Skatteutskottets betänkande
1988/89 :SkU33

Särskild skatt på företagsvinster, m.m.

1988/89

SkU33

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag om en tillfällig skatt på företagens
vinster. Med anledning av en i ärendet väckt motion föreslår utskottet ett
tillkännagivande till regeringen angående användningen av någon del av de
medel som den särskilda vinstskatten inbringar för viss vuxenutbildning.
Övriga i ärendet behandlade motionsyrkanden avstyrks.

Till betänkandet har fogats reservationer från m, fp, c, vpk och mp samt ett
särskilt yttrande från c.

Propositionen

Regeringen (finansdepartementet) föreslår i proposition 1988/89:132 en
särskild skatt på företagens vinster. Skatten är tillfällig och beräknas normalt
på vinsten för det räkenskapsår som börjar den 1 januari 1989. Skatt tas ut
med 15 % av beskattningsunderlaget och betalas till staten.

Den särskilda vinstskatten har samma krets av skattskyldiga företag som
vinstdelningsskatten, nämligen aktiebolag, ekonomiska föreningar, sparbanker
och ömsesidiga skadeförsäkringsanstaler. Även beträffande beskattningsunderlag
m.m. finns en nära anknytning till vinstdelningsskatten.

I propositionen föreslås också en ändring i lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt.
Det fasta fribeloppet höjs fr.o. m. 1990 års taxering från 1 milj. kr.
till 2 milj. kr.

Lagförslagen har följande lydelse.

1 Riksdagen 1988/89. 6sami. Nr 33

1 Förslag till
Lag om särskild vinstskatt

Härigenom föreskrivs följande.

1 § Svenska aktiebolag, svenska ekonomiska föreningar, svenska sparbanker
och svenska ömsesidiga skadeförsäkringsanstalter skall till staten betala
särskild vinstskatt. Skatt skall dock inte betalas av livförsäkringsanstalter och
inte heller av bostadsföretag som avses i 2 § 7 mom. lagen (1947:576) om
statlig inkomstskatt eller av företag som avses i 7 § 4 mom. nämnda lag.

Särskild vinstskatt tas ut på grundval av vinsten för det räkenskapsår som
inleds närmast efter den 31 december 1988. Skatt skall dock inte betalas av
företag vars första räkenskapsår inleds efter den 31 december 1989.

2 § Om det finns synnerliga skäl, får regeringen befria ett företag från
skyldighet att betala särskild vinstskatt eller medge att underlaget för skatten

sätts ned.

3 § Särskild vinstskatt tas ut med 15 procent av beskattningsunderlaget.
Beskattningsunderlaget är företagets vinstdelningsunderlag enligt lagen
(1983:1086) om vinstdelningsskatt vid taxeringen för det aktuella räkenskapsåret,
sedan detta underlag har justerats enligt 4 och 5 §§.

Med vinstdelningsunderlag avses vid tillämpningen av denna lag även ett
beräknat negativt vinstdelningsunderlag.

4 § Om avdrag vid taxeringen till statlig inkomstskatt har medgetts för
avsättning till allmän investeringsfond enligt lagen (1979:609) om allmän
investeringsfond, skall vinstdelningsunderlaget höjas med ett belopp motsvarande
hälften av det avsatta beloppet.

Om vinstdelningsunderlaget höjts till följd av verksamhet i en förvärvskälla
med ett beskattningsår som inletts före den l januari 1989, skall underlaget
vid tillämpningen av denna lag sänkas med motsvarande belopp.

5 § Avser räkenskapsåret annan tid än tolv månader, skall vinstdelningsunderlaget.
i förekommande fall efter justering enligt 4 §, räknas om så att det
motsvarar ett räkenskapsår om tolv månader.

6 § Sker taxering till vinstdelningsskatt samtidigt för det räkenskapsår som
anges i 1 § andra stycket och för ett senare räkenskapsår, skall beskattningsunderlaget
enligt denna lag beräknas på grundval av de vinstdelningsunderlag
som har fastställts för de båda räkenskapsåren.

7 § Om ett företag har vidtagit en åtgärd som syftar till att otillbörligen
minska uttaget av särskild vinstskatt, skall beskattningsunderlaget bestämmas
efter vad som får antas ha gällt om åtgärden inte hade vidtagits.

8 § Beskattningsunderlaget skall avrundas nedåt till helt tusental kronor.
Särskild vinstskatt skall avrundas nedåt till helt antal kronor.

9 § Reglerna i taxeringslagen (1956:623) om taxering för inkomst och
förmögenhet skall tillämpas för att bestämma beskattningsunderlaget.
Bestämmelserna om särskilda avgifter i taxeringslagen tillämpas dock inte.
Ändras taxeringen till statlig inkomstskatt eller vinstdelningsskatt av länsrätt,
kammarrätt eller regeringsrätten, skall domstolen även besluta om den
ändring av beskattningsunderlaget som föranleds härav.

1988/89:SkU33

I fråga om debitering och uppbörd av särskild vinstskatt gäller bestämmelserna
i uppbördslagen (1953:272).

10 § Ett företag som är skattskyldig! enligt 1 § skall i sin självdeklaration
lämna uppgifter till ledning för beräkning av beskattningsunderlaget.
Uppgifterna skall lämnas på blankett enligt fastställt formulär.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1989 och tillämpas första gången vid
1990 års taxering.

1988/89: SkU33

2 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt

Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt skall
ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §'

Vinstdelningsskatten är 20 procent av vinstdelningsunderlaget. Detta
underlag är företagets reala vinst till den del vinsten överstiger fribeloppet.

Fribeloppet är 6 procent av företa- Fribeloppet är 6 procent av företagets
lönekostnader (lönebaserat fri- gets lönekostnader (lönebaserat fribelopp)
eller - om företaget så belopp) eller - om företaget så

önskar -1 000 000 kronor (fast fribe- önskar - 2 000 000 kronor (fast frilopp)
. Företag mellan vilka intresse- belopp). Företag mellan vilka intres gemenskap

råder vid utgången av segemenskap råder vid utgången av

beskattningsåret för vart och ett av beskattningsåret för vart och ett av

företagen får dock tillsammans till- företagen får dock tillsammans tillgodoräknas
högst ett fast fribelopp. godoräknas högst ett fast fribelopp.

Det fasta fribeloppet skall i första Det fasta fribeloppet skall i första

hand tillgodoräknas det företag in- hand tillgodoräknas det företag inom
gruppen som har den största om gruppen som har den största

reala vinsten såvida inte yrkande reala vinsten såvida inte yrkande

framställs om att fördelningen skall framställs om att fördelningen skall

ske på annat sätt. Har det lönebase- ske på annat sätt. Har det lönebase rade

fribeloppet utnyttjats bortfaller rade fribeloppet utnyttjats bortfaller

rätten till fast fribelopp för övriga rätten till fast fribelopp för övriga

företag inom gruppen. företag inom gruppen.

Med real vinst avses företagets nominella resultat sedan detta minskats
med inflationsavdrag för företagets inventarier, byggnader, markanläggningar
och lager enligt 4 och 5 §§ samt justerats med hänsyn till inflationseffekter
på företagets monetära tillgångar och skulder enligt 6 §.

Intressegemenskap skall anses råda mellan företag som ingår i samma
koncern enligt aktiebolagslagen (1975:1385) eller annan lag. Vid bestämmandet
av koncernbegreppet skall 1§ lagen (1980:1103) om årsredovisning
m.m. i vissa företag tillämpas så att med handelsbolag likställs stiftelse och
utländsk juridisk person. Även i andra fall skall intressegemenskap anses
råda mellan två eller flera företag, om företagen med hänsyn till vem som har
det bestämmande inflytandet över deras organisation och verksamhet kan
anses stå under i huvudsak gemensam ledning och - när denna ledning utövas
av staten, landstingskommun eller kommun - företagens huvudsakliga
verksamhet är av samma eller likartat slag.

Vid tillämpning av andra och tredje styckena skall, såvitt gäller företag
som redovisar inkomst av handelsbolag, hänsyn tas till så stor andel av
handelsbolagets lönekostnader, tillgångar och skulder som motsvarar företagets
andel av handelsbolagets inkomst.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1989 och tillämpas första gången vid
1990 års taxering.

1988/89: SkU33

'Senaste lydelse 1986:1234.

3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk
skatt

Härigenom föreskrivs att rubriken närmast före 11 §, 11 och 13-16 §§ lagen
(1986:468) om avräkning av utländsk skatt skall ha följande lydelse.

1988/89: SkU33

Nuvarande lydelse

Skattenedsättning med beaktande av
vinstdelningsskatt

Föreslagen lydelse

Skattenedsättning med beaktande av
vinstdelningsskatt och särskild vinstskatt -

11 §

Skattskyldig har enligt 13-16 §§
genom avräkning av utländsk skatt
på en utländsk inkomst rätt till ytterligare
nedsättning av statlig inkomstskatt
och till nedsättning av vinstdelningsskatt
om

a) den enligt 5 § avräkningsbara summan utländsk skatt överstiger
spärrbeloppet enligt 6 §, samt

b) den avräkningsbara utländska skatten på den utländska inkomsten
överstiger ett enligt 12 § beräknat spärrbelopp.

13 §

Avräkning enligt 11 § får ske med ett belopp som motsvarar enligt 5 §
avräkningsbar utländsk skatt på en inkomst i den mån skatten överstiger det
enligt 12 § beräknade spärrbeloppet på samma inkomst. Sådan avräkning
medges endast i den mån lättnad i beskattningen motsvarande det i 5 §
angivna beloppet inte redan erhållits genom

a) avräkning enligt 1-10 §§,

b) avräkning av annan skatt enligt 11—17 §§ eller

c) avdrag som avses i 12 § tredje stycket.

Avräkning enligt 11 § får dock ske Avräkning enligt 11 § får dock ske

med högst ett belopp (spärrbelopp) med högst ett belopp (spärrbelopp)

som motsvarar den vinstdelningsskatt
som hänför sig till den utländska
inkomsten i fråga. Detta spärrbelopp
beräknas på sätt som anges i
14 §.

som motsvarar summan av den vinstdelningsskatt
och den särskilda vinstskatt
som hänför sig till den utländska
inkomsten i fråga. Detta spärrbelopp
beräknas på sätt som anges i
14 §.

14 §

Den vinstdelningsskatt som hänför
sig till den utländska inkomsten
skall anses utgöra så stor del av den
skattskyldiges hela vinstdelningsskatt,
beräknad utan avräkning, som
denna inkomst utgör av den skattskyldiges
sammanlagda inkomst av
olika förvärvskällor före allmänna
avdrag (sammanräknad inkomst) till
statlig inkomstskatt. Dock skall den

Den vinstdelningsskatt respektive
särskilda vinstskatt som hänför sig till
den utländska inkomsten skall anses
utgöra så stor del av den skattskyldiges
hela vinstdelningsskatt respektive
särskilda vinstskatt, beräknad utan
avräkning, som denna inkomst
utgör av den skattskyldiges sammanlagda
inkomst av olika förvärvskällor
före allmänna avdrag (samman -

räknad inkomst) till statlig inkomstskatt.
Dock skall den vinstdelningsskatt
som hänför sig till den inkomst
på vilken den utländska skatten utgått
i stället anses utgöra 20 procent
av den utländska inkomsten i det fall
detta ger ett lägre belopp. Vidare
skall den särskilda vinstskatt sorn
hänför sig till den inkomst på vilken
den utländska skatten utgått i stället
anses utgöra 15 procent av den utländska
inkomsten i det fall detta ger
ett lägre belopp.

15 §

Om den skattskyldige erhållit av- Om den skattskyldige erhållit avdrag
såsom omkostnad för sådan drag såsom omkostnad för sådan

skatt för vilken avräkning enligt 1- skatt för vilken avräkning enligt 1-

10 §§ skall ske, eller för däremot 10 §§ skall ske, eller för däremot

svarande preliminär skatt, skall be- svarande preliminär skatt, skall beräkningen
av spärrbeloppet enligt räkningen av spärrbeloppen enligt

14 § utföras som om sådant avdrag ej 14 § utföras som om sådant avdrag ej

erhållits. Belopp, varmed avräkning erhållits. Belopp, varmed avräkning

enligt 13 § högst kan erhållas, skall enligt 13 § högst kan erhållas, skall

minskas med det belopp varmed minskas med det belopp varmed

vinstdelningsskatten har sänkts ge- vinstdelningsskatten och den särskil nom

avdrag av den utländska skatt, da vinstskatten har sänkts genom

för vilken avräkning skall ske, eller avdrag av den utländska skatt, för

för däremot svarande preliminär vilken avräkning skall ske, eller för

skatt. däremot svarande preliminär skatt.

16 §

Avräkning enligt 11-15 §§ sker från statlig inkomstskatt som utgår på
grund av taxering det år då den utländska inkomsten medtagits i underlaget
för taxeringen.

I den mån den statliga inkomstskatten understiger vad som enligt 1-15 §§
får avräknas, får avräkning ske från vinstdelningsskatt som utgår på grund av
vinstdelningsunderlag i vilket den utländska inkomsten ingått.

I den män den statliga inkomstskatten
och vinstdelningsskatten sammanlagt
understiger vad som enligt
1-15 §§ får avräknas, får avräkning
ske från särskild vinstskatt som utgår
på grund av underlag i vilket den
utländska inkomsten ingått.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1989 och tillämpas första gången vid
1990 års taxering.

vinstdelningsskatt som hänför sig till
den inkomst på vilken den utländska
skatten utgått i stället anses utgöra
20 procent av den utländska inkomsten
i det fall detta ger ett lägre
belopp.

1988/89:SkU33

4 Förslag till
Lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)

Härigenom föreskrivs att 1 § och 3 8 1 mom. uppbördslagen (1953:272)'
skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

1 §2

Föreslagen lydelse

Med skatt förstås i denna lag, om
inte annat anges, statlig inkomstskatt,
statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt,
ersättningsskatt,
kommunal inkomstskatt, skogsvårdsavgift,
vinstdelningsskatt, särskild
vinstskatt, egenavgifter enligt
lagen (1981:691) om socialavgifter,
statlig fastighetsskatt, skattetillägg
och förseningsavgift enligt taxeringslagen
(1956:623) samt annuitet på
avdikningslån.

Regeringen får, om särskilda omständigheter föranleder det, föreskriva att
i samband med uppbörden av skatt skall uppbäras även andra avgifter än
sådana som anges i första stycket. Har sådan föreskrift meddelats skall, om
inte annat anges, vad i denna lag stadgas angående skatt tillämpas beträffande
den avgift som avses med föreskriften.

Med skatt förstås i denna lag, om
inte annat anges, statlig inkomstskatt,
statlig förmögenhetsskatt, utskiftningsskatt,
ersättningsskatt,
kommunal inkomstskatt, skogsvårdsavgift,
vinstdelningsskatt,
egenavgifter enligt lagen (1981:691)
om socialavgifter, statlig fastighetsskatt,
skattetillägg och förseningsavgift
enligt taxeringslagen (1956:623)
samt annuitet på avdikningslån.

3 §

1 mom; 1 den omfattning nedan
anges skall skattskyldig betala preliminär
skatt med belopp, vilket så
nära som möjligt kan antas motsvara
i den slutliga skatten ingående statlig
inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,
vinstdelningsskatt, egenavgifter,
kommunal inkomstskatt, skogsvårdsavgift
och statlig fastighetsskatt.

1 mom . I den omfattning nedan
anges skall skattskyldig betala preliminär
skatt med belopp, vilket så
nära som möjligt kan antas motsvara
i den slutliga skatten ingående statlig
inkomstskatt, statlig förmögenhetsskatt,
vinstdelningsskatt, särskild
vinstskatt, egenavgifter, kommunal
inkomstskatt, skogsvårdsavgift och
statlig fastighetsskatt.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1989 och tillämpas första gången i fråga
om preliminär skatt för år 1989 samt slutlig skatt på grundval av 1990 års
taxering.

1 Lagen omtryckt 1972:75.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.

2 Senaste lydelse 1984:1056.

3 Senaste lydelse 1984:1056.

1988/89:SkU33

5 Förslag till
Lag om ändring i taxeringslagen (1956:623)

Härigenom föreskrivs att 68 § taxeringslagen (1956:623)' skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

68 §2

Av taxeringsnämnd beslutade taxeringar skall för varje skattskyldig
införas i skattelängd.

I skattelängden antecknas särskilt

dels i avseende på statlig inkomstskatt inkomst av olika förvärvskällor,
medgivet avdrag för underskott i förvärvskälla, sammanräknad nettoinkomst
(summan av inkomsterna av olika förvärvskällor, minskad med avdrag
för underskott), medgivna allmänna avdrag som inte avser underskott i
förvärvskälla, taxerad och beskattningsbar inkomst samt räntetillägg och
underlag för tilläggsbelopp,
dels beskattningsbar inkomst enligt 2 § lagen (1958:295) om sjömansskatt
och enligt 1 § 2 mom. nämnda lag skattepliktig dagpenning samt det antal
perioder om trettio dagar för vilka den skattskyldige har uppburit sådan
inkomst under beskattningsåret, samt sjömansskattenämndens beslut om
jämkning enligt 12 § 4 mom. lagen om sjömansskatt,
dels i avseende på kommunal inkomstskatt taxerad och beskattningsbar
inkomst,

dels beslut i övrigt, som avser förutsättning för avdrag enligt 48 § 2 och

3 mom. kommunalskattelagen (1928:370) eller för skattereduktion enligt 2 §

4 mom. uppbördslagen (1953:272),

dels beslut om avräkning av utländsk skatt eller tillämpning av progressionsbestämmelser
enligt avtal för undvikande av dubbelbeskattning,
dels uppgift om underlag, varpå skogsvårdsavgift skall beräknas,
dels uppgift om underlag, varpå statlig fastighetsskatt skall beräknas,
dels vinstdelningsunderlag,

dels underlag för särskild vinstskatt,

dels skattepliktig och beskattningsbar förmögenhet, om skatt skall utgå
enligt 11 § lagen (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt.

Skattelängden skall underskrivas av lokal skattemyndighet. Den skall
därefter såvitt gäller den årliga taxeringen anses innefatta taxeringsnämndens
beslut.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1989 och tillämpas första gången vid
1990 års taxering.

1988/89:SkU33

1 Lagen omtryckt 1971:399.

Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:773.

2 Senaste lydelse 1986:1284.

6 Förslag till
Lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69)

Härigenom föreskrivs att 1 § skattebrottslagen (1971:69) skall ha följande
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 §'

Denna lag gäller i fråga om skatt eller avgift enligt

1. lagen (1908:128) om bevill- 1. lagen (1908:128) om bevillningsavgifter
för särskilda förmå- ningsavgifter för särskilda förmåner
och rättigheter, förordningen ner och rättigheter, förordningen

(1927:321) om skatt vid utskiftning (1927:321) om skatt vid utskiftning

av aktiebolags tillgångar, kommu- av aktiebolags tillgångar, kommunalskattelagen
(1928:370), förord- nalskattelagen (1928:370), förordningen
(1933:395) om ersättnings- ningen (1933:395) om ersättningsskatt,
lagen (1941:416) om arvsskatt skatt, lagen (1941:416) om arvsskatt

och gåvoskatt, lagen (1946:324) om och gåvoskatt, lagen (1946:324) om

skogsvårdsavgift, lagen (1947:576) skogsvårdsavgift, lagen (1947:576)

om statlig inkomstskatt, lagen om statlig inkomstskatt, lagen

(1947:577) om statlig förmögenhets- (1947:577) om statlig förmögenhetsskatt,
lagen (1958:295) om sjömans- skatt, lagen (1958:295) om sjömansskatt,
lagen (1983:219) om tillfällig skatt, lagen (1983:219) om tillfäl vinstskatt,

lagen (1983:1086) om lig vinstskatt, lagen (1983:1086) om

vinstdelningsskatt, lagen (1984: vinstdelningsskatt, lagen (1984:

1052) om statlig fastighetsskatt, la- 1052) om statlig fastighetsskatt, lagen
(1986:1225) om tillfällig förmo- gen (1986:1225) om tillfällig förmögenhetsskatt
för livförsäkringsbolag, genhetsskatt för livförsäkringsbolag,

understödsföreningar och pensions- understödsföreningar och pensionsstiftelser,
stiftelser, lagen (1989:000) om sär skild

vinstskatt,

2. lagen (1928:376) om skatt på lotterivinster, lagen (1941:251) om
särskild varuskatt, lagen (1957:262) om allmän energiskatt, lagen (1961:372)
om bensinskatt, lagen (1961:394) om tobaksskatt, stämpelskattelagen
(1964:308), lagen (1968:430) om mervärdeskatt, lagen (1972:266) om skatt
på annonser och reklam, lagen (1972:820) om skatt på spel, lagen (1973:37)
om avgift på vissa dryckesförpackningar, vägtrafikskattelagen (1973:601),
lagen (1973:1216) om särskild skatt för oljeprodukter och kol, bilskrotningslagen
(1975:343), lagen (1976:338) om vägtrafikskatt på vissa fordon, som
icke är registrerade i riket, lagen (1977:306) om dryckesskatt, lagen (1978:69)
om försäljningsskatt på motorfordon, lagen (1978:144) om skatt på vissa
resor, lagen (1982:691) om skatt på vissa kassettband, lagen (1982:1200) om
skatt på videobandspelare, lagen (1982:1201) om skatt på viss elektrisk kraft,
lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper, lagen
(1983:1104) om särskild skatt för elektrisk kraft från kärnkraftverk, lagen
(1984:351) om totalisatorskatt, lagen (1984:355) om skatt på vissa dryckesförpackningar,
lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter,
lagen (1984:405) om stämpelskatt på aktier, lagen (1984:409) om avgift
på gödselmedel, lagen (1984:410) om avgift på bekämpningsmedel, lagen
(1984:852) om lagerskatt på viss bensin, vägtrafikskattelagen (1988:327),
lagen (1988:328) om vägtrafikskatt på utländska fordon, lagen (1988:1567)
om miljöskatt på inrikes flygtrafik,

' Senaste lydelse 1988:1568.

1988/89:SkU33

3. lagen (1981:691) om socialavgifter.

Lagen gäller även preliminär skatt, kvarstående skatt och tillkommande
skatt som avses i uppbördslagen (1953:272).

Lagen tillämpas inte om skatten eller avgiften fastställs eller uppbärs i den
ordning som gäller för tull och inte heller beträffande restavgift, skattetillägg
eller liknande avgift.

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1989.

1988/89:SkU33

Motionerna

1988/89:

Motioner väckta med anledning av propositionen

1988/89:Sk47 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen avslår
proposition 1988/89:132 vad avser förslaget om särskild vinstskatt.

1988/89:Sk48 av Lars Werner m.fl. (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att Utredningen
om reformerad företagsbeskattning, URF, skall undersöka hur företagsbeskattningen
kan reformeras så att den ger ökade skatteintäkter till staten, i
syfte att sänka beskattningen av arbetsinkomster, och att utredningen därvid
skall söka lägga förslag som ger ökad likställighet i effektivt skatteuttag
mellan börsbolag och mindre familjeföretag,

2. att riksdagen beslutar att den särskilda vinstskatten skall gälla beskattningsåren
1989 samt 1990,

3. att riksdagen beslutar att den särskilda vinstskatten för 1989 skall
beräknas utifrån en skattesats på 25 % av beskattningsunderlaget,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om användningen av intäkterna från den särskilda vinstskatten.

1988/89:Sk49 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att de genom den tillfälliga vinstskatten erhållna
skatteintäkterna används enligt vad som anförs i motionen,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att i princip
skatter av den föreslagna, tillfälliga karaktären urholkar förtroendet för den
ekonomiska politiken.

1988/89:Sk50 av Kjell Johansson m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vinstindragningar
och avslår regeringens proposition 1988/89:132 i denna del.

1988/89:Sk51 av Görel Thurdin m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om remissbehandling i enlighet med 7 kap 2 § regeringsformen,

2. att riksdagen avslår förslaget om inrättande av en särskild vinstskatt,

3. att riksdagen - i det fall yrkande 2 ej bifalls - beslutar att i stället för den
föreslagna skatten en likviditetsindragning genomförs som innebär att de
indragna medlen placeras på räntelöst konto i riksbanken för senare återgång
till företagen.

Motioner väckta under den allmänna motionstiden 1989

1988/89:Sk445 av Kjell Johansson m.fl. (fp) vari - såvitt nu är i fråga - yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om vinstindragningar och avslår regeringens skrivelse 1988/89:72 i
denna del.

1988/89 :Sk455 av Inger Schörling m. fl. (mp) vari - såvitt nu är i fråga - yrkas
9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om hur den tillfälliga skatten på företagens övervinster skall
disponeras.

Yttrande från konstitutionsutskottet

1988/89:SkU33

Utskottet har inhämtat konstitutionsutskottets yttrande över propositionen.
Yttrandet har fogats till betänkandet som bilaga 1.

Offentlig utfrågning, m.m.

I detta ärende har utskottet den 2 maj 1989 hållit en offentlig utfrågning. En
förteckning över deltagarna i utfrågningen samt en utskrift av den stenografiska
uppteckning som gjorts vid hearingen återfinns som bilaga 2 till detta
betänkande.

Industriförbundet har i en den 6 april 1989 inkommen skrivelse framfört
synpunkter på förslagen i propositionen.

Med anledning av utskottsutfrågningen den 2 maj har industriförbundet
den 3 maj inkommit med ytterligare en skrivelse. Denna skrivelse har som
underbilaga fogats till den ovan nämnda bilaga 2.

Utskottet

I skrivelse 1988/89:72 meddelade regeringen sin avsikt att som ett led i en
åtstramning av den ekonomiska politiken lämna ett förslag till en särskild
skatt på företagens vinster. Samtidigt aviserades förslag om en höjning av det
fasta fribeloppet enligt lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt. Skrivelsen
kom in till riksdagen den 31 december 1988. Riksdagen beslutade den 10
januari 1989 att lägga skrivelsen till handlingarna.

Sedan lagrådets yttrande inhämtats över ett förslag till lag om en särskild
vinstskatt, m.m. hemställer regeringen i proposition 1988/89:132 att riksdagen
beslutar om en tillfällig beskattning av företagens vinster. Den tillfälliga
vinstskatten skall beräknas på vinsten för det räkenskapsår som börjar
närmast efter den 31 december 1988 och skall utgå med 15 % på ett
beskattningsunderlag som utgörs av underlaget för vinstdelningsskatt eller
ett beräknat negativt vinstdelningsunderlag sedan detta justerats. Bl.a. skall
avsättningar till allmän investeringsfond höja underlaget med ett belopp
motsvarande hälften av det avsatta beloppet. Samtidigt föreslås en höjning
av det fasta fribeloppet enligt lagen om vinstdelningsskatt från 1 milj. kr. till 2
milj. kr.

Kretsen av skattskyldiga företag skall vara densamma som i fråga om
vinstdelningsskatt, dvs. svenska aktiebolag, ekonomiska föreningar, sparbanker
och ömsesidiga skadeförsäkringsanstalter. Undantagna är - i likhet
med vad gäller vinstdelningsskatten - livförsäkringsanstalter, schablonbeskattade
bostadsföretag och ett fåtal företag som betalar statlig inkomstskatt
enbart på fastighetsinkomster. Enligt förslaget skall regeringen i enskilda fall
kunna befria ett företag från skyldighet att betala särskild vinstskatt eller
medge nedsättning av beskattningsunderlaget.

Intäkterna av den särskilda vinstskatten har beräknats till ungefär 3,5
miljarder kronor.

Skälen för en skatt på företagens vinster har utvecklats närmare i
propositionen och har ytterligare belysts vid den utfrågning med finansministern
som utskottet hållit i detta ärende. Företagens likviditet och lönebetal -

ningsförmåga är för närvarande mycket god, och tecknen på en överhettning
på arbetsmarknaden har blivit allt tydligare. Arbetslösheten har sjunkit till
en mycket låg nivå, samtidigt som bristen på arbetskraft gjort sig mera
kännbar inom olika branscher, yrkesområden och regioner. I detta perspektiv
finns det en uppenbar risk att löneökningarna också under de närmaste
åren blir högre än vad som är förenligt med samhällsekonomisk balans. Mot
denna bakgrund har regeringen bedömt det vara nödvändigt med åtgärder i
syfte att minska företagens likviditet och lönebetalningsförmåga. En sådan
åtgärd är att ta ut en tillfällig extra skatt på företagens vinster.

Med anledning av propositionen har väckts fem motioner. Utskottet
behandlar i detta sammanhang även två motioner från den allmänna
motionstiden som väckts i anslutning till regeringens ovan nämnda skrivelse
1988/89:72 med meddelande om kommande förslag till lagstiftning.

Enligt motion Sk51 yrkande 1 av Görel Thurdin m.fl. (c) bör riksdagen
besluta ett tillkännagivande till regeringen med anledning av regeringens
beredning av förevarande ärende.

Det framgår av propositionen att synpunkter på vinstskattens tekniska
utformning inhämtats från riksskatteverket. Remissbehandling i vanlig
mening har emellertid inte skett. Konstitutionsutskottet har tagit upp frågan i
sitt yttrande till skatteutskottet. Av yttrandet framgår att det krav på
beredning av lagstiftningsärenden som uppställs i 7 kap. 2 § regeringsformen
iakttagits från regeringens sida.

Skatteutskottet har inte funnit anledning att förorda ett tillkännagivande
till regeringen och avstyrker yrkande 1 i motion Sk51.

I konstitutionsutskottets yttrande har även berörts en i motion Sk47 av
Carl Bildt m.fl. (m) aktualiserad fråga om hur införandet av en särskild
vinstskatt fr.o.m. den 1 januari 1989 förhåller sig till det s.k. retroaktivitetsförbudet
vad gäller skatter och avgifter enligt 2 kap. 10 § regeringsformen.
Också lagrådet har uttalat sig i frågan. Varken konstitutionsutskottets eller
lagrådets yttrande innehåller något som ger skatteutskottet anledning
ifrågasätta de formella förutsättningarna för att införa den föreslagna
särskilda vinstskatten. Det framgår redan av utskottets redovisning ovan om
bakgrunden till regeringens förslag att särskilda skäl motiverar ett extraordinärt
lagstiftningsingripande av föreslagen art.

Utskottet har under ärendets beredning avslagit en begäran om att få ett
förtydligande från lagrådet beträffande de formella förutsättningarna för
införandet av vinstskatten. Utskottet har därvid hänvisat till att ytterligare
beredning i denna fråga skulle uppehålla ärendets behandling och äventyra
möjligheterna att få ett riksdagsbeslut under det innevarande riksmötet.

I motionerna Sk47 av Carl Bildt m. fl. (m), Sk50 av Kjell Johansson m. fl. (fp)
och Sk51 yrkande 2 av Görel Thurdin m. fl. (c) yrkas avslag på förslaget att
införa en särskild vinstskatt. Till c-motionen har fogats ytterligare ett
yrkande (yrkande 3) enligt vilket riksdagen, om avslagsyrkandet inte bifalls, i
stället för en särskild vinstskatt skall besluta en likviditetsindragning som
innebär att indragna medel placeras på räntelöst konto i riksbanken för att
senare betalas tillbaka till företagen. I motion Sk48 av Lars Werner m. fl.
(vpk) föreslås att den särskilda vinstskatten skall omfatta båda beskattnings -

1988/89:

åren 1989 och 1990 (yrkande 2) och tas ut med 25 % av beskattningsunderlaget
(yrkande 3).

Utskottet har inte med anledning av vad som framkommit i ärendet under
utskottets beredning funnit skäl att frångå regeringens bedömningar vad
gäller införandet av en tillfällig skatt på företagens vinster eller den närmare
utformningen av förslagen. Utskottet tillstyrker följaktligen propositionen
och avstyrker motionerna Sk47, Sk48 yrkandena 2 och 3, Sk50 i denna del
samt Sk51 yrkandena 2 och 3.

Vpk har i sin motion Sk48 yrkande 4 föreslagit att intäkterna av den särskilda
vinstskatten skall användas för en utbyggnad av förnyelsefonderna.

Utskottet anser att detta skulle strida mot propositionens syfte. Fondernas
verksamhet är dessutom under utvärdering, varför det torde vara olämpligt
att i nuläget tillföra dem mer medel.

Det är emellertid allmänt bekant att utbildningsinsatserna fördelar sig
mycket ojämnt mellan olika grupper av anställda. Det är de redan
välutbildade som i första hand erbjuds personalutbildning, medan de med
kortast utbildning får färre möjligheter till personalutbildning.

Mot denna bakgrund kan det finnas skäl till att någon del av de medel som
den särskilda vinstskatten inbringar används för utbildning av kortutbildade
vuxna.

I vilken omfattning och hur detta skall ske bör dock prövas i samband med
arbetet med nästkommande års budget.

Vad utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

Användningen av intäkterna av den särskilda vinstskatten har tagits upp
också i motion Sk49 yrkande 1 av Inger Schörling m. fl. (mp). Enligt
motionsyrkandet skall intäkterna av den särskilda vinstskatten användas till
inköp av ur- och naturskogar i Sverige, bidrag till skydd av regnskogar samt
bidrag till en internationell fond för miljöåtgärder. Motsvarande yrkande
återfinns även i den under allmänna motionstiden väckta mp-motionen
Sk455 yrkande 9.

Sådana miljöinsatser som nämns i motionen bör enligt utskottets mening
inte övervägas med anledning av det förevarande regeringsförslaget. Utskottet
avstyrker följaktligen motionerna Sk49 yrkande 1 och Sk455 yrkande 9.

I vpk-motionen Sk48 yrkande 1 hemställs att riksdagen skall begära att
utredningen om en reformerad företagsbeskattning (URF) ges direktiv att
utreda ett förslag om ökade skatteintäkter från företagsbeskattningen i syfte
att finansiera sänkt skatt på arbetsinkomster. I samma yrkande hemställs
också att riksdagen skall begära förslag om att utjämna skillnader mellan
börsbolag och mindre familjeföretag i fråga om effektivt skatteuttag.

Utskottet vill erinra att utredningsarbetet om inkomst- och företagsbeskattningens
framtida utformning är inne i en slutfas och beräknas vara
avslutat inom kort. Det är mot denna bakgrund enligt utskottets mening inte
meningsfullt att riksdagen nu prövar frågan om uttalanden till regeringen om
inriktningen av utredningsarbetet. Med hänvisning till det anförda avstyrker
utskottet motion Sk48 yrkande 1.

1988/89:SkU33

I mp-motionen Sk49 yrkande 2 hemställs att riksdagen i ett tillkännagivande
till regeringen skall göra ett uttalande att tillfälliga skatter urholkar
förtroendet för den ekonomiska politiken. Enligt fp-motionen Sk50 bör
riksdagen göra ett tillkännagivande till regeringen angående negativa
effekter av vinstindragningar. Ett motsvarande yrkande från folkpartiet finns
i den under allmänna motionstiden väckta motionen Sk445 yrkande 9.

Utskottet vill betona att den särskilda vinstskatten är betingad av särskilda
skäl och utgör ett led i ansträngningarna att motverka en överhettning på
arbetsmarknaden och obalans i samhällsekonomin. Regeringen har i finansplanen
till årets budgetproposition framhållit att förslaget om en särskild
vinstskatt endast är en tillfällig finanspolitisk åtgärd och att regeringens
långsiktiga skattepolitik inte påverkas härav. Mot den angivna bakgrunden
ser utskottet inte någon anledning till ett uttalande till regeringen i frågan.
Utskottet avstyrker följaktligen motionerna Sk49 yrkande 2, Sk50 i denna
del och Sk445 yrkande 9.

De vid propositionen fogade lagförslagen föreslås träda i kraft den 1 juni
1989. Med hänsyn till att riksdagens behandling kommer att äga rum i slutet
av detta riksmöte bör ikraftträdandet flyttas fram till den 15 juni 1989. Detta
innebär givetvis inte någon förändring vad gäller den tidpunkt från vilken
lagarna skall tillämpas.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande tillkännagivande om remissbehandling
att riksdagen avslår motion 1988/89:Sk51 yrkande 1,

2. beträffande införande av en särskild vinstskatt

att riksdagen bifaller proposition 1988/89:132 i denna del och avslår
motionerna 1988/89:Sk47, 1988/89:Sk48 yrkandena 2 och 3, 1988/
89:Sk50 i denna del och 1988/89:Sk51 yrkandena 2 och 3,

3. beträffande en höjning av fribeloppet för vinstdelningsskatten
att riksdagen bifaller proposition 1988/89:132 i denna del,

4. beträffande intäkterna av den särskilda vinstskatten

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:Sk48 yrkande 4 och
med avslag på motionerna 1988/89:Sk49 yrkande 1 och 1988/89:Sk455
yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört,

5. beträffande tillkännagivande angående utredningsarbetet på företagsskatteområdet att

riksdagen avslår motion 1988/89:Sk48 yrkande 1,

6. beträffande tillkännagivande angående tillfälliga skatter

att riksdagen avslår motionerna 1988/89:Sk49 yrkande 2, 1988/
89:Sk50 i denna del och 1988/89:Sk445 yrkande 9,

7. beträffande lagförslagen

att riksdagen antar de vid proposition 1988/89:132 fogade förslagen till

1. lag om särskild vinstskatt,

2. lag om ändring i lagen (1983:1086) om vinstdelningsskatt,

3. lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt.

1988/89:SkU33

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

6. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69), dock med den
ändringen att lagarna skall träda i kraft den 15 juni 1989.

Stockholm den 18 maj 1989
På skatteutskottets vägnar

Lars Hedfors

Närvarande: Lars Hedfors (s), Bo Lundgren (m), Torsten Karlsson (s),
Görel Thurdin (c), Anita Johansson (s), Hugo Hegeland (m), Bruno
Poromaa (s), Yvonne Sandberg-Fries (s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta
Svenson (m), Britta Bjelle (fp), Rolf Kenneryd (c), Lars Bäckström (vpk),
Gösta Lyngå (mp), Kjell Nordström (s), Karl Hagström (s) och Ingrid
Hasselström Nyvall (fp).

Reservationer

1. Tillkännagivande om remissbehandling (mom. 1)

Bo Lundgren (m). Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta
Svenson (m). Britta Bjelle (fp), Rolf Kenneryd (c) och Ingrid Hasselström
Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Det framgår”
och slutar med ”motion Sk51” bort ha följande lydelse:

I motionerna från m, fp och c har riktats kritik mot att regeringen lagt fram
förslag om en helt ny skatt utan att genomföra en sådan remissbehandling
som förutsätts ske enligt 7 kap. 2 § regeringsformen. Detta har bl.a. inneburit
att lagrådet haft begränsade möjligheter att bedöma lagstiftningens praktiska
konsekvenser och tillämpning (se 8 kap. 18 § RF). Det gäller sådana centrala
frågeställningar som hur förslaget ställer sig til! rättssäkerhetens krav, om
förslaget är så utformat att lagen kan antas tillgodose angivna syften samt
vilka problem som kan uppstå vid tillämpningen. Denna brist i beredningsförfarandet
är av så allvarlig karaktär att ett avslag på propositionen är
motiverat redan av detta skäl. Till ledning för regeringens fortsatta arbete vill
utskottet starkt betona att det inte kan accepteras att lagförslag är så dåligt
beredda att lagrådet får svårigheter att fullgöra sina uppgifter enligt
regeringsformen. Utskottet föreslår att riksdagen med bifall till motion Sk51
yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1988/89:SkU33

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:

1. beträffande tillkännagivande om remissbehandling

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk51 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om beredning av
lagförslag,

2. Införande av en särskild vinstskatt (hemställan till mom. 2
och mom. 7 i motsvarande del)

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta
Svenson (m), Britta Bjelle (fp). Rolf Kenneryd (c) och Ingrid Hasselström
Nyvall (fp) anser

att utskottet under mom. 2 och mom. 7 i motsvarande del bort hemställa:

2. beträffande införande av en särskild vinstskatt

att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Sk47, 1988/89:Sk50 i
denna del och 1988/89:Sk51 yrkande 2 samt med anledning av motion
1988/89:Sk51 yrkande 3 avslår proposition 1988/89:132 i denna del och
motion 1988/89:Sk48 yrkandena 2 och 3,

7. beträffande lagförslagen i motsvarande del
att riksdagen med hänvisning till vad som hemställts ovan under mom.
2 avslår de vid propositionen fogade förslagen till

1. lag om särskild vinstskatt,

3. lag om ändring i lagen (1986:468) om avräkning av utländsk skatt,

4. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),

5. lag om ändring i taxeringslagen (1956:623),

6. lag om ändring i skattebrottslagen (1971:69),

3. Införande av en särskild vinstskatt (motiveringen till mom. 2
och mom. 7 i motsvarande del)

Bo Lundgren (m), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta Svenson (m), Britta
Bjelle (fp) och Ingrid Hasselström Nyvall (fp) anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”1 konstitutionsutskottets”
och på s. 14 slutar med ”yrkandena 2 och 3” bort ha följande
lydelse:

I motionerna Sk47 av Carl Bildt m.fl (m), Sk50 av Kjell Johansson m.fl. (fp)
och Sk51 av Görel Thurdin m.fl. (c) har yrkats avslag på förslaget att införa
en särskild vinstskatt.

Regeringen har motiverat sitt förslag om en vinstindragning från företagen
med att en sådan åtgärd skall kunna dämpa löneutvecklingen och utgöra en
stabiliseringspolitisk åtgärd. All erfarenhet visar emellertid att vinstindragningar
inte är rätt medel för att åstadkomma en sådan effekt. Propositionen
kan alltså avslås redan av det skälet att den föreslagna lagstiftningen inte kan
antas motsvara det syfte som ligger bakom den. Tvärtom kan den bedömas få
rakt motsatta effekter än de åsyftade.

Det finns emellertid, som framgår av motionerna från de borgerliga
partierna, flera andra invändningar mot att anta regeringens förslag. Ett
principiellt viktigt skäl är att skatter enligt regeringsformen inte får tas ut

1988/89:SkU33

2 Riksdagen 1988189. 6 sami. Nr 33

retroaktivt om inte riksdagen finner att det föreligger särskilda skäl härför.
Regeln skall ge de skattskyldiga en rimlig möjlighet att kunna planera sina
ekonomiska verksamheter och i förväg bedöma konsekvenserna av sitt
handlande. Den princip som kommer till uttryck i grundlagsregeln är så
grundläggande, att den enligt grundlagsmotiven bör påverka statsmakternas
ställningstaganden också utanför regelns egentliga tillämpningsområde. Det
finns därför all anledning för riksdagen att hålla en strikt linje vid
tillämpningen av regeln. Om riksdagen inleder en praxis som innebär att
olika stabiliseringspolitiska skäl tillåts utgöra motiv för retroaktivt verkande
skattelagstiftning måste grundlagsskyddets nuvarande utformning ifrågasättas.

Förutom det ovan sagda framgår av de tidigare nämnda motionerna att
invändningar kan göras gentemot förslagets detaljutformning i olika hänseenden.
Eftersom förslaget inte remissbehandlats är det inte heller möjligt att
överblicka alla konsekvenser för de skattskyldiga.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet propositionen i vad
avser införande av en särskild vinstskatt. Utskottet tillstyrker den föreslagna
höjningen av fribeloppet enligt lagen om vinstdelningsskatt.

4. Införande av en särskild vinstskatt (motiveringen till mom. 2
och mom. 7 i motsvarande del)

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) anser

att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”1 konstitutionsutskottets”
och på s. 14 slutar med ”yrkandena 2 och 3” bort ha följande
lydelse:

I-motionerna Sk47 av Carl Bildt m.fl (m), Sk50 av Kjell Johansson m.fl. (fp)
och Sk51 av Görel Thurdin m.fl. (c) har yrkats avslag på förslaget att införa
en särskild vinstskatt.

Det finns emellertid, som framgår av motionerna från de borgerliga
partierna, flera andra invändningar mot att anta regeringens förslag. De
skattskyldiga bör ges en rimlig möjlighet att kunna planera sina ekonomiska
verksamheter och i förväg bedöma konsekvenserna av sitt handlande. Ett
principiellt viktigt skäl är att skatter enligt regeringsformen inte får tas ut
retroaktivt om inte riksdagen finner att det föreligger särskilda skäl härför.

Förutom det ovan sagdä framgår av de tidigare nämnda motionerna att
invändningar kan göras gentemot förslagets detaljutformning i olika hänseenden.
Eftersom förslaget inte remissbehandlats är det inte heller möjligt att
överblicka alla konsekvenser för de skattskyldiga.

1988/89:SkU33

5. Införande av en särskild vinstskatt (mom. 2)

Lars Bäckström (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”yrkandena 2 och 3” bort ha följande lydelse:

Det är en riktig åtgärd att dra in en del av företagens övervinster i ett läge
när de svenska företagens likviditet, soliditet och vinster efter en exempellös
stegring nu ligger på extremt höga nivåer. I vpk:s motion redovisas
beräkningar som visar på att vinstnivån har stigit med över 20 % under 1988.
Börsbolagen kan redovisa förbättrade resultat efter finansnetto på hela 190
% från 1982 till 1987, detta medan lönekostnaderna under samma period har
ökat med 52 %. Den angivna förändringen har gjort att det uppkommit ett
allvarligt fördelningpolitiskt problem som måste angripas med kraftfulla
medel. Regeringsförslaget är inte tillräckligt långtgående. Den särskilda
vinstskatten bör utvidgas samtidigt som förberedelser måste vidtas för en
förändring också på längre sikt.

Regeringens förslag bör byggas ut på så sätt att vinstskatten får omfatta två
beskattningsår. Vidare bör skatteuttaget höjas till 25 % av vinstdelningsunderlaget.
Med hänsyn till att läget i och med regeringens förvarning nu låsts
vid ett skatteuttag om 15 % för det första räkenskapsåret, bör skattesatsen
för det första räkenskapsåret fastställas till 15 % i enlighet med propositionen.
Inget hindrar emellertid att skattesatsen för det därpå följande
räkenskapsåret höjs till 25 %.

dels att utskottet under mom. 2 och mom. 7 i motsvarande del bort
hemställa:

2. beträffande införande av en särskild vinstskatt
att riksdagen med anledning proposition 1988/89:132 i denna del och
med bifall till motion 1988/89:Sk48 yrkandena 2 och 3 samt med avslag
på motionerna 1988/89:Sk47, 1988/89:Sk50 i denna del och 1988/
89:Sk51 yrkandena 2 och 3 beslutar om en utvidgning av regeringens
förslag om en särskild vinstskatt i enlighet med vad utskottet anfört,

7. beträffande lagförslaget i vad avser förslaget till lag om särskild
vinstskatt

att riksdagen med anledning av vad utskottet hemställt ovan under
mom. 2 antar det vid proposition 1988/89:132 fogade förslaget till lag
om särskild vinstskatt med de ändringarna

dels att i 1 § andra stycket första meningen efter uttrycket "den 31
december 1988” skall tilläggas uttrycket ”och det räkenskapsår som
följer närmast därefter”,

dels att i 3 § första stycket den första meningen ersätts med följande
mening: ”Särskild vinstskatt tas ut med 15 procent för det första
räkenskapsår för vilket skatt skall betalas och med 25 procent för det
därpå följande räkenskapsåret”,

1988/89:SkU33

6. Intäkterna av den särskilda vinstskatten (mom. 4)

1988/89:SkU33

Lars Bäckström (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”till känna” bort ha följande lydelse:

Det är viktigt att indragningen av vinstmedel från företagen kommer de
arbetande direkt till godo genom en utveckling av förnyelsefonder som ej är
företagsanknutna och utökning av vuxenutbildningen. Fonderna bör byggas
upp på det sätt som vpk föreslagit i den tidigare under detta riksmöte väckta
motionen 1988/89:Ub261. Med en sådan inriktning skulle medel kunna föras
över från de mest vinstrika företagen till satsningar där behoven är störst,
t.ex. inom offentlig sektor eller övriga företag. Det får ankomma på
regeringen att skyndsamt lägga fram ett förslag om ett fondsystem enligt de
riktlinjer som angivits i den nämnda vpk-motionen. Utskottet förordar att
riksdagen beslutar i enlighet med det anförda.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa:

4. beträffande intäkterna av den särskilda vinstskatten
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk48 yrkande 4 och med
avslag på motionerna 1988/89:Sk49 yrkande 1 och 1988/89:Sk455
yrkande 9 hos regeringen begär förslag om uppbyggnaden av ett
fondsystem i enlighet med vad utskottet anfört,

7. Intäkterna av den särskilda vinstskatten (mom. 4)

Gösta Lyngå (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Vpk har” och
slutar med ”yrkande 9” bort ha följande lydelse:

Som framgår av mp-motionerna Sk49 yrkande 1 och Sk455 yrkande 9 är det
rimligt att intäkterna från den särskilda vinstskatten bör användas till
satsningar på miljön. Detta är naturligt eftersom, som sägs i motionerna,
mycket av storföretagens övervinster motsvaras av miljöförstöring åstadkommen
av vårt teknologiska samhälle. De satsningar som bör genomföras
för de ca 3,5 miljarder kronor som vinstskatten beräknas inbringa är inköp av
ur- och naturskogar i Sverige, bidrag till skydd av regnskogar samt bidrag till
en internationell fond för miljöåtgärder i Europa. Med hänvisning till det
anförda tillstyrker utskottet motionerna Sk49 yrkande 1 och Sk455 yrkande 9
samt avstyrker motion Sk48 yrkande 4 om annan användning av intäkterna
av den särskilda vinstskatten. Regeringen bör samtidigt få i uppdrag att
skyndsamt lägga fram förslag om den författningsmässiga reglering som
erfordras.

dels att utskottet under mom. 4 bort hemställa:

4. beträffande intäkterna av den särskilda vinstskatten
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Sk49 yrkande 1 och
1988/89:Sk455 yrkande 9 samt med avslag på motion 1988/89:Sk48
yrkande 4 beslutar att intäkterna av den särskilda vinstskatten skall
användas i enlighet med vad utskottet anfört samt hos regeringen

begär att den skyndsamt lägger fram förslag rörande den författningsmässiga
regleringen av frågan,

8. Tillkännagivande angående utredningsarbetet på
företagsskatteområdet (mom. 5)

Lars Bäckström (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Enligt vpk-motionen bör riksdagen uttala sig för att den kommande
skattereformen skall innebära sänkta skattesatser inom den personliga
inkomstbeskattningen och att detta finansieras genom ett ökat skatteuttag
från företagssektorn. En sådan inriktning på skattereformen bör vara en
utgångspunkt för de förslag som regeringen senare förväntas att förelägga
riksdagen. Vidare bör, som yrkas i samma motion, läggas fram förslag som
utjämnar skillnaderna i effektivt skatteuttag mellan börsbolag och mindre
familjeföretag. Även om utredningsarbetet inom kort skall vara avslutat är
det nödvändigt att riksdagen klargör de grundläggande kraven på en
kommande skattereform till ledning för det arbete som återstår i regeringskansliet
innan förslag om en skattereform kan läggas fram till riksdagen.
Utskottet tillstyrker därför yrkande 1 i motion Sk48.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa:

5. beträffande tillkännagivande angående utredningsarbetetpåföretagsskatteområdet att

riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk48 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört om inriktningen
av den kommande skattereformen,

9. Tillkännagivande angående tillfälliga skatter (mom. 6)

Bo Lundgren (m), Görel Thurdin (c), Hugo Hegeland (m), Karl-Gösta
Svenson (m), Britta Bjelle (fp), Rolf Kenneryd (c) och Ingrid Hasselström
Nyvall (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”yrkande 9” bort ha följande lydelse:

En grundläggande förutsättning för all näringsverksamhet är att ekonomiska
kalkyler kan upprättas utan risk för att plötsliga ingrepp från
statsmakternas sida i de ekonomiska spelreglerna drastiskt ändrar förutsättningarna.
Det är samtidigt förenat med mycket stora risker att driva en
politik som motverkar långsiktig planering utan i stället uppmuntrar till
kortsiktiga kalkyler och investeringar. Konsekvenserna av en sådan politik
kan bli särskilt allvarliga för Sverige eftersom en stor del av företagsamheten
har utlandsanknytning. Det finns därför uppenbara risker att investeringar
som annars skulle ha kommit Sverige till del i stället förläggs till annat land.
Detta medför en för samhällsekonomin skadlig utarmning av näringslivet
inkl. den svenska arbetsmarknaden.

Vinstindragningar och andra liknande ingrepp har under senare år varit

1988/89:SkU33

återkommande ärenden på riksdagens bord. Riksdagen måste nu, för att
försöka återställa förtroendet för dess ekonomiska beslutsfattande, markera
en vändpunkt genom att i ett tillkännagivande till regeringen uttala att den
ekonomiska politiken i fortsättningen måste präglas av stabilitet och
långsiktighet. Tillfälliga vinstindragningar och skatter av det slag som
regeringen nu förslagit skall inte användas som finanspolitiskt medel.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa:

6. beträffande tillkännagivande angående tillfälliga skatter
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:Sk50 i denna del och med
anledning av motionerna 1988/89:Sk49 yrkande 2 och 1988/89:Sk445
yrkande 9 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om behovet av stabilitet och långsiktighet i den ekonomiska
politiken,

10. Tillkännagivande angående tillfälliga skatter (mom. 6)

Gösta Lyngå (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 15 börjar med ”Utskottet
vill” och slutar med ”yrkande 9” bort ha följande lydelse:

En bidragande orsak till den gynnsamma vinstutvecklingen i det svenska
näringslivet är att företagen endast i ringa mån behöver betala för den
miljöförstöring som deras verksamhet åstadkommer. Så länge regeringen
inte har lagt fram några förslag om höga skatter på utsläpp av miljöskadliga
ämnen kommer vinsterna att fortsätta att ligga på omotiverat höga nivåer. En
högre beskattning eller avgiftsbeläggning av företagsvinsterna är alltså starkt
motiverad också av andra skäl än de stabiliseringspolitiska skäl som
regeringen anfört i detta ärende till stöd för sitt förslag om en särskild
vinstskatt.

Det bör emellertid betonas att tillfälliga skatter av detta slag inte är ägnade
att skapa förtroende för den ekonomiska politiken. Såväl målsättningar att
förhindra överhettad ekonomi och att styra konsumtionen i en måttligare
riktning som miljöskyddsaspekter måste kunna tillgodoses inom det permanenta
skattesystemets ram.

dels att utskottet under mom. 6 bort hemställa:

6. beträffande tillkännagivande angående tillfälliga skatter
att riksdagen med bifall till motionerna 1988/89:Sk49 yrkande 2 och
1988/89:Sk455 yrkande 9 samt med anledning av motion 1988/89:Sk50
i denna del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört om tillfälliga skatter,

Särskilt yttrande

Görel Thurdin och Rolf Kenneryd (båda c) anför:

Det framgår av vår reservation mot ett införande av vinstskatten och av
motionerna från de borgerliga partierna att det finns anledning att vara oroad
över den utveckling med vinstindragningar och andra plötsliga ingrepp som

1988/89:SkU33

ägt rum under de senaste åren. Eftersom det under utskottsbehandlingen
inte gick att uppnå majoritet för att avslå propositionen, undersökte vi mot
den ovan angivna bakgrunden - som ett alternativ till en beskattning av detta
slag - möjligheterna att åtminstone få majoritet kring ett mindre ingripande
förslag. Ett försök i samma riktning har kommit till uttryck i c-motionens
yrkande om en åtgärd utformad på ett annat sätt. Någon form av avsättning
till företagsanknutna fonder med inbetalningsskyldighet till ett konto på
riksbanken att användas för inre och yttre miljö skulle kunna vara ett annat
alternativ.

Det har inte varit möjligt att uppnå detta, vilket vi beklagar. I denna
situation har vi inte haft någon anledning att ta ställning till de förslag som
lagts fram om hur intäkterna av den särskilda vinstskatten skall användas.

1988/89 :SkU33

Konstitutionsutskottets yttrande
1988/89 :KU4y

Särskild vinstskatt m.m.

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har berett konstitutionsutskottet tillfälle att yttra sig över
proposition 1988/89:132 om tillfällig vinstskatt m.m. Konstitutionsutskottet
tar i sitt yttrande upp vissa konstitutionella aspekter som aktualiserats i
ärendet.

Som ett led i en åtstramning av den ekonomiska politiken meddelade
regeringen i en skrivelse till riksdagen (regeringsbeslut den 22 december
1988, skr. 1988/89:72) sin avsikt att lämna förslag till riksdagen om en särskild
skatt på företagens vinster. Regeringsbeslutet offentliggjordes den 31
december 1988. Enligt den nu framlagda propositionen är avsikten att
skatten skall vara tillfällig och normalt beräknas på vinsten för det
räkenskapsår som börjar den 1 januari 1989. Skatt skall tas ut med 15 % av
beskattningsunderlaget och betalas till staten. Den särskilda vinstskatten
skall ha samma krets av skattskyldiga som enligt lagen (1983:1086) om
vinstdelningsskatt, nämligen aktiebolag, ekonomiska föreningar, sparbanker
och ömsesidiga skadeförsäkringsanstalter.

I lagrådets yttrande samt i motioner som väckts med anledning av
propositionen påtalas brister i ärendets beredning (RF 7 kap. 2 §). Av
propositionen framgår att regeringen inhämtat synpunkter på förslaget från
riksskatteverket. Vidare har med anledning av skrivelsen till riksdagen
framställningar gjorts från Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges
industriförbund om att förslaget inte skall genomföras. Skatteutskottet
planerar en offentlig hearing den 2 maj 1989 till vilken bl.a. en rad
organisationer inbjudits.

Utskottets överväganden

Konstitutionsutskottet delar i och för sig de synpunker som bl.a. lagrådet
anlagt på ärendets beredning. Som utskottet i tidigare sammanhang anfört
(se KU 1982/83:8y angående förslag om tillfällig vinstskatt i prop. 1982/
83:102) följer emellertid av den nämnda grundlagsbestämmelsen - RF 7 kap.
2 § - att det i varje särskilt fall får bedömas i vad mån det finns behov av att
inhämta upplysningar och yttranden från myndigheter och sammanslutningar.
Mot denna bakgrund och med hänvisning till vad i övrigt förekommit
anser utskottet att det i regeringsformen uppställda kravet på beredning

iakttagits från regeringens sida. Som nyss framgått avser skatteutskottet att
ytterligare komplettera riksdagens beslutsunderlag.

Enligt 2 kap. 10 § RF får skatt eller statlig avgift ej uttas i vidare mån än
som följer av föreskrift, som gällde när den omständighet inträffade som
utlöste skatt- eller avgiftsskyldigheten. Finner riksdagen särskilda skäl
påkalla det, får dock lag innebära att skatt eller statlig avgift uttas trots att
lagen inte hade trätt i kraft när nyssnämnda omständighet inträffade, om
regeringen eller riksdagsutskott då hade lämnat förslag härom till riksdagen.
Med förslag jämställs ett meddelande i skrivelse från regeringen till
riksdagen om att sådant förslag är att vänta.

Som tidigare framgått har regeringen iakttagit den sistnämnda regeln i
grundlagsstadgandet genom skrivelsen till riksdagen. Frågan är emellertid
huruvida särskilda skäl påkallar att den föreslagna lagen om tillfällig
vinstskatt ges retroaktiv verkan. I denna del vill utskottet anföra följande.
Det aktuella regelsystemet i regeringsformen infördes 1979 (se prop.
1978/79:195) som ett resultat av den s.k. rättighetsskyddsutredningens
överväganden. Utredningen framhöll bl.a. (se SOU 1978:34 s. 161) att
riksdagen flera gånger ansett en viss retroaktiv tillämpning av nya skatteregler
nödvändig bl.a. av skatteflyktsskäl.

Lagrådet har i nu förevarande ärende inte funnit att den föreslagna
lagstiftningen till någon del har sådan tillbakaverkande karaktär som avses i 2
kap. 10 § RF när det gäller tiden före den 1 januari 1989. Inte heller har
lagrådet ansett att det föreligger några formella hinder med hänsyn till
samma grundlagsstadgande att låta lagstiftningen börja tillämpas vid den
angivna tidpunkten. Utskottet ansluter sig till lagrådets bedömning.

Konstitutionsutskottet har från de synpunkter utskottet har att företräda i
övrigt inte funnit anledning till något uttalande i ärendet.

Stockholm den 19 april 1989
På konstitutionsutskottets vägnar

Olle Svensson

Närvarande: Olle Svensson (s), Anders Björck (m), Catarina Rönnung (s),
Kurt Ove Johansson (s), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Sture Thun
(s), Hans Nyhage (m), Anita Modin (s), Torgny Larsson (s), Elisabeth
Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp), Bengt Kindbom (c), Bo Hammar
(vpk), Hans Leghammar (mp), Ulla Pettersson (s) och Ines Uusmann (s).

Avvikande mening

^Anders Björck (m), Birgit Friggebo (fp), Bertil Fiskesjö (c), Hans Nyhage
(m), Elisabeth Fleetwood (m), Ylva Annerstedt (fp) och Bengt Kindbom (c)
anser att utskottets överväganden bort ha följande lydelse:

Vad gäller den beredning som föregått propositionen konstaterar utskottet
i likhet med lagrådet att förslagen inte varit föremål för sådan remissbehand -

1988/89: SkU33

Bilaga 1

ling som avses i 7 kap. 2 § RF. Detta har bl.a. inneburit att lagrådet haft
begränsade möjligheter att bedöma lagstiftningens praktiska konsekvenser
och tillämpning (se 8 kap. 18 § RF). Det gäller sådana centrala frågeställningar
som hur förslaget ställer sig till rättssäkerhetens krav, om förslaget är så
utformat att lagen kan antas tillgodose angivna syften samt vilka problem
som kan uppstå vid tillämpningen. Denna brist i beredningsförfarandet är
enligt utskottet av så allvarlig karaktär att propositionen redan av detta skäl
bör avslås.

Beträffande retroaktivitetsförbudet i 2 kap. 10 § RF vill utskottet erinra
om att både rättighetsskyddsutredningen och departementschefen (se prop.
1978/79:195 s. 55) framhållit att det är ett rättssäkerhetsintresse av vikt att
skattelagar inte utan starka skäl ges tillbakaverkande kraft. Enligt utskottet
har beträffande förevarande ärende inte visats sådana särskilda skäl - t.ex.
risk för s.k. skatteflykt - för avsteg från det retroaktivitetsförbud som
uppställts i nyssnämnda lagrum.

Sammanfattningsvis har utskottet, från de synpunkter utskottet har att
företräda, kommit till den slutsatsen att propositionen av konstitutionella
skäl inte bör läggas till grund för beslut i riksdagen. Propositionen bör
följaktligen avslås.

Särskilt yttrande

Hans Leghammar (mp) anför:

Miljöpartiet de gröna anser från konstitutionella utgångspunkter att tillfälliga
skatter av den natur som nu föreslås av regeringen är ägnade att
undergräva förtroendet för den ekonomiska politiken. Den nödvändiga
nedkylningen av ekonomin bör ske inom ramen för det permanenta
skattesystemet. Dock har under den senaste tiden en ovanligt stark
vinstutveckling ägt rum, och i det läget inser jag att extraordinära åtgärder
varit påkallade och accepterar alltså förslaget från konstitutionella synpunkter.

1988/89:KU4y

Bilaga 1

Skatteutskottet

1988/89:SkU33

Bilaga 2

Offentlig utfrågning

den 2 maj 1989 kl. 09.00

angående regeringens förslag om en särskild vinstskatt

Deltagarförteckning

Inbjudna:

Finansdepartementet: Kjell-Olof Feldt, Johan Salsbäck och Peder
André

Riksskatteverket: Lennart Grufberg, Sune Jansson och Ulf Söderlund Sveriges

Industriförbund: Magnus Lemmel, Sven-Olof Lodin och
Eskil Qwerin

Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF): Olof Ljunggren och Jan
Herin

Småföretagens Riksorganisation: Jan Krylborn och Anders Åberg
Landsorganisationen i Sverige (LO): P-O Edin och Christer Persson
Tjänstemännens Centralorganisation (TCO): Roland Spånt och GertOve
Andreasson

Centralorganisationen SACO/SR: Jan Bröms

Skatteutskottets ledamöter och suppleanter:

Lars Hedfors (s), ordförande, Bo Lundgren (m), vice ordförande, Bo
Forslund (s), Torsten Karlsson (s), Kjell Johansson (fp), Görel Thurdin (c),
Anita Johansson (s), Hugo Hegeland (m), Bruno Poromaa (s), Yvonne
Sandberg-Fries (s), Sverre Palm (s), Karl-Gösta Svenson (m), Britta Bjelle
(fp), Rolf Kenneryd (c), Lars Bäckström (vpk), Gösta Lyngå (mp), Kjell
Nordström (s), Jan Bergqvist (s), Sven-Erik Alkemark (s), Knut Wachtmeister
(m), Karl Hagström (s), Ingrid Hasselström Nyvall (fp), Håkan Hansson
(c), Lisbeth Staaf-Igelström (s), Ewy Möller (m). Marianne Stålberg (s),
Gunnar Nilsson (s), Erkki Tammenoksa (s), förste vice talman Ingegerd
Troedsson (m), Leif Olsson (fp), Martin Olsson (c), Maggi Mikaelsson
(vpk), Åsa Domeij (mp), Arne Kjörnsberg (s), Roland Sundgren (s),
Ingegerd Elm (s), Margit Gennser (m), Hans Petersson (vpk), Birger
Schlaug (mp) och Anne Wibble (fp).

Anföranden

kl. 09.00-11.30

Lars Hedfors: Jag vill på skatteutskottets vägnar hälsa samtliga gäster
välkomna till denna lilla utfrågning. Som ni säkert har förstått bereder
skatteutskottet just nu propositionen om den s.k. särskilda vinstskatten. Vi
har i dagarna fått ett yttrande från konstitutionsutskottet, som har lagt litet
mera konstitutionella aspekter på innehållet i den här propositionen. Denna
utfrågning är tänkt att vara ett led i skatteutskottets beredning av propositionen.
Meningen är att vi skall försöka skaffa oss ett så bra beslutsunderlag som
möjligt.

Utfrågningen är uppdelad i tre block. Det första blocket omfattar olika
arbetsgivarorganisationer. Det andra blocket omfattar olika löntagarorganisationer.
Slutligen skall vi höra finansdepartementet och riksskatteverket. Ni
är alla hjärtligt välkomna.

Jag börjar med att särskilt hälsa välkommna representanter från Sveriges
industriförbund Magnus Lemmel, Sven-Olof Lodin och Eskil Qwerin, från
Svenska arbetsgivareföreningen Olof Ljunggren och Jan Herin samt från
Småföretagens riksorganisation Jan Krylborn och Anders Åberg. Jag
förklarar ordet fritt i den ordning som organisationerna står uppställda i
förteckningen. Det betyder att Sveriges industriförbund börjar, var så god.

Magnus Lemmel: Tack, herr ordförande! Jag är ganska ny i den här
verksamheten, och jag kan inte på något sätt hävda att jag är en skatteexpert.
Jag tycker ändå att det är mycket intressant att få denna kontakt med
riksdagen, så jag välkomnar verkligen att få vara med här i dag. Å andra
sidan har jag några medarbetare med mig som kan dessa frågor - SvenOlof
Lodin och Eskil Qwerin. Låt mig bara säga någonting inledningsvis om
de principiella övervägandena från Industriförbundets sida.

I en skrivelse till skatteutskottet den 6 april har vi redovisat vad vi anser om
den särskilda vinstskatten. Vår huvudinställning är att den särskilda vinstskatten
inte har den lönedämpande effekt som regeringen eftersträvar. I och
med denna skatt förs bolagsskatten i Sverige upp till en extremt hög nivå -

62,5 % vid oförändrad inkomst och 69 % på vinstökningar. Internationellt
ligger skatten numera med de beslut som har fattats på ungefär 35-40 %. Det
är inget tvivel om att detta kommer att påverka vår konkurrenskraft. Vi
räknar med att en sådan skatt, om den genomförs, kommer att leda till en
snedvridning av konkurrensen och att den kommer att få synnerligen
negativa effekter på investeringsnivån och därmed också på tillväxten i
Sverige.

Inom Industriförbundet gör vi med vissa mellanrum konjunkturprognoser.
Prognoserna bygger bl.a. på företagens egna planer. De senaste pekar på
att konjunkturen redan har vänt. Om den föreslagna åtgärden införs kommer
den således vid en mycket olämplig tidpunkt. Den kommer snarare att
förstärka nedgången i ekonomin.

Vi ser också mycket allvarligt på att industrins tilltro till regeringens
skattepolitik har skadats i grunden genom den här åtgärden. Vi behöver i
stället fasta spelregler. Det är nödvändigt för att vi skall kunna klara det allt

1988/89: SkU33

Bilaga 2

tuffare konkurrensklimat som vi upplever internationellt.

Det måste bli slut på de tillfälliga beskattningarna och de överraskningar
som har lett till dagens lappverk i skattesystemet.

Regeringens uttalade vilja att reformera till förmån för ett enklare, fastare
och mindre manipulerbart system är bra och förtjänar allt stöd. Den nu
föreslagna särskilda vinstskatten strider mot dessa principer. Den leder
snarare till ökad osäkerhet, vilket i sin tur leder till bristande vilja till
investeringar. Det uppstår en osäkerhet om man skall kunna göra investeringar
och var man skall lägga investeringarna. En sådan osäkerhet kommer
naturligtvis att påverka tillväxten. Tillväxten är redan för låg inom industrin.
Vi ser således detta som mycket allvarligt.

Låt mig nu få överlämna ordet till Sven-Olof Lodin, som kommer att tala
om de mer tekniska punkterna.

Sven-Olof Lodin: Herr ordförande! Jag tänkte bara ta upp ett pär frågor ur
den skrivelse som vi har skickat in tidigare. Först gäller det investeringsfondsavsättningar.
I propositionen har man nu visserligen föreslagit en halvering
av det belopp som skall tas upp till beskattning. Tidigare var det meningen att
hela investeringsfonden skulle tas upp. Detta är en förbättring men förändrar
inte de problem som en beskattning av investeringsfondavsättningarna skulle
medföra.Främst gäller det sådana investeringsfondsavsättningar där företagen
redan har fått regeringens tillstånd att använda medlen senare. Här
försämrar beskattningen i efterhand de villkor på vilka investeringarna
planerats få ske. Den ekonomiska innebörden är densamma som om
regeringen i efterhand hade tagit tillbaka frisläppsbesluten. Det är inte fråga
om så många fall. I några fall rör det sig dock om betydande belopp. För att få
det här frisläppet har företagen i flera fall ålagts av regeringen att vidta och
bekosta andra åtgärder av regionalpolitisk karaktär. De åtgärderna har
ibland redan vidtagits. Dessa företag är nu i flera fall tvungna att sätta in stora
belopp på investeringsfonderna, just under 1989, för att investeringarna skall
kunna fullföljas på det sätt som är avsett. Upphandlingen är således redan
vidtagen. Då kommer den särskilda vinstskatten som en extra kostnad
retroaktivt. Det spräcker investeringskalkylerna.

Vi är medvetna om att det kan finnas sådana fall där dessa skäl för att man
skall ha lägre skattebelastning på investeringsfonderna eller undanta investeringsfondsavsättningen
helt från beskattning inte kan åberopas. Vi anser
dock att man från riksdagens sida åtminstone klart måste säga ifrån att en
sådan här situation kan utgöra en grund för utnyttjande av den dispensregel
som finns i lagstiftningen. I lagrådsremissen har det också framförts kritik
mot att regeringen inte har gjort några ordentliga uttalanden om vilka fall
som skall täckas av dispensreglerna. Vad regeringen skriver i propositionen
förbättrar inte situationen. Jag får för övrigt hänvisa till vår skrivelse men jag
är beredd att svara på frågor när det gäller det här området.

Ett område som delvis är förbisett gäller en internationell fråga, avräkning
av utländsk skatt från svensk skatt. I de fall ett företag även har utländska
inkomster och utländsk skatt på sina inkomster finns möjligheter att avräkna
den utländska skatten. I första hand görs avräkningen den vanliga bolagsskatten.
När vinstdelningsskatten infördes fick företagen avräkna den

1988/89:

Bilaga 2

utländska skatten även denna. Det är naturligt att avräkning också sker från
den särskilda vinstskatten. Regeringen har också lagt till den som tredje
avräkningsbas.

Man synes då ha förbisett att vinstdelningsskatten inte ger full avräkningseffekt.
Det gjorde inte så mycket tidigare när den var det sista avräkningsaltemativet.
Den särskilda vinstskatten ger dock full avräkning, och den bör
därför jämställas med inkomstskatten. Turordningen bör vara: inkomstskatt,
särskild vinstskatt och därefter vinstdelningsskatt som inte ger mer än
halva avräkningen. Ändras inte turordningen drabbas de företag som har
stora utländska intäkter och därmed höga utländska skatter. Exporterande
företag har i flera fall betydligt högre utländska skatter än svenska skatter,
bl.a. därför att de har utländska royalties som det utgår höga kapitalskatter
på i utlandet. För att få rättvisa bör således den utländska skatten få avräknas
mot den särskilda vinstskatten, innan den avräknas mot vinstdelningsskatten.

Slutligen vill jag fästa utskottets uppmärksamhet på att vi anser det mycket
osäkert om det förfarande som använts vid tillkännagivandet av den särskilda
vinstskatten överensstämmer med principerna i regeringsformen 2 kap.
10 §. Nu har jag erfarit att utskottet har inhämtat yttrande från konstitutionsutskottet,
och det tycker jag är tillfredsställande. Jag vet dock inte vad
yttrandet innehåller. Om riksdagen finner att allmän brådska, vilket det här
är fråga om, är tillräckligt skäl för att man skall kunna använda sig av denna
typ av retroaktivitet, anser vi att regeringsformen bör ändras. Det skall då
inte föreskrivas att man äger rätt till det här förfarandet om riksdagen finner
att det föreligger särskilda skäl. Formuleringen skall då ändras till att
förfarandet är tillåtet om riksdagen finner skäl. Godtas förfarandet i detta fall
finns det i praktiken inte längre någon täckning för uttrycket ”särskilda
skäl”.

Olof Ljunggren: Herr ordförande! Jag är inte särskilt ny i den här rollen, men
inte desto mindre är jag tacksam över att jag fick komma hit och redovisa
våra synpunkter. Med tiden har vi dock blivit tämligen luttrade när det gäller
möjligheterna att få gehör för de, som vi tycker, relevanta synpunkter vi har
att anföra.

Sådana här tillfälliga eller särskilda skatter på företagens vinster samt
likviditetsindragningar har sedan 1982 varit ett i stort sett årligen återkommande
inslag i regeringens ekonomiska politik. Låt mig peka på några
exempel:

- 1982 beslutades att företagen skulle insätta 20 % av vinsten för 1983 på
räntelöst konto i riksbanken.

- Under 1983 belastades företagen dessutom med den s.k. tillfälliga
vinstdelningsskatten, motsvarande 20 % av aktieutdelningen under
året.

- 1983 genomdrevs beslutet om vinstdelningsskatt fr.o.m. 1984. Skatten
angavs syfta till att hålla tillbaka arbetskraftskostnadsutvecklingen.

- Den 20-procentiga vinstindragningen till räntelöst konto i riksbanken
förlängdes dessutom till att också avse 1984.

- 1984 beslutades om ytterligare likviditetsindragning. 6 % av företagens

1988/89 :SkU33

Bilaga 2

lönesummor över 20 miljoner skulle inbetalas på lågräntekonto i riksbanken.

- 1984 beslutades om införande av förnyelsefonder från 1985.10 % av 1985
års vinster skulle insättas på räntelöst konto i riksbanken.

- 1985 beslutades om ytterligare tillfällig likviditetsindragning. 10 % av
företagens lönesummor över 20 miljarder skulle deponeras på lågräntekonto
i riksbanken.

- 1986 beslutade riksdagen om den s.k. engångsskatten avseende 1987.

- 1988 ålades företagen en ny likviditetsindragning. 15 % av företagens
likviditet senaste räkenskapsårets slut minus 50 milj.kr. skulle inbetalas
på lågräntekonto i riksbanken.

- 1989 vill regeringen införa tillfällig särskild vinstskatt om 15 %.

Det kan konstateras att denna rad av tillfälliga, särskilda åtgärder inte
verkningsfullt bidragit till en dämpning av pris- och löneutvecklingen.

Att vinstindragningar inte har någon eller möjligen liten effekt på
lönebildningen anser vi vara väl belagt i olika studier av den svenska
ekonomin. Om utskottet så önskar kan Jan Herin senare uttala experternas
ekonomiska synpunkter på detta. Varken i denna proposition eller tidigare
har regeringen försökt förklara hur den mekanism skulle se ut som genom
vinstindragningar skulle kunna få sådana effekter.

Lönebildningen, liksom annan prisbildning, är ett samspel mellan utbud
och efterfrågan. Att vinstindragningar inte ökar arbetsutbudet torde vara
helt klart. Inte heller efterfrågan på arbetskraft torde i nämnvärd utsträckning
påverkas, eftersom denna efterfrågan i främsta rummet bestäms av
efterfrågan på varor och tjänster och denna i blott ringa utsträckning
påverkas av vinstindragning. I den mån någon efterfrågedämpning åstadkommes
torde detta vara genom en dämpning av företagens investeringsbenägenhet.

Vinstindragningar kan sålunda ha en utbudshämmande effekt, dvs.
motsatsen till vad som långsiktigt måste eftersträvas.

Vinstutvecklingen i det svenska näringslivet har enligt propositionen varit
god under flera år och förväntas bli så också under 1989. Den nu föreslagna
tillfälliga särskilda vinstskatten bör enligt propositionen verka dämpande på
lönestegringstakten under 1989 och särskilt under 1990.

Härutöver har regeringen i kompletteringspropositionen föreslagit åtgärder,
som kommer att belasta näringslivet. I främsta rummet får den
föreslagna temporära höjningen av arbetsgivaravgifterna negativa effekter
på företagens lönsamhet, kostnadsutveckling och konkurrensförmåga. Genomfört
kommer regeringens förslag att innebära att arbetskraftskostnaden i
Stockholmsområdet i stort sett fördubblas, jämfört med vad parterna
kommit överens om i avtal i år, inkl. beräknad löneglidning.

Den svenska ekonomins problem är inte att näringslivet är för lönsamt.
Det är sant att näringslivets lönsamhet under 1980-talet förbättrats jämfört
med den mycket svaga lönsamheten under 1970-talets senare hälft. Att
svenska företag internationellt sett skulle vara särskilt lönsamma är emellertid
en myt som saknar all grund.

Kapitalandelen av förädlingsvärdet är lägre i Sverige än i nästan alla
OECD-länder. Det framgår av tab. 1.

1988/89:

Bilaga 2

OECD har gjort beräkningar rörande räntabiliteten i näringslivet inom
OECD-länderna på materiellt kapital, dvs. maskiner och byggnader. Också
detta mått ger vid handen att lönsamheten i Sverige är lägre än i flertalet
andra OECD-länder. Det framgår av tab. 2.

Sett i förhållande till det inhemska ränteläget är också lönsamheten inom
svenskt näringsliv otillräcklig snarare än motsatsen. Fig. 3 visar avkastningen
på arbetande kapital inom svensk industri jämfört med räntan på statsobligationer.
Om avkastningen på materiella investeringar inom industrin är lägre
än räntan på riskfria placeringar i statspapper, blir resultatet en hämmad
investerings- och produktivitetsutveckling.

Den svenska ekonomins problem är varken för hög lönsamhet eller för
höga reallöner efter skatt och därigenom en för hög nivå på den privata
konsumtionen. De disponibla reallönerna har under lång tid utvecklats svagt
i Sverige om man jämför med utvecklingen i andra länder. Vårt problem är i
stället:

- för höga skatter

- för stor offentlig sektor

- för svag produktivitetsutveckling

- otillräcklig investeringsnivå.

Problemen hänger ihop. För höga skatter och för stor offentlig sektor ger
en svag produktivitetsutveckling och otillräcklig investeringsutveckling. Den
främsta effekten av nu föreslagna åtgärder torde bli att ont blir värre.

Jan Krylborn: Jag vill också tacka för att vår organisation har fått tillfälle att
komma hit och ge våra synpunkter. Vi har nu alla varit med om en spännande
tid med VM i ishockey, som vi har kunnat ta del av. Vi har tyckt att det var
intressant, även om det slutade med en viss besvikelse. I det spelet talar man
om interference, dvs. hinder, störning. Vi upplever nog det som nu utspelar
sig som interference, dvs. en störning av spelets regler. En tillfällig vinstskatt
stör således näringslivets spelregler.

Om vi tittar på de motioner som har lämnats i det här sammanhanget,
finner vi att i dem finns någonting som företagsledare ibland hävdar saknas
hos riksdagens ledamöter, nämligen förståelse för hur företagen får arbeta. I
huvuddelen av motionerna anges att näringslivet är emot förändrade och
därigenom skadliga spelregler och emot retroaktivitet. Men vad företagsledarna
kommer att se så småningom är inte motionerna utan det faktiska
beslutet som kommer att fattas och som de måste leva med - slutresultatet.

När det gäller ishockey hade vi alla säkert varit lyckliga om vi hade fått en
guldmedalj. När det gäller att driva företag har man tydligen motsatt
uppfattning, dvs. lyckas man driva till guld och få vinst skall det beskattas och
åtgärdas på något sätt. Det leder knappast till ökat förtroende mellan
parterna.

Om vi ser på det speciella småföretagarperspektivet kan vi konstatera att
av de 351 000 småföretagen, exkluderat lantbruket som finns i landet, är det
ingen stor numerär som drabbas av en sådan här skatt. Å andra sidan är det
ett större antal företag som måste sätta sig in i reglerna. De måste följa
reglerna och beakta vad det kan få för konsekvenser och när de ligger på
gränsvärdena. På det sättet drabbas ett stort antal småföretag av regelverket.

1988/89:SkU33

Bilaga 2

Alla känner ju till att det här förslaget inte var ute på remiss innan
regeringen beredde ärendet. Vi delar lagrådets uppfattning att en sådan
handläggning hade varit av särskilt värde, speciellt med tanke på hur svåra de
här frågorna är att behandla.

Vi avgav ett remissyttrande när det gäller översynen av vinstdelningsskatten
1986. Vi anförde att vinstdelningsskatten missgynnar småföretagen. Den
ger en rad skeva effekter. Inflationstillägget slår t.ex. särskilt hårt, eftersom
mindre företag regelmässigt har en lägre soliditet, dvs. de har mer lånat
kapital. Således drabbas dåligt konsoliderade och svaga företag, t.ex.
expanderande, mindre företag.

Småföretagens riksorganisation har till uppgift att underlätta företagande.
Åtgärder som leder till en ökning av skattetrycket, t.ex. en temporär särskild
vinstdelningsskatt, arbetar knappast i den riktningen. Därför må det väl
ursäktas att vi inte är speciellt kreativa när det gäller att komma på
alternativa lösningar i en sådan fråga. Jag hoppas att alla har insett att min
föredragning har gett vid handen att vi yrkar avslag på den föreslagna
särskilda vinstdelningsskatten.

Lars Hedfors: Tack så mycket för den inledningen. Det har då blivit fritt
fram för frågor. Jag tänkte ta mig friheten att ställa den första frågan. Jag vill
anknyta till det som Jan Krylborn talade om, nämligen att regeringen genom
den här propositionen inte skulle hålla sig till givna spelregler. Vi vet att
löneglidningen i Sverige år 1988 var ungefär 5 %. I det löneavtal som har
ingåtts för 1988/90 finns det skrivningar om att man skall förbinda sig att
försöka förhindra alltför stora löneglidningar. Min fråga till arbetsgivarorganisationerna
blir då hur ni tänker hålla er till spelreglerna och vilka åtgärder
ni planerar för att försöka hålla tillbaka löneglidningen framöver. Jag lämnar
ordet till Olof Ljunggren.

Olof Ljunggren: Först vill jag bekräfta att det i den centrala uppgörelsen
mellan SAF och LO finns intaget en skrivning om att parterna anser att
löneglidningen måste stoppas och att man måste vidta åtgärder för att
minimera den del av löneglidningen som är oönskad och onödig. Det finns
också ett uppdrag till förbundsparterna, som har hand om de centrala
rekommendationerna, att man skall diskutera vilka åtgärder man gemensamt
kan vidta för att dämpa löneglidningen. I sanningens namn har det varit
varierande diskussioner på förbundsplanet om vilka åtgärder man skulle
kunna vidta, delvis beroende på att vissa områden inte har någon löneglidning
medan andra har en stor löneglidning. Inom vissa områden där man har
mycket stor löneglidning har man bl.a. genom omläggning av avtalssystemet
och anställningsformerna - jag tänker på byggnadsindustrin - vidtagit
åtgärder som kommer att få sådana här effekter.

Därutöver har vi från Arbetsgivareföreningens sida satt i gång en
omedelbar aktivitet för att skapa lokala och regionala samverkansgrupper
för företag i olika branscher. Det görs i första hand för att via information om
löneläget, löneutvecklingen och löneförändringar som sker i regioner lokalt
se till att företagen vid sina lokala tillämpningar har en korrekt uppgift om
vilken utveckling som har skett och sker. Vi vet att en stor del av den
oönskade löneglidningen beror på felaktig information och felaktiga uppfatt -

1988/89:SkU33

Bilaga 2

3 Riksdagen 1988189. 6 sami. Nr 33

ningar om vad som sker. Vår regionalpolitiska organisation liksom förbundets
regionala organisation kommer här att få spela en utomordentligt aktiv
roll.

Vi kommer också från förbunden inom SAF och från SAF:s central att
följa de lokala löneuppgörelser som träffas. Vi har en möjlighet att med
särskilda åtgärder ingripa mot företag som tillåter sig att i stor omfattning
avvika från avtal som är träffade. Det kallas för att vi kan utdöma
skadestånd. Vi har gjort det förut. SAF:s styrelse har i ett särskilt uttalande
inför årets avtalsrörelse sagt att denna åtgärd kan komma i fråga. Vid sidan
av detta är det självklart att SAF:s central liksom våra förbund i informationen
och direktivgivningen vid tillämpningen av avtalen kommer att se till att
företagen håller sig till avtalen så långt det nu är möjligt. Dessutom måste
löneglidningen dämpas.

Till sist, herr ordförande, tror jag att de åtgärder vi vidtar i syfte att
medvetandegöra företagen om vilka konsekvenser stor löneglidning får när
det gäller inflation, kostnadsutveckling och risk för framtiden kan bidra i det
här hänseendet. Det finns dock en åtgärd som vi inte kan genomföra, men
som riksdagen kan genomföra som omedelbart skulle få begränsande effekt.
Den är också lätt att genomföra. Man skulle nämligen kunna se till att de som
deltar i olovliga konflikter verkligen får ta sitt ansvar, genom att de skulle
drabbas av kännbara skadestånd. I dag kan skadestånd på högst 200 kr.
utdömas. Det är samma belopp som år 1928, då man införde lagen om
kollektivavtal. Om vi ändrar den regeln, skulle vi bli av med olovliga
konflikter och hotet om sådana. Vi kan garantera att en stor del av den
oönskade löneglidningen i så fall skulle kunna undvikas. Ett samspel när det
gäller åtgärder mellan oss, de fackliga organisationerna och riksdagen skulle
således kunna ha effekt. Det är naturligtvis särskilt angeläget att alla dessa
ansträngningar görs nu när vi befinner oss i en situation med mycket
besvärande brist på arbetskraft.

Lars Hedfors: Innan jag lämnar ordet till Sven-Olof Lodin - som har begärt
det - skall jag bara ställa en liten följdfråga. På vilket sätt skiljer sig det här
med information, lokala och regionala arbetsgrupper och särskilda uttalanden
från motsvarande aktiviteter år 1988 när löneglidningen var 5 %?

Olof Ljunggren: Nu var löneglidningen i och för sig inte 5 %, den var i
storleksordningen 4,5 % - och det är illa nog.

Skillnaderna är att åtgärderna är mer organiserade och kraftfullare. Den
här typen av lokala och regionala samrådsgrupper fanns inte 1988,1987 eller
tidigare, men de etableras nu över branschgränserna. De fanns inom vissa
branscher. Jag tycker att detta är en väsentlig skillnad och visar på företagens
intresse och beredvillighet att ställa upp över branschgränserna för att slippa
åberopa ... Det är en skillnad både i princip och i kvantitet.

Sven-Olof Lodin: Det handlar inte bara om vad som är tillåtet och inte
tillåtet, det handlar också om värdet av fasta spelregler. För att kunna
existera och planera långsiktigt måste företagen veta någorlunda vad som
händer. Situationen är svår nog och överraskningarna många nog för att
planeringen skall bli vansklig. Skall man då dessutom vara tvungen att ta

1988/89:SkU33

Bilaga 2

hänsyn till risken för improviserade plötsliga extra skatter blir situationen i
det närmaste ohållbar.

Jag vill nämna att denna situation upplevs som oerhört besvärande. Så sent
som i torsdags hade jag besök av företrädare för ett utländskt företag. Med
anledning av dels den särskilda vinstskatten, dels de aviserade arbetsgivaravgiftshöjningarna,
frågade man mig vilka skäl jag kunde anföra mot att
företaget inte skulle flytta sin nordiska bas till Helsingfors. Man ville höra de
skäl på skattesidan som jag kunde anföra. Det är mycket möjligt att företaget
flyttar. Den enda anledningen till att besöka mig var att ta reda vad jag trodde
om utvecklingen.

Det är viktigt för företagen att ha en känsla av att de inte behöver räkna
med snabba negativa förändringar i skattetrycket. Verkligheten är svår nog
ändå.

Lars Hedfors: Jag förstår resonemanget om de fasta spelreglerna och
behovet av dem för näringslivet. Men är man inom näringslivet medveten om
att denna situation är en följd av att man från näringslivets sida kanske inte
riktigt följer de fasta spelreglerna på arbetsmarknaden?

Olof Ljunggren: Vilka fasta spelregler är det som näringslivet inte följer?

Lars Hedfors: Man följer t.ex. inte de fasta spelreglerna i avtalen. I avtalen
förbinder man sig att hindra löneglidningen. Trots det är löneglidningen

4,5 %. Jag tänker på de spelreglerna. Jag ställde frågan till Sven-Olof
Lodin.

Sven-Olof Lodin: Jag tycker egentligen att det är bättre att Olof Ljunggren
får svara på den frågan, eftersom det är han som är ansvarig. Jag kan i och för
sig inte se att näringslivet inte håller på spelreglerna. Men jag tycker faktiskt
att Olof Ljunggren är bättre på att svara på den frågan.

Olof Ljunggren: Först och främst är löneglidningen inte inskriven i avtal, dvs.
hur stor eller liten den skall vara. Löneglidning är något som sker vid sidan
om avtalen. Den räknas fram som en skillnad mellan faktisk löneökning och
avtalad sådan.

Löneglidningen beror på många saker. Bl.a. beror den på bristen på
arbetskraft, och vi har en svår brist på arbetskraft, som naturligtvis delvis är
en följd av den långsiktiga arbetsmarknadspolitik som har bedrivits.
Löneglidningen beror, som jag sade tidigare, i hög grad på krav från de
fackliga organisationerna och de lokalt anställda. När detta apostroferas av
hot om olovliga konflikter och konfliktvarsel, är det klart att det uppstår
bekymmer på många företag, eftersom det inte finns några möjligheter att
hantera och ge sanktioner mot sådana olovliga åtgärder. Det är en oriktig
uppgift att det är spelreglerna som finns i våra avtal som inte följs.

Däremot tycker jag att det är anmärkningsvärt med de spelregler som
ändras på det sätt som nu sker. Det gäller t.ex. förslaget från regeringens sida
till riksdagen om höjda arbetsgivaravgifter. Det är inte många veckor sedan
som LO och SAF:s ledningar satt hos finansministern och ställde en fråga:
”Vilka skatteskalor kan vi förvänta oss 1989/1990? Vi vill om möjligt ha svar
på den frågan för att kunna ta ställning till om vi kan träffa ett tvåårsavtal”.

1988/89:

Bilaga 2

LO och SAF fick svar på frågan om vilka intentioner som fanns. Men inte
ett ord hördes om att man därutöver tänkte belasta företagen med
kostnadsökningar på 2 resp. 5 % i arbetsgivaravgiftshöjningar. Jag tycker att
det hade varit rimligt om parterna hade blivit delgivna den här viktiga
ändringen av spelreglerna inför förhandlingarna. Vi kräver att den här typen
av spelregler som fastläggs i riksdagsbeslut skall vara fasta. Men något brott i
formell mening mot de spelregler som finns i avtalen förekommer inte.

Magnus Lemmel: För att undvika missförstånd vill jag framhålla att
Industriförbundet inte är någon arbetsgivarorganisation utan en intresseorganisation
för den svenska industrin.

Lars Hedfors: Jag ställde frågan till Sven-Olof Lodin eftersom han talade så
varmt om spelregler.

Jan Herin: Eftersom intresset har fokuserats mycket på effekterna på
lönebildningen av denna vinstskatt, företog jag mig att inför denna utfrågning
titta på några studier över lönebildningen. Jag har inte funnit någon
studie gjord under de senaste åren som kan påvisa en positiv relation mellan
vinstindragning och återhållsamhet i lönebildningen.

Det är viktigt för utskottet att inte slå ett slag i luften med en åtgärd som
man tror skall ha en återhållande verkan på lönebildningen.

Först och främst har vi de avtalsenliga höjningarna. Dessa har ju icke på
något sätt påverkats av vinstindragningen. Motparten, dvs. arbetstagarsidan,
har inte kommit och sagt att de nu är beredda att skriva ned lönekraven si och
så mycket, eftersom de har fått en vinstindragning. Man har i avtalen siktat
på reallöner efter skatt, och avtalen har utformats därefter.

Alla studier visar att löneglidningen bestäms av utbud och efterfrågan på
arbetskraft, som Olof Ljunggren pekade på i sitt anförande. Finns det en
given vinstindragning så påverkar det inte utbudet på arbetskraft, arbetsvilja
och ej heller efterfrågan. Företagare väger då vad den extra sysselsatte kan
inbringa i produktionsresultat mot den lön företagaren betalar. Sedan väger
företagaren de båda kriterierna mot varandra, dvs. om det är lönt att
sysselsätta individen. Vinsten bestäms marginellt av vad den förste, andre,
tredje och fjärde sysselsatte har producerat för överskott. Företagaren driver
sitt antal sysselsatta så på marginalen att han får en täckning för lönekostnaderna,
dvs. de rörliga kostnaderna. Vinstindragningen, given till 15 %, har
ingen effekt på löneglidningen. Det är ett slag i luften. Det är viktigt för
utskottet att grunda sina slutsatser på vad ekonomerna har kommit fram till.

Jan Krylborn: När företagaren står inför valsituationen om han skall gå över
tröskeln för vinstskatt resp. betala ut lön, tror i varje fall jag att det är alldeles
klart att företagaren föredrar att höja lönen med förhoppningen att
åtminstone kortsiktigt få en viss uppskattning, mot att betala in skatt som
knappast ger det enskilda företaget ett direkt utbyte. Det är sedan en annan
effekt att basen höjs och att företagaren knappast kan förvänta sig någon
kredit vid kommande förhandlingar.

Karl-Gösta Svenson: Hittills kan man konstatera att vinst- och likviditetsindragningar
inte verkar dämpande på lönestegringstakten.

1988/89:SkU33

Bilaga 2

I vilken grad kommer industrins investeringar att påverkas konkret av den
här vinstskatten?

Sven-Olof Lodin: Vinstskatten kan direkt påverka investeringsnivån eftersom
det betyder att kapitalkostnaderna stiger. Man får mindre vinstmedel
över för investeringar. Om man avser avsätta till investeringsfond för
framtida investeringar, försämras investeringskalkylen med ungefär 15 %.
Normalt sett måste man höja vinsten, inte bara för den särskilda vinstskatten
utan också med skatten på vinstskatten, eftersom den inte är avdragsgill mot
andra skatter. Det kan alltså bli alldeles uppenbara försämringar.

Karl-Gösta Svenson: Har ni gjort några beräkningar av hur stor en sådan
nedgång kan bli procentuellt sett?

Sven-Olof Lodin: Det är mycket svårt att säga. Frigränsen på 2 milj. kr.
betyder också en del här. Vi har inte statistik där vi kan skilja ut företagen. Vi
har sett att det för enskilda företag kan det ha en betydande kostnadsförhöjande
effekt.

Karl-Gösta Svenson: Hur påverkar den osäkerhet som man har talat om för
spelreglerna när det gäller att välja om man skall investera inom landet eller
utomlands? Till hur stor del påverkas skatten i det avseendet?

Sven-Olof Lodin: Det är naturligtvis svårt att kvantifiera påverkan. Man får
se på det i ett långsiktigt perspektiv. Frågan blir då om vi långsiktigt vågar lita
på de svenska skattereglerna. Här avser man att genomföra en bolagsskattereform
som ser hygglig ut och som i vissa avseenden t.o.m. kan betraktas som
attraktiv. Men om de reglerna nu i praktiken inte kommer att gälla utan
företagen dessutom måste räkna med att få extra skatter, spelar det ingen roll
om de nya bolagsskattereglerna verkar bra eller ej. Då blir frågan i det
långsiktiga perspektivet om företagen vågar investera i Sverige när de inte
kan lita på den svenska regeringens skattepolitik, dvs. att den blir stabil, eller
om de skall lägga investeringarna i andra länder?

Den särskilda vinstskatten har påverkat förtroendet negativt. Nu kommer
enligt kompletteringspropositionen dessutom den särskilda arbetsgivaravgiften.
Utsikterna för Sveriges del har försämrats betydligt.

Jag vill inte påstå att regeringen ser för litet eller för mycket på ishockey -det vet jag inte. Men jag kan inte fria mig från tanken att regeringen kanske
har påverkats litet av TV-våldet på samma sätt som barn. Jag tänker närmast
på TV-våldet hos Hacke Hackspett. Man har en känsla av att regeringen ser
på näringslivet på samma sätt som Hacke Hackspett gör på sina motståndare.
Först slår regeringen ner sin motståndare i marken med en stekpanna i
huvudet. När sedan motståndaren omtumlad skakar upp igen slår regeringen
motståndaren i baken med något annat. Det som sedan väntar är att
motståndaren huggs i bitar som pytt i panna, varefter regeringen förväntar
sig, liksom Hacke Hackspett, att industrin i nästa bildruta skalf vara fullt
återställd och beredd att slåss med samma friska själ. Så fungerar inte
näringslivet. Det tar skada av behandlingen i motsats till vad som sker i
Hacke Hackspett-filmerna.

1988/89SkU33

Bilaga 2

Karl-Gösta Svenson: Får jag ställa en avslutande fråga till småföretagens
riksorganisation. Kan ni på ett konkret sätt visa hur de företag som är
berörda av denna förändring påverkas? Inte bara så till vida att fler
medlemmar hos er berörs av regelverket som sådant, utan konkret hur
konkurrensen förändras för de små och medelstora företag som är berörda av
denna typ av skatt.

Jan Krylborn: Det viktiga är två delar. Dels innebär detta ökade revisorskostnader
i form av att man måste räkna ut skatteunderlaget, dels drabbar
detta de enligt propositionen ungefär 3 300 företag som direkt betalar skatt,
men även en stor del ytterligare företag.

Om man ser på det ursprungliga syftet med vinstdelningsskatt, var det att
dra in övervinster i stora företag. För att komma undan kostnaderna borde
man i stället för att använda enbart ett grundavdrag även undanta exempelvis
fåmansföretag från vinstdelningsskatten och även vinstskatten. Då hade man
sluppit dessa kostnader.

Orsaken till att det är relativt många småföretag som berörs av detta är att
det är en realbeskattning som missgynnar företag med låg soliditet.
Effekterna kan då bli rätt våldsamma. Även företag som har en nominell
vinst som är negativ, dvs. går med förlust, kan i ett antal fall få vinster enligt
det här systemet som överstiger grundavdraget och få betala vinstskatt. Det
kan få mycket skadliga effekter långsiktigt på företagens investeringsförmåga
och överlevnadsförmåga.

Britta Bjelle: I den här propositionen om särskild vinstskatt har ju regeringen
angett lönedämpning som motiv till att skatten skall införas. Nu har ni särskilt
från SA:s sida påvisat, och det visste vi väl också sedan tidigare, att skatten
förmodligen inte skulle ha någon lönedämpande effekt. Löntagarfonder osv.
som ni själva har berört visar att det inte är så. Alltså måste regeringen ha
något annat motiv än det som står i propositionen för att införa denna
vinstskatt.

Min fråga till Olof Ljunggren är: Kan regeringen ha någon tanke på att det
skulle ha en psykologisk betydelse att införa en skatt som på ett eller annat
sätt dämpar företagens intresse av att medverka till höjda löner? Något motiv
måste regeringen ha haft, och då kan man möjligen tänka sig att det har
funnits någon sådan tanke.

Olof Ljunggren: Jag kan inte svara på vilket motiv regeringen egentligen har.
Det har påvisats med många olika exempel att det angivna motivet inte är
hållbart. Det måste finnas något annat. Det kan väl vara det motivet, eller det
kan vara en allmän eftergift till de ganska högröstade rop man ibland hör att
företagen har en god vinstutveckling och för höga vinster. Vi har visat att
jämfört med t.ex. OECD-genomsnittet är så inte fallet.

För oss är det svårförståeligt att man på detta sätt jagar företag om de har
en hygglig vinstutveckling, när man i stället borde älska företag som har höga
vinster. Företag som går bra och som ger höga vinster är grunden för vårt
välstånd. Det är näringslivet som skapar resurserna också för verksamheten i
den offentliga sektorn. Mot den bakgrunden är det obegripligt att man på det
sättet skadskjuter företagen i stället för tvärtom. Motivet kan jag alltså inte

1988/89: SkU33

Bilaga 2

svara på, men jag tror att det naturligtvis måste vara något annat än det
angivna som är skäl för det man gör.

Britta Bjelle: I ditt första inlägg talade du mycket om att den höga
lönsamheten i Sverige är en myt. Den är inte så hög. Men rent faktiskt har
företagen ändå ganska hyfsade vinster. Hur kommer det sig att man inte
investerar dessa hyfsade vinster i större utsträckning än vad man faktiskt gör?
Bakgrunden till denna vinstskatt är ju bl.a. att på ett eller annat sätt komma
åt dessa vinster.

Olof Ljunggren: När det gäller om vinsterna är hyfsade eller inte, måste man
naturligtvis jämföra med hur vinstutvecklingen har varit tidigare. Den är
bättre än det katastrofala slutet på 1970-talet. Den är inte riktigt uppe i nivå
med övervinståret 1974. Men då skall man komma ihåg att ränteläget var
väsentligt lägre. Man måste naturligtvis se på vad avkastningen, dvs.
vinsterna, i företagen ger i förhållande till vad alternativa placeringar av
resurser i företagen ger. Som jag har påvisat är alltså avkastningen i företagen
inte tillräckligt gynnsam i förhållande till vad det är att placera pengar i
vanliga statsobligationer. Vinstläget, om det är hyfsat, jag vet kanske inte
riktigt hur man definierar hyfsat, är alltså inte särskilt högt jämfört med
alternativa placeringar och hur det ser ut i omvärlden.

Varför sker då inte investeringar? En investering måste naturligtvis vara
lönsam. Den måste naturligtvis vara försvarlig ur den synpunkten att den ger
tillbaka en avkastning på det investerade kapitalet som är rimlig. Med den
utveckling som vi har när det gäller osäkerheten om huruvida avkastningen
får stanna i företagen och verkligen bli lönsam, riskerar investeringarna att
minska - som har påvisats av Sven-Olof Lodin. Trovärdigheten i politiken
som leder till att man får behålla resultaten av investeringarna är låg. Vi ser
också hur investeringarna i utlandet har ökat väsentligt under de senaste åren
jämfört med utvecklingen i Sverige. Det är ett uttryck för samma sak, dvs. att
man känner osäkerhet om spelreglerna som gäller i investeringsögonblicket
även skall gälla framdeles.

Sven-Olof Lodin: Först och främst skall jag säga att investeringsverksamheten
inte är så låg. Den är faktiskt ganska hygglig. Men som Olof Ljunggren
säger är det nödvändigt att investeringarna är lönsamma. Olof Ljunggren
jämförde med räntan på statsobligationer. Det behövs en riskpremie. Men
man kan också göra en annan jämförelse, och det gäller de utlandsverksamma
svenska företagen. Där visar statistiken helt klart att företagens utländska
delar är betydligt lönsammare än den svenska verksamheten. Det beror alltså
på det höga svenska kostnadsläget. I ett sådant läge blir det naturligtvis så att
investeringar, om man inte kan få lönsamhet i Sverige, läggs utomlands.
Dessutom ligger det redan ett tryck på företagen att investera på sina
exportmarknader. Det är mycket viktigt att det svenska lönsamhetsläget inte
försämras, för då försämras omedelbart investeringsincitamentet i Sverige.

Britta Bjelle: Jag går över till mera detaljfrågor om denna särskilda vinstskatt.
Lagrådet pekade på att det inte hade varit något remissförfarande i
anledning av denna vinstskatt. Vi tycker själva också att det är fel. Man får
inte den bredd på diskussionen som man skulle kunna få. Industriförbundet

1988/89:

Bilaga 2

och SAF har skrivit en del om frågorna. Min fråga till Sven-Olof Lodin är:
Tror du att det hade kommit fram ytterligare ståndpunkter om det hade varit
ett riktigt remissförfarande om skatten?

Sven-Olof Lodin: Det är alldeles självklart att det hade blivit så. Vi har
visserligen agerat i frågan, men vi har endast kunnat agera på grundval av ett
kort pressmeddelande. Någon teknisk granskning av lagstiftningen fanns
inte. Det var mycket som man inte kunde ta ställning till. Vi fick förutsätta
vissa saker, och vi skrev på grundval av det. En remissomgång hade varit
utomordentligt värdefull.

Bo Forslund: Den första frågan riktas först och främst till Industriförbundet.
Ni har antytt att vinstskatten kan leda till en omfattande skatteplanering och
att efterfrågan på skattebetingande investeringsobjekt kommer att öka.
Vilken typ av investeringar skulle det röra sig om?

Sven-Olof Lodin: Vi har sett exempel på detta på senare tid. Vi har sett en
lång rad försäljningar från kommuner till företag av exempelvis kommunala
reningsverk, kommunala sopstationer, kommunala värmestationer och
t.o.m. täckdikningsanläggningar. Detta är ju ur samhällsekonomisk synvinkel
inte alls investeringar. I stället släpper man fram kommunal konsumtion.
En del företag hamnar på marginalen. Vinstökningen i ett företag kommer
att innebära att marginalskatten ökar till 69 %. Företag vill ofta inte betala 69
% i skatt. Det får vi tyvärr ha förståelse för. Då blir det sådana kortsiktiga
idiotinvesteringar. Jag kallar det för idiotinvesteringar, eftersom värdefulla
investeringar kräver en lång planeringstid. Man försöker då att skaffa sig ett
avskrivningsunderlag snabbt för att sedan sälja tillbaka det.

Det är inte fråga om pengar som man kastar bort, utan det är fråga om s.k.
sale-lease-back-historier, som det så vackert heter. Kommunerna tar alltså
en mycket aktiv roll. Det går också bra med isbrytare och flygplan.

Bo Forslund: Stämmer det som jag har läst i yttrandena från Industriförbundet
att samhället har belastat företagen med ungefär 57 miljarder kronor
sedan 1984? Samtidigt har Sven-Olof Lodin i ett svar till Britta Bjelle sagt att
det pågår fortfarande höga investeringar i svenskt näringsliv. Jag tycker att
svaret på första frågan jag ställde är litet inkonsekvent.

Sven-Olof Lodin: Nej, det är inte alls inkonsekvent. Vi skall skilja på två
saker. Det är investeringar i företagets verksamhet och investeringar för att
undvika skatt. Sale-lease-back-historier är oftast skattebetingade. När
alternativet är att betala skatt så får man en sådan typ av investeringar som
oftast har högre lönsamhet ju högre skatten är. Investeringskalkylerna för
investeringar gjorda på företagets egen vinstgenereringsförmåga försämras.
Svaren motsäger sig inte ett dugg.

Jag kan ge ett exempel som förklarar detta ganska väl. Det har förekommit
något som kallas leasingstockar. Man går in i vissa projekt under minst en
14-månadersperiod och får då avskrivningsunderlag samtidigt som man inte
är garanterad något. Men det finns en marknad för att därefter kunna sälja.
Det har visat sig att med de skatteregler som nu råder kan man låna pengar till
dessa projekt till hög ränta och man behöver bara ha hälften så hög

1988/89:SkU33

Bilaga 2

lönsamhet före skatt på själva projektet för att det skall gå hem jämfört med
att betala den höga skatten på marginalla vinster.

Bo Forslund: På Industriförbundet säger man också att förslaget om denna
särskilda vinstskatt kommer vid en ytterst olämplig tidpunkt. Det finns allt
fler tecken på att det svenska konjunkturläget har vänt nedåt. Jag skulle vilja
ha ett förtydligande. Det hävdas ju samtidigt från många håll att vi är uppe i
en mycket starkt överhettad situation. Detta kom fram inte minst i
PKbankens senaste konjunkturrapport. Jag vet också att samma sak
hävdades bara för en kort tid sedan av ekonomer som deltog i en utfrågning i
finansutskottet. Hur är det egentligen med detta, är konjunkturen överhettad
eller är den på väg tillbaka?

Sven-Olof Lodin: Det finns ingen motsägelse i detta. Det är faktiskt fråga om
bådadera. Vi befinner oss på en mycket hög nivå, och vi kan se att efterfrågan
redan har sjunkit. Så sent som för en knapp vecka sedan publicerade Göran
Normann, som är chef för vår konjunkturavdelning, en artikel i Svenska
Dagbladet. Svaren på den s.k. planenkäten visar volymen på företagens
efterfrågan och orderingång är. De bekräftar den bild som Industriförbundet
gav i sin januariprognos, nämligen att konjunkturen höll på att vända.
Siffrorna i planenkäten, som alltså är företagens egna bedömningar i mars
månad, visar på en klar utplåning och nedgång i konjunkturen.

Åtstramande åtgärder skall man vidta i god tid, dvs. innan man når toppen.
De här är för sent vidtagna. Även de som hävdar att konjunkturen ännu inte
har vänt säger att det i vart fall nu är för sent.

Rolf Kenneryd: Jag tänker spinna vidare på de påståenden som Magnus
Lemell m.fl. har gjort om att konjunkturen är på väg ned och att den här
åtgärden skulle komma i fel fas. Är den här bedömningen enbart grundad på
förfrågningar hos olika företag, eller finns det andra indikatorer som pekar i
samma riktning? Om det enbart är fråga om förfrågningar är det inte helt
sannolikt att dessa skulle kunna ha påverkats av det psykologiska klimat i
vilket de är framförda. Den här frågan är intressant inte bara i samband med
den skatt som vi nu är samlade för att diskutera, utan den har ett ytterligare
intresse i anledning av kompletteringspropositionen. Om det nu inte skulle
vara för sent och det fortfarande finns behov av åtstramningar, vilka åtgärder
skulle då den här specialistpanelen kunna bidra med utöver det som Olof
Ljunggren hitintills bidragit med - dvs. ett förslag om högre skadestånd vid
olovliga konflikter?

Sven-Olof Lodin: Jag vill först nämna att det inte bara rör sig om att också
planenkäten, utan att vi också har material från SCB och från andra håll. Det
har använts en rad olika indikatorer.

Jag vill peka på att Industriförbundets konjunkturprognoser har visat sig
ha den högsta träffsäkerheten genom åren av alla institutioners prognoser. Vi
har t.o.m. ibland blivit kritiserade av industriföreträdare och andra för att vi
borde vara taktiska. Vi har inte varit taktiska, utan det har visat sig att
prognoserna har stämt. Det tas inte några hänsyn till vad som är det
psykologiskt olämpliga. Det vore i så fall meningslöst att göra sådana här
prognoser. Industriförbundets prognoser har haft en mycket god träffsäker -

1988/89:SkU33

Bilaga 2

het, och vi hoppas att de skall ha det även den här gången. Det finns en rad
olika indikationer på detta. Också handeln uppvisar en klar nedgång när det
gäller köp av kapitalvaror. Det finns många tecken på att det är en nedgång
på väg, och då är det för sent att nu vidta de här åtgärderna.

Om det ändå skulle behövas en åtstramning vill jag peka på att näringslivet
och framför allt industrin måste expandera så snabbt som möjligt. Vi har
ingen produktivitetsökning i den offentliga sektorn och bara en mycket liten
sådan inom tjänstesektorn. Det är industrin som står för hela ökningen. Det
måste vara felaktigt att i det läget klippa till med en skatt som försvårar för
framför allt industrin och som minskar investeringsviljan inom denna. Det är
inte där man skall strama åt, utan det gäller att i stället se till att arbetsutbudet
i Sverige ökar, eftersom det då inte blir den här pressen uppåt på lönerna.

Jan Herin: Jag skulle vilja instämma i det Sven-Olof Lodin tog upp sist.
Eftersom problemet är bristen på arbetskraft - det är den som genererat den
stora löneglidningen - är det naturligt att försöka få fram ett större utbud av
arbetskraft. Förslag om detta saknas helt i kompletteringspropositionen,
trots att man i finansplanen i januari sade att man skulle återkomma med
riktlinjer i detta avseende. Vi förväntade oss t.ex. att man skulle göra något
åt den höga sjukfrånvaron. Inom näringslivet har vi en genomsnittlig
frånvaro på 24 dagar per år, vilket är högst i Europa. En dags frånvaro svarar
mot ungefär 19 000 årsarbetare. Företagen har dimensionerat sig för att klara
den genomsnittliga sjukfrånvaron. Om man skulle få ner sjukfrånvaron en
dag, skulle man ha till förfogande arbetskraft som motsvarar ett halvt års
ökat arbetsutbud. Ungefär 35 000 - 40 000 personer kommer ut för första
gången på arbetsmarknaden varje år. Vi saknar alltså åtgärder som är
inriktade på att stimulera arbetsutbudet. Kunde man inte t.ex. när det gäller
övertid tänka sig att göra något för att stimulera dem som nu arbetar övertid
inom industrin och som utgör ungefär 5 % av dem som arbetar där. De tar ut
övertiden i form av kompensationsledighet, vilket minskar tillgången på
arbetstimmar. Kan man inte använda dessa krisåtgärder till att göra något
positivt i stället för att höja arbetsgivaravgiften? I Stockholm höjs arbetsgivaravgiften
för näringslivet med 5 %, men för stat, kommuner och landsting
sker ingen höjning av arbetsgivaravgifterna. Detta går helt i motsatt riktning
till strävandena att försöka få över arbetskraft till den konkurrensutsatta
sektorn. Det är ju där vi har problemet. Det saknas åtgärder som rätt snabbt
kan ge effekt när det gäller sjukfrånvaron, övertiden, pensionärer och
invandrare m.m. Det är sådana åtgärder som saknas. Med en del av dessa
åtgärder kommer effekten med en viss eftersläpning, men med andra
åtgärder kan man få effekt inom ett år.

Rolf Kenneryd: Om jag rätt förstod det som Jan Herin här berörde var det ett
rop på hjälp till människorna i riksdagshuset.

Jag vill ställa en fråga till Olof Ljunggren. Diskuterar ni sådana här
frågeställningar i anslutning till era avtalsförhandlingar.

Jag vill till er som har internationella utblickar ställa en fråga som inte har
direkt anknytning till det vi nu har diskuterat: Finns det sådana här
tillfällighetskonstruktioner i någon större utsträckning även i andra länder?

1988/89SkU33

Bilaga 2

Olof Ljunggren: Svaret på frågan är ja. Vi har för ett par år sedan överlämnat
ett konkret förslag till LO när det gäller just sjukfrånvaron. Förslaget innebär
en systemförändring, nämligen att arbetsgivarna svarar för kostnaderna för
sjukfrånvaron den första tiden under ett antal veckor, för att skapa
incitament att förebygga frånvaro vid arbetsplatsen. Förslaget har tyvärr
avvisats. Men vi har inte gett upp, utan vi hoppas dels att vi fortsättningsvis
skall få våra motparter att förstå att detta är ett sätt att komma till rätta med
en orimlig sjukfrånvaro, dels att man även från statsmakternas sida skall få
ett intresse för den här typen av systemförändring som också kräver viss
lagändring för att kunna genomföras. Vi har ägnat oss för mycket åt
ersättning för frånvaro och vi skall i stället ägna oss åt frågan om hur vi skall
öka närvaron. En annan fråga är produktivitetsutvecklingen i företagen.
Detta är frågor som vi angivit i vårt avtal och som vi prioriterar under den
kommande avtalsperioden, även vid förhandlingar direkt mellan parterna.

Sven-Olof Lodin: Det som gör den här förstärkta vinstdelningsskatten så
allvarlig i ett internationellt perspektiv, är att man i alla våra konkurrentländer
- Japan, USA, Canada, England, Västtyskland, Holland, Belgien,
Frankrike, Norge, Finland, men ännu icke Danmark - just nu sänker
bolagsskattesatserna. Man har den senaste tiden sänkt dem överallt, och man
gör det fortfarande. Det enda land som just nu höjer bolagsskattesatserna är
Sverige. När man i omvärlden sänker sina bolagsskattesatser med 30-40 % så
höjer vi den marginella bolagsskatten på vinstökning till 69 %. Detta gör att
situationen blir oerhört allvarlig. Det är inte så enkelt som att säga att sådana
här saker kanske också förekommer utomlands.

Lars Bäckström: Jag vill ställa en fråga till Olof Ljunggren från SAF. Jag
inser att SAF ställer sig bakom syftet med den här skatten, nämligen att
begränsa löneökningarna. Men jag inser till fullo att ni naturligtvis inte har
samma inställning till metoden. Man bör alltid försöka dela bördorna av
problemlösningarna något så när jämnt. Kan SAF anvisa andra metoder för
att nå samma syfte, metoder genom vilka näringslivet tar på sig en ökad
börda?

Olof Ljunggren: Man kanske inte ställer sig bakom syftet med en åtgärd om
man inte tror att det uppgivna syftet är det egentliga syftet.

En faktor är att man inte iakttar spelreglerna, dvs. inte följer gällande avtal
och att man vidtar olovliga stridsåtgärder. Jag tror att det är viktigt att vidta
åtgärder mot detta för att få ner löneglidningen. En annan viktig och
långsiktigt verkande åtgärd är att se över sjukersättningssystemet så att
företagens frånvaro minskar och arbetskraftsutbudet ökar. Jag tror att
åtgärder för ett ökat arbetskraftsutbud och ett borttagande av den möjlighet
som nu finns till olovliga stridsåtgärder kan vidtas vid sidan av de lokala
aktiviteter som arbetsgivarna kan genomföra. Vi har dock sett för många
misslyckade försök att införa skatter i syfte att minska löneglidningen för att
tro att detta är en möjlig väg till framgång.

Lars Bäckström: Det svar jag fick var alltså nej - SAF kan inte i syfte att
begränsa löneökningarna åta sig att genomföra någon åtgärd som ökar
belastningen på företagen. Jag kunde tänkt mig att Olof Ljunggren svarat att

1988/89:SkU33

Bilaga 2

SAF kunde lämna en investeringsgaranti, genomföra förnyelseprogram med
facklig medverkan eller en tillfällig utdelningsbegränsning för att nå målet att
begränsa löneökningarna. Men SAF har alltså inte några sådana idéer. Kan
det verkligen förhålla sig så?

Olof Ljunggren: Med all respekt för riksdagsman Bäckström är det jag som
svarar på frågorna. Svaren blir naturligtvis därför inte de som riksdagsman
Bäckström tänkt sig.

Jag har angivit en åtgärd som vi är beredda att ålägga företagen att vidta,
nämligen ett ändrat sjukersättningssystem där företagen själva skall svara för
frånvarokostnaderna under ett antal veckor. Detta skall motivera företagen
till att begränsa frånvaron, dvs. att öka närvaron. Det är en kostnad som
företagen skall ta på sig. Det kommer att få effekt i form av ett ökat utbud av
arbetskraft, vilket också leder till en minskad löneglidning.

Lars Bäckström: Jag tackar för den delen av svaret. Det var ett litet steg, men
dock ett steg. Men vi får utvärdera de fulla konsekvenserna av detta förslag.

Just nu är vinstutvecklingen mycket god. Det har under en rad av år skett
en årlig vinstökning med 20 %. Under 1960-talet var vinstutvecklingen
negativ, men produktivitetstillväxten var god. Just nu är produktivitetsutvecklingen
mycket dålig inom näringslivet; det gäller såväl inom tjänstesektorn
som inom industrisektorn. Vilka åtgärdsprogram kan sättas in för att
öka produktiviteten? Det finns risk för att de goda vinsterna ger till effekt att
man inte ökar produktiviteten så mycket som behövs, vilket man gjorde
under 60-talet och 70-talet. Vi kan helt enkelt få inlåsningseffekter till följd
av ett extremt högt vinstläge. Jag vill ha en kommentar till detta.

Olof Ljunggren: Detta är delvis ett internationellt fenomen. Bristen på
arbetskraft och det faktum att man nått kapacitetstaket är en begränsande
faktor. Om man har beställningar och har nått sitt kapacitetstak tvingas man
vidta olika typer av åtgärder för att fullfölja den order som företaget tecknat.
Det innebär att man har kostnadsfördyringar i produktionssystemet. Man
kan exempelvis få lägga ut beställningar på andra företag eller göra något
annat. Detta leder till en negativ effekt på produktiviteten.

Vi har visat att investeringarna har varit goda även om - som Sven-Olof
Lodin sade - de inte nått den nivå som man kanske skulle ha kunnat önska,
och det har berott på att det av olika skäl inte ansetts attraktivt att investera.
Det har funnits osäkerhet om spelregler och annat. Man kan kanske med
visst fog säga att om vi fått en högre investeringstakt och en större
investeringsvolym i Sverige, så hade det främjat produktiviteten. I övrigt kan
kanske Jan Herin komplettera svaret.

Jan Herin: Jag vill också understryka att det är ett internationellt fenomen att
produktiviteten, produktionsökningen per arbetstimme, har gått ned. Jag
vill inte säga att industrin har en produktivitetskris. Om man ser till talen
finner man att tillväxttakten i och för sig är långsammare än den var under
60-talet och fram till början av 70-talet. Den är något sämre i Sverige än i
omvärlden, men man kan inte tala om någon kris. Det är däremot helt klart
att mätningar inom den offentliga sektorn visar på mycket stora problem. Vi
menar också att den privata tjänstesektorn har en svag produktivitetstillväxt.

1988/89:SkU33

Bilaga 2

Den har visserligen varit uppe i 1,5 %, men under de senaste åren har den
genomsnittligt kanske legat på 1 %. Mätningar inom den offentliga sektorn
har givit för handen att produktiviteten fallit med 1,5 % per år, vilket den
s.k. ESO-utredningen utvisade. Det är 15 % under en tioårsperiod.

Om man inom den offentliga sektorn haft samma tillväxttakt som inom den
privata tjänstesektorn, hade vi kunnat slippa statsskatten i vårt land. Det är
mycket stora summor som ackumuleras genom en svag produktivitetstillväxt.

Lars Bäckström: Jag vill ställa en sista fråga till Sven-Olof Lodin. I en
redogörelse från Industriförbundet sade ni att vi nu kommer att hamna på ett
skatteuttag på runt 62 %. I Industriförbundets redovisning av det dåliga
vinstläget i Sverige nämns ett skatteuttag på 35 %. Vilket procenttal från
Industriförbundet är mest riktigt?

Sven-Olof Lodin: Båda talen är riktiga. Det ena talet avser den nominella
och marginella skatten på en vinstökning, det andra talet avser den
genomsnittliga skatten efter avdrag för investeringar och liknande. Det finns
ingen motsägelse i detta.

Det viktiga är det som i allt högre grad styr företagens beteende - och det är
en internationell företeelse - nämligen den marginella skatten. Den skatten
är för hög.

Gösta Lyngå: Två viktiga karakteristika i dagens samhälle är en stor och
tilltagande miljöförstöring samt en hög lönsamhet inom industrin. Dessa
saker hänger ihop. En förutsättning för lönsamheten är just att industrin inte
i tillräcklig utsträckning satsar på miljöskyddande åtgärder. Jag förutsätter
att vi tycker lika i den här frågan.

Miljöpartiet har i sin motion accepterat den här skatten på det villkoret att
medlen går till globala och lokala miljösatsningar. Skulle det göra pillret
mindre beskt att svälja om man skulle få ett gott samvete för sina
skattepengar?

Sven-Olof Lodin: Jag vill svara på den fråga som ställdes om huruvida vi var
överens om bedömningen. Mitt svar är nej. Lönsamheten inom svenskt
näringsliv är inte hög. Detta är en missuppfattning. Lönsamheten är bättre än
den har varit tidigare, men att den skulle vara hög i relation till avkastningen
på riskfria finansiella placeringar eller i relation till företagens lönsamhet
utomlands är en missuppfattning. Det är den inte, den är låg. I ett bättre
lönsamhetsläge hade man kanske kunnat satsa mer på miljön.

Nu skall man ha klart för sig att svensk industri satsar betydligt mer på
miljön än vad man gör i andra länder. Jag kan inte se att de här sakerna
hänger ihop.

Gösta Lyngå: Det faktum att Sven-Olof Lodin utelämnade den stora och
tilltagande miljöförstöringen gör att jag utgår från att han i varje fall tror på
att den är ett faktum. Men den andra delen i resonemanget förnekar
Sven-Olof Lodin.

De miljösatsningar vi ser inom industrin är väsentligen lokala satsningar.
På det området kan det hända att industrin gör bättre och bättre ifrån sig,

1988/89:

Bilaga 2

kanske bättre än i många andra länder. Men de globala satsningarna är
fortfarande mycket mycket små. Håller Sven-Olof Lodin med om detta?

Sven-Olof Lodin: Jag ser inte vilka möjligheter svensk industri har att göra
globala satsningar och på det sättet ta ansvar för den globala miljön.

Gösta Lyngå: Vi i miljöpartiet har föreslagit en rad åtgärder i vår motion,
men det skulle ta för lång tid att upprepa dessa. Men det går alldeles utmärkt
att spendera de 3,5 miljarder som kommer in på sådana åtgärder som
verkligen skulle vara nyttiga.

Ordföranden: Vi har nu kommit till slutet av den här utfrågningen. Jag vill
tacka representanterna från SAF, Industriförbundet och Småföretagens
riksorganisation för att ni har kommit hit. Jag är övertygad om att det ni har
sagt kommer att ge oss ett bättre beslutsunderlag när vi en gång i tiden skall
fatta beslut i den här frågan. Tack skall ni ha!

Jag ber samtidigt att få hälsa representanterna från Landsorganisationen,
TCO och SACO/SR välkomna. Även ni har tillfälle till en kort inledning. Jag
lämnar ordet till LO:s representant P-O Edin.

P-O Edin: Tack så mycket. Jag skall inledningsvis försöka uttrycka mig
kortfattat. Vi kommer senare in på de olika spörsmålen.

Jag vill egentligen bara konstatera att vi i LO anser att den här skatten är
befogad och rimligt utformad. Det är främst två skäl till detta - ett
fördelningspolitiskt skäl och ett stabiliseringspolitiskt skäl. Jag antar att vi
under utfrågningen kommer in på dessa två motiv till skatten.

Jag vill ändå inledningsvis säga något om vår allmänna inställning till
vinsterna i näringslivet. Vinster, och så stora vinster som möjligt, är ett
mycket naturligt och rimligt mål för det enskilda företaget. Det är därför
också ett mycket rimligt mål för näringslivets organisationer. De kämpar för
att vinsterna skall vara så stora som möjligt. Ur ett samhällsekonomiskt
perspektiv är det dock inte naturligt att se vinster, och så stora vinster som
möjligt, som ett mål i sig. Inom nationalekonomin är vinster normalt sett ett
medel - ett medel för att åstadkomma tillväxt, balans i utrikeshandeln och
full sysselsättning. Detta är de tre viktigaste mål som är knutna till vinsternas
storlek.

Vinsterna ses också som ett problem i sammanhanget, ett medel som
medför problem. De problemen är normalt sett av fördelningspolitisk
karaktär. Detta har att göra med att vinsterna och kapitalägandet är mycket
skevt fördelade i samhället. Det är några få procent av företagen som svarar
för en majoritet av vinsterna. I slutänden skapar detta fördelningspolitiska
problem, sociala och politiska spänningar av olika slag. Med medlet höga
vinster följer i viss utsträckning starkt positiva saker - den fulla sysselsättningen,
balans i utrikeshandeln och tillväxt. Men å andra sidan följer också
problem med de stora vinsterna, nämligen en skev fördelning.

Vi inom Landsorganisationen har i grunden samma synsätt på den här
frågan. Vår allmänna målsättning när det gäller vinsterna är att de skall vara
så små som möjligt. Vad är då möjligt? Jo, vinsterna skall inte vara större än
vad som behövs för att skapa full sysselsättning, balans i utrikeshandeln och
en rimlig tillväxt. Har man från samhällets sida inte dessa tre skäl - tillväxten,

1988/89 :SkU33

Bilaga 2

balansen och den fulla sysselsättningen - för höga vinster, bör man allmänt
sett hålla vinsterna nere så mycket som möjligt. Vi har därmed en helt annan
utgångspunkt än representanterna i den föregående panelen. De har i
uppdrag att kämpa för att vinsterna i sig skall bli så höga som möjligt. De ser
en vinstmaximering som ett värde i sig. Vi ser vinsterna som ett problem, men
ett problem som vi måste hantera, eftersom vinsten är ett viktigt styrmedel i
en marknadsekonomi.

Jag utgår från att riksdagens samtliga partier har samma övergripande
utgångspunkt när det gäller vinsterna, dvs. att vinsterna är ett medel och att
de egentligen skall hållas så låga som möjligt. Men de måste upp till en nivå
som ger den fulla sysselsättningen. Det skulle för mig vara utomordentligt
intressant om det fanns ett riksdagsparti som hade en avvikande mening, dvs.
som skulle se vinsten som ett intresse för en grupp människor och mena att
den skeva fördelningen är en poäng. Det partiet skulle företräda den
minoritet som får en stor del av vinstmassan. Men jag utgår ifrån att inget
riksdagsparti har denna syn på frågan, dvs. kapitalägarnas intressebetonade
syn.

Roland Spånt, TCO: Jag tänker inte tala extremt länge. Det är inte därför jag
har gått upp i talarstolen utan det är därför att jag vill utnyttja overheadapparaten.
Vi harju inte som industrisidan tidigare skickat någon skrivelse.

Jag vill till att börja med tacka för utskottets inbjudan. Till skillnad från
Olof Ljunggren vill jag nog säga att vi från TCO har mycket positiva
erfarenheter av de här utskottsutfrågningarna. Vi har också fått positivt
gehör för våra synpunkter. Jag vill även passa på att presentera min
medarbetare, Gert-Ove Andreasson, som kommer från Industritjänstemannaförbundet.
Han sitter dagligen och förhandlar med motparten, och han
känner mycket väl till hur medlemmarna och även motparten reagerar på den
här typen av åtgärder och hur det påverkar krav och utfall i avtalsrörelserna.

Låt mig inledningsvis konstatera att den svenska ekonomin faktiskt är
överhettad. De senaste veckornas debatt kring kompletteringspropositionen
har visat på en mycket stor enighet i synen på den här frågan mellan landets
ekonomer, men också mellan LO och TCO. Den svenska ekonomin behöver
kylas av. Det är kanske litet sensationellt att Industriförbundet idag mäler sig
ut ur den gemenskapen. Meningarna är däremot klart delade när det gäller
hur åtstramningen skall genomföras och vilka som skall drabbas av den. TCO
har exempelvis kraftigt vänt sig mot förslaget till en momshöjning, bl.a. på
grund av dess fördelningspolitiska effekter för stora löntagargrupper och för
att det skulle hindra oss att lösa de pris- kostnadsproblem som otvivelaktigt
finns i svensk ekonomi i dag.

Som vi ser det ligger de svenska problemen på två plan. Det är fråga om
dels bristande produktionskapacitet, dels en snabbare pris- och kostnadsutveckling
än i vår omvärld. Det första problemet - den bristande produktionskapaciteten
- har uppkommit genom för små industriinvesteringar alltsedan
år 1976. Under 1980-talet har vår industrikapacitet faktiskt byggts ut med
bara 1 % om året. När våra exportmarknader ute i världen i fjol, i år och
kanske nästa år växer med kanske 6-8 % per år finns det för liten svensk
kapacitet att möta den här efterfrågan. De svenska företagen höjer i stället

1988/89:SkU33

Bilaga 2

priserna kraftigt utomlands och också hemma, vilket driver på vinsterna,
inflationen, löneglidningen och skapar en vinst-löne-pris-spiral. Effekten
sprids till resten av ekonomin, så att vi får ännu kraftigare prisgenomslag.

Till skillnad från SAF:s representanter vill jag nog hävda att all erfarenhet
från en rad studier av orsakerna till löneglidningen visar på att löneglidningen
främst beror på arbetsmarknadsläget - och i det avseendet är vi säkert
överens - men också på vinstläget. Det står också klart i dessa studier att det
är företagen som har huvudrollen när det gäller kostnadsutvecklingen.

När det gäller arbetsmarknadsläget är den viktiga faktorn vakanssituationen,
dvs. hur länge ett företag måste vänta på att få en vakans tillsatt. Ju
snabbare detta sker, desto mindre blir löneglidningen. Det vore positivt om
man kunde förändra vakansläget och få en ännu bättre fungerande arbetsmarknad.
Det vore naturligtvis önskvärt. Men vi har redan i dag en
arbetsmarknad som sannolikt fungerar mycket bättre än någon annan i
Europa, och kanske också i resten av världen. Det är mycket svårt att
åstadkomma en ännu bättre arbetsmarknadsfunktion.

Det program som SAF har aviserat, och som Olof Ljunggren har bestämt,
kommer säkerligen också att kunna påverka löneglidningen. Men icke desto
mindre gäller att ju större vinster, desto större löneglidning får vi - och den är
initierad av arbetsgivarna. Ju större löneglidning vi får, desto större gap
kommer vi att få gentemot omvärlden, där man har en långsam kostnadsutveckling.

Som vi ser det kommer den föreslagna särskilda vinstskatten att verka
dämpande på den svenska kostnadsutvecklingen. Vi anser också att riktningen
på den här effekten egentligen borde vara helt oomtvistad.

Däremot hävdar jag att ekonomin aldrig följer så lagbundna mönster att
storleken på bromsningen av kostnadsutvecklingen går att exakt precisera.
Därför gör vi inte heller någon sådan precisering.

Samma förhållande, dvs. den stora svårigheten att beräkna effekternas
storlek, gäller för övrigt flera av de förslag som redovisades i kompletteringspropositionen
förra veckan.

Vad som däremot är klart är att de fördelningspolitiska effekterna av den
tillfälliga vinstskatten är helt andra än flera av förslagen i kompletteringspropositionen.

Enligt TCO:s mening skulle den tillfälliga vinstskatten bromsa kostnadsutvecklingen
i Sverige och utgöra ett av medlen i den nedkylningsstrategi som
behövs.

Företagen är de främsta subjekten när det gäller den snabba löneglidningen,
men självfallet har de extremt stora vinstökningarna sedan 1982 skapat
stora spänningar i det svenska samhället, vilka gör det svårt att bryta
kostnadsutvecklingen.

Studerar vi t.ex. den svenska aktiekursutvecklingen finner vi att den
kanske har varit den snabbaste i världen, exkl. Japan.

(Diagram "Aktiekursutveckling inom EG 1973-1988” visas. Källor: IMF,
OECD. Economist, Dagens Industri.)

I den här jämförelsen har den svenska aktiekursutvecklingen redovisats
sedan 1973, då EG utvidgades, fram till slutet av fjolåret. Dessutom
redovisas den genomsnittliga aktiekursutvecklingen för små EFTA-länder,

1988/89:SkU33

Bilaga 2

stora EG-länder och små EG-länder. Jämförelsen är gjord i gemensam
valuta, så att hänsyn tagits till alla devalveringar och liknande faktorer.

Att göra sådana här internationella vinstjämförelser är oerhört svårt. Jag
vill hävda att OECD inte gör internationella vinstjämförelser, till skillnad
mot vad Industriförbundet hävdar.

OECD nöjer sig med att göra beräkningar av vinstutvecklingen inom varje
land men avstår från att göra jämförelser mellan länderna. Däremot gör våra
kapitalmarknader jämförelser av vinstutvecklingen, och den jämförelsen gör
de på aktiemarknaden. Denna utveckling visar att utvecklingen i Sverige
varit exceptionell. Ingen rök utan eld - ingen kursutveckling utan vinster.

Diagrammet visar att Sverige närmast borde jämföras med små EGländer.
Med samma utveckling som de hade det svenska börsvärdet varit en
tredjedel eller en fjärdedel av vad det i dag är.

Det kan finnas problem med en EG-anpassning, alltså ett närmande till
EG, också från andra utgångspunkter.

Man kan också dra slutsatsen att jämförelser, som ofta görs med
obligationsräntan, säkra placeringar osv., i det långa loppet verkar vara
irrelevanta. Varje placering i Sverige i säkra statspapper m.m. har i stort sett
legat på nivån 100 hela tiden. Reala produktiva investeringar i näringslivet
har i stället varit en lysande placering.

Är nu detta en effekt av att Hacke Hackspett har hackat på Sverige, då
undrar jag vad det är för stångjärnshammare som varit i aktion i resten av
världen.

Slutsatsen är snarast att vinstutvecklingen i svenskt näringsliv sannolikt har
varit den starkaste i Europa och att svenska företag numera tillhör världens
mest lönsamma.

De svenska företagen borde därför relativt smärtfritt kunna bära den
föreslagna tillfälliga vinstskatten.

Också sambandet mellan investeringar och vinster har berörts.

(Diagram ”Industrins vinster och kapitalstockstillväxt i Sverige 1970-86”
visas. Källa: SCB och Jan Södersten.)

Det är klart att vinsterna är viktiga för investeringarna. Räntabiliteten på
eget kapital är det bästa måttet på vinstutvecklingen. Fram till ungefär 1977
fanns ett mycket starkt samband mellan vinstutveckling och investeringar,
alltså kapitaltillväxt i näringslivet.

Sedan 1977 har detta samband på ett allvarligt sätt brutits. När företagen
nu får ökade vinster sker inte samma kapitalstockstillväxt som tidigare.
Vinsterna verkar inte längre spela samma roll för investeringarna.

TCO, som har 1,2 miljoner medlemmar, måste ta samhällsekonomiska
och långsiktiga hänsyn. En snabb löne- och kostnadsutveckling kan på kort
sikt ha positiva effekter för våra medlemmar, men på lång sikt slår en sådan
utveckling obönhörligt tillbaka. Från samhällsekonomisk synpunkt kan den
föreslagna vinstskatten genom sin kostnadsdämpande effekt ha positiva
effekter på längre sikt. Våra medlemmar är inte betjänta av att maximera
löne- och kostnadsutvecklingen på kort sikt.

Jag vill avslutningsvis hävda att den föreslagna vinstskatten faktiskt också
kan ha positiva effekter på investeringarna. De exempel som Industriförbundet
gav på negativa effekter av vissa typer av investeringar är säkerligen

1988/89:SkU33

Bilaga 2

4 Riksdagen 1988/89. 6 sami. Nr 33

sanna, men de kan faktiskt också över ett brett företagsfält ha positiva
effekter på investeringarna. Skatten gäller ju vinster intjänade i år - 1989.

Om företagen i år ökar sina produktiva investeringar får de ett avskrivningsunderlag
som medger 30-procentiga avskrivningar i år - ett år med
mycket hög skattebelastning, som företrädare för industrin har framfört -medan avkastningen på dessa investeringar, i form av ökad produktion och
ökade vinster, kommer att falla ut i framtiden. Då är inte bara den tillfälliga
vinstskatten borta. Företagen är dessutom utlovade en företagsskattereform
med låga skattesatser. Det har i det sammanhanget talats om 30 %.

Man kan därför hävda att den föreslagna stora skattereformen i kombination
med den tillfälliga vinstskatten borde stimulera företagen att tidigarelägga
sina investeringar och därmed öka sina investeringar i år.

Hur stor den här effekten kan komma att bli går det inte heller att
precisera, men de officiella investeringsenkäterna pekar mot en kraftig
ökning av investeringarna i år. Den senaste enkäten visar att verkstadsindustrin
skulle öka sina investeringar med 14 % i år, och det är ju glädjande.

Avslutningsvis vill jag hävda att vinstskatten inte bara skulle ha en
kostnadsdämpande effekt. Den skulle faktiskt också kunna ha en investeringsvänlig
effekt och även gynna produktiva investeringar jämfört med de
finansiella, som ju inte kan skrivas av på det sättet.

Jan Bröms: Herr ordförande! Jag tänker fatta mig mycket kort.

För det första vill jag säga att jag skulle ljuga om jag sade att det här
skatteförslaget, när det presenterades, föranledde mycket mer än en
axelryckning i min organisation. En anledning till detta är givetvis att vi är
litet avtrubbade vad gäller den här typen av inkastade likviditetsindragningar,
speciella vinstskatter etc. Det har väl gjort att vi börjar bli både vana vid
och inställda på att sådana här saker händer.

För det andra vill jag konstatera att just den här typen av skatter väl inte
kan sägas ligga inom SACO/SR:s primära intresseområde.

Däremot är det viktigt att se en sådan här skatt i relation till vad som är vårt
primära skatteintresse, nämligen att vi får ett genomtänkt, konsistent och
fungerande skattesystem i Sverige.

Det positiva man kan hoppas bli resultatet av denna skattedebatt är väl
snarast att ni ledande skattepolitiker skall tröttna litet grand på er själva och
på att diskutera skatteförslag vars konsekvenser varken ni eller de personer
som ni kallar till hearing egentligen kan överblicka.

Jag tror alltså att målsättningen måste vara att Sverige skall få ett
skattesystem som undviker denna form av successiva och överaskande
improvisationer i skattesystemets spelregler, till förmån för ett mer stabilt
skattesystem. En förutsättning för det är en generell kapitalinkomstbeskattning
och en vinstbeskattning av företag som kan inge långsiktig respekt och
som kan tillåtas fungera utan successivt inkastade improvisationer av detta
slag.

Som jag ser saken är en förutsättning för detta en real kapitalinkomstbeskattning
och en real företagsbeskattning. Dessa frågor kan vi väl återkomma
till. Ni skall ju behandla dem i höst.

När det gäller frågan om åtgärdens riktighet i tiden delar jag alla de

1988/89 :SkU33

Bilaga 2

bedömningar som görs att ekonomin behöver kylas ned med åtstramande
åtgärder. Även om det är för sent menar jag att det är högst motiverat att
vidta den typen av åtgärder.

Jag vill i den diskussionen tillföra ett argument: Jag tror att riksdagen och
svenska politiker måste tänka strategiskt beträffande ytterligare en dimension,
nämligen beträffande behovet av att den offentliga sektorns finansiering
nästa år befinner sig i strukturell balans för att ni skall klara av alla de
besvärliga problem som sammanhänger med genomförandet av en stor
skatteomläggning.

Det krävs naturligtvis en lång rad obekväma beslut, men det är då viktigt
att man inte, utöver alla de bekymmer som själva den nödvändiga skatteomläggningen
medför, dessutom har en strukturell finansiell obalans i utgångsläget.
I det perspektivet är en del av de åtgärder som riksdagen fått sig
föreslagna genom kompletteringspropositionen motiverade - dock icke den
här skatten!

Torsten Karlsson: Herr ordförande! Det har gjorts många bedömningar av
vinstdelningskatternas betydelse för löneglidningen. Även om meningarna
här har varit delade, det har bekräftats av de olika parterna, har det ändå
sagts att den har betydelse.

Jag vill därför fråga vilken betydelse den nu föreslagna särskilda vinstskatten
har på de löneförhandlingar som pågår och vilka belägg det finns för att
den typ av åtgärder som vinstskatten representerar har haft avsedd effekt. Är
detta förslag en vinstskatt som löntagarna och organisationerna vill ha?

P-O Edin: Som Jan Herin tidigare sade finns det inga vetenskapliga belägg
för att den här typen av åtgärder har någon dämpande effekt - dvs. här
avsedd effekt - lika litet som det finns belägg för att andra ekonomiskpolitiska
åtgärder har det. Det är nämligen i stort sett omöjligt att utvärdera
den här typen av effekter och särskilja effekterna av dessa åtgärder från
effekter av andra saker som händer. För att kunna göra det brukar man säga
att man statistiskt sett behöver göra 200-400 observationer. Vi borde alltså
ha gjort det här 200-400 år i rad. Då kunde vi ha någorlunda stabila
förhållanden för att kunna uttala oss om effekterna.

Ekonomer gör ibland utvärderingar efter kanske ca 20 års erfarenhet, men
det är i sådana fall med mycket osäkra resultat. Vi har inte haft sådana här
åtgärder ens i 20 år. Vad man kan göra är, vilket Roland Spånt var inne på, att
studera om vinstläget i sig har några effekter på löneglidning eller lönebildning.
Vinster har ju näringslivet haft en lång period, och även om övriga
förhållanden varierar går det ändå att utvärdera effekterna av dessa. De
studierna kommer väl, som Roland Spånt sade, att leda fram till att det mest
betydelsefulla för löneökningarnas storlek och för löneglidningen är arbetsmarknadsläget.

Som nummer två i betydelse kommer vinstläget. Man brukar säga att det är
de två faktorerna som bestämmer löneglidning och löneutveckling på lång
sikt.

Jag minns en studie som Nils-Henrik Schager på SAF gjorde. Han
uppskattade att effekten av 1 % högre lönsamhet var i storleksordningen en
1/2 % extra löneglidning. Det har väl förvisso en betydelse. Skulle man

1988/89:SkU33

Bilaga 2

mycket dramatiskt försöka översätta en sådan här åtgärd till sådana resultat
vore det att lönsamheten av den här tillfälliga vinstskatten minskar i
storleksordningen 1 å 2 %. Det skulle alltså kunna ha en effekt på
löneglidningen i storleksordningen en 1/2 till 1 %. Den uppskattningen är
gjord med mycket stor osäkerhet, men skulle jag göra en uppskattning skulle
den bli ungefär sådan.

Torsten Karlsson: Vissa bedömare, bl.a. OECD, har sagt att detta ändå har
haft betydelse. Jag skulle vilja ställa en fråga: Hur ser ni på löneglidningen?
Vilken betydelse har den, både på gott och på ont, ur löntagarsynpunkt?
Vilka åtgärder kan löntagarorganisationerna vidta för att dämpa löneglidningen?
Anser ni att arbetsgivarna gör vad de kan för att dämpa löneglidningen? P-O

Edin: Löneglidning är naturligtvis i sig något nödvändigt i det svenska
lönesystemet. Jag tror inte att det vore möjligt, och inte heller önskvärt, att få
ner löneglidningen till noll, utan det behövs en lokal anpassningsförmåga på
lönesidan. Det finns inget som säger att man inte skulle kunna klara en
löneglidning i storleksordningen 1,5-2 %. Det skulle vara alldeles tillräckligt.
Litet slentrianmässigt kan man säga att all löneglidning över den nivån är
av ondo. Den skapar enbart problem, och framför allt problem av övergripande
natur. Problemen med en rimlig inflationsutveckling och en kostnadsutveckling
inom svensk industri som överensstämmer med omvärldens är
kända. Därvidlag spelar löneglidningen en utomordentligt stor roll. Det är
inte de centrala avtalen i sig som ligger över den rimliga nivån, utan det är
löneglidningen som åstadkommer detta.

Att dämpa löneglidningen ute i företagen är självfallet inte en huvuduppgift
för de fackliga organisationerna. Man måste förstå vad olika organisationer
är bra på här i världen, och en facklig organisation är inte särskilt bra på
att dämpa löneutvecklingen. Det naturliga är att denna uppgift ligger på
företagen. Vi har två parter på arbetsmarknaden. Den ena partens huvuduppgift
är att höja lönerna, och den andra partens huvuduppgift är att hålla
tillbaka lönerna. Om vi har ett balanserat förhållande i samhället härvidlag
får vi en balanserad utveckling. Nu har vi inte haft det på länge. Problemen
har bl.a. att göra med att SAF under den senaste tioårsperioden inte har varit
särskilt angelägen att använda sin samlade organisatoriska styrka för att hålla
tillbaka löneglidningen eller över huvud taget för att försöka styra lönebildningen.
SAF har haft andra väsentliga mål för lönebildningen än att försöka
få den att stämma överens med samhällsutvecklingen. Arbetsgivareföreningen
har kanske tyckt att regeringen sköter detta bättre än den, åtminstone om
det är en socialdemokratisk regering, och att facket kanske också sköter
detta bättre. Vi tycker därför att SAF under denna period har sviktat mycket
kraftigt när det gäller ansvaret för att hålla löneglidningen på en rimlig nivå.

Detta har också lett till att facket har fått ta ett ökat ansvar, ett ansvar som
facket till viss del får problem att bära. Men det kanske är facket mer än SAF
som på central nivå har talat om behovet av återhållsamhet i lönebildningen.
Det är ett något märkligt förhållande, ett förhållande som i längden kanske
inte har gått att upprätthålla.

Mot bakgrund av vinstläget och arbetsmarknadsläget har trycket på

1988/89:SkU33

Bilaga 2

löneglidning varit stort, och LO har som vanligt, skulle man kunna säga, fått
axla en del av bördan när andra har sviktat. Men vi är självfallet tacksamma
när regeringen vidtar denna typ av åtgärder. Vi tror att det sammantaget har
spelat en utomordentligt stor roll för att Sverige har klarat detta så pass
hyggligt under högvinståren och under de goda konjunkturåren med låg
arbetslöshet.

Mot bakgrund av vad som sades under den förra timmen vill jag rent
allmänt säga att det har tillkommit en mängd pålagor av detta slag, vilket är
alldeles rätt och riktigt - likviditetsindragningar, särskilda vinstindragningar,
utdelningsstopp, osv. Det har varit ett nästan stående inslag sedan 1982. Det
är klart att sådana åtgärder i längden kan skapa problem när det gäller
förtroendet. De kan så att säga skapa bristande tilltro till spelreglerna, vilket
det har talats väldigt mycket om. Det är rimligt att man hyser viss rädsla för
detta. Men å andra sidan måste man inse att syftet med dessa åtgärder är att
kyla ner förtroendet. Vårt problem har varit att aktiemarknaden åtnjutit ett
alldeles för stort förtroende. Trots alla åtgärder som har vidtagits har, som
Roland Spånt visade, den svenska aktiemarknaden gått bäst i Europa och i
hela västvärlden, möjligen med undantag av Japan. Men under 1980-talet
slår inte ens den japanska aktiemarknaden den svenska. Aktiemarknaden
har åtnjutit ett alldeles för stort förtroende, om man vill spetsa till det hela.
På aktiemarknaden har man inte alls den syn som Olof Ljunggren och Jan
Herin har. De påstår att lönsamheten är bättre på statsobligationer. Därmed
underkänns samtliga börsföretag, samtliga medlemsföretag, samtliga försäkringsbolag
och naturligtvis samtliga aktiesparare. De är ju dumma som
investerar i börsaktier som är värderade till 130-140 % av substansen.
Aktiemarknaden har åtnjutit ett så stabilt och totalt förtroende att när en
sådan här vinstdelningsskatt införs darrar den till i två dagar, sedan går
kurserna upp igen. Den dag aktiemarknaden, till skillnad från intresseorganisationerna,
markerar bristande förtroende för börsen och svenska exportföretag,
blir naturligtvis inte den typen av åtgärder aktuella. Men litet av
syftet med åtgärderna är att dämpa det överhettade förtroendet som
marknaden har för de svenska börsföretagens framtida vinstutveckling och
därmed också skattebelastningen.

Roland Spånt: Jag vill återgå till kärnfrågan, synen på löneglidningen.
Tidigare fanns det en mer positiv syn på löneglidningen bland de fackliga
organisationerna. På 1960-talet var löneglidningen i och för sig ett problem,
men man ansåg att orsaken till den var arbetskraftens ökade ansträngningar.
Ackord upparbetades, produktiviteten ökade, det arbetades hårdare, rationaliseringar
gjordes, och sedan blev detta mer eller mindre automatiskt
registrerat som en löneglidning. Det är klart att det var naturligt att se på den
på det sättet. På 1960-talet ökade produktiviteten inom svensk industri med
8 % per år. Det skedde alltså en mycket kraftig produktivitetsökning, och
det fanns kanske ett samband mellan löneglidning och produktivitetsökning.
Lösningen på problemet med löneglidningen var en övergång från ackordslöner
till fasta månadslöner. Man kunde nämligen se att denna stora
löneglidning inte fanns på tjänstemannasidan, utan de avtalade lönerna blev i
princip de som gällde. Om vi ser på verkligheten i dag, finner vi att vi
knappast har någon produktivitetsökning alls inom svensk industri. Svensk

1988/89:

Bilaga 2

industri och svenskt privat näringsliv har en produktivitetskris. I den privata
tjänstesektorn faller kanske produktiviteten. Det gäller det privata näringslivet
i hela västvärlden. I USA har tjänstesektorn inte haft någon egentlig
produktivitetsökning på 25 år, trots skattereformer, trots långa arbetstider,
trots utbildningsreformer, osv. På konferens efter konferens i USA diskuteras
vad man skall göra åt den låga produktivitetsökningen i amerikanskt
näringsliv. Där är den offentliga sektorn inte så stor att man över huvud taget
räknar den som en förklarande faktor.

Nu kanske den svenska industrin långsiktigt ligger på en produktivitetsökning
på 2 % per år, och trots det är löneglidningen större än på 1960-talet.
Därför är varken löneformen eller produktivitetsökningen orsaken till
löneglidningen. Ett nytt fenomen är att vi har nästan samma löneglidning på
tjänstemannaområdet, trots fasta månadslöner, som på arbetarsidan. Löneglidning
är inte längre ett tecken på ökad ansträngning hos arbetskraften,
rationaliseringar, statistiska effekter eller ökad produktivitet i näringslivet,
utan orsakerna till löneglidningen är andra. Vi vet att löneglidningen i
mycket stor utsträckning är arbetsgivarinitierad och styrd och fördelad av
arbetsgivarna, vilket ställer till stora fördelningspolitiska problem.

Det är också löneglidningen som gör det så svårt att åstadkomma avtal för
längre perioder, vilket detta land skulle behöva. Det skapar stora problem
för den offentliga sektorn, som har en mycket liten löneglidning, och för
andra områden som inte har någon löneglidning. Löneglidningen är egentligen
ett av våra verkligt stora problem. Skulle vi lyckas pressa ned
löneglidningen från 4 % per år till 2 %, vilket är ungefär det utrymme som
behövs för att man skall klara de individuella anpassningarna ute i företagen
- på företagen har man en kunskap om löntagare, produktivitet och annat,
varför ett visst utrymme behövs för den lokala lönebildningen - skulle
kostnadsökningarna i Sverige komma ner på samma nivå som i våra
konkurrentländer. Då skulle vi kunna avvärja devalveringshot, slippa förlora
marknadsandelar osv.

Jan Bröms: Först och främst vill jag konstatera att SACO/SR liksom
förmodligen andra fackliga organisationer, riksdagen och svenska folket i
största allmänhet anser att Sverige bör lösa sina stabiliseringspolitiska
problem med så låga avtalsenliga löneökningar som möjligt, så liten
löneglidning som möjligt och så låg inflation som möjligt. Det ligger ett starkt
intresse i det.

Löneglidningen är bekymmersam också av andra skäl än dem som har
anförts här. När löneglidningen blir i storleksordningen 5 % inom industrin
skapar den en oerhörd osäkerhet hos alla andra som förhandlar och som skall
forma löner på områden där det inte förekommer någon större löneglidning.
Dessa områden är stora i det svenska samhället. Denna osäkerhet skapar
naturligtvis rädsla och osäkerhet i förhandlingssituationen, vilket försämrar
möjligheterna till en fredlig, lugn och sansad lönebildning, och det är
allvarligt.

Sedan kan man fråga sig hur denna skatt kommer in i detta perspektiv.
Man kan då konstatera att ansvaret för att vara återhållande vid lönebildningen
i första hand alltid måste ligga på arbetsgivarsidan. Det var även P-O
Edin inne på. Det är farligt att tro att man kan ställa starka och tunga krav på

1988/89:SkU33

Bilaga 2

att de fackliga organisationerna frivilligt skall ta ett ansvar för att hålla
tillbaka lönerna på den desperata marknad som arbetsmarknaden alltid
måste vara. Mekanismen för hur en sådan här skatt skall kunna hålla tillbaka
löneglidningen måste vara att arbetsgivarna stärker sitt motstånd mot att
släppa igenom ytterligare löneglidning. Problemet med denna skatt är att det
är mycket svårt att intuitivt se hur det kommer att bli och hur de mekanismer
med anledning av denna skatt som skulle kunna påverka löneglidningen i
nedpressande riktning ser ut. Teorin talar väl, som några från näringslivet var
inne på, snarast i motsatt riktning.

Hugo Hegeland: P-O Edin var föredömligt kort i sin inledning men desto
utförligare i en trevlig artikel i Svenska Dagbladet den 5 april, som han skrev
tillsammans med Dan Andersson. Artikeln hade den sympatiska rubriken
”Stryp inte exportindustrins vinster!” Där står följande:

”Det kan låta konstigt för att komma ifrån LO-ekonomer, men vi menar att
det finns alltmer tydliga begränsningar för hur långt man kan använda
vinstindragningar för att dämpa trycket i ekonomin.”

Därför förvånar det mig att P-O Edin utan reservation säger att denna
extra vinstdelningsskatt är befogad. Men han tillägger att syftet bör vara att
man eftersträvar så låga vinster som möjligt samtidigt som man upprätthåller
full sysselsättning. Men det är en fullständigt omöjlig uppgift. Man börjar
inte styra med vinster, ehuru vinsterna är en restpost. Det finns inga
möjligheter att styra en sådan utveckling så att man får just den vinstutveckling
som är förenlig med full sysselsättning. Är det inte utopi att kräva detta
av arbetsmarknadens partner?

P-O Edin: Den artikel i Svenska Dagbladet som Hugo Hegeland refererar
till handlar om devalvering. Vad vi framför allt vänt oss mot är revalvering.
En revalvering stryper exportindustrins vinster och skulle alltså innebära en
relativ försämring av exportindustrin. Jag tror inte att det är en lämplig
situation för detta nu.

Skulle man relativt försämra några vinster, är det framför allt för
näringslivet som icke är exportinriktat, som finansbolag, banker och
servicebolag. Det är vår bestämda mening. Men det finns restriktioner. Hugo
Hegeland säger att kravet på full sysselsättning är en restriktion. Visst kan
man säga att det är en orimlig uppgift att kräva det av de tre huvudparter som
styr vinsterna, alltså företagen, kapitalets företrädare, löntagarna och
löntagarnas företrädare samt medborgarna och deras företrädare regering
och riksdag. Dessa vidtar åtgärder som påverkar vinster och vinstutvecklingen.
Visst är det en omöjlig uppgift för näringslivet att vid varje tillfälle och i
varje bransch anpassa vinsterna exakt så att vi får den fulla sysselsättningen
och balans i ekonomin totalt sett. Men självfallet måste det vara en av
huvuduppgifterna för alla de tre parternas agerande. Vi kan inte kräva av den
enskilde löntagaren att agera på det viset. Däremot kan vi kräva att de stora
organisationerna på arbetsmarknaden skall försöka avväga vinsten just så att
den ger de totalt övergripande positiva effekterna. Något annat kan jag inte
säga. Även om vi vet att vi aldrig når Utopia, måste vi sträva efter att nå
balans i ekonomin, och där måste vi alla hjälpas åt.

1988/89:SkU33

Bilaga 2

Hugo Hegeland: Herr ordförande! Jag tackar för svaret. Jag delar helt
kritiken mot revalvering, för det är helt befängt att i ett läge där den
ekonomiska utvecklingen i Sverige är sämre än i utlandet gå ut och förklara
att nu är den svenska kronan mera värd, även om det har gått sämre för oss
när det gäller ekonomisk tillväxt och lönekostnadsutveckling. Det står i
artikeln att huvudskälet till att man inte tror på revalvering är att man stryper
efterfrågan för exportindustrin, som man vill skall expandera. Kommer den
att expandera nu om man godtar den särskilda vinstskatten?

P-O Edin: Det är en bra fråga. Vi måste ställa oss frågan varför vi har fått en
otillräcklig expansion på exportsidan. Jag tror att några av de viktigaste
skälen delvis hör ihop med den alternativavkastning som vi har skapat på den
finansiella marknaden. Grunden är den höga realränta som man har
etablerat i världen. Den är extra hög i Sverige. Det är den ena huvudorsaken
till den förhållandevis snabba vinstutveckling som inte har avkastat en lika
snabb tillväxt. Men under de senaste åren har faktiskt företagen haft fullt
kapacitetsutnyttjande. De har haft en god internationell marknad och en stor
lönsamhet i sin verksamhet. Varför har de inte expanderat snabbare? Jo, helt
enkelt på grund av överhettningen och bristen på arbetskraft. I fjol hamnade
faktiskt av 60 000 nya jobb på arbetsmarknaden över 40 000 i den privata
skyddade sektorn, framför allt tjänstesektorn. Ungefär 17 000 hamnade i
den offentliga sektorn, vilket var för litet för den. Men industrisektorn fick
bara 5 000, trots att den hade de övriga expansionsförutsättningarna. Det är
alltså inte vinstnivån, marknaden eller efterfrågan det är fel på, utan de andra
sektorerna som är alltför framgångsrika. Vad vi menar krävs är selektiva
åtgärder inriktade på att dämpa efterfrågan och lönsamheten just för de
sektorerna.

Hugo Hegeland: Jag har en fråga till Christer Persson: I vilken utsträckning
har den solidariska lönepolitiken påverkat vinstutvecklingen inom näringslivet? Christer

Persson: Erfarenhetsmässigt vet vi att en av de viktigaste effekterna
av den solidariska lönepolitiken - lika lön för lika arbete - är att man inte tar
ut så mycket som man skulle göra om man följde en bärkraftsorienterad
lönepolitik i de vinstgivande företagen. I så måtto har det varit positivt för
lönsamheten i den delen av näringslivet. Det är en gammal välkänd effekt av
den solidariska lönepolitiken.

Hugo Hegeland: Om vi inte hade en solidarisk lönepolitik, skulle vi därmed
inte heller behöva särskilda vinstindragningar, eftersom man då tog ut vad
marknaden verkligen ger. Jag har en fråga till Roland Spånt, som förvånade
mig genom att helt underkänna Industriförbundets redovisning av vinstutvecklingen
inom näringslivet. Har du bättre bevismaterial, eller vad säger
Jan Herin om den hårda kritiken?

Roland Spänt: Det har nyligen kommit ut en större rapport, där vi bl.a. har
undersökt sambandet mellan räntabilitet och lönsamhet i svenskt näringsliv.
Det visade sig att det inte finns något samband över huvud taget mellan
löneläget i ett svenskt industriföretag och vinstläget.

Amerikanska ekonomer säger då: You havé a perfect märket. Det skall i

1988/89:SkU33

Bilaga 2

en perfekt marknad inte heller vara något samband mellan löneläge och
vinstläge, utan de skall vara oberoende av varandra. Så fungerar svensk
arbetsmarknad. De stora vinstrika företagen ger inte högre löner och skulle
inte heller klara av det. Om de försöker göra det vet de att andra företag på
orten tvingas att höja sina löner. Så är man tillbaka på samma relativa
position. Men låt mig gå över till frågan om OECD-statistiken. All
internationell statistik är när det gäller jämförelser av den här typen oerhört
osäker. Det finns lögn, förbannad lögn, och statistik, som bekant. Det vore
oerhört intressant om lönsamheten utomlands skulle vara högre än i Sverige,
trots att börskurserna i Sverige exploderat medan de i utlandet retarderat.
Det visade sig, när jag talade med OECD :s ekonomer, att OECD-kalkylerna
är baserade på en division mellan vinsten, som man känner till någorlunda
väl, och kapitalstocken, där man är mycket osäker.

Låt mig citera OECD:s exportrapport, där man säger följande om
kapitalstocksberäkningarna, som ligger till grund för industrins beräkningar:
”However, in terms of the survival functions and mean asset lives used to
build up these capital stocks, there is a wide dispersion of assumptions
between countries. Furthermore, for the majority of countries with official
capital stock estimates, these assumptions are not based on ”hard” empirical
evidence but on a mixture of ”expert” advice, tax information and standard
practice in other countries (i.e. the ”blind kading the blind” approach).”

Om det nu i det sammanhanget är den blinde som leder den blinde, kan jag
säga att i alla fall TCO inte baserar några vinstjämförelser på något sådant. Vi
försöker säga till industrin att man inte skall göra så, men där är man inte bara
blind utan vill ibland inte heller lyssna. Så tyvärr saknas ännu relevanta och
tillräckligt stabila internationella jämförelser. I väntan på dem är jag tvungen
att förlita mig till marknadskrafterna. De visar att svenska företags vinstutveckling
är flera gånger mera positiv än utvecklingen i andra länder.

P-O Edin: Det är alltså inte bara LO:s lösning på det lönepolitiska problemet
som kan kallas den solidariska lönepolitiken utan, som Roland Spånt
påpekade, också den perfekta marknadens lösning på lönepolitiska problem
blir solidarisk: lika lön för lika arbete. Men det är alldeles riktigt konstaterat
att skulle vi försämra marknaden eller försämra den solidariska lönepolitikens
ställning i så måtto att vi fick en osolidarisk lönepolitik, alltså olika lön
för lika arbete som princip och en bärkraftsorienterad politik i stället, skulle
man kunna lösa problemet på annat sätt. Jag kan tillägga att hög arbetslöshet
har precis samma inverkan.

Ibland upplever vi det så att moderata samlingspartiets lösningar på
samhällsekonomiska problem är osolidariska. Vi förutsätter däremot lösningar
som ger ett solidariskt utslag mellan människor. Det är där som
mycket av skillnaderna i politiken finns, nämligen vilka grundvärderingar
man har.

Bo Lundgren: Jag tycker att man här bör undvika att polemisera direkt. I så
fall borde vi ha replikrätt.

P-O Edin angrep ett av riksdagens partier, nämligen moderata samlingspartiet.
Jag tänker inte, eftersom jag inte har möjlighet härtill, gå i svaromål
men jag vill ha detta noterat till protokollet.

1988/89 :SkU33

Bilaga 2

Ingrid Hasselström Nyvall: Herr ordförande! Det har talats väldigt mycket
här om att syftet med lagförslaget är att dämpa lönestegringstakten. Då
måste skatteuttaget vara kännbart. Det har gång på gång sagts att man inte
riktigt vet hur sådant här påverkar lönerörelserna, och man har talat mycket
om löneglidning. Men det finns också något som heter centralt avtal, som är
ganska riktgivande.

Jag vill fråga: Ni verkar vara införstådda med målsättningen i lagförslaget,
är ni då också beredda att väga in det inför nästa avtalsrörelse?

P-O Edin: Jag utgår ifrån att det egentligen är meningen att väga in det i den
avtalsrörelse som nu pågår. Åtgärden kommer nu så tidigt att den verkar
faktiskt redan innevarande år.

Som Jan Bröms och jag tidigare har sagt måste man förutsätta att
huvuddelen av effekterna slår på arbetsgivarsidan, både centralt och lokalt.
Men det har en effekt framför allt för de centrala löntagarorganisationerna.
Inte minst LO, som vi representerar, fäster ett utomordentligt stort värde vid
att vi skall få en lönebildning i Sverige som stöttar upp den samhällsekonomiska
balansen och ligger inom de samhällsekonomiska ramarna. Vi är också
beredda att i marknadsmässig mening avstå från att använda hela den
samlade styrka vi har för att pressa upp löneläget maximalt högt. Vi anser att
löneläget inte skall höjas maximalt, utan att det skall justeras varje år på ett
sätt som anses vara rätt och rimligt samhällsekonomiskt.

Men hela denna analys och inställning från vår sida måste grunda sig på ett
förhållande där våra medlemmar får bästa utfallet. Om vår inställning
härvidlag skulle utnyttjas av andra löntagarorganisationer, om t.ex. TCO
och SACO sade att nu har LO tagit sitt ansvar och då behöver inte vi göra det,
då är det omöjligt för oss att ta detta ansvar. Nu gör de gudskelov inte så. Om
riksdagen lyfte bort det stabiliseringspolitiska problemet från oss i LO och
sade att man nu kunde strunta i fördelningspolitiken, som om våra
medlemmar och deras intressen inte fanns, då kan vi inte heller ta ansvaret.
Förutsättningen för att vi skall kunna ta vårt ansvar är det förs en politik från
regeringens sida som sammantaget innebär att våra medlemmar får ett
positivt utfall. Det kräver vissa saker av regeringspolitiken och riksdagspolitiken.
I den allmänna bilden ingår förvisso den här typen av inslag. Det är
alltid svårt att säga vad som skulle ha hänt om inte vissa riksdagsbeslut eller
regeringsbeslut hade fattats. Men låt oss säga att om alla dessa åtgärder under
80-talet efter devalveringen skulle ha inställts eller inte kommit till stånd, är
jag överygad om att LO:s förmåga att hantera det övergripande ansvaret
skulle ha sänkts avsevärt. Vi skulle helt enkelt, även om vi hade velat det, inte
ha klarat av att få med medlemmarna på vår politik. Jag tror att den samlade
effekten är mycket stor för den totala lönebildningen.

Ingrid Hasselström Nyvall: Ni säger att ni försöker avväga det så att det blir
en reallönehöjning som är samhällsekonomiskt riktig. Men finansministern
har i kompletteringspropositionen ansett att en momshöjning ligger precis i
linje med detta. Men det går LO starkt emot. Jag tycker att det finns en
ologik i det hela.

P-O Edin: Det framgick inte av frågan om ologiken var hos Kjell-Olof Feldt
eller hos mig. Men jag delar Stig Malms inställning. Och jag tycker att man

1988/89: SkU33

Bilaga 2

kan se en viss ologik hos Kjell-Olof Feldt. Om man är ute efter att dämpa
kostnadsökningar och inflation, är det mycket märkligt om man lägger på en
moms som i första ledet ökar inflationen med bort emot 2 %. I andra ledet
ökar den lönekostnaderna, inte bara genom löneglidning utan direkt i
avtalsutfallet nästa år med ungefär lika mycket. Så den direkta effekten av en
momshöjning är både ökad inflation och ökade lönekostnader samt därmed
ökad inflation även nästa år. Det är litet ologiskt att säga att man vill
bekämpa både inflation och lönekostnadsökningar, om man genomför
åtgärder som direkt leder till ökad inflation och ökade lönekostnader.

Ingrid Hasselström Nyvall: Löneglidning berör, kan man säga, i första hand
storindustrin. Men vi har löneglidning även inom den statliga och inom den
kommunala sektorn, och vi kommer att få mera av det. Men de berörs inte av
den särskilda vinstskatten, som där inte kommer att verka dämpande.

Bedömer ni att den dämpning man vill göra av löneglidning i de stora
företagen kommer att få utslag i samtliga företag?

P-O Edin: Det korta svaret är ja.

Ingrid Hasselström Nyvall: Jag har en fråga till Roland Spånt. Bilden när det
gäller aktieutvecklingen i olika länder var säkert riktig när det gäller den
svenska marknaden. Men Roland Spånt sade själv att statistik är farlig. I dag
på morgonen sade man på radion om den finska ekonomin att de finska
aktiekurserna är så totalt undervärderade att om regleringarna skulle
släppas, skulle hela den finska industrin snabbt köpas upp av utlandet. Vissa
av kurvorna kanske inte bara speglar marknaden utan också ett visst mått av
regleringar. Det tycker jag man skall ha i minnet.

Roland Spånt: Jag hörde också det där om Finland. Finland tillhör ju små
icke EG-länder. De är litet speciella. De har icke haft någon egentlig
aktiemarknad, och ägandet har varit mycket konstigt styrt och reglerat under
väldigt lång tid. Då blir det naturligtvis skevheter. Men den stora majoriteten
utgörs av Förbundsrepubliken Tyskland, Storbritannien, Italien och Frankrike
- de fyra stora EG-länderna. Friare marknader än deras kapitalmarknader,
i varje fall i tre av dessa, är det svårt att hitta. Även Schweiz, Belgien och
Holland har fria marknader, även om det naturligtvis blir ett visst mått av
reglering. När det gäller Belgien är uppköpet av Société Générale medräknat,
som plötsligt gjorde att den belgiska börsen exploderade när man skulle
hålla inflytandet från en EG-broder utanför.

Det blir naturligtvis plötsliga ryck. Så man skall inte se på kursutvecklingen
under ett halvår eller några veckor. Här var det faktiskt fråga om 15-16 år. Så
de flesta effekterna borde ha slagit igenom. Men den finska börsen är kanske
fortfarande undervärderad.

P-O Edin: Börsutvecklingen visar i princip kapitalägarnas, företagarnas, tro
på framtiden. Roland Spånts exempel visar bara att kapitalägarna i Finland
har ett mycket mindre förtroende för myndigheter och företag än vad de
svenska kapitalägarna har för svenska företag och myndigheter. Förtroendet
i Finland är lågt och i Sverige högt.

1988/89:

Bilaga 2

Ingrid Hasselström Nyvall: Det kan också bero på penningtillgång och starka

regleringar, som här är fallet. En del av den svenska kursutvecklingen har ju
flyttat utomlands. Så det är inte hela bilden vi ser här, men det kanske vi kan
diskutera någon annan gång.

Lars Bäckström: Jag har en fråga till LO:s representant P O Edin. Jag förstår
er policy att försöka begränsa en okontrollerad löneglidning. Men har ni
inom LO funderat på andra metoder att skapa någon typ av rakt rör till de
anställda som visar återhållsamhet och då ökar vinstnivån i företaget?

Ni har på LO-sidan tidigare arbetat med några projekt som har blivit hårt
kritiserade av näringslivet. Arbetar ni på några nya idéer?

Vad säger LO om tanken på att låta pengarna från vinstskatten i någon
form stanna kvar inom näringslivet, att brukas för förnyelsesatsningar? Det
kan gälla arbetsfrämjande åtgärder, att minska långtidssjukskrivningar, höja
utbildningsnivån etc. Skulle det vara en mellanform att begränsa vinsterna,
men ändå låta medlen stanna inom näringen?

P-O Edin: Vi funderar väl alltid kring sådana idéer om s.k. raka rör, att på
något sätt återföra en del av de vinster som vi ”lämnar kvar” i företaget
genom den solidariska politiken, särskilt de extremt höga vinsterna.

Det sitter en kongressutsedd kommitté under ledning av Leif Blomberg
som har till uppgift att se över denna fråga. Vi får se vad den kommer fram till
under nästa år.

Skall sådana här medel stanna kvar? Javisst, vi har haft sådana instrument
tidigare, första gången 1974, de särskilda arbetsmiljöfonderna. Sedan har de
återkommit i olika former. Det senaste instrumentet är väl förnyelsefonderna.
Visst är det ett instrument som kanske i det långa loppet t.o.m. går att
använda fler gånger än extra vinstskatt. Jag tror att näringslivet och
förtroendet för det tål högre frekvens av sådana instrument. Jag tror man får
vara mer sparsam med andra typer av instrument.

Lars Bäckström: Tror ni på LO- och TCO-sidan att debatten om det höga
vinstläget kan ha lett till att industriledarna inte i nog hög grad har satsat på
att höja produktiviteten? Man har inte längre haft piskan på sig. Kan det
finnas ett samband där?

P-O Edin: Som ekonom vill jag säga att det självklart finns ett sådant
samband. Effektiviseringen styrs av både morot och piska. Tar man bort
piskan, minskar naturligtvis produktivitetsutvecklingen. Hur stor effekten
blir är det svårt att ha någon bestämd vetenskaplig mening om. Att den finns
är en självklarhet.

Jag bedömer detta som en av de viktiga faktorerna för att förklara den
relativt dåliga produktivitetsutvecklingen under senare år. Den är inte alls
oväsentlig. Det är en självklar följd av att den krissituation som Sverige
befann sig i i början av 80-talet. Men på sikt bör vi naturligtvis komma bort
från den, börja med en strukturomvandling och helt enkelt fasa ut de företag
som har den lägsta produktiviteten.

Roland Spånt: Jag lägger nog min synvinkel litet annorlunda. Jag tror inte
det är något huvudproblem. En huvudorsak bakom den svaga produktivitetsutvecklingen
är onekligen den extremt svaga investeringsutvecklingen, som
jag visade på i ett av mina diagram, att industrins kapacitet bara vuxit med

1988/89:SkU33

Bilaga 2

1 % sedan 1982. Investeringsutvecklingen har procentuellt sett ut att vara
snabb, men i förhållande till alla maskiner och byggnader som finns inom
industrin har den varit alldeles för otillräcklig.

När det gäller det svenska vinstläget och industriledarnas aktiviteter där
måste vi behålla det internationella perspektivet. Alla industriländer har
sedan 1973 levt i en produktivitetsökningskris. Sverige är icke speciellt. Vad
vi i fjol kunde observera i statistiken var att produktivitetsökningen var litet
snabbare ute i Europa än i Sverige. När man har 10-14 % arbetslöshet och ett
mycket lågt kapacitetsutnyttjande ute i Europa är det naturligtvis tekniskt
mycket lätt att öka produktiviteten snabbare där än i Sverige, där vi kör för
fullt redan och har full sysselsättning. När Europa minskar sin arbetslöshet
och ökar kapacitetsutnyttjandet inom industrin, vilket just nu sker, anger
EG-kommissionens prognos att man står inför samma svaga produktivitetsutveckling
ute i Europa som USA har levt med i 20 år och som Sverige har
haft under några år. På den positiva sidan kan jag däremot säga att
industriinvesteringarna till slut kommit upp till en rätt hygglig nivå. Med den
ökning som prognostiserats för i år kan vi förvänta oss att kapaciteten växer
med 3-4 %. Då kan industrins produktivitet öka kraftigt, samtidigt som
vinstläget är rekordhögt. Jag tror inte att motsättningen mellan höga vinster
och svag produktivitetsökning är lika allvarlig som frågeställaren och min
kollega från LO säger.

Rolf Henneryd: Med hänsyn till tidsläget skall jag begränsa mig till två
frågor. Den ena ställer jag enbart till P-O Edin, som hade en spännande
intellektuell övning i sin inledning. Han förklarade där önskvärdheten av
vinster i näringslivet med att de först har en positiv inverkan, som dock så
småningom övergår till negativ inverkan. Denna gräns mellan positiv och
negativ effekt av vinstutvecklingen, går den vid 2 milj. kr., eftersom
vinstskatten har lagts vid just denna nivå?

Den andra frågan är av mera generell natur. Jag skulle önska att
företrädare för alla organisationer kommenterade den.

Det förefaller nu finnas en samsyn på såväl arbetsgivar- som arbetstagarsidan
att den mest betydelsefulla faktorn för löneglidningens storlek är
balansen resp. obalansen i arbetskraftsutbudet. När vi hade Olof Ljunggren
här talade han om åtgärder som ni diskuterade i avtalsrörelsen, nämligen
sjukfrånvaron. Det skulle jag vilja att ni kommenterade.

P-O Edin: Jag kan kort hänvisa till en skrivelse som LO kom med i höstas.
Man pekade där på att ett av de stora framtida problemen i Sverige gäller
möjligheterna att mobilisera mera arbetskraft. Sjukfrånvaro och förtidspensionering
tillsammans med regionalpolitiken är några av de verkliga stora
potentialerna. De har att göra med förbättring av arbetsmiljön. Därvidlag
lägger vi utomordentligt stor vikt vid att åtgärder vidtas som minskar
sjukfrånvaron. Det är mycket produktivt.

Gränsen mellan positivt och negativt går inte alls vid 2 miljoner. I så fall
lyckades jag förklara det dåligt. Som så mycket annat här i världen har
vinsterna en framsida och en baksida. Varje vinstkrona representerar något
positivt och också något negativt. Men det positiva överväger mycket
påtagligt till en viss nivå, som ger just full sysselsättning, en hygglig tillväxt

1988/89:SkU33

Bilaga 2

och balans i våra utrikesaffärer. Där överväger de positiva effekterna.
Därefter överväger de negativa effekterna. Då blir det bara överhettning,
extra inflation osv. De negativa effekterna kommer mycket kraftigt i dagen,
särskilt fördelningspolitiskt, om vinsterna ligger över en viss nivå.

Efter 1982 års devalvering har vi balanserat på en nivå som varit så hög att
de negativa effekterna nästan alltid tenderat att ta överhanden, trots att
tillväxten är oerhört viktig i sig. Därför har det behövts regelbundet
återkommande åtgärder, och behövs fortfarande, eftersom vinstutvecklingen
är på en mycket hög nivå.

Yvonne Sandberg-Fries: Med anledning av vad P-O Edin sade senast blir den
naturliga följdfrågan: Är de vinstindragningar som vi nu diskuterar otillräckliga?
Borde de göras större?

P-O Edin: Mitt eget svar skulle vara att man kan göra dem selektiva
gentemot de skyddade näringarna.

Jag tror framför allt att detta är ett relativt problem. Vinsterna är för bra i
den skyddade sektorn, där expansionskraften är för stark. Där bör vi lämna
större utrymme för den konkurrensutsatta industrin, helst genom åtstramningsåtgärder
och vinstnedpressande åtgärder inom den skyddade sektorn.
Det skulle vara mitt recept.

Gösta Lyngå: LO och TCO är tydligen eniga om att skatten som sådan är
vettig och väl motiverad med hänsyn till företagens lönsamhet. Har ni också
några synpunkter på hur dessa 3 1/2 miljarder skall användas? Vi föreslår
miljösatsningar, eftersom mycket av industrins lönsamhet grundar sig på
undermålig miljöpolitik, särskilt i den globala skalan. Vore det bra?

P-O Edin: Allmänt sett tror jag att man skall vara mycket rädd för att
öronmärka statsinkomster. Man bör principiellt sett ta in statsinkomster och
överväga hur de bäst används i den andra ändan. Det kan finnas skäl att
öronmärka, om man skulle vilja göra själva beskattningsåtgärderna effektivare
i någon mening, men då skall man verkligen knyta det till den saken. Jag
skall ta ett exempel. Skulle det bli ännu bättre effekt på företagens ovilja att
betala skatten om man hävdade att dessa 3 miljarder går till att bygga ut
löntagarfonderna extra snabbt? Då skulle företagen bli ännu mera övertygade
om att inte betala. I det perspektivet kan man överväga att göra åtgärden
effektivare. Annars tror jag man allmänt sett skall avstå från att öronmärka
inkomster.

Gösta Lyngå: Jag hade hoppats att man skulle kunna inbjuda företagen att
tillsammans med oss göra en miljösatsning i den globala skalan och göra det
med denna indragning.

P-O Edin: Mitt svar är att i all den utsträckning miljöinsatserna är vettiga
skall vi göra dem oberoende av om vi av konjunkturpolitiska skäl skall lägga
en extra skatt på företagen eller ej. Det skall inte vara beroende av tillfälliga
inkomster.

Ordföranden: Vi tackar representanterna för LO, TCO och SACO för att de
har kommit hit och svarat på våra frågor.

1988/89:SkU33

Bilaga 2

Anföranden

kl. 12.00-13.00

1988/89:

Bilaga 2

Lars Hedfors: Välkomna till skatteutskottets offentliga utfrågning. Skatteutskottet
bereder för tillfället en proposition om en särskild vinstskatt. Vi har
nyligen fått yttrande från konstitutionsutskottet över denna proposition, och
nu skall vi genomföra en utfrågning för att få ett ännu bättre beslutsunderlag.
Meningen är att vi skall ställa frågor till inbjudna från finansdepartementet
och riksskatteverket mellan kl. 12.00 och 13.00.

Finansministern har meddelat att han skall närvara vid en begravning kl.
13.00 och därför måste lämna riksdagshuset kl. 12.50. Jag föreslår därför att
vi börjar med att ställa frågor till Kjell-Olof Feldt och därefter ställa
eventuella frågor till riksskatteverkets representanter, så att vi kan vara
färdiga med den delen av utfrågningen kl. 12.50.

Jag ber alltså att få hälsa finansdepartementets representanter Kjell-Olof
Feldt, Johan Salsbäck och Peder André hjärtligt välkomna. Likaså hälsar jag
riksskatteverkets företrädare Lennart Grufberg, Sune Jansson och Ulf
Söderlund välkomna. Jag lämnar nu ordet till Kjell-Olof Feldt.

Kjell-Olof Feldt: Jag hade förberett ett inledningsanförande som jag hade
tänkt att hålla inför utskottet, men med tanke på det pressade tidsschemat
avstår jag från det och ställer mig till förfogande för frågor.

Kjell Nordström: Den särskilda vinstskatten motiveras ju av stabiliseringspolitiska
skäl, i princip samma skäl som för ökningen av den allmänna
löneavgiften. Min fråga är: Skulle inte den särskilda vinstskatten, med
hänsyn till de förslag som vi har fått i kompletteringspropositionen, ha
kunnat vara högre än den nu föreslagna?

Kjell-Olof Feldt: Nej, jag tror inte att den bör vara det. Det är en sak att ta ut
avgifter på lönesumman, en annan att ta ut en högre skatt på den
beskattningsbara vinsten. Den effekt som vi uppnår när det gäller den totala
skattesatsen på den beskattningsbara vinsten blir ju relativt hög i år med
detta förslag. Skulle den sättas ännu högre närmar den sig gränsen där man
skulle kunna tala om ren konfiskation, dvs. att hela vinsten går åt i skatt. Nu
har vi försökt avväga den extra vinstskatten och även skatteunderlaget för
densamma så att den fortfarande skall kunna göra investeringar i produktiva
anläggningar intressanta och på ett rimligt sätt även hålla tillbaka incitamenten
till skatteflykt under den period då skatten gäller. Det är den avvägning
som man alltid får göra. Det har vi gjort i det här fallet och tycker att den här
nivån är den högsta vi kan komma till.

Kjell Nordström: Från företrädare för Industriförbundet har vi tidigare i dag
hört att det här förslaget kommer vid en mycket olämplig tidpunkt, att det
finns tecken på att den svenska konjunkturen har vänt nedåt och att
investeringsviljan nu mattas. Vilken är finansministerns uppfattning om
detta? Är konjunkturen fortsatt hög, eller är den på väg nedåt?

Kjell-Olof Feldt: Vi ser inga tecken till någon konjunkturavmattning i Sverige
- inte heller utomlands. Snarare är indikatorerna som kommer fram den här

våren av det slaget att det förefaller som om tillväxten 1989 internationellt
sett blir högre än vad vi bedömt den vara när vi lade fram förslaget om den
extra vinstskatten.

När det gäller investeringsviljan har vi gjort den bedömningen att det på
grund av ett mycket ansträngt läge i den svenska ekonomin finns klara fysiska
gränser för hur mycket investeringarna kan få öka i landet. Vi har alltså med
direkta åtgärder riktade mot investeringarna försökt hålla dem tillbaka.
Bristen på byggarbetskraft i första hand och bristen på byggmateriel är ett
direkt fysiskt hinder för investeringar med därtill ett starkt inflationstryck
som konsekvens.

Även om det finns tecken på att investeringsviljan hos industrin i varje fall
inte växer i år tycker vi inte att det konjunkturläge vi befinner oss i, det
arbetsmarknadsläge vi har osv. är någonting som vi bör ändra på genom att i
det här läget försöka stimulera investeringar.

Kjell Nordström: Under den tidigare utfrågningen i dag har man varit litet
oense om huruvida denna särskilda vinstskatt kommer att dämpa löneglidningen.
Några har sagt att den bara kommer att minska investeringarna. Hur
bedömer finansministern detta?

Kjell-Olof Feldt: Här kanske jag måste göra en något längre exposé över de
ekonomiska problem som Sverige har. De fokuseras egentligen kring
begreppen full sysselsättning och låg inflation. Den huvudfråga som vi har att
ställa oss - och det gäller även Sveriges riksdag - är om dessa båda begrepp,
full sysselsättning och låg inflation, över huvud taget kan uppnås samtidigt.
Det har funnits skeden i vår ekonomiska historia där detta har varit möjligt.
Under en stor del av 50-talet och 60-talet hade vi t.o.m. lägre arbetslöshet än
vad vi har i dag och prisstegringar då det gäller konsumentpriserna på mellan
1 och 3 % per år och motsvarande utveckling av lönekostnaderna. Efter
70-talets kriser, som gjorde att situationen blev abnorm, kom sedan 80-talet
där det till en början var ganska naturligt att inflationen skulle komma att
vara hög i Sverige, nämligen som ett resultat av de stora devalveringar som
gjordes i början av 80-talet. Men de effekterna borde nu ha klingat ut i den
svenska ekonomin. Det är ju snart 7 år sedan den senaste devalveringen
företogs. Vi måste emellertid konstatera att i ett arbetsmarknadsläge som är
ungefär detsamma som det vi hade på 50- och 60-talet har vi nu en
inflationstakt som är två eller tre gånger så hög.

Man kan ha olika meningar om orsaken till detta. Jag anser att en väsentlig
förklaring är ett ändrat beteende hos arbetsgivarna och näringslivet i Sverige.
Med arbetsgivare menar jag då arbetsgivare även i den offentliga sektorn.
Man hyser långt mindre rädsla för att ta på sig stora kostnadsökningar, för
man räknar hela tiden med att man vältrar dem vidare över på andra, dvs. på
konsumenter och kunder - eller skattebetalare, för att vara fullständig. Man
kan sedan i sin tur fundera över skälen till detta ändrade beteende. Men detta
beteende gör att om vi skall ha en chans att nå målet låg inflation - vi har ju nu
någonting som börjar likna full sysselsättning - så måste vi börja arbeta med
långt fler metoder och långt fler ekonomisk-politiska instrument än vad vi
behövde göra i tidigare perioder av hög sysselsättning. Att dra ner företagens
lönsamhet och lönebetalningsförmåga är då en av dessa metoder. Vi anser att

1988/89:SkU33

Bilaga 2

det krävs flera. Det krävs en dämpning av den privata konsumtionen, det
krävs en dämpning av efterfrågan på arbetskraft, så att överefterfrågan
försvinner, osv. Även den här delen, som direkt riktar sig mot lönsamheten,
likviditeten i företagen, anser vi behöver användas i en politik som på det här
sättet måste ha en mycket stor bredd. Det är därför alla dessa åtgärder enligt
vår mening behövs.

Bo Lundgren: En skillnad gentemot 50- och 60-talet, framför allt 50-talet, är
också att vi då hade en potential för en ökning av den totala arbetskraftspotentialen
så att säga. Det föreligger inte på samma sätt nu - den finns
egentligen, men det finns andra hinder än just då.

Jag vill börja med att fråga finansministern: Anser finansministern att
vinstnivån i det svenska näringslivet är hög jämfört med förhållandena i
omvärlden?

Kjell-Olof Feldt: Det är en fråga som är utomordentligt svår att besvara,
beroende på vilka delar av näringslivet man talar om. Talar vi om hela
näringslivet och tar in handeln, transportnäringen och tjänstesektorn tror jag
inte att vinstnivån är särskilt hög. Men vi har ett antal mycket väl
konsoliderade och vinstgivande exportföretag och stora koncerner som väl
hävdar sig i en internationell jämförelse.

Bo Lundgren: Om man tittar på de exportföretag som finansministern
nämnde och jämför deras investeringar i Sverige med deras investeringar i
utlandet, vet finansministern då vilka som är mest lönsamma?

Kjell-Olof Feldt: Ja, de hävdar själva att det är mest lönsamt att investera
utomlands.

Bo Lundgren: Och det finns inga invändningar mot det?

Kjell-Olof Feldt: Jag har inte godtagit den bedömningen. Jag har levt
tillräckligt länge i den här världen för att veta hur enkelt det är att frisera
vinstsiffror inom koncerner. En koncern kan i stort sett bestämma själv var
den vill lägga sina vinster, om man har tillräcklig mängd internleveranser. Bo
Lundgrens fråga bör nog föranleda djupare analyser än så snabba klipp som
han gjorde sig skyldig till nu.

Bo Lundgren: De ”klippen” är väl snarast betingade av de utredningar som
gjorts av bl.a. Industrins utredningsinstitut och som visar detta samband och
dess effekter.

Enligt propositionen skall ju den särskilda vinstskatten lösa problemen
genom att man genom denna skatt skall se till begränsa pris- och lönestegringstakten
genom att framför allt dämpa löneglidningen. Jag tror ändå att
vi klarat ut att vinstnivån i det svenska näringslivet inte är exceptionellt hög
jämfört med omvärlden, även om man gör de begränsningar som finansministern
gjorde. Då är det ju egentligen osannolikt att det är vinstnivån som är
det stora problemet. Man borde fundera över om det finns några andra
faktorer som kan påverka situationen. Då kommer man fram till frågan om
arbetskraftsutbudet som sådant, som ju av de flesta bedömare anses vara rätt
viktigt i sammanhanget.

1988/89SkU33

Bilaga 2

5 Riksdagen 1988/89. 6 sami. Nr 33

Här läggs förslag om särskild vinstskatt, momshöjning, löneavgifter och
diverse indragningar. Varför lägger inte regeringen fram några förslag som
syftar till att i stället lösa det allvarligaste problemet: bristerna i fråga om
arbetskraftsutbudet?

Kjell-Olof Feldt: Jag kanske skall nämna några av dessa förslag.

Vi har föreslagit sänkningar av inkomstskatten både i år och nästa år. Att
marginalskatten sänks anses i varje fall av rätt många ha en stimulerande
effekt på arbetskraftsutbudet. Jag ser att Bo Lundgren nickar instämmande.
Det bör han göra med tanke på sitt förflutna i ämnet.

Vi har inom arbetsmarknadspolitiken satsat mer än någonsin på utbildning
och omskolning. Vi har dragit ned beredskapsarbetena mycket kraftigt för
att den vägen så snabbt som möjligt slussa ut folk i arbete igen.

Vi har hållit nere den statliga sektorns anspråk på arbetskraft. Vi minskar
antalet statsanställda. Det är ett sätt att se till att det ställs arbetskraft till
förfogande.

Vi har vidtagit särskilda åtgärder, som det i och för sig är svårt att få någon
snabb effekt av, när det gäller att se till att de invandrare som har fått asyl i
landet skall kunna få bostad och arbete. Vi är inte overksamma på området.
Problemet är att det tar ganska lång tid innan den typen av åtgärder ger effekt
i form av ökat arbetskraftsutbud.

Vi fortsätter att bygga ut barnomsorgen. Det är oerhört viktigt för att de
kvinnor som vill övergå från deltid till heltid eller börja arbeta skall kunna
göra det.

Listan över sådana här åtgärder är faktiskt längre än den lista över
åtstramningsåtgärder som Bo Lundgren läste upp.

Bo Lundgren: Frågan gällde ju avvägningen mellan ett slags idiotåtstramning
nu i ett sent skede eller exempelvis skattesatssänkningar i ett tidigare skede.
Det finns ju ännu inte något förslag för 1990. Det är finansministern och jag
rimligen överens om, eftersom det i så fall skulle ha presenterats för
riksdagen, och så har ju inte skett.

Min fråga är denna: Ett antal vinstindragningar - antingen som likviditetsindragningar
eller som skatteökningar- har ju vidtagits under perioden 1982
och framåt. Erfarenheten liksom teoretisk analys visar att detta inte har eller
har haft några effekter när det gäller löneglidning. Det visar varje jämförelse
med områden sedan 1982 och framåt. Vad är det som får finansministern att
tro att problemet nu skulle kunna lösas genom den här åtgärden, när vi inte
har kunnat lösa problemet tidigare med motsvarande åtgärder?

Kjell-Olof Feldt: Nej, jag tror inte att vi löser problemet med löneglidningen
och överhettningen enbart genom denna åtgärd, men i kombination med
andra åtgärder borde det vara möjligt att få en uppbromsning av löneglidningen
och en tillräcklig återhållsamhet från arbetsgivarsidan över huvud
taget när det gäller att sluta avtal om stora kostnadsdrivande löneökningar.
Det är i kombination med andra åtgärder som vi kan tänka oss att nå resultat.
Jag förstår marknadens betydelse antingen man ser det från den fackliga
sidan eller från arbetsgivarsidan. Om marknaden talar ett helt annat språk,
om marknaden talar om brist på arbetskraft, om marknaden talar om höga

1988/89:SkU33

Bilaga 2

inflationsförväntningar osv... Dock skulle enbart den här åtgärden inte ge
effekt.

Bo Lundgren: Det man kan konstatera är att när den väl lades fram på
nyårsaftonen, fanns det inga andra åtgärder som kompletterade den. Det
fanns ingenting i finansplanen heller. Uppenbarligen gjorde regeringen då
bedömningen att den skulle få effekt. Nu säger finansministern tvärtom. Det
är intressant, för då har vi samma uppfattning i den frågan.

Bortsett från det mycket tvivelaktiga i att detta förslag kan nå den avsedda
effekten, finns en risk att det uppstår andra effekter. I januari 1989 ökade
investeringarna från svenska företag i utlandet kraftigt, jämfört med januari
1988, bl.a. i form av en ökning av aktiekapitalet i utländska dotterföretag.
Det var en väsentlig ökning som skedde. Finns det inte en uppenbar risk att
det genom denna förändring av spelreglerna, denna skärpning av skatteuttaget
på vinster i Sverige, sker en utflyttning av verksamhet från Sverige till
andra länder eller i vart fall att expansionen sker utanför Sverige?

Kjell-Olof Feldt: Först angående vad regeringen sade i finansplanen: Vi sade
att de åtgärder som föreslås i finansplanen är tillräckliga under förutsättning
att lönekostnadsökningen i år begränsas till att bli lägre än 7 %. Vi sade
nämligen följande: Vi har gjort ett tekniskt antagande, som egentligen bara
är en framskrivning av tendenser från 1988, att lönekostnaderna 1989
kommer att stiga med 7 %. Detta är dock för högt. Får vi tendenser till att en
så hög lönekostnadsökning kommer att realiseras, kommer åtgärder att
behöva vidtas. - Det är de åtgärder som nu föreslås.

När det sedan gäller frågan om de svenska företagens utlandsinvesteringar
handlar det i dag i hög grad om att köpa upp företag. Det är ganska blandade
motiv som anförs. Ofta handlar det om närhet till marknader, att komma
innanför EG:s murar, som man talar om, osv. En del människor drar faktiskt
helt motsatta slutsatser mot Bo Lundgren och säger att detta tyder på att de
svenska företagen har alltför gott om pengar. Man borde se till att de hade
mindre pengar och kunde köpa färre företag än de gör i dag.

När det gäller frågan om spelreglerna är vi i den situationen att
spelreglerna, om allting går som nu är planerat, kommer att förändras högst
dramatiskt för det svenska näringslivet fr.o.m. år 1991, om den reformering
av företagsbeskattningen som nu utreds kan genomföras. Förslag kommer
att läggas fram i juni månad. De spelreglerna ser faktiskt helt annorlunda ut
än de spelregler som gällde 1988 eller 1987. Men jag har inte hört att någon
från näringslivets sida beklagar att spelreglerna därmed ändras. Tvärtom,
man hälsar det med tillfredsställelse.

Kjell Johansson: Det framgår av propositionen att syftet med detta förslag är
att dämpa den inhemska pris- och kostnadsstegringen. En fortsatt snabb prisoch
lönestegringstakt är inte godtagbar, står det. Nu har en samstämmig
panel här praktiskt taget försäkrat att man inte tror att detta har någon
inverkan alls på löneglidningen. Min första fråga är: Hur håller den tillfälliga
vinstskatten nere priserna, om den inte ger någon påverkan på lönerna?

Kjell-Olof Feldt: Jag anser att den har en påverkan på lönerna. Men jag har
också tillfogat att allteftersom månaderna har gått och överhettningen på
arbetsmarknaden tilltagit är det uppenbart att detta inte är tillräckligt.

1988/89:SkU33

Bilaga 2

Kjell Johansson: Man hävdar också i Industriförbundets skrivelse att
propositionen ger en felaktig bild av skatteuttaget. Det beror på att man i
basen inte har räknat in investeringsfonderna. Hur stämmer det med era
beräkningar?

Kjell-Olof Feldt: Industriförbundet uppvaktade mig vid något tillfälle under
våren. Då var det en diskussion kring utformningen av förslaget, där det var
fråga om ifall man skulle ha som skatteunderlag hela avsättningen till
investeringsfonder eller halva. Nu är förslaget utformat så att det avser
enbart halva avsättningen till investeringsfonder. Jag vet inte om det därmed
är någon skillnad i sättet att räkna mellan Industriförbundet och finansdepartementet.
Jag har svårt att tro att vi har några matematiska meningsskiljaktigheter.

Kjell Johansson: Även med denna halvering hävdar Industriförbundet att
man får ett högre uttag än de 3,5 miljarderna. Frågan är: Hur har ni räknat?
Har ni räknat med investeringsfonderna i basen för skatten?

Kjell-Olof Feldt: Ja, det utgår jag ifrån att vi har gjort. Jag har inte själv utfört
beräkningarna. Men jag utgår ifrån att man har utgått ifrån de skatteregler
som man faktiskt avser skall gälla.

Kjell Johansson: Har ni kontrollerat Industriförbundets påstående? Är det
någon som kan ge besked om det?

Johan Salsbäck: Beräkningarna är gjorda med hänsyn tagen till att halva
investeringsfondsavsättningen ingår i skatteunderlaget.

Kjell Johansson: Och då blir det 3,5 miljarder?

Johan Salsbäck: Så gott som det går att beräkna på förhand. Jag kan säga att
vår beräkning stöds av den beräkning riksrevisionsverket har gjort.

Kjell Johansson: Men när ni lade fram propositionen ingick ju hela investeringsfondsavsättningarna.
Hur kan det här stämma?Okej, jag godtar att ni
har räknat rätt och Industriförbundet har räknat fel, så får verkligheten visa
detta. Jag gör det med viss glädje, eftersom finansministern alldeles nyss
meddelade att det skulle vara konfiskation om man gick högre. Jag går
vidare.

Är finansministern nöjd med denna lagstiftning? Förslaget innehåller ju
ett ganska invecklat resonemang om skattefusk och alla dessa olika
irrationella beteenden som kan bli följden av förslaget. Man är t.o.m.
tvungen att ta in den allmänna skatteflyktsklausulen i resonemanget. Har ni
övervägt vilka samhällsekonomiska kostnader man får på den sidan?

Kjell-Olof Feldt: Det torde inte vara obekant för Kjell Johansson att det är
mycket litet jag är nöjd med i vårt nuvarande skattesystem. Jag anser i stort
sett att det fungerar fel på de flesta punkter. Att till detta skattesystem lägga
ytterligare något som på marginalen kanske förvärrar situationen anser jag
vara mindre allvarligt än att inte försöka ingripa alls mot den brist på stabilitet
vi har i ekonomin.

Redan i dag är vår bolagsbeskattning ett rävgryt - en del skulle kalla det
råttbo - där man kan vandra ut och in med skattepengarna i stort sett som

1988/89:SkU33

Bilaga 2

man vill. Man bestämmer själv om och när man betalar skatt. En utvecklad
skatteplanering och skatteflykt pågår. Jag anser inte att dessa 15 % ändrar
någonting avgörande i det systemet.

Sven-Erik Alkemark: Under den tidigare delen av utfrågningen har det
framkommit att bl.a. de fackliga organisationerna anser att lönebildningen är
någonting som båda parter ansvarar för, dvs. både löntagarorganisationer
och arbetsgivarorganisationer. Från löntagarorganisationerna påpekas att
det knappast kan ingå i deras uppdrag att sitta som broms för löneglidningen.
Ansvaret för att sköta det uppdraget är, menar man, arbetsgivarens. Anser
finansministern att arbetsgivarparten har tagit det ansvar man kan kräva av
arbetsgivarna enligt den modell vi har i Sverige för lönebildning?

Kjell-Olof Feldt: Nej, som jag sade tidigare har arbetsgivarnas beteende
förändrats. Orsakerna till detta är jag inte klar över. Det råder emellertid
inget tvivel om att löneglidningstakten sedan någon gång i mitten av
1970-talet i stort sett har blivit dubbelt så hög som tidigare. Den låg tidigare
på 2 % per år. Den ligger nu på 4-5 % per år. Den sprider sig till nya
grupper. Tidigare hade tjänstemännen mycket liten löneglidning. Nu har de
kanske den största löneglidningen; i vart fall mycket större löneglidning än
tidigare. Det gör att hela vårt förhandlingssystem nu har en annan innebörd.
De centrala uppgörelserna är nu bara en del av den totala lönebildningen.
Därmed ligger ett mycket större ansvar när man kommer fram till resultaten
lokalt, både hos den fackliga organisationen och arbetsgivaren. När det
sedan gäller vem som skall ta ansvaret för att hålla tillbaka lönerna är det
naturligtvis arbetsgivaren. Någon annan lär inte göra det. Däremot kan man
fråga sig varför man i centrala avtal mellan parterna skriver in att man avser
att särskilda åtgärder mot löneglidningen skall vidtas, och sedan förklarar
efter en stund alla parter att det inte är någon som avser att vidta några
åtgärder.

Kjell Nordström: Tidigare i dag har det ställts frågor till Industriförbundets
företrädare med anledning av en skrivelse som har inkommit till både
finansdepartementet och skatteutskottet om att vinstskatten skulle kunna
leda till en efterfrågan på skattebetingade investeringsobjekt. Hur ser
finansministern på detta? Vilken beredskap har departementet mot en sådan
utveckling.

Kjell-Olof Feldt: Denna efterfrågan finns redan i dag och har funnits länge.
Som jag sade tidigare pågår en avancerad skatteplanering i företagen. Det
förekommer också mycket skatteflykt. Vi har försökt ingripa mot det genom
åtgärder som har riktats mot skatteplaneringsinstrument av olika slag. Jag
tror att vi i stort sett börjar ha uttömt den arsenalen i dag. Det är därför vi tror
att en mer grundläggande reform av skattesystemet är det enda som kan
hjälpa upp situationen. Detta är, som jag sade tidigare, en marginell
förändring av det beteende som redan är utbrett.

Rolf Kenneryd: Tidigare under denna utfrågning har det rått en närmast total
samstämmighet kring uppfattningen att den mest primära anledningen till
den höga löneglidningen är obalansen i arbetskraftsutbudet eller rättare sagt

1988/89:SkU33

Bilaga 2

bristen på arbetskraft. Det har också omvittnats att olika slag av arbetsfrånvaro
är en av de mest bärande orsakerna till denna obalans. Jag vill, mot
bakgrund av det, fråga finansministern om han delar dessa uppfattningar och
om möjligheten att öka arbetsnärvaron övervägs inom departementet.

Kjell-Olof Feldt: Jag kan svara ja på båda frågorna.

Rolf Henneryd: Jag vill då ta upp en annan fråga som har sin grund i
finansministerns svar på det Bo Lundgren frågade beträffande lönsamheten i
svenskt näringsliv. Jag fick uppfattningen att finansministern menar att det
beror på vilka branscher och sektorer man talar om. Har ni, i samband med
att denna vinstskatt utkristalliserades, övervägt att göra den sektoriell?

Kjell-Olof Feldt: Det måste jag svara nej på. Det har vi inte övervägt.

Rolf Henneryd: Varför inte?

Kjell-Olof Feldt: Vi talade tidigare om komplexiteten i vårt skattesystem.
Den skulle stiga i geometrisk proportion om vi skulle försöka göra denna
skatt sektoriell.

Lars Bäckström: Finansministern har uppställt förhoppningar här att vi skall
gå från ”gryt till klarhet -91”. Det låter ju lovvärt. Det finns dock ett
mellanliggande år där denna särskilda vinstskatt icke skall gälla, 1990. Enligt
förslaget skall den gälla 1989. Finansministern harju också varit med så länge
att han vet att de svenska internationella företagen kan redovisa sin vinst litet
som det faller sig bäst. Finns det då inte en risk att företagen kommer att
utnyttja detta mellanliggande år, 1990, då man slipper denna särskilda
vinstskatt och att vinstskatten icke får avsedd verkan? Min poäng skulle
således vara att man i väntan på klarhet förlängde grytet och byggde ut det till
att omfatta även detta mellanliggande år.

Kjell-Olof Feldt: Jag är inte säker på att jag förstår frågan. Om det nu börjar
förefalla troligt att det skall ske en rejäl förändring av företagsbeskattningen
år 1991, kommer man på företagen säkert att ha oerhörda bekymmer med
hur man skall maximera utbytet av detta genom att fatta så många, ur
företagsekonomisk synpunkt, kloka beslut som möjligt år 1990. Det är en
sak. Vi får se. Det kanske framgår av företagsbeskattningskommitténs
betänkande vilka problem som i så fall kan uppstå. En helt annan sak är hur vi
skall behandla läget 1989, med överhettningen i vår ekonomi och vilka
åtgärder som behövs för att dämpa inflationen. Jag kan inte se att vi i dag kan
överblicka företagsbeskattningen på ett sådant sätt att vi kan säga vilken som
är den rätta medicinen år 1990. Jag tycker inte att vi har underlag för att göra
sådana bedömningar i dag.

Lars Bäckström: 1990 kommer ju företagssidan att få tillbaka de 7 miljarder
som togs in i likviditetsindragningen. Det blir en så pass kraftig påspädning
att det torde finnas en stor sannolikhet för att det som gäller 1989 också
kommer att gälla 1990. Jag menar därför att det kunde skapa ett visst mått av
stabilitet för företagen att få ramarna fastlagda för två år.

1988/89:SkU33

Bilaga 2

Kjell-Olof Feldt: Riksdagen skall ju behandla förslag från regeringens sida
som avser en betydande indragning från näringslivet på 12 miljarder i form
av höjd allmän löneavgift.

Lars Bäckström: Vad anser finansministern om idén att låta en del eller
helheten av de medel som tas in genom den särskilda vinstskatten stanna
inom företagssektorn, i form av någon typ av utbyggd förnyelsefondssystem i
syfte att reaktivera mer av arbetskraften? Det skulle eventuellt kunna mildra
en del av den kritik som industrin riktar mot den särskilda vinstskatten.

Kjell-Olof Feldt: Jag ställs inför nya och oprövade tankar här. Detta är alltså
en skatt. Förnyelsefonderna var en avsättning företagen gjorde i sina egna
bokslut. Vill vi bygga ut utbildningen i Sverige har vi budgetmedel som skall
användas för det. Denna skatt har då ingen annan innebörd än andra skatter.
Men om man från vpk:s sida vill mildra kritiken från näringslivet, tror jag inte
att det har särskilt stor effekt att tala om att staten tänker bygga ut
vuxenutbildningen t.ex. Man vill ju behålla dessa pengar i företagen, och det
kommer det inte att bli frågan om med en sådan uppläggning.

Lars Bäckström: Helt kort till finansministern: Om man kan göra något en
passant som gynnar saken, är det ju inget fel.

Gösta Lyngå: Inom miljöpartiet anser vi att en viktig anledning till
åtstramning skulle vara att hushållens konsumtion, speciellt konsumtionen
av ändliga resurser, är alldeles för hög. Är också detta en del av finansministerns
motivering för att diskutera åtstramning?

Kjell-Olof Feldt: Ja, eftersom en del av våra åtgärder riktar sig mot
konsumtionen.

Gösta Lyngå: Vi har i vår motion velat se den här föreslagna skatten i
samband med satsningar på miljö, både lokalt och globalt. Detta är logiskt,
eftersom vi menar att mycket av vinsterna grundar sig på att företagen inte
har avsatt tillräckligt med pengar för miljöskyddande åtgärder. Detta gäller
speciellt globalt. Jag undrar om vi har resonans för detta på finansdepartementet.

Kjell-Olof Feldt: Vi är mycket medvetna om att vi kan föra miljöpolitik efter
två linjer, och båda linjerna måste följas. Den ena är lagstiftning, krav som
gör att man tvingar fram miljöförbättrande åtgärder. Den andra är investeringar,
antingen i kunskap eller i fysiska anläggningar som skall ta hand om
miljöproblemen. Det gör, om jag tar den senare delen, att vi står inför
mycket stora ekonomiska anspråk under de närmaste åren när det gäller
investeringar, t.ex. i storstädernas trafikmiljö, där jag ser de allra största
investeringsbehoven. Nog kommer pengarna att behövas för insatser på
olika områden. Men det är inte genom att öronmärka en rad skatter som vi
får ekonomiskt utrymme för att genomföra våra projekt. Det är genom att
hålla ekonomin totalt sett i en sådan balans och med en sådan inriktning att
det finns utrymme att göra de nödvändiga miljöinsatserna.

Gösta Lyngå: Tack för det. Detta var delvis också ett försök att få företagen
mer positivt inställda till skatten, om de ser att den går till sådana åtgärder

1988/89:SkU33

Bilaga 2

som de kanske egentligen borde ha betalat för från början. De får så att säga
ett bättre samvete på det viset. Men den uppfattningen kanske du inte tycker
är viktig.

Kjell-Olof Feldt: Jag måste understryka att den ekonomiska politiken för
närvarande är inriktad på att dämpa efterfrågan. Då kan vi inte agera så att vi
samtidigt, genom statliga beslut från regering och riksdag, ökar på efterfrågan
kraftigt på en rad områden. Om det skall vara någon mening med en
åtstramning, måste den netto efterlämna en lägre totalefterfrågan i ekonomin.
Annars är det ingen mening med den.

Kjell Johansson: Finansministern lyckades, med hjälp av sin handläggare,
förvirra mig litet grand alldeles nyss. Jag vill återkomma till det jag var inne
på, nämligen skatteuttaget 3,5 miljarder. I det pressmeddelande som gick ut
sades att inkomsterna blir 3,5 miljarder. Nu hävdar alltså Industriförbundet
att man inte i basen för den särskilda vinstskatten har räknat med
investeringsfondsavsättningarna. Är detta rätt blir skatten oerhört mycket
högre. De beräkningar som finns i Industriförbundets brev verkar tyda på
detta i allra högsta grad. Jag skall gärna överlämna deras brev. När man nu
har räknat med halva investeringsfondsavsättningen i underlaget, kan det
rimligtvis inte fortfarande bli 3,5 miljarder. Det måste bli en annan siffra.
Det kan inte bli 3,5 miljarder i vilket fall som helst. Jag skulle gärna vilja att
ni redde ut detta, för det är viktigt. Jag tycker att de propositioner som
kommer till riksdagen skall innehålla rätt siffror, åtminstone när det gäller
skatteuttaget.

Kjell-Olof Feldt: Jag tror att vi kanske skall försöka lösa detta problem så, att
vi tillsammans med skatteutskottets kansli kan reda ut hur de olika siffrorna
har kommit fram. Jag håller med Kjell Johansson om att riksdagen inte skall
fatta beslut på felaktiga grunder. Om det nu är så att denna skatt ger mer än
3,5 miljarder eller mindre, bör det framgå av utskottets betänkande. Har vi
gjort något misstag i finansdepartementet, skall vi försöka rätta till det.

Bo Lundgren: Finansministern raljerade, när jag tidigare ställde frågor, över
att man ändrar spelreglerna 1991, när man får en ny bolagsskatt, som det i
och för sig råder bred enighet om. Man får väl ändå se skillnaden mellan när
man mitt under en säsong i exempelvis fotboll eller ishockey inför nya regler
och när man före kommande säsong inför ett nytt system. Den nya
bolagsbeskattningen är ju att jämföra med det senare fallet.

Jag skulle vilja ställa en fråga som är mycket viktig. Det gäller grundlagsenligheten
i detta förslag. Enligt regeringsformen stadgas att man för att lägga
fram förslag på det sätt regeringen nu har gjort när det gäller särskild
vinstskatt måste ange att det finns särskilda skäl. Det är inte vilka skäl som
helst, utan det skall vara särskilda skäl. Jag vill fråga finansministern vilket
eller vilka särskilda skäl det finns för att lägga fram förslag på det sätt man har
gjort. Man meddelade att detta skulle komma på nyårsaftonen och lade
senare fram en proposition.

Kjell-Olof Feldt: Regeringen lägger knappast fram förslag för riksdagen utan
att ha skäl för det. Så långt kanske vi är ense. Att vi skulle vara helt motivlösa

1988/89:SkU33

Bilaga 2

i vårt agerande tror jag inte. Att vi ansåg att det fanns ett särskilt skäl denna
gång hade att göra med den relativt dramatiska snabba förändringen i den
ekonomiska utvecklingen under hösten, mot slutet av året, som ytterligare
har förstärkts under våren. Jag vill bara påminna om att så sent som i
november månad fanns det en ganska enstämmig bedömning bland ekonomer
i detta land och ekonomer i OECD, i den internationella debatten, om
att 1989 kunde den internationella konjunkturen snabbt vända nedåt. Man
knöt detta till föreställningar om att investeringskonjunkturen skulle avmattas.
Tilltagande inflation skulle driva fram höjda räntor. Inte minst funderade
man över vad det skulle innebära med presidentskiftet i USA. Antingen
den nye presidenten gjorde någonting, dvs. drev fram en ordentlig åtstramning
i USA, eller inte gjorde någonting och framkallade en finansiell kris,
kunde en rad problem uppstå. Det gjorde att vi i det längsta avvaktade med
att ta ställning till olika ekonomisk-politiska åtgärder. Vi avvaktade ända till
kompletteringspropositionen med resten, vilket ju har föranlett en viss
debatt. Det särskilda skälet är den situation regeringen befinner sig i när en
betydande osäkerhet råder om det ekonomiska lägets utveckling i det korta
perspektivet och nödvändigheten av att handla. När det gäller beskattningen
av 1989 års vinster måste vi ge besked före beskattningsårets inträde, och det
var vad vi gjorde. Det är de särskilda skäl vi ansåg fanns.

Lars Bäckström: P-O Edin från LO och Rolf Kenneryd har tagit upp detta
med selektiva åtgärder. Delar finansministern bedömningen att det hade
varit stabiliseringspolitiskt lämpligt att styra in den extra vinstskattens
effekter på vad Edin kallade icke konkurrensutsatta sektorer, som t.ex.
finansmarknad och fastighetsmarknad? Hade det varit mer fördelningspolitiskt
riktigt, om det tekniskt hade gått att lösa?

Kjell-Olof Feldt: Det är möjligt att en höjning av fastighetsskatten skulle ha
haft sådana verkningar. Jag vet inte vad Edin avser. Varje förändring i
skattesystemet utlöser en fördelningspolitisk diskussion. Det är inte säkert
att höjd skatt på finansiella tjänster utan vidare ses som fördelningspolitiskt
riktigt, om man upptäcker att det betyder att man skall betala moms på den
ränta man betalar för sin bostad. Varje sådan åtgärd har en rad komplikationer.
I ett läge där en dämpning av efterfrågan eller en åtstramning är det
centrala motivet, måste man se till att åtgärderna faktiskt har den effekten.
Jag ser icke att en skatt på finansiella tjänster minskar den privata
konsumtionen i någon särskilt stor utsträckning eller dämpar överhettningen
på arbetsmarknaden. Inte heller ser jag att någon liknande effekt i det
kortare perspektivet uppstår av en fastighetsskatt. I ett längre perspektiv, om
det blir mindre lönsamt att bygga kontor, kommer det att byggas färre
kontor. Den effekten kommer så småningom.

Kjell Johansson: Som finansministern sade pågår nu ett intensivt arbete på
skatteområdet. Avsikten är bl.a. att bolagsskatten skall ned till 30 %. Nu
höjs den. Jag tycker att detta är en mycket konstig åtgärd, när man nu höjer
skattesatsen kraftigt. Vilka signaler avser finansministern att ge med denna
höjning? Jag skulle vilja fråga en sak till: När vi kommer dithän, att vi har fått
ett skattesystem med 30 % skatt, tänker finansministern använda sig av detta

1988/89:

Bilaga 2

instrument då lika frekvent som det har använts under denna tid, eller kan
det vara slut på detta, så att vi kan få litet mer fasta spelregler?

Kjell-Olof Feldt: Så länge jag har sysslat med ekonomisk politik - och det har
jag gjort i ett betydande antal år, kanske 20-25 - har näringslivet krävt fasta
spelregler, men man har från näringslivets sida varit mycket sparsam med att
själv iaktta dessa i sitt handlande. Man har ställt till med investeringskonjunkturer,
man har medverkat till inflatorisk utveckling - som exempel kan
nämnas partiprisindex som de senaste 12 månaderna stigit med 9,5 % medan
motsvarande pris för importvaror har stigit med drygt 4 %. Det är inte ur
samhällsekonomins eller ur löntagarnas eller ens ur riksdagens synpunkt
särskilt trevligt att industrin på detta sätt aktivt håller på att prissätta sig ur
marknaderna. För vad händer om vi i Sverige har en prisstegringstakt som är
mer än dubbelt så hög som den i andra länder? Då kommer industrin efter ett
tag att inte kunna sälja sina varor. Och då kommer dess företrädare till
regeringskansliet och begär stöd och hjälp i olika former. Då börjar man tala
om nödvändigheten av att vidta valutapolitiska åtgärder, sänka räntor osv.
Men den värld vi lever i har inte den stabiliteten att de för den ekonomiska
politiken ansvariga kan låsa alla skot och tro att vinden aldrig ändrar styrka
eller riktning.

Denna debatt har pågått under alla de år som jag har varit med, och den
kommer säkert att fortsätta. Vi kan inte garantera att inte regeringen, vilken
regering som än sitter, i en framtid måste vidta ekonomisk-politiska åtgärder
som ändrar förutsättningarna för hushållens och företagens agerande. Det
finns i dag inga länder vars regeringar kan agera på detta sätt och samtidigt ta
ansvar för sin ekonomi.

Bo Lundgren: Förbudet i grundlagen mot retroaktiv skattelagstiftning har ju
införts för att motverka just denna typ av lagstiftning, men man har ändå
velat medge möjligheten att frångå detta retroaktivitetsförbud under vissa
speciella omständigheter, dvs. när det finns särskilda skäl. Nu hävdar
finansministern att enbart det faktum att en helt normal ekonomisk
utveckling, i och med att det går upp och ned i högkonjunkturer och
lågkonjunkturer, ger upphov till en sådan osäkerhet hos regeringen i fråga
om bedömningen av vilka ekonomisk-politiska åtgärder som kan vara
aktuella att detta skulle utgöra ett tillräckligt starkt skäl för att bryta mot
retroaktivitetsförbudet. Detta innebär såvitt jag kan förstå att det enligt
finansministern inte längre existerar något retroaktivitetsförbud i grundlagen.
Enligt min mening är detta förslag grundlagsstridigt och kan av det
skälet inte antas av riksdagen.

Kjell-Olof Feldt: Jag anser inte att förslaget innebär något brott mot
retroaktivitetsförbudet, men eftersom Bo Lundgren ville ha ett särskilt skäl
till att vi lade fram förslaget har jag redovisat detta skäl. Konstitutionsutskottet
har gjort en granskning av ärendets handläggning och kommit fram till att
det inte är fråga om något brott mot retroaktivitetsförbudet. Så långt gäller
väl riksdagens beslut.

Britta Bjelle: Det hävdas att vi har en alltför låg investeringsnivå i Sverige och
att det skulle bero på den låga avkastningen på det arbetande kapitalet i

1988/89:SkU33

Bilaga 2

industrin, vilken är låg om den jämförs med vad man kan tjäna på finansiella
tjänster. Utifrån detta kan man ställa sig frågan vad en särskild vinstskatt har
för effekt - den gör det ju ytterligare svårare att genomföra investeringar
eftersom kostnaderna ökar.

Kjell-Olof Feldt: Det tycker jag inte man kan hävda, eftersom investeringar
normalt görs med något längre avskrivningsperioder än ett år. Om man gör
en investering som skall ge avkastning på fem år, så får man för den perioden
ta med i beräkningarna den nu diskuterade skatten liksom skatter för 1991,
vilka kommer att vara avsevärt lägre än skatterna för 1989 och 1990. Jag vet
inte hur företagen i dag gör sina investeringskalkyler, om de räknar med
skattesänkningar 1991 eller inte. Problemet är faktiskt inte att vi har för låga
investeringar, utan att vi har för låg grad av sparande och att investeringarna
är i dag för höga i förhållande till sparandet. Detta gör att Sverige går med
underskott räknat utifrån bytesbalansen.

Rolf Kenneryd: Enligt finansministern övervägs åtgärder för att öka arbetsnärvaron.
När kan förslag därom förväntas? Kan finansministern lätta något
på förlåten vad gäller inriktningen av dessa förslag?

Kjell-Olof Feldt: Jag kan i dag inte säga något om när förslag kan lämnas till
riksdagen i den frågan, men jag svarade tidigare ja på att vi överväger olika
lösningar på de problem som bl.a. härmed arbetsskador, sjukskrivningar och
liknande att göra.

Lars Hedfors: Vi tackar finansministern och hans medhjälpare från finansdepartementet
för att de kommit hit och svarat på våra frågor. Nu finns
möjligheter att ställa ytterligare frågor till de närvarande experterna från
riksskatteverket. Jag lämnar ordet till Sverre Palm.

Sverre Palm: Herr ordförande! Taxering och uppbörd av den särskilda
vinstskatten skall ju följa det regelverk vi .redan har, taxeringslagen och
uppbördslagen. Jag vill ändå ställa frågan om riksskatteverket ser införandet
av den särskilda vinstskatten vara förenat med några speciella problem ur
skatteadministrativ synpunkt. Om detta är fallet och kan dessa bemästras
utan omfattande nya åtgärder från skattemyndighetens sida?.

Lennart Grufberg: Jag kan svara mycket kort på den frågan. Vi ser inte några
stora administrativa problem förenade med denna skatt. I jämförelse med
vinstdelningsskatten är det här fråga om mycket begränsade problem. Vi
bedömer att våra insatser med anledning av denna skatt kommer att behöva
bli mycket begränsade.

Lars Hedfors: Det finns inga fler talare anmälda. Jag vill framföra skatteutskottets
tack till dem som har medverkat från de olika organisationerna och
myndigheterna. Jag förklarar utfrågningen avslutad.

1988/89:SkU33

Bilaga 2

Industriförbundet

Industrin är Sveriges snrka'

Handläggare

Dalum

1989-05-02

Ert datum

Beteckning

Er beteckning

1988/89: Sk U33
Bilaga 2
Underbilaga

SKATTEUTSKOTTET Till

Riksdagens skatteutskott

Inic 3 MAJ 1989

Till klarläggande av nivån på den svenska industrins
lönsamhet får Industriförbundet härmed lämna
följande uppgifter.

./• 1) Av bilaga 1 hämtad från Preliminär nationalbud get

för 1989 (bilaga till årets finansplan)
framgår bl a industrins avkastning på materiellt
kapital och industrins räntabilitet. Av
tabellen framgår att såväl avkastning som räntabilitet
är låg i relation till statsobligationsräntan
och knappast täcker en skälig riskpremie
.

2) Det finns klara belägg för att lönsamheten är
lägre i svensk industri än i många andra länder.
I studien "Den svenska industrins utlandsinvesteringar
1960-86" (Swedenborg m fl, IUI
1988) redovisas bl a räntabiliteten i svensk
industri och i de utlandsproducerande koncernernas
svenska och utländska delar. (Se bila .

/. ga 2). Därav framgår

a) att räntabiliteten i utlandsproducerande
företag är betydligt högre än i rent inhemska
företag och

b) att den utländska delen i de utlandsproducerande
företagen är lönsammare än den svenska
delen.

3) Det diagram som visades under utskottets hearing
angående börskursutvecklingen i ett internationellt
perspektiv ger inte något underlag
för att bedöma svensk industris lönsamhet.
Diagrammet bortser från att svenska företag
under 1970-talet var exceptionellt lågt värderade.
Börskurserna under 1970-talet låg långt
under företagens substansvärden, vilket ledde
till att det var billigare att köpa företag än
att bygga upp ett realkapital. Nu har relationen
mellan börs- och substansvärde återställts

Sveriges Industriförbund • Federation of Swedish Industries • Federation des Industries suedoises • Schweoisc^er Industneverband

Postadress Gatuadress Telefon Telefax Telegram Telex Bankgiro Postgiro

Box 5501 Industrihuset

114 85 Stockholm Storgatan 19 08-78380 00 08-66235 95 Svenskindustri 19990 swedinds 174-0018 462-2

industriförbundet

1988/89:SkU33
Bilaga 2
Underbilaga

till en mer rimlig nivå, vilket varit en förutsättning
för utbyggnad av produktionskapaciteten.
Den svenska börsuppgången innebär endast
att svenska börsföretag numera värderas ungefär
lika högt som sina utländska konkurrenter.
Bilaga 3 visar att det s k P/E-talet för
svenska börsföretag ligger under det internationella
genomsnittet, som dock dras upp av den
höga japanska aktievärderingen. Av 20 länder i
jämförelser delade Sverige 1987 10:e platsen

med Oslo-börsen. Därefter har den norska börsuppgången
varit betydligt snabbare än den
svenska.

Det finns således inget stöd i börskurserna för
att svenska företag har högre lönsamhet än utländska
företag.

SVERIGES INDUSTRIFÖRBUND
Sven-Olof Lodin

Anm. De i skrivelsen nämnda bilagorna har uteslutits här.

Innehållsförteckning i988/89:SkU33

Sammanfattning 1

Propositionens lagförslag 2

Motionerna 11

Utskottet 12

Hemställan 15

Reservationer 16

1. Tillkännagivande om remissbehandling (m ,fp,c) 16

2. Införandeavensärskildvinstskatt,hemställan(m,fp,c) 17

3. Införande av en särskild vinstskatt, motiveringen (m,fp) 17

4. Införande av en särskild vinstskatt, motiveringen (c) 18

5. Införande av en särskild vinstskatt (vpk) 19

6. Intäkterna av den särskilda vinstskatten (vpk) 20

7. Intäkterna av den särskilda vinstskatten (mp) 20

8. Tillkännagivande angående utredningsarbetet på företagsskatteområdet
(vpk) 21

9. Tillkännagivande angående tillfälliga skatter (m,fp,c) 21

10. Tillkännagivande angående tillfälliga skatter (mp) 22

Särskilt yttrande (c) 22

Bilaga 1 Yttrande från konstitutionsutskottet 24

Bilaga 2 Offentlig utfrågning 27