Skatteutskottets betänkande
1987/88:42

om tullverket m.m. (prop. 1987/88:100 bil. 9)

Sammanfattning

I betänkandet behandlas budgetpropositionen såvitt avser anslag till tullverket
m.m. samt ett antal motioner om tullverksamheten. Utskottet tillstyrker
de genom propositionen framlagda anslagsyrkandena och avstyrker samtliga
motioner.

Vid betänkandet har fogats 12 reservationer och 3 särskilda yttranden.

I samband med beredningen av detta ärende har utskottet vid en offentlig
utfrågning inhämtat upplysningar av företrädare för tullverket, finansdepartementet,
Industriförbundet, Speditörförbundet och Grossistförbundet. En
utskrift av den stenografiska uppteckning som gjordes vid detta tillfälle har
fogats som bilaga till betänkandet.

SJUNDE HUVUDTITELN
Propositionen

Regeringen föreslår i proposition 1987/88:100 bilaga 9 (finansdepartementet)
under punkt D 4 (s. 53-71) att riksdagen till Tullverket: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 793 483 000
kr.

Vidare föreslås i propositionen under punkt D 5 (s. 72) att riksdagen till
Tullverket: Drift och underhåll av teknisk matieriel m.m.för budgetåret
1988/89 anvisar ett förslagsanslag av 17 757 000 kr.

Slutligen föreslås i propositionen under punkt D 6 (s. 72-73) att riksdagen
till Tullverket: Anskaffning av viss materiel för budgetåret 1988/89 anvisar
ett reservationsanslag av 4 800 000 kr.

Genom propositionen bereds riksdagen tillfälle att ta del av vad som
anförts i propositionen om tulldatautredningens fortsatta arbete.

Motionerna

1987/88:Sk501 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen hos
regeringen begär en snabb översyn av reglerna för tullförrättningsavgift i
enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88:Sk502 av andre vice talman Karl Erik Eriksson (fp) vari yrkas att

riksdagen hos regeringen begär en översyn av gällande bestämmelser i syfte 1

SkU

1987/88:42

1 Riksdagen 1987/88. 6 sami. Nr 42

att undanta medborgare i gränstrakterna från förbudet att i det egna landet
använda bil som är registrerad i grannlandet.

1987/88:Sk507 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar att
lokalisera den centrala tulldataenheten till Sundsvall.

1987/88:Sk512 av Görel Bohlin (m) vari yrkas att riksdagen beslutar om
sådan förändring av bestämmelserna angåede skattefri försäljning av varor
på flygplatser att försäljning kan ske vid ankomsten.

1987/88:Sk523 av Ingbritt Irhammar och Karl Erik Olsson (c) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att färjelinjen Simrishamn-Allinge klassificeras
som ”lång rutt”.

1987/88:Sk525 av Karl-Gösta Svenson och Per Stenmarck (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att med omedelbar verkan avveckla bestämmelserna
om tulltillägg,

2. att riksdagen, därest yrkandet under 1. icke skulle bifallas, beslutar att
tulltillägg inte påförs, då fråga är om oredovisad avdragsgill ingående
mervärdeskatt,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om finansieringen av tulldatasystemet.

1987/88:Sk526 av Ulla Tillander och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
lokalisering av tullverkets centrala ADB-enhet till Helsingborg.

1987/88:Sk531 av Bo Lundgren m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om samverkan mellan tull och polis,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om "Lex Öresund”,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om omklassificering av färjelinjen mellan Skåne och Bornholm.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:T213.

1987/88:Sk535 av Per-Richard Molén (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att tullverkets
centrala dataenhet lokaliseringar till Sundsvall.

1987/88:Sk536 av Kjell-Arne Welin och Siw Persson (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
angående förändringar i Lex Öresund.

1987/88:Sk537 av Per Stenmarck och Rune Rydén (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
gränser för försäljning av tobaksvaror i Öresundstrafiken.

1987/88:Sk538 av Per Stenmarck och Rune Rydén (m) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
omklassificering av färjetrafik till Bornholm som "lång rutt”.

1987/88:Sk550 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om effektivare tull och polis.
Motiveringen återfinns i motion 1987/88:Ju619.

SkU 1987/88:42

1987/88:Sk551 av Rune Thorén och Ingbritt Irhammar (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
ökade tullresurser för kontroll av farligt gods vid gränserna samt vidgade
straff för chaufförerna.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:Fö525.

1987/88:Sk552 av Per Stenmarck och Rune Rydén (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär förslag beträffande ”ankomst-tax-freeförsäljning”.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:T708.

1987/88:Sk554 av Larz Johansson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening
ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokalisering av tullens
datacentral.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:A460.

1987/88:Sk557 av Bo Lundgren (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om tullfrihet för träning och avel vad avser utlandsregistrerade
hästar i enlighet med vad som anförts i motionen.

1987/88:Sk562 av Britta Bjelle och Anne Wibble (fp) vari yrkas

1. att riksdagen upphäver bestämmelserna om tulltillägg,

2. att riksdagen - om yrkande 1 avslås - beslutar att tulltillägg ej skall
påföras då det är fråga om mervärdeskatt.

1987/88:Sk565 av Görel Bohlin och Ingrid Sundberg (m) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär ett återinförande av den s.k hemtagningsrätten
för licensierade textilvaror.

1987/88:Sk568 av Sven Munke och Rune Rydén (m) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär att tullverket får i uppdrag att tillfredsställande lösa
tullövervakningen på ön Ven i Öresund.

1987/88:Sk572 av Kjell-Arne Welin m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om färjeleder till Bornholm,

2. att riksdagen hos regeringen begär en översyn av Lex Öresund.
Motiveringen återfinns i motion 1987/88:T223.

1987/88:Sk573 av Kjell-Arne Welin m.fl (fp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att personalsituationen vid tullverket
i Skåne förändras i enlighet med motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär att den planerade datacentralen inom
tullverket placeras i Trelleborg,

3. att riksdagen hos regeringen begär att de fyra hundekipagen som
föreslås i budgetpropositionen placeras i enlighet med vad som sägs i
motionen.

1987/88:Sk579 av Anne Wibble m.fl. (fp) vari yrkas att riksdagen beslutar
minska finansdepartementets anslag D 4 Tullverket: Förvaltningskostnader
med 30,5 milj. kr. för budgetåret 1988/89.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:N336.

SkU 1987/88:42

1987/88:T83 av Rolf Clarkson m.fl. (m) vari - såvitt nu är i fråga - yrkas

13. att riksdagen hos regeringen begär förslag beträffande ankomst-taxfree-försäljning,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om s.k. frizon vid Arlanda.

(Motion 1987/88:T83 har väckts med anledning av proposition 1987/88:50 om
trafikpolitiken inför 1990-talet. Yrkandena 13 och 14 har av trafikutskottet
överlämnats för beredning i skatteutskottet.)

Utskottet
Anslag, m.m.

I propositionen föreslås att tullverket för budgetåret 1988/89 till förvaltningskostnader
tilldelas ett förslagsanslag av 793,5 milj. kr. Det föreslås
besparingar motsvarande ett belopp om 2 milj. kr. Besparingarna avser
främst generaltullstyrelsens och tulldirektionernas administration. Kontrolloch
tulltaxeringsverksamheten föreslås bli undantagna från nedskärningar.
Från förvaltningskostnadsanslaget har räknats av 131,8 milj. kr. med
anledning av att kustbevakningen blir en egen myndighet den 1 juli 1988.

Under hösten 1987 har tulldatautredningen (TDU) överlämnat en förstudierapport
om datorisering av tullens export- och importrutiner. Utredningen
har föreslagit att ett tulldatasystem utvecklas och införs i Sverige.
Förslaget innebär bl.a. att företagen i framtiden - efter tullverkets medgivande
- skall få lämna uppgifter för importdeklarationer och exportanmälningar
m.m. i elektronisk form, i första hand direkt via telenätet till tullen.
Genomförandet av ett tulldatasystem medför behov av bl.a. vissa omläggningar
i tullproceduren. Riksdagen bereds genom propositionen tillfälle att
ta del av vad som anförts i propositionen angående inriktningen på TDU:s
fortsatta arbete.

Kostnaderna för uppbyggnaden av det nya tulldatasystemet har för
budgetåret 1988/89 beräknats till 2,1 milj. kr. för drifts-och underhållspersonal
till den centrala ADB-enheten, 12,4 milj. kr. för systemutveckling,
utbildning, datakommunikation och underhåll och 2,2 milj. kr. för anpassningsåtgärder
för arbetsplatser och hyra för den centrala ADB-enheten.
Kostnader för investeringar i datorer m.m., terminaler och nät har beräknats
till 13,8 milj. kr. inkl. mervärdeskatt. 1 propositionen föreslås att medel till de
beräknade kostnaderna för tulldatasystemet under budgetåret 1988/89 ställs
till regeringens disposition och förs in under en egen förslagsvis anvisad
anslagspost under förvaltningskostnadsanslaget. Bl.a. som en följd av datoriseringen
i tullverksamheten är det enligt propositionen angeläget att en
organisationsöversyn för tullverket snarast påbörjas. Denna översyn skall
genomföras av generaltullstyrelsen.

Anne Wibble m.fl. (fp) ansluter sig i motion Sk579 till förslaget att inrätta
ett tulldatasystem. Detta bör enligt motionen kunna effektivisera både
tullens och företagens arbete med importdeklarationer och exportanmälningar.
Motionärerna anser emellertid att den aviserade organisationsöversynen
bör genomföras som ett första steg jämsides med att personalen ges en

SkU 1987/88:42

grundläggande allmän utbildning i datafrågor. Därefter är enligt motionen
förutsättningarna goda för att tullverket skall kunna genomföra den effektivisering
av verksamheten som en datorisering kan innebära. I motionen
föreslås att anslaget till förvaltningskostnader för budgetåret 1988/89 minskas
med ett belopp som svara mot vad själva datoriseringen beräknas kosta.

Det framgår av propositionen att en organisationsöversyn har aktualiserats
inte bara för utvecklingen av tulldatasystemet utan även med hänsyn till
de ändrade rutiner och den ändrade uppgiftshantering som följer av
användningen av enhetsdokumentet och tillämpningen av den europeiska
transiteringsordningen. Enligt vad som upplysts vid den utfrågning som
utskottet haft i ärendet kommer översynen att påbörjas under sommaren i år.
När det gäller tidpunkten för att inleda arbetet med att datorisera rutinerna
inom tullverket och samordningen med en organisationsöversyn framgick vid
utfrågningen att denna fråga varit föremål för ingående överväganden inom
tullverket. Enligt generaltulldirektören anser man sig i samråd med personalens
organisationer ha funnit att den bästa lösningen är att organisationöversynen
får löpa parallellt med datautbyggnaden. I sammanhanget har också
tillmätts betydelse att den årligen stigande volymen av import- och exportanmälningar
nödvändiggör en snabb övergång till ett rationellare handläggningssystem.
En grundläggande utbildning i datateknik kommer att startas
från och med årsskiftet 1988/89. Till denna utbildning kommer senare att
läggas olika specialutbildningar.

Enligt utskottets uppfattning är det viktigt att tullens datoriseringsarbete
inte fördröjs. Utvecklingen mot ett stigande antal ärenden nödvändiggör en
snabb omställning till effektivare beslutssystem. Det bör också vara fördelaktigt
att de problem som kan uppkomma i uppbyggnaden av datasystemet kan
tas upp inom ramen för en samtidigt pågående organisationsöversyn.
Utskottet anser således att medel för datauppbyggnaden för budgetåret
1988/89 bör anvisas i enlighet med vad som föreslagits i propositionen och
avstyrker följaktligen yrkandet i motion Sk579 om en minskning av
förvaltningskostnadsanslaget med ett belopp som svarar mot kostnaderna för
tulldatasystemet under budgetåret 1988/89.

Med hänsyn till gällande regionalpolitiska riktlinjer har TDU ansett att
den centrala enheten i den föreslagna datorstrukturen inte bör placeras i
Stockholm. Utredningen har avstått från att föreslå någon ort, men den har
redovisat ett antal kriterier som bör beaktas vid val av ort. I eller i närheten av
orten bör det enligt utredningen finnas en betydande tulladministration, en
ganska omfattande och varierad tullverksamhet, högskola med datautbildning
samt några företag som är engagerade i import och export. Orten bör
vidare ha goda kommunikationer med Stockholm och med övriga landet.

I lokaliseringsfrågan bör enligt propositionen de verksamhetsmässiga
argumenten vägas mot de regionalpolitiska hänsyn som i varje sådant
sammanhang som här aktualiserats måste ges stor betydelse. Enligt propositionen
bör den centrala ADB-enheten lokaliseras till Luleå. I propositionen
framhålls angelägenheten av att tillföra Luleå den typ av permanenta
satsningar som tullens ADB-central kommer att innebära. Det framhålls i
propositionen att Luleå har en ADB-utbildning som uppfyller de kvalitetskrav
som driften av ett stort, rikstäckande ADB-nät erfordrar. Ur tullverkets

SkU 1987/88:42

synpunkt innebär detta enligt propositionen stora fördelar då den kvalificerade
arbetskraft som ADB-utbildningen vid orten genererar kan förväntas
söka arbete vid tullens ADB-enhet och att personalomsättningen kan hållas
på en låg nivå. Visserligen är enligt propositionen omfattningen av tulladministrationen
inte av samma omfattning som generaltullstyrelsen har pekat på
i sitt remissvar, men det finns i Luleå ett antal företag, varav ett mycket stort,
som är engagerade i import och export av varor. Tillräckliga verksamhetsmässiga
erfarenheter kan därför enligt propositionen vinnas för uppbyggnaden
av den centrala ADB-enheten.

I två motioner, Sk507 av Sigge Godin (fp) och Sk535 av Per-Richard Molén
(m) förordas att den centrala ADB-enheten lokaliseras till Sundsvall. I
motion Sk526 av Ulla Tillander och Ingbritt Irhammar (båda c) föreslås att
den centrala ADB-enheten lokaliseras till Helsingborg. I motion Sk554 av
Larz Johansson (c) förordas Oxelösund som lokaliseringsort, medan KjellArne
Welin m.fl. (fp) i motion Sk573 yrkande 2 föreslår att den planerade
datacentralen inom tullverket lokaliseras till Trelleborg.

I ett annat betänkande av skatteutskottet, SkU 1987/88:43, behandlas
frågan om kostnader för den centrala ADB-enheten för innevarande
budgetår. Det bör enligt utskottets mening finnas goda förutsättningar för att
Luleå kommer att upplevas som ett lämpligt val med hänsyn till de kriterier
som TDU ställt upp. Norrbottens län har under senare år varit föremål för
återkommande särskilda program i syfte att stärka näringslivet och sysselsättningen
i länet. En rad nya företag har också etablerats inom branscher som
tidigare inte alls eller endast i ringa omfattning fanns företrädda i Norrbottens
län. Under innevarande vår behandlas i riksdagen förslag om ytterligare
insatser i Norrbotten län som bl.a. syftar till att förbättra förutsättningarna
för länets vidare utveckling. Lokaliseringen till Luleå av tullverkets centrala
ADB-enhet utgör en del av dessa insatser för länet. Utskottet avstyrker de i
motionerna Sk507, Sk526, Sk535, Sk554 och Sk573 yrkande 2 framlagda
förslagen om lokalisering till annan ort.

Kostnaderna för tulldatasystemet skall enligt TDU:s förslag finansieras
främst genom besparingar inom tullverket. Enligt propositionen bör TDU:s
förslag utgöra en utgångspunkt för tulldatasystemets finansiering. Det
förutsätts ske en fortlöpande utvärdering av systemets lönsamhet under
uppbyggnadsskedet. Om denna utvärdering skulle visa på olönsamhet t.ex.
till följd av en alltför låg anslutningsgrad från näringslivets sida, bör enligt
propositionen alternativa finansieringsformer kunna aktualiseras.

Frågan om finasieringen av det nya tulldatsystemet har tagits upp i motion
Sk525, yrkande 3, av Karl-Gösta Svenson och Per Stenmarck (m). Motionärerna
hemställer om ett riksdagens tillkännagivande till regeringen av
innebörd att ett datoriserat tullförfarande skall finansieras av statsverket, i
första hand genom besparingar av personal inom tullverket.

Som framgår av propositionen är det en utgångspunkt för det fortsatta
datoriseringsarbetet att statens kostnader för datoriseringen skall bestridas
främst av besparingar i tullverket. Utskottet anser - i likhet med vad som
kommer till uttryck i propositionen - att rationaliseringspotentialen inte på
detta stadium låter sig anges med någon större säkerhet. Utskottet anser att
det därför inte finns förutsättningar för ett uttalande av den innebörd som

SkU 1987/88:42

motionärerna har begärt. Utskottet avstyrker därför motionsyrkandet.
Utskottet vill emellertid understryka behovet av en kontinuerlig uppföljning
av kostnadsutvecklingen.

I propositionen har lämnats en redovisning av olika frågor som gäller den
fortsatta inriktningen av TDU:s arbete. Utskottet har i andra hänseenden än
de som tas upp i detta betänkande inte funnit anledning till någon kommentar
med anledning av vad som anförts i propositionen. Riksdagens ställningstagande
i olika delfrågor bör göras först när utredningsarbetet har avslutats.

Till kostnader för drift och underhåll av teknisk materiel m.m. har för
budgetåret 1988/89 hemställts om ett förslagsanslag av 17,8 milj. kr. För
anskaffning av viss materiel har yrkats om ett reservationsanslag av 4,8 milj.
kr. Utskottet tillstyrker dessa yrkanden.

Narkotikahundtjänst

I propositionen föreslås ett resurstillskott för hundekipage för narkotikabekämpning.
Till en kostnad av 1,3 milj. kr. skall tullverket få anskaffa fyra nya
hundekipage.

Kjell-Arne Welin m.fl. (fp) förslår i motion Sk573 yrkande 3 att de fyra nya
hundekipagen skall placeras på de stora införselorterna Helsinborg, Malmö/
Limhamn och Trelleborg.

Tullverket har under innevarande budgetår anskaffat fyra hundekipage
som enligt tullverkets anslagsframställning för budgetåret 1988/89 placeras i
Helsinborg, Malmö, Trelleborg och Ystad. Som preliminära stationeringsorter
för de nu aktuella fyra nya hundekipagen har i anslagsframställningen
angivits Haparanda, Stockholm, Helsingborg och Göteborg. De införselorter
som motionärerna avser har således redan genom tidigare fattade beslut
fått en förstärkning i fråga om narkotikahundtjänst, och genom de nu
aktuella nya hundekipagen planeras alltså en viss ytterligare förstärkning i
södra Sverige. Mot denna bakgrund anser utskottet att det intresse av en
narkotikahundtjänst på de stora införselorterna i södra Sverige som motionärerna
givit uttryck för i motionen redan är tillgodosett så långt man rimligen
kan begära inom ramen för de resurser som hittills avsatts för ändamålet.
Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionen.

Kontroll av farligt gods

Tullverket har vid kontroller påvisat sådana fel vid transporter av farligt gods
att cirka en tredjedel av transporterna inte har fått tillstånd att fortsätta. Med
anledning härav föreslås i propositionen att resurser ställs till tullverkets
förfogande för att förstärka utbildningsinsatserna för särskilt utvalda tulltjänstemän
vid de utsatta gränsorterna. Enligt propositionen är det också
lämpligt att förbereda en framtida uppkoppling mellan tullens spaningsdiarium
(SPADI) vid de större färjelägena med räddningsverkets register över
farligt gods som är under uppbyggnad. I propositionen har beräknats 0,5
milj.kr. för ändamålet.

Rune Thorén och Ingbritt Irhammar (båda c) yrkar i motion Sk551 - med
hänvisning till motion Fö525 - att tullen skall få ökade resurser för att
kontrollera farligt gods vid gränserna och även en skärpning av straffet för

SkU 1987/88:42

chaufförer av farligt gods som bryter mot gällande säkerhetsföreskrifter.
Motionärerna hänvisar bl.a. till de brister som kunnat påvisas vid en stor del
av transporterna.

Transporter av farligt gods till lands, till sjöss och i luften kringgärdas av ett
omfattande system av säkerhetsföreskrifter. Försvarsutskottet har nyligen i
betänkandet FöU 1987/88:7 behandlat en rad motioner gällande transporter
av farligt gods. I betänkandet har försvarsutskottet konstaterat att det inom
berörda myndigheter, företrädesvis statens räddningsverk (SRV), ägnas en
betydande uppmärksamhet åt problem och brister i samband med transporter
av farligt gods. På olika håll pågår eller förbereds arbete för att komma till
rätta med dessa. Försvarsutskottet har mot denna bakgrund inte funnit
lämpligt att i dagsläget förorda något uttalande från riksdagens sida med
avseende på någon av de enskildheter som förts fram i de olika yrkanden som
väckts i motioner rörande dessa frågor. Försvarsutskottet har samtidigt
starkt framhållit vikten av att de olika myndighetsåtgärder som enligt vad
försvarsutskottet närmare redovisat i betänkandet har vidtagits eller som
planeras skall sättas in med kraft och målmedvetenhet utan onödig tidsutdräkt.
En av dessa åtgärder är särskilda utbildningsinsatser för förare av
transporter med farligt gods.

De regler som gäller för transporter av farligt gods speglar en komplicerad
verksamhet. Enligt vad skatteutskottet erfarit finns det inom SRV planer på
att genomföra en särskilt upplagd information för personer inom rättsväsendet
som har att tillämpa regelsystemet. Denna information skall omfatta bl.a.
de särskilda problem kring utredning och ansvarsutkrävande som uppkommer
vid internationella transporter.

Enligt skatteutskottets mening bör ett eventuellt behov av förändringar
som gäller påföljdssystemet rörande transporter av farligt gods inte bedömas
isolerat från frågan vilka förbättringar som det är möjligt att uppnå inom de
verksamheter som i övrigt förekommer på detta område såväl internationellt
som inom de svenska myndigheterna. Skatteutskottet anser, i likhet med vad
försvarsutskottet funnit rörande andra med transporter av farligt gods
sammanhängande problem, att riksdagen inte i detta sammanhang bör göra
något uttalande rörande olika detaljfrågor i detta problemkomplex. Utskottet
avstyrker yrkandet i motion Sk551 såvitt avser vidgade straff för
chaufförer av transporter med farligt gods.

Beträffande samma motion i vad den avser ökade resurser för kontrollen
av farligt gods innehåller motionen utan närmare precisering endast yrkande
om utökade tullresurser för kontroll av farligt gods. En utökning av
resurserna i detta hänseende har föreslagits i propositionen och utskottet
avstyrker därför motionen även i denna del.

Regionala och lokala tullverksamheter

I motion Sk568 av Sven Munke och Rune Rydén (båda m) tas upp frågan om
tullbevakningen på ön Ven. Det är enligt motionärerna inte minst med
hänsyn till narkotikasmugglingen inte tillfredsställande att det inte finns
tullpersonal stationerad där. Motionärerna yrkar att riksdagen skall begära
hos regeringen att den skall lösa tullbevakningen på Ven på ett tillfredsställande
sätt.

SkU 1987/88:42

I motion Sk573 yrkande 1 av Kjell-Arne Welin m.fl. (fp) hemställs om en
förstärkning, främst på personalsidan, av resurserna för tullmyndigheterna i
Skåne. Motionärerna förordar att detta sker genom en omorganisation inom
tullverket och/eller ökade möjligheter att ta ut avgifter.

Som motiv för förstärkningar av tullresurserna anger motionärerna ett
utökat behov av kontroll över narkotikasmugglingen och förstärkt service
gentemot näringsliv och allmänhet. Utskottet vill inledningsvis erinra om att
en stor del av tullens verksamhet redan är koncentrerad till södra Sverige.
Det måste emellertid fortlöpande ske en avvägning av hur tillgängliga
resurser bäst skall fördelas för att uppnå bästa möjliga kontroll och service.

När det gäller kontrollen av narkotikasmugglingen är detta en verksamhet
med hög prioritet inom tullverket. Det är också viktigt att tullens verksamhet
härvidlag bedrivs framgångsrikt, eftersom tullens arbete med att bekämpa
den illegala införseln av narkotika till Sverige har betydelse även för andra
myndigheters insatser på narkotikaområdet. Statsmakterna har under senare
år också gjort stora satsningar på tullens narkotikabekämpning. Inom
tullverket görs fortlöpande omprioriteringar i syfte att ha en effektiv
narkotikakontroll. I tullverkets anslagsframställning för budgetåret 1988/89
har redovisats olika projekt som är aktuella. Bl.a. redovisas det samarbete
som äger rum med andra länders narkotikabekämpande myndigheter.

De åtgärder som vidtas inom tullens narkotikabekämpande verksamhet
måste naturligtvis fortlöpande anpassas till utvecklingen i den illegala
narkotikahandeln. Tullens verksamhet i södra Sverige är härvid självfallet en
viktig del. En överföring av resurser från andra delar av landet eller en
resursutbyggnad måste emellertid prövas inom ramen för behovet av andra
åtgärder. Utskottet anser inte att motionärerna har visat att en sådan
resursomläggning eller resursutbyggnad som de förordat skulle kunna
innebära en gynnsammare effekt i fråga om narkotikabekämpningen än de
övriga åtgärder som redan vidtas.

I fråga om service gentemot näringsliv eller allmänhet betonade utskottet i
samband med behandlingen av liknande motionsyrkanden förra våren att
utskottet i och för sig inte förhåller sig negativt till öppnandet av nya
färjelinjer och igångsättande av tullverksamhet där sådan för närvarande inte
förekommer. I uttalandet påpekade utskottet även att hänsyn måste tas till
det statsfinansiella läget och till att kontrollverksamheten trots allt måste
prioriteras innan man kan begära av tullverket att det engagerar sig i ny
resurskrävande verksamhet av seviceartad karaktär. Utskottet vill emellertid
erinra om att regeringen enligt vad som redovisats i budgetpropositionen för
1988/89 fattat beslut om att höja den ram för vad som får tas i anspråk för
servicehöjande åtgärder av medel som influtit från tullförrättningsavgifter
från 6 milj. kr. till 10 milj. kr. Detta har beaktats i beräkningen av anslaget för
budgetåret 1988/89.

Sammanfattningsvis förordar utskottet att riksdagen avslår motionerna
Sk568 och Sk573 yrkande 1.

SkU 1987/88:42

Samverkan mellan tullen och polisen

SkU 1987/88:42

I motion Sk531 yrkande 1 av Bo Lundgren m.fl. (m) anförs att en utbyggnad
av linjenätet inte får hindras av administrativa skäl som exempelvis
tullhantering och poliskontroll. En möjlighet att begränsa kostnaderna för
tullverket och polismyndigheterna är enligt motionen att vidta åtgärder för
att öka samverkan mellan dessa myndigheter. Förutsättningarna för detta
bör enligt motionen utredas.

Enligt motion Sk550 av Alf Svensson (c) har tullverket och polisen inte
tillräckliga resurser för att upprätthålla respekten för lagarna. Tullverkets
resurser måste enligt motionen under den närmaste femårsperioden förstärkas
för att narkotikan skall kunna stoppas vid gränserna. Vidare bör enligt
motionen största möjliga samverkan ske mellan polisen och tullen.

Utskottet vill betona att det givetvis ligger ett betydande värde i att de
möjligheter som finns till samverkan mellan tullen och polisen tas till vara för
att kontrollen och servicen vid landets gränser skall fungera så effektivt som
möjligt. Det har också framgått vid utfrågningen att det i fråga om
narkotikabekämpningen redan etablerats ett samarbete i vilket ingår regelbundna
gemensamma överläggningar på både central och regional nivå.
Utskottet vill också erinra om den verksamhet som pågår sedan hösten 1987
med att driva tullverkets spaningsdiarium (SPADI) på polisens datorer. I
maj 1988 beräknas driften av systemet ha gett tillräckligt med erfarenhet för
att styrelsen skall kunna lämna rapport till regeringen med utvärdering av
försöksverksamheten. Utskottet utgår ifrån att man inom regeringskansliet
uppmärksammar utvecklingen utan att riksdagen beslutar om tillkännagivande
till regeringen i frågan.

Vad särskilt gäller den fråga om tullverkets resurser för kontroll av
narkotikasmugglingen får utskottet hänvisa till vad som ovan anförts under
avsnittet om regionala och lokala tullverksamheter.

Sammanfattningsvis avstyrker utskottet yrkandena om tillkännagivanden
till regeringen i motion Sk531 yrkande 1 samt motion Sk550.

Tulltillägg

Bestämmelser om tulltillägg infördes genom lagstiftning hösten 1985 (prop.
1985/86:41. SkU 8). Sådant tillägg utgår med 20% av undandragen tull, skatt
och annan införselavgift. Tulltillägget riktar sig mot brister av olika slag i
fråga om fullgörandet av anmälnings- och uppgiftsskyldigheten i samband
med införsel och omfattar kommersiell import för vilken tulldeklaration skall
lämnas. Tulltillägg påförs även mervärdeskatteregistrerade importörer när
viss import inte redovisats eller för lågt angivna varuvärden angetts till
ledning för fastställande av den mervärdeskatt som skall betalas till
tullverket. I samband med genomförandet av en ny tullagstiftning hösten
1987 har bestämmelserna om tulltillägg överförts till tullagen (1987:1065).

I motionerna Sk525 av Karl-Gösta Svenson och Per Stenmarck (båda m)
samt Sk562 av Britta Bjelle och Anne Wibble (fp) hemställs att riksdagen
skall besluta att avveckla bestämmelserna om tulltillägg. I andra hand yrkas
att tulltillägg inte skall påföras då det är fråga om oredovisad avdragsgill
ingående mervärdeskatt. Som skäl för yrkandena åberopas bl.a. att tullde -

klarationsförfarandet har medfört en ökad byråkrati och stora problem för
importörerna. Risken att i en stressad situation göra fel, som kan medföra att
tulltillägg påförs, är stor enligt motionärerna. Tulltillägget påförs också utan
hänsyn till om staten drabbas av ett inkomstbortfall eller ej. Vidare framhålls
i motion Sk525 att frågan om tullens hantering av mervärdeskatt har
behandlats av TDU i samband med frågan om datorisering av tullens export -och importrutiner. Det har ifrågasatts om tullen i framtiden skall uppbära
och debitera mervärdeskatt på importerade varor. Enligt motionärerna bör
tullen inför den förestående organisationsförändringen redan nu befrias från
den resurskrävande uppgift som administrationen av tulltillägget utgör.
Sanktionen kommer enligt motinärerna sannolikt inte heller att få någon
betydelse om några år.

Utskottet behandlade så sent som i början av innevarande riksmöte
motionsvägen väckta yrkanden liknande de nu aktuella. Utskottet (SkU
1987/88:3) förklarade sig inte kunna biträda kravet på ett slopande av
tulltillägget. Som en bakgrund till sitt ställningstagande erinrade utskottet
om att tulltillägget införts med anledning av den omfattande förekomsten av
fel och brister - ofta beroende av slarv o.d. - i tulldeklarationerna. För att
systemet med tulltaxering på grundval av uppgifterna i en deklaration skall
fungera erfordras, framhöll utskottet, att uppgifterna är korrekta, och syftet
med tulltillägget är att öka noggrannheten vid uppgiftslämnandet. Utskottet
erinrade samtidigt om ett tidigare av utskottet gjort uttalande att en sanktion
av detta slag inte bör riktas mot de många yrkesutövare som vinnlägger sig
om att lämna korrekta redovisningar om de trots allt gjort ett ursäktligt fel.

Vad som förekommit vid beredningen av detta ärende har inte föranlett
utskottet till ett annat ställningstagande än det utskottet gjort tidigare under
innevarande riksmöte. Det framgick vid den utfrågning utskottet haft i
ärendet att man inom tullverket noterat att kvaliteten på tulldeklarationerna
har förbättrats sedan tulltillägget infördes. Tulltillägget som ett sanktionsinstrument
upplevs i dag som ett värdefullt och bra hjälpmedel.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna Sk525
yrkande 1 och Sk562 yrkande 1.

Beträffande andrahandsyrkandet i de båda nyss nämnda motionerna - att
tulltillägg ej skall påföras för mervärdeskatt - vill utskottet hänvisa till vad
utskottet uttalade i det ovan nämnda betänkandet, nämligen att det är viktigt
att uppbörden av mervärdeskatten såvitt möjligt fungerar i enlighet med
gällande bestämmelser. Detta förutsätter givetvis att lämnade deklarationer
är korrekta. Även om något slutligt skattebortfall inte uppkommer kan de
tull- och skattskyldiga uppnå vissa ej avsedda fördelar i likviditetshänseende
genom att undanhålla import eller deklarera för låga varuvärden. Med
anledning av vad som anförts i motionerna om hur mervärdeskatten skall
administreras i framtiden, vill utskottet erinra om att bl.a. denna fråga är
under utredning. Utskottet anser att det pågående arbetet inte bör föregripas
av riksdagen genom ett ställningstagande till förmån för de i motionerna
framställda andrahandsyrkandena. Utskottet avstyrker följaktligen även
yrkande 2 i motion Sk525 och yrkande 2 i motion Sk562.

SkU 1987/88:42

Tullförrättningsavgift

SkU 1987/88:42

Enligt motion Sk501 av Knut Wachtmeister m.fl. (m) har de nya reglerna för
tullförrättningsavgift medfört vissa missförhållanden. I motionen yrkas att
riksdagen hos regeringen begär en snabb översyn av reglerna. Som skäl för
yrkandet anförs i motionen bl.a att generaltullstyrelsens definition av normal
expeditionstid (07.00-16.00 måndag-fredag) inte är anpassad till näringslivets
nuvarande trafiksystem. Enligt motionen ger nuvarande ordning heller
inte exportörer och importörer möjlighet att identifiera avgiften till en
särskild klarering eller en särskild tidpunkt, något som enligt motionen inte
är acceptabelt med tanke på företagens behov av redovisning. Avgiften
innebär enligt motionen vidare ett avsteg från konkurrensneutraliteten, bl. a.
därigenom att det gäller varierande debiteringsprinciper mellan både orter
och trafikslag.

Skatteutskottet uttalade i sitt betänkande SkU 1986/87:50 att tullverket var
i stort behov av resurser och i huvudsak saknade möjlighet att göra
omprioriteringar inom gränskontrollen. Utskottet framhöll därvid att de
avgifter som skall tas ut finansierar bara en del av kostnaderna för
förrättningar på obekväm tid och utanför tullplatserna. Avgifterna borde
enligt utskottet kunna skapa förutsättningar för att utveckla en förbättrad
service. Samtidigt måste de, framhöll utskottet, anses måttliga och de torde
varken utgöra någon påtaglig ekonomisk belastning för de betalningsskyldiga
eller kunna ge upphov till några handelspolitiska störningar. Utskottet
förutsatte slutligen att regeringen noga skulle följa det nya debiteringssystemet
så att eventuella oönskade effekter av nämnt slag skulle kunna
undanröjas.

Det framgår av den ovan lämnade redovisningen att ett viktigt skäl för
införandet av tullförrättningsavgiften var att det skulle vara möjligt för
tullverket att upprätthålla sin service till näringslivet och tillgodose nya
anspråk från trafikföretagens sida. Vid den utfrågning utskottet haft i
ärendet har man från finansdepartementets sida redovisat de fördelar för
tullverkets service som intäkterna från förrättningsavgiften medför. Av
uppburna avgifter har hittills ca 10 milj. kr. återförts till sevicehöjande
insatser. Samtidigt har man inte velat utesluta att det kan finnas skäl att göra
förändringar i det rådande systemet.

Utskottet har i detta sammanhang att bedöma närmast den i motionen
väckta frågan om att hos regeringen begära en översyn av reglerna om
tullförrättningsavgift. Utskottet förutsatte i samband med beslutet om att
införa avgiften att regeringen skulle noga följa det nya debiteringssystemet så
att eventuella oönskade effekter snabbt skulle kunna undanröjas. Det har
framgått vid utfrågningen att regeringen har sin uppmärksamhet riktad på
frågan. Enligt utskottets mening finns det därför inte någon anledning för
riksdagen att uttala sig för en särskild översyn rörande tullförrättningsavgifterna.
Utskottet vill därför inte biträda yrkandet i motion Sk501 om en sådan
översyn.

Ankomstförsäljning

I motionerna Sk512 av Görel Bohlin (m), Sk552 av Per Stenmarck och Rune
Rydén samt T83 yrkande 13 av Rolf Clarkson m.fl. (m) yrkas att skattefri
försäljning av varor på flygplatser skall kunna ske i samband med resenärernas
ankomst från utlandet.

Utskottet har tidigare behandlat denna fråga. Senast i betänkandet SkU
1986/87:25 avstyrkte utskottet motsvarande motionsyrkanden med hänvisning
bl.a. till internationella åtaganden och att Nordiska rådet tidigare ställt
sig avvisande till ett medlemsförslag om ankomstförsäljning. Utskottet har
inte funnit anledning att ändra det tidigare ställningstagandet och avstyrker
följaktligen motionsyrkandena.

Frihamn vid Arlanda

I motion T83 yrkande 14 av Rolf Clarkson m.fl. (m) begärs om inrättande av
en ”frizon” vid Arlanda flygplats. En sådan skulle enligt motionärerna bidra
till att stärka Sveriges ställning inom den internationella handeln.

Ett liknande yrkande behandlades av utskottet i betänkandet SkU
1986/87:25. Vid den tidpunkten var en ansökan rörande inrättande av en
frihamn vid Arlanda föremål för remissbehandling i regeringskansliet.
Utskottet avstyrkte med hänsyn härtill den aktuella motionen. Enligt vad
utskottet erfarit har ansökningen sedermera återtagits.

Utskottet vill erinra att gällande bestämmelser förutsätter att fråga om
inrättande av frihamn skall prövas av regeringen på ansökan av den som vill
inrätta en sådan. Utskottet anser att riksdagen inte skall besluta om ett
tillkännagivande till regeringen i frågan. Med hänvisning till det anförda
avstyrker utskottet motion T83.

Öresundstrafiken

1 motion Sk531 yrkande 2 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkas att riksdagen skall
göra ett tillkännagivande till regeringen angående nya överläggningar
angående den s.k. ”Lex Öresund”. Motionärerna framhåller att de regler
som skall gälla för färjeförbindelserna mellan Skåne och Danmark i princip
måste ha samma utformning som för övriga linjer mellan exempelvis
Göteborg och Danmark samt Halland och Danmark. Enligt motion Sk536 av
Kjell-Arne Welin och Siw Persson (båda fp) bör regeringen vidta åtgärder för
att få till stånd en fördubbling av den mängd tobaksvaror som får inhandlas
skattefritt på Öresundsfärjorna. Motionärerna anser att försäljning av
parfym och kosmetika bör vara skattefri vid försäljning ombord på färjorna.
En fördubbling av den skattefria försäljningen av tobak förordas även i
motion Sk537 av Per Stenmarck och Rune Rydén (båda m). Slutligen
hemställs i motion Sk572 yrkande 2 av Kjell-Arne Welin m.fl. (fp) om en
översyn av ”Lex Öresund”.

Utskottet har framhållit vid tidigare behandling av liknande yrkanden att
bestämmelserna om färjetrafiken i Öresund bygger på en överenskommelse
mellan Danmark, Finland, Norge och Sverige som Sverige inte ensidigt kan
ändra utan att överenskommelsen sägs upp. Utskottet har också anfört att

SkU 1987/88:42

det är en fördel från kontrollsynpunkt att den mängd tobaksvaror som får
införas utan skatt korresponderar mot vad som får inhandlas skattefritt
ombord under en resa tur och retur. I fråga om parfymer och liknande vill
utskottet framhålla att avsikten inte varit att de skall kunna säljas skattefritt
på de korta resor som kortrutter normalt utgör. Även om utskottet i samband
med behandlingen av en liknande fråga tidigare uttalat att betydelsen för
rederiernas lönsamhet av att resenärerna skattefritt får köpa ytterligare ett
paket cigaretter per enkel resa har överdrivits, har utskottet likväl ansett det
motiverat att regeringen i lämpligt sammanhang tar upp hithörande frågor på
det nordiska planet för att åstadkomma en bättre överensstämmelse mellan
de bestämmelser som gäller för Öresundstrafiken och de regler som gäller i
fråga om annan nordisk färjetrafik. Så har - som utskottet tidigare erinrat om
- också skett, vilket resulterat i en viss översyn och vissa förtydliganden av
reglerna. Utskottet avstyrker motionerna.

I motion Sk523 av Ingbritt Irhammar och Karl-Erik Olsson (båda c), Sk531
yrkande 1 av Bo Lundgren m.fl. (m), Sk538 av Per Stenmarck och Rune
Rydén (båda m) samt Sk572 yrkande 1 av Kjell-Arne Welin m. fl. (fp)
förordas en omklassificering från ”kort rutt” till ”lång rutt” i fråga
färjetrafiken mellan Sverige och Bornholm.

Utskottet har tidigare behandlat motsvarande yrkanden och har då
hänvisat till att även frågan om färjelinjer skall betraktas som långa eller
korta rutter regleras i en överenskommelse som tillämpas i Sverige,
Danmark, Norge och Finland. Sverige kan inte ensidigt ändra klassificeringen
utan att säga upp överenskommelsen. Upprepade försök har gjorts från
svensk sida att få till stånd en ny prövning av klassificeringen av färjelinjen
Ystad-Rönne. Utskottet förutsätter att regeringen även i fortsättningen
ägnar frågan uppmärksamhet och i lämpligt sammanhang tar de initiativ som
kan visa sig motiverade. Med det sagda avstyrker utskottet motionerna
Sk523, Sk531 yrkande 1, SK538 och Sk572 yrkande 1.

Hemtagningssystemet vid tekoimport

I motion Sk565 återkommer Görel Bohlin och Ingrid Sundberg (båda m)
med ett tidigare av dem motionsvägen väckt förslag om att återgå till tidigare
ordning i fråga om hemtagningssystemet.

Utskottet har behandlat ett motsvarande motionsyrkande senast i början
av innevarande riksmöte i betänkandet SkU 1987/88:3. Frågan om hemtagningssystemet
togs upp vid den utfrågning utskottet haft i ärendet. Utskottet
har inte med anledning av vad som anförts rörande denna fråga funnit skäl att
frångå det tidigare ställningstagandet och avstyrker motion Sk565.

Viss fråga rörande temporär tullfrihet

I motion Sk502 av Karl Erik Eriksson (fp) yrkas att riksdagen hos regeringen
skall begära en översyn av gällande bestämmelser i syfte att undanta
medborgare i gränstrakterna från förbudet att i det egna landet använda bil
som är registrerad i grannlandet.

Utskottet behandlade motsvarande yrkande av samme motionär i betänkandet
SkU 1983/84:29 och uttalade att det kunde finnas fog för att

SkU 1987/88:42

aktualisera denna fråga på det nordiska planet. Enligt vad utskottet inhämtat
har frågan därefter utretts av en arbetsgrupp som tillsatts av finansministrarna
i de nordiska länderna. Något förslag till en förändring har emellertid inte
lagts fram av arbetsgruppen. Utskottet vill nämna att det problem motionären
tagit upp har sin grund i, som motionären också framhållit, att
skattenivån på bilar skiljer sig åt i berörda länder. Sverige har en lägre
beskattning än de övriga nordiska länderna. Från svensk sida har det, som
också framgår av motionen, i den arbetsgrupp som behandlat frågan lagts
fram ett konkret förslag till lösning. Förslaget har emellertid inte vunnit
anslutning. Arbetsgruppen har också gjort en genomgång av de regler som
gäller i de nordiska länderna. Det förefaller mot denna bakgrund enligt
utskottets mening knappast vara meningsfullt att hos regeringen begära en
översyn av gällande bestämmelser. Utskottet avstyrker motionen.

Viss fråga rörande införsel av hästar

I motion Sk557 av Bo Lundgren (m) yrkas att riksdagen hos regeringen begär
förslag om tullfrihet för träning och avel i Sverige av i utlandet registrerade
hästar.

Införsel av hästar är fri från tull. Däremot utgår mervärdeskatt beräknad
på hästens värde och jordbruksavgifter beräknade på hästens vikt. Djur som
införs för avelsändamål eller för veterinärmedicinsk behandling kan enligt 17
§ lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. omfattas av s.k. temporär tullfrihet
enligt föreskrifter som regeringen utfärdar. Sådana föreskrifter finns i
tullfrihetsförordningen (1987:1289). För djur som införs för avelsändamål
kan tullfrihet och därmed också undantag från mervärdeskatt medges under
en tid av 18 månader. En möjlighet finns för tullmyndighet att i särskilda fall
medge utsträckning av tiden för den temporära tullfriheten. I fråga om
jordbruksavgifter medges under vissa förutsättningar befrielse när hästar
införs för avelsändamål. Oavsett ändamålet med införseln medges även
återbetalning av jordbruksavgiften i de fall återutförsel sker inom två år.

Enligt vad utskottet erfarit studerar för närvarande en expertgrupp med
företrädare från EFTA-länderna och EG möjligheterna till samarbete bl.a.
vad gäller reglerna om temporär tullfrihet. Utskottet förutsätter att man
inom regeringskansliet uppmärksammar om de svenska reglerna för temporär
tullfrihet vad gäller utlandsregisterade hästar är av intresse i det nämnda
samarbetet. Enligt utskottets mening bör motion Sk557 anses vara delvis
tillgodosedd med vad utskottet nu anfört.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande anslaget till förvaltningskostnader

att riksdagen med bifall till proposition 1987/88:100 bil. 9 punkt D 4
och med avslag på motion 1987/88:Sk579 till Tullverket: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av
793 483 000 kr.,

2. beträffande anslaget till drift och underhäll av teknisk materiel
m.m.

SkU 1987/88:42

att riksdagen med bifall till propositionen punkt D 5 till Tullverket:
Drift och underhåll av teknisk materiel m.m. för budgetåret 1988/89
anvisar ett förslagsanslag av 17 757 000 kr.,

3. beträffande anslaget till anskaffning av viss materiel

att riksdagen med bifall till propositionen punkt D 6 till Tullverket:
Anskaffning av viss materiel för budgetåret 1988/89 anvisar ett
reservationsanslag av 4 800 000 kr.,

4. beträffande lokaliseringen av tullverkets centrala ADB-enhet
att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sk507, 1987/88:Sk526, 1987/
88:Sk535, 1987/88:Sk554 och 1987/88:Sk573 yrkande 2,

5. beträffande finansieringen av tulldatasystemet
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sk525 yrkande 3,

6. beträffande narkotikahundtjänst

att riksdagen avslår motion 1987/88 :Sk573 yrkande 3,

7. beträffande kontroll av farligt gods
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sk551,

8. beträffande tullövervakningen på Ven
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sk568,

9. beträffande tullverksamheten i Skåne

att riksdagen avslår motion 1987/88:Sk573 yrkande 1,

10. beträffande samverkan mellan tullen och polisen

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sk531 yrkande 1 och 1987/
88:Sk550,

11. beträffande tulltillägg

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sk525 yrkande 1 och 1987/
88:Sk562 yrkande 1,

12. beträffande tulltillägg i fråga om mervärdeskatt vid import

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sk525 yrkande 2 och 1987/
88:Sk562 yrkande 2,

13. beträffande tullförrättningsavgift

att riksdagen avslår motion 1987/88:Sk501,

14. beträffande ankomstförsäljning

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sk512, 1987/88:Sk552 och
1987/88:T83 yrkande 13,

15. beträffande frihamn vid Arlanda

att riksdagen avslår motion 1987/88:T83 yrkande 14,

16. beträffande färjetrafiken i Öresund

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sk531 yrkande 2, 1987/
88:Sk536, 1987/88:Sk537 och 1987/88:Sk572 yrkande 2,

17. beträffande vissa färjelinjer

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Sk523, 1987/88:Sk531 yrkande
3, 1987/88:Sk538 och 1987/88:Sk572 yrkande 1,

18. beträffande hemtagningssystemet vid tekoimport
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sk565,

19. beträffande temporär tullfrihet i visst fall
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sk502,

SkU 1987/88:42

20. beträffande införsel av hästar
att riksdagen avslår motion 1987/88:Sk557.

Stockholm den 17 maj 1988
På skatteutskottets vägnar

Jan Bergqvist

Närvarande: Jan Bergqvist (s), Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson
(fp), Stig Josefson (c), Torsten Karlsson (s), Bo Lundgren (m), Bruno
Poromaa (s), Karl-Anders Petersson (c), Tommy Franzén (vpk), Sverre
Palm (s), Kjell Nordström (s), Gunnar Nilsson (s), Leif Olsson (fp),
Karl-Gösta Svenson (m) och Sylvia Lindgren (s).

Reservationer

1. Anslaget till förvaltningskostnader (mom. 1)

Kjell Johansson och Leif Olsson (båda fp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Det framgår”
och slutar med ”budgetåret 1988/89” bort ha följande lydelse:

All erfarenhet från datoriseringsprojekt inom såväl företag som organisationer
visar att en datorisering inte löser några organisatoriska problem. Det
är, som framhålls i motion Sk579, av största vikt att datoriseringsprocessen
påbörjas först sedan organisationsöversynen genomförts. Därefter kan
datoriserde rutiner målmedvetet sättas in som hjälpmedel för den nya
organisationen. Utskottet instämmer alltså i motionärernas förslag att
organisationsutredningen skall genomföras som ett första steg jämsides med
att personalen ges en grundläggande allmän utbildning i datafrågor. Därefter
bör förutsättningarna vara goda för att tullverket skall kunna genomföra den
effektivisering av verksamheten som en datorisering kan innebära. Utskottets
ställningstagande innebär att förvaltningskostnadsanslaget bör minskas
med ett belopp som svarar mot de kostnader som beräknats för datasystemets
uppbyggnad under budgetåret 1988/89. Som motionärerna har avsett
bör dock 4,6 milj. kr. få disponeras för beräknade kostnader för utbildning
och organisationsöversyn.

dels att utskottet under mom. 1 bort hemställa:

1. beträffande anslaget till förvaltningskostnader
att riksdagen med anledning av proposition 1987/88:100 bil. 9 punkt D
4 och med bifall till motion 1987/88:Sk579 till Tullverket: Förvaltningskostnader
för budgetåret 1988/89 anvisar ett förslagsanslag av
767 583 000 kr..

SkU 1987/88:42

2 Riksdagen 1987188. 6 sami. Nr 42

2. Finansieringen av tulldatasystemet (mom. 5)

SkU 1987/88:42

Knut Wachtmeister, Bo Lundgren och Karl-Gösta Svenson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar med ”Sorn framgår”
och på s. 7 slutar med ”av kostnadsutvecklingen” bort ha följande lydelse:
Det skall enligt propositionen vara en utgångspunkt för det fortsatta
utredningsarbetet att finansieringen av tullens nya datasystem skall åstadkommas
genom besparingar inom tullverket. I propositionen anges emellertid
även att andra alternativ kan komma att övervägas. Vilka alternativa
finansieringsformer som departementet har i åtanke har inte klart redovisats.
Enligt utskottets uppfattning bör riksdagen redan nu genom ett tillkännagivande
till regeringen klargöra att finansieringen skall ske med besparingar
inom tullverket. Detta innebär samtidigt att den organisationsöversyn som
skall genomföras inom tullverket får en fastare utgångspunkt för hur den
skall lägga upp sitt arbete. Med det anförda tillstyrker utskottet motion
Sk525 yrkande 3.

dels att utskottet under mom. 5 bort hemställa:

5. beträffande finansieringen av tulldatasystemet
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sk525 yrkande 3 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört rörande
finansieringen av tulldatasystemet.

3. Kontroll av farligt gods (mom. 7)

Stig Josefson och Karl-Anders Petersson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 8 börjar med ”Enligt
skatteutskottets” och slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:
Det har framgått vid den utfrågning utskottet haft i ärendet att det kan
ifrågasättas om inte påföljdssystemet vid transporter av farligt gods borde
förändras i preventivt syfte. Ett ansvarsutkrävande vid brott mot gällande
säkerhetsföreskrifter försvåras väsentligt när det gäller transporter från
utlandet. Enligt utskottets mening bör det komma till stånd en översyn av
gällande bestämmelser och en prövning av hur sanktionssystemet skall kunna
bli effektivare. Det är inte säkert att detta kan uppnås endast genom en
skärpning av straffen för chaufförer av farligt gods som anförts i motionen.
Dessa har givetvis ett stort ansvar vid utförandet av själva transporten, men
ett sanktionssystem bör även vara effektivt när det gäller sådana brister som
chaufförerna inte kan råda över. Utskottet anser att regeringen bör i särskild
ordning utreda frågan om förbättringar i påföljdssytemet.

I fråga om tullverkets resurser för kontrollen av farligt gods delar utskottet
den i motionen framförda uppfattningen att det bör ske en förstärkning
utöver vad som föreslagits genom propositionen. Utskottet anser att
regeringen bör ta upp en diskussion med generaltullstyrelsen om hur en
sådan extra resurs skall sättas in för att bästa möjliga resultat skall kunna
uppnås. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag i
frågan.

dels att utskottet under mom. 7 bort hemställa:

7. beträffande kontroll av farligt gods

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Sk551 som sin mening
ger regeringen till känna vad utskottet anfört om översyn av påföljdssystemet
och tullverkets resurser för kontroller av transporter med
farligt gods.

4. Tullövervakningen på Ven (mom. 8)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo
Lundgren (m), Karl-Anders Petersson (c), Leif Olsson (fp) och Karl-Gösta
Svenson (m) anser

dels att utskottet i fråga om tullövervakningen på Ven bort anföra följande:
Det framgår av motion Sk568 att ön Ven i Öresund på grund av bristande
tullövervakning tilldragit sig intresse i fråga om smugglingsverksamhet, inte
minst när det gäller narkotika. Utskottet anser att det är oacceptabelt att
misstankar om sådan illegal verksamhet inte leder till särskilda insatser i syfte
att stärka bevakningen. Utskottet instämmer i motionärernas krav att
regeringen bör få i uppdrag att tillfredsställande lösa tullövervakningen på
Ven och tillstyrker följaktligen motionen.

dels att utskottet under mom. 8 bort hemställa:

8. beträffande tullövervakningen på Ven

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sk568 hos regeringen
begär att tullverket får i uppdrag att tillfredsställande lösa tullövervakningen
på ön Ven i Öresund.

5. Samverkan mellan tullen och polisen (mom. 10)

Knut Wachtmeister (m). Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo
Lundgren (m), Karl-Anders Petersson (c). Leif Olsson (fp) och Karl-Gösta
Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar med ”Utskottet vill
betona” och slutar med ”motion Sk550” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill starkt betona angelägenheten av ett utvidgat samarbete
mellan tull och polis. Tullhantering och poliskontroll i samband med
gränsöverskridande handel och gränspassage kan förorsaka besvärande och
ofta kostsamma hinder för näringslivet. Ett minimikrav för ett effektivt
system borde vara att de kontroller och annan administration som äger rum i
samband härmed samordnas inom ramen för en gemensam aktivitet från
myndigheternas sida. Ett utvidgat samarbete skulle även vara fördelaktigt ur
kostnadssynpunkt för myndigheterna själva. Utskottet anser att förutsättningarna
för en utökad samverkan mellan tullen och polisen bör noga
prövas.

Vad utskottet nu anfört bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. Utskottets ställningstagande innebär att motionerna Sk531 yrkande 1
och Sk550 tillstyrks.

SkU 1987/88:42

dels att utskottet under mom. 10 bort hemställa:

10. beträffande samverkan mellan tullen och polisen

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Sk531 yrkande 1 och
1987/88:Sk550 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet
anfört.

6. Tulltillägg (mom. 11)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Leif
Olsson (fp) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Utskottet
behandlade” och slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:
Tulldeklarationer måste ofta upprättas under stor tidspress. Härvid är det
oundvikligt att det uppkommer felkällor även om deklaranten bemödar sig
om att göra en korrekt redovisning. Att under dessa omständigheter - när
även en normalt aktsam och noggrann person kan göra fel - påföra en avgift
är enligt utskottets mening inte rimligt. En ordning som den nuvarande
kommer i konflikt med vad människor upplever vara ett rättvist och
konsekvent system. Utskottet har den bestämda uppfattningen att ett system
efter mönster av de vid inkomstbeskattningen gällande reglerna om skattetillägg
inte lämpar sig i samband med avgivandet av tulldeklarationer.
Utskottet vill därföra förorda att riksdagen redan nu upphäver de grundläggande
reglerna om tulltillägg i tullagen (1987:1065). Beslutet innebär att
tulltillägg inte kan påföras från och med den dag lagen träder i kraft. Det bör
ankomma på regeringen att skyndsamt lägga fram förslag om erforderliga
följdändringar i tullagen och i annan lagstiftning.

dels att utskottet under mom. 11 bort hemställa:

11. beträffande tulltillägg

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Sk525 yrkande 1 och
1987/88:Sk562 yrkande 1 antar följande

Förslag till
Lag om ändring i tullagen (1987:1065)

Härigenom föreskrivs i fråga om tullagen (1987:1065) att 83 - 85 §§ skall
upphöra att gälla den 1 juli 1988.

7. Tulltillägg i fråga om mervärdeskatt (mom. 12)

Under förutsättning av bifall till utskottets hemställan under mom. 11

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo
Lundgren (m), Karl-Anders Petersson (c), Leif Olsson (fp) och Karl-Gösta
Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 11 börjar med ”Beträffande
andrahandsyrkandet" och slutar med ”motion Sk562” bort ha följande
lydelse:

SkU 1987/88:42

Den mest betydande pålagan vid import utgörs av mervärdeskatt som
betalas av registrerade mervärdeskattskyldiga. Tulltillägg utgår även i fråga
om mervärdeskatt. I detta sammanhang får tull tillägget enligt utskottets
mening oskäliga konsekvenser eftersom den mervärdeskatt som betalas vid
importtillfället får lyftas av i senare deklaration. Betalas för litet skatt vid
importtillfället minskas alltså den del som får lyftas av i motsvarande mån.
Detta innebär att en felaktighet i tulldeklarationen i detta avseende normalt
inte medför något skattebortfall för staten. När det gäller mervärdeskatt vid
import är således tulltillägg en olämplig sanktion. Mervärdeskatten skall
enligt utskottets mening alltså undantas från tullagens tillämpningsområde.

dels att utskottet under mom. 12 bort hemställa:

12. beträffande tulltillägg i fråga om mervärdeskatt vid import
att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Sk525 yrkande 2 och
1987/88:Sk562 yrkande 2 antar följande

Förslag till
Lag om ändring i tullagen 11973:670)

Härigenom förskrivs att 83 § skall ha följande lydelse:

83 §

Nuvarande lydelse

Har den som är tullskyldig och
skyldig att lämna tulldeklaration, i
en tulldeklaration eller ett annat
dokument som avgetts till ledning
för fastställande av tull eller annan
skatt, lämnat en uppgift som befinns
vara oriktig, skall han påföras en
särskild avgift (tulltillägg). Tulltillägget
är tjugo procent av den tull
och annan skatt som inte skulle ha
påförts, om den oriktiga uppgiften
godtagits. Detsamma gäller, om den
tullskyldige skriftligen har lämnat en
sådan uppgift i ett omtulltaxeringsärende
eller ett överklagat ärende
som avser fastställande av tull eller
annan skatt.

Föreslagen lydelse

Har den som är tullskyldig och
skyldig att lämna tulldeklaration, i
en tulldeklaration eller ett annat
dokument som avgetts till ledning
för fastställande av tull eller annan
skatt, lämnat en uppgift som befinns
vara oriktig, skall han påföras en
särskild avgift (tulltillägg). Tulltillägget
är tjugo procent av den tull
och annan skatt som inte skulle ha
påförts, om den oriktiga uppgiften
godtagits, frånsett mervärdeskatt.
Detsamma gäller, om den tullskyldige
skriftligen har lämnat en sådan
uppgift i ett omtulltaxeringsärende
eller ett överklagat ärende som avser
fastställande av tull eller annan
skatt.

SkU 1987/88:42

Nuvarande lydelse

Om avvikelse från tulldeklaration
har skett vid skönstulltaxering skall
den tullskyldige påföras tulltillägg.
Tulltillägget är tjugo procent av den
tull och annan skatt som vid taxeringen
påförs den tullskyldige utöver
vad som annars skulle ha påförts
honom. Till den del taxeringen
innefattar rättelse av en oriktig uppgift
från den tullskyldige påförs dock
tulltillägg enligt första stycket.

Om den som är tullskyldig enligt
82 § rätteligen skulle ha lämnat tulldeklaration
till ledning för fastställande
av tull eller annan skatt, skall
han påföras tulltillägg. Tulltillägget
är tjugo procent av den tull och
annan skatt som påförs eller, vid
förfogande enligt 82 § andra stycket
andra meningen, tjugo procent av
den tullförmån som den tullskyldige
går miste om.

Föreslagen lydelse

Om avvikelse från tulldeklaration
har skett vid skönstulltaxering skall
den tullskyldige påföras tulltillägg.
Tulltillägget är tjugo procent av den
tull och annan skatt som vid taxeringen
påförs den tullskyldige utöver
vad som annars skulle ha påförts
honom, frånsett mervärdeskatt.
Till den del taxeringen innefattar
rättelse av en oriktig uppgift från den
tullskyldige påförs dock tulltillägg
enligt första stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1988.

8. Tullförrättningsavgift (mom. 13)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo
Lundgren (m), Karl-Anders Petersson (c), Leif Olsson (fp) och Karl-Gösta
Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med ”Skatteutskottet
uttalade” och slutar med ”sådan översyn” bort ha följande lydelse:
Som redovisas i motion Sk501 har den nyligen införda avgiften för
tullförrättningar utanför ordinarie arbetstid redan visat sig ge upphov till en
rad olägenheter, framför allt vad gäller en mycket dålig anpassning till
näringslivets trafiksystem och avsteg från konkurrensneutraliteten. Om de
störningar som redan märkts av inte skall tillta och förvärras måste
omedelbart vidtas förändringar. Regeringen bör, som yrkats i motionen,

SkU 1987/88:42

enligt utskottets mening få riksdagens uppdrag att göra en snabb översyn av
reglerna för tullförrättningsavgift i syfte att eliminera de uppkomna olägenheterna.
Regeringen bör därefter skyndsamt återkomma till riksdagen med
förslag i frågan.

dels att utskottet under mom. 13 bort hemställa:

13. beträffande tullförrättningsavgift

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sk501 hos regeringen
begär en snabb översyn av reglerna för tullförrättningsavgift i enlighet
med vad utskottet anfört.

9. Ankomstförsäljning (mom. 14)

Knut Wachtmeister, Bo Lundgren och Karl-Gösta Svenson (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Utskottet har
tidigare” och slutar med ”följaktligen motionsyrkandena” bort ha följande
lydelse:

Flygresenärer som ankommer hit i utlandstrafik har bl.a. rätt att tullfritt
införa en begränsad mängd alkohol och tobak. Det finns enligt utskottets
mening flera skäl som talar för att dessa varor skall få köpas på flygplatsen vid
ankomsten till Sverige i stället för att som nu framtvinga inköp utomlands
eller ombord på flygplanet med därav följande olägenheter. En ankomstförsäljning
skulle bl.a. medföra transportekonomiska fördelar och en ökad
flygsäkerhet. Man skulle också få en ökad bekvämlighet och trivsel för
passagerarna. Härtill kommer en förbättrad ekonomi för de svenska
flygplatserna och ett minskat valutautflöde. Samtidigt bör framhållas att
några vägande alkoholpolitiska skäl inte föreligger mot en ändring av
reglerna i denna riktning. På flygplatsen i Reykjavik kan skattefria varor
inhandlas vid såväl in- som utresa. Inga internationella överenskommelser
eller andra regler hindrar Sverige från att följa Islands exempel i detta
hänseende. Utskottet tillstyrker förslagen i motionerna. Det bör ankomma
på regeringen att skyndsamt utarbeta ett förslag till ändring av gällande
regler.

dels att utskottet under mom. 14 bort hemställa:

14. beträffande ankomstförsäljning

att riksdagen med anledning av motion 1987/88:Sk512 och med bifall
till motionerna 1987/88:Sk552 och 1987/88:T83 yrkande 13 hos
regeringen begär förslag om ändrade regler som tillåter ankomstförsäljning
i enlighet med vad som anförts i motionerna.

10. Färjetrafiken i Öresund (mom. 16)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m), Leif
Olsson (fp) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 13 börjar med ”Utskottet har
framhållit” och på s. 14 slutar med ”avstyrker motionerna” bort ha följande
lydelse:

De särskilda bestämmelser som finns i fråga om försäljningen av tobaksvaror
samt kosmetika och parfym för färjetrafiken i Öresund och södra
Östersjön är enligt utskottets mening inte motiverade. Om huvudsyftet är att

SkU 1987/88:42

bedriva trafik i egentlig bemärkelse bör denna färjetrafik få bedrivas under
samma förutsättningar som annan nordisk trafik. Regeringen bör enligt
utskottet se över bestämmelserna och aktivt ta upp frågan med de länder som
berörs. Ett minimikrav är att den mängd tobaksvaror som får inhandlas
skattefritt ombord, ökas till det dubbla. Det anförda bör enligt utskottets
mening ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 16 bort hemställa:

16. beträffande färjetrafiken i Öresund

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Sk531 yrkande 2,
1987/88:Sk536, 1987/88:Sk537 och 1987/88:Sk572 yrkande 2 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

11. Vissa färjelinjer (morn. 17)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Bo
Lundgren (m), Karl-Anders Petersson (c), Leif Olsson (fp) och Karl-Gösta
Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Utskottet har
tidigare” och slutar med ”yrkande 1” bort ha följande lydelse:

Tiden för en överfart med färja mellan Sverige och Bornholm är så pass
lång att det jämfört med vissa andra som ”långa rutter” klassificerade
färjelinjer förefaller anmärkningsvärt att dessa skall betecknas som ”korta
rutter”. De provianteringsregler som gäller för långa rutter är väsentligt
gynnsammare för rederierna än de bestämmelser som gäller för korta rutter.
En omklassificering av färjetrafiken på Bornholm till långa rutter skulle
enligt utskottets uppfattning väsentlig förbättra trafikens attraktivitet, leda
till större passagerarunderlag och därmed öka förutsättningarna för att
förbättra förbindelserna. Det finns enligt utskottets uppfattning inte något
skäl till att färjetrafiken på Bornholm inte skall få bedrivas på samma villkor
som gäller för rederierna i Göteborgs- och Stockholmsregionerna. Regeringen
bör därför enligt utskottet förnya ansträngningarna att få till stånd en
överenskommelse med Danmark som tillgodoser detta önskemål. Vad
utskottet nu anfört bör ges regeringen till känna.

dels att utskottet under mom. 17 bort hemställa:

17. beträffande vissa färjelinjer

att riksdagen med bifall till motionerna 1987/88:Sk523,1987/88:Sk531
yrkande 3, 1987/88:Sk538 och 1987/88:Sk572 yrkande 1 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

12. Hemtagningssystemet vid tekoimport (mom. 18)

Knut Wachtmeister (m), Kjell Johansson (fp), Bo Lundgren (m). Leif
Olsson (fp) och Karl-Gösta Svenson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med ”Utskottet har
behandlat” och slutar med ”motion Sk565” bort ha följande lydelse:
Utskottet instämmer i motionärernas kritik att de ändrade reglerna
rörande hemtagning vid tekoimport inneburit ett ökat krångel och byråkrati.

SkU 1987/88:42

Företagen är tvingade att anlita särskilda kurirer för att få fram erforderliga
licensdokument i tid. Detta vållar givetvis förseningar för importörerna och
medför fördyringar som i sista hand får bäras av konsumenterna. Den
gällande ordningen innebär också att företag utanför Stockholm, som alltså
inte har möjlighet att sända licensbud till kommerskollegium, kommer i ett
sämre läge än stockholmsföretagen. Utskottet anser att det finns starka skäl
att inte särbehandla textilvaror i importhänseende. Utskottet tillstyrker
motionen.

dels att utskottet under mom. 18 bort hemställa:

18. beträffande hemtagningssystemet vid tekoimport
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Sk565 hos regeringen
begär åtgärder i syfte att återinföra den s.k. hemtagningsrätten för
licensierade textilvaror.

Särskilda yttranden

1. Narkotikahundtjänst (mom. 6)

Kjell Johansson (fp), Stig Josefson (c), Karl-Anders Petersson (c) och Leif
Olsson (fp) anför:

Vi har förståelse för förslaget i motion Sk573 att de fyra nya hundekipage till
vilka medel anslås för budgetåret 1988/89 bör placeras på de stora införselorterna
i Helsingborg, Malmö/Limhamn samt Trelleborg. Det är emellertid
svårt att tillgodose ett sådant krav inom ramen för nu tillgängliga resurser. Vi
förutsätter emellertid att ytterligare resurser kommer att anvisas för detta
ändamål och att hundekipage i andra delar av landet vid behov omplaceras
till de införselorter motionärerna avser.

2. Frihamn vid Arlanda (mom. 15)

Knut Wachtmeister, Bo Lundgren och Karl-Gösta Svenson (alla m) anför:

För den svenska importhandeln innebär förekomsten av en frihamn fördelar
genom att företagen kan uppskjuta införtullningen i Sverige och därigenom
göra räntevinster. Även transiteringshandeln skulle ha nytta av en frihamn,
där gods som är avsett för reexport med små kostnader och minimalt
administrativt arbete kan läggas upp och tas ut vid lastning och lossning. Som
tullupplagsinstitution ger en frihamn uppenbarligen större röreslefrihet än
hemtagning och förvaring på tullager. En frihamn kan också vara exportfrämjande
genom att man där kan förlägga industrier för tullfri exportbearbetning
av utländska varor med tillförande av svenskt material. De
fördelar frihamnsväsendet bereder näringslivet är enligt vår mening från
allmän synpunkt värda att beaktas, inte minst då det kan förutsättas att
importhandeln i avsaknad av en frihamn kan komma att söka sig till
utländska omlastningshamnar för lagring av oförtullat importgods. Vi utgår
ifrån att regeringen kommer att inta en välvillig hållning till eventuella
ansökningar om att få inrätta frihamn.

SkU 1987/88:42

3. Vissa frågor rörande temporär tullfrihet (mom. 19 och 20)

Knut Wachtmeister, Bo Lundgren och Karl-Gösta Svenson (alla m) anför:

Vi instämmer i det som sägs i motion Sk502 om att personer som bor i
gränstrakterna måste uppleva gällande bestämmelser som besvärande och
svårförståeliga. Från svensk sida har det också gjorts ansträngningar att finna
en acceptabel lösning på problemet. Vi förutsätter att regeringen tar till vara
de möjligheter att förändra situationen som kan erbjudas i framtiden.

När det gäller den fråga om införsel av i utlandet registrerade hästar som
tagits upp i motion Sk557 anser vi det vara lämpligt med en anpassning av de
svenska reglerna till motsvarande regler inom EG. Frågan bör alltså
behandlas i det pågående samarbetet mellan företrädare för EG och
EFTA-länderna. Det är naturligt att regeringen även i detta sammanhang
uppmärksammar reglerna om mervärdeskatt vid tjänsteexport. Skatteutskottet
har i ett nyligen avlämnat betänkande (SkU 1987/88:29 s.ll)
konstaterat att det finns ofullkomligheter i den lagstiftningen.

SkU 1987/88:42

Skatteutskottet

Offentlig utfrågning

den 3 maj 1988 kl. 10.00
Tullverksamheten

Inbjudna: tullverket, finansdepartementet, Sveriges Industriförbund,

Sveriges Speditörförbund och Sveriges Grossistförbund.

Anföranden

Jan Bergqvist: Välkomna till skatteutskottet och denna utfrågning om tullens
verksamhet.

Det är inte ovanligt att generaltullstyrelsen besöker oss i skatteutskottet
och lämnar information. Det förekommer också att vi reser till olika delar av
landet och studerar tullens arbete. Senast var vi i Köpenhamn och Malmö,
där vi bl.a. fick information om den svenska tullens internationella arbete
med att bekämpa narkotikasmugglingen.

Även övriga inbjudna är frekventa gäster i skatteutskottet.

Den här utfrågningen är ett led i vårt arbete med ett av de ungefär 50
betänkanden som vi färdigställer under ett år. Det aktuella betänkandet
gäller anslag till tullen och riktlinjerna för verksamheten. Vi tar dessutom
upp 24 motionner som behandlar olika slag av tullfrågor. Vi räknar med att
riksdagens kammare kan få vårt betänkande inom en månad, varefter det blir
debatt och omröstning om våra förslag.

En av dem som skall medverka vid vår utfrågning senare i eftermiddag
sade litet skämtsamt, när han fick inbjudan, att det nästan kändes som om
han skulle ha gjort något skumt. Även om riksdagens utskott vid det här laget
har haft åtskilliga offentliga utfrågningar förekommer fortfarande två
missförstånd. Det ena är att man kallas till förhör och på något vis sätts i de
anklagades bänk. Så är inte fallet.

Utskottet kallar inte till förhör, utan inbjuder till en utfrågning för att få
värdefull information, som kan vara till nytta när vi skriver betänkandet. Att
utsätta de inbjudna gästerna för en domstolsliknande process strider helt
emot svensk parlamentarisk tradition. Så låt oss sluta med att använda
uttrycket att man kallas till förhör inför utskottet. Det andra missförståndet
är att den information som inte kommer fram i samband med en offentlig
utfrågning skulle vara information som för alltid går riksdagen förlorad. Så är
inte fallet. En offentlig utfrågning är bara toppen på isberget. Den mesta
informationen hämtar vi in på andra vägar. Och det säger sig självt att en två
timmar lång utfrågning bara kan ge en mindre del av allt det material som vi
behöver för ett omfattande betänkande om, som i det här fallet, tullens
arbete.

Vårt skickliga kansli arbetar intensivt med att samla in och bearbeta
material. Vi får många brev och skrivelser, och vi har en rad andra kontakter
och informationskällor. Jag vill gärna framhålla att det står vem som helst

SkU 1987/88:42

Bilaga

fritt att lämna utskottet all den information man önskar. Jag kan tillägga att
även de organisationer som är inbjudna här i dag är mycket flitiga med att
förse utskottet med skrivelser och annat material.

Därmed vill jag än en gång hälsa våra gäster mycket välkomna. Jag hoppas
och tror att vi kommer att få en intressant och givande utfrågning, som vi i
utskottet får stor glädje av i vårt fortsatta arbete.

Björn Eriksson: Jag vill börja med att tacka för att vi har fått komma hit. Vi
känner oss inte - i alla fall inte jag - som om vi är utsatta för något slags
ståndrättsförhör eller liknande. Vi har haft förmånen att ha skatteutskottet
hos oss vid flera tillfällen, och jag tror att det är många med mig inom tullen
som uppskattar att utskottet visar intresse för vår verksamhet. Det är en del
av livets salt att få presentera sina problem och möjligen även sina
framgångar.

När vi fick denna möjlighet funderade vi mycket över hur vi skulle gå till
väga. Vi sade oss ganska tidigt att vi här inte skall hålla långa anföranden om
vår allmänna förträfflighet eller dra upp rader av problem utan att vi i stället
skall försöka vara ganska kortfattade. Med tanke på att representanter för
näringslivet och departement kommer att få ordet under den andra delen av
denna utfrågning tänker jag koncentrera mig på sådana frågor som då kanske
inte kommer upp i lika stor utsträckning. Jag vill därför börja med några
generella synpunkter som vi i tullverket ofta har som utgångspunkt i våra
diskussioner. Något som känns mycket positivt är att vi inom det svenska
tullverket under de senaste fem åren har upplevt att vi arbetar i medvind. Vi
börjar att få alltmer av förståelse hos allmänheten, politiker, media och
andra för många av våra tunga arbetsuppgifter. Vi är på något sätt på väg bort
från den gamla schablonuppfattningen att vi skulle ”jaga pensionärsflaskor”.
I dag talar man mera om de tunga kontroll- och serviceuppgifter som vi har.
Vi kan se detta i sådana sammanhang som när vi t.ex. anordnar Tullens dag
och i samband med att vi har infört sådant som Tull 90 000, dvs. en möjlighet
för allmänheten att ge sitt bidrag till narkotikabekämpningen.

En annan observation som kan göras sammanhänger med ett grundproblem
som vi har. Vi brukar internt kalla detta problem för den dödliga fällan.
Vi har en trafikutveckling som är mycket glädjande. Trafiken i form av
export, import och resenärer ökar. Detta skapar naturligtvis samtidigt ett
problem för svenskt tullväsende. Det gäller att inom givna resurser försöka
klara jobbet att både ge en bra service och uppfylla de grundläggande
kontrollbehoven. Det är alltså detta som vi brukar kalla den dödliga fällan.

Många i utskottet säger sig kanske att de har hört sådana här synpunkter
förr från myndigheter, att det är fråga om det s.k. anslagsköret. Jag uppfattar
det inte riktigt på det sättet, eftersom de ökningar som har skett i trafiken är
gigantiska. Vi hanterar i dag manuellt ungefär 40 miljoner dokument. Om
denna mängd fortsätter att som hittills växa med 6-7 % per år, hopar sig
ganska stora arbetsvolymer som vi har att försöka hantera på ett rationellt
sätt.

Vi i tullverket har vägrat att acceptera att gå den breda vägen, dvs. att ta
bort folk från tullfilter och från tullplattan och i stället sätta in alla människor
vi har för att hålla detta maskineri gående. Vi anser det vara ett misslyckande

SkU 1987/88:42

Bilaga

i vår huvuduppgift om vi skulle gå den vägen. Detta innebär naturligtvis
anspänningar. Och det är klart att sådana här volymökningar, om de
fortsätter under mycket lång tid, kommer att bli alltmer besvärande för
tullverket. Vi riskerar att så att säga dränkas i papper och trafik. Samtidigt är
ju en volymökning i grunden någonting positivt.

Jag skall inte stå här och rabbla siffror, men jag vill ge ett konkret exempel
som visar på den volymökning som sker. När jag var i Göteborg i går fick jag
för mig redovisat den utveckling som har skett där. Under 1983 hade man
ungefär 600 000 export- och importanmälningar att behandla. I år blir
antalet 1 miljon, och 1993 beräknas det uppgå till ungefär 1,5 miljoner. Och
dessa ärenden skall hanteras med oförändrad personalstock. Detta har vi
klarat hittills, och vi skall göra vårt bästa för att klara det även i
fortsättningen. Men häri ligger alltså ett mycket stort problem. Förklaringen
till många av de åtgärder som tullverket har vidtagit när det t.ex. gäller
kontrollsidan ligger i att det helt enkelt handlar om att kunna manövrera sig
ur den dödliga fällan. Detta är en generell utgångspunkt.

En annan generell utgångspunkt är utvecklingen i Europa. Man kan säga
att vi är en del i en tullfamilj, som består av många europeiska bröder och
systrar. Det pågår en integrationsprocess, som kommer att fortsätta och kan
sägas ha tilltagit under de senaste åren. Vi är litet stolta - jag tror att det
känns så för tulladministrationerna i hela Europa - över att vi faktiskt är
bland de första myndigheterna att också göra någonting. Från den 1 januari
har man ju infört gemensamma tulldokument och vidtagit en del andra
åtgärder. Dessa åtgärder kan kanske förefalla en aning tekniska, men i
grunden handlar det ju om att man har enats kring en gemensam standard
och ett gemensamt sätt att arbeta. Denna utveckling kommer som sagt att
fortsätta framöver, och det är viktigt för tullverket att kunna hänga med i
denna process utan att därför behöva ge upp sina kontrollambitioner och bli
en onödig broms i trafiken.

De förändringar som har genomförts är enligt min mening ett bevis på vad
svensk tull och svenskt näringsliv kan uträtta när man arbetar gemensamt.
Det har utförts ett mycket stort arbete inom både näringslivet och tullen, och
vi har klarat detta. Det har skett till priset av en del besvär. Men de som inte
trodde att tull och näringsliv skulle kunna klara av det har fått fel. Eftersom vi
i tullverket inte velat dra ned på narkotikakontroll och annan verksamhet,
har vi fått betala ett pris i form av att vi under det första halvåret i år tvingats
tillgripa litet drastiska metoder. Vi har exempelvis fått återgå till något som vi
egentligen inte tycker om, nämligen att i stor utsträckning använda oss av
beordrad övertid. Vi har hittills i år tagit ut dubbelt så mycket övertid som
under motsvarande period förra året. Vi närmar oss i rask takt övertidstaket.
Det förekommer att tjänstemän har arbetat upp till 18-24 dagar i sträck för
att hålla trafiken flytande, eftersom vi vägrar att överge tullfiltren. Jag
hoppas och tror att utvecklingen stabiliserar sig. Jag tycker att det som jag här
har redovisat ändå är ett tecken på att vi på tullsidan har gjort vårt yttersta för
att arbetet skall fungera.

Ett problemområde som oroar mig och många tulltjänstemän är kontrollen
beträffande införsel av narkotika. Jag känner till att justitieutskottet hade
en utfrågning i ärendet för någon månad sedan. Den bild som man som

SkU 1987/88:42

Bilaga

tidningsläsare fick av denna utfrågning var att situtionen kanske håller på att
stabilisera sig. Det anser inte vi. Vi är egentligen djupt oroade över
utvecklingen. Vi har inte kunnat finna belägg för annat än att denna trafik
tilltar i komplexitet. Här har vi idéer och förslag. Vi tror att en mycket viktig
uppgift för oss i tullverket är att avdela en hel del av våra resurser för arbete
med denna fråga.

Ett annat område som ligger oss varmt om hjärtat gäller transporter av
farligt gods. Vi har nu under flera år arbetat med denna fråga. Här kan man
konstatera att vi kontrollerar trafiken fyra gånger om året, då vi gör större
razzior, men att det i övrigt sker en mycket ringa kontroll. När vi vid dessa
tillfällen finner att 30 % av alla transporter måste stoppas därför att de inte
uppfyller bestämmelserna, blir vi oroliga. Det kan inte vara rimligt att detta
kan få fortsätta, eftersom det som sker kan sägas vara till förfång för de
seriösa företagarna. Glädjande nog är dock siffrorna för svensk spedition och
transportnäring mycket bättre än genomsnittet. Men detta är likväl ett
problem.

En ytterligare fråga som jag vill fästa utskottets uppmärksamhet på gäller
redovisningen av den handelsstatistik som vi gör. Den s.k. dödliga fällan har
ju inneburit att vi mycket kraftigt har fått minska våra kvalitetsansträngningar
på detta område. Man kan säga att 90 % av tulldeklarationerna i dag, mer
eller mindre, vandrar rakt igenom systemet. Det gäller bara att få in dem i
datorerna. Det är klart att den handelsstatistik som presenteras, åtminstone
när man delar upp den, i vissa avseenden därför blir gravt missvisande. Vi
befinner oss för närvarande i den situationen att vi inte längre kan sälja
statistiken för januari månad, eftersom vi anser att den är farlig att använda
sig av för företagen när den disaggregeras. Detta är ett problem som vi har
gemensamt med näringslivet, eftersom bakgrunden härtill dels är kvaliteten
på de uppgifter som lämnas från näringslivet, dels vår egen något bristande
förmåga att kunna hantera de inkommande uppgifterna på ett tillräckligt bra
sätt.

Jag skulle vilja avsluta mitt korta inledningsanförande med att ta upp en
fråga som har med denna dödliga fälla att göra. Vi ser en väg ut ur denna
dödliga fälla, en väg som vi under alla omständigheter måste beträda, och det
är att ta modern teknologi till vår hjälp. Litet tillspetsat uttryckt skulle man
kunna säga att vi har kvar mycket av teknik från äldre dagar. Det
förekommer mycket av manuellt arbete som skulle kunna underlättas av att
vi fick en datorisering tili stånd. Detta är ju på gång genom den fina hjälp som
vi har fått av den utredning som har arbetat med datoriserade tullrutiner.
Detta är någonting som vi naturligtvis hoppas mycket på. Den stora
utmaningen för oss de närmaste åren är att klara den dödliga fällan parallellt
med drift och uppbyggnad av ett sådant här datasystem. Jag känner mig
ganska optimistisk och tror att vi efter några år in på 1990-talet kommer att ha
situationen ganska väl under kontroll.

Jag vill till sist ge ett exempel på detta med statistik. Kanin- och minkpälsar
bytte statistiska nummer vid årsskiftet. Detta innebar att priset på minkpälsar
enligt statistiken sjönk till samma nivå som för priset för kaninpälsar.
Detta belyser något av de faror som ligger i att titta litet för mycket på denna
statistik.

SkU 1987/88:42

Bilaga

Sylvia Lindgren: I en av de större morgontidningarna berör man i dag med
oro utvecklingen inom narkotikahandeln. Här utanför riksdagshuset pågår
också för närvarande demonstrationer där man vädjar om att vi skall göra
rent hus med knarket.

Att bekämpa narkotika och andra missbrukspreparat och förhindra att
sådana skall komma in i vårt land är självfallet av största vikt. Här har
onekligen också tullverket en mycket viktig uppgift. Många åtgärder måste
vidtas för att vi skall kunna uppnå resultat, varför ett sammanhållet program
för bekämpning av narkotika torde vara en nödvändighet. Riksdagen har
också givit tullverket ökade resurser, bl.a. genom att antalet narkotikahundar
har utökats.

Jag har en känsla av att trots de vidtagna åtgärderna mängden preparat
som har införts i landet har ökat, inte minst genom att alltmer raffinerade
smugglingsmetoder tillgrips.

Tullverket har inlett en kampanj där man kan ringa 90 000 och begära
tullen om man misstänker att något olagligt förekommer. Har denna
kampanj och det ökade antalet narkotikahundar haft någon effekt? Och hur
ser generaltullstyrelsen på de alltmer raffinerade smugglingsmetoderna?

Björn Eriksson: Jag är mycket oroad. Att situationen är på väg att bli bättre
stämmer inte med den bild vi har. Det görs på olika håll och på olika sätt
försök att mäta smugglingens omfattning. Beträffande våra beslag kan
noteras att vi t.ex. i fråga om amfetamin har beslagtagit ungefär dubbelt så
mycket som för bara något år sedan. En motsvarande utveckling kan noteras
när det gäller cannabis, där antalet beslag hittills i år enligt de officiella siffror
vi har tillgängliga har varit ungefär dubbelt så stort som under motsvarande
period förra året. Vi har i år även flera exempel på ganska stora kokainbeslag.

Den oro som jag känner delas av kollegorna ute i Europa. Vi kan notera att
bl.a. kokainet har fått ett starkt fäste i Västtyskland, att det förekommer
relativt frekvent i Danmark och att det är etablerat i England. Jag har mycket
svårt att få in i mitt huvud att vi i Norden på något sätt skulle ha anledning att
tro att vi på sikt kan undvika att drabbas.

Man kan fråga sig vilka resultat vi har uppnått. Det skall först och främst
framhållas att det utökade antalet hundekipage och uppbyggnaden av en
underrättelsetjänst - inte minst de samarbetsmän som finns placerade ute i
Europa som en del i denna europeiska narkotikabekämpningstaktik - har
varit av oundgängligt värde. Jag tror att det ökade antalet beslag m.m. i hög
grad sammanhänger med att svenskt tullväsende ligger långt framme i
Europa när det gäller kvaliteten på arbetet, förmågan att samarbeta och att
utnyttja modern teknik.

När det gäller kampanjen måste jag säga att jag och många med mig är
ganska överväldigade över de resultat som har uppnåtts. Vi trodde på detta
med Tull 90 000, att vända sig till allmänheten. Men den respons som vi har
fått har ändå överstigit våra vildaste förhoppningar. Vi är uppe i ungefär
2 500 samtal hittills. Vi har flera exempel på beslag som har kunnat göras till
följd av detta, även stora beslag. Tyvärr kan vi inte redovisa dessa, eftersom
vi därmed skulle riskera att röja uppgiftslämnarna. Kampanjen har således

SkU 1987/88:42

Bilaga

varit en mycket stor succé - också i det avseendet att vi känner att vi har ett
stöd från vanliga medborgare.

När det gäller trafiken arbetar vi för närvarande med olika former av
samarbetsavtal. Vi har slutit ett sådant med SAS, och vi för diskussioner med
speditörer och andra. Tanken är att få seriöst svenskt näringsliv att hjälpa
oss. Vi tror inte att vi är tillräckliga, utan vi måste få hjälp av den seriösa
utrikeshandelstrafiken. Jag har en känsla av att det finns en ganska stor
förståelse för detta inom näringslivet.

Jag tror att man kan säga att problemet handlar om kvalitet och kvantitet.
Vi har förbättrat oss högst avsevärt genom de satsningar som riksdagen har
gjort och även genom att höja den inre effektiviteten. Vi har kunnat möta
den dödliga fällan genom en klar kvalitetsförbättring. Vårt problem är att
den dödliga fällan innebär att samma antal människor hanterar en trafikvolym
som i dag är 25-30 % större än för tre år sedan. Detta går med automatik
ut över stickprovskontrollerna, dvs. att folk tar på sig overallen och går ut och
visiterar även när misstanke om brott inte föreligger - all narkotika smugglas
ju in. Enligt min uppfattning är denna kvantitetsökning ett av organisationens
största problem. Vi har en del idéer på detta område. Dessa finns i och
för sig inte redovisade i vår anslagsframställning. Men jag själv tror mycket
på tanken att vid de stora pulsådrorna i södra och västra Sverige sätta upp vad
vi brukar kalla gränsskyddsstyrkor. De skulle helt ägna sig åt narkotikabekämpning
och icke arbeta med trafikklarering och annat. De skulle arbeta
med modern teknik, hundekipage etc. och vara rörliga, så att våra
”motståndare” inte kan ligga och spana på oss. Det handlar med ett annat
ord om en gränskontrollstyrka.

De alltmer raffinerade smuggelmetoderna utgör självfallet ett problem.
Jag tror att tullväsendet å andra sidan bit för bit har kommit att lära sig en hel
del om hur smuggeltrafiken flyter. Det finns några områden där vi skulle vilja
göra mera. Ett sådant är i fråga om s.k. sväljare, alltså personer som sväljer
kondomer etc. som innehåller narkotiska preparat. Vi skulle även vilja göra
en hel del ytterligare när det gäller dem som finansierar narkotikahandeln.

Jag anser att den finansiella sidan är ett mycket stort problem. De som
finansierar denna verksamhet är inte samma personer som de som smugglar.
De människor som smugglar kan många gånger vara vanligt folk och
människor som det finns anledning att tycka synd om. Men det verkligt stora
problemet utgörs av dem som tjänar pengar på denna verksamhet. Jag
noterar att England och USA har infört skärpta bestämmelser i syfte att
komma åt dem som finansierar verksamheten. Det är fråga om en ganska
skarp lagstiftning, som inkluderar deklaration av valutatransaktioner etc.
Kan man arbeta med denna typ av metoder i England och USA, är det min
uppfattning att man åtminstone borde kunna studera om det i denna
lagstiftning inte finns inslag som också skulle passa för svenska förhållanden.

Sylvia Lindgren: Det torde väl vara en nödvändighet att tullen har ett bra
samarbete med polisen och har goda internationella kontakter, bl.a. som ett
led i en effektiv underrättelseverksamhet. Därför måste samarbetet fungera
mellan dessa myndigheter. Kanske kan vi också vara överens om att det
måste fungera bättre än vad det gör i dag.

SkU 1987/88:42

Bilaga

Björn Eriksson sade att tullen är intresserad och vill göra mer på detta
område. Men vad har tullverket för synpunkter när det gäller samarbetet?
Vilka åtgärder kan och bör man vidta? Jag tänker då t.ex. på eventuell
skärpning av straffsanktioner o.d. när man smugglar narkotika internt i
kroppen.

Björn Eriksson: Jag tycker att man med omedelbar verkan borde skärpa
dessa straffbestämmelser. Det är inte rimligt att personer som sväljer
narkotiska preparat kan komma undan med t.ex. bötesstraff.

Denna metod sprider sig som en löpeld ute i Europa. Tidigare användes
den för högkvalitativa preparat av typen heroin och kokain. I dag har vi
exempel på att den även används när det gäller cannabis. Att avslöja denna
typ av smuggling är oerhört integritetskränkande. Det krävs åklagarbeslut,
kroppsbesiktning och röntgenundersökning. Det kan dessutom ta flera dagar
innan de svalda preparaten kommer ut den naturliga vägen. Jag anser som
sagt att straffen för denna smuggling borde skärpas. Det är en viss skillnad
mellan att använda sådana här pass avancerade smuggelmetoder och att bära
knarket i fickan eller att smuggla på något annat sätt. På den punkten har jag
alltså en mycket deciderad uppfattning.

Jag tror också att undersökningstekniken kan komma att förändras. Ute i
Europa har man nämligen börjat hitta instrument för att på ett enklare sätt
kunna spåra dessa preparat, bl.a. via urinprov. Den svenska lagstiftningen är
ännu inte anpassad för detta. Den teknik som utvecklas påminner mycket om
den som tillämpas när det gäller bilister, dvs. att misstänkta förare får blåsa i
en ballong. Ger provet inget utslag, kan man åka vidare. Jag tror att det på
detta område finns anledning att se över gällande lagstiftning.

När det gäller samarbete med andra myndigheter, inte minst polisen, tror
jag att både vi och rikspolisstyrelsen har uppfattningen att det i dag är något
av en myt att det skulle finnas problem. Sedan narkotikakommissionen lade
fram sina förslag tror jag att tullens och polisens samfällda uppfattning är att
vi har funnit våra samarbetsformer. Vi har regelbundna möten på både
central och regional nivå. En förändring som vi har infört är att om någon
tullare gör ett fel, så är det upp till generaltullstyrelsen att ta vederbörande i
örat. Motsvarande ordning gäller beträffande polisen.

Det är framför allt på ett par områden som mer kan göras. Man kan enligt
min uppfattning bl.a. i ökad utsträckning använda sig av tullverkets
internationella kontaktsystem. Vi har i dag en sådan typ av kontakter att vi i
princip når vilken tullstation som helst i Europa inom ungefär fem minuter.

Det är också viktigt att ha klart för sig att 90% av all narkotika smugglas in i
landet. Där är utbyte av underrättelseinformation och utbyte av uppgifter
över huvud taget ett område att fortsätta att vidareutveckla. Det är med
andra ord på underrättelse- och informationssidan som svensk tull och polis
bör fortsätta sina gemensamma ansträngningar. Ett sådant informationsutbyte
sker redan, och det utövas i alltmer förbättrade former.

När det gäller andra samarbetsparter tror jag att det ibland hos myndigheter
och näringsliv finns ett slags godtrogenhet när det gäller anställningspolitik.
Vi kan notera att narkotikabelastade personer med förkärlek söker sig
till arbetsplatser där möjligheterna att smuggla är mycket stora. Här

SkU 1987/88:42

Bilaga

3 Riksdagen 1987188. 6 sami Nr 42

föreligger ett problem, eftersom sådana frågor hör mycket nära samman med
den personliga integriteten. Jag tror att det gäller för näringslivet att ha
förståelse för att det behövs viss kontroll. Det går inte att släppa efter på
denna om man menar allvar med sin narkotikapolitik. Jag tror att vi också
måste få ett ännu större handtag från näringslivet när det gäller att hålla
ordning. Vi har flera exempel på att det ofta kan vara seriösa företag som
drabbas av att någon anställd utnyttjar företaget eller dess transportsystem.
Här gäller det att bygga vidare och i samförstånd hitta bra kontrollsystem.

Karl-Gösta Svenson: Björn Eriksson har i sin inledning talat mycket om
resursfrågan. Också jag tycker att det är mycket viktigt att knarkimporten
kan stoppas vid gränsen, så att vi inte får in detta elände i vårt land. Därmed
kommer jag in på frågan om hur man mest effektivt skall utnyttja de resurser
man har.

Tullen är ju också beskattningsmyndighet när det gäller mervärdeskatt.
Denna hantering komplicerades den 1 april genom att bestämmelser om
tulltillägg infördes. Jag undrar dels hur många beslut om tulltillägg som har
fattats per år sedan 1986 och hittills under 1988, dels hur många av dessa som
besvärsvägen har gått vidare till kammarrätt och regeringsrätt. Vidare: Hur
stor andel av era resurser tas i anspråk när det gäller mervärdeskatt och vilka
ytterligare resurser går åt för att klara bestämmelserna om tulltillägg? För att
få en liten jämförelse undrar jag också hur stor andel av resurserna ni lägger
ned på narkotika.

Björn Eriksson: Jag tror att man måste se detta med tulltillägg i sitt
sammanhang. Det huvudproblem vi hade innan tulltillägg infördes utgjordes
av kvaliteten på tulldeklarationer. På den gamla s.k. goda tiden med
packhuskarlar etc. hade svenskt tullväsende ett mycket byråkratiskt system
för detta. Man debiterade och kontrollerade i två, tre, fyra led. Den
debitering som gjordes var naturligtvis oftast riktig när varan nådde den
skattskyldige. När hemtagningssystemet infördes flyttade man så att säga
över denna kontroll på näringslivet. I detta låg ju ett slags krav på en
noggrann efterkontroll. Men av naturliga skäl - och här tror jag att tullverket
får ta på sig en del av ansvaret - kom detta att bli en funktion som fick låg
prioritet i företagen. Den senast anställde fick ofta arbetsuppgiften, och
arbetet var relativt dåligt betalt. Det innebar att detta med efterkontroll
försvann ur systemet. Andelen felaktigheter i tulldeklarationerna uppgick till
kanske 30%, varför vi hade oerhörda arbetsvolymer och många människor
som satt och rättade. Tullverket intog nämligen attityden att försöka rätta
och så att säga informera fram en bättre situation. Detta höll inte, och det var
då som denna diskussion om införande av tulltillägg uppstod.

Man kan väl säga att vi så här långt är mycket nöjda med tulltilläggen. Den
sanktion som det ändå är fråga om har inneburit att kvaliteten på
tulldeklarationerna har förbättrats. Väldigt många företag har infört enkla
efterkontroller, vilket har inneburit att situationen efter en litet besvärlig
början har stabiliserat sig. På generaltullstyrelsen gjorde vi en undersökning
av ett hundratal fall av tulltillägg för att därigenom försöka bedöma vad som
var orsaken till dem. 190% av fallen hade de kunnat undvikas genom vanligt
sunt förnuft och en enkel efterkontroll.

SkU 1987/88:42

Bilaga

Det gick åt en del resurser i samband med att tulltilläggen infördes. Det
berodde till stor del på att man från trafikens sida, vilket jag har full förståelse
för, sade sig vilja ha detta ordentligt rättsligt prövat. Det innebar att det så att
säga utgick instruktioner om att för säkerhets skull överklaga tulltillägg. Det
rörde sig om väldigt stora volymer. Men sedan regeringsrätten hade fattat
beslut i det första ärendet har även denna situation stabiliserat sig. Jag
upplever det allmänna sanktionsinstrumentet tulltillägg som ett i dag
värdefullt och bra hjälpmedel.

De resurser som vi bygger upp för momskontroll är väldigt små. Tullverket
gör varje år 5 000 besök ute i företagen. Vi tittar då på licensbestämmelser
och allt möjligt annat. Det är fråga om en relativt liten resursinsats för oss att
då också kontrollera momsen, eftersom falsarier med moms ofta är kopplade
till andra falsarier i utrikestrafik. Jag tycker således att situationen för oss på
detta område hyggligt har stabiliserat sig.

Karl-Gösta Svenson: Jag fick inte fram andelen av de resurser som går åt för
de olika uppgifterna i förhållande till hur mycket ni t.ex. lägger ned på
gränskontrollen när det gäller narkotika.

Björn Eriksson: Eftersom jag inte vågar svänga mig för mycket med siffror
drog jag mig för att göra sådana jämförelser. Med reservation för att den
uppgift jag lämnar inte är helt exakt, kan jag säga att det är 2 000 personer i
tullverket som jobbar med narkotikabekämpning, varav ungefär 350 personer
gör det på heltid, och att arbetet med tulltillägg kanske binder upp cirka
tre fyra personer. Jag har litet svårare att på rak arm säga hur stora resurser
som går åt för momskontroller, som ju ingår som en relativt liten men
naturlig del i de 5 000 revisioner som vi årligen gör. Antalet kommer inte
kommer upp i tillnärmelsevis samma storleksordning.

Karl-Gösta Svenson: Vad anser ni om att ha en ordning där tullen inte längre
skulle vara beskattningsmyndighet i fråga om mervärdeskatten?

Björn Eriksson: Det pågår ju nu en process där länderna i Europa alltmer
integreras. Det normala i Europa i stort är ju att indirekt beskattning inkl.
importmoms har lagts på tullmyndigheterna. Ett land har försökt sig på något
annat, nämligen att flytta över hanteringen av importmomsen till den interna
beskattningen. Det är England, och där återgick man till det tidigare
systemet efter ett och ett halvt till två år, eftersom det var mycket svårt att få
det hela att fungera resurssnålt. Det kostar nämligen tullverken ganska litet i
fråga om resurser att klara även denna funktion.

Man kan vidare dela upp frågan i två element. Det ena elementet är frågan
vem som skall debitera och så att säga i teknisk mening ta in pengarna. Den
andra frågan är granskningsrollen. Det nya tulldatasystemet och det sätt på
vilket vi jobbar - där vi går ut till företagen och granskar, redovisar och
resonerar - innebär att det merarbete som följer av att också kontrollera
importmomsen är ganska litet. Jag tycker att det när det gäller kontroll och
granskning därför vore litet av slöseri att inte använda sig av tullverkets
resurser.

SkU 1987/88:42

Bilaga

Karl-Gösta Svenson: Jag vill återkomma till detta med tulltillägg. Såvitt jag
förstår var det fall som Björn Eriksson åberopade det utslag i regeringsrätten
där ett tillägg på 27 000 kr. reducerades till 5 000 kr. Det finns flera liknande
mål. Där har kammarrätten inte bedömt att det påförda tulltillägget skall
reduceras.

Vad har ni iakttagit för förändringar av era rutiner med anledning av
regeringsrättens dom? Hur har ni hanterat dessa frågor i fortsättningen, så att
behandlingen har kunnat bli något så när likformig?

Björn Eriksson: Vi har vidtagit flera åtgärder. Vi har först och främst lagt
handläggningen av tulltillägg på högre chefsnivå för att förvissa oss om att
inte enskilda tjänstemän i någon mening begår mannamån. Vidare har vi
mycket noga följt rättspraxis. Liksom när man inför andra förändringar inom
beskattningen utbildas bit för bit en rättspraxis. Det har varit viktigt för oss
att följa och att anpassa oss till denna. När den är färdigutbildad, och det är ju
en process som ofta tar några år, får man väl se över om det finns snedheter
eller inadvertenser som kan behöva rättas till.

För oss är det ju inget självändamål att företag skall drabbas hårt. Vi är
intresserade av en påföljd som får effekter i plånboken, så att det skall vara
lönsamt att införa efterkontroll och att arbeta igenom sina tulldeklarationer.

Leif Olsson : Jag vill gärna övergå till detta med tullverkets datorisering. Var
och en inser ju att man med 40 miljoner dokument som i dag hanteras
manuellt är i behov av en datorisering. Detta ligger i tiden.

Flera remissinstanser och, som framgår av propositionen, även statsrådet
själv hyser ju vissa tvivel om huruvida en datorisering kan genomföras fram
till mitten av 1993, då jag tror att denna enligt planerna skall vara genomförd.
Man säger från flera håll att det är fråga om en genomgripande reform för
tullverket i sin helhet. Man konstaterar också att den s.k. datamognaden
inom tullverket är relativt låg. I detta sammanhang talas det också om
nödvändigheten av att få till stånd en översyn av tullverkets organisation i
dess helhet. Tulltjänstemannaförbundet vill ha en översyn av ledningsfunktionerna,
har jag sett, och statsrådet säger att det är nödvändigt med en
översyn av organisationen samt att den bör påbörjas snarast. Såvitt jag
förstår kommer man också ganska snart att lägga fram ett sådant förslag.

Jag vill bara fråga hur ni ser på tågordningen i den här frågan. Är en rimlig
bedömning att man först genomför organisationsutredningen, möjligen
kombinerad med grundutbildning i data för personalen, och sedan inför de
datoriserade rutinerna? Skall man alltså gå vidare först när man vet hur
organisationen skall se ut, när man fått rätt kod för kaninpälsar etc.? Jag
skulle gärna vilja ha en förklaring till hur ni rent allmänt ser på tågordningen i
denna fråga. En datorisering har ju bl.a. med frågan om investeringar att
göra.

Björn Eriksson: Detta är en fråga som vi har vänt och bänt oerhört mycket
på, eftersom bedömningen av hur man skall gå till väga - precis som
frågeställaren uttrycker det - är av mycket central betydelse. Vi tror att vi
inom verksledningen, i vår regionala organisation och även inom våra
fackliga organisationer har hittat den rätta modellen.

SkU 1987/88:42

Bilaga

Det är riktigt att datamognaden är låg inom tullverket. Men det bästa
sättet att möta detta problem är att införa sådan här teknik bit för bit.
Datamognaden har ökat väldigt mycket under de senaste åren. Det beror
bl.a. på att vi har fått in många unga människor, som i skolan har lärt sig hur
datorer fungerar. Äldre tjänstemän är av naturliga skäl litet rädda för
datorer. De yngre vill däremot inte jobba inom en myndighet där det inte
finns datorer. Ingen vill jobba i ett gammalt mossigt verk som använder sig av
1950-talsrutiner. Där har vi fått en mycket stor draghjälp. Vidare har vi
försökt att se till att tulltjänstemän och tullare skall klara alla vanligen
förekommande arbetsuppgifter. Vi skall inte ha ett system med anor från
1600-talet, med adelsmän, borgare och bönder, utan det gäller att skapa ett
system där alla får samma grundutbildning och där man sedan bygger på med
specialistutbildning. I tullverket har vi fattat beslut om att ett sådant system
skall tillämpas från den 1 januari nästa år. Vi tänker alltså på den punkten
kasta oss rakt ut i det iskalla vattnet, och vi hyser inga tvivel om att denna kurs
inte skulle vara riktig. Till detta skall läggas tilläggsutbildning.

När det gäller frågan om översyn av organisationen och datorisering har vi
resonerat på följande sätt. Det kan inte vara rimligt att det svenska tullverket
låter sig knäckas av dokumenttillväxten. I tullorganisationen finns det en
förståelse för att det den här gången är allvar och att vi nu måste få detta
hjälpmedel. Jag tror att man därför måste driva datoriseringen med en viss
framförhållning. En organisationsöversyn handlar ju både om datorisering,
tullkontroll, narkotikabekämpning etc. Jag tror inte att man först kan
utforma organisationen och därefter datorisera. Man måste i stället bit för bit
påbörja datoriseringsprocessen och parallellt med denna studera de organisatoriska
konsekvenserna. Annars finns det risk för att man spräcker sig. Vi
tycker alltså att en organisationsöversyn bör starta någon gång efter
sommaren och löpa ganska parallellt med datoriseringen.

Leif Olsson: En fråga som har diskuterats i samband med tullens datorisering
bit för bit gäller sekretesskyddet för uppgifter om företag etc. Det ligger
självfallet en risk i att bit för bit övergå till ett nytt system. Det kan ju i många
fall och på många håll röra sig om känsliga uppgifter. Såvitt jag förstår skulle
det här handla om en centraldator och drygt ett 30-tal mindre datorer
placerade ute på mindre orter.

Kan Björn Eriksson säga några ord om hur man tänker sig att kunna
erbjuda ett fullgott sekretesskydd, inte minst under den känsliga uppbyggnadstiden? Björn

Eriksson: Jag delar uppfattningen att detta är en oerhört viktig fråga,
vilket jag tror att också mina vänner och kolleger inom näringslivet anser.

Vi resonerar i dag ungefär enligt följande. För närvarande har vi ett system
med manuella rutiner, där vi årligen hanterar 40 miljoner dokument och där
antalet växer med 5 % om året. Jag tror att det sekretesskydd som finns i
detta system, som är utspritt på olika tulladministrationer, egentligen är
ganska svagt. Jag tror att vi om vi här arbetar på rätt sätt kommer att få ett
mycket bättre sekretesskydd, eftersom man kan på ett helt annat sätt
planlägga flödet av information. Behandlingen av dessa frågor sker inom
ramen för tulldatautredningen, med vilken vi har löpande kontakter.

SkU 1987/88:42

Bilaga

4 Riksdagen 1987188. 6 sami. Nr 42

Utredningen har anlitat expertis på just detta område för att förvissa sig om
att man skall hitta en riktig struktur och finna lämpliga behörighetssystem,
fysiskt skydd och andra tillträdesskydd för detta. Jag känner mig relativt
optimistisk när det gäller att hitta en bra lösning. Vi tillämpar ju den här
typen av system för annat i vår verksamhet. Jag tänker bl.a. på vårt
spaningsregister, som ju i hög grad är sekretessbelagt. Jag tror att tullen är en
organisation där det finns en mycket stor respekt och förståelse för kraven på
sekretess. Vi har också en referensgrupp med representanter för näringslivet,
där diskussionen om hur vi skall kunna klara sekretessen hela tiden
kommer att fortsätta. Har man som utgångspunkt att basen, alla dessa 40
miljoner dokument, egentligen har ett ganska dåligt sekretesskydd, tror jag
att vi kan vända detta problem till vår fördel. Detta är vår strategi.

Leif Olsson: Industriförbundet har i sitt remissyttrande tagit upp kredittiden.
Man är naturligtvis rädd för att den tid inom vilken man skall ha betalat in
avgiften till tullen skall förkortas.

Kommer datoriseringen att innebära att kredittiden förkortas, så att det
därmed uppstår fördyringar för näringslivet? En ytterligare fråga skulle
möjligen vara om ni är mer optimistiska än andra när det gäller att kunna få i
gång systemet och ha det fullt utbyggt till 1993.

Björn Eriksson: Beträffande den första frågan tror jag att man skall börja
diskussionen med att reda ut varför man datoriserar. Det finns ett antal skäl.

Ett är den s.k. dödliga fällan, ett annat är den förbättrade tullfunktion som
enligt min mening följer av att man har modern teknik. Ett tredje skäl, som
jag kanske bara har snuddat vid, är att det i dag sker en datorisering ute i
övriga Europa. Om vi här uppe i norr inte har ett tullverk med datorkommunikation
kan detta drabba svensk industri ganska hårt. Vi måste så att säga
hänga med i utvecklingen. Jag är måhända litet grand av part i målet, men jag
tycker att dessa argument för datorisering på något sätt har högre dignitet än
beräkningar fram och tillbaka av de statsfinansiella konsekvenserna. Datoriseringen
är lönsam för det svenska folkhushållet.

När det sedan gäller formerna för hur datoriseringen skall finansieras är
givetvis förkortad kredittid en sådan form. Besparingar inom tullverket är en
annan och tillförsel av friska pengar är en tredje. Det ankommer i och för sig
inte på tullchefen att bedöma vilken blandning av dessa former som skall
gälla, men jag är övertygad om att både svenskt näringsliv och tullverk
kommer att göra stora vinster om vi lyckas med denna datorisering.

Det är klart att man när det gäller tidsplaneringen får vara försiktig med att
lägga fingrarna på Bibeln och svära på någonting. Min bedömning, och den
är gemensam med utredaren Sven Mobergs, är att vi bör kunna hålla
tidsplanen i fråga om datoriseringen av exportärendebehandlingen. Det är
möjligt att det under utredningsarbetets gång kan komma att finnas
anledning att jämka på olika tidpunkter för införande av importsystem.
Detta kan vi kanske inte riktigt svara på för dagen, eftersom detta hänger
nära samman med hur mycket kraft tullverket självt kan avlänka från den
löpande driften för detta arbete. Men för dagen gäller den angivna
tidsplaneringen, och det är denna vi arbetar efter.

SkU 1987/88:42

Bilaga

Tommy Franzén: Jag skulle vilja återknyta litet grand till detta med
knarksmugglingen.

När man tar del av vad Björn Eriksson har att säga om gränsbevakningen
kommer man närmast att tänka på de stora gränsstationer som finns i bl.a.
Helsingborg och Göteborg, alltså på de landbaserade tullfiltren. Såvitt jag
förstår har vi också problem när det gäller bevakningen av sjögränserna.
Dessa gränser är ju viktiga att vakta, inte minst mot bakgrund av utvecklingen
med snabba farkoster som kan smuggla in knark. Det är ju ändå fråga om
relativt små avstånd i söder.

Har man någon uppfattning om hur pass mycket knark som förs in i landet
på mer ”reguljär” väg, via färjor och liknande?

Björn Eriksson: Det som Tommy Franzén tar upp är ett för oss i högsta grad
levande problem. I vår tullkriminal- och tullkontrollverksamhet överväger vi
hela tiden frågan om hur insatserna skall balanseras.

Jag har tidigare talat om varför jag tror mycket på att upprätthålla en
gränskontrollssköld. Det gäller att så att säga med skit under naglarna ofta gå
in och göra sedvanliga visiteringar. Men vi i tullverket får samtidigt akta oss
för att dra slutsatsen att vi därmed kan placera alla ägg i samma korg, alltså på
de stora gränsstationerna - en oro för detta framgår av frågeställarens
synpunkter. I några länder ute i världen har man gjort det misstaget. I
Amerika har man exempelvis byggt upp väldigt starka försvarsstyrkor, om
jag nu får använda den termen, i Florida, vid den mexikanska gränsen osv.
Efter två år började narkotikan att föras in via Canada. Att få fram pengar
och ändra transportmönster är nämligen inget problem för smugglarna. Det
finns alltid ekonomiska förutsättningar för att välja den punkt där tullens
bevakning är svagast. Vi har kunnat notera samma utveckling i England, där
den effektivitetshöjning som genomfördes vid Heathrow och i södra delen av
landet har inneburit att stora narkotikaströmmar nu söker sig in via
Skottland, företrädesvis med hjälp av båtar.

Jag tror att det av detta följer att svenskt tullverk alltid måste förbli en
nationell organisation. Vi måste alltid finnas representerade även i glesbygd
och på andra platser - annars tar vi en mycket stor risk.

När det gäller sjögränserna kan man väl konstatera att den effektivitetsförbättring
som vi - faktiskt inte utan stolthet - anser oss ha uppnått har
inneburit att, det vet vi genom våra kontakter, det finns finns element som
försöker gå runt de fasta tullposteringarna. Man är helt enkelt rädd för att ta
sig in via Malmö, Trelleborg, Helsingborg osv. Detta sker i olika former,
varav båttrafik är en. Förra året gjorde vi ihop med polisen ett tiotal
ingripanden i fall där man med hjälp av småbåtar tog sig mellan Danmark och
Sverige.

Vi måste i framtiden finna bra samverkansformer med den nya kustbevakningsmyndighet
som enligt ett riksdagsbeslut skall bildas. Därutöver menar
jag att det svenska tullverket, precis som när det gäller polisen, får vara
innovativt i fråga om bevakningen av hamnbassänger och vissa delar av
landet. Om behövliga styrkor inte finns att tillgripa, får man kanske leasa
båtar eller på något annat sätt försöka att täppa till den lucka som uppstått.
Men jag tror som sagt att vi inte får bortse från sjövägarna.

SkU 1987/88:42

Bilaga

Tommy Franzén: Också jag ser ett problem i detta. Det är ju en fråga om hur
man vill använda de resurser man har i form av personal och materiel. Jag kan
tänka mig att finansdepartementets njugghet här har satt sina kilar i
organisationen. Med tanke på hur kustbevakningen utvecklas kan det finnas
anledning för finansdepartementet att kanske återigen börja lägga pengar på
bevakningen till sjöss. Jag är nämligen av uppfattningen att den civila
kustbevakningen genom förslaget i regeringens proposition har fått en
militariserad utformning. Detta innebär att den - kanske inte i ett första
skede men på sikt - kan komma att drivas över till andra uppgifter. Det kan
därför komma att uppstå svårigheter för tullverket att i önskad grad använda
kustbevakningen som en gränskontrollmyndighet. Björn Eriksson nämnde
ju här att tullverket kan komma att till viss del behöva skaffa sig en egen
marin enhet.

Har tillförseln av resurser till kustbevakningen tidigare inneburit att man
inte har kunnat satsa på snabba, mindre enheter och inte heller på bevakning
av hamnbassänger, en uppgift som indirekt har lagts på kustbevakningen?
Vidare: Ser man fram emot att en bit in på 1990-talet få möjlighet att bygga
upp en egen mindre enhet liknande kustbevakningen?

Björn Eriksson: Jag anser mig inte ha någon anledning att kommentera
finansdepartementets göranden och låtanden. Man skall ha klart för sig att
jag sitter här som representant för en myndighet, som alltså ställer krav. Jag
kan inte både ställa krav och vara domare på en gång.

Som ett försök att svara på Tommy Franzéns fråga kan jag väl säga att
också vi i tullverket ibland har varit litet mindre förutseeende. Det är inte
säkert att de problem som jag ser när det gäller bevakningen i södra Sverige
och bevakningen av hamnbassänger hade kunnat lösas med en kvarvarande
kustbevakning. Kustbevakningen har ju fått mycket stora båtar och väldigt
många andra arbetsuppgifter. Vi i tullverket har kanske inte i tid insett våra
behov har funnits. Det är möjligt att vi när vi nu arbetar med detta enbart från
tullens utgångspunkter kommer att exakt definiera var problemen ligger för
vår del och fundera igenom hur vi skall lösa det hela.

Vår ambition för framtiden är nog närmast att ta reda på hur saker och ting
kommer att utvecklas. När kustbevakningen kommer i gång får vi utnyttja de
goda och nära kontakter som vi har med den. Vi har också goda och nära
kontakter med polisen, som ju har en egen fartygsfacilitet. Vi har ju även
möjlighet att hyra båtar och på annat sätt få hjälp. Vi får treva oss fram för att
efter förhoppningsvis ett år eller två hitta en bra uppläggning av vårt arbete.

Stig Josefson: Vi bestämde ju i höstas att införa tullförrättningsavgifter. Jag
vill bara fråga hur man ser på tillämpningen av dessa. Det framgår ju av
generaltullstyrelsens egen redovisning att tiden 7-16 inte är anpassad till
näringslivets nuvarande trafiksystem. Över två tredjedelar av gränstrafiken
äger rum utanför denna tid.

Har det skett någon förändring därvidlag, eller är det fortfarande så att två
tredjedelar av trafiken ligger på andra tider och därmed belastas med
avgiften? Om någon förändring inte har skett, är väl förrättningsavgiften
närmast att betrakta som en form av införselavgift.

Det är också rätt egendomligt att dessa avgifter inte gäller de järnvägs -

SkU 1987/88:42

Bilaga

transporter som utförs av SJ och att man därmed har olika debiteringsprinciper.
Har man gjort något för att få denna debitering mera likartad mellan
olika orter? Det har också inkommit en skrivelse från Västtyskland, där man
bestämt reagerar mot denna ordning. Hur ser generaltullstyrelen på detta?

Björn Eriksson-, Som exekutivt organ har tullverket uppfattningen att det -för att återvända till den dödliga fällan - inte går att skapa fler resurser för
trafikservice och hålla skölden uppe när det gäller narkotika om det inte finns
någon finansiär. Ekvationen går helt enkelt inte ihop. I den meningen är det
inte tullverket som primärt skall bedöma vem det är som skall ställa dessa
resurser till förfogande. Jag skulle kunna göra en jämförelse med de
resonemang som förs bland mina kolleger ute i Europa. Jag gör det med
reservation för att denna beskrivning kan vara en något karikerad bild av
verkligheten. Sverige för en politik som innebär att vi integrerar oss med
Europa. Denna politik står mycket högt på dagordningen också i tullverket.
Ute i Europa använder sig alla länder av tullförrättningsavgifter, det är den
gängse metoden. När dessa avgifter infördes i Sverige var det enligt min
uppfattning mycket viktigt att detta inte skulle kollidera med de regler som
gäller inom EG. Därför kopierade man det danska systemet. Man gjorde
därvid ett misstag, nämligen att avgiften bara blev hälften så hög som den i
Danmark. Detta har inneburit att trafikströmmar söker sig över till Sverige
till följd av den där lägre avgiften. Detta är alltså en mycket karikerad
beskrivning, men den placerar ändå in saken i sitt sammanhang.

När det gäller förrättningarna är mönstret ungefär sådant som det som Stig
Josefson beskriver det. Jag tror att detta beror på att de företag som har
utrikestransaktioner mycket högt prioriterar att trafiken fungerar. Det sker
av hävd ett mycket gott samarbete mellan tullen och dessa företag. Företagen
menar väl att en femtiolapp för denna klarering inte är något att hetsa upp sig
över utan det är viktigare att trafiken fungerar.

Anledningen till att SJ är undantaget från dessa avgifter är att verket har
s.k. egenkommissionärsställning. Det innebär att SJ faktiskt via sin budget
utför denna typ av klarering. Vi har därför bedömt att vi rimligen inte kan ta
betalt för detta en gång till. Detta är alltså skälet till att SJ ligger utanför.

När det gäller debiteringsprinciperna finns det kanske vissa saker som
måste rättas till. Nu har också Norge infört detta system, vilket har
underlättat det hela. Det pågår alltså en harmonisering som berör alla
nordiska länder. Vi får väl hålla ögonen på detta för att se om det finns sådana
här inadvertenser som kan behöva rättas till.

Jag har litet svårt att svara på frågan om den västtyska skrivelsen, för det är
någonting som ligger direkt under regeringskansliet. Jag noterar dock att
också Västtyskland använder sig av förrättningsavgifter.

Stig Josefson: Speditörer debiterar allt gods med en avgift oberoende av om
det är under normal arbetstid eller ej. Kan det anses vara tillfredsställande?
Som jag ser det strider detta ju mot beslutet som riksdagen fattade. När vi
fattade beslutet hade vi en diskussion om huruvida man inte genom ett
utvidgat samarbete med polisen skulle kunna åstadkomma detta på ett
enklare och förmånligare sätt. Hur ser ni på den frågan i dagsläget?

SkU 1987/88:42

Bilaga

Björn Eriksson: Jag får kanske vara lite försiktig i mina kommentarer av alla
dessa frågor. I hög utsträckning berör dessa frågor regering och riksdag,
mindre myndigheten som exekutivt organ. När det gäller speditörsfrågan är
vi litet förbryllade över var tullverket kommer in. Primärt är det en fråga
mellan fria speditörer och ett fritt näringsliv att diskutera deras debiteringsprinciper.
Jag har - precis som Stig Josefson - tagit del av denna synpunkt.
Jag kan mycket väl förstå att detta är en viktig fråga. Men i första hand är det
en fråga mellan uppköpare av transport- och speditörstjänster och speditörer
snarare än en myndighetsfråga.

När det gäller enklare förrättningar delar jag i stor utsträckning Stig
Josefsons uppfattning att det är viktigt att vi är flexibla på myndighetssidan,
dvs. jag ser personligen inget främmande i att på vissa platser med mycket
långa tullavstånd etc. polisen ger oss ett handtag om den finns på plats. På
samma sätt anser jag också att vi skall kunna gå åt andra hållet. Det har vi
exempel på, inte minst i internordisk passkontroll. Har man personal i ett
tullfilter, är det litet konstigt om man ställer ut några till. Myndigheter får
räcka varandra handen - det är min grundfilosofi.

Stig Josefson : Jag ställer denna fråga nu därför att innan man ställer frågan till
regeringen är det värdefullt att få veta hur generaltullstyrelsen ser på detta.
Utan tvivel ser vi här att man i viss mån går förbi det beslut sorn har fattats i
riksdagen. Jag vill kort instämma med Björn Eriksson när det gäller frågan
om transport om farligt gods.

Anser generaltulldirektören att det finns möjligheter att genom utbildning
kunna åstadkomma en förstärkning på detta område, med tanke på den brist
på personal - inte minst under sommarmånaderna - som ofta uppstår när
man även skall sköta andra uppgifter inom tullen? Vid besöket i Trelleborg
fick vi klart besked om den ytterst besvärliga situationen under semestermånaden.

Björn Eriksson: Ja, det kommer att bli jobbigt för oss i sommar. Över huvud
taget är Skåne en region - som kanske framgick i mina beskrivningar - där
man inte precis går på knäna, men där det är svettigt.

När det gäller farligt gods har vi fått möjligheter att satsa på utbildning. Vi
skall försöka plocka in denna utbildning därför att frågan är viktig, men också
för att jag tror att vår personal känner ett alldeles särdeles ansvar för detta
område. De som står i frontlinjen tycker att det är förskräckligt att detta inte
åtgärdas.

När vi nu har chansen att presentera önskelistor, har vi på tullstyrelsen ett
par önskemål att framföra. Det första önskemålet har att göra med
straffsanktionssystemet.

Lätt karikerat kan det t.ex. gå till så att en utländsk åkare kommer till
gränsen. Åkaren stoppas där - han har farligt gods i lasten. Vi har inte
befogenhet att ingripa, och vi får tillkalla en annan myndighet. Man beslutar
om ett rättegångsförfarande, och detta slutar i en fällande dom, dvs.
bötesstraff. Man vänder sig till UD för att försöka få in pengarna från åkaren
- det kan till exempel vara en tysk - som naturligtvis inte betalar, och det hela
får bero.

Jag anser inte att systemet är till fyllest. För att få en bättre tingens ordning

SkU 1987/88:42

Bilaga

borde man ha ett system som slår mot plånboken, dvs. bilen får stå tills det
hela är åtgärdat, och då får åkaren erlägga en summa pengar. Här är det en
stor brist att det inte finns ett effektivt påföljdssystem.

Det andra önskemålet hänger samman med att svenskt näringsliv ligger så
mycket bättre till. Det är alltså litet orättvist mot det svenska näringslivet att
det skall kunna löna sig att fuska på detta område. Alla skall anmäla sig vid
gränsstationen. Alla skall betala sin kilometerskatt. Det betyder att vi har
100 % urval. Just av detta skäl tycker jag att man borde öka kontrollen vid
gränspassagen.

Sverre Palm: Jag vill följa upp Leif Olssons fråga om tullens datorisering.
Resursbehovet för utbyggnaden av det nya tulldatasystemet har för budgetåret
1988/89 beräknats till 30,5 milj. kr. Till detta har generaltullstyrelsen
begärt resursförstärkningar med 4,6 milj. kr. för utbildning och lokalkostnader.

I skatteutskottet har vi nu att ta ställning till ett motionsyrkande som
innebär en minskning av anslaget. Som motiv anför man - vilket också Leif
Olsson har redogjort för - att det först skall göras en organisationsöversyn
och sedan skall införas datoriserade rutiner. Ett bifall till det motionskravet
skulle medföra att tullen inte får några pengar alls under budgetåret 1988/89
till datorisering. Hur ser generaltullstyrelsen på en eventuell senareläggning
av datoriseringen?

Björn Eriksson: Som representant för myndigheten och myndighetens
anställda tror jag att detta vore djupt olyckligt.

Av den beskrivning jag har givit av den dödliga fällan framgår att detta ur
vår synpunkt skulle innebära att vi skulle tvingas att bland mycket annat
avbemanna tullfilter för att klara hanteringen av de 40 miljoner dokumenten,
vilkas antal då kanske växer med 4 miljoner om året, under ytterligare en tid
- under förutsättning att inte några andra pengar kommer in. Det känns inte
som ett särskilt tilltalande scenario. Jag tycker att det intensiva arbete som
har bedrivits i tulldatautredningen inom tullverket, och också de datoriseringsansträngningar
som har gjorts på andra områden, gör att man borde
våga satsa på att ta det stora klivet. Det är som med Ronja Rövardotter i
barnfilmen, när hon står inför det s.k. Djävulsgapet: det är fråga om att våga
eller inte våga hoppa. Jag tycker att vi skall hoppa.

Sverre Palm: Kan generaldirektören förutspå några konsekvenser vid en
övergång till datoriserad tullbehandling? Att datoriseringen skall medföra en
snabbare ärendebehandling är positivt, men kan man också förutspå en
säkrare bedömning av tullärendena? Ger övergången till datoriserad tullbehandling
förutsättningar för ökad tullkontroll?

Björn Eriksson: Detta är A och O för datoriseringens möjligheter att lyckas
inom tullverket. Jag är övertygad om att den gamla regeln "skräp in, skräp
ut” gäller. Detta ställer krav på tull och näringsliv att de rätta uppgifterna tas
fram. Jag upplever stödet från näringslivet och vårt samarbete som en mycket
god tillgångspost. Jag tror att de maskinella kontroller som man kan bygga in
innebär att människor som i dag har en mycket kvalificerad utbildning i
tulltjänst kan frigöras från manuella element som t.ex. att nåla papper och

SkU 1987/88:42

Bilaga

stämpla papper. Man kan då gå från mindre kvalificerat till mer kvalificerat
arbete i enlighet med den utbildning och yrkeskompetens som man har. Här
kan maskinen hjälpa till med kontrollsystem.

När det gäller effektivare kontroll - vare sig vi talar om narkotika eller om
ett annat område, som inte har varit uppe i denna utfrågning ännu, nämligen
ekonomiska falsarier kopplade till licensbelagda varor eller bidragsvaror,
som vapen, ammunition och nu senast kött - hänger det på att tullverket får
behålla och utnyttja åtminstone en del av den frigjorda potentialen för
fördjupad kontrollverksamhet. Jag är helt övertygad om att det är lönsamt
för statsmakterna med tanke på de potentiella belopp som skulle kunna
sparas in.

Sverre Palm: I den proposition vi nu behandlar föreslås att den centrala
ADB-enheten lokaliseras till Luleå. Motförslagen är Helsingborg, Oxelösund,
Sundsvall och Trelleborg. Tullstyrelsens lokaliseringsförslag är Helsingborg,
Karlstad, Norrköping/Linköping och Västerås. Hur ser generaltullstyrelsen
på de olika lokaliseringsförslagen?

Björn Eriksson: När tullstyrelsen föreslog dessa fyra orter, byggde förslaget
på en bedömning som vi tycker gäller än i dag. Det hade ställts upp olika
kriterier: tillgång till teknisk kompetens, högskoleutbildning, tullverksamhet
osv. Då föll dessa fyra orter ut. Det var också explicit angivet att tullstyrelsen
inte skulle försöka ge sig in i politiska bedömningar av regionalpolitik.

Beslutet har blivit Luleå. De orter som i dag är på förslag i denna fråga -Oxelösund, Trelleborg och Sundsvall - uppfyller inte de allmänna kriterierna.
Självfallet gör Helsingborg det. Efter det att beslutet från regeringens
sida blev Luleå, har vi haft kontakter med Luleå och funderat mycket inom
organisationen. Om man ruckar en aning på kriteriet en omfattande
tullverksamhet, är Luleå en plats som för oss på inget sätt är främmande. I
Luleå har man också på ett mycket helhjärtat sätt förklarat att man vill ställa
upp för tullverket, i bemärkelsen att ställa utrymmen och lägenheter till
förfogande och i övrigt underlätta för oss att komma i gång. I dag råder det
inom tullverket rent allmänt en stämning till förmån för att detta med Luleå
kommer att gå bra.

Jan O Karlsson: Med tanke på ordförandens inledningsord om utfrågningens
syfte vill jag säga att informationsvärdet i denna utfrågning är ömsesidigt. Jag
riktar mig då inte minst till utskottets kansli, där man har gjort en
utomordentlig sammanställning av grundmaterialet, som det för mig och de
andra på departementet har varit värdefullt att ta del av.

Om jag i några få ord skall försöka karaktärisera det utvecklingsskede i
vilket tullverket befinner sig, är det redan av den utfrågning som har ägt rum
mellan utskottet och chefen för generaltullstyrelsen alldeles uppenbart att
det är ett mycket snabbt förändringsskede. Utvecklingen anmäler sig av alla
de skäl som Björn Eriksson har anfört. Jag vill understryka några av dem.

Det första skälet är den ekonomiska integrationen. För närvarande pågår
över ett brett fält ansträngningar att anpassa förhållandena i vårt land till en
fortgående ekonomisk integration mellan vårt frihandelsområde EFTA och
EG. Regeringen har ju också deklarerat - och härom råder det enighet i riket

SkU 1987/88:42

Bilaga

- att vi efter måttet av vår förmåga skall samordna verksamheten med den
strävan till intern handelsutveckling som sker inom den europeiska gemenskapen
och som skall vara fullföljd 1992. Detta är mycket viktigt, och det har
redan med övergången till det s.k. harmoniserade systemet kommit att
prägla tullens verksamhet.

Det andra skälet - och det hänger samman med det första - är att
tullverksamheten på grund av ärendemängdens utveckling, de krav som
framtida integration kommer att ställa samt det servicebehov och det
kontrollbehov man ömsesidigt har från både näringslivet och statsmakterna,
gör det nödvändigt med en snabb teknologisk förändring. Jag vill redan i
denna inledning understryka det samband som här tagits upp i den första
delen av utfrågningen, nämligen att det enligt departementets och regeringens
bedömning är nödvändigt att nu sätta in kraftfulla insatser för att
datorisera tullens verksamhet. Denna datorisering leder med nödvändighet
till krav på organisatoriska förändringar. Det är i den följden man skall se
avsikten att nu på försommaren lägga fram direktiv till en sådan organisationsutredning.

Jag vill göra några kommentarer angående finansieringsfrågorna, delvis
med anledning av de frågor som tidigare har ställts. Tullen är i likhet med
andra myndigheter underkastad ett rationaliseringskrav. Det har bedömts
från statsfinansiella utgångspunkter. Enligt vår mening har det också varit
viktigt att de statliga verksamheterna och myndigheterna varit underkastade
samma krav på rationalisering som gäller för all verksamhet i samhället. Det
har också tjänat till att förstärka legitimiteten i myndighetsfunktioner i
statliga verk att man ålägger myndigheterna ett krav på rationalisering som
rent tekniskt har fått formen av ett huvudförslag på myndigheternas
förvaltningsanslag.

Jag vill bara nämna några siffror som visar att detta måste ju vägas emot de
krav som samhälle, riksdag och regering ställer på tullen. Om vi fullt ut hade
tillämpat ett huvudförslag på tullen, hade det resulterat i en hemtagning av
mellan 90 och 100 tjänster om året. Detta har inte vid något tillfälle skett.

Man har undantagit produktionen, t.ex. narkotikabekämpningen. Jag vill
understryka att det inte har varit fråga om att låta denna metod med
huvudförslag slå ut nödvändigheten att göra resursförstärkningar inom
tullen. Resultaten av den rationalisering som tullen och dess anställda har
lyckats åstadkomma - för övrigt på ett utmärkt sätt - har kommit tillbaka i
form av nya satsningar, där en av de viktigaste är narkotikabekämpningen.

Det är vår avsikt att även i framtiden arbeta efter principen mer
verksamhet för pengarna. Men detta hindrar inte att en del av rationaliseringsresultatet
skall återgå till tullen - som även generaltulldirektören
underströk i ett av sina svar angående datoriseringen - för att göra det möjligt
att genomföra ett så ambitiöst program som man nu är involverad i. Vi menar
att det bör vara möjligt att fortsättningsvis arbeta efter ett högt ställt
rationaliseringskrav, och samtidigt ge ökade möjligheter till resurstillskott
för tullen för målinriktade insatser som där kan erfordras.

Datoriseringen av tullverksamheten kommer att spänna över en mycket
lång period. Avslutningsvis vill jag understryka att man måste vara pragmatisk
när det gäller att bedöma både vilka effekter själva rationaliseringen kan

SkU 1987/88:42

Bilaga

5 Riksdagen 1987/88. 6 sami. Nr 42

få och i vilken takt man av praktiska skäl kan gå fram utan att ge upp något av
de mål som gäller för tullens verksamhet, vare sig det gäller servicen eller
kontrollen.

Lars Kritz: Vi tackar för inbjudan till detta möte med utskottet.

Från näringslivets sida har vi ungefär likartade synpunkter på de områden
som berörs i propositionen. För att inte komma med upprepningar har vi
kommit överens om att jag tar upp några ämnen och Sture Lindmark några
andra ämnen. Jag tänkte först ta upp tullförrättningsavgiften och därefter
tulldatasystemet.

Det finns en motion angående tullförrättningsavgiften. I motionen föreslås
det att man kanske skulle ändra reglerna. Enligt vår mening är inte en
ändring av reglerna det primära som behöver göras, utan egentligen är det
tullförrättningsavgiften som sådan som borde föreslås avskaffad. Det finns
flera skäl för det.

I fråga om tullförrättning är det mycket vanligt att man talar om en service
som lämnas. Tullförrättning är emellertid något som sker i det allmännas
intresse för att se till att utfärdade bestämmelser och regler följs. Därför
anser vi att en tullförrättningsavgift är detsamma som om polisen skulle ta ut
en avgift mellan kl 16.00 och 07.00 av de bilister som de stoppar och låter
blåsa i ballong för att kontrollera nykterheten vid ratten. Det är en drastisk
liknelse, men innebörden är att det inte är fråga om en service.

Vidare är avgiftsuttaget inte helt konsekvent. Avgiften berör bara
godstrafiken, inte passagerartrafiken. Jag kommer självfallet inte att föreslå
att avgiften skall införas på passagerartrafiken, utan jag vill bara med detta
påpekande visa att en avgift tas ut där man tror att folkstormen kommer att
bli minst.

Förrättningsavgiften beräknas tillföra statskassan ungefär 50 milj. kr., och
därav får tullverket tillbaka ungefär 6 milj. kr. Resten tar finansministern
hand om. Det visar att det egentligen är fråga om en skatt på införsel och
utförsel av varor. Generaldirektören var tidigare inne på att även andra
länder har detta system. Han beskrev sin framställning som en karikatyr. Jag
instämmer helt och fullt i den beskrivningen.

När det gäller parallelliteten med andra länder i Europa är det inte riktigt
så enkelt som Björn Eriksson framställer det hela. För övrigt riktades från
EG och även från näringslivets sida i Europa stark kritik mot USA när det
landet införde s.k. customs user fees.

De internationella godstransporterna läggs på ett sådant sätt att man får en
effektiv materialadministration, rationell hantering av godset och rationella
transporter. Detta innebär ju tyvärr att mycket gods passerar gränsen på s.k.
obekväm arbetstid. Vi anser att tullverket måste anpassa sin verksamhet
efter just trafikens krav och inte tvärtom. Systemet med tullförrättningsavgift
på s.k. obekväm arbetstid blir egentligen ett sätt att försöka styra trafiken.
Man beskattar trafiken på obekväm arbetstid för att försöka föra över den till
s.k. normal arbetstid. Det är av praktiska skäl inte möjligt.

Detta var några huvudpunkter i den kritik vi har mot själva avgiften som
sådan. Vi vill starkt framhäva att det primärt inte är ändring i de regler som
finns i dag som skall genomföras utan ett slopande av systemet.

SkU 1987/88:42

Bilaga

Så några ord om tulldatasystemet. Tulldatautredningen presenterade i
höstas en förstudie, och den visade bl.a. att en datorisering behövs. Vi
ombeds att anpassa oss efter vad som sker internationellt, och då särskilt
inom EG.

Varför vill man nu införa ett tulldatasystem både här hemma och
utomlands? Ja, svaret är ju mycket enkelt. Det är för att effektivisera och
rationalisera tullens arbete. Enbart de besparingar som det svenska tullverket
skulle göra har enligt TDU:s förstudie beräknas till nästan 400 personer.
Detta innebär att tulldatasystemet på längre sikt, dvs. efter ett uppbyggnadsskede,
finansieras genom besparingar inom tullverket. Hela poängen med
systemet är att man genomför en intern rationalisering. Såsom även
understryks i TDU och i propositionen menar vi att det under uppbyggnadsskedet
krävs en fortlöpande bevakning av systemets lönsamhet. Vi har i

propositionen funnit några ord som kräver en viss uppmärksamhet: ” att

om denna fortlöpande utvärdering visar på olönsamhet t.ex. till följd av en
alltför låg anslutningsgrad från näringslivets sida, bör alternativa finansieringsformer
kunna aktualiseras”.

Vi sätter nog ett litet frågetecken i kanten för detta resonemang. Om
anslutningsgraden skulle bli låg, kan man fundera över om det är rätt system
som man bygger ut. Vidare används uttrycket alternativa finansieringsformer.
När man från ett departements sida, eller för den delen från ett utskott,
använder uttrycket alternativa finansieringsformer, brukar det i klartext inte
betyda annat än att en särskild avgift skall tas ut. Ett sådant tulldatasystem
skulle inte vara bra för näringslivet.

Sture Lindmark: I likhet med tidigare talare ber jag att få tacka för att vi har
fått möjligheten att komma hit för att ge våra synpunkter på tullens
verksamhet. Precis som Lars Kritz sade har vi gjort en viss uppdelning för att
undvika dubbelarbete. Jag nöjer mig med att instämma i de kommentarer
som Lars Kritz tydligt har gett uttryck för.

Grossistförbundet representerar importföretagen, som ju svarar för
huvuddelen av landets import. En grov uppskattning är att av de 40 miljoner
tulldokument som tullen hanterar varje år, svarar våra medlemsföretag för ca
80%. På grund av detta är tullens verksamhet något av en hjärtefråga för våra
medlemsföretag.

Först vill jag framhålla att vi i det dagliga arbetet har ett nära samarbete
med tullen och dess tjänstemän. Vi har ett gemensamt intresse, nämligen att
tullverket skall fungera effektivt. Som ett led i detta samarbete har vi en
omfattande gemensam utbildning. Björn Eriksson var tidigare inne på
utbildningens betydelse för tullen och hur samverkan med näringslivet skall
fungera.

För att godset mellan Sverige och övriga länder skall flyta friktionsfritt är
det angeläget att vi får bort irritationsmoment som lätt polariserar arbetet
och diskussionerna. Det ligger i allas intresse att utrikeshandeln fungerar,
och då är det viktigt att just-in-time - ett kvalitetsmärke som utgör en av
grundstenarna i den svenska internationella konkurrenskraften - fungerar
både i dag och i morgon. Det är dyrt att hålla lager, och därför måste
varuflödet flyta.

SkU 1987/88:42

Bilaga

Jag skall kommentera tre områden. Det första området är tulltillägget,
som redan har varit uppe till diskussion. Att utdöma tulltillägg är en delikat
uppgift och bygger i hög grad på en subjektiv värdering av den enskilde
tulltjänstemannen runt om i Sverige. Bedömningarna varierar mellan
tullavdelningarna, och vi anser att detta medför en rättsosäkerhet för
företagen. Vi anser det inte vara rätt att tullverkets tjänsteman skall ha detta
instrument till förfogande, som givetvis medför godtycklighet hur noga man
än är. Tulltillägget medför även ett betydande administrativt arbete för
tullförvaltarna. Eftersom tullverket anser sig ha begränsade och knappa
resurser - bl.a. till följd av förändringar i form av en ny tulltaxa och ett nytt
tulldokument - anser vi att de existerande resurserna inom tullverket skall
utnyttjas för att informera och stötta företagen, inte splittras upp på
administrativt arbete i form av debitering av straffavgifter.

Skatteutskottet har tidigare uttalat sig för att tulltillägget inte bör rikta sig
mot de många yrkesutövare som vinnlägger sig om att lämna korrekta
redovisningar, även om de tros allt skull göra något fel. Tullverket anser inte
att det ryms någon sådan tolkning inom lagen. Vi vill därför att skatteutskottet
skapar förutsättningar för att tullverket som avsetts skall kunna tillämpa
lagen generöst. Nuvarande tillämpning medför inte rimliga konsekvenser för
tulldeklaranterna. Risken för att en yrkesutövare skall bli prickad vid fel
beroende på mänskliga faktorer medför att deklarationsjobben blir mindre
attraktiva och personalomsättningen ökar - med ökade risker för nya fel som
följd.

Någon frågade tidigare efter antalet ärenden i kammarrätten. Såvitt jag
förstår är de för närvarande 158 stycken. Fler och fler ärenden hamnar i
kammarrätten, och där vet man inte riktigt vad man skall göra.

Några ord om kontrollen av farligt gods. En motion har inlämnats med
önskemål om ökade resurser för kontroll av farligt gods vid gränserna samt
vidgade straff för chaufförerna. Vad gäller chaufförerna vill jag bara påpeka
att en stor del av godset kommer utan hjälp av chaufförer. T.ex. har all
containertrafik inga chaufförer.

Vi anser att det är viktigt att farligt gods lastas och transporteras enligt
gällande regler. För att klara detta måste alla inblandade behärska bestämmelserna.
Vi delar därför den bedömning som har gjorts i propositionen, att
man bör förstärka utbildningsinsatserna för tulltjänstemän och även förbereda
för informationsutbyte med räddningsverkets register över farligt gods. Vi
tror här att ökade kunskaper och informationsstöd medför att resurserna
ökar. Då fler tjänstemän behärskar detta komplicerade område kan befintliga
resurser utnyttjas mer effektivt.

Slutligen några ord om hemtagningssystemet vid viss tekoimport. Vi
stöder kravet på återinförande av hemtagningsrätten för licensierade tekovaror.
Däremot kan vi inte inse att tekovaror skall jämställas med narkotika i
tullklareringen, vilket nu är fallet. Hemtagningsrätten måste även gälla för
licensbelagda tekoprodukter. Det finns regler om förfogandeförbud när
tillstånd saknas och möjlighet till stickprovskontroll. Detta måste vara
tillräckliga medel för kontroll från tullverkets sida. Man måste ansöka om
hemtagningsrätt, och den person som missbrukar rätten kan ju nekas den
eller få den indragen.

SkU 1987/88:42

Bilaga

Företagen kan ofta inte anpassa sin dokumenthantering då exportlicenser
utfärdade i exportlandet skall bifogas ansökan om svensk importlicens. Vid
flygtransport befordras godset lika snabbt som det utländska exportdokumentet.
Resultatet blir dyrbar extern lagring i Sverige i väntan på kommerskollegiums
handläggning. Det datasystem som kommerskollegium har
installerat sparar in tiden för postbefordran av licens till företaget, men
däremot inte handläggningstiden.

Avslutningsvis vill jag också nämna handelsstatistiken, eftersom Björn
Eriksson tog upp den. Utan att ha något yrkande vill jag bara understryka hur
viktigt det är att vi har en bra och tillförlitlig handelsstatistik. Det är ju
handelsstatistiken som mer eller mindre styr världens ekonomi i dag. Den
amerikanska handelsstatistiken publiceras, och bl.a. börsutvecklingen kan
man utläsa bara genom handelsstatistiken. Därför är det mycket viktigt att
man i det fortsatta arbetet ser till att vi får en tillförlitlig och bra
handelsstatistik.

Gunnar Nilsson: Det s.k. hemtagningssystemet innebär att man utsträcker
tullagren. Oftast förläggs ett tullager i anslutning till en annan terminal, där
även inhemskt gods och styckegods av skilda slag förvaras. Verksamheten
har utvidgats så att man i dag t.ex. i Göteborg har ett sextiotal tullupplag och i
Stockholm ett tjugotal.

På grund av missbruk av systemet infördes 1984 vissa restriktioner bl.a. för
textilvaror. Det förekommer dock fortfarande kritiker som hävdar att
hemtagningssystemet öppnar dörren för ekonomisk brottslighet genom att
gods inte blir förtullat som det skall. I det här sammanhanget har bl.a.
köttimporten figurerat i pressen. Finns det belägg för dessa misstankar, och
hur kan man i så fall komma till rätta med denna typ av missförhållanden?

Jan O Karlsson: Hemtagningssystemet är generellt smidigt, rationellt och
mycket arbetsbesparande för både tullverket och näringslivet. Fyra femtedelar
av importen sker genom hemtagning. Systemet har varit i bruk i 14 år. När
godset förs in i landet lämnas en enkel anmälan till tullen om hemtagning. I
anmälan anger man vad det är för gods som förs in, och deklarationen skall
lämnas cirka två veckor senare. Systemet är uppbyggt så att tullverket skall
ha vetskap om vilka varor som förs in i landet, trots att det ännu inte har
lämnats någon tulldeklaration.

På senare tid har det höjts röster - i likhet med det som Gunnar Nilsson tog
upp - som påtalat att systemet möjliggör oegentligheter, och att man alltså
kan kringgå importregleringar. För att förhindra sådana oegentligheter har
man - jag anknyter där till det som Sture Lindmark sade - skärp
bestämmelserna för licensbelagda tekovaror. Detsamma har man gjort med
s.k. samlastningsgods.

Jag kan för närvarande inte uttala mig om kötthandeln. I det fallet gäller
det både import och export. De frågorna prövas ju för närvarande i
domstolsväsendet. Jag vill därför ännu inte kommentera den delen. Det är
uppenbarligen fråga om en misstanke, eftersom åtal har väckts. Man har
alltså infört vissa inskränkningar i hemtagningssystemet för att förhindra den
typ av oegentligheter som frågeställaren tog upp.

SkU 1987/88:42

Bilaga

Sture Lindmark-, Jag ansluter mig till det Jan O Karlsson har sagt.

I den mån hemtagningssystemet missbrukas, är det mycket enkelt att dra in
hemtagningsrätten. Så straffas den som på ett eller annat sätt har försökt att
begå ett brott, i stället för att som det nu är när det gäller tekoimport straffet
drabbar alla, även dem som följer systemet.

Gunnar Nilsson: Det finns också misstankar om att stora summor undandras
i momsredovisningen. Detta skulle beror på att varukvantiteten inte
stämmer överens med vad som angivits i tulldeklarationen. Vilken är er syn
på detta? Och vilka möjligheter har man att kontrollera att varukvantiteten
verkligen stämmer överens med tulldeklarationen?

Jan O Karlsson: Detta är en fråga som ansluter till det som generaltulldirektören
tidigare diskuterade, nämligen vilka resurser vi har för att göra dessa
bedömningar. För närvarande har vi stickprovskontroller där vi väljer ut
sådana transporter som är särskilt intressanta. Den knappa tillgången på
resurser innebär att man för närvarande inte anser sig kunna nå upp till en
önskad kontrollnivå. Vår förhoppning är att datoriseringen av tullverksamheten
skall kunna frigöra resurser för denna typ av kontroll.

Karin Lindunger: Björn Eriksson har tidigare talat om att det har funnits ett
stort antal fel i tulldeklarationer. Han har nämnt siffran 30%. Vi på
Grossistförbundet känner inte igen oss i dessa siffror. Jag tror att det är
många siffror som används för att påvisa än det ena, än det andra. Det är
företag som är etablerade och känner till denna verksamhet som gör dessa
deklarationer och lämnar uppgifter, och dessa påståenden om många fel
tillbakavisar vi från vår sida.

Björn Eriksson: Jag skall inte ta upp en sifferdiskussion, men jag kan inse att
Karin Lindunger har svårigheter att förstå dessa siffror. Vi har den stora
fördelen att vi ser skeendet från första uppgift fram till statistisk produktion.
Den som lämnar uppgiften kan bara se en del av det hela.

Tullverkets syn på hemtagningssystemet är att i grunden är det ett bra
system. Däremot har fundamenten bitvis kommit litet snett under resans
gång. Det har rört sanktioner, bristen på stickprovskontroller och koncentrationen
på licenser. Det fina i kråksången är att ett liberalt hemtagningssystem
förutsätter en ganska hårdhänt politik när det gäller kontroll och att regler
följs. Då får man en bra balans.

Gunnar Nilsson: En annan uppgift som då och då figurerar i pressen är att
varor deklareras falskt. Man uppger en oskyldig vara på tulldeklarationen,
medan försändelsen i själva verket innehåller något helt annat. Vilka
möjligheter har man att upptäcka och åtgärda den typen av brottslighet?

Björn Eriksson: Jag tror att det finns tre metoder. En metod som är typisk för
tullverket, och har varit det i 300 år, är att man tar på overallen, går ut och tar
varuprov och gör fysisk inspektion. Inget pappersystem i världen kan ersätta
att ta papperet i näven och gå ner och se vad som står i containern och vad
som finns i lådorna.

Den andra metoden är att fortsätta att göra revisionsbesök och liknande,
skaffa en bild över falsarier och försöka att på ett intelligent och klyftigt sätt

SkU 1987/88:42

Bilaga

rikta in misstankarna mot områden där vi tror att oegentligheter förekommer.

Den tredje metoden är att då och då ha stora pådrag av den modell vi
använder för farligt gods.

Sylvia Lindgren: Jag måste få ställa en följdfråga beträffande hemtagningsrätten.
Det har här sagts att man kan få rätten indragen om man fuskar. Men
kan man inte också återfå rätten ganska snabbt? Jag tänker exempelvis på att
man kanske gör en liten ändring i en bokstavskombination, men det är
samma person som egentligen står bakom den nya ansökan om hemtagningsrätt.
Hur är det med detta?

Björn Eriksson: Det är riktigt. Det finns två problem med indragning av
hemtagningstillstånd. Det ena problemet är att tillståndet är ett mycket
kraftfullt instrument. En indragning innebär ju att man kan ta levebrödet
från en människa eller ett litet företag. Tulltillägget, och en del andra saker vi
har pratat om, har den karaktären att de slår mot plånboken. Man kan skada
någon litet grand, men slår inte ihjäl vederbörande.

Det andra problemet gäller möjligheten att ta sig runt det hela. Precis som
frågeställaren säger är det oerhört svårt att spärra ut en ”hemtagare” på
grund av att vederbörande, om han eller hon har den läggningen, kan skaffa
sig hemtagningsrätten via en bulvan eller på annat sätt. Därför kan inget
kontrollsystem bara bygga på indragning av hemtagningsrätt. Ett sådant
system skulle inte fungera. De andra delarna behövs också.

Karl-Gösta Svenson: I den senaste debattrundan hörde vi i Sture Lindmarks
inledning att 80% av den volym som motsvaras av 40 miljoner dokument
hanteras av Grossistförbundet. Även Karin Lindunger har väl en viss
erfarenhet på detta område att kunna bedöma felaktigheterna.

Björn Eriksson talade om för mig att 3-4 personer var sysselsatta med
tulltillägg. Jag fick inget svar på frågan om antalet tulltilläggsbeslut som har
förekommit. Men jag har själv en gammal uppgift på 2 800 beslut från den 1
april till den 30 september. Det har naturligtvis fattats en del ytterligare
beslut sedan dess.

Jag skulle vilja ställa en följdfråga - jag fick inte ställa den sist. Momsen är
till nästan 100% en fråga om ett tulltillägg för sådana som är skyldiga att
erlägga mervärdeskatt. Det innebär att dessa inte har något ingående
momsavdrag i sin momsredovisning. Är det meningsfullt att påföra tulltillägg,
trots att något skattebortfall inte förekommer för statsverket?

Björn Eriksson: Angående synpunkter om dessa 80 % fel och Grossistförbundet
måste jag först säga, att det ingalunda är så att Karin Lindunger
saknar förmågan att bedöma detta utifrån sina egna förutsättningar. Men
hon ser inte vad som sker i våra datamaskiner och på vår statistiska central
etc. Det är helt naturligt att man bara kan se en del.

När det gäller besluten är det riktigt, som Karl-Gösta Svenson säger, att
där har förekommit många sådana. Men det har ju delvis berott på att från
olika former av branschorganisationer har det kommit uppmaningar om att
överklaga alla beslut - som jag i och för sig kan förstå. Jag tror att detta
kommer delvis att lösa sig när praxis har satt sig. Det är min klara
förhoppning.

SkU 1987/88:42

Bilaga

Momsen kan man se på två sätt. Det är naturligtvis riktigt att moms delvis
kommer tillbaka. Men en väsentlig omständighet är att om man under mer
eller mindre halvfalska konstruktioner kommer in i momssystemet, blir det
fel också i nästa led. Därför är kontroll av den ingående momsen viktig. Om
momsen sedan skall ingå i tulltillägget ser jag som en fråga för regeringskansliet
att bedöma. För oss är det viktigt att sanktionen har så mycket tänder att
den biter.

Elvy Svennerstål: Jag skulle vilja kommentera mervärdeskatten som grund
för ett tulltillägg. Vi anser att det är helt fel.

Momsen skyfflas in och ut ur tullverket. Momsen är den stora posten, över
90% av hela tullverkets uppbörd. Om en importör skulle råka erlägga för litet
eller ingen moms alls regleras det automatiskt vid redovisningen till
länsstyrelsen. Alltså får statskassan den skatt som skall erläggas - även om
det sker med en viss fördröjning. Möjligen kan det företag som vid import
erlägger för låg skatt till tullverket förstärka sin likviditet som i sin tur kan
möjliggöra vissa räntevinster - men detta är marginellt.

I detta sammanhang skulle jag vilja erinra om proposition 1977/78:136.
Det är en viktig proposition, och jag tror att den olyckligtvis har glömts bort i
detta sammanhang. Propositionen handlar om ändrade regler för skattetillägg
m.m. I propositionen föreslås att frågan om eftergift bör bedömas
välvilligt, förutsatt att felet beror på oursäktligt misstag och att köparen har
avdragsrätt för den skatt som skulle ha utgått. Här rör det sig alltså om hel
eftergift. Ett tulltillägg kan ju efterges delvis.

År 1984 gjorde vi i Industriförbundet en liten rundringning till de större
länsstyrelserna och frågade hur de tillämpade denna regel. Det visade sig att
man tillämpade eftergiftskriterierna välvilligt och i enlighet med vad som
hade föreslagits i proposition 1977/78:136, som bifölls av riksdagen. Jag
undrar då om följande som står i proposition 1985/86:41 om tulltillägg är
riktigt:

”När det gäller inrikes beskattning så påförs skattetillägg oavsett om t.ex.
en skatt som varuleverantör har undanhållit är avdragsgill som ingående
skatt hos köparen eller ej." Vidare framgår det av samma proposition att
angående tillämpningen av bestämmelser och eftergift kan ledning hämtas
från tillämpningen av motsvarande föreskrifter på inrikesbeskattningens
område. Undra på att det har uppstått viss förvirring i tolkningen av dessa
bestämmelser - som också har framgått av en motion i denna fråga! Vi vill
nog tolka utskottets välvillighet mot dem som vinnlägger sig om att sköta
deklarationerna på ett tillfredsställande sätt så, att utskottet vill nå samma
resultat som proposition 1977/78:136 utan att alltför hårt angripa skrivningarna
i proposition 1985/86:41.

Jag föreställer mig att vi alla är ense om att det lämpligaste nu är inte ett
nytt uttalande från lagstiftarens sida utan en lagändring, förutsatt förstås att
man inte väljer att helt slopa reglerna om tulltillägg - vilket är vårt
förstahandsyrkande. I andra hand yrkar vi att 87 § om tulltillägg skall
ordentligt spegla att eftergift med fullt belopp normalt skall ges för en helt
momspliktig importör.

SkU 1987/88:42

Bilaga

Karl-Gösta Svenson: Björn Eriksson talar litet vid sidan om min fråga. Jag
talade om alla era beslut, inte bara om de beslut som överklagas. Under sex
månader har 2 800 beslut fattats, och därefter har det naturligtvis fattats ett
antal tusen beslut till. För tullen som beskattningsmyndighet är detta en
väsentlig arbetsuppgift.

I anslutning till min fråga skulle jag vilja ta upp det Jan O Karlsson sade i
inledningen om samverkan med EG. Jag tyckeratt det var ett positivt inlägg.
Hur ser vår framtid ut i det avseendet, eftersom vi förhoppningsvis skall gå
över till ett mer eller mindre gränslöst förhållande?

Jan O Karlsson: Vi har ju nu - inte enbart av en önskan att samordna oss med
den stora marknaden - en tullförrättningsavgift som starkt påminner om den
som tillämpas i det stora flertalet EG-länder. Hur det är med vår anpassning
till förhållandena i EG och strävandena att bevara det europeiska frihandelsområde
som uppstår genom frihandelsavtalet mellan EG och EFTA är en
fråga som griper över mycket vida fält. Men det är alldeles klart att det
kommer att involvera tullen i en betydande utveckling av dess rutiner.
Däremot under den period som sträcker sig fram till 1992, under vilken EG:s
arbete med dess internmarknad pågår, kommer inte vi att beröras av någon
strävan till ett gränslöst samarbete med EG. Det skulle i så fall vara förenat
med ett fullt medlemskap. Under hela den period som vi har framför oss
kommer alltså detta arbete att prägla tullens arbete. När det gäller rutiner
och förändringar av dokument osv. samarbetar vi ju via EFTA mycket nära
med Bryssel. Förändringarna av dokumenten kommer ju att fortsätta.
Förhoppningsvis kommer vi att få litet arbetsro när det gäller enhetsdokumentet.
Men sedan kommer nästa steg i EG:s utveckling.

Karl-Gösta Svenson: Men på sikt efter 1992 måste det ju rimligtvis innebära
helt förändrade arbetsuppgifter för tullen?

Jan O Karlsson: Det vill jag inte på något sätt utesluta.

Leif Olsson: Jag ger mig inte så lätt när det gäller datoriseringen. I sådana här
sammanhang talar man alltid om osäkerheten om hur stora kostnaderna blir
och om huruvida det skall bli lönsamt att datorisera osv. Nu beräknas
driftskostnaden till 40 milj. kr. om året. Den kostnaden skall täckas framför
allt genom personalreducering och personalbesparingar. Man säger också att
det inte skall gå ut över företagen. Det är också, såvitt jag vet, utredningens
intentioner.

Lönsamheten kan, föreställer jag mig, vara beroende av flera faktorer. En
sådan är hur stor anslutningen från näringslivet blir. Jag har läst någonstans
att efter tre år räknar man med att ungefär 50 % av näringslivet skall ha
anslutit sig.

Jag vill något anknyta till Lars Kritz fråga. Även jag har läst den passus i
propositionen där det framgår att om anslutningsgraden från näringslivets
sida blir alltför låg och lönsamheten blir för dålig, skall man aktualisera
alternativa finansieringsformer. Vad kan det nu vara för alternativa finansieringsformer?
Är det fråga om en höjd avgift, tullförrättningsavgifter eller
möjligen någon slags tulldataavgift som skall införas på detta område? Det
vore bra om Jan O Karlsson rätade ut Lars Kritz frågetecken i marginalen.

SkU 1987/88:42

Bilaga

Jan O Karlsson: När vi jämför det tillstånd som kommer att uppstå om vi
sätter i gång denna datorisering av tullens verksamhet med det tillstånd som
kommer att uppstå om vi fortsätter som hittills, skall vi till att börja med vara
på det klara med att vi står inför utomordentligt stora kostnadsökningar. Det
beror bl.a. på att dokumentmängden expanderar så snabbt, som Björn
Eriksson tidigare visade på. Vi kan alltså inte jämföra med de kostnader vi
har i dag. Vi befinner oss i ett system med ökande kostnader. Våra
möjligheter att rationalisera bort de kostnadsökningarna bedömer vi som
mycket låga. Redan av det skälet är det alltså nödvändigt att nu ta detta steg.
I själva verket var nog avsikten att komma längre än vad vi har lyckats med.
Vi borde nog ha kommit längre, i all synnerhet med den tekniska/
teknologiska nivå som företagen själva uppnått. Företagen har i många fall
kommit mycket längre än statsverket på den punkten.

I detta sammanhang har jag sagt till fackliga organisationer, bl.a. Svenska
tulltjänstemannaförbundet, att det inte är fråga om att komma i fatt ett
näringsliv som ligger strax före oss på löparbanan, utan näringslivet håller
faktiskt på att varva oss. Vi måste alltså hämta in ett varv till för att komma på
jämställd fot med det näringsliv vars handel tullen skall kontrollera.

Det krävs alltså mycket kraftfulla insatser nu för att åstadkomma en
datorisering och komma i harmoni med näringslivet, delta i en samordning
med Europa och göra rationaliseringar. För den händelse att denna
datorisering inte får den anslutning som var avsedd, har vi i propositionen
aviserat att vi i så fall får fundera på alternativa finansieringsformer. Några
konkreta funderingar på vilka alternativ det skulle vara fråga om har icke
skett, utan vi utgår från att tulldatautredningens bedömningar av anslutningsfrekvensen
kommer att hålla. Gör de inte det får vi återkomma och
precisera oss. Men för dagen har vi inget att tillägga på den punkten.

Leif Olsson: I samband med planeringen av datoriseringen har uppbörden av
momsen i fortsättningen tagits upp till diskussion. Jan O Karlsson anger klart
att vi inte skall utgå från att momsuppbörden skall ingå i det kommande
datorsystemet. I stället skall man bara ta ut moms för den momspliktiga
importen.

Jag vet nu att kommittén skall komma med förslag någon gång vid
årsskiftet angående dessa frågor, men jag vill ändå ställa frågan hur ni
generellt ser på detta. Kommer man i fortsättningen att generellt momsbeskatta
all import eller kan man tänka sig att de momspliktiga importörerna
utesluts? Denna fråga har varit uppe tidigare, och den är viktig även för
datoriseringen. I kombinationen ny organisation/datorisering måste också en
diskussion föras om huruvida momsredovisningen över huvud taget skall
finnas med i problemställningen.

Jan O Karlsson: Jag vill inte föregripa tulldatautredningen på den punkten.
Det skulle vara att påstå att vi visste det som vi vill ha utrett. Däremot vill vi
naturligtvis att utredningen skall vara obunden på den punkten, så att vi kan
få material på bordet för ett ställningstagande. Det går inte att före en
redovisning av en utredning tala om vad resultatet skall bli. Det skulle
innebära en styrning som vi är främmande för.

SkU 1987/88:42

Bilaga

Leif Olsson: Följdfrågan är då ganska enkel när det gäller ordningsföljden,
organisationsdelen kontra datoriseringen. Den frågan ställde jag allra först
till generaldirektören.

Björn Eriksson: Jag vill gärna betona att denna del styr datorisering och
organisation relativt litet i så måtto att denna datorisering behövs vare sig vi
gör det ena eller det andra. Antalet människor i tullverkets organisation som
heltidsarbetar med moms är oerhört litet. Huvudsakligen blir det vad gäller
export/importregleringen ungefär som när man lämnar bilen på verkstad:
man har ett checkmoment till, nämligen importmoms. Därför tror jag inte att
vi kan göra några felsteg i datoriseringen eller organisationsarbetet till följd
av hur denna fråga kommer att besvaras.

Lars Kritz: 1 samband med diskussionen om tulldatasystemets finansiering
framkom det ofta att det är något som inte bara tullverket tjänar på utan även
näringslivet. Alltså skall näringslivet vara med och betala på ett eller annat
sätt. Jag skulle bara vilja påpeka att detta är ett litet förledande resonemang,
eftersom även företagen har kostnader i samband med en datorisering. Aven
företagen har kostnader för investeringar i hårdvara, system, utbildning,
dokumentframställning osv. Dessa kostnader finns alltså redan i företagen.

Stig Josefson: Jag skulle vilja ställa några frågor till statssekreteraren. Jag vill
upprepa frågan om tullförrättningsavgifterna. Vi vet att de inte fungerar på
det sätt som var avsett. Ibland tas de ut som en avgift på obekväm arbetstid,
vid andra tillfällen som en generell avgift. Det är ett missriktat sätt att
tillämpa bestämmelserna på. Är statssekreteraren tillfredsställd med det sätt
på vilket bestämmelserna tillämpas? Om han inte är tillfredsställd med dem,
kommer han att göra något för att se över dem och vad kommer i så fall att
ske?

En annan fråga som har diskuterats berördes i inledningen av generaltulldirektören,
nämligen narkotikan. Ett av de främsta hjälpmedlen för att hitta
narkotika är ju utan tvivel hundarna. Varför gör man inte större satsningar
för att utöka antalet narkotikahundar? Jag har i Trelleborg sett exempel där
jag bedömde det som praktiskt taget omöjligt för en person att kunna hitta de
gömmor som hundar i vissa fall letade upp på en liten stund. En utökning av
antalet hundar skulle hälsas med tillfredsställelse av lojala transportörer,
därför att tiden för kontrollen skulle kortas ner väsentligt. Det är därför jag
ställer denna fråga. Varför gör man inte större satsningar på att få fram ett
större antal narkotikahundar?

Jan O Karlsson: Jag är tacksam för att jag äntligen fick en fråga om
tullförrättningsavgifter, eftersom jag då får en möjlighet att skingra några av
de missförstånd som redan under dagens samtal har kommit fram.

Man kan ju inte nu i varje detalj vara tillfredsställd med avgiftssystemet.
Det måste få sätta sig, och man måste få utarbeta rutiner för tillämpningen av
avgiftsbestämmelserna och för uppbörden. Vi har här hört om vissa problem
som finns, och på denna punkt kan man ju inte vara fullständigt tillfredsställd.
Jag vill däremot försäkra herr Josefson att jag är mycket tillfredsställd
med att vi fått den här avgiften. Jag skall motivera detta med några korta ord.
Jag tvingas då också att något kommentera inledningsanförandet av Lars

SkU 1987/88:42

Bilaga

Kritz. Denne sade att eftersom inte alla pengar som man fått in genom de
uppburna avgifterna har återförts till tullverket, så rör det sig om skatt. Det
låter som om det skulle vara fråga om en transferering, ungefär som
pensioner eller barnbidrag, men det är det alltså inte. Det är ett sätt att ta
betalt för kostnader som tullverket har. Statsverket tillför varje år tullverket
stora resurser för att täcka dess kostnader.

I den utredning statskontoret gjorde som underlag för ett tidigare förslag
till tullförrättningsavgifter visade det sig att tullens kostnader för denna
service redan då uppgick till 90 milj. kr. Vi tar inte in ett så stort belopp, utan
litet drygt hälften.

Vi menar att denna avgift i själva verket innebär möjlighet att - ett
önskemål som ofta har anförts i den allmänna debatten - med en ökad
avgiftsfinansiering uppnå en större flexibilitet. Låt mig ta ett exempel. Under
budgetårets lopp så kommer det krav på nya insatser från tullverkets sida,
inte minst när det gäller just-in-time-transporter. Vi har en ständig modernisering
av transportstrukturen. Eftersom tullen inte har haft resurser så har vi
tidigare inte kunnat klara av den typen av service på Arlanda. Det har betytt
att denna typ av snabba transporter i stället har gått till flygplatser utanför
Sverige. Genom att vi nu fått avgiften kan vi också klara den här typen av
insatser och dra till oss trafik som annars skulle ha hamnat utanför vårt land.
Vi har till tullen återfört en del av de pengar som vi har uppburit från
avgifterna. Enligt mina beräkningar så är det icke 6 milj. kr. utan litet mer,
hittills uppemot 10 milj. kr., som har återförts. Vi har infört detta just för att
visa att vi med denna avgift, i likhet med de länder vi även i övrigt försöker
samordna oss med, kan få ett effektivitetsinstrument och öka flexibiliteten.
Vi är därför glada att vi har fått riksdagens gehör för avgiftens införande. Jag
vill däremot inte alls utesluta att man kan göra förändringar i tillämpningen
så att den typ av irritationer som kan ha förevarit klaras av.

När det gäller narkotikan så har vi fört tillbaka ganska mycket resurser till
tullen för att bekämpa narkotikasmugglingen. Jag delar helt Stig Josefsons
uppfattning att hundekipagen är ett utomordentligt fint instrument när det
gäller att fånga smugglare, och vi har därför också satsat mycket kraftigt på
sådana. Under budgetåren 1987/88 och 1988/89 har vi infört 8 hundekipage,
och enligt vår bedömning är det ungefär i så snabb takt som man kan få fram
dem. Med risk för att begå ett smärre tjänstefel vill jag förutskicka att en
fortsatt satsning kommer att äga rum på detta område. Jag vill också
understryka att vi under de senaste åren har satsat mycket kraftigt på
narkotikabekämpning och lagt till ganska många tjänster. Vi har fått 43
tjänster enbart för bekämpning av narkotika och 55 gränskontrolltjänster. Vi
har fått utomordentligt duktiga sambandsmän i London, Haag, Frankfurt
och Köpenhamn, och jag har besökt åtminstone två av dessa.

Detta utgör mycket potenta insatser mot smugglingen. Jag har gjort denna
uppräkning enbart för att vitsorda att vi prioriterar narkotikabekämpningen
mycket högt inom tullens verksamhet.

Freddy Sandahl'. Det förhåller sig inte så att speditörerna tar ut förrättningsavgift
för allt gods, oberoende av vilken tid på dygnet förrättningen sker. I
själva verket är det vanligtvis så att speditören inte är betalningsansvarig.

SkU 1987/88:42

Bilaga

Såsom reglerna ser ut är det exportören som är betalningsansvarig vid export
och importören som är betalningsansvarig vid import. Exportören resp.
importören kan emellertid överföra betalningsansvaret till speditören. Det
sker genom att ett avtal träffas mellan uppdragsgivaren och speditören om att
denne skall påta sig betalningsansvaret. Dessa båda parter träffar då ett avtal
om på vilket sätt debiteringen skall ske. Det förekommer att man av
administrativa och rationella skäl debiterar en avgift rätt över på allt gods,
eftersom den större delen av godset förs ut på obekväm arbetstid. Men det
rör sig alltså om ett avtal mellan uppdragsgivare och speditör.

Elvy Svennerstål: När det gäller tullförrättningsavgiften och frågan om
huruvida den är en tullförrättningsskatt eller inte, så ser vi inom Industriförbundet
mycket allvarligt på GATT-panelens uttalande och dess slutsatser
beträffande den amerikanska avgiften. Huvudinvändningen från GATT:s
sida var att avgiften måste härledas till kostnaden för lämnad service vid varje
enskilt importtillfälle för att inte strida mot GATT-bestämmelserna. GATTpanelen
hade också en mycket intressant diskussion om vad service
egentligen är i dessa tullsammanhang. Mycket fritt översatt så säger man att
vad än en regering eller myndighet kallar de här aktiviteterna så är det oftast
fråga om en ren skatt, eftersom de inte lägger något till det kommersiella
värdet på varan och inte heller är något som en importör önskar sig. Detta
uttalande stämmer väldigt väl med vad vi själva har kommit fram till. En
professor i offentlig rätt, Ole Westerberg, har kommit fram till slutsatsen att
de här avgifterna inte är förenliga med grundlagens krav på en särskild
motprestation. Han menar att det här är fråga om en beskattning.

Vi skall inte här tala om att ändra på tillämpningsreglerna för tullförrättningsavgifterna.
Vad vi vill är att man tar bort hela systemet.

Om man skall se över systemet är det en särskild punkt som absolut måste
åtgärdas, och den ligger överst på prioritetslistan. I fråga om klareringstiderna
måste det ske en anpassning till trafiktätheten, så att avgifter skall bli ett
undantag och inte, som nu är fallet, en huvudregel. Vi skall komma ihåg att
detta var den huvudkritik som den västtyska regeringen riktade mot den
svenska regeringen med anledning av avgiften. Den protesten kom i
december, och den har ännu inte besvarats, vilket är oroande. Risken finns ju
att man tröttnar i Västtyskland och också där går till GATT. Jag är inte
övertygad om att de västtyska avgifterna är av samma typ som våra. Det
återstår att bevisa att de förra har tillkommit i fiskalt syfte.

När det gäller frågan om expeditionstiderna så vill jag avslutningsvis säga
att de måste anpassas till trafikströmmarna vid olika införselorter och
avgångsorter. Jag skulle vilja ge ett exempel från Helsingborg, där vi fått in
rapporter om hur det kan se ut. Man har under trafiktoppar vid vissa
färjelägen haft väntetider på uppemot 2 timmar. Det gäller då speciellt vissa
veckodagar och i synnerhet kl. 16.00-21.00. Det kan då hända att vissa färjor
från det här berörda bolaget avgår med endast 20-procentig beläggning, och
detta är desto mer besvärande av den anledningen att man har satt in extra
tonnage för att klara av dessa trafiktoppar. Köerna till tullens klareringsexpedition
kan samtidigt uppgå till uppemot en kilometers längd. Jag tycker att
detta är ett mycket bra exempel, som indikerar att en organisationsöversyn

SkU 1987/88:42

Bilaga

inom tullen först måste ta itu med hur man bättre skall disponera personalen
efter trafikströmmarna. Då kan man sannolikt totalt sett spara resurser, men
också få ut mycket mer av de resurser man har. Samtidigt behöver inte en
tullförrättningsavgift, om man nu nödvändigtvis skall ha en sådan, bli
huvudregel utan kanske i stället bli ett undantag.

Sture Lindmark: Det mesta har ju redan sagts, så jag skall uttrycka mig
mycket kort. Jag vill bara notera att förrättningsavgiften är en relativt
märklig företeelse i dagens servicesamhälle, eftersom tullverkets kontrollverksamhet
bör fungera på tider då det finns verksamhet att kontrollera.
Ungefär 80 % av trafiken äger rum utanför tullens arbetstider. Det är ungefär
som om man skulle ha restaurangen här i riksdagshuset öppen på lördagar
och söndagar då det inte finns några riksdagsmän i huset.

Björn Eriksson: Jag skall inte yttra mig om tullförrättningsavgifterna, utan
närmast om de exempel som senast togs upp. De saker som Elvy Svennerstål
där tog upp har inte ett dugg med tullverkets organisation att göra, förutom
att det blir bättre när vi får en enhetlig tullutbildning. Det hela stämmer
utomordentligt väl med det näst intill fördubblade övertidsuttag som jag
redovisade här. Det är helt enkelt så att vi vägrar att överge tullfilter och
klareringsplatser för att leta efter narkotika.

Stig Josefson: Statssekreteraren sade att han var tillfredsställd med att dessa
avgifter har införts - det finns andra som är mindre belåtna med det. Vad jag
egentligen frågade efter var om statssekreteraren var tillfredsställd med
tillämpningen av de regler som nu finns. Om det är på det sättet, innebär det
också att man anser att den skrivelse som har kommit från Västtyskland är
obefogad?

När det sedan gäller frågan om hundarna så fick jag intrycket av att det var
bristen på hundar som var orsaken till att det inte görs större satsningar. Jag
har fått det intrycket vid samtal med bl.a. tulltjänstemän att man inte gör så
stora satsningar för att få fram flera hundar. Om man betraktar dessa som en
mycket värdefull tillgång så gäller det ju att göra satsningar på ett tidigt
stadium. Om det inte finns tillgång till dem så hjälper det inte att vi tycker att
de är bra. Jag vill därför fråga om det verkligen görs några satsningar för att få
fram narkotikahundar.

Jan O Karlsson: Jag kan inte i varje detalj uttala mig om den tillfredsställelse
som finns med det sätt på vilket bestämmelserna om tullförrättningsavgiften
tillämpas. Det vore att, på ett sätt som strider mot verksledningspropositionen,
lägga sig i myndighetsutövningen. Den västtyska förfrågan om tullförrättningsavgiften
är ännu inte besvarad. Jag vill inte föregripa behandlingen
av det ärendet, men däremot vill jag tillbakavisa tanken på att vi plötsligt
skulle hamna i en GATT-förhandling. Om så blir fallet får vi väl åtminstone
sällskap med vårt broderland Danmark, som sedan 1919 har tillämpat en
tullförrättningsavgift som i allt väsentligt påminner om vår avgift. Vi har i
själva verket i hög grad kalkerat den efter den danska avgiften.

Vad sedan beträffar frågan om hundarna så har vi avsatt medel till åtta nya
hundekipage under de två senaste budgetåren, vilket riksdagen också har
bifallit. Jag vill nu inte gå in på förändringen av verksamheten när det gäller

SkU 1987/88:42

Bilaga

utbildning av hundförare och hundar. Det skulle föra för långt från ämnet
och har dessutom att göra med statens hundskola, som ligger inom ett annat
departements verksamhetsområde. Vi har verkligen ansträngt oss för att
tillgodose tullens krav på det här området, eftersom vi delar den uppfattning
som framfördes av Stig Josefson. Att det sedan faller sig naturligt för
verksamhetens utövare att ständigt betrakta statsverket som njuggt när det är
fråga om resurser, det får man med förlov sagt ta som en prövning.

Kjell Nordström: På våra tullager hamnar det en hel del farligt gods, som kan
kvarligga där i upp till två år. Ibland så flyttas det vidare till ett annat tullager
och ligger där ytterligare ett par år. Man har, främst från terminalarbetarnas
sida, visat oro över och framfört kritik mot detta. Min fråga när det gäller det
farliga godset är hur speditörer ser på frågan hur man bör förbättra både
hanteringen och kontrollen av farligt gods som hamnar på tullager. Till
finansdepartementet vill jag passa på att ställa en fråga om något som har
varit uppe till debatt här tidigare i dag, nämligen införande av en omedelbar
sanktion eller påföljd. Generaldirektören har lanserat en idé som går ut på
att man omgående skall kunna lägga beslag på en container eller en lastbil
och att den sedan inte får flyttas förrän problemet med det farliga godset är
åtgärdat. Hur ser statssekreteraren på möjligheten att utvidga tullens
befogenheter, så att man kan beslagta bilen omgående?

Staffan Wikfeldt: När det gäller frågan om lagring och uppläggning av farligt
gods över huvud taget kan jag nämna att myndigheterna - räddningsverket,
sprängämnesinspektionen och kemikalieinspektionen - har en pågående
utredning beträffande rutiner och föreskrifter om hur en sådan här uppläggning
skall ske i framtiden. Denna utredning har satts i gång för ungefär ett år
sedan mot bakgrund av det beklagliga som inträffade i Basel, dvs. olyckan
som drabbade floden Rhen. Det förekommer också företagsinterna rutiner
och anvisningar i anslutning till dels uppläggning och separation av och skydd
mot farligt gods. Vi väntar på föreskrifter från myndigheterna i anslutning till
dels lagen om transport av farligt gods, dels den gällande produktkontrollagstiftningen.

Jan O Karlsson: Den tanke som en av tulldirektörerna här tog upp har vi inte
tidigare fått så att säga den normala vägen. Jag kan därför inte uttala mig om
hur vi ställer oss till en lagreglering som ger tullen möjligheter att helt enkelt
beslagta ett fordon. Att det erfordras åtgärder framgår redan av det uppdrag
som har givits till räddningsverket om samordning av insatserna från alla de
myndigheter som har del i ansvaret för transport av farligt gods. Jag vill inte
alls utesluta att det också kan bli fråga om att förändra sanktionerna, men det
är för tidigt att nu uttala sig om ett förslag som ännu inte har framlagts. Det
kan finnas anledning att studera ett sådant förslag i positiv anda.

Jan Bergqvist: Det var den sista frågan, och jag ber därmed att få tacka alla
som har medverkat under vår utfrågning. Jag tycker att vi har fått ett rikt
material av fakta och synpunkter som vi bör kunna ha stor användning av i
det fortsatta arbetet med vårt betänkande. Tack skall ni ha allesammans.

SkU 1987/88:42

Bilaga

Innehållsförteckning SkU 1987/88:42

Sammanfattning 1 Bilaga

Propositionen 1

Motionerna 1

Utskottet 4

Anslag, m.m 4

Narkotikahundtjänst 7

Kontroll av farligt gods 7

Regionala och lokala tullverksamheter 8

Samverkan mellan tullen och polisen 10

Tulltillägg 10

Tullförrättningsavgift 12

Ankomstförsäljning 13

Frihamn vid Arlanda 13

Öresundstrafiken 13

Hemtagningssystemet vid tekoimport 14

Viss fråga rörande temporär tullfrihet 14

Viss fråga rörande införsel av hästar 15

Hemställan 15

Reservationer 17

Bilaga: Offentlig utfrågning 27

gotab Stockholm 1988 15336