Näringsutskottets betänkande

1989/90: NU31

Mineralförsörjning

1989/90

NU31

Ärendet

I detta betänkande behandlas

dels proposition 1989/90:100 bilaga 14 (industridepartementet)
punkterna D 1 —D 5, som gäller anslag till Sveriges geologiska undersökning
[SGU|, bergsstaten och nämnden för statens gruvegendom

dels, helt eller delvis, 14 motioner från allmänna motionstiden rörande
bl.a.

resurser för SGU och NSG,

maringeologisk kartering,

prospekteringsverksamheten,

vanadinproduktion,

mineralhanteringens restprodukter,

övergripande frågor rörande gruvnäringen m.m.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av statssekreterare
Olof Rydh, industridepartementet.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag till myndigheterna
på mineralområdet. Tre motioner (m; fp; vpk) syftande till att SGU
skall kunna bedriva en utökad maringeologisk kartering redan nästa
budgetår avstyrks av utskottet som stöder projektet men hänvisar till
omprioriteringsmöjligheter. Motionerna följs upp i en reservation (m,
fp, vpk). En motion (mp) om minskat anslag till SGU, en (vpk) om
ökat anslag till nämnden för statens gruvegendom (NSG) och en (m)
om omprioritering av NSG:s anslag till förmån för det s.k. Mittnordenprojektet
får stöd i reservationer av resp. partis företrädare.

Övergripande frågor rörande gruvnäringen, med bl.a. krav på ökat
samhällsinflytande, tas upp i en motion (vpk). Även denna motion
avstyrks av utskottet; den följs upp i en reservation (vpk).

Flera motioner avser prospekteringsverksamheten. Förslagen rör
omfattningen av den fortsatta prospekteringen (s), prioritering av de
tidigare leden i prospekteringskedjan (fp), mineraljakten (fp) och
1 Riksdagen 1989190. 17 sami. Nr 31

Rättelse: S. 25 rad 4 tillkommer: Rolf L Nilson (vpk), S. 31 rad 2 Står: 14 Rad 16 och
17 Står: 9 Rättat till: 17, Rad 3 ändrad, S. 32 rad 19 tillkommer: vpk. Rad 22
Står: vpk Rättat till: m

[NSG|,

borrkärneundersökningar (m). Samtliga motioner avstyrks, i flertalet
fall med hänvisning till mineralråvarukommitténs betänkande och till
aviserad proposition om prospekteringen. En reservation (vpk) föreligger
till stöd för ökad prospektering. Åtgärder syftande till utveckling av
gruvindustrin i Bergslagen föreslås i en motion (s). Utskottet hänvisar i
sin avstyrkan till åtgärder som har vidtagits till stöd för utvecklingen i
denna region. Likaså avstyrks en motion (s) med begäran om initiativ
för att en vanadinfyndighet i Sumåssjön skall exploateras. Utskottet
menar att det ankommer på berörda intressenter att besluta i frågan.
Med liknande argument avstyrks en motion (fp) syftande till tillvaratagande
av mineral ur avfallssand i Adak.

Gruvavfallets miljöpåverkan, särskilt i Dalälven, har föranlett motionskrav
(vpk) på bl.a. lagändringar som tvingar företagen att ta
skäligt kostnadsansvar. Utskottet redovisar sakläget och finner att något
riksdagsinitiativ inte är erforderligt. Motionen följs upp i tre reservationer
(vpk, mp). Utskottet avstyrker slutligen två motioner med krav
på lokalisering av vissa verksamheter. En reservation (c, mp) går ut på
att NSG skall omlokaliseras från Stockholm till Malå.

Propositionen

I proposition 1989/90:100 bilaga 14 (industridepartementet) framlägger
regeringen — efter föredragning av industriminister Rune Molin —
förslag om anslag under tolfte huvudtiteln för budgetåret 1990/91 m.m.
Under här angivna rubriker föreslås:

D I. Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering

m.m. (s. 31 — 35)

att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering
m.m. för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på

99 036 000 kr.

D 2. Sveriges geologiska undersökning: Utrustning (s. 35 f.)

att riksdagen till Sveriges geologiska undersökning: Utrustning för

budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 5 000 000 kr.

D 3. Bergsstaten (s. 36 f.)

att riksdagen till Bergsstaten för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 3 810 000 kr.

D 4. Statens gruvegendom: Prospektering m.m. (s. 38 f.)

1. att riksdagen bemyndigar regeringen att under budgetåret 1990/91
ikläda staten ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens för
statens gruvegendom verksamhet som innebär åtaganden på högst
30 000 000 kr. för budgetåret 1991/92 och 18 000 000 kr. för budgetåret
1992/93,

2. att riksdagen till Statens gruvegendom: Prospektering m.m. för
budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 48 817 000 kr.

1989/90:NU31

2

D 5. Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m.m. (s. 39 f.)

att riksdagen till Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning m.m. för

budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 6 350 000 kr.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1989/90:N201 av Börje Hörnlund (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utlokalisering
av nämnden för statens gruvegendom till Malå.

1989/90:N207 av Iréne Vestlund m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utveckling av gruvnäringen inom Bergslagsområdet.

1989/90:N209 av Bengt-Ola Ryttar m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
prospektering och mineralpolitik.

1989/90:N210 av Karin Falkmer (m) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om anvisning av driftsmedel till Sveriges geologiska undersöknings nya
karteringsfartyg,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ett miljökemiskt analysprogram.

1989/90:N224 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (10)
att riksdagen under anslaget D 1 till Sveriges geologiska undersökning
anvisar 89 478 000 kr.

1989/90:N228 av Lars-Ove Hagberg (vpk) och Annika Åhnberg (vpk)
vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär en handlingsplan för åtgärder mot metalläckaget
från gruvavfallet i Garpenberg och Falun,

2. hos regeringen begär en översyn av lagstiftningen i syfte att tvinga
berörda gruvföretag att stå för skälig del av gruvavfallets miljökostnader,

3. hos regeringen begär en landsomfattande inventering av gruvavfallets
miljöpåverkan.

1989/90:N229 av Christer Eirefelt (fp) och Margareta Fogelberg (fp)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om behovet av en snabbare maringeologisk kartläggning.

1989/90:N249 av Karin Falkmer m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om svensk
medverkan i Mittnordenprojektet.

1989/90: NU31

3

1989/90:N250 av Erik Holmkvist (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om undersökning
av gamla borrkärnor med ny teknik.

1989/90:N251 av Iris Mårtensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att
regeringen bör genomföra överläggningar med den svenska stålindustrin
för att förmå dem att skyndsamt medverka till ett tillvaratagande
av vanadinfyndigheten i Sumåssjön och därmed göra Sverige oberoende
av Sydafrikaimport.

1989/90:N278 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen

1. till mineralprospektering i första hand inom stödområdena för
budgetåret 1990/91 anslår ytterligare 10 000 000 kr. utöver vad regeringen
föreslagit,

2. som sin mening ger regeringen till känna att utvecklingen av
svensk gruvnäring bör grunda sig på de riktlinjer motionen anför,

3. hos regeringen begär förslag och åtgärder så att svensk gruvnäring
kan utvecklas i enlighet med vad som i motionen anförts,

5. avvisar förslaget om en övre gräns för statens ekonomiska förpliktelser
i samband med nämndens för statens gruvegendom verksamhet
budgetåren 1991/92 och 1992/93.

1989/90:N279 av Ulla Orring (fp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att insatserna i prospekteringskedjan måste förskjutas i riktning
mot ökad baskartering, malmgeologisk forskning och utveckling samt
basprospektering,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om mineraljakt,

3. som sin mening ger regeringen till känna att chefstjänsten för det
centrala borrkärnearkivet bör placeras i Malå,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om det i Adak lagrade gruvavfallet.

1989/90:N336 av Åke Selberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en ökad
satsning på prospekteringsverksamhet.

1989/90:N337 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen till
Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering m.m. för budgetåret
1990/91 anslår 5 490 000 kr. utöver vad regeringen har föreslagit
eller således 104 520 000 kr.

1989/90: NU31

4

Uppgifter i anslutning till motionerna

1989/90: NU31

Mineralråvarukommittén

Hosten 1987 tillkallade chefen för industridepartementet i enlighet
med regeringens beslut en kommitté (I 1987:01) med uppgift att
bedöma marknadsförutsättningarna för olika mineralråvaror. Enligt
direktiven (dir. 1987:33) skulle kommittén också, om utredningsarbetet
visade att det kunde vara lämpligt, lämna förslag till en övergripande
strategi för prospekteringsverksamheten inom landet. En sådan
strategi borde ange huvudinriktningen av prospekteringsverksamheten
samt tidsmässiga prioriteringar. Kommittén har också fatt i uppdrag att
närmare pröva vissa frågor om prospekteringsverksamheten som togs
upp i näringsutskottets betänkande 1988/89:NU21 med anledning av
bl.a. förslag (1988/89:17) av riksdagens revisorer angående insatser för
prospektering.

Mineralråvarukommittén har redovisat sitt arbete i betänkandet
(SOU 1989:92 med bilagedel SOU 1989:93) Prospekteringspolitik.

Delar av svensk mineralindustri befinner sig enligt kommittén i ett
sådant läge att snara tillskott av ny malm krävs för överlevnad efter
sekelskiftet. I samband med en genomgång av viktigare metaller och
industrimineral gör kommittén prioriteringar med avseende på fortsatta
prospekteringsinsatser. Den rekommenderar att dessa i första hand
inriktas mot malmer innehållande koppar, zink och guld (ofta förekommande
i kombination med bly och silver), ytterligare några angivna
metaller samt ett urval industrimineral, främst dolomit, fältspat,
kaolin och kvarts. Prioriteringar görs också beträffande karteringsverksamheten,
så att denna skall anpassas till prospekteringsbehoven. Enligt
kommittén bör en avvägning göras mellan de olika leden i kedjan
kartering — prospektering — malmbas — produktion.

Bland kommitténs förslag syftande till ökad stimulans av prospektering
i landet ingår bl.a. att arrendeavgifter som gruvföretagen erlägger
till staten som ersättning för utnyttjandet av s.k. kronoandelar skall
kunna kvittas mot nedlagda prospekteringskostnader. Kommittén föreslår
ett nytt statligt stöd till prospektering och rekommenderar också
att prospekteringsfonder skall inrättas för att prospekteringen snabbt
skall öka i volym. Kommittén framhåller betydelsen av att insatserna
för flygmätning och baskartering ställs i relation till prospekteringsvolymen
och att en lämplig anpassning görs. Vidare förordas att prospektörer
fortlöpande skall informeras i anslutning till att baskartor tas
fram av SGU. Prospektörernas inflytande i prospekteringsrådet vid
SGU föreslås bli förstärkt.

De sammanlagda prospekteringssatsningarna för i första hand sulfidmalmer
och vissa industrimineral bör enligt kommittén öka från
nuvarande 130—140 milj. kr. till 250—300 milj. kr. per år för att den
nedåtgående trenden för malmbasen skall brytas. Med en ambition att
den samlade verksamheten skall ges ökad livslängd och att den omfat -

tande gruvproduktionen i Aitik skall kompenseras med ny malmbas
skulle prospekteringsverksamheten behöva tillföras över 500 milj. kr.
per år.

Kommittén föreslår att NSG bevaras som en anslagsfinansierad myndighet
med sådan organisation och kompetens att prospekteringsverksamheten
kan bedrivas effektivt med en klart uttalad affärsmässig
inriktning mot sådana mineralråvaror som kan lönsamt utvinnas i
landet. Utredningsfunktionen vid SGU:s mineralenhet bör enligt kommittén
helt eller delvis överföras till NSG.

Kommitténs förslag till åtgärder avseende kartering och prospektering
anges, mot bakgrund av den aktuella situationen inom delar av
svensk mineralindustri, vara inriktade på en tryggad malmbas för
1990-talet och tiden därefter. Kommittén redovisar också förslag avseende
utbildning, forskning och utveckling som bedöms kunna bidra
till att stärka mineralindustrin på längre sikt.

Kommittén anser att det utländska intresse som visas Sverige inom
mineralområdet på bästa sätt bör tas till vara. Regeringen och närmast
berörda myndigheter bör klargöra att Sverige ser positivt på utländska
gruvföretags etablering i landet.

Mineralråvarukommmitténs betänkande remissbehandlas för närvarande.
En proposition om riktlinjer för framtida prospekteringsverksamhet
har aviserats i regeringens proposition (prop. 1989/90:76) om
regionalpolitiken för 90-talet (s. 112).

Miljöskyddslagen m.m.

Regler om villkor och tillstånd för utövande av miljöfarlig verksamhet
finns i miljöskyddslagen (1969:387). Enligt miljöskyddsförordningen
(1989:364) skall lagen tillämpas på malm- och mineralutvinning. I det
följande redovisas några av de stadganden i miljöskyddslagen som är
relevanta för en bedömning av de frågor som tas upp i motion
1989/90:228 (vpk), vilken behandlas i detta betänkande (s. 21).

Enligt 5 § miljöskyddslagen skall den som utövar eller ämnar utöva
miljöfarlig verksamhet vidta de skyddsåtgärder, tåla den begränsning av
verksamheten och iaktta de försiktighetsmått i övrigt som skäligen kan
fordras för att förebygga eller avhjälpa olägenhet. Skyldigheten att
avhjälpa olägenheter kvarstår även efter det att verksamheten har
upphört. Omfattningen av åliggandena bedöms med utgångspunkt i
vad som är tekniskt möjligt vid verksamhet av det slag som är i fråga
och med beaktande av såväl allmänna som enskilda intressen.

Vid avvägningen mellan olika intressen skall särskild hänsyn tas till
å ena sidan beskaffenheten av område som kan bli utsatt för störning
och betydelsen av störningens verkningar, å andra sidan nyttan av
verksamheten samt kostnaden för skyddsåtgärd och den ekonomiska
verkan i övrigt av försiktighetsmått som kommer i fråga.

Sin nuvarande utformning fick 5 § år 1988 efter förslag i en
proposition om miljöpolitiken inför 90-talet (prop. 1987/88:85, JoU
1987/88:23). Paragrafen förtydligades genom ett tillägg så att det av
lagen skulle framgå att åtgärder för att avhjälpa en olägenhet kan

1989/90: NU31

6

åläggas även om den miljöfarliga verksamheten inte längre pågår. I
propositionen (s. 218) anfördes att det med den nya ordningen gjordes
klart att all miljöfarlig verksamhet som har pågått och upphört sedan
miljöskyddslagen trädde i kraft också är förenad med återställningsskyldighet.

Verksamhet som kan befaras föranleda olägenhet av väsentlig betydelse,
även om försiktighetsmått som avses i 5 § vidtas, får enligt 6 §
första stycket utövas endast om särskilda skäl föreligger. Innebär den
befarade olägenheten att ett stort antal människor får sina levnadsförhållanden
försämrade eller att betydande förlust från naturvårdssynpunkt
uppkommer eller att liknande allmänt intresse skadas avsevärt,
får verksamheten enligt 6 § andra stycket inte utövas. Regeringen kan
dock lämna tillstånd om verksamheten är av synnerlig betydelse för
näringslivet eller för orten eller eljest från allmän synpunkt. I 19 §
föreskrivs att regeringen i sådana fall kan meddela särskilda villkor för
att tillgodose allmänna ändamål i bygden.

De nu nämnda paragraferna tillämpades i ett beslut av regeringen i
december 1985. Som särskilt villkor enligt 19 § miljöskyddslagen för
tillstånd till ny gruvbrytning i Garpenberg i Kopparbergs län föreskrevs
skyldighet för den nye tillståndshavaren att åtgärda upplag av
gruvavfall som härrörde från tidigare gruvbrytning. Grunden för detta
särskilda villkor var att recipienten inte skulle kunna tåla den nytillkommande
verksamheten om inte motsvarande reningsåtgärder vidtogs
i de befintliga upplagen. Det berörda företaget har hittills inte utnyttjat
tillståndet.

I 40 och 41 §§ miljöskyddslagen finns bestämmelser som rör återställningsåtgärder
i fall då tillstånd enligt lagen inte har lämnats. I
propositionen om miljöpolitiken (prop. 1987/88:85 s. 217) kommenterades
dessa paragrafer sålunda:

När det gäller verksamhet som har bedrivits utan tillstånd kan frågan
om återställningsåtgärder prövas av koncessionsnämnden efter talan av
naturvårdsverket enligt 41 § ML. Enligt 40 § kan också tillsynsmyndigheterna
meddela sådana föreskrifter. Att tillstånd till verksamheten
senare meddelas hindrar inte att myndigheterna ingriper mot verksamheten
med stöd av 40 eller 41 §, såvitt avser tid varunder verksamheten
har bedrivits utan tillstånd. Inte heller är tillämpningen av 40 och
41 §§ begränsad till den fortsatta verksamheten. Det förhållandet att
det är fråga om åtgärder för redan inträffad miljöpåverkan hindrar
således inte att förelägganden eller föreskrifter meddelas med stöd av
dessa paragrafer. —

Efter förslag i samma proposition har riksdagen anslagit särskilda
medel avsedda att användas för återställningsinsatser i situationer där
det krävs en skyndsam insats för att undvika allvarliga effekter i
miljön. I propositionen (s. 219) anfördes att det i fråga om återställning
i vissa fall av olika skäl inte går att utkräva något ansvar enligt
miljöskyddslagen. Som exempel nämndes att det kan gälla verksamheter
som hade upphört före lagens ikraftträdande eller där den ansvarige
är okänd eller insolvent. Allmänna medel borde kunna användas i
sådana fall, sades det i propositionen. I enlighet med regeringens

1989/90: NU31

7

förslag anslog riksdagen i nämnda syfte dels 50 milj. kr. under ett
anslag för åtgärder mot miljöskador, dels 100 milj. kr. under ett anslag
för rening av Dalälven.

En principöverenskommelse har nyligen träffats mellan statens naturvårdsverk
och Boliden Mineral AB om återställningsåtgärder i
Saxberget i Kopparbergs län. Överenskommelsen omfattar åtgärder
avseende bl.a. ett äldre sandmagasin som inte har använts för sanddeponering
sedan år 1959 och ett nyare sådant magasin. Uppgörelsen
innebär ett delat kostnadsansvar, där en förutsättning för naturvårdsverkets
medverkan är att verket av staten tilldelas erforderliga medel
för fullgörande av sin del av överenskommelsen. Enligt vad utskottet
har inhämtat kommer naturvårdsverkets medverkan att delvis finansieras
med medel ur det nu nämnda anslaget på 50 milj. kr. En
förutsättning för överenskommelsen om Saxberget är vidare att denna
inte i framtiden får åberopas som prejudicerande vare sig i fråga om
samhällets eller Bolidens principiella ansvar för efterbehandling av
sandmagasin eller i fråga om den tekniska utformningen.

Dalälvsdelegationen

Dalälvsdelegationen har enligt sina direktiv (dir. 1987:57) i uppdrag att
utarbeta ett åtgärdsprogram för att Dalälven skall renas inom tio år.
Delegationen skall bl.a.:

-mot bakgrund av utsläppskarteringar och inventeringar av användningen
av kemikalier samt beskrivningar av miljöförhållanden föreslå
miljöförbättrande åtgärder och initiera genomförande av dessa,
-sammanställa underlag som underlättar myndigheternas arbete med
tillsyn och omprövning av villkor enligt miljöskyddslagen,

-besluta om fördelning av statliga medel till angelägna återställningsåtgärder.

100 milj. kr. har, som nämnts i det föregående, anslagits för miljöförbättrande
åtgärder för Dalälven. Medlen disponeras av Dalälvsdelegationen.
I direktiven sägs att medlen främst skall utnyttjas för återställningsåtgärder
i de fall det inte finns någon som är skyldig att svara
för att sådana åtgärder genomförs.

I rapporten (SOU 1988:34) Dalälven, en miljösatsning har Dalälvsdelegationen
i enlighet med sina direktiv lämnat en första redovisning
av sitt arbete. Delegationen rekommenderar att vederbörande myndigheter
skall ompröva tillstånd och villkor för vissa miljöfarliga verksamheter
i syfte att utsläppspåverkan i Dalälven skall minskas. Vidare
redovisas en planerad tillsynskampanj som skall ligga till grund för
prövning resp. omprövning av miljöfarlig verksamhet inom Dalälvsområdet
under en period av ett och ett halvt år. Slutligen föreslår
delegationen att åtgärder för att en sanering av gruvavfall, främst i
Falun och Garpenbergsområdet, närmare utreds och att ett system för
hantering av information om miljöförhållanden i Dalälvsområdet
byggs upp.

Vad beträffar tillförseln av metall till Dalälven konstaterar delegationen
att den utan jämförelse största delen härrör från avfall från äldre

1989/90: NU31

8

och pågående gruvverksamhet. Den övervägande mängden finns inom
Falu- och Garpenbergsområdena. Mot denna bakgrund anser delegationen
att åtgärder för att minska läckage från gruvavfall skall prioriteras.
Åtgärderna skall i första hand koncentreras till de nu nämnda
områdena. Delegationen formulerar en strategi för att åtgärda de stora
utsläppen med följande fyra element:

-att så stora delar som möjligt av den gruvvarp som finns vid Falu
gruva (Stora Stöten) skall omanrikas,

-att delar av återstående och åtkomliga deponier av gruv- och slaggvarp
skall samlas ihop och täckas eller deponeras under vatten,

-att det gruvavfall som finns under stadsbebyggelsen skall skärmas av,
-att lakvatten skall samlas upp för rening.

Innan olika åtgärder och lämpliga kombinationer av sådana i enlighet
med denna strategi kan genomföras måste emellertid, enligt delegationen,
kompletterande undersökningar göras av de tekniska, ekonomiska
och miljömässiga förutsättningarna.

Frågan om ansvar för äldre gruvavfall behöver studeras närmare så
att det skapas en grund för ställningstagande till om åtgärderna skall
finansieras med de medel, 100 milj. kr., som delegationen förfogar
över, sägs det i rapporten, t ansvarsfrågan anförs också följande (s. 37

f):

Avfallsupplag som medför föroreningar är, oavsett om driften har
upphört eller inte, en pågående miljöfarlig verksamhet i miljöskyddslagens
mening. Ansvaret för att komma till rätta med sådana föroreningar
ligger främst på den som utövar eller har utövat driften av den
verksamhet som har gett upphov till avfallet. Om ansvar av praktiska
skäl inte längre kan utkrävas — företaget kan t.ex. ha blivit försatt i
konkurs — pekar avgöranden av regeringen mot att det i stället blir
markägaren som är ansvarig för att saneringsåtgärder vidtas. Huruvida
någon skall åläggas att vidta åtgärder för att eliminera föroreningsutsläppen
skall emellertid också bedömas mot bakgrund av de skälighetsregler
som finns i miljöskyddslagen.

Delegationen konstaterar mot denna bakgrund att miljöskyddslagen
ger svar på frågan vem som i princip är ansvarig för att vidta åtgärder
för att förhindra att utlakning av föroreningar sker från alla de upplag
av gruvavfall som finns. Delegationen anser emellertid det varken
möjligt eller lämpligt att nu göra de skälighetsbesömningar som behövs
för att klarlägga i vad mån detta principiella ansvar kan utkrävas i
olika enskilda fall. En sådan bedömning måste anstå till dess att
tekniska och andra förutsättningar för saneringsåtgärderna närmare
har klargjorts.

Utskottet

Myndighetsanslag

Sveriges geologiska undersökning (SGU) är den centrala förvaltningsmyndigheten
för frågor om landets geologiska beskaffenhet och mineralhantering.
I budgetpropositionen föreslås ett anslag till SGU för
geologisk kartering m.m. på 99 036 000 kr. Regeringens förslag bygger

1989/90: NU31

9

1* Riksdagen 1989/90. 17 sami. Nr 31

på en planenlig utgiftsminskning med 1,5 % i överensstämmelse med
det treåriga huvudförslag som lades fast inför budgetåret 1989/90.
Härutöver beräknas ca 9,6 milj. kr. som en engångsanvisning, merparten
för digitalisering av vissa tidigare utgivna geologiska kartor. Medel
har beräknats för kapitalkostnader (4,5 milj. kr.) men inte för ökade
driftskostnader för en beslutad utökad maringeologisk kartering (prop.
1988/89:25 bil. 7, 1989/90:NU8). Ett begagnat undersökningsfartyg har
inköpts av SGU för ändamålet. Fartyget planeras vara ombyggt under
våren 1990. Det utrustas successivt och avses vara fullt utrustat under
budgetåret 1991/92.

I tre motioner läggs fram förslag som rör nu nämnda maringeologiska
kartering. En gemensam utgångspunkt för motionärerna är missnöje
med att regeringen inte har fullföljt sina i förra årets budgetproposition
uttalade intentioner att i 1990 års budgetproposition återkomma
med förslag om anslag för driftskostnader för den utökade maringeologiska
karteringen. Enligt motion 1989/90:N210 (m) bör SGU tilldelas
de medel som behövs för drift av det inköpta karteringsfartyget.
Finansieringen av innevarande års driftskostnader bör, menar motionären,
ske genom att medel anvisas från kvarvarande del av 1988/89
års anslag för anskaffning av ett nytt karteringsfartyg. Motionären
föreslår vidare att SGU tilldelas medel för ett planerat miljökemiskt
analysprogram så att miljöanalyser kan göras från och med det att
undersökningsfartyget tas i bruk. I motion 1989/90:N229 (fp) begärs att
regeringen skall anmodas att snarast återkomma till riksdagen med
förslag om hur en utökad maringeologisk kartering skall kunna genomföras.
Ett konkret förslag till en anslagshöjning på 5 490 000 kr.,
avsedd för täckande av de ökade driftskostnaderna för karteringsfartyget,
framförs i motion 1989/90:N337 (vpk).

Enligt motion 1989/90:N224 (mp) skulle det av regeringen föreslagna
anslagsbeloppet i stället minskas i förhållande till regeringens
förslag med 9 558 000 kr. Med hänvisning till att SGU:s verksamhet
framför allt är inriktad på att kartlägga förekomsten av icke förnyelsebara
naturtillgångar, en uppgift som miljöpartiet inte prioriterar, motsätter
sig motionärerna den föreslagna engångsanvisningen på detta
belopp.

Utskottet erinrar inledningsvis om bakgrunden till det beslut om
ökade insatser för en maringeologisk kartering som riksdagen har
fattat.

Riksdagen uttalade våren 1988 på förslag av näringsutskottet (NU
1987/88:21 s. 17) att det var angeläget att regeringen skyndsamt undersökte
möjligheterna att få till stånd en snabbare maringeologisk kartering
och att en plan härför borde presenteras senast under hösten
1988. Regeringen uppdrog i juni 1988 åt SGU att utarbeta ett underlag
för en snabbare maringeologisk kartering. I proposition 1988/89:25
med förslag om tilläggsbudget för budgetåret 1988/89 refererades den
rapport som SGU till fullgörande av detta uppdrag hade redovisat för
regeringen hösten 1988. Det framgick av propositionen att regeringen
delade uppfattningen att det fanns starka skäl som talade för en
snabbare maringeologisk kartering av kontinentalsockeln. Den plan

1989/90: NU31

10

med bl.a. förslag till kartenngstakt och prioritering av karteringsområden
sorn SGU i samråd med berörda myndigheter hade redovisat
borde i allt väsentligt kunna ligga till grund för åtgärder inom detta
område, anfördes det. Näringsutskottet, som med tillfredsställelse noterade
att regeringen aviserade konkreta förslag på området, hade inget
att erinra mot vad som anfördes i denna del av propositionen
(1988/89:NU8 s. 4 f.). Medel till SGU, 30 milj. kr., för anskaffande av
ett undersökningsfartyg som skulle möjliggöra den sålunda beslutade
utökade maringeologiska karteringen anslogs sedan av riksdagen för
budgetåret 1989/90 (prop. 1988/89:100 bil. 14, 1988/89:NU21).

Utskottet konstaterar att SGU, genom att verket på förmånliga
villkor har införskaffat ett undersökningsfartyg tidigare än beräknat,
också står berett att tidigare än beräknat bedriva den maringeologiska
karteringen på en högre ambitionsnivå än hittills. Enligt vad utskottet
erfarit har regeringen den 15 mars 1990 efter framställning i ärendet
från SGU föreskrivit att någon avskrivning av kostnaderna för inköp,
ombyggnad och utrustning av undersökningsfartyget inte skall ske
innevarande budgetår. En hemställan från verket om tillskott av anslagsmedel
för ökade driftskostnader lämnades samtidigt utan åtgärd.
Några medel till ökade driftskostnader budgetåret 1990/91 för en
utbyggd maringeologisk kartering finns inte medräknade i regeringens
budgetförslag; det hänvisas i propositionen till att verksamheten kommer
att befinna sig i ett uppbyggnadsskede under de närmaste åren.
Däremot ingår i det föreslagna anslaget till SGU dels medel för
kapitalkostnader (4,5 milj. kr.), dels medel av nuvarande storleksordning
för maringeologisk kartering.

I svar den 13 mars 1990 på en fråga (1989/90:450) i riksdagen har
industriminister Rune Molin redogjort för regeringens bedömning av
förutsättningarna för maringeologisk karteringsverksamhet under det
kommande budgetåret.

Utskottet ansluter sig till regeringens förslag om anslag till SGU för
budgetåret 1990/91. Vad beträffar den maringeologiska karteringen vill
utskottet anföra följande. Det är angeläget att det nya undersökningsfartyg
som har inköpts för ändamålet sätts i praktiskt arbete så snart
som möjligt, så att karteringen kan fortsätta åtminstone i nuvarande
omfattning och helst på en höjd ambitionsnivå i enlighet med det
program som riksdagen hösten 1988 ställde sig bakom. Utskottet utgår
från att regeringen i budgetpropositionen år 1991 återkommer med
förslag till erforderliga driftsmedel för en sådan utökad kartering. För
det nu närmast aktuella budgetåret bör enligt utskottets mening möjligheterna
prövas att genom omdisponeringar inom det av regeringen
begärda och av utskottet tillstyrkta anslaget på drygt 99 milj. kr. bereda
utrymme för en effektivt bedriven maringeologisk karteringsverksamhet
med anlitande av det nya undersökningsfartyget.

Det följer av det nu sagda att utskottet avstyrker motionerna
1989/90:N210 (m), 1989/90:N229 (fp), 1989/90:N337 (vpk) och

1989/90:N214 (mp), den sistnämnda i här aktuell del.

1989/90:NU31

11

Regeringens förslag om anslag till SCU för utrustning och till bergsstaten
har inte föranlett några motförslag. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag i nu nämnda delar.

För prospektering m.m. föreslås i budgetpropositionen ett anslag till
nämnden för statens gruvegendom (NSG) på 48 817 000 kr. Med hänvisning
till behovet av en långsiktig planering av nämndens verksamhet
förordas vidare att riksdagen lämnar ett bemyndigande om fleråriga
åtaganden. Innebörden är att regeringen under budgetåret 1990/91
skulle få fatta beslut om prospektering som innebär åtaganden på högst
30 milj. kr. för budgetåret 1991/92 och högst 18 milj. kr. för budgetåret
1992/93.

Ytterligare 10 milj. kr. för mineralprospektering utöver regeringens
förslag, i första hand inom stödområdena, förordas i motion
1989/90:N278 (vpk). Samma motionärer avvisar förslaget om en övre
gräns för statens ekonomiska förpliktelser i samband med NSG:s
verksamhet för de två budgetår som följer efter det nu närmast
aktuella. Deras förslag motiveras med oro över den nuvarande utvecklingen
inom svensk gruvnäring som, anför de, kännetecknas av gruvnedläggningar
och låg prospekteringsnivå.

Utskottet erinrar om att riksdagen vid sidan av de anslag som
årligen har ställts till NSG:s förfogande också har anvisat medel till ett
särskilt program för utökad prospektering. Sammanlagt har 396 milj.
kr. anslagits till detta program, vilket löper ut den 1 juli 1990. Ett
underlag för fortsatta överväganden rörande behovet av och inriktningen
av prospektering efter malmer och andra mineralförekomster har
lämnats i mineralråvarukommitténs betänkande (SOU 1989:92) Prospekteringspolitik.
Huvudpunkterna i kommitténs förslag har återgetts
i det föregående (s. 5 f.). En proposition med förslag om den framtida
prospekteringsverksamheten har aviserats.

Utskottet ansluter sig till regeringens förslag om anslag till NSG för
budgetåret 1990/91 och avstyrker sålunda motion 1989/90:N278 (vpk) i
här aktuell del. Frågan om nivån för framtida statliga insatser för
prospektering kommer riksdagen att fa pröva sedan beredningen av
mineralråvarukommitténs betänkande har slutförts. Vad beträffar motionärernas
yrkande om avslag på regeringens förslag om engagemangsgränser
avseende budgetåren 1991/92 och 1992/93 vill utskottet framhålla
dels att förslaget syftar till att NSG.s prospekteringsverksamhet —
som många gånger förutsätter fleråriga engagemang — skall underlättas,
dels att angivna belopp inte skall uppfattas som de anslagsnivåer
som i verkligheten kommer att bli aktuella. Dessa kommer i sedvanlig
ordning att prövas i samband med den årliga budgetbehandlingen.
Utskottet stöder förslaget i budgetpropositionen och avstyrker alltså
motion 1989/90:N278 (vpk) även i nu berörd del.

Utskottet har inget att erinra mot regeringens förslag om anslag till
NSG för egendomsförvaltning m.m. Förslaget tillstyrks sålunda.

En sådan omdisponering av anslaget till NSG som möjliggör ett
svenskt deltagande i Mittnordenprojektet förespråkas i motion
1989/90:N249 (m). Mittnordenprojektet är ett samnordiskt geoveten -

1989/90: NU31

12

skapligt projekt avsett att ge ett allsidigt beslutsunderlag för användning
inom främst miljöområdet, naturresursområdet — exempelvis för
prospektering efter malmer och industrimineral —, fysisk planering,
jord- och skogsbruk samt geomedicin. 1 motionen framhålls särskilt
betydelsen för en framgångsrik prospektering av att projektet kan
genomföras och hänvisas till att prospekteringsinsatserna enligt riksdagens
revisorer borde förskjutas mot tidigare led i prospekteringskedjan.
Motionärerna återger vidare synpunkter i bi a. finansieringsfrågan som
länsstyrelserna i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens
län har framfört i en gemensam skrivelse till regeringen i
oktober 1989. I skrivelsen anförs att Mittnordenprojektet är av sådan
omfattning att finansieringen med nödvändighet förutsätter statlig direktmedverkan.
Enligt motionärernas mening är det angeläget att
Sverige deltar i Mittnordenprojektet så som har förutsatts. De föreslår
att detta deltagande skall finansieras genom att resurser tillförs projektet
från anslaget till NSG för prospekteringsverksamhet m.m.

År 1989 behandlade utskottet en motion (m) av delvis samma
innebörd som den nu aktuella (NU 1988/89:21). Utskottet uttalade
härvid sitt stöd för Mittnordenprojektet men avvisade de förslag till
finansiering av en svensk medverkan som hade förts fram i motionen.
I stället förordades att berörda regionala organ och forskningsorgan
skulle omfördela sina resurser för deltagande i projektet. Även kommuner,
organisationer och företag borde kunna bidra till finansieringen.
Mot utskottets ställningstagande, som också blev riksdagens, reserverade
sig moderata samlingspartiets, folkpartiets och centerns företrädare
i utskottet.

I budgetpropositionen (bil. 14 s. 35) hänvisas till näringsutskottets
utlåtande i frågan. Några medel för en svensk medverkan i Mittnordenprojektet
är sålunda inte medtagna i anslagsberäkningen för NSG
avseende budgetåret 1990/91.

Mittnordenprojektet är, som utskottet redan tidigare har framhållit,
ett intressant nordiskt samarbetsprojekt, vars resultat kan komma till
nytta inom flera olika samhällsområden. Det var bl.a. denna aspekt på
den tilltänkta verksamheten som våren 1989 föranledde utskottet att
förorda att berörda organ och företag, regionalt och lokalt, skulle bidra
till finansieringen. Utskottet vidhåller denna uppfattning. En sådan
omfördelning av NSG:s anslag till förmån för projektet som förordas i
motion 1989/90:N249 (m) kan utskottet inte ställa sig bakom. Det
belopp som skulle erfordras för svenskt deltagande i Mittnordenprojektet
under det första projektåret har av SGU beräknats till ca 12,5 milj.
kr. Att bereda utrymme för nya insatser av denna omfattning inom ett
anslag på 49 milj. kr. — ett anslag som redan är relativt högt intecknat
— låter sig enligt utskottets mening knappast göras. Till frågan om
insatser för sådana grundläggande geovetenskapliga undersökningar
som Mittnordenprojektet är ett exempel på torde riksdagen få återkomma
vid behandlingen av den aviserade propositionen om den
framtida prospekteringsverksamheten.

Med hänvisning till det nu anförda avstyrks motion 1989/90:N249
(m).

1989/90:NU31

13

Övergripande frågor rörande gruvnäringen, m.m.

En djup oro över framtidsutsikterna för svensk gruvnäring, så som
dessa ter sig i skenet av nedläggningar av gruvor, minskande malmreserver
och låg prospekteringsnivå, sägs ligga bakom de förslag till
riktlinjer och åtgärder för en positiv utveckling av svensk gruvnäring
som framförs i motion 1989/90:N278 (vpk). Kortsiktiga företagsekonomiska
värderingar styr handlandet när det galler gruvaktiviteter och
prospektering, menar motionärerna, med risk för att företagandet inte
blir samhällsekonomiskt uthålligt, ekologiskt riktigt och socialt ansvarsfullt.
De anför vidare att internationaliseringen av gruvhanteringen
ökar till förfång för utvecklingen av svensk prospekterings- och
brytningsverksamhet. För att internationaliseringens negativa effekter
skall kunna motverkas och visionerna för svensk mineralutvinning ha
en chans att förverkligas måste, hävdar motionärerna, samhället skaffa
sig ett avgörande inflytande över utvinningen av malmer och andra
mineralförekomster. Beslut om öppnande och nedläggningar av gruvor
bör fattas utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv. Ett förstatligande
av Boliden Mineral AB bör övervägas som ett första steg i skapandet av
ett stort statligt metallbolag med ansvar för såväl gruvhantering som
metallframställning.

Riksdagen har tidigare vid ett flertal tillfällen behandlat motioner
(vpk) med samma eller motsvarande innebörd. Senast har utskottet
våren 1988 och våren 1989 avstyrkt sådana förslag. Utskottet har
härvid bl.a. hänvisat till de åtgärder som statsmakterna har vidtagit i
syfte att den svenska gruv- och mineralindustrin skall utvecklas. Till
dessa åtgärder hör det särskilda program med anslag för utökad prospektering
m.m. som riksdagen beslöt om år 1982 och som härefter
har förlängts till att gälla till utgången av juni innevarande år. Vidare
har, som tidigare nämnts (s. 5 f.), mineralråvarukommittén redovisat
överväganden och förslag beträffande den framtida prospekteringsverksamheten
i landet. Kommittén understryker bl.a. att en väsentligt ökad
prospektering måste komma till stånd för att svensk gruvnäring skall
kunna fa en tryggad malmbas för fortsatt verksamhet. Som också
framgår av den inledande redovisningen framför mineralråvarukommittén
synpunkter på utländska gruvför ags intresse av att driva
verksamhet i Sverige.

En proposition om den framtida prospekteringsverksamheten är,
som nämnts, aviserad.

Med hänsyn härtill och med hänvisning till de ställningstaganden
som utskottet i andra sammanhang har gjort med anledning av motionsförslag
liknande de här behandlade avstyrker utskottet motion
1989/90:N278 (vpk) i berörda delar.

Prospekteringsverksamheten m.m.

Två motioner går ut på att den statliga prospekteringen skall öka.

Den svenska gruvnäringen kan avsevärt utvecklas och därigenom ge
positiva effekter på handelsbalansen och på övriga industribranscher,
vilka i flera avseenden påverkas gynnsamt av en stark inhemsk mine -

1989/90:NU31

14

ralindustri, anförs i motion 1989/90:N209 (s). Motionärerna pekar
också på att en utbyggnad av gruvindustrin skulle få stor regionalpolitisk
betydelse. Medlet att nå en sådan utbyggnad sägs vara en kraftigt
ökad satsning på prospektering. Mot denna bakgrund är det, menar
motionärerna, mycket oroande att såväl statliga som privata intressenters
prospekteringssatsningar minskar kraftigt, räknat i fest penningvärde.
En utökad statlig prospektering med en klar och långsiktig målsättning
krävs, anser de. Samhället borde vidare ställa krav på prospekteringsinsatser
från aila som bryter malmer och andra mineralförekomster.
Liknande farhågor och motsvarande krav framförs också i motion
1989/90:N336 (s).

Utskottet finnér liksom motionärerna att en livskraftig svensk gruvindustri
har stor betydelse i ett vidare industripolitiskt perspektiv.
Mineralsektorn spelar också en väsentlig roll för sysselsättningen i
vissa regioner där det är särskilt svårt att finna alternativ sysselsättning.
Uthålliga prospekteringsinsatser från statens och de berörda företagens
sida är en förutsättning för mineralindustrins överlevnad och fortsatta
utveckling.

I den inledande redovisningen (s. 5 f.) har redogjorts för det underlag
för överväganden om det framtida statliga prospekteringsstödet som
har publicerats av mineralråvarukommittén. Av redovisningen framgår
också kommitténs förslag till åtgärder avsedda att stimulera gruvföretagen
till ökade prospekteringsinsatser.

Då beredning av mineralråvarukommitténs förslag pågår och avses
utmynna i en proposition finner utskottet att de båda motionerna inte
ger anledning till några åtgärder av riksdagen. De avstyrks sålunda.

I motion 1989/90:N279 (fp) understryks, mot bakgrund särskilt av
situationen inom gruvnäringen i Västerbottens län, vikten av att staten
inte minskar sina ambitioner att verka för att nya malmer påträffas. De
samlade statliga insatserna för prospektering borde förskjutas i riktning
mot tidigare led i prospekteringskedjan, anförs vidare i motionen.
Ökat samarbete mellan NSG, övriga statliga organ inom mineralhanteringen
samt universitet och högskolor borde etableras.

Som nyss nämnts har mineralråvarukommittén redovisat förslag om
den framtida prospekteringsverksamheten. Kommittén har också framfört
synpunkter på avvägningen mellan de olika leden i prospekteringskedjan
liksom förslag beträffande NSG som organisation.
Som även nämnts har beredningen av kommitténs betänkande inletts
och en proposition i ämnet aviserats. Något riksdagsinitiativ av den
innebörd som föreslås i motion 1989/90:N279 (fp) anser utskottet inte
nu motiverat. Motionen avstyrks sålunda i här berörd del.

I samma motion berörs en annan aktivitet med anknytning till
prospektering, nämligen den s.k. mineraljakten. Denna är enligt motionären
ett viktigt inslag i sökandet efter nya fyndigheter. En förläggning
av mineraljaktens kontor till Malå skulle vara ett viktigt steg i planerna
på att göra denna ort till ett mineralcentrum, heter det vidare i
motionen.

1989/90:NU31

15

Huvudmannaskapet för Norrlands mineraljakt, ett projekt som syftar
till att stimulera enskilda att bidra med uppslag till mineralfyndigheter,
innehas av länsstyrelserna i Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län. Stiftelsen Jämtlands läns utvecklingsfond
svarar för organisationens förvaltning. Genom regeringsbeslut den 6
april 1989 och den 8 mars 1990 har Norrlands mineraljakt från det
särskilda anslaget för utökad prospektering beviljats 800 000 kr. för
budgetåret 1989/90 och 900 000 kr. för budgetåret 1990/91.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om värdet av den stimulans
för prospekteringsverksamheten som ligger i mineraljakten. Något
särskilt tillkännagivande från riksdagens sida av den innebörd som
anges i motionen finner utskottet emellertid inte motiverat. Motion
1989/90:N279 (fp) avstyrks sålunda även i här aktuell del.

I motion 1989/90:N250 (m) understryks betydelsen av att gruvföretagen,
såväl enskilda som statliga, medverkar till att en långsiktig prospektering
upprätthålls. Utöver en fortsatt prospektering är det, anför
motionären, angeläget att det sker en förnyad undersökning av den
stora mängd prospekteringsmaterial som finns i bevarade borrkärnor. Innehållet
i dessa borrkärnor med en sammanlagd längd av flera tusen
meter undersöktes vid prospekteringstillfället med en nu föråldrad
teknik. Någon total och effektiv avkänning av borrkärnorna var inte
möjlig och ansågs då inte nödvändig, heter det i motionen. En undersökning
av gamla borrkärnor med ny och effektiv teknik borde därför
nu genomföras, exempelvis genom datoriserad, automatisk borrkärnescanning.

Utskottet behandlade denna fråga våren 1988 (NU 1987/88:19 s. 5)
och hänvisade då bl.a. till att ett centralt, nationellt borrkärnearkiv har
inrättats i Malå. Utskottet betonade att detta skulle möjliggöra ytterligare
undersökningar av gamla borrkärnor. Utskottet noterade också att
SGU tillsammans med bia. NSG undersökte förutsättningarna för
utnyttjande av modern teknik i samband med den gallring av borrkärnor
som ingick i uppbyggnaden av arkivet. När tekniken var färdigutvecklad
och bedömdes kostnadseffektiv torde det, sade utskottet, finnas
anledning att räkna med att den skulle komma att tillämpas.

Våren 1989 anförde utskottet (1988/89-.NU21 s. 14 f.) med anledning
av en förnyad motion (m) i ämnet att intressenterna, däribland SGU,
NSG och Boliden Mineral AB, hade konstaterat att det inte fanns
ekonomiska resurser att genomföra gallringen med ny teknik. Utskottet
erinrade om mineralråvarukommitténs arbete och uttalade att en
prövning av möjligheterna att effektivisera prospekteringen fick ses
som ett naturligt inslag i de överväganden som utredningen hade att
göra. Utskottet fann det angeläget att kommittén tog upp även de
frågor som aktualiserats i den behandlade motionen.

Mineralråvarukommittén anför i sitt betänkande att den inte anser
det ingå i dess uppdrag att utvärdera och rekommendera vissa tekniker
inom prospekteringsverksamheten. Kommittén anser att det ankommer
på de olika prospekteringsorganisationerna att skaffa sig bästa
möjliga tekniska kompetens. När det gäller undersökning av gamla
borrkärnor med ny och effektiv teknik, exempelvis genom datoriserad,

1989/90:NU31

16

automatisk borrkärnescanning, föreslår kommittén att SGU och Sveriges
Geologiska AB tillsammans undersöker förutsättningarna för att få
till stånd en sådan undersökning.

Utskottet hänvisar till vad det tidigare har anfört i frågan och till
vad mineralråvarukommittén uttalar i sitt betänkande. Det finns ingen
anledning för riksdagen att ta något initiativ i frågan, anser utskottet
och avstyrker sålunda motion 1989/90:N250 (m).

Mineralfrågor av regional natur

Under denna rubrik tar utskottet upp två motioner av vilka den ena
syftar till insatser för främjande av gruvindustrins utveckling i Bergslagen,
den andra till åtgärder för en exploatering av en vanadinfyndighet
i Sumåssjön i Hälsingland.

I motion 1989/90:N207 (s) erinras om de stora strukturförändringar
som den svenska gruvnäringen har genomgått och konstateras att
parallellt härmed prospekteringsarbetet i Mellansverige har helt eller
delvis lagts ned. Bergslagen har gamla traditioner inom gruvnäringen,
och där finns både kunskaper och gjorda investeringar, anförs i
motionen. Ett mellansvenskt gruvnäringscentrum borde byggas upp
runt den verksamhet som finns i Garpenberg. De fyndigheter som
finns i Bergslagen borde utvecklas. Pågående metodikutveckling vid
anrikningsverket i Garpenberg skulle kunna tas till vara för hela
gruvhanteringen inom området. Motionärerna anser att staten bör
vidta sådana stimulansåtgärder att gruvnäringen inom Bergslagen kan
bibehållas och vidareutvecklas.

De förändringar inom gruvnäringen som påtalas i motionen har
bl.a. inneburit nedläggning av många gruvor. Detta har i synnerhet
drabbat Bergslagen. Insatser syftande till att den negativa utvecklingen
skall motverkas har dock inte saknats. NSG har sedan år 1983 satsat ca
66 milj. kr. av egna anslagsmedel på prospektenngsprojekt i Mellansverige.
Projekt i denna region har vidare under samma period tillförts
ca 55 milj. kr. från det statliga programmet för utökad prospektering.
De statligt finansierade prospekteringsinsatserna i Mellansverige har
därmed uppgått till totalt drygt 120 milj. kr. under perioden
1983—1989. Utskottet erinrar också om den överenskommelse om
gruvinvesteringar i det regionalpolitiska stödområdet och i Bergslagen
som i mars 1988 träffades mellan regeringen och Boliden Mineral AB,
innebärande att staten skall medverka i finansieringen med sammanlagt
314 milj. kr. i form av lokaliseringsstöd. För Garpenbergsområdet
innebär överenskommelsen investeringar om totalt närmare 430 milj.
kr. i gruvbrytning och befintligt anrikningsverk.

I den nyligen framlagda propositionen (prop. 1989/90:76) om regionalpolitik
för 90-talet erinras (s. 30) om att Bergslagen sedan år 1984
har berörts av två särskilda utvecklingsprogram, vartdera samordnat av
en särskild Bergslagsdelegation. Delegationens arbete sägs ha lagt en
god grund för ett utvecklingsarbete som borde fortsätta genom ordinarie
organ, såsom länsstyrelse, andra länsorgan och berörda kommuner.
Delar av Bergslagen föreslås med hänsyn till problemens karaktär och

1989/90: NU31

17

storleksordning även fortsättningsvis ingå i det permanenta stödområdet
men med lägre stödnivåer än de områden som har de svåraste
problemen. Förslag om att andra kommuner i Bergslagen som berörs
av kraftiga strukturomvandlingar skall inplaceras i s.k. tillfälligt stödområde
avses föreläggas regeringen senare.

Med hänsyn till det nu anförda finner utskottet att riksdagen inte
bör ta något sådant initiativ som efterlyses i motion 1989/90:N207 (s).
Denna avstyrks sålunda.

En inhemsk vanadinproduktion baserad på vanadinfyndigheten i
Sumåssjön — färdigprospekterad, provanrikad och lönsamhetsmässigt
genomgången i tre utredningar — efterlyses i motion 1989/90:N251 (s).
Gruvbrytning i Sumåssjön skulle, anför motionärerna, inte bara ha
stor betydelse för den svenska råvaruförsörjningen och medverka till
svenskt oberoende av en Sydafrikaimport, utan den skulle också leda
till en angelägen gruvindustri och tillskott av arbetstillfällen i Hälsingland.

Uppgifterna i det följande avseende vanadin är i huvudsak hämtade
ur bilagedelen (SOU 1989:93) till mineralråvarukommitténs betänkande.

Vanadin används som legeringsämne inom stålindustrin för att ge
stålet ökad hållfasthet, smidighet och elasticitet. Vanadin utvinns i
regel som sam- eller biprodukt vid framställning av andra metaller och
i mindre utsträckning som biprodukt ur råolja och oljeskiffer. Världsproduktionen
av primära vanadinprodukter är koncentrerad till ett
fatal länder: Sydafrika, Sovjetunionen, Kina och USA. Finland var
fram till mitten av 1980-talet ett av de viktigare produktionsländerna
men har numera lagt ned utvinningen. Västvärldens handel med
vanadinprodukter har sedan början av 1970-talet dominerats av vanadin
av sydafrikanskt ursprung.

Sverige importerar vanadin — i form av den förädlade produkten
ferrovanadin — för användning i huvudsak inom stålindustrin. Förbrukningen
har under den senaste tioårsperioden legat på nivån
800—1100 ton per år. År 1988 uppgick importvärdet till drygt 100
milj. kr. Huvudleverantörer var Förbundsrepubliken Tyskland, Österrike
och Belgien-Luxemburg.

Överstyrelsen för civil beredskap bedömer vanadin som en känslig
råvara från försörjningsberedskapssynpunkt.

Flera svenska vanadinhaltiga fyndigheter är kända. Under de senaste
decennierna har åtskilliga förstudier gjorts av möjligheterna att exploatera
några av dessa fyndigheter. Den i motion 1989/90.N251 (s) nämnda
fyndigheten, Sumåssjön, har närmare undersökts av NSG i fråga om
malmpotential, anrikningsmöjligheter och produktionsförutsättningar.
SSAB Svenskt Stål AB, den största förbrukaren av vanadin i landet,
har samtidigt undersökt möjligheterna att för eget bruk och för extern
avsättning ta till vara det vanadin som finns i den svenska järnmalm
som företaget använder för sin stålframställning. Projektet avser en
anläggning för produktion av vanadinslagg, en mellanprodukt som
används för framställning av bl.a. ferrovanadin. Vanadinråvaror från
andra fyndigheter, såsom den i Sumåssjön, skulle om ett sådant projekt

1989/90:NU31

18

förverkJigas och om resultat och marknadsutveckling medger det kunna
komma i fråga som tillsats till den ordinarie järnråvaran. Beslut om
projektet har ännu inte fattats.

Mineralråvarukommittén anför beträffande vanadin att SSAB:s ställningstagande
till det egna projektet bör inväntas. Oavsett utfallet av
SSAB:s beslut bör emellertid enligt kommittén en fortlöpande revidering
av beslutsunderlaget beträffande vanadinmineraliseringen i bl.a.
Sumåssjön äga rum.

Förbud mot handel med Sydafrika gäller sedan den 1 juli 1987
(prop. 1986/87:110, UU 1986/87:20). Förbudet gäller bl.a. införsel till
Sverige av varor med sydafrikanskt ursprung. I propositionen därom
(s. 36 f.) anfördes följande i fråga om tillämpningen av ursprungsbegreppet: Till

stöd för bestämmandet av ursprung i samband med bl.a. in- och
utförsel av varor har regeringen utfärdat generella bestämmelser i
förordningen (1984:59) om varors ursprung. Förordningen till vilken
utgetts förordningsmotiv (Regeringens förordningsmotiv 1984:2) skall
tillämpas i de fall regeringen föreskriver det. Jag anser att ursprungsbestämmelserna
bör tillämpas i nu aktuellt fell.

En varas ursprung blir således avgörande för om den får föras in till
Sverige eller inte. Det saknar betydelse om varan kommer direkt från
Sydafrika — — — eller indirekt genom ett tredje land. En svensk
importör som har anledning att misstänka att varor som han har för
avsikt att importera har sydafrikanskt — — — ursprung måste således
förvissa sig om att så inte är fallet eller avstå från affären. Om den
sydafrikanska — — — varan däremot har genomgått sådan bearbetning
eller liknande åtgärd i ett tredje land att den enligt nyssnämnda
bestämmelser ändrat sitt ursprung föreligger inget hinder mot införsel.

Det ferrovanadin som importeras till Sverige från ett antal västeuropeiska
länder är ett exempel på sådan bearbetad vara som åsyftas i det
senare av de citerade styckena.

Liksom tidigare när motioner i detta ämne har varit aktuella noterar
utskottet med stort intresse att överväganden pågår rörande en möjlig
vanadinproduktion i landet. Ett förverkligande härav skulle vara positivt
med hänsyn till betydelsen av en tryggad försörjning av vanadin
till stålindustrin. Det skulle gynnsamt påverka handelsbalansen, särskilt
som en inhemsk produktion sannnolikt skulle komma att avsättas
också på export. Det skulle bli obehövligt med import av en bearbetad
vanadinprodukt, vari ingår vanadin med möjligt, men icke belagt,
ursprung i Sydafrika. Från resurshushållningssynpunkt skulle ett förverkligande
av SSAB:s projekt vara av värde genom ett mera fullständigt
tillvaratagande av nyttiga beståndsdelar i redan bruten malm. En
exploatering av vanadinfyndigheten i Sumåssjön skulle, som framhålls
i motion 1989/90:N251 (s), kunna ge ett värdefullt tillskott av arbetstillfällen.

Det ankommer emellertid på berörda intressenter att på grundval
bl.a. av bedömningar om de tekniska och ekonomiska förutsättningarna
fetta beslut i frågan om förverkligande av aktuella vanadinprojekt.

1989/90:NU31

19

Enligt utskottets mening finns det inte anledning för riksdagen att
uttala sig i ämnet på det sätt som föreslås i motion 1989/90:N251 (s).
Denna avstyrks sålunda.

Mineralhanteringens restprodukter

I två motioner berörs, från olika utgångspunkter, frågor rörande mineralhanteringens
restprodukter, dvs. det material som kvarstår efter
utvinning av de värdefulla beståndsdelarna i en mineralfyndighet.

De lagrade massorna från den nedlagda gruvan i Adak i Västerbottens
län uppmärksammas i motion 1989/90:N279 (fp). Motionären
hänvisar till undersökningar som har gjorts av SGAB och som tyder
på att det skulle vara möjligt att anrika gruvavfallet. Detta innehåller
bl.a. stora mängder kordierit, ett mineral som används inom plastindustrin.
I motionen föreslås att NSG skall undersöka om projektet är
genomförbart och, om så är fallet, få ekonomiska medel att starta en
anrikningsverksamhet.

NSG övertog år 1973 ansvaret för gruvdriften i Adak och sedermera
för avvecklingen av verksamheten i slutet av 1970-talet. Under de
senaste åren har NSG utfört vissa återställningsarbeten. Enligt vad
utskottet har inhämtat har, på basis av NSG:s särskilda analyser
rörande metallförekomster i existerande avfallsupplag, konstaterats att
upplagen inte innehåller något som är av intresse för förnyad anrikning.
Resultatet av de undersökningar som SGAB har utfört i Adak
bereds för närvarande inför en slutrapport av bolaget.

Utskottet har i det föregående anfört att det från bl.a. resurshushållningssynpunkt
är värdefullt att brutna mineralråvaror utnyttjas så
fullständigt som möjligt. Det får ankomma på de berörda företagen, i
det här fallet NSG, att besluta om restprodukterna från mineralhanteringen
skall nyttiggöras för ytterligare mineralutvinning. Vad gäller
anrikningssanden från den tidigare verksamheten i Adak har särskilda
studier gjorts av NSG med negativt resultat vad beträffar möjligheterna
till utvinning av dess metallinnehåll. Ytterligare undersökningsresultat
kommer inom kort att avrapporteras.

Utskottet finner med hänsyn till det nu sagda ingen anledning för
riksdagen att göra något sådant uttalande som föreslås i motion
1989/90:N279 (fp). Motionen avstyrks sålunda i här aktuell del.

I motion 1989/90:N228 (vpk) tas frågan om mineralhanteringens restprodukter
upp med utgångspunkt i de skador på miljön som orsakas
av metalläckage från gruvavfall. Motionärerna uppmärksammar särskilt
avfallet från gruvverksamheten i Falun och Garpenberg. De
föreslår att riksdagen skall anmoda regeringen att låta utarbeta en
handlingsplan för åtgärder mot metalläckaget på dessa orter. Arbetet
inom den s.k. Dalälvsdelegationen har hittills inte lett till praktiska
resultat, anför motionärerna. De kräver att resurser tilldelas delegationen
så att nödvändiga åtgärder kan vidtas. En landsomfattande inventering
av gruvavfallets miljöpåverkan borde dessutom ske och lagstiftningen
ses över med syfte att berörda gruvföretag skall tvingas stå för
skälig del av de miljökostnader som gruvavfallet ger upphov till.

1989/90:NU31

20

Utskottet har i den inledande framställningen redovisat vissa uppgifter
med anknytning till de frågor som tas upp i motionen. Där har
bl.a. (s. 8 f.) redogjorts för Dalälvsdelegationens uppgift att utarbeta ett
handlingsprogram för Dalälvens renande inom tio år och för huvudpunkterna
i den första rapport som delegationen har avlämnat. När det
gäller åtgärder för sanering av gruvavfall, främst i Falun och Garpenbergsområdet,
krävs enligt vad som sägs i rapporten ytterligare utredningsarbete.
Utskottet har inhämtat att delegationen har gett statens
geotekniska institut i uppdrag att göra erforderliga kompletterande
undersökningar av de tekniska, ekonomiska och miljömässiga förutsättningarna
för en sanering. Uppdraget, som skall avrapporteras till
sommaren 1990, innefattar också utarbetande av handlingsplan.

Som också framgår av den inledande redovisningen har riksdagen
anslagit 100 milj. kr. till åtgärder för Dalälvens renande, medel som
har ställts till Dalälvsdelegationens förfogande och som delvis kan
komma att utnyttjas för sanering av gruvavfallet. Dalälvsdelegationen
anför i sin rapport att ansvarsfrågan beträffande äldre gruvavfall behöver
studeras närmare för att det skall skapas en grund för ställningstagande
till om åtgärderna skall finansieras med de medel som delegationen
sålunda förfogar över.

Med hänsyn till det nu anförda bör, anser utskottet, motion
1989/90:N228 (vpk) i här aktuell del inte föranleda något initiativ från
riksdagens sida.

Enligt vad utskottet har inhämtat har naturvårdsverket gjort en
sådan landsomfattande inventering av gruvavfallets miljöpåverkan som
efterlyses i samma motion. Inventeringen omfattar befintliga såväl
äldre som nyare upplag av anrikningssand från sulfidmalmsutvinning.
Enligt verket är vittringen av metallsulfider från sådan anrikningssand
det allvarligaste problemet från miljösynpunkt. Restupplag från järnmalmsbrytning,
vilka normalt inte innehåller svavel, ger inte upphov
till skadligt metalläckage. Vidare kan nämnas att naturvårdsverket år
1983 inledde ett särskilt projekt "Gruvindustrins restproduktupplag"
med huvudmål att ta fram efterbehandlingsmetoder som till rimlig
kostnad och på ett acceptabelt sätt kan lösa miljöproblemen vid
befintliga sandmagasin. Åtgärder skall också föreslås som på ett tekniskt
och ekonomiskt optimalt sätt kan eliminera miljöproblemen vid
framtida upplag.

Mot bakgrund av det nu anförda är det, anser utskottet, inte motiverat
att riksdagen tar något initiativ med anledning av den här aktuella
delen av motion 1989/90:N228 (vpk).

I motionen krävs vidare en översyn av lagstiftningen som leder till
att gruvföretagen tvingas stå för skälig del av kostnaderna för att
åtgärda gruvavfallets miljöpåverkan.

Den lagstiftning som åsyftas i motionen torde i första hand vara
miljöskyddslagen (1969:397). Utskottet har i det föregående (s. 6 f.)
redovisat vissa bestämmelser i miljöskyddslagen som är relevanta för
bedömningen av den fråga som tas upp i motionen. Vissa uttalanden i

1989/90: NU31

21

1988 års proposition om miljöpolitiken (prop. 1987/88:85) och i Dalälvsdelegationens
rapport vilka rör ansvarsfrågan när det gäller återställningsarbeten
i samband med gruvhantering har också återgivits.

Sammanfattningsvis kan konstateras att miljöskyddslagens bestämmelser
ger en sådan grund för anspråk på gruvföretagen att ta ett
ansvar för återställningsarbeten som efterlyses i motion 1989/90:N228
(vpk) men att det i lagen också finns skälighetsregler som gör att
frågan om och hur detta ansvar skall utkrävas får prövas från fall till
fall.

I regeringens förslag till ny minerallag (prop. 1988/89:92) finns vissa
bestämmelser rörande bearbetningskoncession vilka, vid sidan av miljöskyddslagens
stadganden, är av intresse i förevarande sammanhang.
Enligt 4 kap. 5 § skall sålunda bearbetningskoncession förenas med de
villkor som behövs för att skydda allmänna intressen eller enskild rätt
eller som behövs för att naturtillgångarna skall utforskas och tillvaratas
på ett ändamålsenligt sätt. Vidare skall enligt 13 kap. 4 § en koncessionsinnehavare,
i den mån det är motiverat från allmän eller enskild
synpunkt, när bearbetningskoncession upphör utföra efterarbete och ta
bort andra anläggningar än som anges i 3 §. Den sistnämnda paragrafen
avser vissa förstärkningsanläggningar m.m. Utskottet har ännu inte
avslutat beredningen av förslaget till ny minerallag. De invändningar
som i olika motioner har riktats mot lagförslaget gäller inte de nu
nämnda bestämmelserna.

Den redovisning som här har lämnats över pågående aktiviteter och
gällande resp. planerad lagstiftning i fråga om återställningsarbeten
leder, anser utskottet, till slutsatsen att det inte finns någon anledning
för riksdagen att ta några sådana initiativ som påyrkas i motion
1989/90:N228 (vpk). Denna avstyrks sålunda.

Övrigt

I två motioner berörs frågor om lokaliseringen av vissa verksamheter
med anknytning till gruvnäringen.

En utlokalisering av nämnden för statens gruvegendom, som i dag är
placerad i Stockholm, begärs i motion 1989/90:N201 (c). Eftersom en
stor del av NSG:s arbetsuppgifter liksom många andra aktörers på
gruvmarknaden hänför sig till de nordliga länen, är det, hävdar motionärerna,
lämpligt att nämnden flyttar sitt kontor till Malå.

Mineralråvarukommitténs förslag (se s. 5 f.), som för närvarande
bereds i regeringskansliet, berör NSG såväl verksamhetsmässigt som
organisatoriskt. Utskottet anser inte att riksdagen bör ta något initiativ
till omlokalisering av NSG. Alltså avstyrker utskottet motion
1989/90:N201 (c).

Chefstjänsten för det centrala borrkärnearkivet i Malå borde, sägs det i
motion 1989/90:N279 (fp), vara placerad i Malå.

I det regleringsbrev avseende anslagen till Sveriges geologiska undersökning
för budgetåret 1989/90 som regeringen har utfärdat har inta -

1989/90: NU31

22

gits en anvisning av innebörd att den av SGU inrättade tjänsten som
chef för det centrala borrkärnearkivet i Malå senast den 1 juli 1991
skall placeras i Malå (Statsliggaren bil. XII s. 32).

Det nu berörda önskemålet i motion 1989/90:N279 (fp) är härigenom
tillgodosett. Motionen avstyrks sålunda i här aktuell del.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Sveriges geologiska undersökning
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1989/90:100 bilaga 14 punkt D 1
och med avslag på motion 1989/90:N210, motion 1989/90:N224
yrkande 10 och motionerna 1989/90:N229 och 1989/90:N337 till
Sveriges geologiska undersökning: Geologisk kartering m.m. för
budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 99 036 000 kr.,

b) med bifall till proposition 1989/90:100 bilaga 14 punkt D 2
till Sveriges geologiska undersökning: Utrustning för budgetåret
1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 5 000 000 kr.,

res. I (m, fp, c)
res. 2 (mp)

2. beträffande bergsstaten

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:100 bilaga 14
punkt D 3 till Bergsstaten för budgetåret 1990/91 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 3 810 000 kr.,

3. beträffande medel för prospektering m.m.
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1989/90:100 bilaga 14 punkt D 4

moment 1 och med avslag på motion 1989/90:N278 yrkande 5

bemyndigar regeringen att under budgetåret 1990/91 ikläda staten
ekonomisk förpliktelse i samband med nämndens för statens
gruvegendom verksamhet som innebär åtaganden om högst
30 000 000 kr. för budgetåret 1991/92 och 18 000 000 kr. för
budgetåret 1992/93,

b) med bifall till proposition 1989/90:100 bilaga 14 punkt D 4

moment 2 och med avslag på motion 1989/90:N278 moment 1

till Statens gruvegendom: Prospektering m.m. för budgetåret
1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
48 817 000 kr.,

res. 3 (vpk)

4. beträffande förvaltning av statens gruvegendom

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:100 bilaga 14
punkt D 5 till Statens gruvegendom: Egendomsförvaltning
m.m. för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag av 6 350 000 kr.,

5. beträffande Mittnordenprojektet

att riksdagen avslår motion 1989/90:N249,

res. 4 (m)

1989/90:NU31

23

6. beträffande riktlinjer och åtgärder för utveckling av gruvnäringen att

riksdagen avslår motion 1989/90:N278 yrkandena 2 och 3,

res. 5 (vpk)

7. beträffande den framtida prospekteringsverksamheten

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:N209 och 1989/90:N336,

res. 6 (vpk)

8. beträffande tyngdpunktsförskjutning i prospekteringskedjan
att riksdagen avslår motion 1989/90:N279 yrkande 1,

9. beträffande mineraljakt

att riksdagen avslår motion 1989/90:N279 yrkande 2,

10. beträffande borrkärnor

att riksdagen avslår motion 1989/90:N250,

11. beträffande gruvnäringen i Bergslagen
att riksdagen avslår motion 1989/90:N207,

12. beträffande vanadinproduktion

att riksdagen avslår motion 1989/90:N251,

13. beträffande anrikningssand i Adak

att riksdagen avslår motion 1989/90:N279 yrkande 4,

14. beträffande gruvavfall i Falun och Garpenberg
att riksdagen avslår motion 1989/90:N228 yrkande 1,

res. 7 (vpk, mp)

15. beträffande inventering av gruvavfallets miljöpåverkan
att riksdagen avslår motion 1989/90:N228 yrkande 3,

res. 8 (vpk, mp)

16. beträffande lagstiftning om återställningsarbeten
att riksdagen avslår motion 1989/90:N228 yrkande 2,

res. 9 (vpk, mp)

17. beträffande omlokalisering av nämnden för statens gruvegendom att

riksdagen avslår motion 1989/90:N201,

res. 10 (c, mp)

18. beträffande chefstjänsten vid borrkärnearkivet
att riksdagen avslår motion 1989/90:N279 yrkande 3.

Stockholm den 22 mars 1990
På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Per Westerberg (m), Åke Wictorsson
(s), Per-Ola Eriksson (c), Birgitta Johansson (s), Inga-Britt Johansson
(s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gunnar Hökmark
(m), Gudrun Norberg (fp) (mom. 5-15), Rolf L Nilson (vpk), Lars
Norberg (mp), Mats Lindberg (s), Karin Falkmer (m). Isa Halvarsson
(fp), Kjell Ericsson (c) och Björn Kaaling (s).

1989/90:NU31

24

1989/90:NU31

1. Sveriges geologiska undersökning (mom. 1)

Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gunnar Hökmark (m). Rolf
L Nilson (vpk), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) och Kjell
Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med
"Utskottet ansluter" och slutar med "aktuell del" bort ha följande
lydelse:

Riksdagen har genom att enhälligt ställa sig bakom regeringens
förslag till program för en utökad maringeologisk kartering markerat
angelägenheten av att en sådan kartering kommer till stånd. Eftersom
det för verksamheten nödvändiga undersökningsfartyget har kunnat
införskaffas tidigare än beräknat och redan nu står färdigt att tas i drift
är det enligt utskottets mening angeläget att de driftsmedel anvisas som
behövs för att fartyget skall kunna sättas i arbete. Att förslag härom
inte har intagits i budgetpropositionen är, som framhålls i motionerna
1989/90:N210 (m), 1989/90:N229 (fp) och 1989/90:N337 (vpk), anmärkningsvärt
både mot bakgrund av de faktiska behoven och med
tanke på uttalandet i 1989 års budgetproposition. Enligt detta uttalande
avsåg regeringen att i den nu aktuella budgetpropositionen komma
med förslag till finansiering av de ökade driftskostnaderna för en
snabbare maringeologisk kartering.

Som påpekas i motion 1989/90:N210 (m) kan det förhållandet att
ökade driftsmedel inte nu anslås resultera i att SGU i stället för att öka
karteringstakten inte kan bedriva någon maringeologisk kartering alls
och att fartyget under årets säsong blir liggande vid kaj.

Enligt utskottets mening bör riksdagen inte acceptera detta utan
anmoda regeringen att återkomma med förslag om hur en utökad
maringeologisk kartering skall kunna genomföras fr.o.m. budgetåret
1990/91. I ett sådant förslag bör också, i enlighet med vad som förordas
i motion 1989/90:N210 (m), hänsyn tas till kostnaderna för det av SGU
planerade miljökemiska analysprogrammet. Utrymme bör också beredas
för undersökningsfartygets driftskostnader under innevarande budgetår.
Det förhållandet att SGU genom ett för staten fördelaktigt
fartygsinköp har kunnat göra en inbesparing på närmare 9 milj. kr.
ger enligt utskottets mening ytterligare motiv för utskottets förslag.

Utskottet föreslår att riksdagen genom ett uttalande till regeringen
ansluter sig till vad utskottet nu har anfört. Genom ett sådant uttalande
skulle önskemålen i motionerna 1989/90:N210 (m) och
1989/90:N229 (fp) bli tillgodosedda liksom syftet med yrkandet i motion
1989/90:N337 (vpk). Motion 1989/90:N224 (mp) avstyrks i berörd
del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande Sveriges geologiska undersökning
att riksdagen

25

a) med med anledning av proposition 1989/90:100 bilaga 14
punkt D 1, med bifall till motionerna 1989/90:N210 och
1989/90:N229, med anledning av motion 1989/90:N337 och med
avslag på motion 1989/90:N224 yrkande 10 till Sveriges geologiska
undersökning: Geologisk kartering m.m. för budgetåret
1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 99 036 000 kr. och därvid som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

b) (= utskottet).

2. Sveriges geologiska undersökning (mom. 1)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med
"Utskottet ansluter" och slutar med "aktuell del" bort ha följande
lydelse:

Utskottet ansluter sig till förslaget i motion 1989/90:N224 (mp)
vilket innebär att SGU skall tilldelas 9 558 000 kr. mindre i anslag för
budgetåret 1990/91 än vad regeringen har begärt. Inom den ram på
89 478 000 kr. som utskottet sålunda tillstyrker för verksamheten kan
vid behov genom omdisponeringar skapas nödvändigt utrymme såväl
för en ökad maringeologisk kartering som för digitalisering av tidigare
utgivna kartor.

Det nu sagda innebär att utskottet förutom regeringens förslag även
avstyrker motionerna 1989/90:N210 (m), 1989/90:N229 (fp) och
1989/90:N337 (vpk), som alla syftar till ett höjt anslag till SGU.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande Sveriges geologiska undersökning
att riksdagen

a) med anledning av proposition 1989/90:100 bilaga 14 punkt
D 1, med bifall till motion 1989/90:N224 yrkande 10 och med
avslag på motionerna 1989/90:N210, 1989/90:N229 och

1989/90:N337 till Sveriges geologiska undersökning: Geologisk

kartering m.m. för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln

anvisar ett reservationsanslag på 89 478 000 kr.,

b) (= utskottet).

3. Medel för prospektering m.m. (mom. 3)

Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med

"Utskottet ansluter" och slutar med "berörd del" bort ha följande

lydelse:

Utskottet delar den oro beträffande gruvnäringens framtidsutsikter
som kommer till uttryck i motion 1989/90:N278 (vpk). Ett sätt att
bryta den nedåtgående trenden är att öka prospekteringen efter nya
malm- och mineralförekomster. Insatserna bör därvid omfatta såväl
kända malmområden i Bergslagen, Västerbotten och Norrbotten som

1989/90:NU31

26

mindre väl utforskade områden. Prospekteringen bör vidare avse både
metallförande mineraliseringar och industrimineral. Vid urvalet av
prospekteringsobjekt bör, som framhålls i motionen, regionalpolitiska
intressen och miljöaspekter på en eventuell fyndighetsexploatering
beaktas.

En höjning av NSG:s anslag för prospektering med ytterligare 10
milj. kr. utöver regeringens förslag finner utskottet mot bakgrund av
det här anförda väl motiverad. Utskottet tillstyrker sålunda motion
1989/90:N278 (vpk) i denna del.

I samma motion föreslås att riksdagen avvisar regeringens förslag om
övre gränser för statens förpliktelser i samband med NSG:s verksamhet
under budgetåren 1991/92 och 1992/93. Dessa övre gränser kan enligt
utskottets mening accepteras under förutsättning att de inte skall
uppfattas som en begränsning av NSG:s prospekteringsverksamhet i
förhållande till vad utskottet i det föregående har förordat avseende
budgetåret 1990/91.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande medel för prospektering m.m.
att riksdagen

a) (= utskottet),

b) med anledning av proposition 1989/90:100 bilaga 14 punkt
D 4 moment 2 och med bifall till motion 1989/90:N278 yrkande
1 till Statens gruvegendom: Prospektering m.m. för budgetåret
1990/91 anvisar ett reservationsanslag av 58 817 000 kr., varav
10 milj. kr. i särskilt tillägg för mineralprospektering i första
hand inom stödområdena.

4. Mittnordenprojektet (mom. 5)

Per Westerberg, Gunnar Hökmark och Karin Falkmer (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med
"Mittnordenprojektet är" och slutar med "motion 1989/90:N249 (m)"
bort ha följande lydelse:

Mittnordenprojektet syftar bl.a. till att åstadkomma ett modernt
geovetenskapligt basmaterial med ett mycket brett användningsområde.
Projektet innebär att man genom geologisk baskartering skall ta fram
kunskaper om naturresurser, malmer och industrimineral och härigenom
skapa nödvändigt underlag för prospekteringsbeslut. Basmaterialet
kan vidare användas inom t.ex. geomedicin och miljövård. Synnerligen
värdefull kunskap, bl.a. om omfattningen av industriella föroreningar,
kan väntas komma ut av projektet. På grund av det förväntade
geovetenskapliga värdet och den betydelse för de berörda länens utvecklingsmöjligheter
som Mittnordenprojektet tillmäts är det av största
vikt att projektet genomförs. Ett genomförande skulle också ses som
ett betydelsefullt utslag av ett fungerande nordiskt samarbete. Ett
svenskt deltagande i projektet är en förutsättning för att detta skall
kunna genomföras. Utskottet finner mot den här angivna bakgrunden
att Sverige bör delta i Mittnordenprojektet och svara för sin andel av

1989/90:NU31

27

de beräknade kostnaderna. Det framgår av vad som sagts i det föregående
att länsstyrelserna i de berörda länen har uttalat att projektet är
så omfattande att en statlig direktmedverkan i finansieringen är nödvändig.
Den finansieringsväg som utskottet anvisade i sitt betänkande i
frågan förra året (1988/89:NU21, res. m, fp, c) och som riksdagen
ställde sig bakom är alltså inte framkomlig. Enligt utskottets mening
bör finansieringen av den svenska medverkan i Mittnordenprojektet
ske på det sätt som anvisas i motion 1989/90:N249 (m). Regeringen bör
sålunda föranstalta om en omprioritering inom ramen för anslaget till
NSG för prospektering m.m. En sådan omprioritering skulle innebära
att de statliga insatserna för prospektering fick en ökad tyngdpunkt på
tidigare led i prospekteringskedjan. Detta skulle ligga i linje med vad
riksdagens revisorer har rekommenderat.

Med det nu sagda tillstyrks motion 1989/90:N249 (m).

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande Mittnordenprojektet
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N249 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

5. Riktlinjer och åtgärder för utveckling av
gruvnäringen (mom. 6)

Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med "Med
hänsyn" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att mineralråvarukommittén
har föreslagit väsentligt ökade prospekteringsaktiviteter i landet för
att gruvnäringens framtid skall kunna tryggas. Kommitténs förslag
härvidlag ligger i linje med vad som förordas i motion 1989/90:N278
(vpk). Ett ökat inflytande över svensk gruvnäring från de multinationella
storföretagens sida — något som kommittén uppenbarligen ser
som både möjligt och nödvändigt — är däremot enligt utskottets
mening oacceptabelt. Tvärtom är det, som understryks i nämnda
motion, angeläget att samhället skaffar sig ett avgörande inflytande
över utvinningen av malmer och andra mineralförekomster just i syfte
att internationaliseringens negativa effekter skall motverkas. De internationella
företagen liksom de svenska privata företagen baserar sitt
handlande endast på kortsiktiga, företagsekonomiska värderingar. Ett
samhällsekonomiskt uthålligt, ekologiskt riktigt och socialt ansvarsfullt
företagande inom gruvhanteringen kan förverkligas bara om samhället
skaffar sig ett avgörande inflytande över branschen. Därför bör, i
enlighet med vad som förordas i motionen, såväl nytillkommande som
redan befintliga mineralfyndigheter ägas av samhället. Detta innebär
att Boliden Mineral AB bör förstatligas. Vidare bör en kraftigt ökad
prospektering genomföras och en utifrån ett samhällsekonomiskt perspektiv
beslutad kraftfull utveckling av svensk gruvnäring initieras.
Utskottet föreslår att riksdagen gör ett uttalande till regeringen av här
angiven innebörd.

1989/90: NU31

28

Med det nu sagda tillstyrker utskottet motion 1989/90:N278 (vpk) i
här aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande riktlinjer och åtgärder för utveckling av gruvnäringen att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:N278 yrkandena 2
och 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

6. Den framtida prospekteringsverksamheten
(mom. 7)

Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med "Då
beredning" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar den oro över de minskande prospekteringsinsatserna
i landet som kommer till uttryck i motionerna 1989/90:N209 (s) och
1989/90:N336 (s). Mot denna bakgrund har i det föregående (s. 26 f.)
förordats att, utöver vad regeringen har räknat med, ytterligare 10 milj.
kr. skall anslås till NSG för prospektering under nästa budgetår. De
förslag till ökade prospekteringsinsatser som har lagts fram av mineralråvarukommittén
utgör en god utgångspunkt för kommande ställningstaganden
till den fortsatta prospekteringsverksamheten. Kommitténs
betänkande bereds för närvarande. Enligt utskottets mening motiverar
emellertid den allvarsamma situation som den svenska gruvnäringen
befinner sig i att riksdagen redan nu markerar att en utökad statlig
prospektering med klar och långsiktig målsättning måste genomföras
och att det måste ställas krav på prospekteringsinsatser från alla som
bryter malmer och andra mineralförekomster. Regeringen bör omedelbart
ta initiativ i denna riktning. Genom ett uttalande av riksdagen
härom skulle önskemålen i motionerna tillgodoses.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande den framtida prospekteringsverksamheten

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:N209 och
1989/90:N336 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

7. Gruvavfall i Falun och Garpenberg (mom. 14)

Rolf L Nilson (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med "Med
hänsyn" och slutar med "riksdagens sida" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening är det uppenbart att metalläckage från
gruvavfall på olika håll i landet, framfor allt i Falun och Garpenbergsområdet,
förorsakar sådana miljöskador att snara ingripanden är nödvändiga.
Utskottet ansluter sig till de förslag som läggs fram i motion

1989/90: NU31

29

1989/90:N228 (vpk) beträffande motåtgärder i de nämnda områdena.
Dalälvsdelegationens arbete bör sålunda påskyndas och tillräckliga
resurser anslås för nödvändiga insatser.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande gruvavfall i Falun och Garpenberg

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N228 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Inventering av gruvavfallets miljöpåverkan
(mom. 15)

Rolf L Nilson (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 21 som börjar med "Mot
bakgrund" och slutar med "motion 1989/90:N228 (vpk)" bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör emellertid, såsom föreslås i motion
1989/90:N228 (vpk), i samband med en grundlig, landsomfattande
inventering av alla upplag av gruvavfall göras mera ingående studier av
gruvavfallets miljöpåverkan än som hittills har förekommit.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande inventering av gruvavfallets miljöpåverkan

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N228 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Lagstiftning om återställningsarbeten (mom. 16)

Rolf L Nilson (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med "Den
redovisning" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse: Utskottet

anser, mot bakgrund av det sagda, att en allmän översyn av
den i detta sammanhang betydelsefulla lagstiftningen, i första hand
miljöskyddslagen, bör ske i syfte att gruvföretagen skall tvingas stå för
skälig del av gruvavfallets miljökostnader. Riksdagen bör anmoda
regeringen att förelägga riksdagen förslag till sådana tillägg till eller
förtydliganden av miljöskyddslagen att det av denna klart framgår att
ett skäligt kostnadsansvar för nödvändiga återställningsarbeten kan och
skall utkrävas av företagen. Härvid bör också anges hur problemen
skall lösas i de fall där det inte existerar något gruvföretag eller någon
annan huvudman som kan ta ansvar för återställningsarbetena. Med
det sagda tillstyrker utskottet motion 1989/90:N228 (vpk) i här aktuell
del.

dels att utskottets hemställan under 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande lagstiftning om återställningsarbeten

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N228 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

t

1989/90: NU31

30

10. Omlokalisering av nämnden för statens
gruvegendom (mom. 17)

Per-Ola Eriksson (c), Lars Norberg (mp) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 22 som börjar med
"Mineralråvarukommitténs förslag" och slutar med "motion
1989/90:N201 (c)" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som sägs i motion 1989/90:N201 (c)
om lämpligheten av att nämnden för statens gruvegendom omlokaliseras
till Malå. Enligt utskottets mening skulle en sådan lokalisering, till
en ort i den del av landet som NSG:s aktiviteter i huvudsak är
inriktade på, vara till gagn för en effektivt bedriven verksamhet. Enligt
utskottets mening bör regeringen i anslutning till sin beredning av
mineralråvarukommitténs förslag om framtida prospekteringsverksamhet
och om NSG:s roll i detta sammanhang ta initiativ till en sådan
omlokalisering.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande omlokalisering av nämnden för statens gruvegendom att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:N201 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90:NU31

31

Innehållsförteckning

1989/90: NU31

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Motionerna 3

Uppgifter i anslutning till motionerna 5

Mineralråvarukommittén 5

Miljöskyddslagen m.m 6

Dalälvsdelegationen 8

Utskottet 9

Myndighetsanslag 9

Övergripande frågor rörande gruvnäringen, m.m 14

Prospekteringsverksamheten m.m 14

Mineralfrågor av regional natur 17

Mineralhanteringens restprodukter 20

Övrigt 22

Hemställan 23

Reservationer

1. Sveriges geologiska undersökning (m, fp, c, vpk) 25

2. Sveriges geologiska undersökning (mp) 26

3. Medel för prospektering (vpk) 26

4. Mittnordenprojekiet (m) 27

5. Riktlinjer och åtgärder för utveckling av gruvnäringen

(vpk) 28

6. Den framtida prospekteringsverksamheten (vpk) 29

7. Gruvavfall i Falun och Garpenberg (vpk, mp) 30

8. Inventering av gruvafallets miljöpåverkan (vpk, mp) 30

9. Lagstiftning om återställningsarbeten (vpk, mp) 30

10. Omlokalisering av nämnden för statens gruvegendom (c,

mp) 31

gotab 96958. Stockholm 1990

32