Näringsutskottets betänkande
1989/90:NU4

Elfrågor

1989/90

NU4

Ärendet

I detta betänkande behandlas sju motioner med yrkanden i olika
energifrågor, såsom

hälsorisker förorsakade av kraftledningar,
eldistribution i glesbygd,
lokala eltaxor,
beredskap vid elavbrott.

Sammanfattning

I två motioner (s; c) begärs dels intensifierade forskningsinsatser, dels
utökade säker hetszoner med anledning av eventuella hälsorisker i
samband med elektriska och magnetiska Slt vid kraftledningar. Utskottet
avstyrker yrkandena med hänvisning till pågående forskningsarbete
och till statens energiverks uppgift att fortlöpande följa utvecklingen
på området. De båda förslagen får stöd i reservationer (c, vpk,
mp).

En motion (fp) innehåller krav på en översyn av kommunallagstiftningen
med syfte att skillnader i lokala eltaxor inom en och samma
kommun skall undanröjas. En utjämning av dessa skillnader kan
åstadkommas med hjälp av kommunala skattemedel, framhåller utskottet
och avstyrker motionen. En motion (c) om ändrade skatteförhållanden
för företag med eldistribution på landsbygd avstyrks av
utskottet men följs upp i en reservation (c).

Utskottet avstyrker vidare två motioner om beredskap på elområdet.
I den ena (c) föreslås en utredning om statligt stöd för anskaffning av
reservkraftverk och i den andra (mp) begärs en reformering av eldistributionssystemet
så att det vid krigsfara kan delas upp i mindre enheter.
Tre reservationer (c, vpk, mp; fp resp. mp) har avgivits med anledning
av dessa yrkanden.

1 BiMnom IQXQIOn 17 NrNllä

Motionerna

1989/90:NU4

Yrkanden

De motioner som behandlas här är följande:

1988/89:N404 av Rune Evensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av forskning om hälsorisker på grund av kraftledningars
elektriska och magnetiska fält,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts om säkerhetsavstånd vid kraftledningar.

1988/89:N412 av Erling Bager (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en översyn av kommunallagen så att lagstiftningens
intentioner om lika behandling av kommuninvånare kan upprätthållas.

1988/89:N413 av Bengt Kindbom (c) och Lennart Brunander (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om en utredning av frågan om beredskap vid avbrott
och störningar i elproduktionen.

1988/89:N449 av Ingbritt Irhammar (c) och Gunilla André (c) vari
yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behov av intensifierad forskning kring de elektromagnetiska effekterna
på människan,

2. hos regeringen begär en översyn av ellagen i syfte att bl.a.
förbjuda dubbla friledningar,

3. hos regeringen begär en översyn av de regler som gäller placering
av transformatorstation i närheten av människor.

1988/89:N450 av Ivar Franzén (c) och Rolf Kenneryd (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag om bättre ekonomiska förutsättningar
för eldistributionen i glesbygd enligt de riktlinjer som anges i
motionen.

1988/89:N461 av Sven-Olof Petersson (c) och Lennart Brunander (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om bidrag för elektrifiering.

1988/89:N480 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena

— med motivering i motion 1988/89:Fö210 — att riksdagen

2. som sin mening ger regeringen till känna att landets elnät skall
förändras så att det vid krigsfara kan delas upp i fungerande mindre
enheter,

3. som sin mening ger regeringen till känna att alla sjukvårdsinrättningar
bör åläggas skyldighet att ha alternativ källa till elström, vatten
och värme.

Motivering

1989/90:NU4

Forskning om eventuella hälsorisker i samband med elektriska och
magnetiska fält vid kraftledningar pågår i många länder, framhålls det
i motion 1988/89:N404 (s). Men, frågar sig motionärerna, hur skall vi
agera intill dess vi får kunskap om riskerna? Forskarna tror sig kunna
svara på några av de viktigaste frågorna först om tre— fem år. Så länge
osäkerheten består råder oro hos många som bor eller uppehåller sig i
närheten av kraftledningar. Aven de planerande myndigheterna är
villrådiga. Statens energiverks rekommendationer i fråga om bebyggelse
intill kraftledningar behandlas olika i olika kommuner; några regler
om säkerhetszoner med hänsyn till de nu aktuella riskerna finns inte.

Verkningarna av elektriska och magnetiska fält har också tagits upp
i motion 1988/89:N449 (c). Där erinras om att Ingenjörsvetenskapsakademien
i en rapport år 1987 konstaterade att ett samband mellan
exponering från magnetiska fält och cancer inte kunde anses bevisat
men uttalade att hypotesen om detta samband måste tas på betydligt
större allvar än vad som tidigare har gjorts. En fortsatt intensiv
forskning på området är sålunda nödvändig, säger motionärerna. De
eventuella hälsoriskerna från magnetfält motiverar också, menar de, en
översyn av reglerna för placering av transformatorstationer. Många
människor bor eller arbetar intill sådana stationer. Dessa finns inbyggda
i bl.a. bostadshus och kontor. Det borde vara möjligt att placera
transformatorstationer enbart i fristående hus. Motionärerna anser
vidare att dubbla friledningar för eldistribution bör förbjudas. Om
elnätet behöver förstärkas kan detta åstadkommas t.ex. med hjälp av
kabelledningar. Därigenom uppnås en minskad exponering från magnetfält
och säkrare elleveranser.

Lika eltaxor för alla invånare i en kommun är rubriken på motion
1988/89:N412 (fp). Där beskrivs eldistributionsförhållandena i Göteborgs
kommun, inom vilken elenergi tillhandahålls dels av kommunens
energiverk, dels av ett privatägt kraftföretag som har koncession
för distribution inom vissa yttre kommundelar. År 1987 fick, hävdar
motionären, 10 000 hushåll i dessa områden betala 10 milj. kr. extra
till följd av att eltaxorna för dem låg 21 % högre än för övriga hushåll
i kommunen. Han betecknar det som otillfredsställande att bestämmelserna
om områdeskoncession i ellagen (1902:71 s. 1) gäller före de
regler i kommunallagstiftningen som skall garantera lika villkor för en
kommuns invånare.

På grund av ökade kostnader, sägs det i motion 1988/89:N450 (c), har
det blivit allt svårare för företag med eldistribution utanför tätorterna
att hålla jämna steg med tätortsföretagen när det gäller taxor, säkerhet i
elförsörjningen och lokal service. Enligt motionärerna bör det genom
en skatteomläggning skapas bättre ekonomiska förutsättningar för före -

1* Riksdagen 1989/90.17sami. Nr NU4

tag med landsbygdsdistribution. Med bibehållande av den totala skatteintäktens
nivå skulle elskatten beräknas på grundval av den genomsnittliga
ledningslängden per abonnent. En sådan ordning skulle skapa
mer likartade konkurrensförutsättningar för eldistributionsföretagen i
tätort och i glesbygd, anförs det i motionen.

Kostnaden för elektrifiering av nya bostäder och lokaler på landsbygd
kan bli hög om de inte är belägna intill befintligt elnät, framhålls det i
motion 1988/89:N461 (c). I sådana fall debiterar eldistributören nämligen
den fulla kostnaden för framdragning av den nya elledningen.
Som ett led i främjandet av landsbygdens utveckling vore det, menar
motionärerna, befogat med statsbidrag till elektrifiering av här aktuella
bostäder m.m. på landsbygd. Ett sådant stöd skulle kunna bidra till att
underlaget för olika typer av service på landsbygden fick en ökad bas
och stabilitet.

Störningar i elförsörjningen inträffar år efter år, påpekas det i motion
1988/89:N413 (c). Verkningarna tycks bli större för varje gång. Orsaken
till detta är, anser motionärerna, att teknikberoendet och specialiseringen
successivt ökar. Särskilt utsatta för störningar är de som bor
eller verkar på landsbygden och i mindre samhällen. Eldistributionsföretagen
kan inte hålla en organisation för felavhjälpning som klarar de
mest extrema situationer. Därför bör enligt motionärerna frågan om
beredskapen vid elavbrott utredas. 1 samband härmed borde prövas om
en uppbyggnad med aggregat för reservelkraft bör stimuleras genom
någon form av ekonomiskt stöd.

Motiveringen för yrkandena i motion 1988/89:N480 (mp) om beredskapshänsyn
på energiområdet m.m. finns i motion 1988/89:FÖ210,
som tar upp försvars- och säkerhetspolitiken. Den sannolikt största
bristen i Sveriges nuvarande försvar är sårbarheten i vårt centraliserade
elsystem, hävdar motionärerna. Eldistributionssystemet borde reformeras
så att elnätet vid krigsfara kan delas upp i oberoende enheter av
ungefär en kommuns storlek. Inom varje område måste man sedan
verka för att antalet kraftleverantörer utökas. I motionen berörs också
beredskapen inom sjukvården, som av motionärerna karakteriseras
som den mycket svaga länken i totalförsvaret. Till de grundläggande
faktorerna i ett gott försvar hör att den enskilda människan skall
känna att hon har en hygglig chans att överleva även vissa krigshandlingar.
Enligt motionärerna beror det dåliga beredskapsläget inom
sjukvården på oklar ansvarsfördelning mellan stat, landsting och kommuner.
Staten borde ålägga landsting och kommuner vissa funktioner.
Alla sjukvårdsinrättningar borde sålunda ges skyldighet att tillhandahålla
reservanordningar för sjukvårdens försörjning med elström, vatten
och värme.

1989/90: NU4

Uppgifter i anslutning till motionerna

1989/90:NU4

Kraftledningar

Rapport om biologiska effekter

Ingenjörsvetenskapsakademien utgav år 1987 rapporten (nr 323) Biologiska
effekter av kraftfrekventa elektriska och magnetiska fält.
Rapporten sammanfattas sålunda:

I vår rapport 1983 (IVA-rapport nr 240) konstaterades att det finns en
rad säkerställda effekter av kraftfrekventa elektriska och magnetiska
fält, men att ingen av dessa effekter bedömdes utgöra någon hälsorisk.
Den internationella forskningen på området har sedan dess varit
intensiv och ett stort antal undersökningar har publicerats. Vid vår
genomgång av dagsläget finner vi att ovanstående bedömning i huvudsak
även kan sägas gälla i dag. Emellertid har fler studier än tidigare
visat effekter av sådan art att de måste bedömas kunna utgöra en
hälsorisk om de kan säkerställas och relateras till effekter hos människa.
Det är i första hand det magnetiska fältet som antytts kunna
orsaka dessa effekter.

I de epidemiologiska studierna rörande cancersjuklighet och exponering
i boendemiljön eller arbetslivet för elektromagnetiska fält finns
en viss samstämmighet i de olika studierna för en överrisk för framför
allt vissa leukemiformer och för tumörer hos barn. De resultat som
hittills presenterats är dock för osäkra för att vidare slutsatser skall
kunna dras, men hypotesen om ett samband mellan exponering för
magnetiska fält och cancer måste dock tas på betydligt större allvar än
tidigare.

Ytterligare såväl epidemiologisk som experimentell forskning på
området är angelägen för att klarlägga dessa viktiga frågor.

Uppdrag till statens energiverk

Statens energiverk har sedan år 1985 i uppdrag av regeringen att
årligen i en rapport redovisa resultaten från pågående forskning om
biologiska effekter av kraftledningars elektriska och magnetiska fält.
Den senaste rapporten har titeln Kraftfrekventa magnetiska fält — ett
viktigt forskningsområde! Den publicerades i juli 1988. Där konstaterar
energiverket att den befintliga kunskapen på området leder till
bedömningen att det inte föreligger några hälsorisker vid exponering
från elektriska eller magnetiska fält vid kraftledningar. Det framhålls
samtidigt att den samlade epidemiologiska informationen har visat
indikation på att de magnetiska fälten kan ha betydelse för uppkomsten
av cancer. Uppfattningen, sägs det vidare i rapporten, att ett
omfattande svenskt forskningsprogram på området behöver genomföras
som komplement till forskningen utomlands har vunnit bredare stöd.

De fyra olika projekt som ingår i det svenska forskningsprogrammet 1989/90:NU4
beskrivs i rapporten. Programmet innehåller två epidemiologiska projekt.
I det ena studeras sambandet mellan exponering från magnetfält i
bostadsmiljön och uppkomst av cancer, och i det andra studeras
sambandet vid exponering i arbetsmiljön. Därutöver innehåller programmet
två projekt där humana celler resp. djur utsätts för magnetfältsexponering.
Totalkostnaden för forskningsprogrammet, som sträcker
sig över ett par år, har beräknats till ca 15 milj. kr.

Lokala eltaxor
Kartläggning av elpriser

f januari 1989 redovisade statens energiverk i rapporten Elpriser i
lokal distribution (dnr 319-28/88) en kartläggning av elpriserna hos
landets samtliga kommuner för tre olika typkunder. Syftet med undersökningen
har varit att studera taxeskillnaderna mellan eldistribution i
tätort och i glesbygd samt att granska prisskillnaderna inom en och
samma kommun.

För ett eluppvärmt småhus med en antagen elförbrukning om
20 000 kWh per år varierade årskostnaden för elenergi från ca 3 500
kr. till ca 7 300 kr. Skillnaden mellan lägsta och högsta kostnad
uppgick sålunda till ca 3 800 kr. Hos ca 90 % av eldistributörerna låg
årskostnaden i intervallet från 4 500 kr. till 6 300 kr.

Om jämförelsen begränsas till priserna inom en och samma kommun
där flera eldistributörer verkar är högsta skillnaden i årskostnad
för det aktuella typhuset ca 3 000 kr. Av landets 284 kommuner har
68 endast en eldistributör och därmed i regel enhetlig taxa inom
kommunen. Av de övriga kommunerna hade 157 en skillnad i årskostnad
för det studerade eluppvärmda småhuset på högst 1 000 kr. I 53
kommuner låg kostnadsskillnaden mellan 1 000 och 2 000 kr., medan
den i resterande 6 kommuner översteg 2 000 kr.

Av undersökningen framgår att skillnaderna i elpris beror bl.a. på
att kostnaden för tätortsdistribution är lägre än för glesbygdsdistribution.
Ett samband mellan den genomsnittliga ledningslängden per
abonnent och elpriset konstateras. De noterade prisskillnaderna beror
dock enligt energiverket i större utsträckning på andra faktorer, såsom
kostnaden för råkraft, andelen egen vattenkraft, olika bedömningar av
hur självkostnaden beräknas (för kommunala elverk) samt distributionsföretagens
effektivitet. För att få orsakerna till taxeskillnaderna
ytterligare belysta stöder energiverket ett forskningsprojekt vid Göteborgs
universitet som syftar till att klarlägga dessa orsaker.

Kommunal utjämning av elkostnader

1989/90:NU4

I några kommuner där elförsörjningen ombesörjs av fler än en distributör
har man genomfört eller diskuterat att införa en utjämning av
de olika distributörernas eltaxor med kommunala medel. I den i
föregående avsnitt nämnda rapporten från statens energiverk beskrivs
två sådana fall.

I Umeå kommun svarar fyra företag för eldistributionen. Årskostnaden
för en typkund i resp. lägenhet, småhus utan elvärme och småhus
med elvärme varierar mellan distributörerna med resp. 178 kr., 500
kr. och 870 kr. För att alla i kommunen skall få samma eltaxor har
avtal slutits mellan eldistributörerna och Umeå kommun. Eldistributörerna
förbinder sig i avtalen att tillämpa Umeå Energiverk AB:s taxor

— som i normalfallet är de lägsta — varvid Umeå kommun förbinder
sig att stå för merkostnaden. Den ungefärliga kostnaden för kommunen
är 8— 9 milj. kr. per år.

I Jönköpings kommun ombesörjs eldistributionen av fem företag,
varav två har endast ett mindre antal elabonnenter. För de nyss
nämnda typkunderna är skillnaden i årskostnad inom kommunen
resp. 467 kr., 640 kr. och 1 335 kr. Mellan Jönköpings kommun och
ett elkraftsbolag pågår förhandlingar i syfte att skillnaden mellan de
festa avgifterna i de taxor som detta bolag resp. Jönköpings Energiverk
tillämpar till en början skall halveras. Kommunen har för det första
året avsatt ca 2 milj. kr. till ersättning åt bolaget. Den tredje stora
eldistributören i kommunen har förklarat sig inte vara intresserad av
en liknande överenskommelse. Kommunen har därför uttalat att man
vill förvärva detta bolags distribution inom Jönköpings kommun.

Energiverket framhåller i rapporten att en kommun inom ramen
för kommunallagstiftningen får ge bidrag till eldistributörer inom
kommunen under förutsättning att bidragen finansieras med skattemedel.
Det är sålunda med nuvarande lagstiftning inte möjligt för kommunägda
elverk att "beskatta" sina elkunder för elprisutjämning inom
kommunen när även andra eldistributörer handhar elförsörjningen.
Avgifterna måste beräknas med utgångspunkt i självkostnaden för
kommunens egen eldistribution.

Utskottet

Frågor rörande kraftledningar

Frågan om eventuella hälsorisker i samband med elektriska och magnetiska
fält vid kraftledningar har tagits upp i två motioner. I motion
1988/89:N404 (s) begärs dels att forskningsinsatserna på området skall
intensifieras, dels att det vid kraftledningar skall införas en säkerhetszon,
där byggnader för bostäder, vård och omsorg, barntillsyn samt

arbetsplatser inte får uppföras. Ett liknande yrkande beträffande forskningen
framställs i motion 1988/89:N449 (c). Där krävs vidare, i syfte
att exponeringen från magnetfält skall minskas, dels att reglerna för
placering av transformatorstationer skall ses över, dels att dubbla
friledningar skall förbjudas.

Våren 1988 behandlade riksdagen en motion (s) av samma innebörd
som den förstnämnda av de nu aktuella motionerna. På förslag av
utskottet (NU 1987/88:23 s. 9) avslogs motionen. Utskottet hänvisade
till att det pågick forskning på området och att statens energiverk
bevakade utvecklingen. Motionen följdes upp i en reservation (c, vpk).

Som framgår av det föregående (s. 5) har statens energiverk i
uppdrag att följa forskningsverksamheten rörande biologiska effekter
från elektriska och magnetiska fält vid kraftledningar och i samband
därmed överväga behovet av åtgärder. Till energiverket finns en samrådsgrupp
för elektriska och magnetiska fält knuten. 1 gruppen ingår
representanter för bl.a. arbetarskyddsstyrelsen och de fackliga organisationerna.
Energiverket skall årligen redovisa vad som har kommit
fram på området. 1 den senast publicerade rapporten (juli 1988) anger
verket sin bedömning utifrån befintlig kunskap att det inte föreligger
några hälsorisker vid den aktuella exponeringen. Forskningsinsatserna
har dock, heter det vidare i rapporten, visat indikation på att de
magnetiska fälten kan ha betydelse för uppkomsten av cancer. I det
svenska forskningsprogrammet ingår två epidemiologiska projekt, det
ena i bostadsmiljön och det andra i arbetsmiljön. Projekten skall enligt
planerna avslutas under år 1991.

Utskottet konstaterar alltså att svenska forskningsinsatser på området
pågår vid sidan av forskningsaktiviteterna utomlands och att energiverket
årligen avrapporterar utvecklingen. Någon åtgärd av riksdagen
rörande forskningen kring eventuella hälsorisker i samband med elektriska
och magnetiska fält är, menar utskottet, inte erforderlig. De båda
motionerna avstyrks i ifrågavarande delar.

I energiverkets föreskrifter om utförande och skötsel av elektriska
starkströmsanläggningar (STEV-FS 1988:1) ingår bestämmelser (§ 99)
om minsta horisontella avstånd från elledningen till närmaste byggnad.
Avståndet varierar beroende på vilken spänning som tillämpas och på
om området i fråga är detaljplanerat eller inte. För ledningar över 55
kV krävs i detaljplanerat område ett avstånd av 10 meter. Dessa
bestämmelser är betingade av risken för brand. För transformatorer
uppställs (§ 80b) på liknande sätt avståndskrav som är föranledda av
brandrisken. Om diskussioner rörande hälsorisker intill kraftledningar
uppstår i samband med koncessionsprövningar föreslår energiverket
enligt uppgift att man där så är möjligt lägger byggnader minst 30
meter från kraftledningarna. Man säger sig emellertid inte ha något
vetenskapligt stöd för att kunna kräva ett sådant avstånd.

1989/90:NU4

Utskottet finner inte skäl för riksdagen att påkalla några ändringar i
avståndskraven med hänsyn till de nu diskuterade riskerna. Energiverket
har möjlighet att dels påverka utformningen av de kraftledningsprojekt
som kan vara aktuella, dels ändra säkerhetsbestämmelserna,
om verket finner saklig grund för detta. Även de två nu berörda
yrkandena i motionerna 1988/89:N404 (s) och 1988/89:N449 (c) avstyrks
av utskottet.

I sistnämnda motion återstår att behandla yrkandet om att dubbla
friledningar skall förbjudas.

En kraftledning kan utföras antingen som en friledning eller som en
kabelledning. I förstnämnda fell består ledarna av oisolerade metallinor,
medan kabelledningen innehåller metalledare som är isolerade
med oljeimpregnerat papper eller plast. Kabelledningen kan förläggas i
marken eller i vatten. Den s.k. hängkabeln är avsedd för montering i
stolpar. I spänningsområdet upp till 20 kV ersätter den i vissa fell
friledningar. Hängkabeln är mer driftsäker än friledningen och kräver
inte lika breda ledningsgator. Att anlägga en ytterligare friledning intill
en befintlig friledning och sålunda skapa en dubbel friledning är en
åtgärd som man vidtar av kostnadsskäl vid krav på förstärkning av
ledningsnätet.

Om en sådan förstärkning anses nödvändig bör den enligt motionärerna
komma till stånd t.ex. genom att den befintliga friledningen
kompletteras med hängkabel. En sådan utbyggnad skulle, sägs det i
motionen, ge säkrare elleverans och mindre exponering från magnetfält.

Enligt uppgift är det dock av tekniska skäl inte möjligt att kabla in
ledningar över 20 kV om ledningen skall vara en luftledning. Motionärernas
förslag om att möjligheten att anlägga en dubbel friledning helt
skall förbjudas kan utskottet inte ställa sig bakom. T.ex. vid utmatningar
från större kraftstationer kan det vara nödvändigt att utnyttja dubbel
friledning. Utskottet avstyrker alltså det nu aktuella kravet i motion
1988/89:N449 (c).

Frågor rörande eltaxor m.m.

Med utgångspunkt i förhållandena i Göteborgs kommun begärs i
motion 1988/89:N412 (fp) en översyn av kommunallagstiftningen med
syfte att skillnader mellan lokala eltaxor inom en och samma kommun
skall undanröjas. Motionären framhåller att invånarna i vissa områden
i södra delen av kommunen, till vilka elenergi tillhandahålls av ett
privatägt kraftföretag, år 1987 betalade 21 % högre eltaxor än övriga
hushåll i kommunen, vilka försörjs med elenergi av kommunens
energiverk. I motionen beklagas att de regler i kommunallagstiftningen
som skall garantera lika villkor för en kommuns invånare inte uppfylls
när elförsörjningen inom kommunen ombesörjs av flera distributörer.

1989/90:NU4

I det föregående (s. 6) har statens energiverks kartläggning av de
lokala elpriserna refererats. Av rapporten, som publicerades i januari
1989, framgår att 216 av landets (284) kommuner har fler än en
eldistributör. I 157 av dessa kommuner var skillnaden i årskostnad
högst 1 000 kr. för en typkund i ett eluppvärmt småhus. I 6 kommuner
översteg skillnaden 2 000 kr.

Den kommunalrättsliga likställighetsprincip som motionären åsyftar
kommer inte till direkt uttryck i kommunallagen (1977:179) men har
fastlagts i rättspraxis. Denna har i synnerhet utvecklats vid prövning av
kommunalbesvär i vilka hävdats att ett beslut "vilar på orättvis grund"
(7 kap. 1 § kommunallagen). Principen innebär att kommunmedlemmarna
i möjligaste mån skall behandlas lika så att inte en viss grupp
obehörigen gynnas eller missgynnas i förhållande till andra kommunmedlemmar.
Den har fatt särskild praktisk betydelse vid fastställandet
av avgiftstaxor inom kommunerna.

Att två eller flera företag som har eldistribution i skilda delar av en
kommun tillämpar olika taxor är sett från företagsekonomisk synpunkt
naturligt, menar utskottet. En kommun kan dock, såsom belyses
av exempel som statens energiverk har redovisat (se s. 7), med skattemedel
åstadkomma en utjämning när skilda taxor förekommer. Utskottet
finner inte skäl att förorda någon framställning i saken till
regeringen och avstyrker därför motion 1988/89:N412 (fp).

I motion 1988/89:N450 (c) begärs förslag av regeringen om bättre
ekonomiska förutsättningar för eldistribution i glesbygd enligt de riktlinjer
som förordas i motionen. Skattelättnader föreslås för företag med
landsbygdsdistribution. Elskatten skulle beräknas efter jämförbar ledningslängd
med bibehållande av den totala skatteintäktens nivå.

Enligt gällande riktlinjer för strukturomvandlingen på eldistributionsområdet
(prop. 1975/76:100 bil. 15, NU 1975/76:45) skall distributionsföretag,
när så bedöms lämpligt, föras samman eller gå upp i
företag som medger en rationell verksamhet. Rationaliseringen skall
fortgå på i huvudsak frivillig väg. Det är önskvärt att man så långt som
möjligt söker uppnå enhetliga distributionsområden genom en samordning
av tätorts- och glesbygdsdistribution. Statens energiverk har i
uppgift att följa utvecklingen och pröva behovet av åtgärder.

Riksdagen har under senare år vid ett flertal tillfällen avslagit
motionsyrkanden liknande det nu aktuella. När saken senast behandlades
(våren 1988) hänvisade utskottet (NU 1987/88:23 s. 11) till en
pågående utredning inom statens energiverk om skillnader i elpriser.
Utskottet hade då erfarit att frågan om lokala eltaxor avsågs bli infogad
i en större studie av hela det svenska överförings- och distributionssystemet
för elkraft. Utredningen skulle syfta till en utvärdering från
samhällsekonomisk synpunkt av elsystemet och av prisbildningen i
dess olika steg. Enligt uppgift har arbetet med denna studie påbörjats
vid energiverket. Utredningsarbetet kommer — åtminstone tills vidare

— att i första hand inriktas på olika frågor rörande kraftproduktionen
och kraftöverföringen på stamnätet och de regionala elnäten.

1989/90 :NU4

Som redan har nämnts har energiverket dock i januari 1989 redovisat
en kartläggning av elpriserna i lokal distribution. De noterade
skillnaderna i elpris beror enligt energiverket till viss del på att
kostnaden för tätortsdistribution är lägre än kostnaden för glesbygdsdistribution.
Prisskillnaderna är emellertid i högre grad betingade av
andra faktorer, såsom inköpskostnaden för råkraft, andelen egen vattenkraft
och distributionsföretagens effektivitet. Enligt energiverket är
en närmare studie av orsakerna till prisskillnaderna nödvändig innan
man kan ta ställning till frågan om behovet av eventuella åtgärder. Vid
institutionen för nationalekonomi vid Göteborgs universitet pågår med
stöd från energiverket ett forskningsprojekt som syftar till att klarlägga
dessa faktorer.

Ytterligare analyser pågår sålunda beträffande de bakomliggande
orsakerna till de noterade variationerna i elpris. Enligt uppgift kan
även energiverkets utredningsprojekt om elmarknadens effektivitet
komma att beröra den lokala eldistributionen. Med hänsyn till det
fortsatta utredningsarbetet anser utskottet att det inte heller nu finns
anledning för riksdagen att vidta någon sådan åtgärd som begärs i
motion 1988/89:N450 (c). Denna avstyrks således.

Motion 1988/89:N461 (c) går ut på att statsbidrag till elektrifiering av
nya bostäder och lokaler på landsbygden skall införas. För projekt som
är belägna utanför det befintliga elnätet kan kostnaden för elektrifiering
bli hög, framhåller motionärerna. De anser att ett statsbidrag till
sådana projekt skulle vara motiverat som ett led i arbetet med att
främja landsbygdens utveckling.

Staten har sedan början av 1940-talet lämnat stöd för att underlätta
elektrifieringen av helårsbebodda fastigheter på landsbygden. Ett skäl
därtill har varit att kostnaderna för att elektrifiera avlägset belägna
fastigheter har varit relativt höga. Riksdagen beslöt år 1980 om stödverksamhetens
omfattning för en tioårsperiod t.o.m. budgetåret
1989/90. För innevarande budgetår — som alltså är det sista i den
beslutade stödperioden — har riksdagen anslagit 2,5 milj. kr. (prop.
1988/89:100 bil. 16, 1988/89:NU25). Stöd kan beviljas till nyanläggning,
bl.a. för elektrifiering av äldre helårsbebodda fastigheter i glesbygd, och
till upprustning av elektriska distributionsnät på landsbygden. Något
bidrag till elektrifiering av nybyggda fastigheter lämnas dock inte.

Utskottet anser inte att stödverksamheten bör utvidgas till att också
omfatta nybyggda bostäder och lokaler. Motion 1988/89:N461 (c) avstyrks
följaktligen.

1989/90:NU4

Frågor om beredskap

Riksdagen föreslås i motion 1988/89:N413 (c) hos regeringen påkalla
en utredning av frågan om beredskap vid avbrott och störningar i
elproduktionen. Att sådana störningar inträffar borde inte vara någon
överraskning. Ändå, menar motionärerna, tycks verkningarna för bl.a.
jordbruk och småföretag bli större för varje gång ett avbrott inträffar.
Statens räddningsverk borde därför ges i uppdrag att utreda om statliga
garantier eller annat statligt stöd bör införas för anskaffning av reservkraftverk.

Direkta ekonomiska bidrag från staten för anskaffning av reservelverk
lämnas för närvarande varken till lantbrukare eller för annan
verksamhet än lantbruk. Lånegarantier kan dock lämnas inom den
kreditram som lantbruksstyrelsen disponerar för lantbrukets rationalisering.

Frågor rörande reservkraftverk för jordbruket och inom andra områden
har behandlats av riksdagen vid ett flertal tillfällen under senare
år. Våren 1986 gjorde riksdagen på förslag av näringsutskottet (NU
1985/86:17 s. 62) ett uttalande till regeringen i detta ämne. Näringsutskottets
förslag grundades på ett yttrande av försvarsutskottet (FöU
1985/86:6y). Bakgrunden var de kraftiga störningar i elförsörjningen
som i slutet av år 1983 drabbade stora delar av Sverige. Resultaten från
de utredningar som tillkallades med anledning därav finns refererade i
näringsutskottets nyssnämnda betänkande, till vilket hänvisas. Riksdagens
uttalande hade i korthet följande principiella inriktning i den nu
aktuella frågan.

För varje samhällsviktig verksamhet borde vederbörande företag,
kommun, affärsdrivande verk eller statlig myndighet ställa sig frågan
hur verksamheten påverkas av ett långvarigt elavbrott. Ansvaret för att
beredskapsåtgärder vidtas i fråga om en viss verksamhet, och även
kostnadsansvaret, borde åvila den som svarar för verksamheten under
ostörda förhållanden. Som stimulans till planering, investeringar m.m.
utanför den statliga sektorn kunde staten ta initiativ till vissa åtgärder.
Det rörde sig främst om utbildning och övningar men också om t.ex.
sådana åtgärder som statens energiverk i samråd med andra har vidtagit
för att underlätta anskaffning av traktordrivna reservelverk. Statsbidrag
för investeringar eller andra beredskapsåtgärder borde inte påräknas.

När det gäller lantbrukets beredskap mot avbrott i elförsörjningen
borde jordbrukare vilkas verksamhet är känslig för elavbrott i eget
intresse sörja för att ha tillgång till reservkraft. Det kan inte förutsättas
att kommunerna har möjlighet att hjälpa lantbrukare vid elavbrott.
Något statsbidragssystem borde inte tillskapas men åtgärder som underlättar
anskaffningar och samarbete mellan flera lantbruk borde stödjas.

Centerns företrädare i näringsutskottet reserverade sig och föreslog
att statsbidrag för anskaffning av reservaggregat till lantbrukare med
djurhållning skulle utgå under en övergångstid med förslagsvis 25 %
av kostnaderna för aggregat och installation.

1989/90:NU4

Våren 1987 avslog riksdagen (NU 1986/87:34 s. 37) med hänvisning 1989/90:NU4
till nämnda riksdagsuttalande fyra motioner (c) med förslag om statliga
bidrag vid inköp av reservkraftverk. Motionerna följdes upp i en
reservation (c, vpk).

Enligt utskottets mening har det inte framkommit några omständigheter
som bör föranleda riksdagen att göra ett nytt uttalande om
reservkraftverk. Utskottet avstyrker således motion 1988/89:N413 (c).

I motion 1988/89:N480 (mp) begärs ett riksdagsuttalande om att eldistributionssystemet
bör reformeras så att det vid krigsfara kan delas
upp i mindre, oberoende enheter. Sårbarheten i vårt centraliserade
elnät är sannolikt den största bristen i Sveriges försvar, anser motionärerna.
Problemen har accentuerats med den ökande datoriseringen.

Samma motion innehåller ett yrkande om att alla sjukvårdsinrättningar
skall åläggas skyldighet att tillhandahålla reservanordningar för
sjukvårdens försörjning med elström, vatten och värme. Sjukvården
karakteriseras som en mycket svag länk i totalförsvaret. Anledningen
synes enligt motionärerna vara att ansvaret inte är klart fördelat
mellan stat, landsting och kommuner. Staten borde bl.a. genom lagstiftning
klart tilldela landstingen och kommunerna vissa funktioner
på beredskapsområdet.

Enligt 1987 års försvarsbeslut skall beredskapsåtgärder för landets
elförsörjning ges hög prioritet i beredskapsplaneringen (prop.

1986/87:95, FöU 1986/87:11). Särskild uppmärksamhet skall ägnas distributionsnäten.
Från ett anslag under miljö- och energidepartementets
huvudtitel lämnas bidrag till andra kraftföretag än statens vattenfallsverk
för att de skall stimuleras till beredskapshöjande åtgärder i den
fredstida verksamheten. Från anslaget ges stöd till investeringar som
kraftföretagen gör för att öka säkerheten i elöverföringen genom bl.a.
installation av reservanordningar och åtgärder som möjliggör start och
drift i separata system. För innevarande budgetår har ca 21 milj. kr.
anslagits för detta ändamål. Vattenfall avsätter liknande belopp för
motsvarande åtgärder vid sina anläggningar. I ett område norr om
Örnsköldsvik genomförde Vattenfall i februari 1988 i samverkan med
ett privatägt kraftföretag en övning i drift av ett separat kraftsystem
avskilt från övriga nätet, s.k. O-drift.

Med stöd från staten pågår sålunda beredskapshöjande åtgärder
inom kraftindustrin som syftar bl.a. till att — i enlighet med motionärernas
krav — möjliggöra drift i separata distributionssystem vid krissituationer.
Utskottet förutsätter att regeringen följer utvecklingen på
området. Något ytterligare initiativ från riksdagens sida i saken är
enligt utskottets mening inte erforderligt. Nu aktuell del av motion
1988/89:N480 (mp) avstyrks.

Ansvarig myndighet för funktionen hälso- och sjukvård inom totalförsvarets
civila del är socialstyrelsen. Till åtgärder som vidtas för att
förstärka den tekniska försörjningen avseende elenergi, vatten, värme
m.m. inom hälso- och sjukvården har riksdagen för innevarande
budgetår anslagit 20,5 milj. kr. (prop. 1988/89:100 bil. 7, 13

1988/89:SoU16). Vidare bedrivs vid överstyrelsen för civil beredskap 1989/90:NU4
(OCB) verksamhet av betydelse för sjukvårdsinrättningar. För innevarande
budgetår har 21,6 milj. kr. anvisats till ÖCB för åtgärder på det
kommunaltekniska området i syfte att störningar i försörjningssystemen
skall reduceras (prop. 1988/89:100 bil. 6, 1988/89:FöU12).

Frågor om beredskapen inom hälso- och sjukvården har under
föregående riksmöte behandlats av försvars- och socialutskotten. De
båda utskotten anordnade gemensamt i november 1988 en offentlig
utskottsutfrågning om hälso- och sjukvården i krig. På förslag av
socialutskottet avslog riksdagen våren 1989 två motioner i ämnet. Med
hänvisning till anförda brister i beredskapsplaneringen inom hälsooch
sjukvården begärdes i en motion (m) bl.a. att socialstyrelsen skulle
ges ett mer preciserat ansvar på området. I en annan motion (fp)
kritiserades att den förstärkning av beredskapen inom hälso- och
sjukvården som skulle tillkomma enligt 1987 års försvarsbeslut inte
hade genomförts. Socialutskottet anförde (1988/89:SoU16 s. 26) med
instämmande i vad försvarsutskottet hade uttalat i ett yttrande
(1988/89:FöUly) till socialutskottet att uppbyggnaden av beredskapen
inom hälso- och sjukvården i krig måste påskyndas i enlighet med
intentionerna i riksdagens försvarspolitiska beslut. Den olösta frågan
om hur kostnaderna för åtgärderna skulle fördelas fick inte hindra
genomförandet av beslutet. Socialutskottet sade sig ha anledning att
räkna med att såvitt det ankom på regeringen effektiva åtgärder skulle
komma att vidtas så att beredskapsuppbyggnaden kom till stånd utan
initiativ från riksdagens sida. I en reservation (m, fp, c, mp) begärdes
ett uttalande av riksdagen om att regeringen skyndsamt måste ingripa
så att de mål som i det senaste försvarsbeslutet uppställdes för hälsooch
sjukvården i krig skulle uppfyllas under innevarande försvarsbeslutsperiod.

Enligt näringsutskottets mening bör riksdagen inte i det nu aktuella
sammanhanget ta upp frågan om beredskapen inom hälso- och sjukvården
till förnyad behandling. Näringsutskottet hänvisar till vad som
anfördes i saken av social- och försvarsutskotten våren 1989. Det
resterande yrkandet i motion 1988/89:N480 (mp) bör alltså inte föranleda
någon riksdagens åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande forskning om hälsorisker vid kraftledningar

att riksdagen avslår motion 1988/89:N404 yrkande 1 och motion

1988/89:N449 yrkande 1,

2. beträffande säkerhetsavstånd vid kraftledningar m.m.

att riksdagen avslår motion 1988/89:N404 yrkande 2 och motion

1988/89:N449 yrkande 3,

3. beträffande dubbla friledningar

att riksdagen avslår motion 1988/89:N449 yrkande 2,

4. beträffande lokala eltaxor

att riksdagen avslår motion 1988/89:N412,

5. beträffande eldistribution i glesbygd
att riksdagen avslår motion 1988/89:N450,

6. beträffande statsbidrag till elektrifiering av nya bostäder
att riksdagen avslår motion 1988/89:N461,

7. beträffande beredskapen vid elavbrott
att riksdagen avslår motion 1988/89:N413,

8. beträffande eldistributionssystemet

att riksdagen avslår motion 1988/89:N480 yrkande 2,

9. beträffande beredskapen inom sjukvården

att riksdagen avslår motion 1988/89:N480 yrkande 3.

Stockholm den 10 oktober 1989
På näringsutskottets vägnar

Hadar Cars

Närvarande: Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m),
Åke Wictorsson (s), Birgitta Johansson (s), Nic Grönvall (m), IngaBritt
Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Gunnar Hökmark (m), Gudrun
Norberg (fp), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (vpk), Leif Marklund
(s), Mats Lindberg (s), Sven-Åke Nygårds (s) och Krister Skånberg
(mp).

Reservationer

1. Forskning om hälsorisker vid kraftledningar (moni.

Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (vpk) och Krister Skånberg (mp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar med "Utskottet
konstaterar" och slutar med "ifrågavarande delar" bort ha följande
lydelse:

Den osäkerhet som råder beträffande kraftledningarnas verkningar
på omgivningen är ytterst otillfredsställande. Den skapar oro hos
många som bor eller eljest måste uppehålla sig i närheten av en sådan
ledning. Som tidigare har nämnts har statens energiverk uppmärksammat
att det finns indikationer på att de magnetiska fälten kring
kraftledningar kan ha betydelse för uppkomsten av cancer. Enligt

1989/90 :NU4

utskottets mening är en utökad forskning på området angelägen, 1989/90:
särskilt beträffande effekterna av exponering från de magnetiska fälten.
Regeringen bör beakta behovet av ytterligare forskningsinsatser på
området. Utskottet tillstyrker sålunda motionerna 1988/89:N404 (s)
och 1988/89:N449 (c) i berörda delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande forskning om hälsorisker vid kraftledningar

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N404 yrkande 1 och
motion 1988/89:N449 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

2. Säkerhetsavstånd vid kraftledningar m.m. (mom. 2)

Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (vpk) och Krister Skånberg (mp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Utskottet
finner" och slutar med "av utskottet" bort ha följande lydelse:

Aven om forskningen rörande hälsorisker vid kraftledningar intensifieras
kommer det att dröja ett antal år innan full kunskap om dessa
risker har vunnits. Med hänsyn till den oro som många människor
känner i denna fråga anser utskottet att regeringen omedelbart bör ta
initiativ till föreskrifter om en utökad säkerhetszon utmed kraftledningarna
inom vilken ny bebyggelse inte får äga rum. Med samma
syfte bör de bestämmelser som gäller för uppställning av transformatorer
ses över.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen ställa sig bakom i ett
uttalande till regeringen. Ett sådant uttalande skulle tillgodose de nu
aktuella önskemålen i motionerna 1988/89:N404 (s) och 1988/89:N449

(c).

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande säkerhetsavstånd vid kraftledningar m.m.

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N404 yrkande 2 och
motion 1988/89:N449 yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

3. Eldistribution i glesbygd (mom. 5)

Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med
"Ytterligare analyser" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande
lydelse:

Statens energiverk har sålunda funnit att prisskillnaderna på elenergi
beror bl.a. på distributionsstrukturen. Ett samband mellan den
genomsnittliga ledningslängden per abonnent och elpriset har konstaterats.
Att kostnaden för glesbygdsdistribution är högre än för tätortsdistribution
är naturligt med hänsyn till det glesare kundunderlaget.

Något ytterligare analysarbete i frågan är enligt utskottets mening inte 1989/90:NU4
erforderligt. Utskottet finner det önskvärt med omedelbara åtgärder
som kan leda till en ökad kostnadsneutralitet mellan elföretag med
olika distributionsförhållanden. Riksdagen bör därför hos regeringen
hemställa om förslag i enlighet med vad som förordas i motion
1988/89:N450 (c) så att det kan skapas bättre förutsättningar för distributörerna
av elkraft på landsbygden. Nämnda motion tillstyrks alltså.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande eldistribution i glesbygd
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N450 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Beredskapen vid elavbrott (mom. 7)

Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (vpk) och Krister Skånberg (mp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "motion 1988/89:N413 (c)" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening är det ett viktigt samhällsintresse att en
snar förbättring kan komma till stånd berättande reservanordningar
vid elavbrott. Det ökade teknikberoendet och den ökade specialiseringen
har gjort att bl.a. lantbrukare och småföretag är väldigt känsliga för
störningar i elförsörjningen. Särskilt utsatta för elavbrott är de som bor
eller verkar på landsbygden och i mindre samhällen. Utskottet ansluter
sig därför till kravet i motion 1988/89:N413 (c) på att frågan om statligt
stöd för anskaffning av reservkraftverk skall utredas. Regeringen bör
föranstalta om en sådan utredning, t.ex. hos statens räddningsverk.

Med det sagda tillstyrks nämnda motion.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande beredskapen vid elavbrott
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N413 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Beredskapen vid elavbrott (mom. 7, motiveringen)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av
utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Enligt utskottets" och
slutar med "motion 1988/89:N413 (c)" bort ha följande lydelse:

Riksdagens tidigare uttalande (NU 1985/86:17 s. 62) om beredskap
mot störningar i elförsörjningen är enligt utskottets mening alltjämt
aktuellt. Oerhört lite har hänt för att tillförseln av elenergi på landsbygden
skall säkerställas genom reservkraftverk.

Tillgången på reservkraft på landsbygden är, menar utskottet, inte
enbart en fråga för jordbruket. Frågan har stor betydelse för den
bofesta befolkningen, eftersom strävan från samhällets sida nu är att
även gamla och sjuka människor så långt möjligt skall kunna bo kvar i
sin gamla hemmiljö. I ett sårbart samhälle, där praktiskt taget alla
tekniska funktioner i hemmet är beroende av elenergi, blir tillgången
på reservkraft allt viktigare.

Staten måste enligt utskottets uppfattning ta på sig sin del av
ansvaret för att viktiga funktioner i samhället skyddas mot utslagning.
Säkerheten i livsmedelsproduktionen och boendet är en fråga för hela
landet. Det är en nationell angelägenhet att beredskapen förstärks.

Det finns olika möjligheter att stimulera fram en bättre beredskap. I
skatteutskottet har bl.a. folkpartiets företrädare pekat på möjligheten
att reglerna för avskrivning vid inköp av reservkraftverk ändras (SkU
1987/88:30 res. 26). Denna möjlighet bör beaktas. Däremot bör inte,
anser näringsutskottet, ytterligare ett statsbidragssystem införas. Utskottet
avstyrker således motion 1988/89:N413 (c).

6. Eldistributionssystemet (mom. 8)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Med
stöd" och slutar med "1988/89:N480 (mp) avstyrks" bort ha följande
lydelse:

Som anförs i motion 1988/89:N480 (mp) är Sveriges centraliserade
eldistributionssystem mycket sårbart i ett krigsskede. Den som behärskar
elsystemet behärskar Sverige. För att minska denna sårbarhet bör
åtgärder vidtas så att elnätet i en krissituation kan delas upp i oberoende
enheter av ungefer en kommuns storlek. Beredskapsaspekten måste
tillmätas stor betydelse vid utformningen av energipolitiken. Med det
energiproduktionssystem som förordas av miljöpartiet de gröna — omfettande
bl.a. en ökad satsning på biobränslen, vindkraft och solenergi

— skapas en väsentligt större trygghet från beredskapssynpunkt än vad
det nuvarande systemet ger.

Riksdagen bör med bifall till motion 1988/89:N480 (mp) i ifrågavarande
del göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande eldistributionssystemet
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N480 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90 :NU4

Särskilda yttranden

1989/90 :NU4

1. Beredskapen vid elavbrott (mom. 7)

Per Westerberg, Nic Grönvall och Gunnar Hökmark (alla m) anför:

I reservation 5 (se s. 18) har folkpartiets företrädare i utskottet pekat
på möjligheten att stimulera till en förbättrad beredskap på elområdet
genom en ändring av reglerna för avskrivning vid inköp av reservkraftverk.
Utredningen om reformerad företagsbeskattning har i sitt betänkande
(SOU 1989:34), som avlämnades i juni 1989, föreslagit att för
inventarier partiell direktavskrivning — s.k. nuvärdesavskrivning

— skall tillåtas som ett alternativ till nuvarande avskrivningsregler.
Med hänsyn härtill och till den beredning av förslaget som nu pågår
anser vi att det för närvarande saknas skäl för riksdagen att ta initiativ
till ändrade avskrivningsregler för vissa inventarier.

2. Beredskapen inom sjukvården (mom. 9)

Krister Skånberg (mp) anför:

Enligt miljöpartiet de grönas uppfattning (jämför motion
1988/89:FÖ210 om försvars- och säkerhetspolitiken) måste den stora
sårbarheten i vattenförsörjningen minskas. Vattenledningsnäten bör
delas upp och försörjas av flera verk och reservoarer. Lokala brunnar,
även inom tätortsområden, måste hållas i stånd och skyddas mot
föroreningar. Även vattenverken måste snabbt kunna få skydd. Sabotage
genom exempelvis dysenterismitta i ett vattenverk i en storstad
skulle förorsaka att tusentals människor dog eller insjuknade. Bortfall
av försörjningen med vatten och/eller värme skulle omöjliggöra sjukvård
i krig. Den sårbara vatten- och värmeförsörjningen torde utgöra
den svåraste bristen i beredskapen inom sjukvården. Därför borde
överstyrelsen för civil beredskap få utökade ekonomiska resurser för
att stimulera landsting och primärkommuner till ökad beredskapshänsyn
i den kommunaltekniska planeringen vad gäller elström, värme
och vatten.

1989/90 :NU4

Innehåll

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Motionerna 2

Yrkanden 2

Motivering 3

Uppgifter i anslutning till motionerna 5

Kraftledningar 5

Rapport om biologiska effekter 5

Uppdrag till statens energiverk 5

Lokala eltaxor 6

Kartläggning av elpriser 6

Kommunal utjämning av elkostnader 7

Utskottet 7

Frågor rörande kraftledningar 7

Frågor rörande eltaxor m.m 9

Frågor om beredskap 12

Hemställan 14

Reservationer

1. Forskning om hälsorisker vid kraftledningar (c, vpk, mp) . 15

2. Säkerhetsavstånd vid kraftledningar m.m. (c, vpk, mp) ... 16

3. Eldistribution i glesbygd (c) 16

4. Beredskapen vid elavbrott (c, vpk, mp) 17

5. Beredskapen vid elavbrott (fp) 17

6. Eldistributionssystemet (mp) 18

Särskilda yttranden

1. Beredskapen vid elavbrott (m) 19

2. Beredskapen inom sjukvården (mp) 19

gotab 99051, Stockholm 1989