Näringsutskottets betänkande
1989/90:NU29

Näringsfrihetsombudsmannen och statens

pris- och konkurrensverk 1989/90

NU29

Ärendet

I detta betänkande behandlas
dels proposition 1989/90:100 bilaga 15 (civildepartementet) punkterna
F 2 (Näringsfrihetsombudsmannen, NO) och F 3 (Statens pris- och
konkurrensverk, SPK),

dels yrkanden i två motioner med anknytning till dessa punkter.

Ett av motionsyrkandena gäller NO:s handläggningstider m.m. NO har
på begäran av utskottet inkommit med ett yttrande i ärendet.

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker föreslagna anslag till NO och SPK. Motioner om
NO:s handläggningstider (fp) och om en utredning rörande en sammanslagning
av SPK och NO (mp) — båda yrkandena med syftet att
handläggningen av konkurrensärenden skall effektiviseras — avstyrks
med hänvisning till konkurrenskommitténs pågående arbete. En reservation
(m, fp, mp) har avgivits till stöd åt motionerna.

Propositionen

Efter föredragning av civilminister Bengt K A Johansson föreslås i
proposition 1989/90:100 bilaga 15 (civildepartementet) under angivna
punkter följande:

F 2. Näringsfrihetsombudsmannen (s. 125 f.)

att riksdagen till Näringsfrihetsombudsmannen för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 8 962 000 kr.

F 3. Statens pris- och konkurrensverk (s. 126—128)

att riksdagen till Statens pris- och konkurrensverk för budgetåret
1990/91 anvisar ett förslagsanslag på 49 804 000 kr.

1 Riksdagen 1989/90. 17 sami. Nr 29

Motionerna

1989/90:NU29

De motioner som behandlas här är

1989/90:N345 av Carl Frick (mp) och Lars Norberg (mp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att den låter kommittén Förstärkt
konkurrenspolitik snabbutreda förutsättningarna för en sammanslagning
av NO och SPK som ett led i en förstärkt konkurrenspolitik.

1989/90:N346 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (3)
att riksdagen hos regeringen begär förslag till åtgärder med syfte att
korta NO:s handläggningstider i enlighet med vad i motionen anförts.

Remissyttranden från NO

I samband med att utskottet våren 1989 behandlade motioner om NO:s
handläggningstider inhämtades uppgifter från NO i frågan. Av NO:s
skriftliga redogörelse, som bifogades utskottets betänkande
(1988/89:NU23 s. 10), framgick att den genomsnittliga handläggningstiden
i leveransvägransärenden var 6,5 månader år 1980 och 6,6
månader år 1987. Medianvärdet, dvs. den tid inom vilken hälften av
ärendena hade slutförts, var lägre, nämligen 3 å 4 månader resp. 4 å 5
månader. De leveransvägransfall som hade gått vidare till marknadsdomstolen
— i genomsnitt ett ärende per år — hade under den senaste
tioårsperioden haft en genomsnittlig handläggningstid hos NO av ca 12
månader. Det totala antalet leveransvägransärenden hade varit relativt
stort; år 1988 förekom 63 sådana ärenden. Med hänvisning till att
motionerna hade sin bakgrund i ärenden om leveransvägran riktad
mot Hedbergs Guld & Silver AB i Dalsjöfors gav NO i skrivelsen en
detaljerad redogörelse för det kronologiska förloppet av dessa ärendens
handläggning.

Under allmänna motionstiden i år har en liknande motion om NO:s
handläggningstider väckts. Med anledning härav har NO på utskottets
begäran i en skrivelse den 7 mars 1990 lämnat kompletterande uppgifter
i saken. NO redovisar att den genomsnittliga handläggningstiden
för de leveransvägransärenden som har avslutats under år 1989 var 1
månad längre än de nyss angivna tiderna för motsvarande ärenden
åren 1980 och 1987. Medianvärdet var dock oförändrat jämfört med år
1987. Ärenden om leveransvägran svarar för 10—15% av det totala
antalet ärenden hos NO.

Den viktigaste förklaringen till att NO under senare år inte har
lyckats förkorta handläggningstiden för leveransvägransärenden torde
enligt NO vara att den pågående avregleringen inom olika områden
har medfört ett ökat behov av aktivitet från NO:s sida. En annan
väsentlig förklaring är att personalomsättningen hos NO på handläggarnivå
har varit stor under senare år med betydande störningar i
NO:s planering som följd. NO framhåller vidare att arbetet med olika
ärenden ibland måste avbrytas till följd av att det uppkommer frågor

som kräver omedelbart ingripande eller förtursbehandling — t.ex. vid
företagsförvärv. Andra faktorer som påverkar handläggningen av leveransvägransärenden
är arbetet med ärenden som NO själv har funnit
angelägna att ta initiativ till samt arbetet med anledning av den starkt
ökande internationaliseringen av näringslivet.

Det påpekas i skrivelsen att NO har en liten organisation i jämförelse
med förhållandena hos motsvarande myndigheter i andra nordiska
länder. Vid NO är ca 30 personer anställda. Vid konkurrensmyndigheterna
i Danmark, Finland och Norge arbetar ca 70, ca 40 resp. ca 60
personer med liknande arbetsuppgifter. Därtill kommer, sägs det i
skrivelsen, att Sverige har en mycket resurskrävande förvärvskontroll
samt — i viss mån tillsammans med Finland — starkt koncentrerade
marknader med åtföljande höga krav på effektiva konkurrensfrämjande
insatser.

Utskottet

De myndigheter som verkar inom den egentliga konkurrenspolitikens
område är marknadsdomstolen, näringsfrihetsombudsmannen och statens
pris- och konkurrensverk. Tanken bakom den tredelade organisationen,
som i princip har varit oförändrad sedan början av 1950-talet,
är att man skall ha en "domarfunktion", en "åklagarfunktion" och en
"utredningsfunktion". I civildepartementets bilagedel (bilaga 15) till
budgetpropositionen framläggs förslag om anslag till de tre myndigheterna.
Förslaget beträffande marknadsdomstolen handläggs av lagutskottet
och berörs inte i detta betänkande.

Näringsfrihetsombudsmannen (NO) har till uppgift att främja en
från allmän synpunkt önskvärd konkurrens inom näringsliv och offentlig
verksamhet samt fullgöra de övriga uppgifter som följer av
konkurrenslagen (1982:729). NO skall bl.a. bevaka koncentrationsprocesser
i näringslivet, pröva konkurrensbegränsningar, granska olika
former av etableringshinder, uppmärksamma samhällsåtgärder som får
olämpliga konkurrensbegränsande effekter samt främja kännedom om
konkurrensens betydelse. Vid NO är ett trettiotal personer anställda. I
budgetpropositionen föreslås ett anslag av ca 9,0 milj. kr. för NO:s
verksamhet under det kommande budgetåret. Utskottet tillstyrker förslaget.

Statens pris- och konkurrensverk (SPK) är central förvaltningsmyndighet
för frågor om pris- och konkurrensbevakning. Även SPK har
som huvuduppgift att främja en från allmän synpunkt önskvärd konkurrens
inom näringsliv och offentlig verksamhet (för SPK:s del dock
med undantag av bank- och försäkringsväsendet). SPK skall bevaka
och analysera konkurrensförhållanden, prisbildning och prisutveckling.
Vidare skall SPK utreda frågor som kan vara av betydelse för
marknadsdomstolen och NO vid tillämpning av konkurrenslagen och
för konsumentombudsmannen vid tillämpning av lagen (1971:112) om
avtalsvillkor i konsumentförhållanden. SPK skall även belysa hur
offentliga regleringar påverkar pris- och konkurrensförhållandena samt

1989/90:NU29

3

föra kartellregister. SPK skall underrätta regeringen om förändringar i
fråga om pris- och konkurrensförhållanden som kan komma i konflikt
med övergripande samhällsekonomiska mål. När prisregleringslagen
(1989:978) är i tillämpning — såsom nu är fallet — administrerar SPK
berörda prisregleringar. Vid verket arbetar för närvarande ca 150
personer. Regeringen föreslår att riksdagen skall anvisa ca 49,8 milj.
kr. till SPK för verksamheten under nästa budgetår. Även detta förslag
tillstyrks av utskottet.

Handläggningen av konkurrensärenden tas upp i två motioner.

Det är ett oavvisligt konsumentkrav att konkurrenslagstiftningen är
effektiv, uttalas det i motion 1989/90:N346 (fp). Enligt motionärerna
bör NO:s möjligheter att snabbt ingripa mot konkurrensbegränsande
åtgärder ökas; berörda företag kan genom olika invändningar fa till
stånd långa handläggningstider hos NO till stor skada för de företag
som drabbas av konkurrensbegränsningarna, anförs det. Yrkandet i
motionen går ut på att riksdagen hos regeringen skall begära förslag
till åtgärder för att NO:s handläggningstider skall förkortas.

I motion 1989/90:N345 (mp) krävs att förutsättningarna för en
sammanslagning av NO och SPK skall snabbutredas. Genom en sådan
sammanslagning skulle handläggningen av konkurrensärenden kunna
effektiviseras och samordningsvinster uppnås, hävdar motionärerna.
En hopslagning av de två myndigheterna skulle, anser de, kunna vara
ett viktigt led i en angelägen förstärkning av konkurrenspolitiken. De
erinrar om konkurrenskommitténs (C 1989:03) pågående arbete och
föreslår att den skall ges tilläggsdirektiv med nu nämnda syfte.

Konkurrenskommittén tillkallades i februari 1989 efter beslut av
regeringen. Kommittén, vars ordförande är generaldirektören i transportrådet
Claes-Eric Norrbom, har till uppgift att föreslå åtgärder som
verksamt kan bidra till en ökad konkurrens samt att överväga erforderliga
ändringar av konkurrenslagstiftningen. Konkurrensförhållandena
inom reglerade sektorer skall särskilt analyseras. I direktiven (dir.
1989:12) till kommittén ifrågasätter föredragande statsrådet — civilminister
Bengt K Å Johansson — om den nu gällande konkurrenslagen
är tillräckligt effektiv i olika avseenden. Till de frågor som kommittén
har i uppdrag att se över hör handläggningsordningen och sanktionssystemet
enligt konkurrenslagen. Att denna ordning och detta system är
ändamålsenligt och effektivt är, sägs det i direktiven, en viktig förutsättning
för att man med hjälp av konkurrenslagens bestämmelser skall
kunna påverka marknaden i konkurrensfrämjande riktning.

Kommitténs arbete skall enligt direktiven vara avslutat senast vid
utgången av år 1990. Enligt uppgift avser kommittén att pröva frågan
om behovet av organisationsändringar hos de konkurrensvårdande
myndigheterna.

Konkurrenslagen trädde i kraft år 1983. Regeringens förslag till
denna lag (prop. 1981/82:165) baserades huvudsakligen på konkurrensutredningens
betänkande (SOU 1978:9) Ny konkurrensbegränsningslag.
I denna utredning behandlades även frågan om en sammanslagning
av NO och SPK. Även om vissa samordningsvinster skulle uppstå

1989/90:NU29

4

vid en sådan sammanslagning fenn utredningen (s. 386) att NO och
SPK borde förbli två självständiga myndigheter. Med hänsyn främst till
konkurrensfrågornas principiella betydelse ansåg utredningen det vara
väsentligt med en fristående myndighet som har till särskild uppgift att
företräda de konkurrenspolitiska synpunkterna. Utredningens ståndpunkt
i denna del kommenterades inte i propositionen eller i näringsutskottets
betänkande (NU 1981/82:55) om den nya konkurrenslagstiftningen.

Frågan om en integrering av NO:s och SPK:s verksamheter har
också tagits upp av statskontoret i en studie av statliga myndigheter
med mindre än 100 anställda. Resultatet av denna studie publicerades
år 1988 i rapporten (1988:23) Översyn av små myndigheter — en
förstudie. Där framhålls (s. 168) att NO och SPK har mycket närliggande
uppgifter och att gränsdragningen dem emellan inte är självklar.
Dessa förhållanden skapar, sägs det i rapporten, risk för att de samlade
resurserna inte utnyttjas effektivt. Statskontoret erinrar om att en
översyn av SPK:s verksamhet har genomförts år 1988 och menar att
den bör följas av en liknande översyn av NO:s verksamhet och
organisation. En sådan översyn borde enligt statskontoret inkludera
överväganden om för- och nackdelar med alternativa sätt att organisera
själva ombudsmannafunktionen i förhållande till den utredande verksamheten
vid NO.

Våren 1989 behandlade utskottet (1988/89:NU23 s. 3) två motioner
(m; fp) om NO:s handläggningstider av liknande innebörd som den
nyss refererade motionen 1989/90:N346 (fp). Som har redovisats i ett
inledande avsnitt (s. 2) lämnade NO vid detta tillfälle på begäran av
utskottet närmare uppgifter om handläggningstider m.m. Utskottet
åberopade NO:s redogörelse och fann inte underlag för någon generell
kritik mot NO:s handläggning av leveransvägransärenden. Självfallet,
anförde utskottet, torde det stundom i efterhand kunna konstateras att
någon fas i beredningsarbetet hade kunnat bli kortare om ytterligare
resurser hade stått till förfogande eller om NO eller någon annan
medverkande hade prioriterat sina insatser på annat sätt. Utskottet
utgick från att NO ägnade uppmärksamhet åt vad som kunde göras för
att åstadkomma en snabb handläggning och avstyrkte motionerna. I en
reservation (m, fp, mp) förordades en framställning till regeringen på
grundval av motionerna. Riksdagen följde utskottet.

Med anledning av den nu aktuella motionen har NO på begäran av
utskottet lämnat kompletterande uppgifter i frågan. Det framgår av
NO:s skrivelse, som har refererats i det föregående (s. 2), att den
genomsnittliga handläggningstiden för leveransvägransärenden har ökat
något under år 1989 jämfört med år 1987. NO anger olika förklaringar
till att denna tid inte har kunnat förkortas: den pågående avregleringen
inom olika områden har ställt krav på ökade insatser från NO:s sida;
andra, brådskande, ärenden — t.ex. vid företagsförvärv — har kommit
emellan och krävt betydande resursinsatser; stor personalomsättning
bland handläggarna på NO har förorsakat störningar i arbetet med
olika ärenden; den ökande internationaliseringen av näringslivet har
föranlett NO till ett ökat arbete i internationella frågor.

1989/90: NU29

5

Utskottet instämmer i vad som sägs i de båda aktuella motionerna
om vikten av en effektiv handläggning av konkurrensärenden. För
företag som drabbas av t.ex. en leveransvägran är det självfallet angeläget
att ärendet handläggs med största skyndsamhet. Det är mot den
bakgrunden inte positivt att den genomsnittliga tiden för NO:s handläggning
av leveransvägransärenden har ökat från år 1987 till år 1989.
Det kan dock samtidigt noteras (se s. 2) att medianvärdet för handläggningstiden,
dvs. den tid inom vilken hälften av ärendena hade slutförts,
var oförändrat. Det är sålunda inte för alla ärenden som en längre
handläggningstid har uppmätts.

Som tidigare har nämnts har konkurrenskommittén till uppgift bl.a.
att se över handläggningsordningen och sanktionssystemet enligt konkurrenslagen.
Behovet av organisationsförändringar hos de konkurrensvårdande
myndigheterna är en av de frågor som man avser att
pröva. I avvaktan på resultatet av kommitténs arbete bör riksdagen
enligt utskottets mening inte ta något initiativ i ärendet. Motionerna
1989/90:N345 (mp) och 1989/90:N346 (fp), den senare i berörd del,
avstyrks alltså.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande anslag till NO

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:100 bilaga 15
punkt F 2 till Näringsfrihetsombudsmannen för budgetåret
1990/91 under trettonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
8 962 000 kr.,

2. beträffande anslag till SPK

att riksdagen med bifall till proposition 1989/90:100 bilaga 15
punkt F 3 till Statens pris- och konkurrensverk för budgetåret
1990/91 under trettonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag på
49 804 000 kr.,

3. beträffande åtgärder för att effektivisera handläggningen av
konkurrensärenden

att riksdagen avslår motion 1989/90:N345 och motion
1989/90:N346 yrkande 3.

res. (m, fp, mp)

Stockholm den 22 mars 1990
På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

1989/90:NU29

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Per Westerberg
(m), Åke Wictorsson (s), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s),
Gunnar Hökmark (m), Gudrun Norberg (fp), Rolf L Nilson (vpk),

6

Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s), Karin
Falkmer (m), Kjell Ericsson (c), Barbro Andersson (s), Björn Kaaling
(s) och Sven-Olof Petersson (c).

Reservation

Åtgärder för att effektivisera handläggningen av
konkurrensärenden (mom. 3)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Gunnar Hökmark (m), Gudrun
Norberg (fp), Lars Norberg (mp) och Karin Falkmer (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med "Utskottet
instämmer" och slutar med "avstyrks alltså" bort ha följande
lydelse:

Det kan alltså noteras att den genomsnittliga tiden för NO:s handläggning
av leveransvägransärenden har ökat jämfört med de förhållanden
som redovisades när riksdagen för ett år sedan senast behandlade
denna fråga. Behovet av åtgärder för att NO:s handläggningstider skall
förkortas har sålunda accentuerats. De olika förklaringar som NO ger i
sitt yttrande till att denna tid inte har kunnat minskas är inte acceptabla
för ett företag som drabbas av leveransvägran. För ett sådant är det
självfallet av största vikt att ärendet handläggs skyndsamt. För ett
företag som är utsatt för konkurrensbegränsande åtgärder kan ett
dröjsmål i handläggningen bli avgörande för företagets fortlevnad.

Det finns följaktligen, menar utskottet med instämmande i vad som
anförs i motion 1989/90:N346 (fp), starka skäl för att regeringen med
det snaraste bör låta se över handläggningstiderna hos NO och föranstalta
om effektivitetshöjande åtgärder. I samband härmed bör även
behovet av organisationsförändringar hos NO och SPK övervägas. Det
är fullt tänkbart att effektivitetsvinster finns att hämta i en samordning
av de båda myndigheterna. Det framgår av NO:s yttrande i frågan att
myndighetens relativt begränsade personalvolym är en förklaring till
att handläggningstiden inte har kunnat förkortas; när en handläggare
har slutat sin anställning har man tvingats avbryta arbetet med berört
ärende i avvaktan på att en ny handläggare skulle anställas och "läras
upp".

Riksdagen bör rikta en anmodan till regeringen i enlighet med vad
utskottet här har anfört. Därmed skulle motion 1989/90:N346 (fp) blir
tillgodosedd i aktuell del. Ett sådant uttalande skulle även i väsentlig
utsträckning ligga i linje med vad som begärs i motion 1989/90:N345
(mp).

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande åtgärder för alt effektivisera handläggningen av
konkurrensärenden

att riksdagen med bifall till motion 1989/90:N346 yrkande 3 och
med anledning av motion 1989/90:N345 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

1989/90: NU29

7