Näringsutskottets betänkande

Etableringskontroll m.m.

1989/90

NU7

Ärendet

l detta betänkande behandlas — helt eller delvis —

dels sex motioner från allmänna motionstiden år 1989,
dels åtta motioner från allmänna motionstiden år 1990.

Motionerna rör bl.a.

-minskning av antalet konkurser,

-ökad resp. minskad etableringskontroll,

- vandelsprövning av låssmeder,

-auktorisation av städentreprenörer,

- harmonisering med EG i fråga om etableringskontroll,

-utvärdering av lagstiftningen om näringsförbud.

Upplysningar och synpunkter har inför utskottet lämnats av näringsfrihetsombudsmannen
Gunnar Hermanson, verkställande direktör Peter
Smedman, Ackordscentralen Stockholm, och företrädare för statens
industriverk. Föreningen Auktoriserade revisorer FAR, Småföretagens
riksorganisation och Svenska målareförbundet.

Med anledning av motioner (s; c; vpk) med krav på etableringskontroll
i form av "företagarkörkort" eller andra åtgärder för att bl.a. hejda
konkursutvecklingen uttalar utskottet att regeringen bör låta en utredning
fa ett övergripande uppdrag att se över hithörande frågor. Utredningen
bör analysera och bedöma orsakerna till konkurserna och
överväga de synpunkter om utbildning i ekonomi, aktiekapitalets
minimigräns, revisorssinsatser och andra förhållanden som utskottet
har fört fram. Den förutsätts resultera i förslag om samordnade åtgärder
med syfte att den oroande utvecklingen av antalet konkurser skall
minskas. I en reservation (m, fp, c) anförs att den senaste tidens
konkursutveckling inte bör tas som förevändning för åtgärder som
syftar till eller medför att nyetableringen av företag försvåras; problemet
består snarare i att utvecklingen av nya företag är alltför svag

Sammanfattning

1 Riksdagen 1989190. 17 sunil. Nr 7

jämfört med flertalet andra länder. I en andra reservation (vpk)
förordas däremot avsevärt mer verkningsfulla åtgärder mot ekonomisk
brottslighet; en skärpt etableringskontroll anses motiverad.

Yrkanden om auktorisation av städentreprenörer (s) avstyrks av
utskottet med hänvisning till att ett sådant system redan tillämpas
inom branschen. Även i denna fråga föreligger reservationer (m, fp, c;
vpk) med skilda inriktningar. Med hänvisning till sitt ställningstagande
i den tidigare behandlade frågan om etableringskontroll avstyrker
utskottet vidare motioner om kontroll av låssmeders vandel (m) och
utvärdering av hur institutet näringsförbud tillämpas (s; fp). Reservationer
(m, fp, c i båda fallen och vpk i det sistnämnda) har avgivits.
Utskottet ställer sig inte heller bakom krav i motioner (fp) om en
generell minskning av etableringskontroll av olika slag och står last vid
sin tidigare uppfattning att behovet av sådan kontroll bör prövas i
varje enskilt fall; arbetet med regelförenkling fortskrider, påpekas det
vidare. Etableringskontroller har inte visat sig vara effektiva, hävdas
det i två reservationer (m, fp; c).

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1988/89:N254 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (3)
att riksdagen hos regeringen begär en översyn av reglerna om etableringskontroll
med syfte att begränsa användningen.

1988/89:N279 av Bengt Silfverstrand (s) och Kurt Ove Johansson (s)
vari — med motivering i motion 1988/89:L303 — yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
införandet av "körkort" för företagare och utvidgat auktorisationsforferande.

1988/89:N296 av Barbro Evermo Palmerlund m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av en ramlag med möjlighet för regeringen att införa krav
på näringstillstånd i vissa branscher,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av att etableringskontrollfrågorna ingår i arbetet med
harmonisering till EG.

1988/89:N316 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (1)
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om etableringsrätt.

1988/89:N361 av Hans Göran Franck m.fl. (s) vari — med motivering i
motion 1988/89:Ju820 — yrkas att riksdagen hos regeringen begär att
riksskatteverket och [brottsförebyggande rådet| BRÅ får i uppdrag att
utvärdera hur näringsförbuden fungerar i praktiken.

1989/90:NU7

1988/89:N365 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari — med motivering i
motion 1988/89:Ju821 — yrkas att riksdagen hos regeringen begär en
översyn av vilka branscher/företag som bör omfattas av etableringskontroll
och redovisningsskyldighet till myndighet.

1989/90:N221 av Martin Olsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om åtgärder
för att begränsa antalet konkurser.

1989/90:N239 av Jerry Martinger (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär förslag om vandelskontroll beträffande låssmeder på
sätt som anges i motionen.

1989/90:N240 av Barbro Evermo Palmerlund m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av någon form av auktorisation av städentreprenörer
med dokumenterad branschkunskap.

1989/90:N257 av Gudrun Norberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (1)
att riksdagen hos regeringen begär förslag till ändring i plan- och
bygglagen i syfte att öka etableringsrätten och den fria konkurrensen.

1989/90:N271 av Barbro Evermo Palmerlund m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av någon form av näringstillstånd i vissa branscher.

1989/90:N272 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en översyn av näringsförbudslagstiftningen.

1989/90:N273 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av kompetensbevis för företagare och utvidgat auktorisationsförfarande.

1989/90:N346 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (2)
att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift
att se över reglerna för etableringskontroll med syfte att begränsa
användningen.

Uppgifter i anslutning till motionerna
Gällande regler om etablering m.m.

Rätten att etablera sig som näringsidkare och att driva näring är i
princip fri i Sverige. Sedan år 1976, då 1864 års näringsfrihetsförordning
upphävdes, är denna rätt dock inte längre lagfäst. Av olika skäl
gäller vissa inskränkningar i näringsfriheten.

För fysiska personer som ej är medborgare i ett nordiskt land krävs
sålunda ett särskilt näringstillstånd enligt lagen (1968:555) om rätt för
utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket. I lagen

1989/90: NU 7

(1982:617) om utländska förvärv av svenska företag m.m. finns bestämmelser
om begränsningar i rätten för utländska och vissa svenska
rättssubjekt att förvärva aktier i svenska aktiebolag, andelar i svenska
handelsbolag eller rörelser som drivs här i landet.

För etablering inom vissa näringar krävs också tillstånd av en
myndighet. Hänsyn till människors liv, hälsa, säkerhet eller integritet
eller till stora ekonomiska värden har ansetts utgöra skäl för undantag
från principen om näringsfrihet. Även risken för brottslighet har i
vissa fall bedömts motivera sådana inskränkningar. Exempel på reglering
till skydd för liv och hälsa är legitimering av läkare. Säkerhetskravet
ligger bakom kravet på auktorisation av elinstallatörer. Intresset att
skydda stora ekonomiska värden har tagit sig uttryck i tillståndskrav
för t.ex. banker, försäkringsbolag, finansbolag och fastighetsmäklare.
Integriteten kan hotas genom t.ex. inkassoverksamhet eller uppläggning
av dataregister, vilket har föranlett regler om tillståndsprövning.
Vidare har risken för brottslighet inom vissa näringar ansetts motivera
reglering. Hit hör i viss mån lagen (1974:191) om bevakningsföretag.

Konkurrenslagen (1982:729) har till ändamål att främja en från
allmän synpunkt önskvärd konkurrens inom näringslivet genom åtgärder
mot skadliga konkurrensbegränsningar. Näringsfrihetsombudsmannen
(NO) har enligt sin instruktion (1988:1582) som en särskild
uppgift att verka för att onödiga etableringshinder undviks.

I sitt delbetänkande (SOU 1984:8) Näringstillstånd föreslog den s.k.
eko-kommissionen vissa åtgärder i syfte att hindra ekonomisk brottslighet
och undandragande av skatt bland företagare. Näringstillstånd
skulle sålunda krävas i vissa s.k. kritiska branscher där sådan brottslighet
bedömdes vara mest utbredd. Prövningen skulle enligt förslaget
avse den tillämnade näringsidkarens vandel och grundutbildning i
företagsskötsel. Vidare förordades att säkerhet genom s.k. bankgaranti
för framtida skatter och avgifter skulle ställas i de berörda branscherna.
För att tillgodose behovet av flexibilitet vad gäller de branscher
som skulle behöva saneras föreslogs att regeringen genom en ramlag
skulle ges ett bemyndigande att införa ett kontrollsystem. Kommissionen
rekommenderade att restaurang-, transport-, bygg-, bil- och städbranscherna
skulle omfattas av regeringens överväganden. Den betonade
samtidigt att krav på näringstillstånd borde införas endast om en
betydande andel av företagarna i en bransch brast i laglydnad eller
benägenhet att betala skatter och avgifter. Vägledande vid en sådan
bedömning skulle vara konkurrenssituationen i de berörda branscherna.
Av konkurrensskäl ansåg kommissionen också att även de befintliga
företagen skulle omfattas av kontrollsystemet. Kommissionen ställde
sig avvisande till varje slag av behovsprövning i det tilltänkta systemet.
Av detta skäl valdes uttrycket näringstillstånd. Begreppet etableringskontroll
kunde enligt kommissionens uppfattning leda tankarna till att
prövningen skulle innefatta en bedömning av marknadsutrymmet.

Regeringen föreslog på grundval av betänkandet (prop. 1985/86:126
s. 127 f.) en utökad vandelsprövning av näringsidkare inom
restaurang- och transportbranscherna med den innebörden att benägenheten
att fullgöra skyldigheter mot det allmänna skulle ges en ökad

1989/90: NU 7

vikt inom den befintliga tillståndsprövningen. Sålunda skulle lagen
(1977:293) om handel med drycker resp. yrkestrafiklagen (1988:263)
kompletteras så att dessa krav uttryckligen framgick. Regeringen tillbakavisade
alltså de krav på ekonomiska garantier och utbildning som
kommissionen hade förordat. Riksdagen beslutade i enlighet med
regeringens förslag (NU 1985/86:22).

Brottsförebyggande rådet (BRÅ) fick år 1986 i uppdrag av regeringen
att under en treårsperiod utvärdera systemet med vidgad vandelsprövning
inom restaurangbranschen och yrkestrafiken. I fråga om
restaurangbranschen görs en jämförelse mellan företag som har resp.
saknar tillstånd att servera alkoholhaltiga drycker. Ett andra projekt
rör den ekonomiska brottslighetens former och omfattning inom restaurang-,
taxi-, åkeri-, städ-, måleri- och bilreparationsbranscherna
samt inom byggbranschens s.k. ROT-sektor (reparation, ombyggnad,
tillbyggnad). BRÅ:s projekt drivs i nära samarbete med bl.a. skatteoch
kronofogdemyndigheter, fackliga organisationer och arbetsgivarorganisationer
och beräknas bli slutförda under budgetåret 1990/91.

Näringsförbud är — i likhet med krav på näringstillstånd — ett
ingrepp i näringsfriheten. Även ett system med näringstillstånd innefattar
ett moment av näringsförbud så till vida att ett indraget tillstånd
hindrar fortsatt näringsutövning inom den berörda branschen.

En näringsidkare kan enligt gällande rätt åläggas näringsförbud i två
skilda situationer. Konkurslagen (1987:672) föreskriver ett automatiskt
näringsförbud (6 kap. 1 §) för fysiska personer som har försatts i
konkurs. Lagen (1986:436) om näringsförbud medger möjlighet för
allmän domstol att efter särskild prövning besluta om näringsförbud.
Ett sådant förbud skall enligt lagen tillgripas som sanktion först då
samhället har uttömt andra möjligheter att komma till rätta med en
grovt oseriös näringsidkare. För att förbudet skall kunna tillämpas
gäller tre förutsättningar. Den första är att någon såsom näringsidkare
har gjort sig skyldig till brottslighet som inte är ringa eller att han i
avsevärd omfattning har underlåtit att betala skatt eller tull eller vissa
slags avgifter eller att han har försatts i konkurs. En andra förutsättning
är att han i sin näringsverksamhet grovt har åsidosatt sina
åligganden. Detta kan t.ex. vara fallet då han inte har iakttagit sina
förpliktelser mot borgenärer eller mot de anställda t.ex. i fråga om
arbetsmiljö. Även underlåtenhet som drabbar konkurrenter eller konsumenter
kan träffas av bestämmelserna. Som en tredje förutsättning
gäller att ett näringsförbud skall vara påkallat från allmän synpunkt.
Det särskilda näringsförbudet kan meddelas för minst tre och högst
fem år. Antalet näringsförbud som döms ut under ett år har varierat
mellan ca 20 och ca 80. Under år 1988 meddelades 40 förbud. Ca 130
näringsförbud var i kraft vid årsskiftet 1989-1990.

1989/90:NU7

Utvecklingen av nyföretagande och konkurser

1989/90:NU7

Antalet företagsetableringar ökade kraftigt under 1980-talet. Vid mitten
av detta årtionde uppgick antalet nya företag till omkring
17 000—18 000 varje år för att under år 1988 öka till drygt 22 000.
Ungefär 75 % av etableringarna har skett inom tjänstesektorn, medan
10—15 % avser nya företag inom industrin. Av de nya tjänsteföretagen
var 45 % varuhandels- eller hotell- och restaurangföretag. En annan
stor grupp var konsultföretag. I sin rapport (SIND 1989:3) Nyföretagande
i fem länder redogör statens industriverk (SIND) för nivån på
nyföretagandet i Sverige jämfört med Norge, Danmark, Holland och
Förbundsrepubliken Tyskland och för vad man i de undersökta länderna
gör för att stimulera nyföretagandet.

Antalet konkurser ökade — från att under de senaste två åren ha legat
på en nivå om drygt 6 000 — under år 1989 till 7 714, vilket är det
hittills högsta antal som har registrerats. Av dessa fall avser 835
privatpersoner som har försatts i konkurs medan resten, dvs. 6 879,
avser företag. Av företagskonkurserna inträffade 4 941 bland aktiebolag;
handelsbolagen svarade för 558 och enskilda firmor för 1 380
konkurser. Konsult-, byggnadsindustri- och detaljhandelsbranscherna
(sällanköpsvaror) var mest utsatta med drygt 700 konkurser vardera. I
4 762 av de företag som försattes i konkurs fanns inga anställda. S.k.
skalbolagskonkurser svarade enligt vissa uppgifter för minst 500 av det
totala antalet under år 1989, vilket motsvarar 25 % av ökningen.
Omkring 50 % av ökningen bedöms hänföra sig till företag som har
etablerats under de tre—fyra senaste åren. Statistiska centralbyrån
(SCB), som för statistik över konkurserna, har uppgett att ökningen av
det totala antalet konkurser förefaller att fortsätta även under år 1990.

Konkursutredningen

SIND studerade på regeringens uppdrag år 1984 orsakerna till den vid
denna tidpunkt snabba ökningen i antalet konkurser. I den s.k. konkursutredningen
(SIND 1985:7) framkom att orsakerna till misslyckade
satsningar i första hand var att söka i interna förhållanden inom
företagen och främst gällde otillräckligt företagskunnande. Nystartade
företag hade många gånger gått i konkurs till följd av bristande
erfarenhet hos företagsledaren. Resursbehovet i fråga om både kapital
och tid hade ofta underskattats. Även i företag under utveckling hade
konkursen i många fall berott på bristande kompetens och ofta nog en
övertro på företagets möjligheter att klara en expansion.

Brottslighet i samband med konkurser undersöktes också i utredningen.
Därvid betonades vikten av att skilja mellan konkurser som
har planerats för ekonomisk vinning och sådana i vilka bokföringsbrott
förekommer. Bokföringsbrott avser t.ex. det fall då företagaren
har åsidosatt kraven på löpande bokföring. BRÅ konstaterade i en
undersökning (BRÅ 1985:1) att misstanke om brott förelåg i omkring
75 % av konkurserna. "Planerade" konkurser bedömdes emellertid ha
en begränsad betydelse för konkursutvecklingen i stort.

Bland de åtgärder som konkursutredningen föreslog kan nämnas en
ändring i förmånsrättslagen (1970:979) i syfte att skapa incitament för
kreditgivare att i tid vidta konstruktiva åtgärder till förhindrande av
konkurs hos en gäldenär. Vidare föreslogs ett nytt rekonstruktionsförferande
vid sidan av konkursinstitutet. Även en i olika avseenden
utökad rådgivning till nyetablerade företagare förespråkades. Denna
förutsattes kunna ske genom de regionala utvecklingsfonderna. Utbildning
i att driva företag under utveckling var ytterligare ett förslag.

Riksdagsbehandling

Etableringskontroll

Från mer generella utgångspunkter behandlade riksdagen frågor rörande
etableringskontroll senast under riksmötet 1987/88. På näringsutskottets
hemställan (NU 1987/88:25 s. 18 f.) avslog riksdagen två
motioner (fp) med krav på slopad etableringskontroll i de fell en sådan
inte är motiverad genom krav på kompetens av betydelse för människors
hälsa och säkerhet. Utskottet sade sig inte vilja förorda ett
principiellt uttalande av riksdagen. Det hänvisade till förslag om
slopad eller uppmjukad kontroll som regeringen hade lagt fram och
hävdade att riksdagen, liksom dittills, borde pröva dessa förslag från
fell till fell med beaktande av de olika syften som låg bakom kontrollsystemen
och de särskilda förhållandena inom berörda branscher. I en
reservation (m, fp, c) anfördes att etableringskontroll är ett olämpligt
medel mot ekonomisk brottslighet. Reservanterna förordade i stället
förbättrad tillsyn och effektivare påföljdssystem för att stävja missbruk
av näringsfriheten.

Vid samma tillfälle behandlades en motion (s) om kompetenskrav
för företagare. Motionärerna ansåg att yrkeskunnande och grundläggande
kunskap i ekonomi, arbetsrätt och liknande skulle vara en
förutsättning för att någon skall fe etablera sig som företagare. Utskottet
förutsatte att regeringen i samråd med företagarorganisationerna
fortlöpande följde såväl denna fråga som frågan om andra lämpliga
åtgärder med syfte att begränsa den ekonomiska brottsligheten. Något
initiativ av riksdagen ansågs inte erforderligt. Riksdagen följde utskottet.
I en reservation (m, fp, c) avvisades med eftertryck förslaget om
kompetensvillkor för företagare.

Frågor rörande etableringskontroll i specificerade branscher har likaledes
vid ett flertal tillfällen behandlats av riksdagen.

Våren 1989 antog riksdagen på näringsutskottets hemställan regeringens
förslag till lag om försäkringsmäklare (prop. 1988/89:136,
1988/89:NU29). I en reservation (m, fp) begärdes emellertid mindre
vittgående föreskrifter jämfört med regeringens förslag; kravet på viss
utbildning skulle bortfalla och kravet på personlig lämplighet mildras.

Även under riksmötet 1987/88 var frågor rörande etableringskontroll
i en viss bransch uppe till behandling. Näringsutskottet tillstyrkte
regeringens förslag (prop. 1987/88:149) om krav på auktorisation av
finansbolag med verksamhet riktad till konsumenter. Enligt en reser -

1989/90:NU7

vation (m, fp, c) innebar förslaget ett starkt ingrepp i näringsfriheten.
Vad reservanterna närmast åsyftade var det föreskrivna kravet på
aktiekapital av minst 5 milj. kr. i sådana bolag; de hävdade att detta
omöjliggjorde småskalig finansieringsverksamhet med inriktning på
konsumenterna. Vidare menade de att konsumentskyddsintresset bättre
skulle tillgodoses genom utnyttjande av redan befintliga instrument,
exempelvis inom marknadsrättens och straffrättens områden. Om ett
auktorisationssystem skulle komma i fråga borde, sade reservanterna, i
första hand ett av branschen organiserat system prövas.

Våren 1986 avstyrkte näringsutskottet (NU 1985/86:12) en motion
(s) om en särskild lag om lås m.m. Utskottet motiverade sitt ställningstagande
med att de föreslagna inskränkningarna i näringsfriheten inte
skulle uppväga fördelarna. Det hade, enligt utskottets mening, inte
belagts att det fanns brottslighet som kunde sättas i samband med
yrkesutövare i låsbranschen. Regeringskansliet och berörda myndigheter
borde dock ägna saken fortsatt uppmärksamhet. Riksdagen följde
utskottet. *

Minimigränsen för aktiekapital

Frågan om en höjning av minimigränsen för aktiekapital behandlades
av riksdagen senast hösten 1989, då en motion (s) i detta ämne avslogs
på lagutskottets hemställan. Utskottet (1989/90:LU3 s. 25 f.) erinrade
inledningsvis om sitt ställningstagande hösten dessförinnan, då det mot
bakgrund bl.a. av en planerad översyn på nordisk bas i associationsrättsliga
frågor och av vissa överväganden inom EG inte ansåg något
riksdagsuttaiande vara påkallat. I linje med vad lagutskottet sålunda
hade uttalat hösten 1988 förutsatte man vid den senaste behandlingen
att frågan om aktiekapitalets storlek skulle komma att uppmärksammas
i samband med regeringens ställningstagande dels till direktiv för
en översyn av aktiebolagslagen, dels till betalningsansvarskommitténs
(SOU 1987:59) förslag angående förstärkning av borgenärsskyddet i
underkapitaliserade bolag. I år har motionärerna (s) återkommit med
sitt yrkande (1989/90:L209).

Enligt vad som har erfarits pågår inom regeringskansliet arbetet med
direktiv till den aviserade utredningen rörande aktiebolagslagen.

Vissa utredningar m.m.

Lönegarantiutredningen avlämnade våren 1988 sitt slutbetänkande
(SOU 1988:27) Lönegarantin och förmånsrättsordningen — om lönegarantins
betydelse för det ökande antalet företagskonkurser. Däri föreslogs
att huvuddelen av lönefordringarna i en konkurs skulle ges bättre
förmånsrätt än företagshypotek. Förslaget syftade till att minska den
attraktionskraft som konkursinstitutet har fatt genom införandet av en
statlig lönegaranti.

Insolvensutredningen (Ju 1988:02) har till uppgift (dir. 1988:52) att
utreda vissa konkursrättsliga frågor och därvid bl.a. överväga förslag
till ett nytt rekonstruktionsförfarande. Syftet är att åstadkomma ett
system som — på ett mer ändamålsenligt sätt än som är möjligt inom

1989/90:NU7

ramen för en konkurs — skall kunna rädda företag som i sig är
livskraftiga men som till följd av särskilda omständigheter har hamnat
i en ekonomisk kris. Utredningen skall också göra fortsatta överväganden
rörande lönegarantiutredningens förslag. Ett betänkande i dessa
delar förutses bli presenterat under år 1991.

Konkurrenskommittén har i ett delbetänkande (SOU 1990:25) Konkurrensen
inom livsmedelssektorn föreslagit åtgärder för en förstärkt
konkurrens inom denna sektor. Syftet är att motverka eventuella
konkurrenshämmande förfaranden från berörda branscher vid en avreglering
av jordbruket. Ett förslag gäller en provisorisk lag om förbud
mot marknadsdelning m.m. på jordbrukets område. I fråga om etableringshinder
uttalar utredningen att den potentiella konkurrensen ökar
vid fritt inträde på en marknad. Kommittén hänvisar till en undersökning
av statens pris- och konkurrensverk (SPK) om kommunernas
tillämpning av plan- och bygglagen (1987:10, PBL) när det gäller
butiksetableringar och kommer fram till att det kan finnas skäl att i
ökad utsträckning betona konkurrensintresset vid kommunernas planering
av handeln. Så snart en utvärdering av PBL — som trädde i
kraft den 1 juli 1987 — har kunnat genomföras, bör också behovet av
en markering i lagen av detta intresse övervägas, anser kommittén.

Aven frågan om de s.k. blocken inom dagligvaruhandeln tas upp av
kommittén, som emellertid hänvisar till NO:s pågående förhandlingar
om olika bindningar mellan grossist och detaljist inom dagligvaruhandeln.
Bindningarna avser hembudsplikt för aktier och inköpsföreskrifter.
Enligt kommitténs uppfattning bör syftet vara en ökad grad av
konkurrens och flexibilitet. Några förslag i denna del läggs emellertid
inte fram nu; efter att ha följt utvecklingen i NO:s ärenden kan
kommittén dock återkomma till frågan i sitt huvudbetänkande.

Synpunkter från olika intressen

I detta avsnitt sammanfattas de synpunkter som har framförts vid
näringsutskottets utfrågningar i ämnet.

Från Svenska målareförbundets sida framhålls att många av kunkurserna
beror på bristande kunskaper i ekonomi. För en utbildad målare
som har etablerat sig som egen företagare är det i ett inledningsskede
lätt att få kunder och Ieverantörskrediter. Risken är dock stor att han
av okunnighet t.ex. använder inflytande kontanter till privat konsumtion
i stället för att reservera dem för betalning av fakturor. Förbundet
har därför i många år förespråkat ett obligatoriskt företagarintyg som
styrker genomgången grundutbildning i ekonomi och arbetsrätt samt
tillfredsställande vandel hos den som vill etablera sig som företagare
inom måleribranschen. Ett frivilligt system för sådan utbildning är,
enligt förbundets mening, inte ändamålsenligt; motsvarande utbildning
som förbundet har anordnat bland sina medlemmar har nämligen inte
vunnit en tillräcklig anslutning. Man betonar att syftet med ett företagarintyg
enbart skulle vara att hindra personliga tragedier, inte att

1989/90:NU7

1* Riksdagen 1989190. 17 sami. nr 7

försvåra etablering. Konkurser med inslag av brottslig verksamhet
skulle sannolikt inte kunna stoppas med det föreslagna systemet, men
antalet skulle, enligt förbundets bedömning, minska.

Småföretagens riksorganisation anser att utvecklingen av antalet
konkurser inte motiverar en inskränkning i etableringsfriheten och
betonar samtidigt att en analys av konkurserna måste göras innan
några slutsatser om det eventuellt allvarliga i utvecklingen kan dras.
Antalet konkurser i en bransch bör sålunda vägas mot antalet företag i
den. Även om en konkurs inte behöver vara något enbart negativt är
det viktigt att konkursens verkningar inte träffar fel. Som systemet nu
fungerar drabbas emellertid andra företag i näringslivet till följd av att
vissa företag är okunniga eller oseriösa. Skadan uppstår dels då marknadspriset
sänks genom ett — med hänsyn till kostnaderna — för lågt
pris, dels då kreditförlust inträffar genom konkurs i ett kundföretag.
Organisationen avvisar förslaget om s.k. företagarkörkort, medan ett
system med frivilliga företagarintyg kan accepteras under förutsättning
att systemet är baserat enbart på krav om utbildning. Utbildningstiden
skulle ge dels den tilltänkte företagaren en viss betänketid, dels
branschorganisationen möjlighet att komma i kontakt med vederbörande.
Personer som saknar en bra affärsidé eller personliga egenskaper
att driva företag torde dock inte kunna stoppas genom ett sådant
system, liksom inte heller de oseriösa. Vidare förordar organisationen
ett system som premierar den företagare som tar en egen risk, t.ex.
genom att driva verksamheten som handelsbolag eller enskild firma i
stället för aktiebolag. Anskaffningen av riskkapital borde också underlättas.
En tidigare reaktion från kronofogdemyndigheten i samband
med växande skatteskulder liksom en återgång till förutvarande regler
om statens fordringar enligt förmånsrättsordningen skulle också bidra
till en minskning av antalet konkurser. Däremot avvisar riksorganisationen
varje förslag om ökning av aktiekapitalet; en sådan skulle få
etableringshämmande effekter.

Med hänvisning till konkursutredningen (se s. 6 f.) framhåller
SIND sambandet mellan misslyckat företagande och bristande ekonomisk
kunskap — inte bara hos företagarna själva utan i viss mån även
hos kreditgivarna. SIND förordar att utbildning i företagsekonomi
kommer in redan i skolan, främst på gymnasienivån. Likaså betonar
SIND vikten av att det råder balans mellan det berörda företaget och
dess intressenter när det gäller incitament att tillgripa konkursinstitutet.
Genom en ändring i förmånsrättsordningen och ett nytt rekonstruktionsförfarande
skulle företaget ges ökad möjlighet att bli krismedvetet
och därmed stimuleras att i tid vidta åtgärder i syfte att
undvika en konkurs.

NO hävdar att en förhandskontroll av dem som önskar etablera sig
som företagare skulle försvåra nyföretagandet. Fri etablering är en
grundsten i konkurrensrätten. Inskränkningar i den fria etableringsrätten
bör inte förekomma annat än när det motiveras av säkerhet till liv
och hälsa. Ett frivilligt system för företagarintyg grundat på genomgången
utbildning skulle, enligt NO:s mening, dock ha så stora fördelar
att detta bör uppväga eventuella konkurrenshämmande effekter.

1989/90:NU7

NO försvarar självfallet inte sådan priskonkurrens sorn är en följd av
bristande solidaritet, t.ex. att näringsidkaren inte fullgör sina skyldigheter
mot samhället. Mot ett sådant beteende förordar NO skärpta
sanktioner och ökad användning av institutet företagsbot. NO anser
också att företag inte sällan alltför lättvindigt får tillgång till lånat
kapital. Här borde en stramare kreditvärdighetsprövning från bankernas
och andra kreditgivares sida vara motiverad; det förefaller som om
de kostnader som orsakas av lättåtkomliga krediter ofta skjuts över på
samhället i stället för att stanna på kreditgivaren.

Verkställande direktör Peter Smedman, Ackordscentralen Stockholm,
har tagit fasta på uppgifterna i SIND:s utredning om bristande
ekonomisk kunskap som primär orsak till flertalet konkurser och
förespråkar ett vidgat utbildningsansvar för branschorganisationerna.
Utbildningsintyget skulle, enligt Smedmans uppfattning, vara ett ändamålsenligt
underlag vid kreditprövningen; om inte ett frivilligt system
kommer till stånd borde tvingande regler övervägas. Vidare anser han
att en bättre efterlevnad av det befintliga regelsystemet i många fall
skulle vara effektivt. Ökade krav på kreditgivaren är också ett viktigt
inslag i strävan att minska antalet konkurser. En ny associationsform

— ett personbolag, anpassat för små företag och utformat efter förebild
från vissa EG-länder — finner han värd att övervägas i samma syfte. 1
fråga om aktiebolag förordas en ökning av aktiekapitalets miniminivå i
paritet med ökningen i basbeloppet under motsvarande tid.

Föreningen Auktoriserade revisorer FAR menar att eventuella positiva
effekter av en etableringskontroll måste kunna påvisas innan ett
sådant system införs. Samtidigt betonar föreningen att ett ökat företagande
rimligen medför ett ökat inslag av konkurser. Företag med
upprepade konkurser som "affärsidé" är, enligt FAR:s erfarenhet, ett
relativt litet problem. Konkurs är en dyr awecklingsform och bör
undvikas. Det är viktigt att skilja mellan två olika regelkomplex. Vid
s.k. insufficiens, dvs. då näringsidkaren visserligen är likvid men
betalningsförmågan på längre sikt är hotad genom att skulderna överstiger
tillgångarna, kan revisorn genom att påminna om skyldigheten
att upprätta en kontrollbalansräkning tidigt fästa uppmärksamheten på
ett bekymmersamt läge. Konkursen skulle därmed kunna undvikas.
Vid obestånd, dvs. då skulderna inte kan betalas vartefter de förfaller,
är förloppet snabbare och hotet om konkurs betydligt svårare att
avvärja. Ett mer direkt ansvar för revisorn under löpande verksamhetsår
anser FAR vara en olämplig lösning; dels kan en lojalitetskonflikt
uppkomma vid rapporteringsplikt endast i förhållande till företagets
ledning, dels är det svårt att med rimlig resursåtgång uppdaga och
förhindra oegentligheter. Däremot kan en revisor — särskilt i mindre
företag — löpande göra en värdefull utbildningsinsats genom hjälp
med tolkning av redovisningen. Utbildning i förväg — såsom har
förespråkats vid krav på företagarintyg — torde inte vara tillnärmelsevis
lika effektiv.

1989/90:NU7

Proposition om vissa näringspolitiska frågor

1989/90:NU7

I proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor redovisar
regeringen förslag och bedömningar som har anknytning till bl.a.
etableringsfrågor.

Enligt regeringens mening är arbetet med att förenkla det statliga
regelsystemet gentemot näringslivet en central uppgift inom näringspolitiken.
Det anförs (s. 55 f.) att åtgärderna för att främja en minskning
och förenkling av de regler som riktar sig mot företagen har lett till
positiva resultat; regeringen erinrar om den redovisning som lämnades
i dessa frågor i 1990 års budgetproposition (1989/90:100 bil. 2). Arbetet
med regelförenkling, som inordnas i industridepartementets linjeorganisation,
kommer att inriktas på bevakning av existerande regelsystem
men också på att nya regler som avsevärt kan försämra verkningsgrad
och produktivitet inom näringslivet inte tillkommer.

Även nyetablering uppmärksammas i propositionen (s. 74 f.). Regeringen
hänvisar till de regionala utvecklingsfondernas fortlöpande insatser
för att stärka nyföretagandet i resp. län. Dessa har formen av
starta-eget-kurser och individuell rådgivning till nya företag samt finansiering
av sådana företag. Regeringen gör nu bedömningen att
samhällets insatser i första hand bör inriktas på att hjälpa företagen i
startskedet och framför allt öka de nya företagens överlevnads- och
tillväxtmöjligheter. Vidare, sägs det, bör dessa insatser i större utsträckning
koncentreras mot nya teknikbaserade tillväxtföretag. Sålunda förordas
att utvecklingsfonderna även i fortsättningen bedriver rådgivnings-
och utbildningsverksamhet, inriktad på utvecklingsbara nyetablerade
företag, oavsett bransch.

Konkursutvecklingen berörs också i propositionen (s. 76). Regeringen
finner det ligga i samhällets intresse att antalet konkurser minskas
och anser att utvecklingsfonderna och de andra organ som arbetar med
nystartade företag härvidlag har en viktig funktion att fylla. Genom
utbildning och rådgivning ökar man de nystartade företagens överlevnadsmöjligheter
och kan medverka till att dåliga affärsidéer inte förverkligas.
Regeringen föreslår även (s. 67) en förstärkt riskkapitalförsörjning.
Enligt regeringens mening kan den typ av särskilt intressanta
nyetableringsprojekt som åsyftas i fmansieringsutredningens betänkande
(SOU 1989:24) Statligt finansiellt stöd? erhålla resurser härigenom.

Ändrade regler om utländska förvärv av företag i Sverige föreslås
däremot inte nu (s. 160 f.); sådana bör anstå till dess att utfallet av de
förestående förhandlingarna mellan EFTA och EG kan överblickas.

Nu återgivna förslag och bedömningar i den näringspolitiska propositionen
behandlar utskottet i betänkande 1989/90:NU30.

Utskottet

Ökad användning av etableringskontroll m.m.

I syfte att hindra eller försvåra brottslig eller osund verksamhet i
samband med näringsutövning har staten infört krav på tillstånd för att
näring skall fa bedrivas i vissa branscher. I flera motioner begärs en
skärpt sådan etableringskontroll.

Ett kompetenskrav — ett "körkort" — måste införas för dem som
avser att etablera sig som företagare, hävdas det i motion 1988/89:N279
(s). Den kontinuerliga ökningen av antalet konkurser under de senaste
två decennierna visar på ett påtagligt behov av sådana åtgärder, menar
motionärerna. Många — ofta samverkande — omständigheter kan
förklara denna utveckling, säger de och nämner bl.a. kreditmarknadens
sätt att fungera och det ökade antalet tjänsteföretag som inte
behöver ett stort startkapital. Inkompetens anges också som en orsak.
En nödvändig kompetenshöjning kan, enligt motionärernas mening,
åstadkommas genom ett generellt krav på genomgången utbildning i
bokföring och annan företagsekonomi för den som önskar etablera sig
som näringsidkare.

Ett sådant generellt krav skulle sålunda gälla oberoende av bransch.
Dessutom bör krav på auktorisation uppställas för fler branscher än
som för närvarande gäller, heter det vidare i motionen. Motionärerna
redovisar emellertid inte vilken eller vilka branscher som borde omÉattas
eller på vilka grunder en sådan kontroll skulle baseras. Samma
yrkande har återkommit i år i motion 1989/90:N273 (s).

Motsvarande tankar framförs även i motion 1988/89:N296 (s). Enligt
denna borde regeringen — efter egen bedömning av behovet i olika
branscher — kunna införa krav på tillstånd att driva näring. Regeringen
skulle ges en sådan möjlighet genom att riksdagen stiftar en ramlag
med detta syfte. Motionärerna finner samtidigt att förhållandena i fråga
om ekonomisk brottslighet i restaurangbranschen och yrkestrafiken
inte har förbättrats trots den utökade vandelsprövning som infördes för
dessa branscher år 1986. Krav på näringstillstånd på basis av en
prövning även av andra förhållanden än vandel hos den tilltänkte
näringsidkaren måste därför kunna uppställas, menar de.

Motionärerna har upprepat sina krav i motion 1989/90:N271 (s),
varvid städ-, bygg- och bilbranscherna utpekas som speciellt utsatta för
brottslighet. De anser att kravet på utbildning och god vandel är
särskilt nödvändigt i dessa branscher.

Konkursutvecklingen anförs som motiv även för yrkandet i motion
1989/90:N221 (c). Motionären pekar på bristen på elementära kunskaper
i ekonomiska frågor och uteblivna betalningar från kundföretag
som vanliga orsaker till konkurs. Särskilt små och medelstora företag
har ofta bristande möjligheter att göra nödvändiga kreditbedömningar.

1 motionen föreslås åtgärder som avser bl.a. krav vid aktiebolagsbild -

1989/90:NU7

ning, information till mindre företag om krismedvetande och översyn
av samhällets resurser att vidta åtgärder vid misstanke om brott i
samband med konkurser.

Även i motion 1988/89:N365 (vpk) krävs åtgärder mot ekonomisk
brottslighet. Enligt motionärerna borde regeringen anmodas att utröna
behovet av etableringskontroll och av särskild redovisning till myndigheter.

Ungdomsskolans utbildning i ekonomi är i huvudsak begränsad till
ekonomilinjen i gymnasieskolan, där företagsekonomi ingår som ett
särskilt ämne. Härutöver ingår till viss del ekonomi i ämnet samhällskunskap,
som är obligatoriskt endast — än så länge — på de tre- och
fyraåriga teoretiska linjerna och på några av de tvååriga. Enligt kursplanen
för samhällskunskap ingår som huvudmoment politik, ekonomi,
arbetsliv och sociala förhållanden. Vad gäller ekonomi koncentreras
undervisningen till sådana nationalekonomiska frågor som rör
välfärdsfördelning, resursanvändning och ekonomiska system. I kursplanen
sägs numera att studierna i samhällskunskap bör inriktas mot
praktisk s.k. medborgarkunskap som är direkt tillämpbar i samhällsoch
yrkeslivet. Vissa yrkesinriktade linjer har en mindre kurs i arbetslivsorientering
där företagsekonomi kan ingå. I utbildningen av lärare
i samhällskunskap eller arbetslivsorientering ingår dock inte ämnet
företagsekonomi.

Regeringen har i proposition (1989/90:88) om vissa näringspolitiska
frågor redovisat förslag och bedömningar som avser — främst små och
medelstora — företags överlevnads- och tillväxtmöjligheter. Regeringen
anser att de regionala utvecklingsfonderna har en viktig uppgift att
genom utbildnings- och rådgivningsverksamhet medverka till en
minskning av antalet konkurser. Såsom har nämnts kommer hithörande
frågor att behandlas i betänkande 1989/90:NU30.

Skatte- och indrivningsfrågor har utretts i olika sammanhang. En
rad åtgärder i effektiviserande syfte har också genomförts, såsom samordnad
uppbörd av källskatt och arbetsgivaravgifter samt uppbörd
varje — i stället för som tidigare varannan — månad.

Aktiebolagslagen (1975:1385) kommer, som har framgått i det föregående
(s. 8), att bli föremål för en offentlig utredning. Därvid kommer
frågor som rör aktiekapitalets minimigräns att övervägas mot
bakgrund bl.a. av vad som gäller inom EG.

I aktiebolagslagen finns bestämmelser om revision och särskild
granskning. Efter en lagändring skall numera alla aktiebolag ha minst
en auktoriserad eller godkänd revisor. Verksamheten för sådana s.k.
kvalificerade revisorer regleras i förordningen (1973:221, omtryckt
1976:825) om auktorisation och godkännande av revisorer och genom
föreskrifter och anvisningar utfärdade av kommerskollegium, som
också administrerar det statliga auktorisations- och godkännandesystemet
på området. Enligt aktiebolagslagen skall granskningen ske i den
omfattning god revisionssed erbjuder. Den närmare utformningen av
detta begrepp ankommer enligt lagens förarbeten på revisorsorganisationerna;
i sista hand är det dock domstol som ger begreppet dess

1989/90:NU7

innebörd. I den nyss nämnda revisorsförordningen anges att de kvalificerade
revisorerna redbart och nitiskt skall utföra de uppdrag som
anförtros dem och i allt iaktta god revisorssed. Föreningen Auktoriserade
revisorer FAR liksom Svenska revisorssamfundet SRS, vilket i
huvudsak organiserar godkända revisorer, har utarbetat regler om god
revisorssed för sina medlemmar. Begreppet god revisorssed befinns
enligt vissa bedömare vara mer vidsträckt än begreppet god revisionssed
och anses ha stor betydelse även för de icke kvalificerade revisorernas
verksamhet.

I det föregående (s. 8 f.) har lämnats en redovisning av den nu
verksamma insolvensutredningens (Ju 1988:02) uppgifter. 1 dessa ingår
att överväga frågor om ett nytt rekonstruktionsförfarande och om
lönegarantins betydelse för det ökande antalet företagskonkurser.

Utskottet delar de farhågor över ökningen av antalet konkurser som
kommer till uttryck i motionerna. Enligt utsaga från bl.a. Ackordscentralen
Stockholm är en minskning inte heller att vänta under den
närmast kommande tiden. Mot denna bakgrund finner utskottet att
situationen är oroväckande. Utskottet vill med det sagda emellertid
inte förorda en generell etableringskontroll. Tidigare har utskottet (NU
1987/88:25 s. 18 f.) funnit tanken på kompetensbevis för företagare
värd att prövas; regeringen förutsattes i samråd med företagarorganisationerna
fortlöpande följa denna fråga. Enligt utskottets mening är
insatser i detta avseende alltjämt angelägna.

Den vändning som utvecklingen nu har tagit bör emellertid, anser
utskottet, föranleda ytterligare åtgärder. Förhållandena är otillfredsställande,
särskilt med hänsyn till att en betydande del av konkurserna
bedöms ha sin grundorsak i bristande ekonomiskt kunnande hos
företagaren.

Allt fler människor kommer i kontakt med företagsamhet och
frågor om skötsel av företag. Inte minst gäller detta de anställda som,
genom lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet, har fått ett
visst ansvar i detta avseende. Utskottet ser mot den nu angivna bakgrunden
ett brett utbildningsbehov, dvs. inte bara hos dem som i en
framtid kan komma att driva företag utan även hos en vidare krets.
Vad utskottet sålunda har i åtanke är ett inslag av denna art i
gymnasieskolans yrkesförberedande utbildning.

Vissa utbildningsinsatser genomförs i dag som är riktade till personer
som står i begrepp att starta företag eller som sedan några år driver
företag. Enligt utskottets mening är det angeläget att dessa insatser
effektiviseras. Utskottet finner att de regionala utvecklingsfonderna har
en viktig utbildningsuppgift på detta område, inte minst mot bakgrund
av den samlade erfarenhet i hithörande frågor som redan i dag finns
hos fonderna.

Även andra åtgärder för att åstadkomma en minskning av antalet
konkurser bör enligt utskottets mening övervägas. Staten drabbas årligen
av förluster genom företagskonkurser. En tidigare reaktion på ett
företags uteblivna betalning av skatter och avgifter kan vara en viktig
signal — och därmed föranleda en förebyggande insats — för ett

1989/90:NU7

företag på väg in i en kris. I olika avseenden har åtgärder vidtagits för
en effektivisering av skatte- och indrivningsmyndigheternas verksamhet.
Det kan emellertid finnas skäl att överväga behovet av ytterligare
insatser. Detta kan t.ex. gälla registreringskontrollen av nystartade
företag och fördelningen av skattemyndigheternas resurser mellan olika
områden.

Ett speciellt problem som har uppmärksammats i debatten är den
stora andelen konkurser som avser företag utan anställda. I många fall
ligger s.k. skalbolagsaffärer bakom sådana konkurser. I andra fall är
orsaken att en behörig styrelse saknas eller att bolagets verksamhet har
upphört och man av kostnadsskäl har valt konkursen som avvecklingsform.
Ytterligare skäl kan vara att det inte möter några större svårigheter
att överföra en verksamhet till aktiebolagsformen eller byta namn
på aktiebolag.

Frågan om minimigränser för aktiekapitalets storlek har, som
nämnts i det föregående (s. 8), behandlats vid ett flertal tillfallen.
Utskottet finner det mot bakgrund av konkursutvecklingen motiverat
att denna och hithörande frågor övervägs ånyo. Enligt vad utskottet
har erfarit görs inom regeringskansliet vissa förberedelser i denna
fråga.

Vidare har frågan om revisorernas roll aktualiserats under utskottets
behandling av ämnet. Det kan enligt utskottets uppfattning finnas
anledning att analysera vad god revisionssed kräver mot bakgrund av
önskvärdheten att begränsa antalet konkurser. Även frågan om bankernas
och andra kreditgivares kreditvärdighetsprövning har berörts under
beredningen i utskottet. Enligt utskottets mening är en analys av
den prövning som har skett i fråga om sedermera konkursdrabbade
företag befogad.

Utskottet vill med det nu sagda förorda en utredning med ett
övergripande uppdrag att föreslå samordnade åtgärder ägnade att hejda
den oroväckande utvecklingen i fråga om konkurser. Häri innefattas
en analys och bedömning av orsakerna till konkurserna. I utredningens
uppgift bör vidare ingå att överväga de synpunkter som utskottet
har fört fram i det föregående. Utskottet behandlar i det följande
(s. 19 f.) motioner som rör översyn av lagstiftningen om näringsförbud.
Även hithörande frågor torde kunna beaktas av utredningen.
Arbetet bör ske i nära kontakt med pågående och planerade utredningar
som har anknytning till här berörda frågor. Regeringen bör sålunda
anmodas att föranstalta om en utredning av det slag som utskottet nu
har angett. Därmed skulle önskemålen i motionerna 1988/89:N279 (s),
1989/90:N273 (s), 1988/89:N296 (s), 1989/90:N271 (s), 1988/89:N365
(vpk) och 1989/90:N221 (c) tillgodoses helt eller delvis.

Auktorisation av städentreprenörer

I städentreprenadbranschen finns behov av auktorisation, anförs det i
motion 1989/90:N240 (s). Städningens betydelse för såväl arbetsmiljön
som den inre miljön i övrigt kan inte nog understrykas, menar
motionärerna och pekar bl.a. på allergiutredningens slutsatser i be -

1989/90:NU7

tänkandet (SOU 1989:76) Att förebygga ALLERGI/överkänslighet.
Samtidigt pågår en utveckling inom städentreprenadbranschen mot
ökat utbud av tjänster för vård av den yttre miljön. Yrkeskunskap är
därför nödvändig, säger motionärerna, som begär att ett auktorisationssystem
införs, baserat på en dokumenterad sådan kunskap.

I sitt betänkande (SOU 1984:8) Näringstillstånd lämnade eko-kommissionen
rekommendation rörande vilka branscher som borde omfattas
av det föreslagna systemet med krav på näringstillstånd. Bland dessa
nämndes städbranschen. 1 första hand borde, enligt kommissionens
mening, ekonomiska garantier för skatter och avgifter krävas, men
även företagsutbildning och vandelsprövning borde övervägas.

Syftet med den nu aktuella motionen synes — till skillnad från de i
det föregående behandlade — inte vara att ekonomisk brottslighet skall
förebyggas utan snarare att yrkeskompetensen skall höjas till gagn för
brukarintresset.

Sveriges städentreprenörers förbund tillämpar sedan år 1955 ett
auktorisationssystem enligt vilket bl.a. krävs att ett företag för att få
auktorisation skall ha varit verksamt i branschen i minst tre år och
under denna tid ha skött sina åtaganden på ett välrenommerat sätt.
Förbundets styrelse fungerar som auktorisationsnämnd, vilken föranstaltar
om granskning av sökandens räkenskaper. Vidare kontrolleras
sökanden hos riksskatteverket. Ett företag som antas som medlem, dvs.
erhåller auktorisation, åtar sig att fullgöra sina skyldigheter mot stat,
kommun och de anställda. Vidare åtar sig företaget att följa utslag i
allmänna reklamationsnämnden och förbundets egen reklamationsnämnd
liksom att rätta sig efter de rekommendationer som styrelsen —
vid en eventuell besiktning av företaget — kan komma att lämna. Ett
företag som bryter mot auktorisationsbestämmelserna kan av förbundsstyrelsen
fråntas sin auktorisation. Antalet medlemsföretag uppgår till
75. År 1988 omsatte dessa 2,5 miljarder kronor, vilket beräknas
motsvara ca 70 % av den totala städentreprenadmarknaden i Sverige.

Auktorisationssystemet har granskats av NO som, enligt beslut år
1986, vid denna tidpunkt inte fann anledning till åtgärd enligt konkurrenslagen.

Utskottet delar uppfattningen att yrkeskunskap är viktig i städentreprenadbranschen.
Vad motionärerna i första hand åsyftar synes emellertid
vara tillgodosett genom det inom branschen tillämpade auktorisationssystemet.
Med det anförda avstyrks motion 1989/90:N240 (s).

Statlig kontroll av låssmeders vandel

Sveriges låssmedsmästares riksförbund, som organiserar 165 låssmedsföretag,
kräver för medlemskap att sökanden har visat yrkesskicklighet,
har god vandel och åtar sig att följa branschtekniska regler. God
vandel anses normalt visad genom att ett villkor om minst sex års
branscherfarenhet är tillgodosett. För auktorisation krävs härutöver att
medlemmen uppfyller de speciella krav som har ställts upp av Svenska
stöldskyddsföreningen, en ideell organisation med polisen, försäkringsbolag,
postverket samt affärs-, spar- och föreningsbanker som medlem -

1989/90: NU7

mar. Bland dessa krav kan nämnas att verksamheten bedrivs med
hederliga metoder, att lagar och förordningar följs och att någon inom
företaget innehar mästarbrev i låssmedsyrket.

Låssmedsbranschen bör omfattas av ett statligt auktorisationssystem,
hävdas det i motion 1988/89:N239 (m). Motionären drar härvid paralleller
med bevakningsbranschen, för vilken ett sådant system har
införts genom lagen (1974:191) om bevakningsföretag. Utmärkande för
företag inom säkerhetsbranschen är att deras utövare direkt eller
indirekt har ansvar för betydande förmögenhetsvärden, sägs det vidare
i motionen. Det av Sveriges låssmedsmästares riksförbund tillämpade
auktorisationssystemet är, enligt motionärens bedömning, inte tillräckligt
eftersom förbundet inte har möjlighet till en mer omfettande
kontroll av de auktoriserade företagen med avseende på laglydnad och
vandel. Därför borde systemet kompletteras med en av länsstyrelse och
polismyndighet genomförd vandelskontroll av låssmeder. Motionären
hänvisar till det ökade antalet inbrottsstölder och till risken att låssmedsverksamhet
utnyttjas i brottsligt syfte.

Utskottet har i det föregående behandlat ett antal motioner om ökad
användning av etableringskontroll och därvid funnit att regeringen bör
anmodas att låta utreda frågor med anknytning till konkursutvecklingen.
Vad som i detta sammanhang har anförts är, enligt utskottets
mening, tillämpligt även vad avser den nu behandlade motionen.
Något uttalande om behovet av ett system med statlig kontroll av
låssmeders vandel synes inte föreligga. Med det anförda avstyrks således
motion 1989/90:N239 (m).

Harmonisering med EG i fråga om
etableringskontroll

Sverige har internationellt sett en närmast unik ställning i fråga om
rätten att etablera företag, anförs i motion 1988/89:N296 (s). I denna
görs jämförelser med länder som Norge, Förbundsrepubliken Tyskland
och Österrike, vilka sägs ha ett omfettande system för etableringskontroll.
Arbetet med den västeuropeiska integrationen bör för Sveriges
del innefatta en anpassning till EG:s striktare regler i detta avseende,
hävdar motionärerna.

Enligt Romfördraget, EG:s grundläggande regler, skall likhet i etableringsförutsättningarna
råda mellan inhemska rättssubjekt och rättssubjekt
i andra medlemsstater (art. 52). Regeln gäller både tillverknings-
och handelsverksamhet. Motsvarande regel gäller även för utförande
av tjänster i annat medlemsland. I vissa enskilda EG-länder
krävs tillstånd för bedrivande av olika slag av näringsverksamhet.
Nationella regler om etableringskontroll har emellertid inte bedömts
oförenliga med EG:s regelverk i den mån de inte diskriminerar företag
eller fysiska personer från ett annat medlemsland.

Av rapporten Sverige och den västeuropeiska integrationen med en
redovisning av det svenska integrationsarbetet våren 1988—mars 1989
(utrikesdepartementets handelsavdelning) framgår (s. 136) att Romfördragets
regler om fri etableringsrätt i huvudsak synes ha genomförts.

1989/90: NU 7

Ett antal länder har kvar regler sorn gäller kontroll av etableringar
från företag i länder utanför EG. Inom ramen för arbetet med det
europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) pågår diskussioner
om etableringsregler både för företag och fysiska personer.

I yttrande våren 1989 till utrikesutskottet rörande etableringsfrågor
m.m. (1988/89:NU4y s. 9 f., 1988/89:UU19) sade sig näringsutskottet
finna det nödvändigt med en viss reglering av de utländska företagsförvärven
och kontroll av det utländska ägandet i svenska aktiebolag.
Utskottet åberopade sålunda sin året dessförinnan uttalade ståndpunkt
i frågan. Två reservationer (m, fp; vpk, mp) avgavs. I det föregående
(s. 12) har en redovisning av frågans behandling i den nu föreliggande
näringspolitiska propositionen (1989/90:88 s. 164 f.) lämnats.

Integrationssträvandena tar bl.a. sikte på frågor rörande etablering.
Med hänsyn till att arbetet på detta område pågår saknas det, anser
utskottet, anledning för riksdagen att nu göra ett uttalande i saken.
Motion 1988/89:N296 (s) avstyrks därför till den del som här är
aktuell.

Utvärdering av institutet näringsförbud

En mycket väsentlig förutsättning för ett fortsatt solidariskt samhällsbyggande
är att den organiserade ekonomiska brottsligheten kan bekämpas,
heter det i motion 1988/89:N361 (s). S.k. ekobrottslighet
drabbar det stora flertalet människor och gäller mångfaldigt större
värden än all annan brottslighet, anför motionärerna vidare. De finner
att lagstiftningen om näringsförbud är otillräcklig — bl.a. i fråga om
kontroll- och sanktionssystem — och föreslår därför att en utvärdering
härav genomförs av riksskatteverket och brottsförebyggande rådet
(BRÅ). I denna borde särskilt utrönas i vilken utsträckning missbruk,
t.ex. i form av bulvanskap, förekommer.

Även i motion 1989/90:N272 (fp) kritiseras tillämpningen av näringsförbudslagstiftningen.
I ett marknadsekonomiskt samhälle utgör
näringsfriheten en grundpelare, uttalar motionären. Priset för denna
frihet, fortsätter han, måste vara att man vid missbruk av friheten
förlorar denna genom näringsförbud under viss tid. Motionären pekar
på de möjligheter till näringsförbud som finns enligt dels konkurslagen
(1987:672), dels lagen (1986:436) om näringsförbud men ifrågasätter
om tillämpningen av de berörda lagarna ligger i linje med lagstiftarens
intentioner. En översyn härav borde, enligt motionärens mening,
genomföras i syfte att åstadkomma en ökad effektivitet.

Enligt vad utskottet har erfarit pågår inom kronofogdemyndigheterna
ett projekt rörande specialindrivning under perioden 1989—1990. I
detta ingår en uppföljning i varje län av det fall av näringsförbud där
misstanken om överträdelse av förbudet är störst.

Utskottet har i det föregående uttalat sig för en bred översyn av
frågor som rör ökningen av antalet konkurser. Med det uttalande som
riksdagen föreslås göra torde även syftet med de här behandlade
motionerna bli tillgodosett. Motionerna 1988/89:N361 (s) och

1989/90:N272 (fp) avstyrks därför.

1989/90:NU7

Minskad etableringskontroll

1989/90:NU7

Friheten att starta företag är en förutsättning för mångfalden i näringslivet
och för att nya företagsformer skall kunna utvecklas, heter det i
motion 1988/89:N254 (fp). Motionärerna vänder sig mot vissa krav på
tillståndstvång som gäller för olika typer av näringsverksamhet. De
hävdar att etableringskontroll kan godtas endast om den har tillkommit
för att skydda människors hälsa och säkerhet. En viss avreglering i
olika branscher har åstadkommits, konstaterar de, men de riktar kritik
mot återstående och framför allt nytillkomna regleringar. Som exempel
på det sistnämnda nämner de kravet på auktorisation av finansbolag,
som riksdagen fattade beslut om våren 1988 (prop. 1987/88:149,
NU 1987/88:37). Yrkandet har upprepats under innevarande riksmöte
i motion 1989/90:N346 (fp).

Samma tankegångar ligger bakom motion 1988/89:N316 (fp), som
emellertid i första hand berör förhållandena inom handeln. Etableringsrätten
i denna bransch inskränks genom bl.a. olika regleringar
som inte är förenliga med konsumenternas intressen, säger motionärerna.
Den politiska styrningen av detaljhandeln, som möjliggörs genom
plan- och bygglagen (1987:10), förs fram som exempel men också
den begränsning av konkurrensen i partihandeln som uppkommer
genom dominansen av ett fåtal s.k. handelsblock. Motionen mynnar ut
i ett förslag till riksdagsuttalande om etableringsrättens betydelse. Motionärerna
har återkommit i ämnet i motion 1989/90:N257 (fp), i
vilken särskilt riktas kritik mot plan- och bygglagen.

Även i motion 1989/90:Fi704 (m) har frågor med anknytning till
ämnet tagits upp. Sålunda anförs att friheten att starta och driva
företag är en nödvändig förutsättning för en fungerande marknadsekonomi
och att krav på olika former av etableringskontroll måste avvisas.
Endast sådana inskränkningar i näringsfriheten kan tolereras som
grundas på mycket tungt vägande skäl, såsom omtanke om människors
liv, hälsa eller egendom. Yrkandet behandlas i finansutskottets betänkande
1989/90:FiU20.

I det föregående (s. 9) har uppgifter lämnats om konkurrenskommitténs
delbetänkande (SOU 1990:25) Konkurrensen inom livsmedelssektorn,
i vilket den kommunala planeringens effekter på konkurrensen
i detaljhandeln har behandlats. Näringsfrihetsombudsmannen
(NO) har inlett förhandlingar med företrädare för partihandelsblocken
i syfte att undanröja skadliga konkurrensbegränsningseffekter av inköpsbindningar
och hembudsplikt. Kommittén har sagt sig ha för
avsikt att följa NO:s ärende inför sina fortsatta överväganden i denna
del.

Vidare har regeringens näringspolitiska proposition (1989/90:88) redovisats
i vad avser det fortsatta arbetet inom industridepartementet
med avreglering och regelförenkling (s. 12). Enligt regeringens bedömning
bör inriktningen vara en fortsatt bevakning av existerande reglers
konsekvenser för näringslivet; en viktig uppgift kommer också att vara
att se till att det inte tillkommer nya regler som avsevärt försämrar
verkningsgrad och produktivitet inom näringslivet.

Riksdagen har nyligen på hemställan av bostadsutskottet avslagit en
motion (m) med yrkande om en ändring av plan- och bygglagen så att
markanvändning beträffande detaljhandelsstruktur m.m. inte kan regleras
genom detaljplaner. Utskottet hade i sin motivering
(1989/90:BoUll s. 16) hänvisat till sin vid en tidigare behandling av
ämnet intagna ståndpunkt. Enligt denna borde det vara möjligt för
kommunerna att inom ramen för planeringen enligt plan- och bygglagen
bl.a. i detaljplan lägga fest markanvändningen för olika syften
genom att t.ex. ange vilken mark som borde reserveras för handelsoch
industriändamål. I en reservation av företrädarna för moderata
samlingspartiet, vilken vid voteringen fick stöd av flertalet företrädare
för folkpartiet, hävdas att det inte borde vara möjligt att genom planoch
byggnadslagstiftningen inskränka näringsfriheten.

Näringsutskottet behandlade motioner av liknande slag senast våren
1988 (NU 1987/88:25 s. 18 f.). Därvid uttalade utskottet att frågan om
behovet och den närmare utformningen av olika system för etableringskontroll
borde kunna behandlas inom ramen för det fortgående
arbetet med avreglering och regelförenkling. Något generellt uttalande
emot etableringskontroll ville utskottet inte förorda.

Av regeringens proposition 1989/90:88 framgår att arbetet med regelförenkling
fortskrider. Utskottet står fest vid sin uppfattning att behovet
bör prövas i varje enskilt fell. Frågan om plan- och bygglagens
effekter på detaljhandelns etablering har beaktats av konkurrenskommittén;
det är enligt de bedömningar som har gjorts för tidigt med en
utvärdering av lagen i detta avseende. Med hänsyn till vad som nu har
sagts finner utskottet att motionerna 1988/89:N254 (fp), 1989/90:N3346
(fp), 1988/89:N316 (fp) och 1989/90:N257 (fp) i här aktuella delar inte
bör föranleda något uttalande från riksdagens sida. De avstyrks således.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ökad etableringskontroll m.m.

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:N279, motion
1988/89:N296 yrkande 1 och motionerna 1988/89:N365,
1989/90:N221, 1989/90:N271 och 1989/90:N273 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 1 (m, fp, c)
res. 2 (vpk)

2. beträffande auktorisation av städentreprenörföretag
att riksdagen avslår motion 1989/90:N240,

res. 3 (m, fp, c) - motiv,
res. 4 (vpk)

3. beträffande statlig kontroll av låssmeders vandel
att riksdagen avslår motion 1989/90:N239,

res. 5 (m, fp, c) - motiv.

4. beträffande harmonisering med EG i fråga om etableringskontroll att

riksdagen avslår motion 1988/89:N296 yrkande 2,

res. 6 (m, fp) - motiv.

1989/90: NU 7

res. 7 (vpk)

res. 8 (mp) - motiv.

5. beträffande utvärdering av lagstiftningen om näringsförbud
att riksdagen avslår motionerna 1988/89:N361 och 1989/90:N272,

res. 9 (m, fp, c) - motiv,
res. 10 (vpk)

6. beträffande minskad e table rings kontroll

att riksdagen avsiår motion 1988/89:N254 yrkande 3, motion
1988/89:N316 yrkande 1, motion 1989/90:N257 yrkande 1 och
motion 1989/90:N346 yrkande 2.

res. 11 (m,fp)
res. 12 (c)

Stockholm den 19 april 1990
På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Rune Jonsson (s), Per Westerberg
(m), Åke Wictorsson (s), Inga-Britt Johansson (s), Reynoldh Furustrand
(s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Roland
Larsson (c), Rolf L Nilson (vpk), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s),
Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp), Kjell Ericsson (c), Björn
Kaaling (s) och Loui Bernal (mp).

Reservationer

1. Ökad etableringskontroll (mom. 1)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp)
Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) och Kjell
Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med
"Utskottet delar" och slutar på s. 16 med "eller delvis" bort ha
följande lydelse:

Utskottet vill slå fast att friheten att starta och driva företag är ett
omistligt inslag i ett marknadsekonomiskt system. Näringsfriheten är
en förutsättning för mångfald i näringslivet och för utvecklingen av
nya företag.

Under åren 1987 och 1988 sjönk antalet konkurser. Utskottet noterar
nu en ökning för det senaste året. Denna uppgång skall dock
bedömas med hänsyn till att en kraftig uppgång i antalet företagsetableringar
har ägt rum under 1980-talet; det får anses naturligt att antalet
konkurser ökar som en följd härav. Konkursutvecklingen kan också

1989/90:NU7

ses mot bakgrund av det höga skattetrycket och det ogynnsamma
kostnadsläget, som har försatt många småföretagare i ekonomiska
svårigheter.

Säkert finns orsaker också att söka i bristande erfarenhet och
kunskap. S.k. starta-eget-kurser torde ibland kännetecknas av en något
för optimistisk framställning av utsikterna att nå framgång. Utskottet
bortser alltså inte från det förhållandet att brist på kunskap i vissa fall
kan ha bidragit till att företag hamnar i svårigheter.

Det finns emellertid enligt utskottets mening ingen anledning att ta
den senaste tidens konkursutveckling som en förevändning för åtgärder
som syftar till eller medför att nyetableringen av företag försvåras.
Problemet består snarare i att utvecklingen av nya företag i Sverige är
alltför svag jämfört med flertalet andra länder. Väsentligt i detta
sammanhang är att analysen görs med utgångspunkt i korrekta och
relevanta uppgifter och jämförelser så att de riktiga slutsatserna kan
dras.

De krav på kompetensbevis — "körkort" — som framförs i några
motioner avvisas av utskottet. Det finns inget belägg för att enskilda
personer skulle bli bättre skickade som företagare därför att någon
myndighet först har uttalat sig om vederbörandes lämplighet. Ett
sådant system skulle kunna fa en hämmande inverkan på nyföretagandet
i Sverige. Däremot anser utskottet att frivillig utbildning, exempelvis
inom branschorganisationerna, bör stimuleras. Tillgången till eget
startkapital är också av stor betydelse för ett företags möjligheter att
överleva. Utbildning om företagandets villkor bör ingå som en naturlig
del i gymnasieskolans ordinarie undervisning, främst i ämnet samhällskunskap.

Etableringshämmande åtgärder motverkar en utveckling i riktning
mot ett vitalt näringsliv, kännetecknat av nytänkande och effektiv
konkurrens. De är dessutom verkningslösa när det gäller att förebygga
konkurser som har sin grund — helt eller delvis — i brottslig verksamhet.
Ett livskraftigt och sunt företagande förutsätter etableringsoch
näringsfrihet. En fortlöpande översyn av det regelsystem som
gäller företagandet i syfte att minska etableringshinder bör därför ske.
Med det sagda avstyrks motionerna 1989/90:N273 (s), 1988/89:N279 (s),
1988/89:N296 (s), 1989/90:N271 (s), 1988/89:N365 (vpk) och

1989/90:N221 (c).

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande ökad etableringskontroll
att riksdagen med avslag på motion 1988/89:N279, motion
1988/89:N296 yrkande 1 och motionerna 1988/89:N365,
1989/90:N221, 1989/90:N271 och 1989/90:N273 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90:NU7

2. Ökad etableringskontroll (mom. 1)

Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med
"Utskottet delar" och slutar på s. 16 med "eller delvis" bort ha
följande lydelse:

Utskottet finner utvecklingen av antalet konkurser starkt oroande.
Inte bara brist på kunskap hos berörda företagare utan även ökade
inslag av ekonomisk brottslighet har bidragit till denna situation, som
från samhällets synpunkt är mycket allvarlig. Enligt utskottets mening
måste nu avsevärt mer verkningsfulla åtgärder sättas in än vad som
hittills har varit fallet; en skärpning av etableringskontrollen såsom har
föreslagits i motionerna ter sig väl motiverad. Det av eko-kommissionen
år 1984 framlagda förslaget om krav på näringstillstånd för vissa
s.k. kritiska branscher bör därför genomföras. Genom en ramlag kan
regeringen ges möjligheter att införa bestämmelser om näringstillstånd
i de branscher som från tid till annan bedöms vara mest utsatta för
ekonomisk brottslighet och osunda affärsmetoder.

Härutöver skulle som en generell åtgärd — tillämpad för samtliga
branscher — kunna införas en obligatorisk information i grundläggande
ekonomiska och juridiska frågor i samband med registreringen av
företag i patent- och registreringsverkets aktiebolagsregister resp. länsstyrelses
handelsregister.

Regeringen bör ta initiativ till sådana åtgärder som nu har förordats.
Med vad här har sagts skulle yrkandena i motionerna 1988/89:N279
(s), 1989/90:N273 (s), 1988/89:N296 (s), 1989/90:N271 (s), 1988/89:N365
(vpk) och 1989/90:N221 (c) bli tillgodosedda i aktuellt avseende.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande ökad etableringskontroll m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:N279, motion
1988/89:N296 yrkande 1 och motionerna 1988/89.N365,
1989/90:N221, 1989/90:N271 och 1989/90:N273 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Auktorisation av städentreprenadföretag (mom. 2,
motiveringen)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp)
Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) och Kjell
Ericsson (c) anser att den del av utskottets yttrande på s. 17 som
börjar med "Utskottet delar" och slutar med "motion 1989/90:N240
(s)" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar inte uppfattningen i motion 1989/90:N240 (s) om
behovet av statlig auktorisation av städentreprenadföretag. Enligt utskottets
mening bör sådan auktorisation och andra system för etableringskontroll
komma till användning uteslutande då detta får anses
nödvändigt främst med hänsyn till människors liv, hälsa eller säkerhet.
Ett sådant konsumentintresse torde knappast föreligga i fråga om
städtjänster. Motionen avstyrks med hänvisning till det sagda.

1989/90:NU7

4. Auktorisation av städentreprenadföretag (mom. 2)

1989/90:NU7

Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 17 som börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "motion 1989/90:N240 (s)" bort ha
följande lydelse:

Utskottet finner att motionärernas krav är berättigade. Vård och
sanering av såväl inre som yttre miljö blir allt viktigare. En adekvat
kunskap hos de företag som tillhandahåller städtjänster är därför av
största betydelse. Det auktorisationssystem som tillämpas av den berörda
branschorganisationen måste kompletteras med ett av staten administrerat
system för etableringskontroll inom städentreprenadbranschen.
Enligt utskottets mening bör regeringen anmodas att föranstalta
om ett sådant system. Med det anförda tillstyrks motion 1989/90:N240

(s).

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande auktorisation av städentreprenadföretag
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N240 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Statlig kontroll av låssmeders vandel (mom. 3,
motiveringen)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp)
Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) och Kjell
Ericsson (c) anser att den del av utskottets yttrande på s. 18 som
börjar med "Utskottet har" och slutar med "motion 1989/90:N239
(m)" bort ha följande lydelse:

Utskottet tar avstånd från förslaget i motion 1989/90:N239 (m) om
en statlig kontroll av låssmeders vandel. Det har inte visats något
faktiskt samband mellan bristen på en statlig kontroll av berört slag
och det ökade antalet inbrott i landet. Det av branschorganisationen
tillämpade systemet för medlemskap och auktorisation synes tillgodse
de intressen som motionären vill värna om. Utskottet avstyrker motionen.

6. Harmonisering med EG i fråga om
etableringskontroll (mom. 4, motiveringen)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp),
Karin Falkmer (m) och Isa Halvarsson (fp) anser att den del av
utskottets yttrande på s. 19 som börjar med "Integrationssträvandena
tar" och slutar med "är aktuell" bort ha följande lydelse:

I likhet med motionären finner utskottet det angeläget med ett ökat
samarbete mellan Sverige och EG; inte minst gäller detta reglerna för
etablering av företag. Grundläggande för tankegångarna bakom EG:s
regelsystem är nämligen fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och
personer. Häri ingår möjlighet till fri etablering och fri näringsutövning.
Friheter av dessa slag ökar effektiviteten och verkar kostnads -

sänkande till gagn för konsumenterna. Tvärtemot vad som sägs i
motionen torde alltså ett samarbete med EG kunna leda till att
inslagen av etableringskontroll får minskas. Med det sagda avstyrks
motion 1988/89:N296 (s) i berörd del.

7. Harmonisering med EG i fråga om
etableringskontroll (mom. 4)

Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 19 som börjar med
"Integrationssträvandena tar" och slutar med "är aktuell" bort ha
följande lydelse:

Syftet med motionen är att ett ökat skydd för konsumenterna skall
åstadkommas genom att i olika branscher etableringsregler införs som
är i nivå med vad som kan gälla i enskilda EG-länder. Utskottet
instämmer i motionärernas uppfattning om det lämpliga och nödvändiga
med en sådan åtgärd och anser därför att regeringen bör anmodas
att för riksdagen lägga fram ett samlat förslag i detta avseende. Med det
sagda tillstyrks motion 1988/89:N296 (s) i nu behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande harmonisering med EG i fråga om etableringskontroll att

riksdagen med bifall till motion 1988/89:N296 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Harmonisering med EG i fråga om
etableringskontroll (mom. 4, motiveringen)

Loui Bernal (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 19 som
börjar med "Integrationssträvandena tar" och slutar med "är aktuell"
bort ha följande lydelse:

Utskottet ställer sig inte avvisande till etableringskontroll när det
gäller att skydda miljö- och konsumentintressen, men den bör användas
med försiktighet och endast i undantagsfall.

Utskottet är emot den totala EG-harmoniseringen. Med hänsyn
härtill är det av vikt att varje enskild fråga behandlas för sig. I det
enskilda fallet kan det sålunda vara lämpligt att ansluta sig till EGregler
som gäller miljö och konsumenter. För närvarande finns inte
anledning att ta ställning till en generell fråga om etableringskontroll;
utskottet avstyrker därför motion 1988/89:N296 (s) i den del som nu
har berörts.

1989/90:NU7

9. Utvärdering av lagstiftningen om näringsförbud
(mom. 5, motiveringen)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp),
Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) och Kjell
Ericsson (c) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på
s. 19 med "Utskottet har" och slutar på s. 20 med "avstyrks därför"
bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening saknas skäl att utgå från att antalet meddelade
näringsförbud skulle i sig utgöra ett tecken på systemets grad av
effektivitet. Utskottet vill erinra om att näringsförbud är ett mycket
långtgående ingrepp i näringsfriheten och därför — enligt lagstiftningens
intentioner — bör tillgripas endast som yttersta sanktion. Ett
initiativ av riksdagen av det slag som begärs är enligt utskottets mening
inte befogat. Motionerna 1988/89:N361 (s) och 1989/90:N272 (fp) avstyrks
alltså.

10. Utvärdering av lagstiftningen om näringsförbud
(mom. 5)

Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 19 med
"Utskottet har" och slutar på s. 20 med "avstyrks därför" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar motionärernas uppfattning att brister i effektivitet i
fråga om tillämpningen av näringsförbud kan tänkas föreligga. Det är
därför angeläget att en utvärdering av lagstiftningen genomförs, inte
minst för att det skall bli utrönt i vilken omfattning missbruk genom
t.ex. bulvanskap förekommer. Regeringen bör ombesörja att en sådan
utvärdering kommer till stånd. Motionerna 1988/89:N361 (s) och
1989/90:N272 (fp) tillstyrks med vad nu har sagts.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande utvärdering av lagstiftningen om näringsförbud
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:N361 och
1989/90:N272 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

11. Minskad etableringskontroll (mom. 6)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp),
Karin Falkmer (m) och Isa Halvarsson (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med
"Näringsutskottet behandlade" och slutar med "avstyrks således" bort
ha följande lydelse:

Etablerings- och näringsfrihet är en grundläggande förutsättning för
en livskraftig och sund näringsverksamhet till skydd och gagn för
konsumenterna. Den medför att effektiviteten stimuleras och priserna
pressas. Etableringskontroller har däremot inte visat sig vara effektiva.
Den utökade vandelsprövningen i restaurangbranschen och yrkestrafi -

1989/90:NU7

ken är belysande exempel på detta; ett annat exempel är auktorisation
av finansbolag. Endast då människors liv, hälsa eller säkerhet står på
spel kan etableringskontroll i vissa fell behövas. Utskottet finner därför
att motionärernas krav på ett generellt uttalande av riksdagen om
näringsfrihet är väl motiverat.

Vidare finner utskottet att en samlad översyn av gällande etableringsregler
är nödvändig. Det hittillsvarande arbetet med avreglering
och regelförenkling har inte varit tillräckligt framgångsrikt; ännu
återstår onödiga regleringar som på en rad områden försvårar näringsverksamheten.

Utskottet beklagar också att konkurrenskommittén inte har ansett
sig redan nu kunna festslå plan- och bygglagens skadliga verkningar på
konkurrensen i handeln och lägga fram förslag om en ändring av
bestämmelserna. En dynamisk utveckling i handelns struktur motverkas
genom tillämpningen av det kommunala planmonopolet, som
tillåter politikerna att i stället för konsumenterna styra etableringen i
kommunerna. Regeringen bör ta initiativ till att berörda bestämmelser
i plan- och bygglagen slopas och snarast förelägga riksdagen ett förslag
med denna inriktning.

Med det sagda tillstyrks motionerna 1988/89:N254 (fp),

1989/90:N346 (fp), 1988/89-.N316 (fp) och 1989/90:N257 (fp), alla i
berörd del.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande minskad etableringskontroll
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N254 yrkande 3,
motion 1988/89:N316 yrkande 1, motion 1989/90:N257 yrkande
1 och motion 1989/90:N346 yrkande 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. iMinskad etableringskontroll (mom. 6)

Roland Larsson (c) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med
"Näringsutskottet behandlade" och slutar med "avstyrks således" bort
ha följande lydelse:

Etablerings- och näringsfrihet — — — (= reservation 11) — — —
försvårar näringsverksamheten.

Frågan om plan- och bygglagens effekter på detaljhandelns etablering
har beaktats av konkurrenskommittén; det är enligt de bedömningar
som har gjorts för tidigt med en utvärdering av lagen i detta
avseende.

Med det sagda torde önskemålen i motionerna 1988/89:N254 (fp),
1989/90:N346 (fp), 1988/89:N316 (fp) och 1989/90:N257 (fp), alla i
berörd del, helt eller delvis bli tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande minskad etableringskontroll
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N254 yrkande 3 och

1989/90:NU7

motion 1989/90:N346 yrkande 2 och med avslag på motion
1988/89:N316 yrkande 1 och motion 1989/90:N257 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Ökad etableringskontroll (mom. 1)

Per Westerberg (m). Gunnar Hökmark (m) och Karin Falkmer (m)
anför:

Ökade krav på aktiekapitalets storlek verkar etableringshämmande och
avvisas bestämt. Redan nuvarande krav på ett aktiekapital av SO 000
kr. ligger i jämförelse med många andra länder högt och utgör ett
avsevärt hinder i starten för nya företag.

1989/90:NU7

Innehåll

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Motionerna 2

Uppgifter i anslutning till motionerna 3

Gällande regler om etablering m.m 3

Utvecklingen av nyföretagande och konkurser 6

Konkursutredningen 6

Riksdagsbehandling 7

Etableringskontroll 7

Minimigränsen för aktiekapital 8

Vissa utredningar m.m 8

Synpunkter från olika intressen 9

Proposition om vissa näringspolitiska frågor 12

Utskottet 13

Ökad användning av etableringskontroll m.m 13

Auktorisation av städentreprenörer 16

Statlig kontroll av låssmeders vandel 17

Harmonisering med EG i fråga om etableringskontroll 18

Utvärdering av institutet näringsförbud 19

Minskad etableringskontroll 20

Hemställan 21

Reservationer

1. Ökad etableringskontroll (m, fp, c) 22

2. Ökad etableringskontroll (vpk) 24

3. Auktorisation av städentreprenadföretag (m, fp, c) 24

4. Auktorisation av städentreprenadföretag (vpk) 25

5. Statlig kontroll av låssmeders vandel (m, fp, c) 25

6. Harmonisering med EG i fråga om etableringskontroll

(m, fp) 25

7. Harmonisering med EG i fråga om etableringskontroll

(vpk) 26

8. Harmonisering med EG i fråga om etableringskontroll

(mp) 26

9. Utvärdering av lagstiftningen om näringsförbud (m, fp, c) . 27

10. Utvärdering av lagstiftningen om näringsförbud (vpk) ... 27

11. Minskad etableringskontroll (m, fp) 27

12. Minskad etableringskontroll (c) 28

1989/90:NU7

Särskilt yttrande

Ökad etableringskontroll (m)