Näringsutskottets betänkande
1989/90:NU3

Krigsmaterielindustrin

1989/90

NU3

Ärendet

I detta betänkande behandlas tre motioner om ökad civil produktion
inom krigsmaterielindustrin.

Sammanfattning

Med hänvisning till pågående beredningsarbete avstyrker utskottet förslag
om att regeringen skall anmodas att upprätta en plan för överföring
av krigsmaterielindustrins resurser till civil produktion. Motionsyrkanden
härom får stöd i en reservation (vpk, mp).

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1988/89:N251 av Elisabeth Persson (vpk) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär ett program för civilt utnyttjande av de resurser som
frigörs när de statliga militära beställningarna upphör eller skärs ner
vid Saab-Scania i Linköping.

1988/89:N261 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari — med motivering i
motion 1988/89:U406 — yrkas att riksdagen hos regeringen begär en
femårig plan för den exportberoende vapenindustrins övergång till
civil produktion.

1988/89:N362 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari — med motivering i
motion 1988/89:U423 — yrkas att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad i motionen anförts om omställning av de
delar av svensk försvarsindustri som i dag exporterar krigsmateriel.

1 Riksdagen 1989190.17sami. Nr3

Uppgifter i anslutning till motionerna

1989/90: NU3

Den svenska försvarsindustrin

Uppgifterna i det följande är hämtade ur Fakta om försvarsindustrin
(Sveriges försvarsindustriförening, 1989), Sveriges vapenexportpolitik
(UD informerar 1989:1) och Företagsekonomiska effekter av svensk
vapenexport (rapport till krigsmaterielexportutredningen, se s. 5). I
den sistnämnda rapporten definieras krigsmateriel som materiel som
får exporteras endast efter anmälan till krigsmaterielinspektionen och
godkännande av utrikeshandelsministern eller regeringen. Försvarsmateriel
definieras som all materiel som levereras till militära användare.

Antal anställda och total fakturering inom den svenska försvarsindustrin
år 1987

Koncern	För svars i ndus t r i	Antal anställda	Fakturer i ng
		Total t	varav	Total t	varav
			försvars-	milj.	försvar:
			mater iel	kr.	ma t e r i e
			%		%
Ce1s i u s	Kar 1skronavarvct
	AB	1 100	91	390	85
	Kockums Marine AB	900	67	390	95
Ericsson	Ericsson Radar
	Electronics AB	4 500	91	2 500	90
FFV	FFV Aerotcch	3 400	82	1 600	81
	FFV Ordnance	2 800	93	1 400	93
ASEA	Hägglunds Vehicle
	AB	800	100	680	100
No be 1	AB Bofors, Lindes-
1 ndu-	bergs Industrier
s t r ier	AB, Nobel Chemicals
	AB	b 400	91	4 300	81
	Bofors Aerotronics
	AB, SATT AB	700	100	410	93
	Bofors Electronics
	AB	2 800	61	1 600	50
Saab-	Saab Flygdi v i s ion	6 600	61	4 400	52
Scania	Saab Mi ss iles AB	500	100	570	98
	Saab Instruments
	AB, Saab Train ing
	Systems AB	700	100	430	100
Vo 1 vo	Volvo Flygmotor AB	3 700	30	2 200	38
Tota 11		34 900	76	19 700* 72
*Leveranser mellan företagen	har exkluderats.

I sammanställningen på föregående sida redovisas de sju största industrikoncerner
som har dotterbolag vilka tillverkar försvarsmateriel.
Totalt sysselsatte dessa företag år 1987 ca 35 000 personer, varav drygt
26 000 var sysselsatta med utveckling och tillverkning av försvarsmateriel.
Den totala faktureringen uppgick samma år till ca 20 miljarder
kronor, varav 14 miljarder kronor avsåg försvarsmateriel. Till det
svenska försvaret levererades år 1987 försvarsmateriel till ett värde av
7,4 miljarder kronor, dvs. 52 % av det fakturerade beloppet. Resterande
del av produktionen till ett värde av 6,7 miljarder kronor exporterades.
Av försvarsindustrins fakturering gick 53 % till det svenska

försvaret, 13 % till övriga Norden, Schweiz och Österrike och 35 %
till övriga länder.

Av sammanställningen framgår att utveckling och tillverkning av
försvarsmateriel utgör en betydande andel av tillverkningen för dessa
företag eller drygt 70 %. De allra flesta företagen hade en försvarsmaterieltillverkning
om ca 80 % eller mer av den totala produktionen.
Företag som hade en mindre andel var bl.a. Saabs Flygdivision och
Volvo Flygmotor AB — 52 resp. 38 %. För dessa företag ökade
andelen civil produktion från år 1985 till år 1987. Saabs Flygdivision
ökade sin andel med 6 procentenheter och Volvo Flygmotor med 3
procentenheter.

Pågående utredningar

Utredningen om krigsmaterielexporlen (UD 1988:02, dir. 1988:41) skall
analysera sambandet mellan en fortsatt livskraftig svensk försvarsindustri
och denna industris export. På basis av sina analyser skall utredningen
klarlägga de ekonomiska och statsfi nansie lia konsekvenserna av
olika begränsningar av exporten jämfört med den nuvarande. Aven
effekterna av ett totalt avbrytande av krigsmaterielexporten skall utredas.
1 enlighet med direktiven har en särskild expertgrupp tillkallats
för att beräkna hur en vapenexport från Sverige påverkar försvarskostnaderna.
Såväl de rent företagsekonomiska effekterna som de samhällsekonomiska
konsekvenserna i vidare mening skall därvid tas med i
beräkningarna.

Utredningen skall vidare göra en fördjupad granskning av vilken
betydelse krigsmaterielexporten har för den svenska försvarsindustrins
kompetens, kapacitet och konkurrenskraft. Den skall studera frågan
om en omställning till civil produktion inom den del av försvarsindustrin
som vid minskad export i fredstid inte tas i anspråk för krigsmaterielproduktion.
Härvid bör, heter det i direktiven, de förslag beaktas
som har framlagts av den interdepartementala arbetsgruppen för nedrustning
och utveckling i dess rapport (Ds 1988:19) En politik för
nedrustning och utveckling. Utredningen avlämnar sina förslag under
hösten 1989.

En utredning om totalförsvarets utveckling efter budgetåret
1990191 (Fö 1988:04, dir. 1988:67) tillsattes i december 1988. Den
parlamentariska kommitté som har tillkallats för uppdraget skall bere -

1989/90:NU3

1* Riksdagen 1989190.17samt. Nr3

da underlag dels för riksdagsbeslut om vissa planerings- och arméfrågor
m.m. under år 1989, dels för ett nytt, samlat långsiktigt totalförsvarsbeslut
år 1991.

I den del av direktiven till utredningen som rör försvarsforskning
och försvarsindustri sägs följande:

Den svenska alliansfria utrikespolitiken förutsätter att vi kan successivt
utveckla och förändra totalförsvaret så att det kan anpassas till ändrade
tekniska och politiska villkor i omvärlden. Försvarsforskning och
industriell kapacitet är viktiga instrument för detta. En hög teknisk
och industriell kompetens i den svenska försvarsindustrin är en förutsättning
för ett effektivt fredstida samarbete med utländsk industri.

På grund av kostnadsutvecklingen är det emellertid av stor vikt att
noggrant prioritera de kompetenser och produktionsresurser som på
sikt skall upprätthållas inom landet. Överbefälhavaren har i programplanen
redovisat mycket begränsade medel för utveckling av ny materiel
till försvaret. Detta kan komma att innebära en kraftig minskning
av kompetensen och kapaciteten inom industriområden som är viktiga
för försvaret.

Utredningen skall, enligt direktiven, lämna förslag beträffande ambitionsnivån
för den framtida tillgången till inhemsk kapacitet för forskning,
utveckling och produktion inom totalförsvaret. Härvid skall
konsekvenserna för försvarsindustrin av krigsmaterielexportutredningens
förslag beaktas. Utredningen skall i dessa delar ha slutfört sitt
arbete senast den 1 december 1990.

Nyligen avslutade utredningar

Krigsmaterielbegreppsutredningen har i oktober 1989 avlämnat betänkandet
(SOU 1989:66) Begreppet krigsmateriel. Utredningens uppdrag
har varit begränsat till att gälla definitions- och klassificeringsfrågor.
1 betänkandet föreslås bl.a. följande. Lagen (1988:558) om förbud
mot utförsel av krigsmateriel, m.m. byggs ut med en beskrivning i
klartext av vilka materielslag som omfattas av regelsystemet. Begreppet
krigsmateriel bibehålls; utförsellagens tillämpningsområde skall definieras
till att gälla krigsmateriel och produkter jämställda med krigsmateriel.
Till kategorin krigsmateriel hänförs följande materielslag:

- militära vapen och vapensystem,

-ammunition och stridsdelar till sådana vapen och system,

-fordon och farkoster utformade för strid,

-utrustning för inriktning och styrning av militära vapen,

-krut och sprängämnen med egenskaper som är karaktäristiska för
användning i strid.

Som produkter jämställda med krigsmateriel skall enligt förslaget
räknas:

-sådan materiel för störning eller röjning, vars funktion regelmässigt
har direkt samband med en militär vapeninsats,

-sådana fortifikatoriska anläggningar som primärt är konstruerade
för vapeninsats eller direkt ledning av sådan insats,

1989/90: NU3

-anläggningar, maskiner och annan utrustning för tillverkning eller
kontroll av krigsmateriel,

-delsystem, komponenter, reservdelar och insatsvaror, som har vital
betydelse för funktionen hos ett militärt stridsmedel och som inte
är tillgängliga på den civila marknaden,

-sådan tekniskt kvalificerad övningsmateriel, som utformats för ett
visst vapensystem och vars funktionella samband med den förstörelsebringande
effekten hos detta är påtagligt.

Frågan om en omställning från militär till civil produktion i försvarsindustrin
har nyligen behandlats av en interdepartemental arbetsgrupp
i rapporten (Ds 1988:19) En rapport för nedrustning och utveckling . I
gruppen har ingått företrädare för försvars-, finans-, arbetsmarknadsoch
industridepartementen. Syftet har varit att föra det svenska arbetet
i frågan om sambandet mellan nedrustning och utveckling vidare.
Arbetsgruppen skulle bl.a. följa och dokumentera svensk och internationell
forskning kring omställningsfrågor och samhällsekonomiska
kostnader för försvarsansträngningar samt granska och ta vara på
internationella erfarenheter av omställningsprojekt. Arbetsgruppen har
kompletterat och följt upp den av Inga Thorsson genomförda utredning
på området som utmynnade i betänkandet (SOU 1984:62, SOU
1985:43) Med sikte på nedrustning. Resultatet av denna utredning har
näringsutskottet utförligt redovisat i betänkandet NU 1985/86:6 om
ökad civil produktion inom krigsmaterielindustrin.

Den interdepartementala arbetsgruppen har i ett par avseenden
kompletterat den analys som gjordes av Inga Thorssons utredning.
Detta gäller för det första en beskrivning av de aktuella riktlinjerna för
näringspolitiken och dennas roll i omställningsprocessen. För det
andra gäller det en sammanfattning av vissa erfarenheter av civila
företags avveckling, vilka kan belysa de traditionella arbetsmarknadspolitiska
instrumentens roll vid en omställning från militär till civil
produktion i samband med en nedrustning. I rapporten föreslås att det
bildas företagsanknutna förnyelsefonder. Företag inom försvarsindustrin
skulle årligen avsätta ett belopp motsvarande minst 2 % av värdet
av företagets krigsmaterielexport. Vidare föreslås att på statsbudgeten
anvisas 50 milj. kr. för stöd till exempelvis regionala investeringsbolag
och specifika lokala initiativ på orter med ett starkt försvarsindustriellt
beroende. Slutligen förordar arbetsgruppen att regeringen skall ta
initiativ till överläggningar med företagen inom försvarsindustrin för
ett informationsutbyte kring deras strategier vid en omställning av
produktionen.

I två rapporter som nyligen har färdigställts på uppdrag av krigsmaterielexportutredningen
behandlas den svenska vapenexporten från företagsekonomisk
resp. från samhällsekonomisk utgångspunkt.

I rapporten Företagsekonomiska effekter av svensk vapenexport (Peter
Jennergren, augusti 1989) diskuteras dels bidragseffekten, dels priseffekten.
Benämningen bidragseffekt uttrycker att exporten ger ett täckningsbidrag
till kostnaderna för upprätthållande av försvarsindustrin.
Av rapporten framgår att detta bidrag är mycket stort; detta innebär,

1989/90: NU3

betonar författaren, detsamma som att exporten är mycket viktig om
försvarsindustrin skall kunna bevaras. Exportberoendet är dock olika
för företagen inom försvarsindustrin. Vissa företag kan överleva med
obetydlig export eller rentav utan någon export alls, medan andra är i
hög grad beroende av export och om exporten avbröts inte skulle
överleva i sin nuvarande form.

Frågan om civil produktion som alternativ till försvarsmaterielexport
diskuteras också i rapporten. Det är knappast möjligt att i större
skala ersätta försvarsmaterielexporten med civil produktion, menar
författaren. Skillnader föreligger mellan företag med avseende på det
s.k. försvarsberoendet. Inom flygområdet och i viss mån inom elektronikområdet
förekommer det att försvarsindustriella resurser utnyttjas
för civila ändamål.

När det gäller priseffekten av en svensk vapenexport sägs i rapporten
bl.a. att det inte är möjligt att uttala något entydigt om hur ett
upphörande av den svenska krigsmaterielexporten skulle inverka på
prisnivån.

I ett avslutande kapitel anförs att det finns tendenser som skulle
kunna tyda på att försvarsmaterielexporten kan komma att reduceras i
framtiden. En är att försvarets materielverks (FMV) möjligheter att
lägga ut utvecklingsuppdrag hos den svenska försvarsindustrin förefaller
att minska. Vissa typer av system kommer kanske inte längre att
kunna utvecklas i Sverige i framtiden. En sådan tendens kan leda till
att exporten också minskar, eftersom företagen kommer att sakna de
nödvändiga FMV-referenserna i sin marknadsföring utomlands. En
annan tendens är att vapenexporten håller på att ändra karaktär. Det
blir i mindre utsträckning en fråga om fysisk export än om teknologiöverföring,
vilket också kan komma att reducera volymen på exporten.

I rapporten Samhällsekonomiska synpunkter på svensk
vapenexport (Lennart Hjalmarsson, augusti 1989) betonas inledningsvis
att vapenexportens företagsekonomiska lönsamhet också är den viktigaste
indikatorn på dess samhällsekonomiska lönsamhet.

I ett avsnitt om olika kostnadsaspekter vid en omställning från
militär till civil produktion påpekas att det problem som behandlas
skiljer sig från problemet i de studier som gällt konsekvenserna för
samhällsekonomin av en allmän nedrustning och nedläggning av försvaret.
Vid en allmän nedrustning förutsätts att försvarets tjänsteproduktion
inte längre har något samhällsekonomiskt värde. En nedläggning
av försvaret innebär då att resurser, på kort sikt arbetskraft och
på längre sikt kapital och landarealer, frigörs för civil produktion med
överföringsvinster av betydande omfattning som konsekvens. I denna
rapport förutsätts dock att försvarsproduktionen har ett samhällsekonomiskt
värde och att försvarets tjänsteproduktion bör ske till så låga
kostnader som möjligt.

I debatten om vapenexporten hävdas, framhålls det i rapporten, att
ett förbud mot vapenexport skulle frigöra arbetskraft och att Sverige
mycket väl och utan större problem skulle kunna ställa om från
militär till civil produktion. För landet som helhet är detta givetvis
korrekt, säger författaren. För enskilda företag och orter kan omställ -

1989/90: NU3

ningskostnaderna emellertid bli betydande. Sådana kostnader har dock
i hög grad karaktären av samhällsekonomiska fördelningseffekter. De
lägsta samhällsekonomiska kostnaderna för en avveckling av vapenproduktionen
erhålls sannolikt, menar författaren, om staten avstår från
att söka förmå de aktuella företagen till viss alternativ produktion.
Slutsatserna av analysen sammanfattas i bl.a. följande punkter:
-Skillnaden mellan företagsekonomiska och samhällsekonomiska
kostnader för begränsningar i vapenexporten är mycket svår att
uppskatta numeriskt men sannolikt liten.

-De samhällsekonomiska kostnaderna för ökade restriktioner eller
förbud mot vapenexport är starkt beroende av vilken storlek som
"behövs" på den icke lönsamma inhemska vapenproduktionen.
-Själva anpassningsprocessen med omställning från militär till civil
produktion kan dock leda till höga kostnader i form av regionaloch
industripolitiska åtgärder. Sådana åtgärder kan vara motiverade
av fördelningsskäl.

-Om ett förbud mot svensk vapenexport leder till att större delen av
den svenska vapenproduktionen läggs ned och detta leder till en
friare optimering med ökad grad av internationell konkurrens i
upphandlingen av försvarsmateriel kan de försvarsekonomiska effekterna
mycket väl bli positiva och därmed uppväga andra negativa
effekter. Om å andra sidan en efter exportförbud icke lönsam
svensk vapenindustri skall subventioneras via restriktioner på utnyttjandet
av försvarsans lagen blir de försvarsekonomiska effekterna
klart negativa.

Överbefälhavaren (ÖB) har i september 1989 presenterat sin perspektivplan
Försvarsmakt 50. Den sista delrapporten, som behandlar den
svenska försvarsindustrins framtid, har avlämnats till regeringen i
mitten av oktober. Försvarets materielverk har utarbetat ett omfattande
underlag till denna rapport.

I rapporten konstateras att Sverige inte har någon överflödig försvarsindustrien
kompetens. Den svenska försvarsindustrin står nu inför
omfattande förändringar. Med ÖB:s förslag till planering behåller
landet en bred och kvalificerad försvarsindustri. Detta förutsätter emellertid
att en omstrukturering genomförs i den mån det nu finns
dubblerade eller överlappande kompetenser, såsom inom robot- och
ammunitionsindustrin, och att exporten ligger på dagens nivå.

Rapporten innehåller också ett antal exempel på lägre ekonomiska
nivåer. 1 dessa exempel bedöms det för stora delar av den svenska
försvarsindustrin bli omöjligt att bibehålla tillräcklig utvecklingskompetens
för överlevnad på sikt.

Utredningen redovisar konsekvenserna av ÖB:s förslag och i exempel
på lägre ekonomiska nivåer. I fråga om anskaffning av materiel
gäller vid planering enligt ÖB:s förslag att nyanskaffning, modifiering
och underhåll kan ske vid svenska företag. Det är dock tvivelaktigt om
industrier för stridsfordon och pjäser kan få tillräckliga utvecklingsuppdrag
under 1990-talet. Övriga planeringsexempel innebär för anskaffningen
av materiel att förutom tillverkningen av stridsfordon och

1989/90: NU 3

pjäser även andra områden inte kan beläggas med uppdrag i tillräcklig
omfattning. Robotindustrins behov av utvecklingsprojekt under de
närmaste åren kan inte tillgodoses. Enligt ett par av exemplen kan
flyg- och varvsindustrierna inte beläggas. Elektronikindustrin kan sannolikt
inte behålla utvecklingskompetens för alla behövliga områden,
t.ex. för avancerad radarteknik, såsom flygande spaningsradar. En
prioritering och omstrukturering skulle göra det möjligt att bibehålla
en producerande ammunitionsindustri.

Förloras kompetensen för utveckling vid en försvarsindustri minskar
exportmöjligheterna snabbt, sägs det i rapporten. Industrin blir dessutom
inte intressant som samarbetspartner för utländska företag. De
strukturexempel som avser en lägre ekonomisk nivå innebär att från
1990-talets slut många system måste anskaffas utomlands. För dessa
system måste tillräcklig kompetens finnas kvar inom landet för underhåll
och i viss mån även modifiering.

Tidigare riksdagsbehandling

Riksdagen har vid ett flertal tidigare tillfållen behandlat motionsyrkanden
om civilt utnyttjande av resurser inom krigsmaterielindustrin.
Under 1970- och 1980-talen har yrkandena i vissa fall beretts av
näringsutskottet, i andra fall av försvarsutskottet i samband med dess
behandling av anslagsfrågor m.m. för totalförsvaret. En utförlig redogörelse
för ställningstaganden i ämnet under åren 1977—1983 har lämnats
i näringsutskottets betänkande NU 1985/86:6. I detta behandlades
två motioner om särskilda åtgärder från statens sida för att främja en
omställning från militär till civil produktion. Utskottet anförde att
förutsättningarna för en sådan omställning kunde vara helt olika inom
olika företag. Riksdagen hade vid behandlingen av liknande motionsyrkanden
och i andra sammanhang under senare år intagit den ståndpunkten
att ansvaret för en omställning av produktionen borde ligga
på företagen och att statens medverkan borde ske genom de generella
former för stöd till utvecklingsprojekt m.m. som stod till förfogande.
Motionerna avstyrktes av utskottet och avslogs av riksdagen. Enligt en
reservation (vpk) borde regeringen anmodas att snarast föreslå riksdagen
åtgärder för omställning från militär till civil produktion.

Utskottet

De motioner som behandlas här rör alla frågan om övergång från
militär till civil produktion. I motion 1988/89:N362 (s) föreslås en
omställning av de delar av svensk försvarsindustri som i dag exporterar
krigsmateriel. Motionärerna menar att det i avvaktan på att statsmakterna
tar ställning till den framtida vapenexportpolitiken är viktigt att
åtgärder vidtas i syfte att få ner nivån på den svenska krigsmaterielexporten.
Förberedelser borde redan nu vidtas så att de som arbetar
inom försvarsindustrin inte förlorar sina arbeten. Liknande krav fram -

1989/90: NU3

förs i motion 1988/89:N261 av vänsterpartiet kommunisterna. Partiet
menar att all vapenexport bör förbjudas. I motionen föreslås olika
åtgärder för att stoppa vapenexporten, bl.a. att regeringen skall låta
utarbeta en femårig plan för den exportberoende vapenindustrins
övergång till civil produktion. I motion 1988/89:N251 begär en företrädare
för samma parti att riksdagen skall anmoda regeringen att lägga
fram ett program för civilt utnyttjande av de resurser som frigörs när
de statliga militära beställningarna upphör eller skärs ner vid SaabScania
i Linköping. Motionären hänvisar till att partiet under en lång
följd av år har motionerat om att staten tillsammans med de företag
som huvudsakligen står för den militära produktionen skall utarbeta
planer för övergång till civilt utnyttjande av de stora kapital- och
teknikresurser som har samlats inom krigsmaterielindustrin.

Av den föregående redogörelsen framgår att frågan om ökad civil
produktion inom krigsmaterielindustrin har behandlats i flera rapporter
under senare år och att ett par utredningar för närvarande arbetar
med olika frågor som har anknytning till denna industrisektor. Särskilt
vill utskottet fästa uppmärksamheten på de uppgifter och synpunkter
som en interdepartemental arbetsgrupp förra året redovisade i (Ds
1988:19) En rapport för nedrustning och utveckling (se s. 5), på den
pågående utredningen om krigsmaterielexporten (se s. 3 och 6) och på
den rapport rörande den svenska försvarsindustrins framtid som överbefälhavaren
och försvarets materielverk nyligen har avlämnat (se
s. 7).

Med hänsyn till det pågående beredningsarbetet i frågan om ökad
civil produktion inom krigsmaterielindustrin finner utskottet inte anledning
till någon särskild åtgärd på detta område från riksdagens sida.
Motionerna 1988/89:N362 (s), 1988/89:N251 (vpk) och 1988/89:N261
(vpk) avstyrks sålunda.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:N251, 1988/89:N261
och 1988/89:N362.

res. (vpk, mp)

Stockholm den 24 oktober 1989
På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

1989/90:NU3

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Per Westerberg (m). Åke Wictorsson
(s), Per-Ola Eriksson (c). Birgitta Johansson (s), Nic Grönvall (m),
Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s), Gudrun Norberg (fp),
Roland Larsson (c). Rolf L Nilson (vpk), Lars Norberg (mp), Leif
Marklund (s), Mats Lindberg (s), Sven-Ake Nygårds (s), Karin Falkmer
(m) och Isa Halvarsson (fp).

Reservation

Rolf L Nilson (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 9 som börjar med "Med
hänsyn" och slutar med "avstyrks sålunda" bort ha följande lydelse:

För att kristillstånd på orter med krigsmaterielindustri skall förebyggas
i så god tid som möjligt bör åtgärder omedelbart vidtas för att den
nödvändiga omställningen från militär till civil produktion inom denna
del av näringslivet skall komma till stånd. Med instämmande i vad
som anförs härom i motionerna 1988/89:N251 (vpk) och 1988/89:N261
(vpk) anser utskottet att det nu behövs en målmedveten statlig planering
för en sådan omställning. Utskottet vill understryka vad som i
motionerna anförs om att staten har ett särskilt ansvar för sysselsättningen
inom krigsmaterielindustrin. Ett sådant synsätt präglar de förslag
om ett statligt engagemang i omställningsprocessen som Inga
Thorsson lade fram i betänkandet (SOU 1984:62) Med sikte på nedrustning
och som arbetsgruppen för nedrustning och utveckling har
följt upp i sin rapport (Ds 1988:19) En politik för nedrustning och
utveckling. På grundval bl.a. av dessa utredningars förslag och de
synpunkter som framförs i de två motionerna bör regeringen snarast
lägga fram förslag till riksdagen om åtgärder för omställning från
militär till civil produktion. Riksdagen bör göra ett uttalande av denna
innebörd. Motionerna 1988/89:N251 (vpk) och 1988/89.N261 (vpk)
tillstyrks alltså. Med ett sådant uttalande från riksdagens sida lar även
motion 1988/89:N362 (s) anses bli tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:N251 och
1988/89:N261 och med anledning av motion 1988/89:N362 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90:NU3

gotab 99140, Slockholm 1989