Näringsutskottets betänkande
1988/89:NU20 [&f

Tekoindustri och tekohandel

1900/0:7

NU20

Ärendet

I detta betänkande behandlas
dels proposition 1988/89:100 bilaga 14 (industridepartementet) i vad avser
anslag till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m.,
dels - helt eller delvis - tio motioner från allmänna motionstiden med
yrkanden om bl.a.

målen för tekopolitiken,
försörjningsberedskapen på tekoområdet,
upphandlingen av uniformer till försvaret,
stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin,
begränsningarna av tekoimporten,

skydd mot dumpning av tekovaror på den svenska marknaden.

Upplysningar i ärendet har inför utskottet lämnats av företrädare för
Textilrådet och Konfektionsindustriföreningen. Från fackklubbsordförandena
vid textilföretagen inom Almedahlsgruppen AB har en skrivelse
inkommit.

Sammanfattning

Regeringens förslag om ett nytt treårigt industripolitiskt stöd till tekoindustrin
tillstyrks av utskottet. Stödet bör dock i större utsträckning än för
närvarande inriktas mot de små och medelstora företagen, anser utskottet
och föreslår ett riksdagsuttalande i saken. Branschstödet skall inte förlängas,
krävs i en reservation (m). I en annan (fp) begärs ett anslag för vissa
utbildningsinsatser under budgetåret 1989/90; i övrigt skall stödet avvecklas.
1 en tredje reservation (c) föreslås att riksdagen skall anvisa medel till ett nytt
stödsystem - utvecklingslån. Samtidigt borde det industripolitiska stödet
reduceras i förhållande till regeringens förslag.

Utskottet tillstyrker vidare regeringens förslag om att de kvantitativa
målen för tekopolitiken skall upphöra att gälla. Något behov av särskilda
näringspolitiska mål för tekoindustrin finns inte, anser utskottet. De
nuvarande målen bör bibehållas, anförs det i en reservation (c, mp).
Motioner om försörjningsberedskapen på tekoområdet (c; vpk) och om den
offentliga upphandlingen av tekoprodukter - bl.a. uniformer till försvaret -(s; c) avstyrks av utskottet men får stöd i reservationer (c, vpk, mp).

1 Riksdagen 1988/89.17sami. Nr 20

Utskottet anser att restriktionerna för tekoimporten bör upphävas år 1991
och avstyrker därmed motionsyrkanden om att begränsningarna skall
avvecklas omedelbart (fp) resp. bibehållas (m; c). Motionerna följs upp i
reservationer (m, fp resp. c, vpk, mp).

Propositionen

Förslag

I proposition 1988/89:100 bilaga 14 (industridepartementet) föreslås - efter
föredragning av industriminister Ivar Nordberg - under punkt B 10 (s. 32-40)
att riksdagen

1. godkänner vad föredragande statsrådet har anfört om mål och riktmärken
för tekopolitiken,

2. medger att under budgetåren 1990/91 och 1991/92, utöver under
budgetåret 1989/90 ej disponerade medel, sammanlagt 170 000 000 kr. får
användas för industripolitiska åtgärder inom tekoindustrin,

3. till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret 1989/90
anvisar ett reservationsanslag på 85 000 000 kr.

Förslagens innebörd

Riksdagen har tidigare fastslagit vissa mål för tekoindustrins produktionsnivå
och tillförsel till den svenska marknaden. Dessa mål skall nu avvecklas.
Särskilda näringspolitiska mål för tekobranschen anses inte längre behövliga.

Ett nytt treårigt stödprogram för tekoindustrin föreslås. Detta program
krävs för att tekoföretagen skall kunna möta den ökade konkurrens som
uppstår när begränsningarna för tekoimporten upphävs år 1991. Det
fortsatta stödet skall koncentreras till industripolitiska åtgärder. Enligt
regeringens förslag skall 85 milj. kr. anslås per år för olika branschfrämjande
insatser.

Motionerna

De motioner som behandlas här är följande:

1988/89:N216 av Lennart Brunander (c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
målsättningen för den svenska tekopolitiken,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen sägs om
utvecklingslån till tekoindustrin,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
begränsningar av lågprisimporten,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
resurser till det ekonomiska försvaret,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
offentlig upphandling av tekoprodukter.

1988/89:NU20

6. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
behovet av en ny jordbrukspolitik,

7. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
åtgärder för att förbättra situationen för små och medelstora företag,

8. beslutar avskaffa löntagarfonderna,

9. som sin mening ger regeringen till känna vad som anförts om lokalisering
av offentlig verksamhet.

1988/89:N232 av Olof Johansson m.fl. (c) såvitt gäller yrkandet (2) att
riksdagen [som sin mening] ger regeringen till känna vad som i motion
1988/89:Fö503 anförts om försörjningsberedskap på tekoområdet.

1988/89:N298 av Per Westerberg m.fl. (m) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

8. avslår regeringens förslag om mål och riktlinjer för tekopolitiken i
enlighet med vad som i motionen anförs,

9. avslår regeringens förslag att medge regeringen att under budgetåren
1990/91 och 1991/92, utöver under budgetåret 1989/90 ej disponerade medel,
sammanlagt 170 000 000 kr. får användas för industripolitiska åtgärder inom
tekoindustrin,

10. avslår regeringens förslag att till B 10 Industripolitiska åtgärder för
tekoindustrin för budgetåret 1989/90 anvisa ett reservationsanslag av
85 000 000 kr.

1988/89:N299 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (4) att riksdagen
anslår 80 milj. kr. mindre på anslaget B 10 Industripolitiska åtgärder för
tekoindustrin än regeringen föreslagit för budgetåret 1989/90, eller således 5
milj. kr.

1988/89:N303 av Görel Bohlin (m) och Ingrid Sundberg (m) vari yrkas att
riksdagen

1. hos regeringen begär avveckling av de särregler som gäller tekoprodukter
vid bestämning av ursprungsland,

2. hos regeringen begär att licensreglerna anpassas till dem som efter hand
antas av EG,

3. hos regeringen begär att övervakningslicensieringen slopas,

4. hos regeringen begär att onödiga regleringar och byråkratiska åtgärder
minimeras så att näringsfriheten för textilimportörer ej inskränks.

1988/89:N304 av Hans Nyhage (m) vari yrkas att riksdagen

1. med avslag på vad i budgetpropositionen, bilaga 14 Industripolitiska
åtgärder för tekoindustrin, föreslagits begär att regeringen förelägger
riksdagen förslag om åtgärder i enlighet med vad som anförts i motionen,

2. i fråga om importrestriktioner på tekoområdet beslutar i enlighet med
vad som anförts i motionen.

1988/89:N305 av Ivar Franzén m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad som i motionen anförts om
mål för tekopolitiken,

2. beslutar med avslag på berörda delar av proposition 1988/89:100, bilaga
14, att införa utvecklingslån för utveckling och ökad konkurrenskraft inom

1988/89 :NU20

1* Riksdagen 1988189.17sami. Nr 20

tekoindustrin fr.o.m. budgetåret 1989/90 t.o.m. 1991/92,

3. begär att regeringen utformar reglerna för utvecklingslån för tekoindustrin
enligt de riktlinjer som anges i motionen,

4. anvisar ett reservationsanslag på 150 000 000 kr. till utvecklingslån
avseende budgetåret 1989/90 och medger att motsvarande belopp får
disponeras för vardera budgetåren 1990/91 och 1991/92,

5. för industripolitiska åtgärder för tekoindustrin anvisar 35 000 000 kr. i
enlighet med vad som anförs i motionen.

1988/89:N306 av Viola Claesson m.fl. (vpk) såvitt gäller yrkandena att
riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna att inhemsk tekoproduktion är
en viktig basproduktion som måste bevaras och utvecklas,

3. hos regeringen hemställer om ett stödprogram för svensk tekoproduktion
med den inriktning som föreslås i motionen.

1988/89:N352 av Lahja Exner m.fl. (s) såvitt gäller yrkandena att riksdagen

1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om
vikten av att reglerna för SIND-stödet utformas så att små och medelstora
företag liksom lönsömnadsföretag i större utsträckning än nu får del av detta
stöd,

2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om att de
fackliga organisationerna bör få större inflytande över användningen av såväl
SIND-stödet som AMS särskilda utbildningsstöd,

3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om att
Proteko bör få i uppdrag att svara för kompletterande utbildning av personal
framför allt till textil- och trikåbranscherna,

4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om att
den offentliga upphandlingen inom tekoområdet bör användas som en
spjutspets för att åstadkomma avancerad produktutveckling,

5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförs om att
dumpning av tekovaror på den svenska marknaden måste motarbetas
effektivare.

1988/89:N374 av Hadar Cars m.fl. (fp) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen
beslutar avskaffa samtliga handelsrestriktioner inom tekoområdet.

Uppgifter om tekobranschen

Statens industriverk (SIND) utarbetar årligen - i samråd med överstyrelsen
för civil beredskap - prognoser över produktions- och sysselsättningsutvecklingen
inom textil- och konfektionsindustrierna. SIND har i rapporten
TEKO 88 (SIND PM 1988:4), som publicerades i september 1988, redovisat
en bedömning av utvecklingen under åren 1988 och 1989.

År 1987 uppgick antalet anställda inom tekoindustrin till totalt ca 25 000
årssysselsatta. För åren 1988 och 1989 förutser SIND en sysselsättningsminskning
med sammanlagt 1 300 personer. I början av 1980-talet minskade
sysselsättningen med ca 2 000 personer per år. Trots den minskande
sysselsättningen beräknas branschen ha ett rekryteringsbehov under åren
1988 och 1989 om sammanlagt drygt 3 000 personer.

1988/89:NU20

Från år 1986 till år 1987 ökade produktionsvolymerna för textil- och
trikåindustrierna med 6 %resp. 1 %. För konfektionsindustrin noterades en
minskning med 2 %. I budgetpropositionen (prop. 1988/89:100 bil. 14 s. 32)
sägs att produktionen under år 1988 enligt beräkningar av SIND sjönk för
alla de tre industrigrenarna, eller med resp. 4 %, 5 % och 10 %.

I tekopolitiken är 1978 års produktionsvolym ett riktmärke (se nedan).
Enligt SIND innebar produktionsvolymerna år 1987 att 1978 års nivåer
underskreds med 5 % för textilindustrin, med 13 % för trikåindustrin och
med 33 % för konfektionsindustrin. Den inhemska produktionens värdemässiga
andel år 1986 av tillförseln till den svenska marknaden beräknas ha
uppgått till 30 % för textilvaror och 19 % för trikå- och konfektionsplagg.
Motsvarande andelar år 1985 var 30 % resp. 21 %. För år 1987 har
andelarna, redovisas det i budgetpropositionen, beräknats uppgå till 28 %
resp. 17 %.

Faktisk direkt export, dvs. leverans av i Sverige producerade tekovaror
direkt från fabrikant till utländsk kund, beräknas under år 1987 ha utgjort
40 % av produktionsvolymen för textilföretag, ca 20 % för trikåföretag och
ca 25 % för konfektionsföretag. Värdet av exporten av svensktillverkade
tekovaror uppgick år 1986 till 4,6 miljarder kronor, en ökning med 0,3
miljarder kronor jämfört med året dessförinnan.

Enligt SIND förbättrades lönsamheten inom tekobranschen påtagligt
under år 1987. För både textil- och konfektionsindustrierna noterades under
detta år en högre avkastning på totalt kapital än under något år tidigare under
1980-talet. Den genomsnittliga lönsamheten inom tekoindustrin har dock
varit lägre än i flertalet andra branscher inom svensk industri. För år 1988
förväntade sig ca 80 % av samtliga tekoföretag oförändrad eller förbättrad
lönsamhet.

Det anges i budgetpropositionen att SIND under hösten 1988 har studerat
resultatutvecklingen på nytt och att det därvid har framkommit att lönsamheten
inom konfektionsindustrin till följd av minskad försäljningsvolym
sannolikt blir lägre än vad som tidigare förväntades.

Utskottet

Mål för tekopolitiken

År 1983 beslöt riksdagen (prop. 1982/83:130 bil. 1, NU 1982/83:42, rskr.
1982/83:321) att tekopolitiken även fortsättningsvis skulle ha som ett
långsiktigt mål att svensk industri skulle svara för minst 30 % av den
inhemska tillförseln av tekovaror och som riktmärke att 1978 års produktionsvolym
skulle upprätthållas. Det förstnämnda målet hade näringsutskottet
uttalat sig för år 1979 (NU 1978/79:48), medan riktmärket för tekopolitiken
hade fastslagits av riksdagen år 1981 (prop. 1980/81:100 bil. 14, NU
1980/81:47, rskr. 1980/81:279).

Av den föregående redovisningen framgår att under senare år 30-procentsmålet har uppnåtts vissa år för textilindustrin men inte för trikå- och
konfektionsindustrierna. År 1987 var den svenska produktionens andel av
den inhemska tillförseln 28 % för textilvaror och 17 % för trikå- och

1988/89:NU20

konfektionsplagg. Andelarna har sjunkit något under senare år. Riktmärket
för tekopolitiken - 1978 års produktionsvolym - har inte uppnåtts. År 1987
underskreds denna volym med 5 % för textilindustrin, med 13 % för
trikåindustrin och med 33 % för konfektionsindustrin.

Nuvarande mål och riktmärke för tekopolitiken skall upphöra att gälla,
föreslås det i budgetpropositionen (prop. 1988/89:100 bil. 14 s. 35). Besluten
om ändrade riktlinjer för försörjningsberedskapen och om avvecklingen av
restriktionerna för tekoimporten - till vilka utskottet återkommer i det
följande - gör att tekoindustrin kommer att arbeta utifrån i stort sett samma
förutsättningar som gäller för de flesta andra branscher, menar regeringen.
För dessa har staten inte uppställt mål för produktions- eller tillförselnivåerna,
och därför borde också de nu gällande målen för tekopolitiken avvecklas.
De näringspolitiska insatser som görs för tekoindustrin medverkar dock
enligt regeringen till en utveckling i linje med de mål som har gällt för
tekobranschen.

I motion 1988/89:N298 (m) yrkas avslag på regeringens förslag utan
närmare motivering. De nuvarande målen bör bibehållas, anförs det i två
motioner. I den ena, 1988/89:N305 (c), sägs att det krävs en offensiv satsning
för att den positiva utvecklingen inom tekobranschen skall kunna fortsätta.
Målen för tekopolitiken borde därför inte nu ändras. Liknande synpunkter
utvecklas i motion 1988/89:N216 (c).

Enligt utskottets mening finns det inte något behov av särskilda näringspolitiska
mål för tekobranschen. Tekoindustrins struktur har under senare år
stabiliserats, och företagen kan nu bättre klara den internationella konkurrensen.
En betydande del av tekoföretagens produktion avsätts på exportmarknaden.

Utskottet ansluter sig sålunda till regeringens förslag om att de gällande
målen för tekopolitiken skall upphöra att gälla. Frågan om stöd till
industripolitiska insatser för tekoindustrin återkommer utskottet till i det
följande. Med det sagda avstyrks här behandlade motioner i berörda delar.

Försörjningsberedskapen på tekoområdet

Riksdagens beslut år 1987 om totalförsvarets fortsatta utveckling (prop.
1986/87:95, FöU 1986/87:11, rskr. 1986/87:310) innebar bl.a. att de fastställda
särskilda planeringsförutsättningarna för försörjningsberedskapen på
beklädnadsområdet upphörde att gälla. Hela totalförsvaret omfattas nu av
gemensamma riktlinjer för planeringen. Tillsammans med de antaganden
om kriser och krig som ligger till grund för den nuvarande inriktningen av
totalförsvaret innebar de ändrade planeringsförutsättningarna för beredskapsåtgärderna
på teko- och skoområdena att behovet av att upprätthålla
produktionskapacitet inom beklädnadsområdet kunde reduceras. I enlighet
härmed har anslaget för beredskapsfrämjande åtgärder minskats. De
nuvarande kapacitetsbevarande insatserna berör i första hand tillverkningen
av vissa grundtextila varor.

Centern kan inte godta de nedskärningar som försvarsbeslutet innebär på
beklädnadsområdet, sägs det i motion 1988/89:N232 (c). En inhemsk
produktion av råvaror och grundtextila varor är angelägen. De svenska

1988/89:NU20

tekoföretagen har betydelse inte bara som producenter av kläder utan också
som tillverkare av sjukvårdstextilier och insatsvaror till industrin, hävdar
motionärerna och föreslår ett riksdagsuttalande i saken. Ett motsvarande
yrkande framställs i motion 1988/89:N216 (c). Också där riktas kritik mot
riksdagens försvarsbeslut. Detta kommer att få negativa konsekvenser för
många företag i Sjuhäradsbygden; i denna region får 35-40 tillverkare av
grundtextila varor bidrag för att kunna upprätthålla en produktion som
annars skulle försvinna. Enligt motionären kan därför minskningen av
resurserna till det ekonomiska försvaret inte accepteras. Även i motion
1988/89:N306 (vpk) begärs ett uttalande från riksdagen om försörjningsberedskapen
på tekoområdet. Den svenska tekoproduktionen är en viktig
basproduktion som måste bevaras och utvecklas, heter det. Motionärerna
framhåller att en inhemsk tillverkning av textil- och konfektionsvaror
minskar Sveriges sårbarhet.

Regeringen beslutade i december 1988 att en parlamentariskt sammansatt
kommitté skulle tillsättas med uppgift att utreda totalförsvarets utveckling
efter budgetåret 1990/91. Av direktiven (dir. 1988:67) till kommittén framgår
att den bl.a. skall analysera behovet av ökad beredskapshänsyn i samhällsutvecklingen.
Bland de områden som härvid särskilt skall studeras är försörjningen
med industrivaror. Kommittén skall därefter överväga och lämna
förslag till kompletterande beredskapsåtgärder. Kommitténs arbete skall
vara slutfört senast den 1 december 1990.

Motioner (c) liknande de nu aktuella avslogs av riksdagen våren 1988 på
förslag av utskottet (NU 1987/88:29). Utskottet anförde att insatserna för att
en viss produktionskapacitet på tekoområdet skulle kunna upprätthållas
självfallet borde bestämmas med hänsyn endast till de behov som kunde
konstateras från försörj ningsberedskapssynpunkt. Krav på att åtgärderna
skulle fastställas också på grundval av industripolitiska och sysselsättningsmässiga
avvägningar kunde utskottet därför inte godta. Motionerna fick stöd
i en reservation (c, vpk).

Utskottet ser inget motiv för ett ändrat ställningstagande från riksdagens
sida. De tre nu aktuella motionerna avstyrks således i tillämpliga delar.

I två av dessa motioner berörs även upphandlingen av uniformer till
försvaret. Enligt motion 1988/89:N232 (c) bör försvaret inköpa svensktillverkade
uniformer och andra tekoprodukter. Köp av utländska fabrikat får till
följd att Sverige avhänder sig kunskap och tillverkningskapacitet på området.
Detta bör beaktas vid all offentlig upphandling av tekoprodukter, sägs
det i motion 1988/89:N216 (c). Motionären begär att riksdagen i ett uttalande
till regeringen skall ansluta sig till denna uppfattning. I motion 1988/89:N352
(s) sägs att offentlig upphandling inom tekoområdet bör användas för att
stimulera de svenska tekoföretagens produktutveckling. Detta är ett måste
om Sveriges tekoindustri skall kunna konkurrera på världsmarknaden
samtidigt som handelsrestriktionerna avvecklas, menar motionärerna.

Tidigare gällde skyldighet för ett tiotal statliga myndigheter - bl.a.
försvarets materielverk (FMV) - att upphandla inhemskt framställda tyger
för uniformer m. m. från ett buffertlager hos överstyrelsen för civil beredskap
(ÖCB). Riksdagens försvarsbeslut år 1987 innebar bl.a. att denna skyldighet

1988/89 :NU20

1** Riksdagen 1988/89. 17sami. Nr20

skulle upphöra när lagret hade förbrukats. För FMV:s upphandling gäller nu
bestämmelserna i upphandlingsförordningen (1986:366), som tillämpas vid
statliga myndigheters upphandlingar. Förordningen innebär bl.a. att upphandlingarna
skall göras på affärsmässiga grunder.

Fortfarande gäller dock att försörjningsberedskapsstöd kan utgå vid
statlig, kommunal och landstingskommunal upphandling av teko- och
lädervaror samt skor. Enligt förordningen (1984:1129) om försörjningsberedskapsstöd
kan ÖCB besluta om sådant stöd i de fall merkostnaden vid
inköp från svensk tillverkare jämfört med köp från utländsk leverantör
uppgår till mindre än 200 000 kr. eller 20 % av inköpssumman på det
utländska anbudet. I denna förordning stadgas också skyldighet för FMV och
ett femtontal andra statliga myndigheter att samråda med ÖCB före inköp av
bl.a. textil- och konfektionsplagg om värdet för varje varuslag uppgår till
minst 200 000 kr. Regeringen har i budgetpropositionen (prop. 1988/89:100
bil. 6 s. 79) beräknat att 2 milj. kr. skall anslås för försörjningsberedskapsstöd
för nästa budgetår. Det berörda anslaget har nyligen tillstyrkts av
försvarsutskottet (1988/89:FöU 12).

För närvarande pågår upphandling av väv till en ny fältuniform till
försvaret. Fram till sekelskiftet skall totalt ca 3 miljoner meter väv för ca
800 000 uniformer upphandlas. I en första omgång har FMV under år 1988
upphandlat ca 130 000 meter väv, varav hälften har inköpts utomlands och
hälften från tre i denna upphandling samverkande svenska tekoföretag -Almedahls AB, Borås Wäfveri AB och Strömma AB. För konfektioneringen
har FMV anlitat ett utländskt företag, som ingav det lägsta anbudet. FMV
har i enlighet med bestämmelsen i förordningen om försörjningsberedskapsstöd
samrått med ÖCB i ärendet. ÖCB har inte haft något att erinra mot
FMV:s beslut i denna del. Försvarsminister Roine Carlsson besvarade i
riksdagen i oktober 1988 frågor (1988/89:7 och 26) om de nu redovisade
upphandlingarna och meddelade då att han inte fann anledning att ifrågasätta
FMV:s beslut (RD 1988/89:9 s. 133).

FMV avser nu att upphandla ytterligare drygt 200 000 meter väv. Det
aktuella utländska anbudet för dessa tyger är väsentligt lägre än anbudet från
de tre svenska företagen. För att väven skall kunna upphandlas i Sverige har
FMV därför hos ÖCB begärt ett omfattande försörjningsberedskapsstöd.
Om detta stöd inte erhålls planerar FMV att anta det utländska anbudet.

ÖCB har meddelat FMV att man endast kan tillhandahålla en mindre del
av de begärda medlen. Då emellertid ÖCB av försörjningsberedskapsskäl
anser att den förestående upphandlingen bör göras hos svenska tekoproducenter
har ÖCB i december 1988 överlämnat ärendet till regeringen för
avgörande. 1 skrivelsen till regeringen anför ÖCB bl.a. att det är särskilt
viktigt att statliga organisationer med särskilda beredskapsuppgifter tar
hänsyn till beredskapskraven i sin fredstida verksamhet.

Skrivelsen från ÖCB bereds för närvarande inom regeringskansliet.

Det är sålunda inte riksdagen som har att avgöra det här refererade
ärendet. Utskottet är medvetet om att den offentliga upphandlingen av
tekoprodukter kan vara betydelsefull för de svenska tekoproducenternas
utveckling. Den offentliga upphandlingen måste dock enligt utskottets
uppfattning styras utifrån affärsmässiga utgångspunkter, utom i de fall då

1988/89:NU20

åtgärder av försörjningsberedskapsskäl är nödvändiga för att en viss
tillverkningskapacitet på området skall kunna bevaras. Utskottet kan därför
inte ställa sig bakom kraven på att statliga och kommunala myndigheters
inköp av tekovaror oavsett prisläge och kvalitet skall göras enbart hos den
svenska tekoindustrin. Med det anförda avstyrks motionerna 1988/89:N352
(s), 1988/89:N232 (c) och 1988/89:N216 (c), alla i berörd del.

Handelspolitiska frågor
Import begränsningar

Med stöd av multifiberavtalet begränsar Sverige - i likhet med flertalet andra
industriländer - importen av textil- och konfektionsvaror från de s.k.
lågprisländerna. Avtalet förlängdes år 1986 till att gälla t.o.m. den 31 juli
1991. Sverige har för närvarande avtal om exportbegränsningar med 15
länder. Därutöver regleras tekoimporten från statshandelsländerna och
Taiwan.

Regeringen meddelade hösten 1988 i en proposition om vissa ekonomiskpolitiska
åtgärder (prop. 1988/89:47) att importrestriktionerna på tekoområdet
helt skulle avvecklas till den 31 juli 1991, då alltså den nuvarande
förlängningen av multifiberavtalet löper ut. Enligt regeringen leder importhinder
till högre konsumentpriser och kan också åsamka samhällsekonomiska
nettoförluster. En avreglering skulle därför, anförde regeringen, gynna
konsumenterna och bidra till en dämpning av prisökningarna i samhället. Ett
upphävande skulle också kunna få positiva effekter för utvecklingsländerna.
Regeringen sade vidare att Sverige i den pågående förhandlingsrundan inom
ramen för det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) skulle verka för att
handeln med tekoprodukter återförs under GATT:s allmänna regler.

I ett yttrande (1988/89:NUly) till finansutskottet med anledning av
propositionen och härav föranledda motioner ställde sig näringsutskottet
bakom regeringens beslut om avveckling av importrestriktionerna på
tekoområdet. Detta ställningstagande föranledde tre avvikande meningar i
yttrandet; i en (m, fp) krävdes en omedelbar avveckling, i en annan (c, vpk)
begärdes att konsekvenserna av en avreglering på området skulle utvärderas
innan något beslut i frågan fattades och i den tredje anförde företrädaren för
miljöpartiet att han inte hade något att erinra mot den aviserade avregleringen
under förutsättning att denna inte ledde till ökad import av tekoprodukter
som har tillverkats under oacceptabla arbetsförhållanden eller med utnyttjande
av barn eller underbetald arbetskraft. Liknande meningsyttringar
avgavs i finansutskottet (1988/89:FiU 10). Riksdagen följde närings- och
finansutskotten. Näringsutskottet har lämnat en utförlig redogörelse för de
nuvarande begränsningarna av tekoimporten i nyssnämnda yttrande, till
vilket hänvisas.

Beslutet om avskaffande av importrestriktionerna bör upphävas, sägs det
nu i motion 1988/89:N304 (m). Riksdagen borde i stället besluta att den
svenska handelspolitiken rörande teko skall anpassas till den politik på
området som tillämpas inom EG. Det finns, menar motionären, ingen

1988/89:NU20

anledning för Sverige att som enda land i världen avveckla begränsningarna
av tekoimporten till allvarligt men för landets tekoindustri. Ett liknande krav
framförs i motion 1988/89:N216 (c). Samma synpunkter har också utvecklats
i motion 1988/89:N305 (c), dock utan yrkande i saken. En motsatt uppfattning
kommer till uttryck i motion 1988/89:N374 (fp). Där föreslås ett
omedelbart avskaffande av restriktionerna.

Enligt utskottets uppfattning bör de här aktuella motionsyrkandena inte
föranleda någon åtgärd av riksdagen. Som regeringen har anfört leder
importhinder till högre konsumentpriser. Detta har också statens pris- och
konkurrensverk konstaterat under år 1988 i rapporten Tekopolitikens
effekter för konsumenter och producenter (SPK:s utredningsserie 1988:4).
Avvecklingen av importrestriktionerna kan också få en positiv effekt för
tekoindustrin i utvecklingsländerna. Något omedelbart upphävande av
handelsbegränsningarna bör emellertid inte komma i fråga. Tekoföretagen
måste få tid för nödvändiga anpassningsåtgärder. Utskottet finner det därför
rimligt att avregleringen genomförs år 1991 då multifiberavtalet löper ut.

Utskottet avstyrker alltså de nu behandlade motionerna i berörda delar.

Licenskrav m.m.

Kraven på licens för viss import av tekoprodukter berörs i motion 1988/
89:N303 (m).

Licensmyndighet för den nu aktuella importen är kommerskollegium, vars
beslut kan överklagas hos regeringen. Vissa grundläggande licensbestämmelser
har meddelats i förordningen (1984:53) om import- och exportreglering.
Regeringens föreskrifter om licenstvånget på tekoområdet finns
numera i en förordning som har publicerats i kommerskollegiets författningssamling
(förordning om import- och exportlicenser inom kommerskollegiets
licensområde; KFS 1987:1). Licenserna kan uppdelas i s.k. begränsningslicenser,
genom vilka det tillses att gällande begränsningar för importen
iakttas, och s.k. övervakningslicenser, genom vilka handelsutvecklingen
följs. År 1988 uppgick antalet licenser för import av tekoprodukter till totalt
ca 58 000, varav ca 40 000 var begränsningslicenser och ca 18 000 övervakningslicenser.

Nyssnämnda motion innehåller tre yrkanden i denna fråga. Dels begärs att
kravet på licens för import från Portugal skall upphävas, dels yrkas att
systemet med övervakningslicenser skall slopas, dels önskar motionärerna
ett riksdagsuttalande om att onödiga regleringar och byråkratiska åtgärder
som inskränker näringsfriheten för textilimportörer skall minimeras. Enligt
motionärerna är den enhet inom kommerskollegium som handlägger licensansökningar
periodvis så belastad att man inte kan upprätthålla sitt eget mål
om högst fem arbetsdagars behandling av ansökningarna.

Den svenska tekoimporten från Portugal har tidigare under en följd av år
begränsats. I samband med att Portugal år 1986 blev medlem av EG träffade
Sverige avtal med EG om ett övervakningsarrangemang avseende exporten
av tekovaror från Portugal till Sverige. EG:s medlemsländer hade ett
motsvarande arrangemang med Portugal. EG avbröt denna ordning den 1
januari 1989 och i konsekvens härmed har Sverige - en månad senare -

1988/89:NU20

upphävt övervakningen av tekoimporten från Portugal. Licenskravet för
denna import har sålunda slopats den 1 februari 1989. Motionärernas krav i
denna del är alltså redan tillgodosett. Det berörda yrkandet avstyrks.

Utskottet avstyrker också de två övriga nu aktuella förslagen i motion
1988/89:N303 (m). Enligt uppgift avser kommerskollegium att se över
möjligheterna att reducera licenskraven. Utskottet förutsätter att resultatet
av denna översyn redovisas för regeringen.

När sedan importbegränsningarna på tekoområdet upphävs år 1991 torde
övervakningen av tekoimporten kunna avvecklas.

I fråga om näringsfriheten för textilimportörer instämmer utskottet i
motionärernas uppfattning att onödiga regleringar och byråkratiska åtgärder
på området skall minimeras. Något riksdagsuttalande härom är dock inte
påkallat.

Klassificering av tekovarors ursprung

I nyssnämnda motion framförs också ett yrkande om klassificeringen av
tekovarors ursprung.

År 1987 införde regeringen genom en förordning (1984:59) regler om hur
varors ursprung skall fastställas. Reglerna, som bygger på den praxis som
dessförinnan hade utvecklats, används vid ursprungsmärkning av kläder, i
samband med införsel och utförsel av varor och vid framtagande av
handelsstatistiska uppgifter. Närmare föreskrifter om reglernas tillämpning
har utfärdats av generaltullstyrelsen och publicerats i tullverkets författningssamling
(TFS 1984:47).

Varor som är helt framställda i ett land anses självfallet ha sitt ursprung i
detta land. För varor som tillverkas genom bearbetning i flera länder
betraktas ursprungslandet vara det land där varan sist har undergått väsentlig
bearbetning. Enligt generaltullstyrelsens föreskrifter anses sådan bearbetning
föreligga i regel dels när varan efter bearbetning klassificeras enligt ett
nytt tulltaxenummer (den s.k. nummerväxlingsregeln), dels när varan, utan
krav på att nummerväxlingsregeln uppfylls, tillförs ett mervärde som utgör
största delen av varans värde (den s.k. värderegeln). Med mervärde avses
skillnaden mellan varans värde och tullvärdet av de importerade varor som
har använts som material vid bearbetningen.

Av föreskrifterna framgår dock att värderegeln inte får tillämpas för
tekovaror. I regeringens förordningsmotiv (1984:2) till förordningen om
varors ursprung sägs att nämnda undantag för tekoprodukter stämmer
överens med de bestämmelser om särbehandling i ursprungshänseende som
dessa varor har i internationella avtal och i internationell praxis.

Denna särregel utgör ett administrativt importhinder, anförs det i motion
1988/89:N303 (m). Regeln står definitivt inte i samklang med vare sig
konsumenternas eller regeringens intresse av att handeln med tekoprodukter
avregleras. Enligt motionärerna kan också konsumenterna till följd av denna
regel få vilseledande information. Riksdagen borde hos regeringen begära
att de särbestämmelser som gäller för tekovaror vid fastställande av
ursprungsland avskaffas.

Riksdagen har vid flera tillfällen avslagit motioner av samma innebörd som

1988/89:NU20

den nu aktuella. Senast våren 1988 avslogs en sådan motion (m) på förslag av
utskottet (NU 1987/88:29). Utskottet anförde bl.a. att bestämmelserna vid
en jämförelse med de regler som gäller för förmånsbehandling inom EG och
EFTA framstår som enklare och mer liberala. Vidare erinrade utskottet om
att det vid tillämpningen av värderegeln aktuella mervärdet - skillnaden
mellan varans pris och tull värdet av de varor som har använts vid tillverkningen
- inte enbart behöver motsvara värdet av bearbetningen i det tredje
landet. En prishöjning i detta land innebär också enligt gällande föreskrifter
att mervärdet ökar. Om bestämmelserna för tekovaror slopades skulle det
därför, menade utskottet, öppnas betydande möjligheter för lågprisländerna
att via en mindre omfattande bearbetning i ett tredje land fritt kunna
exportera tekovaror till Sverige. Motionen fick stöd i en reservation av
moderata samlingspartiets och folkpartiets företrädare i utskottet.

Utskottet ser inget motiv för ett ändrat ställningstagande från riksdagens
sida. Här aktuell del av motion 1988/89:N303 (m) avstyrks alltså.

Skydd mot dumpning

Det förekommer dumpning av importerade tekovaror på den svenska
marknaden, hävdas det i motion 1988/89:N352 (s). Sådan import måste
kunna motarbetas effektivare. Det är särskilt angeläget när importrestriktionerna
avvecklas, menar motionärerna och föreslår ett riksdagsuttalande i
saken.

I GATT finns bestämmelser om ett lands möjlighet att ingripa mot
dumpad import. En vara anses dumpad om exportpriset på varan är lägre än
det jämförbara pris som en vara av samma slag har i den normala handeln i
exportlandet. Berörda importvaror får beläggas med antidumpningstull för
att dumpningens skadliga verkan skall uppvägas eller hindras. Sådan tull får
tas ut med belopp som inte får vara högre än den s.k. dumpningsmarginalen,
dvs. i regel skillnaden mellan exportpriset och hemmamarknadspriset i
exportlandet. För varor som har subventionerats får motsvarande utjämningstullar
påläggas. Antidumpnings- och utjämningstuUar får tas ut endast
om den aktuella dumpningen eller subventioneringen är av sådan beskaffenhet
att den förorsakar eller hotar att förorsaka väsentlig skada på den
inhemska befintliga industrin eller avsevärt försenar upprättandet av en ny
inhemsk industri.

Föreskrifterna i GATT har kompletterats med två koder - antidumpningsoch
subventionskoderna - som reglerar hur bestämmelserna skall tillämpas.
Sverige har anslutit sig till nämnda koder. Regeringen har i förordningen
(1985:738) om dumpnings- och subventionsundersökningar stadgat hur
sådana undersökningar skall genomföras. Framställning om åtgärder mot
dumpad eller subventionerad import till Sverige skall inges till kommerskollegium.
Om kollegiet efter prövning finner att det finns tillräckligt underlag
för att föreslå regeringen att en undersökning skall inledas skall ärendet
överlämnas till regeringen för beslut. Om regeringen beslutar om en
undersökning skall den utföras av kommerskollegium.

I Sverige har tullar mot dumpad eller subventionerad import uttagits i
endast två fall, i båda fallen i form av antidumpningstull. Sådan tull gällde

1988/89 :NU20

under åren 1953-1955 för import av nylonstrumpor och under åren 1953—
1971 för import av väteperoxid. Hittills under 1980-talet har två anmälningar
till kommerskollegium om påstådd dumpning resulterat i undersökningar. 1
ingetdera fallet berördes tekoprodukter. Enligt uppgift finns inte hos
kollegiet för närvarande någon anmälan om dumpad tekoimport.

Utskottet kan sålunda konstatera att bestämmelserna i GATT ger Sverige
rätt att vidta åtgärder mot dumpad import när så kan anses befogat och att det
i förordning finns reglerat hur undersökningar av påstådd dumpning skall
företas. Utskottet instämmer i motionärernas uppfattning att dumpad import
måste kunna motarbetas effektivt. Något behov av ytterligare insatser på
detta område kan dock utskottet inte finna. Motion 1988/89:N352 (s)
avstyrks således i aktuell del.

Stöd till tekoindustrin, m.m.

Det statliga stödet till tekoindustrin utgår på olika sätt. Förutom tidigare
nämnda stöd av försörj ningsberedskapsskäl utgår för närvarande stöd främst
i form av bidrag och lån från statens industriverk (SIND) och i form av
tillfälligt sysselsättningsbidrag för äldre arbetskraft, det s.k. äldrestödet.
Riksdagen beslutade år 1986 om nivåerna på de två sistnämnda stöden under
en treårsperiod fram t.o.m. innevarande budgetår. För detta år har riksdagen
anvisat 70 milj. kr. för SIND:s utvecklingsinsatser och 71 milj. kr. för
äldrestödet.

I budgetpropositionen (prop. 1988/89:100 bil. 14 s. 34) föreslås nu ett nytt
treårigt stödprogram för tekoindustrin. Redan i samband med regeringens
avisering hösten 1988 om avvecklingen av importregleringarna på tekoområdet
meddelades att regeringen avsåg att lägga fram förslag om fortsatta
stödåtgärder till förmån för tekoindustrin. Sådana insatser krävs, menar
regeringen, för att de svenska tekoföretagen skall kunna möta den ökade
konkurrens som följer av att importbegränsningarna upphävs. Enligt regeringen
bör äldrestödet inte förlängas efter utgången av innevarande budgetår.
Förslaget härom, som har framlagts i arbetsmarknadsdepartementets
bilaga i budgetpropositionen (prop. 1988/89:100 bil. 12 s. lil), har nyligen
enhälligt tillstyrkts av arbetsmarknadsutskottet (1988/89:AU11).

Det fortsatta stödet till tekoindustrin skall enligt regeringen koncentreras
till SIND:s branschfrämjande åtgärder. För den kommande treårsperioden
borde riksdagen för sådana insatser anvisa sammanlagt 225 milj. kr. eller 85
milj. kr. per år. Härav skulle minst 60 milj. kr. per år anvisas för
branschfrämjande åtgärder inom främst områdena export, teknikspridning,
produktutveckling och utbildning. För fortsatt verksamhet med lån till
rationaliseringsinvesteringar inom konfektionsindustrin borde högst 25 milj.
kr. anslås. Enligt regeringen är det viktigt att insatserna även fortsättningsvis
inriktas mot företag som visar tillväxtpotential och utvecklingsförutsättningar.

Frågor om det statliga stödet till tekoindustrin har tagits upp i sju
motioner. Regeringens förslag avvisas helt i motion 1988/89:N298 (m). På
samma sätt som andra industribranscher måste tekoindustrin, menar motionärerna,
förlita sig på egna resurser och på den egna kompetensen vid

1988/89 :NU20

genomförandet av de strukturella förändringar som alltid förekommer i en
marknadsekonomi. Något statligt stöd till SIND:s industripolitiska åtgärder
borde sålunda inte anvisas. En liknande inställning redovisas i motion
1988/89:N299 (fp). Där föreslås emellertid att för nästa budgetår 5 milj. kr.
skall anslås för utbildningsinsatser vid det produktionstekniska utvecklingscentret
i Borås (Proteko).

Det krävs ett fortsatt statligt stöd till tekoindustrin, anförs det i motion
1988/89:N305 (c). Huvuddelen av stödet borde dock utgå i form av s.k.
utvecklingslån i enlighet med vad centern tidigare har föreslagit. Denna
stödform skulle, menar motionärerna, stimulera till en industriell förnyelse
och på sikt öka företagens konkurrenskraft och marknadsandelar. Till följd
av den svaga lönsamheten i tekoindustrin saknar företagen i många fall
riskkapital för expansiva investeringar. Denna brist skulle fyllas genom
utvecklingslån. Sådana lån skulle utbetalas för olika utvecklingsåtgärder och
utgå med ett visst antal kronor per produktionstimme. Lånen skulle vara
ränte- och amorteringsfria samt avskrivas mot vissa typer av investeringar.
Företagen skulle bekosta de berörda investeringarna till viss del själva. I
motionen föreslås att utvecklingslån skall införas fr.o.m. den 1 juli 1989 och
tillämpas under en treårsperiod. Regler för sådana lån skulle utformas av
regeringen. För vartdera av de tre kommande budgetåren bör enligt
motionärerna 150 milj. kr. anslås för denna stödform. Samtidigt borde
anslaget till SIND:s industristöd för budgetåret 1989/90 reduceras i förhållande
till regeringens förslag och uppgå till 35 milj. kr. Dessa medel borde främst
användas för exportfrämjande åtgärder och utbildningsinsatser. För nästa
budgetår föreslår motionärerna sålunda att totalt 185 milj. kr. skall anvisas
för industristöd till tekobranschen, vilket är 100 milj. kr. mer än vad
regeringen har föreslagit.

En liknande inriktning av stödinsatserna för tekoindustrin föreslås i
motion 1988/89:N304 (m). Den nya stödformen benämns här omstruktureringsstöd.
Motionären framlägger inget förslag om anslag. Han yrkar i stället
på att regeringen skall anmodas att återkomma till riksdagen med förslag i
enlighet med hans önskemål. Krav på införande av utvecklingslån framförs
även i motion 1988/89:N216 (c). Sådana lån skulle stimulera till offensiva
satsningar inom tekoindustrin, menar motionären.

Också i motion 1988/89:N306 (vpk) föreslås ett fortsatt stöd till tekoindustrin.
Enligt motionärerna bör de kommande stödåtgärderna ha en offensiv
karaktär. Ambitionen borde vara att insatserna skall främja investeringar i
och kunskap om ny teknik samt stimulera till ökad export. Även utbildning
borde ingå i stödprogrammet. Problem och möjligheter som förekommer i de
mindre företagen bör enligt motionärerna särskilt uppmärksammas. Det
begärs i motionen att riksdagen hos regeringen skall hemställa om förslag till
stödprogram med nu nämnda inriktning.

De små och medelstora företagen bör liksom lönsömnadsföretagen i större
utsträckning än för närvarande få del av SIND:s branschfrämjande åtgärder,
anförs det i motion 1988/89:N352 (s). Detta borde riksdagen ge regeringen
till känna som sin mening. Vidare krävs i motionen att de fackliga
organisationerna skall ges möjlighet till större inflytande över hur såväl
SIND:s industristöd som arbetsmarknadsstyrelsens utbildningsstöd till teko -

1988/89:NU20

företag används. Det ökade inflytandet skulle medverka till att de statliga
medlen får en så effektiv verkan som möjligt. Slutligen begärs att Proteko
skall ges i uppdrag att svara för kompletterande utbildning av personal inom
framför allt textil- och trikåindustrierna. Det finns för närvarande ett behov
av ökad utbildning av denna personal, menar motionärerna. De anser att
utbildningsinsatserna bör finansieras genom en del av det ökade anslaget till
SIND:s branschfrämjande åtgärder för tekoindustrin.

Utskottet tar först upp kraven på införande av utvecklingslån. Denna fråga
har tidigare på riksdagens initiativ prövats av statens pris- och konkurrensverk.
I en rapport som publicerades våren 1987 anförde verket sammanfattningsvis
att de föreslagna utvecklingslänen av olika anledningar var en
mindre lämplig stödform. Regeringen meddelade därefter i en proposition
under hösten 1987 (prop. 1987/88:25) att den inte var beredd att tillstyrka att
gällande stödformer omvandlades till utvecklingslån. På förslag av utskottet
(NU 1987/88:12) instämde riksdagen i december 1987 i denna bedömning och
avslog motioner (m; fp; c) med krav på införande av utvecklingslån. Enligt
utskottets uppfattning hade det inte framkommit några skäl som talade för
att sådana lån borde införas. Den föreslagna stödformen skulle, menade
utskottet, inte möjliggöra att tillgängliga resurser för stödinsatser koncentrerades
till företag med utvecklingsmöjligheter. Effektiviteten i stödgivningen
skulle därmed försämras. Den skisserade ändringen av stödsystemet skulle
vidare kunna uppfattas som ett avsteg från Sveriges handelspolitiska
åtaganden. Enligt utskottets mening kunde en omvandling av stödformerna
inte heller motiveras med att industrin hade brist på riskkapital. I en
reservation (m, fp) avstyrktes motionerna med motiveringen att införande av
utvecklingslån inte skulle främja en snar avveckling av de statliga tekostöden.
Motionerna fick däremot stöd i en reservation av centerns företrädare i
utskottet. De ansåg att de förändringar som tekoindustrin har genomgått
ställer krav på en förnyelse av stödformerna. Införande av utvecklingslån
skulle kunna bli en för branschen offensiv industripolitisk åtgärd.

Riksdagen vidhöll sin uppfattning när liknande motioner (m; c) behandlades
våren 1988 (NU 1987/88:29). Även denna gång avgavs en reservation (c)
till förmån för motionerna.

Riksdagen har alltså under senare tid vid två tillfällen avslagit förslag om
införande av utvecklingslån. Utskottet ser inget motiv för ett ändrat
ställningstagande från riksdagens sida. Här behandlade delar av motionerna
1988/89:N216 (c), 1988/89:N304 (m) och 1988/89:N305 (c) avstyrks således.

Utskottet anser dock att det krävs fortsatta stödåtgärder till förmån för
tekoindustrin. Även om branschens struktur har stabiliserats under senare år
är det nödvändigt att företagen ges möjligheter att ytterligare stärka
konkurrenskraften och öka marknadsandelarna.

Utskottet instämmer i regeringens uppfattning att de fortsatta stödinsatserna
bör koncentreras till SIND:s branschfrämjande åtgärder. Som sägs i
propositionen och i motion 1988/89:N306 (vpk) måste åtgärderna ha en
offensiv karaktär. Det nya stödprogrammet bör tillämpas under en treårsperiod.
Utskottet tillstyrker regeringens förslag till medelsanvisning. Därmed
har utskottet avstyrkt kraven i motionerna 1988/89:N298 (m) och 1988/
89:N299 (fp) på att industristödet till tekobranschen skall avvecklas helt resp.

1988/89:NU20

minskas avsevärt jämfört med regeringens förslag. Vad utskottet här har
anfört ligger i allt väsentligt i linje med vad som sägs i motion 1988/89:N306
(vpk). Denna bör inte föranleda någon särskild åtgärd.

Utskottet har i det föregående avvisat yrkanden om införande av
utvecklingslån. Av detta följer att utskottet nu avstyrker att medel skall
anvisas för sådana lån.

Enligt regeringen bör stödinsatserna även fortsättningsvis styras till
företag som visar tillväxtpotential och utvecklingsförutsättningar. Utskottet
har samma inställning men menar också att åtgärderna i större utsträckning
än för närvarande bör inriktas mot de små och medelstora företagen. Detta
anförde utskottet även hösten 1988 i sitt tidigare nämnda yttrande till
finansutskottet med anledning av proposition 1988/89:47 om vissa ekonomisk-politiska
åtgärder, m.m. Finansutskottet gav uttryck åt samma uppfattning
(1988/89:FiU10). Riksdagen bör i ett uttalande till regeringen ansluta sig
till vad utskottet här har anfört. Det sagda innebär att motion 1988/89:N352
(s) tillstyrks i berörd del.

Vidare ansluter sig utskottet till vad som anförs i denna motion om vikten
av att företagens planering av stödberättigade insatser inom ramen för
SIND.s branschprogram och av utbildningsåtgärder med stöd från arbetsmarknadsstyrelsen
görs efter samråd med företrädare för de lokala fackliga
organisationerna. Enligt vad utskottet har erfarit kräver SIND att ansökningar
om stöd för vissa åtgärder skall åtföljas av intyg från de anställdas
representanter om att personalen har blivit informerad om de i ansökan
aktuella projekten. De lokala fackliga organisationerna medverkar enligt
uppgift också normalt vid planeringen av den företagsutbildning som
arbetsmarknadsstyrelsen lämnar bidrag till. Något riksdagsuttalande med
anledning av det nu aktuella motionsyrkandet är därför inte påkallat. Detta
avstyrks alltså.

Likaledes avstyrker utskottet kravet i samma motion på kompletterande
utbildning av personal inom textil- och trikåbranschema. Vid Proteko, som
invigdes i april 1988, ges tekoföretagen möjlighet till utbildning och
rådgivning i fråga om ny produktionsteknik. Verksamheten skall drivas
affärsmässigt. Driftskostnaderna skall täckas av företag som anlitar centret.
Staten har under budgetåren 1986/87 och 1987/88 anslagit totalt 7 milj. kr.
som bidrag till Proteko under dess inkörningsperiod. I SINDrs branschprogram
ingår stöd till utbildning. Under senare år har 3-4 milj. kr. anslagits per
år för detta ändamål. SIND utarbetar varje år efter samråd med bl.a.
Sveriges textil- och konfektionsindustriförbund ett utbildningsprogram.
Under senare tid har flera kurser inom detta program förlagts till Proteko.
Utskottet har förståelse för motionärernas uppfattning att den erforderliga
kompletterande utbildningen av berörd personal bör förläggas till Proteko
men anser inte att riksdagen skall bestämma var utbildningen skall bedrivas.

Vissa övriga frågor

I det föregående har utskottet behandlat ett antal yrkanden i motion
1988/89:N216 (c) om olika tekopolitiska frågor. Motionären är särskilt
inriktad på situationen för tekoföretagen i Sjuhäradsbygden. I motionen

1988/89:NU20

framställs även vissa andra krav på insatser som enligt motionären skulle ha
en positiv inverkan på utvecklingen i denna region. Han efterlyser sålunda en
ny jordbrukspolitik, åtgärder för att förbättra situationen för de små och
medelstora företagen och utlokalisering av offentlig verksamhet tili Sjuhäradsbygden.
Vidare begärs att löntagarfonderna skall avskaffas.

Motioner (m, fp, c; m; fp; mp) med samma krav som det sistnämnda har
nyligen avslagits av riksdagen på förslag av finansutskottet (1988/89:FiU20).
Beträffande motionärens övriga nu aktuella förslag noterar utskottet att
centern i partimotioner har tagit upp jordbrukspolitiska frågor, situationen
för de små och medelstora företagen samt önskemål om utlokalisering av
statlig verksamhet. Dessa motioner kommer att behandlas av berörda
utskott senare under år 1989. Utskottet anser inte att riksdagen har anledning
att ta upp de angivna frågorna till behandling också i samband med
tekopolitiken. De aktuella yrkandena i motion 1988/89:N216 (c) bör alltså
inte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande mål för tekopolitiken

att riksdagen med bifall till proposition 1988/89:100 bilaga 14 punkt B
10 moment 1 och med avslag på motion 1988/89:N216 yrkande 1,
motion 1988/89:N298 yrkande 8 och motion 1988/89:N305 yrkande 1
godkänner vad som i propositionen anförts om mål och riktmärken för
tekopolitiken,

2. beträffande försörjningsberedskapen på tekoområdet

att riksdagen avslår motion 1988/89:N216 yrkande 4, motion 1988/
89:N232 yrkande 2 i ifrågavarande del och motion 1988/89:N306
yrkande 1,

3. beträffande offentlig upphandling av tekoprodukter

att riksdagen avslår motion 1988/89:N216 yrkande 5, motion 1988/
89:N232 yrkande 2 i ifrågavarande del och motion 1988/89:N352
yrkande 4,

4. beträffande importbegränsningar

att riksdagen avslår motion 1988/89:N216 yrkande 3, motion 1988/
89:N304 yrkande 2 och motion 1988/89:N374 yrkande 2,

5. beträffande licenskrav m.m.
att riksdagen

a) avslår motion 1988/89:N303 yrkande 2,

b) avslår motion 1988/89 :N303 yrkande 3,

c) avslår motion 1988/89:N303 yrkande 4,

6. beträffande klassificering av tekovarors ursprung
att riksdagen avslår motion 1988/89:N303 yrkande 1,

7. beträffande skydd mot dumpning

att riksdagen avslår motion 1988/89:N352 yrkande 5,

8. beträffande utvecklingslän

att riksdagen avslår motion 1988/89:N216 yrkande 2, motion 1988/
89:N304 yrkande 1 och motion 1988/89:N305 yrkandena 2 och 3,

1988/89:NU20

9. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin,
m.m.

att riksdagen

a) med bifall till proposition 1988/89:100 bilaga 14 punkt B 10
momenten 2 och 3 och med avslag på motion 1988/89:N298 yrkandena
9 och 10, motion 1988/89:N299 yrkande 4, motion 1988/89:N305
yrkandena 4 och 5 och motion 1988/89:N306 yrkande 3

dels medger att under budgetåren 1990/91 och 1991/92, utöver under
budgetåret 1989/90 ej disponerade medel, sammanlagt
170 000 000 kr. får användas för industripolitiska åtgärder inom
tekoindustrin,

dels till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret
1989/90 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
85 000 000 kr.,

b) med bifall till motion 1988/89:N352 yrkande 1 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

c) avslår motion 1988/89:N352 yrkande 2,

d) avslår motion 1988/89:N352 yrkande 3,

10. beträffande vissa övriga frågor
att riksdagen

a) avslår motion 1988/89:N216 yrkande 6,

b) avslår motion 1988/89:N216 yrkande 7,

c) avslår motion 1988/89:N216 yrkande 8,

d) avslår motion 1988/89:N216 yrkande 9.

Stockholm den 16 mars 1989

På näringsutskottets vägnar

Hadar Cars

Närvarande: Hadar Cars (fp), Rune Jonsson (s), Per Westerberg (m), Åke
Wictorsson (s), Per-Ola Eriksson (c), Nic Grönvall (m), Inga-Britt Johansson
(s), Bo Finnkvist (s), Reynoldh Furustrand (s), Gudrun Norberg (fp),
Paul Lestander (vpk). Lars Norberg (mp), Leif Marklund (s), Karin Falkmer
(m), Sven-Åke Nygårds (s), Kjell Ericsson (c) och Barbro Andersson (s).

Reservationer

1. Mål för tekopolitiken (mom. 1)

Per-Ola Eriksson (c), Lars Norberg (mp) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 6 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:

Efter en djup och mångårig kris har tekoindustrin under senare år lyckats

1988/89:NU20

skapa en grund för framtidstro och positiv utveckling. Även om branschens
struktur har stabiliserats krävs det, menar utskottet, att det fortsatta
skeendet noga följs. För år 1988 har tekoföretagen noterat en betydligt sämre
produktionsutveckling än vad som tidigare förutspåddes. Som inledningsvis
har redovisats (s. 5) beräknas produktionen ha minskat detta år hos alla de
tre industrigrenarna inom tekoindustrin. Ytterligare utslagning av företag
skulle få allvarliga följder för arbetsmarknaden i de orter som är särskilt
beroende av tekobranschen. Enligt utskottets uppfattning måste tekopolitiken
ta i beaktande dels tekoindustrins allmänna betydelse för ekonomi och
sysselsättning, dels den dominerande roll som tekoföretagen har för utkomstmöjligheterna
i vissa orter.

Utskottet ansluter sig därför till kraven i motionerna 1988/89:N305 (c) och
1988/89:N216 (c) på att de nuvarande målen för tekopolitiken skall behållas
tills vidare. Med det sagda avstyrks sålunda propositionen i nu berörd del.
Frågan om stöd till industripolitiska insatser för tekoindustrin återkommer
utskottet till i det följande.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande mål för tekopolitiken

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N216 yrkande 1 och
motion 1988/89:N305 yrkande 1 och med anledning av motion
1988/89:N298 yrkande 8 avslår proposition 1988/89:100 bilaga 14
punkt B 10 moment 1 samt därvid som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

2. Försörjningsberedskapen på tekoområdet (mom. 2)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp) och Kjell
Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med ”Utskottet ser”
och slutar med "tillämpliga delar” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets uppfattning är det angeläget att den svenska tekoproduktionen
bevaras och utvecklas. Detta gäller särskilt i fråga om tillverkningen
av grundtextila varor. Utskottet ansluter sig därför till den kritik av den
ändrade inriktningen av försörjningsberedskapen på tekoområdet som
framförs i motionerna 1988/89:N232 (c) och 1988/89:N216 (c). Ändringen är
mycket oklok med hänsyn till den svenska tekoindustrins allmänna läge. Som
sägs i förstnämnda motion har de svenska tekoföretagen betydelse inte bara
som tillverkare av kläder utan också som producenter av sjukvårdstextilier
och insatsvaror till industrin.

Riksdagen bör genom ett uttalande till regeringen ställa sig bakom vad
utskottet här har anfört. Därmed skulle nu aktuella delar av motionerna
1988/89:N232 (c) och 1988/89:N306 (vpk) bli helt tillgodosedda. Ett sådant
uttalande skulle också i allt väsentligt tillgodose motion 1988/89:N216 (c)
såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande försörjningsberedskapen pä tekoområdet

att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N232 yrkande 2 i

1988/89:NU20

ifrågavarande del och motion 1988/89:N306 yrkande 1 och med
anledning av motion 1988/89:N216 yrkande 4 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Offentlig upphandling av tekoprodukter (mom. 3)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp) och Kjell
Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 8 med ”Det är” och
slutar på s. 9 med ”berörd del” bort ha följande lydelse:

Det är sålunda inte riksdagen som har att avgöra det här refererade
upphandlingsärendet. Utskottet vill dock, med instämmande i vad som
anförs i motionerna 1988/89:N232 (c) och 1988/89:N216 (c), understryka
vikten av att statliga myndigheters upphandling av tekoprodukter - inkl.
uniformer till försvaret - görs i första hand hos tillverkare i Sverige. Detta
förbättrar vår beredskap på området och bidrar till en positiv utveckling av de
svenska tekoföretagen. Dessa förhållanden bör också beaktas vid all övrig
offentlig upphandling. Som sägs i förstnämnda motion leder inköp av
utländska varor till att Sverige berövas kunskap och produktionskapacitet
inom tekoindustrin.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av nu angiven innebörd.
Därmed tillgodoses helt kraven i här aktuella delar av motionerna 1988/
89:N232 (c) och 1988/89:N216 (c) och i allt väsentligt det nu berörda yrkandet
i motion 1988/89:N352 (s).

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande offentlig upphandling av tekoprodukter
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N216 yrkande 5 och
motion 1988/89:N232 yrkande 2 i ifrågavarande del och med anledning
av motion 1988/89:N352 yrkande 4 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört.

4. Importbegränsningar (mom. 4)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gudrun Norberg
(fp) och Karin Falkmer (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:
Utskottet ansluter sig till kravet i motion 1988/89:N374 (fp) på en
omedelbar avveckling av importrestriktionerna på tekoområdet. Även om
de nuvarande begränsningsavtalen med olika länder löper ut först år 1991
eller senare finns det inget som hindrar att avtalen sägs upp till en tidigare
tidpunkt.

Den svenska tekoindustrin har inte främjats av restriktionerna för
tekoimporten. Dessa har snarare bidragit till att fästa en krisstämpel på
branschen - en stämpel som försvårat utvecklingen av en konkurrenskraftig
svensk tekoindustri. Restriktionerna är också till nackdel för de svenska
konsumenterna och då särskilt barnfamiljerna. Detta har statens pris- och

1988/89 :NU20

konkurrensverk konstaterat i en rapport om tekopolitikens effekter, som
publicerades under år 1988. Begränsningarna strider vidare mot vår uttalade
vilja att stödja utvecklingsländernas industriella utveckling. De är inte heller
motiverade av försörjningspolitiska skäl.

Utskottet anser sålunda att handelsbegränsningarna på tekoområdet bör
upphävas omedelbart. Riksdagen bör i ett uttalande uppmana regeringen att
vidta åtgärder med detta syfte. Härigenom skulle det nu aktuella yrkandet i
motion 1988/89:N374 (fp) tillgodoses. Av det sagda följer att utskottet
avstyrker berörda delar av motionerna 1988/89:N216 (c) och 1988/89:N304
(m).

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande importbegränsningar
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N374 yrkande 2 och med
avslag på motion 1988/89:N216 yrkande 3 och motion 1988/89:N304
yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

5. Importbegränsningar (mom. 4)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp) och Kjell
Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 10 som börjar med ”Enligt
utskottets” och slutar med ”berörda delar” bort ha följande lydelse:
Beslutet om avveckling av importrestriktionerna på tekoområdet har
fattats utan hänsyn till hur andra länder utformar sitt skydd för tekonäringen.
Övriga länder som reglerar tekoimporten - t.ex. Finland, Norge, EG:s
medlemsstater och Förenta Staterna - har enligt uppgift inte tagit något steg
mot ett upphävande av importbegränsningarna. Som anförs i motionerna
1988/89:N216 (c) och 1988/89:N304 (m) finns det ingen anledning för Sverige
att gå före i denna fråga. Enligt utskottets uppfattning bör därför importrestriktionerna
bibehållas tills vidare.

Vidare anser utskottet att konsekvenserna av en avreglering på tekoområdet
bör analyseras. Regeringen gav inte någon redovisning av sådana
konsekvenser när den under hösten 1988 med ett par rader i en proposition
om vissa ekonomisk-politiska åtgärder meddelade sin avsikt att upphäva
importbegränsningarna. En sådan omläggning av tekopolitiken kan, menar
utskottet, få till följd att delar av den svenska tekoindustrin slås ut med de
sysselsättningseffekter det har för aktuella orter. En avreglering kan också
komma att missgynna ett antal utvecklingsländer som med nuvarande system
garanteras en viss export till Sverige. Konsekvenserna för Sveriges försörjningsberedskap
av ett upphävande av importbegränsningarna har heller inte
studerats. Regeringen bör tillse att en sådan analys kommer till stånd.

Vad utskottet här har anfört bör riksdagen ge regeringen till känna som sin
mening. Utskottet tillstyrker därmed motionerna 1988/89:N216 (c) och
1988/89:N304 (m) såvitt nu är i fråga. Motion 1988/89:N374 (fp) avstyrks
däremot i berörd del.

1988/89:NU20

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande importbegränsningar

att riksdagen med bifall till motion 1988/89.-N216 yrkande 3 och
motion 1988/89:N304 yrkande 2 och med avslag på motion 1988/
89:N374 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

6. Licenskrav m.m. (mom. 5)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gudrun Norberg
(fp) och Karin Falkmer (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med ”Utskottet
avstyrker” och slutar med ”inte påkallat” bort ha följande lydelse:
Däremot tillstyrker utskottet förslaget i samma motion om att kravet på
övervakningslicenser skall slopas. Utskottet har tidigare tagit ställning för ett
omedelbart upphävande av importrestriktionerna på tekoområdet. Någon
särskild övervakning av importen av tekoprodukter är inte heller behövlig.
Riksdagen bör genom ett uttalande anmoda regeringen att snarast avveckla
kravet på övervakningslicenser vid import av tekoprodukter.

Utskottet instämmer också i motionärernas uppfattning att onödiga
regleringar och byråkratiska åtgärder på tekoområdet skall minimeras så att
näringsfriheten för textilimportörer inte inskränks. Ett allmänt hållet
riksdagsuttalande härom torde dock vara mindre verkningsfullt. Det nu
berörda yrkandet i motion 1988/89:N303 (m) avstyrks sålunda.

dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse:

5. beträffande licenskrav m.m.
att riksdagen

a) (= utskottet)

b) med bifall till motion 1988/89:N303 yrkande 3 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

c) (= utskottet).

7. Licenskrav m.m. (mom. 5, motiveringen)

Per-Ola Eriksson (c), Paul Lestander (vpk), Lars Norberg (mp) och Kjell
Ericsson (c) anser att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med
”När sedan” och slutar med ”kunna avvecklas” inte bort ingå däri.

8. Klassificering av tekovarors ursprung (mom. 6)

Hadar Cars (fp), Per Westerberg (m), Nic Grönvall (m), Gudrun Norberg
(fp) och Karin Falkmer (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med ”Utskottet
ser” och slutar med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

Utskottet har i det föregående förordat en omedelbar avveckling av
importbegränsningarna på tekoområdet. Därmed skulle det inte heller
finnas behov av några särregler för tekoprodukter vid bestämning av

1988/89:NU20

ursprungsland. De bestämmelser som gäller allmänt borde kunna tillämpas.
Som anförs i motion 1988/89:N303 (m) innebär nuvarande föreskrifter ett
administrativt hinder för tekoimporten. Särregeln för tekoprodukter bör
följaktligen upphävas.

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av denna innebörd.
Utskottet tillstyrker alltså motionen i aktuell del.

dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande klassificering av tekovarors ursprung
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N303 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

9. Utvecklingslån (moni. 8)

Per-Ola Eriksson (c) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 15 som börjar med ”Riksdagen
har” och slutar med ”avstyrks således” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening är det nödvändigt med fortsatta stödåtgärder till
förmån för tekoindustrin. För att de senaste årens positiva utveckling inom
tekobranschen skall kunna fortsätta krävs nya investeringar i bl.a. produktionsteknik,
produktutveckling och marknadsföring.

I inledningen (s. 5) har det redovisats att tekoindustrin har en genomsnittligt
sett lägre lönsamhet än flertalet övriga industribranscher i landet. Till
följd härav saknar tekoföretagen riskkapital för offensiva investeringar. Som
sägs i motion 1988/89:N305 (c) är sådana satsningar en förutsättning för att
den svenska tekoindustrin skall kunna förbättra sin konkurrenskraft gentemot
utlandet och öka marknadsandelarna.

Utskottet anser därför med instämmande i vad som anförs i nyssnämnda
motion och motion 1988/89:N216 (c) att huvuddelen av det kommande stödet
till tekoindustrin bör utgå i form av utvecklingslån. Detta stöd är generellt
och konkurrensneutralt, och det stimulerar till utveckling och industriell
förnyelse. Den nya stödformen bör införas vid ingången av budgetåret
1989/90 och tillämpas under en treårsperiod. Krav bör ställas på företagen att
de skall bekosta de berörda investeringarna till viss del själva. Med ett sådant
krav undanröjs också eventuella risker för handelspolitiska konsekvenser av
införandet av utvecklingslån. De åtgärder som utvecklingslån skall finansiera
bör ha fastställts i samarbete med de lokala fackliga organisationerna.

Enligt utskottets uppfattning bör regeringen lägga fram förslag till regler
för utvecklingslån i enlighet med vad som nu har anförts och i övrigt med
utgångspunkt i vad som sägs härom i motion 1988/89:N305 (c).

Riksdagen bör göra ett uttalande till regeringen av här angiven innebörd.
Därmed skulle nu aktuella delar av motionerna 1988/89:N305 (c) och
1988/89:N216 (c) bli helt tillgodosedda. Ett sådant uttalande skulle också i
allt väsentligt tillgodose motion 1988/89:N304 (m).

dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse:

8. beträffande utvecklingslän
att riksdagen med bifall till motion 1988/89:N216 yrkande 2 och
motion 1988/89:N305 yrkandena 2 och 3 och med anledning av motion

1988/89 :NU20

1988/89: N304 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad
utskottet anfört.

10. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m.
(mom. 9)

Per Westerberg, Nic Grönvall och Karin Falkmer (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”Utskottet
anser” och slutar på s. 16 med ”skall bedrivas” bort ha följande lydelse:

I samband med att det industripolitiska stödet till tekoindustrin infördes år
1970 - alltså för nära 20 år sedan - uttalade regeringen (prop. 1970:41 s. 35)
att det både från allmän näringspolitisk synpunkt och med hänsyn till de
internationella konkurrensregler som Sverige hade förbundit sig att följa var
viktigt att stödåtgärderna fick en i tiden begränsad utsträckning. Tvärtemot
vad den nuvarande regeringen tycks mena betraktar inte utskottet den
tjugoåriga stödepoken som en begränsad tidsperiod. Med instämmande i vad
som anförs i motionerna 1988/89:N298 (m) och 1988/89:N299 (fp) anser
utskottet att tekoindustrin måste börja inrikta sig på en verksamhet utan
statliga stöd. Under senare år har branschens konkurrensförmåga förbättrats
och omstruktureringar genomförts.

Utskottet ansluter sig därför till kravet i förstnämnda motion på att det
industripolitiska stödet till tekoindustrin skall avvecklas vid utgången av
innevarande budgetår. Regeringens förslag om ett nytt treårigt stödprogram
avstyrks alltså.

Utskottet har (= utskottet) sådana lån.

Vad utskottet här har anfört ligger i allt väsentligt i linje med vad som
anförs i den nu aktuella delen av motion 1988/89:N299 (fp). Utskottet kan
dock inte ställa sig bakom motionärernas förslag om att medel - 5 milj. kr. -skall anslås för utbildning vid det produktionstekniska utvecklingscentret
(Proteko). Denna utbildning måste drivas affärsmässigt. Statens stöd till
Proteko under budgetåren 1986/87 och 1987/88 var endast avsett som ett
bidrag till verksamheten under en inkörningsperiod. Utskottet avstyrker
alltså denna motion i berörd del. Med det anförda avstyrks också övriga här
behandlade motioner såvitt nu är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin,
m.m.

att riksdagen

a) med bifall till motion 1988/89:N298 yrkandena 9 och 10 avslår
proposition 1988/89:100 bilaga 14 punkt B 10 momenten 2 och 3,
motion 1988/89:N299 yrkande 4, motion 1988/89:N305 yrkandena 4
och 5 och motion 1988/89:N306 yrkande 3,

b) avslår motion 1988/89:N352 yrkande 1,

c) (= utskottet),

d) (= utskottet).

1988/89 :NU20

11. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m.
(mom. 9)

Hadar Cars (fp) och Gudrun Norberg (fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”Utskottet
anser” och slutar på s. 16 med ”skall bedrivas” bort ha följande lydelse:

I samband (= reservation 10) omstruktureringar genomförts.

Utskottet anser i enlighet med vad som föreslås i motion 1988/89:N299 (fp)
att 5 milj. kr. skall anslås för budgetåret 1989/90 för utbildningsinsatser vid
det produktionstekniska utvecklingscentret (Proteko). I övrigt menar utskottet
att det industripolitiska stödet till tekoindustrin bör avvecklas vid
utgången av innevarande budgetår. Regeringens förslag om ett nytt treårigt
stödprogram avstyrks alltså.

Utskottet har (= utskottet) sådana lån.

Med det sagda tillstyrks motion 1988/89:N299 (fp) i berörd del. Det sagda
ligger delvis i linje med vad som föreslås i motion 1988/89:N298 (m). Övriga
nu behandlade motioner avstyrks såvitt här är i fråga.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin,
m.m.

att riksdagen

a) med anledning av proposition 1988/89:100 bilaga 14 punkt B 10
moment 3, med bifall till motion 1988/89:N298 yrkande 9 och motion
1988/89:N299 yrkande 4 och med avslag på motion 1988/89:N298
yrkande 10, motion 1988/89:N305 yrkandena 4 och 5 och motion
1988/89:N306 yrkande 3

dels avslår proposition 1988/89:100 bilaga 14 punkt B 10 moment 2,
dels till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret
1989/90 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
5 000 000 kr.,

b) (= reservation 10),

c) (= utskottet),

d) (= utskottet).

12. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m.
(mom. 9)

Per-Ola Eriksson (c) och Kjell Ericsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som börjar på s. 15 med ”Utskottet
anser” och slutar på s. 16 med ”avstyrks alltså” bort ha följande lydelse:

I likhet med vad som anförs i motion 1988/89:N305 (c) anser utskottet att
anslaget för utvecklingslån bör upptas till 150 milj. kr. för budgetåret
1989/90. De två därpå följande budgetåren bör motsvarande belopp anvisas.
Anslaget för SIND:s stödåtgärder för det kommande budgetåret bör
reduceras i förhållande till regeringens förslag och uppgå till 35 milj. kr.
Dessa medel bör användas huvudsakligen för exportfrämjande åtgärder och
utbildningsinsatser. Utskottet tillstyrker alltså motion 1988/89:N305 (c)

1988/89:NU20

såvitt nu är i fråga. Härav följer också att motionerna 1988/89:N298 (m),
1988/89:N299 (fp) och 1988/89:N306 (vpk) avstyrks i berörda delar.

Som utskottet tidigare har anfört bör de åtgärder som utvecklingslänen
skall finansiera fastställas i samarbete med företrädare för de lokala fackliga
organisationerna. Dessa bör också medverka vid planeringen av SIND:s
stödinsatser och av den utbildning som sker med stöd från arbetsmarknadsstyrelsen.
Då utskottet har erfarit att man från fackligt håll redan har sådan
insyn avstyrks det aktuella yrkandet i motion 1988/89:N352 (s). Utskottet
förutsätter vidare att de små och medelstora tekoföretagen i erforderlig
utsträckning får del av det industripolitiska stöd från SIND som utskottet här
har förordat. Även det nu berörda kravet i nyssnämnda motion bör därför
inte föranleda någon åtgärd av riksdagen.

dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse:

9. beträffande stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin,
m.m.

att riksdagen

a) med anledning av proposition 1988/89:100 bilaga 14 punkt B 10
momenten 2 och 3, med bifall till motion 1988/89:N305 yrkandena 4
och 5 och med avslag på motion 1988/89:N298 yrkandena 9 och 10,
motion 1988/89:N299 yrkande 4 och motion 1988/89:N306 yrkande 3

dels till Industripolitiska åtgärder för tekoindustrin för budgetåret
1989/90 under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av
35 000 000 kr.,

dels till Utvecklingslån för tekoindustrin för budgetåret 1989/90
under tolfte huvudtiteln anvisar ett reservationsanslag av 150 000 000
kr. samt medger att motsvarande belopp får användas under vartdera
av de två därpå följande budgetåren,

b) (= reservation 10),

c) (= utskottet),

d) (= utskottet).

Särskilt yttrande

Importbegränsningar (mom. 4)

Lars Norberg (mp) anför:

I finansutskottets betänkande 1988/89:FiU10 om vissa ekonomisk-politiska
åtgärder, m.m. klargjorde miljöpartiets företrädare i en reservation (res. 68,
s. 120) att han kunde tillstyrka ett avskaffande av importrestriktionerna på
tekoområdet under förutsättning att riksdagen i ett uttalande hemställde att
regeringen skulle verka aktivt i olika internationella sammanhang för
införande av socialklausuler. Dessa möjliggör att import från länder där
produktionen bedrivs under socialt oacceptabla former förhindras. Riksdagen
avslog kravet på ett sådant uttalande. Jag kan därför inte acceptera ett så
snabbt avskaffande av importbegränsningarna som regeringen har aviserat
om. En harmonisering med EG anser jag i och för sig inte vara ett mål, men i

1988/89:NU20

detta fall vill jag ansluta mig till kravet på att Sverige skall behålla
restriktionerna för tekoimporten minst så länge som EG tillämpar sådana.
Detta ger rådrum för införande av de av mig förordade socialklausulerna.

1988/89:NU20

Innehåll

1988/89 :NU20

Ärendet 1

Sammanfattning 1

Propositionen 2

Förslag 2

Förslagens innebörd 2

Motionerna 2

Uppgifter om tekobranschen 4

Utskottet 5

Mål för tekopolitiken 5

Försörjningsberedskapen på tekoområdet 6

Handelspolitiska frågor 9

Importbegränsningar 9

Licenskrav m.m 10

Klassificering av tekovarors ursprung 11

Skydd mot dumpning 12

Stöd till tekoindustrin, m.m 13

Vissa övriga frågor 16

Hemställan 17

Reservationer 18

1. Mål för tekopolitiken (c, mp) 18

2. Försörjningsberedskapen på tekoområdet (c, vpk, mp) 19

3. Offentlig upphandling av tekoprodukter (c, vpk, mp) 20

4. Importbegränsningar (m, fp) 20

5. Importbegränsningar (c, vpk, mp) 21

6. Licenskrav m.m. (m, fp) 22

7. Licenskravm.m.(c,vpk,mp) 22

8. Klassificering av tekovarors ursprung (m, fp) 22

9. Utvecklingslån (c) 23

10. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. (m) ... 24

11. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m. (fp) ... 25

12. Stöd till industripolitiska åtgärder för tekoindustrin, m.m.(c) 25

Särskilt yttrande 26

Importbegränsningar (mp) 26

gotab 88475, Stockholm 1989