Näringsutskottets betänkande
1988/89: NU25

Energipolitik

1988/89

NU25

Ärendet

I detta betänkande behandlas
dels proposition 1988/89:100 (budgetpropositionen) bilaga 16 (miljöoch
energidepartementet) littera C (Energi) utom vad gäller statens vattenfallsverk
och statens kärnbränslenämnd,
dels — helt eller delvis — 62 motioner i energifrågor från allmänna motionstiden.

En översikt över var i betänkandet förslagen i propositionen och de olika
motionsyrkandena behandlas lämnas i bilaga (s. 142).

Företrädare för Swedegas AB har inför utskottet lämnat information om
bolagets verksamhet. Vidare har civilingenjör Gunnar Holme, ÅFEnergikonsult
AB, lämnat upplysningar i frågor om vätgasteknik.

Utskottet behandlar frågor om statens vattenfallsverk och om använt kärnbränsle,
m.m. i två separata betänkanden (1988/89: NU30 och
1988/89: NU31), vilka avlämnas samtidigt med detta betänkande. Utskottet
har avgett yttrandet 1988/89: NU3y över motioner om energibeskattning;
dessa behandlas av skatteutskottet i betänkandet 1988/89: SkU35.

Sammanfattning

Utskottet godtar i alla delar regeringens förslag till anslag m. m. på energiområdet
och avstyrker samtliga motionsyrkanden. Om inte annat sägs i
denna sammanfattning föreligger reservationer i enlighet med de motionsyrkanden
som nämns. En förteckning över alla reservationer — med partibeteckningar
— finns i innehållsförteckningen (s. 145).

Ett stort antal motioner (m; c; vpk; mp) om kärnkraftsavvecklingen avstyrks
av utskottet med hänvisning till riksdagens beslut i frågan förra året.

Enligt detta beslut skall en första reaktor tas ur drift år 1995 och en andra
år 1996. Det blir en reaktor i Barsebäcksverket och en i Ringhalsverket. I
en s. k. kontrollstation år 1990 skall riksdagen bestämma vilka reaktorer
som skall tas ur drift och i vilken ordningsföljd det skall ske. Inför denna
kontrollstation bör regeringen — vilket utskottet nu understryker — redovisa
hur behovet av eltillförsel kommer att bli tillgodosett och hur rimliga 1

1 Riksdagen 1988/89. 17 sami. Nr 25

arbetsvillkor för den elintensiva industrin kan vidmakthållas. Vidare bör
lämnas en preciserad beräkning av de samhällsekonomiska kostnader som
den förtida kärnkraftsavvecklingen för med sig. Slutpunkten för avvecklingsskedet,
år 2010, är sedan länge given.

Alla oppositionspartier har i motioner gett uttryck för en annan syn på
kärnkraftsavvecklingen. Moderata samlingspartiet förordar att befintliga
kärnkraftsaggregat skall få användas så länge säkerhet och driftsekonomi
tillåter detta. Folkpartiets linje innebär att reaktorinnehavarna fram till
sluttidpunkten år 2010 och inom ramen för gällande säkerhetskrav skall få
bestämma om avvecklingen. Centern och vänsterpartiet kommunisterna
anser att reaktorerna Barsebäck 1 och 2 samt Ringhals 2 skall tas ur drift så
snart som möjligt och att övriga kärnkraftsaggregat skall avvecklas under
1990-talet. Enligt miljöpartiet skall avvecklingen inledas omedelbart och
vara helt genomförd inom tre år. Dessa ställningstaganden följs upp i reservationer.

I avvaktan på resultaten av det omfattande utredningsarbete rörande
olika energifrågor som nu pågår bör riksdagen inte ändra eller komplettera
sina tidigare beslut om energipolitikens allmänna inriktning, anser utskottet
och avstyrker motioner (s; m; c; mp) i detta ämne. Liksom tidigare bör
huvuduppgiften för energipolitiken vara att skapa förutsättningar för att
övergången från olja till förnybara och inhemska energikällor kan fullföljas,
samtidigt som förutsättningar skapas för att kärnkraften skall kunna
avvecklas. Omställningen skall genomföras utan att landets elförsörjning
äventyras och utan att samhällsekonomiska, sociala eller miljöpolitiska
mål riskeras. Tre reservationer har avgivits i denna fråga (m; fp; c, vpk,
mp).

Motionsyrkanden (c; vpk) med krav på stöd till teknikutveckling på energiområdet
avstyrks av utskottet med hänvisning till den år 1988 inrättade
energiteknikfonden.

Utskottet understryker enhälligt att energihushållning är en ytterst betydelsefull
del av energipolitiken; en effektiv och fortgående energihushållning
är en förutsättning för att energitillförseln skall kunna begränsas till
en nivå som är godtagbar från miljösynpunkt. Motioner med vissa yrkanden
om kvantitativa mål för energihushållningen (c; mp) resp. andra åtgärder
i energihushållningssyfte (s; m; c) avstyrks av utskottet men följs upp i
reservationer (c, vpk; mp).

Utskottet anser inte att riksdagen med anledning av motionsyrkanden
(fp; c) har skäl att göra något uttalande om hur elpriserna framgent bör
utvecklas, utan hänvisar till vad som anfördes i frågan från riksdagens sida
förra året. Vidare avstyrker utskottet motioner (c) med krav på utredning
om ett eltaxesystem som stimulerar till energihushållning och på åtgärder
för att kapa belastningstoppar i elsystemet.

Utskottet poängterar vikten av att hushållnings- och effektivitetsåtgärder
vidtas i syfte att behovet av ny eltillförsel skall begränsas. Det elbehov
som därefter uppkommer bör tillgodoses med miljövänlig elproduktion.
Ett antal motionsyrkanden (m; c; vpk; mp) rörande nya fossileldade kraftverk
avstyrks; riksdagen bör inte inför omställningen av energisystemet

1988/89: NU25

låsa sig kategoriskt i frågan. Dock bedömer utskottet att miljökraven kom- 1988/89: NU25
mer att förhindra tillkomsten av ny olje- och kolbaserad kondenskraft.

Enhälligt understryker utskottet det angelägna i att ekonomiskt rimliga
projekt inom kraftvärmeområdel realiseras. Motionsyrkanden (c; vpk) om
utbyggnad av kraftvärmeproduktionen avstyrks; det är inte riksdagen som
skall avgöra denna produktions framtida storlek. Yrkandena får stöd i en
reservation (c, vpk).

Motioner (c; vpk) om ökat stöd till utbyggnad av vindkraft avstyrks av
utskottet. Statens insatser på området bör inriktas på långsiktigt
forsknings- och utvecklingsarbete. I denna fråga har fyra reservationer (m;
fp; c; vpk, mp) avgivits.

Utskottets avståndstagande till motioner (fp; c; vpk) om naturgas har
föranlett företrädarna för vart och ett av oppositionspartierna att avge en
reservation.

Enligt utskottets mening är en fortsatt ökad användning av inhemska
bränslen angelägen. Något riksdagsinitiativ i frågan är dock inte påkallat,
anser utskottet och avstyrker motionsyrkanden (fp; c; vpk; mp) härom.

Biogas uppmärksammas särskilt i tre motioner (s; mp). Dessa avstyrks av
utskottet, som menar att riksdagen för närvarande inte har skäl till någon
åtgärd i saken.

Vidare avstyrker utskottet olika motioner beträffande energiforskning.

Det gäller bl. a. yrkanden om lägre anslag till energiforskning än vad regeringen
har föreslagit (m), om utökade insatser rörande bioenergi och solenergi
(mp), om den långsiktiga energiteknikforskningen (fp) och om vätgas
(fp; c; vpk).

Propositionen

I proposition 1988/89:100 bilaga 16 (miljö- och energidepartementet)
framlägger regeringen — efter föredragning av miljö- och energiminister
Birgitta Dahl — förslag om anslag under fjortonde huvudtiteln för budgetåret
1989/90, m.m. Under här angivna rubriker föreslås:

Organisation för den statliga oljelagringen m. m. (s. 71—75)
att riksdagen

1. godkänner vad föredragande statsrådet har anfört om organisationen
för den statliga oljelagringen,

2. godkänner avtalet den 18 juni 1987 mellan statens energiverk och
ägarna till AB Svensk Petroleumadministration och Svensk Petroleumlagring
Tre AB om köp av aktierna i nämnda bolag,

3. bemyndigar regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, statens
energiverk att avskriva oljelagringslån till lagringsskyldiga förbrukare i enlighet
med vad föredragande statsrådet har anfört.

C 1. Statens energiverk: Förvaltningskostnader (s. 75 — 77)
att riksdagen till Statens energiverk: Förvaltningskostnader för budgetåret
1989/90 anvisar ett ramanslag på 44 638 000 kr.

C 2. Statens energiverk: Utredningar m. m. och information (s. 78 f.)

att riksdagen till Statens energiverk: Utredningar m. m. och information
för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag på 14 517 000 kr.

C 3. Statens energiverk: Elsäkerhet m. m. (s. 79 — 82)
att riksdagen till Statens energiverk: Elsäkerhet m.m. för budgetåret
1989/90 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr.

C 4. Statens elektriska inspektion (s. 82 f.)

att riksdagen till Statens elektriska inspektion för budgetåret 1989/90
anvisar ett ramanslag på 11 004 000 kr.

C 5. Täckande av Jorluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet
(s. 83 f.)
att riksdagen

1. med ändring av tidigare lämnat bemyndigande bemyndigar fullmäktige
i riksgäldskontoret att ikläda staten garanti med sammanlagt högst
4 000 000 000 kr. i samband med åtaganden för utvinning m.m. av olja,
naturgas eller kol,

2. till Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom energiområdet
för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

C 6. Energiforskning (s. 84 — 86)
att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1989/90 ikläda staten
ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning och utveckling
inom energiområdet som, inberäknat redan fattade beslut, innebär åtaganden
om högst 150 000 000 kr. för budgetåret 1990/91. högst 100 000 000
kr. för budgetåret 1991/92, högst 35 000 000 kr. för budgetåret 1992/93
och högst 15 000 000 kr. för budgetåret 1993/94.

2. till Energiforskning för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag
på 293 588 000 kr.

C 7. Visst internationellt energisamarbete (s. 87)
att riksdagen till Visst internationellt energisamarbete för budgetåret
1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 26 889 000 kr.

C 8. Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader (s. 87 — 89)
att riksdagen till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader för
budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr.

C 9. Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning (s. 89 — 92)
att riksdagen

1. antar inom miljö- och energidepartementet upprättat förslag till lag
om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet,

2. till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning för budgetåret
1989/90 anvisar ett reservationsanslag på 1 000 kr.

C 11. Bidrag till verksamheten vid Studsvik AB (s. 96 — 98)
att riksdagen till Bidrag till verksamheten vid Studsvik AB för budgetåret
1989/90 anvisar ett reservationsanslag på 48 000 000 kr.

1988/89: NU25

C 12. Drift av beredskapslager (s. 98 f.)

att riksdagen till Drift av beredskapslager för budgetåret 1989/90 anvisar
ett förslagsanslag på 413 679 000 kr.

C 13. Beredskapslagring och industriella åtgärder (s. 99—101)
att riksdagen till Beredskapslagring och industriella åtgärder för budgetåret
1989/90 anvisar ett reservationsanslag på 248 850 000 kr.

C 14. Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin, m.m. (s. 102)
att riksdagen till Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin,
m.m. för budgetåret 1989/90 anvisar ett förslagsanslag på 1 000 kr.

C 15. Åtgärder inom delfunktionen Elkraft (s. 102 f.)
att riksdagen

1. bemyndigar regeringen att under budgetåret 1989/90 ikläda staten
ekonomisk förpliktelse i samband med planering av stimulansåtgärder för
andra kraftföretag än statens vattenfallsverk för att öka säkerheten i elöverföringen,
vilket innebär åtaganden om högst 9 500 000 kr. för budgetåret
1993/94,

2. till Åtgärder inom delfunktionen Elkraft för budgetåret 1989/90 anvisar
ett reservationsanslag på 21 050 000 kr.

C 16. Främjande av landsbygdens elektrifiering (s. 104 f.)

att riksdagen till Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret
1989/90 anvisar ett reservationsanslag på 2 500 000 kr.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1988/89: N230 av Karl-Erik Persson (vpk) vari yrkas att riksdagen

1. hos regeringen hemställer om ett långsiktigt forsknings- och åtgärdsprogram
i syfte att introducera vätgastekniken i Sverige,

2. som sin mening ger regeringen till känna att vätgas som biprodukt inte
får ventileras bort utan skall ställas till förfogande för Sveriges kollektivtrafik.

1988/89: N232 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (1) —
med motivering i motion 1988/89: FÖ503 — att riksdagen ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts om inriktningen av energipolitiken.

1988/89: N278 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandena — med
motivering i motion 1988/89: A435 — att riksdagen

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om sambandet mellan förnyelsen av energiförsörjningen och regional utveckling,

5. hos regeringen begär förslag om återförande av en vinstandel motsvarande
1 öre/kWh producerad vattenkraftsel till de kommuner och län där
vattenkraften produceras för regionalpolitisk! motiverade investeringar
enligt de riktlinjer som anförs i motionen.

1988/89: NU25

1988/89: N318 av Inger Schörling m. fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (1) — 1988/89:NU25

med motivering i motion 1988/89: Jo316 — att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om satsningar på biobränslen.

1988/89: N329 av Hans Petersson (vpk) såvitt gäller yrkandet (3) — med
motivering i motion 1988/89: A461 - att riksdagen som sin mening ger
regeringen till känna vad som i motionen anförs om åtgärder för att främja
introduktionen av naturgas och främjandet av andra infrastrukturella satsningar
i Västmanland.

1988/89: N359 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandet (2) —
med motivering i motion 1988/89: A282 — att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om kärnkraftens avveckling
inom tre år.

1988/89: N402 av Ingvar Karlsson i Bengtsfors m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna att förutsättning arna

för överförande av elkraft från Island till Sverige [bör utredas].

1988/89: N403 av Bengt Westerberg m. fl. (fp) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
forskning och utveckling på området långsiktig teknikutveckling,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
konkurrens på naturgasmarknaden,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en kraftfull utvecklingsinsats när det gäller biobränslen,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
vikten av och metoder för att skapa ökad konkurrens bland kraftproducenterna,

5. hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att utreda
ett system med eloptioner i enlighet med vad som i motionen anförts,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att aktivt använda prisinstrumentet för att påverka utvecklingen på energimarknaden,

7. hos regeringen begär att en utredning tillsätts med uppgift att utreda
utformningen av kraftbolagens investeringsfonder i enlighet med vad i motionen
anförts.

1988/89: N405 av Göran Ericsson (m) vari — med motivering i motion
1988/89: Kr211 — yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att energiplaneringen skall ske med hänsyn till miljöeffekterna,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
nödvändigheten av en snabb introduktion av naturgas i Stockholmsregionen,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att användningen av kärnkraften i svensk energiförsörjning skall avgöras

ur säkerhets- och samhällsekonomiska aspekter, 6

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att inga ytterligare kolkraftverk bör planeras i Stockholm,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att energisparande och energihushållning skall stimuleras och utvecklas.

1988/89: N407 av Karin Israelsson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag innebärande att del av Vattenfalls vinster anslås för
nyetableringar i småskalig företagsamhet i Västerbottens inland.

1988/89: N408 av Karl-Gösta Svenson (m) och Anders G Högmark (m)
vari yrkas att riksdagen

1. begär att regeringen omgående tar initiativ till förhandling med Karlshamnsverkets
Kraftgrupp AB om reducering av utsläppen i enlighet med
vad som anförts i motionen,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om att driften vid oljekraftverket i Karlshamn av miljöskäl inte skall utökas,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om fortsatt drift vid befintliga kärnkraftverk.

1988/89: N409 av Nic Grönvall (m) vari yrkas att riksdagen uttryckligen
förklarar att den tidigare beslutade kontrollstationen för energipolitiken år
1990 skall omfatta en total översyn av det energipolitiska läget och en total
omprövning av strategin för kärnkraftens avveckling.

1988/89: N410 av Birgitta Hambraeus (c) och Pär Granstedt (c) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär utredning och förslag till eltaxesystem
för att stimulera till hushållning i enlighet med vad som anförts i motionen.

1988/89: N411 av Sten Andersson i Malmö (m) och Knut Wachtmeister
(m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
som i motionen anförts om en framtida energiproduktion baserad på kol
vid Barsebäck i Skåne.

1988/89: N414 av Berith Eriksson (vpk) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till utveckling av Norduppland som försöksområde för
miljö- och energiteknik.

1988/89: N415 av Birgitta Hambraeus (c) och Ivar Franzén (c) vari — med
motivering i motion 1988/89: U206 — yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om fullföljande av Brundtlandrapportens rekommendation
om en halverad energiförbrukning i enlighet med vad som anförts i motionen.

1988/89: N416 av Per Westerberg m. fl. (m) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1.

som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om en övergripande uppgift för svensk energipolitik — att säkra tillgången
på energi till låga kostnader,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om behovet av en långsiktig och stabil energipolitik.

1988/89: NU25

3. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
om vikten av att ägare till kärnkraft får ersättning för de kostnader som
statens politik åsamkar dem,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
om vikten av att den framtida energipolitiken följer folkomröstningsresultatet,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
om tillkommande elproduktionskapacitet.

1988/89: N417 av Inger Schörling m. fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

11. beslutar att 20 milj. kr. på anslaget C 6 överförs från ”Energitillförsel”
till forskningsprogrammet Bioenergi, på huvudtitel 9 anslag G 1 samt
att 15 milj. kr. på samma anslag överförs till solenergiforskning, anslagspost
C 6 moment 2 ”Energianvändning för bebyggelse”,

12. avslår regeringens förslag till bemyndiganden för forskningsuppdrag
inom energiområdet budgetåren 1990/91 — 1993/94,

13. begär att regeringen redovisar ett forskningsprogram för energiforskning
för perioden 1990/91 —1993/94 för att fastställa nödvändiga bemyndiganden
att beställa forskningsrelevant utrustning,

14. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
beträffande statens kärnkraftinspektion,

15. under förutsättning att riksdagen samtyckt till miljöpartiets krav på
snabb kärnkraftsavveckling fastställer anslaget till Studsvik AB, C 11, till
19,5 milj. kr.,

16. om miljöpartiets krav på snabb kärnkraftsavveckling ej bifalls, fastställer
anslaget till Studsvik AB, C 11, till 29 milj. kr.

1988/89: N418 av Inger Schörling m. fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

3. beslutar att samtliga kärnkraftverk som ej är i statens ägo skall förstatligas,

4. begär att regeringen utarbetar en avvecklingsplan för kärnkraftsavveckling
på tre år enligt de principer som anges i motionen,

5. beslutar att kärnkraftsavvecklingen skall börja år 1989,

6. begär att regeringen utarbetar en långsiktig energiplan med målsättningen
minst 2 % energibesparing per år de närmaste 25 åren, enligt principer
som i motionen angetts,

7. begär att regeringen i den i yrkande 6 angivna energiplanen skall inkludera
reduktion av fossilbränsleanvändning med 85 % jämte förslag på
erforderliga styrmedel för att genomföra detta.

1988/89: N420 av Lars Norberg m. fl. (mp) vari yrkas att riksdagen beslutar
att i lag förbjuda projektering och byggande av anläggningar avsedda
för förbränning av fossila bränslen med en planerad årlig energiomsättning
överstigande lOGWh.

1988/89: NU25

1988/89: N423 av Birgitta Hambraeus (c) och Göran Engström (c) vari yrkas
att riksdagen hos regeringen begär en skyndsam utredning och ett för -

slag om införande av vätgas som energibärare i Sverige, i enlighet med vad 1988/89: NU25
som anförs i motionen.

1988/89: N425 av Martin Segerstedt m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
snara besked om energipriserna.

1988/89:N427 av Kristina Svensson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om naturgasledning
genom de sydöstra delarna av Norge till Sverige genom Värmland.

1988/89: N428 av Lars
dagen

3. hos regeringen begär förslag till regionala fonder och deras styrelser i
enlighet med motionen,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
prisutjämningsfond för olja.

1988/89: N429 av Marianne Jönsson (c) vari, såvitt här är i fråga, yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om — — — investeringsbidrag till vindkraftverk.

1988/89: N430 av Lars Werner m. fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att inga ytterligare investeringar
i kärnkraft får göras samt att effekten i befintliga kärnkraftsaggregat
inte får höjas,

2. hos regeringen begär förslag om inrättandet av en investeringsfond för
alternativ energi med 150 000 000 kr. som grundbelopp.

1988/89: N431 av Per Westerberg m. fl. (m) vari yrkas att riksdagen till C 6
Energiforskning för budgetåret 1989/90 anvisar ett reservationsanslag av
193 588 000 kr.

1988/89: N432 av Lars Werner m. fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1.

hos regeringen begär förslag till en kraftig satsning på solenergi,

2. hos regeringen hemställer om förslag till en kraftig satsning på vindkraft,

3. hos regeringen hemställer om förslag så att produktionen och konsumtionen
av inhemska bränslen vidmakthålls och ökas,

4. hos regeringen hemställer om förslag så att naturgas skall introduceras
i enlighet med vad motionen föreslår,

6. som sin mening ger regeringen till känna att Swedegas bör överföras
helt i statlig ägo samt att Swedegas bör frigöras från Vattenfall,

7. som sin mening ger regeringen till känna att den påbörjade kolanläggningen
i Värtan måste stoppas,

8. som sin mening ger regeringen till känna att några kolkondensanläggningar
inte bör uppföras,

9. beslutar att reparationerna på Ringhals 2 avbryts och att reaktorn snarast
tas ur drift, 9

10. beslutar att Barsebäcksverket tas ur drift,

11. beslutar att återstående kärnreaktorer tas ur drift under 1990-talet,

12. hos regeringen begär förslag som garanterar en utbyggnad av kraftvärme/mottryck
till 15 — 20 TWh i slutet av 1990-talet,

16. hos regeringen begär förslag till en fullständig plan för avvecklingen
av kärnkraften i Sverige.

1988/89: N433 av Maj-Inger Klingvall m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet
av energipolitiska åtgärder.

1988/89: N434 av Lars Norberg (mp) och Gudrun Schyman (vpk) vari yrkas
att riksdagen begär att regeringen framlägger regler som förbjuder
uranköp på spotmarknaden, i enlighet med vad i motionen anförs.

1988/89: N438 av Ulla Tillander m. fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om Sydkrafts
planer på att bygga en försöksanläggning för kolförgasning i Barsebäck.

1988/89: N439 av Arne Kjörnsberg (s) och Lahja Exner (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs
om stöd till biobränsleeldade fjärrvärmeanläggningar för att överbrygga
perioden med lågt oljepris.

1988/89: N440 av Birger Schlaug (mp) och Åsa Domeij (mp) vari yrkas att
riksdagen uppdrar åt regeringen att verka för att prisförhållandet skall vara
sådant i konsumentledet att biobränslen kraftigt gynnas framför fossila
bränslen oavsett världsmarknadspris.

1988/89: N441 av Roland Larsson (c) och Anna Wohlin-Andersson (c) vari
yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts
beträffande stöd för plantering och produktion av energiskog och för anläggande
av en fullskaleanläggning för produktion av etanol i Östergötland,

2. begär att regeringen låter utreda förutsättningarna för en integrering
av viss forskning vid Lantbruksuniversitetet med Institutionen för temaforskning
vid Linköpings universitet.

1988/89: N442 av Claes Roxbergh (mp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om energiproduktion
och avfallshantering med hjälp av biogasteknik.

1988/89: N443 av Hans Rosengren (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av insatser
för utveckling av biogasanläggningar.

1988/89: N444 av Karl-Göran Biörsmark (fp) och Lola Björkquist (fp) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om förläggning av etanolframställning till Östergötland.

1988/89: NU25

1988/89: N445 av Lars Bäckström (vpk) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att Brofjordsområdet/Lysekils
kommun bör anslutas till det svenska naturgasnätet — Västgas,

2. som sin mening ger regeringen till känna att det bör prövas om Brofjordsområdet
i Lysekils kommun kan utgöra en av anknytningspunkterna
mellan Norges och Sveriges naturgasnät,

3. som sin mening ger regeringen till känna att det bör prövas om de
bergrum som överstyrelsen för ekonomiskt försvar förfogar över vid Brofjordsområdet
kan brukas för lagring av naturgas.

1988/89: N446 av Axel Andersson m. fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ledningssträckning
för naturgas.

1988/89: N447 av Berith Eriksson (vpk) och Bertil Måbrink (vpk) vari yrkas
att riksdagen

1. beslutar att någon ”ersättning” av kärnkraft med kol i Forsmark inte
skall genomföras,

2. hos regeringen begär förslag till beslut och åtgärder så att importen av
naturgas från Sovjet över Ålands hav, Östgasprojektet, snarast kan sättas i
gång.

1988/89: N448 av Siw Persson (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till program för hur gasdriften av motorfordon skall kunna
utvecklas på ett gynnsamt sätt.

1988/89: N453 av Inger Schörling m. fl. (mp) såvitt gäller yrkandena —
med motivering i motion 1988/89: A453 — att riksdagen

1. beslutar att 10 procent av den extra skatten på äldre vattenkraft skall
återföras till de regioner där kraftproduktionen sker,

2. begär att regeringen låter utreda formerna för produktionsskatt på
vattenkraft till kommuner och regioner där kraften produceras,

5 (delvis), som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförts angående biobränsle .

1988/89: N454 av Karl-Göran Biörsmark (fp) och Lola Björkquist (fp) vari
— med motivering i motion 1988/89: A455 — yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om etanoltillverkning
i Östergötland.

1988/89: N455 av Gullan Lindblad (m) och Göthe Knutson (m) vari —
med motivering i motion 1988/89: A456 — yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att god tillgång till billig energi är av avgörande
betydelse för den framtida utvecklingen av värmländskt näringsliv
och värmländsk arbetsmarknad.

1988/89: N458 av Lars Norberg (mp) och Elisabet Franzén (mp) vari —
med motivering i motion 1988/89: L623 — yrkas att riksdagen hos regeringen
begär en redogörelse för den totala kostnaden i Sverige för Tjernobylkatastrofens
följder (personliga lidanden och sänkt livskvalité oräknade).

1988/89:NU25

1988/89: N459 av Magnus Persson m.fl. (s) vari — med motivering i mo- 1988/89: NU25
tion 1988/89: A457 — yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen
till känna vad som i motionen anförts om den elintensiva industrins energiförsörjning.

1988/89: N462 av Kjell Johansson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om långsiktighet i
finansieringen av statliga uppdrag och insatser i Studsvik.

1988/89: N463 av Ivar Franzén m. fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1.

som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
inledning av kärnkraftens avveckling,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
IAEA:s dubbla roll på kämkraftsområdet.

1988/89:N464 av Ivar Franzén m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om

— halvering av energianvändningen i bostäder och lokaler

— [att] effekttopparna i elsystemet måste kapas

— elsnålare hushållsmaskiner

— friare konkurrens på elmarknaden

— vikten av kunskaper om ny tekniks praktiska funktion och tillämpning

— gengasens möjligheter

— kärnkraftens risker.

1988/89: N465 av Bo Lundgren m. fl (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förtida avveckling
av vissa kämkraftsreaktorer.

1988/89: N466 av Eva Björne (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att kärnkraften måste
finnas kvar så länge den är driftsäker och det inte finns bättre alternativ.

1988/89: N467 av Birger Schlaug m. fl. (mp) vari yrkas att riksdagen beslutar
att kärnkraftsreaktom Barsebäck 2 skall avvecklas under år 1989.

1988/89:N468 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna att kärnkraftsreaktom Ringhals 2 bör
avvecklas under år 1989 och att inga nya investeringar i verket bör accepteras.

1988/89: N470 av Karl Erik Olsson (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna att förgasningsanläggningen i Nynäshamn
bör utrustas för biobränsleanvändning i enlighet med vad i motionen anförts.

1988/89: N471 av Åsa Domeij m. fl. (mp) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1.

som sin mening ger regeringen till känna att ett nationellt biogasprogram
bör upprättas enligt de riktlinjer som angivits i motionen, 12

2. som sin mening ger regeringen till känna att grundläggande forskning
kring biogas bör intensifieras,

4. som sin mening ger regeringen till känna att ett antal större demonstrationsanläggningar
för behandling av olika sorters organiskt avfall, enligt
liknande modell som tillämpas i Danmark, bör uppföras.

1988/89: N472 av Ivar Franzén m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. beslutar att ett 35-procentigt investeringsstöd skall utgå till alla nya
små solvärmeanläggningar som uppfyller aktuella krav på funktion och
kvalitet och att stödet i första hand skall utgå under en period av 3 år med
början den 1 juli 1989,

2. för stöd till små solvärmeanläggningar budgetåret 1989/90 anvisar ett
förslagsanslag på 10 milj. kr. och fastställer beslutsramar för budgetåren
1990/91 och 1991/92 till 15 resp. 20 milj. kr.

1988/89: N473 av Marianne Jönsson (c) och Agne Hansson (c) vari yrkas
att riksdagen hemställer hos regeringen om utredning av förutsättningarna
för att starta etanoltillverkning i Mönsterås.

1988/89: N475 av Stina Eliasson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om återförande av 1 öre/kWh producerad vattenkraftsel till
Jämtlands län och de kommuner där vattenkraften produceras — för regionalpolitisk!
motiverade investeringar.

1988/89: N476 av Gunilla André (c) och Bengt Kindbom (c) vari — med
motivering i motion 1988/89: Jo956 — yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
produktion av alternativa energiråvaror,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
en fullskaleanläggning i Lidköping för produktion av etanol.

1988/89: N477 av Marianne Samuelsson (mp) och Birger Schlaug (mp) såvitt
gäller yrkandena — med motivering i motion 1988/89: Jo965 — att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att kärnkraften bör avvecklas
i hela Norden inom 3 år,

3. som sin mening ger regeringen till känna att en nordisk avvecklingsplan
för de fossila bränslena bör utarbetas med målet att 80 % skall vara
avvecklade inom 25 år.

1988/89: N478 av Olof Johansson m. fl. (c) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 1.

som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
om energipolitikens inriktning,

2. hos regeringen begär förslag om ett åtgärdsprogram för effektivare
energianvändning, utnyttjande av inhemsk miljövänlig energi, avveckling
av kärnkraften och ett minskat oljeberoende i enlighet med den förnyelseplan
som redovisas i motionen,

3. godkänner de i motionen redovisade riktlinjerna för kärnkraftens avveckling
samt hos regeringen begär förslag i särskild lag om att kärnkraft -

1988/89: NU25

ens avveckling skall inledas omedelbart med att reaktorerna Ringhals 2 1988/89: NU25

samt Barsebäck 1 och 2 tas ur drift i enlighet med vad som anförs i motionen,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
om vikten av att utnyttja ekonomiska stimulans- och styråtgärder framför
tvingande lagstiftning,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
om hushållning och effektivare energianvändning,

6. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
om användningen av importerade ändliga energikällor och utnyttjande av
kärnkraft,

7 (delvis), som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen
anförs om vikten av en effektiv elproduktion ,

8. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
om sambanden mellan energisystemets utformning, elproduktionskostnad,
prisutvecklingen för el och prissättningssystemet för el,

9. hos regeringen begär förslag om garantipris och mottagningsskyldighet
för elström producerad i kraftvärmeverk/mottrycksanläggningar och
små vind- och vattenkraftverk i enlighet med vad som anförs i motionen,

10. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
om energimarknadens struktur,

11. hos regeringen begär förslag om en energins utvecklingsfond i enlighet
med de riktlinjer som redovisas i motionen,

12. beslutar att från 1 juli 1989 ta ut en avgift med 2 öre/kWh el för
förnyelse av energisystemet i enlighet med vad som anförs i motionen,

13. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
om uppförande av en fullskaleanläggning för produktion av drivmedelsetanol
baserad på inhemsk råvara,

14. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
om utnyttjande av tillgänglig åkermark för energiproduktion,

15. med avslag på proposition 1988/89:100 i denna del till Utredningar
m.m. (bilaga 16) för 1989/90 anvisar ett reservationsanslag på 10 000 000
kr.,

17. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
om former för den fortsatta naturgasintroduktionen,

18. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
om användning av energikol,

19. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
om köp av uran på spotmarknaden,

20. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförs
om energipolitikens betydelse för försörjningsberedskapen,

21. till främjande av landsbygdens elektrifiering anvisar ett i förhållande
till regeringens förslag med 3 000 000 kr. förhöjt reservationsanslag om
totalt 5 500 000 kr.

1988/89: N480 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) såvitt gäller yrkandena —
med motivering i motion 1988/89: Fö210 — att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att kärnkraftsavvecklingen
av försvarspolitiska skäl bör påbörjas omgående,

4. som sin mening ger regeringen till känna att Sveriges energiförsörjning
skall grundas på inhemska biobränslen, vattenkraft och vindkraftverk.

Utskottet

Inledning

De förslag i energifrågor som regeringen vid 1989 års början har förelagt
riksdagen gäller dels investeringsplan och finansieringsplan för statens vattenfallsverk
(Vattenfall) för åren 1989—1991 och vissa bemyndiganden
med avseende på Vattenfall, dels anslag till olika energiändamål om sammanlagt
ca 1 125 milj. kr. Huvudparten av denna summa är beräknad för
beredskapslagring och andra beredskapsåtgärder (59 %) och energiforskning
(26 %). Kompletterande förslag rörande Vattenfall har lämnats i proposition
1988/89:125 om anslag på tilläggsbudget II för budgetåret
1988/89.

Något förslag till ändring, komplettering eller precisering av tidigare beslutade
riktlinjer för energipolitiken har sålunda inte framlagts från regeringens
sida. Regeringens arbete med energifrågor är till stor del inriktat på
att skaffa fram underlag för den proposition rörande avveckling av två
kärnkraftsreaktorer och därmed sammanhängande åtgärder som är planerad
att avlämnas år 1990. Huvudsakligen från oppositionspartiernas sida
har emellertid väckts ett stort antal motioner rörande energipolitiken.
Många yrkanden avser allmänna riktlinjer för denna, inte minst beträffande
kärnkraftens framtid. Vidare framförs en rad förslag rörande bl. a.
särskilda energislag, hushållning med och prissättning på energi samt energiforskning.

Motioner om energibeskattningen har näringsutskottet med yttrande
(1988/89: NU3y) överlämnat till skatteutskottet, som behandlar dem i sitt
betänkande 1988/89: SkU35. Åt två delar av ämnesområdet energipolitik
ägnar näringsutskottet av praktiska skäl separata betänkanden, nämligen
frågor om Vattenfall (1988/89:NU30) och om använt kärnbränsle, m.m.
(1988/89: NU31).

1 det följande behandlar utskottet — efter att ha tecknat bakgrunden till
det nuvarande beslutsläget — först frågan om kärnkraftsavveckling och
vissa andra spörsmål om kärnkraften, varvid en delfråga blir hur riksdagens
uttalande om den planerade s. k. kontrollstationen år 1990 skall tolkas.
Därefter går utskottet in på de olika förslag till allmänna riktlinjer för
energipolitiken som föreligger i ett antal motioner, varvid först frågor om
energitillförsel och sedan frågor om energihushållning diskuteras. Fortsättningsvis
behandlar utskottet mera ingående olika frågor om elproduktionen,
utnyttjande av naturgas, inhemska bränslen och solenergi samt ener -

1988/89: NU25

giforskning. Frågor om etanolproduktion m.m. och om vissa lokala pro- 1988/89: NU25
jekt berörs också.

Bakgrund

Folkomröstningen i kärnkraftsfrågan i mars 1980 kan betecknas som en
vändpunkt i den svenska energipolitiken. Vid den riksdagsbehandling av
energifrågor som ägde rum kort därefter (prop. 1979/80:170, NU
1979/80:70) kunde konstateras att alla riksdagspartier utom vänsterpartiet
kommunisterna ansåg att resultatet av folkomröstningen borde ligga till
grund för inriktningen av den framtida energipolitiken. Såvitt gällde kärnkraftens
roll innebar detta i huvudsak följande. Ingen ytterligare kärnkraftsutbyggnad
skulle förekomma utöver de tolv reaktorer som var i drift,
fardiga eller under arbete. Kärnkraften skulle avvecklas i den takt som var
möjlig med hänsyn till behovet av elektrisk kraft för att upprätthålla sysselsättning
och välfärd. Säkerhetssynpunkter borde vara avgörande för i
vilken ordningsföljd reaktorerna skulle tas ur drift. Den sista reaktorn i
Sverige skulle stängas senast år 2010. Vänsterpartiet kommunisternas linje
innebar att det pågående arbetet på de två av de tolv reaktorerna som ännu
inte var färdiga skulle avbrytas och att kärnkraftsprogrammet skulle avvecklas
så fort som möjligt.

Regeringen hade inte i sitt förslag satt något bestämt slutår för kärnkraftsproduktionen.
Årtalet 2010 föreslogs av näringsutskottet i anslutning
till en socialdemokratisk partimotion. Moderata samlingspartiets representanter
i utskottet stod inte bakom förslaget i den delen. De anförde
emellertid att det i fråga om avvecklingsperiodens längd inte förelåg någon
avgörande skillnad mellan propositionen och den ifrågavarande motionen.

Uttalandet om år 2010 som slutpunkt för avvecklingsperioden gjorde
näringsutskottet efter att ha nämnt att kärnkraftsreaktorernas tekniska
livslängd enligt propositionen bedömdes vara ca 25 år. Denna uppgift kom
tillbaka i olika sammanhang. Våren 1988 tog utskottet upp den till närmare
diskussion (NU 1987/88:40 s. 41, 53). Därvid konstaterades att avskrivningstiden
för de svenska kärnkraftsreaktorerna är 25 år men att anläggningarna
har konstruerats för att ha en livslängd av minst 40 år. Hittillsvarande
analyser motsäger inte, sade utskottet, det ursprungliga
konstruktionsvillkoret att en reaktortanks livslängd är minst 40 år. Riksdagens
beslut om en bortre tidpunkt för kärnkraftsavvecklingen fick emellertid
inte, framhöll utskottet, ses som en ren framräkning grundad på bedömningar
om reaktorernas sannolika livslängd. Grundläggande för beslutet
hade varit att utifrån folkomröstningens resultat skulle anges en väl
anpassad tidsram inom vilken omställningen av energisystemet skulle
kunna äga rum.

Efter år 1980 har regeringen fyra gånger förelagt riksdagen mera övergripande
förslag till riktlinjer för energipolitiken.

Första gången varvåren 1981 (prop. 1980/81:90, NU 1980/81:60). Ett
kraftigt minskat oljeberoende angavs då som ett centralt mål. Det gällde
också att skapa förutsättningar för kärnkraftsavvecklingen. En successiv
utveckling skulle ske mot ett energisystem i huvudsak baserat på varaktiga, 16

helst förnybara och inhemska, energikällor med minsta möjliga miljöpå- 1988/89: NU25
verkan. En rad beslut om olika stödformer, beskattningsåtgärder m. m. tillkom
under de närmast följande åren.

Våren 1985 avlämnade regeringen, såsom hade förutsatts fyra år tidigare,
på nytt en proposition om riktlinjer för energipolitiken (prop.

1984/85:120, NU 1984/85: 30). Dess förslag innebar att de tidigare riktlinjerna
skulle ligga fast. En strategi för oljeersättning och för kärnkraftsavvecklingen
redovisades. Huvuduppgiften för energipolitiken under resten
av 1980-talet skulle, enligt regeringens formulering, vara att fullfölja omställningen
av energisystemet från olja till förnybara och inhemska energikällor,
samtidigt som förutsättningarna steg för steg lades fast för en avveckling
av kärnkraften. Konkreta frågor som aktualiserades inom ramen
för detta program gällde bl. a. energihushållning — inte minst en ändamålsenlig
elanvändning —, fjärrvärmeutbyggnad, införande av ny teknik
och nya energikällor samt forskning och utveckling. Våren 1986 beslöts om
ett nytt stöd till utveckling och introduktion av ny teknik inom energiområdet
(prop. 1985/86:102, NU 1985/86:17). Ett år senare genomfördes en
mera grundlig prövning av Vattenfalls organisation och verksamhetsinriktning
(prop. 1986/87:87, NU 1986/87:34). Samtidigt fastställdes det senaste
programmet för energiforskningen, vilket omfattar tre budgetår
t.o.m. 1989/90 (prop. 1986/87:80, NU 1986/87:33).

En proposition våren 1987 om vissa utgångspunkter för energisystemets
omställning blev föremål för riksdagsbeslut på hösten samma år (prop.

1986/87:158, NU 1987/88:7). I huvudsak gick beslutet ut på följande. Processen
med att utveckla alternativa energiformer och förbättra hushållningen
med energi skulle sättas i gång så snabbt som möjligt. Avvecklingen
av kärnkraften skulle i enlighet med tidigare riktlinjer vara genomförd senast
år 2010. Ett steg vidare mot en avvecklingsplan togs genom en avsiktsförklaring
innebärande att en reaktor skulle kunna tas ur drift under perioden
1993—1995 och en andra reaktor under perioden 1994—1996. Tillförseln
av ny energi och hushållningens resultat skulle dock, tillfogades
det, avgöra när avvecklingen av reaktorerna kunde påbörjas.

En ytterligare precisering av hur kärnkraftsavvecklingen skulle genomföras
gjorde regeringen våren 1988 i en proposition med titeln Energipolitik
inför 1990-talet (prop. 1987/88:90, NU 1987/88:40). En första reaktor
skulle tas ur drift år 1995 och en andra år 1996, och dessa reaktorer skulle
vara en av de två reaktorerna i Barsebäcksverket och en av de fyra i Ringhalsverket.
Vilka reaktorer som skulle tas ur drift och i vilken ordning
detta skulle ske var frågor som riksdagen förbehöll sig att få ta ställning till.

Riksdagens beslut — till vilket utskottet återkommer i det följande (s. 22)

— präglades av oenighet. Varje oppositionsparti stod för en egen reservation
mot näringsutskottets förslag beträffande kärnkraftsavvecklingens inledning.
Reservationerna gav på nytt uttryck för uppfattningar som i väsentliga
delar årligen hade ställts mot varandra vid riksdagsbehandlingen
av propositioner och motioner rörande energipolitiken. I enlighet med regeringens
förslag uttalade sig riksdagen för en kontrollstation år 1990, vid
vilken det skulle konkret klargöras vilka åtgärder för energitillförsel som
måste vidtas för att inte den tidigarelagda avvecklingen av de två kärn- 17

2 Riksdagen 1988/89. 17 sami. Nr 25

kraftsreaktorerna skulle resultera i elbrist eller osäker eltillforsel vid mitten
av 1990-talet och för att den elintensiva industrins energiförsörjning skulle
tryggas.

I ett inledande avsnitt i miljö- och energidepartementets bilaga till budgetpropositionen
(bil. 16 s. 13 — 23) lämnar regeringen information bl. a.
om energisituationen i stort, om bränsle-, el- och värmeförsörjningens utveckling
och om utredningsarbete som pågår eller nyligen har avslutats.
Utskottet hänvisar till denna redogörelse, som utgör en del av underlaget
för utskottets fortsatta framställning.

När det gäller förutsättningarna för nytillkommande kraftproduktion
bör vissa betydelsefulla restriktioner noteras. Bl. a. de fyra outbyggda huvudälvarna
— Torneälven, Kalixälven, Piteälven och Vindelälven — är
skyddade från vattenkraftsutbyggnad. Detta förhållande, som tidigare
kom till uttryck genom riktlinjer i den fysiska riksplaneringen, är numera
fastslaget i lagen (1987:12) om hushållning med naturresurser m.m. Beträffande
koldioxidutsläppen — en av de miljöskadliga verkningar som
förbränningen av fossila ämnen medför — har riksdagen som ett nationellt
delmål angett att de inte bör ökas utöver 1988 års nivå (JoU 1987/88:23
s. 83).

Plan för kärnkraftsavvecklingen

Regeringens ståndpunkt och förberedande åtgärder

Regeringens linje i kärnkraftsavvecklingsfrågan, godkänd av riksdagen
våren 1988, framgår av det föregående. En proposition år 1990 skall ligga
till grund för det första konkreta avvecklingsbeslutet, vilket skall avse två
reaktorer. Slutpunkten för avvecklingsskedet, år 2010, är sedan länge
given. Väsentligt är beslutet om kontrollstationen i samband med det förestående
beslutet. Huvudsyftet med denna har redan angetts. Ett par ytterligare
punkter i riksdagens uttalande om kontrollstationen finns det skäl
att särskilt erinra om. Riksdagen förväntar att regeringen skall redovisa en
bedömning av de samhällsekonomiska kostnaderna av en förtida avveckling
på grundval av så aktuellt material som möjligt. Beträffande den elintensiva
industrin har särskilt poängterats att utvecklingen i Bergslagen och
norra Sverige, där denna industri har sin tyngdpunkt, måste uppmärksammas
i regeringens redovisning. Vidare har riksdagen understrukit betydelsen
av att regeringen följer kostnadsutvecklingen för eluppvärmda bostäder;
vid kontrollstationen skall behovet av särskilda insatser till stöd för
ombyggnad till andra uppvärmningssystem övervägas. Andra problem
som har nämnts är kärnkraftsavvecklingens konsekvenser för sysselsättningen
på kärnkraftsorterna och risken för att kompetensen på det kärntekniska
området försvagas vid kärnkraftverken och hos de centrala organen
på kärnkraftsområdet.

Regeringen redogör i budgetpropositionen (bil. lös. 13) för sin handlingsplan
för kärnkraftsavvecklingens inledning. En särskild utredare (ME
1988:05) har fått i uppdrag att undersöka hur konkurrensförhållandena för
den elintensiva industrin påverkas av stora elprishöjningar samt redovisa

1988/89: NU25

eventuella behov av åtgärder för att vidmakthålla rimliga konkurrensvill- 1988/89: NU25

kor för denna industri. Behovet av särskilda arbetsmarknads-, regionaloch
industripolitiska insatser i orter och regioner som är särskilt beroende
av elintensiv industri skall också kartläggas av utredaren. Statens energiverk
har fått i uppdrag att årligen redovisa elbelastningens utveckling och
tillkomsten av ny elproduktion. 1 en första redovisning hösten 1988 har
verket förordat förprojektering för viss utbyggnad av anläggningar för elproduktion.
Effektsituationen i kraftsystemet diskuteras med kraftföretagen.
Kompetens- och sysselsättningsfrågor i anslutning till kärnkraftsavvecklingen
övervägs av en särskild arbetsgrupp (ME 1988:06). Frågan om
lagreglering av återkallelse- och ersättningsfrågorna i samband med avvecklingen
bereds inom regeringskansliet på grundval av en departementspromemoria
(Ds 1988:1 1) i ämnet, vilken har remissbehandlats.

Från oppositionspartiernas sida har under detta riksmöte framställts en
rad interpellationer och frågor rörande kärnkraftsavvecklingen och energipolitiken
i övrigt. Enligt de svar som har lämnats står regeringen fast vid de
riktlinjer för kärnkraftsavvecklingens inledning som antogs förra året. Varken
riksdagens mål när det gäller koldioxidutsläppen eller dess beslut att
skydda de outbyggda älvarna skulle därvid åsidosättas. Miljö- och energiminister
Birgitta Dahl har i olika sammanhang betecknat beslutet om avveckling
av två kärnkraftsreaktorer åren 1995 och 1996 som oåterkalleligt.

Motionssynpunkter

Den planerade kärnkraftsavvecklingen berörs i ett stort antal motioner.

Liksom tidigare är ämnet kontroversiellt.

Moderata samlingspartiet ser starkt kritiskt på riksdagens preliminära
beslut om nedläggning av två kärnkraftsreaktorer före år 1997. För att
bortfallet i elproduktionskapacitet skall kompenseras kan nya kraftverk bli
behövliga, anförs det från partiets sida i motion 1988/89: N416. Det är
emellertid tvivelaktigt om den erforderliga utbyggnaden kan genomföras
ifall riksdagens beslut om ett tak för koldioxidutsläppen skall respekteras.

Den fullständiga kärnkraftsavvecklingen kommer att leda till en elprishöjning,
för vars verkningar — främst inom den elintensiva industrin — motionärerna
varnar. Folkomröstningen år 1980 gav ett klart utslag för att
kärnkraften skulle användas så länge säkerheten medger, säger motionärerna.
De tillägger att kärnkraftsteknologin, rätt tillämpad, är både säker
och ekonomisk. Slutsatsen blir att riksdagen bör uttala som sin mening att
den framtida energipolitiken skall följa folkomröstningens utslag. Yrkandet
härom kan i första hand anses gå ut på att riksdagen nu skall ta avstånd
från det preliminära program för kärnkraftsavvecklingens inledning som
antogs förra året.

I ytterligare några motioner av företrädare för moderata samlingspartiet
anförs liknande synpunkter, i vart och ett av fallen från en speciell regional
utgångspunkt. Enligt ett yrkande i motion 1988/89: N405 (m) borde säkerhetsaspekter
och samhällsekonomiska aspekter vara avgörande för i vilken
utsträckning kärnkraft skall användas. Det är Stockholms miljö som är
föremål för motionärens omsorg. Det bör vara en fortsatt strävan att 19

minska olje- och kolanvändningen i Stockholm, anför han. Motion 1988/89: NU25
1988/89: N408 (m) har till huvudsyfte att utsläppen från oljekraftverket i
Karlshamn skall reduceras. Riksdagen föreslås uttala sig för fortsatt drift
vid de befintliga kärnkraftverken. Avvecklingen skulle genomföras i takt
med att miljövänliga alternativ till kärnkraften blir tillgängliga. Både miljömässiga
och rent ekonomiska skäl talar, sägs det i motion 1988/89: N465
(m), för att folkomröstningens resultat fullföljs. Motionärens perspektiv är
skånskt; han uttrycker oro för att den teknik som måste användas för att
ersätta produktionen vid en reaktor i Barsebäck kommer att medföra försämrad
miljö. Situationen för den elintensiva industrin i Västernorrlands
län är utgångspunkt för motion 1988/89: N466 (m). Det tillkännagivande
av riksdagen till regeringen som här föreslås skulle gå ut på att kärnkraften
måste få finnas kvar så länge den är driftsäker och det inte finns bättre
alternativ.

Motion 1988/89: N409 (m) ligger i linje med de motioner som hittills har
refererats. Vissa uttalanden i samband med riksdagens beslut våren 1988
om kontrollstationen år 1990 har gjort beslutets innebörd osäker, säger
motionären. Han finner det vara helt klart att riksdagens beslut syftade till
en verklig kontrollstation, inte en som blott gällde urvalet av reaktorer.

Riksdagsbeslutet om begränsning av koldioxidutsläppen liksom andra miljöhänsyn
gör det enligt motionären omöjligt att nu utpeka någon energikälla
som kan ersätta kärnkraften, och en motsvarande minskning av energianvändningen
bedöms vara ogenomförbar. Yrkandet i motionen är att
riksdagen uttryckligen skall förklara att den beslutade kontrollstationen
skall omfatta en total översyn av det energipolitiska läget och en total omprövning
av strategin för kärnkraftens avveckling.

Folkpartiet har i sin partimotion 1988/89: N403 om energipolitiken inte
något yrkande rörande kärnkraften. I en kommentar till förra årets beslut
uttrycker man emellertid kritik mot detta. Den minskning av det totala
kärnkraftsavfallet som blir resultatet av en tidigare avveckling måste betraktas
som ytterst marginell, anförs det. Uppgifterna om ökande elanvändning
förstärker, heter det vidare, motionärernas oro för de samhällsekonomiska
konsekvenserna ifall beslutet om en förtida avveckling står
fast. Vid ärendets behandling inom utskottet har folkpartiets representanter
klargjort att partiet står kvar på samma linje som förra året. Drift av
kärnkraftsreaktorer efter år 2010 borde sålunda förbjudas genom en föreskrift
i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet. Ansvaret att bestämma
när och i vilken ordning de olika reaktorerna skall tas ur drift skulle därefter
åligga reaktorinnehavarna. År 1995 skulle dessa emellertid redovisa
planerade åtgärder för regeringen, så att statsmakterna skulle få tillfälle att
bedöma om ytterligare ingripanden behövdes.

En helt annan inställning möter i de återstående motionerna om kärnkraftsavveckling,
från centern, vänsterpartiet kommunisterna och miljöpartiet.
Det åtgärdsprogram för förnyelse av energisystemet som centern
presenterar i motion 1988/89: N478 innebär bl. a. att riktlinjerna för kärnkraftens
avveckling skall läggas fast och en avvecklingsplan upprättas samt
att avvecklingen skall inledas med att Barsebäcksverket och reaktorn Ringhals
2 tas ur drift så snart det med hänsyn till de rättsliga aspekterna är 20

möjligt. Energisystemet skulle i stället inriktas på energihushållning och 1988/89: NU25
utnyttjande av förnybara energikällor. Till de riktlinjer för energiproduktion
och energihushållning som förespråkas i denna motion och i andra
med liknande syfte återkommer utskottet i det följande. Motion
1988/89: N463 (c) inleds med ett yrkande som motsvarar det nyssnämnda.

Här tilläggs att kämkraftsavvecklingen bör genomföras successivt under
1990-talet för att vara slutförd vid sekelskiftet. Risken för nya kärnkraftsolyckor
— som skulle kunna framtvinga en snabbavveckling — är ett centralt
argument i denna motion. Detsamma gäller motion 1988/89: N464
(c). Den bild av riskerna vid en sen kärnkraftsavveckling som har tecknats
där bör beaktas när en plan för kämkraftsavvecklingen fastställs, säger motionärerna
och begär att riksdagen skall göra ett uttalande av denna innebörd.

Kärnkraftens avveckling måste startas omedelbart, sägs det i vänsterpartiet
kommunisternas partimotion 1988/89: N432; i första hand skall reaktorn
Ringhals 2 och i andra hand Barsebäcksverket tas ur drift. Beträffande
Ringhals 2 finns i motionen ett särskilt yrkande att de pågående reparationerna
skall avbrytas och reaktorn snarast tas ur drift. Likaså finns ett separat
yrkande om Barsebäcksverket. Vidare framförs ett yrkande om att de
återstående kärnkraftsreaktorerna skall tas ur drift under 1990-talet.

Miljöpartiets avvecklingsprogram är ännu något radikalare. Riksdagen
föreslås begära att regeringen utarbetar en plan för kärnkraftsavveckling på
tre år; yrkanden av denna innebörd finns i motionerna 1988/89: N359
(mp), 1988/89: N418 (mp) och 1988/89: N477 (mp). Enligt den sistnämnda
motionen borde regeringen arbeta för att kärnkraften inom tre år avvecklas
i hela Norden, dvs. förutom i Sverige också i Finland. Beträffande inledningen
av kämkraftsavvecklingen krävs i motion 1988/89: N480 (mp)
att den — av försvarspolitiska skäl — skall börja omgående och i motion
1988/89: N418 (mp) att den skall börja år 1989. I motion 1988/89: N468
(mp) framförs ett yrkande rörande reaktorn Ringhals 2 av samma innebörd
som de nyss nämnda. Detta sker med hänvisning till risken för en
kärnkraftsolycka som skulle kunna drabba Göteborg. Reaktorn Barsebäck
2 skall avvecklas under år 1989, krävs det i motion 1988/89: N467 (mp);
motionstexten tycks ge vid handen att motionärernas avsikt har varit att
ställa ett motsvarande yrkande i fråga om reaktorn Barsebäck 1.

Utskottets ställningstagande

Utskottet går först in på de yrkanden som syftar till att riksdagen skall
upphäva förra årets beslut om kärnkraftsavvecklingens inledning och ge
klartecken för fortsatt drift av samtliga reaktorer antingen, enligt moderata
samlingspartiets linje, så länge inte säkerhetskrav, andra tekniska förhållanden
eller ekonomiska omständigheter lägger hinder i vägen, eller, enligt
folkpartiets linje, längst t. o. m. år 2010. Utskottet anknyter härvid till tidigare
års ställningstaganden och finnér det inte nödvändigt att ta upp någon
ingående diskussion om kärnkraftens konsekvenser i olika avseenden.

Som utskottet framhöll förra året har nya moment stegvis kommit in i
debatten om kärnkraften. Ursprungligen var opinionen mot kärnkraft 21

grundad på problemen med det radioaktiva avfallet och sambandet mellan
kärnkraft och kärnvapen. Sedermera har — mot bakgrund av reaktorhaverierna
i Harrisburg år 1979 och i Tjernobyl år 1986 — riskerna för stora
olyckor i samband med kärnkraftsproduktionen kommit i centrum för debatten.

Den självklara utgångspunkten när kärnkraftens framtid diskuteras är
alltjämt resultatet av folkomröstningen år 1980. Den gav — före Tjernobylolyckan,
som av många har uppfattats såsom ett särskilt allvarligt memento
om riskerna med kärnkraftsproduktion — klart besked om att statsmakterna
måste slå in på avvecklingslinjen. Årtalet 2010 nämndes visserligen
inte i de alternativ som de röstande hade att ta ställning till vid
folkomröstningen. Att en fixerad sluttidpunkt angavs bedömdes emellertid
som nödvändigt när riksdagen efter folkomröstningen behandlade avvecklingsfrågan.
Som tidigare (s. 16) påvisats deklarerade man då från moderata
samlingspartiets sida att det i fråga om avvecklingsperiodens längd
inte förelåg någon avgörande skillnad mellan den borgerliga trepartiregeringens
förslag och den socialdemokratiska partimotion där årtalet 2010
introducerades. Mot denna bakgrund framstår det inte som konsekvent
när moderata samlingspartiet nu åberopar folkomröstningsresultatet som
grund för att reaktorinnehavarna så länge säkerhetskraven är uppfyllda
själva bör få bestämma hur länge reaktorerna skall förbli i drift.

Mot folkpartiets linje, enligt vilken år 2010 kvarstår som sluttidpunkt
men reaktorinnehavarna i övrigt lämnas frihet att bestämma om avvecklingen,
likaledes så länge säkerhetskraven är uppfyllda, finns det vägande
invändningar. En sådan ordning skulle, som utskottet uttalade förra året,
ge alltför stort utrymme åt rent företagsmässiga bedömningar. Det systemskifte
i energipolitiken som kämkraftsavvecklingen innebär måste enligt
utskottets mening genomföras enligt en av statsmakterna fastställd plan
som innebär att förloppet bestäms av säkerhetssynpunkter, samhällsekonomiska
bedömningar och andra samhälleliga värderingar.

Utskottet ställer sig också kritiskt till yrkandet i motion 1988/89: N409
(m), vilket som nämnts syftar till att den planerade kontrollstationen skall
innefatta en total omprövning av strategin för kärnkraftsavveckling. Utskottet
vänder sig mot motionärens påstående att innebörden av riksdagens
beslut förra året om kontrollstationen skulle vara oklar. Riksdagen
har genom beslutet slagit fast att två reaktorer — en i Barsebäck och en i
Ringhals — skall tas ur drift, den ena år 1995 och den andra år 1996. Vad
som återstår att bestämma är vilken av de två resp. fyra reaktorerna i de
nämnda kraftverken det skall bli fråga om och ordningsföljden dem emellan.
Vid kontrollstationen skall på ett otvetydigt sätt ådagaläggas att erforderlig
tillförsel av elenergi kan upprätthållas utan de reaktorer som avvecklas;
det är regeringens sak att föreslå de ytterligare åtgärder från statsmakternas
sida som kan visa sig erforderliga.

Regeringens förslag och senare uttalanden om kärnkraftsavvecklingens
inledning och om kontrollstationen innebär, vill utskottet understryka, en
utfästelse från dess sida att år 1990 presentera ett åtgärdsprogram som
uppfyller samtliga de villkor som riksdagen har ställt. Den aviserade propositionen
bör sålunda innehålla en redovisning av hur behovet av eltill -

1988/89: NU25

försel kommer att bli tillgodosett och hur rimliga arbetsvillkor för den elintensiva
industrin kan vidmakthållas samt en preciserad beräkning av de
samhällsekonomiska kostnader som kärnkraftsavvecklingens inledningsfas
för med sig. Vid kontrollstationen bör också övervägas om det finns
behov av särskilda insatser för ombyggnad från elvärme till andra uppvärmningssystem
i bostäder. De tidigare nämnda restriktionerna i fråga
om koldioxidutsläpp och vattenkraftsutbyggnad liksom tillämpning av de
strängaste reningskraven vid användning av olja, kol och andra fossila
bränslen utgör självklara förutsättningar för åtgärdsprogrammet. Angeläget
är att regeringen visar hur kompetensen på det kärntekniska området
— såväl vid de olika kärnkraftverken som hos de centrala organen på kärnkraftsområdet
— skall kunna upprätthållas under avvecklingsskedet. I den
mån sysselsättningsproblem kan beräknas uppkomma för personal vid eller
med anknytning till kärnkraftverken bör regeringen ange hur dessa problem
skall lösas.

Av vad utskottet nu har anfört följer att utskottet avstyrker här behandlade
delar av motionerna 1988/89: N416 och 1988/89: N408 liksom motionerna
1988/89: N405, 1988/89: N409, 1988/89: N465 och 1988/89: N466
(alla m). Likaså ställer sig utskottet avvisande till vad som från folkpartiets
sida — i anslutning till resonemanget i dess partimotion 1988/89: N403 —
har anförts om att vad gäller tidsschemat för kämkraftsavvecklingen endast
sluttidpunkten, år 2010, skulle bli föremål för beslut av riksdagen.

Som framgår av det sagda fäster utskottet stor vikt vid att kärnkraftsavvecklingen
i sin helhet genomförs på basis av en planering på lång sikt och
att alla tänkbara komplikationer i sammanhanget blir analyserade och får
föranleda erforderliga åtgärder. Därav följer att utskottet avstyrker de motionsyrkanden
som går ut på att riksdagen nu skall besluta om en snabbare
total avveckling av kärnkraftsproduktionen än folkomröstningsbeslutet
har ansetts kräva. Detta gäller vare sig tidsperspektivet är endast tre år,
såsom i motionerna 1988/89: N359, 1988/89: N418 och 1988/89: N477
(alla mp) — vilken sistnämnda nu berörs såvitt den avser Sverige —, eller
omfattar även återstoden av 1990-talet, såsom i motionerna
1988/89: N463 (c), 1988/89: N478 (c) och 1988/89: N432 (vpk). Även motion
1988/89: N464 (c) i angiven del kan räknas till den sistnämnda gruppen.
Avstyrkandet omfattar likaså, på angivna grunder, yrkanden — i de
tre sistnämnda motionerna samt motionerna 1988/89: N467 (mp) och
1988/89: N480 (mp) — som innebär att kämkraftsavvecklingen skall inledas
år 1989 eller ”omedelbart” eller med att vissa angivna reaktorer i Barsebäck
och Ringhals tas ur drift.

Övriga frågor rörande kämkraftsavvecklingen

Inga ytterligare investeringar i kärnkraft bör få göras, och effekten i befintliga
kärn kraftsaggregat bör inte få höjas. Den uppfattningen framförs i motion
1988/89: N430 (vpk); motionärerna vill att riksdagen skall rikta ett
uttalande av den angivna innebörden till regeringen.

Frågan om Vattenfalls investeringar i samband med reparationen av reaktorn
Ringhals 2 behandlar utskottet i annat sammanhang

1988/89: NU25

(1988/89: NU30). Investeringar i säkerhetshöjande syfte inom ramen för
gällande driftstillstånd finns det från motionärernas utgångspunkt knappast
anledning att anmärka mot. Utskottet utgår vid sin behandling av
motionen i ifrågavarande del från att motionsyrkandet i sin helhet är riktat
mot investeringar som reaktorinnehavarna gör i syfte att åstadkomma effekthöjningar
i kärnkraftverk.

En kärnkraftsreaktors maximala effekt bestäms i princip när reaktorn
konstrueras. Den tekniska utvecklingen möjliggör emellertid att befintliga
reaktorers maximieffekt i vissa fall kan höjas. Av de fyra kärnkraftverkens
nettoeffekt hösten 1988, vilken uppgick till 9 700 MW elenergi, hade ca
240 MW tillkommit genom effekthöjningar under 1980-talet i reaktorerna
Barsebäck 1 och 2, Oskarshamn 2 samt Forsmark 1 och 2. Regeringen har
den 30 mars 1989 medgivit ökat effektuttag om sammanlagt ca 250 MW i
reaktorerna Forsmark 3, Oskarshamn 3 och Ringhals 1. En viss effekthöjning
beräknas också bli möjlig i reaktorn Ringhals 2. Kostnaderna för de
hittillsvarande effekthöjningarna uppskattas till mellan 100 kr. och 200 kr.
per kW, vilket kan jämföras med att investeringskostnaden för ny kolkraft
beräknas vara i storleksordningen 10 000 kr. per kW. Tillstånd enligt lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet krävs för att en kärnkraftsreaktors
maximieffekt skall få höjas.

Vissa effekttillskott inom kärnkraftsproduktionen har kommit till stånd
eller kan ytterligare åstadkommas. Tillståndsprövningen skapar garantier
för att säkerheten i de berörda kärnkraftverken inte försämras. Utskottet
finner det inte motiverat att riksdagen skulle påkalla några åtgärder för att
förhindra de återstående effekthöjningar som kan vara möjliga med bibehållna
höga säkerhetskrav. Motion 1988/89: N430 (vpk) avstyrks följaktligen
i nu berörd del.

Det första steget i kärnkraftsavvecklingen bör, hävdas det i motion
1988/89: N418 (mp), vara ett förstatligande av kärnkraftverk som ägs av
privata och kommunala intressen. Förstatligandet skulle ske genom ett
exproprieringsförfarande. Motionärerna räknar med att ett belopp av 1
miljard kronor skall användas för ersättning till kärnkraftsbolagen i samband
med förstatligandet.

Av de fyra kärnkraftverken ägs Ringhalsverket helt av staten genom Vattenfall.
I Forsmarks Kraftgrupp AB, som äger Forsmarksverket, har Vattenfall
cirka tre fjärdedelar av aktiekapitalet; återstoden ägs av ett konsortium
av kommunala och privata företag. Barsebäcksverket ägs av ett helägt
dotterbolag till Sydkraft AB, vilket i sin tur till drygt hälften ägs av sex
kommuner och i övrigt av vissa kapitalförvaltande institutioner m. m. och
av andra, privata intressen. Sydkraft AB innehar också närmare hälften av
aktiekapitalet i OKG AB, som äger Oskarshamns verket. Övriga intressenter
är privata och kommunala bolag.

Den nuvarande expropriationslagen (1972:719) ger inte möjlighet att
framtvinga den ägarförändring som förespråkas i motionen. Vittgående
lagstiftningsåtgärder torde erfordras för att motionärernas syfte skall
kunna uppnås.

Det finns enligt utskottets mening inte någon anledning för staten att

1988/89: NU25

söka överta nuvarande kommunala och privata ägarintressen i kärnkraft- 1988/89: NU25
verken. Motion 1988/89: N418 (mp) avstyrks i berört hänseende.

Frågan om ersättning till ägare av kärnkraftverk i samband med en av staten
genomdriven kärnkraftsavveckling tas upp i motion 1988/89: N416
(m). Motionärerna är, som har framgått, kritiska mot de avvecklingsplaner
som har diskuterats i det föregående. Regeringen borde, menar de, lämna
en utfästelse om att staten skall kompensera reaktorägarna för de förluster
som de kan komma att lida till följd av ett politiskt beslut i saken. Riksdagen
förslås göra ett uttalande härom.

1 promemorian (Ds 1988:11) Rättsliga frågor i samband med kärnkraftens
avveckling, vilken förra året upprättades inom miljö- och energidepartementet,
har föreslagits dels en ny grund för återkallelse av tillstånd att
bedriva kärnteknisk verksamhet, dels en reglering av frågan om ersättning
till tillståndshavare vid en återkallelse på denna nya grund. Enligt förslaget
skulle staten lämna ersättning för förlust som uppkommer till följd av att
tillståndet att driva en reaktor upphör att gälla tidigare än 25 år från det att
reaktorn togs i kommersiell drift. Ingen ersättning skulle lämnas för utebliven
vinst. Promemorian har remissbehandlats, varvid reaktorinnehavarna
har reagerat mot förslaget.

Riksdagen har, anser utskottet, inte anledning att nu — på otillräckligt
underlag — göra något uttalande i denna sak. Det berörda yrkandet i motion
1988/89: N416 (m) avstyrks alltså.

Ett yrkande i motion 1988/89: N477 (mp) syftar till att riksdagen skall uttala
sig för att kärnkraften inom tre år avvecklas i hela Norden. Frågan om
kärnkraftsavveckling i Sverige har utskottet behandlat i det föregående.

Det enda nordiska land utom Sverige där kärnkraft produceras är Finland.

I sin återstående del går alltså det nämnda motionsyrkandet ut på att riksdagen
skal! uttala sig för kärnkraftsavveckling i Finland och ange en tidsfrist
av tre år för denna.

Finland och Sverige deltar båda i den omfattande verksamhet som det
internationella atomenergiorganet IAEA bedriver (se s. 26). De båda länderna
har ett bilateralt avtal om att de skall informera varandra om resp.
lands kärntekniska anläggningar och att de skall varna varandra i händelse
av en kärnenergiolycka.

Meningsutbytet mellan Sverige och Finland i energipolitiska frågor bör,
menar utskottet, äga rum i gängse former för internationellt samarbete. Ett
sådant uttalande av riksdagen som begärs i den här aktuella delen av motion
1988/89: N477 (mp) skulle innebära ett ställningstagande i ett annat
lands inre angelägenheter som utskottet inte vill förorda. Motionsyrkandet
avstyrks följaktligen såvitt nu är i fråga.

Andra kärnkraftsfrågor

Kontroll på kärnkraftsområdet, m. m.

Enligt lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet (kärntekniklagen) skall

det finnas lokala säkerhetsnämnder vid kärnkraftverken och vid anlägg- 25

ningar för hantering, lagring eller slutlig förvaring av kärnämne som inte 1988/89: NU25

skall användas på nytt. Nyköpings kommun har begärt att bestämmelserna
i kärntekniklagen skall ändras så att en lokal säkerhetsnämnd kan inrättas
även inom denna kommun, där Studsvik AB bedriver olika slags verksamhet
som omfattas av lagen. Regeringen har i budgetpropositionen framlagt
förslag till en sådan lagändring; den föreslagna bestämmelsen kan vid behov
tillämpas även i fråga om ABB Atom AB:s kärntekniska verksamhet i
Västerås. Utskottet tillstyrker lagförslaget med en redaktionell ändring.

Statens kärnkraftinspektions verksamhet finansieras med avgifter från
dem som är föremål för tillståndsprövning, tillsyn osv. från inspektionens
sida. Avgifterna redovisas under två anslag, ett för förvaltningskostnader
och ett för kärnsäkerhetsforskning, vilka förs upp med formella belopp om
i vartdera fallet 1 000 kr. I sammanhanget lämnar regeringen uppgifter om
beräknade utgifter och inkomster för dessa ändamål. Utskottet tillstyrker
regeringens förslag beträffande anslag till statens kärnkraftinspektion.

Från miljöpartiets sida begärs i motion 1988/89: N417 en utredning om
statens kärnkraftinspektion, vilken skulle belysa hur den av miljöpartiet
påyrkade snabba avvecklingen av kärnkraften skulle påverka inspektionens
verksamhet.

Såsom har redovisats i det föregående har miljö- och energiministern
enligt beslut av regeringen tillsatt en särskild arbetsgrupp med uppgift att
studera hur kompetensen bl. a. hos de centrala organen på kärnkraftsområdet
skall kunna upprätthållas under kärnkraftsavvecklingen. Utredningsarbetets
resultat skall redovisas senast år 1990.

Utredningsbehovet på det berörda området får anses vara i huvudsak
tillgodosett genom den nämnda arbetsgruppens verksamhet. Det angivna
motionsyrkandet avstyrks med hänvisning till vad nu sagts.

Det internationella atomenergiorganet IAEA bedriver en omfattande verksamhet
inom kärnenergiområdet. Denna är inriktad på i huvudsak tre områden,
nämligen verifiering av åtaganden om fredlig användning av kärnenergi
(safeguards), samordning och förmedling av rekommendationer i
kärnsäkerhets- och strålskyddssammanhang samt samordning och förmedling
av bistånd inom kärnenergiområdet. I sitt betänkande förra året om
energipolitik inför 1990-talet (NU 1987/88:40) lämnade näringsutskottet
ett utförligt referat av ett interpellationssvar rörande IAEA som miljö- och
energiminister Birgitta Dahl hade lämnat i januari 1988 (s. 26). Mot bakgrund
av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl erinrade utskottet särskilt om
IAEA:s roll som mötesplats för kärnkraftstekniker från öst- och västblocken
(s. 62).

I det sammanhanget behandlade utskottet ett par motionsyrkanden som
tog sikte på en förändrad inriktning av IAEA:s verksamhet. Ett av dessa
motsvaras i år av ett yrkande i motion 1988/89: N463 (c). Motionärerna
efterlyser initiativ av regeringen syftande till att IAEA:s uppgifter skall begränsas
till att avse kontroll- och säkerhetsfrågor för den civila kärnkraften
och åtgärder för att förhindra kärnvapenspridningen. Organisationen

skulle sålunda inte längre få medverka till att främja civil kärnkraftspro- 1988/89: NU25
duktion. Vad motionärerna kallar ”IAEA:s dubbla roll” skulle upphävas.

Utskottet anser liksom tidigare att Sverige bör medverka till att IAEA
kan fortsätta sin verksamhet enligt nuvarande, nyss antydda riktlinjer.

Verksamheten har, såvitt utskottet kan bedöma, i forsta hand den inriktning
som motionärerna förespråkar. Det är av stor vikt att det finns en
effektiv internationell organisation med syfte att främja säkerheten vid
fredlig användning av kärnkraft och att motverka kärnvapenspridning.

Utskottet finner inte anledning för riksdagen att göra något uttalande på
grundval av det aktuella motionsyrkandet om IAEA.

Ett vidgat skadeståndsansvar för kärnkraftsföretagen vid kärnkraftsolyckor
har begärts i motioner (c; mp) som nyligen har behandlats av lagutskottet
(1988/89: LU23). I en av dessa finns också motiveringen för motion
1988/89: N458 (mp), enligt vilken riksdagen hos regeringen borde begära
en redogörelse för kostnader i Sverige till följd av Tjernobylolyckan —
förluster i form av personliga lidanden och sänkt livskvalitet dock oräknade.
Motionärerna åberopar en uppgift enligt vilken kostnaderna för katastrofens
följder i Sovjetunionen skulle ha uppgått till över 100 miljarder
kronor.

Riksdagen beslöt i december 1986 om beredskapshöjande åtgärder och
åtgärder för att mildra konsekvenserna av det radioaktiva nedfallet med
anledning av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl (prop. 1986/87:18, NU
1986/87:12). I en skrivelse (skr. 1987/88:96) till riksdagen i februari 1988
redovisade regeringen en uppföljning av dessa åtgärder. Av redovisningen
framgår bl. a. följande.

För försvarsdepartementets del kan noteras att 6 milj. kr. anvisades för
beredskapshöjande åtgärder. Ett uppdrag till statens räddningsverk rörande
alarmeringen vid kärnkraftsverken skulle genomföras inom en kostnadsram
av 5,5 milj. kr., vilket belopp finansierades med anslagsmedel.

Detsamma gäller kostnader för vissa mätningar från buss och bil, ca
675 000 kr.

Inom jordbruksdepartementets område redovisas kostnader för ersättningar
m.m. uppgående till ca 367 milj. kr., varav 218,7 milj. kr. till jordbruket
och trädgårdsnäringen, 137,6 milj. kr. till rennäringen, 4,3 milj. kr.
till fisket m. m. och 6,4 milj. kr. till älgjägare. Riksrevisionsverkets redovisning
av stasbudgetens utfall budgetåret 1987/88 ger vid handen att fram
till det budgetårets slut ytterligare ca 70 milj. kr. åtgick för ersättningar
inom jordbruksdepartementets område. — Från ett anslag under industridepartementets
huvudtitel hade ca 51 milj. kr. utbetalats som ersättning
för merkostnader och förluster för vissa företag på grund av följdeffekter
av Tjernobylolyckan. Mer än hälften av beloppet, eller närmare 29 milj.
kr., tillföll företag med anknytning till rennäringen. Bär- och svamphanteringen
fick ca 11 milj. kr., fiskföretag och viltföretag vardera ca 3 milj. kr.
och turistföretag ca 1,5 milj. kr. Ytterligare totalt 3 milj. kr. torde ha åtgått
för ersättningar inom industridepartementets område fram till slutet av
budgetåret 1987/88. De angivna beloppen uppgår till sammanlagt omkring
en halv miljard kronor. 27

1 vissa fall har ersättningar kunnat utbetalas även under det nu innevarande
budgetåret.

Utskottet hänvisar till den nu lämnade redogörelsen, som ger en uppfattning
om statens kostnader till följd av dess åtaganden i samband med Tjernobylolyckan.
Andra slag av kostnader, särskilt för vissa skador som kan
vara mera bestående, torde vara svåra att kartlägga. Utskottet finner sig
inte böra föreslå en sådan framställning till regeringen som begärs i motion
1988/89: N458 (mp).

Uranköp på spotmarknaden

Huvuddelen av det uran, ca 1 300 ton per år, som behövs för det svenska
kärnkraftsprogrammet köps enligt långsiktiga kontrakt. Inköpen görs
främst i Canada — som svarar för mer än hälften av framtida leveranser
enligt nu befintliga kontrakt — och i Australien. Leveranser kommer också
från Niger, Förenta Staterna och Kina. Import av uran med ursprung i
Sydafrika eller Namibia — vilka länder är föremål för handelsblockad på
grundval av lagen (1971:172) om vissa internationella sanktioner — förekommer
inte.

De uppgifter som har återgetts här finns i den inledande översikten i
miljö- och energidepartementets bilaga till budgetpropositionen (bil. 16 s.
20). Tillgången på uran på världsmarknaden är god och priserna sjunkande,
heter det vidare. Det sistnämnda sägs gälla i synnerhet priserna på
den s. k. spotmarknaden för uran.

Detta avsnitt i budgetpropositionen bildar utgångspunkt för yrkanden i
motionerna 1988/89: N478 (c) och 1988/89: N434 (mp, vpk). Motionärerna
uttalar farhågor för att en del av det uran som köps på spotmarknaden
trots regeringens försäkran om motsatsen kan komma från Sydafrika
eller Namibia. Om inte regeringen kan förete fullständiga garantier för att
så inte är fallet bör köp av uran på spotmarknaden förbjudas, anförs det i
den förstnämnda motionen. 1 den senare föreslås direkt att ett förbud mot
svenska inköp av uran på spotmarknaden skall införas och att statens kärnkraftinspektion
(SKI) skall få i uppdrag att övervaka att sådana inte förekommer.

Utskottet har inhämtat följande kompletterande upplysningar från regeringskansliet.
Vid spotköp av uran träffas alltid ett skriftligt avtal mellan
säljare och köpare, i vilket bl. a. uranets ursprung specificeras. I avtalet
garanterar säljaren uranets ursprung. Detta verifieras senare genom leveranshandlingar.
Det bör här noteras att endast företag med tillstånd enligt
lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet får förvärva uran till Sverige.
Svenska kärnkraftsföretag anmäler varje inköp av uran från utlandet till
SKI, varvid ursprung anges. Rapport går också till IAEA i Wien. Dessa
båda institutioner följer upp uranets ursprung och dess väg genom olika
led från natururan till använt bränsle. För varje bränsleknippe i varje reaktor
kan uranets ursprung anges. — Då ett svenskt företag gör offertförfrågan
hos olika tänkbara säljare på spotmarknaden för uran anges att uranet
inte får komma från Sydafrika eller Namibia. Ursprunget kontrolleras
i kontrakt och leveranshandlingar och anmäls till SKI.

1988/89: NU25

I SKI:s kvartalsrapporter lämnas uppgifter om införsel av uran i kvanti- 1988/89: NU25
teter om 1 kg eller mer. Härvid anges bl. a. uranpartiets avsändare.

Mot bakgrund av den redogörelse för tillämpad praxis som här har lämnats
finns det, menar utskottet, inte anledning att anta annat än att den
föreskrivna handelsbojkotten — vars upphävande torde ligga inom räckhåll
för Namibias del — blir respekterad även när det gäller uran som från
spotmarknaden förvärvas till Sverige. Sådana garantier som efterlyses i
motion 1988/89: N478 (c) synes alltså föreligga. Då syftet med de båda
motionsyrkandena sålunda får anses vara tillgodosett föreslår utskottet att
de lämnas utan åtgärd av riksdagen.

Allmänna riktlinjer för energipolitiken

Översikt

Såsom inledningsvis sagts finns ett stort antal motionsyrkanden genom
vilka riksdagen uppmanas att uttala sig om riktlinjer för energipolitiken
och också om medel för dessas förverkligande. Förslagen har givetvis nära
samband med vad som från resp. håll har anförts om kärnkraftsavvecklingen.
Från de partier som önskar att denna process skall gå snabbare än
vad regeringen har utgått ifrån framläggs mer eller mindre omfattande program
för ersättande energiproduktion och för hushållningsåtgärder. För de
partier som motsätter sig ingrepp mot kärnkraftsproduktionen, i vart fall
av annat slag än genom fastställande av en sluttidpunkt för den, står andra
frågor, bl. a. rörande energimarknadens struktur, i centrum för intresset.

Från socialdemokratiskt håll föreligger dels en motion om energipolitiska
åtgärder i allmänhet, dels en motion om den elintensiva industrins energiförsörjning.
I det följande anges några huvudpunkter i vad olika grupper
av motionärer har anfört.

En övergripande uppgift för den svenska energipolitiken är, sägs det från
moderata samlingspartiets sida i motion 1988/89: N416, att säkra tillgången
på energi till låga kostnader — detta främst för att industrins internationella
konkurrensförmåga skall vidmakthållas. Likaledes i industrins
intresse betonas i samma motion behovet av en långsiktig och stabil energipolitik.

Folkpartiets yrkanden av mera generell natur — i motion 1988/89: N403
— gäller dels en ökad konkurrens bland kraftproducenterna, dels en aktiv
användning av prisinstrumentet för att påverka utvecklingen på energimarknaden.

Centern framför allmänna yrkanden om energipolitikens inriktning i två
partimotioner, 1988/89: N232 och 1988/89: N478. Den förra har sin motivering
i en annan motion, som har rubriken Det sårbara samhället. En
minskad sårbarhet skulle åstadkommas genom bl. a. energihushållning, effektiv
användning av tillförd energi, satsning på inhemska energikällor,
lokalt anpassad och småskalig utformning av energisystemen och en decentraliserad
maktstruktur på energimarknaden. Likartade synpunkter
framställs mera utförligt i den senare av de båda angivna motionerna. Huvudpunkterna
i centerns energipolitik är enligt denna — förutom avveck- 29

ling av kärnkraften — dels lägre energianvändning genom energihushåll- 1988/89: NU25
ning och hög effektivitet i såväl produktion som användning av energi, dels
ersättning av importerade miljökrävande energislag och övergång till en
uthållig energiförsörjning baserad på i huvudsak inhemska, förnybara och
miljövänliga energikällor. Den plan för förnyelse av energisystemet som
redovisas i motionen följs upp genom ett flertal yrkanden. Ett av dessa
siktar till att regeringen skall framlägga ett åtgärd sprogram för bl. a. effektivare
energianvändning, utnyttjande av inhemsk miljövänlig energi och
ett minskat oljeberoende. Ett annat går ut på att riksdagen skall betona
vikten av en effektiv elproduktion, kännetecknad bl. a. av att kondenskraftverk
ersätts av kraftvärme- och mottrycksanläggningar. Vidare finns
en rad mera specificerade yrkanden, av vilka flera tas upp i senare, på
särskilda energislag etc. inriktade avsnitt i detta betänkande.

Yrkandena i vänsterpartiet kommunisternas mera övergripande och
mest omfattande motion med energipolitiskt innehåll, 1988/89: N432, är
inriktade på särskilda frågor och kommer därför inte upp till behandling i
samband med de yrkanden som har noterats i detta avsnitt.

Centralt bland många energipolitiska motionsyrkanden från miljöpartiets
sida — utöver tidigare behandlade yrkanden om en snabb kärnkraftsavveckling
— är ett, i motion 1988/89:N418, enligt vilket regeringen skall
anmodas utarbeta en långsiktig energiplan med målet att en årlig tvåprocentig
energibesparing skall åstadkommas under de närmaste 25 åren.

Regeringspartiets företrädare i utskottet hänvisar när det gäller allmänna
riktlinjer till riksdagens beslut förra året om energipolitik inför
1990-talet och den utredningsverksamhet, redovisad i det föregående, som
genomförs i syfte att lägga grund för övergripande energipolitiska avgöranden
i samband med att programmet för kärnkraftsavvecklingens inledningsfas
fastställs.

De motionsyrkanden med olika huvudinriktning som utskottet har att ta
ställning till skiljer sig åt beträffande räckvidd och detaljeringsgrad. I senare
avsnitt kommer preciserade frågor rörande särskilda energislag m. m.
att tas upp. Dessförinnan behandlar utskottet de yrkanden och synpunkter
av mera generell och principiell karaktär som nu har översiktligt presenterats.
Utskottet särskiljer härvid ett antal större och mindre teman vilka
diskuteras ett i sänder men ofrånkomligen delvis är sammanfallande.

Energiförsörjningen i stort

I vad avser energipolitikens allmänna inriktning finns, såsom har redovisats,
särskilda yrkanden från några partier, medan de övriga har valt att
beröra motsvarande frågor i allmänna resonemang. Detta gäller också i
fråga om mera övergripande synpunkter på energiproduktionen, vilket är
det tema som utskottet här först tar upp. Formellt sett hänför sig utskottets
kommentarer i detta avsnitt till de nyss refererade yrkandena i motionerna
1988/89:N416 (m), 1988/89:N232 (c) och 1988/89:N478 (c), till motion
1988/89: N433 (s) och till ett yrkande i motion 1988/89: N480 (mp). Enligt
det sistnämnda yrkandet skulle riksdagen slå fast att Sveriges energiförsörjning
skall grundas på inhemska biobränslen, vattenkraft och vindkraft. 30

I motion 1988/89: N433 (s) föreslås riksdagen göra ett uttalande till rege- 1988/89: NU25
ringen om behovet av energipolitiska åtgärder. På åtskilliga punkter är det
fråga om särskilda miljökrav m.m., ämnen som faller inom jordbruksutskottets
och bostadsutskottets beredningsområden. De punkter som hör
till näringsutskottets område torde undantagslöst ha motsvarigheter i andra
motioner; de gäller bl. a. avvecklingsplan för kärnkraftverken, satsningar
på förnybara energikällor och utbyggnad av naturgassystemet.

Denna motion liksom yrkandena i de båda motionerna från centerhåll
uppmärksammas nu endast såvitt de gäller energiförsörjningen; till frågor
om energihushållning — t. ex. åtgärder för att effektivisera och minska
energianvändningen — återkommer utskottet i det följande.

Utskottet erinrar om att riksdagen — såsom inledningsvis har nämnts —
sedan år 1985 i olika etapper har fastställt riktlinjer för den långsiktiga
energipolitiken på grundval av förslag från den socialdemokratiska regeringen.
Förnyelsen av energisystemet i enlighet med dessa riktlinjer har
kommit långt på väg. Riktlinjerna ger anvisning om hur en fortsatt framgångsrik
omställning skall kunna genomföras.

Inför kärnkraftsavvecklingens inledning krävs emellertid en vidareutveckling
och precisering av riktlinjerna och beslut om olika konkreta
energiproduktions- och energihushållningsåtgärder. Det är med sikte på
dessa beslut som regeringen nu genomför ett omfattande förberedelsearbete
i form av utredningar m.m. I avvaktan på att resultaten av detta arbete
föreläggs riksdagen bör, anser utskottet, riksdagen inte ändra eller
komplettera sina tidigare beslut om energipolitikens allmänna inriktning.

Liksom tidigare är huvuduppgiften att skapa förutsättningar dels för att
kärnkraften skall kunna avvecklas, dels för att övergången från olja till
förnybara och inhemska energikällor skall kunna fullföljas. Omställningen
skall genomföras utan att landets elförsörjning äventyras och utan att samhällsekonomiska,
sociala eller miljöpolitiska mål riskeras.

Från moderata samlingspartiets sida påstås i motion 1988/89: N416 att
regeringens energipolitik underminerar förutsättningarna för långsiktig
planering bl. a. inom industrin. Utskottet finner detta påstående ogrundat.

De riktlinjer för energiförsörjningen som riksdagen har fattat på regeringens
initiativ är tvärtom ägnade att skapa en fast grund för energikonsumenternas
såväl som energiproducenternas planering. Givetvis har emellertid
industrin ett ansvar för att i sin planerings- och investeringsverksamhet
beakta de konsekvenser som riksdagens beslut om kärnkraftens
avveckling för med sig.

Utskottet kan, vad gäller energiförsörjningen i stort, i ett längre perspektiv
inte se någon grundläggande skillnad mellan de mål som riksdagen har
lagt fast och de mål som förespråkas i de olika motionerna. Inriktningen
mot en ytterst av miljöhänsyn styrd förnyelse av energisystemet är gemensam.
Diskussionen borde således, menar utskottet, fortsättningsvis mindre
ta sikte på allmänna målformuleringar än på vilka konkreta åtgärder som
skall vidtas för att de uppsatta målen skall nås. Regeringens förslag vid
kontrollstationen nästa år får härvidlag stor betydelse.

De nu aktuella yrkandena i motionerna 1988/89: N433 (s),

1988/89: N416 (m), 1988/89:N232 (c), 1988/89:N478 (c) och 1988/89:NU25

1988/89: N480 (mp) avstyrks med vad utskottet här har anfört.

Särskilda frågor rörande energiförsörjningen

Miljöaspekter på energiförsörjningen är föremål för ett särskilt yrkande i
motion 1988/89: N405 (m), vilken har berörts tidigare i vad avser den fortsatta
kärnkraftsanvändningen. Motiveringen finns i en annan, omfattande
motion, 1988/89: Kr211; resonemangen i denna gäller en mångfald miljöproblem
i Stockholmsregionen. 1 det nu aktuella yrkandet påkallas ett uttalande
av riksdagen till regeringen om att energiplaneringen skall ske med
hänsyn till miljöeffekterna. All förbränning ger oönskade och stundom störande
luftföroreningar, påpekar motionären bland annat. Stockholm liksom
andra tätortscentra i landet bör, säger han, inrikta sin energiförsörjning
på användandet av flera olika energikällor, och valet av dessa bör
svara mot högt ställda miljökrav.

1 anslutning till uttalanden av regeringen underströk riksdagen förra året
(NU 1987/88:40 s. 58) att omställningen av energisystemet skulle genomföras
på ett sådant sätt att negativa effekter för miljö och hälsa så långt
möjligt skulle undvikas. Oppositionspartierna stod inte bakom denna formulering
men gav från olika utgångspunkter uttryck åt samma principiella
uppfattning om miljöaspekternas betydelse. De konkreta önskemål som
ligger till grund för det nu berörda motionsyrkandet behandlas i andra
sammanhang. Något särskilt uttalande av allmän karaktär i enlighet med
motionsyrkandet anser utskottet inte att riksdagen har anledning att göra.

Motionen avstyrks alltså i denna del.

Även motion 1988/89: N459 (s) har en regional inriktning. Skogslänens
och Bergslagens basnäringar är ytterst energikrävande och konkurrensutsatta,
framhåller motionärerna. De vill att riksdagen skall betona för regeringen
att det är särskilt viktigt att den elintensiva industrins försörjning
med elenergi säkerställs.

Som en central uppgift inför kontrollstationen år 1990 angav riksdagen
förra året (NU 1987/88:40 s. 54) att det konkret skulle klargöras vilka åtgärder
som måste vidtas för att den elintensiva industrins försörjning skall
tryggas. De partier som inte stod bakom riksdagens tillkännagivande till
regeringen i denna form uttryckte ingen avvikande uppfattning i sakfrågan.
Som tidigare har redovisats pågår enligt beslut av regeringen en utredning
om konkurrensvillkoren för elintensiv industri. Utskottet anser mot
här angiven bakgrund att motion 1988/89: N459 (s) inte bör föranleda någon
särskild åtgärd av riksdagen.

Vissa generellt inriktade regionalpolitiska aspekter på energiförsörjningen
anläggs i motion 1988/89: N278 (c). Motionärerna vill att riksdagen skall
göra ett uttalande till regeringen om sambandet mellan förnyelsen av energiförsörjningen
och regional utveckling. Den huvudsakliga innebörden
skulle vara att utnyttjande av inhemska, förnybara och miljövänliga energikällor,
exempelvis energiskog, skapar ny sysselsättning och kan ge betydande
stimulanser åt den ekonomiska utvecklingen. 32

Utskottet diskuterar i ett senare avsnitt (s. 60) utnyttjandet av olika slags
biobränslen. Dessa fyller redan en viktig funktion i energiförsörjningen
och kan komma att få ökad betydelse. Självklart skapar produktion och
transporter av dessa bränslen arbetstillfällen på många håll i landet. Utskottet
utgår från att regeringen beaktar denna positiva effekt och väger in
den i sina bedömningar utan något särskilt påpekande från riksdagen. Det
berörda yrkandet i motion 1988/89: N278 (c) avstyrks sålunda.

En regionalpolitisk inriktning har också motion 1988/89: N455 (m); dess
syfte sammanfaller emellertid närmast med den tidigare behandlade motionen
1988/89: N459 (s) om den elintensiva industrins energiförsörjning.
Vad som begärs är att riksdagen som sin mening skall ge regeringen till
känna att god tillgång till billig energi är av avgörande betydelse för den
framtida utvecklingen av värmländskt näringsliv och värmländsk arbetsmarknad.
Av motiveringen — i motion 1988/89: A456 — för detta och en
rad andra yrkanden framgår att motionärernas önskemål närmast gäller
deras egen valkrets och att det således är energiförsörjningen i Värmlands
län, inte i landskapet Värmland, som motion 1988/89: N455 tar sikte på.

En effektiv och ekonomiskt fördelaktig energiförsörjning är givetvis av
betydelse för hela landets näringsliv, med regionala variationer betingade
av industrins struktur. Utskottet kan inte finna att Värmlands län intar en
sådan särställning i detta hänseende att ett särskilt uttalande av riksdagen
enligt vad som föreslås i motion 1988/89: N455 (m) skulle vara motiverat.
Utskottet avstyrker följaktligen denna motion.

Ett ytterligare yrkande i motion 1988/89: N478 (c) gäller beredskapsaspekter
på energiförsörjningen. Motionärerna hävdar att den energipolitik som
förs försvagar vårt lands försvarsberedskap. Användningen av olja och kol
tilltar, anför de, medan användningen av inhemska bränslen stagnerar och
t. o. m. minskar. Flera fabriker för förädling av inhemska bränslen har lagts
ned. Detta och annat bidrar, säger motionärerna, till att öka Sveriges sårbarhet.
Liknande synpunkter ligger till grund för det yrkande i motion
1988/89: N480 (mp) som har tagits upp i föregående avsnitt.

Som framgår sammanfattar det förstnämnda yrkandet en argumentation
som är avsedd att ge ytterligare stöd åt motionärernas i flera andra sammanhang
behandlade önskemål rörande energiproduktionssystemets utformning.
Utskottet vill betona att beredskapshänsyn självfallet måste
spela en viktig roll vid utformningen av energipolitiken. Att i detta sammanhang
på nytt göra en avvägning mellan olika alternativ för energiförsörjningen
finner utskottet emellertid inte motiverat; motion
1988/89: N478 (c) avstyrks alltså i den del som har tagits upp här.

Såväl folkpartiet som centern vill att riksdagen skall göra ett uttalande till
regeringen om energimarknadens struktur. Enligt motion 1988/89: N403
(fp) skulle det gälla vikten av och metoder för att skapa ökad konkurrens
bland kraftproducenterna. T. o. m. på elmarknaden, där den enskilde konsumenten
svårligen kan ha mer än en leverantör, har det gått att åstadkomma
en viss konkurrens, påpekar motionärerna. Energibolag med olika
regionala distributionsområden kan nämligen tack vare det gemensamma

1988/89: NU25

3 Riksdagen 1988/89. 17 sami. Nr 25

stamlinjenätet utbyta produktionskapacitet via kraftbörsen. Konkurrensinslagen
borde emellertid kunna bli fler. Ett sätt vöre, menar motionärerna,
att lokala elverk och större industrier skulle få ökade förutsättningar
att välja mellan olika leverantörer och att fritt förhandla om leveransvillkoren.
Kartellsamarbete mellan olika producenter måste motverkas, sägs
det också. Så många producenter som möjligt måste få tillfälle att delta i
förnyelsen av energisystemet på så lika villkor som möjligt, heter det i motion
1988/89: N478 (c). Centerns modell, med en till väsentlig del småskalig
energiproduktion baserad på inhemska förnybara energikällor, lämnar
utrymme för en mångfald intressenter på energimarknaden, framhålls det.
Möjligheterna att behärska energimarknaden och ta ut allt högre energipriser
begränsas. Att en differentierad energimarknad med många aktörer
utvecklas kan ses som en demokratisk nödvändighet, säger motionärerna
till sist. Ungefär samma synpunkter framförs i motion 1988/89: N464 (c);
de utmynnar i en begäran att riksdagen skall uttala sig till förmån för en
friare konkurrens på elmarknaden.

Utskottet tog förra året ställning till ett par liknande motionsyrkanden
(NU 1987/88:40 s. 78). Därvid anknöt utskottet till ett avsnitt i den då
föreliggande propositionen om energipolitik inför 1990-talet. Det fanns
enligt regeringens uppfattning inte skäl att ändra på elmarknadens grundläggande
funktionssätt inför den förestående kämkraftsavvecklingen. En
väl fungerande elmarknad underlättade omställningen av energisystemet.
Statsmakterna borde därför inte ingripa direkt i taxesättningen, utan
denna borde överlåtas till förhandlingar mellan kraftproducenter, eldistributörer
och elförbrukare. Största möjliga flexibilitet i fråga om kontraktsformer
och avtal borde därvid eftersträvas. Mot den angivna bakgrunden
fann utskottet inte skäl för något uttalande om ökad konkurrens bland
kraftproducenterna eller om energimarknadens struktur. Ett sådant påkallades
däremot i en reservation av folkpartiets och centerns företrädare. En
reservation från moderata samlingspartiets sida avvek foga från utskottets
formuleringar; även där avstyrktes motionsyrkandena.

Inte heller nu finnér utskottet skäl för att riksdagen skulle rikta en särskild
framställning till regeringen rörande energimarknadens struktur och
konkurrensförutsättningarna på denna marknad. Regeringen har uttalat
sig för ett fritt samspel mellan aktörerna på energiområdet. Skulle det förekomma
kartellsamarbete med skadlig verkan är det som eljest näringsfrihetsombudsmannens
sak att ingripa. Centerns program för förnyelse av
energisystemet kommenterar utskottet i andra sammanhang; utskottet ser
inget skäl att göra en separat bedömning av detta program på basis av dess
förmenta betydelse i konkurrenshänseende. Motionerna 1988/89: N403
(fp), 1988/89: N464 (c) och 1988/89: N478 (c) avstyrks alltså i här aktuella
delar.

Allmänt om styrmedel på energiområdet

Centern uppmanar i motion 1988/89: N478 riksdagen att understryka vikten
av att ekonomiska stimulans- och styråtgärder utnyttjas på energiområdet
framför tvingande lagstiftning. Frivilliga insatser tillsammans med

1988/89: NU25

den sociala och miljöanpassade marknadsekonomins incitament är att fö- 1988/89: NU25
redra, hävdas det; förbud och detaljinriktad reglering av verksamheten
kan accepteras endast som nödfallsåtgärder.

Två viktiga grupper av styrmedel på energiområdet, nämligen skatter
och miljöavgifter, har utskottet nyligen behandlat i sitt yttrande
(1988/89: NU3y) till skatteutskottet om energibeskattning. Utskottet rekommenderade
där att riksdagen inte skulle besluta om några nya riktlinjer
förrän resultaten av pågående utredningsarbete på detta område förelåg.
Från centerns och miljöpartiets sida uttrycktes dock önskemål om att
vissa principer för energibeskattningen skulle preciseras. Utskottet hänvisar
i första hand till detta yttrande och skatteutskottets fortsatta behandling
av ämnet.

Skatte- och avgiftsregler får visserligen sägas ha karaktären av tvingande
lagstiftning men godtas uppenbarligen av motionärerna som energipolitiska
styrmedel. Vad motionsyrkandet närmast får anses syfta till är att
statsmakterna bör undvika att utfärda bindande föreskrifter om att vissa
energiförsörjnings- eller energihushållningsåtgärder skall eller icke får vidtas
liksom att fastställa absoluta gränsvärden för utsläpp av luftföroreningar
etc. Bidragsgivning och liknande stimulansåtgärder är motionärerna
däremot positiva till.

Utskottet finnér det emellertid svårt att inlägga någon riktigt entydig
innebörd i det föreslagna uttalandet. Riksdagen bör inte, menar utskottet,
uttala sig för en abstrakt princip av så allmän innebörd som den föreslagna.
Utan egentligt avståndstagande avstyrker utskottet sålunda det berörda
motionsyrkandet. Utskottet anser för övrigt att centerns energipolitiska
alternativ förutsätter såväl högre energiskatter som ingående regleringar.

Stöd till teknikutveckling på energiområdet

Den önskvärda omställningen och förnyelsen av energisystemet förutsätter
tillgång till betydande ekonomiska resurser, anförs det i motion
1988/89: N478 (c). Motionärerna föreslår att en energins utvecklingsfond
skall byggas upp, finansierad med en avgift av 2 öre per kWh på all elenergi,
vilket innebär att den skall tas ut i producentledet. Intäkterna av en
sådan avgift skulle, påpekar motionärerna, i dagsläget uppgå till ca 2,5
miljarder kronor på ett år och kan bedömas långsiktigt ligga på en nivå av
ca 2 miljarder kronor per år. De skulle inte inordnas i statsbudgeten, utan
fonden skulle finansieras och administreras vid sidan av den verksamhet
som regleras genom denna. Fondens huvuduppgift skulle vara att genom
villkorliga lån och bidrag stödja investeringar som syftar till energihushållning
och effektivare energianvändning eller till alternativ energiproduktion,
såsom solenergianläggningar, små vind- och vattenkraftverk, eldningsanläggningar
för biobränslen och anläggningar för kraftvärmeproduktion
baserade på inhemska bränslen. Fonden skulle också fylla de
uppgifter som den nuvarande energiteknikfonden och teknikupphandlingsstödet
har.

Fondens verksamhet föreslås bli samordnad av statens energiverk, som 35

emellertid i det praktiska arbetet i hög grad skulle utnyttja olika sektorsorgan
samt regionala och lokala myndigheter.

Ett delvis likartat uppslag framförs i motion 1988/89: N430 (vpk). Regeringen
skulle anmodas att lägga fram förslag om inrättande av en investeringsfond
för alternativ energi med 150 milj. kr. som grundbelopp. Hur
fonden skulle finansieras berörs inte direkt i motionen; där sägs emellertid
att det gäller en åtgärd utöver de satsningar som samhället bör göra via
statsbudgeten. Syftet skulle vara att underlätta för forskare, uppfinnare,
företag m. fl. att utveckla, producera och saluföra modern miljövänlig och
energisnål teknik.

Stöd till utveckling av ny energiteknik lämnas genom energiforskningsprogrammet,
vars nuvarande omfattning och inriktning — under en treårsperiod
— fastställdes våren 1987. Riksdagens energipolitiska beslut våren
1988 innefattade inrättande av en energiteknikfond. Från denna får — enligt
förordningen (1988:805) om statligt stöd ur energiteknikfonden, m. m.

— lämnas stöd till projekt inom energiområdet med något av vissa angivna
syften. Det kan gälla utveckling, provning eller demonstration av ny teknik
eller system där ny teknik utnyttjas, användning av nyutvecklad teknik vid
uppförandet av en fullskaleanläggning i fall då projektet är förenat
med stora kommersiella risker och slutligen uppförande av småskaliga
el- eller värmeproduktionsanläggningar som utnyttjar nyutvecklad
teknik eller beprövad teknik i nya tillämpningar. Till energiteknikfonden
överfördes vissa tidigare avsatta medel. Vidare medgav riksdagen att inkomster
som svarar mot 10 kr. per m3 olja av den särskilda skatten på
oljeprodukter — dvs. vid dåvarande oljeförbrukning ca 100 milj. kr. per år

— skulle få fonderas hos riksgäldskontoret och disponeras för energiteknikfonden.
Centern hade framlagt samma förslag som i år om en energins
utvecklingsfond och stödde i första hand detta, vilket emellertid avvisades
av riksdagen. Moderata samlingspartiet ställde sig inte bakom beslutet om
den nya fonden.

Det syfte som centern vill uppnå med sitt förslag finnér utskottet delvis
vara uppfyllt genom det stöd som lämnas från energiteknikfonden. Den av
centern föreslagna fonden skulle dock vara av en helt annan storleksordning,
vilket får ses mot bakgrund av att denna fond skulle utnyttjas för stöd
även till anläggningar som baseras på kommersiell teknik. I förutsättningarna
när energiteknikfonden inrättades förra året ingick att investeringar i
sådan teknik som är kommersiellt tillgänglig borde komma till stånd utan
statliga stimulansbidrag. Beträffande finansieringen av den av centern föreslagna
fonden kan konstateras att den skulle grundas på en generell pålaga
på all elenergi. Beslut om en sådan pålaga bör uppenbarligen inte fattas
utan samband med prövningen av systemet med skatter och avgifter på
energiproduktionen i dess helhet. Med hänvisning till det sagda avstyrks
motion 1988/89: N478 (c) såvitt den gäller den föreslagna utvecklingsfonden.

Vänsterpartiet kommunisterna torde likaså anse att den i motion
1988/89: N430 föreslagna investeringsfonden för alternativ energi skall
kunna användas för stöd även till investeringar i beprövad teknik. Även
med beaktande av detta har utskottet svårt att inse varför partiet utifrån

1988/89: NU25

angivna förutsättningar har föreslagit inrättande av en ny fond i stället för
ändringar i inriktningen och omfattningen av den redan befintliga. Även
den sistnämnda motionen avstyrks i aktuell del.

Program för energihushållning

Riksdagens beslut våren 1988 om energipolitik inför 1990-talet innebar
bl. a. att riksdagen enligt förslag av regeringen angav riktlinjer för ett program
för effektivare användning och ersättning av elenergi. De åtgärder
som avsågs skulle syfta bl. a. till utnyttjande av tillgänglig potential för eleffektivisering
och elersättning, tillvaratagande av långsiktiga möjligheter på
samma områden samt stärkande och bevarande av flexibiliteten i elanvändningen.
Bland de initiativ i anslutning till programmet som redovisas
i budgetpropositionen (bil. lös. 17) är att ett elanvändningsråd har knutits
till statens energiverk.

En rad motionsyrkanden gäller frågor om energihushållning, även i vidare
mening än vad som faller inom det område som just har berörts.
Några av dessa yrkanden — i motionerna 1988/89: N232 och
1988/89: N478 (båda c) och 1988/89: N433 (s) — har delvis behandlats i
det tidigare avsnittet om energiförsörjningen i stort. Energihushållning och
effektiv användning av tillförd energi, i det att valet av energislag och energikvalitet
anpassas efter ändamålet, anges i den förstnämnda motionen
som ett viktigt inslag i energipolitiken. Det uttalande till regeringen som
riksdagen skulle göra enligt det övergripande yrkandet i motion
1988/89: N478 (c) skulle uppmana till åtgärder för bl. a. lägre energianvändning
genom hushållning med och hög effektivitet i användningen av
energi. Vidare skulle riksdagen enligt denna motion begära förslag till ett
åtgärdsprogram för bl. a. effektivare energianvändning. I motion
1988/89: N433 (s) nämns bland önskvärda insatser — förutom åtgärder
som avser bostadssektorn och därmed knappast faller inom näringsutskottets
verksamhetsområde — att den offentliga sektorn skall påverkas att
använda energisnål teknik och att ytterligare energibesparande åtgärder,
bl. a. i form av information till hushållen, skall sättas in på alla områden.

Ytterligare ett yrkande i motion 1988/89: N478 (c) kommer nu i blickfältet.
Riksdagen skulle i en meningsyttring till regeringen ansluta sig till
vad som i motionen anförs om hushållning och effektivare energianvändning.
Bland synpunkter i motionen som kan anses vara åsyftade genom
detta yrkande och de övriga yrkanden som nyss nämnts är följande. Det är
i ett längre perspektiv alltid lönsamt att utforma byggnader, maskiner, industriella
processer osv. så att inte mer energi än nödvändigt används.
Effektivare energianvändning minskar behovet av primärenergi och begränsar
därigenom den negativa miljöpåverkan av bl. a. fossila bränslen.
En minskad energiimport gynnar handelsbalansen. Mera konkreta förslag i
motionen behandlas i andra delar av detta betänkande; det gäller bl. a.
förslaget om inrättande äv en energins utvecklingsfond, som utskottet nyss
har behandlat.

Motion 1988/89: N405 (m), vilken som tidigare sagts har miljöproblem i
Stockholmsregionen som utgångspunkt, innehåller ett yrkande om att riks -

1988/89: NU25

dagen skall göra ett uttalande till regeringen om att energisparande och
energihushållning skall stimuleras och utvecklas. Det är en viktig uppgift
för regeringen att målmedvetet arbeta för ökat energisparande, höga krav
på effektivitet i energianvändningen och energisnål utrustning, säger motionären
sammanfattningsvis. Konkreta åtgärder som motionären nämner
är vidareutveckling av sparstimulerande eltaxor och tillverkning av energisnåla
maskiner och utrustningar. Likartade synpunkter framförs i motion
1988/89: N464 (c); olika punkter i denna motion tas i det följande upp
till behandling var för sig.

I centerns nyss berörda partimotion 1988/89: N478 finns ett resonemang
om energianvändningens framtida utveckling. Motionärerna finnér det realistiskt
att de energipolitiska insatserna inriktas på en långsiktig slutlig
energianvändning av 300 TWh per år (mot år 1988 ca 380 TWh), varav ca
100 TWh elenergi (mot år 1988 ca 127 TWh varav ca 8 TWh förbrukades
i avkopplingsbara elpannor). Den totala tillförseln av energi uppgick år
1988 till ca 450 TWh medan elproduktionen uppgick till ca 141 TWh.

Mera preciserade krav på minskad energiförbrukning framförs i några
andra motioner. 1 anslutning till rapporten Vår gemensamma framtid, som
avgavs år 1987 av Världskommissionen för miljö och utveckling, den s. k.
Brundtlandkommissionen, påyrkas i motion 1988/89: N415 (c) att riksdagen
skall hos regeringen begära förslag om en halvering av energiförbrukningen
i Sverige — liksom i övriga nordiska länder — under en 25-årsperiod. Det finns, sägs det i motionen, tillräckligt beslutsunderlag för att
man redan i dag skall kunna bedöma att en sådan utveckling är tekniskt
realistisk och ekonomiskt fördelaktig. En halvering av energianvändningen
i bostäder och lokaler hör till de programpunkter som riksdagen
enligt motion 1988/89: N464 (c) skulle uttala sig för.

I motion 1988/89: N418, där miljöpartiet presenterar en väsentlig del av
sitt energipolitiska program, är kravet på en långsiktig energiplan med
sikte på energibesparing ett centralt inslag. Under de närmaste 25 åren
skulle den årliga energibesparingen vara minst 2 % per år, och användningen
av fossila bränslen skulle under samma tid reduceras med 85 %.
Motionärerna redovisar i tabellform hur de tänker sig att den totala energibalansen
skall se ut efter 25 år jämfört med år 1987.1 stället för 454 TWh
tillförd energi skulle endast 271 TWh behövas. Hur energianvändningen
skall fördelas efter en sådan 40-procentig besparing kan inte i detalj fastställas
nu, framhålls det. En tänkt fördelning av energianvändningen på de
tre huvudsektorema redovisas emellertid. Siffrorna är följande; utskottet
tillfogar inom parentes motsvarande värden för år 1988 enligt statens energiverks
beräkningar. Inom industrin skulle åtgå 95 (144) TWh, för transporter
40 (85) TWh och inom sektorn för övriga ändamål — bostäder,
service m. m. — 100 (152) TWh. Elförsörjningen skulle till ingen del baseras
på kondenskraftproduktion.

Utskottet erinrar när det gäller energihushållning om den utredningsverksamhet
etc. som pågår på energipolitikens område och som delvis har
redovisats i det föregående. Ytterligare kan, med anledning av olika detaljförslag
i motionerna och i anslutning till redogörelsen i budgetpropositionen
(bil. 16 s. 17), nämnas följande. Det elhushållningsprogram som intro -

1988/89: NU25

ducerades förra året innefattar stöd för teknikupphandling av eleffektiva 1988/89: NU25
och elersättande produkter, processer och system. Ett särskilt kansli för
elhushållningsfrågor har inrättats vid statens energiverk. Konsumentverket
har fått vissa medel till sitt förfogande för ökade insatser när det gäller
att utveckla provningsmetoder och energideklarationer för olika konsumentprodukter;
resultatet av verksamheten skall redovisas till regeringen
senast i september 1989. Byggnadsstyrelsen är engagerad i olika energibesparande
åtgärder avseende det statliga lokalbeståndet. Under ledning av
statens energiverk har inletts överläggningar mellan statliga, kommunala
och privata intressen om möjligheterna att åstadkomma en effektivare
elanvändning. Verksamhetens uppläggning samt uppnådda resultat skall
årligen redovisas till regeringen. Aktiviteter på energihushållningsområdet
som inte berörs i budgetpropositionen men som har stort intresse i sammanhanget
pågår vidare inom ramen för Vattenfalls Uppdrag 2000. Syftet
med detta projekt är att bedöma möjligheterna att effektivisera elanvändningen;
med hjälp av praktiska försök skall hushållningspotentialen för
hela landet beräknas. Beträffande Brundtlandkommissionens rapport kan
nämnas att det inom det nordiska samarbetet pågår verksamhet med att
följa upp dess rekommendationer. Den nordiska ämbetsmannagruppen
för energifrågor skall i sitt arbete med långsiktiga miljö- och energifrågor
särskilt studera och utveckla kommissionens rekommendationer för i
första hand de nordiska länderna. Regeringen har vidare uppdragit åt statens
naturvårdsverk och statens energiverk att — med utgångspunkt bl. a. i
dessa rekommendationer — klarlägga hur en miljöanpassad svensk energiförsörjning
kan utformas.

Utskottet vill understryka att energihushållning — genom effektivare
energianvändning och genom energibesparingsåtgärder i övrigt av mångahanda
slag — är en ytterst betydelsefull del av energipolitiken. En effektiv
och fortgående energihushållning är en förutsättning för att energitillförseln
skall kunna begränsas till en nivå som är godtagbar från miljösynpunkt.

För ett principbeslut nu — även i mera allmänna termer — om vissa
kvantitativa mål för energihushållningen finns det emellertid inte underlag.

Det fortsatta utredningsarbetet på energiområdet får visa i vilken mån och
med vilken tidshorisont sådana mål framgent kan ställas upp. Utan att gå
in på någon diskussion av graden av realism i där framförda förslag —
vilka sinsemellan är olika — avstyrker utskottet därför motionerna
1988/89: N464 (c), 1988/89: N478 (c) och 1988/89: N418 (mp) i här aktuella
delar liksom motion 1988/89: N415 (c).

Inte heller i övrigt bör, menar utskottet, några övergripande beslut rörande
energihushållning i allmänhet fattas i detta sammanhang. Riksdagen
bör nu närmast avvakta redovisningen nästa år av de utredningsaktiviteter
etc. med sikte på effektivare energianvändning och på olika konkreta besparingsåtgärder
i övrigt som pågår. Inte minst betydelsefullt är att den
viktiga del av instrumentarsenalen på området som skatter och miljöavgifter
utgör kommer under övervägande samtidigt med andra slag av åtgärder
i energihushållningssyfte. Med det sagda avstyrker utskottet motionerna

1988/89:N232 (c), 1988/89:N405 (m), 1988/89:N433 (s) och 1988/89:NU25

1988/89: N478 (c) i här aktuella delar.

I förra årets proposition om energipolitiken inför 1990-talet berördes
också frågan om elprisernas framtida utveckling (prop. 1987/88:90 s. 36).
De ökade kostnader som skulle bli en följd av att nya elproduktionsanläggningar
togs i drift skulle komma att avspegla sig i elpriserna, framhölls det.
Elprishöjningar finge alltså på längre sikt anses oundvikliga — och det oberoende
av kärnkraftsavvecklingen. Ett resultat av prishöjningarna skulle
bli att utnyttjandet av elvärme inte längre skulle komma att expandera,
samtidigt som investeringarna för elersättning och för effektivisering av
elanvändningen skulle öka. Eltaxornas utformning skulle därvid få stor betydelse.

De ekonomiska effekterna av de elprishöjningar som förväntades till
mitten av 1990-talet skulle enligt regeringens bedömning bli små för de
hushåll som inte har elvärme. Även för hushåll med elvärme skulle verkningarna
under den perioden bli relativt begränsade. Det erinrades i propositionen
om att den svenska elmarknaden har som ett karakteristiskt
drag att det inte förekommer regleringar av priset. Det fanns enligt regeringens
uppfattning inga skäl att ändra på elmarknadens grundläggande
funktionssätt.

Utskottet (NU 1987/88:40 s. 79) underströk vad regeringen hade anfört
om de väntade prishöjningarnas ekonomiska verkningar. Det är viktigt att
den förestående omställningen av energisystemet sker på samhällsekonomiskt
rationella grunder, sade utskottet vidare. Elpriserna skulle möjliggöra
ett effektivt utnyttjande av befintliga investeringar och ge förutsättningar
för nya. Även utskottet slog fast att direkta statliga prisregleringar
borde undvikas som styrmedel i omställningen av energisystemet. Principen
om prissättning enligt långsiktig marginalkostnad borde, menade utskottet,
underordnas andra samhällsmål, såsom att den elintensiva industrins
internationella konkurrenskraft skulle bevaras. Ett aktivt utnyttjande
av prisinstrumentet som ledde till en successivt högre elprisnivå
skulle, sade utskottet med anledning av ett motionsyrkande, medföra en
onödigt hög elprisnivå, något som särskilt skulle drabba konsumentgrupper
och företag med svag betalningsförmåga.

Oppositionspartiernas företrädare stod inte bakom det resonemang som
här har refererats. Deras uttalanden — grundade på motioner — pekade i
olika riktningar. Moderata samlingspartiet varnade för en kommande elprischock
— både för industrin och för många hushåll skulle en anpassning
till drastiskt högre elpriser bli mycket påfrestande. Enligt centern och vänsterpartiet
kommunisterna skulle prisökningarna kunna begränsas med en
politik som innebar tillämpning av genomsnittspriser för elenergi i stället
för en strikt tillämpning av marginalkostnadsprissättning. Folkpartiet,
slutligen, pläderade för att elpriserna skulle höjas successivt under de närmaste
åren. Därigenom skulle både producenter och användare kunna få
viktiga signaler om de långsiktiga kostnaderna i elproduktionen. Bl. a.
energihushållningsåtgärder skulle på så sätt stimuleras. En mjuk övergång

till den högre elprisnivå som var att vänta efter kämkraftsavvecklingen 1988/89: NU25
skulle också underlättas.

Från folkpartiets och centerns sida finns nu motionsyrkanden som innebär
att dessa partiers nyss refererade ståndpunkter i fråga om prissättningen
på elenergi på nytt kommer till uttryck.

I motion 1988/89: N403 (fp) begär folkpartiet ett uttalande till regeringen
om att prisinstrumentet bör användas aktivt för att påverka prisutvecklingen
på energimarknaden. Om marknadsmekanismen visar sig inte
leda till successivt höjda elpriser bör politiska ingrepp genomföras för att
den önskade prisutvecklingen skall komma till stånd. Skatteinstrumentet
erbjuder en möjlighet; en annan vore att kraftbolagen ålades att göra obligatoriska
fondavsättningar. Som exempel nämner motionärerna att en
successiv höjning av en skatt eller fondavgift från 2 öre år 1991 till 6 öre år
2005 skulle inbringa sammanlagt ca 70 miljarder kronor. Dessa medel
skulle, menar motionärerna, kunna slussas till åtgärder för bättre energihushållning
och till utveckling och utbyggnad av ny produktionsteknik. Ett
särskilt yrkande i motionen går ut på att utformningen av investeringsfonder
för kraftbolagen skall utredas i enlighet med det anförda.

Centern anknyter sitt resonemang till partiets energipolitiska program i
stort. En hög elanvändningsnivå och krav på byggande av nya kolkondenskraftverk
skulle leda till kraftigt ökande elpriser, medan däremot centerns
energipolitiska alternativ skulle skapa förutsättningar för en gynnsammare
prisutveckling. Ganska utförligt pläderar motionärerna mot en s. k. långsiktig
marginalkostnadsprissättning på elenergi. Principen för prissättningen
borde i stället fastläggas genom en avvägning mellan genomsnittskostnad
och långsiktig marginalkostnad för elproduktionen.

Utskottet anser inte att riksdagen på föreliggande underlag bör göra något
nytt uttalande om hur elpriserna framgent bör utvecklas utan hänvisar
till vad som anfördes förra året. Argumentationen i motionerna ger tydligt
vid handen att ett ställningstagande i detta ämne bör vara kopplat till en
mer allmän bedömning av energipolitiken. En sådan avser regeringen att
initiera nästa år. Det är likaledes uppenbart att prissättningsfrågan måste
ses i samband med hur skatte- och avgiftssystemet på energiområdet utformas;
härvidlag hänvisar utskottet på nytt till sitt yttrande (1988/89: NU3y)
till skatteutskottet om energibeskattning och det pågående utredningsarbetet
på detta område. Med detta tillägg till vad riksdagen på utskottets förslag
uttalade i ämnet förra året avstyrker utskottet motionsyrkandena om
prissättningen på elenergi.

Ett till regeringen riktat uttalande av riksdagen om behovet av snara besked
om de framtida energipriserna efterlyses i motion 1988/89: N425 (s).

Yrkandet framställs med hänvisning till önskvärdheten av att den elintensiva
industrins investeringsplanering inte onödigt försenas; särskilt åberopas
förhållandena i Västernorrlands län.

Som utskottet har framhållit i det föregående och som också motionärerna
påpekar har en särskild utredare fått i uppdrag att undersöka hur
konkurrensförhållandena för den elintensiva industrin påverkas av stora
elprishöjningar. Utredaren, vars förslag skall redovisas senast den 1 mars 41

1990, skall också på grundval av undersökningens resultat redovisa even- 1988/89: NU25
tuella behov av åtgärder. Även det pågående utredningsarbetet rörande
skatter och avgifter på energiområdet har stor betydelse i detta sammanhang.
Utskottet kan inte finna att statsmakterna, såsom beslutsläget på
energipolitikens område har blivit, skulle tidigare än vid den i det föregående
berörda kontrollstationen år 1990 kunna lämna något mera bestämt
besked om sin bedömning av den framtida energiprisutvecklingen.

Utskottet avstyrker motion 1988/89: N425 (s) med det nu sagda.

Särskilda åtgärder för energihushållning

Utredning om ett ehaxesystem som stimulerar till energihushållning föreslås
i motion 1988/89: N410 (c). Motionärerna ger exempel både för hushållens
och för industrins del på förändringar i det gängse taxesystemet
som skulle tjäna det angivna syftet. Alla hushåll skulle kunna få en viss
mängd elenergi billigt, i princip den som motsvarar deras andel av den
billiga vattenkraften, medan ytterligare uttag av energi skulle betalas enligt
en väsentligt högre tariff. Ett taxesystem för industrins del som befrämjar
s. k. laststyrning, dvs. att mera elkrävande verksamheter turas om att utnyttja
elnätet, borde stimuleras.

Som utskottet tidigare har framhållit förekommer det inte någon statlig
reglering av elpriserna i Sverige. Det är alltså kraftföretagen och eldistributörerna
som har att utforma eltaxorna. Hos dessa företag pågår också en
utveckling av eltaxorna, ofta i den riktning som motionärerna anger som
önskvärd. En s. k. tidstariff introduceras hos allt fler abonnenter. Vattenfall
har infört en speciell tariff för större elkunder som har möjlighet att
minska sitt effektuttag under höglasttid. Vidare pågår marknadsaktiviteter
i syfte att man skall kunna sluta avtal om laststyming med olika kundkategorier.
Motionärerna nämner själva att system för laststyrning utreds av
Vattenfall inom ramen för dess projekt Uppdrag 2000.

Mot bakgrund av det anförda är, anser utskottet, någon särskild åtgärd i
motionens syfte inte motiverad från riksdagens sida. Motionen avstyrks
alltså.

Sist i detta avsnitt tar utskottet upp två förslag till åtgärder för att främja
effektivare energianvändning vilka framförs i motion 1988/89: N464 (c).

Det ena gäller åtgärder för att kapa belastningstoppar i elsystemet. Motionärerna
syftar på de fall då elanvändningen dramatiskt ökar vid kall
väderlek. Kraftbolagen söker lösa hithörande problem på ett storskaligt
sätt genom att bygga gasturbiner, säger motionärerna. En betydligt billigare
metod skulle vara att man verkade för alternativ i form av exempelvis
fotogeneldade kombinerade kaminer och kokapparater i bostäder som saknar
andra eldningsmöjligheter. Regeringen borde, menar motionärerna,
anmodas att verka för att småskaliga lösningar på värmemarknaden används
för att lösa en del av effektproblemen i elsystemet.

I budgetpropositionen (bil. 16 s. 14) konstateras att effektmarginalerna
under senare år successivt har krympt. Fortfarande fyller dock kraftsystemet
väl de kriterier som kraftföretagen har uppställt för leveranssäkerhe- 42

ten under situationer med belastningstoppar, anförs det. Miljö- och energiministern
meddelar att hon har inhämtat att kraftföretagen dels arbetar
med olika åtgärder för att begränsa de högsta topparna i elförbrukningen,
dels — vilket som nämnts är en utgångspunkt för motionsyrkandet — bygger
upp en beredskap för att vid behov kunna ta nya gasturbinanläggningar
i drift. Statsrådet aviserar överläggningar mellan miljö- och energidepartementet
och kraftföretagen om effektsituationen.

Utskottet utgår från att man vid de överväganden som förekommer om
möjligheter att kapa belastningstopparna i kraftsystemet beaktar även andra
möjliga beredskapsåtgärder än byggande av nya gasturbinanläggningar.
Riksdagen har, anser utskottet, inte anledning att i denna fråga ge konkreta
anvisningar av det slag som föreslås i motionen. Denna avstyrks alltså i nu
nämnd del.

I samma motion föreslås att riksdagen skall hos regeringen begära förslag
till åtgärder som stimulerar till inköp av energisnåla hushållsmaskiner. Betydande
energimängder skulle sparas och beoendekostnaderna sänkas om
energiförbrukningen fick bli en styrande faktor vid ny- och ersättningsköp
av kapitalvaror, menar motionärerna. Varje sådan produkt som det nu
gäller borde därför vara försedd med en godkänd energideklaration, och de
mest energisnåla produkterna borde stimuleras med premier, finansierade
genom avgifter på energikrävande produkter.

Utskottet behandlade ett likartat motionsyrkande förra året (NU
1987/88:40 s. 80). Därvid fäste utskottet uppmärksamheten på att konsumentverket
hade utarbetat sådana provningsmetoder som behövs för att
energideklarationer skall kunna upprättas och att verket även hade utarbetat
riktlinjer för energideklarationer för vissa elektriska hushållsapparater.
Utskottet sade sig förutsätta att regeringen skulle vidta lämpliga åtgärder
så att utvecklingen på detta område kunde påskyndas. I så fall skulle motionen
bli i huvudsak tillgodosedd, anförde utskottet och menade att riksdagen
inte vid detta tillfälle borde ta något initiativ i saken. Riksdagen
följde utskottet och avslog sålunda motionen.

I budgetpropositionen (bil. 16 s. 17) nämns, som utskottet redan har
påpekat, att i elhushållningsprogrammet ingår ökade insatser för att utveckla
provningsmetoder och energideklarationer för olika konsumentprodukter.
Regeringen har medgivit att konsumentverket för detta ändamål
får disponera 6 milj. kr. av vissa anslagsmedel som står till regeringens
förfogande.

Med hänsyn till vad som anfördes i saken vid riksdagsbehandlingen
förra året och de åtgärder som regeringen har redovisat finns det, menar
utskottet, inte nu någon anledning för riksdagen att ta något initiativ i
denna sak. Motionen avstyrks alltså i nu berört avseende.

1988/89: NU25

Elproduktionsfrågor
Kondenskraft, gasturbiner m. m.

Utgångspunkten för elförsöijningen i samband med att kärnkraften avvecklas
är i första hand att elanvändningen skall effektiviseras. Det elbehov
som finns därutöver skall enligt de gällande riktlinjerna för energipolitiken
tillgodoses med miljövänlig elproduktion.

Inom kraftindustrin pågår för närvarande arbete med planering och projektering
av ett antal nya elproduktionsanläggningar. Vattenfall planerar
bl. a. för kraftverk i Trollhättan och i Ringhals med naturgas som bränsle
och för en förgasningsanläggning i Lysekil med utnyttjande av restoljor
från raffinaderiet i kommunen. Sydkraft AB har i december 1988 hos Kävlinge
kommun och koncessionsnämnden för miljöskydd begärt erforderliga
tillstånd för uppförande av en försöksanläggning för kolförgasning i
Barsebäck. Anläggningen är planerad att tas i drift år 1991. Företaget har
vidare beslutat att förprojektera ett naturgaseldat kraftverk i Barsebäck.
Vid — som Sydkraft uttrycker det — en avveckling av en kämkraftsreaktor
i Barsebäck i mitten av 1990-talet planeras för ytterligare elproduktionsanläggningar
baserade på kol eller naturgas i Barsebäck.

Frågor om nya fossileldade kraftverk tas upp i ett antal motioner. Riksdagen
skall uttala sig för att ytterligare kolkraftverk inte får uppföras i
Stockholm, begärs det i motion 1988/89: N405 (m). Planerna på koleldade
kraftverk i Barsebäck bör tills vidare stoppas, anförs det i motion
1988/89: N411 (m). Anläggningarna borde tillåtas endast om det kan garanteras
att denna elproduktion inte ytterligare försämrar miljön i västra
Skåne. Enligt motionärerna måste det utredas om sådana garantier kan
skapas. I motion 1988/89: N438 (c) redovisas en liknande negativ inställning
beträffande den planerade försöksanläggningen för kolförgasning i
Barsebäck. Det är på tiden att Sydkraft börjar leva upp till kraven på en
miljövänlig energiproduktion, menar motionärerna. Vänsterpartiet kommunisterna
föreslår i motion 1988/89: N432 ett riksdagsuttalande av innebörd
att kolkondenskraftverk inte bör få uppföras. Enligt motionärerna
måste riksdagen ta sitt ansvar och sätta stopp för planerna på ny elproduktion
baserad på kol. Ett yrkande i motion 1988/89: N447 (vpk) går ut på att
sådan elproduktion inte skall tillåtas i Forsmark. Regeringen tycks inte ta
allvarligt på riksdagens beslut om att koldioxidutsläppen inte får ökas, sägs
det i motion 1988/89: N420 (mp). Där föreslås att riksdagen skall lagstifta
om ett förbud mot projektering och byggande av förbränningsanläggningar
för fossila bränslen avsedda för en energiproduktion överstigande 10 GWh
(termisk effekt) per år. Ett motionsyrkande (c) rörande användning av kol
i det svenska energisystemet behandlas i ett senare avsnitt.

Utskottet vill först understryka betydelsen av att hushållnings- och effektiviseringsåtgärder
vidtas i syfte att behovet av ny eltillförsel skall begränsas.
Det krav på ny elproduktion som därefter uppkommer bör tillgodoses
med miljövänlig elproduktion. I de demonstrationsanläggningar som
byggs bör utnyttjas bästa teknik i vad avser såväl miljödata som verkningsgrad.
Enligt utskottets mening finns det inte anledning för riksdagen att
inför omställningen av energisystemet låsa sig så kategoriskt i frågan om ny

1988/89: NU25

elproduktion baserad på kolkondens resp. fossila bränslen som föreslås i 1988/89: NU25
motionerna 1988/89: N432 (vpk) och 1988/89: N420 (mp). Handlingsfriheten
inför framtida energipolitiska beslut måste hållas öppen. Utskottet
bedömer dock att gällande och i framtiden skärpta miljökrav kommer att
förhindra tillkomsten av ny olje- och kolbaserad kondenskraft. Det är
emellertid inte riksdagen som har att pröva enskilda projekt för ny elproduktion.
Med det anförda avstyrks de här aktuella motionsyrkandena.

Den pågående utbyggnaden av kolanläggningen i Värtan i Stockholms stad
skall stoppas, begärs det i motion 1988/89: N432 (vpk). Av utredningar,
beräkningar och de viktigaste remissvaren har framgått att projektet inte
uppfyller miljökraven, inte är lönsamt och inte behövs för Stockholms
energiförsörjning, menar motionärerna.

Regeringen lämnade år 1986 Stockholm Energi Produktion AB tillstånd
enligt 136 a § byggnadslagen (1947:385) att i anslutning till bolagets befintliga
anläggningar i Värtan uppföra ett koleldat kraftvärmeverk. För anläggningen
skall utnyttjas den s. k. PFBC-tekniken (Pressurised Fluidised Bed
Combustion), dvs. förbränning på trycksatt virvelbädd. Enligt planerna
kommer anläggningen att tas i kommersiell drift under år 1991. Intrimningsarbetet
är planerat att kunna påbörjas under sommaren 1989.

Regeringen har i mars 1989, sedan beslut av koncessionsnämnden för
miljöskydd överklagats, skärpt miljökraven för den nya anläggningen i
Värtan. Skärpningarna gäller utsläppen av kväveoxider och kvicksilver.

Regeringen har också beslutat att en ny prövning av miljökraven skall göras
under år 1992.

Enligt utskottets mening bör inte motion 1988/89: N432 (vpk) i här behandlad
del ge anledning till någon åtgärd av riksdagen. Det aktuella yrkandet
i motionen avstyrks således.

Förbränningen av fossila bränslen måste minska inte bara i Sverige utan
också i övriga nordiska länder, anförs det i motion 1988/89: N477 (mp).

En plan för ett minskat utnyttjande av fossila bränslen i Norden borde utarbetas.
Målet bör enligt motionärerna vara att förbränningen av fossila
bränslen skall minska inom 25 år med 80 % jämfört med nuvarande nivå.

Riksdagen borde hemställa att regeringen tar initiativ till att en sådan plan
tas fram.

Vid Nordiska rådets session i Stockholm i mars 1989 antogs en ny plan
för det nordiska samarbetet inom energiområdet omfattande åren
1989—1992. Samtidigt krävdes att planen skulle kompletteras i vissa avseenden.
Med utgångspunkt från den rapport som Världskommissionen
för miljö och utveckling (Brundtlandkommissionen) publicerade år 1987
läggs i planen speciell vikt vid att de nordiska länderna skall intensifiera
samarbetet i frågor som tar hänsyn till energiproduktionens miljöeffekter.

Ett av de fyra områden som planen särskilt behandlar är energi och miljö.

Arbetet inom detta område skall syfta till att produktion och användning
av energi i de nordiska länderna utvecklas i enlighet med de krav som ställs
med hänsyn till riskerna för den globala miljön och till de mer påtagliga
problemen med försurade sjöar, skogsskador o. d.

Mot bakgrund av de gränsöverskridande utsläppen är det självfallet an- 45

geläget att de miljöstörande utsläppen begränsas inte bara i Sverige utan 1988/89: NU25
också i våra grannländer. Som redovisats har energiproduktionens miljöeffekter
särskilt uppmärksammats i den plan för det nordiska samarbetet
inom energiområdet som nyligen har antagits. Med hänsyn till det sagda
anser utskottet att här berörd del av motion 1988/89: N477 (mp) inte bör
föranleda någon riksdagens åtgärd.

Kraftvärme

I två motioner framställs yrkanden som särskilt berör frågan om kraftvärmeutbyggnaden.
Centerns förnyelseplan för energisystemet förutsätter att
nytillkommande elproduktion till betydande del sker i form av kraftvärmeproduktion,
anförs det i motion 1988/89: N478 (c). Enligt motionärerna
är en utbyggnad av småskalig kraftvärme mycket angelägen. Riksdagen
borde i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad som i motionen
anförts om den effektiva kraftvärmen. I motion 1988/89: N432 (vpk) förordas
en utbyggnad av kraftvärme till en nivå av 15 — 20 TWh elenergi per
år i slutet av 1990-talet. Motionärerna begär att riksdagen hos regeringen
hemställer om förslag som garanterar en sådan utbyggnad.

Ett yrkande i folkpartiets partimotion 1988/89: N403 om utvecklingen
för biobränslen berör delvis kraftvärmen. Enligt motionärerna bör biobränslen
i ökande utsträckning utnyttjas för kraftvärmeproduktion. Utskottet
tar upp detta yrkande i ett senare avsnitt om inhemska bränslen.

Enligt motion 1988/89: N418 (mp) innebär miljöpartiets långsiktiga plan
för energiförsörjningen, vilken utskottet har behandlat i det föregående, en
årlig kraft värmeproduktion av totalt 12 TWh kring år 2015. Denna produktion
skulle baseras på biobränslen. Något yrkande som gäller kraftvärme
framläggs inte i motionen.

Den nuvarande tillförseln från industriell och övrig kraftvärmeproduktion
uppgår till ca 6 TWh elenergi per år. 1 ett kraftvärmeverk kan ca
85 — 90 % av den insatta bränslemängden tillgodogöras för produktion av
elenergi och värme, att jämföra med ca 40 % i ett kondenskraftverk. En
förutsättning för den höga verkningsgraden är dock att det finns avsättning
för den värme som produceras. Det innebär omvänt att värmebehov är ett
villkor för kraftvärmeproduktion.

I den proposition om energipolitiken som riksdagen behandlade våren
1988 (prop. 1987/88:90) lämnades (s. 68) en översikt över ett tjugotal då
aktuella kraftvärmeprojekt i landet. Regeringen beräknade tillskottet av ny
kraftvärmeproduktion till ca 2 TWh elenergi vid mitten av 1990-talet.

Möjligheten till utbyggnad av den industriella kraftvärmeproduktionen
bedömdes vara relativt begränsad.

I anslutning till denna proposition förelåg motioner (c; vpk) av liknande
innebörd som de två förstnämnda nu aktuella motionerna. På förslag av
utskottet (NU 1987/88:40 s. 97) avslogs motionerna. Utskottet anförde att
det i hög grad är de olika projektens lönsamhet som avgör om kommunerna
skall vara beredda att satsa på en utbyggnad av kraftvärmen. En
utbyggnad till nivån 15 — 20 TWh kraftvärme per år i slutet av 1990-talet
skulle, menade utskottet, kräva antingen en avsevärt höjd elkostnadsnivå 46

eller betydande subventioner. Motionerna följdes upp i en reservation (c,
vpk).

Utskottet vill nu liksom våren 1988 understryka betydelsen av att ekonomiskt
rimliga projekt inom kraftvärmeområdet realiseras. Kraftföretagen
och kommunerna har ett gemensamt ansvar för att möjligheterna att
bygga kraftvärmeanläggningar tas till vara. Ny miljövänlig teknik bör
komma till utnyttjande i större utsträckning. Utskottet är medvetet om att
den nuvarande beskattningen av kraftvärmeproduktion inte är väl avvägd
i relation till beskattningen av kondenskraftproduktion och att detta förhållande
påverkar kraftvärmeproduktionens ekonomiska förutsättningar.
Denna fråga har utskottet nyligen behandlat i sitt yttrande
(1988/89: NU3y) om energibeskattning, till vilket hänvisas.

I fråga om de två aktuella motionerna kommer utskottet till samma slutsats
som våren 1988. Utskottet kan inte ställa sig bakom kravet i motion
1988/89: N432 (vpk) på en utbyggnad av kraftvärmeproduktionen till nivån
15 — 20 TWh elenergi per år i slutet av 1990-talet. Det är inte riksdagen
som skall avgöra storleken på den framtida kraftvärmeproduktionen utan
det är marknadens aktörer som utifrån främst ekonomiska överväganden
bör pröva möjligheterna till utbyggnad. Med hänsyn till det anförda anser
utskottet att inte heller här behandlad del av motion 1988/89: N478 (c) bör
ge anledning till någon åtgärd av riksdagen.

I sistnämnda motion finns ytterligare ett yrkande som utskottet behandlar
i detta avsnitt. Yrkandet går ut på att riksdagen skall begära förslag av
regeringen om mottagningsskyldighet och garantipris för elström som produceras
i kraft värmeverk och mottrycksanläggningar samt i små vind- och
vattenkraftverk. Ett sådant system skulle begränsa kraftbolagens monopol
och ge ökade möjligheter till utnyttjande av lokala resurser, menar motionärerna.
De anser att garantipriset bör gälla i första hand i fem år. Priset
borde baseras på den långsiktiga marginalkostnaden för ny elproduktion
— för närvarande enligt motionärerna lägst 28 öre per kWh.

Den 1 januari 1988 infördes genom en ändring i ellagen (1902:71 s. 1)
skyldighet för en eldistributör att köpa elström från små elproduktionsanläggningar.
Initiativ till lagändringen hade tagits av riksdagen med anledning
av en motion (c, m, fp, vpk) i ämnet (NU 1985/86:17 s. 49). Mottagningsskyldigheten
gäller för elkraft som produceras i anläggningar med en
effekt av högst 1 500 kW. Vid sidan av denna skyldighet infördes en rätt
för ägare av små kraftverk att få skäligheten i pris m.m. prövad; prövningen
görs av prisregleringsnämnden för elektrisk ström, som är anknuten
till statens energiverk. Utskottet anförde i nyssnämnda betänkande att
ägarna till små vattenkraftverk måste garanteras en korrekt ersättning för
sina kraftleveranser. Samtidigt erinrade utskottet om rapporter som visade
att de prisrekommendationer som eldistributörernas eget branschorgan,
Svenska elverksföreningen, utfärdade inte sällan frångicks till nackdel för
kraftverksägarna.

Elverksföreningens rekommendationer betecknas EKOVISAM (ekonomiska
villkor för samköming med mindre produktionsanläggningar upp
till 1 500 kW). Rekommendationerna bygger på alternativkostnadsprinci -

1988/89:NU25

pen, dvs. eldistributören skall ersätta leveranser från små kraftverk med
det belopp som motsvarar de kostnader som distributören annars skulle ha
för motsvarande kraftanskaffning.

Utskottet instämmer med motionärerna i att de små elproducenterna
måste ges rättmätiga möjligheter att konkurrera på elmarknaden. En väl
fungerande marknad är en grundläggande förutsättning för att förnyelsen
av energisystemet skall kunna genomföras utan onödiga kostnader för
samhället, elproducenterna och elanvändarna. Som utskottet i det föregående
har konstaterat gäller redan den mottagningsskyldighet för elström
från små vind- och vattenkraftverk som i motion 1988/89: N478 (c) har
föreslagits skola införas. Skyldigheten omfattar all elkraft som produceras i
elproduktionsanläggningar upp till en effekt av högst 1 500 kW; något undantag
för elenergi från kraftvärmeverk och mottrycksanläggningar har
inte gjorts i lagstiftningen. Utskottet har inte funnit något motiv för en
ändring av effektgränsen.

Motionärernas krav på ett garantipris för den nu berörda elenergin baserat
på den långsiktiga marginalkostnaden för ny elproduktion bör riksdagen
avslå. Utskottet hänvisar till den lagfästa rätten att få prisvillkoren
prövade av prisregleringsnämnden för elektrisk ström samt till de prisrekommendationer
som eldistributörernas branschorgan har utfärdat. Med
det sagda avstyrks motion 1988/89: N478 (c) i här aktuell del.

Vindkraft

Inom ramen för det svenska vindkraftsprogrammet har två fullskaleprototyper
byggts. Dessa är placerade i Maglarp i Skåne och vid Näsudden på
södra Gotland och har en effekt av 3 MW resp. 2 MW. Anläggningarna
kopplades in på elnätet i början av 1980-talet.

År 1986 bildades efter en överenskommelse mellan staten och kraftföretagen
ett särskilt bolag, Kraftindustrins Vindkraft AB, för utveckling av
vindkraft. Bolaget, som ägs av Svenska kraftverksföreningen, Sydkraft AB
och Vattenfall, har låtit bygga ett vindkraftsaggregat i Göteborg (Risholmen)
med en effekt av 750 kW. Anläggningen togs i drift i slutet av år
1988.

Utöver dessa vindkraftverk har enligt uppgift från statens energiverk ett
tjugotal små vindkraftsaggregat uppförts i landet. Enbart under år 1988
har tolv sådana anläggningar tagits i drift. Till dessa hör en grupp av fyra
aggregat som Vattenfall har låtit installera i närheten av Näsudden på Gotland.

I juni 1988 redovisade vindkraftsutredningen resultatet av sitt arbete i
betänkandet (SOU 1988:32) Läge för vindkraft. Utredningen (särskild
utredare: föreståndaren för statens råd för byggnadsforskning Rune Olsson)
har haft till uppgift att föreslå lämpliga lägen i Sverige till lands och
havs för vindkraftsaggregat. Totalt har utredningen pekat ut 54 sådana områden.
Om dessa helt togs i anspråk för uppförande av vindkraftverk skulle
enligt utredningen en total elproduktion om 25 TWh per år (alternativt 29
TWh per år vid kortare skyddsavstånd till närmaste bebyggelse för vindkraftsaggregaten
till lands) kunna åstadkommas. Utredningen anser att yt -

1988/89: NU25

terligare kunskaper om konsekvenserna av en vindkraftsutbyggnad i stor
skala bör inhämtas. Detta gäller särskilt i fråga om grupper av vindkraftsaggregat.
Utredningen har remissbehandlats och bereds för närvarande i
regeringskansliet.

Blekinge läns näringslivsdelegation har år 1987 på förslag av länsstyrelsen
utrett frågan om produktion av vindkraft till havs i Blekinge. Den genomförda
utredningen visade att det finns goda tekniska, ekonomiska och
industriella förutsättningar för att utveckla vindkraft till havs i detta län.
Ett antal industriföretag har slutit sig samman för att, vid en positiv utveckling
av projektet, utarbeta ett komplett program med offert för serietillverkning
av stora vindkraftverk för produktion till havs.

1 två motioner framställs krav på insatser för att stimulera utbyggnaden
av vindkraften. Ett stöd till investeringar i vindkraftverk bör införas, anförs
det i motion 1988/89: N429 (c). Härigenom skulle introduktionen av
vindkraften påskyndas och kunskaperna om dess fördelar spridas, menar
motionären. Hon har i samma motion begärt att skatten på elenergi som
produceras i vindkraftverk skall slopas. Detta och delvis liknande yrkanden
i två andra motioner (fp; mp) har utskottet behandlat i sitt yttrande
(1988/89: NU3y) till skatteutskottet om energibeskattning. I motion
1988/89: N432 (vpk) begärs att en kraftig satsning på vindkraften skall göras.
En utbyggnad av vindkraften förutsätter inga ytterligare undersökningar
och utvärderingar, utan vad som nu krävs är enligt motionärerna
konkreta insatser som leder till vindkraftsproduktion. Riksdagen borde
hos regeringen begära förslag till åtgärder i enlighet härmed.

Enligt utskottets mening kan vindkraften på längre sikt komma att utgöra
en icke oväsentlig kraftkälla. Den fortsatta utvecklingen av vindkraftsproduktionen
i Sverige skall enligt gällande energipolitiska riktlinjer
ske steg för steg, i vilka ytterligare generationer av vindkraftsaggregat successivt
kan byggas och utvärderas. Vidare bör enligt dessa riktlinjer den
tillverkande industrin och kraftföretagen ta ett stort ansvar för vindkraftsutbyggnaden.

Ett betydande statligt stöd har utgått för att främja utvecklingen på vindkraftsområdet.
Staten har bl. a. svarat för huvuddelen av de utvecklingskostnader
som ledde fram till att de två fullskaleprototyperna i Maglarp
och på Näsudden kunde byggas. Statens insatser på området, utöver de
som Vattenfall svarar för, bör nu enligt utskottets mening helt inriktas på
långsiktigt forsknings- och utvecklingsarbete. Stöd till sådant arbete lämnas
för närvarande dels från energiforskningsprogrammet, dels från energiteknikfonden.
Utskottet anser sålunda att riksdagen skall avvisa kravet i
motion 1988/89: N429 (c) på att investeringsstöd till vindkraftverk skall
införas. Utskottet finner inte heller skäl för riksdagen att ta något initiativ
med anledning av det här aktuella yrkandet i motion 1988/89: N432 (vpk).
Även detta avstyrks följaktligen.

1988/89: NU25

4 Riksdagen 1988/89. 17 sami. Nr 25

Åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner

1988/89: NU25

I fem motioner begärs att de vattenkraftsproducerande regionerna skall få
del av de vinster som vattenkraften ger upphov till.

Centern yrkar i motion 1988/89: N278 på att riksdagen skall begära förslag
av regeringen om att medel motsvarande 1 öre per kWh elström som
produceras i vattenkraftverk skall återföras till berörda regioner. Medlen
skulle användas för regionalpolitisk! motiverade investeringar. Ett liknande
krav — dock med inriktning enbart på Jämtlands län — framställs i
motion 1988/89: N475 (c). En del av vinsterna från Vattenfalls vattenkraftsproduktion
bör anslås till satsningar på småskalig företagsamhet i
Västerbottens inland, anförs det i motion 1988/89: N407 (c). Riksdagen
borde hos regeringen hemställa om förslag i enlighet härmed.

I vänsterpartiet kommunisternas partimotion 1988/89: N428 föreslås inrättande
av regionala samhällsfonder för stöd till olika investeringar i vattenkraftskommunerna.
Fonderna skulle tillföras resurser genom en höjning
av skatten på vattenkraft från äldre kraftverk. Denna skatt utgår för
närvarande med 2 öre per kWh om kraftverket har tagits i drift före år
1973 och med 1 öre per kWh om kraftverket har tagits i drift under åren
1973—1977. Enligt motionärerna skulle skatten höjas till 6 öre per kWh
och avse samtliga vattenkraftverk. Av de därigenom skapade fondmedlen
skulle 20 % tillföras de direkt berörda kommunerna. De stora löntagarorganisationerna
skulle tillförsäkras ett starkt inflytande i fondema, vars styrelser
skulle tillsättas av landstingen och kommunerna.

Från miljöpartiets sida krävs i motion 1988/89: N453 att medel motsvarande
10 % av nyssnämnda skatt på vattenkraft skall återföras till de aktuella
regionerna. Vidare borde riksdagen begära att regeringen låter utreda
hur en sådan återföring skulle utformas. Även miljöpartiet har föreslagit
en höjning av den särskilda skatten på elkraft från vattenkraftverk; enligt
motion 1988/89: N418 (mp) bör skatten utgå med 10,6 öre per kWh elkraft
från vattenkraftverk som har tagits i drift före år 1973 och med 9,6 öre per
kWh elström från övriga kraftstationer.

Förslagen i motionerna 1988/89: N428 (vpk) och 1988/89: N418 (mp)
om en skärpt beskattning av vattenkraftsproduktionen har utskottet behandlat
i yttrandet 1988/89: NU3y till skatteutskottet.

Frågor om regionalpolitikens inriktning m. m. utreds för närvarande av
1987 års regionalpolitiska kommitté (I 1987:02). Denna skall enligt sina
direktiv (dir. 1987:48) bl. a. precisera målen för regionalpolitiken samt
lämna förslag om efter vilka grunder och till vilka regioner de regionalpolitiska
insatserna bör riktas för att långsiktigt positiva effekter skall uppnås.
Kommittén har även till uppgift att pröva om vattenkraftsproducerande
kommuner i ökad utsträckning bör få del av de vinster som vattenkraften
ger. Kommittén väntas redovisa resultatet av sitt arbete inom kort.

Riksdagen har tidigare avslagit motionsyrkanden av liknande innebörd
som de nu aktuella. Så gjordes senast för ett år sedan. Utskottet (NU
1987/88:43) ansåg att det med hänsyn till nyssnämnda utredningsarbete
inte då fanns anledning till någon åtgärd från riksdagens sida i frågan. Utskottet
erinrade samtidigt dels om att skatten på elkraft i de norra delarna

av Sverige är 1 öre per kWh lägre än i landets övriga delar, dels om att det
enligt vattenlagen (1983:291) finns möjlighet att få kompensation för de
intrång som en vattenkraftsutbyggnad för med sig. De då behandlade motionerna
följdes upp i två reservationer (c; vpk).

Utskottet åberopar sitt ställningstagande i frågan våren 1988 och finner
inte skäl för riksdagen att nu ändra ståndpunkt. Här aktuella motioner
avstyrks i berörda delar.

Landsbygdens elektrifiering

Staten har sedan början av 1940-talet lämnat stöd för att underlätta elektrifieringen
av helårsbebodda fastigheter på landsbygden. År 1980 beslöt
riksdagen om stödverksamhetens omfattning för en tioårsperiod. Stöd
skulle lämnas för upprustning med 2 milj. kr. per år t.o. m. budgetåret
1984/85 och för nyanläggningar med 2,5 milj. kr. per år t. o. m. budgetåret
1989/90. År 1985 beslöts att den sistnämnda medelsramen skulle få användas
även för upprustningsändamål. I enlighet med dessa beslut föreslås i
budgetpropositionen att 2,5 milj. kr. skall anvisas till främjande av landsbygdens
elektrifiering under nästa budgetår.

En höjning av anslagsnivån till 5,5 milj. kr. krävs i motion
1988/89: N478 (c). Det föreligger fortfarande ett betydande behov av upprustning
och nyanläggning på detta område, menar motionärerna.

Utskottet finner inte anledning att förorda en utökad medelsram. Med
hänvisning till tidigare beslut bör riksdagen för nästa budgetår sålunda anvisa
2,5 milj. kr. för det nu berörda ändamålet. Motion 1988/89: N478 (c)
avstyrks i här behandlad del.

Vissa övriga frågor

I motion 1988/89: N403 (fp) begärs att en utredning om ett system med
eloptioner skall tillsättas. Med ett sådant system skulle, framhålls det, t. ex.
ett starkt elberoende industriföretag som planerar en omfattande investering
kunna teckna option på framtida elleveranser till ett bestämt pris.
Intresserad motpart skulle kunna vara ett energiföretag som står i begrepp
att investera i ny produktionskapacitet men som är osäkert på om den
producerade elkraften kan avsättas till ett pris som gör investeringen lönsam.

På förslag av utskottet avslogs en liknande motion (fp) våren 1988 (NU
1987/88:40 s. 106). Utskottet anförde att det, såvitt utskottet kunde bedöma,
inte fanns något som hindrade kraftindustrin att teckna den typ av
avtal som hade skisserats i motionen. Denna följdes upp i en reservation
(fp)-

Riksdagen bör också i år avvisa förslaget om en utredning beträffande
eloptioner. I en marknadsekonomi torde den aktuella typen av avtal, om
intresse föreligger, komma att ingås utan att statsmakterna tar initiativ i
saken. Här berörd del av motion 1988/89: N403 (fp) avstyrks alltså.

1988/89:NU25

I två motioner begärs att rätten till transitering av elkraft på stamnätet skall
utökas.

Utan att man gör avkall på kraven på leveranssäkerhet bör det, anförs
det i motion 1988/89: N403 (fp), finnas utrymme för t. ex. en kommun
eller en samordnad grupp av kommuner att överföra elkraft på stamnätet.
En ökad transiteringsrätt skulle, sägs det i motion 1988/89: N464 (c), bidra
till en skärpt konkurrens mellan olika energi producenter och därmed till
en effektivare energiproduktion. De nuvarande bestämmelserna utgör enligt
motionärerna ett hinder för utbyggnad av såväl kraftvärme som småskalig
vind- och vattenkraft. Riksdagen borde därför hemställa att regeringen
låter utreda förutsättningarna för en väsentligt utökad rätt till transitering
på stamnätet. Regeringen borde därefter återkomma till riksdagen
med en redovisning av vidtagna åtgärder och vid behov förslag till erforderliga
beslut på området.

Utnyttjandet av stamnätet regleras genom stamnätsavtalet, som för närvarande
löper t. o. m. år 2004. För att få rätt att transitera elkraft på stamnätet
krävs att man betalar vissa stipulerade avgifter. Dessa är dels en inträdesavgift
om för närvarande ca 6,5 milj. kr., dels en fast årlig avgift om
för närvarande ca 1,3 milj. kr., dels vissa terminal- och överföringsavgifter.
Därutöver måste transitören bl. a. förbinda sig att ställa viss produktionskapacitet
till förfogande som s. k. störningsreserv. Driften och planeringen
av verksamheten kring stamnätet handhas av Vattenfall. Utöver
Vattenfall har ett tiotal elkraftsproducenter anslutit sig till nätet.

Våren 1988 avslog riksdagen på förslag av utskottet (NU 1987/88:40 s.
106) två motioner (fp; c) med krav liknande de nu aktuella. Utskottet ansåg
att det inte fanns skäl för riksdagen att påkalla ändringar i stamnätsavtalet.
Samtidigt förutsatte utskottet att regeringen följde frågan om transiteringsrätt
och vidtog de åtgärder som kunde anses erforderliga. Motionerna
följdes upp i en reservation (fp, c).

Av det föregående framgår att kommuner och företag i princip har möjlighet
att ansluta sig till stamnätet. Med gällande avgifter och övriga villkor
för transiteringsrätten är det dock endast större kraftproducenter och företag
med tillgång till omfattande kraftproduktion som kan ansluta sig. För
företag som vill transitera egenproducerad elkraft men som av t. ex. kostnadsskäl
inte kan ansluta sig till stamnätet finns möjligheten att sälja elkraften
till eldistributören på den plats där kraften produceras och sedan
köpa motsvarande elkraft på den ort dit man har behov av att transitera
elkraften. Som tidigare har nämnts infördes vid årsskiftet 1987-1988 rätt
för elproducenter att sälja elström från anläggningar med lägre effekt än 1
500 kW till eldistributören i området.

Det är nödvändigt med stabilitet och erforderlig kapacitetsreserv för
stamnätets driftssäkerhet. Utskottet utgår från att detta inte skall hindra
en smidig och effektiv användning av de elkraftstillskott som kan uppkomma.
Det bör lämnas åt berörda parter att träffa överenskommelser
härom utan särskild lagreglering. Liksom tidigare förutsätter utskottet att
regeringen bevakar frågan och vidtar de åtgärder som kan anses nödvändiga.
Det sagda innebär alltså att motionerna 1988/89: N403 (fp) och
1988/89: N464 (c) i här berörda delar avstyrks.

1988/89: NU25

Förutsättningarna för en import av elkraft från Island till Sverige bör utre- 1988/89: NU25
das, anförs det i motion 1988/89: N402 (c). Elförbrukningen på Island ligger
långt under den elproduktion som är möjlig med hänsyn till landets
vattenkraftstillgångar, framhåller motionärerna. De menar att en elimport
från Island skulle underlätta kärnkraftsavvecklingen i Sverige och bidra till
en ökad handel och utveckling i Norden.

Island är liksom övriga nordiska länder företrätt i Nordel, som är en
sammanslutning för nordiskt elkraftssamarbete. Organisationens syfte är
att främja samarbete rörande produktion, distribution och konsumtion av
elenergi. Till dess uppgifter hör bl. a. att sammanställa prognoser över elkonsumtionen
och planer för utbyggnad av kapaciteten för elproduktion i
de olika länderna.

Enligt utskottets mening kan förutsättningen för en import av elkraft
från Island lämpligen prövas inom ramen för Nordels arbete. Motion
1988/89: N402 (c) bör inte föranleda någon åtgärd av riksdagen och avstyrks
alltså av utskottet.

Naturgas

Naturgasens betydelse för världens energiförsörjning har ökat successivt
under efterkrigstiden; naturgasens andel uppgår för närvarande till ca 20
%. Av den totala förbrukningen av naturgas svarar Förenta Staterna och
Sovjetunionen tillsammans för ungefär två tredjedelar.

Leveranser av naturgas till Sverige inleddes år 1985 med Sydgasprojektet.
Inledningsvis distribuerades gasen i sydvästra Skåne upp till Helsingborg
(Sydgas 1). Marknaden har därefter utvidgats längs västkusten till
södra Halland år 1987 (Sydgas 2) och till Göteborgsområdet år 1988
(Västgas 1).

Ansvaret för naturgasimporten till Sverige och för stamledningen för
transport av gas inom landet ligger hos Swedegas AB, som ingår i Vattenfallkoncernen.
Gasen säljs av Swedegas vidare till det regionala gasbolaget
Sydgas AB och till kommuner, industrier m. fl. i Västsverige. Swedegas
projekterar för närvarande en förlängning av stamledningen till området
Trollhättan —Vänersborg—Uddevalla (Västgas 2) till en beräknad kostnad
av ca 0,8 miljarder kronor. Vidare pågår inom Swedegas undersökningar
av marknaden för naturgas i Mellansverige och av olika ledningssträckningar
mellan västkusten och Stockholmsområdet. En sådan naturgasledning
har kostnadsberäknats till ca 15 miljarder kronor. Arbetet drivs med
målet att distribution av gas i Mellansverige skall kunna påbörjas år 1993.

Parallellt med marknadsundersökningarna förs förhandlingar med potentiella
gasleverantörer i Danmark, Norge och Sovjetunionen. 1 samband
därmed studeras olika transportvägar för tillförsel av gas till Sverige. 1
fråga om gasleveranser från Norge är avsikten att en principöverenskommelse
skall träffas före den 1 juli 1989. I första hand prövas möjligheterna
att få till stånd en gasledning direkt från Norge till Sverige.

Riksdagen godkände år 1986 av regeringen föreslagna riktlinjer för naturgasverksamhet
(prop. 1985/86:91, NU 1985/86:18). Dessa ansluter sig
till de energipolitiska riktlinjer som har fastställts av riksdagen. Verksam- 53

heten skall bedrivas på kommersiell grund. 1 samband med riksdagens
energipolitiska beslut våren 1988 bekräftades denna ståndpunkt (NU
1987/88:40 s. 84).

I nio motioner framförs krav rörande naturgas. Utskottet behandlar
först yrkanden om allmänna riktlinjer för naturgasintroduktionen. Därefter
uppmärksammas vissa speciella frågor.

Det är viktigt, anförs det i motion 1988/89: N403 (fp), att naturgasintroduktionen
inte resulterar i en monopolmarknad. Swedegas får inte ges ett
lagstadgat monopol på importen av naturgas, menar motionärerna och erinrar
härvid om att utländska potentiella gasleverantörer är delägare i bolaget.
Det är också väsentligt, heter det vidare, att leveranserna av naturgas
inom landet handhas av flera regionala distributörer.

Naturgasen skall ersätta kol och olja och får inte tillåtas hindra en ökad
användning av inhemska bränslen, sägs det i motion 1988/89: N478 (c).
Om naturgasen skall användas för elproduktion skall detta ske i
kraftvärme- eller mottrycksanläggningar och inte, menar motionärerna, i
gaskondensanläggningar i anslutning till kärnkraftverken.

1 motion 1988/89: N432 (vpk) får regeringen beröm för att ha påskyndat
introduktionen av naturgas i Västsverige. Av importerade bränslen är naturgas
den från miljösynpunkt bästa energikällan, framhåller motionärerna.
De förordar ytterligare naturgasutbyggnad och hänvisar till förslag
härom som tidigare har framförts från vänsterpartiet kommunisternas
sida. Motionärerna torde härvid avse bl. a. det s. k. Östgasprojektet, vilket
utskottet behandlar särskilt i det följande.

Utskottet tar inte här upp frågan om beskattningen av naturgas utan
hänvisar till sitt tidigare nämnda yttrande (1988/89: NU3y) till skatteutskottet.

Enligt utskottets mening kan naturgas bli ett intressant alternativ i
svensk energiförsörjning. Naturgasens roll måste dock avgöras av dess
konkurrenskraft i förhållande till övriga tillgängliga energislag. Inköp av
gas skall verkställas enligt strikt kommersiella principer.

Kravet i motion 1988/89: N403 (fp) på att naturgasintroduktionen inte
får resultera i en monopolmarknad finnér utskottet inte kontroversiellt.
Visserligen innebär den nuvarande organisationen för naturgasverksamheten
i Sverige att Swedegas, såsom tidigare har redovisats, svarar för importen
av naturgas och för stamledningarna inom landet. Denna ordning, som
fastställdes av riksdagen år 1980 i samband med beslut rörande Sydgasprojektet,
innebär dock inte att Swedegas i lagstiftningen har getts ensamrätt
att importera naturgas till Sverige. Det bör emellertid samtidigt betonas att
ett samordnat uppträdande gentemot utländska potentiella leverantörer
kan vara av värde i den situation som nu råder. I fråga om distribution av
naturgas inom landet vill utskottet erinra om att den som har koncession
enligt lagen (1978:160) om vissa rörledningar är skyldig att mot ersättning
ombesörja transport genom ledningen åt annan om det kan ske utan väsentligt
förfång för koncessionshavaren. Det bör också påpekas att Swedegas
inte har något ägarintresse i Sydgas AB. Med det anförda avstyrks motion
1988/89: N403 (fp) i nu aktuell del.

Inte heller bör enligt utskottets mening yrkandena i motionerna

1988/89: NU25

1988/89: N478 (c) och 1988/89: N432 (vpk) ge anledning till något initiativ
av riksdagen. Vad som sägs i dessa motioner i här berörd del står inte på
något väsentligt sätt i motsats till gällande riktlinjer för naturgasintroduktionen.
De två yrkandena avstyrks alltså.

I två motioner pläderas för genomförande av Östgasprojektet. Enligt detta
projekt skall naturgas importeras till Mellansverige från Sovjetunionen via
Finland och Bottenhavet.

Kustområdet i Gävleregionen är väl lämpat som landningsplats för en
naturgasledning, anförs det i motion 1988/89: N446 (s). Ett beslut om anläggande
av en sådan ledning skulle vara en utomordentlig stimulans för
näringslivet i regionen. Liknande synpunkter utvecklas i motion
1988/89: N447 (vpk). Där yrkas att riksdagen hos regeringen skall begära
förslag om åtgärder som leder till att Östgasprojektet snarast genomförs.

Riksdagen har flera gånger tidigare behandlat motionsyrkanden om
detta projekt. Senast våren 1988 avslogs på förslag av utskottet (NU
1987/88:40 s. 85) en motion (vpk) i ämnet. Utskottet anförde att naturgasintroduktionen
måste ske på kommersiella grunder och ansåg att något
riksdagsinitiativ i frågan inte var motiverat. Vänsterpartiet kommunisternas
företrädare i utskottet gav i en reservation sitt stöd åt motionen.

Möjligheten att utvidga naturgasnätet från Finlands västkust till Sverige
har varit föremål för flera utredningar. Under senare år har kommersiella
kontakter tagits i frågan. I januari 1988 inleddes förhandlingar mellan det
sovjetiska gasexportbolaget Sojuzgazexport och Swedegas. Diskussioner
har också pågått mellan det sovjetiska bolaget och ett konsortium bestående
av OK Petroleum AB och Axel Johnson AB; en avsiktsförklaring
(letter of intent) om naturgasimport undertecknades av parterna i början
av år 1988. Denna avsiktsförklaring har senare för svensk del med visst
förbehåll övertagits av Swedegas som nu ensamt förhandlar för Sveriges
vidkommande angående Östgasprojektet. Härutöver för Sydkraft AB i
samverkan med Axel Johnson AB förhandlingar om import av naturgas
från Sovjetunionen. Denna gas skulle transporteras via Förbundsrepubliken
Tyskland och Danmark till Skåne.

Enligt utskottets mening finns det inte heller nu anledning för riksdagen
att vidta någon åtgärd i frågan om Östgasprojektet. Naturgasverksamheten
skall bedrivas på kommersiella grunder. Det får ankomma på regeringen
samt berörda myndigheter och företag att driva arbetet med naturgasintroduktionen
vidare utifrån de allmänna riktlinjer som riksdagen har lagt fast.
Motionerna 1988/89: N446 (s) och 1988/89: N447 (vpk) avstyrks, den senare
i här aktuell del.

Sex motionsyrkanden gäller mer avgränsade, regionala frågor kring naturgasintroduktionen.

I motion 1988/89: N405 (m) föreslås att riksdagen skall göra ett uttalande
om nödvändigheten av en snabb introduktion av naturgas i Stockholmsområdet.
Motion 1988/89: N427 (s) går ut på att en naturgasledning
från Haltenbanken i Norge till Sverige skall ha sin sträckning genom
Värmland. 1 motion 1988/89: N445 (vpk) framställs tre yrkanden om naturgas
rörande Brofjordsområdet. För det första skulle detta område anslu -

1988/89: NU25

tas till det svenska naturgasnätet. Vidare skulle prövas om Brofjordsområdet
kan utgöra en landningsplats för en naturgasledning från Norge. Enligt
det tredje yrkandet bör regeringen låta undersöka om de bergrum som
överstyrelsen för civil beredskap förfogar över i regionen kan utnyttjas för
lagring av naturgas. I motion 1988/89: N329 (vpk) slutligen yrkas på åtgärder
för att främja introduktion av naturgas och andra infrastrukturella
satsningar i Västmanlands län.

Enligt utskottets mening är det inte riksdagen som har att avgöra sträckningen
för eventuella naturgasledningar till och inom Sverige. Utskottet
vill dock i frågan om naturgasintroduktion i B ro fjordsom rådet erinra om
att, som tidigare har nämnts, en förlängning av stamledningen för naturgas
till trestadsregionen Trollhättan —Vänersborg—Uddevalla projekteras för
närvarande, varvid även en grenledning till Munkedalsområdet planeras.
Med det sagda avstyrks berörda motionsyrkanden.

Utskottet vill vidare anföra att en introduktion av naturgas i Stockholmsområdet
— som ett komplement till den övriga energiförsöijningen i
regionen — är en naturlig och önskvärd utveckling. Riksdagen bör dock
inte heller i den frågan göra något särskilt uttalande. Även motion
1988/89: N405 (m) i här aktuell del avstyrks alltså.

Möjligheten att använda de bergrum som uppmärksammas i motion
1988/89: N445 (vpk) för lagring av naturgas har enligt uppgift undersökts
av Swedegas. Det har emellertid visat sig att lagren ligger alltför grunt för
att de skall kunna hålla det tryck som behövs för gaslagring. Det nu behandlade
yrkandet i motion 1988/89: N445 (vpk) avstyrks.

I motion 1988/89: N432 (vpk) begärs — utan särskild motivering — att
Swedegas helt skall överföras i statlig ägo. Vidare krävs i samma yrkande
att företaget skall brytas ut från Vattenfall och bli ett självständigt gasföretag.

Sedan år 1986 ägs Swedegas av Vattenfall (60 %), Den norske stats oljeselskap
a.s (Statoil; 15 %), Shell Gas B. V. (15 %) och Dansk Olie & Naturgas
A/S (DONG; 10 %). För närvarande pågår överväganden om ägarförhållandena
i Swedegas. I budgetpropositionen (bil. 16 s. 71) sägs att ett
förslag i frågan kan väntas bli förelagt för riksdagen under nästa riksmöte.
Som ett led i den förestående omstruktureringen av bolaget begärs att riksdagen
skall bemyndiga regeringen att medge Vattenfall att förvärva aktier
i Swedegas från de nuvarande minoritetsägarna. Detta förslag behandlar
utskottet i betänkandet 1988/89: NU30.

Vattenfall har enligt gällande konsortialavtal mellan aktieägarna i Swedegas
rätt att utan hembudsskyldighet sälja 9 % av aktierna i Swedegas till
annat svenskt företag. Vattenfall och KF Industri AB (KFI) har i början av
år 1989 träffat en överenskommelse om att KFI — under förutsättning av
regeringens godkännande — skall förvärva 2 % av aktierna i Swedegas med
en option att under år 1989 förvärva ytterligare 7 % av aktierna. Om optionen
utnyttjas är avsikten att dessa 9 % av aktierna i Swedegas skall överlåtas
till ett särskilt samarbetsbolag med KFI, OK Petroleum AB och Axel
Johnson AB som delägare. Regeringen bereder för närvarande en ansökan
från Vattenfall om aktieförsäljningen till KFI.

1988/89: NU25

En motion (vpk) med krav liknande de nu aktuella avslogs av riksdagen 1988/89: NU25
våren 1988. Utskottet (NU 1987/88:40 s. 85) ansåg att det inte fanns skäl
för riksdagen att ta initiativ till ett förändrat ägande i Swedegas. Inte heller
såg utskottet några fördelar med att Swedegas skulle omvandlas till ett
självständigt statligt gasföretag. Två reservationer avgavs. 1 den ena (vpk)
följdes motionen upp. I den andra (m, fp) förordades en ytterligare spridning
av ägandet i Swedegas.

Utskottet kan alltså konstatera att ägarstrukturen i Swedegas för närvarande
är föremål för överläggningar och att riksdagen under riksmötet
1989/90 torde få anledning att återkomma till frågan. Med hänsyn till det
sagda anser utskottet att det nu aktuella yrkandet i motion 1988/89: N432
(vpk) inte bör föranleda någon åtgärd av riksdagen. Det avstyrks sålunda.

Utskottet behandlar här också motion 1988/89: N448 (fp) som går ut på att
riksdagen hos regeringen skall begära förslag till program för att stimulera
användningen av motorgas. Mycket skulle vinnas om motorgasen fick möjlighet
att bli ett seriöst alternativ till andra drivmedel, menar motionären.

Hon anser att staten måste ompröva sin inställning till motorgasen.

Utskottet behandlade våren 1988 i ett yttrande (NU 1987/88:5 ys. 8) till
skatteutskottet motioner (c; vpk) med krav på en sänkning av skatten på
motorgas. I samband härmed redogjorde näringsutskottet utförligt — bl. a.
med stöd av en rapport av statens energiverk — för motorgasens utveckling.
Utskottet erinrade om att trenden med en ökande försäljning av motorgas
bröts i slutet av år 1983 i anslutning till den då påbörjade debatten
om blyfri bensin och katalytisk avgasrening. Branschen hade räknat med
att det skulle finnas 400 tankstationer för motorgas i ett rikstäckande nät; i
början av år 1988 var antalet stationer 46. I energiverkets rapport angavs
att en av de viktigaste förklaringarna till motorgasens tillbakagång var rykten
om förestående skattehöjningar. För att en fortsatt motorgasdrift i landet
skulle säkras krävdes sannolikt, menade energiverket, dels en utfästelse
från statsmakterna om en fortsatt gynnsam skattebelastning, dels ett tekniskt
utvecklingsprogram. Näringsutskottet fann det angeläget att osäkerheten
om motorgasens framtid skingrades och förutsatte att regeringen
prövade de synpunkter som energiverket hade framfört. Frågan om skatten
på motorgas borde lämpligen, menade utskottet, tas upp i samband
med översynen av energibeskattningen. Med det sagda avstyrkte utskottet
motionerna. I en avvikande mening (c, vpk) förordades att regeringen
skulle inleda förhandlingar med oljebolagen med syfte att få till stånd de
åtgärder som krävdes för att en utvidgad motorgasdrift i landet skulle säkras.
Regeringen borde också pröva om skatten på motorgas behövde sänkas.
I skatteutskottet tog man ställning på motsvarande sätt. Riksdagen
följde utskottens förslag.

Även i år har näringsutskottet i ett yttrande till skatteutskottet behandlat
motioner (m; vpk; mp) angående beskattningen av motorgas. Näringsutskottet
går inte här in på denna skattefråga utan hänvisar till nämnda yttrande
(1988/89: NU3y).

Utskottet vill i övrigt åberopa vad utskottet anförde i denna sak våren
1988. Som mer ingående kommer att behandlas i det följande utreds för 57

närvarande den framtida inriktningen av energiforskningen. Inom ramen 1988/89: NU25

för detta utredningsarbete behandlas frågan om ett särskilt program för
fortsatta energirelaterade forsknings- och utvecklingsinsatser rörande
transportsektorn. Utskottet avstyrker med det anförda motion
1988/89: N448 (fp).

Olja

Utskottet behandlar i detta avsnitt två motioner med konkreta förslag till
åtgärder inom oljeområdet.

I motion 1988/89: N428 (vpk) föreslås riksdagen uttala sig för att en prisutjämningsfond
för olja inrättas. Höjda världsmarknadspriser på olja och
valutakursförändringar i fördyrande riktning slår ofta igenom i konsumentledet,
men — anför motionärerna — konsumenterna får sällan del av
motsvarande sänkningar. Medlen i den föreslagna fonden skulle användas
på sådant sätt att drastiska höjningar av energipriserna i Sverige kunde
motverkas när världsmarknadspriset på olja stiger.

På förslag av utskottet (NU 1987/88:40 s. 89) avslog riksdagen våren
1988 ett liknande motionsyrkande (vpk). För att oljeanvändningen i landet
ytterligare skulle minska borde, ansåg utskottet, inga löften ges om att
höjningar av de internationella oljepriserna inte skulle få genomslag på
den inhemska prisnivån. Yrkandet följdes upp i en reservation (vpk).

Utskottet gör samma bedömning nu. Motion 1988/89: N428 (vpk) avstyrks
alltså i här berörd del.

Regeringen skall omgående ta initiativ till förhandlingar med Karlshamnsverkets
Kraftgrupp AB om reduktion av utsläppen från Karlshamns oljekraftverk,
krävs det i motion 1988/89: N408 (m). Utsläppen borde minskas
i första hand genom att endast olja innehållande högst 0,2 % svavel används.
Vidare begär motionärerna att riksdagen skall uttala sig för att av
miljöskäl en utökad drift av verket inte skall tillåtas.

Karlshamns oljekraftverk ägs av Karlshamnsverkets Kraftgrupp AB,
som i sin tur ägs av Sydkraft AB. Verket fungerar som ett s. k. toppbelastningsverk.
Det används sålunda vid belastningstoppar och fungerar som
reservkraftverk. Driftstiden vid Karlshamnsverket är beroende av tillgången
på alternativ elproduktion och av efterfrågan på elenergi. Karlshamnsverket
uppfördes före tillkomsten av miljöskyddslagen (1969:387)
och har inte prövats enligt denna lag. Anläggningen saknar för närvarande
särskild utrustning för rening av rökgaserna från svavel och kväveoxider.

Våren 1988 behandlade utskottet en motion (m) av liknande innebörd
som den nu aktuella. På förslag av utskottet (NU 1987/88:40 s. 88) uttalade
riksdagen med anledning av motionen att det för den händelse Karlshamnsverket
i samband med omställningen av energisystemet avsågs bli
utnyttjat mer än vid toppbelastningar var från miljösynpunkt nödvändigt
att lika stränga krav på utsläppsbegränsningar ställdes på detta verk som
på ett nytt kondenskraftverk. Riksdagen avvisade dock motionärernas förslag
om ett förbud mot utökad drift vid verket. Motionen fick helt stöd i en
reservation (m, fp).

Den 1 januari 1989 sänktes den högsta tillåtna svavelhalten i tung eld- 1988/89: NU25

ningsolja från 1 till 0,8 viktprocent. En ytterligare skärpning av kraven
beträffande svavelutsläppen — motsvarande en högsta tillåten svavelhalt i
olja av ca 0,2 % vid användning i större anläggningar — har aviserats av
regeringen (prop. 1987/88:85 s. 131). Skärpningen avses komma att genomföras
successivt med början år 1993 i de mest försurade områdena.

Vidare har en skärpning av kraven angående utsläpp av kväveoxider aviserats
till år 1995.

Enligt uppgift avser statens naturvårdsverk att ta upp överläggningar
med Karlshamns Kraftgrupp AB om en prövning av utsläppen från oljekraftverket
i Karlshamn.

Den s. k. miljöavgiftsutredningen (ME 1988:03), som har till uppgift att
analysera förutsättningarna för och lämna förslag till miljöavgifter och
andra ekonomiska styrmedel inom miljöskyddsområdet, har nyligen i ett
delbetänkande föreslagit bl. a. att en miljöavgift för utsläpp av svavel vid
förbränning av olja skall införas. Enligt utredningens förslag skall avgiften
införas den 1 december 1989 och uppgå till 30 kr. per kilo svavel i olja.

Utredningen avser att senare föreslå avgifter för utsläpp av bl. a. kväveoxider.

Enligt utskottets mening är det angeläget att mycket stränga reningskrav
ställs på oljekraftverk. Utskottet finnér dock inte anledning för riksdagen
att på nytt göra ett uttalande i frågan om utsläppen från Karlshamnsverket;
riksdagsuttalandet från förra året bör sålunda ligga fast. Utskottet kan
inte heller ansluta sig till kravet i motion 1988/89: N408 (m) på ett förbud
mot utökad drift vid verket. Utskottet hänvisar härvid — förutom till tidigare
nämnda riksdagsuttalande — dels till de ytterligare skärpningar av
utsläppskraven som har aviserats, dels till miljöavgiftsutredningens arbete,
dels — slutligen — till naturvårdsverkets avsikt att ta upp diskussioner
med Karlshamns Kraftgrupp AB om utsläppen vid verket. Motionen i
här berörd del avstyrks sålunda.

Kol

Riksdagen beslöt år 1984 om riktlinjer för kolanvändningen för tiden fram
till år 1990 (prop. 1983/84:158, NU 1983/84:44, JoU 1983/84:28). Därvid
angav riksdagen en kolanvändningsnivå om högst 3 — 4 miljoner ton
per år till år 1990. Vidare fastställdes stränga miljökrav beträffande kol.

Statens energiverk har i uppdrag av regeringen att årligen redovisa utvecklingen
av kolanvändningen i Sverige. I verkets rapport KOL-88, som
publicerades i augusti 1988, anges att förbrukningen i Sverige av kol för
energiändamål år 1987 uppgick till ca 2,8 miljoner ton, en ökning med 0,1
miljoner ton jämfört med året dessförinnan. Energiverket konstaterar att
ökningstakten i användningen av kol nu har stagnerat. År 1990 bedöms
förbrukningen komma att uppgå till högst 3 miljoner ton. I början av 1990-talet beräknas dock användningen öka med ca 0,4 miljoner ton när anläggningar
som det nu har beslutats om är i full drift.

Den ökade användningen av kol är anmärkningsvärd mot bakgrund av
att det finns ett stort överskott på inhemska bränslen, anförs det i motion 59

1988/89: N478 (c). Ökningen är, menar motionärerna, ytterligare ett belägg
för regeringens försummelser i energipolitiken. Problemen med koldioxidutsläppen
gör den ökade kolanvändningen än mer beklaglig. Ett uttalande
av riksdagen till regeringen av här angiven innebörd föreslås i motionen.

Enligt utskottets mening kräver ansvaret för den globala miljön en restriktiv
hållning till kol- och oljeanvändning i energisystemet. Som utskottet
i det föregående har anfört i frågan om ny elproduktion måste handlingsfriheten
inför framtida energipolitiska beslut hållas öppen. I detta
ingår att en viss ökad kolanvändning i anläggningar med mycket modern
reningsutrustning kan visa sig erforderlig i samband med kärnkraftsavvecklingen.
Enligt utskottets mening finns det inte skäl för riksdagen att
göra något uttalande med anledning av de allmänt hållna synpunkter på
kolanvändningen som framförs i motion 1988/89: N478 (c). Det berörda
yrkandet i motionen avstyrks följaktligen.

Inhemska bränslen

Av den totala energitillförseln år 1987 — 455 TWh — tillgodosågs 66
TWh, motsvarande ca 15 %, genom inhemska bränslen av olika slag, såsom
lutar, trädbränsle, avfall, torv och halm. År 1980 bidrog inhemska
bränslen med 48 TWh, och dess andel av den totala energitillförseln uppgick
till ca 11 %. Andelen ökade successivt fram till år 1984 och har därefter
legat relativt konstant på nuvarande nivå.

I motioner från folkpartiet, centern, vänsterpartiet kommunisterna och
miljöpartiet krävs ökade satsningar på inhemska bränslen.

En kraftfull utvecklingsinsats med avseende på både produktion och förbränning
av biobränslen bör nu komma till stånd, anförs det i motion
1988/89: N403 (fp). En sådan satsning kommer i ett längre tidsperspektiv
att ge oss en bättre miljö, konstaterar motionärerna.

I motion 1988/89: N478 (c) begärs att riksdagen hos regeringen skall
hemställa om förslag till åtgärdsprogram för ett ökat utnyttjande av inhemsk
miljövänlig energi. Det krävs kraftfulla åtgärder för att användningen
skall styras över mot förnybara energikällor. En ökad och effektivare
användning av biobränslen och avfall skulle enligt motionärerna
kunna ge ett årligt energitillskott av i storleksordningen 50 TWh utöver
nuvarande nivå.

Åtgärder av regeringen som syftar till att produktionen och konsumtionen
av inhemska bränslen skall ökas påyrkas i motion 1988/89: N432
(vpk). Det är regeringens skyldighet, om den vill leva upp till och genomföra
de beslut som tidigare har fattats av riksdagen, att se till att produktionen
och konsumtionen av inhemska bränslen avsevärt ökas, anför motionärerna.

I två motioner från miljöpartiets sida, 1988/89: N318 och
1988/89: N453, förordas också ökade satsningar på biobränslen. I sistnämnda
motion sägs att biobränslen skall användas dels för uppvärmning,
dels för framställning av biogas eller brännbara vätskor såsom t. ex. metanol.
Motion 1988/89: N440 (mp) går ut på att riksdagen skall hemställa hos

1988/89: NU25

regeringen att den skall verka för ett sådant prisförhållande i konsumentledet
— oavsett världsmarknadspris — att biobränslen kraftigt gynnas jämfört
med fossila bränslen. Utan denna styrning kommer, heter det i motionen,
biobränslen inte att utvecklas så som är nödvändigt från såväl miljösynpunkt
som naturresurssynpunkt.

Syftet med sistnämnda motion torde kunna uppnås endast genom förändringar
i energibeskattningen. Frågor om denna beskattning har utskottet
behandlat i sitt yttrande (1988/89: NU3y) till skatteutskottet. Utskottet
anser inte att dessa frågor också bör tas upp här utan hänvisar till nämnda
yttrande. Motion 1988/89: N440 (mp) bör alltså inte föranleda någon åtgärd
av riksdagen.

Utskottet vill anföra följande med anledning av övriga nu aktuella motionsyrkanden.

Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att det är angeläget att
användningen av inhemska bränslen fortsätter att öka. Hittills under 1980-talet har energitillförseln från inhemska bränslen ökat med i genomsnitt ca
2,5 TWh per år. Utskottet räknar liksom tidigare med att regeringen följer
utvecklingen och om så bedöms erforderligt tar initiativ till åtgärder för att
säkerställa energisystemets förnyelse. Något initiativ av riksdagen med anledning
av nu akuella motionsyrkanden är enligt utskottets uppfattning
inte påkallat. Motionerna i berörda delar avstyrks följaktligen.

Regeringen måste återigen pröva frågan om stöd till biobränsleeldade f]ärrvärm
eanläggningar. anförs det i motion 1988/89: N439 (s). Mot bakgrund
av att fjärrvärmetaxorna inte sällan är knutna till oljeprisernas utveckling
och till följd av de sänkta oljepriserna har det, konstaterar motionärerna,
uppstått underskott i verksamheten vid många fjärrvärmeanläggningar
med biobränsle som energiråvara. I motionen erinras om att regeringen i
juni 1988 med anledning av en framställning från Svenska kommunförbundet
meddelade att de aktuella förlusterna borde ingå i underlaget för
prövning av det extra skatteutjämningsbidraget. Denna möjlighet till kompensation
är dock, anser motionärerna, inte tillräcklig för att ”bioverkens”
överlevnad skall garanteras.

Regeringen har sålunda för knappt ett år sedan prövat den nu aktuella
frågan och anvisat en stödform. Utskottet anser inte att det finns skäl för
riksdagen att nu aktualisera saken på nytt, särskilt inte mot bakgrund av
oljeprisernas uppgång under den senaste tiden. Motionen avstyrks därför.

I tre motioner från företrädare för centern framställs yrkanden beträffande
odling av energigrödor. I partimotionen 1988/89: N478 föreslås riksdagen
göra ett uttalande om att tillgänglig åkermark bör utnyttjas för energiproduktion.
Samma krav men enbart inriktat på Skaraborgs län förs fram i
motion 1988/89: N476 (c). Ett stöd för produktion av energiskog påyrkas i
motion 1988/89: N441 (c). Enligt motionärerna kan en lämplig stödform
vara planteringsbidrag; en annan form skulle vara statliga garantier för
avsättningen av produktionen.

Våren 1988 avslog riksdagen på förslag av utskottet (NU 1987/88:40 s.
93) ett yrkande (c) liknande det förstnämnda. Utskottet erinrade om att
statliga medel har satsats under lång tid från energiforskningsprogrammet

1988/89:NU25

för odling av energigrödor. Vidare påpekades att medel inom ramen för 1988/89: NU25
omställningsprogrammet för att reducera spannmålsöverskottet — Omställning
90 — lämnas till dem som ersätter odling av spannmål med annan
odling, t. ex. av energigrödor. Motionsyrkandet fick stöd i en reservation
(c, vpk).

Med åberopande av samma motivering som våren 1988 avstyrker utskottet
kraven i de tre nu aktuella motionerna.

Den planerade förgasningsanläggningen i Nynäshamn bör utrustas för biobränsleanvändning,
anförs det i motion 1988/89: N470 (c). Det är enligt
motionären synnerligen angeläget att olika tekniska lösningar prövas för
utnyttjande av biobränslen, liksom att anläggningar som nu projekteras
avpassas för användning av biobränslen. En förgasningsanläggning baserad
på biobränslen kan bli den första energiproduktionsanläggning i sitt
slag som svarar upp mot de miljökrav som människor nu har rätt att ställa,
sägs det i motionen. Frågan om förgasning av biobränslen berörs också i
motion 1988/89: N464 (c). Där erinras om att denna teknik utnyttjades
under andra världskriget i samband med gengasframställning. Förgasning
har en rad fördelar jämfört med förbränning, inte minst från miljösynpunkt,
framhåller motionärerna och föreslår ett riksdagsuttalande i saken.

Den tilltänkta anläggningen i Nynäshamn skall enligt nuvarande planer
producera elenergi genom förgasning med en effekt av ca 280 MW. Från
anläggningen kommer också hetvatten att överföras till Nynäshamns och
Haninge kommuner. Till raffinaderiet i Nynäshamn skall vidare gas och
ånga levereras. Anläggningen avses med nu gällande tidsplan kunna tas i
drift under år 1993. Enligt Nynäs Energy Chemicals Complex NEX AB
(NEX), som driver projektet, möjliggör teknikvalet att olika råvaror kan
utnyttjas i förgasningsanläggningen. De alternativa råvaror som har
nämnts är kol av olika kvaliteter, restoljor från raffinaderier och en bitumenliknande
råvara — orinoco — från Venezuela. Efter vissa modifieringar
skulle det också, har det uppgetts från företaget, vara tekniskt möjligt
att förgasa biobränslen i anläggningen.

NEX ägs för närvarande till lika delar av AGA AB, Axel Johnson AB och
Sveriges Investeringsbank AB. Enligt planerna skall Vattenfall och Uddeholm
Kraft AB gå in som delägare i projektet. Vattenfall har i en skrivelse
till regeringen i februari 1989 begärt att få förvärva 60 % av aktierna i
NEX. Skrivelsen bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1988/89: N470 (c) om att
det är angeläget att användningen av biobränslen ökar och att tekniken för
denna användning utvecklas. Som redan har nämnts kommer det att efter
en viss anpassning vara tekniskt möjligt att förgasa biobränslen i den planerade
anläggningen i Nynäshamn. Enligt utskottets mening är det dock
inte riksdagen som skall avgöra vilken råvara som skall utnyttjas i enskilda
energiproduktionsanläggningar. Motion 1988789:N470 (c) avstyrks sålunda.
Vad som anförs i motion 1988/89: N464 (c) om fördelarna med förgasning
jämfört med förbränning innehåller inget kontroversiellt och bör,
menar utskottet, inte ge anledning till något uttalande av riksdagen. Även
denna motion, i berörd del, avstyrks följaktligen. 62

Biogas uppstår genom syrefri (anaerob) nedbrytning av organiskt material.
Gasen består huvudsakligen av metan och koldioxid. Fyra huvudgrupper
av biogas kan särskiljas: Gas från torvmossar — s. k. Vyrmetangas —, deponigas
från soptippar, gas från avloppsvattenrening och rötningsgas från
avloppsslam, gödsel, energigrödor m. m.

I tre motioner begärs ökade insatser för utveckling av biogastekniken.

Flera olika åtgärder för att stimulera denna utveckling föreslås i motion
1988/89: N443 (s). Sålunda borde styrelsen för teknisk utveckling och statens
industriverk främja tekniskt utvecklingsarbete kring komponenter för
biogasanläggningar. Länsstyrelserna borde ges ekonomiska resurser för att
kunna informera kommunerna om fördelarna med biogasanläggningar.
Eventuella hinder för upprättande av sådana anläggningar borde undanröjas.
Vidare, anför motionären, bör det underlättas för kommuner att
teckna avtal med elkraftsproducenter och eldistributörer om försäljning av
elkraft från biogasanläggningar.

Biogastekniken är ett exempel på en teknik som på ett elegant sätt kan
komma att revolutionera framtidens avfallshantering, sägs det i motion
1988/89: N442 (mp). Denna teknik kan också få stor betydelse för vår
framtida energiförsörjning. Enligt motionären bör biogastekniken bli ett
högprioriterat område när det gäller kommande satsningar på energiområdet.
Under de närmaste fem åren borde totalt 500 milj. kr. anslås för utveckling
och demonstration av biogastekniken. Under denna period borde
ett statligt stöd till investeringar i biogasanläggningar utgå. Stödet borde
uppgå till 50 % av investeringskostnaden. Ett biogastekniskt forskningsoch
utvecklingscentrum borde också etableras.

Av fyra yrkanden i motion 1988/89: N471 (mp) om biogas behandlar
utskottet tre; det fjärde — om recirkulering av toalett- och hushållsavfall —
har överlämnats till jordbruksutskottet. För det första begärs att ett nationellt
biogasprogram skall upprättas. Vidare krävs att den grundläggande
forskningen kring biogas skall intensifieras. Enligt det tredje yrkandet skall
riksdagen hemställa hos regeringen att ett antal demonstrationsanläggningar
för behandling av olika sorters organiskt avfall, liknande de ”fellesanlegg”
som har uppförts i Danmark, skall etableras. Till en sådan anläggning
kan bönder och industrier transportera sitt organiska avfall. Med sig
tillbaka får kunderna en motsvarande mängd utjäst material som kan användas
som jordförbättringsmedel.

I Sverige finns för närvarande ett tjugotal anläggningar för framställning
av deponigas från soptippar. Till vissa av dessa har utgått statligt stöd från
medel avsatta för energiforskning. Vid ett tiotal anläggningar produceras
gas i samband med rening av avloppsvatten; dessa anläggningar finns
främst inom livsmedelsindustrin men också inom massaindustrin. Under
åren 1978—1983 uppfördes med statligt stöd elva större eller mindre anläggningar
för framställning av gas genom rötning av gödsel. Denna gasframställning
har dock varit förenad med både tekniska och ekonomiska
problem, och ett antal av dessa anläggningar har senare avvecklats.

På initiativ av statens energiverk inrättades den 1 juli 1988 tre forskningsgrupper
— vid tekniska högskolan i Lund, vid högskolan i Luleå och
vid Sveriges lantbruksuniversitet — för att särskilt studera frågor kring

1988/89: NU25

avfallsbränslen och avfallsgas. Gmpperna skall bl. a. bygga upp ett samarbete
med ett antal utvalda kommuner för utveckling av biogastekniken.
Statligt stöd — med medel från energiteknikfonden — utgår med 50 % av
forprojekteringskostnaderna för dessa utvecklingsprojekt. Det har också
uttalats från energiverkets sida att ytterligare statligt stöd kan beviljas vid
storskaliga försök. De tre grupperna har vidare i uppgift att följa utvecklingen
på området utomlands.

Statens naturvårdsverk redovisade år 1988 i rapporten Avfallet och miljön
en utvärdering av erfarenheterna inom avfalls- och återvinningsområdet.
I rapporten behandlas bl. a. biogasframställning. Naturvårdsverket
anser det vara oerhört angeläget att utvecklingen på området fortsätter och
menar att forsknings- och utvecklingsinsatserna rörande biogastekniken
bör mångdubblas. Kostnaderna för detta borde kunna finansieras med medel
från den avfallsavgift som naturvårdsverket har föreslagit skola införas.

Regeringen har aviserat en proposition på avfallsområdet. Utskottet går
här inte närmare in på biogasframställningens betydelse från avfallssynpunkt
utan inriktar intresset på de möjligheter anläggningarna ger till energiproduktion.

För närvarande bidrar biogasen endast marginellt till energiförsörjningen.
Enligt uppgift från statens energiverk har den dock en potential att
kunna svara för ett icke oväsentligt energitillskott. Detta tillskott är särskilt
intressant mot bakgrund av att det erhålls genom åtgärder som samtidigt
reducerar avfallsproblemen.

Av det föregående har framgått att flera olika biogasprojekt pågår i landet,
delvis med stöd från staten. Utskottet välkomnar det initiativ som har
tagits av statens energiverk för att biogastekniken ytterligare skall utvecklas.
Enligt utskottets mening är det för närvarande inte påkallat med något
riksdagsinitiativ i denna fråga. Utskottet avstyrker därför de tre nu aktuella
motionerna i berörda delar.

Solenergi

Krav på åtgärder för att öka utnyttjandet av solenergi framförs i två motioner.

I den ena, 1988/89: N472 (c), begärs att riksdagen skall besluta om att
stöd skall utgå till investeringar i små solvärmeanläggningar. Stödet föreslås
kunna uppgå till 35 % av investeringskostnaden, och det borde tillämpas
under minst tre år. Motionärerna anser att stödet bör kunna finansieras
med kvarstående medel på vissa anslag som riksdagen tidigare har anvisat
för stöd till energiinvesteringar. För att ingen osäkerhet skall råda i
finansieringsfrågan begär de dock att ett belopp av 10 milj. kr. skall anslås
till det föreslagna stödet för budgetåret 1989/90. Medelsbehovet för de två
därpå följande budgetåren borde beräknas till 15 milj. kr. resp. 20 milj. kr.

I motion 1988/89: N432 (vpk) krävs en kraftig satsning på solenergi. Riksdagen
borde uppmana regeringen att genomföra ett program på detta område.

År 1984 infördes ett investeringsstöd till solvärmeanläggningar. Stöd

1988/89: NU25

lämnades till investeringar i anläggningar som ingick i system med en årlig
energianvändning som kunde beräknas normalt understiga 3 GWh. Bidragets
storlek var maximerad till 50 % av investeringskostnaden. Enligt riksdagens
beslut skulle stödet upphöra vid utgången av år 1986. I februari
1987 medgav dock regeringen att 10 milj. kr. från anslaget till det då gällande
programmet för teknikutveckling på energiområdet skulle få användas
för fortsatt stöd till investeringar i den aktuella typen av solvärmeanläggningar.
Senare under år 1987 ändrades bidragsnivån till högst 35 % av
investeringskostnaden.

Statligt stöd till forskning och utveckling rörande solvärmeteknik lämnas
också inom ramen för energiforskningsprogrammet. Från energiteknikfonden
kan vidare bidrag lämnas till bl. a. projekt som syftar till att
utveckla eller förbereda kommersiell introduktion av ny teknik på solenergiområdet.

Miljö- och energiminister Birgitta Dahl besvarade i riksdagen i december
1988 en interpellation (1988/89:70) av Ivar Franzén (c) om statligt
stöd till små solvärmeanläggningar (RD 1988/89:43 s. 97). Statsrådet anförde
härvid att en fortsatt minskning av kostnaderna för solvärmeanläggningar
var nödvändig för att denna teknik skulle kunna konkurrera med
andra uppvärmningsformer. Ett fortsatt investeringsstöd skulle inte kunna
bidra till en sådan utveckling. 1 stället krävs, fortsatte hon, forsknings- och
utvecklingsinsatser samt stöd till prototyp- och demonstrationsanläggningar.

För att stimulera utvecklingen inom solenergiområdet har ett investeringsstöd
till solvärmeanläggningar varit nödvändigt. Under senare år har
betydande framsteg gjorts inom solvärmeområdet. Kompetensen har
byggts upp, solfångarnas prestanda har ökat och kostnaderna för anläggningarna
har reducerats. Statens stöd till solenergiområdet bör nu, menar
utskottet, koncentreras till åtgärder som främjar forsknings- och utvecklingsarbetet.
Motionerna 1988/89: N432 (vpk) och 1988/89: N472 (c) bör
enligt utskottets mening inte föranleda någon åtgärd av riksdagen. Dessa
avstyrks sålunda, den förstnämnda i berörd del.

Energiforskning

Energiforskningsprogrammet

Det nu gällande energiforskningsprogrammet är det femte i ordningen.
Omfattningen och inriktningen av verksamheten inom detta program beslöts
av riksdagen våren 1987 (prop. 1986/87:80 bil. 12, NU 1986/87:33).
Beslutet innebar att totalt för den treåriga programperioden 1 050 milj. kr.,
utöver tidigare anvisade medel som kvarstod odisponerade, skulle få användas
för programmet. Flärav avsattes ca 882 milj. kr. till energiforskningens
s.k. huvudprogram. Resterande ca 168 milj. kr. beräknades för
verksamhet som skulle integreras i berörda myndigheters ordinarie verksamhet.
Dessa medel skulle anvisas över myndigheternas ordinarie basanslag.

Efter beslut av regeringen i maj 1988 har en särskild utredare (stadsdirektör
Ingemar Skogö) tillkallats för att lämna förslag till energiforskning -

1988/89: NU25

5 Riksdagen 1988/89. 17 sami. Nr 25

ens omfattning, inriktning och inplacering när det nuvarande programmet
löper ut under år 1990. Enligt direktiven (dir. 1988:29) skall utredningen
(ME 1988:02) redovisa resultatet av sitt arbete senast i juli 1989.

I enlighet med riksdagens tidigare beslut föreslås i budgetpropositionen
ett anslag av 293,6 milj. kr. till energiforskningens huvudprogram för det
kommande budgetåret. Det redovisas hur regeringen avser att fördela anslaget
på olika program inom energiforskningen.

Anslaget skall reduceras med 100 milj. kr. i förhållande till regeringens
förslag, krävs det i motion 1988/89: N431 (m). Där erinras om att medel
som under tidigare år har anvisats till energiforskningsprogrammet inte
har tagits i anspråk till fullo. Kvalitativt undermåliga projekt har till följd
av den rika tillgången på medel för energiforskning funnit finansiering,
anför motionärerna. I motion 1988/89: N417 (mp) begärs att riksdagen
skall besluta om en viss korrigering i den fördelning av medel på olika
program som regeringen har presenterat i budgetpropositionen. Sålunda
borde anslaget till programmet Energitillförsel minskas med totalt 35 milj.
kr. i förhållande till vad regeringen har avsett. Dessa medel skulle i stället
användas för utökad forskning om bioenergi (20 milj. kr.) och solenergi
(15 milj. kr.).

Reservationen på anslaget till energiforskning uppgick den 1 juli 1988
till ca 286 milj. kr., vilket var ca 40 milj. kr. mindre än förhållandet var
året dessförinnan och ca 100 milj. kr. mindre än vad som gällde den 1 juli
1986. Reserverade medel på anslaget avser dels medel som har disponerats
för visst ändamål men ännu inte utbetalts, dels helt odisponerade medel.

Med anledning av motioner i ärendet uppmärksammade utskottet reservationen
på energiforskningsanslaget även våren 1988 då anslaget för innevarande
budgetår behandlades (NU 1987/88:40 s. lil). Av en analys
som energiforskningsnämnden hade gjort framgick att av reservationen på
anslaget den 1 juli 1987 — ca 328 milj. kr. — ca 183 milj. kr. var helt
odisponerade. Huvuddelen av dessa medel hade anvisats till programmet
Energitillförsel med statens energiverk som ansvarigt programorgan. Därifrån
uppgavs att den relativt stora reservationen förklarades av den under
senare år genomförda omläggningen av den statliga energiforskningen mot
grundforskning och mer långsiktigt tillämpad forskning. För det nu gällande
treårsprogrammet hade energiverket med beräknat ianspråktagande
av odisponerade medel kunnat budgetera en mer omfattande verksamhet
än vad de för perioden anvisade medlen medgav. Utskottet fann inte att
riksdagen hade skäl att begränsa anslaget till energiforskningen med anledning
av storleken på reservationen på anslaget och avstyrkte därmed en
motion (m) med ett sådant krav. Dock förutsatte utskottet att regeringen
följde utvecklingen av reservationerna för resp. program och beaktade
dessa i samband med utfärdandet av regleringsbrev. Motionen fick stöd i
en reservation (m). Riksdagen gick på utskottets linje.

Det framgår av budgetpropositionen att regeringen för budgetåret
1988/89 har gjort en omfördelning av anslagen till de olika programmen
inom energiforskningsprogrammet jämfört med vad som tidigare planerades.
Anslagen har ökat till programmen Industrins energianvändning (med

1988/89: NU25

6 milj. kr.) och Energianvändning för bebyggelse (15 milj. kr.) och minskat 1988/89: NU25
främst till programmet Energitillförsel (13 milj. kr.).

Storleken på reservationen i anslaget till energiforskning har som tidigare
beskrivits sjunkit ytterligare från år 1987 till år 1988. Enligt utskottets
mening har riksdagen därför i år än mindre anledning att begränsa energiforskningsanslaget
på grund av reservationen på anslaget. Utskottet tillstyrker
sålunda regeringens förslag till anslagsnivå för energiforskningens
huvudprogram för nästa budgetår och avstyrker därmed motion
1988/89: N431 (m).

Utskottet avstyrker vidare kravet i motion 1988/89: N417 (mp) på en
omfördelning av anslaget mellan olika program inom energiforskningsprogrammet.

Alltsedan energiforskningsprogrammen startades har regeringen haft bemyndigande
av riksdagen att i samband med stöd till energiforskning göra
åtaganden även för flera år efter det aktuella budgetåret och efter det beslutade
treårsprogrammets slut. Sådana bemyndiganden har lämnats för
att kontinuitet och långsiktighet i forsknings- och utvecklingsverksamheten
skall möjliggöras. För åtaganden avseende budgetåret 1990/91 och de
tre därpå följande budgetåren har beräknats belopp av högst resp. 150 milj.
kr., 100 milj. kr., 35 milj. kr. och 15 milj. kr. Riksdagen föreslås bemyndiga
regeringen att under nästa budgetår ikläda staten ekonomiska förpliktelser
som, inberäknat redan fattade beslut, innebär åtaganden enligt vad
som nu har nämnts.

I motion 1988/89: N417 (mp) yrkas avslag på regeringens förslag. Motionärerna
efterlyser en energipolitik i linje med den som miljöpartiet förordar.
Med denna som utgångspunkt borde regeringen låta utarbeta ett program
för energiforskning för budgetåren 1990/91 - 1993/94. När ett sådant
program har förelagts riksdagen kan de erforderliga bemyndigandena för
framtida åtaganden avseende energiforskning fastställas, menar motionärerna.

Riksdagen kommer under våren 1990 att behandla frågan om energiforskningens
omfattning och inriktning fr. o. m. budgetåret 1990/91. Som
tidigare nämnts har en särskild utredare tillkallats för att lämna förslag
härom. Med det sagda avstyrks motion 1988/89: N417 (mp) i nu berörd
del. Regeringens förslag till bemyndiganden tillstyrks av utskottet.

I folkpartiets partimotion 1988/89: N403 begärs att särskild uppmärksamhet
skall ägnas åt långsiktig energiteknikforskning. Ett särskilt delprogram
för sådana forskningsinsatser fanns tidigare. Enligt motionärerna bör ett
sådant program inrymmas i nästa energiforskningsprogram.

1 det föregående energiforskningsprogrammet — som avslutades den 30
juni 1987 — gavs stöd åt långsiktig energiteknikforskning från delprogrammet
Teknikbevakning, med energiforskningsnämnden som ansvarigt programorgan.
På förslag av regeringen beslutade riksdagen våren 1987 att
detta delprogram skulle upphöra (NU 1986/87: 33 s. 31). Regeringens förslag
kritiserades i en reservation (fp, c), där det begärdes att energiforskningsnämnden
skulle få behålla teknikbevakningsfunktionen. Ansvaret för
de nu berörda insatserna har i det gällande energiforskningsprogammet 67

överförts till i första hand statens energiverk, och de har där inordnats i 1988/89: NU25
programmet Energitillförsel. Övriga aktuella myndigheter har till uppgift
att översiktligt bedriva mer långsiktig teknikavspaning. Myndigheterna
skall årligen för regeringen redovisa de åtgärder som vidtas inom området.

I likhet med motionärerna anser utskottet det vara väsentligt att det
inom energiforskningen ges tillräckligt utrymme för insatser för den långsiktiga
teknikutvecklingen. Hur denna del av energiforskningen skall organiseras
när det nuvarande energiforskningsprogrammet löper ut bör riksdagen
inte ta ställning till nu, utan frågan bör prövas i anslutning till att
omfattningen och inriktningen av den kommande energiforskningen behandlas
våren 1990. Utskottet avstyrker därför nu aktuell del av motion
1988/89: N403 (fp).

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen påtala vikten av kunskaper om
ny tekniks praktiska funktion och tillämpning, anförs det i motion
1988/89: N464 (c). Forskningsinsatserna på miljö- och energiområdet
borde även omfatta praktiska tillämpningar av ny teknik. Projekt som har
passerat det rena forskningsstadiet men som ännu inte har nått utvecklingsnivån
att kunna kommersialiseras har enligt motionärerna svårt att
erhålla erforderligt ekonomiskt stöd. Detta kan leda till förseningar av angelägna
projekt och till att viktig kunskapsuppbyggnad går förlorad.

Riksdagens beslut våren 1987 om det nuvarande energiforskningsprogrammet
innebar att grundforskning och mer långsiktig tillämpad forskning
betonades i större utsträckning än tidigare. Som tidigare nämnts är
den framtida energiforskningen föremål för utredning. Mycket talar för att
de statliga energiforskningsinsatserna även fortsättningsvis bör ha nyssnämnda
inriktning. Därigenom kan en grundläggande kunskapsbas byggas
upp som är nödvändig för att nya tekniska lösningar inom energiförsörjningen
skall kunna utvecklas. Dessa kunskaper behövs också för att redan
känd teknik skall kunna utnyttjas på ett optimalt sätt.

Denna typ av långsiktig forskning måste dock ha samband med och leda
över till mer utpräglat utvecklingsarbete inom kraftindustrin. Utskottet erinrar
härvid om den energiteknikfond som inrättades den 1 juli 1988 och
från vilken stöd lämnas till projekt vars ändamål är att utveckla eller förbereda
kommersiell introduktion av ny energiteknik. Med det sagda avstyrker
utskottet motion 1988/89: N464 (c) i nu aktuell del.

Studsvik AB

Studsvik AB (tidigare AB Atomenergi) byggdes upp under utvecklingen av
det svenska kämkraftsprogrammet. I enlighet med statsmakternas intentioner
började företaget under 1970-talet att engagera sig i projekt utanför
kärnenergiområdet. Bolaget utgör nu statens största samlade resurs för
energitekniskt forsknings- och utvecklingsarbete. Tillsammans med dotterbolag
sysselsätter företaget för närvarande ca 900 anställda. Verksamheten
var från början helt anslagsfinansierad. Numera svarar de statliga anslagen
för endast ungefär en tiondel av företagets totala intäkter.

I budgetpropositionen föreslås att totalt 48 milj. kr. skall anslås för bi- 68

drag till verksamheten vid Studsvik under nästa budgetår. Anslaget fördelar 1988/89: NU25

sig på dels ett driftsbidrag om 18 milj. kr. för R2-reaktorn, dels ett bidrag

om 20 milj. kr. för egen och branschrelaterad forskning, dels ett bidrag om

10 milj. kr. för grundläggande energiteknisk forskning. Kostnaderna för

hanteringen av visst radioaktivt avfall m. m. som företaget har ansvaret för

finansieras sedan den 1 januari 1989 efter beslut av riksdagen genom en

avgift på kärnkraftsproduktionen (prop. 1988/89:37, 1988/89: NU7).

Anslaget till Studsvik bör reduceras i förhållande till regeringens förslag,
anförs det i motion 1988/89: N417 (mp). Bidraget till företagets kärntekniska
forskning borde i huvudsak slopas. Endast till sådan forskning som
är av betydelse i samband med avvecklingen av kärnkraften bör bidrag ges,
menar motionärerna. Under förutsättning att riksdagen beslutar om en avveckling
av kärnkraften under tre år i linje med vad miljöpartiet har krävt
föreslås i motionen att bidraget till Studsvik för nästa budgetår skall reduceras
till 19,5 milj. kr. Om riksdagen inte skulle ansluta sig till nyssnämnda
krav på kärnkraftsavveckling begärs att bidraget skall fastställas till 29
milj. kr., sålunda en minskning med 19 milj. kr. i förhållande till vad som
har föreslagits i budgetpropositionen.

Regeringens förslag till bidrag till verksamheten vid Studsvik ger inte
anledning till någon erinran från utskottets sida och tillstyrks alltså. Av
detta följer att motion 1988/89: N417 (mp) avstyrks såvitt nu är i fråga.

En ökad långsiktighet i statens finansiering av Studsviks verksamhet efterlyses
i motion 1988/89: N462 (fp). Motionären är kritisk till att de statliga
bidragen anslås för endast ett år i taget. Detta försvårar företagets planering.
En längre planeringshorisont skulle medverka till att den kärntekniska
kompetensen inom bolaget kunde bevaras.

Frågan om finansieringen av verksamhet inom energiteknikområdet vid
Studsvik berördes i riksdagens energipolitiska beslut våren 1988. På förslag
av utskottet (NU 1987/88:40 s. 121) framhöll riksdagen i ett uttalande till
regeringen vikten av att finansieringen och organisationen av Studsviks
forsknings- och utvecklingsinsatser inom områdena alternativa energikällor,
energieffektivitet och energihushållning skulle bli föremål för särskilda
överväganden. Företagets insatser på dessa områden borde, uttalade riksdagen,
ses i samband med att likartad verksamhet byggs upp av bl. a. Vattenfall.

Den tidigare nämnda utredningen om energiforskningen har bl. a. till
uppgift att föreslå hur vissa delar av verksamheten vid Studsvik skall integreras
i energiforskningen så att företagets speciella kompetens kan tas till
vara på bästa sätt. Utredningen skall vidare, framgår det av utredningsdirektiven,
kartlägga möjligheterna att samordna Studsviks verksamhet med
de utvecklingsinsatser som sker inom i första hand kraftföretagen och med
den forskning på kärnsäkerhets- och strålskyddsområdena som statens
kärnkraftinspektion och statens strålskyddsinstitut svarar för.

Bl. a. den fråga som tas upp i motion 1988/89: N462 (fp) har sålunda
riksdagen redan uppmärksammat i ett särskilt uttalande, och den prövas
alltså för närvarande i nyssnämnda utredning. Med hänvisning härtill avstyrks
motionen. 69

Vätgas

1988/89: NU25

Ökade insatser för att stimulera utvecklingen på vätgasområdet föreslås i
tre motioner.

Väte kan produceras ur alla primära energikällor, framhålls det i motion
1988/89: N403 (fp). Solen är den ideala källan. Enligt motionärerna kan
vätgastekniken utvecklas så att den på sikt blir konkurrenskraftig. För
detta krävs dock långsiktiga forsknings- och utvecklingsinsatser. I motionen
föreslås att forskningen på detta område skall ges en sådan omfattning
att det blir meningsfullt att bedriva den som ett fristående program inom
energiforskningsprogrammet.

Motion 1988/89: N423 (c) går ut på att en utredning om införande av
vätgas som energibärare i Sverige skall tillsättas. Tiden är mogen för en
introduktion av vätgas, menar motionärerna. Riksdagen borde göra kraftfulla
markeringar och fatta vittgående beslut på området så att det i samhället
klargörs att vätgasen skall införas i energiförsörjningen. I motionen
pläderas för att Borlänge skall utses till centrum för utveckling av vätgastekniken.

Allt talar för, heter det i motion 1988/89: N230 (vpk), att vätgasen kommer
att spela en viktig roll i den framtida energiförsörjningen. Enligt motionären
är dock intresset för vätgastekniken mycket begränsat. Riksdagen
borde därför hos regeringen kräva att ett långsiktigt forsknings- och åtgärdsprogram
rörande vätgasen skall tillskapas. Vidare begärs i motionen
ett uttalande av riksdagen om att den vätgas som bildas som biprodukt vid
industriproduktion måste tas till vara. Till grund för yrkandet åberopar
motionären en utredning av styrelsen för teknisk utveckling (STU) enligt
vilken 170 000 ton vätgas ventileras bort varje år.

Inom ramen för ett av programmen i det nuvarande energiforskningprogrammet,
Energirelaterad grundforskning, stöder både naturvetenskapliga
forskningsrådet och STU forskning om vätgas. Sådan forskning bedrivs
också med bidrag från programmet Industrins energianvändning med
STU som ansvarig myndighet. Vidare bevakar statens energiverk teknikutvecklingen
inom vätgasområdet. Inom ramen för det tidigare nämnda
delprogrammet Teknikbevakning gavs i det föregående energiforskningsprogrammet
särskilt utrymme åt forskningsinsatser rörande vätgas som
energibärare.

På förslag av utskottet avslog riksdagen våren 1988 en motion (vpk) med
krav på utökad forskning om vätgas (NU 1987/88:40 s. 114). Utskottet
erinrade om pågående forskningsinsatser och ansåg att det inte fanns behov
av något ytterligare statligt stöd till forskningen om vätgas. Motionen
gavs helt stöd i en reservation (vpk) och delvis i en annan (fp, c). I den
senare begärdes att en utredning skulle tillsättas för att kartlägga vätgasforskningens
dåvarande stadium och behovet av ytterligare stödinsatser på
området.

Enligt utskottets mening kan vätgasen på lång sikt komma att spela en
viktig roll i energiförsörjningen. En kombination av solen som energikälla
och — via elektrolys — vätgas som energibärare ter sig mycket tilltalande
från såväl miljö- som energisynpunkt. Utskottet vill återigen hänvisa till

det forsknings- och utvecklingsarbete sorn bedrivs angående vätgastekni- 1988/89: NU25
ken. Med hänsyn till detta arbete och i avvaktan på resultatet av den pågående
utredningen om den framtida energiforskningen anser utskottet att
motionsyrkandena om utökade insatser för utveckling av vätgastekniken
inte bör föranleda någon åtgärd av riksdagen.

Uppgiften i motion 1988/89: N230 (vpk) om att STU i en utredning
skulle ha kommit fram till att industrin skulle ventilera bort 170 000 ton
vätgas årligen förnekas från STU:s sida. Vid kontakt med motionären åberopas
en konsultutredning om vätgashanteringen i Sverige som gjordes på
uppdrag av STU och som publicerades år 1982 (Dnr STU 81—3174). I
utredningen angavs att produktionen av vätgas i landet i början av 1980-talet uppgick till totalt ca 200 000 ton. Huvuddelen av denna produktion
togs till vara som bränngas och för användning i kemiska processer. Enligt
en senare utredning om vätgas i industrin som energiforskningsnämnden
har publicerat (Efn/LET 1984:25) producerade industrin år 1984 ca
130 000 ton vätgas. Denna vätgas togs i allt väsentligt till vara. Den utnyttjades
huvudsakligen som bränsle för produktion av ånga och värme men
också vid produktion av ammoniak, saltsyra m. m. Utredningen visade att
endast 200 ton vätgas ventilerades bort.

Med hänvisning till de redovisade uppgifterna avstyrks motionen såvitt
här är i fråga.

Vissa lokala frågor

Norra Uppland bör utvecklas till ett försöksområde för utveckling av energiteknik,
anförs det i motion 1988/89: N414 (vpk). Motionären anser att
forsknings- och utvecklingsinsatser rörande alternativa energikällor, minskad
energiförbrukning m. m. bör koncentreras till en bestämd region så att
det ges möjlighet att pröva en ny energi- och miljöpolitik. Hon menar att
norra delen av Uppland är ett lämpligt område för ett sådant projekt. Riksdagen
borde hos regeringen begära förslag till åtgärder i enlighet härmed.

Riksdagen har under senare år vid flera tillfällen avslagit motioner av
liknande innebörd som den nu aktuella. Senast våren 1988 avslogs en sådan
motion (vpk) på förslag av utskottet (NU 1987/88:40 s. 123). Utskottet
ansåg det närmast vara en angelägenhet för resp. lokala intressenter att
ta de initiativ som erfordrades för att förslaget skulle bli prövat. En reservation
(vpk) avgavs till förmån för motionen.

Utskottet finnér inte nu anledning till ändrat ställningstagande. Motionen
avstyrks.

Det är nödvändigt med en ökad produktion av energiråvaror på tillgänglig
åkermark, anförs det i motion 1988/89: N441 (c). Detta förutsätter dock
ökade forsknings- och utvecklingsinsatser. Motionärerna fäster uppmärksamheten
på den sektorsövergripande forskning som bedrivs inom institutionen
för TEMA vid Linköpings universitet och menar att den bör kopplas
ihop med den forskning på området som utförs vid Sveriges lantbruksuniversitet.
Därigenom skulle en värdefull resurs kunna skapas för det ak- 71

tuella ändamålet. Riksdagen borde hemställa hos regeringen att förutsättningarna
för en sådan integrering utreds.

Sedan år 1980 utövas temaorienterad forskning vid universitetet i Linköping.
Denna typ av forskning, som inte bedrivs vid någon annan institution
i landet, har växt fram som ett alternativ till den traditionella ämnesforskningen;
ett relativt brett problemområde — tema — skall i stället
för ett ämne vara utgångspunkten och ha en sammanbindande funktion
mellan flera forskningsfält. Hittills har fem teman inrättats, bl. a. ett om
vatten i natur och samhälle och ett om teknik och social förändring.

Utskottet räknar med att olika institutioner vidtar erforderliga åtgärder
för en samordning av forskningsinsatserna om en sådan kan anses vara av
intresse. Det saknas, menar utskottet, anledning för riksdagen att ta något
initiativ i frågan. Motion 1988/89: N441 (c) avstyrks således i aktuell del.

Etanolproduktion

I likhet med tidigare år har i ett antal motioner lämnats förslag till lokalisering
av en fullskaleanläggning för etanolproduktion. I tre motioner,
1988/89: N441 (c), 1988/89: N444 (fp) och 1988/89: N454 (fp), pläderas för
en etablering i Östergötlands län. Motion 1988/89: N473 (c) går ut på att en
anläggning skall uppföras i Mönsterås, och i motion 1988/89: N476 (c) föreslås
Lidköping som lämplig ort för en sådan anläggning. I centerns partimotion
1988/89: N478 begärs — utan förslag till lokalisering — att riksdagen
hos regeringen skall hemställa om att en fullskaleanläggning för etanolproduktion
baserad på inhemska råvaror skall komma till stånd som ett
första steg i introduktionen av etanol.

I samband med behandlingen av liknande motioner våren 1988 gav utskottet
en utförlig redogörelse för det utvecklings- och utredningsarbete
som har bedrivits beträffande etanolframställning; till den hänvisar utskottet
nu (NU 1987/88:40 s. 114). Sedan dess har regeringen i juni 1988 avslagit
en ansökan från Lantbrukarnas riksförbund och Svenska lantmännens
riksförbund om tidsbegränsad skattebefrielse för etanol eller ett motsvarande
statligt bidrag för att stödja uppförandet av en anläggning för
etanolframställning i Lysekil. Regeringen ansåg att det samhällsekonomiska
värdet av en inhemsk produktion av etanol inte var sådant att det motiverade
statligt stöd.

På förslag av utskottet avslog riksdagen de aktuella motionerna våren
1988. Enligt utskottets mening fanns det inte skäl för något riksdagsinitiativ
i frågan om en anläggning för etanolproduktion. I en reservation (c,
vpk) anfördes att det var motiverat med statliga åtgärder som skulle främja
uppförandet av en fullskaleanläggning för produktion av etanol baserad på
inhemska råvaror. Något förord för lokalisering av en anläggning till en
bestämd ort gavs emellertid inte.

Näringsutskottet har nyligen i sitt yttrande (1988/89: NU3y) till skatteutskottet
tagit upp frågan om skattebefrielse för etanol som tillverkas i
Sverige av inhemska råvaror. Näringsutskottet anförde att en sådan skattefrihet
skulle strida mot Sveriges handelspolitiska åtaganden och avstyrkte
motioner (c; vpk; mp) i ärendet. Utskottet ansåg dock att fortsatta

1988/89: NU25

undersökningar om miljöeffekter av etanolinblandning i bensin borde följas
med stor uppmärksamhet, liksom insatserna för utvecklandet av miljövänliga
motorer och drivmedel. I en avvikande mening (c, vpk, mp) föreslogs
att skatt inte skall utgå på etanol som används som drivmedel och
som är producerad på inhemska råvaror.

Utskottet står fast vid sin uppfattning att det inte finns anledning för
riksdagen att vidta någon åtgärd när det gäller etablering av en anläggning
för etanolframställning, än mindre när det gäller lokaliseringen av en sådan
anläggning. Utskottet vill återigen understryka den konkurrens som
kan komma från importerad etanol och som med hänsyn till Sveriges handelspolitiska
åtaganden inte kan utestängas. De nu behandlade motionerna
avstyrks alltså i berörda delar.

Vissa anslag m. m.

Utskottet tar till sist upp ett antal förslag i budgetpropositionen om anslag
m.m. som inte har berörts i det föregående.

Det första gäller ett anslag om 15 milj. kr. till miljö- och energidepartementet
för utredningar m.m. Anslaget är avsett att täcka kostnader för
bl. a. vissa råd och delegationer och för offentlig utredningsverksamhet
inom miljö- och energiområdet. För innevarande budgetår har totalt 13,5
milj. kr. anvisats för detta ändamål, varav 5,7 milj. kr. på tilläggsbudget.
Enligt uppgift från miljö- och energidepartementet beräknas huvuddelen
av det föreslagna anslagsbeloppet komma att utnyttjas för utredningar
m.m. inom miljöområdet.

Det är dags att övergå från utredande till handling, anförs det i motion
1988/89: N478 (c). Med den energipolitik som centern förordar behövs
inga ytterligare utredningar på energiområdet, hävdar motionärerna och
föreslår ett anslag om endast 10 milj. kr. för nästa budgetår.

Det berörda anslaget har redan behandlats av riksdagen. På förslag av
jordbruksutskottet (1988/89: JoU 13 s. 10), dit denna punkt i budgetpropositionen
hade hänvisats, har riksdagen i april 1989 enhälligt godkänt regeringens
förslag.

Utskottet finner inte att riksdagen har skäl att ompröva sitt nyligen fattade
beslut. Om motionärernas förslag vann gehör skulle inte bara angelägna
utredningar inom energiområdet utan också insatser på miljöområdet
förhindras. Här aktuell del av motion 1988/89: N478 (c) avstyrks alltså.

De resterande anslag m. m. som utskottet har att behandla har inte föranlett
några motionsyrkanden.

Regeringen har i ett särskilt avsnitt tagit upp organisationen för den statliga
oljelagringen och framlagt vissa förslag härom. Sedan den 1 juli 1987
gäller en ändrad ansvarsfördelning beträffande beredskapslagringen av
olja. Staten ansvarar numera för den beredskapslagring av olja som avser
neutralitets- och krigssituationer, medan oljeföretagen m. fl. har ansvaret
för fredstidslagringen. Lagren av oljeprodukter för neutralitets- och krigssituationer
ägs av staten genom statens energiverk. Drift och förvaltning
av dessa lager handhas för närvarande av överstyrelsen för civil beredskap.

1988/89: NU25

Regeringen föreslår att denna verksamhet den 1 juli 1989 skall överföras
till statens energiverk, där en särskild beredskapsavdelning avses bli inrättad.
Vidare begärs att riksdagen godkänner ett träffat avtal om statens köp
av oljebranschens lagringsbolag AB Svensk Petroleumadministration och
Svensk Petroleumlagring Tre AB. Köpeskillingen är 80 milj. kr. vid ett
övertagande av bolagen per den 1 juli 1989. Enligt detta avtal skall staten
också avskriva oljelagringslån till berörda oljeföretag om totalt ca 70 milj.
kr. Regeringen begär också ett bemyndigande att avskriva oljelagringslån
till lagringsskyldiga förbrukare om totalt ca 2,7 milj. kr. Utskottet tillstyrker
de nu redovisade förslagen.

Till statens energiverk har tre anslag föreslagits. För dess förvaltningskostnader
resp. utrednings- och informationsverksamhet begärs anslag av
ca 44,6 milj. kr. resp. ca 14,5 milj. kr. Vidare föreslår regeringen ett nytt
anslag med anledning av riksdagens beslut om en ändrad kontrollordning
för elektrisk materiel (prop. 1987/88:82, NU 1987/88:30). Den nya ordningen,
som införs den 1 januari 1990, innebär att energiverkets resurser
behöver förstärkas för bl. a. ökad tillsynsverksamhet. För nästa budgetår
beräknas kostnaderna för verksamheten till ca 17,5 milj. kr. Då den skall
avgiftsfmansieras begärs i budgetpropositionen att ett formellt anslag av
1 000 kr. skall anvisas. Utskottet tillstyrker de tre nu nämnda förslagen.
Likaså tillstyrks ett anslag av ca 11,0 milj. kr. för verksamheten vid statens
elektriska inspektion.

För visst internationellt energisamarbete föreslås riksdagen anvisa ca

26.9 milj. kr., vilket utskottet tillstyrker.

För täckande av förluster som kan uppkomma till följd av olika slags
garantier inom energiområdet begärs ett formellt anslag av 1 000 kr. Regeringen
föreslår också att ramen för statens garantier i samband med åtaganden
för oljeutvinning m. m. sänks från nuvarande nivå om 8 miljarder
kronor till 4 miljarder kronor. Den 1 juli 1988 uppgick summan av utestående
garantier inom denna ram till ca 1,4 miljarder kronor. Utskottet
tillstyrker dessa förslag.

Tre av de begärda anslagen avser beredskapslagring m.m. på energiområdet.
För drift av beredskapslager av bränslen och drivmedel beräknas ca
413,7 milj. kr. Från anslaget Beredskapslagring och industriella åtgärder
betalas kostnader för investeringar i produkter och anläggningar och för
industriella åtgärder av beredskapsskäl. För nästa budgetår begärs att ca

248.9 milj. kr. skall tillföras detta anslag. Härav har 162 milj. kr. beräknats
för kompletterande inköp av oljeprodukter och 80 milj. kr. för tidigare
nämnda köp av oljebranschens lagringsbolag. Det tredje anslaget står till
regeringens disposition för täckande av oförutsedda kostnader för lagring
av olja, motorbensin m. m. Liksom tidigare år föreslås att ett formellt anslag
av 1 000 kr. skall anvisas för detta ändamål. Ett återstående anslag
ingår i den ekonomiska ramen för den civila delen av totalförsvaret och
avser beredskapsåtgärder inom kraftindustrin. Från detta anslag lämnas bidrag
till andra kraftföretag än Vattenfall för att de skall stimuleras till beredskapshöjande
åtgärder i den fredstida verksamheten. Förutom ett anslag
av ca 21,1 milj. kr. för nästa budgetår begär regeringen bemyndigande
att ikläda staten ekonomisk förpliktelse för åtaganden om högst 9,5 milj.

1988/89: NU25

kr. för budgetåret 1993/94; nu gällande bemyndigande sträcker sig till bud- 1988/89: NU25
getåret dessförinnan. Utskottet tillstyrker regeringens förslag i de punkter
som nu har berörts.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande plan för kärnkraftsavvecklingen

att riksdagen avslår motion 1988/89: N359 yrkande 2, motion
1988/89: N405 yrkande 3, motion 1988/89: N408 yrkande 3, motion
1988/89: N409, motion 1988/89: N416 yrkande 4, motion
1988/89: N418 yrkandena 4 och 5, motion 1988/89: N432 yrkandena
9, 10, 11 och 16, motion 1988/89: N463 yrkande 1, motion
1988/89: N464 i ifrågavarande del, motionerna 1988/89: N465,
1988/89: N466, 1988/89: N467 och 1988/89: N468, motion

1988/89: N477 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1988/89: N478
yrkande 3 och motion 1988/89: N480 yrkande 1,

2. beträffande effekthöjningar i kärnkraftverk

att riksdagen avslår motion 1988/89: N430 yrkande 1,

3. beträffande förstatligande av kärnkraftverk

att riksdagen avslår motion 1988/89: N418 yrkande 3,

4. beträffande ersättning till ägare av kärnkraftverk
att riksdagen avslår motion 1988/89: N416 yrkande 3,

5. beträffande kärnkraftsavveckling i Finland

att riksdagen avslår motion 1988/89: N477 yrkande 1 i ifrågavarande
del,

6. beträffande lokala säkerhetsnämnder

att riksdagen antar det i proposition 1988/89:100 bilaga 16 under
punkt C 9 moment 1 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen
(1984:3) om kärnteknisk verksamhet, dock med ändrad lydelse enligt
utskottets förslag i det följande:

Regeringens förslag Utskottets förslag

Den som har tillstånd att driva
en sådan kärnteknisk anläggning
som avses i 2 § 1 a och 1 b eller en
anläggning för framställning, hantering,
bearbetning, lagring eller
slutlig förvaring av kärnämne eller
kärnavfall är skyldig att ge lokal säkerhetsnämnd,
som regeringen bestämmer,
insyn i säkerhets- och
strålskyddsarbetet vid anläggningen.

Den som har tillstånd att driva
en sådan kärnteknisk anläggning
som avses i 2 § 1 a eller 1 b eller en
anläggning för framställning, hantering,
bearbetning, lagring eller
slutlig förvaring av kärnämne eller
kärnavfall är skyldig att ge lokal säkerhetsnämnd,
som regeringen bestämmer,
insyn i säkerhets- och
strålskyddsarbetet vid anläggningen.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

7. beträffande anslag till statens kärnkraftinspektion 1988/89: NU25
att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:100 bilaga 16 punkt

C 8 och punkt C 9 moment 2 för budgetåret 1989/90 under fjortonde
huvudtiteln anvisar

a) till Statens kärnkraftinspektion: Förvaltningskostnader ett reservationsanslag
av 1 000 kr.,

b) till Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning ett reservationsanslag
av 1 000 kr.,

8. beträffande utredning om statens kärnkraftinspektion
att riksdagen avslår motion 1988/89: N417 yrkande 14,

9. beträffande internationella atomenergiorganet IAEA
att riksdagen avslår motion 1988/89: N463 yrkande 3,

10. beträffande redovisning av kostnader i Sverige till följd av Tjernobylolyckan att

riksdagen avslår motion 1988/89: N458,

11. beträffande uranköp på spotmarknaden

att riksdagen avslår motion 1988/89: N434 och motion 1988/89: N478
yrkande 19,

12. beträffande energiförsörjningen i stort

att riksdagen avslår motion 1988/89: N232 yrkande 1 i ifrågavarande
del, motion 1988/89: N416 yrkandena 1, 2 och 6, motion
1988/89: N433 i ifrågavarande del, motion 1988/89: N478 yrkandena
1 i ifrågavarande del, 6 och 7 i ifrågavarande del och motion
1988/89: N480 yrkande 4,

13. beträffande miljöaspekter på energiförsörjningen
att riksdagen avslår motion 1988/89: N405 yrkande 1,

14. beträffande den elintensiva industrins försörjning med elenergi
att riksdagen avslår motion 1988/89: N459,

15. beträffande regionalpolitiska aspekter på energiförsörjningen
att riksdagen avslår motion 1988/89: N278 yrkande 3,

16. beträffande energiförsörjningen i Värmlands län
att riksdagen avslår motion 1988/89: N455,

17. beträffande beredskapsaspekter på energiförsörjningen
att riksdagen avslår motion 1988/89: N478 yrkande 20,

18. beträffande energimarknadens struktur

att riksdagen avslår motion 1988/89: N403 yrkande 4 i ifrågavarande
del, motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del och motion
1988/89: N478 yrkande 10,

19. beträffande energipolitiska styrmedel i allmänhet
att riksdagen avslår motion 1988/89: N478 yrkande 4,

20. beträffande stöd till teknikutveckling på energiområdet
att riksdagen

a) avslår motion 1988/89: N478 yrkandena 11 och 12,

b) avslår motion 1988/89: N430 yrkande 2,

21. beträffande kvantitativa mål för energihushållningen

att riksdagen avslår motion 1988/89: N415, motion 1988/89: N418 yrkandena
6 och 7, motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del och motion
1988/89: N478 yrkandena 1 och 5, båda i ifrågavarande del, 76

22. beträffande energihushållning i allmänhet 1988/89: NU25

att riksdagen avslår motion 1988/89: N232 yrkande 1 i ifrågavarande

del, motion 1988/89:N405 yrkande 5, motion 1988/89:N433 i ifrågavarande
del och motion 1988/89: N478 yrkandena 1, 2 och 5, alla i
ifrågavarande del,

23. beträffande elprisernas framtida utveckling

att riksdagen avslår motion 1988/89: N403 yrkandena 6 och 7 och motion
1988/89:N478 yrkande 8,

24. beträffande besked om de framtida energipriserna
att riksdagen avslår motion 1988/89: N425,

25. beträffande eltaxesystem som stimulerar till energihushållning
att riksdagen avslår motion 1988/89: N410,

26. beträffande åtgärder för att kapa belastningstoppar i elsystemet
att riksdagen avslår motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del,

27. beträffande energisnåla hushållsmaskiner

att riksdagen avslår motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del,

28. beträffande fossileldade kraftverk

att riksdagen avslår motion 1988/89: N405 yrkande 4, motionerna
1988/89: N411 och 1988/89: N420, motion 1988/89: N432 yrkande 8,
motion 1988/89: N438 och motion 1988/89: N447 yrkande 1,

29. beträffande kolanläggningen i Värtan

att riksdagen avslår motion 1988/89: N432 yrkande 7,

30. beträffande utnyttjande av fossila bränslen i Norden
att riksdagen avslår motion 1988/89: N477 yrkande 3,

31. beträffande kraftvärmeutbyggnaden

att riksdagen avslår motion 1988/89: N432 yrkande 12 och motion
1988/89: N478 yrkande 7 i ifrågavarande del,

32. beträffande garantipris för viss elenergi, m. m.
att riksdagen avslår motion 1988/89: N478 yrkande 9,

33. beträffande vindkraft

att riksdagen avslår motion 1988/89: N429 i ifrågavarande del och
motion 1988/89: N432 yrkande 2,

34. beträffande åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner att

riksdagen avslår motion 1988/89: N278 yrkande 5, motion
1988/89: N407, motion 1988/89: N428 yrkande 3, motion
1988/89: N453 yrkandena 1 och 2 och motion 1988/89: N475,

35. beträffande landsbygdens elektrifiering

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:100 bilaga 16 punkt
C 16 och med avslag på motion 1988/89: N478 yrkande 21 till Främjande
av landsbygdens elektrifiering för budgetåret 1989/90 under fjortonde
huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 2 500 000 kr.,

36. beträffande eloptioner

att riksdagen avslår motion 1988/89: N403 yrkande 5,

37. beträffande transitering av elkraft på stamnätet

att riksdagen avslår motion 1988/89: N403 yrkande 4 i ifrågavarande
del och motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del,

38. beträffande import av elkraft från Island 77
att riksdagen avslår motion 1988/89: N402,

39. beträffande allmänna riktlinjer för naturgasintroduktionen 1988/89: NU25
att riksdagen avslår motion 1988/89: N403 yrkande 2, motion

1988/89: N432 yrkande 4 och motion 1988/89: N478 yrkande 17,

40. beträffande Östgasprojektet

att riksdagen avslår motion 1988/89: N446 och motion 1988/89: N447
yrkande 2,

41. beträffande vissa regionala frågor kring naturgasintroduktionen
att riksdagen

a) avslår motion 1988/89: N405 yrkande 2,

b) avslår motion 1988/89: N445 yrkandena 1 och 2,

c) avslår motion 1988/89: N427,

d) avslår motion 1988/89: N329 yrkande 3,

e) avslår motion 1988/89: N445 yrkande 3,

42. beträffande ägarförhållandena i Swedegas AB
att riksdagen avslår motion 1988/89: N432 yrkande 6,

43. beträffande motorgas

att riksdagen avslår motion 1988/89: N448,

44. beträffande prisutjämningsfond för olja

att riksdagen avslår motion 1988/89: N428 yrkande 6,

45. beträffande Karlshamns oljekraftverk

att riksdagen avslår motion 1988/89: N408 yrkandena 1 och 2,

46. beträffande kol

att riksdagen avslår motion 1988/89: N478 yrkande 18,

47. beträffande satsningar på inhemska bränslen
att riksdagen

a) avslår motion 1988/89: N318 yrkande 1, motion 1988/89: N403
yrkande 3, motion 1988/89: N432 yrkande 3, motion 1988/89: N453
yrkande 5 i ifrågavarande del och motion 1988/89: N478 yrkande 2 i
ifrågavarande del,

b) avslår motion 1988/89: N440,

48. beträffande stöd till biobränsleeldade fjärrvärmeanläggningar
att riksdagen avslår motion 1988/89: N439,

49. beträffande odling av energigrödor

att riksdagen avslår motion 1988/89: N441 yrkande 1 i ifrågavarande
del, motion 1988/89: N476 yrkande 1 och motion 1988/89: N478 yrkande
14,

50. beträffande JÖrgasningsanläggning i Nynäshamn m. m.

att riksdagen avslår motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del och
motion 1988/89: N470,

51. beträffande biogas

att riksdagen avslår motionerna 1988/89: N442 och 1988/89: N443
och motion 1988/89: N471 yrkandena 1, 2 och 4.

52. beträffande solenergi

att riksdagen avslår motion 1988/89: N432 yrkande 1 och motion
1988/89: N472,

53. beträffande anslag till energiforskning
att riksdagen

a) med bifall till proposition 1988/89:100 bilaga 16 punkt C 6 mo- 78

ment 2 och med avslag på motion 1988/89: N431 till Energiforskning
för budgetåret 1989/90 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag
av 293 588 000 kr.,

b) avslår motion 1988/89: N417 yrkande 11,

54. beträffande bemyndiganden avseende energiforskning

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:100 bilaga 16 punkt
C 6 moment 1 och med avslag på motion 1988/89: N417 yrkandena 12
och 13 bemyndigar regeringen att under budgetåret 1989/90 ikläda
staten ekonomisk förpliktelse i samband med stöd till forskning och
utveckling inom energiområdet som, inberäknat redan fattade beslut,
innebär åtaganden om högst 150 000 000 kr. för budgetåret 1990/91,
högst 100 000 000 kr. för budgetåret 1991/92, högst 35 000 000 kr. för
budgetåret 1992/93 och högst 15 000 000 kr. för budgetåret 1993/94,

55. beträffande långsiktig energiteknikforskning

att riksdagen avslår motion 1988/89: N403 yrkande 1 i ifrågavarande
del,

56. beträffande ny tekniks praktiska funktion

att riksdagen avslår motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del,

57. beträffande bidrag till verksamheten vid Studsvik AB

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:100 bilaga 16 punkt
C 11 och med avslag på motion 1988/89: N417 yrkandena 15 och 16
till Bidrag till verksamheten vid Studsvik AB för budgetåret 1989/90
under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
48 000 000 kr.,

58. beträffande finansieringen av verksamhet inom energiteknikområdet
vid Studsvik AB

att riksdagen avslår motion 1988/89: N462,

59. beträffande vätgas
att riksdagen

a) avslår motion 1988/89: N230 yrkande 1, motion 1988/89: N403
yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1988/89: N423,

b) avslår motion 1988/89: N230 yrkande 2,

60. beträffande försöksområde för utveckling av energiteknik
att riksdagen avslår motion 1988/89: N414,

61. beträffande sektorsövergripande forskning

att riksdagen avslår motion 1988/89: N441 yrkande 2,

62. beträffande etanolproduktion
att riksdagen

a) avslår motion 1988/89: N478 yrkande 13,

b) avslår motion 1988/89: N441 yrkande 1 i ifrågavarande del. motionerna
1988/89: N444, 1988/89: N454 och 1988/89: N473 och motion
1988/89: N476 yrkande 2,

63. beträffande anslag till utredningar m. m.

att riksdagen avslår motion 1988/89: N478 yrkande 15,

64. beträffande organisationen för den statliga oljelagringen, m. m.
att riksdagen med bifall till proposition 1988/89: 100 bilaga 16 i ifrågavarande
del

1988/89: NU25

a) godkänner vad som i propositionen har anförts om organisationen
för den statliga oljelagringen,

b) godkänner avtalet den 18 juni 1987 mellan statens energiverk och
ägarna till AB Svensk Petroleumadministration och Svensk Petroleumlagring
Tre AB om köp av aktierna i nämnda bolag,

c) bemyndigar regeringen eller, efter regeringens bemyndigande,
statens energiverk att avskriva oljelagringslån till lagringsskyldiga förbrukare
i enlighet med vad som i propositionen har anförts,

65. beträffande anslag till statens energiverk

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:100 bilaga 16 punkterna
C 1—C 3 för budgetåret 1989/90 under fjortonde huvudtiteln
anvisar

a) till Statens energiverk: Förvaltningskostnader ett ramanslag av
44 638 000 kr.,

b) till Statens energiverk: Utredningar m. m. och information ett reservationsanslag
av 14 517 000 kr.,

c) till Statens energiverk: Elsäkerhet m. m. ett reservationsanslag av
1 000 kr.,

66. beträffande statens elektriska inspektion

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:100 bilaga 16 punkt
C 4 till Statens elektriska inspektion för budgetåret 1989/90 under fjortonde
huvudtiteln anvisar ett ramanslag av 11 004 000 kr.,

67. beträffande visst internationellt energisamarbete

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:100 bilaga 16 punkt
C 7 till Visst internationellt energisamarbete för budgetåret 1989/90
under fjortonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av 26 889 000
kr.,

68. beträffande täckande av förluster i anledning av statliga garantier
inom energiområdet

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:100 bilaga 16 punkt
C 5

a) med ändring av tidigare lämnat bemyndigande bemyndigar fullmäktige
i riksgäldskontoret att ikläda staten garanti med sammanlagt
högst 4 000 000 000 kr. i samband med åtaganden för utvinning m. m.
av olja, naturgas eller kol,

b) till Täckande av förluster i anledning av statliga garantier inom
energiområdet för budgetåret 1989/90 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett förslagsanslag av 1 000 kr.,

69. beträffande beredskapslagring m. m.

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:100 bilaga 16 punkterna
C 12 —C 14 för budgetåret 1989/90 under fjortonde huvudtiteln
anvisar

a) till Drift av beredskapslager ett förslagsanslag av 413 679 000 kr.,

b) till Beredskapslagring och industriella åtgärder ett reservationsanslag
av 248 850 000 kr.,

c) till Särskilda kostnader för lagring av olja, motorbensin, m. m. ett
förslagsanslag av 1 000 kr.,

70. beträffande beredskapsåtgärder inom kraftindustrin

1988/89: NU25

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:100 bilaga 16 punkt
C 15

a) bemyndigar regeringen att under budgetåret 1989/90 ikläda staten
ekonomisk förpliktelse i samband med planering av stimulansåtgärder
för andra kraftföretag än statens vattenfallsverk för att öka
säkerheten i elöverföringen, vilket innebär åtaganden om högst
9 500 000 kr. för budgetåret 1993/94,

b) till Åtgärder inom delfunktionen Elkraft för budgetåret 1989/90
under fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
21 050 000 kr.

Stockholm den 11 maj 1989

På näringsutskottets vägnar

Lennart Pettersson

Närvarande: Lennart Pettersson (s), Hadar Cars (fp) (mom. 1—36 och
38 — 70), Rune Jonsson (s) (mom. 1 —32, 37, 46 — 51 och 56), Per Westerberg
(m), Åke Wictorsson (s) (mom. 1—32, 37, 46-51 och 56), Per-Ola
Eriksson (c) (mom. 1 —9, 11—36, 38 — 55 och 57 — 70), Birgitta Johansson
(s) (mom. 1—9, 11—32 och 46 — 51), Nic Grönvall (m) (mom. 1—9,
11 — 36, 38 — 55 och 57 — 70), Inga-Britt Johansson (s) (mom. 1—32, 37,
46 — 51 och 56), Bo Finnkvist (s) (mom. 1 — 19, 33 — 45 och 52 — 70), Reynoldh
Furustrand (s) (mom. 10, 33-45 och 52-70), Gunnar Hökmark
(m) (mom. 33 — 36, 38 — 45, 52 — 55 och 57 — 70), Gudrun Norberg (fp)
(mom. 1—32, 37, 46 — 51 och 56), Roland Larsson (c) (mom. 10, 37 och
56), Paul Lestander (vpk) (mom. 1—9, 11 —36, 38 —55 och 57 — 70), Lars
Norberg (mp), Leif Marklund (s), Mats Lindberg (s) (mom. 1—9, 11 - 36,
38 — 55 och 57 — 70), Karin Falkmer (m) (mom. 1—32, 37, 46 — 51 och 56),
Sven-Åke Nygårds (s) (mom. 10, 33-45 och 52-70), Karl Hagström (s)
(mom. 20 — 32 och 46 — 51), Barbro Andersson (s) (mom. 33 — 36, 38 — 45,
52 — 55 och 57 — 70), Stig Bertilsson (m) (mom. 10, 37 och 56), Ivar
Franzén (c), Leo Persson (s) (mom. 33-36, 38-45, 52-55 och 57-70),
Lars De Geer (fp) (mom. 33 — 36,38 — 45,52 — 55 och 57 — 70) och Gudrun
Schyman (vpk) (mom. 10, 37 och 56).

Reservationer

1. Plan för kärnkraftsavvecklingen (mom. 1)

Per Westerberg, Nic Grönvall och Karin Falkmer (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 22 med ”Den självklara”
och slutar på s. 23 med ”ur drift” bort ha följande lydelse:

Att kärnkraftsproduktionen i Sverige skulle avslutas senast år 2010 ingick,
som nyss har påvisats, inte i resultatet av folkomröstningen år 1980
utan är ett villkor som, utan att lagfästas, har tillfogats genom ett riksdagsbeslut
i efterhand. Utskottet anser att det med hänsyn till miljö, sysselsätt -

1988/89: NU25

6 Riksdagen 1988/89. 17 sami. Nr 25

ning och välfärd samt tillgångar på förnybara inhemska energikällor liksom
till den numera påvisade ökade tekniska livslängden hos kärnkraftsreaktorer
och med iakttagande av folkomröstningens resultat inte finns
tillfredsställande grund för detta beslut och inte heller för andra beslut som
innebär att riksdagen bestämmer olika reaktorers livslängd. Den styrande
principen bör i stället vara att varje reaktor skall utnyttjas så rationellt som
möjligt och att — som riksdagen också har beslutat — säkerhetssynpunkter
skall bli avgörande för i vilken ordningsföljd reaktorerna tas ur drift.

Någon förändrad säkerhetsbedömning som skulle motivera att kärnkraften
skall bölja avvecklas år 1995 föreligger inte. Inte heller har regeringen
kunnat bestyrka påståendet att ett beslut om förtida avveckling skulle positivt
påverka förutsättningarna för kraftindustrins långsiktiga planering
och därigenom också ligga i konsumenternas intresse.

Redan den förra året aviserade nedläggningen av två kärnkraftsreaktorer
tili år 1997 och än mer en fullständig kärnkraftsavveckling med slutpunkt
år 2010 kommer, såsom utvecklas bl. a. i motion 1988/89: N416 (m),
att utsätta vårt land för stora påfrestningar både ekonomiskt och i miljöhänseende.

Stora insatser för att nedbringa koldioxidutsläppen har kunnat genomföras
genom att kärnkraftverken har utnyttjats i enlighet med 1980 års
riksdagsbeslut. De vunna framgångarna på miljöområdet under senare år

— inte minst det minskade utnyttjandet av olja — har till stor del kunnat
åstadkommas tack vare kämkraftsproduktionen. All erfarenhet visar att
god tillgång till elenergi gynnar utvecklingen av tillväxt och välfärd. Detta
innebär att ett fortsatt utnyttjande av kärnkraften i varje läge kommer att i
högre grad än de olika avvecklingsaltemativen präglas av ansvar för den
globala miljön.

Det är ofrånkomligt att nya anläggningar för elproduktion måste skapas
när kärnkraftverken — som förra året svarade för 45 % av elförsörjningen

- skall tas ur drift. Det torde då, vilket också framgår av kraftbolagens
redovisade planer liksom av regeringspartiets interna promemorior, vara
oundvikligt att fossila bränslen kommer att utnyttjas i ökad utsträckning.

Även om de skadliga utsläppen kan minskas väsentligt genom reningsåtgärder
kvarstår att en ökad mängd koldioxid kommer att tillföras atmosfären.
Det blir fallet även vid användning av naturgas när denna ersätter
kärnkraft och inte olja eller kol, detta trots att naturgas uppvisar lägre koldioxidvärden
per nyttiggjord energienhet än andra fossila bränslen. En sådan
utveckling som här nämnts skulle vara helt oförenlig med de restriktioner
i fråga om koldioxidutsläpp som riksdagen angav förra året.

Kärnkraftsavvecklingen resulterar vidare ofrånkomligen — såsom har
belysts av statens energiverk — i en höjning av elpriserna som allmänt blir
en påfrestning på folkhushållet och framför allt drabbar den elintensiva
industrin, dit så viktiga branscher som smältverken, stålverken, massaoch
pappersindustrin och en del av den kemiska industrin hör. Detta kommer
otvivelaktigt att bekräftas genom den utredning på området som nu
pågår. Ett ökat inslag av planhushållning är att befara om en regering med
nuvarande politiska inriktning skall söka komma till rätta med detta problem.

1988/89: NU25

På här angivna grunder ställer sig utskottet bakom det nu aktuella yrkandet
i motion 1988/89: N416 (m), vilket går ut på att befintliga kärnkraftsaggregat
skall få användas så länge säkerhet och driftsekonomi tillåter
detta, liksom motionerna 1988/89: N405, 1988/89: N408 i berörd del,

1988/89: N465 och 1988/89: N466 (alla m), där regionala överväganden
har lett till motsvarande slutsats. 1 det väsentliga instämmer utskottet
också i vad som anförs i motion 1988/89: N409 (m). Om — till följd av
riksdagens beslut förra året — en ”kontrollstation” kommer till stånd i
samband med att kämkraftsfrågan tas upp nästa år är det viktigt att den
kommer att innefatta en total översyn av det energipolitiska läget och en
total omprövning av strategin för kärnkraftsavvecklingen.

Vad som nu sagts står i god överensstämmelse med centrala tankegångar
i motion 1988/89: N403 (fp). Den häri uttryckta uppfattningen att riksdagen
i lag bör fastslå att kärnkraften skall avvecklas före 2010 års utgång ter
sig emellertid ogrundad.

Av det sagda följer att utskottet också tar avstånd från alla de motionsyrkanden
som går ut på att riksdagen skall besluta om en ännu snabbare
kärnkraftsavveckling än vad regeringen förespråkar.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande plan för kärnkraftsavvecklingen
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N405 yrkande 3, motion
1988/89: N408 yrkande 3, motion 1988/89: N409, motion
1988/89: N416 yrkande 4 och motionerna 1988/89: N465 och
1988/89:N466 och med avslag på motion 1988/89:N359 yrkande 2,
motion 1988/89: N418 yrkandena 4 och 5, motion 1988/89: N432 yrkandena
9, 10, 11 och 16, motion 1988/89: N463 yrkande 1, motion
1988/89: N464 i ifrågavarande del, motionerna 1988/89: N467 och
1988/89: N468, motion 1988/89: N477 yrkande 1 i ifrågavarande del,
motion 1988/89: N478 yrkande 3 och motion 1988/89: N480 yrkande
1 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. Plan för kärnkraftsavvecklingen (mom. 1)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 22 med ”Den självklara”
och slutar på s. 23 med ”ur drift” bort ha följande lydelse:
Folkomröstningen år 1980 gav vid handen att det fanns en bred uppslutning
bakom kravet på att kärnkraften skulle utmönstras ur det svenska
energisystemet. Riksdagens beslut efter folkomröstningen innebar att
kärnkraften skall vara avvecklad senast år 2010. Moderata samlingspartiet
vill ha en fortsatt drift av kämkraftsreaktorerna efter år 2010 och vill liksom
folkpartiet överlåta till reaktorinnehavarna att, så länge säkerhetskraven
är uppfyllda, bestämma ordningsföljd och tidpunkt för när reaktorerna
skall stängas. Folkpartiet håller dock fast vid år 2010 som slutpunkt
för kärnkraftsavvecklingen.

Sedan kärnkraften kommit att svara för en väsentlig del av elproduktionen
i Sverige är det nödvändigt att avvecklingen samordnas med en effek -

1988/89: NU25

tiv förnyelse av vårt energisystem, som baseras på effektivare energianvändning
och en övergång till inhemsk miljövänlig och förnybar energi.
Utskottet redovisar i annat sammanhang en konkret förnyelseplan för vårt
energisystem. Genomförandet förutsätter en styrning av förnyelsearbetet,
och i detta arbete måste delta inte bara kraftföretagen utan många andra,
såsom kommuner, företag inom övriga näringsgrenar och enskilda. Även
om kraftföretagen är viktiga i samband med kärnkraftsavvecklingen, går
det inte att åstadkomma en effektiv förnyelse av energisystemet och en låg
kostnad för kärnkraftsavvecklingen om man som moderata samlingspartiet
och folkpartiet överlåter avvecklingen till enbart reaktorinnehavarna.

Till skillnad från de nu nämnda partierna har regeringen entydigt deklarerat
att avvecklingsbeslutet skall ligga fast och att avvecklingen skall inledas
med att två reaktorer skall tas ur drift åren 1995 och 1996. Detta ställningstagande
innebär, såsom framhölls vid utskottets behandling förra
året av proposition 1987/88:90 om energipolitik inför 1990-talet (NU
1987/88:40 s. 143), ett framsteg jämfört med tidigare opreciserade uttalanden
av regeringen.

Regeringens program och åtgärder är emellertid långt ifrån till fyllest.
De kännetecknas av en systematisk förhalningstaktik. Avvecklingen borde
ha inletts tidigare, när kärnkraftens andel av energiförsörjningen var
mindre. Om inte förr så efter katastrofen i Tjernobyl — vilken hade allvarliga
återverkningar också i vårt land — borde det ha stått klart för regeringen
att avvecklingen måste genomföras så snabbt som möjligt. I motioner
från såväl centern som vänsterpartiet kommunisterna har i flera år
framställts krav — som även miljöpartiet har anslutit sig till — att reaktorerna
Barsebäck 1 och 2 och Ringhals 2 med det snaraste skulle tas ur drift.
Regeringen har emellertid valt att gång på gång tillsätta nya utredningar
och därmed försenat nödvändiga beslut. Typiskt är att de två aviserade
reaktornedläggningar som skall utgöra begynnelsefasen i kärnkraftsavvecklingen
har förlagts till de sista åren inom de intervall som tidigare har
angetts.

En utgångspunkt för utskottets ställningstagande är att energisystemet
måste förnyas successivt oavsett om kärnkraften avvecklas eller ej. Den
centrala frågan när det gäller kostnaderna för kärnkraftsavvecklingen och
de långsiktiga kostnaderna för den energi som behövs är inte om kärnkraftverken
används några år mer eller mindre utan på vilket sätt förnyelsen av
energisystemet genomförs. Genom att inleda kärnkraftsavvecklingen nu
skapar vi utrymme för en kontinuerlig kostnadseffektiv förnyelse av energisystemet.
Utskottet återkommer i det följande till frågan om hur denna
förnyelse närmare bestämt skall gestalta sig.

En faktor som måste beaktas är att konsekvenserna skulle bli förödande
om det i Sverige eller annorstädes skulle inträffa en allvarlig kärnkraftsolycka
som framtvingar en snabbavveckling av kärnkraftsproduktionen i
vårt land. Risken för olyckor ökar allteftersom reaktorerna åldras eller blir
fler. Ju längre de svenska kärnkraftverken drivs, desto större blir risken för
att en kärnkraftsolycka inträffar även hos oss.

Mot här angiven bakgrund föreslår utskottet att — som ett led i förnyelsen
av energisystemet — avvecklingen av kärnkraften inleds med att reak -

1988/89: NU25

torerna Barsebäck 1 och 2 och Ringhals 2 tas ur drift så snart sorn möjligt.

I vart fall såvitt gäller Barsebäcksverket kan det erfordras lagstiftning för
att detta skall kunna åstadkommas; regeringen bör utan dröjsmål lägga
fram förslag därom.

Väsentligt är också att avvecklingsperioden inte blir längre än nödvändigt.
Övergången till ett energisystem baserat på effektivare energianvändning
och utnyttjande av förnybara energikällor medför att kärnkraftsreaktorerna
successivt kan tas ur drift såsom obehövliga. En konsekvent strävan
att genomföra ett sådant energisystem får följaktligen som logisk
konsekvens att slutpunkten för kärnkraftsproduktionen flyttas avsevärt
närmare i tiden, vilket är angeläget från säkerhets- och miljösynpunkt. Såsom
anförs i motionerna 1988/89: N478 (c) och 1988/89: N432 (vpk) bör
avvecklingen genomföras fullt ut under 1990-talet. Sverige bör gå in i
2000-talet utan kärnkraft!

Den strategi som utskottet här har förordat ligger helt i linje med folkomröstningsresultatet
men avviker markant från det förslag till omprövning
i samband med den tilltänkta kontrollstationen för energipolitiken år
1990 som framförs i motion 1988/89: N409 (m). Utskottets strategi kräver
ingen sådan kontrollstation, men utskottet accepterar den som ett andrahandsalternativ
för att säkra regeringens förslag rörande kärnkraftsavvecklingens
inledning. Den nämnda motionen har motsatt syfte och avstyrks
därför av utskottet.

Med det förut sagda har utskottet vidare avstyrkt motion 1988/89: N416
(m) och 1988/89: N408 (m) i här aktuella delar liksom motionerna
1988/89:N405, 1988/89:N465 och 1988/89:N466 (alla m).

Vad utskottet har föreslagit överensstämmer med berörda yrkanden i
motionerna 1988/89: N478 (c), 1988/89: N463 (c), 1988/89: N464 (c),
1988/89: N432 (vpk) och 1988/89: N480 (mp), vilka alltså tillstyrks av utskottet.
Här aktuella yrkanden i motionerna 1988/89: N359,
1988/89: N418 och 1988/89: N477 (alla mp) blir också väsentligen tillgodosedda
enligt utskottets förslag. Det gäller dock inte såvitt de avser avvecklingsperiodens
längd, eftersom enligt utskottets bedömning tiden fram till
sekelskiftet behövs för en riktig och effektiv förnyelse av vårt energisystem.
Ytterligare motionsyrkanden som likaledes tillgodoses i det väsentliga är
de — i motionerna 1988/89: N432 (vpk), 1988/89: N467 (mp) och
1988/89: N468 (mp) — som går ut på avveckling av vissa angivna kärnkraftsreaktorer
i Barsebäck och Ringhals.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande plan för kärnkraftsavvecklingen
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N432 yrkandena 9, 10, 11
och 16, motion 1988/89: N463 yrkande 1, motion 1988/89: N464 i
ifrågavarande del, motion 1988/89: N478 yrkande 3 och motion
1988/89: N480 yrkande 1, med anledning av motion 1988/89: N359
yrkande 2, motion 1988/89: N418 yrkandena 4 och 5, motionerna
1988/89: N467 och 1988/89: N468 och motion 1988/89: N477 yrkande
1 i ifrågavarande del och med avslag på motion 1988/89: N405 yrkande
3, motion 1988/89: N408 yrkande 3, motion 1988/89: N409,

1988/89: NU25

motion 1988/89: N416 yrkande 4 samt motionerna 1988/89: N465 och
1988/89: N466 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

3. Plan för kärnkraftsavvecklingen (mom. 1)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 22 med ”Den självklara”
och slutar på s. 23 med ”ur drift” bort ha följande lydelse:

Resultatet av folkomröstningen år 1980 är alltjämt en given utgångspunkt
när kärnkraftens framtid diskuteras. Årtalet 2010 nämndes visserligen
inte i de alternativ som de röstande hade att ta ställning till men angavs
inför folkomröstningen av dem som förespråkade linje 2. Att ange en fixerad
sluttidpunkt bedömdes också som riktigt när riksdagen efter folkomröstningen
behandlade avvecklingsfrågan. Det fanns också en stor majoritet
för att gränsen skulle sättas vid utgången av år 2010.

Riksdagen har sålunda slagit fast när kärnkraftsavvecklingen skall vara
avslutad. Statsmakterna bör även i övrigt — genom skatte- och avgiftsregler,
miljökrav osv. — ange bestämda ramar för de konkreta besluten på
energimarknaden. Prispolitiken, som i höggrad påverkas av sådana regler,
bör — såsom närmare utvecklas i motion 1988/89: N403 (fp) — spela en
central roll. Utskottet återkommer till hithörande frågor i det följande.

Inom de angivna ramarna bör energimarknadens aktörer få fatta erforderliga
konkreta beslut för energipolitikens förverkligande. Det är sålunda
inte en uppgift för regeringen eller riksdagen att i detalj besluta om vid
vilken tidpunkt eller med vilka reaktorer kärnkraftsavvecklingen skall inledas.
Kraftföretagen har som tidigare att förse marknaden med den elenergi
som efterfrågas. Detta bidrar till att reducera negativa effekter för
olika samhällssektorer som kärnkraftsavvecklingen kan föra med sig.

Med det anförda vänder sig utskottet mot en av statsmakterna framtvungen
förtida avveckling av kärnkraften enligt de riktlinjer som regeringen
anvisade förra året. Beträffande verkningarna av en sådan åtgärd
kan utskottet också till dels instämma i de synpunkter som framförs i motion
1988/89: N416 (m). En förtida avveckling leder till att fossila bränslen
kommer att utnyttjas i ökad utsträckning, vilket förstärker den s.k. drivhuseffekten.

Det är (= reservation 1) förra året.

Till väsentlig del instämmer utskottet i vad som anförs i motion
1988/89: N409 (m). Om — till följd av riksdagens beslut förra året — en
”kontrollstation” kommer till stånd i samband med att kärnkraftsfrågan
tas upp nästa år är det viktigt att den kommer att innefatta en mera fullständig
översyn av det energipolitiska läget. En sådan kommer enligt utskottets
uppfattning att styrka riktigheten i vad utskottet nyss har sagt om
hur kärnkraftsavvecklingen bör genomföras.

Av det (= reservation 1) regeringen förespråkar.

1988/89: NU25

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:
1. beträffande plan för kärnkraftsavvecklingen

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: N409 och med avslag 1988/89: NU25
på motion 1988/89: N359 yrkande 2, motion 1988/89: N405 yrkande

3, motion 1988/89: N408 yrkande 3, motion 1988/89: N416 yrkande

4, motion 1988/89: N418 yrkandena 4 och 5, motion 1988/89: N432
yrkandena 9, 10, 11 och 16, motion 1988/89: N463 yrkande 1, motion
1988/89: N464 i ifrågavarande del, motionerna 1988/89: N465,

1988/89: N466, 1988/89: N467 och 1988/89: N468, motion

1988/89: N477 yrkande 1 i ifrågavarande del, motion 1988/89: N478
yrkande 3 och motion 1988/89: N480 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

4. Plan för kärnkraftsavvecklingen (mom. 1)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 22 med ”Den självklara”
och slutar på s. 23 med ”ur drift” bort ha följande lydelse:

Folkomröstningen år (= reservation 2) — förslag därom.

Majoriteten i 1980 års folkomröstning angav på sina valsedlar att kärnkraften
skulle avvecklas i den takt som var möjlig med hänsyn till behovet
av elektrisk kraft för upprätthållande av sysselsättning och välfärd. Det är
utskottets bestämda uppfattning att en snabb avveckling ingalunda skulle
gå ut över den lokala sysselsättningen i landet, även om vissa omställningar
blir nödvändiga. Beträffande kärnkraft och välfärd vill utskottet
framhålla att enligt dess uppfattning hela kärnenergiprocessen är oförenlig
med välfärd.

Med hänsyn till de extrema risker som är förknippade med kärnkraftsproduktionen
måste avvecklingen inte bara inledas omedelbart utan också
avslutas så snart som möjligt. I motion 1988/89:N418 (mp) visas att det
bör vara möjligt att störningsfritt genomföra avvecklingen under en period
av tre år. Regeringen bör anmodas att omgående utarbeta en avvecklingsplan
med denna inriktning och framlägga den för riksdagen.

Den strategi (= reservation 2) — (alla m).

Vad utskottet har föreslagit överensstämmer med berörda yrkanden i
motionerna 1988/89: N359, 1988/89: N418, 1988/89:N467,

1988/89: N468, 1988/89: N477 och 1988/89: N480 (alla mp). Även motionerna
1988/89: N478 (c), 1988/89: N463 (c) och 1988/89: N464 (c) samt
1988/89: N432 (vpk) blir i aktuella delar tillgodosedda enligt utskottets förslag,
den sistnämnda särskilt såvitt gäller kravet på en fullständig plan för
kärnkraftsavvecklingen i Sverige. I vad avser avvecklingsperiodens längd
tillgodoses de mer än väl, i det att målet — ett kärnkraftsfritt Sverige — nås
åtskilliga år före sekelskiftet, vilket enligt dessa motioner skulle utgöra
gränsen för kärnkraftsperioden.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande plan för kärnkraftsavvecklingen
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N359 yrkande 2, motion
1988/89: N418 yrkandena 4 och 5, motion 1988/89: N432 yrkande 16,
motionerna 1988/89: N467 och 1988/89: N468, motion 87

1988/89: N477 yrkande 1 i ifrågavarande del och motion 1988/89: NU25

1988/89: N480 yrkande 1, med anledning av motion 1988/89: N432

yrkandena 9, 10 och 11, motion 1988/89: N463 yrkande 1, motion

1988/89: N464 i ifrågavarande del och motion 1988/89: N478 yrkande

3 och med avslag på motion 1988/89: N405 yrkande 3, motion

1988/89: N408 yrkande 3, motion 1988/89: N409, motion

1988/89: N416 yrkande 4 samt motionerna 1988/89: N465 och

1988/89: N466 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet

anfört.

5. Effekthöjningar i kärnkraftverk (mom. 2)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp) och Ivar
Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 24 som börjar med ”Vissa
effekttillskott” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

En successiv avveckling av kärnkraftverken är nu förestående, och riksdagen
har angivit en — visserligen alltför sen — tidpunkt då avvecklingen
skall vara avslutad. 1 detta läge är det utmanande att reaktorinnehavare
har fått tillstånd att göra investeringar som medför att reaktorernas maximieffekt
ökas och att sålunda en ännu större mängd kärnkraft än tidigare
kan komma att ingå i energitillförseln. Ett första led i avvecklingsprogrammet
borde givetvis vara att kärnkraftverkens produktionskapacitet inte
skulle tillåtas öka utöver den nivå som tidigare har fastställts. Mot bakgrund
av att statens kämkraftinspektion - enligt sin rapport för tredje
kvartalet 1988 — har konstaterat bränsleskador i en reaktor, framkallade
av för hög effektbelastning, ter sig effekthöjningarna även från säkerhetssynpunkt
högst diskutabla. Regeringen bör följaktligen vidta åtgärder för
att förhindra ytterligare effekthöjningar i kärnkraftverken.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande effekthöjningar i kärnkraftverk
att riksdagen med anledning av motion 1988/89: N430 yrkande 1 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

6. Förstatligande av kärnkraftverk (mom. 3)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 24 med ”Det finns”
och slutar på s. 25 med ”berört hänseende” bort ha följande lydelse:

Såsom anförs i motion 1988/89: N418 (mp) bör, anser utskottet, de nuvarande
privata och kommunala intressena i kärnkraftverken övertas av
staten innan den planmässiga kärnkraftsavvecklingen tar sin början. Detta
skulle uppfylla den intention som vid folkomröstningen år 1980 kunde utläsas
på röstsedlarna för linje 2 — vilken fick stöd huvudsakligen från socialdemokratiskt
håll och folkpartihåll — nämligen att kärnkraftverk skall
ägas av stat och kommun. Regeringen bör föreslå riksdagen den lagstift- 88

ning som kan erfordras för att ett förstatligande skall kunna genomdrivas.
Motion 1988/89: N418 (mp) tillstyrks alltså i berört hänseende.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande förstatligande av kärnkraftverk

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: N418 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

7. Ersättning till ägare av kärnkraftverk (mom. 4)

Per Westerberg, Nic Grönvall och Karin Falkmer (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Riksdagen
har” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Det är, som anförs i motion 1988/89: N416 (m), ytterst anmärkningsvärt
att regeringen inte har givit kämkraftsproducenterna klart besked om att
de, i den händelse att ett beslut om förtida avveckling av kärnkraftsreaktorer
drivs igenom, kommer att få full ersättning för de förluster som en
sådan avveckling förorsakar dem. Ett uttalande av denna innebörd, som
skulle stå i överensstämmelse med allmän uppfattning om rättssäkerhet,
skulle bidra till att skingra en del av den osäkerhet inför framtiden som
kärnkraftsbolagen har drabbats av. Det skulle också bidra till att klargöra
konsekvenserna för samhället i stort av en förtida kärnkraftsavveckling.
Riksdagen bör som sin mening ge till känna att regeringen bör göra ett
sådant uttalande.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande ersättning till ägare av kärnkraftverk

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N416 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

8. Ersättning till ägare av kärnkraftverk (morn. 4)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Riksdagen
har” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

De principer som i motion 1988/89: N418 (mp) anges för ersättning till
kärnkraftsbolagen i samband med ett förstatligande av de icke statsägda
kärnkraftverken innan dessa avvecklas bör tillämpas också i sådana fall
som åsyftas i motion 1988/89: N416 (m). Reaktorägarna skall alltså kunna
räkna med kompensation för eget kapital och obeskattade reserver; i övrigt
skall ingen ersättning utgå. Hänsyn skall också tas till att de medel som har
fonderats för finansiering av framtida utgifter för använt kärnbränsle etc.
är helt otillräckliga när en snabb kärnkraftsavveckling genomförs. Riksdagen
bör i ett tillkännagivande till regeringen ansluta sig till de riktlinjer
som utskottet här har angett.

1988/89: NU25

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande ersättning till ägare av kärnkraftverk

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: N416 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort.

9. Kärnkraftsavveckling i Finland (mom. 5)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 25 som börjar med ”Meningsutbytet
mellan” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Det är angeläget att Finland liksom Sverige engagerar sig i arbetet på att
avveckla kärnkraften. Genom att samtidigt genomföra en snabb avveckling
skulle de båda länderna dels bidra till ökad säkerhet i Norden gentemot
sådana allvarliga skador som kämkraftsproduktionen och kärnbränslecykeln
i dess helhet kan ge upphov till, dels på ett mera påtagligt sätt
fungera som föredömen för övriga länder i fråga om energipolitikens inriktning.
Riksdagen bör följaktligen rekommendera regeringen att verka
för att statsmakterna i Finland antar en plan för kärnkraftsavveckling av
samma innebörd som den utskottet tidigare har rekommenderat för Sveriges
del.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande kärnkraftsavveckling i Finland
att riksdagen med anledning av motion 1988/89: N477 yrkande 1 i
ifrågavarande del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

10. Utredning om statens kärnkraftinspektion (mom. 8)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 26 som börjar med ”Utredningsbehovet
på” och slutar med ”nu sagts” bort ha följande lydelse:

Det är tacknämligt att regeringen på detta sätt har uppmärksammat den
viktiga frågan om hur kärnkraftinspektionens kapacitet skall kunna upprätthållas.
Regeringen bör emellertid, såsom påyrkas i motion
1988/89: N417 (mp), i detta sammanhang också markera statsmakternas
vilja att genomdriva en snabb avveckling av kärnkraften. Utredningsuppdraget
bör således preciseras så att det särskilt tar sikte på konsekvenserna
för kämkraftinspektionen av att avvecklingsåtgärderna koncentreras till
en treårsperiod.

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande utredning om statens kärnkraftinspektion
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N417 yrkande 14 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Internationella atomenergiorganet IAEA (mom. 9)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp) och Ivar
Franzén (c) anser

1988/89: NU25

dels att den del av utskottets yttrande på s. 27 sorn börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”om IAEA” bort ha följande lydelse:

Sverige bör även internationellt verka för att kärnkraftsanvändningen
först begränsas och därefter stoppas helt. Vårt lands medlemskap i IAEA
måste användas i detta syfte. IAEA:s dubbelroll som övervakare av ickespridningsavtalet
för kärnvapen och som befrämjare av kärnkraftsspridning
är ohållbar. Regeringen bör, såsom föreslås i motion 1988/89: N463
(c), ta initiativ syftande till att IAEA:s uppgifter begränsas till att avse dels
kontroll och säkerhetsfrågor för den civila kärnkraften, dels åtgärder för
att förhindra kärnvapenspridning.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande internationella atomenergiorganet IAEA

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N463 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Redovisning av kostnader i Sverige till följd av Tjemobylolyckan
(mom. 10)

Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp), Ivar Franzén (c) och Gudrun
Schyman (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 28 som börjar med ”Utskottet
hänvisar” och slutar med ”motion 1988/89: N458 (mp)” bort ha följande
lydelse:

Den nu lämnade redogörelsen ger en uppfattning om statens kostnader
till följd av Tjernobylolyckan. Till dessa kostnader kommer dock de kostnader
som berörda kommuner och landsting har drabbats av i samband
med olyckan. I likhet med vad som anförs i motion 1988/89: N458 (mp)
anser utskottet att en sammanställning över de kostnader totalt som Tjernobylkatastrofen
hittills har förorsakat i Sverige bör tas fram. Beräkningarna
bör sedan löpande följas upp. Regeringen bör ta initiativ till att en
sådan kartläggning kommer till stånd. Med det sagda tillstyrks alltså motionen.

dels att utskottets hemställan under 10 bort ha följande lydelse:

10. beträffande redovisning av kostnader i Sverige till följd av Tjernobylolyckan att

riksdagen med bifall till motion 1988/89: N458 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

13. Energiförsörjningen i stort (mom. 12)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp) och Ivar
Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 31 med ”Utskottet
erinrar” och slutar på s. 32 med ”har anfört” bort ha följande lydelse:

De som motsätter sig eller vill fördröja kämkraftsavvecklingen söker

1988/89: NU25

ofta ge intryck av att förnyelsen av energisystemet i första hand kräver
omfattande satsningar på nya storskaliga energiproduktionsanläggningar,
med fossila bränslen som dominerande energikällor. Utskottet vill understryka
att det — såsom utvecklas i ett senare sammanhang — i första hand
är energihushållning och effektiv energianvändning som skall möjliggöra
att kärnkraften kan slopas. Slagkraftiga åtgärder inom dessa områden
medför kraftigt sänkta kvantitativa krav på energitillförseln.

Ersättning av importerade miljökrävande energislag och övergång till en
uthållig energiförsörjning baserad på i huvudsak inhemska, förnybara och
miljövänliga energikällor är, såsom nu särskilt betonas i motion
1988/89: N478 (c), kärnpunkter i centerns program för den framtida energiproduktionen.
Denna formulering kan också anses sammanfatta huvudinnehållet
i vänsterpartiet kommunisternas önskemål rörande energiförsörjningen,
såsom de framställs i motion 1988/89: N432. Miljöpartiets här
aktuella yrkande i motion 1988/89: N480 har väsentligen samma innebörd.
En förnyelse av energisystemet enligt denna huvudprincip kännetecknas
sålunda av att miljökraven tillmäts avgörande vikt. Betydande bidrag
till energibalansen hämtas från lokala och småskaliga produktionsanläggningar.
Kondenskraftverk utmönstras successivt; i den mån det behövs
förbränningsanläggningar för att tillgodose elbehovet prioriteras
kraftvärme- och mottrycksproduktion. De samhällsekonomiska fördelarna
med ett minskat beroende av utländska energikällor bör särskilt beaktas.

Riksdagen bör, anser utskottet, ansluta sig till de riktlinjer för energiförsörjningen
i stort som utskottet här har angivit och därmed markera sina
krav på regeringens kommande förslag rörande energipolitiken. Utskottet
återkommer i det följande till olika särskilda frågor på detta område, bland
dem vilken roll naturgasen skall spela och vilka styrmedel som skall användas
för att åstadkomma den önskade utvecklingen.

Med det anförda tillstyrker utskottet motionerna 1988/89: N232 (c),
1988/89: N478 (c) och 1988/89: N480 (mp), såvitt de behandlas i detta
sammanhang. Med intresse noterar utskottet att flera representanter för
regeringspartiet uppenbarligen har funnit regeringens initiativ för omställning
av energisystemet otillräckliga och i en motion, 1988/89: N433, har
begärt att riksdagen skall göra en framställning till regeringen om behovet
av energipolitiska åtgärder. Deras önskemål sammanfaller i mycket med
utskottets; om riksdagen ansluter sig till vad utskottet har anfört blir yrkandet
i motion 1988/89: N433 (s) i här aktuell del väsentligen tillgodosett.

Motion 1988/89: N416 (m) präglas när det gäller både behovet av och
formerna för ett energipolitiskt systemskifte av en grundinställning som på
viktiga punkter avviker från den som utskottet här har gett uttryck åt.
Denna motion avstyrks i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande energiförsörjningen i stort
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N232 yrkande 1 i ifrågavarande
del, motion 1988/89: N478 yrkandena 1 i ifrågavarande del, 6
och 7 i ifrågavarande del och motion 1988/89: N480 yrkande 4, med

1988/89: NU25

anledning av motion 1988/89: N433 i ifrågavarande del och med avslag
på motion 1988/89: N416 yrkandena 1, 2 och 6 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

14. Energiförsörjningen i stort (mom. 12)

Per Westerberg, Nic Grönvall och Karin Falkmer (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 31 med ”Utskottet
erinrar” och slutar på s. 32 med ”har anfört” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till den syn på energiproduktionssystemet som
kommer till uttryck i motion 1988/89: N416 (m). Riksdagen bör slå fast att
Sveriges välstånd är beroende av en god tillgång på elenergi. Tillgången på
energi till låg kostnad har satt sin prägel på svensk industri och måste vidmakthållas
för att näringslivet skall kunna fortsätta att utvecklas. Det finns
ett direkt samband mellan ökad ekonomisk aktivitet och ökad elförbrukning.

En näringslivsvänlig energipolitik kan och måste förenas med omfattande
hänsyn till miljön. Miljökraven på ny elproduktion måste vara stora.
Alla former av förbränning påverkar miljön negativt. Användningen av
kol, av olja och även av naturgas måste begränsas så långt det är möjligt.

En långsiktig och stabil energiförsörjning enligt de riktlinjer som här i
korthet har angivits främjas inte genom långtgående styrande ingrepp från
statsmakternas sida. Sådana skapar, som lätt kan konstateras utifrån näringslivets
reaktioner, stor osäkerhet om den framtida energipolitiken. I
stället bör den fria marknadens förmåga att utveckla ett effektivt energisystem
tillvaratas. Härigenom får näringslivet en nödvändig bas för långsiktig
planering. Ett fullföljande av den politik som folkomröstningen lade fast
skulle ge den önskvärda stabiliteten.

Riksdagen bör, i anslutning till motion 1988/89: N416 (m) i angivna delar,
göra ett uttalande till regeringen av nu angiven innebörd.

De målangivelser för hur energiförsörjningen skall ske i ett längre perspektiv
som förekommer i de övriga här aktuella motionerna överensstämmer
i mycket med vad utskottet förespråkar. Dessa motioner kännetecknas
emellertid i väsentliga hänseenden av en annan grundsyn på energipolitiken
än utskottets och avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande energiförsörjningen i stort
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N416 yrkandena 1, 2 och
6 och med avslag på motion 1988/89: N232 yrkande 1 i ifrågavarande
del, motion 1988/89: N433 i ifrågavarande del, motion 1988/89: N478
yrkandena 1 i ifrågavarande del, 6 och 7 i ifrågavarande del och motion
1988/89: N480 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

1988/89: NU25

15. Energiförsörjningen i stort (mom. 12)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 31 med ”Utskottet
erinrar” och slutar på s. 32 med ”har anfort” bort ha följande lydelse:
Grundläggande för utskottets uppfattning är att den nödvändiga successiva
omställningen av energiproduktionssystemet skall ske inom en väl
fungerande marknadsekonomi. De riktlinjer för energiförsörjningen som
antogs år 1985 bör i allt väsentligt ligga fast. Den tid som står till förfogande
innan nya energiproduktionsanläggningar med hög kapacitet måste
komma i drift skall utnyttjas effektivt för utveckling av ny teknik och utnyttjande
av andra energiråvaror än de som nu dominerar. Miljökraven på
ny elproduktion skall vara stränga. En angelägen uppgift är att finna vägar
till sådana former av energialstring som drar låga kostnader och samtidigt
medför ringa miljöpåverkan.

En utgångspunkt bör vara att statsmakterna skall ange bestämda ramar
för energimarknaderna. Dessa ramar utgörs, såvitt gäller energiproduktionen,
av bl. a. skydd för orörda älvar och älvsträckor, utsläppsnormer och
säkerhetskrav för energianläggningar, miljöavgifter och beredskapskrav.
Inom dessa ramar skall det överlåtas åt energimarknadens aktörer att
svara för energiförsörjningen och sålunda bl. a. fatta de konkreta besluten
om utbyggnaden av ny kraftproduktion.

Utskottet har med det sagda anslutit sig till de allmänna riktlinjer som —
utan något sammanfattande yrkande — anges i motion 1988/89: N403 (fp).
Dessa har nära släktskap med de grundläggande tankegångar i motion
1988/89: N416 (m) som är aktuella här.

De målangivelser — (= reservation 14) avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande energiförsörjningen i stort
att riksdagen med anledning av motion 1988/89: N416 yrkandena 1, 2
och 6 och med avslag på motion 1988/89: N232 yrkande 1 i ifrågavarande
del, motion 1988/89: N433 i ifrågavarande del, motion
1988/89: N478 yrkandena 1 i ifrågavarande del, 6 och 7 i ifrågavarande
del och motion 1988/89: N480 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

16. Regionalpolitiska aspekter på energiförsörjningen (mom.
15)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp) och Ivar
Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Utskottet
diskuterar” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till detta yrkande i motion 1988/89: N278 (c). Det
är viktigt med en helhetssyn på energipolitiken, innebärande att alla såväl
positiva som negativa konsekvenser av olika handlingslinjer blir beaktade.

1988/89: NU25

Att även sysselsättningspolitiska och allmänt samhällsekonomiska motiv
talar för en omfattande användning av alternativa energikällor ger ökad
styrka åt kravet på övergång till ett sådant energiförsörjningssystem som i
det föregående har förespråkats främst av miljöskäl. Riksdagen bör betona
detta i ett uttalande till regeringen.

dels att utskottets hemställan under 15 bort ha följande lydelse:

15. beträffande regionalpolitiska aspekter på energiförsörjningen
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N278 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

17. Beredskapsaspekter på energiförsörjningen (morn. 17)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp) och Ivar
Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 33 som börjar med ”Sorn framgår”
och slutar med ”upp här” bort ha följande lydelse:

Ett primärt syfte med förnyelsen av energisystemet i vårt land måste
vara att minska sårbarheten i energiförsörjningen. Beredskapsaspekter
måste följaktligen tillmätas mycket stor betydelse vid utformningen av
energipolitiken. Som framhålls i motion 1988/89: N478 (c) ger ett sådant
produktionssystem som förordas av centern — liksom också av vänsterpartiet
kommunisterna och miljöpartiet — väsentligt större trygghet i energiförsörjningen
än något av de övriga alternativ som diskuteras. Riksdagen
bör i anslutning till den angivna delen av motionen understryka detta i ett
uttalande till regeringen och begära att försörjningsberedskapssynpunkterna
särskilt beaktas i den fortsatta energiplaneringen.

dels att utskottets hemställan under 17 bort ha följande lydelse:

17. beträffande beredskapsaspekter på energiförsörjningen
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N478 yrkande 20 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

18. Energimarknadens struktur (mom. 18)

Hadar Cars (fp). Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall
(m), Gudrun Norberg (fp), Lars Norberg (mp), Karin Falkmer (m) och Ivar
Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 34 som börjar med ”Inte heller”
och slutar med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Det uttalande av regeringen som utskottet åberopade i motsvarande
sammanhang förra året innehåller ingenting som direkt strider mot de synpunkter
på energimarknadens struktur och konkurrensen mellan dess aktörer
som nu framförs i motionerna 1988/89: N403 (fp), 1988/89: N464 (c)
och 1988/89: N478 (c). Riksdagen bör emellertid i anslutning till dessa klarare
markera att en ökad konkurrens mellan kraftproducenterna är önskvärd
och att kartellsamarbete mellan olika kraftproducenter är oaccepta -

1988/89: NU25

belt. Förutsättningarna för lokala elverk och större industrier att välja mel- 1988/89: NU25
lan olika leverantörer och att fritt förhandla om leveransvillkoren borde
förbättras. Det är angeläget att förnyelsen av energisystemet präglas av
strävan efter en fri konkurrens på lika villkor.

dels att utskottets hemställan under 18 bort ha följande lydelse:

18. beträffande energimarknadens struktur

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N403 yrkande 4 i ifrågavarande
del, motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del och motion
1988/89: N478 yrkande 10 som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört.

19. Energipolitiska styrmedel i allmänhet (mom. 19)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp) och Ivar
Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 35 som börjar med ”Skatteoch”
och slutar med ”ingående regleringar” bort ha följande lydelse:

Skatte- och avgiftsregler bygger självklart på lagstiftning, men tvingar
inte till precisa åtgärder om man väljer att betala skatten eller avgiften. Det
är dock lika självklart att de flesta försöker att minska sin skatt eller avgift
så mycket som möjligt till en så låg kostnad som möjligt. På så sätt används
resurserna effektivare och miljöförbättringen blir större per insatt krona.

Liknande effektivitetsvinster erhålls vid väl avvägda stimulansåtgärder.

Utskottet delar därför motionärernas uppfattning beträffande valet av
energipolitiska styrmedel. Ekonomiska stimulans- och styråtgärder ger en
sund marknadsekonomisk styrning av förnyelsen av vårt energisystem.

Det är viktigt att regeringen redan nu får klart för sig vilka normer riksdagen
vill att den skall följa på detta område. Sålunda tillstyrker utskottet det
här berörda yrkandet i motion 1988/89: N478 (c) om vikten av att ekonomiska
stimulans- och styråtgärder utnyttjas framför tvingande lagstiftning.

dels att utskottets hemställan under 19 bort ha följande lydelse:

19. beträffande energipolitiska styrmedel i allmänhet

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N478 yrkande 4 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

20. Stöd till teknikutveckling på energiområdet (mom. 20)

Per-Ola Eriksson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 36 med ”Det syfte”
och slutar på s. 37 med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

De insatser som den förra året inrättade energiteknikfonden möjliggör
är enligt utskottets mening helt otillräckliga för att den nödvändiga omställningen
och förnyelsen av energisystemet skall få erforderlig stimulans.

Stöd måste kunna ges också till projekt som i första hand bygger på beprövad
teknik. För ändamålet krävs resurser av annan omfattning än energi- 96

teknikfondens. Som föreslås i motion 1988/89: N478 (c) bör därför en
energins utvecklingsfond byggas upp enligt de principer som nyss har refererats.
Fonden skall alltså finansieras med en avgift på 2 öre per kWh på all
elenergi, och den bör få det vida verksamhetsfält som har angivits. Eftersom
energins utvecklingsfond skall ersätta den nuvarande energiteknikfonden
och eftersom dess verksamhet skall samordnas av statens energiverk
och bedrivas i samverkan med olika sektorsorgan samt regionala och
lokala myndigheter är det inte fråga om att någon ny byråkratisk apparat
skall komma till.

Finansieringen av energins utvecklingsfond innebär inte någon generell
pålaga på all elenergi. Det är i stället en omfördelning av investeringsmedel.
Genom fondens verksamhet kommer behovet av kraftbolagens investeringar
i ny storskalig kraftproduktion att begränsas i hög grad, vilket radikalt
minskar de investeringar som belastar elpriset. Allt talar för att det
långsiktiga elpriset blir betydligt lägre inkl. den föreslagna avgiften än
utan den men med alla ersättningsinvesteringar för elproduktion finansierade
direkt över elpriset.

Regeringen bör anmodas att snarast låta utarbeta ett förslag till riksdagen
om en energins utvecklingsfond med utgångspunkt i vad utskottet här
har anfört. Utskottet tillstyrker alltså motion 1988/89: N478 (c) i här behandlad
del. Det mera begränsade förslag av likartad karaktär som framläggs
i motion 1988/89: N430 (vpk) avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande stöd till teknikutveckling på energiområdet
att riksdagen

a) med bifall till motion 1988/89:N478 yrkandena 11 och 12 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) (= utskottet).

21. Stöd till teknikutveckling på energiområdet (mom. 20)

Paul Lestander (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 36 med ”Det syfte”
och slutar på s. 37 med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

De insatser som den förra året inrättade energiteknikfonden möjliggör
är enligt utskottets mening inte tillräckliga för att den nödvändiga omställningen
och förnyelsen av energisystemet skall få erforderlig stimulans.
Stöd måste kunna ges också till projekt som i första hand bygger på beprövad
teknik. Ytterligare resurser bör alltså ställas till förfogande. Det finns
dock, menar utskottet, inte nu förutsättningar för en så långtgående åtgärd
som den centern syftar till genom sitt förslag om en energins utvecklingsfond
som årligen skulle tillföras miljardbelopp. Motion 1988/89: N478 (c)
avstyrks i ifrågavarande del.

Utskottet stöder däremot vänsterpartiet kommunisternas förslag i motion
1988/89: N430 om en ny investeringsfond för alternativ energi. Fonden
bör få den omfattning och inriktning som motionärerna föreslår. Det

1988/89:NU25

7 Riksdagen 1988/89. 17.sami. Nr 25

innebär att dess grundbelopp blir 150 milj. kr., vilket är avsevärt mer än
det årliga tillskottet till den nuvarande energiteknikfonden.

dels att utskottets hemställan under 20 bort ha följande lydelse:

20. beträffande stöd till teknikutveckling på energiområdet
att riksdagen

a) (= utskottet),

b) med bifall till motion 1988/89: N430 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfort.

22. Kvantitativa mål för energihushållningen (mom. 21)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”För ett”
och slutar med ”motion 1988/89: N415 (c)” bort ha följande lydelse:

Det är, både i nationellt och i internationellt perspektiv, ett starkt krav
att Sverige går i spetsen när det gäller att begränsa energianvändningen och
att över huvud taget bedriva en miljövänlig energipolitik. De konkreta åtgärder
som vidtas måste därvid ha en klar målinriktning och utgå från en
bestämd energibalans, och denna måste, såsom framhålls i motion
1988/89: N478 (c), uttrycka en politisk viljeinriktning; den får alltså inte
vara enbart en prognos, byggd på framskrivning av tendenserna i dagsläget.
Den energibalans som presenteras i motion 1988/89: N418 (mp) syftar,
liksom de mera summariska målangivelserna i motionerna
1988/89: N415 (c), 1988/89: N464 (c) och 1988/89: N478 (c), inte till att
exakt fastslå det tänkta läget vid den angivna periodens slut. Vid närmare
granskning visar den emellertid otvetydigt att ett ambitiöst besparingsmål
av den typ som har uppställts exempelvis i Brundtlandkommissionens
rappport ingalunda är utopiskt utan skall kunna uppnås om planmässiga
åtgärder i detta syfte sätts in och adekvata styrmedel används.

Riksdagen bör, anser utskottet, i ett uttalande till regeringen understryka
att åtgärdsprogrammet för energihushållning bör inriktas på en fortlöpande
reduktion av energianvändningen av den storleksordning som de
nämnda motionerna — med vissa avvikelser inbördes — anger som eftersträvansvärd.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande kvantitativa mål för energihushållningen

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: N415, motion
1988/89: N418 yrkandena 6 och 7, motion 1988/89: N464 i ifrågavarande
del och motion 1988/89: N478 yrkandena 1 och 5, båda i ifrågavarande
del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

1988/89: NU25

23. Kvantitativa mål för energihushållningen (mom. 21) 1988/89: NU25

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 39 som börjar med ”För ett”
och slutar med ”motion 1988/89: N415 (c)” bort ha följande lydelse:

Det är (= reservation 22) styrmedel används.

För att ge stadga åt ett energihushållnings- och energiomställningsprogram
är det av vikt att det uppställs konkreta mål för att det skall kunna
avstämmas i vad mån vidtagna åtgärder med rimlig sannolikhet leder till
målet. Utskottet ansluter sig därför till det av miljöpartiet i motion
1988/89: N418 framförda förslaget om att en långsiktig energiplan skall
utarbetas med sikte på att energianvändningen skall minskas under en 25-årsperiod med ca 40 %, dvs. med 2 % årligen. Andra riktlinjer för planen
skall vara att användningen av fossila bränslen under samma period skall
minskas drastiskt till 15 % av 1988 års nivå samtidigt som användningen
av biologiska bränslen minst fördubblas. Även övriga siffror som presenteras
i nyssnämnda motion är lämpliga mål att sträva efter. Ett sådant
långsiktigt program behöver givetvis bli föremål för regelbundna preciseringar
under tidens gång.

Riksdagen bör i ett uttalande hemställa att regeringen låter utarbeta en
långsiktig energiplan av nu angiven innebörd. Därigenom skulle även här
berörda delar av motionerna 1988/89: N415, 1988/89: N464 och

1988/89: N478 (alla c) tillgodoses.

dels att utskottets hemställan under 21 bort ha följande lydelse:

21. beträffande kvantitativa mål för energihushållningen
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N418 yrkandena 6 och 7
och med anledning av motion 1988/89: N415, motion 1988/89: N464 i
ifrågavarande del och motion 1988/89: N478 yrkandena 1 och 5, båda
i ifrågavarande del, som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

24. Energihushållning i allmänhet (mom. 22)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 39 med ”Inte heller”
och slutar på s. 40 med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Motion 1988/89: N478 (c) innehåller även i övrigt en rad beaktansvärda
synpunkter och uppslag inom energihushållningens område. Riksdagens
tidigare riktlinjer på detta område bör kompletteras med ett uttalande om
att regeringen bör framlägga förslag till ett åtgärdsprogram för effektivare
energianvändning och energibesparingsåtgärder i övrigt, vilket kan ligga
till grund för mera aktiva och målinriktade hushållningsinsatser. Genom
ett sådant beslut tillgodoses också motionerna 1988/89: N232 (c),
1988/89: N405 (m) och 1988/89: N433 (s) i här aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande energihushållning i allmänhet

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N232 yrkande 1 i ifrågavarande
del, motion 1988/89: N478 yrkandena 1, 2 och 5, alla i ifrågavarande
del, och med anledning av motion 1988/89: N405 yrkande
5 och motion 1988/89: N433 i ifrågavarande del som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

25. Energihushållning i allmänhet (mom. 22)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 39 med ”Inte heller”
och slutar på s. 40 med ”aktuella delar” bort ha följande lydelse:

Även om det är särskilt viktigt att riksdagens ambitioner på energihushållningens
område anges i form av kvantitativa mål bör riksdagen inte
begränsa sina beslut på området till att gälla sådana. Motionerna
1988/89: N232 (c) och 1988/89: N478 (c) innehåller i här aktuella delar
vissa beaktansvärda synpunkter och uppslag men också detaljförslag som
utskottet inte kan ställa sig bakom. I anslutning till vad som formellt yrkas
i denna motion bör riksdagen komplettera sina tidigare riktlinjer beträffande
energihushållning med ett uttalande om att regeringen bör lägga
fram förslag till ett åtgärdsprogram för effektivare energianvändning och
besparingsåtgärder i övrigt, vilket kan ligga till grund för mera aktiva och
målinriktade hushållningsinsatser. De önskemål som har framförts från
miljöpartiets sida, bl. a. i motion 1988/89: N418, bör därvid särskilt uppmärksammas.
Genom ett sådant beslut som här nämnts tillgodoses också
motion 1988/89: N433 (s) i nu aktuell del. Detsamma kan tyckas gälla motsvarande
del av motion 1988/89: N405 (m). Andra delar av denna motion
liksom dess motivering i motion 1988/89: Kr211 präglas emellertid av en
påtaglig kärnkraftsvänlig tendens. Motionen bör därför inte åberopas som
grund för den framställning till regeringen som utskottet här rekommenderar.

dels att utskottets hemställan under 22 bort ha följande lydelse:

22. beträffande energihushållning i allmänhet
att riksdagen med anledning av motion 1988/89: N232 yrkande 1 i
ifrågavarande del, motion 1988/89: N433 i ifrågavarande del och motion
1988/89: N478 yrkandena 1, 2 och 5, alla i ifrågavarande del, och
med avslag på motion 1988/89: N405 yrkande 5 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

26. Elprisernas framtida utveckling (mom. 23)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”på elenergi” bort ha följande lydelse:

Med en energipolitik av det slag som centern, vänsterpartiet kommunisterna
och miljöpartiet är förespråkare för skapas förutsättningar för en
gynnsam utveckling av elpriserna. Elanvändningen blir effektivare, och al -

1988/89:NU25

100

ternativa energikällor byggs ut. Ju större andel av den totala elproduktionen
som de befintliga vattenkraftverken svarar för, desto långsammare
kommer kostnaderna för elproduktionen att öka. Regeringens, kraftbolagens
och industrins energipolitik riskerar däremot att leda till en elprischock.
Med den energipolitik som utskottet förordar bör det vara möjligt
att i högre grad tillämpa genomsnittsprissättning för elenergi än en strikt
marginalprissättning. Prisökningarna kan på det sättet begränsas.

Riksdagen bör ansluta sig till vad utskottet nu har anfört. Därmed blir
motion 1988/89: N478 (c) tillgodosedd i här behandlad del. Motion
1988/89: N403 (fp) i motsvarande del ger uttryck för en uppfattning som
avsevärt skiljer sig från utskottets och avstyrks följaktligen.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande elprisernas framtida utveckling
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N478 yrkande 8 och med
avslag på motion 1988/89: N403 yrkandena 6 och 7 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

27. Elprisernas framtida utveckling (mom. 23)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 41 som börjar med ”Utskottet
anser” och slutar med ”på elenergi” bort ha följande lydelse:
Utgångspunkten för prisbildningen på elmarknaden bör, såsom framhålls
i motion 1988/89: N403 (fp), vara att både producenter och användare
skall kunna få riktiga signaler om de långsiktiga kostnaderna i elproduktionen.
Elpriserna bör därför höjas successivt under de närmaste åren.
Därigenom stimuleras hushållningsåtgärder inom elanvändningsområdet
och skapas motiv och resurser för uppförande av anläggningar för ny, miljövänlig
energiproduktion. Samtidigt underlättas en mjuk övergång till
den högre elprisnivå som kärnkraftsavvecklingen kommer att föra med sig.
Språngvisa elprishöjningar skulle drabba alla slags konsumenter orimligt
hårt.

Riksdagen bör, anser utskottet, göra ett klarläggande uttalande till regeringen
om värdet av en metod för successiva höjningar av elpriserna och
därvid hänvisa till framställningen i ämnet i motion 1988/89: N403 (fp).
Denna tillstyrks alltså i här aktuell del av utskottet. Motion 1988/89: N478
(c) i motsvarande del ger uttryck för en uppfattning som avsevärt skiljer sig
från utskottets och avstyrks följaktligen.

dels att utskottets hemställan under 23 bort ha följande lydelse:

23. beträffande elprisernas framtida utveckling
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N403 yrkandena 6 och 7
och med avslag på motion 1988/89: N478 yrkande 8 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1988/89: NU25

101

28. Elprisernas framtida utveckling (mom. 23, motiveringen) 1988/89: NU25

Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 41 som
börjar med ”Utskottet anser” och slutar med ”på elenergi” bort ha följande
lydelse:

Ett grundläggande fel hos motionerna 1988/89: N403 (fp) och
1988/89: N478 (c) är att frågan om elprisernas framtida utveckling behandlas
isolerad från den större frågan om hur skatte- och avgiftssystemet på
energiområdet i sin helhet bör utformas för att den nödvändiga förnyelsen
av energisystemet skall främjas. Miljöpartiet har, såsom nyligen närmare
har utvecklats i utskottets yttrande (1988/89:NU3y) om energibeskattning,
visat vad som måste göras. Energibeskattningen måste läggas om och
skärpas. Skatt bör tas ut på energiråvaran, inte på den energi som produceras.
Elskatten bör avskaffas liksom den särskilda kämkraftsskatten. Differentieringen
av vattenkraftsskatten bör bibehållas. Miljöskadliga utsläpp
vid bränsleanvändning bör föranleda särskild beskattning. Skatten för
vissa energislag blir sålunda en summa av ren energiskatt, skatt på miljöeffekter
och skatt för att bekosta infrastruktur. Inhemska energislag skall i
allmänhet vara skattefria.

En energibeskattning enligt nu nämnda riktlinjer och med rimliga skattesatser
kommer, såsom också framhålls i yttrandet, tillfälligtvis att ge
ökade skatteintäkter. Detta är liktydigt med att energianvändarna har blivit
utsatta för en kostnadshöjning. Denna är ett nödvändigt styrande inslag
i energipolitiken och kompenseras på längre sikt genom kostnadssänkningar
som inträder när förnyelsen av energisystemet har medfört en avsevärt
sänkt energianvändning.

Med hänvisning till vad här har anförts avstyrker utskottet motionerna
1988/89: N403 (fp) och 1988/89: N478 (c) i nu aktuella delar.

29. Eltaxesystem som stimulerar till energihushållning
(mom. 25)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 42 som böljar med ”Mot bakgrund”
och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets uppfattning angeläget att regeringen med det snaraste
låter göra en fullständig inventering av åtgärder som kan genomföras
i det syfte som anges i motion 1988/89: N410 (c). Inventeringens resultat
och förslag på grundval därav bör sedan utan dröjsmål redovisas för riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 25 bort ha följande lydelse:

25. beträffande eltaxesystem som stimulerar till energihushållning
att riksdagen med anledning av motion 1988/89: N410 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört. 102

30. Åtgärder för att kapa belastningstoppar i elsystemet
(mom. 26)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 sorn börjar med ”Utskottet
utgår” och slutar med ”nämnd del” bort ha följande lydelse:

Det uppslag till alternativa åtgärder för att förebygga belastningstoppar i
kraftsystemet som lämnas i motion 1988/89: N464 (c) är enligt utskottets
mening av stort intresse. För att detta uppslag och andra möjliga alternativ
till byggande av nya gasturbinanläggningar skall prövas bör riksdagen, såsom
motionärerna föreslår, anmoda regeringen att verka för att småskaliga
lösningar på värmemarknaden används för att lösa en del av de effektproblem
som kan uppkomma.

dels att utskottets hemställan under 26 bort ha följande lydelse:

26. beträffande åtgärder för att kapa belastningstoppar i elsystemet
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

31. Energisnåla hushållsmaskiner (mom. 27)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp) och Ivar
Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 43 som börjar med ”Med hänsyn”
och slutar med ”berört avseende” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser inte att de redovisade åtgärderna på detta område svarar
mot vad som förväntades när utskottet gjorde sitt uttalande i saken förra
året. Det är därför angeläget att regeringen, såsom begärs i motion
1988/89: N464 (c), nu anmodas att förelägga riksdagen förslag till åtgärder
som stimulerar till inköp av energisnåla hushållsmaskiner.

dels att utskottets hemställan under 27 bort ha följande lydelse:

27. beträffande energisnåla hushållsmaskiner

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

32. Fossileldade kraftverk (mom. 28)

Per Westerberg, Nic Grönvall och Karin Falkmer (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 44 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 45 med ”aktuella motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

Med den energipolitik som moderata samlingspartiet förordar och som
utskottet i det föregående har anslutit sig till behöver inte nu fattas några
beslut om ny storskalig elproduktion. Resultatet av folkomröstningen i
kämkraftsfrågan år 1980 var att de tolv kärnkraftsreaktorerna i drift skulle
utnyttjas i avvaktan på att förnybara energikällor blev tillgängliga. Att er -

1988/89: NU25

103

sätta kärnkraften med elenergi från nya fossileldade kraftverk leder inte
bara till en försämrad miljö utan det strider sålunda också mot folkomröstningsresultatet.
Enligt utskottets mening måste en prövning av vilka alternativ
som så småningom skall ersätta de nuvarande kämkraftsreaktorerna
göras förutsättningslöst. Stor hänsyn skall tas till de olika energikällornas
miljömässiga konsekvenser. Riksdagens beslut beträffande utsläppen av
koldioxid skall självfallet beaktas.

När det gäller frågan om ytterligare elkraftskapacitet måste tillkommande
energikällor noga utvärderas från miljösynpunkt. Konventionella
kol- och oljekondenskraftverk skall inte byggas. En begränsad utbyggnad
av gaskombikraftverk med avancerad rökgasrening bör dock kunna
komma till stånd när elförbrukningen ökar. Denna utbyggnad bör ske på
sådant sätt att riksdagens beslut om utsläppen av koldioxid respekteras. En
utbyggnad måste därför föregås av en kritisk granskning beträffande naturgasens
samlade s. k. växthuseffekt.

På de grunder som nu åberopats bör inte koleldade kraftverk uppföras i
Barsebäck. Något ytterligare kolkraftverk i Stockholmsområdet bör likaledes
inte tillåtas.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen i ett uttalande till regeringen
ställa sig bakom. Ett sådant uttalande skulle helt tillgodose motionerna
1988/89: N411 (m) och 1988/89: N438 (c) samt här berörd del av motion
1988/89: N405 (m). Övriga aktuella motionsyrkanden avstyrks.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande fossileldade kraftverk
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N405 yrkande 4 och motionerna
1988/89: N411 och 1988/89: N438 och med avslag på motion
1988/89: N420, motion 1988/89: N432 yrkande 8 och motion
1988/89: N447 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

33. Fossileldade kraftverk (mom. 28, motiveringen)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av utskottets
yttrande som börjar på s. 44 med ”Utskottet vill” och slutar på s. 45 med
”aktuella motionsyrkandena” bort ha följande lydelse:

Att ersätta kärnkraften med elenergi från nya fossileldade kraftverk leder
till en försämrad miljö. Enligt utskottets mening måste en prövning av
vilka alternativ som så småningom skall ersätta de nuvarande kärnkraftsreaktorema
göras förutsättningslöst. Stor hänsyn skall tas till de olika energikällornas
miljömässiga konsekvenser. Riksdagens beslut beträffande utsläppen
av koldioxid skall självfallet beaktas.

Det har i debatten hävdats att naturgasen från miljösynpunkt skulle vara
fördelaktigare än andra fossila bränslen. Med hänsyn till de metanläckage
som uppstår såväl vid utvinning som vid transport av naturgas kan detta
ifrågasättas. Det kan inte ens uteslutas att de samlade utsläppen av koldioxid
och metan från naturgasanvändning bidrar mera till den s. k. växthuseffekten
än användning av olja och kol.

1988/89: NU25

104

Utskottet vill understryka betydelsen av att hushållnings- och effektivt 1988/89: NU25
seringsåtgärder vidtas i syfte att behovet av ny eltillforsel skall begränsas.

Det krav på ny elproduktion som därefter uppkommer bör tillgodoses med
miljövänlig elproduktion. Enligt utskottets mening finns det dock inte anledning
för riksdagen att nu i avvaktan på behandlingen av den aviserade
energipolitiska propositionen år 1990 göra något uttalande i frågan om ny
elkraftskapacitet. Med det anförda avstyrks de här aktuella motionsyrkandena.

34. Fossileldade kraftverk (mom. 28)

Per-Ola Eriksson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 44 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 45 med ”aktuella motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har i det föregående ställt sig bakom centerns plan för förnyelse
av energisystemet. Om denna plan realiseras finns inget behov av
nya kolkondenskraftverk. Övergången från kärnkraft till effektivare energianvändning
och inhemska förnybara energikällor skall ske i steg och utan
att användningen av kol och olja behöver öka. Fömyelseplanen innebär att
behovet av nytillkommande produktionskapacitet begränsas i förhållande
till kraftindustrins alternativ med satsning på ny storskalig kondenskraft.

Med det sagda som bakgrund tillstyrker utskottet kraven i motionerna
1988/89: N438 (c), 1988/89: N432 (vpk) och 1988/89: N447 (vpk) på ett
avståndstagande till uppförande av nya kolkraftverk.

Utskottet tillstyrker vidare det aktuella yrkandet i motion
1988/89: N405 (m) med krav på att inga ytterligare kolkraftverk skall uppföras
i Stockholm, dock utifrån en annan utgångspunkt än motionärens.

Att, som föreslås i motion 1988/89: N420 (mp), uppförandet av förbränningsanläggningar
baserade på fossila bränslen — sålunda inkl. naturgas —
skulle helt förbjudas finnér utskottet inte realistiskt. Motionen avstyrks
därför.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande fossileldade kraftverk
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N405 yrkande 4, motion
1988/89: N432 yrkande 8, motion 1988/89: N438 och motion
1988/89: N447 yrkande 1, med anledning av motion 1988/89: N411
och med avslag på motion 1988/89: N420 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

35. Fossileldade kraftverk (mom. 28)

Paul Lestander (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 44 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 45 med ”aktuella motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

105

Sorn anförs i motion 1988/89: N432 (vpk) behövs i Sverige inga nya kolkondenskraftverk
som ersättning vid avvecklingen av kärnkraften. Enligt
utskottets mening bör riksdagen nu klargöra för kraftindustrin och andra
berörda parter att några nya sådana kolkraftverk inte får uppföras. Om det
trots hushållning och effektivisering visar sig nödvändigt med elersättning
i form av kondenskraft bör i första hand en ombyggnad av befintliga oljekondenskraftverk
till naturgasdrift genomföras.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet
här har anfört. Därigenom skulle här behandlad del av motion
1988/89: N432 (vpk) tillgodoses. Med det sagda har utskottet också tillstyrkt
kraven i motionerna 1988/89: N447 (vpk) och 1988/89: N438 (c) på
ett avståndstagande från uppförande av kolkraftverk i Forsmark och Barsebäck.

Utskottet tillstyrker — (= reservation 34) — avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande fossileldade kraftverk
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N405 yrkande 4, motion
1988/89:N432 yrkande 8, motion 1988/89: N438 och motion
1988/89: N447 yrkande 1, med anledning av motion 1988/89: N411
och med avslag på motion 1988/89: N420 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

36. Fossileldade kraftverk (mom. 28)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 44 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 45 med ”aktuella motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

Risken för långsiktig klimatförändring till följd av utsläpp av bl. a. koldioxid
och den därav föranledda växthuseffekten utgör ett av de särskilt
allvarliga — rent av livsavgörande — hoten mot vår miljö. Riksdagen har
som tidigare framhållits också insett detta och som ett nationellt delmål
angett att utsläppen av koldioxid inte får ökas. Det är mot den bakgrunden
förvånande att notera de planer som för närvarande finns inom kraftindustrin
på nya kol- och naturgasbaserade elproduktionsanläggningar. Det är
än mer anmärkningsvärt, menar utskottet med instämmande i vad som
anförs i motion 1988/89: N420 (mp), att inte ens regeringen tycks ta riksdagens
beslut beträffande koldioxidutsläppen på allvar. Utskottet går dock
inte här djupare in på frågan om inriktningen av Vattenfalls investeringar
utan hänvisar till utskottets betänkande 1988/89: NU30 där denna sak tas
upp.

Enligt utskottets mening måste planerna på nya förbränningsanläggningar
baserade på fossila bränslen stoppas. Utskottet ansluter sig därför
till kravet i nyssnämnda motion på att det i lag skall inforas förbud mot
projektering och byggande av förbränningsanläggningar för fossila bränslen
som är avsedda för en årlig energiproduktion överstigande 10 GWh

1988/89: NU25

106

(termisk effekt). Regeringen bör utarbeta erforderligt lagförslag och därefter
återkomma till riksdagen i frågan.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.
Därigenom skulle motion 1988/89: N420 (mp) bli tillgodosedd. Vad utskottet
här har anfört ligger också i linje med vad som begärs i övriga här
aktuella motionsyrkanden. Dessa är dock enligt utskottets mening inte tillräckligt
långtgående.

dels att utskottets hemställan under 28 bort ha följande lydelse:

28. beträffande fossileldade kraftverk

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N420 och med anledning
av motion 1988/89: N405 yrkande 4, motion 1988/89: N411, motion
1988/89: N432 yrkande 8, motion 1988/89: N438 och motion
1988/89: N447 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

37. Kolanläggningen i Värtan (mom. 29)

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 45 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:
Kolkraftvärmeverket i Värtan kan starkt ifrågasättas från såväl ekonomiska
som miljömässiga utgångspunkter. Verket behövs inte heller för
Stockholms energiförsörjning. Utskottet instämmer därför i kravet i motion
1988/89: N432 (vpk) på att projektet genast skall stoppas. Riksdagen
bör i ett uttalande till regeringen hemställa att så sker.

dels att utskottets hemställan under 29 bort ha följande lydelse:

29. beträffande kolanläggningen i Värtan

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N432 yrkande 7 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

38. Utnyttjande av fossila bränslen i Norden (mom. 30)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 45 med ”Mot bakgrund”
och slutar på s. 46 med ”riksdagens åtgärd” bort ha följande lydelse: För

att rimliga miljömål när det gäller t. ex. koldioxidutsläpp skall kunna
klaras är det, som sägs i motion 1988/89: N477 (mp), viktigt att förbränningen
av fossila bränslen minskar inte bara i Sverige utan också i andra
länder. I Norden finns tillgång till en betydande mängd vattenkraft och till
biobränslen.

Utskottet har i det föregående anslutit sig till kravet i motion
1988/89: N418 (mp) på att en långsiktig plan för energiförsörjningen i Sverige
— innefattande bl. a. en minskning inom 25 år av förbränningen av
fossila bränslen med 85 % jämfört med nuvarande nivå — skall utarbetas.

1988/89: NU25

107

Enligt utskottets mening bör regeringen verka för att utnyttjandet av fos- 1988/89: NU25
sila bränslen i övriga nordiska länder minskar i motsvarande utsträckning.

Som föreslås i motion 1988/89: N477 (mp) bör en plan med detta syfte tas
fram. Regeringen bör ta initiativ härtill.

Riksdagen bör med anledning av här berörd del av nyssnämnda motion
i ett uttalande till regeringen ställa sig bakom vad utskottet nu har anfört.

dels att utskottets hemställan under 30 bort ha följande lydelse:

30. beträffande utnyttjande av fossila bränslen i Norden

att riksdagen med anledning av motion 1988/89: N477 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

39. Kraftvärmeutbyggnaden (mom. 31)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 47 som böijar med ”1 fråga”
och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion 1988/89: N478 (c) anser utskottet
att behovet av ny elproduktion i samband med kärnkraftsavvecklingen till
stor del kommer att kunna klaras med utbyggd kraftvärmeproduktion. För
denna effektiva form av elproduktion bör huvudsakligen inhemska förnybara
bränslen användas. Möjligheter till en ökad kraftvärmeproduktion
finns hos kommuner, företag och fastighetsägare. Som sägs i nämnda motion
är en utbyggnad av småskalig kraftvärme av väsentlig betydelse. Genom
att modern teknik för förgasning av biobränslen utnyttjas kan elenergi
och värme samproduceras även i mycket små anläggningar.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet här
har anfört om kraftvärmeutbyggnadens inriktning och om utnyttjande av
förnybar miljövänlig energiråvara. Genom ett sådant tillkännagivande tillgodoses
helt här behandlad del av motion 1988/89: N478 (c) och väsentligen
den aktuella delen av motion 1988/89: N432 (vpk).

dels att utskottets hemställan under 31 bort ha följande lydelse:

31. beträffande kraftvärmeutbyggnaden

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N478 yrkande 7 i ifrågavarande
del och med anledning av motion 1988/89: N432 yrkande 12
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

40. Kraftvärmeutbyggnaden (mom. 31, motiveringen)

Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 47 som
börjar med ”1 fråga” och slutar med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse: Utskottet

har i det föregående ställt sig bakom förslaget om att en långsiktig
plan för energiförsörjningen skall utarbetas i enlighet med de riktlinjer
som har angetts i motion 1988/89: N418 (mp). Enligt dessa skulle tillskottet
av elenergi från industriell och övrig kraftvärmeproduktion uppgå
till 12 TWh kring år 2015 och baseras på biobränslen. Enligt utskottets 108

mening bör de två nu aktuella motionerna — 1988/89: N432 (vpk) och
1988/89: N478 (c) — inte föranleda någon åtgärd av riksdagen. De avstyrks
alltså i berörda delar.

41. Garantipris för viss elenergi, m. m. (mom. 32)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 48 som börjar med ”Utskottet
instämmer” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:
Utskottet vill understryka det angelägna i en väl fungerande konkurrens
på energimarknaden. Större vikt måste läggas vid strävandena efter ett
ökat utnyttjande av lokala elproduktionsresurser. Den ändring i ellagen
som genomfördes den 1 januari 1988 — och som hade sin grund i en motion
våren 1986 från företrädare för de då fyra oppositionspartierna — har
förbättrat villkoren för de små elproducenterna. Sålunda gäller nu mottagningsskyldighet
för elström från elproduktionsanläggningar upp till en effekt
av högst 1 500 kW.

Det energipolitiska värdet av denna skyldighet inskränks emellertid av
att den inte är kopplad till ett garantipris för elleveranserna. Som tidigare
har redovisats har visserligen ägarna till små kraftverk getts lagstadgad rätt
till prövning av prisvillkoren. Detta är dock, menar utskottet, inte tillräckligt
för att stimulera till utbyggnad av små elproduktionsanläggningar.
Som föreslås i motion 1988/89: N478 (c) bör mottagningsskyldigheten förenas
med ett garantipris baserat på den långsiktiga marginalkostnaden för
ny elproduktion. Utskottet ansluter sig till motionärernas bedömning att
denna kostnad för närvarande uppgår till lägst 28 öre per kWh. Garantipriset
bör gälla i första hand i fem år räknat från kraftverkets idrifttagning.
Med ett sådant garantipris ges kommuner, företag och enskilda möjlighet
att delta i förnyelsen av energisystemet på likvärdiga villkor som kraftbolagen.

Regeringen bör utarbeta förslag till garantipris i enlighet med vad utskottet
här har anfört och med vad som i övrigt sägs härom i nämnda
motion. Därefter bör regeringen återkomma till riksdagen i frågan. Utskottet
föreslår att riksdagen med anledning av nu behandlad del av motion
1988/89: N478 (c) gör ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.

dels att utskottets hemställan under 32 bort ha följande lydelse:

32. beträffande garantipris för viss elenergi, m. m.
att riksdagen med anledning av motion 1988/89: N478 yrkande 9 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

42. Vindkraft (mom. 33, motiveringen)

Per Westerberg, Nic Grönvall och Gunnar Hökmark (alla m) anser att den
del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med ”Enligt utskottets” och
slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening måste den fortsatta utvecklingen beträffande

1988/89: NU25

109

vindkraften ske på kommersiella villkor. De naturliga förutsättningarna
för utnyttjande av vindkraft är emellertid inte speciellt goda i Sverige.

Det är alltså, menar utskottet, inte realistiskt att på nuvarande stadium
räkna med vindkraften som en kraftkälla av betydelse. Det utesluter inte
att den i framtiden kan komma att spela en viss marginell roll. Så kan t. ex.
små vindkraftverk komma att ge ett värdefullt bidrag till den lokala energiförsörjningen.
Statens insatser på området, utöver dem som Vattenfall
svarar för, bör enligt utskottets mening helt inriktas på långsiktigt
forsknings- och utvecklingsarbete. Därvid bör erfarenheter av utländska
försök och forskningsinsatser utnyttjas.

Med hänsyn till det sagda anser utskottet att det inte finns skäl för riksdagen
att ta något initiativ på vindkraftsområdet med anledning av motionerna
1988/89: N429 (c) och 1988/89: N432 (vpk). De avstyrks alltså, båda
i berörd del.

43. Vindkraft (mom. 33)

Hadar Cars (fp) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening finns det goda förutsättningar för att vindkraften
skall kunna bli ett värdefullt komplement i det svenska elproduktionssystemet.
Studier som har gjorts av statens energiverk visar att vindkraften
vid tillräckligt långa produktionsserier kan prismässigt konkurrera med
kolkondensproduktion.

Skall vindkraften kunna ge ett verkningsfullt tillskott till elförsörjningen
är, menar utskottet, en fortsatt inriktning på relativt stora vindkraftsaggregat
väl motiverad. Detta har också — utan yrkande i saken — anförts i
folkpartiets partimotion 1988/89: N403. Även i motion 1988/89: N422 (fp)
har liknande synpunkter redovisats. Denna motion tar upp beskattningen
av vindkraftsproduktion och har behandlats i utskottets yttrande
1988/89: NU3y, till vilket hänvisas i den frågan.

Enligt utskottets mening bör kraftindustrin ta ett stort ansvar för det
fortsatta utvecklingsarbetet på vindkraftsområdet, särskilt vad avser större
vindkraftsaggregat.

Utskottet noterar samtidigt att kommuner, mindre företag och även privatpersoner
visar ett växande intresse för vindkraften. Elkraftspotentialen
också från små vindkraftsaggregat förtjänar att tas till vara. Dessa aggregat
kan få betydelse inte minst för den lokala energiförsörjningen. Det finns
därför enligt utskottets uppfattning anledning att överväga om marknaden
för sådana kraftverk bör stimuleras genom införande av investeringsbidrag
eller liknande stöd. Regeringen bör pröva denna fråga och återkomma till
riksdagen med förslag till eventuella åtgärder.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen ansluta sig till i ett uttalande
till regeringen. Ett sådant uttalande skulle delvis tillgodose här behandlade
delar av motionerna 1988/89: N429 (c) och 1988/89: N432 (vpk).

1988/89: NU25

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

110

33. beträffande vindkraft
att riksdagen med anledning av motion 1988/89: N429 i ifrågavarande
del och motioa 1988/89: N432 yrkande 2 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

44. Vindkraft (mom. 33)

Per-Ola Eriksson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Vindkraften är en ren och förnybar kraftkälla, som hittills har utnyttjats
endast marginellt i vår energiförsörjning. I Danmark har man kommit
mycket längre på detta område, särskilt i fråga om små vindkraftverk. Den
totala installerade effekten i vindkraftverk i Danmark var år 1988 enligt
uppgift ca 190 MW. Genom investeringsbidrag och skattemässiga fördelar
har samfälligheter och enskilda stimulerats att installera vindkraftsaggregat.

Enligt utskottets mening har det svenska vindkraftsprogrammet varit
alltför inriktat på storskaliga vindkraftsanläggningar. En större bredd på
arbetet måste eftersträvas. Ett flertal kommuner men också mindre företag
och privatpersoner har visat ett seriöst intresse för vindkraft. Utskottet
anser att det finns anledning att överväga nya vägar för att främja vindkraftens
utveckling i Sverige. Tillverkare, utvecklingstekniker och forskare
är beredda att satsa på svensk vindkraftsproduktion om marknaden stimuleras
på lämpligt sätt. Om så inte görs kommer det svenska kunnandet på
området att skingras mycket snart.

Utskottet anser därför i likhet med vad som anförs i motion
1988/89: N429 (c) att ett investeringsstöd till vindkraftsanläggningar —
liknande det som tillämpas i Danmark — bör införas. Stödet bör koncentreras
till små aggregat (med en effekt upp till 1 MW). Regeringen bör utforma
de närmare riktlinjerna för detta stöd och därefter återkomma till
riksdagen med erforderliga förslag. Stödet bör införas senast den 1 januari
1990.

Av avgörande betydelse för vindkraftens utveckling är vidare hur energibeskattningen
utformas. Utskottet går här inte in på denna fråga utan
hänvisar till utskottets yttrande (1988/89: NU3y) härom till skatteutskottet.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet
nu har anfört. Utskottet tillstyrker sålunda motion 1988/89: N429 (c) i berörd
del. Ett uttalande av angiven innebörd skulle också delvis tillgodose
här behandlad del av motion 1988/89: N432 (vpk).

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande vindkraft
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N429 i ifrågavarande del
och med anledning av motion 1988/89: N432 yrkande 2 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

1988/89: NU25

lil

45. Vindkraft (mom. 33)

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 49 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till kravet i motion 1988/89: N432 (vpk) på en
kraftig satsning på vindkraften. Ytterligare utredningar, undersökningar
och utvärderingar är, som anförs i nämnda motion, inte nödvändiga för att
ett stort och välplanerat vindkraftsprogram skall kunna startas i vårt land.
Förutom att billig energi därigenom skulle åstadkommas på ett miljövänligt
sätt skulle ett stort svenskt engagemang på vindenergiområdet vara
betydelsefullt för svensk industri och därmed sysselsättningen i landet.

Enligt utskottets mening bör därför regeringen nu låta utarbeta ett program
som leder till en snabb utbyggnad av vindkraften. Staten måste ta ett
avgörande ansvar för denna utbyggnad. Det avtal i frågan som regeringen
har träffat med kraftindustrin är inte tillräckligt offensivt, och det överlåter
initiativet till industrin på ett sätt som inte kan accepteras.

Utskottet tillstyrker alltså nu behandlad del av motion 1988/89: N432
(vpk) och föreslår att riksdagen gör ett uttalande till regeringen av angiven
innebörd. Ett sådant uttalande ligger delvis i linje med vad som sägs i motion
1988/89: N429 (c) såvitt här är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 33 bort ha följande lydelse:

33. beträffande vindkraft
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N432 yrkande 2 och med
anledning av motion 1988/89: N429 i ifrågavarande del som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

46. Åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner
(mom. 34)

Per-Ola Eriksson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Utskottet
åberopar” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i de nu aktuella motionerna anser utskottet
att de vinstmedel som vattenkraften skapar bör komma de vattenkraftsproducerande
regionerna till godo i större utsträckning än för närvarande.
En sådan återföring skulle kunna få stor betydelse för utvecklingen av näringslivet
och därmed sysselsättningen i framför allt Norrlandslänen. Återföringen
av vinstmedel är också motiverad mot bakgrund av att den kommunala
beskattningen av juridiska personer har tagits bort.

Som begärs i motion 1988/89: N278 (c) bör medel motsvarande 1 öre per
kWh vattenkraftsbaserad elström tillföras de berörda regionerna. Små vattenkraftverk
med en effekt under 1 500 kW bör inte omfattas av denna
vinstindragning. Det bör ankomma på de aktuella länsstyrelserna att fördela
medlen till kommunerna med beaktande av utbyggda vattenkraftstillgångar
och behov av regionalpolitisk! stöd i resp. region. Tilldelade medel

1988/89: NU25

112

bör handhas av kommunala företrädare och användas till utbyggnad av
infrastrukturen och näringslivet.

Den nu behandlade frågan har varit aktuell under lång tid. Bl. a. har det
från centerns sida ända sedan år 1979 föreslagits att Norrbotten skall få del
av vinsterna från vattenkraften i länet. Enligt utskottets mening finns erforderligt
beslutsunderlag tillgängligt. Regeringen bör därför skyndsamt
låta utarbeta ett konkret förslag som kan leda fram till att avkastningen
från vattenkraften i ökad omfattning kommer vattenkraftskommunerna
till del i enlighet med vad utskottet här har anfört. Detta förslag bör redovisas
för riksdagen under hösten 1989 så att återföringen av vinstmedel
kan tillämpas fr. o. m. år 1990.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet
här har anfört. Ett sådant uttalande skulle tillgodose motion
1988/89: N278 (c) i berörd del och motion 1988/89: N475 (c) samt i väsentlig
utsträckning också motion 1988/89: N407 (c). Det sagda överensstämmer
även med syftet med de nu behandlade delarna av motionerna
1988/89: N428 (vpk) och 1988/89: N453 (mp). Utskottet kan dock inte
ställa sig bakom motionärernas förslag. De berörda motionsyrkandena avstyrks
således.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner att

riksdagen med bifall till motion 1988/89: N278 yrkande 5 och motion
1988/89: N475, med anledning av motion 1988/89: N407 och
med avslag på motion 1988/89: N428 yrkande 3 och motion
1988/89: N453 yrkandena 1 och 2 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

47. Åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner
(mom. 34)

Paul Lestander (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Utskottet
åberopar” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:
Opinionen för att de vattenkraftsproducerande regionerna i ökad omfattning
skall få del av de vinster som vattenkraften skapar växer stadigt.
Krav härom har förts fram i såväl Norrbottens som Jämtlands län. I den
regionalpolitiska utredningsrapport som nyligen antogs av Landsorganisationen
i Sverige (LO) har frågan också tagits upp.

Från vänsterpartiet kommunisternas sida har i ett yttrande till skatteutskottet
om energibeskattning förordats ett utökat uttag av skatt på vattenkraft
(1988/89:NU3y avv. men. 13, s. 25). Som föreslås i motion
1988/89: N428 (vpk) bör regionala samhällsfonder inrättas för att administrera
inkomsterna från denna skattehöjning. Därigenom skulle finansiering
av vissa regionalt initierade åtgärder bli möjlig genom beslut på regional
nivå. Det finns otaliga exempel på att sysselsättningsskapande projekt

1988/89:NU25

113

8 Riksdagen 1988/89. 17 sami. Nr 25

som har tagits fram i de vattenkraftsproducerande regionerna inte har kunnat
genomföras på grund av att finansieringsfrågan inte har lösts.

I enlighet med vad som anförs i nyssnämnda motion bör styrelserna för
fonderna tillsättas regionalt, t. ex. av landstingen och kommunerna. De
stora löntagarorganisationerna bör tillförsäkras ett starkt inflytande i fonderna.
Utskottet finner det också rimligt att 20 % av fondmedlen riktas
direkt till de kommuner som berörs av kraftverksbyggen och sjöregleringar.
Riksdagen bör anmoda regeringen att lägga fram förslag om regionala
samhällsfonder enligt vad utskottet här har anfört. Utskottet tillstyrker
sålunda motion 1988/89: N428 (vpk) i aktuell del.

Det sagda ligger delvis i linje med vad som har anförts i övriga här behandlade
motioner. Förslagen i dessa är dock enligt utskottets mening inte
tillräckligt långtgående. De avstyrks därför.

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse:

34. beträffande åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner att

riksdagen med bifall till motion 1988/89: N428 yrkande 3 och med
avslag på motion 1988/89: N278 yrkande 5, motion 1988/89: N407,
motion 1988/89: N453 yrkandena 1 och 2 och motion 1988/89: N475
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

48. Åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner
(mom. 34)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Utskottet
åberopar” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör de vinstmedel som vattenkraften skapar
komma de vattenkraftsproducerande regionerna till godo i större utsträckning
än för närvarande. En sådan återföring skulle vara ett första steg mot
en mer rättvis regionalpolitik.

Från miljöpartiets sida har i ett yttrande till skatteutskottet om energibeskattning
förordats en höjning av skatten på vattenkraftsbaserad elkraft
(1988/89: NU3y avv. men. 14, s. 26).

Som föreslås i motion 1988/89: N453 (mp) bör medel motsvarande 10 %
av denna skatt tillföras vattenkraftskommunerna och där användas för regionalpolitiskt
motiverade investeringar. Regeringen bör låta utreda i
vilka former återföring skall ske och hur medlen skall användas för att
insatserna skall få en så positiv effekt som möjligt för aktuella regioner.

Riksdagen bör som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet har
anfört. Utskottet tillstyrker alltså här behandlad del av motion
1988/89: N453 (mp). Ett sådant uttalande skulle delvis tillgodose motion
1988/89: N278 (c) i aktuell del och motionerna 1988/89: N407 (c) och
1988/89: N475 (c). Det skulle även överensstämma med syftet med berörd
del av motion 1988/89: N428 (vpk). Utskottet kan dock inte ansluta sig till
yrkandet i denna motion om inrättande av regionala samhällsfonder.
Detta avstyrks därför.

1988/89: NU25

114

dels att utskottets hemställan under 34 bort ha följande lydelse: 1988/89: NU25

34. beträffande åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner att

riksdagen med bifall till motion 1988/89: N453 yrkandena 1 och 2,
med anledning av motion 1988/89: N278 yrkande 5 och motionerna
1988/89: N407 och 1988/89: N475 och med avslag på motion
1988/89: N428 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

49. Landsbygdens elektrifiering (mom. 35)

Per-Ola Eriksson (c), Lars Norberg (mp) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Utskottet
finnér” och slutar med ”behandlad del” bort ha följande lydelse:

Med instämmande i vad som sägs i motion 1988/89: N478 (c) föreslår
utskottet att anslaget till främjande av landsbygdens elektrifiering för nästa
budgetår fastställs till 5,5 milj. kr. Den av regeringen föreslagna nivån —

2,5 milj. kr. — är inte tillräcklig med hänsyn till de behov som fortfarande
finns när det gäller elektrifiering av helårsbebodda fastigheter på landsbygden.
Nämnda motion tillstyrks alltså i nu behandlad del.

dels att utskottets hemställan under 35 bort ha följande lydelse:

35. beträffande landsbygdens elektrifiering

att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:100 bilaga 16
punkt C 16 och med bifall till motion 1988/89: N478 yrkande 21 till
Främjande av landsbygdens elektrifiering för budgetåret 1989/90 under
fjortonde huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 5 500 000
kr.

50. Eloptioner (mom. 36)

Hadar Cars (fp) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 51 som börjar med ”Riksdagen
bör” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Förslaget i motion 1988/89: N403 (fp) om eloptioner är enligt utskottets
mening väl värt att pröva. Rätt utnyttjade skulle eloptioner kunna underlätta
framför allt de elintensiva företagens planering av verksamheten. Utskottet
ansluter sig därför till motionärernas krav på att frågan om eloptioner
skall utredas. Riksdagen bör i ett uttalande uppmana regeringen att
föranstalta om en sådan utredning. Därigenom skulle det aktuella yrkandet
i nämnda motion bli tillgodosett.

dels att utskottets hemställan under 36 bort ha följande lydelse:

36. beträffande eloptioner

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N403 yrkande 5 som sin

mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört. 115

51. Transitering av elkraft på stamnätet (mom. 37)

Gudrun Norberg (fp), Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp), Ivar
Franzén (c) och Gudrun Schyman (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 52 som börjar med ”Av det”
och slutar med ”delar avstyrks” bort ha följande lydelse:

För närvarande är det endast större kraftproducenter och företag med
tillgång till omfattande kraftproduktion som — med gällande avgifter och
andra villkor för transiteringsrätten — kan ansluta sig till stamnätet. I likhet
med vad som anförs i motionerna 1988/89: N403 (fp) och
1988/89: N464 (c) anser utskottet att fler aktörer bör ges möjlighet att transitera
elkraft på stamnätet. Det kan gälla en kommun eller en grupp av
kommuner som önskar överföra elkraft på stamnätet. Det kan också gälla
ett företag med tillgång till elproduktion som vill transitera elkraften till
företagets anläggningar eller kunder på annan ort. För närvarande är dessa
företag hänvisade till att försöka sälja elkraften till den eldistributör som
har ensamrätten till eldistributionen i resp. område. Vid årsskiftet
1987-1988 infördes visserligen, som utskottet har berört i det föregående,
en rätt för elproducenter att sälja elkraft till den lokala eldistributören.
Denna rättighet gäller dock endast vid elproduktion i anläggningar med en
effekt om högst 1 500 kW.

Enligt utskottets mening bör alltså bestämmelserna för rätten till transitering
över stamnätet ses över så att fler — inom ramen för oförändrade
säkerhetskrav — kan ges möjlighet att överföra elkraft på stamnätet. Regeringen
bör föranstalta om en sådan översyn och senare återkomma till
riksdagen med en redovisning av vidtagna åtgärder och förslag till erforderliga
beslut. Med det sagda tillstyrker utskottet motionerna
1988/89: N403 (fp) och 1988/89: N464 (c) i nu aktuella delar.

dels att utskottets hemställan under 37 bort ha följande lydelse:

37. beträffande transitering av elkraft på stamnätet
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N403 yrkande 4 i ifrågavarande
del och motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

52. Allmänna riktlinjer för naturgasintroduktionen (mom. 39)

Per Westerberg, Nic Grönvall och Gunnar Hökmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 54 med ”Enligt
utskottets” och slutar på s. 55 med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse: Enligt

utskottets mening kan naturgas bli ett intressant alternativ i
svensk energiförsörjning. Naturgasens roll måste dock avgöras av dess
konkurrenskraft i förhållande till övriga tillgängliga energislag. Därvid bör
naturgasanvändningens miljökonsekvenser, bl. a. genom läckage, vägas in.
Inköp av gas skall verkställas enligt strikt kommersiella principer.
Utskottet vill härutöver i likhet med vad som anförs i motion

1988/89: NU25

116

1988/89: N403 (fp) starkt betona att naturgasintroduktionen inte får resultera
i en monopolmarknad. Visserligen möter naturgasen konkurrens från
oljeprodukter och även från elenergi, men det är viktigt att det ges utrymme
för flera aktörer också på gasmarknaden, bl. a. därför att Swedegas
har utländska presumtiva leverantörer som delägare. Mycket talar för att
Sverige på kort sikt kan vinna på ett samordnat agerande rörande importen
av naturgas. Som sägs i nämnda motion får dock inte Swedegas ges en
lagstadgad ensamrätt till denna import.

Det är vidare väsentligt, menar utskottet, att den inhemska marknaden
för naturgas kommer att präglas av mångfald och att det finns flera regionala
distributörer. Dessa bör själva kunna avgöra om de var för sig eller
gemensamt med Swedegas skall närma sig de olika utländska leverantörerna.
På längre sikt bör ett svenskt gasnät fungera som ett stamnät, där i
princip alla distributörer har möjlighet att transportera gas från källan till
distributionsområdet.

Vad utskottet här har anfört om konkurrens på naturgasmarknaden bör
riksdagen ställa sig bakom i ett uttalande till regeringen. Här berörd del av
motion 1988/89: N403 (fp) skulle därigenom tillgodoses.

Utskottet kan också instämma i vad som sägs i motion 1988/89: N478
(c) om naturgasens miljöfördelar i vad avser utsläpp av koldioxid jämfört
med olja och kol. Motionärernas prioritering av naturgas före kärnkraft
avvisar utskottet med bestämdhet. Tvärtom, menar utskottet, skulle en
ökad användning av naturgas på bekostnad av kärnkraftsbaserad elenergi
leda till ett ökat utsläpp av koldioxid och sålunda stå i strid mot riksdagens
beslut i den frågan våren 1988. Utskottet avstyrker nyssnämnda motion
liksom motion 1988/89: N432 (vpk), båda i berörd del.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande allmänna riktlinjer jor naturgasintroduktionen
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N403 yrkande 2 och med
avslag på motion 1988/89: N432 yrkande 4 och motion 1988/89: N478
yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

53. Allmänna riktlinjer för naturgasintroduktionen (mom. 39)
Hadar Cars (fp) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 54 med ”Enligt
utskottets” och slutar på s. 55 med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse: Enligt

utskottets (= reservation 52) till distributionsområdet.

Naturgasintroduktionen i Sverige bör, menar utskottet, koncentreras till
ett stamlinjenät som förbinder de tre storstäderna Malmö, Göteborg och
Stockholm.

Investeringskostnaden i ett sådant nät är mycket stor. För att investeringen
skall löna sig måste försäljningen av gas nå betydande volymer. Det
innebär att naturgasen snabbt måste erövra den marknad för bränslen som

1988/89: NU25

117

finns tillgänglig i anslutning till nätet och dess grenverk. Eftersom naturgasens
rörliga kostnader är låga har den också förutsättningar att konkurrera
ut alla alternativ på den marknad den vill erövra.

Under denna förutsättning kan resultatet bli att utrymmet för biobränslen,
särskilt energiskog, reduceras kraftigt. För flexibilitetens skull är det
enligt utskottets mening viktigt att kraftproducenter och kraftleverantörer
inom naturgasnätets område planerar så att även biobränsleanläggningar
ges plats. Utanför naturgasens stamlinje- och grennät bör biobränsle i
framtiden kunna bli ett viktigt energislag.

Vad utskottet här har anfört om introduktionen av naturgas bör riksdagen
ställa sig bakom i ett uttalande till regeringen. Här berörd del av motion
1988/89: N403 (fp) skulle därigenom tillgodoses.

Utskottet kan också instämma i vad som sägs i motion 1988/89: N478
(c) om naturgasens miljöfördelar i vad avser utsläpp av koldioxid jämfört
med olja och kol. En ökad användning av naturgas på bekostnad av kärnkraftsbaserad
elenergi skulle leda till ett ökat utsläpp av koldioxid och sålunda
stå i strid mot riksdagens beslut i den frågan våren 1988. Något
initiativ av riksdagen med anledning av nyssnämnda motion i här berörd
del är dock inte påkallat. Utskottet avstyrker även motion 1988/89: N432
(vpk) såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande allmänna riktlinjer för naturgasintroduktionen
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N403 yrkande 2 och med
avslag på motion 1988/89: N432 yrkande 4 och motion 1988/89: N478
yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

54. Allmänna riktlinjer för naturgasintroduktionen (morn. 39)
Per-Ola Eriksson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 54 med ”Enligt
utskottets” och slutar på s. 55 med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse: Enligt

utskottets mening har naturgasen avsevärda miljöfördelar jämfört
med kol, olja och kärnkraft. Naturgasen bör därför utnyttjas i det svenska
energiförsörjningssystemet. Utskottet vill med instämmande i vad som anförs
i motion 1988/89: N478 (c) särskilt betona vikten av att naturgasen
ersätter kol och olja och inte tillåts förhindra en ökad användning av inhemska
bränslen.

Naturgasintroduktionen har ägt rum till priser som inte täcker kostnaderna.
Vattenfall har genom Swedegas fått ett dominerande inflytande på
naturgasområdet och är nu, menar utskottet, i förd med att med hjälp av
subventionerade priser bygga upp en naturgasmarknad som samtidigt innebär
ett hot mot strävandena efter ett ökat utnyttjande av biobränslen.

En elproduktion baserad på naturgas bör, som sägs i motion
1988/89: N478 (c), ske i kraftvärme- eller mottrycksanläggningar och inte i
gaskondenskraftverk. Koldioxidutsläppen från naturgasbaserad elproduk -

1988/89: NU25

118

tion i kraftvärmeverk blir ungefär 50 % lägre jämfört med motsvarande
elproduktion i gaskondenskraftverk. Förutom ekonomiska skäl talar sålunda
miljöskäl för en kraftvärmebaserad elproduktion.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen ansluta sig till i ett uttalande
till regeringen. Utskottet tillstyrker därmed motion 1988/89: N478 (c) i aktuell
del. Ett uttalande av angiven innebörd skulle delvis tillgodose de två
övriga nu berörda motionerna såvitt här är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande allmänna riktlinjer för naturgasintroduktionen
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N478 yrkande 17 och
med anledning av motion 1988/89: N403 yrkande 2 och motion
1988/89: N432 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

55. Allmänna riktlinjer för naturgasintroduktionen (mom. 39)

Paul Lestander (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 54 med ”Enligt
utskottets” och slutar på s. 55 med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse: Utskottet

vill inledningsvis understryka att det inte finns något importerat
energislag som är bättre än naturgas från vare sig miljöpolitisk eller
energipolitisk synpunkt. Naturgas finns i stora mängder runt om vårt land.
Det finns och har sedan lång tid funnits möjligheter att teckna långsiktiga
fördelaktiga leveranskontrakt.

I likhet med vad som anförs i motion 1988/89: N432 (vpk) anser utskottet
att naturgasutbyggnaden bör ges ökad prioritet. Utskottet vill härvid
starkt betona regeringens ansvar för att det sker en samordning av den
svenska naturgasupphandlingen. Det krävs en nationell politik med
snabba och resoluta beslut från statsmakternas sida.

Enligt utskottets mening bör regeringen analysera möjligheterna till ytterligare
naturgasutbyggnad. Från vänsterpartiet kommunisternas sida har
tidigare föreslagits bl. a. att en naturgasledning från Sydgasprojektet österut
till Blekinge skall anläggas. Utskottet instämmer i detta förslag och
menar att regeringen bör vidta de åtgärder som erfordras för att en sådan
naturgasledning skall komma till stånd. Till Östgasprojektet återkommer
utskottet som tidigare har nämnts.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen ansluta sig till i ett uttalande
till regeringen. Med det sagda tillstyrks motion 1988/89: N432 (vpk) i berörd
del. Övriga motionsyrkanden bör inte ge anledning till något initiativ
av riksdagen. De avstyrks följaktligen.

dels att utskottets hemställan under 39 bort ha följande lydelse:

39. beträffande allmänna riktlinjer för naturgasintroduktionen
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N432 yrkande 4 och med
avslag på motion 1988/89: N403 yrkande 2 och motion 1988/89: N478

1988/89:NU25

119

yrkande 17 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfort.

56. Allmänna riktlinjer för naturgasintroduktionen (mom. 39,
motiveringen)

Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande som börjar på s.
54 med ”Enligt utskottets” och slutar på s. 55 med ”avstyrks alltså” bort
ha följande lydelse:

Utskottet kan visserligen instämma i vad som sägs i motion
1988/89: N478 (c) om naturgasens miljöfördelar jämfört med olja och kol.
Enligt utskottets mening är det dock fel att stimulera introduktionen av ett
nytt fossilt bränsle. Utskottet hänvisar till riksdagens beslut att utsläppen
av koldioxid inte får öka. Alla fossila bränslen kommer vid förbränning att
förflytta kol från jordens inre till atmosfaren och det finns ingen möjlighet
att återföra det till jorden igen. Enbart de nu planerade stamledningarna
för naturgas beräknas kosta ca 16 miljarder kronor. Ett totalt naturgasprogram
kostar mycket mera. Dessa investeringsmedel bör i stället satsas på
energihushållning och introduktion av inhemska förnybara energikällor
såsom biobränslen, vindkraft och solvärme i stor skala.

Av det sagda följer att utskottet avvisar de nu aktuella motionsyrkandena
kring den fortsatta introduktionen av naturgas.

57. Öslgasprojektet (mom. 40)

Paul Lestander (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 55 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening måste Östgasprojektet genomföras med det
snaraste. Som anförs i motion 1988/89: N447 (vpk) kan dess betydelse för
utvecklingen i östra Mellansverige och Bergslagsregionen inte överskattas.
Utskottet konstaterar med tillfredsställelse att projektet nu har fått ökad
aktualitet. Regeringen bör skyndsamt ta erforderliga initiativ så att projektet
inte förhalas. Riksdagen bör göra ett uttalande av här angiven innebörd.
Ett sådant uttalande tillgodoser motion 1988/89: N447 (vpk) i nu
aktuell del och motion 1988/89: N446 (s).

dels att utskottets hemställan under 40 bort ha följande lydelse:

40. beträffande Östgasprojektet
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N446 och motion
1988/89: N447 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

1988/89: NU25

120

58. Östgasprojektet (mom. 40, motiveringen)

Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 55 sorn
börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande
lydelse:

Utskottet har i det föregående ställt sig avvisande till ett ökat utnyttjande
av naturgas. Härav foijer att utskottet anser att Östgasprojektet inte
bör komma till ett genomförande. Motion 1988/89: N446 (s) och den nu
aktuella delen av motion 1988/89: N447 (vpk) avstyrks följaktligen.

59. Vissa regionala frågor kring naturgasintroduktionen
(mom. 41)

Paul Lestander (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 56 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening måste utbyggnaden av naturgasnätet i landet
samordnas med bl. a. regionalpolitiska överväganden. Som tidigare har
nämnts projekteras en förlängning av stamledningen för naturgas till trestadsregionen
Trollhättan —Vänersborg —Uddevalla. Härvid planeras en
grenledning till Munkedalsområdet. I likhet med vad som anförs i motion
1988/89: N445 (vpk) anser utskottet att också Brofjordsområdet bör anslutas
till naturgasnätet. Det bör även prövas om området kan utgöra en landningsplats
för import av naturgas från Norge. Området har planerats för
industriell verksamhet, men för närvarande är det endast Skandinaviska
Raffinaderi AB (Scanraff) som där bedriver sådan verksamhet av betydelse.
Ett beslut om introduktion av naturgas i området skulle kraftigt
främja näringslivet i regionen.

Den stora strukturomvandling som har skett inom stålindustrin har hårt
drabbat bl. a. Västmanlands län. Också nedläggningar av företag inom andra
industrigrenar har haft kraftiga återverkningar på länets sysselsättning.
Utskottet vill därför instämma i kravet i motion 1988/89: N329 (vpk) på
att en introduktion av naturgas i detta län skall stimuleras. Regeringen bör
ta initiativ till lämpliga åtgärder med detta syfte och även för främjande av
andra infrastrukturella satsningar i länet.

Utskottet anser också att en introduktion av naturgas i Stockholmsområdet
skulle vara en naturlig och önskvärd utveckling. Det finns dock inte
anledning för riksdagen att i den frågan göra något särskilt uttalande. Motion
1988/89: N405 (m) i här berörd del avstyrks sålunda. Utskottet avstyrker
också motion 1988/89: N427 (s).

dels att utskottets hemställan under 41 bort ha följande lydelse:

41. beträffande vissa regionala frågor kring naturgasintroduktionen
att riksdagen

a) (= utskottet),

b) med bifall till motion 1988/89: N445 yrkandena 1 och 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfort,

c) (= utskottet),

1988/89: NU25

121

d) med bifall till motion 1988/89: N329 yrkande 3 som sin mening 1988/89: NU25
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

e) (= utskottet).

60. Vissa regionala frågor kring naturgasintroduktionen
(mom. 41, motiveringen)

Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 56 som
börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha
följande lydelse:

Utskottet vill även i dessa regionala frågor hänvisa till sin i det föregående
redovisade negativa inställning till ett ökat utnyttjande av naturgas.
De nu behandlade motionsyrkandena med förslag om introduktion av
naturgas i olika områden avstyrks sålunda.

61. Ägarförhållandena i Swedegas AB (mom. 42, motiveringen)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall
(m), Gunnar Hökmark (m), Ivar Franzén (c) och Lars De Geer (fp) anser
att den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”Utskottet kan”
och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Tvärt emot vad som anförs i motion 1988/89: N432 (vpk) förordar utskottet
en större spridning av ägandet i Swedegas. Utskottet finnér det därför
positivt att Vattenfall, som tidigare redovisats, har föreslagit en försäljning
av upp till 9 % av aktierna i Swedegas till KF Industri AB. Enligt
utskottets mening bör dock en ytterligare försäljning av aktier i Swedegas
möjliggöras. Regeringen bör ta initiativ härtill i samband med den nu
förestående omstruktureringen av bolaget. Ambitionen bör vara att staten
inte skall ha det dominerande inflytandet i Swedegas. Av vad utskottet
anfört framgår att det nu aktuella yrkandet i motion 1988/89: N432 (vpk)
avstyrks.

62. Ägarförhållandena i Swedegas AB (mom. 42)

Paul Lestander (vpk) och Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 57 som börjar med ”Utskottet
kan” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

Swedegas var från början ett dotterbolag till det statliga Svenska Petroleum
AB men förvärvades sedan av Vattenfall. Detta övertagande skall
ses mot bakgrund av den konkurrens som existensen av ett fristående gasbolag
innebär för kärnkraftsintressena. Genom att Swedegas har ingått
som dotterbolag i Vattenfall har uppenbarligen utvecklingen på naturgasområdet
fördröjts. Situationen har försämrats än mer genom de utländska
intressenternas ägarengagemang i Swedegas. Enligt utskottets mening bör
som föreslås i motion 1988/89: N432 (vpk) staten stå som ensam ägare till
Swedegas och svara för finansiering av och inflytande över gasintroduktionen
i landet. 122

De utländska intressena i Swedegas bör sålunda snarast avvecklas. Vi- 1988/89: NU25
dare bör som motionärerna begär Swedegas brytas ut från Vattenfall och
omvandlas till ett självständigt statsägt gasföretag. Regeringen bör återkomma
till riksdagen med ett förslag av nu angiven innebörd. Här berörd
del av motion 1988/89: N432 (vpk) tillstyrks sålunda.

dels att utskottets hemställan under 42 bort ha följande lydelse:

42. beträffande ägarförhållandena i Swedegas AB

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N432 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

63. Motorgas (mom. 43)

Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk), Ivar Franzén
(c) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 57 med ”Utskottet
vill” och slutar på s. 58 med ”motion 1988/89: N448 (fp)” bort ha följande
lydelse:

Enligt utskottets mening är det angeläget att den nuvarande osäkerheten
om motorgasens framtid skingras. I annat fall föreligger stor risk för att
användningen av detta drivmedel kommer att upphöra relativt snart. Utskottet
anser därför med instämmande i den begäran som görs i motion
1988/89: N448 (fp) att regeringen bör låta utarbeta ett förslag till program
med syfte att stimulera användningen av motorgas. Regeringen bör sedan
återkomma till riksdagen i frågan.

Regeringen bör vidare, menar utskottet, uppta förhandlingar med oljebolagen
i syfte att få till stånd de åtgärder från bolagens sida som krävs för
att säkra en utvidgad motorgasdrift i landet.

Riksdagen bör genom ett uttalande anmoda regeringen att ta de initiativ
som här har angivits. Med det sagda tillstyrks motion 1988/89: N448 (fp).

dels att utskottets hemställan under 43 bort ha följande lydelse:

43. beträffande motorgas

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N448 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

64. Prisutjämningsfond för olja (mom. 44)

Paul Lestander (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 58 som börjar med ”Utskottet
gör” och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1988/89: N428 (vpk) har oljepriserna i Sverige inte
ändrats i takt med de sänkningar av världsmarknadspriset på olja som har
inträffat. Så snart oljepriserna stiger får dock konsumenterna betala höjningarna.
Utskottet ansluter sig därför till förslaget i nämnda motion om
inrättande av en prisutjämningsfond för olja. Regeringen bör låta utarbeta 123

ett förslag av den innebörd motionärerna förordar och framlägga detta för 1988/89: NU25
riksdagen. Utskottet tillstyrker alltså motionen i nu aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 44 bort ha följande lydelse:

44. beträffande prisutjämningsfond för olja

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N428 yrkande 6 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

65. Karlshamns oljekraftverk (mom. 45)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gunnar Hökmark
(m) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 59 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”avstyrks sålunda” bort ha följande lydelse:

En förtida avveckling av kärnkraften kommer med all sannolikhet att
leda till ett ökat utnyttjande av Karlshamnsverket. I likhet med vad som
görs i motion 1988/89: N408 (m) tar utskottet bestämt avstånd från en utökad
drift vid detta kraftverk.

Utskottet ansluter sig också till motionärernas krav på att regeringen
omgående skall ta initiativ syftande till en avsevärd minskning av de miljöpåverkande
utsläppen från Karlshamnsverket. Den nuvarande situationen
vid verket är ohållbar från miljösynpunkt. Även om Karlshamnsverket
skulle förses med omfattande reningsåtgärder kommer utsläppen till
atmosfären av försurande ämnen att få en omfattning som inte kan accepteras.
Enligt utskottets mening bör utsläppen minskas i första hand genom
att endast olja innehållande högst 0,2 % svavel får användas vid förbränningen.
Dessutom bör förbrännings- och reningstekniken utvecklas i syfte
att även kväveoxidutsläppen skall kunna reduceras.

dels att utskottets hemställan under 45 bort ha följande lydelse:

45. beträffande Karlshamns oljekraftverk

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N408 yrkandena 1 och 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

66. Kol (mom. 46, motiveringen)

Hadar Cars (fp). Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gudrun Norberg
(fp) och Karin Falkmer (m) anser att den del av utskottets yttrande på s. 60
som börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”avstyrks följaktligen”
bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening kräver ansvaret för den globala miljön en restriktiv
hållning till användning av kol och andra fossila bränslen i energisystemet.
Utskottet har i det föregående i frågan om ny elproduktion framhållit
att stor hänsyn måste tas till de olika energikällornas miljömässiga
konsekvenser. Detta gäller också beträffande ny värmeproduktion. Något
riksdagsinitiativ med anledning av det nu aktuella yrkandet i motion
1988/89: N478 (c) är dock enligt utskottets mening inte påkallat. Motionen
i berörd del avstyrks således. 124

67. Kol (mom. 46) 1988/89:

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 60 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående redovisat sin negativa inställning till ny
elproduktion baserad på kol och olja. Enligt utskottets mening behövs heller
inget ytterligare kol för att värmemarknadens behov av energiråvara
skall kunna tillgodoses. Som påpekas i motion 1988/89: N478 (c) finns det
ett överskott på inhemska bränslen. En ökad kolanvändning sker på bekostnad
av utnyttjandet av inhemska, förnybara energislag, vilket helt
skulle strida mot riksdagens beslut beträffande utsläppen av koldioxid. Av
det sagda följer att utskottet tillstyrker motion 1988/89: N478 (c) i nu aktuell
del.

dels att utskottets hemställan under 46 bort ha följande lydelse:

46. beträffande kol
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N478 yrkande 18 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

68. Kol (mom. 46, motiveringen)

Lars Norberg (mp) anser att den del av utskottets yttrande på s. 60 som
börjar med ”Enligt utskottets” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort
ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående ställt sig bakom motioner från företrädare
för miljöpartiet med krav på att utnyttjandet av fossila bränslen skall
minskas radikalt och att det i lag skall införas ett förbud mot uppförande
av nya förbränningsanläggningar för fossila bränslen över en viss storlek.

Något ytterligare riksdagsinitiativ med anledning av det nu aktuella yrkandet
i motion 1988/89: N478 (c) är enligt utskottets mening inte motiverat.

Motionen i berörd del avstyrks således.

69. Satsningar på inhemska bränslen (mom. 47)

Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Paul Lestander
(vpk), Lars Norberg (mp) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”Utskottet
instämmer” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse: Regeringens

handlande när det gäller att stödja introduktionen av biobränslen
har, menar utskottet, präglats av en alltför stor passivitet. Detta
är anmärkningsvärt inte minst mot bakgrund av riksdagens enhälliga beslut
om en ökad användning av inhemska bränslen. Utskottet vill understryka
betydelsen av att kontinuiteten bevaras i energipolitiken. Uppenbarligen
har flera aktörer på energimarknaden, vilka i enlighet med riktlinjerna
för energipolitiken har gjort investeringar i olika objekt, drabbats

NU25

125

hårt av de senaste årens kraftiga sänkningar av oljepriserna. Inte minst 1988/89: NU25
gäller detta på biobränsleområdet. Utskottet anser att regeringen snarast
bör återkomma med förslag till riksdagen som tillgodoser önskemålen i de
nu aktuella motionerna. Riksdagen bör uppmana regeringen härtill. Därigenom
skulle här berörda motionsyrkanden tillgodoses.

dels att utskottets hemställan under 47 bort ha följande lydelse:

47. beträffande satsningar på inhemska bränslen
att riksdagen

a) med bifall till motion 1988/89: N318 yrkande 1, motion
1988/89: N403 yrkande 3, motion 1988/89: N432 yrkande 3, motion
1988/89: N453 yrkande 5 i ifrågavarande del och motion
1988/89: N478 yrkande 2 i ifrågavarande del som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört,

b) (= utskottet).

70. Stöd till biobränsleeldade fjärrvärmeanläggningar
(mom. 48)

Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Paul Lestander
(vpk), Lars Norberg (mp) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 61 som börjar med ”Regeringen
har” och slutar med ”avstyrks därför” bort ha följande lydelse:

Många kommuner satsade i början av 1980-talet på utnyttjande av inhemska
bränslen. Dessa satsningar motiverades, förutom av de då höga
oljepriserna, dels av de statliga stimulansbidragen, dels av de mycket klara
utfästelserna från statsmakternas sida om att skatteinstrumentet vid behov
skulle användas för att hålla oljepriset på en nivå motsvarande en genomsnittlig
tvåprocentig real prisstegring på olja.

Denna reala oljeprishöjning har dock inte förverkligats. De kommuner
som har följt riktlinjerna för energipolitiken och byggt anläggningar för
eldning med inhemska bränslen i stället för olja har därigenom i många fall
drabbats av stora förluster. Det är till allvarlig skada för energipolitikens
trovärdighet att skattebetalarna i enskilda kommuner drabbas på grund av
att statsmakterna inte fullföljer beslutade riktlinjer för energipolitiken.

Även om oljepriserna under senare tid har stigit något anser utskottet att
regeringen på nytt bör pröva frågan om stöd för täckande av de aktuella
förlusterna i biobränsleeldade fjärrvärmeanläggningar. Som sägs i motion
1988/89: N439 (s) är den av regeringen år 1988 anvisade stödformen inte
tillräcklig. Av omsorg om trovärdigheten och även av allmänna rättviseskäl
bör frågan huruvida ett särskilt bidrag skall lämnas till de hårdast
drabbade kommunerna övervägas. Regeringen bör alltså, menar utskottet,
ta upp frågan till ny prövning och därefter återkomma till riksdagen med
förslag till erforderliga åtgärder. Med det sagda tillstyrker utskottet
nämnda motion.

dels att utskottets hemställan under 48 bort ha följande lydelse:

48. beträffande stöd till biobränsleeldade fjärrvärmeanläggningar 126

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N439 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

71. Odling av energigrödor (mom. 49)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med ”Med åberopande”
och slutar med ”aktuella motionerna” bort ha följande lydelse:
Utskottet har i det föregående förordat en satsning på inhemska bränslen.
I en sådan satsning ingår en ökad produktion av energigrödor. Utskottet
instämmer därför i vad som anförs i motion 1988/89: N478 (c) om
att tillgänglig åkermark bör utnyttjas för energiproduktion.

Åkermark som inte behövs för spannmålsodling bör sålunda utnyttjas
för odling av energiskog och energigrödor som råvara för en inhemsk produktion
av alternativa drivmedel, biobränslen m. m. En ökad andel odling
för energiändamål kan vara av betydelse även från försörjningsberedskapssynpunkt
eftersom åkermarken då kan bevaras för en framtida spannmålsodling,
vilket i krislägen är av stor betydelse.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ställa sig bakom vad utskottet
här har anfört. Därmed skulle berörd del av motion 1988/89: N478 (c)
bli tillgodosedd. Ett sådant uttalande skulle också ligga i linje med vad som
begärs i motion 1988/89: N476 (c) såvitt nu är i fråga. Även synpunkterna
i här aktuell del av motion 1988/89: N441 (c) skulle väsentligen tillgodoses.

dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:

49. beträffande odling av energigrödor
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N478 yrkande 14 och
med anledning av motion 1988/89: N441 yrkande 1 i ifrågavarande
del och motion 1988/89: N476 yrkande 1 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

72. Odling av energigrödor (mom. 49, motiveringen)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 62 som börjar med ”Med åberopande” och slutar med ”aktuella
motionerna” bort ha följande lydelse:

En ökad produktion av inhemska bränslen bör komma till stånd i all den
omfattning som är motiverad av behovet av sådana bränslen. Lämplig
mark för detta ändamål bör utnyttjas.

Däremot vore det inte rimligt att utlova att all åkermark som i en framtid
inte kan komma att behövas för t. ex. spannmålsproduktion skall tas i
anspråk för odling av energigrödor. Med det sagda avstyrks de nu aktuella
motionsyrkandena.

1988/89: NU25

127

73. Odling av energigrödor (mom. 49) 1988/89:

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med ”Med åberopande”
och slutar med ”aktuella motionerna” bort ha följande lydelse:

Med en lägre intensitet i spannmålsodlingen i linje med vad miljöpartiet
förordar kommer överskottsarealerna inom jordbruket att minska väsentligt.
Utskottet kan därför inte ansluta sig till kraven i motionerna
1988/89: N476 (c) och 1988/89: N478 (c) på att all nu tillgänglig åkermark
skall utnyttjas för energiproduktion. De åkerarealer som efter omställningen
till en mer naturenlig odlingsform inte används för spannmålsodling
bör emellertid utnyttjas för odling av energigrödor. Utskottet har i det
föregående förordat en ökad satsning på inhemska bränslen. I en sådan
satsning bör ingå statligt stöd för energiproduktion i enlighet med vad som
föreslås i motion 1988/89: N441 (c). Regeringen bör återkomma till riksdagen
med förslag till hur ett sådant stöd skall utformas och finansieras.

Riksdagen bör uppmana regeringen härtill.

dels att utskottets hemställan under 49 bort ha följande lydelse:

49. beträffande odling av energigrödor

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N441 yrkande 1 i ifrågavarande
del och med avslag på motion 1988/89: N476 yrkande 1 och
motion 1988/89: N478 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

74. Förgasningsanläggning i Nynäshamn m. m. (mom. 50)

Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Gudrun Norberg (fp), Paul Lestander
(vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som böljar med ”Utskottet
instämmer” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse: En

ökad satsning på inhemska bränslen är, som utskottet tidigare har
anfört, angelägen. För att en sådan utveckling skall kunna åstadkommas
måste olika tekniska lösningar för användning av biobränslen prövas. Som
sägs i motion 1988/89: N464 (c) ger förgasningstekniken möjlighet till en
effektiv samproduktion av elkraft och värme i såväl liten som stor skala
samtidigt som miljömässiga fördelar uppnås. I likhet med vad som anförs
i motion 1988/89: N470 (c) anser utskottet det därför vara angeläget att
den planerade förgasningsanläggningen i Nynäshamn utrustas för biobränsleanvändning.

Utskottet föreslår att riksdagen i ett uttalande till regeringen ställer sig
bakom vad som här har anförts. Med det sagda tillstyrker utskottet motion
1988/89: N470 (c) och motion 1988/89: N464 (c) i nu aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:

50. beträffande förgasningsanläggning i Nynäshamn m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del

NU25

128

och 1988/89: N470 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

75. Förgasningsanläggning i Nynäshamn m. m. (mom. 50)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 62 som börjar med ”Utskottet
instämmer” och slutar med ”avstyrks följaktligen” bort ha följande lydelse: Utskottet

instämmer i vad som anförs i motion 1988/89: N470 (c) om att
det är angeläget att användningen av biobränslen okar och att tekniken för
denna användning utvecklas. Enligt utskottets mening bör dock inte staten
engagera sig i planerna på den alltför storskaliga energiproduktionsanläggningen
i Nynäshamn, även om den skulle baseras på biobränslen. Utskottet
avstyrker därför motion 1988/89: N470 (c).

Däremot ansluter sig utskottet till kravet i motion 1988/89: N464 (c) på
ett riksdagsuttalande om fördelarna med förgasningstekniken. Förutom de
miljömässiga vinsterna medger denna teknik en mycket effektiv samproduktion
av elenergi och värme i liten skala. Riksdagen bör i en meningsyttring
till regeringen ansluta sig till vad utskottet nu har anfört.

dels att utskottets hemställan under 50 bort ha följande lydelse:

50. beträffande förgasningsanläggning i Nynäshamn m. m.
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del
och med avslag på motion 1988/89: N470 som sin mening ger regeringen
till känna vad utskottet anfört.

76. Biogas (mom. 51)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp) och Ivar
Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 64 som börjar med ”För närvarande”
och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Tack vare sin mångsidighet och sina miljöfördelar är biogastekniken intressant
inte bara från miljö- och avfallssynpunkt utan också från energi-,
jordbruks- och trafiksynpunkt. Biogasen har en potential att kunna svara
för ett betydande energitillskott. Samtidigt skulle en sådan energiproduktion
bidra till att öka det regionala och lokala oberoendet inom energiförsörjningen.

På många håll i världen arbetas det intensivt med att utveckla och sprida
biogastekniken. I Sverige har som tidigare nämnts vissa biogasanläggningar
uppförts. Utskottet ser positivt på det initiativ som statens energiverk
har tagit för att biogastekniken skall främjas. Det krävs dock, menar
utskottet med instämmande i vad som sägs i motionerna 1988/89: N442
(mp), 1988/89: N443 (s) och 1988/89: N471 (mp), ytterligare insatser på
området för att denna teknik skall kunna utvecklas på ett mer framgångsrikt
sätt. Enligt utskottets uppfattning bör ett samordnat program för ut -

1988/89: NU25

129

9 Riksdagen 1988/89. 17 sami. Nr 25

veckling av biogastekniken etableras. Regeringen bör med utgångspunkt i 1988/89: NU25
bl. a. vad som anförs i de tre nämnda motionerna pröva vilka åtgärder som
bör ingå i ett sådant program och därefter återkomma till riksdagen med
erforderliga förslag. Riksdagen bör uppmana regeringen härtill.

dels att utskottets hemställan under 51 bort ha följande lydelse:

51. beträffande biogas
att riksdagen med anledning av motionerna 1988/89: N442 och
1988/89: N443 och motion 1988/89: N471 yrkandena 1, 2 och 4 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

77. Solenergi (mom. 52)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp) och Ivar
Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 65 som börjar med ”För att”
och slutar med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Det finns en bred enighet om att solenergin bör prioriteras i framtidens
energisystem. Från miljösynpunkt är utnyttjandet av solvärme det överlägset
bästa uppvärmningssättet. Under de senaste åren har solvärmetekniken
utvecklats snabbt. Under en femårsperiod har kostnaderna per kvadratmeter
solfångare halverats samtidigt som den insamlade energimängden
har mer än fördubblats. Med en fortsatt positiv utveckling av
solvärmemarknaden kommer ytterligare betydande kostnadssänkningar
att bli möjliga. Det skulle göra solvärmen mycket konkurrenskraftig i mitten
av 1990-talet.

För att en nödvändig expansion av marknaden för solvärme skall
komma till stånd krävs, som också föreslås i motion 1988/89: N472 (c), ett
förnyat stöd till investeringar i små solvärmeanläggningar. Tvärtemot vad
miljö- och energiminister Birgitta Dahl anförde i den tidigare nämnda interpellationsdebatten
i december 1988 är det inte nu långsiktiga
forsknings- och utvecklingsinsatser utan en ökad industriell produktion av
solfångare som krävs för att snabba kostnadsminskningar skall kunna
åstadkommas för solvärmetekniken. Som begärs i nämnda motion bör investeringsstödet
införas den 1 juli 1989 och tillämpas under en treårsperiod.
Bidrag bör utgå med 35 % av investeringskostnaden för alla små solvärmeanläggningar
som uppfyller aktuella krav på funktion och kvalitet.

Riksdagen bör till det här föreslagna stödet anvisa ett anslag av 10 milj. kr.
för nästa budgetår. För budgetåren 1990/91 och 1991/92 bör medelsbehovet
beräknas till 15 milj. kr. resp. 20 milj. kr. Regeringen bör utforma de
närmare föreskrifterna för stödet.

Med det sagda tillstyrker utskottet alltså motion 1988/89: N472 (c). De
stödinsatser som utskottet här har föreslagit innebär en satsning på solvärme
i linje med vad som krävs i motion 1988/89: N432 (vpk) och med
vad som — utan yrkande i saken — förordas i motion 1988/89: N418 (mp).

Från miljöpartiets sida har liknande krav framförts i motion
1988/89: Bo273, som har behandlats av bostadsutskottet (1988/89: BoU7). 130

dels att utskottets hemställan under 52 bort ha följande lydelse:

52. beträffande solenergi

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N472 och med anledning
av motion 1988/89: N432 yrkande 1
dels godkänner av utskottet angivna riktlinjer för stöd till investeringar
i små solvärmeanläggningar,
dels till Investeringsstöd till solvärmeanläggningar för budgetåret
1989/90 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett förslagsanslag av
10 000 000 kr.

78. Anslag till energiforskning (mom. 53)

Per Westerberg, Nic Grönvall och Gunnar Hökmark (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar med ”Storleken
på” och slutar med ”inom energiforskningsprogrammet” bort ha följande
lydelse:

Även om storleken på reservationen på anslaget till energiforskning har
minskat under senare år är det uppenbart att det finns ett överskott på
medel för kvalitativt motiverade energiforskningsinsatser. Som föreslås i
motion 1988/89: N431 (m) kan därför anslaget till energiforskning för
nästa budgetår minskas med 100 milj. kr. i förhållande till regeringens förslag
och fastställas till 193,6 milj. kr. Nämnda motion tillstyrks alltså.

Utskottet avstyrker däremot kravet i motion 1988/89: N417 (mp) på en
omfördelning av anslaget mellan olika program inom energiforskningsprogrammet.

dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:

53. beträffande anslag till energiforskning
att riksdagen

a) med anledning av proposition 1988/89:100 bilaga 16 punkt C 6
moment 2 och med bifall till motion 1988/89: N431 till Energiforskning
för budgetåret 1989/90 under fjortonde huvudtiteln anvisar ett
reservationsanslag av 193 588 000 kr.,

b) (= utskottet).

79. Anslag till energiforskning (mom. 53, motiveringen)

Per-Ola Eriksson (c) och Ivar Franzén (c) anser att den del av utskottets
yttrande på s. 67 som börjar med ”Utskottet avstyrker” och slutar med
”inom energiforskningsprogrammet” bort ha följande lydelse:

Vidare instämmer utskottet i kravet i motion 1988/89: N417 (mp) på
utökade forskningsinsatser rörande bioenergi och solenergi. Utskottet har i
det föregående förordat att en energins utvecklingsfond skall inrättas. Då
denna fond skulle vara av betydelse även för nu nämnda forskningsprojekt
finns det inte, menar utskottet, anledning för riksdagen att föranstalta om
en annan fördelning av medel till olika program inom energiforskningsprogrammet
än den som regeringen har redovisat. Härav följer att motion
1988/89: N417 (mp) avstyrks i berörd del.

1988/89: NU25

131

80. Anslag till energiforskning (mom. 53)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som börjar med ”Utskottet
avstyrker” och slutar med ”inom energiforskningsprogrammet” bort ha
följande lydelse:

Vidare instämmer utskottet i kravet i motion 1988/89: N417 (mp) på
utökade forskningsinsatser rörande solenergi och bioenergi. För förstnämnda
insatser bör 15 milj. kr. utöver vad regeringen har planerat anvisas
till programmet Energianvändning för bebyggelse. För forskning om
bioenergi anvisas medel från energiforskningsprogrammet över jordbruksdepartementets
huvudtitel till Sveriges lantbruksuniversitet; de integreras
i dess huvudanslag. För det kommande budgetåret har 4 milj. kr. beräknats
för dessa insatser. Riksdagen har i april 1989 på förslag av jordbruksutskottet
(1988/89: JoU 12) bifallit regeringens förslag till anslag till lantbruksuniversitetet.
Enligt näringsutskottets mening bör riksdagen anvisa
ytterligare 20 milj. kr. för forskning om bioenergi.

Utskottet förordar sålunda att totalt 35 milj. kr. anvisas för ytterligare
forskning om solenergi och bioenergi. De utökade insatserna bör finansieras
genom att regeringen anslår ett motsvarande mindre belopp till programmet
Energitillförsel än vad som har redovisats i budgetpropositionen.

dels att utskottets hemställan under 53 bort ha följande lydelse:

53. beträffande anslag till energiforskning
att riksdagen

a) (= utskottet),

b) med bifall till motion 1988/89: N417 yrkande 11

dels till Sveriges lantbruksuniversitet för budgetåret 1989/90 under
nionde huvudtiteln anvisar 20 000 000 kr. utöver vad riksdagen tidigare
har anvisat (1988/89: JoU 12, rskr. 1988/89:156),
dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

81. Bemyndiganden avseende energiforskning (mom. 54)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 67 som böljar med ”Riksdagen
kommer” och slutar med ”av utskottet” bort ha följande lydelse:

I budgetpropositionen klargörs inte på vilket slags energipolitik den
framtida energiforskningen är baserad. Utskottet vill framhålla att det är
rimligt att riksdagen får en någorlunda detaljerad information innan den
bemyndigar regeringen att binda staten för kostnader om 300 milj. kr. Eftersom
klarläggande om dessa framtida energiforskningskostnaders syfte
saknas ansluter sig utskottet till kravet i motion 1988/89: N417 (mp) på att
regeringen skall låta utarbeta ett förslag till energiforskningens omfattning,
inriktning m. m. under budgetåren 1990/91 — 1993/94 med utgångspunkt i
den energipolitik som utskottet har givit uttryck åt. Förslaget bör föreläggas
riksdagen under våren 1990. I samband härmed kan frågan om storle -

1988/89: NU25

132

ken på bemyndiganden för framtida åtaganden behandlas. Med det sagda 1988/89: NU25
tillstyrks nämnda motion i berörd del. Regeringens förslag till bemyndiganden
avstyrks sålunda.

dels att utskottets hemställan under 54 bort ha följande lydelse:

54. beträffande bemyndiganden avseende energiforskning

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N417 yrkandena 12 och
13

dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
dels avslår proposition 1988/89:100 bilaga 16 punkt C 6 moment 1.

82. Långsiktig energiteknikforskning (mom. 55)

Hadar Cars (fp), Lars Norberg (mp) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 68 som börjar med ”1 likhet”
och slutar med ”motion 1988/89: N403 (fp)” bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i vad som anförs i motion 1988/89: N403 (fp) om
att inom energiforskningen måste ges särskild uppmärksamhet åt den långsiktiga
teknikutvecklingen. I annat fall finns en uppenbar risk för att det
långsiktiga perspektivet i den tekniska utvecklingen får träda tillbaka till
förmån för mer närliggande utvecklingsfrågor. Som föreslås i nämnda motion
bör därför redan nu fastslås att det i nästa energiforskningsprogram
skall finnas ett särskilt program för den långsiktiga energiteknikforskningen.
Riksdagen bör sålunda uttala sig härför. Motionen i nu behandlad
del skulle därigenom bli helt tillgodosedd.

dels att utskottets hemställan under 55 bort ha följande lydelse:

55. beträffande långsiktig energiteknikforskning

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N403 yrkande 1 i ifrågavarande
del som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

83. Ny tekniks praktiska funktion (mom. 56, motiveringen)

Per Westerberg, Karin Falkmer och Stig Bertilsson (alla m) anser att den
del av utskottets yttrande på s. 68 som börjar med ”Denna typ” och slutar
med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Något statligt stöd för att utveckla eller förbereda kommersiell introduktion
av ny energiteknik är, menar utskottet, inte erforderligt. Denna utveckling
måste ske på kommersiella villkor. Med det sagda avstyrks motion
1988/89: N464 (c) i nu berörd del.

84. Ny tekniks praktiska funktion (mom. 56)

Roland Larsson (c), Lars Norberg (mp), Ivar Franzén (c) och Gudrun

Schyman (vpk) anser 133

10 Riksdagen 1988/89. 17 sami. Nr 25

dels att den del av utskottets yttrande på s. 68 som börjar med ”Riksdagens 1988/89: NU25

beslut” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Som sägs i motion 1988/89: N464 (c) måste de statliga forskningsinsatserna
på energiområdet även omfatta kunskaper i teknikens praktiska
funktion och tillämpning. Det hävdas ofta att denna del av utvecklingsarbetet
skall bekostas av näringslivet. Vad som då inte beaktas är att projekt
som inte har blivit kommersiellt gångbara inte sällan befinner sig i ”ingen
mans land” och därför inte kan få det stöd som alltid krävs för att projekten
skall bli framgångsrika.

Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig till vad utskottet
här har anfört om energiforskningsprogrammets inriktning. Därigenom
skulle motion 1988/89: N464 (c) bli tillgodosedd såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 56 bort ha följande lydelse:

56. beträffande ny tekniks praktiska funktion

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N464 i ifrågavarande del
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

85. Bidrag till verksamheten vid Studsvik AB (mom. 57)

(underförutsättning av bifall till reservation 4)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 69 som börjar med ”Regeringens
förslag” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening bör staten inte lämna bidrag till den kärntekniska
forskningen vid Studsvik annat än för sådana forskningsinsatser som är
kopplade till avvecklingen av kärnkraften. I likhet med vad som anförs i
motion 1988/89: N417 (mp) anser utskottet att bidragen till Studsvik för
driften av R2-reaktorn samt för egen och branschrelaterad forskning bör
kunna reduceras med 75 % i förhållande till regeringens förslag. Detta innebär
att anslaget till Studsvik för nästa budgetår bör fastställas till 19,5
milj. kr. Utskottet tillstyrker alltså nämnda motion i nu aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:

57. beträffande bidrag till verksamheten vid Studsvik AB

att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:100 bilaga 16
punkt C 11, med bifall till motion 1988/89: N417 yrkande 15 och med
anledning av motion 1988/89: N417 yrkande 16 till Bidrag till verksamheten
vid Studsvik AB för budgetåret 1989/90 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 19 500 000 kr.

86. Bidrag till verksamheten vid Studsvik AB (mom. 57)

(vid bifall till utskottets hemställan under mom. 1)

Lars Norberg (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 69 som börjar med ”Regeringens
förslag” och slutar med ”i fråga” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående förordat att kärnkraften skall avvecklas 134

inom tre år. För den händelse riksdagen inte skulle följa denna linje anser
utskottet att bidragen till Studsvik för driften av R2-reaktorn samt för egen
och branschrelaterad forskning bör kunna halveras jämfört med regeringens
förslag. Detta innebär att anslaget till företaget för nästa budgetår bör
fastställas till 29 milj. kr. Med det sagda tillstyrks motion 1988/89: N417
(mp) i här berörd del.

dels att utskottets hemställan under 57 bort ha följande lydelse:

57. beträffande bidrag till verksamheten vid Studsvik AB
att riksdagen med anledning av proposition 1988/89:100 bilaga 16
punkt C 11, med bifall till motion 1988/89: N417 yrkande 16 och med
anledning av motion 1988/89: N417 yrkande 15 till Bidrag till verksamheten
vid Studsvik AB för budgetåret 1989/90 under fjortonde huvudtiteln
anvisar ett reservationsanslag av 29 000 000 kr.

87. Vätgas (mom. 59)

Hadar Cars (fp), Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk), Ivar Franzén
(c) och Lars De Geer (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 70 med ”Enligt
utskottets” och slutar på s. 71 med ”av riksdagen” bort ha följande lydelse:

Allt oftare redovisas scenarier med vätgasen som lösningen på människans
energiproblem. Många forskare och tekniker har också intygat att
vätgasen har förutsättningar att bli en väsentlig energibärare i framtiden.
Vätgasen har många fördelar: den är miljövänlig, den kan framställas från
alla primära energikällor, flexibiliteten i användningen är stor, den är möjlig
att lagra (även storskaligt), den kan transporteras på betryggande sätt
etc.

Enligt utskottets mening finns det mot denna bakgrund anledning att
utmärka vätgastekniken som ett viktigt område inom energiforskningen.
Utskottet ansluter sig därför till kravet i motion 1988/89: N403 (fp) på att
de långsiktiga forsknings- och utvecklingsinsatserna rörande vätgastekniken
i det kommande energiforskningsprogrammet skall bedrivas från ett
särskilt program för ändamålet.

Intresset för vätgasen som energibärare är stort i flera länder. I Förbundsrepubliken
Tyskland, men också i vissa andra länder, utförs ett omfattande
forsknings- och utvecklingsarbete på området. För att inte Sverige
skall komma på efterkälken i denna fråga anser utskottet, delvis i likhet
med vad som föreslås i motion 1988/89: N423 (c), att en utredning skall
tillsättas med uppgift att kartlägga vätgasforskningens nuvarande stadium
och behovet av ytterligare stödinsatser på området. Regeringen bör föranstalta
om en sådan utredning.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna som
sin mening. Ett sådant uttalande skulle tillgodose här aktuell del av motion
1988/89: N403 (fp) och i väsentlig utsträckning även motion
1988/89: N423 (c) och här berörd del av motion 1988/89: N230 (vpk).

1988/89:NU25

dels att utskottets hemställan under 59 bort ha följande lydelse:

135

59. beträffande vätgas
att riksdagen

a) med bifall till motion 1988/89: N403 yrkande 1 i ifrågavarande
del och med anledning av motion 1988/89: N230 yrkande 1 och motion
1988/89: N423 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfort,

b) (= utskottet).

88. Försöksområde för utveckling av energiteknik (mom. 60)

Paul Lestander (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 71 som börjar med ”Utskottet
finnér” och slutar med ”Motionen avstyrks” bort ha följande lydelse:
Enligt utskottets mening måste det skapas en sammanhållen strategi för
utvecklandet av alternativa energikällor och en effektivare energianvändning.
En lämplig åtgärd härvidlag vore att, som föreslås i motion
1988/89: N414 (vpk), koncentrera försöksprojekten inom miljö- och energiteknikområdena
till en bestämd region. Målet för en sådan regional satsning
bör vara att skapa en modell för samhället som bygger på en varsam
användning av energi i strävan mot ekologisk balans. Det är av avgörande
betydelse att projekten förläggs till en region där det finns tillgång till de
olika energislagen, där samarbete mellan forskning och praktisk verksamhet
lätt kan etableras och där möjligheter till utveckling och introduktion
av nya tekniker kan bedömas vara goda.

Utskottet anser med instämmande i vad som anförs i nämnda motion
att norra Uppland är ett lämpligt område i detta sammanhang. Utskottet
föreslår därför att denna region skall utses till ett försöksområde för utveckling
av miljö- och energiteknik. Regeringen bör lägga fram förslag till
åtgärder med detta syfte. Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta
sig till vad utskottet här har anfört.

dels att utskottets hemställan under 60 bort ha följande lydelse:

60. beträffande försöksområde för utveckling av energiteknik

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N414 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

89. Sektorsövergripande forskning (mom. 61)

Per-Ola Eriksson (c), Lars Norberg (mp) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 72 som börjar med ”Utskottet
räknar” och slutar med ”aktuell del” bort ha följande lydelse:

Som utskottet tidigare har anfört är ett viktigt led i omställningen av
energisystemet en ökad användning av inhemska förnybara energikällor.
En ökad produktion av energiråvaror är därför angelägen. Som sägs i motion
1988/89: N441 (c) förutsätter detta dock ytterligare forsknings- och
utvecklingsinsatser.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att den temaorienterade

1988/89: NU25

136

forskningen vid Linköpings universitet kan vara av intresse i detta sammanhang.
Genom en sektorsövergripande forskning skapas bättre förutsättningar
för en helhetssyn på problemen. Den traditionella forskningen
är inriktad på ämnen som har blivit alltmer specialiserade. Denna specialisering
är nödvändig och positiv på många olika sätt men den kan också
försvåra kommunikationen och samspelet mellan forskare från olika ämnen.

Enligt utskottets mening finns det därför anledning att pröva om den
forskning rörande energiråvaror som bedrivs vid lantbruksuniversitetet
kan samordnas med den sektorsövergripande forskningen inom institutionen
för TEMA vid Linköpings universitet. Regeringen bör föranstalta om
en sådan prövning. Med det sagda tillstyrks motion 1988/89: N441 (c) såvitt
nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 61 bort ha följande lydelse:

61. beträffande sektorsövergripande forskning
att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N441 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

90. Etanolproduktion (mom. 62)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med ”Utskottet
står” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening skulle en inhemsk etanolproduktion vara värdefull
från olika utgångspunkter. En låginblandning av etanol i bensin —
särskilt för bilar utan katalytisk avgasrening — skulle medföra betydande
miljöfördelar. Vid användning som enda bränsle är etanolen av intresse
främst som ersättning för dieselbränsle och då speciellt för bussar i tätortstrafik.
En inhemsk etanolproduktion skulle också ha betydelse från
försörjnings- och sysselsättningssynpunkt. En sådan produktion skulle
även bidra till ett bättre utnyttjande av tillgänglig åkermark. Det finns vidare
viktiga industripolitiska värden med en inhemsk etanolproduktion.

Som sägs i motion 1988/89: N478 (c) skulle uppförandet av en fullskaleanläggning
för produktion av etanol baserad på inhemska råvaror vara
ett viktigt steg i introduktionen av etanol. Enligt utskottets mening är det
motiverat med statliga åtgärder som främjar en sådan etablering. Av
största betydelse härvidlag är att den etanol som används som drivmedel
befrias från skatt. Med en sådan skattebefrielse skulle etanol som producerats
i Sverige få en god konkurrenskraft gentemot importerad etanol.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen ställa sig bakom i ett uttalande
till regeringen. Däremot bör riksdagen inte uttala sig för lokalisering
av en etanolanläggning till någon viss ort.

Det sagda innebär att utskottet tillstyrker motion 1988/89: N478 (c) såvitt
nu är i fråga och avstyrker övriga här behandlade motioner i aktuella
delar.

1988/89: NU25

dels att utskottets hemställan under 62 bort ha följande lydelse:

137

62. beträffande etanolproduktion
att riksdagen

a) med bifall till motion 1988/89: N478 yrkande 13 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

b) (= utskottet).

91. Anslag till utredningar m. m. (mom. 63)

Per-Ola Eriksson (c) och Ivar Franzén (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 73 som börjar med ”Utskottet
finnér” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Som anförs i motion 1988/89: N478 (c) krävs det nu olika former av
aktiva åtgärder snarare än utredande verksamhet för att den nödvändiga
omställningen av energisystemet skall komma till stånd. Genom den energins
utvecklingsfond, som utskottet i det föregående har föreslagit skola
inrättas, erhålls de resurser som krävs för att denna omställning skall främjas.

Utskottet instämmer mot denna bakgrund i kravet i nämnda motion på
att det berörda anslaget för utredningar m. m. skall minskas med 5 milj. kr.
jämfört med regeringens förslag. Riksdagen bör sålunda med ändring av
tidigare beslut anslå 10 milj. kr. för den aktuella utredningsverksamheten.

dels att utskottets hemställan under 63 bort ha följande lydelse:

63. beträffande anslag till utredningar m. m.

att riksdagen med bifall till motion 1988/89: N478 yrkande 15 och
med ändring av riksdagens tidigare beslut (1988/89: JoU 13, rskr.
1988/89:157) till Utredningar m.m. för budgetåret 1989/90 under
fjortonde huvudtiteln anvisar ett med 5 000 000 kr. nedräknat reservationsanslag
av 10 000 000 kr.

Särskilda yttranden

1. Stöd till teknikutveckling på energiområdet (mom. 20)

Lars Norberg (mp) anför:

Utskottet har avvisat centerns förslag om en energins utvecklingsfond som
skulle finansieras med en avgift på 2 öre per kWh elenergi och har likaledes
avstyrkt ett förslag från vänsterpartiet kommunisterna om att en ny investeringsfond
för alternativ energi skall inrättas. Jag har inte kunnat ansluta
mig till något av dessa förslag även om jag menar att ett betydande stöd bör
lämnas för utveckling av inhemsk fömybar energi och för energihushållning.
Detta stöd bör lämpligen utgå genom den delegation för ekologisk
teknik som miljöpartiet har föreslagit skola införas. Jag hänvisar också till
de förslag till omdisponeringar av energiforskningsanslagen som har framförts
från miljöpartiets sida och som behandlas i detta betänkande. Det

1988/89: NU25

138

starkaste incitamentet till forskning och utveckling är dock de förslag till 1988/89: NU25
justerade energipriser som framgår av miljöpartiets skatteförslag.

2. Kolanläggningen i Värtan (mom. 29)

Per-Ola Eriksson (c) och Ivar Franzén (c) anför:

Från centerns sida har vi arbetat mycket aktivt för att förhindra byggandet
av kolkraftvärmeverket i Värtan, som vi både från miljö- och säkerhetssynpunkt
anser vara en stor felinvestering. Tyvärr har vi inte lyckats att
stoppa utbyggnaden, och intrimningsarbetet av anläggningen kommer
inom kort att påbörjas. Vi bedömer det därför inte realistiskt — även om
det fortfarande vore bästa lösningen från miljö- och säkerhetssynpunkt —
att som det föreslås i motion 1988/89: N432 (vpk) anläggningen nu skulle
stoppas.

3. Vindkraft (mom. 33)

Per-Ola Eriksson (c) och Ivar Franzén (c) anför:

Vi har föreslagit att ett investeringsstöd till små vindkraftsanläggningar
skall införas. Kostnaden för detta stöd bör bestridas med medel ur den
energins utvecklingsfond som enligt vår mening bör inrättas. För den händelse
riksdagen skulle gå emot förslaget om en sådan fond bör regeringen
återkomma med ett förslag till annan lösning på finansieringsfrågan.

4. Vissa regionala frågor kring naturgasintroduktionen (mom.
41)

Hadar Cars (fp) och Lars De Geer (fp) anför:

Enligt vår mening är det angeläget att användningen av inhemska bränslen
ökar. Som vi tidigare har anfört (reservation 53) i frågan om allmänna
riktlinjer för naturgasintroduktionen måste man planera så att biobränsleanläggningar
ges plats även inom de områden som berörs av naturgasutbyggnaden.

5. Ägarförhållandena i Swedegas AB (mom. 42)

Lars Norberg (mp) anför:

Jag instämmer i kravet i motion 1988/89: N432 (vpk) på att Swedegas bör
frigöras från Vattenfall och inordnas som ett fristående bolag direkt under
miljö- och energidepartementet. Såsom har framgått av reservation 56 delar
jag dock inte vänsterpartiet kommunisternas positiva inställning till
naturgasen. I stället menar jag att naturgasen bör bli en parentes i svensk
energipolitik; de stora investeringsmedel som man nu planerar satsa på 139

naturgasen bör i stället användas tor inhemsk förnybar energi och energi- 1988/89: NU25
hushållning.

6. Motorgas (mom. 43)

Lars Norberg (mp) anför:

Jag delar visserligen utskottets uppfattning att riksdagen inte i år bör göra
något uttalande beträffande ökad användning av gas för fordonsdrift men
vill framhålla att man i det framtida programmet för trafikutveckling enligt
miljöpartiets uppfattning hellre bör satsa tillgängliga investeringsmedel
på att bygga upp miljövänliga transportmedel, såsom tågtrafik, samt
satsa på inhemsk energi även för fordonstrafik, såsom biogas och metanol.

7. Karlshamns oljekraftverk (mom. 45)

Per-Ola Eriksson (c) och Ivar Franzén (c) anför:

En bred satsning på effektivare energianvändning och ökad användning av
förnybar energi har avgörande betydelse för att utsläppen av koldioxid,
svavel osv. skall minskas. Med en sådan satsning kommer inte avvecklingen
av kärnkraftverket i Barsebäck att förorsaka ökade miljöskadliga
utsläpp. Att Karlshamnsverket — med beaktande av stränga miljökrav —
kommer att användas vid toppbelastning förändrar inte detta förhållande.

8. Vätgas (mom. 59)

Lars Norberg (mp) anför:

Eftersom vätgas inte förekommer i fri form i naturen utan alltid måste
framställas med hjälp av någon annan energikälla måste man klarlägga vilken
den ursprungliga källan är. Den helt förhärskande tekniken för närvarande
är att sönderdela naturgas för att framställa väte. Elektrolys av vatten
är en välkänd metod som emellertid är dyrbar om man inte har tillgång
till mycket billig elektricitet. Miljöpartiet menar visserligen att kärnkraften
kan avvecklas utan några starkt negativa samhällskonsekvenser — de positiva
överväger starkt — men man bör inte förknippa kärnkraftsavvecklingen
med tillgången på stora kvantiteter billig elkraft. Vätgastekniken
kan därför knappast få något stort genombrott inom en nära framtid hur
stora forskningsinsatser som än görs. Därtill kommer den andra svårigheten
som hämmar utvecklingen när det gäller vätgas för fordonsdrift — svårigheten
att lagra vätgasen inom rimliga ramar när det gäller vikt och volym.
Här krävs ett genombrott av en nu okänd teknik. Detta hindrar inte
att fortsatt forskning i internationellt samarbete är av intresse och bör
stödjas i hopp om att problemen på lång sikt skall kunna lösas så att vätgasens
mycket goda miljöegenskaper som energibärare kan utnyttjas. Det
är därvid viktigt att hela systemet från defi ursprungliga energikällan fram
till slutanvändaren penetreras. 140

9. Etanolproduktion (mom. 62)

1988/89: NU25

Lars Norberg (mp) anför:

Jag ansluter mig till den av miljöpartiet framförda uppfattningen att idén
att framställa etanol baserad på intensivodlad spannmål inte är förenlig
med god energi- och miljöpolitik. Intensivodlingen kräver stora insatser av
energikrävande kvävegödselmedel som både från energi- och miljösynpunkt
bör undvikas. En övergång till mera naturenliga odlingsmetoder
kommer att lösa problemen med överskottsarealer genom den lägre intensiteten
i odlingen. Därtill kommer att många uppfattar det som etiskt stötande
att förvandla människoföda till bilbränsle i en värld där många människor
svälter. Däremot är miljöpartiet positivt inställt till en framställning
av metanol baserad på energiskogsodling eller skogsavfall. Sådana
odlingar kan bedrivas på jordar som är mindre lämpade för spannmålsproduktion.
Bilindustrin föredrar också metanol framför etanol som bränsle.

141

översikt av utskottets behandling av propositionen och motionerna

Proposition/
motion 1988/89

Utskottets
yttrande s.

Utskottets

hemställan

moment

Reservation

1988/89: NU25

Bilaga

Proposition 100
bilaga 16
Statliga oljelagringenmom.

1
2
3

C I

C 2
C 3
C 4
C 5:1
2

C 6:1
2

C 7
C 8
C 9:1
2

C II

C 12
C 13
C 14
C 15:1
2

C 16

Motion

N230:l

N232:l

N278:3

N318:l

N329:3

N359:2

N402

N403:l

6
7

N405:l

N407

N408:l

N409

N410

N411

N414

N415

N416:l

74
74
74
74
74
74

67
66
74
26

68
74
74
74
74
74
51

29, 37
32

50
60
56
21

67, 70

54
60

33, 52

51
41

41
32

19
44

37
50
58
58

20
20

42
44

38
29
29
25
19
29

65
65

66
68
68
54
53
67

70
70
35

59
12, 22
15

55, 59

39
47

18, 37
36
23
23
13
41
I

60
21
12
12
4
1

85, 86

13-15, 24, 25
16

46-48

59, 60
1-4

82, 87

52-56

18, 51
50
26-28
26-28

59, 60

1-4

32-36

24, 25

46-48

1-4

32-36

22, 23

13-15

7,8

1-4

13-15

142

Proposition/ motion 1988/89	Utskottets yttrande s.	Utskottets hemställan moment	Reservation nr
N417:11	66	53	78-80
12	67	54	81
13	67	54	81
14	26	8	10
15	69	57	85, 86
16	69	57	85, 86
N418:3	24	3	6
4	21	1	1-4
5	21	1	1-4
6	38	21	22, 23
7	38	21	22, 23
N420	44	28	32-36
N423	70	59	87
N425	41	24
N427	55	41	59, 60
N428:3	50	34	46-48
6	58	44	64
N429	49	33	42-45
N430:1	23	2	5
2	36	20	20, 21
N431	66	53	78-80
N432:l	64	52	77
2	49	33	42-45
3	60	47	69
4	54	39	52-56
6	56	42	61, 62
7	45	29	37
8	44	28	32-36
9	21	1	1-4
10	21	1	1-4
11	21	1	1-4
12	46	31	39, 40
16	21	1	1-4
N433	30, 37	12, 22	13-15, 24, 25
N434	28	11
N438	44	28	32-36
N439	61	48	70
N440	60	47
N441:1	61, 72	49, 62	71-73
2	71	61	89
N442	63	51	76
N443	63	51	76
N444	72	62
N445:1	55	41	59, 60
2	56	41	59, 60
3	56	41
N446	55	40	57, 58
N447:1	44	28	32-36
2	55	40	57, 58
N448	57	43	63
N453:1	50	34	46-48
2	50	34	46-48
5	60	47	69
N454	72	62
N455	33	16
N458	27	10	12
N459	32	14
N462	69	58
N463:l	21	1	1-4
3	26	9	11
N464	21, 34, 38, 42,	1, 18,21,26, 27,	1-4, 18, 22, 23.
	43, 52, 62, 68	37, 50, 56	30, 31, 51, 74,

1988/89: NU25

Bilaga

75, 83, 84

143

Proposition/ Utskottets

motion 1988/89 yttrandes.

Utskottets

hemställan

moment

Reservation

1988/89: NU25

Bilaga

N465	20	1	1-4
N466	20	1	1-4
N467	21	1	1-4
N468	21	l	1-4
N470	62	50	74, 75
N471:1	63	51	76
2	63	51	76
4	63	51	76
N472:l	64	52	77
2	64	52	77
N473	72	62
N475	50	34	46-48
N476:l	61	49	71-73
2	72	62
N477:l	21, 25	1, 5	1-4, 9
3	45	30	38
N478:l	29, 37	12,21,22	13-15, 22-25
2	37, 60	22, 47	24, 25, 69
3	20	1	1-4
4	34	19	19
5	37	21,22	22-25
6	29	12	13-15
7	29, 46	12, 31	13-15, 39,40
8	41	23	26-28
9	47	32	41
10	34	18	18
II	35	20	20,21
12	35	20	20,21
13	72	62	90
14	61	49	71-73
15	73	63	91
17	54	39	52-56
18	60	46	66-68
19	28	11
20	33	17	17
21	51	35	49
N480:l	21	1	1-4
4	30	12	13-15

144

Innehåll 1988/89: NU25

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 3

Motionerna 5

Utskottet 15

Inledning 15

Bakgrund 16

Plan för kärnkraftsavvecklingen 18

Regeringens ståndpunkt och förberedande åtgärder 18

Motionssynpunkter 19

Utskottets ställningstagande 21

Övriga frågor rörande kärnkraftsavvecklingen 23

Andra kärnkraftsfrågor 25

Kontroll på kärnkraftsområdet, m.m 25

Uranköp på spotmarknaden 28

Allmänna riktlinjer för energipolitiken 29

Översikt 29

Energiförsörjningen i stort 30

Särskilda frågor rörande energiförsörjningen 32

Allmänt om styrmedel på energiområdet 34

Stöd till teknikutveckling på energiområdet 35

Program för energihushållning 37

Särskilda åtgärder för energihushållning 42

Elproduktionsfrågor 44

Kondenskraft, gasturbiner m. m 44

Kraftvärme 46

Vindkraft 48

Åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner 50

Landsbygdens elektrifiering 51

Vissa övriga frågor 51

Naturgas 53

Olja 58

Kol 59

Inhemska bränslen 60

Solenergi 64

Energiforskning 65

Energiforskningsprogrammet 65

Studsvik AB 68

Vätgas 70

Vissa lokala frågor 71

Etanolproduktion 72

Vissa anslag m. m 73

Hemställan 75

Reservationer

1. Plan för kärnkraftsavvecklingen (m) 81

2. Plan för kärnkraftsavvecklingen (c, vpk) 83

3. Plan för kärnkraftsavvecklingen (fp) 86

4. Plan för kärnkraftsavvecklingen (mp) 87

5. Effekthöjningar i kärnkraftverk (c, vpk, mp) 88 j45

6. Förstatligande av kärnkraftverk (mp) 88 1988/89: NU25

7. Ersättning till ägare av kärnkraftverk (m) 89

8. Ersättning till ägare av kärnkraftverk (mp) 89

9. Kärnkraftsavveckling i Finland (mp) 90

10. Utredning om statens kärnkraftinspektion (mp) 90

11. Internationella atomenergiorganet IAEA (c, vpk, mp) 90

12. Redovisning av kostnader i Sverige till följd av Tjernobylolyckan

(c, vpk, mp) 91

13. Energiförsörjningen i stort (c, vpk, mp) 91

14. Energiförsörjningen i stort (m) 93

15. Energiförsörjningen i stort (fp) 94

16. Regionalpolitiska aspekter på energiförsöijningen (c, vpk, mp) .. 94

17. Beredskapsaspekter på energiförsörjningen (c, vpk, mp) 95

18. Energimarknadens struktur (m, fp, c, mp) 95

19. Energipolitiska styrmedel i allmänhet (c, vpk, mp) 96

20. Stöd till teknikutveckling på energiområdet (c) 96

21. Stöd till teknikutveckling på energiområdet (vpk) 97

22. Kvantitativa mål för energihushållningen (c, vpk) 98

23. Kvantitativa mål för energihushållningen (mp) 99

24. Energihushållning i allmänhet (c, vpk) 99

25. Energihushållning i allmänhet (mp) 100

26. Elprisernas framtida utveckling (c, vpk) 100

27. Elprisernas framtida utveckling (fp) 101

28. Elprisernas framtida utveckling (mp) 102

29. Eltaxesystem som stimulerar till energihushållning (c, vpk) 102

30. Åtgärder för att kapa belastningstoppar i elsystemet (c, vpk) 103

31. Energisnåla hushållsmaskiner (c, vpk, mp) 103

32. Fossileldade kraftverk (m) 103

33. Fossileldade kraftverk (fp) 104

34. Fossileldade kraftverk (c) 105

35. Fossileldade kraftverk (vpk) 105

36. Fossileldade kraftverk (mp) 106

37. Kolanläggningen i Värtan (vpk, mp) 107

38. Utnyttjande av fossila bränslen i Norden (mp) 107

39. Kraft värmeutbyggnaden (c, vpk) 108

40. Kraftvärmeutbyggnaden (mp) 108

41. Garantipris för viss elenergi, m. m. (c, vpk) 109

42. Vindkraft (m) 109

43. Vindkraft (fp) 110

44. Vindkraft (c) lil

45. Vindkraft (vpk, mp) 112

46. Åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner (c) .. 112

47. Åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner (vpk). 113

48. Åtgärder till förmån för vattenkraftsproducerande regioner (mp). 114

49. Landsbygdens elektrifiering (c, mp) 115

50. Eloptioner (fp) 115

51. Transitering av elkraft på stamnätet (fp, c, vpk, mp) 116

52. Allmänna riktlinjer för naturgasintroduktionen (m) 116

53. Allmänna riktlinjer för naturgasintroduktionen (fp) 117

54. Allmänna riktlinjer för naturgasintroduktionen (c) 118

55. Allmänna riktlinjer för naturgasintroduktionen (vpk) 119

56. Allmänna riktlinjer för naturgasintroduktionen (mp) 120

57. Östgasprojektet (vpk) 120

58. Östgasprojektet (mp) 121

59. Vissa regionala frågor kring naturgasintroduktionen (vpk) 121 146

60. Vissa regionala frågor kring naturgasintroduktionen (mp) 122 1988/89: NU25

61. Ägarförhållandena i Swedegas AB (m, fp, c) 122

62. Ägarförhållandena i Swedegas AB (vpk, mp) 122

63. Motorgas (fp, c, vpk) 123

64. Prisutjämningsfond för olja (vpk) 123

65. Karlshamns oljekraftverk (m, fp) 124

66. Kol (m, fp) 124

67. Kol (c, vpk) 125

68. Kol (mp) 125

69. Satsningar på inhemska bränslen (fp, c, vpk, mp) 125

70. Stöd till biobränsleeldade fjärrvärmeanläggningar (fp, c, vpk, mp) 126

71. Odling av energigrödor (c, vpk) 127

72. Odling av energigrödor (fp) 127

73. Odling av energigrödor (mp) 128

74. Förgasningsanläggning i Nynäshamn m. m. (fp, c, vpk) 128

75. Förgasningsanläggning i Nynäshamn m. m. (mp) 129

76. Biogas (c, vpk, mp) 129

77. Solenergi (c, vpk, mp) 130

78. Anslag till energiforskning (m) 131

79. Anslag till energiforskning (c) 131

80. Anslag till energiforskning (mp) 132

81. Bemyndiganden avseende energiforskning (mp) 132

82. Långsiktig energiteknikforskning (fp, mp) 133

83. Ny tekniks praktiska funktion (m) 133

84. Ny tekniks praktiska funktion (c, vpk, mp) 133

85. Bidrag till verksamheten vid Studsvik AB (mp) 134

86. Bidrag till verksamheten vid Studsvik AB (mp) 134

87. Vätgas (fp, c, vpk) 135

88. Försöksområde för utveckling av energiteknik (vpk) 136

89. Sektorsövergripande forskning (c, mp) 136

90. Etanolproduktion (c, vpk) 137

91. Anslag till utredningar m. m. (c) 138

Särskilda yttranden

1. Stöd till teknikutveckling på energiområdet (mp) 138

2. Kolanläggningen i Värtan (c) 139

3. Vindkraft (c) 139

4. Vissa regionala frågor kring naturgasintroduktionen (fp) 139

5. Ägarförhållandena i Swedegas AB (mp) 139

6. Motorgas (mp) 140

7. Karlshamns oljekraftverk (c) 140

8. Vätgas (mp) 140

9. Etanolproduktion (mp) 141

Bilaga

Översikt av utskottets behandling av propositionen och motionerna . 142

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

147