta stöd hänförs i huvudsak till
STU:s program 3, Nya produkter, som avser stöd till produktutveckling
i företag och innovationsfrämjande åtgärder. Visst stöd till uppfinnare
ingår också i program 2, Ny teknik. Enligt regleringsbrev för
innevarande budgetår har inom dessa två program sammanlagt minst
50 milj. kr. beräknats för stöd till projekt från enskilda uppfinnare och
fåmansbolag. Av dessa medel får högst 5 milj. kr avse den särskilda
stödformen näringsbidrag till innovatörer, ett icke projektbundet stöd
utan återbetalningsskyldighet som skall göra det möjligt för mottagaren
att under upp till två års tid arbeta med nya idéer. STU kan också
lämna stipendier till uppfinnare.

Allmänt gäller för STU:s stöd till uppfinnare att stödet är avsett
främst som bidrag till uppfinnarens kostnader under den första, mest
riskfyllda fasen fram till dess att en uppfinning kan skyddas genom
patent eller på annat sätt. STU kan också biträda uppfinnare vid
diskussioner med finansiärer eller licenstagare rörande kommersiell
exploatering av uppfinningen. Däremot är det inte STU.s uppgift att
tillhandahålla riskkapital i exploateringsfasen.

Vid Svenska uppfinnareföreningen pågår med stöd från STU en
treårig försöksverksamhet med bl.a. rådgivning och service till uppfinnare.
För verksamheten under innevarande budgetår, som är det sista i
treårsperioden, har ett bidrag från STU om 3 milj. kr. beräknats.

År 1987 uppdrog regeringen åt STU att tillsätta en projektgrupp
med uppgift bl.a. att undersöka sådana hinder i relationerna mellan
uppfinnare och företag som försvårar utvecklingen från idé till produkt
på marknaden. Gruppen (ordförande: direktör Rune Brandinger,
Södra Skogsägarna) har under hösten 1989 redovisat resultatet av sitt
arbete i rapporten Effektivare innovationsprocess — förutsättningar
och förslag. I denna framläggs olika förslag rörande stöd till innovationsverksamhet.
Bl.a. föreslås att 70—80 lokala rådgivare skall rekryteras
med uppgift att bistå uppfinnarna i deras arbete. Vidare föreslår
gruppen att STU och patent- och registreringsverket i samarbete med
statens industriverk skall etablera ett antal regionala kontor för handläggning
av stöd till och av andra frågor kring uppfinnarnas verksamhet.
Gruppen har funnit att hälften av STU:s stöd till icke-forskningsanknutna
innovatörer går till mottagare som är verksamma i Stockholms
län och menar att detta inte torde vara en optimal fördelning av
statens medel. I rapporten föreslås också att en grupp av personer med
erfarenhet av produktutveckling och marknadslansering av produkter
skall knytas till STU och att behovet av utbildning för uppfinnare skall
analyseras.

1989/90: NU9

32

Gruppens rapport bereds för närvarande inom regeringskansliet.
Förslagen planeras bli behandlade i den proposition om forskningspolitiken
som har aviserats till våren 1990.

Enligt utskottets mening är det väsentligt att det skapas gynnsamma
förutsättningar för enskilda uppfinnare. Dessa spelar en viktig roll för
nyföretagande och näringslivsutveckling. Av den föregående redovisningen
framgår att uppfinnarnas situation och problem har uppmärksammats
i betydande grad under senare tid.

De förslag om bl.a. ökad rådgivning och utbildning till uppfinnare
som framläggs i nyssnämnda rapport ligger i linje med vad som begärs
i motion 1988/89:N271 (s). Dessa förslag bereds, som tidigare har
nämnts, inom regeringskansliet. Något initiativ av riksdagen i den
frågan är enligt utskottets mening inte nu påkallat. Motionen avstyrks
alltså.

Med hänvisning till den pågående beredningen av denna rapport
avstyrker utskottet också motion 1988/89:N319 (fp).

Motion 1988/89:N208 (fp) går ut på att utvecklingen av miljövänlig
teknik på trafikområdet skall stimuleras. Motionärerna tar upp olika
förhållanden i Stockholms län, bl.a. miljösituationen. En rad åtgärder
är nödvändiga för att man skall komma till rätta med luftföroreningarna
i länet, anförs det. Till de åtgärder som nämns hör övergång till
miljövänligare motorer och bränsle och utbyggnad av miljövänlig
kollektivtrafik.

Utskottet behandlade våren 1989 ett likalydande yrkande (fp) i sitt
betänkande (1988/89:NU26) om teknisk utveckling inom bilindustrin.
I betänkandet lämnades en redovisning av den aktuella forskningen
och utvecklingen rörande nya drivsystem. Vidare beskrevs olika myndighetsförslag
och pågående utredningsarbete på området. Bl.a. erinrades
om storstadstrafikkommitténs (K 1988:01) arbete. Kommittén har i
uppdrag att göra en översyn av storstadsområdenas trafik- och miljöfrågor.
I kommitténs uppgifter ingår bl.a. att belysa förutsättningarna för
att hälso- och miljöstörningarna från trafiken skall kunna begränsas
genom användning av ny eller utvecklad teknik. Det sägs i direktiven
(dir. 1988:20) att kommittén under arbetets gång bör kunna föreslå
och initiera försöksprojekt i fråga om bl.a. miljövänlig teknik inom
kollektivtrafiken. Enligt uppgift kommer kommittén att avsluta sitt
arbete i mars 1990. Motionsyrkandet avstyrktes enhälligt av utskottet
med hänvisning till storstadstrafikkommitténs arbete. Riksdagen följde
utskottet.

Utskottet åberopar vad som anfördes i frågan våren 1989 och avstyrker
det nu aktuella yrkandet i motion 1988/89:N208 (fp).

Vänsterpartiet kommunisterna kräver i motion 1988/89:N314 en satsning
på utveckling av högteknologi på telekommunikationsområdet. Det
är ingen överdrift att påstå att Sveriges telekommunikationer hänger
på en skör tråd, säger motionärerna. De transnationella bolagen dominerar
marknaden. Televerket är i mycket stor utsträckning beroende
av importerade komponenter. Enligt motionärerna är detta i längden

1989/90: NU9

33

3 Riksdagen 1989190. 17 sami. Nr 9

ohållbart. Riksdagen borde därför hos regeringen hemställa om förslag
till ökade insatser för den inhemska forskningen och utvecklingen på
området.

Det informationsteknologiska handlingsprogrammet (IT-programmet)
har till syfte att vidmakthålla och stärka den informationsteknologiska
kompetensen, att härigenom minska det svenska beroendet av
omvärlden på detta område och att främja en god användning av
informationsteknologin. År 1987 beslutade riksdagen (prop.
1986/87:74, NU 1986/87:30) om en satsning på industriell utveckling
inom informationsteknologiområdet (IT 4). Den sammanlagda ramen
för de statliga bidragen till denna del av IT-programmet uppgår till 495
milj. kr. för budgetåren 1987/88—1989/90. Av dessa medel svarar
televerket för ungefär hälften. Med utgångspunkt i en gemensam,
samlad verksamhetsplan initieras industriella utvecklingsprojekt i vilka
den statliga insatsen får uppgå till högst halva projektkostnaden. I den
proposition som låg till grund för beslutet om en satsning på en
industriell utveckling på informationsteknologiområdet lämnades
(prop. 1986/87:74 bil. 10 s. 438) en redogörelse för televerkets forsknings-
och utvecklingsinsatser. Därav framgick bl.a. att televerket under
åren 1988—1990 avsåg att, utöver insatserna inom IT-programmet,
på företagsekonomiska grunder satsa i genomsnitt 700 milj. kr. per år
på forskning och utveckling. Televeket deltar i betydande omfattning i
olika europeiska samarbetsprojekt på området.

Utskottet kan alltså konstatera att riksdagen år 1987 beslutade att
främja den industriella utvecklingen på bl.a. telekommunikationsområdet.
Denna satsning är viktig för att Sverige skall kunna upprätthålla
en internationell konkurrenskraft på området. Innevarande budgetår
är det sista i den beslutade treårsperioden för det nationella informationsteknologiprogrammet.
Förslag om den fortsatta verksamheten
kommer att föreläggas riksdagen under våren 1990. Något initiativ av
riksdagen med anledning av motion 1988/89:N314 (vpk) bör enligt
utskottets mening inte komma i fråga. Motionen avstyrks.

Med fotonik avses tekniken att överföra och bearbeta information med
hjälp av enbart optiska impulser. Regeringen borde ges i uppdrag att
låta utarbeta ett program för utveckling av denna teknik, anförs det i
motion 1988/89:N309 (vpk). Optiska datorsystem är med avseende på
kapacitet och flexibilitet vida överlägsna nu existerande system, hävdar
motionärerna. De anser att en ledande position i utvecklingen av
optiska datorer skulle ge Sverige möjligheter att forma tillämpningar
och system efter egna sociala mål. Det betonas att forskning och
utveckling på området bör bedrivas under demokratisk insyn och
samhälleligt ansvar. Enligt motionärerna skulle en svensk utveckling
av fotoniken minska vår nationella sårbarhet, göra oss mer eller
mindre oberoende av teknikembargon och skapa utrymme för handel
och teknikexport utan restriktioner från utlandet. Riksdagen borde
därför i ett uttalande till regeringen påtala vikten av en svensk utveckling
på området.

1989/90:NU9

34

Liknande motioner (vpk) om optiska datorsystem har behandlats av
riksdagen vid flera tillfällen under senare år. När frågan senast togs
upp våren 1988 konstaterade utskottet (NU 1987/88:24 s. 30) att tekniken
med optiska datorsystem internationellt sett ännu befann sig på ett
tidigt utvecklingsstadium. Enligt vissa bedömningar, framhöll utskottet,
kan en prototyp till en helt optisk dator realiseras tidigast mot slutet av
1990-talet. I Sverige följs det internationella arbetet på området. Inom
informationsteknologiprogrammet har initierats ett utvecklingsarbete
på området optoelektronik — dvs. elektronik och optik i kombination

— främst för kommunikationstillämpningar. Såvitt utskottet då kände
till hade det varken från forskarsamhällets, från näringslivets eller från
berörda statliga organs sida förts fram tankar på en nationell kraftsamling
på optikområdet av det slag som hade föresvävat motionärerna.

Med det anförda avstyrktes motionen. Denna följdes upp i en
reservation (vpk). Riksdagen anslöt sig till utskottets bedömning och
avslog motionen.

Även den nu aktuella motionen synes vara grundad på allmänna
politiska överväganden snarare än på en analys av Sveriges möjligheter
och behov på området. Något initiativ i frågan av riksdagen är enligt
utskottets mening inte motiverat. Motionen avstyrks alltså.

Ett svenskt program för utveckling av alternativ högteknologi efterlyses
i motion 1988/89:N239 (vpk). Ett sådant program skulle syfta till en
frigörelse från det nuvarande beroendet av Förenta staterna på området.
Vidare menar motionärerna att programmet skulle kunna bidra
till förverkligandet av vissa sociala mål inom bl.a. arbetslivet.

Utskottet har vid olika tillfällen, senast år 1988 (NU 1987/88:25
s. 36), avstyrkt liknande motionsyrkanden från vänsterpartiet kommunisterna,
varvid partiets företrädare har reserverat sig. Bl.a. har hänvisats
till att det nationella informationsteknologiprogrammet tar sikte
på att förbättra möjligheterna att upprätthålla ett mått av tekniskt och
industriellt oberoende på detta centrala teknikområde. Riksdagen har
avslagit motionsyrkandena.

Utskottet ser inget motiv för ett ändrat ställningstagande från riksdagens
sida. Motionen i aktuell del avstyrks.

I motion 1988/89:N342 (vpk) krävs att ett åtgärdsprogram för inventering
och forskning avseende torv skall utarbetas. De inventeringsinsatser
som har genomförts har i allmänhet präglats av kortsiktighet och
ensidig inriktning på torven som energikälla, hävdar motionärerna.
Kunskapen om möjligheter till industriell förädling av torven är
mycket begränsad. Staten, sägs det i motionen, bör ta ansvar för att de
ekonomiska resurser tillförs som krävs för genomförande av en total
inventering — inte bara från energisynpunkt — av landets torvmarker.
Myndighetsansvaret för dessa inventeringar borde klarläggas. Staten
borde även ansvara för finansieringen av forskningen kring torv.

Motionärerna erinrar om att en liknande motion (vpk) väcktes år
1988. Denna behandlade utskottet i sitt betänkande NU 1987/88:40 om
energipolitik inför 1990-talet. En beskrivning av de inventerings- och
forskningsinsatser som har genomförts under senare år lämnades i

1989/90: NU9

35

betänkandet (s. 117), till vilket nu hänvisas. En fortsatt forskning om
torvens egenskaper var angelägen, anförde utskottet, och det var även
värdefullt med inventering av torvtillgångarna. Utskottet förutsatte att
regeringen skulle pröva de förslag till fortsatta inventeringsåtgärder
som statens energiverk hade föreslagit i en rapport år 1986. Enhälligt
fann utskottet att något initiativ av riksdagen i dåvarande läge inte var
aktuellt och avstyrkte motionen. Denna avslogs senare av riksdagen.

Forskning om torv bedrivs bl.a. med stöd från Stiftelsen Svensk
torvforskning. Denna stiftelse bildades år 1983 av olika intressenter i
torvnäringen och har som syfte att främja produktion och utnyttjande
av torv. Stiftelsens verksamhet har hittills primärt varit inriktad på
torven som energikälla, men under senare år har intresset vidgats till
att avse också annan användning av torv. Bl.a. har med detta syfte ett
samarbete inletts med Sovjetunionen.

I energiforskningsprogrammet utförs forskning om torv inom ramen
för delprogrammet Torvbränslen. För budgetåren 1987/88—1989/90
har statens energiverk avsatt 40 milj. kr. för denna forskning. Insatserna
avser främst teknikutveckling och studier av torvens materialegenskaper.
Energiforskningsutredningen har i juni 1989 i sitt betänkande
(SOU 1989:48) Energiforskning för framtiden lagt fram förslag om
forskningen på energiområdet under budgetåren 1990/91 — 1992/93.
För torv föreslås en neddragning av forskningsinsatserna till 15 milj.
kr. för treårsperioden. Utredningen (s. 163) konstaterar att torv skapar
särskilda miljöproblem. Torvmarkerna producerar metan som starkt
bidrar till den s.k. växthuseffekten. Vidare avges emissioner av koldioxid
och andra substanser vid förbränning. Enligt utredningen bör en
fördjupad analys av torvens miljöegenskaper göras innan man tar
ställning till forskningsinsatser utöver dem som är inriktade mot
nuvarande produktionssystem och bränslekaraktärisering. Energiforskningsutredningens
förslag, som för närvarande bereds inom regeringskansliet,
avses bli behandlade i den aviserade propositionen om forskningspolitiken.

Även miljöavgiftsutredningen har tagit upp torvens miljöeffekter. I
sitt nyligen framlagda delbetänkande (SOU 1989:83) Ekonomiska styrmedel
i miljöpolitiken — energi och trafik anför utredningen (s. 263)
att torvförbränning av miljöskäl bör beläggas med avgift för utsläpp av
koldioxid. Dock konstateras att under senare år omfattande investeringar
har gjorts i anläggningar för brytning och förbränning av torv.
Med hänsyn till att införandet av en koldioxidavgift för torv drastiskt
skulle försämra de ekonomiska förutsättningarna för dessa investeringar
föreslår utredningen att torvförbränning tills vidare undantas från
att beläggas med en sådan avgift.

Utskottet instämmer i att det finns skäl för en ytterligare analys av
de miljöeffekter som under senare tid har aktualiserats beträffande
torv. Som har framgått kommer riksdagen under våren 1990 att pröva
frågan om de fortsatta forskningsinsatserna när det gäller utnyttjandet
av torv från energisynpunkt. Forskning om den industriella förädling -

1989/90: NU9

36

en av torv utförs som redan har nämnts bl.a. med stöd från Stiftelsen
Svensk torvforskning. Med hänvisning till det anförda avstyrks motion
1988/89:N342 (vpk).

Vissa regionala frågor

En särskild fond för investeringar i Norrlands inland bör inrättas, sägs
det i motion 1988/89:N339 (mp). Denna del av landet befinner sig i en
kolonial situation i förhållande till övriga Sverige, hävdar motionären.
Under lång tid har råvaror förts från inlandet utan att det kapital som
därvid skapats har återinvesterats i regionen. Enligt motionären bör de
företag som för ut kapital från Norrlands inland bidra med medel till
en särskild fond. Dessa medel skulle användas till investeringar i
industriell verksamhet, utbildning, servicefunktioner och annat som
gynnar utvecklingen i inlandet. Skogsbolagen och vattenkraftsproducenterna
borde känna en moralisk skyldighet att söka främja en positiv
utveckling i den landsända som i så stor utsträckning är basen för
deras verksamhet.

Som tidigare har nämnts har 1987 års regionalpolitiska kommitté
under hösten 1989 avlämnat sitt slutbetänkande. En uppgift för kommittén
har varit att pröva frågan huruvida vattenkraftsproducerande
kommuner i ökad utsträckning bör fä del av de vinster som vattenkraftsproduktionen
ger. Kommittén har funnit att så bör ske. I betänkandet
(s. 179 f.) föreslås att en ersättning motsvarande 1 öre per kWh
eller totalt 600 milj. kr. per år skall komma de vattenkraftsproducerande
regionerna till godo under en tioårsperiod. Denna ersättning skulle
finansieras genom en höjning av skatten på vattenkraft från äldre
kraftverk. Enligt kommittén bör en särskild delegation — s.k. inlandsstyrelse
— inrättas med uppgift att främja utvecklingen i Norrlands
inland. Inlandsstyrelsen skulle inledningsvis få utnyttja hälften av den
föreslagna ersättningen om 600 milj. kr. Av resterande medel skulle 50
milj. kr. utnyttjas för utvecklingsinsatser i södra Sverige och 250 milj.
kr. användas under en period av tre—fem år för uppbyggnad av
riskkapitalbolag i Norrlandslänen. Därefter skulle även dessa medel stå
till inlandsstyrelsens förfogande.

Kommitténs betänkande remissbehandlas för närvarande. I den proposition
om regionalpolitiken som är aviserad till våren 1990 avses
kommitténs förslag bli behandlade.

Utskottet finnér sålunda att ett förslag i linje med vad som begärs i
motion 1988/89:N339 (mp) nyligen har framlagts av 1987 års regionalpolitiska
kommitté. Med hänsyn till den pågående beredningen av
detta förslag anser utskottet att det inte finns anledning till någon
åtgärd från riksdagens sida i frågan. Motionen avstyrks därför.

Utskottet behandlar slutligen fem motioner som är inriktade på vissa
regionala näringspolitiska frågor. I motion 1988/89:N369 (c) påfordras
ett uttalande av riksdagen om sambandet mellan teknikimporten och
lyckosamma forsknings- och utvecklingsinsatser i Kalmar län. Vissa
åtgärder för att främja näringslivets utveckling i Skåne begärs i motionerna
1988/89:N234 (c), 1988/89:N274 (c) och 1988/89:N285 (fp). I de

1989/90: NU9

37

två förstnämnda motionerna krävs bl.a. att nya forskningscentra skall
etableras och att ett näringspolitiskt organ skall bildas i regionen. Det
aktuella yrkandet i sistnämnda motion går ut på att det teknologiska
samarbetet mellan Skåne och Danmark skall utökas. I motion
1988/89:N337 (fp) begärs ett uttalande av riksdagen om vikten av att
konkurrenskraften för industrin i norra Älvsborgs län upprätthålls.
Motion 1988/89:N332 (s) tar sikte på näringslivets utveckling i Värmlands
län. Enligt motionärerna bör de värmländska företagens forsknings-
och utvecklingsarbete främjas på olika sätt.

Riksdagen har upprepade gånger på förslag av utskottet, senast år
1988 (NU 1987/88:25 s. 40), avslagit motionsyrkanden av liknande
karaktär. Utskottet har anfört att statsmakterna inte bör ge sig in på
bedömningar av angelägenheten av insatser i något visst län av det slag
som här avses. Detta gäller enligt utskottets mening alltjämt. De
aktuella motionerna avstyrks i berörda delar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande näringspolitikens inriktning

att riksdagen avslår motion 1988/89:N254 yrkande 1, motion
1988/89:N258 yrkande 1, motion 1988/89:N298 yrkande 1, motion
1988/89:N324 yrkande 1 och motion 1988/89:N329 yrkande
2,

res. 1 (ra, fp)
res. 2 (c)
res. 3 (vpk)
res. 4 (mp)

2. beträffande småföretagspolitiken

att riksdagen avslår motion 1988/89.N258 yrkandena 2 och 5,
motion 1988/89:N262 yrkandena 1 och 2, motion 1988/89:N278
yrkande 4, motion 1988/89:N300, motion 1988/89:N320 yrkande
1 och motion 1988/89:N358,

res. 5 (m, fp, c)
res. 6 (mp)

3. beträffande kvinnligt kompetenscentrum

att riksdagen avslår motion 1988/89:N328 yrkande 2,

res. 7 (ra, fp, c. mp) -motiv.

4. beträffande avregleringsarbetets organisation

att riksdagen avslår motion 1988/'89:N258 yrkande 6,

res. S (m, fp, c)

5. beträffande lagförslag som berör småföretagen
att riksdagen avslår motion 1988/89:N269,

res. 9 [m. fp, c)

6. beträffande ny- och småföretagandets riskkapitalförsörjning
att riksdagen avslår motion 1988/89:N301 och motion
1988/89: N327,

res. 10 (ra. fp, c, mp)

1989/90: NU9

38

7. beträffande kravet på personlig borgen
att riksdagen avslår motion 1988/89:N247,

res. 11 (m, fp. c)

8. beträffande ökat demokratiskt inflytande i näringslivet

att riksdagen avslår motion 1988/89:N227 i ifrågavarande del,
motion 1988/89:N258 yrkande 3, motion 1988/89:N338 och motion
1988/89:N359 yrkande 1,

res. 12 (m. fp)
res. 13 (c)
res. 14 (vpk, mp)

9. beträffande internationaliseringen av svenska företag

att riksdagen avslår motion 1988/89.N227 i ifrågavarande del och
motion 1988/89:N324 yrkande 17,

res. 15 (m.fp, c) - motiv,
res. 16 (vpk, mp)

10. beträffande statens och kommuners inflytande i företagen,
m.m.

att riksdagen avslår motion 1988/89:N227 i ifrågavarande del och
motion 1988/89:N283,

11. beträffande hantverksyrken och hantverkskunnande

att riksdagen avslår motion 1988/89:N266, motion 1988/89:N277
yrkandena 1 — 6 och 8, motion 1988/89:N320 yrkande 2 och
motion 1988/89:N370,

res. 17 (fp, c, mp)
res. IS (m)

12. beträffande utveckling av kooperativ verksamhet
att riksdagen avslår motion 1988/89:N238,

res. 19 (m,fp) - motiv.

13. beträffande tolkning av regler om lokaliseringsstöd
att riksdagen avslår motion 1988/89:N270,

14. beträffande ökad förädling inom sågverksindustrin, m.m.

att riksdagen avslår motion 1988/89:N318 yrkande 2 och motion
1988/89:N453 yrkande 5 i ifrågavarande del,

res. 20 (mp)

15. beträffande nationellt program för stålindustrin
att riksdagen avslår motion 1988/89:N213 yrkande 1,

res. 21 (vpk)

16. beträffande nationellt metallbolag

att riksdagen avslår motion 1988/89:N213 yrkande 2,

res. 22 (vpk)

17. beträffande utvinning av vanadin

att riksdagen avslår motion 1988/89:N203 yrkande 1,

res. 23 (vpk)

18. beträffande kallformning av profiler

att riksdagen avslår motion 1988/89:N203 yrkande 2,

19. beträffande tjänsteföretagens utlandsverksamhet
att riksdagen avslår motion 1988/89:N255,

res. 24 (m.fp. c) - motiv.

1989/90: NU9

39

20. beträffande teknisk utveckling och regional balans

att riksdagen avslår motion 1988/89:N278 yrkande 1 och motion
1988/89:N369 yrkande 2,

res. 25 (c)

21. beträffande statligt stöd till teknikcentra
att riksdagen avslår motion 1988/89:N257,

res. 26 (m, fp)

22. beträffande småskalig teknikutveckling

att riksdagen avslår motion 1988/89:N272 yrkande 3,

res. 27 (c, vpk, mp)

23. beträffande stödet till uppfinnare
att riksdagen

a) avslår motion 1988/89:N271,

b) avslår motion 1988/89:N319,

res. 28 (fp, c. mp)

24. beträffande miljövänlig teknik på trafikområdet
att riksdagen avslår motion 1988/89:N208,

25. beträffande utveckling av högteknologi på telekommunikationsområdet att

riksdagen avslår motion 1988/89:N314,

res. 29 (vpk)

26. beträffande optiska datorsystem

att riksdagen avslår motion 1988/89:N309,

res. 30 (vpk)

27. beträffande utveckling av alternativ högteknologi
att riksdagen avslår motion 1988/89:N239 yrkande 4,

res. 31 (vpk)

28. beträffande inventering och forskning avseende torv
att riksdagen avslår motion 1988/89:N342,

res. 32 (vpk)

29. beträffande fond för investeringar i Norrlands inland
att riksdagen avslår motion 1988/89:N339,

res. 33 (mp)

30. beträffande vissa regionala näringspolitiska frågor
att riksdagen avslår

a) motion 1988/89:N369 yrkande 1 (Kalmar län),

b) motion 1988/89:N234, motion 1988/89:N274 yrkandena 1
och 3 och motion 1988/89:N285 yrkande 1 (Skåne),

c) motion 1988/89:N337 (norra Älvsborgs län),

d) motion 1988/89:N332 (Värmlands län).

Stockholm den 30 november 1989
På näringsutskottets vägnar

Rune Jonsson

1989/90: NU9

Närvarande: Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson
(s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark (m).

40

Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (vpk), Lars
Norberg (mp), Leif Marklund (s), Sven-Ake Nygårds (s), Karin Falkmer
(m), Kjell Ericsson (c), Barbro Andersson (s) och Björn Kaaling
(s).

Reservationer

1. Näringspolitikens inriktning (mom. 1)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp) och
Karin Falkmer (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med "De
krav" och slutar på s. 10 med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till den grundsyn på näringspolitikens uppgifter
som kommer till uttryck i motionerna 1988/89:N298 (m),
1988/89:N254 (fp) och 1988/89:N258 (c). Ett näringsliv baserat på
marknadsekonomi, konkurrens och enskilt ägande ger de bästa förutsättningarna
för ökad välfärd. Statliga regleringar av olika slag har
negativa effekter och bör i möjligaste mån begränsas eller avvecklas.
Staten bör i stället genom generell ekonomisk politik söka skapa
gynnsamma arbetsvillkor för företagen och främja nyföretagandet. Staten
måste ge näringslivet fasta spelregler som möjliggör långsiktig
planering. Utifrån denna grundsyn kan enligt utskottets mening stark
kritik riktas mot den socialdemokratiska regeringens näringspolitik.
Regeringens inställning till marknadsekonomin och till det enskilda
ägandet framstår som tvetydig eller direkt negativ. Den kollektivisering
av kapitalet som har fått sitt mest uppseendeväckande uttryck i löntagarfonderna
utgör ett exempel härpå. Ett annat exempel är regeringens
ovilja att släppa kontrollen över de statliga företagen också i fall där
det inte föreligger något rimligt motiv för ett statligt ägande. Ett
näringsliv som i huvudsak är grundat på fri företagsamhet måste också
tillåta enskilda och kooperativa initiativ inom den offentliga sektorn
och ett ökat utnyttjande av entreprenader i den offentliga verksamheten.
Strävan måste vara att etableringsvillkor som hämmar en sådan
utveckling skall undanröjas.

De svenska företagen måste vidare ges möjligheter att utveckla sin
anpassningsförmåga och flexibilitet för att klara den internationella
konkurrensen. Likaså är det av största vikt att Sverige deltar aktivt i
den västeuropeiska integrationsprocessen så att svenska företag och
produkter kan tillförsäkras en hög grad av likabehandling på den
västeuropeiska marknaden.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter
sig till vad som nu har anförts om inriktningen av näringspolitiken.
Därmed tillstyrker utskottet de här behandlade delarna av motionerna
1988/89:N298 (m) och 1988/89:N254 (fp). Genom ett sådant uttalande
skulle också berörd del av motion 1988/89:N258 (c) tillgodoses i
väsentlig del. Utskottet avstyrker däremot motionerna 1988/89:N329
(vpk) och 1988/89:N324 (mp) såvitt här är i fråga.

1989/90: NU9

41

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande näringspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N254 yrkande 1 och
motion 1988/89:N298 yrkande 1, med anledning av motion
1988/89:N258 yrkande 1 och med avslag på motion
1988/89:N324 yrkande 1 och motion 1988/89:N329 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Näringspolitikens inriktning (mom. 1)

Roland Larsson (c) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med "De
krav" och slutar på s. 10 med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter — — — (= reservation 1) — — — skall undanröjas.

Utskottet vill härutöver understryka vad som sägs i motion
1988/89:N258 (c) om att det svenska näringslivet för närvarande präglas
av en successiv förstärkning av ägarkoncentrationen, av ökande
internationalisering och av fortsatt strukturomvandling. Denna utveckling
leder till en försämrad regional balans. Regeringens politik har
gynnat främst de stora företagen på bekostnad av småföretagen och
därmed bidragit till den ökande maktkoncentrationen inom näringslivet.
För en långsiktig positiv utveckling krävs enligt utskottets uppfattning
en ny inriktning av näringspolitiken som tar till vara både de små
och de stora företagens möjligheter. Näringspolitiken måste ha till syfte
att utvecklingen inom alla delar av landet skall främjas. Strukturomvandlingen
och de många internationella företagsfusionerna visar vidare
vikten av att insyn och fackligt samarbete kan utvecklas.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ställer
sig bakom vad utskottet nu har förordat angående inriktningen av
näringspolitiken. Därmed tillstyrker utskottet motion 1988/89:N258 (c)
i denna del. Det sagda ansluter också i väsentliga delar till vad som
anförs i motionerna 1988/89:N298 (m) och 1988/89:N254 (fp) om
riktlinjer för näringspolitiken. Dock har motionärerna enligt utskottets
mening inte i tillräcklig grad beaktat de risker som utvecklingen mot
koncentration och internationalisering av näringslivet för med sig. Ett
uttalande av angiven innebörd skulle även till viss del tillgodose
motion 1988/89:N324 (mp) såvitt här är i fråga. Utskottet avstyrker
däremot motion 1988/89:N329 (vpk) i ifrågavarande del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande näringspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N258 yrkande 1,
med anledning av motion 1988/89:N254 yrkande 1, motion
1988/89:N298 yrkande 1 och motion 1988/89:N324 yrkande 1
och med avslag på motion 1988/89:N329 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90: NU9

42

3. Näringspolitikens inriktning (mom. 1)

1989/90: NU9

Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med "De
krav" och slutar på s. 10 med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar uppfattningen i motion 1988/89:N329 (vpk) om
statens ansvar för den industriella utvecklingen i regioner som drabbas
av företagsnedläggningar och omställningsproblem. Framtida strukturkriser
måste mötas genom åtgärder i förtid. Ägarnas rätt att placera
investeringar utomlands eller i överhettade områden måste inskränkas.
Samhällsekonomiska, ekologiska och humanistiska skäl talar enligt
utskottets mening mot fortsatt koncentration av produktion och ägande.
Spekulationsekonomin måste bromsas upp. Den inhemska produktionen
och den inhemska marknaden måste få större tyngd i den
ekonomiska politiken. Den nuvarande ensidiga inriktningen på EG
måste brytas.

Utskottet föreslår att riksdagen genom ett uttalande till regeringen
ansluter sig till vad utskottet nu har anfört. Utskottet tillstyrker sålunda
motion 1988/89:N329 (vpk) i här aktuell del och avstyrker övriga
berörda motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande näringspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N329 yrkande 2 och
med avslag på motion 1988/89:N254 yrkande 1, motion
1988/89:N258 yrkande 1, motion 1988/89:N298 yrkande 1 och
motion 1988/89:N324 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

4. Näringspolitikens inriktning (mom. 1)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med "De
krav" och slutar på s. 10 med "berörda delar" bort ha följande lydelse:
Global solidaritet, hushållning med naturens resurser och ansvarstagande
för kommande generationer bör, såsom anförs i motion
1988/89:N324 (mp), prägla näringspolitiken likaväl som andra centrala
politikområden. Regeringens ekonomiska politik och motståndslösa
EG-anpassning har emellertid i stället bidragit till maktkoncentration,
storskalighet, resursslöseri och internationalisering av det svenska näringslivet.
Näringspolitiken bör, menar utskottet, läggas om i enlighet
med vad som förordas i nyssnämnda motion så att politiken stimulerar
decentralisering och lokal småskalig tillverkning och en bättre resursanvändning.
En sådan produktion skulle främja människornas livskvalitet.
Utskottet hänvisar till konkreta förslag från miljöpartiet i denna
riktning, vilka utskottet har behandlat våren 1989 i ett betänkande
(1988/89:NU22) om vissa anslag inom industridepartementets område.

43

Dessa förslag avser bl.a. inrättandet av en särskild myndighet för
ekologisk teknik och tillskapandet av lokala näringslivsfonder, s.k.
närfonder.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter
sig till vad som här har anförts om inriktningen av näringspolitiken.
Utskottet tillstyrker därmed aktuell del av motion 1988/89:N324 (mp)
och avstyrker övriga nu berörda motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande näringspolitikens inriktning
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N324 yrkande 1 och
med avslag på motion 1988/89:N254 yrkande 1, motion
1988/89:N258 yrkande 1, motion 1988/89:N298 yrkande 1 och
motion 1988/89.N329 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

5. Småföretagspolitiken (morn. 2)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp),
Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Den
positiva" och slutar med "ifrågavarande delar" bort ha följande lydelse:

Såsom framhålls i motioner från moderata samlingspartiet, folkpartiet
och centern är de små och medelstora företagen av största betydelse
för näringslivets förnyelse och för marknadsekonomins funktion.
En dynamisk småföretagssektor är viktig för sysselsättningen och har
en avgörande betydelse för möjligheterna att bredda näringslivsstrukturen
i utsatta regioner.

Utskottet instämmer också i den kritik som i motionerna, direkt
eller indirekt, framförs mot regeringens småföretagspolitik. Den centrala
punkten i denna kritik är att regeringen inte i tillräcklig grad tar
hänsyn till vad som särskilt kännetecknar småföretagen, nämligen det
nära samarbetet mellan företaget och företagaren. Den personliga
insatsen från småföretagaren — och ofta även dennes familj — är helt
avgörande för företagets utveckling. Lagstiftning och föreskrifter av
olika slag är emellertid ofta anpassade till de större företagens förhållanden,
bl.a. när det gäller arbetsrättsliga frågor. Det finns anledning
att understryka att vissa regelsystem som gäller företagen ofta innebär
en tung belastning för småföretagaren och minskar dennes möjligheter
att ägna sig åt sin huvuduppgift — att utveckla företaget. Uppenbart är
att utformningen av skattesystemet utgör det kanske allvarligaste hindret
för nyföretagandet och för utvecklingen av de små och medelstora
företagen. Utskottet vill också starkt betona att olika former av konkurrensbegränsningar
— inte minst i den offentliga verksamheten

— särskilt drabbar de mindre företagen, som oftast saknar möjligheter
att göra sina intressen gällande gentemot myndigheter, kommuner och
organisationer av olika slag.

Enligt utskottets mening behövs det nu kraftfulla åtgärder för att
främja utvecklingen av nyföretagandet. Småföretagen måste ges möjlig -

1989/90: NU9

44

het att expandera med egna vinstmedel, och det allmänna näringslivsklimatet
för dessa företag måste förbättras. Utskottet anser att riksdagen
bör anmoda regeringen att allsidigt låta utreda frågan om villkoren för
småföretagen med särskild tyngdpunkt på villkoren för nyetablerandet
av företag. Som utgångspunkt för en sådan utredning bör regeringen ta
den beskrivning av småföretagens situation, den kritik av nuvarande
ordning och åtgärdssystem samt de förslag till förändringar till stöd för
småföretagens utveckling som förs fram i motionerna 1988/89:N358
(m), 1988/89:N320 (fp), 1988/89:N258 (c), 1988/89:N278 (c) och
1988/89:N300 (c). Genom ett uttalande av riksdagen av denna innebörd
skulle syftet med de nu nämnda motionerna i berörda delar bli
tillgodosett. Utskottet kan däremot inte ställa sig bakom förslagen i
motion 1988/89:N262 (mp). Denna avstyrks följaktligen såvitt här är i
fråga.

dels att utskottets hems"'ilian under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande småföretagspolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N258 yrkandena 2
och 5, motion 1988/89:N278 yrkande 4, motion 1988/89:N300,
motion 1988/89:N320 yrkande 1 och motion 1988/89:N358 och
med avslag på motion 1988/89:N262 yrkandena 1 och 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Småföretagspolitiken (mom. 2)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Den
positiva" och slutar med "ifrågavarande delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1988/89:N262 (mp)
om behovet av åtgärder till stöd för utveckling av småskalig, lokal
tillverkning i en strävan att medvetet styra samhället i riktning mot
decentralisering och minskat slöseri. De många samhällsorgan som
stöder utveckling av teknik och lokala etableringar bör, såsom framhålls
i motionen, disponera om personal och anslag inom gällande
ramar i syfte att främja en lokalt anpassad produktion för lokala
behov. Härutöver bör det upprättas en samlad plan över hur miljövänlig
lokal tillverkning skall kunna utvecklas och stödjas. Enligt utskottets
mening bör riksdagen uppmana regeringen att låta utarbeta en
sådan plan. Denna bör, i enlighet med förslag som har framförts av
miljöpartiet i andra sammanhang, innefatta inrättandet av närfonder,
ändrad offentlig upphandling samt sänkta arbetsgivaravgifter i områden
som inte är ekonomiskt överhettade. Genom sådana åtgärder skulle
statens stöd till småföretagsutveckling komma just de företag och just
de regioner till godo som behöver stödet. I gengäld kan det generella
stödet till småföretagen, t.ex. det som utgår via de regionala utvecklingsfonderna,
med fördel dras ned, särskilt i nuvarande läge då det
råder full sysselsättning och brist på arbetskraft.

1989/90:NU9

45

Med det sagda tillstyrker utskottet berörd del av motion
1988/89:N262 (mp) och avstyrker övriga här aktuella motionsyrkanden.
Utskottet noterar dock att en del av resonemangen i motion
1988/89:N300 (c) ligger i linje med vad utskottet här har anfört.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande småföretagspolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1988/89-.N262 yrkandena 1
och 2 och med avslag på motion 1988/89:N258 yrkandena 2 och

5, motion 1988/89:N278 yrkande 4, motion 1988/89:N300, motion
1988/89:N320 yrkande 1 och motion 1988/89:N358 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Kvinnligt kompetenscentrum (mom. 3,
motiveringen)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp),
Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp), Karin Falkmer (m) och Kjell
Ericsson (c) anser att den del av utskottets yttrande på s. 13 som
börjar med "Utskottet anser" och slutar med "berörd del" bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det inget behov av att kvinnliga
kompetenscentra inrättas i länen. Utvecklingsfonderna finns redan och
bör enligt utskottets mening fortsätta och ytterligare aktivera sitt arbete
med att uppmuntra och hjälpa kvinnor till eget företagande. Moderata
samlingspartiets, folkpartiets, centerns och miljöpartiets företrädare i
utskottet har i annat sammanhang (1988/89:NU22) förordat att utvecklingsfondernas
målgrupp också skall omfatta hantverks- och serviceföretag.
En sådan utvidgning skulle vara ett bra sätt att markera fondernas
ansvar för stimulans av det kvinnliga nyföretagandet. Det skulle
också vara av väsentlig betydelse för kvinnor som vill starta eget om
den offentliga sektorn öppnades för privata initiativ. Med det nu sagda
avstyrks motion 1988/89:N328 (s) i berörd del.

8. Avregleringsarbetets organisation (mom. 4)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp),
Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med
"Utskottet finner" och slutar med "motion 1988/89:N258 (c)“ bort ha
följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna 1988/89:N298
(m), 1988/89:N254 (fp) och 1988/89:N258 (c) av innebörd att arbetet
med avreglering och regelförenkling måste bedrivas mera kraftfullt. I
grunden torde anledningen till de långsamma framstegen vara bristande
politisk vilja från regeringens sida. Utskottet anser att det skulle
innebära en styrka för verksamheten om den gavs en bredare politisk
förankring genom inrättande av en parlamentarisk delegation enligt
förslaget i motion 1988/89:N258 (c).

1989/90: NU9

46

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad
utskottet här har anfört. Yrkandet i motion 1988/89:N258 (c) tillstyrks
alltså.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande avregleringsarbetets organisation

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N258 yrkande 6 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Lagförslag som berör småföretagen (mom. 5)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp),
Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 13 med "Ett
omfattande" och slutar på s. 14 med "sålunda avstyrks" bort ha
följande lydelse:

Utskottet biträder förslaget i motion 1988/89:N269 (fp) om att alla
lagförslag som berör småföretagen skall åtföljas av en redovisning av
konsekvenserna för dessa företag. En sådan ordning, i kombination
med avbyråkratisering och förenkling som utskottet anser böra bedrivas
med kraft när det gäller redan existerande regelsystem, skulle med
säkerhet väsentligen underlätta företagandet i landet.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande lagförslag som berör småföretagen

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N269 (fp) som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Ny- och småföretagandets riskkapitalförsörjning
(mom. 6)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp),
Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp), Karin Falkmer (m) och Kjell
Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "ifrågavarande delar" bort ha följande
lydelse:

De senaste årens expansion och förändring av kapitalmarknaden har
bidragit till en koncentrationsutveckling i två avseenden. Dels har
utvecklingen av aktie- och värdepappersmarknaden genererat betydande
kapitalresurser till de stora företagen och börsbolagen. Dels har de
ökade kapitalrörelserna koncentrerats till storstadsområdena — framför
allt Stockholmsregionen.

Avregleringen av kapitalmarknaden, den kreativitet och den expansion
som har kännetecknat de senaste åren, tillkomsten av penningmarknaden
etc. har i stort varit mycket positiv men har inte utnyttjats
för en målmedveten industriell förnyelse av det svenska näringslivet,
särskilt de små och medelstora företagen, eller för den regionala
utvecklingen.

1989/90: NU9

47

Utskottet ansluter sig till den uppfattning som kommer till uttryck i
motion 1988/89:N327 (c) om regeringens bristande förmåga att särskilt
på två områden vidta åtgärder för att stimulera småföretagandet. Det
gäller dels åtgärder på det skattepolitiska området, dels åtgärder för att
stimulera den avreglerade kapitalmarknaden till risktagande och investeringar
i småföretagssektorn.

Genom inrättande av regionala riskkapitalmarknader eller aktiebörser
i enlighet med motionärernas förslag skulle små och nya företag
beredas en decentraliserad publik aktiemarknad. Detta är enligt utskottets
mening en nödvändig förutsättning för en dynamisk förnyelse i det
lokala näringslivet. Ett samtidigt genomförande av nya skatteregler för
sparande på riskkapitalmarknaden skulle ytterligare förbättra förutsättningarna
för en positiv utveckling av nyföretagande och expansion
inom småföretagssektorn.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter
sig till vad utskottet här har anfört. Genom ett sådant uttalande skulle
motion 1988/89:N327 (c) bti tillgodosedd. Motion 1988/89:N301 (s),
som berör utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet, bör i avvaktan
på regeringens ställningstagande till finansieringsutredningens förslag
inte föranleda någon åtgärd från riksdagens sida.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande ny- och småföretagandets riskkapitalförsörjning
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N327 och med
avslag på motion 1988/89:N301 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

11. Kravet på personlig borgen (mom. 7)

Per Westerberg (m). Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp),
Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 16 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "motion 1988/89:N247 (m)" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser att viss personlig borgen från egenföretagare kan
vara nödvändig för att understryka ägarens ansvar för företagets utveckling.
Såsom påpekas i motion 1988/89:N247 (m) innebär emellertid
lagstiftningen bl.a. på det arbetsrättsliga området att företagarens
möjligheter att styra sitt företag har kringgärdats på olika sätt. Kravet
på personlig borgen framstår därmed enligt utskottets mening inte som
lika befogat som tidigare. I den mån personlig borgen krävs bör den
avse endast företagaren och ej hans anhöriga. Utskottet anser att frågan
bör utredas utifrån de aspekter som motionären har angivit. Riksdagen
bör i ett uttalande ansluta sig till vad utskottet nu har anfört. Därmed
tillgodoses syftet med nämnda motion.

deb att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande kravet på personlig borgen

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N247 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90: NU9

48

12. Okat demokratiskt inflytande i näringslivet
(mom. 8)

1989/90: NU9

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp) och
Karin Falkmer (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med "Med
hänsyn" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:

Ett spritt enskilt ägande och en fri konkurrens är enligt utskottets
mening grundstenen för en vital ekonomisk politik. Ägande och
inflytande skall gå hand i hand. När ägandet alltmer koncentreras till
kollektivt kapital koncentreras även makten. Denna trend måste brytas.
Makt- och ägandekoncentrationen måste ersättas med dess motsats,
makt- och ägandespridning. Detta gäller såväl kollektiv som enskild
koncentration. Mångfalden i marknadsekonomin är beroende av detta.
Därför bör t.ex. löntagarfonderna avvecklas.

Gällande skatteregler har gynnat aktiesparande i olika typer av
aktiefonder och pensionsfonder i förhållande till direktägande av aktier.
Fysiska personers andel av den totala aktiestocken måste få en
chans att öka. Det kan ske genom att direktägande av aktier ges villkor
minst likvärdiga med dem som gäller för de mer gynnade fonderna
och genom att det förs en politik för ägandespridning genom aktiesparande
bland det stora flertalet människor.

Det ömsesidiga och cirkulära ägandet försvårar allvarligt kontrollägarskiften.
Vidare omintetgörs sambandet mellan ägande och inflytande.
Det ömsesidiga eller cirkulära ägandet måste brytas. Detta kan
dock bäst ske på frivillig väg genom självsanering. Klarar inte marknaden
av detta på egen hand bör lagstiftning övervägas.

Utskottet anser vidare att en ökad ägarspridning bör åstadkommas
genom en försäljning av statliga företag i enlighet med vad som föreslås
i motion 1988/89:N258 (c) och som också har föreslagits i motion
1988/89:N220 (m, fp, c), vilken utskottet behandlade våren 1989.
Enligt utskottets mening bör mycket stora delar av den affärsverksamhet
som nu bedrivs i verks- eller bolagsform kunna avyttras. Utskottet
hänvisar till förslag härom i utskottets betänkande om statliga företag
under föregående riksmöte (1988/89:NU34 res. 1 s. 12). En börsintroduktion
av minoritetsposter i ett antal företag skulle kunna vara ett
första led i en försäljningsprocess för statliga företag.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter
sig till vad utskottet nu har anfört. Genom ett sådant beslut av
riksdagen skulle motion 1988/89:N258 (c) i berört avseende bli i
väsentliga delar tillgodosedd. Det följer av det sagda att utskottet inte
ställer sig bakom de nu aktuella yrkandena i motionerna 1988/89:N227
(s), 1988/89:N338 (mp) och 1988/89:N359 (mp). Dessa avstyrks följaktligen.

49

4 Riksdagen 1989/90. 17 sami. Nr 9

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande ökat demokratiskt inflytande i näringslivet
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:N258 yrkande 3
och med avslag på motion 1988/89:N227 i ifrågavarande del,
motion 1988/89:N338 och motion 1988/89:N359 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Ökat demokratiskt inflytande i näringslivet
(mom. 8)

Roland Larsson (c) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med "Med
hänsyn" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:

Ett spritt — — — (= reservation 12) — — — statliga företag.

Vad utskottet här har anfört ansluter till vad som förespråkas i
motion 1988/89:N258 (c). Utskottet vill härutöver ge sitt stöd till det
som där sägs om att en decentraliserad ägandestruktur också förutsätter
en positiv småföretagsutveckling och regler som motverkar att redan
starka offentliga och privata kapitalintressen ytterligare kan stärka sin
ställning. Viktigt är också att den försäljning av statliga företag som bör
ske äger rum i former som innebär ett spritt ägande. Det bör alltså
inte ske på det sätt som var fallet när t.ex. Procordia och UV-Shipping
såldes och de stora kapitalstarka institutionella placerarna fick en
gynnad ställning.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett tillkännagivande till regeringen
ansluter sig till vad utskottet här har anfört. Genom ett sådant uttalande
skulle motion 1988/89:N258 (c) tillgodoses i här aktuell del. Övriga
nu behandlade motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande ökat demokratiskt inflytande i näringslivet
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N258 yrkande 3 och
med avslag på motion 1988/89:N227 i ifrågavarande del, motion
1988/89:N338 och motion 1988/89:N359 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Ökat demokratiskt inflytande i näringslivet
(mom. 8)

Rolf L Nilson (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 18 som börjar med "Med
hänsyn" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till de grundläggande tankegångar som kommer
till uttryck i motionerna 1988/89:N227 (s), 1988/89:N338 (mp)
och 1988/89:N359 (mp) om behovet av åtgärder för att åstadkomma en
ökad demokratisering av näringslivet. Koncentrationen av ägande och
makt har tillåtits gå för långt och måste brytas genom åtgärder på flera
plan. Enligt utskottets mening bör riksdagen anmoda regeringen att,
med utgångspunkt i ägarutredningens uppgifter om den nuvarande

1989/90: N L'9

50

ägar- och inflytandestrukturen i näringslivet, låta utreda hur en djupgående
demokratisk förändring inom näringslivet skal! kunna ske.
Utredningsuppdraget bör utformas i enlighet med vad som förordas i
motionerna 1988/89:N227 (s) och 1988/89:N338 (mp) och sålunda
omfatta bl.a. de anställdas inflytande, statens och kommunernas inflytande
och samarbete med företagen, de små aktieägarnas inflytande
samt förköpsrätt för de anställda och lokalbefolkning vid försäljning av
företag.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ansluter
sig till vad utskottet här har anfört. Genom ett sådant tillkännagivande
skulle de nu aktuella önskemålen i nämnda motioner tillgodoses. Vad
utskottet har anfört står också delvis i överensstämmelse med vad som
sägs i motion 1988/89:N258 (c).

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande ökat demokratiskt inflytande i näringslivet
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N227 i ifrågavarande
del, motion 1988/89:N338 och motion 1988/89:N359 yrkande 1
och med anledning av motion 1988/89:N258 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

15. Internationaliseringen av svenska företag (morn. 9,
motiveringen)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp),
Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och Kjell Ericsson (c) anser att
den del av utskottets yttrande som börjar på s. 19 med "Internationaliseringen
av" och slutar på s. 20 med "avstyrks sålunda" bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör Sverige inte hindra utländska företag
eller andra utländska rättssubjekt från att investera i svenskt näringsliv,
lika litet som svenska investerare bör hindras från att göra motsvarande
köp utomlands. De svenska reglerna i dessa avseenden måste
anpassas till vad som gäller i den övriga västvärlden. Enligt vad som
sägs i den departementspromemoria som har redovisats i det föregående
innebär de där föreslagna lagändringarna en sådan anpassning.
Detta bekräftade också industriminister Ivar Nordberg i nyssnämnda
svar i riksdagen på frågor av Per Westerberg (m) och Gunnar Hökmark
(m). Utskottet utgår från att regeringen kommer att följa upp
förslagen om ändrade regler om utländska företagsförvärv i den proposition
i ämnet som har aviserats.

Utskottet vill också understryka att regeringen borde uppmärksamma
andra aspekter på näringslivets internationalisering än det regelsystem
som kan behöva finnas på området. Ett avgörande problem är
sålunda det vikande sparandet i Sverige, som gör det svårare för
svenska medborgare att köpa och äga aktier i svenska företag. Lika
viktigt är att det skapas sådana betingelser för företagandet i landet att
de svenska företagen inte flyr till andra länder. Investeringar som görs
för att företagen skall komma närmare andra marknader är till fördel
för företagens utveckling. Sådana investeringar som har sin bakgrund i

1989/90: NU9

51

att företagen upplever att förutsättningarna för forskning och investeringar
i Sverige är för dåliga kan däremot ha vittgående negativa
verkningar för svensk industri och industrisysselsättning.

Av det sagda följer att utskottet avstyrker motion 1988/89:N227 (s)
och motion 1988/89:N324 (mp), båda i nu aktuell del.

16. Internationaliseringen av svenska företag
(mom. 9)

Rolf L Nilson (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 19 med
"Internationaliseringen av" och slutar på s. 20 med "avstyrks sålunda"
bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion
1988/89:N324 (mp) om de negativa effekterna av den tilltagande internationaliseringen.
Liknande tankegångar ligger till grund för förslagen
i motion 1988/89:N227 (s). I enlighet med vad som förespråkas i den
förstnämnda motionen bör riksdagen anmoda regeringen att fullständigt
och allsidigt låta utreda konsekvenserna av näringslivets internationalisering.
Därvid bör också förslag läggas fram om hur decentralisering
och maktspridning inom näringslivet skall främjas.

Genom ett uttalande av riksdagen av denna innebörd skulle de båda
motionerna tillgodoses såvitt här är i fråga. Dessa tillstyrks sålunda av
utskottet i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande internationaliseringen av svenska företag
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N227 i ifrågavarande
del och motion 1988/89:N324 yrkande 17 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Hantverksyrken och hantverkskunnande
(mom. 11)

Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp) och
Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med
"Utskottet kan" och slutar med "berörda delar" bort ha följande
lydelse:

Utskottet ansluter sig till kraven i nu aktuella motioner på åtgärder
med syfte att främja hantverket. Ett stort och varierat utbud av
hantverkstjänster utgör ett väsentligt inslag i tjänstesektorn och har
därmed också stor betydelse för näringslivets funktion och för sysselsättningen,
inte minst i glesbygder. Av särskild vikt för bevarande av
hantverksyrkena är att utbildningsfrågorna får en ändamålsenlig lösning.
Enligt utskottets mening bör regeringen utarbeta ett åtgärdsprogram
för hantverket på grundval av motionärernas förslag. Därvid bör
regeringen samråda med hantverkets organisationer, i första hand
Centrala hantverksrådet, som i viss utsträckning torde kunna svara för

1989/90: NU9

52

genomförandet av de åtgärder som erfordras. En utgångspunkt för
åtgärdsprogrammet bör vara att det skall genomföras inom ramen för
befintliga resurser. Även invandrarnas hantverkskunnande bör uppmärksammas
vid utarbetandet av programmet.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ställa sig bakom
vad som nu har anförts. Utskottet tillstyrker med det sagda motionerna
1988/89:N277 (fp), 1988/89:N320 (fp), 1988/89:N266 (mp) och

1988/89:N370 (mp) i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande hantverksyrken och hantverkskunnande
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N266, motion
1988/89:N277 yrkandena 1 — 6 och 8, motion 1988/89:N320 yrkande
2 och motion 1988/89:N370 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

18. Hantverksyrken och hantverkskunnande
(mom. 11)

Per Westerberg, Gunnar Hökmark och Karin Falkmer (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med
"Utskottet kan" och slutar med "berörda delar" bort ha följande
lydelse:

Ett stort och varierat utbud av hantverkstjänster utgör ett väsentligt
inslag i tjänstesektorn och har därmed också stor betydelse för näringslivets
funktion och för sysselsättningen, inte minst i glesbygder. Av
särskild vikt för bevarande av hantverksyrkena är att utbildningsfrågorna
får en ändamålsenlig lösning. Enligt utskottets mening bör regeringen
utarbeta ett åtgärdsprogram för hantverket. Därvid bör regeringen
samråda med hantverkets organisationer, i första hand Centrala hantverksrådet,
som i viss utsträckning torde kunna svara för genomförandet
av de åtgärder som erfordras. En utgångspunkt för åtgärdsprogrammet
bör vara att det skall genomföras inom ramen för befintliga
resurser. Även invandrarnas hantverkskunnande bör uppmärksammas
vid utarbetandet av programmet.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ställa sig bakom
vad som nu har anförts. Ett sådant uttalande skulle till viss del
tillgodose motionerna 1988/89:N277 (fp), 1988/89:N320 (fp),

1988/89:N266 (mp) och 1988/89:N370 (mp) i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande hantverksyrken och hantverkskunnande
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:N266, motion
1988/89:N277 yrkandena 1 — 6 och 8, motion 1988/89:N320 yrkande
2 och motion 1988/89:N370 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

1989/90: NU9

53

5 Riksdagen 1989190. 17 sami. Nr 9

19. Utveckling av kooperativ verksamhet (mom. 12,
motiveringen)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp) och
Karin Falkmer (m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 24
som börjar med "Utskottet finnér" och slutar med "avstyrks sålunda"
bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning finns det inget motiv för att staten skall
ta särskilda initiativ för att stimulera den kooperativa företagsamheten.
Den bör arbeta på villkor som är likvärdiga med dem som gäller för
annat företagande i landet, och någon form av särbehandling bör inte
fa finnas. Motion 1988/89:N238 (s) bör inte föranleda någon åtgärd av
riksdagen. Den avstyrks alltså.

20. Ökad förädling inom sågverksindustrin, m.m.
(mom. 14)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med
"Utskottet instämmer" och slutar med "berörda delar" bort ha följande
lydelse:

Det finns många skäl att värna sysselsättningen i glesbygd och på
mindre orter. I motiveringen till motionerna 1988/89:N318 (mp) och
1988/89:N453 (mp) pekas på de möjligheter som sågverk, snickerier
och andra trävaruindustrier kan erbjuda härvidlag.

Det allra viktigaste skälet för att staten bör underlätta verksamheten
för sådana industrier särskilt i Norrlands inland är givetvis att människor
gärna vill bo där, men det finns också flera andra skäl. Från
nationalekonomisk utgångspunkt är det i allmänhet av intresse att
gjorda investeringar i glesbygden, omfattande t.ex. bostäder, skolor,
kommunala serviceinrättningar, vägar och telenät, utnyttjas.

Därtill kommer att det från såväl energi- som miljösynpunkt är
gynnsamt att råvaran bearbetas så nära källan som möjligt. Om skogsråvara
från inlandet levereras till trävaruindustrier som är förlagda vid
kusten måste råvara till minst den dubbla vikten jämfört med slutprodukterna
transporteras från inland till kust. Detta beror främst på att
timmerstockarna innehåller stora kvantiteter vatten. Vidare gäller att
transporterna normalt sker på landsväg med starkt miljöförorenande
utsläpp av kväveoxider, kolväten och koldioxid som följd. Sålunda
talar alltså också miljö- och energihushållningsskäl och önskemålet om
ett minskat oljeberoende för en lokalisering av skogsindustrier till
inlandet.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ställa sig bakom
vad som här har anförts. Härigenom skulle motionerna 1988/89:N318
(mp) och 1988/89:N453 (mp) bli tillgodosedda i nu berörda delar.

1989/90: NU9

54

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande ökad förädling inom sågverksindustrin, m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N318 yrkande 2 och
motion 1988/89:N453 yrkande 5 i ifrågavarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

21. Nationellt program för stålindustrin (mom. 15)

Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 25 med
"Liksom då" och slutar på s. 26 med "aktuell del" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening har de strukturåtgärder som har vidtagits
inom svensk stålindustri bara varit ägnade att möjliggöra för företagen
att överleva på kort sikt. Det är därför angeläget att det snarast
påbörjas en planering av stålindustrin inför 1990-talet. Statsmakterna
skall inte återigen komma in för sent, när skadan redan är skedd. En
sådan plan som här förordas är nödvändig inte minst för alla bruksorter.

Utskottet anser således att riksdagen bör följa förslaget i motion
1988/89:N213 (vpk) och begära att regeringen låter utarbeta ett nationellt
program för stålindustrin inför 1990-talet. Målet skall vara att ge
Sverige en slagkraftig stålindustri som tillgodoser våra grundläggande
nationella behov. En integrering av stål- och verkstadsindustrierna bör
åstadkommas. Processutvecklingen inom stålindustrin skall i första
hand inriktas på att minska energiåtgången, förbättra arbetsmiljön och
den yttre miljön samt möjliggöra att den svenska malmen förädlas
inom landet. Ytterligare mål för programmet utvecklas närmare i
nyssnämnda motion, som alltså tillstyrks i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande nationellt program för stålindustrin

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N213 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

22. Nationellt metallbolag (mom. 16)

Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med
"Utskottet ser" och slutar med "i fråga" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening utgör ägarförhållandena ett kraftigt hinder
mot en önskvärd expansion och vitalisering av stålindustrin. Genom
åtgärder som tillför staten initiativet inom stålindustrin och inom hela
gruvsektorn borde det vara möjligt att skapa förutsättningar för att
dessa näringar kan återta och förstärka sin position bland de svenska
basnäringarna.

Som föreslås i motion 1988/89:N213 (vpk) bör regeringen vidta
erforderliga åtgärder för att ett svenskt nationellt metallbolag baserat

1989/90:NU9

55

på gruv- och stålindustrierna skall kunna bildas. I likhet med motionärerna
anser utskottet att bolagets verksamhet bör styras efter samhällsekonomiska
bedömningar.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande nationellt metallbolag

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N213 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

23. Utvinning av vanadin (mom. 17)

Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 som börjar med
"Utskottet har" och slutar med " 1988/89:N203 (s) avstyrks" bort ha
följande lydelse:

Som har framgått är Sverige för sin försörjning med vanadin helt
beroende av import. Utskottet finnér det positivt att en metod för
framställning av vanadin ur järnmalm har tagits fram inom SSAB.
Från beredskapssynpunkt men också från arbetsmarknadssynpunkt
skulle det vara betydelsefullt om denna metod kunde omsättas i en
varaktig produktion vid SSAB. Enligt utskottets uppfattning bör regeringen
följa utvecklingen med största uppmärksamhet och vidta de
åtgärder som krävs för att bolaget skall påbörja utvinning av vanadin
vid sina anläggningar i Luleå.

Utskottet tillstyrker motion 1988/89:N203 (s) i nu berörd del och
föreslår att riksdagen gör ett uttalande till regeringen av den innebörd
som här har angivits.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande utvinning av vanadin

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N203 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

24. Tjänsteföretagens utlandsverksamhet (mom. 19,
motiveringen)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp)
Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och Kjell Ericsson (c) anser att
den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med "De hinder"
och slutar med "motion 1988/89:N255 (c)" bort ha följande lydelse:
Företagen har också möjlighet att med hjälp av tjänsteförbundet
fästa uppmärksamheten på hinder och problem kring tjänsteexporten.
I likhet med motionärerna anser utskottet att kunskapen om tjänsteföretagens
utlandsverksamhet bör förbättras. Utskottet finner det dock
inte påkallat att riksdagen skulle ta något initiativ i ärendet.

Att frågor av detta slag hänvisas till tjänstehandelsdelegationen kan
utskottet inte ställa sig bakom. Enligt utskottets mening bör denna
delegation avskaffas. Erforderligt samarbete mellan staten och närings -

1989/90: NU9

56

livet bör på tjänstehandelns område liksom på andra områden bedrivas
informellt utan särskilda organ av den typ som tjänstehandelsdelegationen
representerar.

Av det sagda följer att utskottet avstyrker motion 1988/89:N255 (c).

25. Teknisk utveckling och regional balans (mom. 20)

Roland Larsson (c) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 29 som börjar med "Av
den" och slutar med "ifrågavarande delar" bort ha följande lydelse:
Inom alla samhällssektorer måste de politiska besluten inriktas på
att en god regional balans skall främjas. Såsom framhålls i motion
1988/89:N278 (c) har t.ex. datatekniken och elektroniken förutsättningar
för att vara verksamma medel för decentralisering. Det statliga
stödet i olika former till teknisk forskning och utveckling bör, anser
utskottet, i långt högre grad än hittills utformas så att ny teknik
kommer hela landet till del. Riksdagen bör uttala sig för en sådan
inriktning av politiken på teknikområdet. Genom ett uttalande av
denna innebörd skulle nyssnämnda motion och motion 1988/89:N369
(c) tillgodoses, båda i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande teknisk utveckling och regional balans
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N278 yrkande 1 och
motion 1988/89:N369 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

26. Statligt stöd till teknikcentra (mom. 21)

Per Westerberg (m). Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp) och
Karin Falkmer (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande
lydelse:

Av de här refererade rapporterna kan utläsas att många teknikcentra
under senare år har bildats på tämligen lösa grunder. Det föreligger en
uppenbar risk för att verksamheten i sådana fall efter ett uppbyggnadsskede
kommer att kräva fortsatta bidrag av offentliga medel. Såsom
anförs i motion 1988/89:N257 (m) måste teknikcentra upprätthålla en
hög kvalitet för att de skall kunna fylla sin funktion.

I likhet med motionärerna anser utskottet att strängare och mer
preciserade krav i fortsättningen bör ställas för statlig medverkan till
uppbyggnaden av teknikcentra. Dessa krav bör syfta till att garantera
samverkan med såväl kompetenta högskolor och forskningsinstitutioner
som företag inom regionen. Bl.a. bör villkor om viss medfinansiering
från näringslivet övervägas. Riksdagen bör genom ett uttalande till
regeringen ansluta sig till vad som här har anförts. Därmed skulle
motion 1988/89:N257 (m) bli tillgodosedd.

1989/90:NU9

57

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande statligt stöd till teknikcentra

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N257 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

27. Småskalig teknikutveckling (mom. 22)

Roland Larsson (c). Rolf L Nilson (vpk), Lars Norberg (mp) och Kjell
Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 31 som börjar med "Med
samma" och slutar med "motion 1988/89:N272 (c)" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening är en ökad satsning på småskalig teknikutveckling
angelägen. Den nuvarande inriktningen på storskalighet inom
såväl industriproduktionen som andra verksamheter innebär stora
olägenheter och risker från samhällssynpunkt. Utvecklingen av småskalig
teknik bör därför främjas på olika sätt. Bl.a. bör, såsom föreslås i
motion 1988/89:N272 (c), forskningsinstitutioner, tekniska högskolor
och Sveriges lantbruksuniversitet ges preciserade uppgifter med nämnda
syfte. Riksdagen bör anmoda regeringen härom. Utskottet tillstyrker
sålunda motionen i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande småskalig teknikutveckling

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N272 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

28. Stödet till uppfinnare (mom. 23)

Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp) och
Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "motion 1988/89:N319 (fp)" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget med ett kraftigt stöd till de
enskilda uppfinnarna, som spelar en viktig roll för nyföretagande och
näringslivsutveckling. Det gäller bl.a. att skapa rimliga ekonomiska
villkor för uppfinnarna.

De förslag — — — (= utskottet) — — — avstyrks alltså.

Utskottet tillstyrker däremot kravet i motion 1988/89:N319 (fp) på
att uppfinnarnas kostnader för patentansökningar och presentationsmaterial
skall i ökad utsträckning täckas med stöd från staten. Som
sägs i nyssnämnda motion skulle begränsade statliga insatser på området
innebära betydande lättnader för uppfinnarna. Enligt utskottets
uppfattning bör regeringen vid fördelningen av STU:s resurser för
kommande budgetår ta sikte på att stödet till enskilda uppfinnare skall
ökas, bl.a. med nu nämnda syfte. Riksdagen bör göra ett uttalande till
regeringen av angiven innebörd.

1989/90: NU9

58

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande stödet till uppfinnare
att riksdagen

a) (= utskottet),

b) med bifall till motion 1988/89:N319 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

29. Utveckling av högteknologi på
telekommunikationsområdet (mom. 25)

Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med
"Utskottet kan" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande
lydelse:

Utskottet kan sålunda konstatera att televerket är engagerat i forsknings-
och utvecklingsprojekt inom telekommunikationsområdet. Dessa
projekt leder emellertid inte till att Sveriges beroende av de transnationella
bolagen på området minskar. Tvärtom gäller, som redan har
nämnts, att televerket i stor utsträckning medverkar i europeiskt
forskningssamarbete. Denna samverkan kommer att förvärra Sveriges
redan sårbara situation på telekommunikationsområdet. Utskottet ansluter
sig därför till kravet i motion 1988/89:N314 (vpk) på att en
satsning på inhemsk forskning och utveckling av högteknologi på
området skall göras. Ett förslag om en sådan satsning bör utarbetas och
framläggas för riksdagen. Regeringen bör dra försorg om att så görs.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande utveckling av högteknologi på telekommunikationsområdet att

riksdagen med bifall till motion 1988/89:N314 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

30. Optiska datorsystem (mom. 26)

Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med "Även
den" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1988/89:N309 (vpk)
om vikten av att Sverige nu söker utnyttja övergången till optisk
teknik för att bryta de stora nationernas och de transnationella dataföretagens
dominans. Denna dominans har fått till följd att olika tillämpningar
av dagens teknik har kommit att präglas av synsätt och värderingar
som är oförenliga med svenska sociala mål. Optiska datorsystem
utgör ett helt nytt utvecklingssteg, som erbjuder ett litet land som
Sverige möjligheter att frigöra sig från det beroende som följer av den
nuvarande datatekniken. En kraftfull svensk insats för utveckling av
optiska datorsystem ger möjlighet att hävda den nationella självständigheten,
att främja social utjämning och att ta till vara och stärka
kompetensen hos de arbetande.

1989/90:NU9

59

De insatser som hittills har gjorts på den optikbaserade datateknikens
område i Sverige är helt otillräckliga. Informationsteknologiprogrammet
synes inte innefatta någon strategi för optikområdet. Det
behövs enligt utskottets mening nu en kraftfull satsning på ett nationellt
program för optikbaserade datorsystem. Ett förslag till ett sådant
program bör snarast utarbetas. Riksdagen bör genom ett uttalande
anmoda regeringen att föranstalta härom. Med det sagda tillstyrker
utskottet motionen.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande optiska datorsystem

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N309 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

31. Utveckling av alternativ högteknologi (mom. 27)

Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med
"Utskottet ser" och slutar med "del avstyrks" bort ha följande lydelse:
Frågan om utveckling av alternativ högteknologi måste enligt utskottets
mening ges hög prioritet. Det krävs en kraftsamling på området
för att den nationella självständigheten skall kunna bevaras. Utskottet
ansluter sig därför till kravet i motion 1988/89:N239 (vpk) på att ett
program för utveckling av alternativ högteknologi skall upprättas.
Riksdagen bör anmoda regeringen att låta utarbeta förslag till ett
sådant program. Ett svenskt teknikutvecklingsprogram bör ha ett vidare
syfte än att minska beroendet av amerikansk högteknologi. Som
anförs i den nämnda motionen bör programmet också inriktas på
utveckling av sådan teknik som berikar arbetslivet i stället för att
utarma och söderdela det. Utskottet vill alltså betona vikten av att
teknikutvecklingen underordnas sociala mål. Med det sagda tillstyrker
utskottet nämnda motion i aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande utveckling av alternativ högteknologi

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N239 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

32. Inventering och forskning avseende torv
(mom. 28)

Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 36 med
"Utskottet instämmer" och slutar på s. 37 med "motion 1988/89:N342
(vpk)" bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1988/89:N342 (vpk) kan torven utgöra en
resurs för framtida utvecklingsprojekt inom olika områden. Med torv
som råvara kan ett flertal industriella produkter — såsom aktivt kol,
vätgas, metanol och ammoniak — framställas. Vår kunskap om de
kvalitativa och kvantitativa förutsättningarna för sådan produktion är

1989/90: NU9

60

dock mycket begränsad. I likhet med motionärerna anser utskottet att
staten bör ta ansvar för finansieringen av en total inventering av
landets torvmarker. Genom denna inventering kan klarhet skapas om
värdet av våra torvmarker från såväl bevarande- som exploateringssynpunkt.
Staten bör också, menar utskottet, ansvara för att de ekonomiska
resurser som krävs för en allsidig forskning om torv tillskapas.
Särskilt viktig är forskning om industriell förädling av torv.

Regeringen bör med utgångspunkt i det anförda och i vad som
föreslås i nämnda motion låta utarbeta ett förslag till åtgärdsprogram
för inventering och forskning avseende torv. I samband härmed bör
torvens miljöegenskaper analyseras. Förslaget bör därefter föreläggas
riksdagen. Utskottet tillstyrker med det sagda motion 1988/89:N342
(vpk).

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande inventering och forskning avseende torv

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N342 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

33. Fond för investeringar i Norrlands inland
(mom. 29)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med
"Utskottet finner" och slutar med "avstyrks därför" bort ha följande
lydelse:

Det är visst och sant att 1987 års regionalpolitiska kommitté har lagt
fram förslag om återföring av vinstmedel till de vattenkraftsproducerande
regionerna. Som anförs i motion 1988/89:N339 (mp) är det dock
inte bara vinster från vattenkraftsproduktionen som har förts ut från
Norrlands inland. Aven bl.a. skogsråvara har transporterats från inlandet
utan att skogsbolagens vinster från tillverkningen av massa och
papper m.m. har återinvesterats i regionen. I t.ex. Jämtlands län har
dessa bolag stora skogstillgångar. Bolagen bedriver emellertid för närvarande
ingen industriell verksamhet i länet.

Utskottet ansluter sig därför till motionärens förslag om att en fond
för investeringar i Norrlands inland skall inrättas. Fonden bör byggas
upp med medel från vattenkraftsproducenter, skogsbolag och andra
företag som för sin verksamhet är beroende av råvarutillgångarna i
Norrlands inland. Som sägs i motionen bör medlen utnyttjas för
investeringar som på olika sätt främjar utvecklingen i inlandet.

Regeringen bör anmodas att låta utarbeta ett förslag till riksdagen
om en sådan fond i enlighet med vad som här har anförts. Utskottet
tillstyrker alltså motion 1988/89:N339 (mp).

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande fond för investeringar i Norrlands inland

att riksdagen med bifall till motion 1988/89-.N339 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90:NU9

61

Särskilda yttranden

1989/90: NU9

1. Småföretagspolitiken (mom. 2)

Per Westerberg, Gunnar Hökmark och Karin Falkmer (alla m) anför:

Nyföretagandet utgör den kanske viktigaste dynamiska kraften i samhällsekonomin.
Nyföretagandet är basen för tillväxt och ekonomisk
utveckling.

Med det förslag till skatteomläggning som nu har presenterats förblir
skattetrycket i Sverige det högsta i västvärlden. Förslaget innehåller
därutöver en rad särregler för icke börsnoterade företag som medför
ett högre skattetryck för dessa än för storföretagen:

1. Förslaget innebär högre realisationsvinstskatter för små företagare
än för börsnoterade. Detta gör det dyrbarare för små företag att få
tillgång till riskkapital. Samtidigt skärps kraven på lönsamheten för att
inte ägarkapitalet skall förlora i värde genom inflation och skatter.

2. Beskattningen av näringsfastigheter skärps kraftigt, i synnerhet om
dessa inte förs in i aktiebolag.

3. De ytterst begränsade möjligheterna till kvittning mellan överskott
och underskott i olika förvärvskällor skapar betydande svårigheter
för nyföretagandet. Risktagandet för nyföretagare ökar och blir för
många oacceptabelt högt.

4. Flera av förslagen riskerar om de genomförs att tvinga många
småföretagare att överföra sin verksamhet på bolag med allt vad det
innebär av ökad byråkrati och lagreglering; detta för en ofta mycket
begränsad verksamhet.

De föreslagna reglerna leder förmodligen till västvärldens hårdaste
småföretagarbeskattning, vilket missgynnar små företag gentemot stora
och svenska företag gentemot utländska.

1 de flesta västländer kopplas kompetens och kapital samman med
entreprenörer och småföretagare, bl.a. genom förmånliga regler som
gynnar riskkapital i nyföretagandet. Dessa länder har uppenbarligen
insett de små företagens betydelse för dynamiken och tillväxten i
ekonomin. Svensk politik leder närmast till diskriminerande särregler,
som straffar både nyföretagandet och småföretagandet.

2. Ökat demokratiskt inflytande i näringslivet
(mom. 8)

Per Westerberg, Gunnar Hökmark och Karin Falkmer (alla m) anför:

Med den nu föreslagna skatteomläggningen åren 1990 och 1991 försvåras
ytterligare enskilt aktieägande. Beskattningen av sparkapital blir
världens högsta. Realisationsvinstbeskattningen skärps och blir — till
skillnad från vad som gäller i de flesta andra länder — nominell.
Samtidigt kommer alla former av omplaceringar av kapital att beskattas
hårt. Ordföranden för Landsorganisationen i Sverige (LO) Stig
Malm har uttalat att utformningen av skatteomläggningen ger en
närmast konfiskatorisk beskattning av sparkapital.

Skatteomläggningen kommer sålunda, om den genomfors, att bidra
starkt till en ytterligare koncentration av ägandet till institutioner och
kollektivt kapital.

3. Ökad förädling inom sågverksindustrin, m.m.
(mom. 14)

Roland Larsson (c) och Kjell Ericsson (c) anför:

Vi vill erinra om att centern tidigare i motioner om näringspolitiska,
regionalpolitiska och landsbygdspolitiska frågor har framlagt konkreta
förslag som syftar till att stärka landsbygden och dess småorter. Bl.a.
har centern krävt kraftigt ökade resurser för regionalpolitisk! stöd och
näringspolitiska insatser i syfte att utveckla Norrlands inland och
andra utsatta delar av landet. Vi avser att återkomma i dessa frågor i
samband med att propositionerna om näringspolitiken och om regionalpolitiken
presenteras.

4. Stålindustrin (mom. 15 och 17)

Lars Norberg (mp) anför:

Liksom bilindustrin är stålindustrin en strategisk industri av mycket
stor betydelse för landet och särskilt för sysselsättningen på orter där
alternativ sysselsättning är svår att åstadkomma.

Den pågående förhandlingsrundan inom GATT och diskussionerna i
EG om stålbranschen kan komma att kraftigt påverka näringens
förutsättningar. Miljöpartiet anser därför att stålindustrins situation bör
bli föremål för en parlamentarisk utredning där alla politiska partier
får möjlighet till en grundlig inblick i branschens problem, villkor och
framtidsutsikter. I det sammanhanget bör även frågan om vanadinutvinning
kunna tas upp. Miljöpartiet avser att återkomma till riksdagen
med krav på att en sådan utredning tillsätts. Jag anser däremot att
industrin inte skulle gagnas av de åtgärder som föreslås i motionerna
1988/89:N203 (s) och 1988/89:N213 (vpk).

5. Småskalig teknikutveckling (mom. 22)

Lars Norberg (mp) anför:

Miljöpartiet har föreslagit (jämför motion 1988/89:N323) att lokala
näringslivsfonder, s.k. närfonder, skall inrättas med syfte att ett decentraliserat
och allsidigt näringsliv skall främjas. Vidare har partiet lagt
fram förslag (jämför motion 1988/89:N324) om att en delegation för
ekologisk teknik skall inrättas. Båda dessa förslag skulle om de förverkligades
bidra till att utvecklingen av småskalig, miljövänlig teknik
gynnades på ett mera verkningsfullt sätt än genom den i reservation 27
föreslagna åtgärden, vilken dock kan innebära ett värdefullt bidrag.

1989/90:NU9

63

6. Stödet till uppfinnare (mom. 23)

Per Westerberg, Gunnar Hökmark och Karin Falkmer (alla m) anför:

Enskilda uppfinnare kläms för närvarande hårt av ett ogint skattesystem
samt av en riskkapitalmarknad som är avsedd främst för stora
företag och då särskilt tillverkande företag.

Moderata samlingspartiets förslag till omfattande förbättringar av
skattesystemet för små- och nyföretagandet stämmer även väl in på
uppfinnarnas situation. Det är enligt vårt synsätt orimligt att dessa
grupper skall bestraffas med särlagstiftning — jämfört med marknadsnoterade
företag — med högre skattesatser och mindre handlingsutrymme.
Den föreslagna skatteomläggningen bestraffar snarast ny- och
småföretagande. I nästan hela vår omvärld skapar man i stället särregler
till förmån för motsvarande grupper.

Vi vill däremot inte att det skall införas särskilda bidragsregler för
uppfinnare. Generella regler för nyföretagandet — med beaktande av
uppfinnarnas situation — tar större hänsyn till behovet av en närmast
"konstnärlig" frihet för uppfinnare.

7. Stödet till uppfinnare (mom. 23)

Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp) och Kjell Ericsson (c) anför:

Vi vill erinra om att centerns och miljöpartiets företrädare i samband
med utskottets behandling våren 1989 av anslaget till STU för stöd till
teknisk utveckling och forskning förordade en förstärkning av stödet
till enskilda uppfinnare med 10 milj. kr. i linje med vad som hade
föreslagits i en motion (c). Riksdagen avslog emellertid vårt krav (se
1988/89:NU22 res. 18, s. 53).

8. Svensk högteknologiutveckling (mom. 25 och 27)

Lars Norberg (mp) anför:

Vi inom miljöpartiet delar den oro som framförs i motion
1988/89:N314 (vpk) över Sveriges stora beroende av transnationella
— främst amerikanska — företag på informationsteknikområdet. Beroendet
tar sig ju dessutom uttryck i ett avtal med Förenta staterna
som binder Sveriges frihet beträffande reexport av sådan teknik. Det
vore önskvärt att Sveriges utlandsberoende, dess beroende av transnationella
bolag och dess ensidiga beroende av Förenta staterna på detta
för samhället vitala område minskades.

IT 4-programmet har dock inte varit någon framgång i detta avseende.
Även om man genom forskning och utveckling kan skapa en
konkurrenskraftig teknik torde det vara ett mycket stort problem att
därefter kunna få fram en konkurrenskraftig produktion. För detta
krävs nämligen att en tillräckligt stor produktionsvolym uppnås. Tilltron
till att en statlig satsning enbart på forskning och utveckling
skulle lösa problemen är knappast realistisk. Sveriges anslutning till
GATT och accepterande av EG:s regler när det gäller subventioner till
industrin torde göra staten tämligen maktlös i dessa frågor.

1989/90: NU9

64

1989/90: NU9

Innehåll

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Motionerna 2

Utskottet 7

Näringspolitikens inriktning 7

Små och medelstora företag 10

Avreglering och regelförenkling 13

Finansiering av företag 14

Ägande- och inflytandefrågor 16

Hantverksyrken och hantverkskunnande 21

Kooperation 22

Särskilda branschfrågor 24

Teknisk utveckling 29

Vissa regionala frågor 37

Hemställan 38

Reservationer

1. Näringspolitikens inriktning (m, fp) 41

2. Näringspolitikens inriktning (c) 42

3. Näringspolitikens inriktning (vpk) 43

4. Näringspolitikens inriktning (mp) 43

5. Småföretagspolitiken (m, fp, c) 44

6. Småföretagspolitiken (mp) 45

7. Kvinnligt kompetenscentrum (m, fp, c, mp) 46

8. Avregleringsarbetets organisation (m, fp, c) 46

9. Lagförslag som berör småföretagen (m, fp, c) 47

10. Ny- och småföretagandets riskkapitalförsörjning (m, fp,

c, mp) 47

11. Kravet på personlig borgen (m, fp, c) 48

12. Ökat demokratiskt inflytande i näringslivet (m, fp) 49

13. Ökat demokratiskt inflytande i näringslivet (c) 50

14. Ökat demokratiskt inflytande i näringslivet (vpk, mp) ... 50

15. Internationaliseringen av svenska företag (m, fp, c) 51

16. Internationaliseringen av svenska företag (vpk, mp) 52

17. Hantverksyrken och hantverkskunnande (fp, c, mp) .... 52

18. Hantverksyrken och hantverkskunnande (m) 53

19. Utveckling av kooperativ verksamhet (m, fp) 54

20. Ökad förädling inom sågverksindustrin, m.m. (mp) 54

21. Nationellt program för stålindustrin (vpk) 55

22. Nationellt metallbolag (vpk) 55

23. Utvinning av vanadin (vpk) 56

24. Tjänsteföretagens utlandsverksamhet (m, fp, c) 56 1989/90:NU9

25. Teknisk utveckling och regional balans (c) 57

26. Statligt stöd till teknikcentra (m, fp) 57

27. Småskalig teknikutveckling (c, vpk, mp) 58

28. Stödet till uppfinnare (fp, c, mp) 58

29. Utveckling av högteknologi på telekommunikationsområdet
(vpk) 59

30. Optiska datorsystem (vpk) 59

31. Utveckling av alternativ högteknologi (vpk) 60

32. Inventering och forskning avseende torv (vpk) 60

33. Fond för investeringar i Norrlands inland (mp) 61

Särskilda yttranden

1. Småföretagspolitiken (m) 62

2. Ökat demokratiskt inflytande i näringslivet (m) 62

3. Ökad förädling inom sågverksindustrin, m.m. (c) 63

4. Stålindustrin (mp) 63

5. Småskalig teknikutveckling (mp) 63

6. Stödet till uppfinnare (m) 64

7. Stödet till uppfinnare (c, mp) 64

8. Svensk högteknologiutveckling (mp) 64

67

gotab 99337, Stockholm 1989