Näringsutskottets betänkande
1989/90:NU30

Vissa näringspolitiska frågor

1989/90

NU30

Ärendet

I detta betänkande — varav en sammanfattning lämnas på s. 2 f. —
behandlas

dels proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor utom
vad gäller statliga företag och kommunikationer,

dels — helt eller delvis — tolv motioner som har väckts med
anledning av propositionen,

dels — helt eller delvis — 32 motioner från allmänna motionstiden
om olika näringspolitiska frågor,

dels tre motioner som har väckts med anledning av proposition
1989/90:76 om regionalpolitik inför 90-talet,
dels en motion som har väckts med anledning av proposition

1989/90:90 om forskning,
dels en motion som har väckts med anledning av proposition

1989/90:116 om ägande i banker och andra kreditinstitut,

dels en motion som har väckts med anledning av proposition

1989/90:123 om fisket,
dels en motion som har väckts med anledning av proposition

1989/90:125 med förslag om tilläggsbudget II till statsbudgeten för
budgetåret 1989/90.

En översikt över var i betänkandet förslagen i propositionen och de
olika motionsyrkandena behandlas lämnas i bilaga (s. 152).

Skrivelser har ingivits av allmänna pensionsfondens första, andra
och tredje fondstyrelser (gemensamt), av Småföretagens riksorganisation
och av utvecklingsfonderna i Jönköpings, Kronobergs och Skaraborgs
län (gemensamt).

Upplysningar och synpunkter har inför utskottet lämnats av företrädare
för Fonden för industriellt utvecklingsarbete (Industrifonden) och
för de regionala utvecklinfEfondernas VD-råd.

Såvitt gäller statligt företagande har proposition 1989/90:88 behandlats
i utskottets betänkande 1989/90:NU35. Den del av propositionen som
avser frågor om kommunikationer behandlas i trafikutskottets betänkande
1989/90:TU27.

1 Riksdagen 1989/90. 17 sami Nr 30

Proposition 1989/90:90 om forskning med förslag om bl.a. anslag till
styrelsen för teknisk utveckling (STU) behandlar utskottet i betänkandet
1989/90:NU40.

Sammanfattning

I samtliga fall godtas regeringens förslag om anslag m.m. Utskottet
ansluter sig också till de bedömningar rörande olika näringspolitiska
områden som redovisas i propositionen. Alla motionsyrkanden utom
ett som gäller konkurrensaspekter på kooperativ verksamhet i avstyrks
av utskottet. En förteckning över alla reservationer — med partibeteckningar
— finns i innehållsförteckningen (s. 155).

Utskottet instämmer i vad som i propositionen uttalas om näringspolitikens
allmänna inriktning. Därmed avstyrks yrkanden från de fem
oppositionspartierna. I en gemensam reservation av de borgerliga ledamöterna
betonas vikten av marknadsekonomiska utgångspunkter för
näringspolitiken; generella medel för gynnande av näringlivsklimatet
förordas framför regleringar av olika slag. Skattesystemet sägs ha negativa
effekter på riskkapitalförsörjningen, och detta särskilt för småföretagen.
Intresset av näringsfrihet understryks. Hänsyn till hela landets
utveckling och till miljön bör också vara viktiga inslag i en näringspolitik
som främjar tillväxt och därmed välstånd, anförs det. Två reservationer
har andra utgångspunkter. I en framsynt industripolitik borde
bl.a. allmänna pensionsfondens tillgångar spela en viktig roll, hävdas i
den ena reservationen (vpk). I den andra (mp) reses allvarliga invändningar
mot att regeringen har satt upp materiell tillväxt som mål.

Allmänna frågor om småföretagspolitiken och om avregleringsarbetet
har föranlett flera motioner. Regeringen kritiseras i en reservation (m,
fp, c) för att ha åstadkommit alltför litet i fråga om att med generella
medel underlätta för de små och medelstora företagen, som är den
grupp av företag som förutsätts bli mest drabbad av ett omfattande
regelsystem. I en annan reservation (mp) varnas för vissa negativa
effekter av avregleringen.

Regeringens förslag i avsnittet småföretagsutveckling, vilka främst rör
de regionala utvecklingsfonderna, finansieringsfrågor, kompetensutveckling
och nyetableringsinsatser, tillstyrks av utskottet. De föreslagna
reglerna för val av styrelse i utvecklingsfonderna, som innebär att
staten och den kommunala huvudmannen skall utse i princip hälften
var av ledamöterna, har mött kritik i motioner från samtliga oppositionspartier.
1 en trepartireservation (fp, c, vpk) krävs att nuvarande
ordning, enligt vilka landstingen utser samtliga ledamöter, skall bibehållas.
Aven en annan reservation (mp) går ut på att landstingen skall
utse ledamöterna, dock med undantag av en ledamot som skall utses
av staten. I en tredje reservation (m) föreslås i stället att staten genom
länsstyrelserna skall utse hela styrelsen.

För att småföretagens försörjning med eget kapital skall förbättras
föreslås i propositionen att nya regionala riskkapitalbolag skall inrättas.
Utvecklingsfonderna, Småföretagsfonden och Norrlandsfonden avses

1989/90: NU 30

2

bli ägare. Även privata delägare eftersträvas. Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet
föreslås, efter överläggningar mellan huvudmännen,
begränsas genom att en del av fondernas kapital betalas
tillbaka till staten. Småföretagsfonden skall tillföras 1 miljard kronor
från allmänna pensionsfonden under fem år. Utskottet ställer sig
bakom regeringens förslag. Därvid konstaterar utskottet att de i propositionen
framlagda förslagen inte innebär någon minskning av de
samhällsmedel som sammanlagt ställs till förfogande för småföretagssektorn.
Utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden skall helt upphöra
med sin finansieringsverksamhet, krävs det i motioner, vilka får stöd i
reservationer (m; fp). Även den motsatta uppfattningen, dvs. att utvecklingsfonderna
resp. Norrlandsfonden skall behålla sina nuvarande
ekonomiska medel, förs fram i reservationer (c, vpk; mp resp. c, vpk,
mp), som ansluter sig till motionsyrkanden.

Förslaget om nya regionala riskkapitalbolag avvisas i motioner (m;
fp; c), vilka följs upp i reservationer. Detsamma gäller om förslaget att
Småföretagsfonden skall tillföras medel från allmänna pensionsfonden.
I en trepartireservation (m, fp, c) krävs att Småföretagsfonden skall
avskaffas. I sina reservationer lämnar samma partiers företrädare förslag
till hur riskkapitalförsörjningen för småföretagen skall förbättras.
Förslagen om nya riskkapitalbolag och medelstillskott till Småföretagsfonden
avvisas också av miljöpartiet; småföretagens riskkapitalförsörjning
borde i stället tillgodoses bl.a. genom att s.k. närfonder inrättas.

Frågor om teknisk utveckling berörs i ett flertal motioner. Ett
motionsyrkande (fp) om att Industrifondens verksamhet skall inriktas
på ett system med riskgarantier för tekniska och kommersiella risker
avvisas men får stöd i en reservation (fp). Utskottet godtar regeringens
förslag om att ett särskilt verkstadstekniskt branschprogram skall inrättas
liksom förslagen om en ny finansieringsmodell för standardiseringen
och om konsumentråd och arbetsmiljöråd vid standardiseringskommissionen.
Vidare godtas förslaget att statens mät- och provstyrelse
skall ges möjlighet att ackreditera certifieringsorgan. I en reservation
(mp) uttycks farhågor för att ett sådant system kan leda till lojalitetskonflikter.
Tele-X-satellitens framtida användning för tv-sändning och
för telekommunikationer har föranlett fyra motionsyrkanden (m; fp)
vilka alla avstyrks av utskottet.

Regeringen kritiseras — från olika utgångspunkter — för vissa
uttalanden om internationella investeringar. I tre motioner (m; fp)
begärs att lagen (1982:617) om utländska förvärv av svenska företag
m.m. skall liberaliseras; en harmonisering främst med EG:s regler bör
eftersträvas snarast, anser motionärerna. I tre andra motioner (vpk;
mp) förordas en skärpning med hänvisning till att negativa effekter på
miljön och bristande arbetsgivaransvar följer i spåren av den ökande
internationaliseringen.

Vidare behandlar utskottet ett flertal motionsyrkanden om konkurrens
och samverkan. De som rör konkurrensbegränsningar bl.a. inom
den offentliga verksamheten (m; fp) avstyrker utskottet med hänvisning
till översynen särskilt inom den verksamma konkurrenskommittén.
Ett yrkande (c) om att riksdagen skall göra ett uttalande om

1989/90:NU30

3

åtgärder för främjande av samverkan och av kooperativa företag tillstyrks.
I den mån konkurrenslagstiftningen behöver förändras för att
skadliga konkurrensbegränsningar ytterligare skall kunna motverkas
måste detta, enligt utskottets mening, ske med respekt för kooperationens
karaktär av demokratisk folkrörelse. I en reservation (m, fp)
åberopas riksdagens tidigare förordande av lika villkor för statliga,
kooperativa och privata företag.

Propositionen
Huvudsakligt innehåll
Allmänt

Inledningsvis hänvisas till vissa förändringar avseende regeringens arbetsformer
som har redovisats i årets budgetproposition. Dessa innebär
bl.a. att en särskild statsrådsgrupp för samordning av näringspolitiska
frågor har bildats. Arbetet inom näringspolitiken kommer att inriktas
på att en långsiktig och sammanhållen strategi för främjande av
näringslivets utveckling och den ekonomiska tillväxten skall utvecklas.
Flera olika områden, såsom kommunikationsväsendet, energiförsörjningen,
utbildningsfrågor och den ökande internationaliseringen, är
därvid av intresse.

Den näringspolitiska propositionen uppges vara ett första steg i detta
arbete. I denna beskrivs näringspolitikens inriktning på medellång sikt.
Vidare redovisas de områden som är särskilt angelägna att beakta vid
utformningen av en näringspolitik för ökad tillväxt.

Härutöver framläggs vissa konkreta förslag till åtgärder och förändringar.
Dessa gäller i första hand frågor som har varit föremål för
tidigare utredningar och där det inte finns anledning att avvakta med
förslag.

Småföretagsutveckling

I propositionen betonas småföretagens stora betydelse för förnyelse och
tillväxt liksom för dynamiken i näringslivet. Politiken föreslås bli
inriktad på att stödja nyföretagande och minska hinder för småföretagens
expansion. Särskild uppmärksamhet bör ägnas de teknikbaserade
företagen och underleverantörerna.

De regionala utvecklingsfondernas målgrupp bör utvidgas till att
omfatta i princip alla småföretag. Staten föreslås i fortsättningen fa
tillsätta hälften av antalet ledamöter i fondernas styrelser.

Nya regionala riskkapitalbolag för underlättande av småföretagens
försörjning med eget kapital föreslås med de regionala utvecklingsfonderna,
Småföretagsfonden och Norrlandsfonden som ägare. Privat delägande
eftersträvas. Småföretagsfonden föreslås fa 1 miljard kronor av
medel från allmänna pensionsfonden under fem år.

1989/90:NU30

4

I propositionen dras riktlinjer upp för bl.a. utvecklingsfondernas
arbete med

- kompetensutveckling i småföretagssektorn,

- nyetableringsinsatser,

-främjande av underleverantörer,

-designstöd samt

- miljöfrågor för småföretagen.

Teknisk utveckling och förnyelse

Ett särskilt treårigt program för verkstadsteknisk utvecklingsverksamhet
föreslås bli påbörjat under budgetåret 1990/91.

STU:s inriktning avses bli koncentrerad på tillämpad teknisk forskning
och teknisk utveckling och skall profileras ytterligare mot små
och medelstora företag. Ökade satsningar föreslås för produktutveckling.

I propositionen framhålls att det är en angelägen uppgift för Industrifonden
att stödja teknikupphandlings- och underleverantörsprojekt
samt samarbetet inom EUREKA, ett västeuropeiskt organ med uppgift
att vara kontaktnät för industrin och forskningsinstitutionerna i fråga
om högteknologiska projekt. Särskild uppmärksamhet bör ägnas nyetablerade
teknikbaserade företag och småföretag med kvalificerade utvecklingsprojekt.
Fonden avser att närmare studera möjligheterna till
ett ökat samarbete med banker för att utveckla sitt redan etablerade
stöd genom garantier.

Det statliga stödet till standardisering föreslås reformeras och öka.
Inom SIS-Standardiseringskommissionen föreslås ett konsumentråd
och ett arbetsmiljöråd bli inrättade.

Lagen om kontroll genom teknisk provning och om mätning kompletteras
med ett bemyndigande för statens mät- och provstyrelse
(MPR) att kunna ackreditera även certifieringsorgan. Bidraget till
riksmätplatserna, vilket fördelas av MPR, föreslås öka.

Verksamheten vid statens provningsanstalt (SP) föreslås fortsätta
enligt de riktlinjer som har lagts fast för treårsperioden
1989/90—1991/92. SP bör öka sina insatser när det gäller forskning och
utveckling samt medverkan i det internationella samarbetet, särskilt
inom Europa.

Internationalisering

I propositionen redovisas omfattningen och utvecklingen av näringslivets
investeringar i utlandet och utländska investeringar i Sverige.
Samrådet med de svenska internationellt verksamma storföretagen
föreslås bli intensifierat beträffande frågor som rör internationalisering.
Det slås fast att den svenska lagstiftningen om kontroll av utländska
företagsförvärv i ljuset av stundande förhandlingar om EES, det europeiska
ekonomiska samarbetsområdet, måste anpassas till internationellt
vedertagna principer. Det anges också att de fackliga organisationernas
möjlighet till information och förhandling i samband med
företagsförvärv måste öka.

1989/90: NU 30

5

Förslag till lagstiftning i dessa frågor läggs dock inte fram nu.

1989/90:NU30

Anslagsfrågor

I ett särskilt avsnitt läggs förslag fram rörande en rad anslag inför
budgetåret 1990/91. Det gäller främst områdena småföretagsutveckling
och teknisk forskning och utveckling. Nya anslag föreslås bl.a. för
internationellt samarbete på företagsområdet.

Förslag

I den del av propositionen som behandlas här föreslår regeringen —
efter föredragning av industriminister Rune Molin — att riksdagen

dels antar förslag till

1. lag om ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna
pensionsfonden (s. 172),

2. lag om ändring i lagen (1982:164) om kontroll genom teknisk
provning och om mätning (s. 172),

dels godkänner

3. de ändrade riktlinjer för de regionala utvecklingsfondernas målgrupp
som föredragande statsrådet har förordat (avsnitt 4.5),

4. de ändrade riktlinjer för val av styrelse i de regionala utvecklingsfonderna
som föredragande statsrådet har förordat (avsnitt 4.5),

5. de ändrade riktlinjer för de regionala utvecklingsfondernas och
stiftelsen Norrlandsfondens finansieringsverksamhet som föredragande
statsrådet har förordat (avsnitt 4.7),

6. de riktlinjer för nya statliga riskkapitalbolag som föredragande
statsrådet har förordat (avsnitt 4.7),

7. de ändrade riktlinjer och det ökade kapitalbehov [dvs. kapitaltillförsel]
för stiftelsen Småföretagsfonden som föredragande statsrådet har
förordat (avsnitt 4.7),

8. att aktierna i Temu Interactor AB får överlåtas till stiftelsen
Norrlandsfonden i enlighet med vad föredragande statsrådet har förordat
(avsnitt 4.7),

9. de ändiade riktlinjer för stödet till designfrämjande åtgärder som
föredragande statsrådet har förordats (avsnitt 4.11).

Vidare bereder regeringen riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande
statsrådet har anfört om

21. riktlinjer för stöd till industriellt utvecklingsarbete genom Stiftelsen
Fonden för industriellt utvecklingsarbete (avsnitt 5),

23. internationella investeringar (avsnitt 7),

24. näringspolitiken i övrigt.

Beträffande anslag under tolfte huvudtiteln och medelsdispositioner
föreslår regeringen under angivna punkter följande:

A 5. Internationellt samarbete på företagsområdet (s. 174)

att riksdagen till Internationellt samarbete på företagsområdet för
budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 6 000 000 kr.

B 1. Statens industriverk: Förvaltningskostnader (s. 175—177)
att riksdagen

1. godkänner vad föredragande statsrådet har föreslagit i fråga om
förändringar i programindelningen av industriverkets verksamhet,

2. till Statens industriverk: Förvaltningskostnader för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 65 957 000 kr.

B 2. Statens industriverk: Utredningsverksamhet (s. 177 f.)

att riksdagen till Statens industriverk: Utredningsverksamhet för
budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 5 250 000 kr.

B 4. Åtgärder för att främja industridesign (s. 178)
att riksdagen

1. medger att under budgetåren 1991/92 och 1992/93, utöver under
budgetåret 1990/91 ej disponerade medel, sammanlagt 10 000 000 kr.
får användas till åtgärder för att främja industridesign,

2. att riksdagen till Åtgärder för att främja industridesign för budgetåret
1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 5 000 000 kr.

B 7. Småföretagsutveckling (s. 179 f.)
att riksdagen

1. medger att under budgetåren 1991/92 och 1992/93, utöver under
budgetåret 1990/91 ej disponerade medel, sammanlagt 430 600 000 kr.
får användas för småföretagsutveckling,

2. till Småföretagsutveckling för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag
på 215 300 000 kr.

C 4. Åtgärder för att främja utländska investeringar i Sverige (s. 180 f.)
att riksdagen

1. medger att under budgetåren 1991/92 och 1992/93, utöver under
budgetåret 1990/91 ej disponerade medel [,] sammanlagt 3 500 000 kr.
får användas för att främja utländska investeringar i Sverige,

2. till Åtgärder för att främja utländska investeringar i Sverige för
budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 1 500 000 kr.

F 3. Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéverksamhet (s. 182)

att riksdagen till Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga
attachéverksamhet för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag
på 30 700 000 kr.

F 8. Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet (s. 184 f.)

att riksdagen till Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet för
budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

F 9. Bidrag till statens provningsanstalt (s. 185)

att riksdagen till Bidrag till statens provningsanstalt för budgetåret
1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 41 135 000 kr.

F 10. Statens mät- och provstyrelse: Myndighetsverksamhet (s. 185—187)
att riksdagen till Statens mät- och provstyrelse: Myndighetsverksamhet
för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr.

1989/90:NU30

7

F 11. Statens mät- och provstyrelse: Bidrag till

rilcsmätplatsverksamhet (s. 187 f.)

att riksdagen till Statens mät- och provstyrelse: Bidrag till riksmätplatsverksamhet
för budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag
på 8 000 000 kr.

F 14. Bidrag till Standardiseringskommissionen (s. 188)

att riksdagen (2) till Bidrag till Standardiseringskommissionen för
budgetåret 1990/91 anvisar ett anslag på 32 278 500 kr.

F 22. Industriell utveckling m.m. inom verkstadsteknikområdet (s. 188)
att riksdagen

1. till Industriell utveckling m.m. inom verkstadsteknikområdet för
budgetåret 1990/91 anvisar ett reservationsanslag på 50 000 000 kr.,

2. att riksdagen medger att under budgetåren 1991/92 och 1992/93,
utöver under budgetåret 1990/91 ej disponerade medel, 100 000 000
kr. Sr användas till industriell utveckling m.m. inom verkstadsteknikområdet.

Riksdagen bereds vidare tillfälle att ta del av vad föredragande statsrådet
under punkt F 14 har anfört (1) om statens roll i standardiseringen

m.m.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som har väckts med anledning av proposition
1989/90:88 och behandlas här är följande:

1989/90:N47 av Lars Svensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att öka insatserna för den kooperativa företagsformens ställning i
utvecklingsfondernas verksamhet,

2. som sin mening ger regeringen till känna att utvecklingsfonderna
bör avsätta medel för information, rådgivning och utbildning kring
den kooperativa företagsformens användningsområden inom näringspolitiken,

3. som sin mening ger regeringen till känna att utvecklingsfonderna
bör ges särskilda direktiv att också stödja kooperativ utveckling,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om den kooperativa företagsformens kapitalförsörjningsproblematik.

1989/90:N50 av Nils-Olof Gustafsson (s) och Margareta Winberg (s)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet
och om Temu Interactor AB.

1989/90:NU30

8

1989/90:N51 av Rosa-Lill Wåhlstedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
utvecklingsfonder och riskkapitalbolag.

1989/90:N52 av Rune Backlund (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Småföretagsfondens
kanslis lokalisering till Jönköping.

1989/90:N53 av Håkan Hansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (1) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om nödvändigheten av åtgärder för att stimulera ny- och
småföretagandets riskkapitalförsörjning.

1989/90:N54 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1.

avslår regeringens förslag om att förhandlingar inleds med syfte
att få till stånd regionala riskkapitalbolag,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om riktlinjer för den statliga riskkapitalpolitiken,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om vikten av att följa skattereformens effekter på riskkapitalförsörjningen,

4. hos regeringen begär förslag om åtgärder för att stimulera tillkomsten
av privata riskkapitalbolag i enlighet med vad i motionen
anförts,

5. hos regeringen begär en utredning om personliga etableringskonton,

7. hos regeringen begär förslag om starta-eget-stipendier i enlighet
med vad i motionen anförts,

8. avslår regeringens förslag om inbetalning av utvecklingsfondernas
medel till staten,

9. hos regeringen begär förslag om hur delar av utvecklingsfondernas
kapital kan användas för regionala infrastrukturinvesteringar i
enlighet med vad i motionen anförts,

10. hos regeringen begär förslag om att inrätta ett garantisystem för
att stimulera tillgången på privat riskkapital i enlighet med vad i
motionen anförts,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om satsningar för att utvidga utvecklingsfondernas målgrupp till service-
och hantverksnäringarna,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om riktlinjer för utvecklingsfondernas verksamhet,

13. avslår regeringens förslag om förhandlingar med landstingen
med sikte på att staten skall utse hälften av antalet ledamöter i
utvecklingsfondernas styrelser,

14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om principer för utnämning av ledamöter i utvecklingsfondernas
styrelser,

15. hos regeringen begär förslag om metoder för att utsätta utvecklingsfonderna
för konkurrens i enlighet med vad i motionen anförts,

1989/90-.NU30

9

16. avslår regeringens förslag om att Småföretagsfonden tillförs 1
miljard kronor från AP-fondssystemet,

17. hos regeringen begär förslag om en avveckling av Norrlandsfondens
finansieringsverksamhet och att dess tillgångar används för infrastrukturinvesteringar
i enlighet med vad i motionen anförts,

18. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om riktlinjer för Norrlandsfondens framtida verksamhet,

19. hos regeringen begär förslag om att Industrifondens tillgångar
skall inbetalas till staten och användas för infrastrukturinvesteringar,

20. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om riktlinjer för Industrifondens framtida verksamhet,

21. avslår regeringens förslag om att förlänga branschprogrammet
för trävaruförädlingsindustrin med tre år,

22. avslår regeringens förslag om att påbörja ett program för verkstadsteknisk
utvecklingsverksamhet,

23. för budgetåret 1990/91 anslår 20 milj. kr. mindre än vad regeringen
föreslagit på anslaget Bl. Statens industriverk: Förvaltningskostnader,
eller således 44 740 000 kr.,

24. för budgetåret 1990/91 anslår 100 milj. kr. mindre än vad
regeringen föreslagit på anslaget B 7. Småföretagsutveckling, eller
således 99 500 000 kr.,

25. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att en ökad andel av STU:s anslag bör användas till verksamhet
som förbättrar villkoren för enskilda uppfinnare i enlighet med vad i
motionen anförts,

28. avslår regeringens förslag om att anslå 1,5 milj. kr. till åtgärder
för att främja utländska investeringar i Sverige,

29. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om riktlinjer för kunskapsöverföring till näringslivet i Östeuropa.

1989/90:N55 av Agne Hansson (c) och Marianne Jönsson (c) vari yrkas
att riksdagen

1. avslår regeringens förslag om indragning av medel från de regionala
utvecklingsfonderna,

2. avslår regeringens förslag om ändrade riktlinjer för val av styrelse
i de regionala utvecklingsfonderna,

3. beslutar att val av styrelse i de regionala utvecklingsfonderna skall
ske enligt nu gällande regler och principer, dvs. att landstinget eller i
förekommande fall motsvarande skall utse styrelse för utvecklingsfonderna,

4. avslår regeringens förslag och riktlinjer för nya statliga riskkapitalbolag,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om bildande av länsvisa riskkapitalbolag,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
om förutsättningarna för att ett "Kalmar län Utveckling AB" omedelbart
kan komma till stånd.

1989/90:NU30

10

1989/90:N56 av Ylva Annerstedt (fp) vari yrkas att riksdagen

1. avslår förslaget om generell återbetalning av 1 miljard kronor av
utvecklingsfondernas kapital,

2. avslår förslaget att staten skall utse hälften av utvecklingsfondernas
styrelser,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i övrigt anförts i
motionen om möjligheterna att verka för utvecklingsfonden i Stockholms
län.

1989/90:N57 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om mål och inriktning av näringspolitiken för att främja ett decentraliserat
näringsliv, teknikutveckling, decentraliserat ägande, anställningstrygghet,
regional balans och god miljö,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om de mindre företagen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om avreglering inom näringslivet,

4. avslår regeringens förslag om ändrade riktlinjer för val av styrelse
i de regionala utvecklingsfonderna,

5. beslutar att val av styrelse i de regionala utvecklingsfonderna skall
ske enligt nu gällande regler och principer, dvs. att landstingen och de
berörda kommunerna skall utse styrelse för utvecklingsfonderna,

6. avslår regeringens förslag om indragning av medel från de regionala
utvecklingsfonderna,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om de regionala utvecklingsfondernas ansvar för beredning och uppföljning
av regionalpolitiska stödärenden,

8. avslår regeringens förslag om indragning av medel från Norrlandsfonden,

9. avslår regeringens förslag om ändring i lagen (1983:1092) om
reglemente för allmänna pensionsfonden,

10. avslår regeringens förslag om ändrade riktlinjer för de regionala
utvecklingsfonderna och stiftelsen Norrlandsfondens finansieringsverksamhet,

11. avslår regeringens förslag om och riktlinjer för nya statliga
riskkapitalbolag,

12. avslår regeringens förslag om ökat kapital till Stiftelsen Småföretagsfonden
samt beslutar om avskaffande av fonden i enlighet med vad
i motionen anförts,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om åtgärder för att främja riskkapitalförsörjning för småföretag,

14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om bildande av länsvisa riskkapitalbolag,

15. anvisar 20 milj. kr. för satsningar på informationsteknologi hos
småföretag över anslaget F 18, Industriell utveckling m.m. inom informationsteknologiområdet,

1989/90:NU30

11

16. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ett branschprogram för främjande av rymdteknisk utveckling hos
småföretag,

17. anvisar 20 milj. kr. för främjande av rymdteknisk utveckling hos
småföretag över anslaget B 7, Småföretagsutveckling,

18. medger att utvecklingsfonderna får fetta beslut om stöd till
miljö- och energiinvesteringar inom en ram på 20 000 000 kr. för
budgetåret 1990/91 i enlighet med vad i motionen anförts,

19. till B 7, Småföretagsutveckling för budgetåret 1990/91 anvisar ett
reservationsanslag på 265 300 000 kr.

1989/90:N58 av Lars Norberg m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att ett humanekologiskt
synsätt bör vara grunden för näringspolitiken,

2. som sin mening ger regeringen till känna att materiell tillväxt ej
är ett lämpligt mål för näringspolitiken,

3. som sin mening ger regeringen till känna att en ökad produktivitet
i första hand skall utnyttjas för att minska resursförbrukning — att
göra mer av mindre — och därvid också öka möjligheterna till kortare
arbetstid,

4. begär att regeringen skall tillsätta en utredning för att belysa såväl
positiva som negativa konsekvenser av en ökad internationalisering på
näringslivets område,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om avregleringarnas foror,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om transporter och kommunikationer,

10. som sin mening ger regeringen till känna att den omständigheten
att andra länder på senare år har haft en högre tillväxt än Sverige
bör betraktas som en positiv förändring,

11. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om de risker för framtiden som vår nuvarande näringslivsstruktur
medför,

12. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om "högteknologi",

13. avslår regeringens förslag till ändrade regler för utvecklingsfonderna,

14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om utvecklingsfondernas styrelser och målgrupp,

15. avslår regeringens förslag till ändrade riktlinjer för Norrlandsfonden
och Stiftelsen Småföretagsfonden,

16. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens möjlighet att ställa
riskkapital till förfogande,

17. avslår regeringens förslag beträffande nya statliga riskkapitalbolag,

18. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om teknikpolitiken,

1989/90:NU30

12

19. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om verkstadsteknik, och teknisk infrastruktur,

20. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om konsument- och arbetsmiljörådefn] inom SIS,

29. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om utländska företagsinvesteringar,

31. avslår regeringens förslag till ändring av lagen (1989:164) om
kontroll genom teknisk provning och [om] mätning,

32. avslår regeringens förslag till ändring av lagen (1983:1092) med
reglemente för allmänna pensionsfonden,

33. avslår regeringens förslag under C 4 [momenten] 1 och 2,
åtgärder för att främja utländska investeringar i Sverige.

1989/90:N59 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

1. avslår regeringens förslag till ändrade riktlinjer för val av styrelse
till de regionala utvecklingsfonderna,

2. avslår regeringens förslag till ändrade riktlinjer för de regionala
utvecklingsfondernas och stiftelsen Norrlandsfondens verksamhet,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om svenskt initiativ till alleuropeisk lösning av standardiseringen i
Europa,

4. begär att regeringen skall utarbeta ett statligt avtal som demokratiserar
SIS verksamhet i enlighet med vad som anförs i motionen,

7. av regeringen begär förslag om nya regler för utländskt förvärv av
svenska företag,

8. av regeringen begär förslag som begränsar möjligheten att fritt
investera utomlands.

1989/90:N60 av Carl Bildt m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1.

avslår regeringens förslag om lag om ändring i lagen (1983:1092)
med reglemente för allmänna pensionsfonden,

2. avslår regeringens förslag om ändrade riktlinjer för utvecklingsfondernas
och stiftelsen Norrlandsfondens finansieringsverksamhet,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
om utvecklingsfondernas och stiftelsen Norrlandsfondens finansieringsverksamhet,

4. avslår regeringens förslag till riktlinjer för nya statliga riskkapitalbolag,

5. avslår regeringens förslag till ändrade riktlinjer och ökat kapitalbehov
för Stiftelsen Småföretagsfonden,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
om nationellt kollektivt kapital,

9. hos regeringen begär förslag till förändrad företagsförvärvslagstiftning
i enlighet med vad i motionen anförs,

10. hos regeringen begär en utredning beträffande utlänningsförbehållen
i företagens bolagsordningar i enlighet med vad i motionen
anförs.

1989/90:NU30

13

De motioner från allmänna motionstiden som behandlas här är följande: 1989/90:N204

av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari — med motivering i
motion 1989/90:A802 — yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om ändring av regler för
bidrag och rådgivning vid de regionala utvecklingsfonderna.

1989/90:N206 av Carl Bildt m.fl. (m) vari — med motivering i motion
1989/90:Sk320 — yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
angående utformningen av lagar och regler med hänsyn till möjligheterna
att starta nya företag,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om de mindre och medelstora företagens betydelse för den ekonomiska
utvecklingen i Sverige.

1989/90:N208 av Maja Bäckström (s) och Johnny Ahlqvist (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om de regionala utvecklingsfondernas verksamhet i
framtiden.

1989/90:N213 av Tom Heyman (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att en utredning tillsätts med uppgift att se över nödvändigheten
av och formerna för det statliga stödet till företag.

1989/90:N217 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av närfonder,

2. begär att regeringen förelägger riksdagen förslag till försöksverksamhet
med närfonder i enlighet med vad som anges i motionen,

3. begär att regeringen tillsätter en snabbutredning för att utarbeta
förslag till försöksverksamhet med närfonder som skall starta under år
1991,

4. som sin mening ger regeringen till känna att försöksverksamhet
med och utredning om närfonder senare skall bedrivas så att ett
heltäckande nationellt program för närfonder skall kunna beslutas
under riksdagsperioden 1991 — 1994.

1989/90-.N220 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (5) att
riksdagen beslutar upphäva 1982 års lag om utländska förvärv av
svenska företag.

1989/90:N223 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär att alla lagförslag som berör småföretagen
skall åtföljas av en redovisning av konsekvenserna för dessa företag,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om prisöverenskommelser och leveransvägran,

3. beslutar att de regionala utvecklingsfondernas låneverksamhet
avvecklas,

1989/90: NU30

14

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om de regionala utvecklingsfondernas serviceverksamhet med exportkontakter
för småföretag,

5. beslutar att de regionala utvecklingsfondernas målgrupp utvidgas
till att gälla också hantverks- och serviceföretag,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om valet av ledamöter i de regionala utvecklingsfondernas styrelser.

1989/90:N224 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om behovet av ökad satsning på innovationer och nya produkter,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om internationaliseringens problem,

6. beslutar att anslaget B 8 Småföretagsutveckling reduceras med 25
milj. kr. till 157 500 000 kr.,

8. inrättar en ny anslagspost: Bil Närfonder och till detta ändamål
anslår 25 000 000 kr.,

18. avslår regeringens förslag att anslå 30 000 000 kr. till Industriell
utveckling inom informationsteknologiområdet under F 18.

1989/90:N230 av Ingbritt Irhammar m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
rättsligt skydd för egenföretagare i ekonomisk samverkan.

1989/90:N236 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag om regler för kontroll av fusioner
mellan stora företag så att fusioner inte leder till monopol och stark
ägarkoncentration,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ett särskilt aktionsprogram för att främja de mindre företagen.

1989/90:N256 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari — med motivering i
motion 1989/90:K414 — yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om ett snabbt ställningstagande
till utnyttjandet av Tele-X.

1989/90:N276 av Karin Falkmer (m) och Lars Ahlström (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kompetenshöjande utbildningsinsatser för små företag.

1989/90:N287 av Carl Frick m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (3) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den faktiska
monopolsituationen som motverkar en utveckling mot decentraliserad
tillverkning [bör] utred[a|s och förslag till åtgärder ges.

1989/90:N289 av Rune Rydén (m) och Per Stenmarck (m) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär en allsidig översyn av de olika
förhållanden som påverkar konkurrensen mellan privata och offentliga
företag.

1989/90:NU30

15

1989/90:N299 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) vari — med motivering
i motion 1989/90:L717 — yrkas att riksdagen hos regeringen begär
en kartläggning av och en åtgärdsplan mot marknadsstörande konkurrenshinder.

1989/90:N302 av Bengt Kindbom (c) och Gunilla André (c) vari —
med motivering i motion 1989/90:Jo242 — yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kooperativ
verksamhet.

1989/90:N314 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till skärpt lagstiftning om utländska företagsförvärv.

1989/90:N315 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (2) att
riksdagen hos regeringen begär en utredning av alla i Sverige existerande
legala och faktiska tjänstemonopol samt förslag till hur man kan
skapa en ökad konkurrens inom dessa områden.

1989/90:N318 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (9) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riskkapitalförsörjning.

1989/90:N319 av Filip Fridolfsson (m) vari yrkas att riksdagen begär
att regeringen tillsätter en utredning om egenföretagarens borgensåtaganden
enligt vad som i motionen anförts.

1989/90:N324 av Lars Norberg (mp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att en utredning bör
tillsättas som analyserar vilka totala strukturförändringar som kan
förväntas i Sverige av EG-politiken, GATr-politiken och de fria kapitalrörelserna
m.m. i enlighet med vad som i motionen anförts,

2. som sin mening ger regeringen till känna att den under moment

1 yrkade utredningen skall fullfölja sitt arbete genom att utreda vägar
till en "grön framtid" i enlighet med vad som i motionen anförts.

1989/90:N327 av Per-Ola Eriksson (c) och Roland Sundgren (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om kooperation och åtgärder för att främja samverkan
och kooperativa företag.

1989/90:N328 av Lars Svensson m.fl. (s) såvitt gäller yrkandet (2) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att de regionala utvecklingsfonderna ges särskilda direktiv
att också stödja kooperativ utveckling.

1989/90:N329 av Marianne Andersson (c) och Ingbritt Irhammar (c)
vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
industridepartementet bör omvandlas till ett näringslivsdepartement.

1989/90:N338 av Lisbet Calner m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett
samlat ansvar för havsforskning.

1989/90:NU30

16

1989/90:N339 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag om en fungerande organisation och en
klar ansvarsfördelning för arbetet inom havsresursområdet.

1989/90:N346 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (1)
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om riktlinjer för näringspolitiken.

1989/90:N356 av Håkan Holmberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (2)

— med motivering i motion 1989/90:U249 — att riksdagen beslutar att
förhandlingar med baltiska och polska myndigheter upptas om samarbete
på telekommunikationsområdet genom bättre utnyttjande av TeleX-satelliten.

1989/90:N360 av Kersti Johansson m.fl. (c) vari — med motivering i
motion 1989/90:A815 — yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om utvidgningen av
utvecklingsfondernas målgrupp i syfte att förbättra stödmöjligheterna
för kvinnliga företagare inom servicenäringarna.

1989/90:N361 av Lars Werner m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena —
med motivering i motion 1989/90:Fi212 — att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en ny industripolitik och löntagar- och AP-fbndernas roll i en
sådan politik,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om en ekologisk näringspolitik.

1989/90:N362 av Gunilla André (c) och Karin Starrin (c) vari — med
motivering i motion 1989/90:A817 — yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingsfondernas
stöd till kvinnors företagande.

1989/90:N366 av Per Westerberg m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om avyttring av sändningsrätten för den outnyttjade TV-sändaren i
Tele-X,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om undersökning av förutsättningarna att nyttja Tele-X för att upprätta
bättre telefon- och dataförbindelse med Estland, Lettland och Litauen.

De motioner som har väckts med anledning av proposition
1989190:76 och behandlas här är följande:

1989/90:A86 av Bo Holmberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet
av särskilda avtal för utvecklingsfonderna (skogslänen) och Norrlandsfondens
engagemang i föreslagna riskkapitalbolag.

1989/90A106 av Inger Schörling m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

10. hos regeringen begär förslag till utformningen av en försöksverksamhet
med närfonder i enlighet med vad som anförts i motionen,

2 Riksdagen 1989/90. 17 sami. Nr 30

1989/90: NU 30

17

17. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om de regionala utvecklingsfonderna och riskkapitalbolagen.

1989/90:A118 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (27) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utvecklingsfondernas betydelse för den regionala utvecklingen.

Den motion som har väckts med anledning av proposition
1989/90:90 och behandlas här är:

1989/90:N33 av Jens Eriksson m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att möjligheterna att få till stånd
en fjärranalyskarta över havsbottnen med start i Östersjön i enlighet
med de i motionen föreslagna riktlinjerna bör undersökas och att
regeringen därefter återkommer till riksdagen med förslag.

Den motion som har väckts med anledning av proposition

1989/90:116 och behandlas här är:

1989/90:N73 av Carl Fredrik Graf (m) så vitt gäller yrkandet (1) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att nuvarande förvärvslagstiftning bör avskaffas.

Den motion som har väckts med anledning av proposition

1989190:123 och behandlas här är:

1989/90:Jo43 av Karl Erik Olsson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (9) att
riksdagen hos regeringen begär förslag om en fungerande organisation
och en klar ansvarsfördelning för arbetet inom havsresursområdet.

Den motion som har väckts med anledning av proposition

1989/90:125 och behandlas här är:

1989/90:Jo32 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen
av regeringen begär förslag om en fungerande organisation och en klar
ansvarsfördelning för arbetet inom havsresursområdet.

Motivering

Inledningsvis lämnas här en sammanfattning av motiveringen för motionsyrkanden
rörande näringspolitikens allmänna inriktning från de
fem oppositionspartierna.

Moderata samlingspartiet utvecklar sin principiella syn i motion
1989/90:N60. Grunden för välstånd och utveckling står att finna i en
fungerande marknadsekonomi, anförs det. Erfarenheterna från olika
länder i världen talar sitt tydliga språk; endast när medborgarna är fria
att ta egna initiativ — och åtnjuta resultatet av sin verksamhet — finns
förutsättningar för välfärd. Den marknadsekonomiska kärnan i det
svenska samhället har dock, trots alla de regleringar som har försämrat
den svenska ekonomins funktionssätt, visat en stark motståndskraft
mot socialistiska ingrepp.

1989/90:NU30

18

I motionen hänvisas till en rad orsaker till den — i förhållande till
andra industrialiserade länder — låga tillväxttakten. Skattetrycket utpekas
sorn det största hindret för utvecklingen i Sverige. Paralleller dras
mellan den sålunda höga skattekvoten och Sveriges — jämfört med
den övriga industri världen — betydligt lägre tillväxt. En skattesänkning
är nödvändig för att en sådan utveckling skall kunna åstadkommas
som medger inte bara en ökad privat konsumtionsförmåga för den
enskilde och bättre utvecklingsmöjligheter för företagen utan också
vidgade förutsättningar för de offentliga organen att angripa exempelvis
miljöförstörelse.

Vidare måste energipolitiken förändras så att miljön och ekonomin
inte hotas. En ny europapolitik krävs också om Sverige fullt ut skall
kunna delta i den västeuropeiska integrationen. Motionen präglas av
kritik mot den snäva och gammalmodiga syn på nationens intresse
som regeringspartiets företrädare anses ! a gett uttryck för när det
gäller utländska förvärv av svenska företag. Kritiken omfattar i hög
grad även de nationella, kollektiva ägargrupperingar som regeringen
anser böra styra företagen. På flera områden har regeringen, hävdas
det, återfallit i tankar på en sådan aktiv statlig företagspolitik som
tidigare har visat sig skadlig för såväl företagen som Sveriges ekonomi.
Medan resten av världen avvecklar statligt ägande söker regeringen i
stället att utveckla det.

Även småföretagens betydelse för den svenska ekonomin är någonting
centralt i moderata samlingspartiets näringspolitiska program. I
motion 1989/90:N206 anförs att det numera inte är främst de stora
företagen som bryter väg mot en ny teknik utan de små företagen,
grupperna och nätverken. En viktig uppgift för statsmakterna är därför
att skapa regler som främjar de mindre företagens utvecklingsmöjligheter.
Nyföretagandet bör också stärkas genom en bättre riskkapitalförsörjning;
förslag till olika åtgärder att åstadkomma en sådan lämnas i
motionen.

Folkpartiet hävdar i motion 1989/90:N346 att det marknadsekonomiska
systemet är överlägset alla andra som ett medel att förverkliga människors
önskan om frihet och valfird. Den enskilde är expert i fråga om
sina unika behov och önskemål; därför är alla system som bygger på
att en myndighet planerar produktion eller konsumtion dömda att
misslyckas. Vid en fri prisbildning blir priset bärare av information
mellan producent och konsument. Denna roll kan dock vara otillräcklig
i vissa fall; en viss begränsning av den fria prisbildningen — om
detta är motiverat av hänsyn till miljö, sociala förhållanden och
liknande — kan därför accepteras under förutsättning att eventuella
konkurrenssnedvridande effekter minimeras. Näringsfriheten är en av
grundstenarna i det marknadsekonomiska systemet, framhålls i motionen,
och en huvuduppgift för en liberal näringspolitik är bekämpandet
av konkurrensbegränsningar såsom monopol — inte minst inom
staten och kommunerna — och karteller. Som väsentligt i en sådan
näringspolitik lyfter folkpartiet också fram att förutsättningarna för

1989/90:NU30

19

utvecklandet av ny teknik och nya produkter skall stärkas. Även den
internationella konkurrensens positiva effekter för konsumenterna tas
upp.

Småföretagarnas villkor behandlar folkpartiet i en särskild motion,
1989/90:N223. I denna hänvisas till EG:s aktionsprogram för småföretag,
vilket gäller förenkling av det administrativa systemet. En harmonisering
med EG i detta avseende bör eftersträvas, anser man. Vidare
hävdas att den ekonomiska politiken måste vara generell, inriktad på
åtgärder som stimulerar utbudet och främjar tillväxten. Specialdestinerade
stöd och åtgärder i näringspolitiska sammanhang tar man sålunda
avstånd ifrån, vilket kommer till uttryck också i några av de övriga
motionerna från folkpartiet.

Även enligt centerpartiet bör marknadsekonomins principer ligga till
grund för det ekonomiska systemet, som emellertid bör vara präglat av
socialt ansvar, hushållning med resurserna och en god miljö. Detta
framhålls i motion 1989/90:N57. De politiska åtgärderna bör syfta till
att åstadkomma ett starkt näringsliv som ger hög sysselsättning, anställningstrygghet
och resurser för välfärdsutveckling i hela landet. Centerpartiet
vill ta fasta på det lokala perspektivet och inrikta politiken så
att det personliga ägandet värnas och ett decentraliserat inflytande
stärks. Samtidigt bör utvecklingen av ny teknik och nya företag underlättas.

Den nu presenterade propositionen genomsyras emellertid av strävan
till centralstyrning och detaljreglering och är ytterligare ett uttryck
för en återgång till den koncentrationsinriktade näringspolitik som
regeringspartiet tidigare stod för, hävdas det. Trots de internationellt
sett goda förutsättningarna har regeringen enligt centerpartiets mening
misslyckats med att långsiktigt lösa de ekonomiska problemen.

I en offensiv näringspolitik har de mindre företagen en strategisk
betydelse för möjligheterna att skapa arbete, utveckla affärsidéer och
bygga upp nya industrier och affärsföretag. Centerpartiet framhåller
därför att småföretagen måste främjas. En rad exempel på hur detta
skulle kunna genomföras lämnas; bl.a. krävs ett särskilt aktionsprogram
för småföretagsutveckling — i likhet med det som finns i EG —
som går ut på att ett positivt klimat för sådana företag skapas. Samhällets
regelsystem måste också i ökad utsträckning anpassas till småföretagens
förutsättningar. Förekomsten av ett stort antal mindre företag
motverkar också karteller, heter det vidare. Centerpartiet uttalar att
privata, kooperativa och statliga företag skall ha möjlighet att arbeta på
likvärdiga villkor.

Likaså anser vänsterpartiet kommunisterna att Sverige behöver en ny
näringspolitik, men med delvis andra utgångspunkter. I motion
1989/90:N59 utvecklas dessa tankar med direkt anknytning till förslagen
i propositionen. Inledningsvis sägs att regeringspolitiken har medfört
problem i vissa fall; intresset av tillväxt och balans i ekonomin har
inte kunnat förenas med nödvändigheten av social rättvisa. Den svens -

1989/90:NU30

20

ka ekonomin har också blivit alltmer beroende av ett Stal företag och
branscher liksom av exporten. Näringslivets förnyelse har fördröjts och
den offentliga verksamheten har fått stå tillbaka.

Enligt vänsterpartiet kommunisternas mening krävs nu en framtidsinriktad
näringspolitik med en noggrann avvägning mellan kravet på
tillväxt i ekonomin och andra vitala samhällsintressen såsom hänsynen
till ekologisk jämvikt, rättvisa, solidaritet och omsorg. I motion
1989/90:N361 (vpk) utvecklas tankarna om de ekologiska betingelser
som borde vara riktningsgjvande för den nya näringspolitiken. En
medveten styrning av näringslivet i fråga om utveckling av bl.a. produktionsmetoder
behövs, hävdar man. 1 samma motion sägs att allmänna
pensionsfonden inkl. löntagarfonderna skall vara grunden i en
näringspolitik för framtidsinvesteringar med regional- och samhällsekonomiska
utgångspunkter.

En "humanekologisk näringspolitik" borde enligt miljöpartiet de
gröna ha präglat propositionen. I motion 1989/90:N58 redogörs närmare
vad man avser härmed. De ekologiska och instrumentella synsätten
ställs emot varandra. Det senare innebär att naturen anses böra underordnas
människans behov. Detta synsätt har hittills präglat de politiska
ideologierna och har bidragit till att hela mänskligheten förs mot en
total ekologisk katastrof. I motionen skärskådas också resonemangen i
propositionen om ökad tillväxt som det övergripande målet för en
samlad näringspolitik. Miljöpartiet tar avstånd från tanken på ett
sådant mål; i stället bör en rad operativa mål vara styrande, menar
man. En ökad produktivitet — "att göra mer av mindre" — kan vara
ett förnuftigt mål. Internationaliseringen är inte ödesbestämd, framhålls
det vidare. Redan dagens starka beroende av utrikeshandeln
innebär för Sveriges del svårigheter och risker. En kritisk analys av
effekterna härav i fråga om fortsatt storskalighet, maktkoncentration,
instabilitet och energislöseri efterlyses därför. Även miljöpartiet värnar
om småföretagen. En närfond i varje kommun kan enligt partiets
mening bli ett viktigt instrument för främjande av den småskaliga
företagsamhet som är en av hörnstenarna i en grön regionalpolitik.

Miljöpartiet är inte odelat positivt till avregleringar; man anger som
exempel härpå de fåror som kan uppkomma för den nationella suveräniteten
genom EG-harmonisering och avskaffandet av valutaregleringen.
En sådan liberalisering möjliggör en ytterligare framväxt av transnationella
företag. I sammanhanget finns det anledning att fråga om
det svenska näringslivets struktur är tillräckligt motståndskraftig inför
kommande internationella strukturförändringar, menar motionärerna
och pekar på bil- och försvarsindustrierna som exempel på branscher
som kan möta drastiskt försämrade förutsättningar.

1989/90:NU30

21

Anslagsfrågor

1989/90:NU30

Förslag om anslag under industridepartementets huvudtitel för budgetåret
1990/91 har lagts fram i fyra olika propositioner, nämligen budgetpropositionen
(prop. 1989/90:100 bil. 14), proposition 1989/90:115 om
reviderade anslagsberäkningar för budgetåret 1990/91 avseende vissa
departement, m.m., proposition 1989/90:88 om vissa näringspolitiska
frågor och proposition 1989/90:90 om forskning.

Riksdagen har redan behandlat förslagen i budgetpropositionen. Medel
har anvisats till bl.a. statsstödd exportkreditgivning och till Ingenjörsvetenskapsakademien
(1989/90:NU28). Även förslag om stöd till
tekoindustrin (1989/90:NU27) har behandlats av riksdagen.

I proposition 1989/90:115 om reviderade anslagsberäkningar för budgetåret
1990191 avseende vissa departement, m.m. har anslag föreslagits
för industridepartementet (litt. A 1 och A 3). Anslagen har behandlats
av riksdagen (1989/90:NU28).

I proposition om vissa näringspolitiska frågor (prop. 1989/90:88)
föreslås medel i första hand rörande småföretagsutveckling och teknisk
forskning och utveckling. Dessa anslagsfrågor behandlas i föreliggande
betänkande. Två anslag rörande statliga företag (punkterna E 5 och E
6) har behandlats av riksdagen (1989/90:NU35).

Förslag om anslag till forskningsområden som rör industridepartementet
till teknisk utveckling lämnas i proposition 1989/90:90 om
forskning (avsnitt 21). Där behandlas medel till bl.a. ett nyinrättat
teknikvetenskapligt forskningsråd, STU, svensk medverkan i EG:s
ramprogram för forskning och utveckling samt energiforskning. Dessa
förslag behandlas av utskottet i betänkande 1989/90:NU40.

I följande översikt redovisas regeringens förslag i proposition
1989/90:88 till anslag för nästa budgetår inom ämnesområdet. I förekommande
fall anges föreslagna anslagsramar för treårsperioden
1990/91-1992/93 (1 000-tal kr.):

Industridepartementet 1990/91 Ram 1990/91-

1992/93

A 5 Internat ionel11 samarbete på företagsområdet	6 000	-
B 1 Statens industriverk: förval tningskostnader	65 957	-
B 2 Statens industriverk: ut redni ngsverksamhet	5 250	-
B 4 Åtgärder för att främja industridesign	5 000	15	000
B 7 Småföretagsutveckling	215 300	645	900
C 4 Åtgärder för att främja utländska investe-ringar i Sverige	1 500	5	000

F 3 Bidrag till Stiftelsen 30 700
Sveriges tekniskt-vetenskapliga
attachéverksamhet

22

F 8 Statens provningsanstalt:
Uppdragsverksamhet

F 9 Bidrag till statens
provningsanstalt

F 10 Statens mät- och provstyrelse:
Myndighetsverksamhet F

11 Statens mät- och provstyrelse:
Bidrag till
r iksmätpla t sverksamhet

F 14 Bidrag till Standardi
ser ingskommi ss ionen

F 22 Industriell utveckling
m.m. inom verkstadsteknikområdet UtskottetInledning Näringsutskottet

behandlar i detta betänkande regeringens proposition
1989/90:88 om vissa näringspolitiska frågor i de delar sorn rör småföretagsutveckling,
teknisk utveckling och internationalisering samt motioner
i anslutning härtill. Även motioner från allmänna motionstiden
rörande konkurrens och samverkan tas upp i betänkandet.

I propositionen lämnas en redovisning av regeringens syn på näringspolitikens
allmänna inriktning och de samlade åtgärder som föreslås.
Såsom har framgått i det föregående (s. 1) har utskottet behandlat
propositionens avsnitt om statliga företag i ett särskilt betänkande
(1989/90:NU35). Proposition 1989/90:90 om forskning rör vissa frågor
inom näringsutskottets beredningsområde. Dessa behandlar utskottet i
betänkande 1989/90:NU40, som avlämnas samtidigt med föreliggande
betänkande. Synpunkter på vissa förslag i forskningspropositionen av
organisatorisk karaktär har utskottet lämnat i ett yttrande till utbildningsutskottet
(1989/90:NU8y). Anslagsfrågor rörande näringspolitiken,
som utskottet har behandlat, har nämnts i det föregående (s. 22).

I propositionen anges näringspolitikens primära uppgift vara att
genom olika insatser aktivt främja förutsättningarna för näringslivets
förnyelse och den tillväxt som krävs för att välfärden skall tryggas och
utvecklas. Vidare betonas att näringspolitiken inte avgränsas till åtgärder
som är direkt riktade till företag utan snarare gäller sådana där
insatser inom skilda områden och på olika nivåer samverkar för att
gynnsamma förhållanden skall skapas.

Detta bredare perspektiv kommer också till uttryck i att en särskild
statsrådsgrupp har bildats för samordning av de näringspolitiska frågorna,
anförs det. Denna består förutom industriministern av kommunikations-,
arbetsmarknads- och miljöministrarna. Gruppen kommer
bl.a. att analysera de förändringar som kan tänkas påverka ekonomins

41 135

8 000

32 278
50 000

150 000

1989/90: NU30

23

funktionssätt under 1990-talet. En fortlöpande utvärdering av olika
näringspolitiska insatser ingår också i uppgiften. Flera olika områden
såsom kommunikationsväsendet, energiförsörjningen, utbildningsfrågor
och internationaliseringen anges därvid vara av intresse. Insatser vid
sidan av dem som vanligen har ansetts förknippade med näringspolitiska
initiativ i en snävare mening kan också bli aktuella. Näringspolitiken
ses sålunda som en del i den allmänna politiken för ett främjande
av den ekonomiska tillväxten och därmed medborgarnas välfärd.

Detta nyare synsätt återspeglas i motionerna om näringspolitiken.
Många av dem gäller frågor som inom övergripande områden rör den
svenska ekonomin; andra är mer konkret inriktade på åtgärder som
hör till övriga utskotts områden — t.ex. i frågor som rör företagsbeskattning
eller miljö. I dessa fall går näringsutskottet inte in på
sakområdet utan inskränker sig till att behandla frågan från mer
generella näringspolitiska utgångspunkter.

Övergripande frågor
Näringspolitikens allmänna inriktning

Inledningsvis redovisas här översiktligt vad som i propositionen uttalas
om näringspolitikens allmänna inriktning och om de olika områden
som berörs.

Propositionen inleds med en beskrivning av det svenska näringslivets
utveckling under 1980-talet. Genom den tredje vägens politik har,
heter det, den svenska industrin kunnat dra nytta av en förbättrad
världskonjunktur samtidigt som arbetslösheten har kunnat hållas på en
mycket låg nivå. Som en följd härav har Sverige i dessa avseenden ett
gott utgångsläge inför 1990-talet. Emellertid krävs en snabbare ekonomisk
tillväxt för att utvecklad välfärd med bibehållen balans i ekonomin
skall kunna uppnås.

Näringspolitiken tillskrivs en viktig roll när det gäller att bidra till
övergripande samhällsmål. Staten skall inte ersätta de initiativ som tas
av individer och företag utan i stället — genom generella insatser —
aktivt främja förutsättningarna för näringslivets förnyelse. Ansvaret för
en väl fungerande infrastruktur betonas liksom för en företagsmiljö
präglad av klara regler som möjliggör flexibilitet och god framförhållning.
Undantagsvis kan även mindre generella insatser ha sitt berättigande,
anförs det. Helhetsperspektivet på näringspolitiken understryks
starkt. Den statsrådsgrupp för näringspolitiska frågor som har inrättats
kommer att kunna aktualisera även andra insatser än som traditionellt
har förknippats med näringspolitik. Det betonas att höga krav måste
ställas på tillväxtens kvalitet och innehåll.

Den allmänna inriktningen av näringspolitiken bör mer än hittills
gälla åtgärder som stimulerar ett ökat utbyte av insatta resurser, dvs.
produktivitetsutvecklingen skall stärkas. Insatser som främjar rörlighet
bedöms viktiga, inte minst för att ett ökat utbud av arbetskraft skall
åstadkommas.

1989/90:NU30

24

De områden som anses särskilt angelägna i en aktiv näringspolitik
redovisas. Det understryks att denna politik fortlöpande måste anpassas
till de ständigt ändrade villkor som gäller företagens verksamhet.

Internationaliseringen är en viktig orsak till denna föränderlighet.
En uppgift för statsrådsgruppen blir att analysera internationaliseringens
betydelse och utforma en ändamålenlig strategi för främjande av
näringslivets utveckling och konkurrenskraft. Arbetet med avreglering
redovisas; härvidlag erinras om de resultat som har uppnåtts bl.a. på
kreditmarknaden och inom områdena transporter och telekommunikationer.
Vidare hänvisas till skattereformen, som syftar till en effektivare
resursanvändning och förbättrad tillväxt.

Energins roll för den svenska industrin understryks. Politiken på
detta område syftar till att landets behov av energi varaktigt skall
kunna tillgodoses på ett sätt som är förenligt med samhällsekonomiska,
sociala och miljömässiga mål. Arbetslivet är likaledes betydelsefullt;
full sysselsättning liksom även god motivation och yrkesskicklighet är
viktiga förutsättningar för ökad tillväxt. Regeringen redogör för insatser
vad gäller utbildning av olika slag och arbetsmiljöfrågor. Det
betonas dock att ytterligare ansträngningar krävs.

Kunskapsuppbyggnad är nödvändig för en kontinuerlig förnyelse,
säger regeringen vidare. Insatser via den offentliga sektorn är motiverade
i fråga om utbildning, grundforskning och tillämpad forskning,
eftersom dessa verksamheter annars inte skulle komma till stånd i
tillräcklig omfattning. Statliga insatser för teknisk utveckling skall i
hög grad inriktas på de små och medelstora företagen. Inte bara
uppbyggnaden av kunskap är viktig, anförs det, utan det är också
angeläget att en bred användning av ny teknik stimuleras. Regeringen
pekar här på att även tjänstesektorn, som bedöms ha haft en svag
produktivitetsutveckling, i större utsträckning borde kunna tillgodogöras
ny teknik.

De mindre företagen är en viktig bas för återväxten i det svenska
näringslivet, framhålls det i propositionen. Särskilda insatser bör riktas
mot denna grupp av företag, bi a. för ökad kompetensutveckling. Även
bristen på riskkapital hämmar utvecklingen för många små och medelstora
företag, inte minst teknikbaserade företag. Staten bör, uttalas det,
ta ansvar för att bärkraftiga idéer inte faller bort genom brister i
kapitalförsörjningen. Propositionen ger uttryck för en delvis ny syn på
det statliga finansiella stödet. Formerna för statens finansiella insatser
bör kunna anpassas till det enskilda företagets behov. Även andra
former än lån bör komma i fråga. Vidare bör resurser hos bl.a. de
regionala utvecklingsfonderna utnyttjas för tillskott av eget kapital till
företagen. Också andra delar av statens utlåningsverksamhet bör kunna
ersättas med olika former av garantigivning som underlättar en finansiering
via kapitalmarknaden.

Enligt regeringens mening är det angeläget att den statliga företagssektorn
i ännu högre grad än hittills bidrar till en sund och vital
näringsutveckling i landet. En ändamålsenlig infrastruktur, t.ex. i fråga
om transportsystem och telekommunikationer, bedöms vidare vara av
central betydelse för den ekonomiska tillväxten. Det förstnämnda

1989/90: NU30

25

området har riksdagen behandlat på grundval av betänkandet
1989/90:NU35. De infrastrukturella frågorna behandlas i ett betänkande
av trafikutskottet (1989/90:TU27) som föreligger samtidigt med detta
betänkande.

I det föregående (s. 18) har motiveringen till oppositionspartiernas
ställningstaganden till näringspolitiken i stort lämnats. Här följer en
kort översikt över de motionsyrkanden som rör den allmänna inriktningen.

De tre borgerliga partierna begär — med skilda formuleringar — att
riksdagen skall göra ett uttalande om näringspolitikens fortsatta inriktning
i enlighet med vad som har uttalats i de berörda motionerna.

Motion 1989/90:N60 från moderata samlingspartiet och motion
1989/90:N346 från folkpartiet tar båda sikte på att det marknadsekonomiska
systemet skall stärkas. En grundtanke är att näringspolitiken
uteslutande skall utövas med generella medel; riktade insatser tar man
principiellt avstånd ifrån. Moderata samlingspartiet framhäver ett sänkt
skattetryck som det viktigaste i en sådan generell inriktning. Folkpartiet
markerar särskilt näringsfrihetens betydelse för en fungerande
ekonomi. Båda partierna betonar också intresset för de små och
medelstora företagen. Denna grupp av företag, menar de, är av strategisk
betydelse som bas för återväxten i svenskt näringsliv. Partierna
anser att det mot denna bakgrund är en paradox att just mindre
företag blir särskilt drabbade av det komplicerade regelsystem som
gäller företagandet i Sverige. Vidare utpekas bristen på riskkapital för
dessa företag som en hämmande fektor för en expansion. Småföretagsfrågorna
är centrala också för centerpartiet. I motion 1989/90:N57
betonas även vikten av ett decentraliserat näringsliv och regional
balans. Marknadsekonomin bör präglas av socialt ansvar, och inte
heller värnandet om miljön och naturresurserna får åsidosättas.

Att ett ekologiskt synsätt bör vägleda näringspolitiken kommer till
markerat uttryck i vänsterpartiet kommunisternas motion 1989/90:N361
och — i än högre grad — i motion 1989/90:N58 från miljöpartiet de
gröna. Vänsterpartiet kommunisterna förordar att de samhällskontrollerade
fonderna i större utsträckning utnyttjas i syfte att åstadkomma
en ny industripolitik. Miljöpartiet koncentrerar sin argumentering
kring t i 11 växt ideo login; regeringen kritiseras för att okritiskt ha anammat
denna.

Utskottet ansluter sig till vad som anförs i propositionen om näringspolitikens
allmänna inriktning, innebärande ett förslag om samlade
insatser för en ökad tillväxt. Regeringens politik när det gäller
främjande av näringslivet och tryggande av sysselsättningen har varit
framgångsrik. Resultatet härav kan utläsas inte minst i den starkt
förbättrade lönsamheten i stora delar av näringslivet. Detta har fortlöpande
undergått stora strukturförändringar, som sannolikt har stor
betydelse när det gäller att möta framtida utmaningar.

Enligt utskottets mening är det värdefullt att en statsrådsgrupp har
bildats för samordning av de näringspolitiska frågorna. Gruppens
aviserade arbete med att utforma en långsiktig och sammanhållen

1989/90: NU30

26

strategi för att främja näringslivets utveckling och den ekonomiska
tillväxten bör — med den precisering som lämnas i propositionen —
kunna tillgodose kraven på en framsynt näringspolitik. Det är angeläget
med en god framförhållning när det gäller ändrade förutsättningar
i företagens omvärld. Den fortgående internationaliseringen har härvid
en stor betydelse. Utskottet konstaterar sammanfattningsvis att regeringens
åtgärder för att ytterligare förbättra förutsättningarna för näringslivet
synes ändamålsenliga.

Inte utan förvåning noterar utskottet därför den kritik som från de
borgerliga partiernas sida riktas mot propositionen och mot regeringens
politik på angränsande områden som berör näringslivet. Dessa
partiers motioner är knappast ägnade att utgöra reella alternativ till
regeringens näringspolitiska förslag.

Svenskt näringsliv är en del av den västeuropeiska marknadsekonomin
och har utvecklats genom idéer och handlingskraft hos enskilda
företagare. Förutsättningar härför har varit en god samhällsmiljö som
har erbjudit en väl fungerande infrastruktur, ett ändamålsenligt utbildningssystem
och en till näringslivets utveckling starkt positiv allmän
sektor.

Av stor vikt har varit den politiska viljeinriktningen att slå vakt om
den fulla sysselsättningen och en jämlik och rättvis standard- och
välfärdsutveckling. Inte minst viktig är den under senare år utvecklade
jämställdheten mellan män och kvinnor. Särskilt värdefullt har stödet
från starka och ansvarsfulla fackförenings- och tjänstemannarörelser
varit. Detta har varit en motor i utvecklingen av ett näringsliv med
starka sociala inslag. Till framgången har vidare bidragit en aktiv
näringspolitik, en väletablerad regionalpolitik och en medbestämmandelagstiftning
vid sidan av ett sedan länge förefintligt praktiskt samförstånd
mellan företagare och anställda.

Ett annat viktigt inslag har varit utveckling av de statliga företagen
och en omfattande kapitaluppbyggnad i samhällets regi, varigenom ett
nationellt kapital under demokratisk kontroll har skapats. Internationaliseringen
av svenskt näringsliv har sin grund i företagens önskemål
att finna större marknader än vad den svenska kan erbjuda. Utvecklingen
kräver dock att konsekvenserna för näringslivets förutsättningar
i Sverige beaktas och att den ökade internationaliseringen följs upp i
en motsvarande uppbyggnad av internationella organisationer på samhäl
Issidan.

I vårt land har på detta sätt skapats ett livskraftigt näringsliv med
stark folklig förankring, ofta kallad den svenska modellen. Samma
faktorer kommer även i framtiden att vara avgörande för en god
utveckling i vårt näringsliv och för att vi långsiktigt skall ge goda
förutsättningar för nytänkande och för utveckling av nya företag. Detta
återspeglas också i den föreliggande propositionen.

Den nu pågående reformeringen av företagsbeskattningen förväntas
bidra till ökad produktivitet och lönsamhet bland företagen. Insatser
för en förstärkt konkurrenspolitik övervägs och kommer att innefatta
även åtgärder som syftar till minskade regleringar av näringslivet. Aven
andra åtgärder i fråga om avregleringsarbetet pågår eller övervägs.

1989/90:NU30

27

Dessa tar sikte på att en effektiv resursanvändning skall åstadkommas.
Inte minst vittnar propositionen om en stor lyhördhet när det gäller de
små och medelstora företagens villkor. En avgörande del av förslagen
rör denna grupp och syftar till att underlätta bl.a. deras kompetensutveckling
och teknikanvändning. Inte heller de invändningar som riktas
mot regeringen när det gäller statligt engagemang i fråga om kapitalförsörjningen
finner utskottet motiverade; det måste enligt utskottets
uppfattning finnas en pluralism även i fråga om typer av aktörer på
riskkapitalmarknaden för att skilda behov och därmed det väsentliga
kravet på konkurrens i utbudet skall kunna mötas. De nu behandlade
motionerna 1989/90:N60 (m), 1989/90:N346 (fp) och 1989/90:N57 (c)
avstyrks sålunda, alla i nu behandlade delar.

Utskottet kan inte heller instämma i miljöpartiet de grönas kritik i
fråga om underlåtenhet av regeringen att beakta miljöhänsyn i näringspolitiken.
Miljöministern deltar i alla arbetsgrupper som inrättades vid
departementsreformen i januari 1990. Detta förhållande, liksom det att
ett samordningskansli har bildats inom miljödepartementet, vittnar om
miljötänkandet inom regeringen. Vidare har regeringen i propositionen
(s. 14) aviserat en utredning om hur miljöaspekterna bättre skall
komma till uttryck i nationalräkenskaperna. Förhållandet mellan tillväxt
och miljö har behandlats i betänkandet (SOU 1990:14) Långtidsutredningen
1990, där det redovisas resultat av empiriska studier som i
viss utsträckning motsäger miljöpartiets påståenden om ökad tillväxt
som ett hot mot miljöintresset. Vad utskottet nu har sagt gäller i
tillämpliga delar även motion 1989/90:N361 (vpk). Det som i övrigt
anförs i denna motion, främst rörande användningen av allmänna
pensionsfonden inkl. löntagarfonderna för en ny industripolitik, är
krav som tidigare har avvisats av riksdagen. Utskottet finner dessa krav
inte heller nu motiverade. Med hänvisning till vad som här har anförts
avstyrker utskottet således även motionerna 1989/90:N58 (mp) och
1989/90:N361 (vpk) i de delar som är berörda.

Småföretagspolitiken

Vissa övergripande frågor om småföretagspolitiken behandlas här i
anslutning till frågor om näringspolitikens allmänna inriktning. Bland
dessa är även frågor om avreglering och regelförenkling. Regeringens
förslag för småföretagen av mer konkret slag behandlas i det följande
(s. 33).

I propositionen (s. 51) lämnas inledningsvis en redogörelse för den
senaste utvecklingen inom småföretagssektorn. Där hänvisas också till
den inom industridepartementet upprättade promemorian (Ds I
1990:16) Svensk industri i utveckling. Av Sveriges ca 500 000 företag
är över 99 % små eller medelstora, dvs. har färre än 200 anställda.
Drygt 1,1 miljoner personer är anställda i småföretag. Dessutom sysselsätts
ett betydande antal egenföretagare. Ett omfattande och växande
nyföretagande kan i dag noteras, men även antalet konkurser har ökat.

1989/90: NU 30

28

Sammanfattningsvis konstateras att småföretagen spelar en central roll
för utvecklingen av marknadsekonomin och för dynamiken i näringslivet.

Småföretagspolitikens mål skall vara att få till stånd effektiva småföretag
som kan bidra till tillväxten. Även om småföretagen i hög grad
påverkas av de allmänna ekonomisk-politiska åtgärder som beslutas av
statsmakterna, finns ett betydande behov av riktade insatser. Detta
gäller framfor allt kompetensutveckling och riskkapitalförsörjning, heter
det. Andra frågor inom småföretagspolitiken som berörs i propositionen
avser t.ex. beskattning och internationalisering.

I propositionen (s. 55 f.) lämnas vidare en redogörelse för arbetet
med avreglering och regelförenkling.

Insatserna för att S till stånd en administrativ förenkling för företagen
har lett till positiva resultat, anförs det. Bland myndigheterna har
nu en genomgripande attitydförändring åstadkommits. Det erinras om
pågående reformarbete inom bl.a. skattesystemet och livsmedelspolitiken.
Vidare hänvisas till produktivitetsdelegationens (I 1989:02) uppgift
att belysa hur samhällets regelsystem kan tänkas inverka på produktivitetsutvecklingen
och till det internationella harmoniseringsarbetets
betydelse för myndigheternas regelgjvning, ett område som i sig
rymmer vissa förenklingsaspekter.

Det löpande arbetet med regelförenkling kommer i fortsättningen
att vara organiserat i delvis andra former. Den tidigare s.k. normgruppens
verksamhet integreras nu i industridepartementet. En viktig uppgift
blir härvid att hindra tillkomsten av nya regler som avsevärt kan
försämra verkningsgrad och effektivitet inom näringslivet. Vidare kommer
den nya budgetprocessen att inriktas på en genomlysning av
myndigheternas verksamhet även med avseende på regelsystemen.
Också den i det föregående omnämnda statsrådsgruppen avses följa
utvecklingen av olika nationella och internationella regelsystem och
överväga inititativ.

I moderata samlingspartiets motion 1989/90:N206 sägs att de små
företagens utvecklingsmöjligheter är avgörande för hela den svenska
ekonomin och att deras betydelse ytterligare kan öka. Det är dessutom
småföretagen, grupperna och nätverken som bryter väg mot en ny tid,
inte främst de stora företagen. Småföretagare förenas av en vilja att
själva ta ansvar för och påverka sin livssituation. Stora ekonomiska
risker och mycket tid krävs dock för att idéerna skall kunna förverkligas.

Socialdemokraterna kritiseras i motionen för att ha en negativ
inställning till företagare. Det hänvisas till en utredning av riksrevisionsverket
där det framkom att det kunde vara mycket svårt för en
potentiell nyföretagare att förstå vilka krav han skulle uppfylla och
hur han praktiskt skulle gå till väga. Slutsatsen för motionärernas del
blir att regelsystemet bör utformas så att det är enkelt att bygga upp
nya företag; detta är en viktig uppgift för statsmakterna. Åtgärder som

1989/90: NU30

29

underlättar riskkapitalförsörjningen bör genomföras, i första hand genom
förändringar i skattesystemet. Härigenom möjliggörs för existerande
företag att expandera.

Många små företag har genom kreativitet och dynamiskt tänkande
bidragit till vårt lands ekonomiska välstånd, heter det i motion
1989/90:N223 från folkpartiet. Flertalet av exportföretagen tillhör gruppen
mindre företag. Det understryks att arbetet inom EG i hög grad
berör de svenska företagen. De stora företagen genomför en strukturering
i syfte att fa tillgång till EG-marknaden. De små företagen,
däremot, har inte samma möjligheter. Därför är Sveriges officiella
relationer till EG av särskild betydelse för denna grupp av företag. I
motionen hänvisas till EG:s aktionsprogram för småföretagen. Syftet
med programmet är att problemen för små och medelstora företag
skall begränsas och intresset för att starta företag främjas. En del av
aktionsprogrammet gäller förenkling av det administrativa systemet.
Aila lagförslag som EG-kommissionen lägger fram för ministerrådet
skall åtföljas av en värdering av konsekvenserna för småföretagen.
Också enskilda medlemsländer uppges ha tagit initiativ till att förenkla
lagar och regler för småföretagen. Folkpartiet föreslår nu att Sverige
som ett led i harmoniseringen med EG inför motsvarande system i
fråga om redovisning av förslagens konsekvenser.

Centerpartiet betonar i motion 1989/90:N57 att de mindre företagen
har strategisk betydelse i en offensiv och framtidsinriktad näringspolitik.
Den stora drivkraften för tillkomsten av många småföretag är
människors ambition att skapa något eget. Även omsorg om hembygden
kan spela in. På mindre orter är småföretagen av stor vikt för
utkomstmöjligheterna, betonas det. Regeringens erkännande i propositionen
av småföretagens betydelse borde emellertid ha åtföljts av konkreta
och positiva åtgärder. I motionen hävdas att de åtgärder som
regeringen föreslår i stället bidrar till ökad byråkrati och centralstyrning.
Enligt centerpartiets mening måste småföretagens arbetsvillkor
förbättras väsentligt för att dessa företag skall kunna fylla sin funktion
att minska sårbarheten i näringslivet. I dag är regelsystemet anpassat
till de stora företagens förhållanden. De mindre företagen får en
relativt större belastning, eftersom deras administrativa resurser är
begränsade.

I detta perspektiv bör kravet i motion 1989/90:N236 (c) om ett
program för småföretagsutveckling ses. Programmet skulle — med
EG:s program som förebild — ha till syfte att främja ett positivt klimat
för företagare liksom ökad flexibilitet och bättre kapitalförsörjning.

En varning för vissa slag av avreglering utfärdas i motion
1989/90:N58 från miljöpartiet. Regeringen tycks nonchalera de negativa
följderna av sin avregleringspolitik, säger motionärerna. Enligt
deras mening hotas vår nationella suveränitet allvarligt genom harmoniseringen
med EG och avskaffandet av valutaregleringen.

Riksdagen behandlade motioner om avregleringsarbetet senast hösten
1989. På utskottets hemställan (1989/90:NU9 s. 13 f.) avslogs dels

1989/90:NU30

30

en motion (c) om organisationen för detta arbete, dels en motion (fp)
om krav på redovisning av konsekvenser av sådana lagförslag som
berör småföretag. I båda fallen avgavs reservationer (m, fp, c).

Utskottet delar den uppfattning om småföretagens viktiga roll för
det svenska näringslivet som präglar propositionen och som också tar
sig uttryck i en rad förslag rörande småföretagen. Av propositionen
framgår att lönsamheten för denna kategori av företag har varit god
under senare år. Antalet nyetableringar visar också en kraftig ökning.

Regeringen klandras nu av de tre borgerliga partierna från mer
allmänna utgångspunkter för att ännu inte ha lyckats förverkliga sin
uttalade avsikt att visa småföretagen ett genuint intresse. Ett program
motsvarande EG:s särskilda aktionsprogram för småföretagsutveckling
och syftande till ett positivt klimat för småföretagare efterlyses för
Sveriges del. Utskottet kan emellertid inte finna fog för kritiken. Det
är i första hand de mindre företagen som är föremål för de olika
konkreta förslagen i fråga om stödåtgärder och nya verksamhetsinriktningar.
Beträffande EG:s småföretagsprogram hänvisar utskottet till
uppgiften i propositionen om att överläggningar mellan EG och
EFTA-länderna pågår om de senares medverkan i detta program.

Från moderata samlingspartiets sida görs gällande att en illa fungerande
riskkapitalförsörjning har varit ett hinder för småföretagens
expansion. Utan att föregripa behandlingen i det följande, som särskilt
avser regeringens förslag om regionala riskkapitalbolag, vill utskottet
ändå i det nu aktuella sammanhanget hävda att regeringens förslag
innebär att motionärernas önskemål blir tillgodosedda.

Inte heller har regeringens redogörelse för avregleringsarbetet väckt
gillande hos de borgerliga partierna. Man anser att regelsystemen
träffar de mindre företagen oproportionerligt mycket, bl.a. till följd av
att sådana företag vanligen har en begränsad organisation i administrativt
hänseende. Vidare finner motionärerna att EG:s småföretagsprogram
är ett föredöme när det gäller granskning av regler som övervägs.
I det föregående har vidtagna och planerade insatser i förenklingssyfte
redovisats. Utskottet finner att regeringen i hög grad har uppmärksammat
hithörande frågor. Arbetet bedrivs på bred front. Utskottet vill
särskilt framhålla att regelöversynen avses bli ett obligatoriskt inslag i
den nya budgetprocessen och att statsrådsgruppen för de näringspolitiska
frågorna har som en särskild uppgift att se över olika regelsystem.

Även den fortlöpande dialog mellan staten och näringslivet som förs
inom ramen för exempelvis småföretagsdelegationen (I 1977:D) innebär
att dessa frågor får en ändamålsenlig behandling. Enligt vad
utskottet har erfarit kan det ifrågasättas om EG:s arbete med regelsystem
ännu har nått upp till den nivå som kännetecknar det svenska.
Utskottet vill erinra om att näringslivsorganisationerna regelmässigt
medverkar i utrednings- och remissarbetet. Som svar på en fråga
(1989/90:528) om ny lagstiftning och småföretagen har industriministern
sammanfattningsvis anfört (RD 1989/90:108) att han anser att den
svenska beredningsordningen vad gäller olika utredningsförslags konsekvenser
i stort motsvarar den som gäller inom EG-kommissionen.

1989/90:NU30

31

Miljöpartiets farhågor för att regeringen har gripits av en okritisk
avregleringsiver delar inte utskottet. Det ligger i sakens natur att varje
prövning av regler innefattar en avvägning mellan fördelar och nackdelar.
Regeringen har i olika sammanhang uttalat att ambitionen skall
vara fortsatt hög när det gäller regler till skydd för exempelvis konsumenter
och arbetstagare.

Sammanfattningsvis anser utskottet att de nu behandlade yrkandena
inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd. Motionerna 1989/90:N206
(m), 1989/90:N223 (fp), 1989/90:N236 (c), 1989/90:N57 (c) och
1989/90:N58 (mp) avstyrks således, alla i berörda delar.

Andra övergripande frågor

Inrättande av ett näringslivsdepartement föreslås i motion 1989/90:N329
(c). Departementsorganisationen återspeglar inte näringslivets struktur,
som numera domineras av tjänstesektorn, hävdar motionärerna. Benämningen
industridepartementet innebär att en betydande del av
näringslivet inte får den uppmärksamhet som dess roll i samhällsekonomin
motiverar. En organisationsändring med inriktning mot hela
näringslivet skulle leda till bättre samordning av näringspolitiken.

I 1987 års proposition (1986/87:74) om näringspolitik inför 1990-talet
användes begreppet näringspolitik med hänvisning till att gränserna
mellan vad som traditionellt kunde betraktas som industri- resp.
tjänsteproduktion alltmer hade suddats ut. Tjänstesektorn ingår i industridepartementets
ansvarsområde. Ett råd för frågor inom handelsoch
tjänstesektorn (I 1984:D) är knutet till departementet. I januari
1990 genomfördes en departementsreförm som bl.a. innefattade bildandet
av en särskild statsrådsgrupp för samordning av näringspolitiska
frågor. Härigenom har ytterligare markerats att näringslivsfrågor skall
beaktas i ett helhetsperspektiv.

I regeringsformen anges (7 kap. 1 §) beträffande regeringsarbete att
det för beredning av regeringsärenden skall finnas ett regeringskansli. I
detta ingår departement för skilda verksamhetsgrenar. Det är regeringen
som fördelar ärendena mellan departementen. Reglerna i regeringsformen
är knapphändigt utformade för att regeringen skall ha ett stort
utrymme att själv avgöra frågor om regeringskansliets organisation. I
departementsförordningen (1982:1177), som regeringen beslutar om,
anges antalet departement, indelningen av dem och förvaltnings- resp.
lagstiftningsärenden som hör till varje departement.

Utskottet har nyligen avstyrkt yrkanden i fråga om departementstillhörigheten
för det föreslagna teknikvetenskapliga forskningsrådet
(1989/90:NU8y). På angivna grunder fann utskottet sålunda inga skäl
till ett sådant riksdagsuttalande som hade begärts.

Med hänvisning till vad som nu har sagts avstyrker utskottet motion
1989/90:329 (c).

En utredning om statligt stöd till företag begärs i motion 1989/90:N213
(m). Motionären anger att statens kostnader för sådant stöd numera
överstiger 6 miljarder kronor och lämnas i högst varierande former.
Direkt sker detta genom t.ex. bransch-, arbetsmarknads- och energi -

1989/90:NU30

32

stöd, men även indirekt stöd förekommer genom skattelättnader eller
subventioner. Ofta blir emellertid stödeffekten inte den avsedda, hävdas
det. Exempel lämnas på att inte bara företag som har fått stöd utan
även andra företag i den berörda branschen har gått i konkurs eller
fått andra ekonomiska svårigheter i samband med stödgivningen. I
första hand synes det vara oro för konkurrenseffekterna av statsstödet
som motionären vill ge uttryck för.

Statens industriverk (SIND) publicerar vartannat år den s.k. Stödhandboken,
vilken ger en översikt över statliga stöd som kan ges till
företag i alla branscher utom jord- och skogsbruk. En uppdelning görs
där mellan rent kommersiell finansiering och sådan som innefattar en
subvention. Rubriceringen av de olika stödformerna överensstämmer i
stort med de former av stöd som motionären räknar upp.

Finansieringsutredningen har i betänkandet (SOU 1989:24) Statligt
finansiellt stöd? lagt fram förslag om ändrad inriktning när det gäller
det statliga stödet till företag. Mot bakgrund av i första hand avregleringen
på kreditmarknaden förordar utredningen en begränsning och
omstrukturering av det statliga stödet.

I propositionen sägs (s. 17) att en viktig del av regeringens strategi
för att bl.a. möta en ökad internationalisering är ett aktivt deltagande i
det internationella samarbetet. Sverige måste på ett tidigt stadium och
på olika nivåer delta vid utformningen av internationella normer och
regler rörande exempelvis statliga stödåtgärder och konkurrensfrågor.

Frågor om kapitalförsörjningen behandlas likaledes i propositionen.
I denna del anför regeringen (s. 22) att det av angivna skäl finns
anledning att ompröva väsentliga delar av den finansieringsverksamhet
som bedrivs via de regionala utvecklingsfonderna; lån föreslås i vissa
fell ersättas med tillskott av eget kapital eller garantigivning.

Industridepartementet genomför fortlöpande en översyn och utvärdering
av förekommande stöd. För närvarande övervägs s.k. villkorslån
och lån till teknikförädling. Vidare lämnas årligen en redogörelse för
industristödet i den av departementet utgivna publikationen Svensk
industri och industripolitik.

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) och statens pris- och konkurrensverk
(SPK) skall i sin konkurrensövervakande verksamhet uppmärksamma
även verkningarna av offentliga regleringar.

Regler om statligt stöd med syfte att konkurrensstörande effekter
skall undvikas i handeln finns i GATT (det allmänna tull- och handelsavtalet),
frihandelsavtalet med EG och EFTA-konventionen. I EGEFTA-samarbetet
utvecklas ett system som skall öka "transparensen"
kring förekommande stödåtgärder och har som mål att offentligt stöd
som verkar snedvridande på konkurrensen och på handeln mellan EG
och EFTA-länderna skall undanröjas. Nordiska ministerrådet har nyligen
tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att analysera näringslivsstödet i
de nordiska länderna med avseende på hur det överensstämmer med
tidigare festlagda nordiska riktlinjer. Dessa riktlinjer går ut på att
krisstöd till enskilda företag skall avvecklas, att kreditstöd i huvudsak
endast skall avse försörjning med riskkapital eller minskning av kreditkostnader
och att utformningen av stödet skall ske så att handeln inte

1989/90:NU30

33

3 Riksdagen 1989190. 17 sami. Nr 30

snedvrids. Arbetsgruppen skall också föreslå en procedur för överläggningar
i ministerrådet i dessa frågor. En rapport förutsätts bli slutligt
redovisad senast den 1 oktober 1990.

Med hänvisning till vad som har anförts i det föregående finner
utskottet att motionärernas önskemål om en utredning av formerna för
och behovet av det statliga stödet är tillgodosett. Motion 1989/90:N213
(m) avstyrks härmed.

Småföretagsutveckling

Småföretagspolitiken är en del av den allmänna näringspolitiken. Mer
övergripande synpunkter på och resonemang kring småföretagspolitiken
— dess mål och medel, avreglering och regelförenkling, m.m. —
har tagits upp i delavsnittet om småföretagspolitiken (s. 28—32) under
avsnittet övergripande frågor. I detta avsnitt behandlas övriga delar av
propositionens avsnitt om småföretagsutveckling, vilka främst rör de
regionala utvecklingsfonderna, finanseringsfrågor, kompetensutveckling
och nyetableringsinsatser. Vidare behandlar utskottet här de anslagsfrågor
som har tagits upp under rubriken Industri m.m. (B) i
propositionen.

De regionala utvecklingsfonderna

Allmänt

De regionala utvecklingsfonderna är stiftelser och har som huvudmän
dels staten, dels landstingen samt Gotlands, Malmö och Göteborgs
kommuner. Verksamheten regleras genom avtal mellan huvudmännen.
Avtalen löper på tre år i sänder med automatisk förlängning
såvida de inte sägs upp. Avtalen förnyades senast år 1982. Nuvarande
avtalsperiod löper t.o.m. kalenderåret 1991.

Enligt propositionen är utvecklingsfonderna av avgörande betydelse
för genomförandet av samhällets småföretagspolitik (s. 61—64). Fonderna
bör enligt propositionen vidareutveckla och förstärka sin rådgivnings-,
informations- och utbildningsverksamhet. Utvecklingsfondernas
finansieringsverksamhet behandlas i ett följande avsnitt om finansieringsfrågor.

Kritik mot regeringens förslag avseende ändrade riktlinjer för utvecklingsfondernas
verksamhet har från olika utgångspunkter framförts
i partimotioner från samtliga oppositionspartier. Den tas upp i
avsnittet om finansieringsfrågor.

I detta avsnitt behandlas förslagen i propositionen om en utvidgning
av utvecklingsfondernas målgrupp och om ändrade principer för val
av styrelse i utvecklingsfonderna samt vissa andra frågor som rör
utvecklingsfondernas verksamhet.

1989/90:NU30

34

Målgrupp

1989/90:NU30

Målgruppen för utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet är fastlagd
i förordningen (1987:894) om statlig finansiering genom regional
utvecklingsfond. Den består i första hand av tillverkande företag samt
serviceföretag som riktar sina tjänster till näringslivet. Även turistföretagen
ingår i målgruppen. När det gäller rådgivnings- och utbildningsverksamheten
finns ingen skarpt avgränsad målgrupp.

I propositionen föreslås nu att målgruppen skall utvidgas så att
utvecklingsfondernas verksamhet i princip skall stå öppen för små och
medelstora företag inom samtliga delar av näringslivet. Tjänstesektorns
växande betydelse och stora utvecklingspotential bör enligt propositionen
bättre kunna tas till vara med hjälp av fondernas insatser. På kort
sikt beräknas dock den nuvarande målgruppen komma att dominera
verksamheten. I propositionen understryks att teknikbaserade företag
och underleverantörer i industrin bör ges hög prioritet. Varje utvecklingsfond
får göra de prioriteringar och eventuella branschavgränsningar
som från tid till annan kan anses lämpliga i det enskilda länet.

Frågan om en utvidgning av utvecklingsfondernas målgrupp till att
även omfatta service- och hantverksföretag tas upp i två motioner från
folkpartiets sida, 1989/90:N54 och 1989/90:N223. I den förra konstaterar
motionärerna med tillfredsställelse att regeringen nu verkar beredd
att utvidga målgruppen till samtliga delar av näringslivet, men de
noterar samtidigt att tillverkande företag även fortsättningsvis förväntas
dominera verksamheten. Därför anser motionärerna att medvetna satsningar
måste göras för att inrikta utvecklingsfondernas verksamhet
även mot service- och hantverksnäringarna.

Utskottet instämmer i den bedömning som görs i propositionen att
målgruppen bör utvidgas till att avse företag i samtliga näringsgrenar.
Detta tillgodoser i allt väsentligt de aktuella yrkandena i motionerna
1989/90:N54 (fp) och 1989/90:N223 (fp). Uttalandet i propositionen att
den nuvarande målgruppen på kort sikt förväntas dominera verksamheten
skall inte ses som uttryck för en målsättning utan snarare som
gällande en resursfråga. Det bör som anges i propositionen ankomma
på varje utvecklingsfond att göra de eventuella branschavgränsningar
som kan vara lämpliga i det enskilda länet.

I propositionen anges att särskild prioritet bör ges teknikbaserade
företag och underleverantörer inom industrin. Utskottet vill fästa uppmärksamheten
på att den första kategorin kan innefatta såväl serviceföretag
som andra typer av företag.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet förslaget i propositionen
om utvidgad målgrupp och avstyrker motionerna 1989/90:N54
(fp) och 1989/90:N223 (fp) i tillämpliga delar.

Utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande tas upp i tre motioner.
I motion 1989/90:N204 (fp) begärs att en del av utvecklingsfondernas
resurser skall kunna öronmärkas för stöd till kvinnor som vill
starta företag. Kvinnor som har startat eller avser att starta serviceföre -

35

tag måste 11 möjlighet att i större utsträckning erhålla stöd genom
utvecklingsfonderna, anförs det i två motioner från centerpartiet, motion
1989/90:N360 (c) och motion 1989/90:N362 (c).

Särskilda insatser för att främja och stödja kvinnors företagande görs
av utvecklingsfonderna. På initiativ av riksdagen (NU 1984/85:23) har
regeringen tillsammans med Landstingsförbundet verkat för att varje
fond skall utse en person, en s.k. jämställdhetsansvarig, som skall
arbeta med frågor som rör kvinnors företagande. Flertalet fonder har
utsett sådana personer.

Regeringen har vidare beviljat särskilda medel till statens industriverk
(SIND) för att finansiera ett treårigt projekt som syftar till att
stödja kvinnor som startar och driver företag. SIND har tagit fram ett
handlingsprogram som syftar till fler lönsamma företag i kvinnlig regi.
Föredragande statsrådet anger i propositionen att SIND inom ramen
för detta program bör göra en bedömning av behovet av utredningar
e.d.

I propositionen erinras också om att frågan om särskilda resurser för
att stimulera kvinnor att etablera och driva företag i det regionalpolitiska
stödområdet har tagits upp i den regionalpolitiska propositionen.
Näringsutskottet har i sitt yttrande (1989/90:NU9y) över denna till
arbetsmarknadsutskottet ställt sig bakom vad regeringen där anför.

Utskottet instämmer i att det är angeläget att stöd kan tillhandahållas
kvinnor som vill starta eller driva företag. En rad åtgärder har, som
redovisats, också vidtagits. Utskottet vill särskilt betona de åtgärder som
föreslås i den regionalpolitiska propositionen. Enligt utskottets mening
har frågan om stöd till kvinnors företagande mer anknytning till
regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken än till näringspolitiken.

Med det anförda avstyrker utskottet motionerna 1989/90:N204 (fp),
1989/90:N360 (c) och 1989/90:N362 (c).

Styrelse

Utvecklingsfondernas verksamhet bestäms i huvudsak genom avtal och
stadgar. Styrelsen för varje fond beslutar om prioriteringar och verksamhetsinriktning
inom ramen för stadgar och förordning. Styrelserna
utses enligt nu gällande ordning av landstingen samt Gotlands, Malmö
och Göteborgs kommuner.

Regeringen föreslår nu — i enlighet med finansieringsutredningens
förslag (Statligt finansiellt stöd, SOU 1989:24) — att staten och den
kommunala huvudmannen skall utse i princip lika många ledamöter i
en utvecklingsfonds styrelse. I län med ett delat huvudmannaskap
skulle staten utse hälften av ledamöterna, landstinget och berörd
kommun den andra hälften.

I propositionen anges att det är av största vikt att utvecklingsfondernas
styrelser har hög kompetens och rymmer ledamöter som är aktiva
inom näringslivet. Ledamöterna bör ha en god överblick över näringslivet
i och utanför det egna länet samt kännedom om samhällets
näringspolitik. Vidare bör styrelserna vara relativt små.

1989/90: NU30

36

När det gäller frågan om modell för tecknande av avtal och beslut
om stadgar för utvecklingsfonderna bör, enligt propositionen, nuvarande
ordning — med regeringen och landstingen som avtalsparter —
gälla även i fortsättningen. Det bör dock övervägas att förlänga avtalstiden
till förslagsvis fem år. Föredragande statsrådet meddelar att han
avser att ta initiativ till förhandlingar mellan staten och de kommunala
huvudmännen om förnyade avtal om utvecklingsfonderna senast inför
nästa ordinarie avtalsperiod, som börjar år 1992.

Regeringens förslag om ändrade regler för val av styrelse möter
kritik från samtliga oppositionspartier.

Folkpartiet, centerpartiet och vänsterpartiet kommunisterna vill bibehålla
den nuvarande ordningen, enligt vilken landstingen utser
samtliga ledamöter. Krav härpå framförs sålunda i motionerna
1989/90:N54 (fp), 1989/90:N55 (c), 1989/90:N56 (fp), 1989/90:N57 (c)
och 1989/90:N59 (vpk). Den allmänna motiveringen är att man därigenom
bäst tillgodoser önskemålet om regional förankring.

Miljöpartiet vill, enligt motion 1989/90:N58, också att landstingen
skall fortsätta att utse ledamöterna, med undantag för en ledamot som
skulle utses av staten. Denna skulle speciellt svara för att vidarebefordra
erfarenheter från utvecklingsfondsverksamhet på andra håll i landet.

Moderata samlingspartiet har inget direkt yrkande, men säger i sin
partimotion (i ett särskilt avsnitt) att staten genom länsstyrelserna bör
utse hela styrelsen. Landstingen bör enligt motionärerna enbart vara
verksamma inom vård- och omsorgsområdet. I motionen sägs också att
styrelsen huvudsakligen skall bestå av personer som är aktiva i näringslivet.

Önskemål om företagar- och näringslivserfarenhet hos styrelseledamöterna
framförs också i tre motioner från folkpartiet — motionerna
1989/90:N54 (fp), 1989/90:N56 (fp) och 1989/90:N223 (fp).

Utskottet anser, i likhet med vad som föreslås i propositionen, att
det är rimligt att staten och den kommunala huvudmannen utser i
princip lika många ledamöter i utvecklingsfondernas styrelser. Utskottet
instämmer också i att styrelserna bör vara små och innehålla
ledamöter som har praktisk näringslivserfarenhet. Därvid vill utskottet
betona att sådan erfarenhet inte är synonym med företagarerfarenhet.
Det är enligt utskottets mening viktigt att personer från olika sektorer
av näringslivet är representerade i styrelserna; representanter bör alltså
finnas för såväl anställda som företagsledare.

Med det anförda tillstyrker utskottet här berört förslag i propositionen.
Motionerna 1989/90:N54 (fp), 1989/90:N55 (c), 1989/90:N56 (fp),
1989/90:N57 (c), 1989/90:N58 (mp), 1989/90:N59 (vpk), 1989/90:N60
(m) och 1989/90:N223 (fp) avstyrks i aktuella delar.

1989/90:NU30

37

Vissa frågor rörande utvecklingsfondernas verksamhet

1989/90: NU30

I detta avsnitt behandlas vissa frågor rörande utvecklingsfondernas
verksamhet, med undantag for låneverksamheten som behandlas i
avsnittet om finansieringsfrågor, som har aktualiserats genom olika
motionsyrkanden. Det gäller stöd till kooperativa foretag, konkurrens
för utvecklingsfonderna, exportservice, regionalpolitiska stödärenden
och stöd till miljö- och energiinvesteringar.

Frågan om utvecklingsfondernas stöd till kooperativa företag tas upp i
motion 1989/90:N47 (s) och motion 1989/90:N328 (s). Motionärerna
noterar i den förstnämnda motionen att resonemang kring kooperativ
företagsverksamhet helt saknas i propositionen. Regeringen måste,
enligt motionärerna, se till att lika utvecklingsvillkor gäller för olika
företagsformer i de fall samhället svarar för information, rådgivning
och utbildning. Inrättandet av de lokala kooperativa utvecklingsorganen
(LKU) har, anser motionärerna, skett till priset av att utvecklingsfonderna
ytterligare har fjärmat sig från uppgiften att vara rådgivande
beträffande kooperativa foretag. Motionärerna vill att riksdagen skall
göra uttalanden om att utvecklingsfonderna bör göra ökade insatser för
den kooperativa företagsformen, att de bör avsätta medel för information,
rådgivning och utbildning kring den kooperativa företagsformens
användningsområde inom näringspolitiken och att de bör S särskilda
direktiv att också stödja kooperativ utveckling.

Riksdagen har nyligen behandlat frågan om stöd till arbetskooperation
(1989/90:NU43). Därvid beslöt riksdagen att i enlighet med tidigare
överenskommelse anvisa 2,5 milj.kr. för det kommande budgetåret
som stöd till kooperationens utvecklingssystem. Riksdagen tillkännagav
också som sin mening att det aktuella stödet bör utgå även efter detta
budgetår och då på en högre nivå än för närvarande. Vidare uttalade
riksdagen att regeringen bör bevaka att verksamheten vid LKU ekonomiskt
kan tryggas under budgetåret 1990/91. Moderata samlingspartiets
och folkpartiets företrädare reserverade sig mot beslutet och anförde
att någon särbehandling av kooperativa företag inte bör ske.

Regeringen har vidare nyligen fattat beslut om tre olika utredningar
inom det kooperativa området, vilka alla planeras bli avrapporterade i
år. En enmansutredning med uppgift dels att analysera den kooperativa
företagsformens utvecklingsmöjligheter på olika områden, dels att
studera de hinder och problem som kooperativ verksamhet möter har
tillsatts. Utredningen, som har initierats av riksdagen (1988/89:NU22),
skall speciellt undersöka de kooperativa idéernas möjligheter att både
förnya den offentliga sektorn och bidra till lokala samverkanslösningar.
En expertgrupp inom regeringskansliet skall undersöka om de
kooperativa företagen missgynnas av lagar och regler och i förekommande
fall lämna förslag till åtgärder. Vidare skall underlag tas fram
för att regeringen under året skall kunna ta ställning till hur stödet till
de lokala kooperativa utvecklingsorganen bör se ut i framtiden.

38

Utskottet finner, mot bakgrund av det ovan anförda, inte anledning
för riksdagen att nu ta ytterligare initiativ när det gäller stöd till
kooperativa företag. Motionerna 1989/90:N47 (s) och 1989/90:N328 (s)
avstyrks således i berörda delar.

I motion 1989/90:N54 (fp) tas frågan om åtgärder för att utsätta utvecklingsfonderna
för konkurrens upp. Motionärerna menar att utvecklingsfondernas
verksamhet bör ske i affärsmässiga former och föreslår att
modeller där fonderna utsätts för konkurrens bör prövas. Detta anges
kunna ske t.ex. genom anbudsförfarande och ett system med s.k.
konsultcheckar. På sikt anser motionärerna att utvecklingsfonderna
bör kunna övergå till att vara personalägda konsultföretag.

Utskottet anser att utvecklingsfondernas verksamhet bör bedrivas
effektivt och i konkurrens med andra liknande typer av verksamhet.
En alltför stor konkurrens kan dock, enligt utskottets mening, äventyra
samhällsrollen, vilken bi a. består i att komplettera det privata
utbudet. Med det sagda avstyrker utskottet motion 1989/90:N54 (fp) i
här berörd del.

Utvecklingsfondernas exportserviceverksamhet bör intensifieras, anförs
det i motion 1989/90:N223 (fp). Kontakt- och språksvårigheter och
bristande kunskaper om lagar och regler osv. kan, enligt motionärerna,
ibland vara ett för stort hinder för export för små och medelstora
företag.

Små och medelstora företag har tillgång till exportserviceverksamhet
både via utvecklingsfonderna och Sveriges Exportråd. Ett exempel på
den service som tillhandahålls är tjänsten "Exportchef att hyra".

Enligt utskottets mening är det mycket angeläget att de små och
medelstora företagens exportmöjligheter på olika sätt tas till vara och
främjas. En sådan exportserviceverksamhet som efterlyses i motion
1989/90:N223 (fp) förekommer dock redan i inte obetydlig omfattning
via utvecklingsfonderna och Exportrådet. Utskottet anser det därför
inte befogat att riksdagen tar något initiativ i frågan; motionen avstyrks
i här aktuell del.

Ansvaret för regionalpolitiska stödärenden bör inte, som föreslås i den
regionalpolitiska propositionen, överföras från vissa utvecklingsfonder
till länsstyrelserna, anförs det i motion 1989/90:N57 (c). Den insikt och
kunskap om småföretag som finns hos utvecklingsfonderna gör att
deras möjligheter till såväl beredning som uppföljning av regionalpolitiska
stödärenden är väsentligt bättre än länsstyrelsernas, anser motionärerna.

I den regionalpolitiska propositionen föreslår regeringen att länsstyrelserna
i fortsättningen skall ha ansvaret för såväl beredning som
beslut och uppföljning av samtliga ärenden om regionalpolitiska insatser
riktade till företag. Genom att organisationen på detta sätt renodlas
anser regeringen att ansvarsfördelningen blir tydligare. Utvecklingsfonderna
och länsarbetsnämnderna skall dock även fortsättningsvis kunna

1989/90: NU30

39

anlitas för t.ex. vissa beredningsuppgjfter. Förslagen i den regionalpolitiska
propositionen behandlas av arbetsmarknadsutskottet (AU

1989/90:13).

Utskottet anser att den renodling av organisation och ansvarsfördelning
som det aktuella förslaget i den regionalpolitiska propositionen
innebär är till fördel även för utvecklingsfonderna. Motion
1989/90:N57 (c) avstyrks således i berörd del.

Utvecklingsfonderna skall fä fatta beslut om stöd till miljö- och energiinvesteringar
inom en ram av 20 milj.kr., föreslås det i motion
1989/90:N57 (c). Motionärerna anser att regeringen inte har vidtagit
tillräckliga åtgärder för att stimulera teknikutvecklingen inom energioch
miljöområdet.

Riksdagen avslog våren 1989 (1988/89:NU22) ett liknande yrkande
om ökat anslag för att stimulera teknikutvecklingen inom energi- och
miljöområdet. Utskottet hänvisade till att sådant stöd kan erhållas via
utvecklingsfonderna, det statliga energiforskningsprogrammet och
energiteknikfonden. Företrädarna för centerpartiet reserverade sig till
förmån för ett ökat anslag.

I propositionen anges att systemet med teknikcheckar bör utvidgas
till att gälla samtliga utvecklingsfonder. Detta system är en del av
teknikspridningspolitiken, som bl.a. syftar till att påverka tekniken i
energi- och miljösparande riktning.

Redan befintliga stödmöjligheter och de utökningar som aviseras i
propositionen får enligt utskottets mening anses tillräckliga. Motion
1989/90:N57 (c) avstyrks således i här aktuell del.

Finansieringsfrågor

Samhället behöver, enligt propositionen, på olika sätt förstärka och
komplettera kapitalmarknadens funktionssätt, bl.a. for att tillgodose
småföretagens behov av eget kapital. Bristen på privat riskkapital som
satsas i form av minoritetsposter i småföretag medför att samhället bör
engagera sig i sådan verksamhet.

Mot denna bakgrund framläggs i propositionen förslag om utvecklingsfondernas
finansieringsverksamhet, om inrättande av statliga riskkapitalbolag,
om Småföretagsfonden och om Norrlandsfondens finansieringsverksamhet
(s. 67—74). Dessa förslag behandlas i det följande
jämte de motionsyrkanden som är att hänföra till resp. område.
Oppositionspartiernas mer generella syn på hur småföretagens riskkapitalförsörjning
bör tillgodoses tas upp i anslutning till behandlingen
av förslaget om riskkapitalbolagen.

Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet

Utvecklingsfonderna bedriver finansieringsverksamhet enligt föreskrifter
i en statlig förordning (1987:894). De kan tillhandahålla lån,
garantier, s.k. utvecklingskapital och s.k. regionalpolitisk! utvecklingskapital
(det senare gäller fonder som verkar inom regionalpolitiska

1989/90:NU30

40

stödområden och enligt nu gällande ordning). För samtliga finansieringsformer
gäller att risknivån är så hög att banker och andra privata
kreditinstitut inte är beredda att medverka.

Utvecklingsfondernas samlade kapital för finansieringsändamål uppgick
den 1 januari 1989 till drygt 2,6 miljarder kronor, varav cirka
hälften bestod av utestående eller utlovade engagemang i småföretag
och cirka hälften utgjordes av likvida medel.

Med hänsyn till fondernas likviditetssituation, avregleringen av kreditmarknaden
och statens behov av resurser för bl.a. ägarkapital för
småföretagen anser regeringen att det är rimligt att fondernas möjligheter
att bedriva nuvarande former av finansieringsverksamhet begränsas.
I samband med att regeringen tar upp överläggningar om nya avtal
med landstingen och berörda kommuner bör, enligt propositionen,
överläggningar därför foras med de kommunala huvudmännen och
fonderna själva med syftet att fonderna successivt skall betala in 1
miljard kronor av sina medel till staten. Fonderna bör dock även i
fortsättningen kunna bedriva viss egen finansieringsverksamhet. Regeringen
skall, enligt propositionen, för statens räkning besluta om hur
inbetalningen skall gå till, varvid regionala hänsyn skall tas.

Av de medel som utvecklingsfonderna har kvar bör de, enligt
propositionen, successivt placera 600 milj.kr. i av regeringen föreslagna
riskkapitalbolag (se s. 42), som i sin tur skall satsa ägarkapital i
småföretag. Regeringen meddelar att den i samband bl.a. med de
tidigare nämnda förhandlingarna med fonderna avser att verka för att
dessa gör sådana placeringar och i övrigt besluta om de närmare
villkoren for fondernas verksamhet med riskkapitalbolag.

Från samtliga oppositionspartier yrkas avslag på regeringens förslag,
dock från olika utgångspunkter.

Utvecklingsfonderna bör inte ägna sig åt utlåningsverksamhet, anförs
det i motion 1989/90:N60 (m). Fondernas kreditgivning bör helt upphöra,
anser motionärerna, och de likvida medlen bör dras in till
statskassan. Detta gäller också utlånade medel, efter hand som de blir
tillgängliga. Företagens kreditförsörjning kan, hävdas det, ske genom
de normala kanalerna på kreditmarknaden.

Även i motion 1989/90:N54 (fp) anförs att utvecklingsfondernas
utlåningsverksamhet har spelat ut sin roll, detta till följd av avregleringen
av kreditmarknaden. Fondernas medel bör emellertid inte dras
in till statskassan. I stället föreslår motionärerna att 1 miljard kronor
skall användas for investeringar i infrastruktur. Därvid skall varje
utvecklingsfonds medel investeras i det egna länet. Resterande medel,
ca 1,5 miljarder kronor, föreslår motionärerna skola utnyttjas som
kapitalbas i ett garantisystem avseende tekniska och kommersiella
risker i mindre företag. Hur ett sådant system bör vara uppbyggt
skisseras i motionen. Även i motion 1989/90:N223 (fp) föreslås att
utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet skall avvecklas.

Utvecklingsfonderna skall även fortsättningsvis fa behålla nuvarande
ekonomiska medel, föreslås det i motionerna 1989/90:N57 (c),
1989/90:N59 (vpk), 1989/90:N58 (mp), 1998/90:A118 (c), 1989/90:N55
(c) och 1989/90:A106 (mp). Centerpartiet anser att det är nödvändigt

1989/90:NU30

41

att utvecklingsfonderna får behålla sitt kapital om de skall kunna
uppfylla sin offensiva näringspolitiska roll med lokal förankring. Vänsterpartiet
kommunisterna hänvisar till de synpunkter som Landsorganisationen
i Sverige (LO) framförde i sitt remissvar om finansieringsutredningens
betänkande. LO anförde bl.a. att det statliga finansiella
stödet snarare bör konjunkturanpassas än avvecklas och att en regional
anpassning bör övervägas. Miljöpartiet de gröna menar att utvecklingsfonderna
bör få fortsätta att bedriva verksamhet i nuvarande omfattning,
speciellt tills de av partiet förordade närfonderna har kommit i
gång.

I två motioner från socialdemokratiskt håll, 1989/90:N51 och
1989/90:N208, begärs att riksdagen skall göra ett uttalande om att
utvecklingsfonderna bör få bibehålla sin finansieringsverksamhet. I
båda fallen hänvisas till fondernas regionala förankring.

Frågan om regionala hänsyn vid inbetalningen av medel från utvecklingsfonderna
tas upp i tre motioner — 1989/90:N50 (s),

1989/90.A86 (s) och 1989/90:N56 (fp). I den förstnämnda motionen
hävdas att utvecklingsfonden i Jämtlands län inte skulle kunna fortsätta
sin finansieringsverksamhet om inbetalningskravet skulle utformas
proportionellt. Motsvarande gäller utvecklingsfonden i Stockholms län,
sägs det i motion 1989/90:N56 (fp). Regeringen bör träffa särskilda
avtal för utvecklingsfonderna i skogslänen utifrån regionalpolitiska
bedömningar, anförs det i motion 1989/90:A86 (s).

Utskottet vill först framhålla att de förslag som framläggs i propositionen
inte innebär någon minskning av de samhällsmedel som sammanlagt
ställs till förfogande för småföretagssektorn. Däremot innebär
förslagen en omfördelning och ett ändrat sätt att administrera finansieringsverksamheten.

Utskottet instämmer i de bedömningar som görs i propositionen
avseende utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet. En begränsning
anser utskottet befogad, men fonderna bör, som anges i propositionen,
även i fortsättningen kunna bedriva viss egen finansieringsverksamhet.

Vad gäller frågan om regionala hänsyn och den takt i vilken
inbetalningarna bör ske förutsätter utskottet att regeringen tar hänsyn
till de förutsättningar under vilka utvecklingsfonderna arbetar. Inbetalningskraven
bör utformas så att utvecklingsfonderna kan fortsätta med
sin verksamhet i rimlig omfattning. Som anges i propositionen bör
regionala hänsyn tas när inbetalningskraven utformas. Utskottet anser
att det är naturligt att medlen dras in successivt från utvecklingsfonderna
med hänsyn bl.a. till i vilken takt de nya riskkapitalbolagen byggs
upp.

Med det anförda tillstyrker utskottet propositionen i här berörd del.
Samtidigt avstyrks samtliga här aktuella motionsyrkanden.

1989/90:NU30

42

Riskkapitalbolag — riskkapitalförsörjning

1989/90:NU30

För att småföretagens försörjning med eget kapital skall förbättras
föreslås i propositionen att fem till sex regionalt verksamma riskkapitalbolag
bildas.

En första förutsättning för bolagen är, enligt propositionen, att en
bred kapitalbas skapas. Utvecklingsfonderna föreslås som tidigare
nämnts bli delägare med 600 milj.kr., Småföretagsfonden med 1 miljard
kronor (se avsnittet om Småföretagsfonden) och Norrlandsfonden
med 200 milj.kr. (se avsnittet om Norrlandsfonden). Vidare anges att
en strävan bör vara att även privata och andra intressenter deltar med
kapital i riskkapitalbolagen. Utvecklingsfonderna och Småföretagsfonden
skulle dock svara för majoriteten av kapitaltillskottet och därmed
ägandet av bolagen.

Som en andra förutsättning anges i propositionen att riskkapitalbolagen
skall göra sina satsningar i huvudsak i form av minoritetsposter i
nya eller andra små företag under utveckling. De teknikbaserade
företagens särskilda behov skall därvid beaktas. En tredje förutsättning
är, enligt propositionen, att bolagens styrelser skall vara relativt små
och till klart övervägande del bestå av ledamöter som är aktiva inom
näringslivet i eller utanför resp. region. I propositionen sägs att det
kommer att dröja innan de framlagda förslagen har kunnat genomföras,
dvs. innan medlen till staten har betalats in och medel har
placerats i riskkapitalbolagen.

Krav att regeringens förslag skall avslås framförs i motioner från
moderata samlingspartiet, folkpartiet, centerpartiet och miljöpartiet.
Alternativa förslag till hur småföretagens riskkapitalförsörjning skulle
organiseras framläggs i motionerna.

I motion 1989/90:N60 (m) sägs att regeringens förslag på denna
punkt är ett utslag av en klart socialistisk strategi utan förankring i
företagens verkliga behov. Det medför ökad statsinblandning i företagandet
och det tillgodoser inte företagens behov av riskkapital och
företagsledningskompetens på marknadsmässiga villkor utan ökar i
stället politikerinflytandet. Vidare medför det, anför motionärerna, att
oberoendet, självständigheten och egenförverkligandet — småföretagandets
hörnstenar — sätts på undantag. Hur riskkapitalförsörjningen i
stället borde organiseras skisseras i motion 1989/90:N318 (m). Där
hänvisas till förhållandena utomlands, där s.k. venture-capital-företag
är vanligt förekommande. Genom förmånliga skatteregler har tillkomsten
av sådana företag gynnats samtidigt som nya företag har
tillförts både kapital och kompetens. Motionärerna anser att en förändring
av skattelagstiftningen som i likhet med utvecklingen i utlandet
gynnar små- och nyföretagandet är mycket angelägen.

Statlig riskkapitalpolitik skall enligt motion 1989/90:N54 (fp) syfta
till att skapa ett investeringsklimat där marknaden genererar en tillfredsställande
riskkapitalförsörjning. Staten är, menar motionärerna,
över huvud taget inte lämpad att ägna sig åt riskkapitalförsörjning. I
motionen anges följande riktlinjer för den statliga riskkapitalpolitiken:
-skattereformens effekter på riskkapitalförsörjningen bör följas,

-förmögenhetsskatten på arbetande kapital bör avskaffas,

- privata riskkapitalbolag bör inrättas,

- utredning av personliga etableringskonton bör göras (se avsnittet om
nyetableringsinsatser i det följande),

- ett system med andel-i-vinst bör stimuleras,

- aktiefonder för onoterade aktier bör inrättas,

- starta-eget-stipendier bör införas (se avsnittet om nyetableringsinsatser).

Regeringens förslag bygger på ett närmast fondsocialistiskt synsätt,
sägs det i motion 1989/90:N57 (c). Följande invändningar kan enligt
motionärerna göras mot förslaget:

-det finns inga bärande argument för att flytta kapital från länen till
ett fåtal storregionala bolag,

-det är orimligt att låta bolag med pengar från bl.a. Småföretagsfonden,
som är en del av löntagarfondssystemet, bli ägare i småföretag,
-småföretagen torde med rimliga avkastningskrav inte bli intressanta
för riskkapitalbolagen,

-småföretagarnas eget inflytande över sitt företag kommer att minska.

Riskkapitalförsörjningen bör i stället ske enligt följande riktlinjer,
anser motionärerna:

-privatpersoner bör på olika sätt stimuleras att köpa nyemitterade
aktier i småföretag,

- länsvisa riskkapitalbolag bör bildas,

-skattesystemet bör få en småföretagsvänlig utformning.

Även i motion 1989/90:N55 (c) yrkas avslag på regeringens förslag
och föreslås att riskkapitalbolag skall inrättas i varje län, varvid ett
sådant bolag i Kalmar län skulle prioriteras. Åtgärder för att stimulera
privatpersoner till ökat sparande i nya mindre utvecklings- och tillväxtföretag
föreslås också i motion 1989/90:N53 (c), företrädesvis genom
att nuvarande aktiefondsparande utökas till att i högre grad gälla
icke börsnoterade aktier.

Miljöpartiet avstyrker i motion 1989/90:N58 (mp) regeringens förslag
om riskkapitalbolag. I stället förordas i motionerna 1989/90:N217
(mp) och 1989/90:A106 (mp) ett system med närfonder. I den senare
motionen sägs dock att riskkapitalbolagen kan spela en viktig roll om
det finns ett bolag i varje län och de satsar kapital i projekt som fyller
viktiga behov och bidrar till en balanserad utveckling inom naturens
gränser i sin region. Beträffande närfonder — varmed avses samhällsägda
fonder som arbetar för näringslivets utveckling — sägs i motion
1989/90:N217 (mp) att en snabbutredning bör tillsättas för att utarbeta
förslag till försöksverksamhet. Ytterligare en utredning skulle därefter
tillsättas för att utvärdera försöksverksamheten och lägga fram förslag
om en heltäckande nationell verksamhet. I motion 1989/90:N224 (mp)
föreslås att en ny anslagspost, Närfonder, inrättas för att finansiera
försöksverksamheten och att 25 milj.kr. anslås för budgetåret 1990/91.
En motsvarande minskning av anslaget Småföretagsutveckling (B 7)
föreslås i motionen.

1989/90:NU30

44

Riksdagen avslog våren 1989 (1988/89:NU22) på utskottets förslag
liknande motionsyrkanden. Miljöpartiets företrädare reserverade sig till
förmån för förslaget om närfonder.

Det finns en betydande risk att inte särskilt stor del av riskkapitalbolagens
medel kommer att nå småföretagen, eftersom flertalet av bolagens
presumtiva portföljföretag finns inom storstads- och högskoleregioner,
anförs det i motion 1989/90:N51 (s). Därför borde riskkapitalbolagen
genom bolagsordning och styrelsetillsättning tillförsäkras en
regional förankring genom en nära koppling till de regionala utvecklingsfonderna.

Utskottet instämmer i regeringens resonemang och bedömningar
beträffande småföretagens riskkapitalförsörjning. Bristen på privat riskkapital
som satsas i form av minoritetsposter i småföretag medför att
det finns behov av statliga riskkapitalbolag av den typ som föreslås i
propositionen. Avregleringen av kreditmarknaden har visserligen medfört
att möjligheterna för banker och andra kreditinstitut att tillgodose
småföretagens kapitalbehov har ökat, men detta är enligt utskottets
mening inte tillräckligt.

Vidare instämmer utskottet i regeringens bedömning att det är
angeläget med en bred kapitalbas. Det är därför lämpligt att såväl
utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden som Småföretagsfonden
skall bidra med kapital till riskkapitalbolagen. Utskottet vill särskilt
understryka att uppbyggnaden av riskkapitalbolagen bör ske successivt.
Utskottet anser det särskilt värdefullt att utvecklingsfonderna kan bidra
med medel och att den kunskap, den erfarenhet och de kontakter som
finns hos dem också kan komma riskkapitalbolagen till del.

Förslaget att riskkapitalbolagens satsningar i huvudsak skall ske i
form av minoritetsposter är enligt utskottets mening väl motiverat. Det
många småföretag saknar är just möjligheter till tillskott av kapital och
kompetens, samtidigt som företagaren själv kan bibehålla det avgörande
inflytandet över sitt företag. Privata kapitalförmedlare kan ofta ha
ett annat intresse av att fa snabb utdelning på sitt kapital än vad de
föreslagna statliga riskkapitalbolagen behöver ha. Det är alltså snarare
omsorg om möjligheterna att tillhandahålla behövligt riskkapital till
småföretagen än s.k. maktaspekter som ligger bakom utskottets uppfattning
att statliga riskkapitalbolag bör bildas. De förslag som framförs
i vissa motioner om inrättande av privata riskkapitalbolag och om
inrättande av riskkapitalbolag i varje län bör således avslås av riksdagen.
Även förslaget om s.k. närfonder bör, enligt utskottets mening,
avslås av riksdagen. Utskottet anser att den utlåningskapacitet som
riskkapitalbolagen och utvecklingsfonderna kan tillhandahålla är tillräcklig.

Riskkapitalbolagen bör, som tidigare nämnts, enligt utskottets mening
byggas upp successivt. Det är svårt att nu förutse de olika typer av
problem som bolagen kommer att ställas inför och hur bolagen
kommer att fungera i praktiken. Utskottet utgår från att regeringen
följer utvecklingen och vidtar de åtgärder som kan bli aktuella.

Utskottet delar den i motion 1989/90:N54 (fp) framförda uppfattningen
att skattereformen kommer att få gynnsamma effekter bl.a. för

1989/90: NU30

45

riskkapitalförsörjningen. Vad galler yrkandet att en uppföljning av
skattereformens effekter på riskkapitalförsörjningen bör göras, vill
utskottet peka på att skattereformförslaget innebär att en utvärdering
skall genomföras. Vid behov skall korrigeringar kunna föreslås. De
förslag som framförs i några motioner om åtgärder för att stimulera till
aktieköp bör, anser utskottet, inte heller föranleda något initiativ från
riksdagens sida. Utskottet torde hösten 1990 komma att behandla olika
frågor avseende aktiefonder i ett särskilt betänkande på grundval av en
av regeringen aviserad proposition i ämnet.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet propositionen i
här berörd del. De olika motionsyrkandena avstyrks samtidigt av
utskottet.

Småföretagsfonden

Stiftelsen Småföretagsfonden inrättades år 1984 (prop. 1983/84:135, NU
1983/84:42). Därvid överfördes 100 milj.kr. som stiftelsekapital till
fonden från allmänna pensionsfonden. Är 1987 (prop. 1986/87:74, NU
1986/87:30) tillfördes fonden ytterligare 100 milj.kr. Regeringen fastställer
stadgarna och utser styrelse. Syftet med Småföretagsfonden är att
bidra till att med riskkapital finansera små och medelstora företag.

Med hänvisning till det stora behovet av riskkapital inom småföretagssektorn
föreslås i propositionen att Småföretagsfonden skall få
ytterligare resurser. Under en femårsperiod med början år 1990 föreslås
fonden tillföras 1 miljard kronor från allmänna pensionsfonden
med en fördelning av 200 milj.kr. per år. I propositionen framläggs
förslag till lag om en ändring av sådan innebörd i lagen (1983:1092)
med reglemente för allmänna pensionsfonden.

En förutsättning för de ökade resurserna till Småföretagsfonden bör,
enligt propositionen, vara att huvuddelen placeras i de föreslagna nya
regionala riskkapitalbolagen. Fonden skall dock även i fortsättningen
ha möjlighet att göra direkta placeringar i rörelsedrivande företag, då
detta bedöms vara befogat. Beträffande avkastningskrav sägs i propositionen
att dessa i princip bör vara oförändrade; det anses dock rimligt
att avkastningen bör kunna levereras in till allmänna pensionsfonden
efter lång tid. Regeringen bör fastställa avkastningskraven. Med den
breda kapitalbas som fonden föreslås få anser regeringen det befogat att
fonden bygger upp ett eget kansli och anställer en verkställande
direktör.

Från fyra partiers sida yrkas avslag på regeringens förslag.

I motion 1989/90:N60 (m) sägs att Småföretagsfonden bör avvecklas

— den fungerar inte och behövs inte. Fondens ägarengagemang i olika
företag bör successivt avyttras och influtna medel tillföras allmänna
pensionsfonden. Folkpartiet avvisar i motion 1989/90:N54 (fp) att
ytterligare medel från allmänna pensionsfonden används för att utvidga
det statliga ägandet i näringslivet. Centerpartiet uttalar i motion
1989/90:N57 att förslaget medför att ägandet i småföretagen institutionaliseras
i ökad utsträckning och att det visar regeringens ambition att

1989/90: NU30

46

genom fondsystem centraldirigera svenskt näringsliv. Småföretagsfonden
bör avskaffas och kapitalet bör i stället användas för att stimulera
arbetskraftsutbud och småföretagsutvecklingen, anser motionärerna.

Även i motion 1989/90:N58 (mp) yrkas avslag på regeringens förslag.
Motionärerna anser att allmänna pensionsfondens medel inte skall
användas som riskkapital för småföretagen. Småföretagsfonden bör
dock fortsätta sin verksamhet som hittills som ett komplement till
utvecklingsfonderna.

Utskottet anser, liksom regeringen, att Småföretagsfonden — med
hänsyn till det stora behovet av riskkapital inom småföretagssektorn —
bör tillföras ytterligare medel. Utskottet anser också att det är lämpligt
att kapitaltillskottet, liksom tidigare, sker via allmänna pensionsfonden.
Därmed avstyrker utskottet samtliga här behandlade motionsyrkanden.

I motion 1989/90:N52 (c) föreslås att riksdagen skall göra ett uttalande
om att Småföretagsfondens kansli bör lokaliseras till Jönköping. Motionärerna
hänvisar till riksdagens tidigare uttalande (AU 1987/88:13)
att, när det gäller inrättandet av nya myndigheter, det är angeläget att
förutsättningarna för en annan lokaliseringsort än Stockholm/Solna
ingående prövas. Jönköping sägs vara en lämplig ort, eftersom den har
ett strategiskt läge i ett område där småföretagsamheten helt dominerar
näringslivet.

Utskottet anser att det bör ankomma på Småföretagsfondens styrelse
att fatta beslut om var fondens kansli skall lokaliseras. Riksdagen bör
inte ta något initiativ i denna fråga; den aktuella motionen avstyrks
således.

Norrlandsfonden

Norrlandsfondens verksamhet har under senare år, i större utsträckning
än tidigare, inriktats på att finansiera industriellt utvecklingsarbete
i små och medelstora företag i nära samarbete med bl.a. utvecklingsfonderna,
Småföretagsfonden och Industrifonden. Norrlandsfonden har
en balansomslutning på ca 500 milj.kr., varav drygt 200 milj.kr. utgör
likvida medel. En viss del av de likvida medlen är emellertid reserverad
för beslutade men ej genomförda engagemang.

I propositionen föreslås att överläggningar skall tas upp med Norrlandsfonden
med syfte att fonden skall placera 200 milj.kr. av sina
nuvarande tillgångar i ett av de nya riskkapitalbolag som har föreslagits.
I övrigt skall fonden fortsätta med sin nuvarande finansieringsverksamhet.

I likhet med vad som gällde för utvecklingsfonderna yrkas avslag på
regeringens förslag avseende Norrlandsfonden från samtliga oppositionspartier,
dock från olika utgångspunkter. Samma argument som
anfördes beträffande utvecklingsfonderna anförs också beträffande
Norrlandsfonden.

1 motion 1989/90:N60 (m) sägs att Norrlandsfonden inte bör ägna sig
åt utlåningsverksamhet. Företagens kreditförsörjning kan ske genom de

1989/90:NU30

47

normala kanalerna på kreditmarknaden. Fondens kreditgivning bör
helt upphöra och dess medel dras in till statskassan, anser motionärerna.

Eftersom Norrlandsfondens verksamhet i stort sett sammanfaller
med utvecklingsfondernas kan samma motiv för förändring anföras,
sägs det i motion 1989/90:N54 (fp). Fondens nuvarande finansieringsverksamhet
bör således avvecklas och tillgångarna användas för infrastrukturinvesteringar
i de fyra nordligaste länen. Den rådgivande verksamheten
och möjligheten att ge subventionerade lånegarantier bör
dock bibehållas.

Centerpartiet avvisar i motion 1989/90:N57 regeringens förslag och
menar att Norrlandsfonden bör få behålla nuvarande ekonomiska
medel så att den även i fortsättningen kan uppfylla sin näringspolitiska
roll. Även i motionerna 1989/90:N59 (vpk) och 1989/90:N58 (mp)
uttalas att Norrlandsfonden bör få fortsätta sin nuvarande finansieringsverksamhet.
I likhet med vad som anfördes beträffande utvecklingsfonderna
anser motionärerna i motion 1989/90:N59 (vpk) att
stödet snarare skall konjunkturanpassas än avvecklas och att en regional
anpassning bör övervägas. I motion 1989/90:N58 (mp) sägs att
Norrlandsfonden bör få fortsätta sin verksamhet som ett komplement
till utvecklingsfonderna.

I motion 1989/90:A86 (s) anförs på motsvarande sätt som för utvecklingsfonderna
att särskilda avtal för Norrlandsfondens engagemang i
det föreslagna riskkapitalbolaget bör få träffas. Därigenom skulle utrymme
för flexibla och regionala lösningar skapas.

Utskottet vill först återigen framhålla att de förslag som framläggs i
propositionen inte innebär någon minskning av de samhällsmedel som
sammanlagt ställs till förfogande för småföretagssektorn. Däremot innebär
förslagen en omfördelning och ett ändrat sätt att administrera
finansieringsverksamheten. Beträffande Norrlandsfonden innebär förslaget
en överflyttning av medel till ett av de föreslagna riskkapitalbolagen,
det som avses ha sin verksamhet riktad till de nordligaste länen.

Utskottet tillstyrker de ändrade riktlinjer för Norrlandsfondens finansieringsverksamhet
som föreslås i propositionen. Därmed avstyrks
de motioner vari från olika utgångspunkter yrkas avslag på regeringens
förslag. I motion 1989/90:A86 (s) tas upp frågan om möjlighet till
flexibla och regionala lösningar på de problem som kan uppstå vid
Norrlandsfondens engagemang i föreslagna riskkapitalbolag. Utskottet
förutsätter att detta tillhör de områden som kommer att diskuteras vid
de aviserade överläggningarna med Norrlandsfonden; därmed blir motion
1989/90:A86 (s) tillgodosedd.

Utskottet finner det vidare angeläget att regeringen noga följer
utvecklingen av Norrlandsfondens verksamhet och tillser att den kan
bedrivas aktivt.

1989/90:NU30

48

Temu Interactor AB

1989/90: NU30

Temu Interactor AB (Temu) bildades år 1984 genom en sammanslagning
av de tre s.k. Temu-bolagen. Dessa utvecklingsbolag, som bildades
år 1981 efter initiativ av riksdagen (NU 1978/79:59; prop. 1980/81:130,
NU 1980/81:64), arbetade med bl.a. teknikupphandling inom områdena
transportsystem, energi och miljö. Som grundkapital anvisades 5
milj.kr. till vart och ett av bolagen. Temu, som är lokaliserat till
Östersund, har av staten därefter tillförts ytterligare 2 milj.kr. under
budgetåren 1984/85 och 1985/86 (prop. 1983/84:135, NU 1983/84:42).
Sedan år 1988 är verksamheten koncentrerad till de fyra nordligaste
länen. Ternus uppgift är att med landets universitet och högskolor som
bas identifiera och analysera kommersiellt utvecklingsbara resultat av
forsknings- och utvecklingsprojekt.

I propositionen föreslås att Norrlandsfonden skall överta ansvaret
för Temu; regeringen vill ha riksdagens godkännande av att aktierna i
Temu säljs till Norrlandsfonden för ett symboliskt belopp. Det skall
därefter ankomma på Norrlandsfonden att avgöra den framtida utformningen
av Ternus verksamhet.

I motion 1989/90:N50 (s) sägs att, enligt vad motionärerna erfarit,
Norrlandsfonden inte avser att driva Temu vidare i dess nuvarande
form. Därmed skulle en upporganiserad kapacitet bli ledig i Östersund.
Motionärerna anser att denna bäst tas till vara genom att det
föreslagna nya riskkapitalbolaget för Norrland förläggs till Östersund
och övertar den lediga kapaciteten; riksdagen föreslås göra ett uttalande
av en sådan innebörd.

Utskottet instämmer i den bedömning som görs i propositionen att
Norrlandsfondens övertagande av Temu bör bidra till en värdefull
samordning mellan de båda organens verksamhet. Utskottet anser
också att det bör ankomma på Norrlandsfonden att besluta om hur
Ternus verksamhet skall bedrivas i framtiden. Motion 1989/90:N50 (s)
avstyrks därmed i berörd del.

Vissa övriga finansieringsfrågor

Två andra frågor rörande småföretagens kapitalförsörjning, som tagits
upp i två motioner, behandlas i detta avsnitt.

Ett särskilt problem för den kooperativa företagsformen är dess svårigheter
att skaffa riskkapital på traditionellt sätt och till konkurrenskraftigt
pris, anförs det i motion 1989/90:N47 (s). Det är särskilt viktigt att
riskkapital tillförs företag utifrån likvärdiga villkor och att reglerna
anpassas till de olika företagsformernas särart, säger motionärerna. De
vill att riksdagen skall göra ett uttalande till regeringen om detta.

Som utskottet tidigare har redovisat (s. 38) har regeringen nyligen
fattat beslut om tre olika utredningar inom det kooperativa området.
Av särskild relevans här är den expertgrupp inom regeringskansliet
som har fått till uppgift att studera gällande lagar och regler och
framlagda förslag och tillse att kooperativa företag inte missgynnas.

4 Riksdagen 1989190. 17 sami. Nr 30

Med hänsyn till att frågan om likabehandling av kooperativa företag
jämfört med andra typer av företag utifrån olika utgångspunkter är
föremål för utredning inom regeringskansliet anser utskottet inte att
det finns anledning för riksdagen att nu ta något initiativ i frågan.
Motion 1989/90:N47 (s) avstyrks därmed.

Riksdagen bör hos regeringen begära att en utredning om egenföretagarnas
borgensåtaganden tillsätts, anförs det i motion 1989/90:N319
(m). Med den inskränkta bestämmanderätt som medbestämmandelagen
(MBL) innebär kan, enligt motionären, företagarna inte svara för sina
borgensåtaganden i samma omfattning som tidigare; i den mån borgen
krävs borde den avse endast företagaren och inte hans anhöriga. '

Motsvarande yrkanden har framställts av samma motionär under en
följd av år och avslagits av riksdagen. Utskottet anförde vid den senaste
behandlingen hösten 1989 (1989/90:NU9) att stor försiktighet torde
iakttas vid utkrävande av personlig borgen från ägare till små och
medelstora företag i samband med lån från t.ex. utvecklingsfonderna.
Vidare hänvisades till ett s.k. etikmeddelande från bankinspektionen
(nr 35, den 2 mars 1982), vilket bl.a. innebär att varje fall bör bedömas
individuellt och att borgensåtagandet helst bör utformas så att det står i
proportion till ägarens ekonomiska ställning. De tre borgerliga oppositionspartiernas
företrädare har under senare år gett stöd åt motionärens
krav i reservationer.

Utskottet upprepar sina tidigare uttalanden i ämnet och avstyrker
därmed motion 1989/90:N319 (m).

Kompetensutveckling

I propositionen sägs beträffande kompetensutveckling i småföretagssektorn
(s. 64—66) att den blir allt viktigare med hänsyn till internationaliseringen
och den snabba tekniska utvecklingen. Utvecklingsfonderna
och Stiftelsen Institutet för Företagsutveckling (SIFU) har härvid,
enligt propositionen, viktiga uppgifter. Det anges som angeläget att
SIND fortsätter att stärka kompetensutvecklingen såväl allmänt bland
småföretagen som särskilt inom tekoindustrin och den träbearbetande
industrin. Medlen för insatser inom träindustrin anvisas i fortsättningen
från anslaget Småföretagsutveckling.

Branschprogrammet för trävaruförädlingsindustrin skall avslutas, föreslås
det i motion 1989/90:N54 (fp). Folkpartiet ställer sig kritiskt till
denna typ av stöd riktat till enskilda branscher.

I propositionen sägs beträffande den träbearbetande industrin att
stora delar av denna har förbättrat sin lönsamhet under senare år;
jämfört med andra branscher ligger dock lönsamheten fortfarande
relativt lågt. En övergång till ökad vidareförädling inom sågverksindustrin
kräver dels att sågverksföretagens kompetens förstärks, dels att
snickeriföretagen anpassar sig till en situation som innebär att sågverken
i högre grad tar över snickeriföretagens traditionella uppgifter.

Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att programmet för
sågverks- och snickeriindustrierna bör fortsätta under ytterligare en
treårsperiod. Därefter bör dessa branscher ha vidtagit de anpassningsåt -

1989/90: NU30

50

gärder som krävs och programmet bör, som anges i propositionen,
kunna avslutas vid utgången av den treårsperiod som inleds budgetåret
1990/91. Med det sagda avstyrker utskottet motion 1989/90:N54 (fp) i
berörd del.

Frågan om kompetenshöjande utbildningsinsatser för små företag tas
upp i motion 1989/90:N276 (m). SIND och centrala studiestödsnämnden
bör, enligt motionärerna, ställa ökade resurser till förfogande för
Småföretagens riksorganisations företagsutbildning, så att kraftfullare
utbildningsinsatser för de små företagen kan genomföras.

I propositionen anges att även privata utbiidningsgivare har möjlighet
att erhålla stöd av samhället, bi a. av SIND, för specifika småföretagsinsatser.
Vidare framhålls att värdefulla utbildningsinsatser inom
småföretagssektorn görs av företagens egna organisationer. En ökad
information om och en närmare samverkan avseende olika utbildningsgivares
aktiviteter skulle, enligt propositionen, kunna bidra till att
befintliga resurser utnyttjas effektivare. SIND avser, uppges det, att ta
initiativ till sådana utökade informations- och samordningsinsatser.

Ett likartat motionsyrkande avslogs av riksdagen våren 1989
(1988/89:NU22). Utskottet anlörde då att det bör ankomma på SIND
att avväga olika önskemål och behov på detta utbildningsområde.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motion
1989/90:N276 (m).

Nyetableringsinsatser

I avsnittet om nyetableringsinsatser sägs i propositionen (s. 74—78) att
insatserna i ökad utsträckning bör inriktas på att förstärka företagens
överlevnadsmöjligheter och hjälpa dem att uppnå konkurrenskraftig
företagsstorlek. Särskilda åtgärder bör därvid vidtas för att stärka de
teknikbaserade företagen. Vikten av att kvinnors intresse för att starta
och driva företag fullt ut tas till vara understryks.

I motion 1989/90:N54 (fp) tas två frågor med anknytning till detta
ämnesområde upp. Dels begärs en utredning om personliga etableringskonton,
dels begärs inrättande av starta-eget-stipendier. Det nya
skattesystemet innebär en betydelsefull förbättring av sparmöjligheterna,
säger motionärerna, men trots det kommer det också i fortsättningen
att ta lång tid för en blivande företagare att spara ihop till
erforderligt kapital. Därför anser motionärerna att möjligheten att
skapa någon form av personliga etableringskonton, som blivande entreprenörer
kan utnyttja till att under några år på gynnsamma villkor
avsätta medel på, bör utredas. Ett problem i nystartade företag är,
anför motionärerna vidare, att inledningsvis generera tillräcklig lön till
ägaren. Utvecklingsfonderna bör därför ges i uppdrag att dela ut
starta-eget-stipendier till företag. På central nivå bör STU få motsvarande
möjlighet. Utskottet behandlar den del av detta yrkande som avser
STU i avsnittet om teknikutveckling (s. 57).

Utskottet behandlar först frågan om etableringskonton och därefter
frågan om starta-eget-stipendier.

1989/90:NU30

51

I propositionen har framlagts en rad förslag till åtgärder som syftar
till att förbättra småföretagens försörjning med eget kapital, vilka
utskottet har ställt sig bakom. Det föreslagna skattesystemet kommer
också, som sägs i motionen, att innebära en betydelsefull förbättring av
sparmöjligheterna. Med hänsyn härtill saknas det, enligt utskottets
mening, anledning för riksdagen att nu ta något sådant initiativ som
förordas i motion 1989/90:N54 (fp) beträffande personliga etableringskonton.
Motionen avstyrks således.

Beträffande s.k. starta-eget-stipendier, som föreslogs av finansieringsutredningen,
sägs i propositionen att regeringen inte är beredd att
förorda införandet av sådana. Den aktuella typen av särskilt intressanta
nyetableringsprojekt kan, enligt propositionen, erhålla resurser genom
den föreslagna förstärkta riskkapitalförsörjningen.

Utskottet delar regeringens uppfattning på denna punkt och avstyrker
således motion 1989/90:N54 (fp) i här berörd del.

Övriga frågor

I avsnittet om småföretagsutveckling redovisas i propositionen regeringens
bedömning avseende ytterligare en rad områden: design
(s. 82—84), skattefrågor för småföretagen (s. 57), internationella småfö
retagsfrågor (s. 57—60), underleverantörsfrågor (s. 78—80), teknikspridning
(s. 80—82) och miljöfrågor (s. 84—85). Endast vad gäller
området design finns i propositonen ett särskilt förslag. Beträffande
övriga områden bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad föredragande
statsrådet har anfört. Några motionsyrkanden med direkt anknytning
till nämnda områden föreligger inte.

Om design sägs i propositionen att denna är av stor betydelse och
kommer att bli ett allt viktigare medel för att stärka konkurrenskraften
i svensk industri, i synnerhet hos de små och medelstora företagen.
Särskilda medel kommer, enligt propositionen, även i fortsättningen
att anvisas för att stimulera designverksamhet främst i sådana företag.
Stiftelsen Svensk Industridesign föreslås fa en utökad roll, bl.a. när det
gäller designstödet till enskilda företag.

Utskottet har inget att erinra mot vad som anförs i propositionen; de
ändrade riktlinjerna för stödet till designfrämjande åtgärder tillstyrks.
Beträffande övriga här nämnda områden, som riksdagen bereds tillfälle
att ta del av, har utskottet inga särskilda kommentarer.

Vissa anslag

I detta avsnitt behandlas propositionens förslag avseende fyra anslag
under rubriken Industri m.m. (B) samt motionsyrkanden med anknytning
härtill.

Statens industriverk (SIND) är central förvaltningsmyndighet för
ärenden som rör industri och hantverk samt för det regionalpolitiska
stödet till näringslivet. I propositionen (s. 175—178) föreslås att två av
de nuvarande programmen, Industriell omvandling och tillväxt och
Småföretagsutveckling, slås samman till ett nytt program Bransch- och
småföretagsutveckling. Därigenom skulle, anförs det, en effektivisering

1989/90:NU30

52

av verksamheten uppnås, eftersom programmen riktar sig till små och
medelstora företag. För SINDs förvaltningskonstnader föreslår regeringen
ett förslagsanslag på 66 milj.kr. och för utredningsverksamheten
ett reservationsanslag på 5,3 milj.kr.

I motion 1989/90:N54 (fp) begärs att anslaget för SINDs förvaltningskostnader
skall minskas med 20 milj.kr. Näringspolitiken bör, enligt
motionärerna, föras med generella medel, och selektiva åtgärder riktade
mot en enskild bransch, ett särskilt företag eller ett visst geografiskt
område bör undvikas.

Liknande motionsyrkanden har vid flera tillfållen avslagits av riksdagen.
Vid det senaste tillfället, våren 1989, anförde utskottet
(1988/89:NU22) att SINDs verksamhet borde fortgå enligt i huvudsak
oförändrade riktlinjer. Motionsyrkandena följdes då upp i reservationer
(m, fp; mp).

Utskottet har inget att erinra mot förslagen till ändrad programindelning
resp. medelstilldelning till SINDs utredningsverksamhet. Propositionen
tillstyrks i här berörda delar.

Beträffande anslaget till SINDs förvaltningskostnader står utskottet
fast vid sina tidigare ställningstaganden; någon minskning bör inte ske.
Utskottet tillstyrker propositionen i här berörd del och avstyrker
motion 1989/90:N54 (fp) i motsvarande del.

För åtgärder för att främja industridesign föreslår regeringen ett reservationsanslag
på 5 milj.kr. (s. 178). Samtidigt föreslås att 10 milj.kr. skall
gälla som gemensam ram för budgetåren 1991/92 och 1992/93. Utskottet
tillstyrker båda dessa förslag.

I propositionen föreslås beträffande Småföretagsutveckling att riksdagen
för nästa budgetår anvisar ett reservationsanslag på 215,3 milj.kr.
(s. 179—180). För budgetåren 1991/92 och 1992/93 föreslås en gemensam
ram på 430,6 milj.kr.

Här föreligger motionsyrkanden med krav på minskning, ökning
eller omfördelning av anslaget. I motion 1989/90:N54 (fp) begärs att
anslaget skall minskas med 100 milj.kr. Motionärerna hävdar att
endast en del av det anslag som berör de regionala utvecklingsfonderna
har någon betydelse för företagsamheten och småföretagens utveckling
i Sverige. Med den inriktning som förordas i motionen bör, menar de,
utvecklingsfondernas verksamhet kunna upprätthållas till väsentligt
lägre kostnader.

I motion 1989/90:N57 (c) föreslås i stället en uppräkning av anslaget
till 265,3 milj.kr. Medelstillskottet skall möjliggöra förverkligande av
olika förslag som centerpartiet har fört fram; det rör sig om projektstöd
via utvecklingsfonderna till energi- och miljöinvesteringar, bibehållet
ansvar för utvecklingsfonderna för beredning och uppföljning av
regionalpolitiska ärenden och stöd till rymdteknisk utveckling hos
småföretag. Frågan om stöd till rymdteknisk utveckling tar utskottet
upp i avsnittet om teknisk utveckling (s. 67). Där behandlas också,
som en särskild anslagsfråga, förslaget i motionen om att 20 milj.kr.
skall anvisas över anslaget Småföretagsutveckling.

1989/90:NU30

53

En minskning av anslaget med 25 milj.kr. föreslås i motion
1989/90:N224 (mp). Detta belopp bör, enligt motionärerna, i stället
anvisas som ett nytt anslag till Närfonder. Från detta anslag skall den
av miljöpartiet förordade försöksverksamheten med närfonder finansieras.

Ett motionsyrkande liknande det som förs fram i motion
1989/90:N54 (fp) avslogs av riksdagen våren 1989 (1988/89:NU22); det
hade följts upp i en reservation (m, fp). Utskottet har i andra avsnitt i
detta betänkande behandlat de förslag till stödåtgärder som ligger
bakom kravet på ökat anslag i motion 1989/90:N57 (c). Likaså har
utskottet behandlat förslaget om närfonder, som motiverar yrkandet i
motion 1989/90:N224 (mp) rörande omfördelning av anslagsmedel.

Utskottet har i det föregående redovisat sin syn på utvecklingsfondernas
verksamhet. Därvid har utskottet (s. 41—42) avstyrkt en sådan
begränsning av utvecklingsfondernas verksamhet som förordas i motion
1989/90:N54 (fp) och som är en förutsättning för det nu aktuella
yrkandet om neddragning av anslaget.

Likaså har utskottet tidigare (s. 39 och s. 40) avstyrkt de båda förslag
i motion 1989/90:N57 (c) som motiverar det nu aktuella förslaget om
en ökning av anslaget med 30 milj.kr. Även förslaget om närfonder,
som ligger bakom det aktuella yrkandet om omfördelning av anslag i
motion 1989/90:N224 (mp), har utskottet tidigare avstyrkt (s. 44—46).

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet propositionen
vad gäller anslaget till småföretagsutveckling och avstyrker de aktuella
motionerna.

Teknisk utveckling
Teknikpolitiken

I propositionen understryks (s. 86 f.) att teknikens betydelse som
produktionsfaktor i industrin har ökat under hela efterkrigstiden. En
redovisning lämnas för teknikutvecklingen inom de olika sektorerna
större resp. mindre företag, tjänster och offentlig verksamhet. Härefter
följer en redogörelse för de teknikpolitiska avvägningar som är aktuella
inför den kommande treårsperioden. Det s.k. FoU-spektrumet, som
består av utbildning, grundforskning, tillämpad forskning och utveckling,
omfattar centrala områden för stärkandet av den kunskapsbas
som är nödvändig för kontinuerlig förnyelse. Eftersom denna kunskapsuppbyggnad
ofta har betydande spridningseffekter anses det motiverat
med olika former av insatser via den statliga sektorn.

När det gäller forskning konstateras att andelen grundforskning har
blivit för liten i förhållande till tillämpad teknisk forskning. För att en
balans skall åstadkommas föreslår regeringen — i den forskningspolitiska
propositionen (prop. 1989/90:90) — att ett teknikvetenskapligt
forskningsråd (TFR) inrättas och det statliga stödet till teknisk grundforskning
ökas kraftigt. Däri föreslås också bl.a. ett nytt treårsprogram

1989/90:NU30

54

för styrelsen för teknisk utveckling (STU) och ökade resurser för
svensk medverkan i EG:s ramprogram för forskning och utveckling
och för rymdverksamhet.

I motion 1989/90:N58 (mp) begärs ett riksdagsuttalande om teknikpolitiken
i enlighet med de synpunkter och förslag som förs fram i
motionen. Dessa har samtliga anknytning till den forskningspolitiska
propositionen i de delar som berör det tenikvetenskapliga forskningsrådet
samt Sveriges deltagande i EG:s forsknings- och utvecklingsprogram
och det europeiska rymdsamarbetet. Som grundläggande linje i
de nu redovisade yrkandena kan skönjas en vilja till satsning på
nationella program, medan samarbete inom europeisk verksamhet inte
accepteras. Vidare skulle forskning som tar sikte på miljövänliga
produkter och processer prioriteras.

Utskottet noterar den inriktning av teknisk forskning som sålunda
sammanfattas i den näringspolitiska propositionen. Ställningstagandet
till regeringens olika förslag görs dock i anslutning till utskottets
behandling av de nu aktuella delarna i den forskningspolitiska propositionen.
En diskussion i sak av motionsyrkandet i dess olika delar ter
sig nu inte meningsfull. Följaktligen avstyrker utskottet motion
1989/90:N58 (mp) i berörd del.

STU:s program Nya produkter

STU:s verksamhet är i huvudsak indelad i tre program — som kan
sägas återspegla det s.k. FoU-spektrumet — nämligen Ny kunskap, Ny
teknik och Nya produkter. Inriktningen av de båda förstnämnda, som
avser stöd till forskning omfattas av förslag i den forskningspolitiska
propositionen. Förslag om inriktningen av programmet Nya produkter,
som gäller stöd till teknisk utveckling, framläggs däremot i den
näringspolitiska propositionen.

Regeringen föreslår (s. 97) ökade satsningar på två områden inom
programmet Nya produkter, nämligen produktutveckling och innovationsfrämjande
åtgärder.

Vad först beträffar produktutveckling bör resurserna enligt propositionen
koncentreras mot ett mer heltäckande stöd till ett mindre antal
projekt. Erfarenheterna av teknikupphandling bedöms vara goda. Systemet
med s.k. villkorslån av stöd till produktutveckling har medfört
vissa negativa effekter och en översyn härav bör genomföras. Vidare
sägs (s. 100) att utvecklingsprojekt bör bli föremål för granskning vad
gäller miljöpåverkan av såväl produkter som processer. För stöd till
produktutveckling beräknar regeringen en ökning med 5 milj.kr. för
budgetåret 1990/91.

I motion 1989/90:N58 (mp) sägs att utvecklingen av produkter
visserligen har fatt stå tillbaka för utvecklingen av produktionstekniken
men att enbart denna omständighet inte kan rättfärdiga att staten
tar initiativ till åtgärder. Produktutveckling är en angelägenhet uteslu -

1989/90:NU30

55

tande för näringslivet, menar motionärerna. Någon anledning till oro
över bristande högteknologisk inriktning i den svenska industrin finns
inte.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag beträffande produktutveckling
inom STU:s program Nya produkter. Projektet rörande teknikupphandling
och underleverantörsutveckling har visat sitt berättigande
och bör fa fortsatt stöd; det aktuella yrkandet i motion 1989/90:N58
(mp) avstyrks därmed.

Vad gäller innovationsfrämjande åtgärder föreslår regeringen att särskild
uppmärksamhet ägnas åt dels infrastrukturfrågor — speciellt
lokala rådgivningsfunktioner —, dels vissa utbildningsfrågor. Det hänvisas
till en rapport, Effektivare innovationsprocess (STU-info
767-1990), som har utarbetats på uppdrag av regeringen och som
presenterades hösten 1989. Rapporten har remissbehandlats.

I propositionen lämnas en redogörelse för de konkreta åtgärder som
regeringens förslag nu innefattar. En förstärkning bör ske främst
genom s.k. nätverksbyggande, bl.a. genom ökad satsning på regionala
kontaktnät och vissa typer av teknikcentra. Regeringen anser att en
ökning med 10 milj.kr. för dessa ändamål är motiverad. Vidare erinras
om förslaget tidigare i propositionen (s. 81) att teknikkonsulter skall
utses för vilka STU och SIND har utbildningsansvaret. Härutöver
anser regeringen att den försöksverksamhet vid Svenska uppfinnareföreningen
som inleddes budgetåret 1987/88 ytterligare skall förstärkas
något. Verksamheten har gått ut på att föreningen skall bygga upp och
vidmakthålla ett nät av lokala och regionala rådgivare. Även informationsservice
till lokala idé- och uppfinnarföreningar liksom genomförande
av projekt som främjar uppfinnandet i samhället har ingått. Ett
nytt treårsprogram föreslås. Föreningen skall erhålla 2 milj.kr. i årligt
basstöd och 3 milj.kr. per år för verksamhet som avser lokala rådgivare.
En samordning mellan föreningens och STU:s nätverksbyggande
insatser förutsätts. Vidare anmäls att STU och patent- och registreringsverket
har inlett en etablering av regionala kontor.

I fråga om behovet av utbildning för uppfinnare avser regeringen att
ombesörja en kartläggning och överväga frågan om åtgärder i detta
avseende. Vidare inleds ett treårigt försöksprojekt i Grimslövs folkhögskola
som gäller utbildning i förnyelseteknik. Insatser för teknikförädling,
dvs. den del av utvecklingsprocessen som syftar till att göra en
uppfinning "säljbar", kommer att ses över av STU.

En större andel av STU:s anslag än som föreslås av regeringen borde gå
till verksamhet som förbättrar villkoren för enskilda uppfinnare, hävdas
i motion 1989/90:N54 (fp). Motionärerna menar att uppfinnare som
finns utanför företag och forskningsinstitutioner utgör en betydande
kreativ resurs som i dag är dåligt utnyttjad. Den viktigaste formen av
stöd är olika typer av rådgivning, anförs det. Bl.a. borde det föreslagna
stödet till Svenska uppfinnareföreningen utökas och permanentas. I
motionen föreslås vidare att STU såsom central myndighet ges möjlig -

1989/9ftNU30

56

het att dela ut s.k. starta-eget-stipendier till en beräknad kostnad av 50
milj.kr. Skälet är att ägaren i nystartade företag ofta inte kan ta ut
tillräcklig lön.

Riksdagen avslog senast hösten 1989 motioner (s; fp) om stöd till
uppfinnare med hänvisning till den då pågående beredningen inom
regeringskansliet (1989/90:NU9 s. 31 — 33). I en reservation (fp, c, mp)
förordades att en ökad andel av STU:s resurser skulle användas till
stöd till enskilda uppfinnare.

Enligt vad utskottet har inhämtat medger inte STU:s mottagarstatistik
en särredovisning av stöd som lämnas till uppfinnare som är
fristående från företag etc. Klassificeringen görs sålunda snarare på
basis av den juridiska form under vilket projektet drivs än upphovsmannens
bakgrund. De medel som föreslås till försöksprojekt vid
Svenska uppfinnareföreningen innebär en real ökning med 60 %.
Vidare ökas STU:s möjligheter att stödja uppfinningar i det skede som
ligger strax före marknadsintroduktionen, s.k. teknikförädling. Utbildningen
av teknikkonsulter förutses S stor betydelse i fråga om rådgivning
till enskilda uppfinnare. Starta-eget-stipendier är ett förslag från
finansieringsutredningen. Enligt förslaget skulle det i huvudsak vara
utvecklingsfonderna som skulle svara för en sådan uppgift. Regeringen
har inte fört förslagen vidare (se i det föregående s. 51).

Såsom utskottet uttalade hösten 1989 är det väsentligt att gynnsamma
förutsättningar för enskilda uppfinnare skapas. Enligt utskottets
mening har regeringen uppmärksammat hithörande frågor, bl.a. genom
att ta festa på uppslag presenterade i rapporten Effektivare
innovationsprocess. Vad regeringen har föreslagit om anslag och åtgärder
som i övrigt innebär ökade satsningar på uppfinningsverksamhet i
olika avseenden synes tillgodose de krav som kan ställas. Utskottet
godtar regeringens förslag i denna del.

I detta sammanhang vill utskottet framhålla de högskoleanknutna
företagens betydelse för förnyelsen av den svenska industribasen. Utskottet
instämmer i regeringens bedömning att ytterligare medel bör
tillföras detta område. Den föreslagna ökningen om 5 milj.kr. för
budgetåret 1990/91 bör sålunda avse sådan verksamhet som bedrivs
inom organisationer, anslutna till det centrala organet Swedepark.
Detta innebär att de projekt som kommer i fråga ligger på en hög
teknologisk nivå.

Med hänvisning till vad som har anförts i det föregående avstyrker
utskottet motion 1989/90:N54 (fp) i nu behandlat avseende.

Även i motion 1989/90:N224 (mp) behandlas frågan om innovationsverksamheten
men med en annan utgångspunkt. Det saknas idéer i
fråga om nya produkter, heter det. Motionärerna finner det betänkligt
att investeringarna koncentreras till basindustrierna; detta betyder
nämligen att det är utvecklingen av nya processer som prioriteras på
bekostnad av satsningar på produktinnovationer.

Utskottet ser inget motsatsförhållande mellan investeringar i processteknik
inom basindustrin och i innovationsverksamhet i fråga om

1989/90:NU30

57

produkter och kan svårligen föreställa sig ett system som skulle tillgodose
motionärernas krav, i vart fall inte utan effektivitetsförluster i
ekonomin. Med vad nu har sagts avstyrks motion 1989/90:N224 (mp).

I propositionen (s. 101) tar regeringen upp frågan om havsteknik, som
är den del av den totala havsresursverksamheten som berör industridepartementets
ansvarsområde. Där redovisas i korthet de förslag som
delegationen för samordning av havsresursverksamheten (DSH) har
presenterat i rapporten Svensk havsresursverksamhet på 90-talet. Ett
förslag är att STU åter skall aktivera sina insatser inom havstekniken, i
första hand till stöd för den långsiktiga uppbyggnaden av kompetens
genom institutionell forskning och för prövning av nya teknikidéer ur
sådan forskning. Rapporten har remissbehandlats.

Regeringen har emellertid inte funnit skäl att prioritera insatser
inom havstekniken. Det påpekas att enskilda utvecklingsprojekt —
liksom tidigare — kan erhålla stöd inom ramen för STU:s ordinarie
verksamhet. Vidare understryks att de insatser som bl.a. STU gör inom
olika teknik- och materialområden har betydelse för utvecklingen
inom havstekniken. Det erinras också om STU:s övriga ansvar i fråga
om stöd och informationsförsörjning.

Riksdagen avslog våren 1989 en motion (mp) om havsresursverksamheten.
Utskottet (1989/89:NU21 s. 10 f.) hade på grundval av vad
som hade anförts i budgetpropositionen funnit att behovet av samordning
av denna verksamhet var väl tillgodosett. Samtidigt förutsatte
utskottet att regeringen skulle återkomma till riksdagen med en redovisning
av det nya program som avsågs bli överlämnat till regeringen
under år 1989. Utskottet hade erfarit att en särskild arbetsgrupp inom
regeringskansliet kunde komma att inrättas för den vidare framtida
beredningen. I en reservation (fp, vpk, mp) betonades att fortsatta
insatser på havsresursområdet var angelägna och att samordningsansvaret
borde läggas på en myndighet.

Ett samlat ansvar för denna verksamhet krävs i motion
1989/90:N338 (s). Inledningsvis redogörs för vilka olika slags frågor
som ingår i begreppet havsresursverksamhet. Dit hör det marint inriktade
arbete som utförs av t.ex. offentliga organ och enskilda företag i
fråga om naturvård, sjöfart, militärverksamhet, utvinning av mineral
eller energi, miljöskydd m.m. Även marin- och havsteknisk forskning
och utveckling ingår, liksom frågor om bl.a. internationellt samarbete
och bistånd. Nedläggningen av DSH vid utgången av år 1989 innebär
enligt motionärernas uppfattning att det angelägna behovet av en
övergripande samordning inte tillgodoses.

I motion 1989/90-.N339 (c) begärs likaledes förslag till en fungerande
organisation och klar ansvarsfördelning för arbetet inom havsresursområdet.
Motionärerna betecknar det som märkligt att ingen myndighet
har getts ett samordningsansvar efter nedläggningen av DSH,
särskilt som havsresursfrågorna kommer att fa ökad betydelse under
1990-talet. Nuvarande splittring av hithörande frågor på ett stort antal
departement leder till att Sverige halkar efter. De områden som är

1989/90:NU30

58

särskilt betydelsefulla är den marina forskningen, vattenbruk för fiske
och energiutvinning, anser motionärerna. Kravet återkommer i motionerna
1989/90:Jo32 (c) och 1989/90:Jo43 (c).

Frågor om havsresursverksamheten berör flera departement inom
regeringskansliet, däribland utrikes-, försvars-, utbildnings-, jordbruks-,
bostads- och miljödepartementen. Enligt vad utskottet har erfarit har
den aviserade interdepartementala arbetsgruppen inrättats. Den består
sålunda av företrädare för bl.a. de nyss nämnda departementen med
industridepartementet såsom huvudansvarigt och sammankallande departement.
Gruppen har ett samordningsansvar i frågor som rör havsresursverksamhet.
Rapporten Svensk havsresursverksamhet på 90-talet
har behandlats eller kommer att behandlas i vart och ett av de berörda
departementen. Beredningen därav pågår sålunda fortfarande. Förslagen
i rapporten har — i den del de berör havsteknik — varit föremål
för beredning i industridepartementet. Då regeringen har beslutat att
dessa förslag inte skall föranleda någon åtgärd såvitt gäller det havstekniska
området har heller ingen närmare redovisning av rapporten
lämnats i den näringspolitiska propositionen. Förslag rörande havsanknuten
forskning har redovisats i den forskningspolitiska propositionen.

Med hänsyn till att beredning av frågor rörande bl.a. samordning av
havsresursverksamheten fortfarande pågår och att en arbetsgrupp nu
har inrättats för att, i avvaktan på en definitiv lösning, ansvara för en
sådan samordning finner utskottet inte något riksdagsuttalande motiverat.
Utskottet utgår från att regeringen, så snart detta kan ske, återkommer
till riksdagen i ämnet. Med hänvisning till vad nu har sagts
avstyrker utskottet motionerna 1989/90:N338 (s), 1989/90:N339 (c),
1989/90:Jo32 (c) och 1989/90:Jo43 (c).

Den ökande medvetenheten om de ekologiska störningarna i den
marina miljön har i motion 1989/90:N33 (m) åberopats som motiv för
en begäran att förutsättningarna för framställning av en fjärranalyskarta
över havsbottnen undersöks. De tekniska möjligheterna finns redan
genom användande av s.k. sidtittande sonar, dvs. sökning med ekolod,
påpekas det. Då en viss utveckling och planering bedrivs inom detta
område vid Uppsala universitet, Chalmers tekniska högskola och Sveriges
geologiska undersökning (SGU), finns redan en beredskap. Vad
som däremot saknas för att ta till stånd en svensk kartserie av "sonarbilder"
är huvudsakligen ett politiskt beslut. I motionen förordas att i
första hand Östersjön kommer i fråga för sådan kartering. Enligt
motionärernas uppfattning skulle en kartläggning innebära kostnadsbesparingar
av olika slag men också en höjd vetenskaplig kvalitet.

SGU har en sådan utrustning för bottenavsökning med sonarteknik
som avses i motionen. Planer finns på anskaffning av ytterligare
utrustning av detta slag (jfr 1989/90:NU31). Sonarmätning integreras
med övriga typer av mätning i samband med den maringeologiska
karteringen. Sjöfartsverket har myndighetsansvar för sjökartläggningen.

1989/90: NU 30

59

Utskottet instämmer i uppfattningen att det är angeläget med en
kartläggning av det begärda slaget. Något särskilt riksdagsuttalande med
anledning av motionen finner utskottet emellertid inte motiverat. Med
det sagda avstyrks således motion 1989/90-.N33 (m).

Industrifonden

Fonden för industriellt utvecklingsarbete, Industrifonden är en stiftelse
med mål att genom riskdelning bidra till långsiktigt ökande lönsamhet
och tillväxt i den svenska industrin. Därmed möjliggörs projekt i vilka
en hög risk och en god lönsamhetspotential kombineras. Fondens
stiftelsekapital uppgår för närvarande till knappt 800 milj. kr. Tre
former av stöd lämnas, nämligen lån med villkorlig återbetalningsskyldighet,
bidrag mot royalty och garantier.

Finansieringsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1989:24) Statligt
finansiellt stöd? lagt fram förslag beträffande Industrifonden, däribland
ett som går ut på att nuvarande stödformer ersätts med ett
system med riskgarantier för tekniska och kommersiella risker i teknikbaserade
företag. Exportkreditgarantisystemet skulle härvid tjäna
som förebild. Vidare har utredningen ansett att stiftelsen bör upplösas,
behållningen återföras till staten och verksamheten samordnas med
STU:s.

Regeringen har emellertid inte anslutit sig till utredningens förslag
om fondens verksamhet och stödformer (s. 102). Enligt regeringens
mening har kapitalmarknadens liberalisering inte medfört ökad tillgång
på riskkapital för industriella utvecklingsprojekt. Vidare kan
konjunkturförsämringar allmänt sett försvåra läget på riskkapitalmarknaden,
varför det kan finnas skäl att behålla en bred stödarsenal vad
gäller sådant kapital. Fonden fyller angelägna behov, och föreliggande
utvärderingar visar en hög grad av måluppfyllelse, sägs det i propositionen.
Samtidigt erinras om att Industrifondens förräntning i stort
motsvarar bankräntan. Regeringen vill därför inte riskera ett väl fungerande
system. Beträdande frågan om garantier hänvisar regeringen till
en av fonden aviserad studie om möjligheter till ökat samarbete med
bankerna för att utveckla den redan etablerade garantiformen. Regeringen
finner det angeläget att studien redovisas under september 1990.

Gällande riktlinjer för Industrifondens verksamhet har preciserats
vid olika tillfällen, senast våren 1987 (NU 1986/87:30). Fonden bör
enligt regeringens bedömning fortsätta att prioritera teknikupphandlings-
och underleverantörsprojekt samt verksamheten inom EUREKA,
ett organ för samarbete mellan 19 västeuropeiska länder i fråga
om högteknologiska projekt som drivs i samverkan mellan industrin
och forskningsinstitutionerna. Vidare bör målgrupperna nyetablerade
teknikföretag och mindre företag ägnas särskild uppmärksamhet. Dessutom
bör fonden försöka utveckla underleverantörsföretag ytterligare,
heter det. Någon i huvudsak ändrad inriktning av fondens verksamhet
föreslås därmed inte.

1989/90:NU30

60

Frågan om Industrifondens fortbestånd har vid ett flertal tillfällen
behandlats av riksdagen. Senast skedde detta , våren 1988 då riksdagen
avslog en motion (m) om en successiv avveckling (NU 1987/88:25 s.
20).

Regeringen borde ha tagit (asta på finansieringsutredningens förslag
om ett system med riskgarantier för tekniska och kommersiella risker,
anförs det i motion 1989/90:N54 (fp). Industrifonden bör vara kvar
som självständig institution, men dess tillgångar bör återföras till staten
i lämplig takt för att användas till infrastrukturinvesteringar. Motionärerna
betonar härvid att systemet skall vara självfinansierande utan
inslag av subventioner.

Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning om behovet av en
fortsatt mångfald i fråga om den särskilda finansiering som Industrifonden
erbjuder. Vidare erinrar utskottet om den aviserade översyn
som gäller samarbetet mellan Industrifonden och bankerna. Möjligheterna
till en utökning av den etablerade garantiformen till en finansiell
paketlösning skall härvid studeras. Utskottet har således ingen invändning
mot regeringens bedömning vad gäller Industrifondens prioriterade
områden, verksamhet och stödformer. En inte obetydlig andel av
verksamheten rör små, teknikintensiva företag. Följaktligen avstyrker
utskottet motion 1989/90:N54 (fp) i berörd del.

Särskilda insatser för teknisk utveckling

I propositionen presenteras (s. 106 f.) dels ett förslag i fråga om
verkstadsteknik, dels en redogörelse för det nationella informationsteknologiprogrammet
(IT-programmet).

Ett treårigt program för verkstadsteknisk utvecklingsverksamhet avses
påbörjas budgetåret 1990/91. Syftet är att de mindre verkstadsföretagens
konkurrensförmåga skall förbättras genom stimulans att använda ny
teknik och nya material i produkter och processer. Det är den oroande
förändringen i underleverantörernas situation som har föranlett
regeringens förslag. Regeringen förordar kompletterande statliga insatser
för att användningen av ny teknik skall stimuleras. Härvid nämner
regeringen informationsteknologin som ett särskilt område.

Programmet skall till den del det finansieras med statliga medel
omfatta 50 milj. kr. under vart och ett av budgetåren 1990/91, 1991/92
och 1992/93. Det skall planeras, genomföras och följas upp i samverkan
mellan staten och industrin. En utvärdering av de samlade statliga
stödinsatserna inom de berörda områdena avses bli genomförd parallellt
med programmet, bl.a. såsom underlag för beslut om den fortsatta
inriktningen.

Det Verkstadstekniska programmet är ett försök att initiera ett nytt
riktat branschstöd, heter det i motion 1989/90:N54 (fp). Motionärerna
tar avstånd från varje slag av selektiva näringspolitiska åtgärder, exempelvis
sådana som berör en enskild bransch eller ett speciellt företag
eller område. De anser att näringslivet bäst främjas av åtgärder som
underlättar företagandet generellt. Följaktligen anser de att regeringsförslaget
bör avslås.

1989/90:NU30

61

Motion 1989/90:N58 (mp) innehåller till skillnad från nyssnämnda
motion inte någon begäran om avslag på förslaget. Däremot uttrycks
en förhoppning om att projekt som syftar till en ekologiskt sund
teknik får förtur, och riksdagen föreslås göra ett uttalande av innebörd
att så bör ske.

Utskottet har ingen erinran mot regeringens förslag om ett särskilt
treårigt program för verkstadsteknisk utveckling. Enligt utskottets mening
är det väsentligt att verkstadsföretagen, bland vilka flertalet utgörs
av små och medelstora ©retag, stärks genom insatser inför de strukturförändringar
som kan väntas, särskilt för underleverantörer. Det krav
på avslag som förs fram i motion 1989/90:N54 (fp) kan utskottet
följaktligen inte biträda. Inte heller finner utskottet skäl att förorda ett
sådant riksdagsuttalande som begärs i motion 1989/90:N58 (mp), varför
även denna motion avstyrks i nu aktuell del.

Det nationella informationsteknologiprogrammet (IT-programmet) inleddes
år 1987 efter beslut av riksdagen (NU 1986/87:30). I propositionen
lämnas (s. 110 f.) en redogörelse för utvecklingen på detta område.
Efter utgången av budgetåret 1989/90 tillförs programmet inte några
ytterligare medel. Merparten av utvecklingsprojekten planeras vara
slutförda vid mitten av år 1992. Regeringen meddelar sin avsikt att
med anledning av en skrivelse från bl.a. IT-delegationen — som
ansvarar för genomförande och uppföljning m.m. av programmets
industriella projekt — låta utreda läge och utvecklingstendenser samt
frågan om statens åtgärder inom IT-området.

Regeringen borde anslå 20 milj. kr. för budgetåret 1990/91 för
satsningar på informationsteknologi med inriktning på småföretag,
heter det i motion 1989/90:N57 (c). De resurser som gäller den
industriella delen — det s.k. IT-4-programmet — har väsentligen satsats
i projekt där de största företagen är huvudintressenter.

I motsatt riktning går ett yrkande i motion 1989/90:N224 (mp). Där
begärs att regeringens förslag om ett anslag av 30 milj.kr. avslås.
Motiveringen är att denna industrigren är lönsam och snabbt expanderande
och att det därför inte finns anledning för Sverige att med
statligt stöd delta i den internationella "kapprustningen" på detta
område.

Av propositionen framgår (s. 188) att de medel som återstår av den
av riksdagen beslutade treårsramen för det nationella informationsteknologiprogrammet
har tillförts anslag under budgetåret 1989/90. Innevarande
budgetår är således det sista för vilket medel har beräknats.

Det erinras om att utskottet tidigare har ställt sig bakom regeringens
förslag om ett tidsbegränsat program för insatser på informationsteknologiområdet
och utskottet ser inte någon anledning att frångå denna
ståndpunkt med anledning av motion 1989/90:N57 (c). Utskottet vill i
fråga om satsningar på småföretagen hänvisa till det program för
verkstadsteknisk utveckling som föreslås i propositionen. Detta program,
som till övervägande del riktar sig till mindre företag, förutsätts
särskilt avse stimulans för utnyttjande av informationsteknologi. Med
den nu angivna inriktningen finner utskottet att önskemålet i motio -

1989/90: NU30

62

nen till viss del blir tillgodosett. Utskottet erinrar vidare om den av
regeringen aviserade utredningen av frågor inom IT-området. Småföretagens
behov av teknik inom detta område kan komma att behandlas i
samband härmed. Med hänvisning till det nu anförda avstyrker utskottet
motionen i berörd del.

Förslaget av innebörd att medelstilldelningen under innevarande
budgetår skulle slopas kan utskottet av naturliga skäl inte ställa sig
bakom. Motion 1989/90:N224 (mp) avstyrks således i aktuellt avseende.

Insatser för den tekniska infrastrukturen

Teknisk infrastruktur är ett viktigt begrepp för Sverige som industriland,
anförs det i propositionen (s. 113 f.). Den del av näringspolitiken
som hör hit omfattar standardisering och vissa immaterialrättsliga
frågor, teknisk provning och kontroll samt spridning m.m. av information
om teknik. I det följande behandlar utskottet dessa områden och
berörda förslag om anslag m.m.

Standardisering

En standard är principiellt sett en frivillig överenskommelse mellan
olika intressenter med regler om krav eller problemlösningar för
återkommande tillämpning. Ursprungligen avsedd för att tillgodose
näringslivets intresse av bl.a. kostnadsbesparingar har standardisering
alltmer kommit att möta behovet av harmonisering av tekniska regler
mellan olika länder, bl.a. till skydd av liv, hälsa och miljö.

I propositionen redogörs för standardiseringens allt större betydelse.
En utredning redovisade våren 1989 i betänkandet (SOU 1989:45)
Standardiseringens roll i EFTA—EG-samarbetet sin syn på bl.a. statens
ökade roll i standardiseringsverksamheten. På basis av utredningens
förslag och remissutfallet konstaterar regeringen att standardisering
leder till effektivitetsvinster inom såväl näringslivet som den offentliga
förvaltningen och att en rad andra fördelar uppnås. Detta motiverar
enligt regeringens bedömning ett ökat ansvar för staten, som sålunda
bör lägga fast tydliga kriterier för sitt bidrag till standardiseringen,
verka för att standardiseringsverksamheten bedrivs effektivt och vidta
åtgärder för koordinering av det statliga deltagandet i denna verksamhet.

I propositionen föreslås (s. 117 f.) en ny finansieringsmodell och ett
ökat bidrag till finansieringen.

Förslaget till en ny finansieringsmodell innebär att bidraget ges i
form av dels ett allmänt bidrag, som under vissa villkor utgör 50 % av
vad övriga intressenter beräknas satsa, dels ett målrelaterat bidrag, som
skall användas till standardiseringsprojekt som rör skydd av miljö,
arbetsmiljö och konsumentskydd. Projekten förutsätts bidra till ett
Västeuropa utan gränser. I fråga om det allmänna bidraget uttalas att
användningen bör styras av näringslivets och de övriga intressenternas
prioriteringar.

1989/90:NU30

63

För bidrag till Standardiseringskommissionen föreslås ett anslag om 32,2
milj. kr., vilket innebär en ökning med 11,7 milj. kr. jämfört med
innevarande budgetår.

I motion 1989/90:N58 (mp) anförs att det är rimligt att ansvaret för
standardiseringen — i likhet med vad som gäller i andra länder —
delas mellan staten och näringslivet. Däremot anser motionärerna att
näringslivet, som förutsätts vara den part som gynnas av en EGintegrering,
betalar en ökande andel av kostnaderna.

De synpunkter på standardiseringsverksamheten som framförs i motionen
innebär, enligt vad utskottet kan finna, knappast något konkret
förslag i fråga om bidragets storlek eller den föreslagna finansieringsmodellen.
Enligt utskottets uppfattning är de därför inte ägnade att
utgöra underlag för ett riksdagsuttalande. Utskottet vill i övrigt tillbakavisa
påståendet att standardiseringens fördelar kommer enbart industrin
till godo. En ökande andel av standardiseringsverksamheten syftar

— såsom påpekas i propositionen — till skydd för konsumenterna och
arbetstagarna liksom för miljön. Härutöver erinras om standardiseringens
besparingseffekter för förvaltning och produktion. Med vad nu har
sagts avstyrks motion 1989/90:N58 (mp) i berörd del.

Enligt regeringens bedömning bör nya intressenter i standardiseringen beredas
möjlighet att delta i standiseringsverksamheten. Sålunda föreslås
att ett konsumentråd och ett arbetsmiljöråd inrättas inom standardiseringskommmissionen.
Förslaget syftar till att konsumenternas och arbetstagarnas
deltagande i standardiseringsverksamheten liksom medvetenheten
om konsument- och arbetsmiljöfrågornas betydelse i dessa
sammanhang skall stärkas.

Tillfredsställelse med förslaget om konsument- och arbetsmiljöråden
och en samtidig förhoppning om deras aktiva insats i fråga om en
kritisk granskning av det europeiska Standardiseringsarbetet kommer
till uttryck i motion 1989/90:N58 (mp).

Ett avtal som ger fackförenings-, konsument- och miljörörelserna ett
stärkt inflytande i standardiseringskommissionens styrelse skulle demokratisera
standardiseringsarbetet, hävdas i motion 1989/90:N59 (vpk).

Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning om nya intressenter
i standardiseringsarbetet. En sådan breddad medverkan ligger också
i linje med en strävan inom andra länder som deltar i detta arbete
vilken kommer till uttryck genom rekommendationer från centrala
standardiseringsorgan. Utskottet utgår från att ledamöterna i de tillämnade
råden kommer att vara väl medvetna om sina bevakningsuppgifter.
Något riksdagsuttalande om inriktningen av deras uppdrag anser
utskottet inte motiverat. Inte heller i fråga om kraven på demokratisering
av standardiseringsarbetet finns något sådant behov. Utskottet
avstyrker därför motionerna 1989/90:N58 (mp) och 1989/90:N59 (vpk)
i berörda delar.

Från en generell utgångspunkt har ett yrkande om standardiseringens
organisation väckts i motion 1989/90:N59 (vpk). Där anförs att det är
en allvarlig brist att de europeiska standardiseringsorganens arbete
enbart är inriktat på Västeuropa. Enligt vänsterpartiet kommunisternas

1989/90: NU30

64

uppfattning borde ECE, Förenta nationernas ekonomiska kommission
för Europa, ha det övergripande ansvaret för standardiseringen. I ECE
finns även de östeuropeiska staterna representerade och en sådan
organisatorisk lösning skulle således tillgodose intresset av en alleuropeisk
samverkan i standardiseringsarbetet . Sverige bör ta ett initiativ för
att detta skall uppnås, anförs det.

EG och EFTA-länderna har gett de tre europeiska standardiseringsorganen
(CEN, CENELEC och ETSI) i uppdrag att utveckla europeiska
standarder som ett led i genomförandet av det europeiska ekonomiska
samarbetsområden EES. Enligt vad utskottet har erfarit pågår
inom CEN och CENELEC aktiva diskussioner om ett vidgat samarbete
med länder i Östeuropa. Vidare kan konstateras att de östeuropeiska
länderna sedan länge är representerade i de globala organen ISO och
IEC. De europeiska standarderna har i stor utsträckning sitt ursprung i
internationella, som sålunda har framtagjts av dessa organ. ECE har ett
generellt ansvar på standardiseringsområdet och utgör ett forum för
övergripande diskussioner i dessa frågor. Denna uppgift för ECE
bedöms vara av mycket stor vikt.

Utskottet finner att yrkandet i motion 1989/90:59 (vpk) är väl
tillgodosett och att något riksdagsuttalande i det nu berörda avseendet
därför inte är påkallat. Motionen avstyrks.

Teknisk provning och kontroll

Certifiering är en bekräftelse — genom ett fristående organ — att en
produkt, tjänst eller process uppfyller vissa uppställda krav, t.ex. i en
standard. I propositionen (s. 122 f.) föreslås som ett led i det europeiska
samarbetet att statens mät- och provstyrelse (MPR) ges möjlighet
till godkännande eller s.k. ackreditering av certifieringsorgan. Sådan
möjlighet har MPR redan i fråga om laboratorier. Lagen (1989:164)
om kontroll genom teknisk provning och om mätning skall sålunda
kompletteras med en bestämmelse av denna innebörd. Systemet föreslås
vara behovsstyrt och självbärande och internationella riktlinjer
skall följas. Det skall samtidigt inte innebära att annan ackrediteringsverksamhet
hindras.

Den föreslagna lagändringen innebär ytterligare ett steg mot privatisering
av provningsväsendet, hävdas i motion 1989/90:N58 (mp). Denna
utveckling har miljöpartiet i olika sammanhang sökt motverka, och
det nu framlagda förslaget avvisas därför.

Utskottet godtar regeringens förslag om införande av möjlighet till
ackreditering av certifieringsorgan. Införandet av en sådan ordning
innebär ökade möjligheter för Sverige att delta i europeiskt samarbete
inom området provning och kontroll. På sikt kan en sådan ordning
medföra även effektivitets- och besparingseffekter i certifieringsverksamheten.
Vad som begärs i motion 1989/90:N58 (mp) i berörd del
kan utskottet därför inte tillstyrka.

1989/90:NU30

65

5 Riksdagen 1989/90. 17 sami. Nr 30

I propositionen föreslås vidare beträffande statens mät- och
provstyrelse ett reservationsanslag av 1 000 kr. till dess myndighetsverksamhet
och ett reservationsanslag av drygt 8 milj. kr. till riksmätplatsverksamhet.
Utskottet tillstyrker dessa regeringens förslag.

Likaså föreslår regeringen till statens provningsanstalt ett förslagsanslag
av 1 000 kr. till dess uppdragsverksamhet och ett reservationsanslag av
41,1 milj. kr. till bidrag till myndigheten. Utskottet tillstyrker regeringens
förslag även i nu nämnda avseenden.

Information om teknik

I propositionen betonas (s. 128) vikten av att det svenska samhället —
och inte minst näringslivet — håller sig informerat om tekniska
framsteg i omvärlden. För sådan information om teknik anses Sveriges
tekniska attachéer vara ett bra instrument, och regeringen har för
deras verksamhet beräknat att anslag av 30,7 milj. kr. Utskottet har
ingen erinran mot regeringens förslag.

Tele-X-projektet m.m.

I propositionen (s. 182) erinras om att riksdagen genom proposition
1988/89:150 informerades om Tele-X-projektets ändrade organisatoriska
inriktning, som bl.a. innebär att Nordiska satellitaktiebolaget
(NSAB) tills vidare kvarstår som ägare. Under innevarande budgetår
har medel anvisats under ett särskilt anslag för eventuellt ökade
kostnader för Tele-X-projektet (1988/89:NU22 s. 11). Betalningarna till
projektet är nu slutförda, och enligt regeringens bedömning finns inte
något behov av ytterligare medel.

Tele-X-satelliten sändes upp den 2 april 1989 och har nu tagits i
trafik. Satelliten har kapacitet för dels TV-överföring, dels data- och
videokommunikation. För TV-delen ansvarar NSAB. Sådan överföring
kan ske via tre s.k. transpondrar, varav Norge disponerar en (se
1988/89:NU36 s. 11) och Sverige de två övriga. För marknadsföringen
av data- och videokapaciteten ansvarar Svenska Rymdaktiebolaget.

Den rätt till Tele-X-satellitens TV-kanaler som Sverige förfogar över
måste snabbt komma till användning, heter det i motion 1989/90:N256
(fp). Vidare uttalas att Sveriges Radio bör kunna komma i fråga som
köpare endast under förutsättning att ett fristående TV-bolag har fått
sändningsrätten på det markbundna nätet. Regeringen kritiseras för sin
beslutsvånda i frågan om hur satelliten skall utnyttjas.

I motion 1989/90:N366 (m) begärs en avyttring av sändningsrätten.
Motionärerna anger två skäl som hinder för svenska TV-bolag att
kunna utnyttja Tele-X, nämligen reklamförbudet i lagen (1985:667)
om lokala kabelsändningar och regeringens negativa inställning till
reklam i fristående TV-kanaler. Samtidigt, påpekas det, saknar ickeskandinaviska
TV-bolag intresse att utnyttja Tele-X på grund av att den
är riktad för sändningar endast över Skandinavien.

Enligt vad utskottet har erfarit tecknades i april 1990 ett avtal
genom vilket Nordisk Television AB under tre år erhåller sändnings -

1989/90.NU30

66

rätten till en av TV-kanalerna. Bolagets ordinarie sändningar avses
starta den 15 september 1990; provsändningar pågår redan nu. Den del
av kapaciteten som inte utnyttjas av Nordisk Television AB kommer
Rymdbolaget att kunna ta i bruk för icke-publika utsändningar. Vad
gäller den TV-kanal som Sverige disponerar, undersöker Rymdbolaget
för närvarande de tekniska förutsättningarna för dess användning utan
att livslängden för de båda övriga förkortas.

Mot bakgrund av vad som nu har anförts finner utskottet att
motionärernas önskemål i huvudsak har tillgodosetts. Motionerna
1989/90:N256 (fp) och 1989/90:N366 (m) avstyrks därför, den senare i
berörd del.

Utnyttjandet av Tele-X-satellitens data- och videokapacitet berörs i motion
1989/90:N366 (m), där möjligheten att knyta ihop telefonnäten i
Sverige och de baltiska länderna föreslås bli undersökt. Genom en
sådan förbindelse skulle dessa länders kommunikationer med resten av
världen underlättas. Dessutom skulle Tele-X-projektet få intäkter.

Något steg längre vill initiativtagarna till motion 1989/90:N356 (fp)
gå. De anser att även Polen borde komma i fråga för sammanlänkning
med Tele-X och att riksdagen bör besluta att förhandlingar skall tas
upp i detta syfte, således utan en föregående utredning.

Enligt vad utskottet har erfarit pågår kontakter mellan Rymdbolaget
och de baltiska länderna samt vissa andra östeuropeiska stater om
förutsättningarna för ett utnyttjande av satelliten i berört avseende.
Vidare har Sverige och Finland i april 1990 träffat ett avtal om att
Finland skall få använda 3 % av systemets data- och videokapacitet.
Andelen motsvarar den finska insatsen i projektet, och Finland betalar
ingen ersättning för utnyttjandet.

Utskottet finner sålunda att sådana undersökningar som begärs i
motion 1989/90:N366 (m) redan har inletts. Vidare konstateras att
Rymdbolaget riktar sina marknadsföringsinsatser även mot andra östeuropeiska
länder än de baltiska. Utskottet förutsätter att kontakterna i
nu berört avseende fortsätter med sikte på att konkreta förhandlingar
kan inledas. Sålunda anser utskottet att kontakter av detta slag är
mycket intressanta och utgår från att de följs upp på lämpligt sätt.
Någon anledning för riksdagen att göra ett uttalande i ämnet eller
besluta att förhandlingar skall upptas finns inte, anser utskottet. Med
det sagda avstyrks motionerna 1989/90:N366 (m) och 1989/90:N356
(fp), båda i berörda delar.

Ett särskilt branschprogram för främjande av rymdteknisk utveckling i
småföretag föreslås i motion 1989/90:N57 (c). Det hänvisas till den
bedömning som redovisas i propositionen att fler företag som är aktiva
i fråga om rymdteknik behövs. Motionärerna instämmer häri men
säger sig sakna en redovisning från regeringen om hur en sådan
spridning av rymdtekniken skulle åstadkommas. Enligt centerpartiets
uppfattning borde 20 milj.kr. anvisas över anslaget B 7, Småföretagsutveckling
för det förespråkade branschprogrammet.

Utskottet noterar att regeringen meddelar sin avsikt att verka för att
fler företag engageras på rymdområdet. Förslaget om inrättande av ett

1989/90:NU30

67

särskilt branschprogram för främjande av rymdteknik hos småföretag
kan utskottet inte ställa sig bakom. Följaktligen bör inte heller medel
till ett sådant anvisas. Motion 1989/90:N57 (c) avstyrks alltså i nu
behandlad del.

Internationella investeringar
Allmänt om internationaliseringen

I propositionen anförs (s. 150 f.) att företagens internationalisering är
av utomordentligt stor betydelse för Sverige och den svenska ekonomin.
Detta gäller såväl handel som investeringar.

I fråga om internationella investeringar tas vissa övergripande frågor
upp. Det konstateras att de ökande investeringarna i form av företagsförvärv
och företagsetableringar över gränserna bl.a. är ett uttryck för
en pågående internationell strukturomvandling. Relativt sett deltar
svenska företag i mycket stor omfattning i denna process. Regeringen
säger sig kvarstå vid den bedömning som redovisades bl.a. i proposition
1986/87:74 om näringspolitik inför 90-talet, nämligen att de
svenska företagens utlandsinvesteringar i huvudsak har främjat tillväxten
och den internationella konkurrenskraften. Också utländska investeringar
i Sverige medför en rad positiva bidrag till svensk industri. Av
utomordentlig vikt för Sveriges del är ett aktivt deltagande i det
internationella samarbetet rörande detta slags investeringar. Sådant
samarbete, sägs det, kan skapa förutsättningar inte bara för att svenska
internationellt verksamma företag garanteras likabehandling i utlandet
utan också för tillkomsten av internationella normer i fråga om t.ex.
statligt stöd, konkurrensregler, miljölagstiftning och frågor som rör
arbetslivet.

Inom EG gäller Romfördragets regler om fri etableringsrätt som
innebär att medborgarna och företagen i ett EG-land skall ha rätt att
starta och driva företag i ett annat medlemsland på samma villkor som
gäller för medborgarna och företagen i det landet. Även rätt att
förvärva aktier i ett bolag i ett annat EG-land — utan att vara
etablerad där — ges i fördraget. Det finns dock inte hinder för
medlemsländerna att ha utlänningskontroll om detta är motiverat av
hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa.

Även inom OECD (Organisationen för ekonomiskt samarbete och
utveckling) behandlas frågor om internationella investeringar. Den s.k.
kapitalliberaliseringsstadgan ålägger medlemsstaterna att sinsemellan
fortlöpande avskaffa restriktioner för kapitalrörelser i den utsträckning
det är nödvändigt för ett effektivt ekonomiskt samarbete. Restriktionerna
avser bl.a. förvärv av äganderätten till bestående företag. Vissa
undantag medges. OECD:s deklaration från år 1976 om internationella
investeringar och multinationella företag innehåller bl.a. riktlinjer för
medlemsstaternas behandling av utlandsägda företag. Enligt dessa rekommenderas
medlemsstaterna att ge utlandskontrollerade bolag samma
behandling som i motsvarande situation ges inhemska bolag (s.k.
nationell behandling). Undantag medges bl.a. med hänsyn till allmän

1989/90: NU30

68

ordning och säkerhetsintressen. Sverige har ett antal undantag, däribland
regler enligt lagen (1982:627) om utländska förvärv av svenska
företag m.m. OECD har rekommenderat vissa länder, däribland Sverige,
att se över sin lagstiftning på området i syfte att avskaffa den eller
begränsa tillämpningen. Arbete pågår inom OECD för att principen
om nationell behandling skall bli bindande för medlemsländerna.

En generell syn på internationaliseringens problem, särskilt i vad avser
effekterna därav i Sverige, kommer till uttryck i tre motioner. I
motion 1989/90:N224 (mp) hävdas att en ökad internationalisering
medför en rad problem som regeringen erkänner — såsom ökad
sårbarhet — men även andra nackdelar som inte är lika lätta att
härleda till den ökade rörligheten över gränserna. Det handlar här om
sådana faktorer som minskat engagemang hos anställda i företag med
utländsk ägare och om den flykt från svenska företag som äger rum
när skicklig arbetskraft flyttar utomlands.

I motion 1989/90:N324 (mp) begärs en utredning med analys av de
totala strukturförändringar — inte bara i vad avser näringslivet — i
Sverige som kan bli resultatet av förhandlingar i liberaliserande riktning
med EG, inom GATT och andra organisationer. I samband
härmed skulle en analys genomföras som visar hur en "grön framtid"
på olika sätt kan uppnås. I motion 1989/90:N58 (mp) återkommer
kravet på en utredning om internationaliseringens positiva och negativa
effekter på näringslivets område.

I det föregående har en översiktlig sammanfattning av propositionens
avsnitt om internationella frågor lämnats.

Enligt utskottets mening måste de problem som otvivelaktigt kan
vara förenade med en ökad internationalisering av investeringar och
handel vägas mot de fördelar som nås genom en sådan vidgad rörlighet.
En redovisning av hithörande problem och möjligheter har, som
nämnts i det föregående, nyligen presenterats i en promemoria, Svensk
industri i utveckling. I denna analyseras bl.a. de krav som den ökade
internationaliseringen kommer att ställa i olika avseenden. Enligt
utskottets mening ger denna rapport en god belysning av de näringspolitiska
frågor som berörs av internationaliseringen. Vidare vill utskottet
hänvisa till uppgifterna för den nyinrättade statsrådsgruppen för näringspolitiska
frågor. En viktig del i detta arbete är att analysera
internationaliseringens betydelse i olika avseenden och mot denna
bakgrund utforma en strategi för främjande av näringslivets utveckling
och konkurrenskraft.

Med hänvisning till vad som nu har anförts avstyrker utskottet
motionerna 1989/90:N324 (mp), 1989/90:N224 (mp), och 1989/90:N58
(mp), de två senare i berörd del.

Svenska företags investeringar utomlands

I propositionen (s. 154 f.) redovisas utvecklingen av svenska företags
investeringar utomlands.

En kartläggning härav har genomförts av statistiska centralbyrån i
enlighet med vad som aviserades i den föregående näringspolitiska

1989/90: NU30

69

propositionen (1986/87:74). I promemorian (Ds I 1990:16) Svensk
industri i utveckling lämnas uppgifter i detta avseende. Är 1987 fanns
715 svenska koncerner som hade utländska dotterbolag med anställd
personal. Av de utlandsanställda, totalt 488 000, fanns 42 % inom EG
(exkl. Danmark) och 16 % i Norden. Den svenska ekonomin är starkt
beroende av den s.k. 17-gruppens verksamhet. Denna grupp består av
de 17 mest internationella svenska storföretagen och svarar för 30 %
av sysselsättningen i Sverige, knappt 40 % av landets export och
60—70 % av industrins forsknings- och utvecklingsverksamhet. Utlandsinvesteringarna
har varit omfattande under de senaste åren, bl.a.
beroende på den generellt höga investeringstakten under högkonjunkturen.

I den föregående näringspolitiska propositionen bedömde regeringen
att utlandsinvesteringarna i huvudsak hade främjat tillväxten och de
svenska företagens internationella konkurrenskraft. Mot bakgrund bl.a.
av att kopplingen till Sverige i vissa fall hade försvagats aviserade
industriministern kontakter med vissa av de större företagen och
berörda centrala fackliga organisationer i frågor om bl.a. utlandsinvesteringar
och internationalisering.

I propositionen lämnas nu en översiktlig redogörelse för resultatet
av dessa kontakter. Ett flertal synpunkter och förslag om åtgärder för
näringslivets utveckling i Sverige har härvid framkommit, däribland
regler för näringsverksamhet, utbildning, exportkreditgivning, arbetskraftsutbud,
energiförsörjning och priser samt internationellt regelverk
för miljöskydd. Flera av förslagen övervägs för närvarande. Enligt vad
som har redovisats anser de berörda företagen i allmänhet att industriklimatet
är gott i Sverige. Internationaliseringen av det svenska
näringslivet är en kontinuerlig och långsiktig process. De studerade
koncernerna är med enstaka undantag sedan länge internationellt
verksamma. Vid samtalen med de största företagen har emellertid inte
skymtats några tecken på att den ökade internationaliseringstrenden
kommer att brytas. Centrala koncernfunktioner såsom forskning och
utveckling, avancerad tillverkning och företagsledning kan sålunda i
ökad utsträckning komma att förläggas utomlands.

Enligt vad som sägs i propositionen har företagen framfört önskemål
om en kontinuerlig och öppen dialog mellan regering och företag; de
anser en kraftfull näringspolitik vara en viktig förutsättning för ett
fortsatt gott industriklimat. Industriministern aviserar nu överväganden
om näringspolitiska rådets (I 1969:A) inriktning och arbetsformer, så
att detta i än högre grad än för närvarande kan utgöra ett forum för
konkreta diskussioner om näringsklimatet. Det uttalas vidare att samtalen
med de stora företagen om internationalisering bör fortsätta och
intensifieras.

Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som i
propositionen sålunda har anförts om internationella investeringar.

De insatser genom ett intensifierat samråd med de internationellt
inriktade företagen som nu aviseras är inte tillräckliga, heter det i

1989/90: NU 30

70

motion 1989/90:N59 (vpk). Man efterlyser — utan närmare motivering
i denna del — snarare ett förslag som begränsar möjligheterna att fritt
investera utomlands.

Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning när det gäller de
svenska företagens investeringar. Enligt vad som har framkommit
genom propositionen har fortlöpande samråd med stora företag och
centrala — och i vissa Sall lokala — fackliga organisationer varit
betydelsefulla. Följaktligen delar utskottet inte den uppfattning som
kommer till uttryck i motion 1989/90:N59 (vpk) i berörd del. Motionen
avstyrks sålunda.

Utländska företagsinvesteringar i Sverige

I propositionen (s. 160) redovisas omfattningen av utländska företagsinvesteringar
i Sverige. Med utlandsägda avses företag där mer än 50 %
av rösterna innehas av en utländsk ägare direkt eller indirekt via ett
svenskt dotterbolag.

År 1988 svarade den utlandsägda företagssektorn för 9 % av sysselsättningen
inom näringslivet. Andelen har fortlöpande ökat under de
senaste årtiondena. Särskilt snabb har ökningen varit sedan mitten av
1980-talet. Den är i huvudsak hänförlig till utländska uppköp av
svenska företag.

I propositionen redogörs (s. 164 f.) för lagen (1982:617) om utländska
förvärv av svenska företag m.m. enligt vilken tillstånd krävs för dels
vissa aktieförvärv, dels ändring av utlänningsförbehåll i företagens
bolagsordningar.

I fråga om aktieförvärv gäller att s.k. kontrollsubjekt, dvs. utländska
medborgare, utländska juridiska personer och vissa svenska rättssubjekt,
måste ha tillstånd till sådana förvärv i svenska aktiebolag om
förvärvet innebär att kontrollsubjektet i det förvärvade bolaget kommer
att nå över vissa gränser i fråga om aktiekapital eller röstetal.
Avgörande vid tillståndsprövningen är om förvärvet strider mot något
väsentligt allmänt intresse. I propositionen anges de skyddsintressen
som har varit vägledande i praxis, nämligen industri- och regionalpolitiska
intressen, säkerhets- och beredskapspolitiska intressen, hänsyn till
nationellt självbestämmande och oberoende samt hänsyn till nationella
kulturintressen och liknande.

I propositionen återges huvuddragen i betänkandet (SOU 1989:37)
Utländska förvärv av svenska företag. I denna beskrivs — genom såväl
en statistisk belysning som en fördjupad studie — utvecklingen i de
förvärvade företagen. Även synpunkter från de fackliga organisationerna
i fråga om tillgång till information har behandlats. Av vad som
framgår ansågs informationen i flertalet fall vara god i fråga om det
egna företaget, medan det motsatta förhållandet gällde koncernen som
helhet. Slutligen refereras tillämpningen av 1982 års företagsförvärvslag,
särskilt i fråga om gjorda åtaganden. Likaså redovisas förslagen i
promemorian (Ds 1989:57) Ändrade regler om utländska företagsförvärv.
Ett förslag i denna går ut på att det tidigare prövningskriteriet
om väsentligt allmänt intresse ersätts med intresset av nationell säker -

1989/90:NU30

71

het. Ett annat gäller förfarandet med ansökan som enligt förslaget bör
ersättas med ett anmälningssystem, enligt vilket endast ärenden som
bedöms beröra nationella säkerhetsintressen prövas närmare. Båda
betänkandena har remissbehandlats.

Regeringen gör nu bedömningen att den svenska lagstiftningen om
utländska företagsförvärv bör anpassas till den internationella utvecklingen
och göras förenlig med de internationella överenskommelserna
på området. En viss kontroll med den inriktning som anges i nyss
nämnda promemoria anses dock nödvändig även i fortsättningen. Den
närmare utformningen av de ändrade reglerna bör dock få anstå till
dess mer konkreta resultat av de förestående förhandlingarna om EES,
det europeiska ekonomiska samarbetsområdet, föreligger, anförs det.
Något förslag i denna del läggs alltså inte fram nu. Regeringen betonar
dock det mycket angelägna i att de fackliga organisationernas berättigade
krav på tillfredsställande informations- och förhandlingsmöjligheter
vid företagsförvärv snarast möjligt blir tillgodosedda. Härutöver, sägs
det vidare, bör Sverige i internationella sammanhang driva frågan om
de anställdas möjlighet till påverkan över gränserna i internationella
företag.

Vissa företag — däribland ett fåtal av de större börsnoterade bolagen

— saknar s.k. utiänningsförbehåll i sin bolagsordning. I fråga om
sådana företag anser regeringen att det i vart fall för närvarande inte
finns skäl att föreslå ett kontrollsystem; åtminstone bör ändrade regler
i företagsförvärvslagstiftningen avvaktas. Dock avser regeringen även i
fortsättningen följa utvecklingen av det utländska ägandet i dessa bolag,
heter det vidare.

Regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad som i
propositionen anförts om internationella investeringar i nu berört
avseende.

I sex motioner begärs åtgärder med anledning av utländska företagsinvesteringar
i Sverige. Tre av dem tar sikte på en liberalisering av
reglerna, medan det motsatta begärs i de tre övriga.

De hinder som den svenska lagstiftningen ställer upp står i uppenbar
strid med Sveriges bekännelse i andra sammanhang till de fyra
friheterna i fråga om varor, tjänster, personer och kapital, hävdas i
motion 1989/90:N60 (m). Enligt motionärerna finns det inte heller
något skäl att invänta EES-förhandlingarna. Vidare finner motionärerna
att den förordade liberaliseringen inte borde begränsas till förvärv
enbart från företag belägna i EES. Motionärerna anser för sin del att
prövningskriteriet enbart bör avse rikets militära säkerhet eller särskilda
vitala nationella säkerhetsintressen. Därför begärs en ändring i
lagen.

I motion 1989/90:N73 (m) som har väckts med anledning av proposition
(1989/90:116) om ägande i banker och andra kreditinstitut m.m.
(se 1989/90:NU38) går motionären ett steg längre och kräver att
nuvarande förvärvslagstiftning avskaffas. Samtidigt erkänns vissa
skyddsintressen. Hur dessa skall bevakas anges inte närmare. I motionen
kritiseras regeringen för att inte tillåta en fullständig finansiell

1989/90:NU30

72

integration; visserligen föreslås förbudet mot utländskt ägande i svenska
banker bli slopat men det ersätts i stället med en prövning enligt
1982 års företagsförvärvslag.

Företagsförvärvslagen från år 1982 ger uttryck för tanken att utländska
företag inte har något att bidra med, heter det i motion
1989/90:N220 (fp). I själva verket har svenska företag ett stort behov av
att importera teknik, kunnande och kapital från andra länder. Även i
denna motion begärs ett upphävande av lagen.

I motion 1989/90:N59 (vpk) påyrkas däremot skärpta regler. LO:s
uppfattning om instabilitet hos utländska ägare och TCO:s om det
nationella intresset av att de största företagen förblir i svensk ägo
åberopas. Vidare hävdas att de fackliga organisationerna måste garanteras
inflytande vid försäljning av svenska företag.

Även miljöpartiet finner gällande regler alltför kraftlösa. Innebörden
i motionerna 1989/90:N314 och 1989/90:N58 är sålunda att reglerna
snarare gynnar uppkomsten av multinationellt ägande, något som från
miljöpartiets utgångspunkter är oacceptabelt. Regeringen borde följaktligen
föreslå en skärpt lagstiftning.

Utskottet godtar vad regeringen har anfört om utländska företagsinvesteringar
i Sverige. Enligt utskottets bedömning föreligger ett intresse
i dessa sammanhang att mer konkreta resultat av förhandlingarna
mellan EFTA och EG avvaktas innan lagen ändras i liberaliserande
riktning och den närmare utformningen preciseras. Frågan är under
beredning i regeringskansliet. Såsom anförs i propositionen bör lagstiftningen
anpassas till den internationella utvecklingen och göras
förenlig med berörda internationella överenskommelser. Enligt vad
utskottet finner kan ett fortsatt beaktande i fråga om vissa väsentliga
skyddsintressen vara motiverat. Även i de nu aktuella motionerna
framförs synpunkter i detta avseende. Utskottet ställer sig vidare bakom
vad som i propositionen uttalas om de fackliga organisationernas
möjligheter till tillfredsställande information och förhandlingar i samband
med företagsförvärv och understryker vikten av en snar lösning
av dessa frågor.

Av det nu sagda följer att utskottet inte kan ansluta sig till kraven i
motion 1989/90:N60 (m) — såvitt gäller ett regeringsförslag om en
ändring i lagen — eller motionerna 1989/90:N73 (m) och

19890/90:N220 (fp) — beträffande ett riksdagsbeslut om ett avskaffande
av lagen. De nu nämnda motionerna avstyrks i berörda delar.

Utskottet kan vidare på anförda skäl inte ansluta sig till den uppfattning
som kommer till uttryck i berörda yrkanden i motionerna
1989/90:N59 (vpk), 1989/90:N314 (mp) och 1989/90:N58 (mp). Även
dessa avstyrker utskottet.

Inte heller bestämmelserna om utlånningsförbehåll torde vara förenliga
med principerna om likabehandling i ett kommande EES-avtal, hävdas
i motion 1989/90:N60 (m). En utredning skulle bringa klarhet i detta
avseende, heter det vidare.

För kontroll av poster med mindre än 10 % av aktiekapitalet eller
röstetalet i ett svenskt bolag gäller ett system med s.k. utlänningsförbe -

1989/90:NU30

73

håll. Enligt aktiebolagslagen (1975:1385) är det tillåtet för ett svenskt
bolag att i bolagsordningen ta in ett förbehåll, enligt vilka utländska
företag — eller likställda subjekt — bara får förvärva en viss del av
aktierna. Införandet är sålunda frivilligt. För en ändring av ett sådant
utlänningsförbehåll krävs emellertid tillstånd enligt företagsförvärvslagen,
varvid samma kriterium som gäller vid aktieförvärv tillämpas.

Enligt utskottets uppfattning saknas skäl att tillgodose kravet på en
utredning i frågan om utlänningsförbehållens förenlighet med ett tilltänkt
EES-samarbete. Utskottet erinrar om att utlänningsförbehåll
tillåts enligt den nationella lagstiftningen bl.a. i ett flertal EG-länder.
Det är således — i likhet med vad som gäller i Sverige — det berörda
bolaget som självt avgör om utländska intressen skall stängas ute eller
inte. En framställning om ändring av ett utlänningsförbehåll prövas
enligt företagsförvärvslagens kriterium för aktieförvärv. Det är därför
naturligt att frågan om utlänningsförbehåll behandlas i anslutning till
ändringen av lagen. Någon utredning utöver den som sker i detta
sammanhang är enligt utskottets uppfattning inte erforderlig. Med
detta konstaterande avstyrker utskottet motion 1989/90:N60 (m) i nu
behandlad del.

Vissa anslag

Internationellt samarbete på företagsområdet

I propositionen (s. 59 f.) behandlas frågan om ett näringspolitiskt
samarbete med Östeuropa.

Under senare år har inom ramen för det befintliga samarbetet med
olika östeuropeiska länder framförts önskemål från dessa länders sida
om att få del av svenska erfarenheter av strukturomvandling. Detta
skulle särskilt gälla utbildning som rör etablering och utveckling av
mindre företag samt företagsledning. För att dessa och eventuella
framtida önskemål så långt det är möjligt skall kunna tillmötesgås
föreslår regeringen att 6 milj. kr. anvisas för budgetåret 1990/91.
Institutioner inom främst industridepartementets ansvarsområde bedriver
en omfattande verksamhet när det gäller de aktuella frågorna. I
den mån samarbetet berör småföretagutveckling föreslår regeringen att
det planeras av SIND och bedrivs av bl.a. SIFU och utvecklingsfonderna
i samverkan med näringslivet och dess organisationer.

Invändningar mot den föreslagna organisationen i fråga om kunskapsöverföring
till Östeuropa förs fram i motion 1989/90:N54 (fp). I denna
efterlyses ett helt annat tänkande i dessa frågor. Svenska näringslivsorganisationer
har bättre förutsättningar än statliga myndigheter att förmedla
kunskaper om företagsekonomi. Viss kritik riktas även mot det
tilltänkta innehållet i erfarenhetsförmedlingen. Det betonas att en
anpassning till målgruppens kunskapsnivå är nödvändig.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om anslag. Vidare instämmer
utskottet i vad regeringen har förordat i fråga om organisationen för
och innehållet i kunskapsöverföringen. Genom de statliga institutionernas
nära samarbete med bl.a. näringslivet och dess organisationer

1989/90-.NU30

74

tillförsäkras de berörda länderna största möjliga kunskapsbas. Utskottet
finner att samspelet mellan de offentliga och enskilda institutionerna
kan ge de bästa förutsättningarna. Vad regeringen har uttalat utesluter
inte heller en sådan inriktning av kunskapsöverföringen som anges i
motionen. Utskottet avstyrker härmed motion 1989/90:N54 (fp) i berörd
del.

Främjande av utländska investeringar i Sverige

I propositionen (s. 180 f.) anförs att regeringens ekonomiska politik är
inriktad på att öka och utveckla den industriella basen i landet.
Internationell erfarenhet visar att utländska investeringar har en stimulerande
effekt på utvecklingen i värdlandet, bl.a. i form av teknisk
förnyelse. För Sveriges del eftersträvas en bättre balans mellan svenska
företags investeringar i utlandet och utländska företags investeringar
och nyetableringar i Sverige. I propositionen lämnas uppgifter om
genomförda insatser i detta syfte, särskilt i fråga om Japan.

Mot bl.a. den nu angivna bakgrunden föreslår regeringen att SIND
får i uppdrag att utarbeta och genomföra ett treårigt program för
investeringsfrämjande åtgärder i Japan. För budgetåret 1990/91 beräknas
ett reservationsanslag av 1,5 milj. kr. och för budgetåren 1991/92
och 1992/93 föreslås en ram av 3,5 milj. kr. En del av medlen avses
skola avsättas för utvärdering av projektet.

I två motioner tillbakavisas — med olika utgångspunkt — regeringens
förslag.

Det största hindret för det slags investeringar som regeringen nu
säger sig vilja främja utgörs av gällande reglering för utländska förvärv
av svenska företag, hävdas i motion 1989/90:N54 (fp). Mot denna
bakgrund ter sig regeringens förslag om anslag "närmast löjeväckande".
Det avvisas. Även om något yrkande om ramen på 3,5 milj. kr.
inte framställs, torde motionärerna — av principiella skäl — ha
invändningar även mot den delen av förslaget.

Likaledes principiella motiv torde ligga bakom avslagsyrkandet i
motion 1989/90:N58 (mp). Miljöpartiet har i olika sammanhang gett
uttryck för sin skepsis till en fortsatt liberalisering av multinationellt
ägande, främst med hänvisning till att ett sådant leder till ett minskat
ansvarstagande i olika avseenden.

Utskottet instämmer i regeringens bedömning när det gäller utländska
investeringar i Sverige. Därmed godtar utskottet regeringens förslag
om medel för den avsedda treårsperioden och anslagets ändamål.
Följaktligen avstyrks motionerna 1989/90:N54 (fp) och 1989/90:N58
(mp), båda i berörda delar.

1989/90:NU30

75

Konkurrens och samverkan

1989/90:NU30

Inledning

Konkurrenslagen (1982:729) har till ändamål att främja en från allmän
synpunkt önskvärd konkurrens inom näringslivet genom åtgärder mot
skadliga konkurrensbegränsningar. Syftet med konkurrenslagstiftningen
är ytterst att tillgodose konsumentkollektivets intressen. Lagen är i
huvudsak baserad på den s.k. missbruksprincipen, som innebär att
ingripanden mot konkurrensbegränsande åtgärder — t.ex. prissamverkan
eller leveransvägran — kan ske när skadlig verkan i lagens mening
föreligger. Bedömningen härav gäller t.ex. påverkan på prisbildningen
eller effektiviteten och görs med utgångspunkt i förhållandena i varje
enskilt tall. Två typer av konkurrensbegränsningar bedöms vara så
allvarliga att de är förbjudna, oavsett omständigheterna i det enskilda
fallet, nämligen bruttoprissättning och samverkan i en anbudskartell.
Dessa omfattas sålunda av den s.k. förbudsprincipen. Lagstiftningen ger
numera också möjlighet till ingripande mot ett företagsförvärv —
under förutsättning att förvärvet leder till eller förstärker en befintlig
marknadsdominans och bedöms ha skadlig verkan av det slag som
anges i lagen.

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) skall enligt sin instruktion
(1982:1582) främja en från allmän synpunkt önskvärd konkurrens
inom näringsliv och offentlig verksamhet. Däri sägs vidare att NO
särskilt skall följa koncentrationsprocessen i näringslivet och ägna
uppmärksamhet åt konkurrensbegränsande förfaranden som marknadsdominerande
företag tillämpar men också åt samhällsåtgärder som
far olämpliga konkurrensbegränsande effekter; vid behov skall NO
verka för att inslag som onödigtvis begränsar konkurrensen undviks.
Prövningen sker på NO:s eget initiativ eller på grundval av anmälningar.

I NO:s verksamhetsberättelser refereras de viktigare fall av ifrågasatt
konkurrensbegränsning inom näringslivet — avseende privata eller
offentliga företag — och inom den offentliga verksamheten som NO
har granskat.

År 1989 tillkallades en kommitté (C 1989:03) med uppgift att
överväga hur konkurrenspolitiken ytterligare kan förstärkas. I uppdraget
(dir. 1989:12) ingår att överväga om konkurrenslagstiftningen i
högre grad kan tillämpas på vissa reglerade sektorer, nämligen livsmedels-,
bygg-, bostads- och transportsektorerna. Vidare skall prövas om
en skärpning av konkurrenslagen är erforderlig bl.a. med avseende på
reglerna om företagsförvärv. Även behovet av ytterligare förbud skall
ses över, bl.a. mot bakgrund av tidigare förslag om förbud mot prisresp.
marknadsdelningskarteller. Utvecklingen inom EG skall beaktas
av utredningen. I direktiven uttalas vidare att det bör stå kommittén
fritt att ta upp också andra frågor på konkurrens- och marknadsföringsområdena
om det bedöms motiverat. Enligt vad utskottet har

76

erfarit har kommittén sålunda nyligen beslutat att behandla frågor om
offentlig tjänsteproduktion, särskilt vad gäller kommunal monopolverksamhet.

Kommittén presenterade nyligen ett delbetänkande (SOU 1990:25)
Konkurrensen inom livsmedelssektorn. I detta föreslås en lag om
förbud mot marknadsdelning m.m. på jordbrukets område. Enligt
förslaget skall en uppdelning av marknader — geografiskt eller kvantitativt
med avseende på produktion, förädling eller försäljning — hindras.
Överträdelse av förbudet skall vara straffbelagt. Lagen föreslås bli
provisorisk att gälla under det övergångsskede då avvecklingen av
jordbruksprisregleringen kan innebära risk att reglerna ersätts med
konkurrenshämmande åtgärder i de berörda branscherna. Kommittén
har haft betänkandet (Ds 1989:63) En ny livsmedelspolitik som utgångspunkt
för sina överväganden.

Vidare har näringsidkarbegreppet i kooperativa sammanhang i enlighet
med ett initiativ av riksdagen (1988/89:NU32 s. 14 f.) behandlats
av kommittén. En utgångspunkt har härvid varit att privat, offentlig
och kooperativ verksamhet skall ges likvärdiga villkor. Kommittén
kommer i sitt fortsatta arbete att ytterligare analysera hur konkurrenslagstiftningen
bör utformas och tillämpas för att vederbörlig hänsyn till
kooperationens särart och behov av samverkan skall kunna tas.

I den nyligen framlagda propositionen (1989/90:146) om livsmedelspolitiken
anförs (s. 126 f.) i fråga om konkurrensaspekter att väl
fungerande marknader, där konsumenternas önskemål kan överföras
till producenterna, är en förutsättning för att de positiva effekterna av
den föreslagna livsmedelspolitiska reformen skall komma konsumenterna
till del. Detta förutsätter att rådande konkurrensbegränsningar
inom såväl förädlings- som handelsled motverkas genom effektiva
åtgärder från konkurrensmyndigheternas sida. Statens jordbruksnämnd
bör sålunda ges till uppgift att skärpa marknadsbevakningen och vid
behov föreslå åtgärder. Likaså bör uppdras åt SPK att noga följa prisoch
marginalutvecklingen i industri- och handelsleden. Regeringen
förklarar att den avser att återkomma under budgetåret 1990/91 med
ytterligare förslag till åtgärder inom detta område med anledning av
konkurrenskommitténs förslag.

Ägarutredningen har i betänkandet (SOU 1990:1) Företagsförvärv i
svenskt näringsliv redovisat sin syn på tolv större förvärv som har
studerats (s. 152 f.). Några allvarligare konkurrensbegränsningar har
inte kunnat påvisas i dessa fall. Detta anses dock inte vara bevis för att
sådana effekter generellt inte skulle förekomma. Därför noterar utredningen
med tillfredsställelse konkurrenskommitténs uppdrag att utvärdera
konkurrenslagens regler om företagsförvärv. Vikten av att företagsförvärven
i det svenska näringslivet bedöms i ljuset av den internationella
utvecklingen betonas; konkurrenslagstiftningen bör inte ges en
sådan utformning att den hindrar eller försvårar sådana strukturförändringar
som kan anses nödvändiga för att stärka de svenska företagens
konkurrenskraft på den internationella marknaden, anförs det.

I sitt huvudbetänkande (SOU 1988:38) Ägande och inflytande i
svenskt näringsliv konstaterar ägarutredningen i fråga om s.k. stora

1989/90:NU30

77

ägare — dvs. ägare med inflytande i flera företag — att ett förhållandevis
litet antal ägare i ökande grad kontrollerar en stor del av det
privata näringslivet. Denna koncentration av makt kan innebära nackdelar
genom att intresset av en mångsidig prövning av näringslivets
resurser inte tillgodoses. Samtidigt måste behovet av en samordning av
svenska företags resurser i en hårdnande internationell konkurrens
beaktas. Fördelningspolitiska frågor och demokratifrågor behandlas ej,
eftersom de ligger utanför uppdraget. (En sammanfattning av betänkandet
lämnas i den näringspolitiska propositionen, s. 214—228).

I nio motioner förs fram förslag som gäller olika aspekter på företagens
möjligheter att konkurrera på lika villkor. Några av dem är
huvudsakligen inriktade på förhållandet mellan offentlig och privat
verksamhet, medan andra tar sikte på konkurrens inom vissa branscher
— såsom tjänster och livsmedelsproduktion — eller visst slag av
konkurrensbegränsning, såsom monopol och prissamverkan. Tre av
motionerna tar särskilt upp de framtida förutsättningarna för den
samverkan som sker inom kooperationen; motionerna har anknytning
till de förslag och bedömningar som konkurrenskommittén nyligen
har presenterat i det nyss nämnda delbetänkandet.

Allmänna konkurrensfrågor

En kartläggning av och en åtgärdsplan mot marknadsstörande konkurrenshinder
begärs i motion 1989/90:N299 (m). Den fria konkurrensen
ger ett bättre skydd för konsumenterna än aldrig så många regleringar
hävdar motionärerna, som åberopar en undersökning av SPK. Enligt
denna skulle konsumenterna ha sparat 25 miljarder kronor under åren
1983—1988 om de reglerade sektorerna hade haft samma prisutveckling
som de icke reglerade. I motionen ges också exempel på olika
omständigheter som stör marknadens funktion, såsom fackliga förbud
för företag att åta sig vissa arbeten, kommuners möjligheter att hindra
etablering av lågprismarknader och statligt föreskrivna begränsningar i
fråga om val av läkemedel. Motionärerna anser att uppdraget till den
nu verksamma konkurrenskommittén är så begränsat att den nödvändiga
helhetsbilden inte kommer fram.

SPK:s i motionen åberopade studie avseende den nämnda sexårsperioden
redovisar prisutvecklingen inom dels icke-reglerade, dels fyra
reglerade områden. Dessa senare områden omfattade 31 % av den
totala privata konsumtionen och prisuppgången för dem uppgick i
genomsnitt till 56 % jämfört med 40 % för de övriga områdena. Störst
var prisuppgången för persontrafik och flyttningstjänster, följt av jordbruksprisreglerade
livsmedel, kläder och skor samt hyror och bostadsrättsavgifter.

I det föregående har en redovisning lämnats för konkurrenskommitténs
uppdrag, dess hittills presenterade förslag och den fortsatta inriktningen
av dess arbete. Enligt utskottets uppfattning innefattas i kommitténs
uppgift de överväganden som har anknytning till motionärernas
synpunkter. De reglerade sektorer som kommitténs förslag avses
omfatta är i huvudsak samma som har legat till grund för SPK:s

1989/90:NU30

78

beräkningar. Utskottet anser sålunda inte att en kartläggning eller en
åtgärdsplan utöver vad som ingår i konkurrenskommitténs uppdrag
erfordras. Med det sagda avstyrks motion 1989/90:N299 (m).

I motion 1989/90:N289 (m) påyrkas en översyn av konkurrensvillkoren
för privat resp. offentlig affärsverksamhet. Antalet anställda i den privata
delen av näringslivet har sjunkit medan utvecklingen är den motsatta i
den offentliga delen, anför motionärerna. De finner att utvecklingen
knappast är överraskande till följd av det alltmer ogynnsamma klimat
för enskild företagsamhet som anses råda, inte minst genom den
tilltagande regleringen. I motsvarande utsträckning har offentligt ägda
företag gynnats, t.ex. genom monopolställning för vissa statliga och
flertalet kommunala affärsverksamheter. Trots denna bristande balans i
förutsättningarna visar en rad utredningar att privata företag — till
skillnad från offentliga — har en ständig produktivitetsökning.

I årets budgetproposition (1989/90:100 bil. 2) har regeringen redovisat
sitt förnyelseprogram för den offentliga sektorn. Där framgår (s. 23)
att förutsättningarna för en renodling av de statliga förvaltningsmyndigheternas
uppgifter, roller och finansiering bör övervägas. Vidare
sägs bl.a. (s. 28) att statlig konkurrensutsatt affärsverksamhet av större
omfattning utanför affärssektorn bör bedrivas i bolagsform. En sådan
lösning har, enligt vad som anförs i propositionen, förordats av NO
och SPK. Ett viktigt skäl till denna bedömning är att det bör ställas
starka krav på att sådan affärsverksamhet — bl.a. i fråga om kostnadsoch
intäktsredovisningen — hålls åtskild från myndigheternas övriga
verksamhet för att motverka möjligheter till korssubventionering m.m.
En kartläggning av nu angivna förhållanden föreslås därför av regeringen.
I den reviderade finansplanen (prop. 1989/90:150) har regeringen
återkommit med bedömningar och förslag i fråga om förnyelse
av den offentliga sektorn.

Vidare kommer, enligt vad utskottet har erfarit, en arbetsgrupp med
representanter för finans-, kommunikations- och civildepartementen
att se över formerna för styrning av vissa affärsverk, nämligen posten,
statens järnvägar (SJ) och televerket. I uppdraget ligger att överväga
frågor som rör gränsdragningen mellan den offentliga och den konkurrensutsatta
verksamheten. SPK publicerade i december 1989 rapporten
Prissättning på monopolmarknader, en studie om konkurrens och
prissättning inom post- och teleområdena, genomförd på uppdrag av
regeringen. I denna föreslogs att dessa verk i framtiden själva skall få
bestämma sina priser. I gengäld skall statsmarkerna ange riktlinjer för
deras monopolområden med krav på självkostnadsprissättning och
produktivitetsökning. Studien kommer att tjäna som underlag i den
nyssnämnda arbetsgruppens arbete.

Även riksdagens revisorer har inlett en översyn av statliga affärsverk.
Nyligen har ett förslag (1989/90:14) om postverkskoncernens verksamhet
överlämnats till riksdagen. Syftet med granskningen har varit att
bedöma riksdagens styrmöjligheter och regeringens styrning och kon -

1989/90:NU30

79

troll i fråga om såväl aflärsverket som aktiebolagen. Bl.a. har verksamhetens
mål och konkurrenssituationen studerats. Det fortsatta arbetet
kommer att avse även televerket och SJ.

Såsom har nämnts i det föregående (s.77) kommer konkurrenskommittén
att även ta upp frågor kring offentlig tjänsteproduktion, särskilt
med avseende på effektiviteten i kommunal monopolverksamhet.

Utskottet konstaterar att ett omfattande översynsarbete pågår som i
olika avseenden gäller offentlig affärsverksamhet. Förhållandet till den
privata delen av näringslivet kommer in som en naturlig del i dessa
sammanhang. Utskottet erinrar också om NO:s och SPK:s konkurrensövervakande
uppgifter. Mot bakgrund härav finner utskottet att den
begärda översynen inte är motiverad och något riksdagsuttalande sålunda
inte erforderligt. Utskottet avstyrker alltså motion 1989/90:N289
(m).

En utredning om tjånstemonopol skulle öka beredskapen i Sverige
inför den intensifierade konkurrens inom tjänstesektorn som kan
väntas bli följden av internationella handelspolitiska förhandlingar,
anförs i motion 1989/90:N315 (fp). Det är viktigt att ett förtroende för
Sverige som framtidsmarknad skapas, så att en förbättrad tjänstebalans
kan åstadkommas. Svenska och utländska foretag lår inte utestängas
från stora delar av tjänstemarknaden genom monopol t.ex. inom
sjukvård, utbildning, barnomsorg och arbetsförmedling, heter det vidare.

Regeringen tillkallade hösten 1989 en delegation (I 1989:02) med
uppgift (dir. 1989:19) att analysera utvecklingen av produktiviteten i
svenskt näringsliv. Syftet är att ge regeringen underlag för åtgärder som
främjar produktivitetstillväxten. I direktiven påpekas att produktiviteten
i den offentliga sektorn har studerats av bl.a. expertgruppen för
offentlig ekonomi (ESO). En samlad analys av produktivitetsutvecklingen
i näringslivet under senare år saknas däremot, anförs det vidare.
Särskilt bräckligt uppges underlaget vara när det gäller tjänstesektorn. I
direktiven betonas också att det är viktigt med en utredning av hur
den internationella arbetsfördelningen påverkar produktivitetsutvecklingen,
inte minst i tjänstesektorn. Delegationens arbete skall vara
avslutat vid utgången av år 1992. Härutöver har nyligen en utredning
om produktiviteten särskilt inom tjänstesektorn tillsatts inom ramen
för rådet för frågor inom handels- och tjänstesektorn (I 1984:D), vilket
är knutet till industridepartementet. Utredningen samarbetar med produktivitetsdelegationen.

Långtidsutredningen 1990 (SOU 1990:14) har nyligen presenterats.
Den belyser vissa utvecklingstendenser och awägningsproblem som
kan påverka uppläggningen av den ekonomiska politiken. Utredningen
remissbehandlas för närvarande. I en bilaga (bil. 17) behandlas den
privata tjänstesektorn med bedömning av utvecklingsbetingelserna för
olika tjänsteområden, såsom distribution, kommunikation samt bankoch
försäkringsväsen. Där diskuteras också tjänstenäringens verksamhet
i ett internationellt perspektiv. I andra bilagor (t.ex. bil. 26) görs
överväganden om åtgärder för reformering av den offentliga sektorn.

1989/90:NU30

80

Ett system för hälso- och sjukvården skisseras (huvudbetänkandet s.
403), där det bästa från såväl ett offentligt som ett marknadsmässigt
styrt system tas till vara. Ökad konkurrens för bättre effektivitet och
större valfrihet är därvid utgångspunkten.

I det föregående (s. 76, 78) har NO:s och SPK:s uppgifter i fråga om
konkurrensövervakning inom näringslivet och den offentliga verksamheten
berörts. Vidare framgår (s. 00) att en arbetsgrupp inom regeringskansliet
har tillsatts med uppdrag att se över styrningen av posten,
SJ och televerket för att bl.a. gränsen mellan offentlig och konkurrensutsatt
verksamhet skall bli tydlig. Såsom framhålls i den föreliggande
näringspolitiska propositionen tar avregleringsarbetet inom regeringskansliet
sikte på erforderlig marknadsanpassning. Utskottet erinrar
också om konkurrenskommitténs uppdrag beträffande bygg-, bostadsoch
transportsektorerna samt — numera även — kommunala monopol.
Alla områdena berör sålunda tjänsteproduktion.

Utskottet har i det föregående lämnat en redogörelse för pågående
och planerade utredningar som helt eller delvis gäller tjänstesektorns
konkurrensförhållanden och utveckling. Dessa kommer sammantaget
att förbättra underlaget såväl för politiska beslut som för beslut i
berörda delar av näringslivet. Utskottet finner att vad som begärs i
motionen i väsentliga delar därmed är tillgodosett. Någon anledning
för riksdagen att vidta någon åtgärd med anledning av yrkandet synes
därför inte föreligga. Motion 1989/90:N315 (fp) avstyrks följaktligen i
berörd del.

Prisöverenskommelser och leveransvägran utgör konkurrensbegränsningar
som särskilt borde uppmärksammas av NO, heter det i motion
1989/90:N223 (fp). I fråga om leveransvägran är det främst små och
medelstora företag, vilka sänker priserna, som blir utsatta; ett kraftfullt
och snabbt agerande från konkurrensmyndigheterna är viktigt.

Riksdagen behandlade ett likartat yrkande (fp) våren 1989. Det
avslogs med hänvisning till den då nyligen tillkallade konkurrenskommittén
(1988/89:NU32). Våren 1990 har riksdagen behandlat ett
motionsyrkande (fp) med krav på åtgärder för att effektivisera handläggningen
av konkurrensärenden. Även detta yrkande avvisades;
konkurrenskommitténs uppdrag innefattar även överväganden om
handläggningsordning m.m., konstaterade utskottet (1989/90:NU29).

Enligt utskottets mening har inga nya omständigheter tillkommit
som motiverar ett ändrat ställningstagande från riksdagens sida. Utskottet
utgår sålunda från att frågor om prissamverkan, leveransvägran och
andra inskränkningar i konkurrensen beaktas av konkurrenskommittén
i enlighet med dess direktiv om översyn av konkurrenslagen. Med
hänsyn härtill avstyrks motion 1989/90:N223 (fp) i nu behandlad del.

I en partimotion från centerpartiet, 1989/90:N236, föreslås en rad
åtgärder för stärkande av de små och medelstora företagens villkor i ett
näringsliv, hotat av en alltför stark koncentration. Kooperation och
samverkan förordas framför fusioner som kan leda till monopol och
stark ägarkoncentration. Med hänvisning till den av EG nyligen antagna
förordningen om fusionskontroll föreslås att motsvarande regler om

6 Riksdagen 1989190. 17 sami. Nr 30

1989/90:NU30

81

Rättelse: S. 84 rad 9 nedifrån Står: riksdagen Rättat till: regeringen S.90 rad 12 nedifrån
Står: 32 278 500 Rättat till: 32 279 000

konkurrensbegränsande företagsförvärv skall tillämpas i Sverige. Enligt
centerpartiets uppfattning borde regeringen i särskild ordning kunna
pröva fusioner mellan stora företag.

Även i motion 1989/90:N287 (mp) uttrycks oro för vissa monopoltendenser,
nämligen sådana som motverkar en decentraliserad produktion.
Det är främst förhållandena inom livsmedelsbranschen som har
motiverat yrkandet om en utredning av frågan.

Våren 1989 avslog riksdagen (1989/90:NU32 s. 14) samma yrkande
som nu åter förs fram i motionen från företrädare för miljöpartiet.
Enligt utskottets mening var motionärernas begäran om utredning
tillgodosedd genom den utredningsverksamhet som hade redovisats i
betänkandet. Två reservationer (fp; vpk, mp) förelåg.

I det föregående (s. 76) har konkurrenslagens regler om förvärvskontroll
översiktligt redovisats. Här lämnas en något mer utförlig
beskrivning av systemet. En första bedömning av förvärvet från konkurrensrättslig
utgångspunkt gäller marknadsdominansen, dvs. företagets
möjligheter att agera utan nämnvärd hänsyn till befintliga eller potentiella
konkurrenter. Det är inte bara företagets andel av den s.k.
relevanta marknaden som prövas utan också faktorer som dess finansiella
styrka och strukturen på marknaden. Det andra steget är en
bedömning av om förvärvet kan medföra negativa effekter av det slag
som anges i lagen, exempelvis genom påverkan på prisbildningen. Som
tredje steg bedöms om konkurrensbegränsningen kan anses vara från
allmän synpunkt otillbörlig. Här beaktas om konkurrensbegränsningen
är av större vikt men också om det finns omständigheter som motiverar
eller ursäktar den. Sålunda kan intresset av strukturrationalisering
eller stärkt konkurrensförmåga i ett internationellt perspektiv vägas in
vid bedömningen. Uttryckliga regler om minimigränser i fråga om
omsättning eller antalet sysselsatta för att förvärvet skall kunna prövas
finns inte i den svenska lagstiftningen.

I förhandlingar mellan NO och förvärvsparterna kan företagen göra
åtaganden som minskar eller undanröjer befarade skadeverkningar.
Skulle detta inte lyckas kan NO föra ärendet till marknadsdomstolen,
som i sista hand kan förbjuda förvärvet. Ett sådant beslut måste
emellertid underställas regeringen för att bli gällande; ett förbud anses
nämligen vara en så ingripande åtgärd att denna bör bedömas i ett
bredare ekonomiskt perpektiv.

Inom EG har hittills inte funnits något särskilt system för konkurrensrättslig
kontroll av företagsförvärv, även om de grundläggande
konkurrensreglerna i Romfördraget ger vissa möjligheter till ingripande
emot konkurrenshämmande företagssammanslagningar. Nyligen har
dock en rådsförordning antagits inom EG. Denna ger kommissionen
möjlighet att förhindra större företagsförvärv och fusioner som hämmar
konkurrensen på den gemensamma marknaden. Grundläggande
krav för att förordningen skall vara tillämplig uppställs dels i fråga om
verksamhetens omsättning och geografiska avgränsning, dels i fråga om
den kontroll i det förvärvade eller fusionerade företaget som uppnås.
Skulle dessa krav vara uppfyllda görs en prövning i materiellt hänseende;
ett företagsförvärv skall förklaras vara oförenligt med den gemen -

1989/90:NU30

82

samma marknaden om det skapar eller förstärker en dominerande
ställning som väsentligt hämmar en effektiv konkurrens på den gemensamma
marknaden eller en väsentlig del därav. Förvärvet blir därmed
otillåtet. Konkurrensbegränsande åtgärder som svenska företag vidtar
inom EG kan angripas med stöd av konkurrensreglerna i Romfördraget
och tillhörande författningar, däribland den nyss nämnda förordningen
om kontroll av företagsförvärv när denna har trätt i kraft den
21 september 1990.

Inom ramen för diskussionerna mellan EFTA-länderna och EG
behandlas även EG:s konkurrensregler. Härvid aktualiseras bl.a. frågorna
om förvärvsreglerna och deras förhållande till de nationella
bestämmelserna om sådana förvärv.

Kraven i motionen är enligt utskottets uppfattning inte befogade.
Utskottet erinrar om konkurrenskommitténs uppgift att pröva frågan
om en skärpning av bestämmelserna om företagsförvärv liksom om de
diskussioner i hithörande frågor som pågår med anledning av det
västeuropeiska integrationsarbetet. Motionerna 1989/90:N236 (c) och
1989/90:N287 (mp) avstyrks i berörda delar.

Kooperativ verksamhet

Kooperativt samarbete skapar samma effektivitetsvinster som kan uppnås
mellan företag i samma koncern, hävdas det i motion
1989/90:N327 (c). Skillnaden är emellertid att samverkan sker öppet
och genom demokratiska beslutsprocesser inom den kooperativa verksamheten
medan slutenhet och aktieägarinflytande präglar koncernförhållandet,
heter det vidare. Kooperationen kan genom sin uppbyggnad
överbrygga den traditionella motsättningen mellan arbete och kapital.
Vidare kan kooperativa förslag komma att utgöra en motvikt till de
stora maktblock inom näringslivet som har vuxit fram och vilkas
ställning till följd av internationaliseringen ytterligare kan komma att
stärkas. Även för upprätthållandet av den regionala balansen är kooperativ
verksamhet ett viktigt inslag. Konkurrenskommitténs nyligen
presenterade förslag som rör bl.a. konkurrenslagstiftningen och kooperationen
och som går ut på att kooperativ verksamhet skall tillåtas
enbart inom primärledet inom livsmedelssektorn hotar emellertid hela
den kooperativa grundidén, anser motionärerna, som finner ett uttalande
av riksdagen om kooperationens betydelse och åtgärder för dess
främjande vara väl motiverat.

Även i motion 1989/90:N302 (c) begärs ett tillkännagivande av
riksdagen om den kooperativa företagsformens möjligheter att göra sig
gällande. De begränsningar i detta avseende som övervägs skulle — om
de genomförs — innebära ytterligare ett slag mot jordbruksnäringen
och därtill i en känslig omställningsfas, anför motionärerna. Samma
tankegångar synes föresväva upphovsmännen till motion 1989/90:N230
(c); de riktar samtidigt kritik mot samhällets underlåtenhet att ingripa
mot fusioner mellan stora och dominerande företag.

Konkurrenskommitténs delbetänkande vad gäller livsmedelssektorn
har redovisats i det föregående (s. 76). I huvudsak har två frågor

1989/90:NU30

83

behandlats som har anknytning till kooperation, nämligen dels marknadsdelning,
dels näringsidkarbegreppet. I det förra hänseendet föreslås
en provisorisk lag med förbud mot marknadsdelning m.m. på jordbrukets
område. I det senare hänseendet har kommittén — i enlighet med
ett initiativ av riksdagen — gjort en genomgång av näringsidkarbegreppets
tillämpning i kooperativa sammanhang (1988/89:NU32 s. 14 f.).
Delbetänkandet remissbehandlas för närvarande. Kommittén har uttalat
att den i sitt fortsatta arbete ytterligare kommer att analysera hur
konkurrenslagstiftningen bör utformas och tillämpas för att vederbörlig
hänsyn till kooperationens särart och olika behov av samverkan
skall kunna tas.

Nyligen har en utredning tillsatts med uppgift (dir. 1990:23) att
utreda den kooperativa företagsformens utvecklingsmöjligheter på nya
områden. Vidare pågår en översyn inom regeringskansliet i fråga om
bl.a. hinder av legal natur för kooperativ verksamhet. I arbetsgruppen
ingår företrädare för justitie-, finans-, industri- och civildepartementen
och för konsument- resp. producentkooperationen.

Det är enligt utskottets mening odiskutabelt att all verksamhet inom
samhälle och näringsliv måste drivas effektivt för att resultat skall
kunna nås som gynnar konsumentintresset och mångfalden. Detta
gäller självfallet även producentkooperationen och konsumentkooperationen.
I den mån konkurrenslagstiftningen behöver förändras för att
skadliga konkurrensbegränsningar ytterligare skall kunna motverkas,
måste detta enligt utskottets uppfattning ske med respekt för kooperationens
karaktär av demokratisk folkrörelse. Riksdagen föreslås göra
ett uttalande till regeringen av denna innebörd. Därmed blir motionerna
1989/90:N327 (c), 1989/90:N230 (c) och 1989/90:N302 (c) väsentligen
tillgodosedda.

Hemställan

Utskottet hemställer

Övergripande frågor

1. beträffande näringspolitikens allmänna inriktning

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 24 i ifrågavarande del (avsnitten 1 — 3) och med avslag
på motion 1989/90:N57 yrkande 1, motion 1989/90:N58 yrkandena
1 — 3 och 9—11, motion 1989/90:N60 yrkande 8, motion
1989/90:N346 och motion 1989/90:N361 yrkandena 1 och 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. I (m, fp, c)
res. 2 (vpk)
res. 3 (mp)

2. beträffande småföretagspolitiken

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 24 i ifrågavarande del (avsnitten 4.1 och 4.2) och med
avslag på motion 1989/90:N57 yrkandena 2 och 3, motion
1989/90:N58 yrkande 5, motion 1989/90:N206 yrkandena 1 och

1989/90: NU30

84

2, motion 1989/90:N223 yrkande 1 och motion 1989/90:N236
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

res. 4 (m, fp, c)
res. 5 (mp)

3. beträffande inrättandet av ett näringslivsdepartement
att riksdagen avslår motion 1989/90:N329,

4. beträffande utredning om statligt stöd
att riksdagen avslår motion 1989/90:N213,

Småföretagsutveckling

5. beträffande utvecklingsfondernas målgrupp

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 3 och med avslag på motion 1989/90:N54 yrkande 11
och motion 1989/90:N223 yrkande 5 godkänner de ändrade
riktlinjer för de regionala utvecklingsfondernas målgrupp som
anges i propositionen,

res. 6 (m, fp)

6. beträffande utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande att

riksdagen avslår motionerna 1989/90:N204, 1989/90:N360 och
1989/90: N362,

res. 7 (m, fp)
res. 8 (c, mp)

7. beträffande utvecklingsfondernas styrelser

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:N88 bilaga 1
moment 4 och med avslag på motion 1989/90:N54 yrkandena 13
och 14, motion 1989/90:N55 yrkandena 2 och 3, motion
1989/90:N56 yrkande 2, motion 1989/90:N57 yrkandena 4 och 5,
motion 1989/90:N58 yrkande 14, motion 1989/90:N59 yrkande 1
och motion 1989/90:N223 yrkande 6 godkänner de ändrade
riktlinjer för val av styrelse i de regionala utvecklingsfonderna
som anges i propositionen,

res. 9 (fp, c, vpk)
res. 10 (m)
res. 11 (mp)

8. beträffande utvecklingsfondernas stöd till kooperativa företag
att riksdagen avslår motion 1989/90:N47 yrkandena 1 — 3 och
motion 1989/90:N328 yrkande 2,

res. 12 (m, fp) motiv,
res. 13 (vpk, mp)

9. beträffande åtgärder för att utsätta utvecklingsfonderna för
konkurrens

att riksdagen avslår motion 1989/90:N54 yrkande 15,

res. 14 (m, fp),

10. beträffande utvecklingsfondernas exportserviceverksamhet
att riksdagen avslår motion 1989/90:N223 yrkande 4,

res. 15 (fp, c)

11. beträffande utvecklingsfondernas ansvar för regionalpolitiska
stödärenden

att riksdagen avslår motion 1989/90:N57 yrkande 7,

1989/90:NU30

85

res. 16 (c, vpk)

12. beträffande utvecklingsfondernas stöd till miljö- och energiinvesteringar att

riksdagen avslår motion 1989/90:N57 yrkande 18,

res. 17 (c, mp)

13. beträffande utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 5 i ifrågavarande del och med avslag på motion
1989/90:N50 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N51 i ifrågavarande
del, motion 1989/90:N54 yrkandena 8—10 och 12, motion
1989/90:N55 yrkande 1, motion 1989/90:N56 yrkandena 1 och 3,
motion 1989/90:N57 yrkandena 6 och 10, det senare i ifrågavarande
del, motion 1989/90:N58 yrkandena 13 och 16, det senare
i ifrågavarande del, motion 1989/90:N59 yrkande 2 i ifrågavarande
del, motion 1989/90:N60 yrkandena 2 och 3, båda i ifrågavarande
del, motion 1989/90:N208, motion 1989/90:N223 yrkande

3, motion 1989/90:A86 i ifrågavarande del, motion 1989/90:A106
yrkande 17 i ifrågavarande del och motion 1989/90:A118 yrkande
27 godkänner de ändrade riktlinjer för de regionala utvecklingsfondernas
finansieringsverksamhet som anges i propositionen,

res. 18 (m)
res. 19 (c, vpk)
res. 20 (fp)
res. 21 (mp)

14. beträffande riskkapitalbolag och riskkapitalförsörjning
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 6
och med avslag på motion 1989/90:N54 yrkande 1, motion
1989/90:N55 yrkande 4, motion 1989/90:N57 yrkande 11, motion
1989/90:N58 yrkande 17 och motion 1989/90:N60 yrkande 4

dels godkänner de riktlinjer för nya statliga riskkapitalbolag
som anges i propositionen,

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om en successiv uppbyggnad av riskkapitalbolagen och
om att regeringen bör följa utvecklingen,

b) avslår motion 1989/90:N51 i ifrågavarande del, motion
1989/90:N53 yrkande 1, motion 1989/90:N54 yrkandena 2—4,
motion 1989/90:N55 yrkandena 5 och 6, motion 1989/90:N57
yrkandena 13 och 14, motion 1989/90:N217, motion
1989/90:N224 yrkande 8, motion 1989/90:N318 yrkande 9 och
motion 1989/90:A106 yrkandena 10 och 17, det senare i ifrågavarande
del,

res. 22 (m)
res. 23 (fp)
res. 24 (c)
res. 25 (mp)

15. beträffande Småföretagsfonden

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1
momenten 1 och 7 och med avslag på motion 1989/90:N54

1989/90: NU 30

86

yrkande 16, motion 1989/90:N57 yrkandena 9 och 12, motion
1989/90:N58 yrkandena 15 och 32, det förra i ifrågavarande del,
och motion 1989/90:N60 yrkandena 1 och 5

dels antar det i propositionen framlagda förslaget till lag om
ändring i lagen (1983:1092) med reglemente för allmänna pensionfonden,

dels godkänner de ändrade riktlinjer och den ökade kapitaltillförsel
till Stiftelsen Småföretagsfonden som anges i propositionen,

res. 26 (m, fp, c)
res. 27 (mp)

16. beträffande Småföretagsfondens kansli
att riksdagen avslår motion 1989/90:N52,

res. 28 (m, fp, c) motiv.

17. beträffande Norrlandsfonden

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 5 i i ifrågavarande del och med avslag på motion
1989/90:N54 yrkandena 17 och 18, motion 1989/90:N57 yrkandena
8 och 10, det senare i ifrågavarande del, motion
1989/90:N58 yrkandena 15 och 16, båda i ifrågavarande del,
motion 1989/90:N59 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion
1989/90:N60 yrkandena 2 och 3, båda i ifrågavarande del, och
motion 1989/90:A86 i ifrågavarande del godkänner de ändrade
riktlinjer för Stiftelsen Norrlandsfondens finansieringsverksamhet
som anges i propositionen,

res. 29 (c, vpk, mp)
res. 30 (m)
res. 31 (fp)

18. beträffande Temu Inieractor AB

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 8 och med avslag på motion 1989/90:N50 i ifrågavarande
del godkänner att aktierna i Temu Interactor AB får överlåtas
till Stiftelsen Norrlandsfonden i enlighet med vad som anges i
propositionen,

19. beträffande kapitalförsörjning för kooperativa företag
att riksdagen avslår motion 1989/90:N47 yrkande 4,

res. 32 (m, fp) motiv,
res. 33 (mp)

20. beträffande egenföretagares borgensåtaganden
att riksdagen avslår motion 1989/90:N319,

res. 34 (m, fp, c)

21. beträffande branschprogram för sågverks- och snickeriindustrierna att

riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 24 i ifrågavarande del och med avslag på motion
1989/90:N54 yrkande 21 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

res. 35 (m, fp)

1989/90:NU30

87

22. beträffande ökade resurser till Småföretagens riksorganisations
företagsutbildning

att riksdagen avslår motion 1989/90:N276,

23. beträffande personliga etableringskonton

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 24 i ifrågavarande del och med avslag på motion
1989/90:N54 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

res. 36 (m) motiv,
res. 37 (fp)
res. 38 (c)
res. 39 (mp)

24. beträffande starta-eget-stipendier

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 24 i ifrågavarande del och med avslag på motion
1989/90:N54 yrkande 7 i ifrågavarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 40 (m, c) motiv,
res. 41 (fp)
res. 42 (mp)

25. beträffande designfrämjande åtgärder

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 9 godkänner de ändrade riktlinjer för stödet till designfrämjande
åtgärder som anges i propositionen,

26. beträffande statens industriverks programindelning

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1

punkt B 1 i ifrågavarande del godkänner att de två programmen
Industriell omvandling och tillväxt och Småföretagsutveckling
slås samman till ett nytt program Bransch- och småföretagsutveckling,

27. beträffande statens industriverks förvaltningskostnader

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1

punkt B 1 i ifrågavarande del och med avslag på motion
1989/90:N54 yrkande 23 till Statens industriverk: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett
förslagsanslag på 65 957 000 kr.,

res. 43 (m, fp)

28. beträffande statens industriverks utredningsverksamhet

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1

punkt B 2 till Statens industriverk: Utredningsverksamhet för
budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 5 250 000 kr.,

29. beträffande industridesign

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1

punkt B 4

dels medger att under budgetåren 1991/92 och 1992/93, utöver
under budgetåret 1990/91 ej disponerade medel, sammanlagt
10 000 000 kr. får användas till åtgärder för att främja industridesign,

1989/90:NU30

88

dels till Åtgärder för att främja industridesign för budgetåret
1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
på 5 000 000 kr.,

30. beträffande Småföretagsutveckling

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1
punkt B 7 och med avslag på motion 1989/90:N54 yrkande 24,
motion 1989/90:N57 yrkande 19 och motion 1989/90:N224 yrkande
6

dels medger att under budgetåren 1991/92 och 1992/93, utöver
under budgetåret 1990/91 ej disponerade medel, sammanlagt
430 600 000 kr. får användas för småföretagsutveckling,
dels till Småföretagsutveckling för budgetåret 1990/91 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 215 300 000
kr.

res. 44 (m) motiv,
res. 45 (fp)
res. 46 (c)
res. 47 (mp)

Teknisk forskning och utveckling

31. beträffande teknikpolitiken

att riksdagen avslår motion 1989/90:N58 yrkande 18,

res. 48 (mp)

32. beträffande produktutveckling

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 24 i ifrågavarande del (avsnitt 5.3.2 delvis) och med
avslag på motion 1989/90:N58 yrkande 12 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 49 (mp)

33. beträffande villkoren för enskilda uppfinnare

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 24 i ifrågavarande del (avsnitt 5.3.2 delvis) och med
avslag på motion 1989/90:N54 yrkandena 7 och 25, det förstnämnda
i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

res. 50 (fp, c)
res. 51 (m) motiv.

34. beträffande innovationsverksamheten

att riksdagen avslår motion 1989/90:N224 yrkande 4,

res. 52 (mp)

35. beträffande havsresursverksamheten

att riksdagen avslår motionerna 1989/90:N338, 1989/90:N339,
1989/90:Jo32 och 1989/90:Jo43 ,

res. 53 (c, vpk, mp)

36. beträffande fjärranalyskarta över havsbottnen
att riksdagen avslår motion 1989/90:N33,

37. beträffande Industrifonden

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1

1989/90:NU30

89

moment 21 och med avslag på motion 1989/90:N54 yrkandena
19 och 20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

res. 54 (m) motiv,
res. 55 (fp)

38. beträffande program för verkstadsteknisk utvecklingsverksamhet att

riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1
punkt F 22 och med avslag på motion 1989/90:N54 yrkande 22
och motion 1989/90:N58 yrkande 19 i ifrågavarande del

1. till Industriell utveckling m.m. inom
verkstadsteknikområdet för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 50 000 000 kr.,

2. medger att under budgetåren 1991/92 och 1992/93, utöver
under budgetåret 1990/91 ej disponerade medel, 100 000 000 kr.
får användas till industriell utveckling m.m. inom verkstadsteknikområdet,

res. 56 (fp)
res. 57 (mp)

39. beträffande informationsteknologi

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 24 i ifrågavarande del (avsnitt 5.5.2) och med avslag på
motion 1989/90:N57 yrkande 15 och motion 1989/90:N224 yrkande
18 som sin mening ger riksdagen till känna vad utskottet
anfört.

res. 58 (m, fp) motiv,
res. 59 (c)
res. 60 (mp)

40. beträffande Standardiseringskommissionen
att riksdagen

a) med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1 punkt F
14 moment 1 i ifrågavarande del (ny finansieringsmodell, ökat
bidrag) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört angående statens roll i standardiseringen m.m.,

b) med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1 punkt F 14
moment 2 och med avslag på motion 1989/90:N58 yrkande 19 i
ifrågavarande del till Bidrag till Standardiseringskommissionen för
budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett anslag av
32 279 000 kr.,

res. 61 (mp)

41. beträffande nya intressenter i standardiseringen m.m.

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
punkt F 14 moment 1 i ifrågavarande del (nya intressenter;
statens krav) och med avslag på motion 1989/90:N58 yrkande 20
och motion 1989/90:N59 yrkande 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

res. 62 (vpk, mp)

42. beträffande alleuropeisk samverkan i standardiseringsarbetet
att riksdagen avslår motion 1989/90:N59 yrkande 3,

res. 63 (vpk, mp)

1989/90:NU30

90

43. beträffande ackreditering av certifieringsorgan

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1

moment 2 och med avslag på motion 1989/90:N58 yrkande 31
antar det i propositionen framlagda förslaget till ändring i lagen
(1989:164) om kontroll genom teknisk provning och om mätning,

res. 64 (mp)

44. beträffande statens mät- och provstyrelse

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1

punkterna F 10 och F 11 för budgetåret 1990/91 under tolfte
huvudtiteln anvisar

a) till Statens mät- och provstyrelse: Myndighetsverksamhet ett
reservationsanslag av 1 000 kr.,

b) till Statens mät- och provstyrelse: Bidrag till riksmätplatsverksamhet
ett reservationsanslag av 8 000 000 kr.,

45. beträffande statens provningsanstalt

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1

punkterna F 8 och F 9 för budgetåret 1990/91 under tolfte

huvudtiteln anvisar

a) till Statens provningsanstalt: Uppdragsverksamhet ett förslagsanslag
av 1 000 kr.,

b) till Bidrag till Statens provningsanstalt ett reservationsanslag
av 41 135 000 kr.,

46. beträffande information om teknik

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1
punkt F 3 för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln till
Bidrag till Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet
anvisar ett reservationsanslag av 30 700 000 kr.,

47. beträffande Tele-X-satellitens TV-kanaler

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 24 i ifrågavarande del och med avslag på motion
1989/90:N256 och motion 1989/90:N366 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 65 (m,fp, c)

48. beträffande Tele-X-satellitens data- och videokapacitet

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 24 i ifrågavarande del och med avslag på motion
1989/90:N356 yrkande 2 och motion 1989/90:N366 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

res. 66 (m, fp, c)

49. beträffande rymdteknisk utveckling i småföretag

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 24 i ifrågavarande del och med avslag på motion
1989/90:N57 yrkandena 16 och 17 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

res. 67 (c)

1989/90:NU30

91

Internationella investeringar m.m.

50. beträffande internationaliseringens problem

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 23 i ifrågavarande del (avsnitten 7.1 och 7.2) och med
avslag på motion 1989/90:N58 yrkande 4, motion 1989/90:N224
yrkande 5 och motion 1989/90:N324 om sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

res. 68 (vpk, mp)

51. beträffande svenska företags investeringar utomlands

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 23 i ifrågavarande del (avsnitt 7.3) och med avslag på
motion 1989/90:N59 yrkande 8 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

res. 69 (m, fp) motiv,
res. 70 (vpk)
res. 71 (mp)

52. beträffande utländska företagsinvesteringar i Sverige

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 23 i ifrågavarande del (avsnitten 7.4.1—7.4.4) och med
avslag på motion 1989/90:N58 yrkande 29, motion 1989/90:N59
yrkande 7, motion 1989/90:N60 yrkande 9, motion 1989/90:N73
yrkande 1, motion 1989/90:N220 yrkande 5 och motion
1989/90:N314 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört,

res. 72 (m,fp)
res. 73 (vpk, mp)

53. beträffande utlånningsförbehåll

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 23 i ifrågavarande del (avsnitt 7.4.5) och med avslag på
motion 1989/90:N60 yrkande 10 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

res. 74 (m,fp)

54. beträffande internationellt samarbete på företagsomrädet

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:88 bilaga 1
punkt A 5 och med avslag på motion 1989/90:N54 yrkande 29
för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln till Internationellt
samarbete på företagsområdet anvisar ett reservationsanslag av

6 000 000 kr.,

res. 75 (m,fp)

55. beträffande främjande av utländska investeringar i Sverige
att riksdagen med bifoll till proposition 1989/90:88 bilaga 1
punkt C 4 och med avslag på motion 1989/90:N54 yrkande 28
och motion 1989/90:N58 yrkande 33

a) medger att under budgetåren 1991/92 och 1992/93, utöver
under budgetåret 1990/91 ej disponerade medel, sammanlagt
3 500 000 kr. får användas för att främja utländska investeringar
i Sverige,

b) till Åtgärder för att främja utländska investeringar i
Sverige för budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar
ett reservationsanslag av 1 500 000 kr.,

1989/90:NU30

92

res. 76 (m, fp)
res. 77 (mp)

Konkurrens och samverkan

56. beträffande åtgärdsplan mot marknadsstörande konkurrenshinder att

riksdagen avslår motion 1989/90:N299,

res. 78 (m, fp)

57. beträffande översyn av konkurrensvillkoren för privat resp.
offentlig affärsverksamhet

att riksdagen avslår motion 1989/90:N289,

res. 79 (m, fp, c)

58. beträffande utredning om tjänstemonopol

att riksdagen avslår motion 1989/90:N315 yrkande 2,

res. 80 (fp)

59. beträffande prisöverenskommelser och leveransvägran
att riksdagen avslår motion 1989/90:N223 yrkande 2,

res. 81 (m, fp, c)

60. beträffande regler om konkurrensbegränsande företagsförvärv att

riksdagen avslår motion 1989/90:N236 yrkande 1 och motion
1989/90:N287 yrkande 3,

res. 82 (c)
res. 83 (mp)

61. beträffande konkurrenslagstiftningen och kooperationen

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N327 och med
anledning av motionerna 1989/90:N230 och 1989/90:N302 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

res. 84 (m, fp)

Stockholm den 22 maj 1990
På näringsutskottets vägnar

Rune Jonsson

Närvarande: Lennart Pettersson (s) (mom. 31—61), Hadar Cars (fp)
(mom. 5—30), Rune Jonsson (s) (mom. 1—4, 31—61), Per Westerberg
(m) (mom. 1 — 30), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c) (mom.
5—61), Birgitta Johansson (s), Nic Grönvall (m) (mom. 31—61),
Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s) (mom. 5—61), Reynoldh
Furustrand (s) (mom. 5—30), Gunnar Hökmark (m) (mom. 1—4),
Gudrun Norberg (fp) (mom. 1 — 30), Roland Larsson (c), Rolf L
Nilson (vpk), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s) (mom. 1 — 30),
Sven-Åke Nygårds (s) (mom. 1—4, 31—61), Karin Falkmer (m) (mom.
1—30), Isa Halvarsson (fp) (mom. 1—4), Barbro Andersson (s) (mom.
5—30), Lars Ahlström (m) (mom. 5—30), Christer Eirefelt (fp) (mom.
31—61), Björn Kaaling (s) (mom. 1—4), Bertil Danielsson (m) (mom.
31—61), Lars De Geer (fp) (mom. 31 — 61), Håkan Hansson (c) (mom.
1—4) och Krister Skånberg (mp).

1989/90:NU30

93

Reservationer

1989/90: NU30

1. Näringspolitikens allmänna inriktning (mom.l)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp),
Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) och Håkan
Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 26 med
"Utskottet ansluter" och slutar på s. 28 med "är berörda" bort ha
följande lydelse

Utskottet har samma grundläggande syn på näringspolitikens inriktning
som kommer till uttryck i motionerna från moderata samlingspartiet,
folkpartiet och centerpartiet. Marknadsekonomi är det enda
system som har förmått skapa allmän välfärd, ekonomisk utveckling
och social trygghet. Länder med marknadsekonomi har också visat sig
ha förutsättningar att komma till rätta med miljöproblem som följer i
industrisamhällets spår. Långt svårare är de miljöproblem som är en
följd av ekonomisk underutveckling eller av socialistisk rovdrift.

För ökad välfärd är det viktigt att landet får en näringspolitik som
leder till ett positivt näringsklimat, dvs. stimulerar till investeringar,
utveckling av företag och nyföretagande, och som kommer hela landet
till del.

Utskottet måste med beklagande konstatera att regeringen inte tyckts
ha kommit till insikt om detta. Propositionen präglas i hög grad av en
vilsenhet inför de näringspolitiska uppgifterna. Härtill kommer att den
socialdemokratiska regeringens ambitioner att öka statens och de fackliga
organisationernas maktkoncentration och kontroll över det svenska
näringslivet har förstärkts. Det är en både olycklig och oroande
utveckling, så mycket mera som den går på tvärs mot utvecklingen i
hela Europa och i nästan alla andra länder i världen.

Regeringens ovilja och oförmåga att föra en näringspolitik som ger
ett ökat — i stället för minskat — utrymme åt marknadsekonomi har
påverkat nyföretagandet och investeringsbenägenheten i Sverige. Regeringspolitiken
har också medfört att Sverige inte har fått en rimlig
andel av utländska investeringar. Företag har idag inte svårt finna en
mer stimulerande miljö för sin verksamhet i Europa och i övriga delar
av världen än den som erbjuds i vårt land,

Den kritik mot regeringens bristande respekt för det enskilda ägandet
som förs fram i moderata samlingspartiets motion 1989/90:N60
instämmer utskottet i. Regeringens avsaknad av förståelse för den
drivkraft som ligger i den enskilda människans vilja och förmåga till
engagemang kommer inte minst till uttryck i uppbyggnaden av kollektivt
kapital. Ett exempel härpå utgörs av förslaget om att statliga
riskkapitalbolag skall inrättas. Enligt utskottets bestämda uppfattning
måste det statliga engagemanget i näringslivet minska, inte öka.

Av samma skäl instämmer utskottet i vad som sägs i motion
1989/90:N346 från folkpartiet. Där betonas att den ekonomiska politiken
— och därmed näringspolitiken — måste utövas med mer generel -

la medel. Motionärerna tar i sin motion särskilt fasta på näringsfriheten
som ett grundläggande medel att åstadkomma effektivitet i ekonomin
och nöjda konsumenter. Betydligt större kraft bör ägnas åt att
bekämpa alla monopol — inte minst de offentliga — liksom karteller,
etableringshinder och andra marknadsstörningar.

Denna grundsyn kan också noteras i motion 1989/90:N57. I denna
betonar centerpartiet — likaledes med ett marknadsekonomiskt synsätt
som bas för resonemanget — vikten av att näringslivet är decentraliserat
i fråga om ägande, verksamhet och geografisk spridning. Ett starkt
näringsliv förutsätter ett samspel mellan stora och små företag. Utskottet
ansluter sig till vad som i de nämnda motionerna uttalas i fråga om
småföretagspolitiken. De mindre företagens betydelse för Sveriges näringsliv
— inte minst som bas för återväxten — kan inte nog understrykas.
Den största utsikten att lyckas med skapandet av ett positivt
näringsklimat för denna grupp av företag har en politik med mindre
inslag av centralstyrning och regleringar.

Utskottet föreslår att riksdagen anmodar regeringen att återkomma
med ett förslag till näringspolitik med det innehåll som här har
redovisats. Med vad som nu har anförts tillstyrker utskottet motionerna
1989/90:N60 (m), 1989/90:N346 (fp) och 1989/90:N57 (c) i berörda
delar.

Utskottet kan däremot inte ansluta sig till den beskrivning av
verkligheten eller de förslag i fråga om näringspolitik som redovisas i
motionerna 1989/90:N59 (vpk) och 1989/90:N58 (mp), vilka således
avstyrks, i här aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande näringspolitikens allmänna inriktning
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 24 i ifrågavarande del (avsnitten 1—3), med bifall till
motion 1989/90:N57 yrkande 1, motion 1989/90:N60 yrkande 8
och motion 1989/90:N346 yrkande 1 och med avslag på motion
1989/90:N58 yrkandena 1—3 och 9—11 och motion
1989/90:N361 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

2. Näringspolitikens allmänna inriktning (mom. 1)

Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 26 med
"Utskottet ansluter" och slutar på s. 28 med "är berörda" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar den i motion 1989/90:N57 (vpk) uttryckta uppfattningen
att regeringen inte har lyckats förena kraven på tillväxt och
balans i ekonomin med det angelägna i en utvecklad social rättvisa.
Det finns stark anledning att tvivla på att de förslag som nu har lagts
fram för riksdagen skulle innebära någon avgörande förbättring härvidlag.
Förslagen präglas inte av den progressiva insikt som är nödvändig
för att framtidens krav skall kunna identifieras och mötas. Tvärtom

1989/90:NU30

95

innebär de att näringslivets förnyelse försenas och att den offentliga
sektorn får stå tillbaka. Investeringarna i näringslivet har i huvudsak
gällt mogna branscher.

För en vitalisering behövs nu en ny näringspolitik sorn tar sin
utgångspunkt i de samhällskontrollerade fonderna. Utskottet föreslår
sålunda att allmänna pensionsfonden inkl. löntagarfonderna ges en
central roll när det gäller uppbyggnaden av ett framtidsorienterat
näringsliv i Sverige. Med en sådan inriktning ökar samhällets möjligheter
att åstadkomma regional balans och hänsynstagande till nödvändiga
ekologiska intressen. En medveten samhällsstyrning av näringslivet
krävs för att utvecklingen mot processer och produkter som är
skonsamma mot miljön skall komma i gång på allvar. Ett led i strävan
att minska belastningen på miljön är att sörja för att Sveriges exportberoende
minskas. Inhemsk produktion bör i större utsträckning inriktas
på inhemsk konsumtion. Regeringen bör utarbeta ett näringspolitiskt
förslag som beaktar vad utskottet här har anfört. Därmed skulle
motion 1989/90:N361 (vpk) bli tillgodosedd i berörd del.

Utskottet kan, såsom foijer av resonemangen i det föregående, inte
acceptera den syn på näringspolitiken som presenteras i de borgerliga
motionerna 1989/90:N60 (m), 1989/90:N346 (fp) och 1989/90:N57(c).
Vad som sägs i motion 1989/90:N58 (mp) kan utskottet inte heller till
alla delar ansluta sig till. De nämnda motionerna avstyrks alltså, alla i
berörd del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande näringspolitikens allmänna inriktning
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 24 i ifrågavarande del (avsnitten 1—3), med bifall till
motion 1989/90:N361 yrkandena 1 och 2 och med avslag på
motion 1989/90:N57 yrkande 1, motion 1989/90:N58 yrkandena
1—3 och 9—11, motion 1989/90:N60 yrkande 8, och motion
1989/90:N346 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfort.

3. Näringspolitikens allmänna inriktning (mom. 1)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 26 med
"Utskottet ansluter" och slutar på s. 28 med "är berörda" bort ha
följande lydelse:

Utskottet ansluter sig i fråga om näringspolitikens allmänna inriktning
till motion 1989/90:N58 (mp), där det betonas att det ekologiska
synsättet nu måste genomsyra varje politiskt förslag. Målet måste vara
en livskraftig, långsiktig utveckling inom naturens ramar. Med beklagande
konstaterar utskottet att regeringen ännu inte tycks ha kommit
till insikt om vikten av ett långsiktigt perspektiv som innefattar ekologiska
hänsynstaganden. Regeringen har inte förmått att frigöra sig från
det instrumentella synsättet, som innebär att man tror sig kunna
behärska naturen och avskilja sig från den.

1989/90.NU30

96

Alla regeringens förslag går ut på att tillväxten skall främjas. Tillväxt
i regeringens mening innebär en ökad materiell produktion och konsumtion
av resurskrävande varor. Helt okritiskt accepterar både det
socialdemokratiska partiet och de borgerliga partierna att ekonomisk
tillväxt skall vara ett normaltillstånd i industrivärlden, trots att denna
del av världen redan nu tar en orimligt stor andel av jordens samlade
resurser i anspråk och att detta förhållande oundvikligen ökar klyftan
mellan rika och fattiga länder. I stället måste vi människor använda
vår uppfinningsrikedom, envishet, erfarenhet och energi för att undvika
en tillväxt som förbrukar mer och mer materiella resurser och
skapar miljöförstöring. Om utvecklingen inte vänds kommer vi inte att
få en livskraftig, långsiktig utveckling, som kännetecknas av solidaritet
med nuvarande och kommande generationer och ger alla tillgång till
ökad väl fård och social trygghet inom naturens ramar. Att Sverige har
en i förhållande till övriga industriländer låg tillväxt är att betrakta om
ett hälsotecken och ett bevis på solidaritet med alla de miljarder
människor som har det sämre ställt än vi.

Enligt utskottets mening finns det anledning att fråga hur stor
tillväxt som skulle behövas i de fattiga länderna för att inte 1 % tillväxt
i Sverige — dvs. ungefår 1 300 kr. per invånare — skall leda till ökade
klyftor; kan en sådan global tillväxt rymmas inom naturens ramar?
Om den inte gör det kommer miljöförstöringen att fortsätta, bristen på
ändliga resurser att öka och livsutrymmet för kommande generationer
att begränsas.

Regeringen berör inte frågan om den produktion som utförs inom
den s.k. informella sektorn, vilket visar den snäva inställning till
mätning av produktionen som präglar målbeskrivningen. Utskottet
noterar dock med intresse uppgiften om den aviserade utredningen om
miljöhänsyn i nationalräkenskaperna och ser fram mot konkreta och
positiva resultat som kommer att bli tillämpade så snart som möjligt.

Utskottet instämmer i vad som i propositionen anförs om produktivitetshöjande
insatser och anser att de resurser som kan frigöras
härigenom i första hand bör användas för att alla skall få laglig rätt att
sänka sin arbetstid till mellan fyra och sex timmer per dag. Detta är ett
viktigt led i strävan att sex timmars arbetsdag eller trettio timmars
arbetsvecka skall kunna genomföras.

Ett annat exempel på regeringens bristande helhetssyn är dess uttalanden
och förslag om infrastrukturen. Transporter som kräver energi
och leder till negativa miljöeffekter bör inte öka. Utskottet delar också
motionärernas farhågor att det svenska näringslivets struktur riskerar
att bli skadad av förväntade internationella strukturförändringar. De
exempel som motionärerna tar upp — nämligen bil- och krigsmaterielbranscherna
— är belysande för hur snabbt en utveckling kan vändas i
en avveckling.

Utskottet finner sålunda att regeringen bör återkomma till riksdagen
med ett förslag som skall kunna ges rubriken En humanekologisk
näringspolitik. I ett sådant förslag bör regeringen vidare beakta vad
motionärerna har förordat i fråga om närfonder. En sådan framställning
till regeringen som utskottet förordar innebär att motion

1989/90:NU30

97

7 Riksdagen 1989190. 17 sami Nr 30

1989/90:N58 (mp) blir tillgodosedd i de delar som är aktuella. Även
vad som sägs i motion 1989/90:N57 (c) om socialt ansvar, god miljö
och hushållning med resurser skulle i viss mån bli tillgodosett därigenom.
Av vad som anförts i det föregående följer att utskottet avstyrker
motionerna 1989/90:N60 (m) och 1989/90:N346 (fp) i här berörda
delar. Inte heller kan utskottet ansluta sig till motion 1989/90:N361
(vpk) i nu behandlad del, som alltså även den avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande näringspolitikens allmänna inriktning
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 24 i ifrågavarande del (avsnitten 1—3) och motion
1989/90:N57 yrkande 1, med bifall till motion 1989/90:N58
yrkandena 1 — 3 och 9—11 och med avslag på motion
1989/90:N60 yrkande 8, motion 1989/90:N346 yrkande 1 och
motion 1989/90:N361 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

4, Småföretagspolitiken (mom. 2)

Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp),
Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m), Isa Halvarsson (fp) och Håkan
Hansson (c) (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 31 med
"Utskottet delar" och som slutar på s. 32 med "berörda delar" bort ha
följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som sägs i motionerna från moderata
samlingspartiet, folkpartiet och centern rörande allmänna utgångspunkter
för småföretagspolitiken. Även om spridda insatser har genomförts
och förslag i vissa avseenden nu har lagts fram, kan detta
knappast ha ändrat eller komma att ändra situationen i stort för den
mycket omfattande grupp av företag som de mindre företagen utgör.
Vad som behövs är mycket generella insatser som på ett konkret sätt
markerar att staten vill skapa ett näringsklimat som är odelat positivt
till allt slags företagande. Viktiga härvid är åtgärder som tar sikte på
småföretagens speciella karaktär, nämligen småskaligheten och det
personliga engagemanget.

Småföretag står för en idérikedom och livskraft som är nödvändig
för förnyelse och utveckling av vårt näringsliv. Vad gäller tillgången på
riskkapital har de däremot ofta sämre möjligheter än de stora företagen.

I likhet med motionärerna från de borgerliga partierna finner utskottet
att förhoppningarna om att propositionen skulle leda till ett
enhetligt grepp om regelbyråkratin inte har infriats. Intrycket är
snarare en ökad splittring i hanteringen av dessa frågor. Utan tvivel är
regelsystemets omfattning och komplexa karaktär en hämmande faktor
inte bara för varje verksam företagare utan framför allt för den som

1989/90: NU30

98

har för avsikt att starta ett foretag. Reglernas etableringshämmande
effekter får inte underskattas. Det är därför nödvändigt med intensifierade
insatser från regeringens sida.

Kraven på att regler bättre anpassas till småföretagens behov och
möjligheter måste tillgodoses. Ett särskilt åtgärdsprogram för småföretagsutveckling
bör komma till stånd i likhet med det som EG-kommissionen
har beslutat om. Programmet bör ha som mål att ett positivt
klimat skall skapas för småföretagen. Dessutom skall det bidra till en
förbättrad kapitaltillförsel och ökad flexibilitet för denna grupp av
företag. Vidare bör alla förslag till lagar, förordningar och andra regler
prövas med utgångspunkt i effekterna för småföretagen på samma sätt
som nu görs i EG.

Med hänsyn till vad som nu har sagts bör regeringen anmodas att
återkomma till riksdagen med ett konkret program för stöd till småföretagsutveckling
i enlighet med de intentioner som utskottet här har
redovisat. Programmet bör även innefatta förslag till effektivisering av
arbetet med avreglering och regelförenkling. Därmed blir de nu behandlade
motionerna tillgodosedda i aktuella delar. Utskottet tillstyrker
sålunda motionerna 1989/90:N206 (m), 1989/90:N223 (fp),
1989/90:N236 (c) och 1989/90:N57 (c), alla i de delar som nu har
behandlats. Av det sagda följer att utskottet inte kan instämma i vad
som sägs i motion 1989/90:N58 (mp), vilken således avstyrks i berörd
del.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande småföretagspolitiken
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 24 i ifrågavarande del (avsnitten 4.1 och 4.2), med
bifall till motion 1989/90:N57 yrkandena 2 och 3, motion
1989/90:N206 yrkandena 1 och 2, motion 1989/90:N223 yrkande
1 och motion 1989/90:N236 yrkande 2 och med avslag på
motion 1989/90:N58 yrkande 5 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

5. Småföretagspolitiken (mom. 2)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 31 med
"Utskottet delar" och slutar på s. 32 med "berörda delar" bort ha
följande lydelse:

Utskottet ansluter — — — ( = reservation 4 ) — — — personliga
engagemanget.

Utskottet erinrar om de förslag till främjande av företagande och
etablering som miljöpartiet har fört fram i olika sammanhang. De
förordade åtgärderna präglas av en lokal inriktning och småskalighet.
De omfattar också inrättandet av närfonder. Sådana skulle, enligt
utskottets mening, verksamt kunna bidra till en gynnsam miljö för
småföretagandet.

1989/90:NU30

99

I detta sammanhang vill utskottet framhålla att det är viktigt att —
så långt det är praktiskt möjligt — besluten decentraliseras och delegeras
nedåt i samhällsstrukturen. Därigenom kan storskaliga regleringar,
oftast präglade av inflexibilitet, undvaras. Det är samtidigt värt att
komma i håg att många lagar och andra regleringar har tillkommit för
att skydda människor och samhällen mot konsekvenserna av att de
starka i samhället kan missbruka sin frihet.

Det rådet inget tvivel om att vissa regleringar kan vara onödiga och
därför bör i frågasättas. Utskottet anser dock att det avregleringsarbete
som regeringen nu driver i anslutning till harmoniseringen med EG,
exempelvis när det gäller avskaffandet av valutaregleringen och förslaget
om liberalare regler om utländskt ägande i banker, visar hur man
med avreglering får en i viktiga avseenden oönskad effekt. Ett ökat
svängrum har åstadkommits för transnationella storföretagsintressen.

De bekymmer som Sverige i dag har med bytesbalansen borde ha
kunnat förutses när besluten om avreglering fattades. Enligt utskottets
uppfattning bör alltså ett avregleringsbeslut analyseras lika noggrant
som ett beslut om införande av nya regleringar. Sjävfallet bör båda
typerna av beslut föregås av en bred, demokratisk debatt. Utskottet
anser att det hemlighetsmakeri som bedrivs kring den genom EGharmoniseringen
aktualiserade avregleringen är — från saklig synpunkt
sett — ytterst olyckligt genom att problemen blir ofullständigt
genomlysta. Samtidigt finner utskottet att demokratin urholkas. En
harmonisering med EG:s regelsystem kan således, menar utskottet, få
mycket negativa effekter för de svenska medborgarna.

Regeringen bör utarbeta ett förnyat förslag till åtgärder för småföretagsutveckling
i enlighet med vad utskottet här har anfört och samtidigt
ombesörja en redovisning av nackdelarna av avregleringen i varje
enskilt fall där en sådan föreslås. Med ett uttalande av riksdagen av
denna innebörd blir motionärernas önskemål tillgodosedda. Utskottet
tillstyrker berörd del av motion 1989/90:N58 (mp) och avstyrker övriga
här behandlade motioner i aktuellt avseende.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande småföretagspolitiken
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 24 i ifrågavarande del (avsnitten 4.1 och 4.2), med
bifall till motion 1989/90:N58 yrkande 5 och med avslag på
motion 1989/90:N57 yrkandena 2 och 3, motion 1989/90:N206
yrkandena 1 och 2, motion 1989/90:N223 yrkande 1 och motion
1989/90:N236 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

1989/90-.NU30

100

6. Utvecklingsfondernas målgrupp (mom. 5) 1989/90:NU30

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin
Falkmer (m) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med
"Utskottet instämmer" och slutar med "tillämpliga delar" bort ha
följande lydelse:

Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att regeringen nu har lagt
fram förslag om att utvecklingsfondernas målgrupp skall utvidgas till
att avse företag i samtliga delar av näringslivet. Enligt propositionen
förväntas dock tillverkande företag även fortsättningsvis dominera
verksamheten. Detta vore enligt utskottet olyckligt. I likhet med vad
som anförs i motionerna 1989/90:N54 (fp) och 1989/90:N223 (fp) anser
utskottet att verksamheten bör vidgas till att även omfatta service- och
hantverksföretag.

Utskottet vill understryka att utvecklingsfondernas rådgivnings- och
utbildningsverksamhet bör stå öppen för alla typer av företag utan
prioriteringar. Det som skall avgöra om stöd lämnas skall vara det
enskilda företagets bärkraft och behov, inte dess branschtillhörighet.
Utskottet har tidigare (s. 94—95) redovisat sin syn på angelägenheten
av att offentliga monopol bryts upp. Det är ofta inom tjänstesektorn
det är aktuellt att skapa nya privata företag som alternativ till ett
offentligt monopol. Därför är det särskilt viktigt att nya företag inom
tjänstesektorn kan få stöd, bl.a. från utvecklingsfonderna.

Med det sagda tillstyrker utskottet motionerna 1989/90:N54 (fp) och
1989/90:N223 (fp) i aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande utvecklingsfondernas målgrupp
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 3 och med bifall till motion 1989/90:N54 yrkande 11
och motion 1989/90:N223 yrkande 5 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

7. Utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande
(mom. 6)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin
Falkmer (m) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med
"Utskottet instämmer" och slutar med "och 1989/90:N362 (c)" bort ha
följande lydelse:

Utskottet erinrar om vad utskottet tidigare har anfört om att utvecklingsfondernas
rådgivnings- och utbildningsverksamhet bör stå öppen
för alla typer av företag utan prioriteringar. Det som skall avgöra om
stöd kan lämnas skall vara det enskilda företagets bärkraft och behov. I
detta sammanhang vill utskottet fasta uppmärksamheten på att de
områden där det är aktuellt att kvinnor startar företag ofta är sådana

områden som utgör alternativ till offentliga monopol. För att ge stöd
till kvinnor som vill starta företag är det därför särskilt viktigt att bryta
upp denna typ av monopol.

Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna 1989/90:N204
(fp), 1989/90:N360 (c) och 1989/90:N362 (c) att särskild uppmärksamhet
bör fästas vid att kvinnor skall få del av utvecklingsfondernas stöd.
Riksdagen bör göra ett uttalande därom. Med vad som nu sagts
tillstyrker utskottet de aktuella motionerna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande att

riksdagen med bifall till motionerna 1989/90-.N204,
1989/990:N360 och 1989/90:N362 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

8. Utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande
(morn. 6)

Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c) och Krister Skånberg (mp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 36 som börjar med
"Utskottet instämmer" och slutar med "och 1989/90:N362 (c)" bort ha
följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna 1989/90:N204
(fp), 1989/90:N360 (c) och 1989/90:N362 (c) om att särskilda satsningar
bör göras för att kvinnor skall få del av utvecklingsfondernas stöd.
Visserligen har statsmakterna vidtagit vissa åtgärder för att stödja
kvinnors företagande. Detta har dock inte varit tillräckligt. Riksdagen
bör göra ett uttalande att en del av utvecklingsfondernas resurser skall
öronmärkas för stöd till kvinnor som vill starta företag. Med vad som
nu sagts tillstyrker utskottet de aktuella motionerna.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande att

riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:N204,
1989/990:N360 och 1989/90:N362 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

9. Utvecklingsfondernas styrelser (mom. 7)

Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Roland
Larsson (c) och Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna
1989/90:N54 (fp), 1989/90:N55 (c), 1989/90:N56 (fp), 1989/90:N57 (c)
och 1989/90:N59 (vpk), att den nuvarande ordningen vad gäller val av

1989/90: NU30

102

styrelse bör bibehållas. Landstingen bör alltså även i framtiden utse
ledamöterna, detta för att utvecklingsfondernas starka regionala förankring
skall bibehållas. Utskottet vill också betona vikten av att de
ledamöter som ingår i styrelsen har praktisk erfarenhet av näringslivet.

Med det anförda avstyrker utskottet här berört förslag i propositionen
och tillstyrker motionerna 1989/90:N54 (fp), 1989/90:N55 (c),
1989/90:N56 (fp), 1989/90:N57 (c), 1989/90:N59 (vpk) och

1989/90:N223 (fp) i berörda delar. Därmed avstyrks också motionerna
1989/90:N58 (mp) och 1989/90:N60 (m) i aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande utvecklingsfondernas styrelser
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N54 yrkandena 13
och 14, motion 1989/90:N55 yrkandena 2 och 3, motion
1989/90:N56 yrkande 2, motion 1989/90:N57 yrkandena 4 och 5,
motion 1989/90:N59 yrkande 1 och motion 1989/90:N223 yrkande
6 avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 4 och
motion 1989/90:N58 yrkande 14 och därvid som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

10. Utvecklingsfondernas styrelser (mom. 7)

Per Westerberg, Karin Falkmer och Lars Ahlström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1989/90:N60 (m) om
att utvecklingsfondernas möjligheter att fungera effektivt har försämrats
genom att styrelseledamöterna tillsätts av landstingen utifrån politiska
meriter. Landstingen bör enligt utskottets mening enbart vara
verksamma inom vård- och omsorgsområdet. När nuvarande avtal
löper ut i slutet av år 1991 anser utskottet att staten bör överenskomma
med landstingen om att dessa skall lämna sitt ägarengagemang i
utvecklingsfonderna till staten. Styrelseledamöterna bör därefter följaktligen
utses av staten — via resp. länsstyrelse. Det bör fastslås att
styrelsen huvudsakligen skall bestå av personer som är aktiva i näringslivet.

Med det anförda avstyrker utskottet här berört förslag i propositionen
och tillstyrker det som anförs i frågan i motion 1989/90:N60 (m).
Motion 1989/90:N223 (fp) får därmed också anses tillgodosedd i berörd
del. Övriga här aktuella motioner — motionerna 1989/90:N54 (fp),
1989/90:N55 (c), 1989/90:N56 (fp), 1989/90:N57 (c), 1989/90:N58 (mp)
och 1989/90:N59 (vpk) — avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande utvecklingsfondernas styrelser
att riksdagen med anledning av motion 1989/90:N60 i berörd del
och motion 1989/90:N223 yrkande 6 avslår proposition
1989/90:88 bilaga 1 moment 4, motion 1989/90:N54 yrkandena
13 och 14, motion 1989/90:N55 yrkandena 2 och 3, motion

1989/90:NU30

103

1989/90:N56 yrkande 2, motion 1989/90:N57 yrkandena 4 och 5,
motion 1989/90:N58 yrkande 14 och motion 1989/90:N59 yrkande
1 och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

11. Utvecklingsfondernas styrelser (mom. 7)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 37 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "aktuella delar" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N58
(mp) och en rad andra motioner att utvecklingsfondernas styrelser
även i framtiden i huvudsak bör tillsättas av landstingen. Detta stämmer
överens med miljöpartiets strävan till stor regional och lokal
självstyrelse. En ledamot bör dock utses av staten. Denna ledamot skall
speciellt svara för att överföra erfarenheter mellan olika utvecklingsfonders
styrelser.

Med det anförda avstyrker utskottet här berört förslag i propositionen
och tillstyrker motion 1989/90:N58 (mp) i berörd del. Övriga här
aktuella motioner — motionerna 1989/90:N54 (fp), 1989/90:N55 (c),
1989/90:N56 (fp), 1989/90:N57 (c), 1989/90:N59 (vpk), 1989/90:N60
(m) och 1989/90:N223 (fp) i berörda delar — avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse:

7. beträffande utvecklingsfondernas styrelser
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N58 yrkande 14
avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 4, motion
1989/90:N54 yrkandena 13 och 14, motion 1989/90:N55 yrkandena
2 och 3, motion 1989/90:N56 yrkande 2, motion
1989/90:N57 yrkandena 4 och 5, motion 1989/90:N59 yrkande 1
och motion 1989/90:N223 yrkande 6 och därvid som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Utvecklingsfondernas stöd till kooperativa företag
(mom. 8, motiveringen)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin
Falkmer (m) och Lars Ahlström (m) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 39 som börjar med "Utskottet finner" och slutar med
"berörda delar" bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning finns det inget motiv för att staten skall
ta ytterligare initiativ för att stimulera den kooperativa företagsverksamheten.
Denna bör arbeta på villkor som är likvärdiga med de som
gäller för annat företagande i landet och någon särbehandling bör inte
ske. Med detta avstyrks motionerna 1989/90:N47 (s) och 1989/90:N328
(s) i berörda delar.

1989/90: NU30

104

13. Utvecklingsfondernas stöd till kooperativa företag
(morn. 8)

Rolf L Nilson (vpk) och Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med
"Utskottet finner" och slutar med "berörda delar" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna
1989/90:N47 (s) och 1989/90:N328 (s), att utvecklingsfonderna bör öka
sitt stöd till kooperativa företag. Enligt utskottets mening räcker det
inte med de uttalanden som riksdagen nyligen har gjort i anslutning
till att medel har anvisats för det kommande budgetåret som stöd till
kooperationens utvecklingssystem och med de olika utredningar som
har tillsatts. Riksdagen bör därför nu göra ett uttalande om att utvecklingsfonderna
bör öka insatserna för de kooperativa företagen, att de
bör avsätta medel för information, rådgivning och utbildning kring
den kooperativa företagsformens användningsområde och att de bör fa
särskilda direktiv att också stödja kooperativ utveckling. Genom ett
sådant tillkännagivande blir motionerna 1989/90:N47 (s) och

1989/90:N328 (s) tillgodosedda i här aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande utvecklingsfondernas stöd till kooperativa företag
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N47 yrkandena 1 — 3
och motion 1989/90:N328 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

14. Åtgärder för att utsätta utvecklingsfonderna för
konkurrens (mom. 9)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin
Falkmer (m) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1989/90:N54 (fp)
angående behovet av åtgärder för att utsätta utvecklingsfonderna för
konkurrens. Som anges i motionen bör olika modeller prövas — t.ex.
anbudsförfarande och s.k. konsultcheckar. Riksdagen bör göra ett
uttalande av här angiven innebörd. Med det sagda tillstyrker utskottet
motion 1989/90:N54 (fp) i här berörd del.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande åtgärder för alt utsätta utvecklingsfonderna för
konkurrens

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N54 yrkande 15 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90:NU30

105

15. Utvecklingsfondernas exportserviceverksamhet
(mom. 10)

Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Roland
Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "aktuell del11 bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N223
(fp), att de små och medelstora företagens exportpotential inte tas till
vara fullt ut. Utvecklingsfonderna bör därför öka sina ansträngningar
att underlätta dessa företags export; riksdagen bör göra ett uttalande av
sådan innebörd till regeringen. Med det anförda tillstyrks motion
1989/90:N223 (fp) i här berörd del.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande utvecklingsfondernas exportserviceverksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N223 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Utvecklingsfondernas ansvar för regionalpolitiska
stödärenden (mom. 11)

Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c) och Rolf L Nilson (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N57
(c), att utvecklingsfonderna är bättre lämpade att ansvara för beredning
och uppföljning av regionalpolitiska stödärenden än vad länsstyrelserna
är. Hos utvecklingsfonderna finns en större insikt och kunskap om
småföretag än hos länsstyrelserna. Riksdagen bör göra ett uttalande av
här angiven innebörd till regeringen; motion 1989/90:N57 (c) tillstyrks
således i här berörd del.

dels att utskottets hemställan under 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande utvecklingsfondernas ansvar för regionalpolitiska
stödärenden

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N57 yrkande 7 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Utvecklingsfondernas stöd till miljö- och
energiinvesteringar (mom. 12)

Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c) och Krister Skånberg (mp)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 40 som börjar med "Redan
befintliga" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1989/90:N57 (c) om
att utvecklingsfonderna bör fa fatta beslut om stöd till miljö- och

1989/90:NU30

106

energiinvesteringar inom en ram av 20 milj.kr. i enlighet med vad som
anförs i motionen. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna innebörd
till regeringen; motionen tillstyrks därmed i här berörd del.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande utvecklingsfondernas stöd till miljö- och energiinvesteringar att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:N57 yrkande 18 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

18. Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet
(mom. 13)

Per Westerberg, Karin Falkmer och Lars Ahlström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "aktuella motionsyrkanden" bort ha
följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som sägs i motion 1989/90:N60 (m) — det
finns ingen anledning att utvecklingsfonderna skall ägna sig åt finansieringsverksamhet.
Företagens kapitalförsörjning kan ske genom de
normala kanalerna på kreditmarknaden. Beträffande utskottets syn på
lämpliga åtgärder för att underlätta denna kreditförsörjning hänvisas
till vad som sägs nedan (s. lil). Utskottet anser således att fondernas
kreditgivning helt bör upphöra och deras likvida medel dras in till
statskassan. Detsamma gäller de medel som nu är utlånade; även dessa
bör efter hand som de blir tillgängliga också återbetalas till staten.
Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd. En rad
motionsyrkanden som innebär avslag på regeringens förslag, dock med
annan motivering, blir därmed också tillgodosedda. Propositionen avstyrks
i här berörd del liksom övriga här aktuella motionsyrkanden.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N60 yrkandena 2
och 3, båda i ifrågavarande del, och med anledning av motion
1989/90:N54 yrkande 8, motion 1989/90:N55 yrkande 1, motion
1989/90:N56 yrkande 1, motion 1989/90:N57 yrkandena 6 och

10, det senare i ifrågavarande del, motion 1989/90:N58 yrkande
13, motion 1989/90:N59 yrkande 2 i ifrågavarande del och
motion 1989/90:N223 yrkande 3 avslår proposition 1989/90:88
bilaga 1 moment 5 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N50 i
ifrågavarande del, motion 1989/90:N51 i ifrågavarande del, motion
1989/90:N54 yrkandena 9, 10 och 12, motion 1989/90:N56
yrkande 3, motion 1989/90:N58 yrkande 16 i ifrågavarande del,
motion 1989/90:N208, motion 1989/90:A86 i ifrågavarande del,
motion 1989/90:A106 yrkande 17 i ifrågavarande del och motion
1989/90:A118 yrkande 27 och därvid som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

1989/90: NU30

107

19. Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet
(morn. 13)

Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c) och Rolf L Nilson (vpk)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "aktuella motionsyrkanden" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna
1989/90:N57 (c) och 1989/90:N59 (vpk), att utvecklingsfonderna även
fortsättningsvis bör få behålla nuvarande ekonomiska medel. Detta är
nödvändigt om fonderna skall kunna uppfylla den offensiva näringspolitiska
roll som utskottet menar att de bör ha. Utskottet finner regeringens
förslag om indragning av kapital både anmärkningsvärt och
förvånande. Dessutom anser utskottet att det är ologiskt med hänsyn
till de förslag som har framlagts i den regionalpolitiska propositionen.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet
här har anfört. Genom ett sådant beslut blir en rad motionsyrkanden
som innebär avslag på regeringens förslag, dock med annan
motivering, också tillgodosedda. Övriga här aktuella motionsyrkanden
avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N55 yrkande 1,
motion 1989/90:N57 yrkandena 6 och 10, det senare i ifrågavarande
del, motion 1989/90:N59 yrkande 2 i ifrågavarande del
och motion 1989/90:A118 yrkande 27 och med anledning av
motion 1989/90:N50 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N51 i
ifrågavarande del, motion 1989/90:N54 yrkande 8, motion
1989/90:N56 yrkandena 1 och 3, motion 1989/90:N58 yrkande
13, motion 1989/90:N60 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion
1989/90:N208 och motion 1989/90:A106 yrkande 17 i ifrågavarande
del avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 punkt 5 i
ifrågavarande del, motion 1989/90:N54 yrkandena 9, 10 och 12,
motion 1989/90:N58 yrkande 16 i ifrågavarande del, motion
1989/90:N60 yrkande 3 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N223
yrkande 3 och motion 1989/90:A86 i ifrågavarande del och
därvid som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

20. Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet
(mom. 13)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "aktuella motionsyrkanden" bort ha
följande lydelse:

1989/90:NU30

108

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N54
(fp), att utvecklingsfondernas utlåningsverksamhet till följd av avregleringen
av kreditmarknaden har spelat ut sin roll. Utvecklingsfondernas
medel bör dock inte, som föreslås i propositionen, dras in till statskassan.
I stället bör 1 miljard kronor användas för investeringar i infrastruktur,
varvid resp. utvecklingsfonds medel bör investeras i det egna
länet. Det återstående kapitalet, ca 1,5 miljarder kronor, bör, anser
utskottet, utnyttjas som kapitalbas i ett garantisystem avseende tekniska
och kommersiella risker i mindre företag.

Garantisystemet bör, enligt utskottets mening, ha en uppbyggnad av
den typ som skisseras i motion 1989/90:N54 (fp) och vars huvudsakliga
innebörd är följande:

- utvecklingsfonderna står som garantigivare,

-enskilda personer och andra placerare som investerar i minoritetsposter
i ägarkapital kan försäkra sig mot förluster,

- privata riskkapitalbolag, s.k. venture-capital-företag, kan försäkra sig
mot förluster,

-garantin bör vara en samriskgaranti där fonden står för 80 %,
-garanti- och försäkringsavgifterna bör sättas lågt,

- underskott täcks av fondkapitalets avkastning,

-förluster täcks av fondkapitalet.

Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag beträffande
infrastrukturinvesteringar och garantisystem. Riksdagen bör ge regeringen
till känna vad utskottet har anfört. Genom ett sådant beslut blir
en rad motionsyrkanden som innebär avslag på regeringens förslag,
dock med annan motivering, också tillgodosedda. Övriga här aktuella
motionsyrkanden avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N54 yrkandena
8—10 och 12 och motion 1989/90:N223 yrkande 3 och med
anledning av motion 1989/90:N55 yrkande 1, motion
1989/90:N56 yrkande 1, motion 1989/90:N57 yrkandena 6 och

10, det senare i ifrågavarande del, motion 1989/90:N58 yrkande

13, motion 1989/90:N59 yrkande 2 i ifrågavarande del och
motion 1989/90:N60 yrkande 2 i ifrågavarande del avslår proposition
1989/90:88 bilaga 1 moment 5 i ifrågavarande del, motion
1989/90:N50 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N51 i ifrågavarande
del, motion 1989/90:N56 yrkande 3, motion 1989/90:N58
yrkande 16 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N60 yrkande 3 i
ifrågavarande del, motion 1989/90:N208, motion 1989/90:A86 i
ifrågavarande del, motion 1989/90:A106 yrkande 17 i ifrågavarande
del och motion 1989/90:A118 yrkande 27 och därvid som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90:NU30

109

21. Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet
(mom. 13)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "aktuella motionsyrkanden" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser, liksom regeringen, att de regionala utvecklingsfonderna
har viktiga uppgifter. Det är angeläget att de kan behålla sin
speciella kompetens: att kunna bedöma både affärsidéer och de människor
som skall förverkliga dem, med utgångspunkt i goda kunskaper
om och erfarenheter av det lokala och regionala företagsklimatet och
de näringspolitiska förutsättningarna för små och medelstora företag.
Därför bör, enligt utskottets mening och i likhet med vad som anförs i
motionerna 1989/90:N58 (mp) och 1989/90:A106 (mp), utvecklingsfondernas
ansvarsområden och verksamhet inte minskas, så länge det inte
finns andra aktörer som kan lösa deras uppgifter på ett ännu bättre
sätt.

Utskottet anser att de närfonder som föreslagits i de nyssnämnda
motionerna kan bli en värdefull komplettering till samhällets insatser
för småföretagen. Utskottets förslag till införande av närfonder redovisas
nedan under avsnittet Riskkapitalbolag — riskkapitalförsörjning
(s. 114-115).

Någon ytterligare minskning av anslag eller indragning av medel
från de regionala utvecklingsfonderna bör således, enligt utskottets
mening, inte göras. Riksdagen bör ge regeringen till känna vad utskottet
här har anfört. Genom att regeringens förslag avslås blir en rad
motionsyrkanden som innebär avslag på regeringens förslag, dock med
annan motivering, också tillgodosedda. Övriga här aktuella motionsyrkanden
avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse:

13. beträffande utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N58 yrkandena 13
och 16, det senare i ifrågavarande del, och motion 1989/90:A106
yrkande 17 i ifrågavarande del och med anledning av motion
1989/90:N50 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N51 i ifrågavarande
del, motion 1989/90:N54 yrkande 8, motion 1989/90:N55
yrkande 1, motion 1989/90:N56 yrkande 3, motion 1989/90:N57
yrkandena 6 och 10, det senare i ifrågavarande del, motion
1989/90:N59 yrkande 2 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N60
yrkande 2 i ifrågavarande del och motion 1989/90:N208 avslår
proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 5 i ifrågavarande del,
motion 1989/90:N54 yrkandena 9, 10 och 12, motion

1989/90:N56 yrkande 3, motion 1989/90:N60 yrkande 3 i ifrågavarande
del, motion 1989/90:N223 yrkande 3, motion
1989/90:A86 i ifrågavarande del och motion 1989/90:A118 yrkande
27 och därvid som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

1989/90: NU30

110

22. Riskkapitalbolag och riskkapitalförsörjning
(mom. 14)

Per Westerberg, Karin Falkmer och Lars Ahlström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 45 med
"Utskottet instämmer" och slutar på s. 46 med "av utskottet" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N60
(m), att förslaget om statliga riskkapitalbolag är ett utslag av klart
socialistisk strategi utan förankring i företagens verkliga behov. Utskottet
tar kategoriskt avstånd från ett system där staten först genom en
konfiskatorisk beskattning drar in medel från småföretagen för att
därefter gå in med statliga medel i samma småföretag.

Regeringens förslag avvisas av främst följande skäl. Det medför en
ökad statsinblandning i företagandet och det tillgodoser inte företagens
behov av riskkapital eller företagsledningskompetens på marknadsmässiga
villkor utan ökar i stället politikerinflytandet. Vidare innebär det
att småföretagandets hörnstenar — oberoendet, självständigheten och
egenförverkligandet — sätts på undantag.

Småföretagens riskkapitalförsörjning bör, enligt utskottets mening, i
stället underlättas genom ändringar i skattelagstiftningen. I likhet med
vad som gäller i många andra länder bör framväxten av venturecapital-företag
främjas genom förmånliga skatteregler. Genom sådana
företag kan nya företag tillföras både kapital och kompetens. Vidare
anser utskottet att förmögenhetsskatten på arbetande kapital bör avskaffas.
Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd.

De synpunkter som framförs i motionerna 1989/90:N54 (fp) och
1989/90:N57 (c) anser utskottet ha betydande likheter med den syn
utskottet har på riskkapitalförsörjningsfrågorna. Till viss del blir därmed
dessa motioner tillgodosedda genom det uttalande som utskottet
anser att riksdagen bör göra. I båda dessa motioner liksom i motion
1989/90:N53 (c) tas frågan om åtgärder för att stimulera till aktieköp
upp. Utskottet anser att sådana åtgärder är mycket angelägna för att
skapa förutsättningar för allmänheten till ett ökat sparande i nya
mindre utvecklings- och tillväxtföretag. Regeringen bör lägga fram
förslag till sådana åtgärder. Genom ett uttalande av denna innebörd
blir motion 1989/90:N53 (c) tillgodosedd i här berörd del.

Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks av utskottet mot
bakgrund av det anförda.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande riskkapitalbolag och riskkapitalförsörjning
att riksdagen

a) med bifall till motion 1989/90:N53 yrkande 1, motion
1989/90:N60 yrkande 4 och motion 1989/90:N318 yrkande 9 och
med anledning av motion 1989/90:N54 yrkande 1, motion
1989/90:N55 yrkande 4, motion 1989/90:N57 yrkande 11 och
motion 1989/90:N58 yrkande 17
dels avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 6,

1989/90:NU30

lil

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

b) avslår motion 1989/90:N51 i ifrågavarande del, motion
1989/90:N54 yrkandena 2—4, motion 1989/90:N55 yrkandena 5
och 6, motion 1989/90:N57 yrkandena 13 och 14, motion
1989/90:N217, motion 1989/90:N224 yrkande 8 och motion
1989/90:A106 yrkandena 10 och 17, det senare i ifrågavarande
del.

23. Riskkapitalbolag och riskkapitalförsörjning
(mom. 14)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 45 med
"Utskottet instämmer" och slutar på s. 46 med "av utskottet" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N54
(fp), att staten över huvud taget inte är lämpad att ägna sig åt
riskkapitalförsörjning. En väl fungerande marknad för riskkapital för
småföretag förutsätter att utbudet av kapital kommer från många olika
källor. Regeringen föreslår tvärtom ett ökat statligt ägande som nyckeln
till att förbättra utvecklingskraften i näringslivet. Förslaget präglas i
hög grad av en statssocialistisk tradition, som numera döms ut —
t.o.m. i tidigare kommunistländer och planekonomier.

Syftet med en statlig riskkapitalpolitik bör vara att skapa ett investeringsklimat
där marknaden genererar en tillfredsställande riskkapitalförsörjning.
Skattesystemet är i detta sammanhang ett betydelsefullt
instrument. Den planerade förändringen i inkomst- och företagsbeskattningen
kommer att få gynnsamma effekter på de mindre och
medelstora företagens möjligheter till finansiering. Skattereformens
effekter skall naturligtvis nogsamt följas upp. Förmögenhetsskatten på
arbetande kapital bör avskaffas. Vidare bör regeringen lägga fram
förslag om att placeringsfonder inrättas som privata riskkapitalbolag
med skattemässiga fördelar för privatpersoner och tillsätta en utredning
om personliga etableringskonton. Slutligen bör införandet av ett
system med andel-i-vinst stimuleras och starta-eget-stipendier inrättas.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen om att ovanstående
riktlinjer bör gälla för den statliga riskkapitalpolitiken.

De synpunkter som framförs i motionerna 1989/90:N53 (c),
1989/90:N57 (c), 1989/90:N60 (m) och 1989/90:N318 (m) har, enligt
utskottets mening, betydande likheter med den syn utskottet har på
riskkapitalförsörjningsfrågorna. Till viss del blir därmed dessa motioner
tillgodosedda. Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks av
utskottet.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande riskkapitalbolag och riskkapitalförsörjning
att riksdagen

1989/90: NU 30

112

a) med bifall till motion 1989/90:N53 yrkande 1 och motion
1989/90:N54 yrkandena 1—4 och med anledning av motion
1989/90:N55 yrkande 4, motion 1989/90:N57 yrkande 11, motion
1989/90:N58 yrkande 17 och motion 1989/90:N60 yrkande 4

dels avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 6,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

b) avslår motion 1989/90:N51 i ifrågavarande del, motion
1989/90:N55 yrkandena 5 och 6, motion 1989/90:N57 yrkandena
13 och 14, motion 1989/90:N217, motion 1989/90:N224 yrkande
8, motion 1989/90:N318 yrkande 9 och motion 1989/90:A106
yrkandena 10 och 17, det senare i ifrågavarande del.

24. Riskkapitalbolag och riskkapitalförsörjning
(mom. 14)

Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 45 med
"Utskottet instämmer" och slutar på s. 46 med "av utskottet" bort ha
följande lydelse:

Regeringens förslag om storregionala riskkapitalbolag bygger, enligt
utskottets mening, på ett närmast fondsocialistiskt synsätt. Utskottet
anser, i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N57 (c), att det
inte finns några bärande argument för att kapital skall flyttas från
länen till ett fåtal storregionala bolag. Det är vidare, enligt utskottets
åsikt, principiellt stötande att låta bolag med pengar från bl.a. Småföretagsfonden,
som är en del av AP-fondsystemet, bli ägare i småföretag.
Småföretagen torde heller inte bli intressanta för riskkapitalbolagen,
under förutsättning att dessa ställer rimliga avkastningskrav. Slutligen
kommer den föreslagna ordningen att medföra att en småföretagares
inflytande över sitt företag minskar.

Utskottet anser i stället att kapitalförsörjningen för småföretagen bör
tillgodoses genom följande åtgärder. Stimulansåtgärder bör, som föreslås
i motion 1989/90:N53 (c), vidtas för att skapa förutsättningar för
allmänheten till ett ökat sparande i nya, mindre utvecklings- och
tillväxtföretag. Detta kan ske genom möjligheter till avdrag för aktieköp
vid taxeringen, möjligheter till placering i särskilda riskkapitalfonder
och utveckling av systemet med allemansfonder.

Vidare anser utskottet att det bör öppnas möjligheter för utvecklingsfonderna
att tillsammans med privata intressenter bilda riskkapitalbolag
i varje län med regional styrelse och ledning. 400 milj.kr. av
fondernas medel bör avsättas för detta. Slutligen bör skattesystemet fa
en småföretagsvänlig utformning. Detta innebär bl.a. att skattemässig
åtskillnad görs mellan företagarens och företagets ekonomi och att
beskattningen av arbetande kapital slopas.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen om att nu angivna
riktlinjer bör gälla för den statliga riskkapitalpolitiken. De synpunkter
som framförs i motionerna 1989/90:N54 (fp), 1989/90:N60 (m) och
1989/90:N318 (m) har, enligt utskottets mening, betydande likheter

1989/90:NU30

113

8 Riksdagen 1989190. 17 sami. Nr 30

med den syn utskottet har på riskkapitalförsörjnings frågorna. Till viss
del blir därmed dessa motioner tillgodosedda. Övriga här aktuella
motionsyrkanden avstyrks av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande riskkapitalbolag och riskkapitalförsörjning
att riksdagen

a) med bifall till motion 1989/90:N53 yrkande 1, motion
1989/90:N55 yrkandena 4—6 och motion 1989/90:N57 yrkandena
11, 13 och 14 och med anledning av motion 1989/90:N54
yrkande 1, motion 1989/90:N58 yrkande 17 och motion
1989/90: N60 yrkande 4

dels avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 6
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

b) avslår motion 1989/90:N51 i ifrågavarande del, motion
1989/90:N54 yrkandena 2—4, motion 1989/90:N217, motion
1989/90:N224 yrkande 8, motion 1989/90:N318 yrkande 9 och
motion 1989/90:A106 yrkandena 10 och 17, det senare i ifrågavarande
del,

25. Riskkapitalbolag och riskkapitalförsörjning
(mom. 14)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 45 med
"Utskottet instämmer" och slutar på s. 46 med "av utskottet" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N58
(mp), att regeringens förslag om nya statliga riskkapitalbolag inte löser
problemet med riskkapitalförsörjning för småföretag på ett tillfredsställande
sätt. Riskkapitalbolag som finansieras med skattepengar kan
dock, enligt utskottets mening, spela en värdefull roll om de satsar
kapital i projekt som fyller viktiga behov och bidrar till en balanserad
utveckling i sin region inom de gränser naturen sätter upp. Sådana
finansieringsinsatser skall inte göras i de fall projekten kan finansieras
på andra sätt — om inte särskilda skäl föreligger som innebär att
annan finansiering kan vara till nackdel för det aktuella projektets
möjligheter att bli till nytta för samhället. De projektidéer och projektledare,
som man väljer att satsa på, måste givetvis också ha en rimlig
chans att lyckas. Det är, enligt utskottets mening, önskvärt att det finns
ett riskkapitalbolag i varje län och att det finns lokala kontaktkontor i
flera huvudorter i länet. Både dessa kontor och kommunernas näringslivsservicekontor
bör placeras och drivas så att de av företagarna inte
uppfattas som en del av den kommunala byråkratin. Eventuellt kan ett
riskkapitalbolag i ett län täcka behoven i närliggande län med likartad
näringslivskultur och näringslivsstruktur, med hjälp av fler lokala
kontaktkontor i detta län.

1989/90:NU30

114

Utskottet förordar vidare, som föreslås i motionerna 1989/90:N217
(mp) och 1989/90:A106 (rap), att ett system med närfonder prövas.
Med närfonder avser utskottet samhällsägda fonder som arbetar för
näringslivets utveckling och som skall bistå det lokala näringslivet med
rådgivning och finansiering. Enligt utskottets mening bör det normalt
finnas en närfond i varje kommun. Inledningsvis bör fonderna tillföras
medel från statsbudgeten för den rådgivande verksamheten. Utlåningskapitalet
bör byggas upp genom överföring av medel från löntagarfonderna.
På sikt skall ansvaret för denna finansiering överföras till
kommunerna.

Utskottet anser att en försöksverksamhet med närfonder bör starta
senast under år 1991 i fyra kommuner. Regeringen bör anmodas att
låta göra en snabbutredning och lägga fram förslag till en sådan
försöksverksamhet under år 1990. Därefter bör en ny utredning tillsättas
av regeringen med uppgift att följa verksamheten och utarbeta
förslag så att en heltäckande nationell verksamhet kan beslutas under
riksdagsperioden 1991 — 1994. För att finansiera försöksverksamheten
bör riksdagen, som föreslås i motion 1989/90:N224 (mp), anslå 25
milj.kr. under ett nyinrättat anslag, Närfonder. En minskning har av
utskottet i stället föreslagits för anslagsposten Småföretagsutveckling (B
7) (ses. 126-127).

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven
innebörd och av regeringen begära förslag till vilka kommuner som
skall vara försökskommuner. Dessa kommuner bör väljas så att en
allsidig belysning av närfondernas funktion och möjligheter kan erhållas.
Genom att regeringens förslag avslås blir en rad motionsyrkanden
som innebär avslag på regeringens förslag, dock med annan motivering,
också tillgodosedda. Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks
av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse:

14. beträffande riskkapitalbolag och riskkapitalförsörjning
att riksdagen

a) med bifall till motion 1989/90:N58 yrkande 17, motion
1989/90:N217, motion 1989/90:N224 yrkande 8 och motion
1989/90:A106 yrkandena 10 och 17, det senare i ifrågavarande
del, och med anledning av motion 1989/90:N54 yrkande 1,
motion 1989/90:N55 yrkande 4, motion 1989/90:N57 yrkande 11
och motion 1989/90:N60 yrkande 4

dels avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 6,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

b) avslår motion 1989/90:N51 i ifrågavarande del, motion
1989/90:N53 yrkande 1, motion 1989/90:N54 yrkandena 2—4,
motion 1989/90:N55 yrkandena 5 och 6, motion 1989/90:N57
yrkandena 13 och 14 och motion 1989/90:N318 yrkande 9.

1989/90:NU30

115

26. Småföretagsfonden (morn. 15)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun
Norberg (fp), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och Lars Ahlström
(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "behandlade motionsyrkanden" bort
ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motionerna 1989/90:N60
(m), 1989/90:N54 (fp) och 1989/90:N57 (c) om att Småföretagsfonden
inte bör tillföras ytterligare medel. En sådan åtgärd skulle leda till att
det statliga ägandet i småföretagssektorn ytterligare skulle utvidgas,
vilket utskottet avvisar. Utskottet anser i stället att Småföretagsfonden
helt bör avskaffas. Regeringen bör återkomma till riksdagen med
förslag om detta. Utskottets uppfattning om hur riskkapitalförsörjningen
för småföretag i stället bör organiseras har redovisats tidigare
(s. lil, 112 och 113-114).

Genom ett sådant beslut av riksdagen blir också motion 1989/90:N58
(mp) tillgodosedd i motsvarande del. Däremot avstyrker utskottet det
förslag om bibehållande av Småföretagsfonden i dess nuvarande form
som också framförs i motionen.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande Småföretagsfonden
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N54 yrkande 16,
motion 1989/90:N57 yrkandena 9 och 12 och motion
1989/90:N60 yrkandena 1 och 5 och med anledning av motion
1989/90:N58 yrkandena 15 och 32, det förra i ifrågavarande del,
dels avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 1,
dels avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 7,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

27. Småföretagsfonden (mom. 15)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar med
"Utskottet anser" och slutar med "behandlade motionsyrkanden" bort
ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1989/90:N58 (mp)
om att Småföretagsfonden inte bör tillföras ytterligare medel. Allmänna
pensionsfondens medel bör, menar utskottet, inte användas som
riskkapital för småföretagen. Utskottet anser dock att Småföretagsfonden
bör fortsätta sin verksamhet i nuvarande form, som ett komplement
till utvecklingsfonderna. Utskottets uppfattning om hur riskkapitalförsörjningen
för småföretag i stället bör organiseras har redovisats
tidigare (s. 114—115).

Genom ett beslut av riksdagen av nämnda innebörd blir också
motionerna 1989/90:N60 (m), 1989/90:N54 (fp) och 1989/90:N57 (c)

1989/90:NU30

116

tillgodosedda i motsvarande delar. Däremot avstyrker utskottet det
förslag om avskaffande av Småföretagsfonden som också framförs i
motionerna.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande Småföretagsfonden
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N58 yrkandena 15
och 32, det förra i ifrågavarande del, och med anledning av
motion 1989/90:N54 yrkande 16, motion 1989/90:N57 yrkande 9
och motion 1989/90:N60 yrkandena 1 och 5
dels avslår det i proposition 1989/90:88 bilaga 1 under moment
1 framlagda förslaget,
dels avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 7,
dels avslår motion 1989/90:N57 yrkande 12.

28. Småföretagsfondens kansli (mom. 16,
motiveringen)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun
Norberg (fp), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och Lars Ahlström
(m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 47 som börjar
med "Enligt utskottets" och slutar med "avstyrks således" bort ha
följande lydelse:

Då utskottet förordar att Småföretagsfonden helt avskaffas saknas
anledning för utskottet att ta ställning till frågan om var ett tilltänkt
kansli bör lokaliseras. Den aktuella motionen avstyrks således.

29. Norrlandsfonden (mom. 17)

Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (vpk) och
Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "bedrivas aktivt" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motionerna

1989/90:N57 (c), 1989/90:N59 (vpk) och 1989/90:N58 (mp), att rege ringens

förslag att beröva Norrlandsfonden nästan hälften av dess
kapital, vilket nu används för högriskfinansiering, är felaktigt. Norrlandsfonden
bör få behålla nuvarande ekonomiska medel, så att den
kan uppfylla sin offensiva näringspolitiska roll. Riksdagen bör göra ett

uttalande av här angiven innebörd. Utskottets övriga synpunkter på

hur småföretagens riskkapitalförsörjning bör organiseras har tidigare
redovisats (s. 113—114, 45—46 och s. 114—115).

Genom ett beslut av riksdagen av nämnda innebörd blir de motioner
som innebär avslag på regeringens förslag också tillgodosedda, även
om motiveringarna skiljer sig åt. Frågan om regionala lösningar på de
problem som kan uppstå vid Norrlandsfondens engagemang i de
föreslagna riskkapitalbolagen, vilken tas upp i motion 1989/90:A86 (s),
saknar relevans eftersom utskottet förordar att Norrlandsfonden skall
bibehålla sin finansieringsverksamhet i nuvarande omfattning.

1989/90:NU30

117

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande Norrlandsfonden
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N57 yrkandena 8
och 10, det senare i ifrågavarande del, motion 1989/90:N58
yrkandena 15 och 16, båda i ifrågavarande del, och motion
1989/90:N59 yrkande 2 i ifrågavarande del, och med anledning
av motion 1989/90:N60 yrkande 2 i ifrågavarande del avslår
proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 5 i ifrågavarande del,
motion 1989/90:N54 yrkandena 17 och 18, motion 1989/90:N60
yrkande 3 i ifrågavarande del och motion 1989/90:A86 i ifrågavarande
del och därvid som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

30. Norrlandsfonden (mom. 17)

Per Westerberg, Karin Falkmer och Lars Ahlström (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "bedrivas aktivt" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1989/90-.N60
(m), att Norrlandsfondens verksamhet helt bör upphöra och att dess
medel bör dras in till statskassan. Företagens kreditförsörjning kan,
enligt utskottets mening, ske genom de normala kanalerna på kreditmarknaden.
Regeringens förslag bör således avslås av riksdagen. Utskottets
syn på lämpliga åtgärder för att underlätta denna kreditförsörjning
har redovisats tidigare (se s. lil).

Genom ett beslut av riksdagen av nämnda innebörd blir de motioner
som går ut på att regeringens förslag skall avslås också tillgodosedda,
även om motiveringarna skiljer sig åt. Frågan om regionala lösningar
på de problem som kan uppstå vid Norrlandsfondens engagemang
i de föreslagna riskkapitalbolagen, vilken tas upp i motion
1989/90:A86 (s), saknar relevans eftersom utskottet förordar att Norrlandsfonden
helt avskaffas.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande Norrlandsfonden
att rikdagen med bifall till motion 1989/90:N60 yrkandena 2 och
3, båda i ifrågavarande del, och med anledning av motion
1989/90:N57 yrkandena 8 och 10, det senare i ifrågavarande del,
motion 1989/90:N58 yrkande 15 i ifrågavarande del och motion
1989/90:N59 yrkande 2 i ifrågavarande del avslår proposition
1989/90:88 bilaga 1 moment 5 i ifrågavarande del och motion
1989/90:N54 yrkandena 17 och 18, motion 1989/90:N58 yrkande
16 i ifrågavarande del och motion 1989/90:A86 i ifrågavarande
del och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

1989/90:NU30

118

31. Norrlandsfonden (mom. 17)

1989/90: NU30

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med
"Utskottet vill" och slutar med "bedrivas aktivt" bort ha följande
lydelse:

Norrlandsfondens nuvarande verksamhet sammanfaller i stort sett
med utvecklingsfondernas, varför samma motiv för förändring som
utskottet tidigare har framfört är relevanta även här. Norrlandsfondens
finansieringsverksamhet bör, som föreslås i motion 1989/90:N54 (fp),
således avvecklas och tillgångarna användas för infrastrukturinvesteringar
i de fyra nordligaste länen. Av regionalpolitiska skäl anser
utskottet dock att det är befogat att den rådgivande verksamheten och
möjligheten att ge subventionerade lånegarantier bibehålls. Finansiering
av denna verksamhet bör ske genom årliga statliga anslag. Riksdagen
bör göra ett uttalande av här angiven innebörd. Utskottets syn på
lämpliga åtgärder för att underlätta småföretagens kreditförsörjning har
tidigare redovisats (s. 112).

Genom ett beslut av riksdagen av nämnda innebörd blir de motioner
som går ut på att regeringens förslag skall avslås också tillgodosedda,
även om motiveringarna skiljer sig åt. Frågan om regionala lösningar
på de problem som kan uppstå vid Norrlandsfondens engagemang
i de föreslagna riskkapitalbolagen, vilken tas upp i motion
1989/90:A86 (s), saknar relevans eftersom utskottet förordar att Norrlandsfondens
finansieringsverksamhet helt skall avvecklas.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande Norrlandsfonden
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N54 yrkandena 17
och 18 och med anledning av motion 1989/90:N57 yrkandena 8
och 10, det senare i ifrågavarande del, motion 1989/90:N58
yrkande 15 i ifrågavarande del, motion 1989/90:N59 yrkande 2 i
ifrågavarande del och motion 1989/90:N60 yrkande 2 i ifrågavarande
del avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 5 i
ifrågavarande del, motion 1989/90:N58 yrkande 16 i ifrågavarande
del, motion 1989/90:N60 yrkande 3 i ifrågavarande del och
motion 1989/90:A86 i ifrågavarande del och därvid som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

32. Kapitalförsörjning för kooperativa företag
(mom. 19, motiveringen)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin
Falkmer (m) och Lars Ahlström (m) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 50 som börjar med "Med hänsyn" och slutar med
"avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:

119

Utskottet anser det viktigt att kooperativa företag inte särbehandlas
utan får arbeta på villkor som är likvärdiga med de som gäller för
annat företagande i landet; detta bör också gälla tillhandahållande av
riskkapital. Med det sagda avstyrks motion 1989/90:N47 (s).

33. Kapitalförsörjning för kooperativa företag
(mom. 19)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med "Med
hänsyn" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha följande lydelse:
Utskottet delar motionärernas uppfattning och föreslår därför att
frågan om hur de kooperativa företagens behov av riskkapital skall
kunna tillgodoses blir föremål för en särskild utredning. Utskottet vill
också erinra om sitt tidigare uttalande om att de regionala utvecklingsfonderna
bör öka sitt stöd till kooperativa företag (se s. 105). Vidare
vill utskottet framhålla att de av utskottet föreslagna närfonderna bör
kunna vara till nytta för de lokala företag som redan finns och
dessutom ge fler människor möjlighet att starta nya företag — enskilt
eller i kooperativ. Även de etableringskonton, som utskottet i det
följande (se s. 123) förordar skola prövas, borde kunna underlätta
riskkapitalförsörjningen för kooperativa företag. Utskottet anser att
riksdagen bör ge regeringen till känna vad utskottet här har anfört om
riskkapital till de kooperativa företagen. Motion 1989/90:N47 (s) tillstyrks
därmed.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande kapitalförsörjning för kooperativa företag
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N47 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

34. Egenföretagares borgensåtaganden (mom. 20)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun
Norberg (fp), Roland Larsson (c), Karin Falkmer (m) och Lars Ahlström
(m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 50 som börjar med
"Utskottet upprepar" och slutar med "motion 1989/90:N319 (m)" bort
ha följande lydelse:

Utskottet anser att viss personlig borgen från egenföretagare kan
vara nödvändig för att understryka ägarens ansvar för företagets utveckling.
Såsom påpekas i motion 1989/90:N319 (m) innebär emellertid
lagstiftningen bl.a. på det arbetsrättliga området att företagarens
möjligheter att styra sitt företag har kringgärdats på olika sätt. Kravet
på personlig borgen framstår därmed, enligt utskottets mening, inte
som lika befogat som tidigare. I den mån personlig borgen krävs bör
den avse endast företagaren och ej hans anhöriga. Utskottet anser att

1989/90:NU30

120

frågan bör utredas utifrån de aspekter som motionären har angivit.
Riskdagen bör i ett uttalande ansluta sig till vad utskottet nu har
anfört. Därmed tillgodoses syftet med nämnda motion.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande egenföretagares borgensåtaganden

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N319 (m) som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

35. Branschprogram för sågverks- och
snickeriindustrierna (mom. 21)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin
Falkmer (m) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 50 med
"Utskottet instämmer" och slutar på s. 51 med "berörd del" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N54
(fp), att programmet för sågverks- och snickeriindustrierna bör avslutas
vid utgången av budgetåret 1989/90. Näringspolitiken bör föras med
generella medel, och selektiva åtgärder riktade till en enskild bransch
bör undvikas. Med det sagda tillstyrker utskottet motion 1989/90:N54
(fp) i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande branschprogram för sågverks- och snickeriindustrierna att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:N54 yrkande 21
avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 24 i ifrågavarande
del och därvid som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

36. Personliga etableringskonton (mom. 23,
motiveringen)

Per Westerberg, Karin Falkmer och Lars Ahlström (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med "I propositionen"
och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare redovisat sin syn på hur riskkapitalförsörjningen
för småföretagen bör organiseras (s. lil). Utskottet underströk där
den stora betydelse utformningen av skattesystemet har för möjligheterna
att skapa ett företagsvänligt klimat. Enligt utskottets mening
tillgodoser det föreslagna nya skattesystemet dock inte de behov som
föreligger. Utskottet anser inte att de i motion 1989/90:N54 (fp) föreslagna
personliga etableringskontona är ett lämpligt sätt att bidra till en
lösning av småföretagens kapitalförsörjningsproblem. Utskottet avstyrker
sålunda motion 1989/90:N54 (fp) i här berörd del.

1989/90: NU30

121

37. Personliga etableringskonton (mom. 23)

1989/90: NU30

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med "I
propositionen" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill, i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N54
(fp), framhålla att det är mycket svårt för en blivande företagare att
spara till den insats av eget kapital som krävs vid starten och under de
första årens uppbyggnad av ett företag. Visserligen kan det nya skattesystemet
med kraftiga marginalskattesänkningar väntas medföra en
betydande förbättring av sparmöjligheterna. Trots detta får man räkna
med att det också i fortsättningen kommer att ta lång tid för en
blivande företagare att spara ihop till det kapital som erfordras. Därför
anser utskottet att riksdagen hos regeringen bör begära en utredning
om personliga etableringskonton. Med detta tillstyrks motion
1989/90:N54 (fp) i här berörd del.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande personliga etableringskonton
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 24 i ifrågavarande del och med bifall till motion
1989/90:N54 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

38. Personliga etableringskonton (mom. 23)

Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med "I
propositionen" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande
lydelse:

Utskottets syn på hur riskkapitalförsörjningen bör organiseras har
tidigare redovisats (s. 113—114). Utskottet vill vidare erinra om de
förslag om spar- och investeringskonton som företrädare för centerpartiet
har väckt i annat sammanhang. Enligt utskottets mening skulle
sådana spar- och investeringskonton på ett bättre sätt än de nu föreslagna
personliga etableringskontona tillgodose behovet av att skapa
sparmöjligheter för blivande företagare. Riksdagen bör ge regeringen
detta till känna som sin mening. Därmed blir motion 1989/90:N54 (fp)
i här berörd del tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande personliga etableringskonton
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 24 i ifrågavarande del och motion 1989/90:N54 yrkande
5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

122

39. Personliga etableringskonton (mom. 23)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med "I
propositionen" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande
lydelse:

Utskottet vill, i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N54
(fp), framhålla att det är mycket svårt för en blivande företagare att
spara till den insats av eget kapital som krävs vid starten och under de
första årens uppbyggnad av ett företag. Därför anser utskottet att
riksdagen hos regeringen bör begära en utredning om personliga
etableringskonton. En sådan utredning bör emellertid, enligt utskottets
mening, även omfatta frågan om mer generella spar- och investeringskonton,
dvs. inte endast avse sparande i syfte att starta ett företag utan
också t.ex. sparande i syfte att skaffa en bostad. Riksdagen bör göra ett
uttalande till regeringen av denna innebörd. Därmed blir motion
1989/90:N54 (fp) tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande personliga etableringskonton

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 24 i ifrågavarande del och motion 1989/90:N54 yrkande
5 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

40. Starta-eget-stipendier (mom. 24, motiveringen)

Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c), Karin
Falkmer (m) och Lars Ahlström (m) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 52 som börjar med "Utskottet delar" och slutar med
"berörd del" bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare (s. lil och 113—114) redovisat sin syn på
hur behovet av riskkapital för nya företag skall tillgodoses. Med
hänvisning till detta avstyrker utskottet motion 1989/90:N54 (fp) i här
berörd del.

41. Starta-eget-stipendier (mom. 24)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser, i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N54
(fp), att ett stort problem i nystartade företag är att inledningsvis
generera tillräcklig lön till ägaren. Utskottet anser därför att regeringen
bör uppmanas att tillse att företag kan få tillgång till starta-egetstipendier
genom utvecklingsfonderna. Därmed tillstyrker utskottet
motion 1989/90:N54 (fp) i här berörd del.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande starta-eget-stipendier

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1

1989/90:NU30

123

moment 24 i ifrågavarande del och med bifall till motion
1989/90:N54 yrkande 7 i ifrågavarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

42. Starta-eget-stipendier (mom. 24)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med
"Utskottet delar" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Utskottet har stor förståelse för de synpunkter och önskemål som
framförs i motion 1989/90:N54 (fp) angående starta-eget-stipendier.
Utskottet är dock inte berett att förorda att sådana stipendier, så som
begärs i motionen, omedelbart inrättas. I stället vill utskottet föreslå att
riksdagen hos regeringen begär att en försöksverksamhet med startaeget-stipendier
påbörjas. Efter utvärdering bör regeringen återkomma
till riksdagen med förslag om hur en eventuell mer permanent ordning
med starta-eget-stipendier bör utformas. Riksdagen bör göra ett
uttalande till regeringen av denna innebörd. Därmed får motion
1989/90:N54 (fp) anses tillgodosedd i här aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 24 bort ha följande lydelse:

24. beträffande starta-eget-stipendier
att riksdagen med anledning av proposiotion 1989/90:88 bilaga 1
moment 24 i ifrågavarande del och motion 1989/90:N54 yrkande
7 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

43. Statens industriverks förvaltningskostnader
(mom. 27)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gudrun Norberg (fp), Karin
Falkmer (m) och Lars Ahlström (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 53 som börjar med
"Beträffande anslaget" och slutar med "motsvarande del" bort ha
följande lydelse:

Vad gäller anslaget till SINDs förvaltningskostnader ansluter sig
utskottet till vad som anförs i motion 1989/90:N54 (fp). Utskottet
anser, i likhet med motionärerna, att näringspolitiken skall föras med
generella medel och att selektiva åtgärder riktade mot en viss bransch,
ett särskilt företag eller ett visst geografiskt område bör undvikas. Av
detta följer att utskottet anser att en rad av SINDs nuvarande uppgifter
bör avvecklas och att anslaget i konsekvens härmed bör minskas.
Utskottet tillstyrker med det anförda motion 1989/90:N54 (fp) och
föreslår att riksdagen anvisar 46 milj.kr. till SINDs förvaltningskostnader.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande statens industriverks förvaltningskostnader
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
punkt B 1 och med bifall till motion 1989/90:N54 yrkande 23

1989/90:NU30

124

till Statens industriverk: Förvaltningskostnader för budgetåret
1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
45 957 000 kr.

44. Småföretagsutveckling (mom. 30, motiveringen)

Per Westerberg, Karin Falkmer och Lars Ahlström (alla m) anser att
den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med "Utskottet har"
och slutar med "av anslaget" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser, som tidigare redovisats, att utvecklingsfondernas
finansieringsverksamhet helt bör upphöra. Däremot har utvecklingsfonderna,
enligt utskottets mening, ett existensberättigande som statsunderstödd
verksamhet med två huvudfunktioner — den ena att
stimulera och främja nyföretagande och den andra att försörja utsatta
regioner med viss lokal konsultkompetens för att underlätta för småföretagandet.
Någon sådan minskning av anslaget som föreslås i motion
1989/90:N54 (fp) bör därför inte ske.

45. Småföretagsutveckling (mom. 30)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "aktuella motionerna" bort ha följande
lydelse:

Utskottet förordar, som framgått av det tidigare (s. 108—109) och i
enlighet med vad som anförs i motion 1989/90:N54 (fp), en begränsning
av utvecklingsfondernas verksamhet. Endast en del av anslaget
Småföretagsutveckling har, enligt utskottets mening, någon betydelse
för företagsamheten och småföretagens utveckling i Sverige. Utskottet
bedömer det möjligt att utvecklingsfondernas verksamhet kan upprätthållas
med den inriktning som utskottet förordar med ett, i förhållande
till regeringens förslag, lägre anslag.

Utskottet har tidigare (s. 39 och 40) avstyrkt de båda förslag i
motion 19890/90:N57 (c) som motiverar det nu aktuella yrkandet om
en ökning av anslaget med 30 milj.kr. Även förslaget om närfbnder,
som ligger bakom det aktuella yrkandet om omfördelning av anslag i
motion 1989/90:N224 (mp), har utskottet tidigare avstyrkt (s.112).

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion
1989/90:N54 (fp) i här berörd del och avstyrker propositionen i
motsvarande del. Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks också.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande Småföretagsutveckling
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
punkt B 7, med bifall till motion 1989/90:N54 yrkande 24 och
med avslag på motion 1989/90:N57 yrkande 19 och motion
1989/90:N224 yrkande 6
dels medger att under budgetåren 1991/92 och 1992/93, utöver
under budgetåret 1990/91 ej disponerade medel, sammanlagt
230 600 000 kr. får användas för småföretagsutveckling,

1989/90:NU30

125

dels till Småföretagsutveckling för budgetåret 1990/91 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 115 300 000
kr.

46. Småföretagsutveckling (mom. 30)

Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "aktuella motionerna" bort ha följande
lydelse:

Utskottet förordar, som framgått av det tidigare (s. 106 och s. 107)
och i likhet med vad som anförs i motion 1989/90:N57 (c), att
utvecklingsfonderna skall få ökade möjligheter att ge stöd till miljöoch
energiinvesteringar och att de skall få behålla ansvaret för beredning
och uppföljning av regionalpolitiska ärenden. Som en följd av
detta föreslår utskottet ett i förhållande till regeringens förslag med 30
milj.kr. utökat anslag till Småföretagsutveckling.

Förslaget om närfbnder, som ligger bakom yrkandet om omfördelning
av anslag i motion 1989/90:N224 (mp), har utskottet tidigare
avstyrkt (s. 113—114).

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet motion
1989/90:N57 (c) i här berörd del och avstyrker propositionen i motsvarande
del. Övriga här aktuella motionsyrkanden avstyrks också.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande Småföretagsutveckling
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
punkt B 7 och motion 1989/90:N57 yrkande 19 och med avslag
på motion 1989/90:N54 yrkande 24 och motion 1989/90:N224
yrkande 6

dels medger att under budgetåren 1991/92 och 1992/93, utöver
under budgetåret 1990/91 ej disponerade medel, sammanlagt
490 600 000 kr. får användas för småföretagsutveckling,
dels till Småföretagsutveckling för budgetåret 1990/91 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 245 300 000
kr.

47. Småföretagsutveckling (mom. 30)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 54 som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "aktuella motionerna" bort ha följande
lydelse:

Utskottet förordar, i enlighet med motion 1989/90:N224 (mp) och
som framgått av det tidigare (s. 114—115), att ett system med närfonder
skall införas. För finansieringen av den försöksverksamhet som
utskottet anser böra bedrivas har utskottet föreslagit att 25 milj.kr.
skall anslås, varav enligt utskottets mening 15 milj.kr. bör överföras
från anslaget Småföretagsutveckling.

1989/90: NU30

126

Utskottet förordar vidare, som framgått av det tidigare (s. 106—107)
och i enlighet med vad som anförs i motion 1989/90:N57 (c), att
utvecklingsfonderna skall få ökade möjligheter att ge stöd till miljöoch
energiinvesteringar. Anslaget Småföretagsutveckling bör omdisponeras
så att 10 milj.kr. kan användas till detta stöd. Motion
1989/90:N57 (c) tillstyrks därmed i detta avseende.

Med det anförda tillstyrker utskottet motion 1989/90:N224 (mp) i
här berörd del och avstyrker propositionen i motsvarande del. Även
motion 1989/90:N54 (fp) avstyrks i berörd del liksom till viss del
motion 1989/90:N57 (c).

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande Småföretagsutveckling

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
punkt B 7, motion 1989/90:N57 yrkande 19 och motion
1989/90:N224 yrkande 6 och med avslag på motion 1989/90:N54
yrkande 24

dels medger att under budgetåren 1991/92 och 1992/93 utöver
under budgetåret 1990/91 ej disponerade medel sammanlagt
400 600 000 kr. får anvisas för Småföretagsutveckling,
dels till Småföretagsutveckling för budgetåret 1990/91 under
tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag på 200 300 000
kr.

48. Teknikpolitiken (mom. 31)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 55 som börjar med
"Utskottet noterar" och slutar med "berörd del" bort ha följande
lydelse:

Utskottet finner det naturligt att yrkandet i motion 1989/90:N58
(mp) behandlas i samband med diskussionen om näringspolitiska
frågor. Som antyds i propositionen är gränserna mellan forskning och
utveckling inte helt entydiga. Insatserna inom teknikpolitiken bör
därför ses i ett sammanhang. Man bör sträva efter en samlad bild av
t.ex. ansvarsfördelningen mellan stat och näringsliv och avgränsningen
mellan nationell och internationell forskning och utveckling.

Utskottet finner förslagen väl motiverade. De rör det teknikvetenskapliga
forskningsrådet, samarbetet med EG i fråga om forskning och
utveckling, det europeiska rymdsamarbetet samt STU och därtill hörande
frågor om en delegation för ekologisk teknik. Riksdagen föreslås
göra ett uttalande med den inriktning som anges i motionen, varmed
yrkandet bli tillgodosett. Motion 1989/90:N58 (mp) tillstyrks alltså.

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande teknikpolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N58 yrkande 18 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90:NU30

127

49. Produktutveckling (mom. 32)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med
"Utskottet tillstyrker" och slutar med "avstyrks därmed" bort ha
följande lydelse:

Utskottet anser liksom motionärerna att näringslivet har ansvaret för
sin egen produktutveckling och noterar att svensk industri under
några år har valt att satsa något mer på produktionsteknisk utveckling
och något mindre på utvecklingen av nya produkter. De som leder ett
företag måste själva, helst tillsammans med anställda och ägare, välja
inriktning och teknisk nivå för företagets verksamhet och produkter.
Vad som därvid skall räknas som högteknologi kan diskuteras liksom
definitionen av begreppet högteknologi. Utskottet anser att svensk
industri i själva verket präglas av en hög teknisk nivå. Inom de
klassiska basindustrierna är svensk industri ofta världsledande när det
gäller tekniken. Svensk industri är även världsledande när det gäller
satsning på forskning och utveckling. Den fortsatta innovationsverksamheten
måste enligt utskottets mening inriktas mer mot energisnål
och arbetsintensiv verksamhet. Genom ett tillkännagivande av riksdagen
med denna innebörd blir motionsyrkandet tillgodosett. Motion
1989/90:N58 (mp) tillstyrks sålunda i berörd del av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande produktuveckling
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 24 i ifrågavarande del (avsnitt 5.3.2) och med bifall till
motion 1989/90:N58 yrkande 12 som sin mening ger riksdagen
till känna vad utskottet anfört.

50. Villkoren för uppfinnare (mom. 33)

Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c), Christer Eirefelt (fp) och
Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med "Såsom
utskottet" och slutar med "behandlat avseende" bort ha följande lydelse: Utskottet

delar uppfattningen att stödet till enskilda uppfinnare bör
förbättras. Regeringens förslag kan visserligen sägas innebära att deras
situation har uppmärksammats, men några insatser som på ett avgörande
sätt främjar den åsyftade uppfinnarverksamheten har inte föreslagits.

Den svenska industrins produktförnyelse är otillräcklig. Vid en
jämförelse med andra industriländer märks att antalet patentansökningar
i Sverige är lågt. Detta är en oroväckande utveckling i en tid då
de högteknologiska marknaderna internationellt sett är de mest expansiva.
Den överväldigande majoriteten av personer som arbetar med

1989/90:NU30

128

produktutveckling är verksamma inom större företag och forskningsinstitutioner.
S.k. enskilda uppfinnare utgör emellertid en betydande
kreativ resurs som i dag är dåligt utnyttjad.

Mot den nu angivna bakgrunden bör regeringen anmodas att återkomma
med ett åtgärdsprogram som tillgodoser rimliga krav i angivet
avseende. Genom ett riksdagsuttalande i denna riktning blir motion
1989/90:N54 (fp) i berört hänseende tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande stödet till uppfinnare
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 24 i ifrågavarande del (avsnitt 5.3.2 delvis) och med
bifall till motion 1989/90:N54 yrkandena 7 och 25, det förstnämnda
i ifrågavarande del, som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

51. Villkoren för uppfinnare (mom. 33, motiveringen)

Nic Grönvall (m) och Bertil Danielsson (m) anser att den del av
utskottets yttrande på s. 57 som börjar med "Såsom utskottet" och
slutar med "behandlat avseende" bort ha följande lydelse:

Den verksamhet som enskilda uppfinnare bedriver har många gånger
inte bara försummats utan även kommit att motarbetas genom ett
statligt regelsystem, föga anpassat för uppfinnarnas förhållanden. Såväl
skatteregler som andra regler som berör näringsverksamhet har satt en
stark hämsko på en innovationsfrämjande utveckling. Skattetrycket har
lett till att företagens behov av riskkapital inte kan täckas genom
internt genererade medel. Inte heller har riskkapitalförsörjning från
externa källor underlättats. Skattesystemet gynnar inte sådana intressenter,
t.ex. andra företag eller fysiska personer, som önskar bidra med
riskkapital vid etablering eller expansion av ett företag. Likaså kan
ifrågasättas i vilken utsträckning det finns legala eller andra hinder för
intressenter vid sidan av staten att under vissa betingelser lämna s.k.
villkorslån. Utskottet hänvisar i det senare avseendet till motion
1989/90:N24, i vilken företrädare för moderata samlingspartiet har
aktualiserat frågan.

Enligt utskottets mening är det således i huvudsak generella förbättringar
av de grundläggande förutsättningarna för varje slags företagsamhet
i liten eller medelstor skala — inte minst i ett etableringsskede

— som på det effektivaste sättet kan undanröja de påtalade svårigheterna.
Statliga bidrag till uppfinnare och nyföretagare kan enligt utskottets
mening innebära risker för en sådan styrning av innovationsverksamheten
att denna hämmas eller leds in på fel spår. Oberoende är en
grundläggande förutsättning för att effektivitet i detta slags verksamhet
skall kunna uppnås. Med vad som nu har sagts avstyrks motion
1989/90:N54 (fp) i berört avseende.

1989/90:NU30

129

9 Riksdagen 1989190. 17 sami. Nr 30

52. Innovationsverksamheten (mom.34)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande sorn börjar på s. 57 med
"Utskottet ser" och slutar på s. 58 med "motion 1989/90:N224 (mp)"
bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till vad som sägs i motionen om den snedvridna
fördelningen av insatser för industriell utveckling. Investeringarna i
basindustrierna borde minskas för att ge utrymme för innovationsbefrämjande
åtgärder.

Bland annat måste utvecklingen inom massa-, pappers- och stålindustrierna
inriktas på bättre utnyttjande och minskad förbrukning av
energi- och råvaror. Mera energisnål och arbetsintensiv verksamhet
såsom träindustri och möbelindustri bör uppmuntras, liksom verksamhet
inom områdena biobränslen, vindkraft, energihushållning, energisnåla
transporter etc. Regeringen bör anmodas att lägga fram ett förslag
som innebär att satsningarna på sådana områden stimuleras, vilket
även skulle främja innovativ verksamhet. Utskottet tillstyrker sålunda
motion 1989/90:N224 (mp) i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande innovationsverksamheten

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N224 yrkande 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

53. Havsresursverksamheten (mom. 35)

Per-Ola Eriksson (c), Roland Larsson (c), Rolf L Nilson (vpk) och
Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 59 som börjar med "Med
hänsyn" och slutar med "1989/90:Jo43 (c)" bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets uppfattning har beslutet om en nedläggning av
delegationen för havsresursverksamheten medfört en oklar ansvarsfördelning.
En permanent lösning av frågan om samordning har ännu
inte åstadkommits. Utskottet finner för sin del att arbetet med hithörande
frågor måste samordnas och att ansvaret härför bör läggas på en
enda myndighet. En plan för hur detta skall genomföras bör snarast
redovisas för riksdagen. Riksdagen bör genom ett uttalande ge regeringen
detta till känna. Därmed blir yrkandena i motionerna
1989/90:N338 (s), 1989/90:N339 (c), 1989/90:Jo32 (c) och 1989/90:Jo43
(c) tillgodosedda.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande havsresursverksamheten

att riksdagen med bifall till motionerna 1989/90:Jo43,
1989/90:Jo32, 1989/90:N338 och 1989/90:N339 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90:NU30

130

54. Industrifonden (mom. 37, motiveringen)

Nic Grönvall (m) och Bertil Danielsson (m) anser att den del av
utskottets yttrande på s. 61 sorn börjar med "Utskottet ansluter" och
slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser i likhet med motionärerna att det kan finnas skäl att
Industrifondens verksamhet fortsätter. Deras förslag kan vara av ett
visst intresse. Andra alternativ borde emellertid kunna komma i fråga.
Ett sådant är att Industrifonden privatiseras, dvs. att dess verksamhet i
statlig regi avvecklas. Därigenom kan det uppstå ett intresse för företag
i den privata sektorn att erbjuda riskdelning. En förutsättning för att
marknadens behov härav kan tillgodoses på ett effektivt sätt är emellertid
att venture-capitalmarknaden inte snedvrids genom införande av
sådana regionala riskkapitalbolag som regeringen har föreslagit. Vidare
bör, såsom från moderata samlingspartiets sida har framhållits i olika
sammanhang, möjligheten för även andra långivare än staten att medge
s.k. villkorslån undersökas. Med det sagda avstyrker utskottet motion
1989/90:N54 i berörd del.

55. Industrifonden (mom. 37)

Christer Eirefelt (fp) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den den av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med
"Utskottet ansluter" och slutar med "berörd del" bort ha följande
lydelse:

Utskottet kan inte ansluta sig till regeringens bedömning av Industrifondens
verksamhet. Vad finansieringsutredningen har föreslagit i
fråga om en inriktning uteslutande mot ett garantisystem — något som
också förespråkas i motionen — ter sig som en naturlig utveckling
med hänsyn till de ändrade förutsättningarna på kapitalmarknaden.
Därför bör de förslag som finansieringsutredningen har fört fram i
fråga om garantigivning och självfinansiering nu genomföras. Enligt
utskottets mening har regeringen inte anfört tillräckligt bärkraftiga
skäl för att den nu föreslagna reformen skall avvisas. Utskottet finner
det osannolikt att de av regeringen befarade riskerna skulle uppkomma.
Samtidigt vill utskottet understryka vikten av en snar finansiering
av viktiga investeringar i infrastrukturen. Regeringen bör anmodas att
förelägga riksdagen ett förslag i enlighet med vad utskottet nu har
uttalat. Motion 1989/90:N54 tillstyrks sålunda i här berörd del.

dels att utskottets hemställan under 37 bort har följande lydelse:

37. beträffande Industrifonden
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 21 och med bifall till motion 1989/90:N54 yrkandena
19 och 20 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

1989/90: NU30

131

56. Program för verkstadsteknisk
utvecklingsverksamhet (mom.38)

Christer Eirefelt (fp) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:

I likhet med motionärerna finner utskottet det angeläget att näringspolitiken
förs med generella medel. En sådan politik främjar den
ekonomiska tillväxten samtidigt som risken för snedvridningar i näringslivet
undviks. Med hänvisning till vad utskottet nu har uttalat
tillstyrks motion 1989/90:N54 (fp) i behandlad del. Som en följd av sin
avvisande inställning till att det Verkstadstekniska programmet alls
införs kan utskottet inte ställa sig bakom ett uttalande om en miljövänlig
inriktning av detta, såsom begärs i motion 1989/90:N58 (mp).
Denna avstyrks således.

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande program för verkstadsteknisk utvecklingsverksamhet att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:N54 yrkande 22 och
med avslag på proposition 1989/90:88 bilaga 1 punkt F 22
momenten 1 och 2 och motion 1989/90:N58 yrkande 19 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

57. Program för verkstadsteknisk
utvecklingsverksamhet (mom. 38)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "aktuell del" bort ha följande lydelse:
Principiellt tar utskottet avstånd från att utveckling av produkter
och processer — som är en angelägenhet för industrin — ges stöd
genom statliga insatser. Utskottet har emellertid inga invändningar
emot att det nu föreslagna programmet för verkstadsteknisk utvecklingsverksamhet
kommer till stånd. Riksdagen bör också samtidigt
uttala att projekt som syftar till en ekologiskt sund teknik skall få
förtur. Med ett sådant initiativ skulle yrkandet i motion 1989/90:N58
(mp) bli tillgodosett. Av vad som nu har sagts följer att utskottet inte
kan ansluta sig till det avslagsyrkande som framförs i motion
1989/90:N54 (fp).

dels att utskottets hemställan under 38 bort ha följande lydelse:

38. beträffande program för verkstadsteknisk utvecklingsverksamhet att

riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
punkt F 22 momenten 1 och 2, med bifall till motion
1989/90:N58 yrkande 19 i frågavarande del och med avslag på
motion 1989/90:N54 yrkande 22 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

1989/90: NU30

132

58. Informationsteknologi (mom. 39, motiveringen)

Nic Grönvall (m), Christer Eirefelt (fp), Bertil Danielsson (m) och
Lars De Geer (fp) anser att del del av utskottets yttrande som börjar på
s. 62 med "Det erinras" och slutar på s. 63 med "aktuellt avseende"
bort ha följande lydelse:

Utskottet har tidigare ställt sig bakom regeringens förslag om ett
tidsbegränsat program för insatser på informationsteknologiområdet
och ser inte något skäl att frångå denna ståndpunkt med anledning av
motion 1989/90:N57 (c). Vidare erinrar utskottet om den av regeringen
aviserade utredningen av frågor inom detta området. Småföretagens
behov av teknik inom området kan komma att behandlas i samband
härmed. Med hänvisning till det nu anförda avstyrker utskottet motionen
i berörd del.

Förslaget om slopande av de medel som har tillförts informationsteknologiområdet
under innevarande budgetår kan utskottet av naturliga
skäl inte ställa sig bakom. Motion 1989/90:N224 (mp) avstyrks
således i aktuellt avseende.

59. Informationsteknologi (mom. 39)

Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 62 med "Det
erinras" och slutar på s. 63 med "aktuellt avseende" bort ha följande
lydelse:

Utskottet godtar motionärernas förslag om en fortsättning av programmet
Industriell utveckling m.m. inom informationsteknologiområdet.
Programmet bör i första hand inriktas på de små och medelstora
företagen, och ett anslag av 20 milj.kr. bör anvisas för budgetåret
1990/91. Utskottet noterar med tillfredsställelse regeringens uttalande
om att det nya Verkstadstekniska treårsprogrammet även skall avse
informationsteknologi. Dock anser utskottet att medel behövs härutöver
och att ett specialdestinerat anslag bäst tillgodoser behovet av att
användningen av informationsteknologi hos de mindre företagen stimuleras.
Med hänvisning till vad som nu har sagts tillstyrker utskottet
motion 1989/90:N57 (c) i ifrågavarande del. Motion 1989/90:N224
(mp) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande informationsteknologi
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 24 i ifrågavarande del (avsnitt 5.5.2), med bifall till
motion 1989/90:N57 yrkande 15 och med avslag på motion
1989/90:N224 yrkande 18 till Industriell utveckling m.m. inom
informationsteknologiområdet för budgetåret 1990/91 under tolfte
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 20 000 000 kr.

1989/90:NU30

133

60. Informationsteknologi (mom. 39)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del utskottets yttrande sorn börjar på s. 62 med "Det
erinras" och slutar på s. 63 med "aktuellt avseende" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som kommer till uttryck i motion
1989/90:N224 (mp), nämligen att statligt stöd inte bör ges till informationsteknologiområdet.
Endast under förutsättning av att utvecklingen
bland de mindre företagen främjades härigenom, skulle ett sådant stöd
ha ett berättigande. Enligt vad utskottet har erfarit har emellertid det
hittillsvarande programmet inte haft en sådan inriktning. De medel
som har anvisats under innevarande år torde till större delen vara
intecknade. I den mån överskott uppstår vid budgetårets slut utgår
utskottet från att detta inte används för andra insatser — t.ex. avseende
utredningar eller utvärderingar — som rör detta område. Utskottet
anser att det — inför den aviserade utredningen om bl.a. åtgärder från
statens sida — är angeläget med en markering från riksdagens sida att
andra fortsatta statliga satsningar inte bör göras. Riksdagen bör således
ge regeringen detta till känna som sin mening. Med vad som här har
sagts tillstyrker utskottet motion 1989/90:N224 (mp) i berörd del.
Utskottet kan inte ställa sig bakom motion 1989/90:N57 (c) såvitt den
går ut på en fortsättning av informationsteknologiprogrammet. Yrkandet
härom avstyrks således.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande informationsteknologi

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 24 i ifrågavarande del (avsnitt 5.5.2), med bifall till
motion 1989/90:N224 yrkande 18 och med avslag på motion
1989/90:N57 yrkande 15 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

61. Standardiseringskommissionen (mom. 40)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med "De
synpunkter" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till vad som anförs i motionen om att industrin
i större utsträckning bör finansiera standardiseringsverksamheten.
Det finns enligt utskottets mening anledning att ställa sig kritisk till
den roll som staten tar på sig när det gäller angelägenheter som det
ligger i industrins eget intresse att ombesörja. Riksdagen bör anmoda
regeringen att återkomma med ett förslag till riksdagen i enlighet med
de riktlinjer som här har förordats. Därmed tillgodoses önskemålen i
motion 1989/90:N58 (mp), som sålunda tillstyrks i berört hänseende.

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande Standardiseringskommissionen

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1

1989/90: NU30

134

punkt F 14 moment 1 i ifrågavarande del (ny finansieringsmodell,
ökat bidrag), med bifall till motion 1989/90:N58 yrkande 19
i ifrågavarande del och med avslag på proposition 1989/90:88
bilaga 1 punkt F 14 moment 2, som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet har anfört.

62. Nya intressenter i standardiseringen m.m.

(mom. 41)

Rolf L Nilson (vpk) och Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med
"Utskottet ansluter" och slutar med "berörda delar" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att det är väsentligt med en precisering av uppgifterna
för konsument- och arbetsmiljöråden. En vägledning från statsmakternas
sida skulle kunna stärka deras förutsättningar att värna om
väsentliga arbetsmiljö-, miljö- och andra konsumentintressen i det
europeiska standardiseringsarbetet.

I detta sammanhang vill utskottet betona att standardisering inte
enbart är en fråga om att åstadkomma tekniska och rationella lösningar.
Det nationella självbestämmandet minskas genom de frihandelsaspekter
som är berörda av standardiseringen. En ökad effektivitet i
standardiseringsarbetet har åstadkommits genom de uppgifter som EG
och EFTA har lagt på de privaträttsliga standardiseringsorganen. Beslut
inom dessa organ, som behärskas av de stora transnationella bolagen,
blir normbildande och ersätter i praktiken nationella föreskrifter, t.ex.
i fråga om arbetsmiljö. Ett enskilt land kan inte — efter det att ett
beslut har fattats i de privaträttsliga standardiseringsorganen — föreskriva
strängare regler. Detta kan utskottet inte godta. Det är av största
vikt att även konsumenterna och arbetstagarna, som ju i hög grad
berörs av standardiseringen, tillförsäkras ett demokratiskt inflytande i
denna verksamhet. Ett sådant inflytande skulle även vidga möjligheterna
till en tidig bevakning av miljöintresset i standardiseringsarbetet.

Regeringen bör anmodas att för riksdagen lägga fram förslag som
medger ett stärkt inflytande för de nu berörda intressena. Därmed blir
motionerna 1989/90:N59 (vpk) och 1989/90:N58 (mp) tillgodosedda i
de delar som här har berörts.

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:

41. beträffande nya intressenter i standardiseringen m.m.
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
punkt F 14 moment 1 i ifrågavarande del (nya intressenter,
statens krav) och med bifall till motion 1989/90:N58 yrkande 20
och motion 1989/90:N59 yrkande 4 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

1989/90:NU30

135

63. Alleuropeisk samverkan i standardiseringsarbetet
(mom. 42)

Rolf L Nilson (vpk) och Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 sorn börjar med
"Utskottet finner" och slutar med "Motionen avstyrks" bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer i vad som i motionen sägs om deltagandet i
standardiseringen. Utan tvivel har standardiseringsarbetet kommit att
få en slagsida mot de västeuropeiska ländernas intressen, en omständighet
som har accentuerats under de senaste åren. Härigenom har övriga
länder, inte minst de östeuropeiska, kommit på efterkälken utan
möjlighet att på ett tidigt stadium kunna få insyn i och påverka
framtagningen av europastandarder. Utskottet anser mot denna bakgrund
att ECE:s roll som cövergripande organ skall stärkas. Sverige
bör aktivt verka för att så sker. Riksdagen bör göra ett uttalande till
regeringen av denna innebörd. Genom en sådan åtgärd blir motion
1989/90:N59 (vpk) tillgodosedd.

dels att utskottets hemställande under 42 bort ha följande lydelse:

42. beträdande alleuropeisk samverkan i standardiseringsarbetet
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N59 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

64. Ackreditering av certifieringsorgan (mom. 43)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 som börjar med
"Utskottet godtar" och slutar med "inte tillstyrka" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets uppfattning har regeringen inte på ett övertygande
sätt visat att det finns ett behov av den nu föreslagna möjligheten för
statens mät- och provstyrelse att ackreditera certifieringsorgan. I sak
innebär förslaget att den certifieringsverksamhet som hittills har bedrivits
inom myndigheter eller andra offentliga organ nu flyttas över till
det privata fältet. Risken för att standarden sjunker när det gäller
kvalitetskontroll — exempelvis inom miljövårdsområdet — kan inte
uteslutas om den nu föreslagna ordningen genomförs. Aven lojalitetskonflikter
kan befaras. Riksdagen bör således avslå förslaget. Därmed
blir yrkandet i motion 1989/90:N58 tillgodosett i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. beträffande ackreditering av certifieringsorgan

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N58 yrkande 31
avslår proposition 1989/90:88 bilaga 1 moment 2.

1989/90: NU30

136

65. Tele-X-satellitens TV-kanaler
(mom. 47)

Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Roland Larsson (c), Christer
Eirefelt (fp), Bertil Danielsson (m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar med "Mot
bakgrund" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Utskottet noterar nu att en av de två transpondrarna har upplåtits för
sändningar under en viss kortare del av satellitens livslängd. Det är
emellertid beklagligt att sändningarna kommer i gång först ett och ett
halvt år efter det att satelliten har sänts upp. Aktivare insatser från
regeringens sida hade möjliggjort en tidigare användning. Utskottet
finner det vidare otillfredsställande att den andra transponder som
Sverige disponerar kan befaras inte kunna komma till användning.
Mot bakgrund av att projektet har dragit synnerligen höga kostnader

— 1,25 miljarder kronor — är regeringens handläggning av dessa
frågor beklaglig. Riksdagen bör uttala att regeringen måste göra ansträngningar
att finna en varaktig lösning som tillgodoser intresset av
en mångfald i medieutbudet intensifieras. Med vad nu har sagts tillstyrker
utskottet motionerna 1989/90:N256 (fp) och 1989/90:N366 (m),
den senare i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:

47. beträffande Tele-X-satellitens TV-kanaler
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 24 i ifrågavarande del och med bifall till motion
1989/90:N256 och motion 1989/90:N366 yrkande 1 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

66. Tele-X-satellitens data- och videokapacitet
(mom. 48)

Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Roland Larsson (c), Christer
Eirefelt (fp), Bertil Danielsson (m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar med
"Utskottet finner" och slutar med "berörda delar" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening erfordras nu ett betydligt aktivare engagemang
för att få till stånd telekommunikationer med de baltiska staterna
och Polen än vad som hittills synes ha förekommit. Satelliten har
nu varit uppe i drygt ett år, samtidigt som behovet av fungerande
teleförbindelser i dessa länder är mycket påtagligt. Utskottet erinrar
om den stora betydelse som kommunikationer har för uppbyggnaden
av en ny ekonomisk och administrativ struktur i de östeuropeiska
länderna.

1989/90:NU30

137

Regeringen bör genom ett uttalande av riksdagen anmodas att dra
försorg om att en snar lösning av nu angivna problem kommer till
stånd. Härigenom blir motionerna 1989/90:N366 (m) och

1989/90:N356 (fp) tillgodosedda i de delar som här har berörts.

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. beträffande Tele-X-satellitens data- och videokapacitet

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 24 i ifrågavarande del och med bifall till motion
1989/90:N356 yrkande 2 och motion 1989/90:N366 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

67. Rymdteknisk utveckling i småföretag (mom.49)

Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 67 med
"Utskottet noterar" och slutar på s. 68 med "behandlad del" bort ha
följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att rymdteknik sprids
till en större krets av företag. Detta är också något som regeringen har
förordat. Såsom uttalas i motion 1989/90:N57 (c) kan en angelägen
utveckling inom högteknologisk verksamhet åstadkommas genom ökad
satsning på rymdtekniken. En sådan inriktning kan även utgöra ett
offensivt inslag i samband med omstruktureringen av näringslivet.
Även regionala intressen kan härvid komma att beröras.

För närvarande är tre svenska storföretag dominerande inom det
rymdtekniska området. För att den i propositionen förordade spridningen
av rymdteknik skall kunna komma till stånd föreslår utskottet
att riksdagen ställer sig bakom förslaget om inrättande av ett särskilt
branschprogram för främjande av rymdteknisk utveckling i småföretag
och beslutar om medel härför. Med ett uttalande till regeringen av
denna innebörd skulle yrkandena i motionen blir tillgodosedda. Motionen
tillstyrks alltså i nu berörd del.

dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:

49. beträffande rymdteknisk utveckling i småföretag

att riksdagen med anledningen av proposition 1989/90:88 bilaga
1 moment 24 i ifrågavarande del och med bifall till motion
1989/90:N57 yrkandena 16 och 17

a) som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört i fråga om inrättande av ett branschprogram för rymdteknisk
utveckling i småföretag,

b) till Program för rymdteknisk utveckling i småföretag för
budgetåret 1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 20 000 000 kr.

1989/90: NU30

138

68. Internationaliseringens problem (morn. 50) 1989/90:NU30

Rolf L Nilson (vpk) och Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 69 som börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad motionärerna anför i fråga om internationaliseringen.
Den analys som görs i motion 1989/90:N324 (mp) beträffande
de negativa effekter som kan följa av EG-anpassing och ökande
internationalisering av kapitalet finner utskottet klargörande. Med en
tilltagande rörlighet över gränserna i fråga om kapital och varor eller
tjänster ökar också problemen. Påtagliga sådana gäller exempelvis ökad
nationell sårbarhet till följd av att beroendet av omvärlden ökar.
Utskottet vill emellertid peka även på de indirekta — mindre synliga

— nackdelar som uppkommer. Hit hör investeringar i dyrbar infrastruktur,
fler transporter, minskat engagemang hos anställda i företag
med utländska ägare och kompetensflykt. I de sistnämnda fallen är
problemen, som har antytts, betydligt mer svåridentifierade och därmed
lättare att "glömma" i den debatt om handelns positiva effekter
som nu är allmän. En utredning bör tillkallas med uppdrag att
redovisa för- och nackdelar med internationaliseringen och föreslå
olika åtgärder för en "grön framtid". Genom ett uttalande av riksdagen
av denna innebörd skulle det nu behandlade yrkandet tillgodoses.
Motionerna 1989/90:N58 (mp), 1989/90:N224 (mp) och 1989/90:N324
(mp) tillstyrks sålunda av utskottet, de både förstnämnda i berörda
delar.

dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:

50. beträffande internationaliseringens problem
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 23 i ifrågavarande del (avsnitten 7.1 och 7.2) och med
bifall till motion 1989/90:N58 yrkande 4, motion 1989/90:N224
yrkande 5 och motion 1989/90:N324 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

69. Svenska företags investeringar utomlands
(mom. 51, motiveringen)

Nic Grönvall (m). Christer Eirefelt (fp), Bertil Danielsson (m) och
Lars De Geer (fp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 71 som
börjar med "Utskottet ansluter" och slutar med "avstyrks sålunda"
bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till regeringens bedömning när det gäller de
svenska företagens investeringar. Följaktligen delar utskottet inte den
uppfattning som kommer till uttryck i motion 1989/90:N59 (vpk) i
berörd del. Denna avstyrks alltså.

139

70. Svenska företags investeringar utomlands
(mom. 51)

Rolf L Nilson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 71 som börjar med
"Utskottet ansluter" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande
lydelse:

Den fortgående internationaliseringen av näringslivet är från flera
utgångspunkter mycket oroande, särskilt som den kan väntas tillta
ytterligare i takt med fortsatta strävanden mot avreglering och harmonisering.
Möjligheterna till fackligt inflytande minskar, och sysselsättningen
i Sverige hotas. Företagen ges också möjlighet att undandra sig
sitt ansvar i fråga om löneutveckling, arbetsmiljö, övriga miljöhänsyn
och liknande. Investeringarna utomlands, vilka är ett första steg i
utflyttningen av exempelvis centrala koncernfunktioner, måste därför
blir föremål för kontroll. Med ett sådant system skulle en prövning i
varje enskilt fall vara möjlig. Regeringen bör förelägga riksdagen ett
förslag härom. Genom ett uttalande av riksdagen i enlighet härmed
skulle det berörda yrkandet i motion 1989/90:N59 (vpk) bli tillgodosett.
Motionen tillstyrks alltså.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande svenska företags investeringar i utlandet
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 23 i ifrågavarande del (avsnitt 7.3) och med bifall till
motion 1989/90:N59 yrkande 8 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

71. Svenska företags investeringar utomlands
(mom. 51)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 71 som börjar med
"Utskottet ansluter" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att den ökande internationaliseringen av näringslivet
medför en rad nackdelar, bl.a. ökad storskalighet och maktkoncentration,
minskade möjligheter för löntagarinflytande på storföretagens
verksamhet och utveckling och ökade risker för arbetslöshet. Företagen
ges också möjlighet att undandra sig sitt ansvar i fråga om
löneutveckling, arbetsmiljö, övriga miljöhänsyn och liknande. Investeringarna
utomlands, vilka är ett första steg i utflyttningen av centrala
koncernfunktioner, såsom utveckling, eller av tillverkning måste därför
blir föremål för en prövning i varje enskilt fall. Enligt utskottets
mening behövs en plan för hur man skall möta internationaliseringens
nackdelar utan att hamna i ett statskontrollerat näringsliv. En sådan
plan borde, anser utskottet, utarbetas av den utredning om en grön

1989/90:NU30

140

framtid som har förordats i det föregående. Regeringen bör ges detta
till känna. Därmed skulle motion 1989/90:N59 (vpk) till viss del bli
tillgodosedd.

deb att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande svenska företags investeringar i utlandet

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 23 i ifrågavarande del (avsnitt 7.3) och motion
1989/90:N59 yrkande 8 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

72. Utländska företagsinvesteringar i Sverige
(moni. 52)

Nic Grönvall (m), Christer Eirefelt (fp), Bertil Danielsson (m) och
Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med
"Utskottet godtar" och slutar med "avstyrker utskottet" bort ha följande
lydelse:

Den svenska lagstiftningen bör anpassas till den internationella
utvecklingen och göras förenlig med de internationella överenskommelserna
på området, anför regeringen. Utskottet instämmer till fullo i
detta uttalande och betonar — i likhet med regeringen — att risken för
att den svenska lagstiftningen kan åberopas som grund för diskriminering
av svenska företag därmed undanröjs. Principen om reciprocitet
bör således vara vägledande.

Däremot kan utskottet svårligen förstå den tveksamhet som regeringen
visar inför en lagändring med så uppenbara fördelar för det svenska
samhället. Utskottet befarar att den beredning som pågår dess värre
innefattar överväganden som inte medger tillräcklig liberalisering av
regelsystemet. Enligt utskottets uppfattning är det tvärtom av yttersta
vikt att Sverige — inför de stundande förhandlingarna — visar sin vilja
och handlingskraft att ingå i ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde.
Samtidigt vill utskottet understryka att regelsystemet rörande utländska
företagsinvesteringar i Sverige inte får göras till undantagsområde
i EES-förhandlingarna.

Riksdagen föreslås genom ett tillkännagivande anmoda regeringen
att snarast återkomma med förslag som tillgodoser syftet i de här
behandlade yrkandena. Utskottet tillstyrker sålunda motionerna
1989/90:N60 (m), 1989/90:N73 (m) och 1989/90:N220 (fp), alla i här
behandlad del.

Av vad nyss har anförts framgår att utskottet inte godtar krav på en
skärpt lagstiftning i fråga om utländska investeringar i Sverige. Motionerna
1989/90:N59 (vpk) och 1989/90:N58 (mp), båda i ifrågavarande
del, och motion 1989/90:N314 (mp) avstyrks alltså.

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande utländska företagsinvesteringar i Sverige

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 23 i ifrågavarande del (avsnitten 7.4.1—7.4.4), med

1989/90:NU30

141

bifall till motion 1989/90:N60 yrkande 9, motion 1989/90:N73
yrkande 1 och motion 1989/90:N220 yrkande 5 och med avslag
på motion 1989/90:N 58 yrkande 29, motion 1989/90:N59 yrkande
7 och motion 1989/90:N314 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

73. Utländska företagsinvesteringar i Sverige
(mom. 52)

Rolf L Nilson (vpk) och Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med
"Utskottet godtar" och slutar med "avstyrker utskottet" bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening innebär en ökad internationalisering i fråga
om ägande och handel att ansvarstagandet kommer på undantag. Det
gäller frågan om de anställdas miljö och engagemang men också andra
frågor såsom maktkoncentration, miljöstörningar och liknande. Enligt
utskottets mening är problem av detta slag alltför litet kända — eller
åtminstone erkända.

Regeringens aviserade planer på att ytterligare underlätta för utländska
företag att köpa in sig i det svenska näringslivet inger farhågor.
Enligt utskottets uppfattning bör regeringen använda den tidsfrist som
den har tilldelat sig till att tänka om i en för Sverige så betydelsefull
fråga. Regeringen bör alltså återkomma till riksdagen med ett förslag
som innebär att en i vissa angelägna avseenden noggrannare prövning
av utländska företags förvärv av svenska företag införs. Utskottet syftar
här på de berörda förvärvarnas etiska uppträdande, t.ex. vad gäller
hänsynen till de anställda och miljön, oavsett var företagen driver
verksamhet. En internationell utveckling av ett sådant regelsystem
borde verksamt bidra till att miljömål och sociala mål kan uppfyllas.
Sverige bör enligt utskottets mening gå före i en sådan utveckling.
Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ställa sig bakom vad
utskottet nu har förordat. Härigenom tillgodses berörda yrkanden i
motionerna 1989/90:N59 (vpk), 1989/90:N58 (mp) och 1989/90:N314
(mp).

Förslag som syftar till en liberalisering av förvärvskontrollen kan
utskottet inte ansluta sig till. Motionerna 1989/90:N60 (m),
1989/90:N73 (m) och 1989/90:N220 (fp), alla i aktuell del, avstyrks
följaktligen.

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande utländska företagsinvesteringar i Sverige
att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 23 i ifrågavarande del (avsnitten 7.4.1 —7.4.4), med
bifall till motion 1989/90:N58 yrkande 29, motion 1989/90:N59
yrkande 7 och motion 1989/90:N314 och med avslag på motion
1989/90:N60 yrkande 9, motion 1989/90:N73 yrkande 1 och
motion 1989/90:N220 yrkande 5 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

1989/90: NU30

142

74. Utlänningsförbehåll (mom. 53)

1989/90:NU30

Nic Grönvall (m), Christer Eirefelt (fp), Bertil Danielsson (m) och
Lars De Geer (fjp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 74 som börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att en utredning om utlänningsförbehåll i berört
avseende snarast bör komma till stånd. En snar och öppen redovisning
av dessa frågor är av betydelse inte bara för belysning av själva
sakfrågan utan också som en markering av Sveriges intresse av att delta
i det västeuropeiska samarbetet. Riksdagen bör anmoda regeringen att
föranstalta om en utredning med den inriktning som har begärts.
Härigenom skulle yrkandet bli tillgodosett. Utskottet tillstyrker sålunda
motion 1989/90:N60 (m) i här behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:

53. beträffande utlänningsförbehåll

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
moment 23 i ifrågavarande del (avsnitt 7.4.5) och med bifall till
motion 1989/90:N60 yrkande 10 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

75. Internationellt samarbete på företagsområdet
(mom. 54)

Nic Grönvall (m), Christer Eirefelt (fp), Bertil Danielsson (m) och
Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 74 med
"Utskottet tillstyrker" och slutar på s. 75 med "berörd del" bort ha
följande lydelse:

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att medel skall anslås till
samarbete med länder i Östeuropa. Däremot finner utskottet att den
tilltänkta organisationen inte är ändamålsenlig. Effektivare vore att
stimulera det samarbete mellan svenska näringslivsorganisationer och
deras motsvarigheter som nu växer fram i östeuropeiska länder. Vidare
bör de svenska insatserna koncentreras till områden där de bidrar till
att byråkratins blockeringar i dessa länder kan brytas. Ett sådant
område kan vara telekommunikationer. Utskottet vill också betona
vikten av att innehållet i insatserna anpassas till en nivå som motsvarar
mottagarländernas erfarenheter och kunskaper. Regeringen bör återkomma
med förslag i denna riktning. Med vad som nu har sagts
tillstyrks motion 1989/90:N54 (fp) i här behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:

54. beträffande internationellt samarbete på företagsområdet

att riksdagen med anledning av proposition 1989/90:88 bilaga 1
punkt A 5 och med bifall till motion 1989/90:N54 yrkande 29
till Internationellt samarbete på företagsområdet för budgetåret

143

1990/91 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
6 000 000 kr. och därvid som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

76. Främjande av utländska investeringar i Sverige
(mom. 55)

Nic Grönvall (m), Christer Eirefelt (fp), Bertil Danielsson (m) och
Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 75 som börjar med
"Utskottet instämmer" och slutar med "berörda delar" bort ha följande
lydelse:

Utskottet instämmer i regeringens bedömning när det gäller behovet
av att främja utländska investeringar i Sverige. Detta intresse tillgodoses
emellertid inte till någon del genom de föreslagna medlen. Det
avgörande hindret för de investeringar som regeringen i nu aktuellt
sammanhang säger sig vilja värna om utgörs av 1982 års lag om
utländska förvärv av svenska företag, som innebär en kontroll av
utländska investeringar i Sverige. Med vad nu har sagts tillstyrker
utskottet motion 1989/90:N54 (fp) i den här behandlade delen. Utskottet
kan däremot inte instämma i motiveringen till avslagsyrkandet i
motion 1989/90:N58 (mp).

dels att utskottets yttrande under 55 bort ha följande lydelse:

55. beträffande främjande av utländska investeringar i Sverige
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N54 yrkande 28 och
med anledning av motion 1989/90:N58 yrkande 33 avslår proposition
1989/90:88 bilaga 1 punkt C 4 och därvid som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

77. Främjande av utländska investeringar i Sverige
(mom. 55)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 75 som börjar med
"Utskottet instämmer" och slutar med "berörda delar" bort ha följande
lydelse:

Utskottet delar inte regeringens uppfattning om behovet av ökade
internationella investeringar i Sverige. Tillväxtökning, som uppges vara
motivet för sådana investeringar, är enligt utskottets uppfattning inte
ett mål; tvärtom innebär en ökad tillväxt en samtidig utarmning av
naturresurserna och skador på den gemensamma miljön. Att främja
transnationellt företagande är att också ge förutsättningar för frihet
från ansvar. Utskottet tillstyrker således motion 1989/90:N58 (mp) i det
behandlade avseendet. Utskottet kan emellertid inte instämma i motiveringen
för avslagsyrkandet i motion 1989/90:N54 (fp).

1989/90:NU30

dels att den del av utskottets hemställan under 55 bort ha följande
lydelse:

144

55. beträffande främjande av utländska investeringar i Sverige
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N58 yrkande 33 och
med anledning av motion 1989/90:N54 yrkande 28 avslår proposition
1989/90:88 bilaga 1 punkt C 4 och därvid som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

78. Åtgärdsplan mot marknadsstörande
konkurrenshinder
(mom. 56)

Nic Grönvall (m), Christer Eirefelt (fp), Bertil Danielsson (m) och
Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 78 med "I det"
och slutar på s. 79 med "motion 1989/90:N299 (m)" bort ha följande
lydelse:

Utskottet ansluter sig till den i motion 1989/90:N299 (m) uttryckta
uppfattningen att den nu verksamma konkurrenskommitténs uppdrag
inte till fullo täcker den mångfald av hinder mot konkurrens som
finns och som stör marknadens funktion. Utan tvivel skulle en total
kartläggning åskådliggöra alla effektivitetsförluster som uppkommer
såväl för samhället som för de enskilda konsumenterna. Enligt utskottets
mening bör regeringen förelägga riksdagen förslag till åtgärder på
basis av en sådan kartläggning som begärs av motionärerna. Därmed
skulle motion 1989/90:N299 (m) bli tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:

56. beträffande åtgärdsplan mot marknadsstörande konkurrenshinder att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:N299 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

79. Översyn av konkurrensvillkoren för privat resp.
offentlig affärsverksamhet (mom. 57)

Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Roland Larsson (c), Christer
Eirefelt (fp), Bertil Danielsson (m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 80 som börjar med
"Utskottet konstaterar" och som slutar med "motion 1989/90:N289
(m)" bort ha följande lydelse:

De pågående och planerade utredningar rörande den statliga affärsverksamheten
som nu har redovisats motsvarar enligt utskottets mening
inte de krav som rimligen bör ställas i fråga om en total — och i
ett sammanhang redovisad — översyn av skillnaderna gentemot privat
affärsverksamhet. Riksdagen bör därför göra ett uttalande till förmån
för en sådan åtgärd som har begärts. Därigenom skulle önskemålet i
motion 1989/90:N289 (m) bli tillgodosett. Denna tillstyrks därmed.

1989/90:NU30

145

10 Riksdagen 1989190. 17 sami. Nr 30

dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:

57. beträffande översyn av konkurrensvillkoren för privat resp.
offentlig affärsverksamhet

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N289 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

80. Utredning om tjänstemonopol (mom. 58)

Christer Eirefelt (fp) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 81 som börjar med
"Utskottet har" och slutar med "berörd del" bort ha följande lydelse:
Utskottet anser att motionärernas krav på en utredning om tjänstesektorn,
särskilt med avseende på olika slag av monopol, är välgrundat.
Entydiga uppgifter pekar på denna sektors stora och växande betydelse
i ekonomin. Den skärpta konkurrens som blir följden av en liberalisering
av handeln med tjänster kan komma att bli ett allvarligt hot mot
de företag som inte har förutsett en sådan utveckling. En heltäckande
kartläggning och en klarsynt analys med konkreta förslag till hur
utvecklingen skall mötas skulle avsevärt stärka beredskapen för den
berörda delen av näringslivet. De studier som konkurrenskommittén
avser att genomföra kommer endast delvis att uppfylla motionärernas
krav. Enligt utskottets uppfattning bör regeringen ombesörja åtgärder
av nu angivet slag. Motion 1989/90:N315 (fp) tillstyrks alltså.

dels att den del hemställan under 58 bort ha följande lydelse:

58. beträffande utredning om tjänstemonopol

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N315 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

81. Prisöverenskommelser och leveransvägran
(mom. 59)

Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Roland Larsson (c), Christer
Eirefelt (fp), Bertil Danielsson (m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 81 som börjar med "Enligt
utskottets" och slutar med "behandlad del" bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till de invändningar mot konkurrenslagens
utformning och tillämpning i vissa fell som förs fram i motionen. Inte
minst är det mindre företag — vilka vill använda priset som konkurrensmedel
— som drabbas av t.ex. leveransvägran eller andra leveranssvårigheter.
Även hotet om sådana åtgärder från leverantören kan vara
tillräckligt för att ett litet företag skall förmås att upphöra med sin
prispolitik. Likaså måste prissamverkan mellan näringsidkare uppmärksammas
i högre grad. I de fell en sådan samverkan omfattar en
väsentlig del av en bransch, kan en stor risk för negativa effekter för
konsumenterna uppkomma. Riksdagen bör till regeringen göra ett
uttalande i denna riktning. Härigenom blir motion 1989/90:N223 (fp)
tillgodosedd i nu aktuell del.

1989/90:NU30

146

dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse:

59. beträffande prisöverenskommelser och leveransvägran
att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N223 yrkande 2 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

82. Regler om konkurrensbegränsande företagsförvärv
(mom. 60)

Per-Ola Eriksson (c) och Roland Larsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 83 som börjar med "Kraven
i" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i den syn på det decentraliserade samhällets
fördelar som kommer till uttryck i motion 1989/90:N236 (c). En
näringspolitik som tar sikte på att de små och medelstora företagens
verksamhet underlättas är ett avgörande inslag i strävandena att åstadkomma
ett samhälle av detta slag. En sådan politik innefattar också att
samverkan i kooperativ form främjas.

Att det finns en mångfald mindre företag, som därtill är väl fungerande
och livskraftiga, är en grundläggande förutsättning för en positiv
ekonomisk utveckling i hela landet. De senare årens framväxt av
mycket stora företag innebär en risk för att en sådan utveckling
försvåras, bl.a. genom att antalet företag minskar starkt och återstående
företag centraliseras till ett Stal orter. Såväl produktionsstrukturen
som den ekonomiska makten koncentreras, och känsligheten för
marknadens svängningar ökar. Samhället blir härigenom mer sårbart,
vilket kan hota sysselsättning och välfärd i Sverige. Mot den nu
angivna bakgrunden är det enligt utskottets uppfattning angeläget att
en fortsatt koncentration i det svenska näringslivet motverkas samtidigt
som de små och medelstora företagens villkor stärks. Samhället bör
därför genom olika åtgärder söka åstadkomma en sådan utveckling.

De inom EG nyligen antagna reglerna om fusionskontroll har
tillkommit för att skapa förutsättningar för att de förvärv och sammanslagningar
av företag som utgör ett led i den omfattande europeiska
omstruktureringsprocessen inte samtidigt förorsakar skada på konkurrensen.
Reglerna är tillämpliga på företag som, tillsammans eller vart
för sig, uppfyller vissa omsättningskrav på världsmarknaden och inom
EG. En sådan bedömingsgrund anses avspegla företagens ekonomiska
styrka.

Enligt utskottets mening är det av vikt att Sverige på motsvarande
sätt säkerställer en sund konkurrens inom näringslivet. Åtgärder bör
sålunda kunna vidtas mot företag som redan har en så avgörande
dominans på en viss marknad att det finns risk för monopolliknande
ställning. Samtidigt vill utskottet betona vikten av att lagar och regler

— i ljuset av det pågående integrationsarbetet — utformas så att en
nordisk hemmamarknad möjliggörs för svenska företag. Riksdagen
föreslås göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd. Med vad
nu har sagts tillstyrker utskottet motion 1989/90:N236 (c) i den del
som har behandlats. Även motion 1989/90:N287 (mp) skulle väsentligen
bli tillgodosedd med ett sådant uttalande.

1989/90:NU30

147

dels att utskottets hemställan under 60 bort ha följande lydelse:

60. beträffande regler om konkurrensbegränsande företagsförvärv att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:N236 yrkande 1 och
med anledning av motion 1989/90:N287 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

83. Regler om konkurrensbegränsande företagsförvärv
(mom. 60)

Krister Skånberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 83 som börjar med "Kraven
i" och slutar med "berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att gällande regler har en alltför snäv räckvidd.
Utvecklingen mot fortsatt koncentration inom näringslivet har knappast
hejdats trots konkurrenslagens bestämmelser om förvärvskontroll.
En näringspolitik som tar sikte på att de små och medelstora företagens
verksamhet underlättas är ett avgörande inslag i strävandena att
åstadkomma ett samhälle av detta slag. En sådan politik innefattar
också att samverkan i kooperativ form främjas.

Att det (= reservation 82) — — — sådan utveckling.

Enligt utskottets mening är det av vikt att Sverige säkerställer en
sund konkurrens inom näringslivet. Åtgärder bör sålunda kunna vidtas
mot företag som redan har en så avgörande dominans på en viss
marknad att det finns risk för monopolliknande ställning. Samtidigt
vill utskottet betona vikten av att lagar och regler — i ljuset av det
pågående integrationsarbetet — utformas så att en nordisk hemmamarknad
möjliggörs för svenska företag.

Vad utskottet nu har anfört bör särskilt uppmärksammas av den nu
verksamma konkurrenskommittén. Genom ett uttalande av riksdagen
med denna innebörd skulle syftet med motionsyrkandena bli tillgodosett.
Med vad som nu sagts tillstyrker utskottet motionerna
1989/90:N236 (c) och 1989/90:N287 (mp) i här behandlade delar.

dels att utskottets hemställan under 60 bort ha följande lydelse:

60. beträffande regler om konkurrensbegränsande företagsförvärv att

riksdagen med bifall till motion 1989/90:N236 yrkande 1 och
motion 1989/90:N287 yrkande 3 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

84. Konkurrenslagstiftningen och kooperationen
(mom. 61)

Nic Grönvall (m), Christer Eirefelt (fp), Bertil Danielsson (m) och
Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 84 som börjar med "Det
är" och slutar med "väsentligen tillgodosedda" bort ha följande lydelse:

1989/90: NU30

148

Utskottet erinrar om riksdagens uttalande våren 1989 i fråga om
konkurrenslagstiftningen och kooperationen. Regeringen gavs då till
känna att utgångspunkten för konkurrenskommitténs arbete med de
kooperativa frågorna skulle vara att privat, offentlig och kooperativ
verksamhet ges likvärdiga villkor. Detta har också varit utgångspunkten
för kommitténs hittillsvarande överväganden i dessa frågor. Kommittén
har emellertid dragit slutsatser som inte synes vara förenliga
med dem som motionärerna har kommit fram till. Enligt konkurrenskommitténs
uppfattning finns ingen egentlig idémässig konflikt mellan
konkurrenslagstiftningen och den kooperativa grundtanken; båda går
nämligen ut på att allför stor makt hos dominerande aktörer skall
motverkas. Utskottet kan instämma i vad kommittén har sagt i detta
avseende. Det förhållandet att ett beslut rörande kommersiell verksamhet,
vilket innebär att en produkt- eller tjänstemarknad blir mer eller
mindre monopoliserad, har fattats öppet och i demokratisk ordning av
en begränsad krets personer, såsom medlemmar i en rörelsedrivande
ekonomisk förening, kan inte rättfärdiga den skada som härigenom
kan åstadkommas för det totala konsumentkollektivet. Den konkurrens
som enligt konkurrenslagens förarbeten (prop. 1981/82:165 s. 249)
omfattas av lagens skyddsintresse är nämligen ytterst sådan konkurrens
som är till konsumenternas — dvs. samhällsmedborgarnas — bästa.

Utskottet anser sålunda att de skäl som i olika sammanhang åberopas
för en särställning för sådan kommersiell verksamhet som drivs i
kooperativ form saknar all bärkraft. Med det sagda avstyrks motionerna
1989/90:N327 (c), 1989/90:N230 (c) och 1989/90:N302 (c).

dels att utskottets hemställan under 61 bort ha följande lydelse:

61. beträffande konkurrenslagstiftningen och kooperationen
att riksdagen med avslag på motionerna 1989/90:N230,
1989/90:N302 och 1989/90:N327 som sin mening ger riksdagen
till känna vad utskottet anfört.

Särskilda yttranden

1. Utvecklingsfondernas målgrupp (mom. 5)

Krister Skånberg (mp) anför:

Utvecklingsfondernas rådgivnings- och utbildningsverksamhet bör stå
öppen för alla typer av företag utan prioriteringar. Det som skall
avgöra om stöd lämnas skall vara det enskilda företagets bärkraft och
behov, inte dess branschtillhörighet. Det behövs medvetna satsningar
för att tillgodose behovet av sådan verksamhet för hantverk och
kooperativt företagande.

1989/90:NU30

149

2. Utvecklingsfondernas ansvar för regionalpolitiska
stödärenden (mom. 11)

Krister Skånberg (mp) anför:

Miljöpartiet anser att ansvaret för beredning, beslut och uppföljning av
regionalpolitiska stödärenden borde ligga på folkvalda länsparlament i
samråd med de länsstyrelser som skulle finnas kvar efter införandet av
sådana länsparlament. Fram till dess att en sådan organisation införs
bör ansvaret ligga på nyinrättade samrådsorgan, som skall bestå av
respresentanter för de nuvarande landstingen, de regionala utvecklingsfonderna
och länsstyrelserna i varje län. De insatser som riktas till
branscher, företagsgrupper eller enskilda företag bör göras av de av oss
föreslagna närfonderna eller av de regionala utvecklingsfonderna eller
i vissa Eall av riskkapitalbolag. I samtliga fall bör samråd ske med
näringslivskontoret i den kommun eller de kommuner som insatser
skall göras i.

3. Industrifonden (mom. 37)

Krister Skånberg (mp) anför:

Jag anser liksom utskottets majoritet att Industrifonden bör fortsätta
sin verksamhet och därvid satsa mer på små företag och på projekt
som gäller utveckling, marknadsföring och export av miljöteknik och
miljövänlig, resurssnål och effektiv energiteknik, som svarar mot allt
mer livsnödvändiga samhällsbehov i Sverige och många andra länder,
bl. a. i Sveriges närmarknader i väst- och östeuropa. Industrifonden
bör däremot inte satsa på att underlätta större företags deltagande i
EUREKA-projekt — det klarar de själva. Inte heller bör satsningar
göras på projekt som innebär ytterligare ökad storskalighet och geografisk
koncentration av verksamheter. Sådana projekt leder i sin tur till
ökade transporter och ökad lokal miljöförstöring. Särskilt bör inte
projekt avseende landsvägstransporter komma i fråga.

4. Tele-X-satellitens TV-kanaler (mom. 47)

Krister Skånberg (mp) anför:

Det är uppenbart att regeringen och utskottsmajoriteten inte önskar
någon omfattande information om Tele-X-projektets status. De tidigare
stolta drömmarna om ett omfattande nordiskt kulturutbyte via TV är
nu glömda liksom tankarna att man skulle kunna använda satelliten
för direktkontakt med svenska långtradare på kontinenten.

De c:a 1,25 miljarder kronor som har lagts ned på satelliten tycks ha
gett en från samhällsekonomisk synpunkt ytterst klen utdelning. Regeringen
ger ingen information om vilka chanser som finns för att
nedlagt kapital skall kunna återvinnas. Risken är nu stor att Tele-X i
stället för att medverka till kulturellt utbyte kommer att genom
reklamfinansierade program bidra till en kulturell utarmning. Tele-X

1989/90:NU30

150

bör för framtiden stå som ett varnande exempel på hur staten i sin
teknikglädje förslösar skattebetalarnas pengar, medan miljö- och socialvård
liksom energisnåla transporter sätts på svältkost.

5. Översyn av konkurrensvillkoren för privat resp.
offentlig affärsverksamhet (mom. 57)

Krister Skånberg (mp) anför:

De statliga affärsverken, posten, televerket, statens järnvägar och statens
vattenfallsverk, inrättades av flera olika skäl. Det ansågs motiverat
att staten skulle satsa kapital på en snabb utbyggnad av landets infrastruktur
och på tillvaratagande av de nationella tillgångarna. Men ett
lika starkt motiv var att de berörda verksamhetsområdena utgjorde
"naturliga monopol". Och en monopolverksamhet får inte — enligt
flertalets uppfattning — bedrivas okontrollerat, eftersom risken är stor
att den i så fall skulle kunna göra oskäliga vinster, till skada för
medborgarna. Ytterligare ett skäl till att affärsverksformen valdes var
att man ville tillförsäkra alla medborgare en likformig service. De
positiva effekterna av en rikstäckande infrastruktur kommer alla medborgare
till godo. Det är därför helt rimligt att en viss del av verksamheten
tillåts täcka underskott inom andra delar. Därigenom kan t.ex.
post- och telefonservice upprätthållas även i landets glesbebyggda delar.

Tyvärr tycks man i dag i stor utsträckning ha glömt dessa motiv. De
statliga verken försöker göra gällande att de inte längre är monopol,
och de vill arbeta som vilka konkurrerande bolag som helst, gärna i
aktiebolagsform. Detta leder till oklarhet beträffande deras serviceansvar
och till en risk att "ej lönsamma" delar av verksamheten försummas.
Det finns starka skäl för att riksdagen och regeringen bör klara ut
dessa begrepp för affärsverken och begär att verken tar ansvar för att
alla medborgare ges en god och likformig service.

1989/90: NU30

151

Översikt av utskottets behandling av propositionen och
motionerna

Proposition/ Utskottets Utskottets Reservation

motion 1989/90 yttrande s. hemställan nr

moment

Proposi t ion 88

bilaga 1
mom. 1	46	15	26, 27
2		43	64
3	35	5	6
4	37	7	9-11
5 (del)	41	13	18-21
5 (del)	48	17	29-31
6	43	14	22-25
7	46	15	26, 27
8	49	18
9	53	25
21	60	37	54, 55
23 7.1-7.	2 68	50	68
7.3	69	51	69-71
7.4.1	71	52	72, 73
7.4.5	73	53	74
24 1-3	24	1	1-3
4.1-4.	2 28	2	4, 5
4.6	51	21	35
4.8	(de 1)52	23	36-39
4.8	(del)52	24	40-42
5	54	31	48
5.3.2 (de 1)55	32	49
5.3.2	(del)56	33	50, 51
5.5.2	62	39	58-60
punkt A 5	74	54	75
B 1: 1	53	26
2	53	27	43
B 2	53	28
B 4: 1	54	29
2	54	29
B 7:1	54	30	44-47
2	54	30	44-47
C 4:1	75	55	76, 77
2	75	55	76, 77
F 3	66	46
F 8	66	45
F 9	66	45
F 10	66	44
F 11	66	44
F 14:1	63	40	61
2	63	40	61
F 22:1	61	38	56, 57
2	61	38	56, 57
Mot ion
N 47:1	38	8	12, 13
2	38	8	12, 13
3	38	8	12, 13
4	50	19	32, 33
N 50 (del)	42	13	18-21
(del)	49	18	22-25
N 51 (del)	42	13	18-21
(del)	45	14	22-25
N 52	47	16	28
N 53	45	14	22-25
N 54:1	44	14	22-25
2	44	14	22-25
3	44	14	22-25
4	44	14	22-25
5	52	23	36-39
7 (del)	52	24	40-42

1989/90:NU30

Bilaga

152

7 (del)	56	33	50-51
8	42	13	18-21
9	42	13	18-21
10	42	13	18-21
11	36	5	6
12	42	13	18-21
13	37	7	9-11
14	37	7	9-11
15	39	9	14
16	47	15	26, 27
17	48	17	29-31
18	48	17	29-31
19	60	37	54, 55
20	60	37	54, 55
21	51	21	35
22	61	38	56, 57
23	53	27	43
24	54	30	44-47
25	56	33	50, 51
28	75	55	76, 77
29	74	54	75
N 55:1	42	13	18-21
2	37	7	9-11
3	37	7	9-11
4	45	14	22-25
5	45	14	22-25
6	45	14	22-25
N 56:1	42	13	18-21
2	37	7	9-11
3	42	13	18-21
N 57:1	24	1	1-3
2	28	2	4, 5
3	28	2	4, 5
4	37	7	9-11
5	37	7	9-11
6	42	13	18-21
7	40	11	16
8	48	17	29-31
9	47	15	26, 27
10 (del)	42	13	18-21
10 (del)	48	17	29-31
11	44	14	22-25
12	47	15	26, 27
13	44	14	22-25
14	44	14	22-25
15	62	39	58-60
16	67	49	67
17	67	49	67
18	40	12	17
19	54	30	44-47
N 58:1	24	1	1-3
2	24	1	1-3
3	24	1	1-3
4	29	50	68
5	28	2	4, 5
9	24	1	1-3
10	24	1	1-3
11	24	1	1-3
12	55	32	49
13	42	13	18-21
14	38	7	9-11
15 (del)	47	15	26, 27
15 (del)	48	17	29-31
16 (del)	42	13	18-21
16 (del)	48	17	29-31
17	45	14	22-25
18	55	31	48
19 (del)	61	38	56, 57
19 (del)	64	40	61
20	64	41	62
29	73	52	72, 73
31	65	43	64
32	47	15	26, 27

1989/90:NU30

Bilaga

153

33	75	55
N 59:1	37	7
2 (del)	42	13
2 (del)	48	17
3	65	42
4	64	41
7	71	52
8	69	51
N 60:1	47	15
2 (del)	42	13
2 (del)	48	17
3 (del)	42	13
2 (del)	48	17
4	44	14
5	47	15
8	24	1
9	71	52
10	78	53
N 204	36	6
N 206:1	28	2
2	28	2
N 208	42	13
N 213	32	4
N 217:1	45	14
2	45	14
3	45	14
4	45	14
N 220 5	71	52
N 223:1	28	2
2	81	59
3	42	13
4	39	10
5	36	5
6	38	7
N 224:4	57	34
5	69	50
6	54	30
8	45	14
18	62	39
N 230	83	61
N 236:1	81	60
2	28	2
N 256	66	47
N 276	51	22
N 287:3	81	60
N 289	79	57
N 299	78	56
N 302	83	61
N 314	71	52
N 315:2	80	58
N 318:9	44	14
N 319	50	20
N 324:1	63	50
2	68	50
N 327	83	61
N 328:2	38	8
N 329	32	3
N 338	58	35
N 339	58	35
N 346:1	24	1
N 356:2	66	48
N 360	36	6
N 361:1	24	1
2	24	1
N 362	36	6
N 366:1	66	47
2	67	48
A 86 (del)	42	13
A 86 (del)	49	17
A 106:10	45	14
17 (del)	42	13
17 (del)	45	14
A 118:27	42	13

1989/90:NU30

Bilaga

154

76, 77

9-11

18-21

29-31

63

62

72, 73

69-71

26, 27

18-21

29-31

18-21

29-31

22-25

26,27

1-3

72, 73

74

7, 8

4, 5

4, 5

18-21

22-25

22-25

22-25

22-25

72, 73

4, 5

81

18-21

15

6

9-1

52

68

44-47

22-25

58-60

84

82. 83

4. 5

65

82. 83

79

78

84

72, 73

80

22-25

34

68

68

84

12, 13

53

53

1-3

66

7, 8

1-3

1-3

7, 8

65

66

18-21

29-31

22-25

18-21

22-25

18-21

„ 1989/90:NU30

53’ Bilaga

53

155

Innehåll

Ärendet 1

Sammanfattning 2

Propositionen 4

Huvudsakligt innehåll 4

Allmänt 4

Småföretagsutveckling 4

Teknisk utveckling och förnyelse 5

Internationalisering 5

Anslagsfrågor 6

Förslag 6

Motionerna 8

Yrkanden 8

Motivering 18

Anslagsfrågor 22

Utskottet 23

Inledning 23

Övergripande frågor 24

Näringspolitikens allmänna inriktning 24

Småföretagspolitiken 28

Andra övergripande frågor 32

Småföretagsutveckling 34

De regionala utvecklingsfonderna 34

Allmänt 34

Målgrupp 35

Styrelse 35

Vissa frågor rörande utvecklingsfondernas verksamhet
38

Finansieringsfrågor 40

Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet .... 40

Riskkapitalbolag — riskkapitalförsörjning 43

Småföretagsfonden 46

Norrlandsfonden 47

Temu Interactor AB 49

Vissa övriga finansieringsfrågor 49

Kompetensutveckling 50

Nyetableringsinsatser 51

Övriga frågor 52

Vissa anslag 52

1989/90: NU30

Bilaga

156

Teknisk utveckling 54 1989/90:NU30

Teknikpolitiken 54 Bilaga

STUs program Nya produkter 55

Industrifonden 60

Särskilda insatser för teknisk utveckling 61

Insatser för den tekniska infrastrukturen 63

Standardisering 63

Teknisk provning och kontroll 65

Information om teknik 66

Tele-X-projektet m.m 66

Internationella investeringar m.m 68

Allmänt om internationaliseringen 68

Svenska företags investeringar utomlands 69

Utländska företagsinvesteringar i Sverige 71

Vissa anslag 74

Internationellt samarbete på företagsområdet 74

Främjande av utländska investeringar i Sverig 75

Konkurrens och samverkan 76

Inledning 76

Allmänna konkurrensfrågor 78

Kooperativ verksamhet 83

Hemställan 84

Reservationer 94

1. Näringspolitikens allmänna inriktning (m, fp, c) 94

2. Näringspolitikens allmänna inriktning (vpk) 95

3. Näringspolitikens allmänna inriktning (mp) 96

4. Småföretagspolitiken (m, fp, c) 98

5. Småföretagspolitiken (mp) 99

6. Utvecklingsfondernas målgrupp (fp, m) 101

7. Utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande (fp,

m) 101

8. Utvecklingsfondernas stöd till kvinnors företagande (c,

mp) 102

9. Utvecklingsfondernas styrelser (fp, c, vpk) 102

10. Utvecklingsfondernas styrelser (m) 103

11. Utvecklingsfondernas styrelser (mp) 104

12. Utvecklingsfondernas stöd till kooperativa företag (m,

fp) 104

13. Utvecklingsfondernas stöd till kooperativa företag (vpk,

mp) 105

14. Åtgärder för att utsätta utvecklingsfonderna för

konkurrens (m, fp) 105

15. Utvecklingsfondernas exportserviceverksamhet (fp, c) ... 106

16. Utvecklingsfondernas ansvar för regionalpolitiska

stödärenden (c, vpk) 106

17. Utvecklingsfondernas stöd till miljö- och

energiinvesteringar (c, mp) 106 157

18. Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet (m) 107

19. Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet (c, vpk) .. 108 1989/90:NU30

20. Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet (fp) 108 Bilaga

21. Utvecklingsfondernas finansieringsverksamhet (mp) 110

22. Riskkapitalbolag och riskkapitalförsörjning (m) lil

23. Riskkapitalbolag och riskkapitalförsörjning (fp) 112

24. Riskkapitalbolag och riskkapitalförsörjning (c) 113

25. Riskkapitalbolag och riskkapitalförsörjning (mp) 114

26. Småföretagsfonden (m, fp, c) 116

27. Småföretagsfonden (mp) 116

28. Småföretagsfondens kansli (m, fp, c,) 117

29. Norrlandsfonden (c, vpk, mp) 117

30. Norrlandsfonden (m) 118

31. Norrlandsfonden (fp) 119

32. Kapitalförsörjning för kooperativa företag (m, fp,) 119

33. Kapitalförsörjning för kooperativa företag (mp) 120

34. Egenföretagares borgensåtaganden (m, fp, c) 120

35. Branschprogram för sågverks- och snickeriindustrierna

(fp, m) 121

36. Personliga etableringskonton (m) 121

37. Personliga etableringskonton (fp) 122

38. Personliga etableringskonton (c) 123

39. Personliga etableringskonton (mp) 123

40. Starta-eget-stipendier (m, c) 123

41. Starta-eget-stipendier (fp) 123

42. Starta-eget-stipendier (mp) 124

43. Statens industriverks förvaltningskostnader (m, fp,) 124

44. Småföretagsutveckling (m) 125

45. Småföretagsutveckling (fp) 125

46. Småföretagsutveckling (c) 126

47. Småföretagsutveckling (mp) 126

48. Teknikpolitiken (mp) 127

49. Produktutveckling (mp) 128

50. Villkoren för uppfinnare (c, fp) 128

51. Villkoren för uppfinnare (m) 129

52. Innovationsverksamheten (mp) 130

53. Havsresursverksamheten (c, vpk, mp) 130

54. Industrifonden (m) 131

55. Industrifonden (fp) 131

56. Program för verkstadsteknisk utvecklingsverksamhet

(fp) 132

57. Program för verkstadsteknisk utvecklingsverksamhet

(mp) 132

58. Informationsteknologi (m, fp) 133

59. Informationsteknologi (c) 133

60. Informationsteknologi (mp) 134

61. Standardiseringskommissionen (mp) 134

62. Nya intressenter i standardiseringen m.m. (vpk, mp) .... 135

63. Alleuropeisk samverkan i standardiseringsarbetet (vpk, 158

mp) 136

64. Ackreditering av certifieringsorgan (mp) 136 1989/90:NU30

65. Tele-X-satellitens TV-kanaler (m, fp, c) 137 Bilaga

66. Tele-X-satellitens data- och videokapacitet (m, fp, c) 137

67. Rymdteknisk utveckling i småföretag (c) 138

68. Internationaliseringens problem (vpk, mp) 139

69. Svenska företags investeringar utomlands (m, fp) 139

70. Svenska företags investeringar utomlands (vpk) 140

71. Svenska företags investeringar utomlands (mp) 140

72. Utländska företagsinvesteringar i Sverige (m, fp) 141

73. Utländska företagsinvesteringar i Sverige (vpk, mp) 142

74. Utlänningsförbehåll (m, fp) 143

75. Internationellt samarbete på företagsområdet (m, fp) .... 143

76. Främjande av utländska investeringar i Sverige (m, fp) . .. 144

77. Främjande av utländska investeringar i Sverige (mp) .... 144

78. Åtgärdsplan mot marknadsstörande konkurrenshinder

(m, fp) 145

79. Översyn av konkurrensvillkoren för privat resp.

offentlig affärsverksamhet (c, m, fp) 145

80. Utredning om tjänstemonopol (fp) 146

81. Prisöverenskommelser och leveransvägran (c, m, fp) .... 146

82. Regler om konkurrensbegränsande företagsförvärv (c) ... 147

83. Regler om konkurrensbegränsande företagsförvärv (mp) . 148

84. Konkurrenslagstiftningen och kooperationen (m, fp) .... 148

Särskilda yttranden 149

1. Utvecklingsfondernas målgrupp (mp) 149

2. Utvecklingsfondernas ansvar för regionalpolitiska

stödärenden (mp) 149

3. Industrifonden (mp) 150

4. Tele-X-satellitens TV-kanaler (mp) 150

5. Översyn av konkurrensvillkoren för privat resp. offentlig
afiärsverksamhet (mp) 151

Bilaga

Översikt över utskottets behandling av propositionen och
motionerna

159