Näringsutskottets betänkande

1988/89:NU32

Konkurrenslagstiftningen m.m.

1988/89
NU32

Ärendet

I detta betänkande behandlas - helt eller delvis - åtta motioner vilka främst
innehåller yrkanden i fråga om översyn av konkurrenslagstiftningen. I några
av motionerna lämnas förslag till allmänna riktlinjer för pris- och konkurrenspolitiken.

Motioner från allmänna motionstiden rörande näringsfrihetsombudsmannens
(NO) verksamhet har behandlats i betänkandet 1988/89:NU23.

Sammanfattning

Utskottet avstyrker en motion (fp) med förslag till allmänna riktlinjer för
pris- och konkurrenspolitiken. I en reservation (m, fp, c) uttalas att en
helhetssyn har saknats i fråga om samtliga de åtgärder som kan bidra till en
starkare ställning för konsumenten. En motion (s) om inriktningen av bl.a.
konkurrenspolitiken och den offentliga verksamheten avstyrks likaså. Även
denna motion följs upp i en reservation (m, fp, c). En översyn av
konkurrenslagstiftningen - bl .a. i fråga om bevisbörda och förvärvskontroll -begärs i fem motioner (m; fp; mp). Dessa avstyrks av utskottet som finner att
utfärdade direktiv till den nu tillkallade konkurrenskommittén väl täcker de
områden som berörs i motionerna. En annan mening härvidlag hävdas i två
reservationer (m, c, mp; fp). Det finns också två reservationer (fp; vpk, mp)
om främjande av en decentraliserad produktion. Utskottet tillstyrker ett
yrkande (s) om tilläggsdirektiv till kommittén avseende en anpassning och
precisering av näringsidkarbegreppet i vissa kooperativa sammanhang. En
reservation (m, fp) är riktad mot förslaget härom.

Motionerna

Yrkanden

De motioner som behandlas här är följande:

1988/89:N221 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (1)-med
motivering i motion 1988/89: L703 - att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen har anförts om riktlinjer för prisoch
konkurrenspolitiken.

1 Riksdagen 1988189. 17sami. Nr 82

1988/89:N244 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller yrkandet (1) att
riksdagen hos regeringen begär en utredning om konkurrenslagstiftningens
effektivitet, särskilt vad avser dess institutioner.

1988/89:N245 av Bengt Rosén m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen begär att
regeringen låter göra en översyn av konkurrenslagen.

1988/89:N246 av Grethe Lundblad m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om konkurrenspolitiken,
den statliga verksamheten och konsumentpolitiken.

1988/89:N256 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (1) att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
prisöverenskommelser och leveransvägran.

1988/89:N262 av Carl Frick (mp) och Birger Schlaug (mp) såvitt gäller
yrkandet (3) att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att den
faktiska monopolsituationen som motverkar en utveckling mot decentraliserad
tillverkning [bör] utred[a]s och förslag till åtgärder mot monopol ges.

1988/89:N268 av Oskar Lindkvist m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att åtgärder på
basis av folkrörelseutredningens förslag snarast [bör] vidtas för att beakta
kooperationens särart i lagstiftningen i de avseenden och med den innebörd
som framgår av motionen.

1988/89:N297 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. hos regeringen begär förslag om ändrad bevisbörda i enlighet med vad
som i motionen anförs,

3. hos regeringen begär förslag om sanktionsmöjligheter för NO mot
leveransvägrande företag i enlighet med vad som i motionen anförs.

Motivering

I motion 1988/89:N221 (fp) om pris- och konkurrenspolitiken hänvisas till
motion 1988/89:L703.1 denna uttalar motionärerna bl.a. att mer marknadsekonomi
- dvs. stärkt etableringsfrihet och konkurrens, fri prisbildning,
konsumtionsneutral beskattning och mindre regleringar och subventioner -utgör en väsentlig front i kampen för att stärka konsumentens ställning i
ekonomin. Motionärerna skisserar härefter ett reformprogram i vilket tolv
huvudpunkter anges. Punkterna berör bl.a. en stärkt näringsfrihet genom
grundlagsskydd och åtgärder på bl.a. skatteområdet, såsom en sänkning av
marginalskatterna. Vidare tas upp frågor rörande avreglering av handeln och
av samhällssektorerna livsmedel, bostäder, trafik samt bank- och försäkringsväsen.

En punkt i det skisserade programmet gäller bekämpande av monopol och
andra konkurrensbegränsningar. Bl.a. krävs att ett förbud mot bindande
priskarteller och annat långtgående horisontellt prissamarbete skall övervägas.
Vidare uttalas att offentliga producenter som verkar på konkurrensutsatta
marknader inte skall kunna utnyttja sin särställning för att få konkurrensfördelar
framför privata företag. Kommunerna skall inte heller få

1988/89:NU32

bedriva näringspolitik som snedvrider konkurrensen eller göra diskriminerande
upphandlingar. Under samma punkt tas slutligen upp frågan om
skattesystemet och valutaregleringen som bidragande orsak till den senaste
tidens ”fusionsvåg”. Motionärerna menar att en eliminering av orsakerna till
sådana inlåsningseffekter skulle medföra att företagens vinstmedel kan
slussas ut på kapitalmarknaden i stället för att användas till företagssammanslagningar.

I samhället finns rika exempel på hur en effektiv konkurrens är till direkt
nytta för konsumenterna, heter det i motion 1988/89:N244 (m), i vilken det
hänvisas till konfektionsbranschen. Samtidigt konstaterar motionärerna att
den svenska konkurrenslagstiftningens mål i vissa fall inte uppfylls. Starka
handelsorganisationer och sammanslutningar av leverantörer möjliggör en
prisnivå som är högre än den hade kunnat vara utan sådan samverkan. För en
aktiv konsumentpolitik är, enligt motionärerna, en fungerande konkurrenslagstiftning
det främsta medlet. De hänvisar samtidigt till i motionen angivna
exempel och finner det uppenbart att lagstiftningens funktion har försämrats
betydligt jämfört med vad lagstiftaren har åsyftat. En översyn av konkurrenslagstiftningen
skulle enligt motionärerna syfta till att höja effektiviteten hos
NO och marknadsdomstolen.

Även i motion 1988/89:N245 (fp) förespråkas en ytterligare skärpning av
konkurrenslagstiftningen. Motionärerna framhåller att den nu gällande
konkurrenslagen (1982:729) påtagligt ökade möjligheterna till ingripande.
Erfarenheterna visar emellertid nu att en ytterligare skärpning av lagen
behövs, heter det i motionen. Även priskarteller och marknadsdelningskarteller
borde vara förbjudna. Vidare borde reglerna i fråga om kontroll av
företagsförvärv utökas för att förhindra ett kringgående. Motionärerna ger
härvid ett exempel från slakteribranschen. Sveriges slakteriförbund, som
kontrollerar ca 78 % av slaktmarknaden skulle ha träffat ett avtal med
ägaren till det största privata slakteriet för att denne skulle lägga ned fyra av
sina fem slakterier. Planerna fullföljdes sedermera inte. Hade det varit fråga
om ett regelrätt förvärv av de aktuella slakterierna skulle NO ha kunnat
ingripa, anför motionärerna. Däremot skulle han inte ha kunnat förhindra
att Slakteriförbundet betalade ägaren till de aktuella slakterierna för att
denne skulle lägga ned dem - ett förfarande med samma effekt som ett
förvärv. Ett område där lagstiftningen behöver skärpas gäller straffsatserna
vid förbuden, sägs det vidare. I Förenta Staterna kan en direktör som har
deltagit i en anbudskartell riskera flera års fängelse. Slutligen anser
motionärerna att NO:s möjligheter att snabbt ingripa mot skadliga konkurrensbegränsningar
bör öka. I motionen sägs att företag genom att föra fram
olika invändningar kan få till stånd långa handläggningstider, vilket i sin tur
kan vara till stor skada för företag som utsätts för konkurrensbegränsande
förfaranden. Som exempel på sådant företag nämns Hedbergs Guld & Silver
AB i Dalsjöfors.

Det är viktigt att man i utredningsarbetet rörande konkurrenspolitiken och
omdaningsarbetet för den offentliga verksamheten verkligen tillgodoser
konsumentintresset, anförs det i motion 1988/89:N246 (s). Motionärerna

1988/89:

befarar att ensidiga affärsekonomiska och samhällsekonomiska intressen i
annat fall kommer att styra utrednings- resp. myndighetsarbetet till förfång
för hushållsekonomi och medborgarintressen.

Enligt motionärerna bör en verklig förbättring av konkurrensen leda till att
man genom produktionseffektivisering och rejäl kundinformation får en
ansvarsfull marknadsföring. När det gäller den offentliga verksamheten bör
en kvalitetsgranskning göras som beaktar både innehållet i den samhällsservice
som tillhandahålls och kostnaderna för denna. Motionärerna understryker
att behovet av en sådan granskning är särskilt stort inom områden där
medborgarna är hänvisade enbart till offentligt tillhandahållna tjänster. Det
är från konsumentsynpunkt som utvärderingen bör göras. I motionen ges
exempel på områden där den offentliga servicen inte är tillfredsställande.

Livskraftiga små och medelstora företag är en förutsättning för att marknadsekonomin
skall fungera, sägs det i motion 1988/89:N256 (fp). En sund
konkurrens kan åstadkommas enbart genom den mångfald som ett stort antal
fristående företag ger. Det ankommer på NO, heter det vidare i motionen,
att noga övervaka tendenser till prisöverenskommelser och leveransvägran.
Motionärerna understryker vikten av att NO agerar kraftfullt och snabbt.
Särskilt är små företag känsliga för långa handläggningstider. Uteblivna
leveranser kan medföra förluster som - i värsta fall - kan leda till konkurs för
det lilla företaget, hävdas det i motionen. Ytterst är det konsumenterna som
drabbas.

I motion 1988/89: N262 (mp) uttrycks farhågor för effekterna av den i Sverige
alltmer koncentrerade och specialiserade livsmedelsproduktionen. Denna
utveckling har lett till allt fler transporter och därmed till ökade miljöskador,
framhåller motionärerna. Samtidigt innebär ett sådant system att tiden
mellan produktionen och konsumtionen av livsmedel blir allt längre - maten
blir gammal i Sverige.

Motionärerna hävdar att det viktigaste argumentet för den starkt centraliserade
förädlingen av livsmedel numera har fallit bort; den nya teknik som
har kommit fram under de allra senaste åren kräver inte stordrift för att vara
ekonomiskt intressant. Mjölkproduktion tas som ett exempel, och motionärerna
hänvisar till en utrustning baserad på ny teknik som har utvecklats av
Alfa-Laval AB. Denna gör det möjligt att bygga små mejerier, anpassade till
lokal produktion och försörjning. Utrustningen är avsedd för export till
u-länder. Att den inte säljs i Sverige beror, enligt motionärerna, på det
monopol i fråga om mejeriproduktion som bondekooperationen har i landet.
Sådana monopol som hindrar småskalig produktion bör kunna brytas, anförs
det.

Det är stötande att en ökad brukarmedverkan genom medverkan i ekonomiska
föreningar i samhälleliga angelägenheter skall behöva komma i
konflikt med marknadsrättsliga regler till skydd för konsument- eller
allmänintresset, uttalas det i motion 1988/89:N268 (s). Motionärerna finner
det svårbegripligt att en myndighet som NO kan pröva föreningsinterna
ärenden som grundar sig på i demokratisk ordning fattade beslut. Myndigheterna
skär privat och kooperativ verksamhet över en kam; man kallar

1988/89:NU32

medlemmarna för konsumenter eller t.o.m. kunder när de i själva verket är
ägare till sin egen organisation, anförs det vidare. Motionärerna finner att
NO:s instruktion inte ger tillräckliga möjligheter för NO att ta särskilda
hänsyn till sociala mål i verksamheten eller eljest till en demokratisk
uppbyggnad och till demokratiska beslutsformer. I motionen hänvisas till
motion 1986/87:N391 (s), i vilken det bl.a. begärdes åtgärder för stärkande av
kooperationens särart i ekonomiska angelägenheter. Skälet för sådana
åtgärder skulle enligt den sist nämnda motionen vara att en kooperativ
organisation med företagsliknande verksamhet inte är näringsidkare i
traditionell mening. Det kooperativa företaget måste i stället betraktas som
en del i en folkrörelse. Motionärerna vände sig mot synsättet att en
kooperativ organisations verksamhet kunde bedömas utgöra en konkurrensbegränsning.

I den nu aktuella motionen återges näringsutskottets uttalande vid den
tidigare motionens behandling våren 1988 (NU 1987/88:2). Utskottet
avstyrkte motionen med hänvisning till beredningen av folkrörelseutredningens
då framlagda betänkande (SOU 1987:33) Ju mer vi är tillsammans.
Riksdagen beslöt i enlighet med utskottets hemställan. Såvitt motionärerna
nu har kunnat konstatera har principfrågan om konkurrens- och näringsfrihetslagstiftningens
tillämpning i kooperativa sammanhang inte beretts i
regeringskansliet. Därför bör utredningen om konkurrens- och marknadsföringslagstiftningen
ges denna uppgift. Utgångspunkten bör därvid, enligt
motionärerna, vara att privat, offentlig och kooperativ verksamhet ges
likvärdiga villkor. I de fall fråga är om en kooperativ organisations
företagsinterna aktiviteter och angelägenheter, som inte riktas mot tredje
man eller eljest inte utförs som operationer på en öppen marknad, bör
näringsidkarbegreppets tillämpning begränsas, anförs det.

Det är ett oavvisligt konsumentkrav att konsumentlagstiftningen är effektiv
och kan tillämpas så att inte former av bruttoprisförelägganden, leveransvägran
o.d. förekommer, sägs det i motion 1988/89:N297 (fp). Handläggningen
av ärenden hos NO enligt konkurrenslagen kan fördröjas exempelvis genom
att det företag som vägrar att leverera anmäler det leveransvägrade företaget
till konsumentombudsmannen (KO) för överträdelse av bestämmelserna i
marknadsföringslagen. Anmälan behöver, enligt motionärerna, inte vara
styrkt, vilket medför att det anmälda företaget måste bevisa det eventuellt
felaktiga i motpartens anklagelser. Att tillgodose sådana krav kan vara
tidsödande och svårt, särskilt för ett litet och kanske nyetablerat företag,
heter det i motionen. En omständighet som fördröjer handläggningen är att
myndigheten måste ta hänsyn till allt nytillkommande material. Mot den nu
angivna bakgrunden finner motionärerna att bevisbördan bör vändas; den
som vägrar leverera skall åläggas att styrka de anklagelser som han riktar mot
den som blir vägrad leverans.

Ytterligare ett problem med anknytning till ärenden rörande leveransvägran
tas upp i motionen. Enligt vad som där sägs saknar NO metoder och
medel att följa upp fall där företag som har ålagts leveransplikt fortsätter att
trilskas. Sanktionsmöjligheterna måste därför ses över, menar motionärerna.

1988/89 :NU32

1* Riksdagen 1988189. 17sami Nr32

Uppgifter i anslutning till motionerna

1988/89:NU32

Konkurrenslagstiftningen

Konkurrenslagen (1982:729) har till ändamål att främja en från allmän
synpunkt önskvärd konkurrens inom näringslivet. Lagen bygger på grundtanken
att en fungerande konkurrens bidrar till effektiviteten i näringslivet
och samtidigt verkar prispressande. Ytterst är det konsumentkollektivets,
dvs. samhällsmedborgarnas, intresse som lagen skall skydda.

Med näringsidkare menas var och en som yrkesmässigt bedriver verksamhet
av ekonomisk art. Begreppet omfattar såväl fysiska som juridiska
personer liksom statliga och kommunala organ som driver näring. Något
krav på vinstsyfte finns inte.

Konkurrenslagen ger marknadsdomstolen möjlighet att vidta åtgärder
mot en näringsidkare som föranleder s. k. skadlig verkan genom konkurrensbegränsning.
Med skadlig verkan förstås enligt lagen att konkurrensbegränsningen
på ett sätt som är otillbörligt från allmän synpunkt påverkar
prisbildningen, hämmar effektiviteten inom näringslivet eller försvårar eller
hindrar annans näringsutövning. I första hand skall marknadsdomstolen
söka förhindra den skadliga verkan genom förhandling. Om detta inte lyckas
kan domstolen bl.a. meddela näringsidkaren förbud att tillämpa ett visst
konkurrensbegränsande förfarande eller ålägga honom att ändra förfarandet.
Ett säljåläggande innebär sålunda att näringsidkaren åläggs att tillhandahålla
t.ex. en viss vara på villkor som motsvarar vad han erbjuder andra
näringsidkare. Ett sådant förbud eller åläggande får förenas med vite. I
ärenden som ej är av större vikt får NO vid vite förelägga en näringsidkare
förbud eller åläggande. Genom 1982 års lag infördes en möjlighet till s.k.
interimistiskt beslut; marknadsdomstolen kan under vissa omständigheter
besluta om bl.a. förbud eller åläggande för tiden till dess ett slutligt beslut
föreligger. En sådan omständighet kan vara ett ärendes brådskande natur.

Genom den nya lagen gavs vidare möjligheter för marknadsdomstolen att
vidta åtgärder mot företagsförvärv varigenom det förvärvande företaget får
eller förstärker en dominerande ställning på den berörda marknaden.
Domstolen kan i sista hand förbjuda ett sådant förvärv vid vite. Ett beslut
härom måste dock underställas regeringen för fastställelse.

I allmänhet är åtgärder mot en näringsidkare baserade på att konkurrensbegränsningen
i det enskilda fallet kan visas ha skadlig verkan (den s.k.
missbruksprincipen). Två slag av konkurrensbegränsningar, nämligen bruttopriser
och anbudskarteller, har emellertid bedömts generellt medföra
skadlig verkan. Dessa konkurrensbegränsningar är därför förbjudna (den
s.k. förbudsprincipen). Straffet vid brott mot något avförbuden är böter eller
fängelse i upp till två år.

Marknadsdomstolens handläggning av ärenden enligt konkurrenslagen
sker efter ansökan. En sådan kan göras antingen av NO eller av bl.a. en
näringsidkare som är berörd av konkurrensbegränsningen. I det senare fallet
talar man om subsidiär talerätt. Sådan får tillämpas endast i det fall då NO
har beslutat att inte göra ansökan. Åtal för brott mot förbuden väcks vid
allmän domstol efter medgivande av NO.

Folkrörelseutredningen

1988/89:NU32

Folkrörelseutredningen, vars uppdrag var att föreslå åtgärder med syfte att
ge ett ökat ansvar åt folkrörelser, föreningar och kooperativ i offentlig
verksamhet, avlämnade hösten 1987 sitt huvudbetänkande (SOU 1987:33)
Ju mer vi är tillsammans.

Vissa av de många förslag på olika områden som lades fram i betänkandet
rörde delar av den marknadsrättsliga lagstiftningen, nämligen dels konkurrenslagen
(1982:729) och den då gällande förordningen (1982:1048) med
instruktion för näringsfrihetsombudsmannen, dels lagen (1971:112) om
avtalsvillkor i konsumentförhållanden och lagen (1984:292) om avtalsvillkor
mellan näringsidkare. 1 fråga om konkurrenslagen föreslog utredningen en
översyn av näringsidkarbegreppet. Som utgångspunkt angavs att kommuner
och föreningar, inkl. ekonomiska föreningar, skulle särbehandlas när deras
befattning med näringsutövning inte är operationer på en öppen marknad i
marknadsekonomisk mening. Också NO:s instruktion borde ses över i syfte
att förhindra ingripanden av det slag som utredningen vände sig mot. Vidare
borde undersökas om begreppet oskäliga avtalsvillkor i lagen om avtalsvillkor
i konsumentförhållanden borde tolkas på ett annat sätt än hittills när det
gäller avtal mellan medlemmar i en förening och föreningen.

Betänkandet har remissbehandlats. Marknadsdomstolen, konsumentverket
och NO m.fl. avstyrkte förslaget om utredning med hänvisning till
påtalade brister i underlag och analys. Andra remissinstanser uttryckte en
positiv inställning till att frågan skulle utredas. Bland dessa kan nämnas
Svenska kommunförbundet, HSB:s riksförbund, Hyresgästernas riksförbund,
Folksam, Kooperativa förbundet, Sveriges riksidrottsförbund och
Pensionärernas riksförbund.

Utredningen om förstärkt konkurrenspolitik

Genom beslut den 2 februari 1989 bemyndigade regeringen chefen för
civildepartementet att tillkalla en kommitté för att utreda hur konkurrenspolitiken
ytterligare kan förstärkas. Enligt utredningens direktiv (dir. 1989:12)
skall kommittén

- kartlägga hur konkurrensförhållandena har förändrats inom olika sektorer
av ekonomin under de senaste tio åren samt analysera vilken betydelse
konkurrensförhållandena har för att de centrala ekonomisk-politiska
målen skall kunna uppnås,

- med utgångspunkt i den genomförda analysen och uppmärksammade
brister föreslå åtgärder som verksamt kan bidra till en ökad konkurrens
samt överväga ändringar av konkurrenslagstiftningen,

- särskilt analysera konkurrensförhållandena inom reglerade sektorer och
föreslå åtgärder som ökar konkurrensen och pröva om konkurrenslagstiftningen
i ökad utsträckning kan tillämpas inom dessa sektorer,

- kartlägga och analysera konsumenternas möjligheter att få en klar och
entydig prisinformation och, om det behövs, överväga en lagreglering av
prisinformation till konsumenter,

- i sina förslag ta till vara möjligheter till harmonisering med EG:s
konkurrenspolitik.

Kommittén bör enligt direktiven lägga fram sina slutsatser och förslag om
åtgärder inom reglerade sektorer senast vid utgången av år 1989. Slutsatser
och förslag om prisinformation till konsumenter bör redovisas senast den 1
juli 1990. Övriga slutsatser och förslag om konkurrensförhållandena i
ekonomin och om konkurrenslagstiftningen bör presenteras senast vid
utgången av år 1990.

Åtgärder som bidrar till att skärpa konkurrensen i den svenska ekonomin
bör, enligt vad som sägs i direktiven, kunna medföra en förbättrad
effektivitet och en högre produktivitetstillväxt samtidigt som denna typ av
åtgärder ger ett verksamt bidrag till inflationsbekämpningen.

I direktiven pekas på att en rad åtgärder har vidtagits under senare år för
att stärka konkurrensen i svensk ekonomi. Bl.a. har betydande avregleringar
genomförts inom flera sektorer, exempelvis på kreditmarknaden och inom
transportsektorn. Vidare har såväl NO som statens pris-och konkurrensverk
(SPK) tilldelats en mer offensiv konkurrensfrämjande roll. SPK skall bl.a.
analysera hur offentliga regleringar påverkar pris- och konkurrensförhållandena.
Emellertid krävs det. enligt vad som sägs i direktiven, en ytterligare
förstärkning av konkurrenspolitiken, bl.a. genom en förbättring av möjligheterna
att motverka inhemska konkurrensbegränsningar.

Föredragande statsrådet - civilminister Bengt K Å Johansson - ifrågasätter
i utredningsdirektiven om 1982 års konkurrenslag är tillräckligt effektiv. I
betänkandet (SOU 1978:9) Ny konkurrensbegränsningslag föreslogs vissa
åtgärder som sedermera inte kom att genomföras. Bl.a. lämnades förslag om
två ytterligare förbud, nämligen mot priskarteller (samarbete i fråga om
prissättning mellan konkurrenter) och mot marknadsdelningskarteller. Enligt
statsrådet finns det nu anledning för kommittén att se över nu gällande
förbud liksom att överväga behovet av fler förbud.

Vidare bör reglerna om företagsförvärv utvärderas bl.a. med avseende på
gällande tidsfrister för handläggningen hos NO och marknadsdomstolen.
Även det s.k. dominansbegreppet, dvs. att ett förvärv leder till eller
förstärker en redan dominerande ställning, bör utvärderas. En tredje fråga
rörande företagsförvärv som bör övervägas av kommittén är möjligheten att
bryta upp existerande företagskonstruktioner. Ett sådant förslag av den förra
konkurrensutredningen avvisades sedermera.

Även han dläggningsordn ingen och sanktionssystemet hör till de frågor
som kommittén har i uppdrag att se över.

Slutligen bör kommittén överväga om utvecklingen inom EG kan antas
ställa särskilda krav på den svenska konkurrenslagstiftningen.

Beträffande marknadsregleringar har kommittén, såsom har nämnts i det
föregående, i uppdrag att lil.a. överväga om konkurrenslagstiftningen i högre
grad kan tillämpas på sektorer med särskilda offentliga regleringar, och - i så
fall - hur en sådan tillämpning bör ske. Kommitténs överväganden bör avse
livsmedels-, bygg-, bostads- och transportsektorerna. I fråga om livsmedelssektorn
hänvisas i direktiven till de förslag som lämnades i betänkandet
(SOU 1987:44) Livsmedelskvalitet. Kommittén bör nu överväga vilka
möjligheter det finns att - i enlighet med livsmedelsutredningens förslag i det
nämnda betänkandet - öka konkurrenstrycket inom livsmedelssektorn. De

1988/89:NU32

åtgärder som nämns i direktiven är ökning av importkonkurrensen, stöd till
nyetablering och småskalig produktion samt ökning av antalet fria aktörer på
livsmedelsmarknaden.

Föredragande statsrådet betonar slutligen att det bör stå kommittén fritt
att ta upp också andra närliggande frågor på konkurrens- och marknadsföringsområdet
om omständigheterna skulle motivera detta.

Till kommitténs ordförande har utsetts generaldirektören i transportrådet
Claes-Eric Norrbom. Som ledamöter har förordnats riksdagsledamöterna
Marianne Carlström (s) och Christer Eirefelt (fp) samt överdirektör Alf
Carling och professor Ulf Bernitz. Även företrädare för myndigheterna NO,
SPK och konsumentverket har knutits till kommittén liksom företrädare för
Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation
(TCO) och Sveriges industriförbund. Också Kooperativa institutet har fått
representation i kommittén.

Utskottet

Allmänna riktlinjer för pris- och konkurrenspolitiken

Folkpartiet lämnar i motion 1988/89:N221 (fp) förslag till ett brett reformprogram,
vars syfte är att marknadsekonomin och därmed konsumenternas
ställning skall stärkas. I motionen räknas ett antal huvudpunkter upp som
innefattar krav bl.a. på grundlagsskyddad näringsfrihet, större enhetlighet i
fråga om indirekta skatter, sänkta marginalskatter, rätt för försäkringsmäklare
att verka och avregleringar inom livsmedels-, bostads- och trafiksektorerna
m.fl. Under en av punkterna, som gäller bekämpande av monopol och
andra konkurrensbegränsningar, uttalas att ett förbud mot bindande priskarteller
och annat långtgående prissamarbete bör övervägas. Ett yrkande i
fråga om prisöverenskommelser finns i motion 1988/89:N256 (fp). I motion
1988/89:N245 (fp) krävs förbud mot bl.a. priskarteller. Dessa motioner
behandlas senare i detta betänkande.

I likhet med motionärerna finner utskottet det väsentligt att konsumenternas
ställning stärks. Detta är också målet för en rad ekonomisk-politiska och
andra åtgärder som har vidtagits eller som är under övervägande.

Ett samlat program med förslag och synpunkter i fråga om de många
områden som är berörda kan vara värdefullt såsom en generell programförklaring
och en utgångspunkt i den allmänna politiska diskussionen. Det är
emellertid mindre väl ägnat att tjäna som ledning för regeringens handlande.
Förslagens mångfald och deras inbördes heterogena karaktär gör att de
svårligen kan fylla en sådan funktion. Någon särskild argumentation i fråga
om de enskilda förslagen och synpunkterna finner sig utskottet därför inte
behöva föra.

Näringsutskottets uppgift är begränsad till att behandla frågor som hör till
utskottets område. I detta sammanhang gäller det frågor i anslutning till
konkurrenslagstiftningen m.m. I motionen berörs denna genom en begäran
om översyn med avseende på bestämmelser om prissamarbete. Yrkanden
med motsvarande innebörd framställs, som har nämnts, i två andra motioner

1988/89:NU32

av folkpartiet vilka har en mera konkret inriktning. Utskottet finner det
naturligt att partiets krav på detta område behandlas på grundval av de senast
nämnda motionerna.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att motion 1988/89:N221
(fp) i berörd del lämnas utan särskild åtgärd av riksdagen.

Även i motion 1988/89:N246 (s) tas principiella frågor upp om konkurrensoch
konsumentpolitikens syfte. Däri berörs även den statliga verksamhet
som riktar sig till konsumenter. Motionärerna betonar vikten av att bl.a.
utredningen om konkurrensfrågor beaktar att konsumentintresset inte träds
för när till förmån för andra intressen. Även vid offentligt tillhandahållna
tjänster bör konsumentens, dvs. medborgarens, intressen vara styrande,
anförs det.

I förarbetena till 1982 års lag (prop. 1981/82:165 s. 249, specialmotivering
till 1 §) sägs att lagens skyddsintresse är en sådan konkurrens som är till
konsumenternas bästa. Ytterst handlar det härvid om det totala konsumentkollektivet,
dvs. samhällsmedborgarna. Enligt direktiven förden nu tillkallade
konkurrenskommittén tycks inte någon ändrad inriktning i detta avseende
vara åsyftad.

I fråga om offentliga varor och tjänster erinras om instruktionerna för
statens pris- och konkurrensverk (SPK) och NO. I förordningen (1988:980)
med instruktion för SPK sägs att verkets uppgift är att främja en från allmän
synpunkt önskvärd konkurrens inom näringsliv och offentlig verksamhet.
Vidare skall verket särskilt beakta och analysera hur offentliga regleringar
påverkar pris- och konkurrensförhållanden. Även NO har enligt sin instruktion
(1988:1582) till uppgift att främja en från allmän synpunkt önskvärd
konkurrens inom näringsliv och offentlig verksamhet. Vidare skall NO
uppmärksamma samhällsåtgärder som får olämpliga konkurrensbegränsande
effekter och, där så behövs, verka för att inslag som onödigtvis begränsar
konkurrensen undviks.

I 1989 års kompletteringsproposition (prop. 1988/89:150 s. 30 f.) redogörs
för den offentliga sektorns förnyelse. Härvid anges som utgångspunkt att
ökad uppmärksamhet skall riktas mot vad som skall produceras och att större
frihet skall ges när det gäller hur resultaten skall uppnås. Skillnader mellan
medborgarnas krav på den offentliga sektorns tjänster och de tjänster som
faktiskt tillhandahålls finns ännu inom många områden. Medborgarna, sägs
det vidare, efterfrågar numera inte bara kvantitet utan i ökad utsträckning
även kvalitet: bättre service med ökad tillgänglighet och valfrihet. Vidare
uttalas: "Utan att åsidosätta kravet på allas rätt till lika behandling bör dock
berättigade krav från medborgarna på större variationsrikedom och ökad
valfrihet kunna tillgodoses i ökad utsträckning."

Enligt vad utskottet har erfarit pågår ett omfattande utvecklingsarbete
med den inriktning och de utgångspunkter som nu har nämnts, bl.a. inom
regeringskansliet.

Mot bakgrund av det anförda finner utskottet att kraven i motionen i allt
väsentligt tillgodoses. Motion 1988/89:N246 (s) avstyrks därmed.

1988/89:NU32

Översyn av konkurrenslagstiftningen

1988/89 :NU32

I det följande behandlas fem motioner i vilka framförs krav på en översyn av
konkurrenslagstiftningen, i vissa fall med angivande av specificerade bestämmelser
och områden som översynen borde ta fasta på. Motionerna innehåller
i huvudsak yrkanden som gäller den nuvarande lagstiftningens formella
räckvidd. Gränsen är emellertid delvis flytande till frågor rörande de
konkurrensvårdande myndigheternas tillämpning av konkurrenslagen m.m.
Motioner rörande verksamheten vid dessa myndigheter har, som nämnts,
behandlats i betänkandet 1988/89:NU23.

I motion 1988/89:N245 (fp) begärs en översyn av konkurrenslagen med
sikte på en skärpning i fyra avseenden. Två ytterligare förbud bör enligt
motionärerna införas i konkurrenslagen, nämligen mot priskarteller och
marknadsdelningskarteller. Vidare vill de ha en skärpning av lagens bestämmelser
om förvärvskontroll i syfte att dessa inte skall kunna kringgås.
Kringgåendet skulle - med en viss tillspetsning - kunna sägas bestå i att det
förvärvande företaget i stället för att köpa en juridisk person ”koper” en
fysisk person. I överenskommelsen skulle ingå ett åtagande av denne att
lägga ned eller inskränka sin verksamhet i syfte att minska konkurrenstrycket
för det förvärvande företaget. Ett ytterligare förslag rör skärpta straffsatser i
fråga om förbuden. Enligt motionärerna är den svenska konkurrenslagstiftningen
i detta avseende mildare än motsvarande lagstiftning i exempelvis
Förenta Staterna. Vidare föreslås att NO ges ökade möjligheter till snabbt
ingripande, främst i fråga om fall av leveransvägran.

Också i motion 1988/89:N297 (fp) berörs möjligheterna att med stöd av
konkurrenslagen effektivt ingripa mot företag som vägrar leverera. Motionärerna
anser att sådana möjligheter är av särskild vikt när det är fråga om
företag som, trots gjorda åtaganden att leverera, ändå fortsätter att vägra
eller skapar svårigheter på annat sätt. Motionärerna finner också att
bevisbördan bör ändras vid den konkurrensrättsliga prövningen hos NO; den
av parterna som kommer med ett påstående eller en sakuppgift bör också
vara den som har att bestyrka riktigheten i detta. Härigenom skulle man,
enligt motionärerna, vinna i tid utan att äventyra rättssäkerheten.

Konkurrenslagstiftningens effektivitet ifrågasätts även i motion 1988/
89:N244 (m). Enligt vad som sägs i denna uppfylls inte lagstiftarens
intentioner. En fungerande konkurrenslag är enligt motionärerna det
främsta medlet i en aktiv konsumentpolitik. Förekommande samarbete
mellan leverantörer i producent- resp. grossistleden liksom olika fall av
leveransvägran kan bidra till högre priser för konsumenterna, anförs det.

Även i motion 1988/89:N256 (fp) tas frågor om prisöverenskommelser och
leveransvägran upp. NO bör ägna fortsatt skärpt uppmärksamhet åt dessa
slag av konkurrensbegränsningar, anför motionärerna. De anser detta vara
av särskild betydelse när det är små och medelstora företag som blir utsatta.
Sådana företag riskerar, enligt motionärerna, att bli diskriminerade just
genom sin jämförelsevis ringa betydelse hos leverantörerna, och de är
samtidigt mer sårbara vid exempelvis uteblivna leveranser eller andra
leveranssvårigheter.

För konkurrenslagen har en redogörelse lämnats i det föregående. Härvid
har berörts gällande bestämmelser i fråga om bl.a. säljåläggande som kan
kombineras med vite, interimistiskt beslut, subsidiär talerätt och straff.
Vidare har redovisats uppgifter om NO:s och SPK:s instruktioner. Den nu
tillkallade konkurrenskommitténs uppdrag framgår också av den lämnade
redogörelsen. En väsentlig uppgift för kommittén är att överväga ändringar i
konkurrenslagstiftningen med det uttalade syftet att denna skall effektiviseras.

Beträffande olika slag av konkurrensbegränsning består kommitténs
uppdrag i första hand i att överväga ytterligare inslag av den s.k. förbudsprincipen.
Härvid nämns det förslag som lades fram i betänkandet (SOU 1978:9)
Ny konkurrensbegränsningslag i fråga om förbud mot dels horisontellt
prissamarbete, dels marknadsdelning.

Leveransvägran är ett slag av konkurrensbegränsning som bedöms i
enlighet med den missbruksprincip som kommer till uttryck i lagens
generalklausul. Det är sålunda här fråga om en bedömning i varje enskilt fall
till skillnad från vad som gäller vid förbudsprincipen. Prövningen sker med
utgångspunkt i vad som bör anses vara en från allmän synpunkt skadlig
verkan av konkurrensbegränsningen. En avvägning görs mellan parternas
motstående intressen. Ofta nog krävs en ingående utredning. I fråga om
ärenden som av NO bedöms böra bli prövade av marknadsdomstolen är
beviskraven högre. Några formella regler finns dock ej vid domstolsprövningen
i fråga om vilka krav som bör ställas på bevisningens styrka. Enligt
konkurrenslagen får NO och marknadsdomstolen begära biträde av SPK,
bankinspektionen och försäkringsinspektionen för utredning i frågor som är
av betydelse för prövningen enligt konkurrenslagen. I fråga om leveransvägran
vägs sålunda leverantörens intresse av att ha frihet att ingå avtal med och
leverera till vem han vill mot återförsäljarens intresse av att tillföra sitt
sortiment den ifrågavarande produkten. Som har antytts tidigare skall vid
prövningen lagens yttersta syfte - tillvaratagande av det totala konsumentkollektivets
intressen - beaktas. Vägran att leverera kan i vissa fall utgöra ett
led i bruttoprissättning, dvs. att leverantören styr eller söker styra prissättningen
i ett senare led. 1 sådana fall är bruttoprisförbudet tillämpligt.

Kommittén har enligt sina direktiv att utvärdera hittillsvarande liandläggningsordning
och sanktionssystem och vid behov föreslå ändringar som
bättre tillgodoser kravet på effektivitet i lagen. Bevisning och andra
processuella frågor anknyter till frågor om handläggningsordningen. Som
har antytts i det föregående saknas detaljerade regler i fråga om bevisning i
processen vid marknadsdomstolen (prop. 1981/82:165 s. 219 f.). Vad gäller
bevisbördan är det i huvudsak sökanden (NO eller enskild part) som skall
styrka sina skäl. En annan princip gäller vid prövningen enligt 2 §
marknadsföringslagen om vilseledande marknadsföring. Härvid tillämpas
delvis omvänd bevisbörda. Om konsumentombudsmannen eller annan
sökande ifrågasätter vederhäftigheten i uppgifterna i en marknadsföringsåtgärd,
ankommer det på svaranden att bevisa det riktiga i dessa uppgifter.

Såsom har framgått i det föregående ingår i kommitténs uppdrag att
utvärdera de regler om företagsförvärv som infördes i 1982 års konkurrenslag.
I detta ligger också att ånyo överväga möjligheten att existerande

1988/89:NU32

företagskonstruktioner skall kunna brytas upp, ett sedermera avvisat förslag
som lades fram av den förra konkurrensutredningen.

Utskottet konstaterar att regeringen har tillkallat en kommitté med
uppdrag att utreda hur konkurrenspolitiken ytterligare kan förstärkas. I
uppdraget ingår i fråga om konkurrenslagstiftningen att utvärdera om
lagstiftarens intentioner har uppfyllts och vid behov föreslå ändringar i nu
gällande regler. 1 direktiven anges vissa områden som särskilt bör bli föremål
för överväganden, däribland frågan om fler förbud, reglerna för förvärvsprövning
samt handläggningsordningen och sanktionssystemet. Utskottet
finner att de uppgifter som sålunda har specificerats väl täcker de områden
som anges i de nu behandlade motionerna. Vidare erinrar utskottet om att
det i direktiven särskilt anges att det bör stå kommittén fritt att - om så
behövs - ta upp också andra frågor på konkurrens- och marknadsföringsområdet.

Utskottet finner det naturligt att kommittén i sina överväganden beaktar
de aspekter på lagstiftningens effektivitet som har kommit att bli särskilt
aktuella under senare tid. Främst gäller detta ett ärende hos NO - och
numera marknadsdomstolen - om leveransvägran inom guldsmedsbranschen,
vilket har föranlett flera av de här behandlade motionerna. Mot
bakgrund av det nu anförda anser utskottet att kraven i motionerna
tillgodoses genom att en kommitté med de angivna direktiven har tillkallats.
Motionerna 1988/89:N245 (fp), 1988/89:N256 (fp), 1988/89:N297 (fp) och
1988/89:N244 (m) avstyrks därmed, de tre sist nämnda i berörd del.

Vikten av att små företag ges möjligheter att utvecklas betonas även i motion
1988/89:N262 (mp) men från delvis andra utgångspunkter än i motion
1988/89:N256 (fp). I den nu aktuella motionen begärs åtgärder för att
underlätta en småskalig, lokal produktion med en i huvudsak lokal marknad.
Ett ökat inslag av sådana företag i vårt land skulle, menar motionärerna, ge
stora miljövinster genom det minskade behovet av transporter men även
andra fördelar genom att - t.ex. i fråga om livsmedel - konsumenterna får
färskare produkter. Mejeribranschen förs fram som ett exempel. I denna
bransch har, enligt motionärerna, det producentkooperativa monopolet
hindrat utvecklingen av en småskalig, lokal produktion. Regeringen borde
föranstalta om en utredning av den monopolsituation som motverkar en
decentraliserad tillverkning och föreslå åtgärder som motverkar monopol.

Den nu tillsatta konkurrenskommittén skall, vid sidan av uppgiften att se
över konkurrenslagstiftningen, även ägna uppmärksamhet åt reglerade
sektorer, däribland livsmedelsbranschen. I direktiven erinras om den
kartläggning och de olika konkurrensfrämjande förslag på livsmedelsområdet
som redovisades i betänkandet (SOU 1987:44) Livmedelspriser och
livsmedelskvalitet. Vidare har SPK och NO enligt sina instruktioner till
uppgift att följa utvecklingen i särskilt koncentrerade branscher. Sådan
bevakning sker också fortlöpande.

I NO:s verksamhetsberättelse för år 1988 lämnas en redovisning av de
åtgärder inom jordbruksområdet och förädlingsindustrin som har vidtagits
med stöd av konkurrenslagen. NO konstaterar att jordbrukskooperationen
för flertalet jordbruksprodukter har en mycket stark dominans. I syfte att

1988/89:

öka möjligheterna till konkurrens har NO sedan länge arbetat med att
undanröja bindningar i föreningarnas stadgar avseende leveransplikt, områdesindelning
och förlust av insats vid utträde ur föreningen. Uppmjukningar
har också i stor utsträckning skett. NO försöker också på olika sätt verka för
att s.k. gårdsmejerier inte hindras från att växa fram, framgår det vidare av
verksamhetsberättelsen. I fråga om förvärvskontroll lämnas vissa uppgifter
med avseende på jordbruksområdet. Bl.a. sägs att jordbrukskooperationens
starka ställning till en del har tillkommit genom företagsförvärv. Två särskilt
betydande förvärv gjordes ett par år innan det blev möjligt för de
konkurrensvårdande myndigheterna att ingripa mot företagsförvärv. De
jordbrukskooperativa föreningarna har härefter åtagit sig att förhandsanmäla
förvärv till NO. Några mer betydande förvärv har härefter inte gjorts av
jordbrukskooperationen.

Utskottet har i det föregående behandlat en motion i vilken det förslås
bl.a. skärpta regler för förvärvskontroll. Denna har avstyrkts med hänvisning
till innehållet i de utredningsdirektiv som numera föreligger. I direktiven
pekas bl.a. på behovet av en översyn av reglerna för en sådan kontroll. Bl.a.
bör möjligheten att bryta upp existerande företagskonstruktioner övervägas.
I den motion som nu behandlas, 1988/89:N262 (mp), begärs förslag till
åtgärder mot ett visst slags monopol. Utskottet gör samma ställningstagande
till denna begäran som i fråga om den tidigare behandlade motionen.

I motionen yrkas vidare på en utredning av den faktiska monopolsituation
som motverkar en utveckling mot decentraliserad tillverkning. I det föregående
har lämnats en redovisning av bl.a. hittillsvarande utredningsverksamhet
och regeringens direktiv till konkurrenskommittén särskilt vad gäller
livsmedelsområdet. Enligt utskottets mening är motionärernas krav på
utredning tillgodosett genom den utredningsverksamhet som här har redovisats.

Mot bakgrund av vad utskottet har anfört avstyrks motion 1988/89: N262
(mp) i ifrågavarande del.

Konkurrenslagstiftningen och kooperationen

I motion 1988/89:N268 (s) begärs åtgärder för beaktande av kooperationens
särart i fråga om främst konkurrenslagstiftningens tillämpning. Det konkreta
kravet tar sikte på en inskränkning av begreppet näringsidkare, såsom det
tillämpas i första hand av NO. En motion av motsvarande innebörd
avstyrktes våren 1988 av utskottet (NU 1987/88:2) med hänvisning till den
allsidiga belysning av principfrågan som utskottet förutsatte skola ske i
samband med regeringskansliets beredning av folkrörelseutredningens betänkande.
Riksdagen följde utskottet. I den nu aktuella motionen kritiseras
det förhållandet att frågan ännu inte har fått sin lösning eller ens beretts inom
regeringskansliet. Därför bör, enligt motionärerna, konkurrenskommittén
få i uppdrag att utreda konkurrenslagens tillämpning i kooperativa sammanhang.

I den numera tillkallade kommitténs direktiv ingår inte ett uttryckligt
uppdrag av den art som begärs i motionen. Kooperativ verksamhet och
problem som kan uppstå för en sådan i samband med tillämpningen av

1988/89 :NU32

konkurrenslagen omnämns inte i kommittédirektiven. Detta finner utskottet
anmärkningsvärt mot bakgrund av riksdagsbehandlingen av den tidigare
motionen i samma sak.

Visserligen bör det, enligt vad som sägs i direktiven, stå kommittén fritt att
ta upp också andra närliggande frågor på konkurrens- och marknadsföringsområdet
om omständigheterna skulle motivera detta. Detta förhållande ger
emellertid, enligt utskottets mening, inte en tillräcklig grund för kommittén
att utgå från i sitt arbete med de kooperativa frågorna. Utskottet finner
därför att regeringen bör ge kommittén tilläggsdirektiv med det syfte som
framgår av motionen. Utgångspunkten bör därvid vara att privat, offentlig
och kooperativ verksamhet ges likvärdiga villkor. 1 de fall det är fråga om en
kooperativ organisations föreningsinterna aktiviteter och angelägenheter
som inte riktas gentemot tredje man eller eljest inte utförs som operationer
på en öppen marknad bör emellertid näringsidkarbegreppets tillämpning
anpassas och preciseras.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet nu
har anfört. Därmed blir motion 1988/89:N268 (s) tillgodosedd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande allmänna riktlinjer för pris- och konkurrenspolitiken
att riksdagen avslår motion 1988/89:N221 yrkande 1,

2. beträffande konkurrenspolitiken och den offentliga verksamheten
att riksdagen avslår motion 1988/89:N246,

3. beträffande översyn av konkurrenslagstiftningen

att riksdagen avslår motion 1988/89:N244 yrkande 1, motion 1988/
89:N245, motion 1988/89:N256 yrkande 1 och motion 1988/89:N297
yrkandena 1 och 3,

4. beträffande främjande av decentraliserad produktion
att riksdagen avslår motion 1988/89:N262 yrkande 3,

5. beträffande konkurrenslagstiftningen och kooperationen

att riksdagen med anledning av motion 1988/89:N268 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Stockholm den 23 maj 1989
På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s), Per
Westerberg (m), Åke Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Birgitta Johansson
(s), Nic Grönvall (m), Inga-Britt Johansson (s), Bo Finnkvist (s),
Reynoldh Furustrand (s). Gudrun Norberg (fp). Paul Lestander (vpk). Lars
Norberg (mp), Leif Marklund (s). Karin Falkmer (m) och Håkan Hansson
(c).

1988/89:NU32

Reservationer

1988/89:NU32

1. Allmänna riktlinjer för pris- och konkurrenspolitiken
(mom. 1)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall
(m). Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Håkan Hansson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 9 med "I likhet” och
slutar på s. 10 med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Utskottet finner i likhet med motionärerna att konsumentens ställning i
ekonomin måste stärkas. Detta kan ske genom en ökning av konsumentutbildningen
och konsumentupplysningen men också genom en reformering av
den offentliga sektorn och insatser för en förstärkt marknadsekonomi.

Etableringsfrihet och konkurrens liksom fri prisbildning och färre regleringar
utgör nödvändiga inslag i en politik som syftar till en förstärkning av
marknadsekonomin.

En avgörande brist i den förda politiken är emellertid att en helhetssyn har
saknats i fråga om samtliga de åtgärder som på olika områden bidrar till en
sådan effektivisering av marknadsekonomin. Det är mot denna bakgrund
som förslaget till riktlinjer för regeringens handlande i fråga om pris- och
konkurrenspolitiken skall ses. Med det nu anförda tillstyrker utskottet
motion 1988/89:N221 (fp) i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande allmänna riktlinjer för pris- och konkurrenspolitiken
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N221 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Konkurrenspolitiken och den offentliga verksamheten
(mom. 2)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall
(m), Gudrun Norberg (fp), Karin Falkmer (m) och Håkan Hansson (c)
anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Mot
bakgrund” och slutar med ”avstyrks därmed” bort ha följande lydelse:

Utskottet ställer sig i flera avseenden bakom vad som i motion 1988/

89:N246 (s) anförs i fråga om konsument- och konkurrenspolitiken samt den
offentliga sektorn.

En effektiv konkurrens ger konsumenterna tillgång till goda och ändamålsenliga
varor och tjänster till så förmånligt pris och på så gynnsamma andra
villkor som möjligt. Åtgärder som syftar till en förstärkning av konkurrensen
utgör således ett nödvändigt led i konsumentpolitiken. Detta samband bör
uttryckligen framgå av direktiven till den nyligen tillkallade konkurrenskommittén.
Motionärerna betonar vikten av att synpunkter av nu nämnt slag tas
med i utredningsarbetet om konkurrenspolitiken. Enligt utskottets mening
bör riksdagen anmoda regeringen att i tilläggsdirektiv till utredningen J5

särskilt markera vikten av konsumentintresset som styrande för inriktningen
av kommitténs uppdrag.

Motsvarande aspekter bör även prägla reformarbetet rörande den offentliga
sektorn. Syftet med detta arbete måste vara en ökning av valfriheten för
konsumenterna. Detta gäller bl.a. inom områdena vård, omsorg och
utbildning. Ett väsentligt medel att uppnå en sådan ökad valfrihet är en
stimulans av enskilda alternativ till de offentliga monopolen.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande konkurrenspolitiken och den offentliga verksamheten
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:N246 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Översyn av konkurrenslagstiftningen (mom. 3)

Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c). Nic Grönvall (m). Lars Norberg
(mp). Karin Falkmer (m) och Håkan Hansson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med "Utskottet
konstaterar" och slutar med "berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar att konkurrenslagstiftningen och tillämpningen av
den inte motsvarar det syfte som låg bakom dess tillkomst. På en rad punkter
har framkommit brister som har visat sig medföra icke önskvärda effekter på
konkurrensförhållandena. Särskilt har riskerna för prishöjande effekter varit
påtagliga vid prissamarbete mellan konkurrenter och vid leverantörers
bruttoprissättning eller försök till sådan.

Förutom att i flertalet av motionerna behovet av en effektivisering av
lagstiftningen betonas mera allmänt, anges också vissa särskilda områden
som en översyn borde ta fasta på. För att lagen skall vara effektiv krävs ett
snabbt ingripande från de konkurrensvårdande myndigheternas sida. Detta
är av särskild betydelse när diskrimineringen, t.ex. i form av leveransvägran,
träffar små och medelstora företag.

I dag innehåller konkurrenslagen två förbud, bruttoprisförbudet och
förbudet mot anbudskarteller. Att sådana förfaranden är förbjudna torde
numera vara tämligen allmänt känt. Priskarteller och marknadsdelningskarteller
utgör exempel på ett samarbete mellan konkurrenter som med stor
sannolikhet har lika skadliga följder för prisbildningen och effektiviteten som
de i dag förbjudna förfarandena. Det är därför viktigt att behovet av sådana
förbud särskilt beaktas vid översynen.

Av vad som framgår av direktiven till den nu tillkallade kommittén finner
utskottet att de i vissa avseenden inte är tillräckligt vägledande för
kommitténs arbete. Exempelvis finns inte i direktiven något uttryckligt
uppdrag som tar sikte på just den typ av konkurrensbegränsning som
leveransvägran utgör. Utskottet anser därför att kommittén bör ges tilläggsdirektiv
med inriktning härpå och på övriga berörda frågor. Riksdagen bör
sålunda ge regeringen detta till känna. Därmed är motionerna 1988/89:N245
(fp), 1988/89:N256 (fp). 1988/89:N297 (fp) och 1988/89:N244 (m) tillgodosedda.
de tre sistnämnda i berörd del.

1988/89.-NU32

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande översyn av konkurrenslagstiftningen
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N244 yrkande 1, motion
1988/89:N245, motion 1988/89:N256 yrkande 1 och motion 1988/
89:N297 yrkandena 1 och 3 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

4. Översyn av konkurrenslagstiftningen (mom. 3)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 13 som börjar med ”Utskottet
konstaterar” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Utskottet konstaterar i likhet med motionärerna att konkurrenslagstiftningen
och tillämpningen av den inte motsvarar det syfte som låg bakom dess
tillkomst. På en rad punkter har framkommit brister som har visat sig
medföra icke önskvärda effekter på konkurrensförhållandena. Särskilt har
riskerna för prishöjande effekter varit påtagliga vid prissamarbete mellan
konkurrenter och vid leverantörers bruttoprissättning eller försök till sådan.

Förutom att — (= reservation 3) — medelstora företag.

Tidsaspekten har också anknytning till vilka krav som ställs i fråga om
bevisningen. Onödig tidsutdräkt kan förhindras bl.a. genom ändrad bevisbörda.
Vidare är det angeläget att effektiva åtgärder kan tillgripas i de fall då
en konkurrensbegränsning, som av de konkurrensvårdande myndigheterna
har bedömts skadlig från allmän synpunkt, ändå upprätthålls av en näringsidkare.
Detta gäller särskilt vid leveransvägran. Sanktionsmöjligheterna bör
således ses över med inriktning på denna typ av fall.

I dag ( = reservation 3) vid översynen.

Samtidigt kan konstateras att förbuden inte blir effektiva om de inte
förenas med straff som de facto återspeglar den skada på konkurrensen som
har åstadkommits genom brottet. Detta är inte fallet i dag. Översynen bör
därför ta sikte på en skärpning av straffsatserna.

Även i fråga om reglerna för förvärvskontroll är en översyn påkallad.
Motionärerna pekar på ett konkret fall som visar möjligheterna att kringgå
nuvarande regler.

Översynen bör också gälla de konkurrensvårdande myndigheternas organisation
och inriktning. Lagstiftningens effektivitet är till stor del avhängig av
förhållanden av denna art.

Av vad (= reservation 3) berörd del.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

1988/89NU32

5. Främjande av decentraliserad produktion (mom. 4)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

Tidigare i detta betänkande har utskottet behandlat en motion - 1988/
89:N245 (fp) - i vilken föreslås bl.a. skärpta regler för förvärvskontroll. I
motionen redovisas ett exempel på hur nuvarande regler kan kringgås.

Även den nu behandlade motionen - 1988/89: N262 (mp)- visar behovet av
en effektivisering av reglerna. Konkurrenskommittén bör genom tilläggsdirektiv
särskilt uppmärksammas på de nu nämnda förhållandena. Därmed är
yrkandet i motion 1988/89:N262 (mp) tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande främjande av decentraliserad produktion
att riksdagen med anledning av motion 1988/89:N262 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Främjande av decentraliserad produktion (mom. 4)

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 14 som börjar med ”Utskottet
har” och slutar med ”ifrågavarande del” bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning om behovet av att främja småskalig
produktion, särskilt inom livsmedelsområdet, som kommer till uttryck i
motionen. Lokal produktion ökar förutsättningarna för lokal konsumtion.
Fördelarna med lokal förädling är många. Transportberoendet minskar och
transportkostnaderna blir lägre. Vidare kan arbetstillfällena hållas kvar på
landsbygden. Utnyttjandet av biprodukter på den enskilda gården blir
enklare och s.k. nischprodukter kan lättare tillverkas och introduceras på
marknaden. Inte minst innebär ett sådant system att sårbarheten i fråga om
livsmedelsförsörjning minskar.

I dag hindras ett system med lokal livsmedelsproduktion av det monopol,
främst i fråga om mejeriproduktion, som upprätthålls av bondekooperationen.
Det är inte tekniska förutsättningar som saknas för att en lokal,
decentraliserad produktion skall kunna utvecklas. Sådan teknik finns redan.
I stället är det starka ekonomiska intressen som bromsar en nödvändig
förändring av det svenska samhället i riktning mot mindre slöseri och mindre
framtidsförbrukning.

Den politiska viljan måste nu inriktas mot att bryta systemet med
centraliserad livsmedelsproduktion. Det är viktigt att en utredning görs om
monopolsituationen inom landets livsmedelsproduktion. Utredningen skall
särskilt ta sikte på en kartläggning av de tekniska och ekonomiska förutsättningarna
till decentralisering och mångfald men också mynna ut i konkreta
förslag till hur monopolen kan brytas. Den nu tillsatta konkurrenskommittén
bör ges tilläggsdirektiv med denna innebörd. Regeringen bör föranstalta om
att så sker. Med det nu sagda tillstyrks motion 1988/89:N262 (mp) i
ifrågavarande del.

1988/89:

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande främjande av decentraliserad produktion
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N262 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Konkurrenslagstiftningen och kooperationen (mom. 5)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m). Gudrun Norberg
(fp) och Karin Falkmer (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 14 med ”1 den” och
slutar på s. 15 med ”(s) tillgodosedd” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som i motionen anförs om att privat, offentlig
och kooperativ verksamhet bör ges likvärdiga villkor. Härvid bör erinras om
att folkrörelseutredningen föreslog en särbehandling även av kommuner.
Förslaget om en speciell definition i en enskild lag av det - i ett omfattande
lagkomplex - enhetliga begreppet näringsidkare till förmån för vissa
särintressen inger betänkligheter. Enligt utskottets mening har motionärerna
inte heller förmått att närmare klargöra och lämna konkreta exempel på i
vilka fall ett inskränkt näringsidkarbegrepp skulle vara ändamålsenligt för de
syften som motionärerna vill värna om.

Vidare vill utskottet åter erinra om att konkurrenslagens syfte är att
skydda det totala konsumentkollektivets intressen och inte - som motionärerna
tycks tro - det enskilda näringslivets. De intressen som i motionen
sålunda ställs mot varandra är å ena sidan en kooperativ organisations och
dess medlemmars och å andra sidan samhällsmedborgarnas. Utskottet kan
inte ställa sig bakom ett förslag med en sådan utgångspunkt.

Konkurrenslagens krav på att en konkurrensbegränsning måste vara från
allmän synpunkt skadlig för att åtgärder skall kunna vidtas mot näringsidkaren
tillgodoser, enligt utskottets mening, de intressen som motionärerna vill
tillvarata. I uttrycket från allmän synpunkt ligger, såsom framgår av
förarbetena till lagen, att en konkurrensbegränsning måste ha en viss vikt och
därför ha ett allmänt intresse för att motivera ett samhällsingripande. Detta
undantar sådana frågor som saknar större ekonomisk betydelse i det enskilda
fallet och som inte heller är av principiell betydelse. Vad som nu har sagts om
grund för åtgärd med stöd av konkurrenslagen utesluter inte att lagens
tillämplighet prövas i det enskilda fallet, särskilt när det har aktualiserats
genom en anmälan till myndigheten.

Med hänsyn till det anförda och till att frågan om en särställning för
kooperationen i konkurrensrättsligt hänseende tidigare har utretts främst i
kooperationsutredningen - i betänkandet (SOU 1981:60) Kooperationen i
samhället - finner utskottet inte att konkurrenskommittén bör ges tilläggsdirektiv
eller att frågan i övrigt bör utredas. Beträffande konkurrenskommitténs
uppdrag vill utskottet ändå hävda att tillräckliga möjligheter finns för
diskussioner om kooperativa frågor genom direktivens vida utformning och
kooperationens representation i kommittén. Motion 1988/89:N268 (s) avstyrks
sålunda.

1988/89:NU32

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande konkurrenslagstiftningen och kooperationen
att riksdagen med avslag på motion 1988/89-.N268 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

1988/89:NU32

Innehåll

1988/89.-NU32

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Motionerna 1

Yrkanden 1

Motivering 2

Uppgifter i anslutning till motionerna 6

Konkurrenslagstiftningen 6

Folkrörelseutredningen 7

Utredningen om förstärkt konkurrenspolitik 7

Utskottet 9

Allmänna riktlinjer för pris-och konkurrenspolitiken 9

Översyn av konkurrenslagstiftningen 11

Konkurrenslagstiftningen och kooperationen 14

Hemställan 15

Reservationer

1. Allmänna riktlinjer för pris-och konkurrenspolitiken (m, fp, c).... 16

2. Konkurrenspolitiken och den offentliga verksamheten (m, fp, c).. . 16

3. Översyn av konkurrenslagstiftningen (m, c, mp) 17

4. Översyn av konkurrenslagstiftningen (fp) 18

5. Främjande av decentraliserad produktion (fp) 19

6. Främjande av decentraliserad produktion (vpk, mp) 19

7. Konkurrenslagstiftningen och kooperationen (m, fp) 20